med anledning av propositionen 1978/79:213 med redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen jämte motioner (Betänkande 1979/80:CU6 Civilutskottet)

CU 1979/80:6

Civilutskottets betänkande
1979/80:6

med anledning av propositionen 1978/79:213 med redovisning av
planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen jämte motioner

1 Propositionen

Regeringen har i propositionen 1978179:213 (bostadsdepartementet),
beslutad den 17 april 1979,

dels föreslagit riksdagen att godkänna vad i regeringsprotokollet förordats
beträffande utformningen av riktlinjerna för hushållning med mark och
vatten, såvitt avser

1. hushållning med jordbruksmark,

2. utveckling av fritidsbebyggelse i områden med geografiska riktlinjer,
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av i regeringsprotokollet upptagen

redovisning i övrigt.

7. Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1978179:

487av Bengt Kindbom m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar uttala
att statlig ersättningsmark skall erbjudas markägare som tvingas avstå mark
till naturreservat eller annat ändamål,

2077 av Fritz Börjesson m. fl. (c) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en landsomfattande kartläggning av
situationen för i motionen berörda fritidsaktiviteter,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en landsomfattande inventering
görs av områden som lämpar sig för ifrågavarande aktiviteter, varvid särskilt
bör studeras vilka områden som lämpar sig för upprättande av stora tältläger i
samband med internationella kongresser,

3. att riksdagen vidare hemställer att regeringen tar initiativ till förhandlingar
med Stockholms kommun med syfte att få kommunen att uppskjuta
nuvarande planer på att exploatera Skarpnäcksfältet och angränsande
områden i avvaktan på att de under punkterna 1 och 2 nämnda studierna
genomförs,

2079 av Anna Elisasson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag med innebörd att statsmakternas godkännande
erfordras för slutande av avtal om ledningssträckningar och fasta leveranser
av elkraft med andra länder,

1 Riksdagen 1979180. 19 sami. Nr 6

CU 1979/80:6

dels den med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för
energipolitiken väckta motioneif 1978/79:2406 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)
vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att riksdagen

11.4.C hos regeringen begär omedelbar utredning av skifferbrytningens
miljömässiga konsekvenser,

11.4.N uttalar sig för ett utredningsuppdrag till statens vattenfallsverk
angående effektivare utnyttjande av Indalsälven, bl. a. genom bättre
samreglering av de fall som redan är utbyggda,

dels de med anledning av propositionen 1978/79:111 om åtgärder mot
krångel och onödig byråkrati m. m. väckta motionerna 1978/79:

2462 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga och med
hänvisning till motiveringen i motionen 1978/79:2458, hemställs att riksdagen 2.

beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts rörande ambitionsnivån för den fortsatta fysiska riksplaneringen,

3. beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts rörande behandlingen av fritidsboende i den fysiska riksplaneringen,

2465 av Thorbjörn Fälldin m. fl. vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om inriktningen av den fysiska riksplaneringen,

dels de med anledning av den i detta betänkande behandlade propositionen
1978/79:213 väckta motionerna 1978/79:

2698 av Sten Svensson (m) och Karl Leuchovius (m) vari hemställs att
riksdagen

1. med anledning av redovisningen i propositionen 1978/79:213 uttalar att
ett förordnande om naturreservat för Sydbillingens platå ej bör komma till
stånd,

2. beslutar att det interimistiska förordnandet enligt 11 § naturvårdslagen
skall avvecklas till förmån för ett naturvårdsanpassat skogsbruk,

3. hos regeringen anhåller om översyn av bestämmelserna för dispensförfarande
och handläggning av överklagningsärenden i frågor som angivits i
motionen,

4. beslutar att berörda markägare skall tillerkännas skälig ersättning för
det intrång som bildandet av tillfälliga naturreservat medför,

5. beslutar uttala att ersättningsmark skall garanteras berörda markägare
vid bildandet av naturreservat eller vid motsvarande former av intrång på
enskilt ägd mark,

2699 av Fritz Börjesson (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att de
riktlinjer som anges i propositionen 1978/79:213 när det gäller planerings -

CU 1979/80:6

skedet i den fysiska riksplaneringen icke må komma till stånd utan ges ett
betydligt mindre restriktivt innehåll,

2700 av Per Olof Håkansson m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen inte godkänner vad bostadsministern förordat om
utformningen av riktlinjerna för hushållning med jordbruksmark,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att uppdraget till
länsstyrelserna i Skåne att upprätta ett markhushållningsprogram bör
återkallas och ersättas med ett uppdrag att snarast ta ställning till i vilka
avseenden de anser att kommunala anspråk strider mot av riksdagen
godkända riktlinjer för den fysiska riksplaneringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
kommunala tätortsplaneringen inte skall påverkas av andra statliga intressen
än sådana som godtagits som riktlinjer i den fysiska riksplaneringen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vad i övrigt i
motionen anförts skall beaktas vid bedömningen av planeringsfrågor,

2701 av Ove Karlsson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att som
sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om den fysiska
planeringen av fjällområdena i Malungs och Älvdalens kommuner,

2702 av Ove Karlsson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen inför det
fortsatta planeringsarbetet som sin mening uttalar att Västerdalälven
undantas från sådana utbyggnader att dess stora värde för friluftsliv och
naturvärden spolieras,

2703 av Eric Kronmark (m) och Lars Schött (m) vari hemställs att
riksdagen uttalar att enskild fritidsbebyggelse i rimlig omfattning må kunna
planeras och tillåtas också på Öland,

2704 av Karl Leuchovius (m) och Sten Svensson (m) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående planering av mark och fritidsbebyggelse i Skaraborgs län,

dels de med anledning av propositionen 1978/79:213 väckta motionerna
1979180:

1 av Rolf Dahlberg (m) vari hemställs att riksdagen ej godkänner de
riktlinjer för hushållning med mark och vatten som föreslås i propositionen
1978/79:213,

2 av Per-Olof Strindberg (m) vari hemställs att riksdagen avslår i
propositionen angivna restriktiva riktlinjer för enskild fritidsbebyggelse,

11 av Per Bergman m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen med avslag på
propositionen 1978/79:213 i motsvarande del inte godkänner vad i regeringsprotokollet
förordats beträffande utformningen av riktlinjerna för hushållning
med mark och vatten såvitt avser hushållning med jordbruksmark,

1* Riksdagen 1979180. 19 sami. Nr 6

CU 1979/80:6

12 av Torsten Gustafsson (c) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande minskad
detaljreglering från regeringens sida vid utformningen av kommunernas
fritidsbebyggelse,

13 av Sten Svensson (m) och Karl Leuchovius (m) vari föreslås att
riksdagen hos regeringen hemställer om fastställelse av det beslut om
naturreservat enligt 7 § naturvårdslagen som länsstyrelsen i Skaraborgs län
fattade den 15 juni 1979,

37 av Raul Blucher (vpk) och Tore Claeson (vpk) vari hemställs att
riksdagen uttalar att en utredning om bevarandevärdena i de större
vattendragen i södra Sverige snarast bör ske och att i avvaktan på sådan
utredning inget beslut får fattas om det s. k. Kymmenprojektet,

38 av Karl Boo (c) och Rolf Rämgård (c) vari hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts angående

1. inverkan på kommunernas planeringsansvar, reducering av detaljeringsgraden
och styrningen,

2. inverkan på kommunalt medelsbehov,

3. samordning med länsplaneringen,

39 av Lars-Ove Hagberg (vpk) och Tore Claeson (vpk) vari hemställs att
riksdagen uttalar att Västerdalälven skall undantas från utbyggnad av sådana
projekt som kan äventyra ett säkerställande av naturvårdens, friluftslivets
och kulturminnesvårdens intressen,

