Med anledning av propositionen 1978/79:38 om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen jämte motioner (Betänkande 1978/79:CU4 Civilutskottet)

CU 1978/79:4

Civilutskottets betänkande
1978/79:4

med anledning av propositionen 1978/79:38 om ändring i lagen
(1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen jämte motioner Propositionen I

den i rubriken angivna propositionen läggs fram ett lagförslag som
innebär ändrade regler om upphävande av s. k. skogsfångsservitut. Enligt
förslaget förbättras möjligheterna att behålla servitut som avser rätt att ta ved
till fastighet som används till permanentbostad. Dessutom föreslås en
bestämmelse som skall underlätta möjligheterna att bevara vedservitut i
samband med ändringar i fastighetsindelningen. Lagändringarna föreslås
träda i kraft den 1 januari 1979.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat motionerna 1978/79:

53 av Ivar Högström m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen inte antar det vid
propositionen 1978/79:38 fogade förslaget om ändring i lagen (1970:989) om
införande av fastighetsbildningslagen,

81 av Sven-Erik Nordin (c) och Martin Olsson (c) vari hemställs

1. att riksdagen antar följande förslag till lag om ändring i lagen (1970:989)
om införande av fastighetsbildningslagen:

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen
skall ha nedan angivna lydelse:

Servitut avseende skogsfång eller bete får upphävas genom fastighetsreglering,
även om sådana omständigheter som avses i 7 kap. 5 § fastighetsbildningslagen
ej föreligger. Vad nu sagts gäller dock ej i den mån servitut
avser rätt att ta ved, byggnads- och stängselvirke till fastighet som används
till stadigvarande bostad.

Utan hinder av 7 kap. 2 § första stycket fastighetsbildningslagen får servitut
avseende rätt att ta ved till fastighet som används till stadigvarande bostad
bildas som ersättning, när servitut innefattande sådan rätt helt eller delvis
upphör genom att mark överförs till annan fastighet,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
markvederlag vid upphävande av skogsfångsservitut,

158 av Håkan Winberg (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att
ikraftträdanderegeln i den föreslagna lagen om ändring i lagen (1970:989) om
införande av fastighetsbildningslagen skall ha följande lydelse:

1 Riksdagen 1978/79. 19 sami. Nr 4

CU 1978/79:4

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande beträffande talan mot beslut eller utslag som har meddelats före
den 1 januari 1979.

Gällande ordning m. m.

1 5 kap. fastighetsbildningslagen (FBL) ges allmänna villkor för fastighetsreglering.
Enligt kapitlets 1 § kan genom fastighetsreglering också servitut
bildas, ändras eller upphävas. 14 § anges vissa förutsättningar för fastighetsreglering,
bl. a. att mer ändamålsenlig markanvändning uppkommer samt
det s. k. båtnadsvillkoret: fördelarna av regleringen skall överväga de
kostnader och olägenheter som regleringen medför.

17 kap. FBL ges särskilda bestämmelserom servitut. Bl. a. stadgas sålunda
i 2 § att skogsfångsservitut inte får bildas genom fastighetsreglering. I
kapitlets 4 § ställs vissa särskilda villkor för ändring av servitut medan i 5 § tas
upp huvudreglerna angående upphävande av servitut genom fastighetsreglering.
Enligt första stycket får ett servitut upphävas bl. a. om det hindrar ett
ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten och olägenheten inte
kan undanröjas genom ändring av servitutet. Vidare sägs i andra stycket att
servitut också får upphävas om, till följd av ändrade förhållanden, servitutet
antingen (1) inte behövs för den härskande fastigheten, (2) har en nytta som är
ringa i jämförelse med belastningen, eller (3) inte utövats under avsevärd tid
och det måste anses övergivet. De särskilda reglerna i 7 kap. 4 och 5 §§ FBL
gäller inte för ändring eller upphävande av servitut vid sådan fastighetsreglering
som avser ändring i fastighetsindelningen.