40 av Bo Lundgren (m) och Wiggo Komstedt (m) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen beträffande det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen i
Kristianstads län,

41 av Gunnar Oskarson (m) och Sven Eric Lorentzon (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts i motionen angående fortsatt planering av fritidsbebyggelse inom
vissa områden, bl. a. på västkusten,

42 av Rune Rydén (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär

1. att i samband med den fortsatta fysiska riksplaneringen särskilda
CW-områden bör bevaras,

2. att värdet med att inrätta naturreservat ej får äventyras genom
otillräckliga bestämmelser,

3. att särskilda medel avsätts för att säkerställa CW-områdena på ett
tillfredsställande sätt,

43 av Rolf Rämgård (c) och Karl Boo (c) vari hemställs att riksdagen i

CU 1979/80:6

samband med behandling av propositionen 1978/79:213 uttalar att Västerdalälven
undantas från ytterligare utbyggnad av vattenkraften,

44 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande de ändrade
riktlinjerna för hushållning med mark och vatten såvitt avser

a. hushållning med jordbruksmark,

b. utveckling av fritidsbebyggelse i områden med geografiska riktlinjer,

2. att riksdagen i anledning av den i propositionen lämnade redovisningen
rörande tillämpningen av den fysiska riksplaneringen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen därom framhållits.

3 Utskottet

3.1 Allmänna synpunkter

I partimotionen 1978/79:2462 (m) yrkandet 2 föreslås riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts rörande ambitionsnivån
för den fortsatta fysiska riksplaneringen. Motionen väcktes med
anledning av propositionen 1978/79: lil om åtgärder mot krångel och onödig
byråkrati m. m. Motionärernas syfte anges uttryckligt vara att minska det
statliga inflytandet över kommunernas planering. Den fysiska riksplaneringen
bör, enligt motionärerna, i fortsättningen endast innebära ett ansvar
för länsstyrelserna att ”i den fortlöpande prövningen av detaljplaner beakta
innehållet i den inventering som utförts”.

Ett i viss mån likartat synsätt ligger bakom förslaget i motionen 1979/80:44
(m) - att riksdagen skall avslå förslagen beträffande ändrade riktlinjer och
med anledning av redovisningen i övrigt ge regeringen till känna vad i
motionen framhållits om ”tillämpningen av den fysiska riksplaneringen”.
Motionärerna anför att ett ställningstagande i sak från riksdagens sida bör
anstå till dess riksdagen förelagts förslag till ny byggnadslagstiftning.
Förslaget utgår i huvudsak från att riksdagsbesluten om riktlinjer i sig inte
innebär någon ändring i gällande lagstiftning och därmed inte heller kan
inskränka enskilds rätt. Vidare förs fram kritik mot närmast regeringens
beslut län för län i vad de avser fritidsbebyggelse - en fråga som närmare
behandlas nedan (3.3.2).

Det torde inte från något håll ha hävdats att riksdagens godkännande av
riktlinjer för lösning av vissa konfliktfall i planeringen skulle ha en
självständig rättighetsinskränkande verkan. Bl. a. byggnadslagstiftningens
principinnehåll är och har varit att begränsa markägarens befogenheter till
förmån för allmänna intressen. Dessa begränsningar i framför allt markägarens
byggnadsrätt preciseras genom samhällsorganens planläggning m. m.
Inom samhällssektorn har ansvaret för denna planläggning m. m. i första
hand lagts på kommunerna. Det förhållandet att vissa övergripande och

CU 1979/80:6

långsiktiga intressen fanns starkt förankrade hos medborgarna även utanför
kommunens område ledde fram till överväganden om en hushållning med
mark och vatten även från rikssynpunkt. De från dessa utgångspunkter
preciserade prioriteringarna av lösningar i konfliktfall har lagts fast genom
att de godkänts av riksdagen som riktlinjer för den översiktliga planeringen i
olika former på generalplanenivå. Det har redan från början varit klart att de
översiktliga riktlinjerna som sådana inte avsetts ha självständig rättslig
verkan. En sådan verkan kunde uppstå först i den mån riktlinjerna
tillämpades i bl. a. kommunal planläggning enligt byggnadslagstiftningen.
De konkreta statliga möjligheterna att utanför samrådens ram påverka den
översiktliga planeringen på generalplanenivå har - just med hänsyn till
farhågor om ett åsidosättande av den kommunala självstyrelsen - begränsats
till åtgärder som kan anses oundgängligen nödvändiga för att riksplaneringens
intentioner skall kunna genomföras. Staten har sålunda t. ex. inte
möjlighet att i alla lägen få till stånd en fastställd och därmed rättsligt
bindande generalplan. Det förhållandet att kommunerna efter samråd och
fördjupade studier i allt väsentligt godtagit de värderingar i riktlinjer m. m.
som utgått från ett längre och vidare perspektiv än tidigare visar att de
ursprungliga förhoppningarna om en positiv kommunal medverkan i arbetet
kommit att infrias. De delvis nya utgångspunkterna för övervägandena och
framför allt det längre tidsperspektivet har i sin tur lett till en utvecklad
kommunal översiktsplanering även i de fall där ett direkt riksintresse inte
ställt sådana krav.

Det bör även noteras att regeringens länsvisa beslut också kommer att få
vägledande betydelse för dess beslut i enskilda byggnads- och planärenden.
Detta ger utrymme för avvägningar i det enskilda fallet.

Under program- och planeringsskedena har emellertid rått och råder - av
naturliga skäl - en osäkerhet i många hänseenden eftersom preciserade
ställningstaganden saknas. En lika naturlig önskan att inte genom detaljplanebeslut
m. m. föregripa och motverka godtagbara översiktliga planöverväganden
har gett till följd konkreta konflikter. Det är också naturligt att
denna avvaktande hållning uppfattats som generellt restriktiv och lett till
missnöje med vad som uppfattats vara orsaken - den fysiska riksplaneringen
som sådan. Dessa följder är emellertid ofrånkomliga under ett uppbyggnadsskede.
Å andra sidan har även stat och kommun intresse av att förkorta detta
övergångsskede så att kommunala översiktliga planbedömningar kan
undanröja ovisshet om anspråkens precisering. Detta är delvis en resursfråga,
delvis en fråga om att tid också måste tas för en nödvändig förankring av
planintentionerna. Det är emellertid också en fråga om synsättet i de statliga
övervägandena - en önskan om alltför noggranna överväganden kan leda till
att det avsedda översiktliga syftet skyms av detaljfrågor och frågor som helt
bör läggas på kommunala lämplighetsavgöranden.

Mot bakgrund av det anförda har utskottet inte funnit anledning att biträda
de förslag som ställts i motionerna 1978/79:2462 (m) yrkandet 2 och
1979/80:44 (m) i här behandlad del.

CU 1979/80:6

Vad ovan angetts utgör också principiella motiv för att avstyrka motionen
1979/80:40 (m), som förordar att vissa fritidsbebyggelsefrågor i Kristianstads
län skall avgöras av resp. kommun.

I motionen 1979/80:38 (c) ingår bl. a. ett krav på att de kommunala
planeringsinsatserna inte skall forceras. Ett motsvarande förslag ingår i
yrkandet 4 i motionen 1978/79:2700 (s), där formulerat så att regeringens
tidsplan för det fortsatta arbetet måste omprövas.

Utskottet har konstaterat att en grundläggande konfliktanledning hittills
varit den ovisshet som naturligt råder innan riktlinjerna preciserats i en
kommunal översiktlig planering. Detta förhållande är ett skäl att påskynda
arbetet. Å andra sidan kan det inte heller krävas att ofta komplicerade
planeringsinsatser som kräver insyn och medborgarinflytande alltid skall
kunna tidsmässigt inordnas i ett allmängiltigt schema. Det är emellertid
enligt utskottets mening inte möjligt för riksdagen att bedöma dessa
varierande förhållanden. Det finns inte anledning till annat antagande än att
regeringen i sina överväganden tar hänsyn även till de i motionerna
åberopade förhållandena. Något uttalande från riksdagens sida bör därför
inte göras.