Det ovan nämnda förbudet (7 kap. 2 § FBL) mot att genom fastighetsreglering
nybilda skogsfångsservitut motiverades av att dessa servitut ansågs
ha medfört betydande olägenheter, särskilt med hänsyn till skogsvården
(prop. 1969:128 s. B 549). Kommittéförslaget därom hade tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Samtidigt infördes i
jordabalken också ett förbud att bilda sådana servitut genom privaträttslig
upplåtelse.

I 15 § lagen om införande av fastighetsbildningen (FBLP) sägs att bl. a.
skogsfångsservitut får upphävas genom fastighetsreglering även om sådana
omständigheter som avses i 7 kap. 5 § FBL inte föreligger. Fastighetsbildningskommittén
anförde (prop. 1970:144 s. 77) att det bör tillses att inga
onödigt hämmande villkor ställs upp för skogsservitutens upphävande och
att de ekonomiska verkningarna blir sådana att fastighetsägarna skall finna
det fördelaktigt att påkalla ett upphävande. Inte heller detta förslag mötte
någon invändning vid remissbehandlingen.

CU 1978/79:4

Utskottet

Upphävande av vissa skogsfångsservitut

Både avtalsservitut och fastighetsbildningsservitut kan ändras ellei
upphävas genom fastighetsreglering. Allmänna bestämmelserom fastighetsreglering
ges i 5 kap. fastighetsbildningslagen (FBL). Särskilda bestämmelser
om ändring och upphävande av servitut finns i 7 kap. 4 och 5 §§ FBL. Ändring
får ske bl. a. om servitutet hindrar ett ändamålsenligt utnyttjande av den
tjänande fastigheten. Kan olägenheten inte undanröjas genom ändring får
servitutet upphävas. Servitutet får också upphävas t. ex. då, på grund av
ändrade förhållanden, det inte längre behövs eller då nyttan är ringa jämfört
med belastningen.

De angivna reglerna är tillämpliga också på skogsfångsservitut. Dessutom
föreskrivs il5 § lagen om införande av fastighetsbildningslagen (FBLP) att
bl. a. skogsfångsservitut får upphävas genom fastighetsreglering även om
förutsättningarna enligt de särskilda reglerna i 7 kap. 5 § FBL inte föreligger.
Den föreslagna ändringen av 15 § första stycket FBLP innebär att den
sistnämnda möjligheten upphävs då det gäller sådant skogsfångsservitut som
avser rätt att ta ved till fastighet som används till stadigvarande bostad.

Förslaget motiveras med att gällande bestämmelser ger ägaren av den
tjänande fastigheten en praktiskt taget ovillkorlig rätt att bli kvitt servitutet -en ordning som inte anses godtagbar för i första hand den som använder den
härskande fastigheten till permanentbostad och som är beroende av ved för
uppvärmningen. 1 det bakomliggande promemorieförslaget har även (prop. s.
28) hänvisats till att vedens värde som energikälla nu anses betydligt större än
för bara fem till sex år sedan.

Utskottet noterar att avtalsvis tillkomna skogsfångsservitut oavsett den
föreslagna lagändringen kan upphävas genom avtal under samma förutsättningar
som nu gäller.

I motionen 1978/79:53 (s) föreslås att riksdagen inte antar lagförslaget.
Motionärerna anser att tillräckliga skäl inte visats för den föreslagna
lagändringen. De hänvisar vidare till att frågorna inklusive den opinionsmässigt
centrala ersättningsfrågan kan bedömas i en övervägd revision av
fastighetsbildningslagens bestämmelser om servitut. Vidare föreslås i
motionen 1978/79:81 (c) i denna del att riksdagen antar ett förslag till ändring
av 15 § FBLP som vidgar möjligheterna att behålla inte endast de angivna
vedservituten utan också servitut som ger rätt att ta byggnads- och
stängselvirke.

Vad först angår yrkandet om att i sammanhanget ta upp även servitut
gällande byggnads- och stängselvirke har utskottet i princip kunnat ansluta
sig till avgränsningen i propositionen. Bedömningarna bör därför begränsas
till frågan om bibehållande av vedservitut då den härskande fastigheten
används som permanentbostad. Motionen 1978/79:81 (c), yrkandet 1,
avstyrks därför.

1* Riksdagen 1978/79. 19 sami. Nr 4

CU 1978/79:4

Enligt utskottets mening har bostadsministern anfort övertygande skäl för
att motverka upphävande av sådana vedservitut som behövs. Promemorieförslaget
om en begränsning av dessa möjligheter har fått ett övertygande
positivt mottagande under remissbehandlingen. Förslaget tillstyrks i princip
av de flesta remissinstanserna. Lagrådet har lämnat det remitterade förslaget
utan erinran i sak. Under utskottsbehandlingen har inte framkommit några
invändningar mot förslaget som kan ändra den inledningsvis redovisade
allmänna bedömningen. Förslaget bör därför principiellt godtas.

Den föreslagna inskränkningen av rätten att upphäva skogsfångsservitut
skall gälla servitut som ”avser rätt att ta ved till fastighet som används till
stadigvarande bostad”. Det harfs. 8) ansetts onödigt att i undantagsbestämmelsen
ta in ett särskilt rekvisit om servitutets betydelse för fastighetens
bränsleförsörjning e. d. I de fall ett vedservitut verkligen saknar betydelse för
fastighetens bränsleförsörjning bör, enligt propositionen, 7 kap. 5 § FBL ge
tillräckliga möjligheter att upphäva det. Som angetts torde man kunna utgå
från att det nästan undantagslöst är ändrade förhållanden som föranlett att
servitutet inte behövs. Någon ändring av 7 kap. 5 § FBL har inte nu
aktualiserats.

Lagrådet har godtagit denna bedömning. Inte heller utskottet har någon
annan mening. Föreslagen lydelse av 15 § första stycket FBL bör sålunda
antas.

Nybildning av skogsfångsservitut

Utskottets ställningstagande till vad i motionen 1978/79:81 (c) förordats
om servitut för byggnads- och stängselvirke framgår av vad ovan anförts.

Det i propositionen föreslagna nya andra stycket i 15 § FBLP syftar till att
underlätta möjligheterna att bevara vedservitut i samband med ändringar i
fastighetsindelningen. Bakgrunden är att, enligt 7 kap. 29 § andra stycket
jordabalken, servitut inte längre gäller i mark som genom fastighetsreglering
frångår fastighet vari rättigheten har upplåtits. Enligt 7 kap. 2 § första stycket
FBL gäller ett förbud mot att bilda nya skogsfångsservitut - ett förbud som
sålunda hindrar att ett upphört sådant servitut kan ersättas med ett nytt. I
propositionen (s. 12) anges att den vägledande synpunkten bör vara att en
möjlighet att bevara skogsfångsservitut vid marköverföring införs i sådana
fall då servitutshavaren har ett beaktansvärt behov av servitutet och endast i
sådana fall. I den föreslagna lagtexten görs preciseringar endast genom att
undantaget begränsas till vedservitut till förmån för fastighet som används till
stadigvarande bostad. Motivledes har dock (prop. s. 13) lagts in en spärr mot
att nybildning sker utan tillräcklig anledning genom ett markerat krav på att
servitutet också skall "vara av väsentlig betydelse”. Kravets innebörd i skilda
situationer utvecklas i anslutning därtill.

Utskottet delar uppfattningen att det är värdefullt om det ges möjlighet för
en servitutshavare att behålla sina skogsfångsrättigheter trots att det område

CU 1978/79:4

som servitutet belastar förs över till en annan fastighet genom fastighetsreglering.
Detta resultat är redan nu möjligt att uppnå om man i stället väljer
metoden att göra avstyckning och sammanläggning. Utskottet har inte heller
i övrigt någon erinran mot lagförslaget i här behandlad del.

Ikraftträdande m. m.