Utskottet noterar utan erinran bostadsministerns uppfattning (prop. s. 9)
att fortsatt statligt stöd är nödvändigt för att i landets olika delar garantera en
rimlig planeringsnivå och stödja en planering som tjänar fler än kommunens
egna invånare. Utskottet har utgått från att det stöd som lämnas bl. a. över
bostads- och kommundepartementen i erforderlig omfattning samordnas.

3.2 Förslag om anpassning, förtydligande och ändring i riktlinjer, m. m.

3.2.1 Jordbruksmark

Regeringen föreslår riksdagen att godkänna en anpassning av riktlinjerna
för hushållning med jordbruksmark att innebära ”att brukningsvärd
jordbruksmark inte bör tas i anspråk för bebyggelse om en från samhällets
synpunkt tillfredsställande lösning kan åstadkommas på annan mark” (prop.
s. 29 n-30 ö). Förslaget utgår från en hänvisning till innehållet i den s. k.
allmänna promemorian (PM 1978-09-07) där motsvarande utgångspunkter
formulerats. Bostadsministern erinrar (prop. s. 27 n) att de sistnämnda
utgångspunkterna i promemorian inte var avsedda att utgöra nya riktlinjer
utan hade karaktär av ”principer som regeringen avser att tillämpa vid sin
bedömning av enskilda ärenden” i syfte att fullfölja de av statsmakterna -tidigare - uppställda riktlinjerna. Den allmänna promemorian har godtagits
av regeringen genom att fogas till beslut riktade till centrala myndigheter
resp. till länsstyrelserna.

1 motionerna 1978/79:2700 (s) yrkandet 1 och 1979/80:11 (s) hemställs att
riksdagen inte godkänner regeringens förslag beträffande riktlinjerna för
jordbruksmarken. Dessa motionsförslag utgår från en utförlig kritik av

CU 1979/80:6

regeringens förslag i denna del. Vidare ingår yrkanden om avslag på
regeringens förslag i denna del också i motionerna 1979/80:1 (m) och 44 (m)
yrkandet 1 a. Dessa förslag utgår närmast från principiella invändningar av
den typ som behandlats ovan under 3.1. Slutligen har yrkandet i motionen
1978/79:2699 (c), trots motionens utgångspunkter i fritidsbebyggelsen på
Öland, utformats så att det gäller avslag på samtliga av regeringen
formulerade riktlinjer.

Den till föreslagen utformning av riktlinjerna för jordbruksmarken direkt
knutna kritiken har, som ovan angetts, förts fram i (s)-motionerna. Kritiken
innebär att begreppet brukningsvärd är en alltför stor utvidgning av
begreppet högvärdig efter regionala bedömningar. Den innebär vidare att
begreppet tillfredsställande lösning är alltför vagt jämfört med begreppet
likvärdig lösning när det gäller att ta ställning till samhällsutbyggnadens
intressen.

Utskottet noterar till en början att värderingar av begreppens innehåll kan
utgå från skilda utgångspunkter - språkliga eller definitionsmässiga.
Motionärernas ståndpunkt kan därutöver i väsentlig del förklaras av att det
föreslagna uttrycket för riktlinjerna formulerats utifrån allmänt jordbrukspolitiska
värderingar som i konkreta planeringssammanhang naturligen
täcker även olika enskilda förhållanden. Begreppsändringen som sådan - för
att få överensstämmelse med de jordbrukspolitiska riktlinjerna - innebär
emellertid ingen ändring i det förhållandet att det fortfarande är fråga om en
avvägning mellan två konkurrerande anspråk. Som bostadsministern anfört
(prop. s. 25) faller inom begreppet brukningsvärd jordbruksmark anspråk av
olika tyngd i en avvägning. I den andra vågskålen ligger utbyggnadsintressena.
Regeringens förslag innebär i sak att anspråk inte kan ställas på att få
disponera brukningsvärd jordbruksmark om en annan lösning visserligen
inte är likvärdig från alla synpunkter men dock ”tillfredsställande”. Det är
möjligt att detta begrepp - tillfredsställande - kan ha språkligt uppfattats som
innebärande ett alltför lågt ställt krav. Om det emellertid slås fast att så inte
är fallet utan att det fortfarande krävs att alternativet är ”fullt godtagbart”
e. d. från samhällsbyggnadssynpunkt borde emellertid en eventuell oro
kunna ha stillats. Enligt utskottets mening har inte heller något annat avsetts.
Utskottets bedömning är sålunda att de sakliga intressen som legat bakom de
här aktuella motionsförslagen är tillgodosedda vid ett bifall till regeringens
förslag när det gäller riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen för hushållning
med jordbruksmark med den tolkning av innebörden som utskottet ovan
angett.

Riksdagen tar ställning till de allmänna riktlinjerna för hur konflikter skall
lösas mellan t. ex. intresset att bevara jordbruksmark och intresset av att få
till stånd en önskvärd samhällsutbyggnad. På regeringen faller att därutöver
ange vissa riktlinjer för hur planeringsarbetet bör handläggas så att det kan ge
ett adekvat underlag för tillämpning av dessa riktlinjer i konkreta beslut med
effekter inom den fysiska planeringens område. Utskottet har fått den

CU 1979/80:6

uppfattningen att de motsättningar som från tid till annan markeras ofta
utgår mer från farhågor beträffande effekterna av dessa planeringskrav än
från skilda uppfattningar om riktlinjernas innebörd. Oavsett vilken formulering
av riktlinjerna som väljs kvarstår det förhållandet att jordbruksintresset
måste kräva att samhällsutbyggnaden länkas in på de tillfredsställande/
godtagbara lösningar som i tillräcklig grad tillgodoser jordbruksintresset. Så
långt torde inga grundade motsättningar finnas. När man emellertid i
praktisk tillämpning konstaterar att i vissa områden jordbruksintresset är
tungt vägande och samtidigt de förutsatta alternativa utbyggnadsvarianterna
är begränsade ställs frågan på sin spets. Detta gäller i första hand de områden
där regeringen beslutat att från länsstyrelserna begära en analys av hur olika
alternativ för tätorternas tillväxt inverkar på kravet på hushållning med de
samlade markresurserna: Skåne, Stockholms- och Göteborgsregionerna
samt kustkommunerna i Halland. Besluten innebär även att regeringen
angett utgångspunkter för den fortsatta planeringen i de nämnda fyra
regionerna. Även i dessa regioner utgår regeringsbesluten dock från ett
kommunalt - och inte ett statligt - arbete med områdesplaner för
tätorterna.

Utskottet tar nedan upp vissa specifika frågor om planeringsarbetet i
Skåne. Vad där anförs kan i väsentliga delar anses tillämpligt även på de tre
övriga regionerna. Utskottet har emellertid ansett det vara av vikt att redan i
detta sammanhang markera skillnaden mellan av riksdagen godtagna
riktlinjer för vissa konfliktlösningar, å ena, och regeringens bedömningar av
vilka faktiska planeringsinsatser som behövs för att man skall kunna beakta
dessa riktlinjer, å andra sidan.