Avsaknaden av övergångsbestämmelser medför att de nya bestämmelserna
kommer att tillämpas från årsskiftet - detta även av fastighetsbildningsmyndigheten
i ännu ej avslutade ärenden och av överinstanserna i
ärenden som av lägre instans prövats enligt nu gällande rätt. Häremot ställs
motionen 1978/79:158 (m)om att äldre bestämmelser fortfarande skall gälla
beträffande talan mot beslut eller utslag som har meddelats före ikraftträdandet.
I promemorieförslaget (prop. s. 35) hade föreslagits att äldre
bestämmelser skulle gälla i ärenden som anhänggigjorts hos fastighetsbildningsmyndigheten
före den 1 februari 1978. Under remissbehandlingen har
flera alternativa förslag förts fram. Hovrätten för Nedre Norrland liksom
Härnösands tingsrätt förordar den lösning som nu förs fram i propositionen.
Lantmäteriverket föreslår att ny lag tillämpas av fastighetsbildningsmyndigheten
i alla ärenden som inte har avgjorts före ikraftträdandet och att äldre rätt
tillämpas av överinstanserna i sådana mål som fastighetsbildningsmyndigheten
har prövat enligt äldre rätt. Lagrådet har ansett sig kunna godta
propositionsförslaget men förordat en möjlighet att befria part från betalningsskyldighet
mot statsverket med anledning av förrättning som blivit
onyttig genom ny lagstiftning.

Utskottet har för sin del inte funnit anledning till erinran mot ikraftträdandebestämmelsen.
Utskottet ansluter sig därmed även till domstolarnas av
lagrådet godtagna bedömning av övergångsregleringen.

Ersättningar

1 propositionen och i motionen 1978/79:53 (s) förs inte fram några direkta
förslag om ersättning vid upphävande av servitut. I propositionen (s. 11)
noteras emellertid att det kan finnas anledning att införa en möjlighet att
ersätta också personlig skada. Denna fråga anses emellertid böra prövas i ett
större sammanhang, något som utskottet förutsätter ske i samband med
aviserad revision av fastighetsbildningslagens bestämmelser om servitut. 1
den nyssnämnda motionen (s) hänvisas till denna revision. Motionärerna
hävdar att de opinioner som grundat propositionsförslaget till stor del
inneburit att de utgående ersättningarna ansetts för låga. Motionärerna har,
som ovan angetts, som grund för sitt avslagsyrkande åberopat att ersättningsfrågan
först bör lösas innan behovet av en lagändring övervägs. Något
ställningstagande från riksdagens sida har inte påkallats i ovan berörda
delar.

CU 1978/79:4

I motionen 1978/79:81 (c), yrkandet 2, föreslås riksdagen göra ett uttalande
om tillämpningen av markvederlag då servitut upphävs. Motionärerna pekar
på att markvederlag i åtskilliga fall kan medges utan att arronderingen
försämras. Utskottet anser sig emellertid inte kunna förorda något uttalande
om tillämpningen av gällande rätt i detta specialfall. Motionsyrkandet
avstyrks därför.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1978/79:53 och 81, yrkandet 1, antar det vid
propositionen 1978/79:38 fogade förslaget till lag om ändring i
lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen allt
såvitt inte rör ikraftträdandebestämmelsen,

2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1978/79:158antardet under 1 angivna lagförslaget
såvitt rör ikraftträdandebestämmelsen,

3. att riksdagen avslår motionen 1978/79:81, yrkandet 2.

Stockholm den 5 december 1978

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c). Per Bergman (s), Per-Olof Strindberg (m).
Oskar Lindkvist (s), Lars Henrikson (s). Thure Jadestig (s), Anna Eliasson (c)
Maj-Lis Landberg (s). Birgitta Dahl (s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c).
Magnus Persson (s). Karin Ahrland (fp). Elvy Olsson (c), Göthe Knutson (m)
och Wilhelm Gustafsson (fp).

Reservationer

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis
Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (alla s) har till betänkandet fogat
följande reservationer.

1. Avslag på lagförslaget

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar ”Enligt utskottets”
och slutar ”sålunda antas” bort lyda:

Lagrådet påpekar (prop. s. 64) att lagförslaget inte innebär någon ändring i
den vid fastighetsbildningslagens tillkomst föreliggande tanken att skogs -

CU 1978/79:4

fångsservituten så småningom bör avvecklas helt. Detta påpekande har
lämnats oemotsagt' i regeringsprotokollet (prop. s. 66).

Lagförslagets syfte i denna del är dock att hindra att vissa skogsfångsservitut
upphävs. Redan denna grundläggande motsättning borde enligt
utskottets mening leda till att förslaget inte kan antas utan att frågan fått en
mer generell belysning som visat övertygande skäl för att luckra upp gällande
grundprincip. Godtas inte denna redovisade uppfattning måste det anses
innebära att regeringen ansett sig kunna gå ifrån den av riksdagen godtagna
grundprincipen. Detta skulle då kunna anses antytt genom uttalanden i
propositionen (s. 5 n.) om att skälen för avveckling ”i stor utsträckning” är
giltiga fortfarande och att det ”i flertalet fall” är önskvärt att skogsfångsservituten
försvinner. Å andra sidan görs ett klart uttalande (prop. s. 12) om det
allmänna önskemålet att på sikt avveckla skogsfångsservituten. En faktisk
avsikt att under hand ändra motiv för gällande lag kan emellertid knappast
officiellt hävdas.

1 lagrådets protokoll anges vidare att en revision av fastighetsbildningslagens
bestämmelser om servitut övervägs. Enligt vad utskottet erfarit torde en
utredning i ämnet komma att tillsättas våren 1979. Detta är ytterligare en
anledning att inte nu göra provisoriska ändringar utan mycket tungt vägande
skäl.

Bland argumenten mot att nu anta lagförslaget bör vidare noteras att - som
bl. a. hovrätten för Nedre Norrland påpekar(s. 36)-ändringarna måste anses
strida mot den gällande målsättningen om en flexibel tillämpning av FBL.
Vidare får noteras att frågan om av ändringarna påkallade skyddsregler i en ny
skogsvårdslag inte slutligen beretts(s. 15). En samordnad bedömning måste
anses synnerligen önskvärd.

I propositionen hävdas att upphävandet av ett vedservitut drabbar
permanentboende ägare av den härskande fastigheten så hårt att den enda
utvägen är att försvåra eller hindra ett upphävande vid fastighetsreglering.
Utskottet noterar att i lagrådsremissen som grund för lagförslaget inte
åberopats några energipolitiska aspekter på värdet av ved. Utskottet har alltså
att bedöma om de åberopade olägenheterna för vissa fastighetsägare är så
väsentliga att det kan leda till ett avsteg från den formellt bibehållna
avvecklingsprincipen. Det bör därvid inledningsvis konstateras att varje
inskränkning i fastighetsägarens rådighetsområde av naturliga skäl uppfattas
som negativt av denne - detta särskilt om han anser sig inte ha fått tillräcklig
kompensation. Ersättningsfrågan tas upp nedan. Den enda slutsats som
redovisas i avvägningsfrågan är (prop. s. 5) att det för de aktuella servitutshavarna
inte sällan kan vara svårt att skaffa fullgod ersättning för ett förlorat
servitut - något som måste anses syfta på svårigheter att på annat sätt skaffa
fram motsvarande ved. Enligt utskottets mening kan inte denna bedömning
- även om den i sig kunde accepteras - utgöra tillräcklig grund för att mot här
ovan anförda principiella invändningar genomföra lagförslaget. Därtill
kommer att bedömningen i sig är tveksam som generellt uttalande. Utskottet

CU 1978/79:4

noterar bl. a. uppgiften i remissvaret från Sveriges lantmätarförening att, i de
delar av landet där skogsservitut inte förekommer, det inte märkts några
problem med vedförsörjningen.