3.2.2 Fritidsbebyggelse

Förslaget i propositionen innebär att riksdagen skall godkänna vissa
förtydliganden av gällande riktlinjer för fritidsbebyggelsens utveckling -riktlinjer som i huvudsak nu innebär att man i vissa områden skall vara
restriktiv med ytterligare fritidsbebyggelse i avvaktan på en översiktlig
planering som beaktar riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. I regeringens
länsvisa beslut anges vad som enligt regeringsprotokollet (prop. s. 35 m)
är ”relativt detaljerade utgångspunkter” för hur man bör se på utvecklingen
av fritidsbebyggelse i främst sådana områden som omfattas av de geografiska
riktlinjerna. Bostadsministern stryker särskilt under (prop. s. 35) att de
förtydligade riktlinjer som föreläggs riksdagen inte är avsedda att ersätta de
mera detaljerade utgångspunkter för planeringen som anges i regeringens
beslut med anledning av arbetet under planeringsskedet.

Förslaget till förtydligande av riktlinjerna innebär följande:

För de obrutna kusterna, för Öland och för Gotlands kust skall gälla att
fritidsbebyggelse endast medges om den är förenlig med naturvårdens och
kulturminnesvårdens intressen och om bebyggelsen sker i former som

CU 1979/80:6

möjliggör ett allsidigt utnyttjande av områdena för rekreation och turism.

För de högexploaterade kusterna skall gälla att enskild fritidsbebyggelse i
princip bör medges endast i form av mindre kompletteringar av befintlig
bebyggelse. Om i vissa områden större tillskott av bebyggelse kan medges
bör sådana former för bebyggelsen väljas som möjliggör ett högt utnyttjande
av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar för fritidsboende också för
sådana grupper av befolkningen som inte äger fritidshus.

För övriga kuster, för de större sjöarna och älvdalarna skall gälla att man
bör iaktta återhållsamhet med att tillåta fritidsbebyggelse och att sådan
bebyggelse bör medges bara om den inte minskar strändernas tillgänglighet
samt om naturvårdens, friluftslivets, kulturminnesvårdens och de areella
näringarnas intressen samtidigt kan tillgodoses.

För fjällvärlden utanför de obrutna fjällområdena skall gälla att fritidsbebyggelse
bör undvikas i områden som ligger i anslutning till obrutna
fjällområden och i andra områden som har särskild betydelse för naturvård,
friluftsliv och rennäring. I de områden där bebyggelse kan medges bör i första
hand sådana former för bebyggelsen väljas som medger ett högt utnyttjande
av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar för fritidsboende också för
sådana grupper av befolkningen som inte äger fritidshus.

För de delar av de primära rekreationsområdena som inte täcks av de förut
nämnda riktlinjerna skall fritidsbebyggelse medges bara om naturvårdens,
friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen samtidigt kan tillgodoses och
om den möjliggör ett allsidigt utnyttjande av områdena för rekreation och
turism.

I alla de nämnda områdestyperna och i andra områden av särskild
betydelse för naturvård, friluftsliv, kulturminnesvård m. m. skall man i
planeringen sträva efter att bevara större sammanhängande områden
obebyggda.

Direkta yrkanden att regeringens begäran om ett godkännande av de
förordade riktlinjerna inte bör tillgodoses förs fram i motionerna 1979/80:1
(m), 2 (m) och 44 (m) yrkandet 1 b. Även motionen 1978/79:2699 (c) i
motsvarande del har ett sådant yrkande även om dess motiv begränsar sig till
förhållandena på Öland.

Utskottet har i sak ingen erinran mot regeringens förslag. Det ligger i
sakens natur att även med föreslagna förtydliganden riktlinjerna, trots deras
områdesmässiga begränsningar, kan uppfattas som svepande och alltför
generellt negativa. Även på denna sektor kommer riktlinjerna dock att
konkretiseras i en fortsatt översiktlig kommunal planering. Det fortsatta
planeringsarbetet i angivna områden skall redovisas särskilt av länsstyrelserna
år 1982. Det kan vidare noteras att den använda distinktionen mellan
enskild och övrig fritidsbebyggelse uppenbarligen inte avsett att föra in
föreskrifter om ägarförhållanden i de fysiska planerna - avsikten är att
markera en önskan om utbyggnadsformer som möjliggör och främjar ett högt
utnyttjande.

CU 1979/80:6

Den utformning av riktlinjerna för fritidsbebyggelsen som förordas i
propositionen skall inte ses som uttryck för en mera restriktiv inställning till
tillkomsten av enskild fritidsbebyggelse som sådan. En grundläggande
positiv attityd till olika former av fritidsbebyggelse kommer också till uttryck
i den allmänna promemorian.

Där anförs bl. a. att de allmänna förutsättningarna för en mer genomtänkt
utveckling av fritidsbebyggelsen har förbättrats genom det utförda arbetet
under planeringsskedet. Kommunerna har tagit ställning till fritidsbebyggelsens
fortsatta utveckling i första hand genom riktlinjer i kommunöversikterna.
Vidare sägs att kommunernas redovisningar visar att många områden i
landet bedöms var lämpliga för ytterligare fritidsbebyggelse. Som många
kommuner och länsstyrelser anger, behövs vanligtvis inom dessa områden ett
fortsatt planeringsarbete. Detta arbete bör prioriteras så att resultat kan
redovisas för de områden för vilka det i länsbesluten anges att en planering är
särskilt angelägen. I övrigt får arbetet bedrivas i den takt som omständigheterna
i resp. kommun motiverar.

Av propositionen 1972:111 framgår att kravet på en mer planmässig
utveckling av fritidsbebyggelsen självfallet inte innebär att den bara bör
tillåtas i form av stora tätbebyggda fritidsbyar. Olika delar av landet erbjuder
skillnader i naturtyper och andra förutsättningar för fritidsbebyggelse samt
har olika exploateringstryck.

Det sägs vidare i den nämnda promemorian att fritidsbebyggelse i form av
enstaka hus eller mindre husgrupper i anslutning till befintlig bebyggelse på
landsbygden ofta är en lämplig form för fritidsboende i stora delar av landet.
Betydande möjligheter torde finnas att för sådan bebyggelse utnyttja
improduktiva arealer. Lämpligt utförd kan sådan fritidsbebyggelse på ett
värdefullt sätt berika och komplettera tidigare befintlig fast bebyggelse och
därigenom bidra till kulturlandskapets bevarande. Olika upplåtelseformer
för sådan bebyggelse bör kunna komma i fråga.

Som ovan berörts avses de förtydligade riktlinjerna inte ersätta de relativt
detaljerade utgångspunkterna för planeringsarbetet som regeringen tagit in i
de länsvisa besluten och som sammanfattas i regeringsprotokollet (prop.
s. 32 n-35 ö). Utgångspunkterna anges vara ett uttryck för uppfattningen att
det, redan mot bakgrund av gällande formulering av riktlinjerna, är befogat
att inta en restriktiv hållning till utveckling av ytterligare enskild fritidsbebyggelse
i vissa områden som i särskilt hög grad är känsliga för påverkan och
efterfrågade för friluftsliv m. m. Det påpekas samtidigt att det i andra
områden finns goda förutsättningar att tillgodose angelägna önskemål om
utveckling av fritidsbebyggelse av skilda typer.

Mot de ovan nämnda bedömningarna i länsbesluten riktas kritik i vissa
motioner. Förslaget i motionen 1978/79:2465 (c) yrkandet 6 utgår sålunda
från exempel på detalj angivelser i länsbeslut när det gäller fritidsbyggandet.
Motionen 1978/79:2699 (c) utgår från motsvarande kritik i fråga om Öland
medan likartade värderingar rörande bl. a. västkusten utgör motiv för

1»* Riksdagen 1979180. 19 sami. Nr 6

CU 1979/80:6

motionen 1979/80:41 (m). I motionerna 1978/79:2703 (m) och 2704 (m) tas
Öland resp. Skaraborgs län till utgångspunkt för motsvarande förslag.
Bedömningar av den kommunala planeringen på Gotland ligger bakom
motionen 1979/80:12 (c). Även i motionen 1979/80:38 (c) ingår förslag som
rör detta ämne. Slutligen förs genom partimotionen 1978/79:2462 (m)
yrkandet 3 fram förslag som syftar till ett riksdagens uttalande att de
restriktioner som följt av länsbesluten bör omprövas.

Utskottet har för sin del inte funnit annat än att länsbesluten i här aktuella
delar ligger inom de ramar som ges av även hittills gällande, mer allmänt
hållna riktlinjer. Det förhållandet att besluten innehåller konkreta ställningstaganden
och därmed framstår som detaljrika är en normal följd av beslutens
syfte. Besluten är ju regeringens ställningstaganden till redovisningen av
arbetet under planeringsskedet och måste därför även kunna innehålla
uttryck för regeringens uppfattning att vissa redovisade förslag inte anses
förenliga med riktlinjerna. Att denna typ av bedömningar blir särskilt
frekventa i områden med stort skyddsvärde, konkurrerande anspråk och ett
starkt bebyggelsetryck är lika naturligt. Utskottet föreslår att riksdagen
avslår de här behandlade motionsförslagen och godkänner vad i regeringsprotokollet
förordats om riktlinjerna.

3.2.3 Vattenkraft

I motionerna 1978/79:2702 (s) samt 1979/80:39 (vpk) och 43 (c) förs fram
förslag som får anses innebära att Västerdalälven även nedströms Hummelforsen
undantas från utbyggnad. Detta innebär sålunda en ändring av nu
gällande riktlinjer.

Det bör noteras att Hummelforsen är utbyggd. I den aktuella älvsträckan
har strax nedan Hummelforsen utbyggts Eldforsens kraftverk. Nedströms
Vansbro är Skifsforsen utbyggd med ett mindre kraftverk. Nedströms Floda
är älven utbyggd med Mockfjärds och Lindbyns kraftverk. Enligt vad
utskottet inhämtat riktas nu planeringsmässigt anspråk från kraftproduktionshåll
på dels ”ersättningsutbyggnader” vid Eldforsen och Skifsforsen,
dels nybyggnad av kraftverk vid Nås-Björbo, Floda och Djura.

Projekten, i den utformning de presenterades i den Sehlstedtska utredningen,
sattes av utredningen in i följande sammanvägda rangordningsklasser: -

Eldforsen, bef. krv. utrives 1

Skifsforsen, bef. krv. utrives 1

Kvarnholsforsen med Bysjön reglering 3

Fänforsen 3

Mockfjärd tillbyggnad 2

Djurforsen 3

CU 1979/80:6

Figur 1

VÄSTERDALÄLVEN

B utbyggda kraftverk

□ kraftverkslägen enligt en särskild studie av kraftintressenter

•HORRMUNDSVALLA

HALLA

.Sälen

ÖSTERDALAIVEN

.LIMEDS-]

FORSEN

VVENJANSSJÖN

SILJAN

►LIMA

MEGRINI

FORS

MALUNGS .

FORS

GÄVUNDA

.Malung

EDS~>

FORSEN

Gagnef

VAN\AN

DJUR tFORSEN -

Björbo

Vansbro

krabb-Jl äppel-S

FORSEN

FLODA

FAN'

fSKIFS- \

I FORSEN k

ELDFORSEN

LINDBYN

MOCK FJÄRD -

HUMMEL-'

FORSEN

KVARN HOLFORSEN -

Frågorna om utbyggnad av övre Västerdalälvens nedre lopp - till Nås - och
nedre Västerdalälven har kommit att knytas till frågor om skydd mot
översvämningar nedströms Hälla. Dessa frågor har särskilt utretts (Ds Jo
1976:8). Utredningen diskuterade två huvudalternativ: rensningar på ett
antal forsnackar i älven i kombination med vissa invallningar eller ett
kombinerat kraftverk och regleringsmagasin vid Hälla. Utredningen beräknade
översvämningsskadornas kapitaliserade värde till ca 18 milj. kr. i
dåvarande penningvärde. En reglering vid Hälla beräknades minska de
kapitaliserade flödesskadorna med ca 15 milj. kr. till ca 3 milj. kr.
Utredningens alternativ med rensningar m. m. beräknades minska de
direkta flödesskadorna med 5 milj. kr. Kraftintressenterna hävdar nu att de
nämnda om- och nybyggnadsprojekten i den av riksdagen inte undantagna
delen av Västerdalälven skulle begränsa högvattenstånden i Vansbro, Nås,
Björbo och Floda lika mycket som de i utredningen angivna rensningarna.

CU 1979/80:6

De nu av kraftintressenterna planerade om- och nybyggnadsprojekten -Eldforsen, Skifsforsen resp. Nås-Björbo, Floda och Djura - har uppgetts vid
normalår ge ca 350 GWh/år, motsvarande ungefär fem utbyggnader av
Sölvbackas karaktär. Å andra sidan förändras trots kompensationsåtgärder
natur och landskap vid de forssträckor som berörs, vilket utom annat innebär
att strömfisket försvinner där.

Enligt utskottets mening är skyddsintressena för den aktuella älvsträckan
så tungt vägande att allmänna planeringssynpunkter motiverar dess undantagande.
För att emellertid klargöra att effekti viseringar vid Eldforsens och
Skifsforsens befintliga kraftverkslägen inte avses motverkas bör emellertid
undantaget anges att gälla Västerdalälven nedströms Skifsforsen - en
angivelse som syftar till att hindra tillkomsten av det projekterade s. k.
Vansbro kraftverk. En sådan precisering torde stå i full överensstämmelse
med de lokala ståndpunkterna. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall
till motionerna som sin mening ge regeringen till känna.

I motionen 1979/80:37 (vpk) föreslås riksdagen påkalla en utredning om
bevarandevärdena i de större vattendragen i södra Sverige. Den skulle vara
jämförbar med de Sehlstedtska och Ekströmska utredningarna men kunna
begränsas till strömsträckor med en medelvattenföring på minst 5 m3/sek.

Utskottet kan i och för sig dela uppfattningen att ett samordnat
utredningsmaterial av föreslagen typ skulle vara värdefullt för kommande
bedömningar. Det närmare värdet av en sådan utredning jämfört med eljest
tillgängligt material och därmed utredningsbehovet bör enligt utskottets
mening dock bedömas av regeringen. Motionsförslaget i denna del avstyrks
därför.

Det nämnda förslaget om en utredning har samband med yrkandet i
motionen 1979/80:37 (vpk) i övrigt. Där föreslås att fråga om tillstånd enligt
vattenlagen till Kymmens kraftverk och till reglering i Rottnan samt av
sjöarna Kymmen och Stora Gransjön i Värmlands län inte skall prövas förrän
den nämnda utredningen gjorts.

Ansökan om tillstånd har gjorts och vattendomstolen har med eget
yttrande överlämnat ärendet till regeringens prövning med hänsyn till
storleken av kraftproduktionen. Ansökan innebär att vatten från Rottnan
och Granån efter regleringar i vattendragen överleds genom en bergtunnel
till Kymmen, vars regleringsmagasin utökas genom ytterligare sänkning av
sjön, samt att vattnet från Kymmen leds till en ny kraftanläggning -Kymmens kraftverk - och därefter ut i sjön Rottnen. Ansökan avser också
rätt till pumpning av vatten från Rottnen till Kymmen för att vattnet åter skall
kunna utnyttjas då kraften har ett högre värde. Vattendomstolen har funnit
företaget tillåtligt enligt 2 kap. 3 § första stycket vattenlagen utom såvitt
gäller pumpning under sommaren. Företaget anses - om vissa villkor uppfylls
- inte heller strida mot lagrummets andra stycke. Projektet beräknas ge ca 45
GWh/år.