Utskottets sammanfattande bedömning är sålunda att lagförslaget inte nu
bör antas. Endasten bedömning som tar upp ersättningsfrågorna och sätter in
förslag till ändringar i ett större sammanhang kan ge tillräckligt underlag för
ett riksdagens beslut. Sådant underlag torde komma att föreligga inom en
överskådlig framtid.

dels den del av utskottets yttande som på s. 4 börjar "Utskottet delar” och
på s. 5 slutar "behandlad del” bort lyda:

Förslaget i här behandlad del har såvitt avser syftet samma principiella
utgångspunkt som den föreslagna ändringen i 15 § första stycket FBLP. De
skäl som lett utskottet till att avstyrka det sistnämnda förslaget gäller därför
också i denna del. Det sagda gäller trots att lagförslaget endast innebär att ett
servitut får nybildas i vissa fall - inte att det skall nybildas. En prövning enligt
de allmänna bestämmelserna i FBL måste alltid göras vid ett bestridande.

Även om utskottet sålunda avstyrker lagförslaget i dess helhet är det med
hänsyn till de allmänna bedömningarna av intresse att även här notera
konflikten - som även noteras i propositionen (s. 12)- mellan det allmänna
och kvarstående önskemålet att på sikt avveckla skogsfängsservituten, å ena
sidan, och åtgärder som motverkar en sådan avveckling, å andra sidan.

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag och motionen
1978/79:81, yrkandet 1, samt med bifall till motionen 1978/
79:53 i motsvarande del inte antar det vid propositionen 1978/
79:38 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1970:989) om
införande av fastighetsbildningslagen, allt såvitt inte rör ikraftträdandebestämmelsen,

2. Ikraftträdande m. m.

Reservanterna anser

a. - under förutsättning av bifall till utskottets hemställan under 1 -att

dels den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar "Utskottet har” och
slutar "av övergångsregleringen” bort lyda:

Utskottet har ingen erinran mot föreslagen tidpunkt för ikraftträdandet.
Motionsförslaget beträffande övergångsregleringen tar upp lantmäteriverkets
remissförslag i denna del -ett förslag som ansluter till de principer som brukar
tillämpas i det fastighetsrättsliga lagstiftningsarbetet. Utskottet ansluter sig
till denna uppfattning. Utskottet kan däremot inte biträda den i propositionen
redovisade uppfattningen att lagändringen är så viktig att den - med avsteg

CU 1978/79:4

från tidigare principer - måste slå igenom även i alla ärenden som är föremål
för prövning vid årsskiftet. Motionen tillstyrks.

dels utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag och motionen
1978/79:53 i motsvarande del samt med bifall till motionen
1978/79:158 antar ikraftträdandebestämmelser m. m. till föreslagen
lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av
fastighetsbildningslagen med lydelse enligt följande motionärens
förslag:

Regeringens förslag Motionärens förslag

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
januari 1979. januari 1979. Äldre bestämmelser

gäller fortfarande beträffande talan
mot beslut eller utslag som har meddelats
före den 1 januari 1979.

b. - under förutsättning av bifall till reservationen 1 - att

dels den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar ”Utskottet har” och
slutar ”av övergångsregleringen” bort lyda:

Med hänvisning till utskottets bedömanden ovan avstyrks även propositionens
därmed förfallna ikraftträdanderegler och motionen 1978/79:158
(m).

dels utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag och motionen
1978/79:158 inte antar det under 1 angivna lagförslaget såvitt
rör ikraftträdandebestämmelsen,

Särskilt yttrande

Per-OlofStrindberg(m)och Göthe Knutson (m)har till betänkandet fogat
följande särskilda yttrande:

Principiellt är det ytterst betänkligt att riksdagen fattar beslut om
ikraftträdande av nya lagar eller om förändringar i gällande lag med så kort
varsel, att de nya bestämmelserna ännu inte ens hunnit komma ut i tryck,
innan de skall tillämpas. Även andra skäl talar för att äldre bestämmelser
skulle fortfara att gälla beträffande talan mot beslut eller utslag före den 1
januari 1979 i enlighet med vad som anförs i motionen 1978/79:158. Mot

CU 1978/79:4

bakgrund av att flera domstolar- liksom lagrådet - i detta fall ansett sig kunna
biträda propositionens förslag om tid för ikraftträdandet har vi ansett oss
kunna biträda detsamma.

GOTAB 58901 Stockholm 1978