Enligt vad utskottet erfarit avses ansökningen prövas av regeringen i

Projektets lokalisering

TORSBY,

OVRE

FRYKEI

KYMMEN

.GRASMARK

ROHNEN

SUNNE

iMELLAN Ifryken -

'ARVIKA

Projektets omfattning

FINNSJO

GRANSJÖN

KYMMEN

GRASMAR

BORRSJÖN

CU 1979/80:6

samband med vissa andra ansökningar om tillstånd som ännu inte är slutligt
beredda. Ett avgörande skulle därmed inte komma till stånd förrän om
ytterligare ett antal månader.

Utskottet noterar sålunda att ansökan kommer att prövas av regeringen
och därmed även med hänsyn till allmänna planeringssynpunkter. Med
hänsyn därtill finns inte anledning till ett föreslaget uttalande om att
tillståndsprövningen skulle uppskjutas i avvaktan på förordat utredningsmaterial.

I motionen 1978/79:2406 (c) yrkandet II.6.N föreslås riksdagen begära ett
utredningsuppdrag för statens vattenfallsverk angående effektivare utnyttjande
av Indalsälven, bl. a. genom bättre samregering av de fall som redan är
utbyggda.

En utredning i ämnet lämnades år 1975 till industridepartementet av
Indalsälvens vattenregleringsföretag. Krångede AB, Bålforsens Kraft AB
och AB Svarthålsforsen bedriver enligt vad som uppgetts ett nu pågående,
samordnat utredningsarbete. Frågor om utbyggnader och effektiviseringar
behandlades i betänkandet NU 1978/79:79 (s. 79-80). Näringsutskottet
förutsatte att sådana möjligheter noga följs av vattenfallsverket och
regeringen. Regeringen (industridepartementet) har den 13 september 1979
uppdragit åt vattenfallsverket att utreda och lägga fram förslag om åtgärder
som syftar till bättre utnyttjande av redan utbyggd vattenkraft. Utredningen
avses genomföras i samarbete med Svenska kraftverksföreningen för att
täcka även icke statliga anläggningar. Resultaten bör läggas fram successivt.

Med hänsyn till ovan redovisade åtgärder är ett föreslaget riksdagens
beslut inte erforderligt.

3.3 De fem särskilda redovisningsområdena

3.3.1 Hogdalsnäset

I propositionen (s. 50-53, bilaga 1 s. 41-44, bilaga 2 s. 83) redovisas
utfallet av planeringsarbetet och regeringens pågående bedömningar mot
bakgrund av regeringens beslut år 1975 enligt 10 a § byggnadslagen.

I länsbeslutet för Göteborgs och Bohus län anför regeringen dels att bl. a.
dockläge i Kålvik-Lunneviken inte kan förenas med gällande riktlinjer i den
fysiska riksplaneringen, dels att det icke vattenanknutna reservområde för
industriell verksamhet som kommunen redovisat i sin områdesplan bör
omprövas. Utskottet har, med hänsyn till sin tidigare uppfattning i frågan
(CU 1975/76:1), för sin del funnit att även dockläge i området kan anses
förenligt med riktlinjerna. Därav följer att markbehovet för därtill knuten
verksamhet är så stort att det motiverar att det föreslagna icke vattenanknutna
reservområdet bör kunna godtas för till utnyttjandet av djupvatteneller
docklägena direkt anknuten verksamhet. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

CU 1979/80:6

uiinéiiui

Figur 3

HOGDÄLSNÄSET

Markanvändning vid Kålvik-Lunneviken enligt områdesplan

CU 1979/80:6

3.3.2 Skåne

I regeringens beslut år 1975 med ställningstaganden till programarbetet
angavs för Kristianstads och Malmöhus län bl. a. att kommunerna i dessa län
borde, i samarbete med varandra och efter samråd med länsstyrelse och
lantbruksnämnd, skyndsamt utarbeta program för hushållning med jordbruksmarken
enligt vissa närmare riktlinjer - ett markhushållningsprogram.
Länsstyrelserna skulle gemensamt lämna en redogörelse till regeringen för
behandlingen av jordbruksfrågorna under planeringsskedet. Detta redovisades
i propositionen 1975/76:1. Riksdagen hade ingen erinran däremot (CU
1975/76:1 s. 11-12).

De nämnda länsstyrelserna redovisade år 1977 de kommunala m. fl.
ställningstagandena och angav att ett fullständigt markhushållningsprogram
inte kunnat färdigställas. De föreslog att arbetet skulle fortsätta och anförde
synpunkter på riktlinjer för detta arbete. De begärde också att medel skulle
anvisas för detta arbete. Sådana medel anvisades också av regeringen.

Länsstyrelserna fortsatte därefter arbetet i syfte att ge kommunerna ett
gemensamt bedömningsunderlag för deras arbete bl. a. med områdesplanering.
Länsstyrelsernas arbete fick beteckningen MARK-projektet. Arbetet
har slutförts sommaren 1979.

Lantbruksstyrelsen och statens planverk har fått regeringens uppdrag att
gemensamt med förtur ge länsstyrelserna och kommunerna i Skåne
vägledning för arbetet med områdesplanering.

I regeringens länsvisa beslut för Skånelänen, båda besluten i december

1978, behandlades redovisningen från kommunerna av arbetet under
planeringsskedet och länsstyrelsernas ovan nämnda redovisning år 1977.
Regeringen konstaterar, liksom länsstyrelserna, att de år 1975 avsedda
intentionerna för ett markhushållningsprogram inte kunnat fullföljas. Det
noteras bl. a. att de av kommunerna redovisade markanspråken fram till år
1990 inte står i överensstämmelse med riktlinjerna för hushållningen med
mark och vatten. Arbetet skulle därför fullföljas och markanspråken
övervägas på nytt. Arbetet skulle delas in i två etapper. Länsstyrelserna
ålades att redovisa en första etapp år 1980, i anslutning till redovisningen av
länsplanering 1980, och en andra etapp år 1982.1 den första etappen borde
arbetet koncentreras till att bedöma bl. a. markbehovet för tätortsexpansion
fram till år 1990, redovisat såsom enkla områdesplaner. Länsstyrelserna skall
i sin redovisning år 1980 stämma av markanspråken mot de förslag till
planeringstal som motiveras från regionalpolitiska utgångspunkter - i
praktiken sålunda mot länsstyrelsernas förslag till befolkningsramar för år
1990. Sådana förslag har beslutats av länsstyrelserna under första halvåret

1979.

Länsstyrelserna har därefter fört de av regeringen angivna önskemålen
vidare till kommunerna. Under våren 1979 har länsstyrelserna och kommunerna
i allt väsentligt enats om på vilket sätt kommunerna bör redovisa sina

CU 1979/80:6

markanspråk - i princip som utdrag ur områdesplaner eller ur pågående
arbete med områdesplaner. Kommunerna kommer att lämna sina redovisningar
till länsstyrelserna senast den 1 april 1980.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer politiskt förankrade redovisningar
att lämnas i avsedd tid. Kommunerna anses, såvitt nu kan bedömas, vara på
god väg att precisera anspråk som uttrycker en realistisk avvägning mellan av
statsmakterna fastlagda bevarandeintressen och önskemålen om samhällsutbyggnad.
Avsevärda ansträngningar har gjorts och görs av kommunerna för
att begränsa sina anspråk på konsumtion av jordbruksmark. Om dessa
bedömningar bekräftas i de kommande kommunala ställningstagandena
skulle sålunda goda förutsättningar föreligga för att i nästan alla Skånekommuner
genom förenklade områdesplaner kunna utskilja godtagbara markanspråk
för tätortsutbyggnad i de mer expansiva orterna - i båda länen ett
drygt hundratal tätorter - fram till år 1990. Redovisningen tar i regel inte upp
anspråk på bebyggelsemark i orter där anspråken ansetts vara mindre än
motsvarande 50 lägenheter under den kommande tioårsperioden.

Den andra etappen i arbetet på ett markhushållningsprogram - den etapp
som skall redovisas av länsstyrelserna år 1982 - skall enligt regeringens beslut
leda fram till ett färdigt markhushållningsprogram. Länsstyrelserna har
ålagts att i 1980 års redovisning ange de fortsatta åtgärder som behöver vidtas
för att detta mål skall uppnås. Enligt regeringsbesluten bör länsstyrelserna
härvid ”överväga om konflikterna om marken motiverar att hela Skåne eller
delar därav på sikt bör bli föremål för en samlad regionplanering” och även
redovisa förslag härom, inbegripet förslag gällande huvudmannaskap för en
sådan planering. Bostadsministern kommenterar besluten i denna del i
propositionen (s. 59 n).

I motionen 1978/79:2700 (s) yrkandet 2 föreslås att regeringens uppdrag till
länsstyrelserna i Skåne att upprätta ett markhushållningsprogram bör
återkallas och ersättas med ett uppdrag att snarast ta ställning till i vilka
avseenden de anser att kommunala anspråk strider mot av riksdagen
godkända riktlinjer i den fysiska riksplaneringen. Förslag i den i maj 1979
väckta motionen utgår i huvudsak dels från uppfattningen att det kommunala
arbetet med områdesplaner m. m. ger ett godtagbart resultat även från
jordbruksmarkssynpunkt, dels från farhågor om att regeringen, enligt sitt
ovan citerade uppdrag till länsstyrelserna, överväger en statligt styrd
regionplan för hela landskapet.

Motionsförslaget ger uttryck för i och för sig förståelig oro för att väsentliga
kommunala bedömningar inte skulle kunna göras inom en av statsmakterna
snävt uppdragen ram. Som emellertid ovan angetts utgörs det nu pågående
arbetet helt av kommunala planeringsinsatser, vilkas politiskt förankrade
resultat kommer att redovisas till länsstyrelserna. Den koppling som skett till
befolkningsramarna utgår från syftet att relatera markanspråken till en
realistisk befolkningsutveckling i det trots allt relativt korta tioårsperspektivet.
Även bostadsministerns uttalanden till regeringsprotokollet (prop.

CU 1979/80:6

s. 19 n) bekräftar att syftet primärt inte är att utan beslut därom införa en
formell bindning av kommunernas långsiktiga planering. Kopplingen är
endast ett uttryck för de behovsanalyser som även hittills gjorts i översiktlig
fysisk planering på medellång sikt. Det förhållandet att av statsmakterna
godtagna riktlinjer för jordbruksmarken skall tillgodoses är inte bestritt av
motionärerna.

Vidare är, enligt utskottets mening, motionärernas farhågor för en hittills
okänd form av statlig regionplanering helt obefogade. Även om de i
sammanhanget aktuella uttrycken i länsbesluten kan anses ha fått en olycklig
utformning är det enligt utskottets mening uppenbart att något sådant inte
kan ha avsetts. Regeringsbeslutet i denna del har av utskottet uppfattats
endast som en anvisning att bedöma frågor med anknytning till kommunalförbundens
planeringsområden m. m. - sålunda rent planeringstekniska
överväganden.

Utskottets slutsats är sålunda att motionärernas grundläggande intressen i
här behandlad del är helt tillgodosedda.

De motsättningar som uppenbarligen har funnits i fråga om planeringen i
Skånelänen utgår självfallet från det förhållandet att brytpunkterna mellan
kraven på tillväxt av tätortsbebyggelse och på skyddet för jordbruksmarken
där i så många fall är mycket påtagliga. De mest markanta motsättningarna
torde dock inte innebära ett ifrågasättande från någondera sidan av dessa
intressens tyngd. Enligt utskottets bedömningar är uttrycken för motsättningarna
snarast knutna till den ovisshet som skapats dels genom att
konkreta ställningstaganden inte kunnat göras, dels genom ovisshet om
planeringsintentionernas syfte. När det utifrån riktlinjerna om skydd för
jordbruksmark framställs krav på ”regionala överväganden” och därmed
komplicerade planeringsinsatser har detta kommit att framstå som ett
instrument för att hävda också andra motiv än dessa markanvändningsaspekter
för en omfördelning av bebyggelsen. Denna uppfattning har fått näring av
långtgående uttalanden om jordbruksintressets tyngd i kommande konkreta
avvägningar mot samhällsbyggnadsintressen i övrigt. Utskottet vill i denna
del notera att det är de riktlinjer för jordbruksmarksskyddet och markhushållningen
i övrigt som riksdagen beslutar om som anger utgångspunkten för
avvägningarna.

Enligt utskottets mening är det däremot naturligt att staten ställer större
krav på även de kommunala planeringsövervägandenas fullständighet i
områden med markerade konflikter än i andra områden. Dessa särskilda
krav måste emellertid konsekvent formuleras utifrån de av riksdagen
godkända riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten.

Intresset även från rikssynpunkt att lösa planeringsfrågorna i Skåne och ge
kommunerna möjligheter till fördjupade överväganden har lett utskottet till
bedömningen att regeringen bör för riksdagen redovisa resultatet av den
ovan nämnda första etapp i pågående arbete. Därvid bör även redovisas
regeringens bedömningar av i vilken mån därmed då uppnått resultat kan

CU 1979/80:6

läggas till grund för även de statliga myndigheternas ställningstaganden för
den närmaste tioårsperioden. Det fortsatta arbetet skulle då eventuellt
kunna tillgodose även berättigade krav på en planering med sikte på konkret
genomförande av aktuella kommunala mål. Vad utskottet anfört i denna del
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Figur 4

BESLUT OM NATURRESERVAT PÅ SYDBILLINGEN

E3 Länsstyrelsens ursprungliga beslut 75-12-22,78 12-18
lill Länsstyrelsens beslut 79-06-15
= Regeringens beslut 79-08-23
--- Riskområde skjuttält

— Kommungräns ? I

3.3.3 Sydbillingen

Den framtida markanvändningen m. m. på Sydbillingen har på grund av
de många intressen som riktas mot området tilldragit sig stor uppmärksamhet.
Under den fysiska riksplaneringens planeringsskede har ett omfattande
arbete bedrivits i syfte att utarbeta underlag för framtida ställningstaganden
om markanvändningen i området. Detta arbete är ännu inte helt slutfört.

CU 1979/80:6

Emellertid har genom olika beslut vissa frågor om markutnyttjandet
klarlagts. Sålunda har riksdagen beslutat dels om fortsatt forskningsverksamhet
i Ranstad, dels om nytt skjutfält för Skövde garnison.

Beträffande Sydbillingen sägs vidare i regeringens beslut att det med
hänsyn till naturvårdens och friluftslivets intressen är mycket angeläget att
det planerade förordnandet om naturreservat snarast kommer till stånd och
kan ersätta det interimistiska förordnande enligt naturvårdslagen som f. n.
gäller. Länsstyrelsen hade i beslut den 22 december 1975 förordnat om ett
interimistiskt naturreservat om 2 000 ha på Sydbillingens platå. Förordnandet
förlängdes genom länsstyrelsens beslut den 18 december 1978. I beslut
den 15 juni 1979 förlängde länsstyrelsen förordnandet att gälla inom ett
minskat område om 1 270 ha. Besvär över länsstyrelsens samtliga beslut har
anförts hos regeringen. Regeringen beslöt den 23 augusti 1979 att 1 800 ha
dvs. 530 ha utöver vad som angivits i länsstyrelsens beslut den 15 juni 1979
skulle skyddas som interimistiskt naturreservat längst t. o. m. utgången av år
1981. I regeringens beslut anfördes att det var angeläget att beslut om ett
definitivt naturreservat föreligger under slutet av år 1979.

I två motioner behandlas frågan om naturreservatet. I motionen 1978/
79:2698 (m), dagtecknad den 15 maj, föreslås-yrkandena 1 och 2-riksdagen
uttala att ett förordnande om naturreservat på Sydbillingens platå inte bör
komma till stånd och att det interimistiska förordnandet skall avvecklas till
förmån för ett naturvårdsanpassat skogsbruk. I den av samma motionärer
den 4 oktober 1979 dagtecknade motionen 1979/80:13 (m) föreslås riksdagen
hemställa att regeringen fastställer att naturreservatet fastställs enligt
länsstyrelsens beslut den 15 juni 1979.

Som framgått av den ovan lämnade redovisningen har regeringen den 23
augusti 1979 beslutat att ett område om 1 800 ha skall skyddas som
interimistiskt naturreservat. Utskottet finner inte anledning föreslå riksdagen
att hos regeringen anhålla om ändring av detta beslut. Motionen
1979/80:13 (m) avstyrks med hänvisning härtill.

Inte heller finner utskottet sig kunna tillstyrka förslagen i motionen
1978/79:2698 (m) yrkandena 1 och 2. Utskottet förutsätter att såväl
reservatets omfattning som reservatföreskrifterna utformas så att bl. a. de
areella näringarnas intressen i rimlig utsträckning kan beaktas utan att värdet
med naturreservatet behöver uppges. Frågorna får handläggas i den ordning
naturvårdslagstiftningen föreskriver.

3.3.4 Vänerområdet och Bråvikenområdet

Redogörelserna m. m. i propositionen har inte gett utskottet anledning till
några ställningstaganden.

CU 1979/80:6

3.4 Tätortsutveckling

Vad i avsnittet 2.3.3 i propositionen anförts om tätortsutvecklingen
utmynnar inte i något förslag till riksdagen. Framställningen - särskilt om den
jämförs med de planeringskrav som regeringen ställt i fråga om jordbruksmark
- har dock principiellt intresse även för riksdagens allmänna
bedömningar.

En utgångspunkt anges vara att frågor rörande tätortsutvecklingen
fortfarande huvudsakligen hör hemma i den regionalpolitiska planeringen
och att ansvaret för ställningstaganden till enskilda tätorters utveckling och
utformning skall vila på kommunerna. Ingen ändring har skett eller bör ske i
den principiella ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. Som tidigare
finns det inte skäl att inom den fysiska riksplaneringens ram gå in på de
enskilda tätorternas konkreta planering annat än i de fall då fysiska resurser
av riksintresse bör beaktas.

Bostadsministern anför emellertid (s. 18) att statsmakterna har ett
självklart ansvar för att se till att kommunernas planering sker med
beaktande bl. a. av de regionalpolitiska riktlinjerna. Detta ”statliga inflytande”
skall utövas så att ”det innebär minsta möjliga intrång i den
kommunala demokratin och självbestämmanderätten”. Tre sätt anges på
vilka det statliga inflytandet kan hävdas: underlagsmaterial, krav på
konsekvensutredningar och föreläggande om generalplanering.

Utskottet noterar till en början att regeringens befogenhet att kräva
fastställd generalplan, eventuellt i förening med ett byggnadsförbud, gäller
endast till förmån för i den fysiska riksplaneringen fastlagda riktlinjer. Detta
instrument kan sålunda inte användas för att främja regionalpolitiska
syften.

Kravet på konsekvensutredningar beskrivs så att ”regeringen kan . . .
hävda att kommunerna som grund för sina ställningstaganden bör ha en
utredning och planering som i erforderlig utsträckning belyser vilka
konsekvenserna blir av olika handlingsalternativ”. De statliga myndigheterna
kan tillse att kraven fullföljs bl. a. vid fastställelseprövning av kommunala
planer. Det sägs att det där ankommer på de statliga myndigheterna att pröva
om man i den kommunala planeringen i erforderlig grad har beaktat ”de
allmänna mål och riktlinjer för planeringen som statsmakterna har ställt”.
När det gäller de regionalpolitiska målen - även uttryckta i ortsplan och
planeringstal - framhålls dock att de endast är vägledande och inte utgör
bindande ramar för den kommunala fysiska planeringen, vars resultat måste
innehålla visst utrymme för oförutsedd utveckling och för en långsiktig
handlingsfrihet. Enligt 2 § förordningen (1979:657) om länsplanering skall
länsplaneringen utgöra ”ett underlag för samordning mellan regionalpolitiska
åtgärder och annan statlig verksamhet" och bedrivas så att den också kan
utgöra ”en grund för samordning mellan regionalpolitiska åtgärder och
annan statlig verksamhet”. Kommunerna skall utgöra planeringsenheter om
inte regeringen för särskilt fall bestämmer annat.

CU 1979/80:6

Frågorna om ett beaktande i den kommunala fysiska planeringen av
regionalpolitiska intentioner har tagits upp även i motioner. I motionen
1978/79:2700 (s) yrkandena 3 och 4 (delvis) hävdas att den kommunala
tätortsplaneringen inte skall påverkas av andra statliga intressen än riktlinjer
i den fysiska riksplaneringen liksom att det finns en risk för att regionalpolitiska
uttalanden under hand i skilda sammanhang får karaktär av riktlinjer
för även den inomkommunala planeringen. Om det centralt ges vissa
områden för tätortsutbyggnad blir kommunens roll endast att fylla upp dessa
ytor med detaljplaner. Vidare föreslås i motionen 1979/80:38 (c) bl. a. att
riksdagen bör ge regeringen till känna att det kan finnas en risk för att
riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen endast vägs mot länsplaneringens
mål - något som inte ger garanti för en allsidig bedömning.

Redan 1972 års utgångspunkter för den fysiska riksplaneringens uppgifter
och organisation lade fast en vidgad integration mellan fysisk riksplanering,
regionalpolitisk planering, industripolitisk planering och transportplanering.
Detta ställningstagande utgick från den statliga sektorn och påverkar därmed
inte direkt gränserna mellan de statliga och kommunala kompetensområdena.

Det ligger å andra sidan redan sedan länge i den kommunala planeringens
natur att motsvarande överväganden görs där och att de av naturliga skäl
påverkas av förhållanden även utanför kommunens område. När sålunda
t. ex. sysselsättnings- och trafikfrågor aktualiseras i den kommunala
planeringen blir effekterna av de statliga regionalpolitiska riktlinjerna en
realitet som påverkar de kommunala bedömningarna. Detta innebär
emellertid inte att de regionalpolitiska riktlinjerna formellt binder kommunens
handlande i dess fysiska planering.

Mot bakgrund av det anförda konstaterar sålunda utskottet att det i princip
inte skett några förskjutningar av gränsen mellan det statliga och det
kommunala inflytandet. Det förhållandet att regeringen ställt vissa kommunala
planöverväganden som förutsättning för bedömningar av om t. ex.
jordbruksmark skall få tas i anspråk ändrar i sak inte gällande utgångspunkter.
Svårigheten uppkommer närmast när regeringen kräver regionala
bedömningar över kommungränserna. Enligt utskottets mening har emellertid
inte heller krav av denna typ formulerats så att de innebär något
principiellt avsteg från gällande fördelning av planeringsbefogenheterna.
Syftet med motionen 1978/79:2700 (s) yrkandena 3 och 4 (delvis) får anses
tillgodosett.

Det senast anförda knyter också an till den nämnda motionen 1979/80:38
(c) med förslag om ett uttalande beträffande riskerna av att den fysiska
riksplaneringens intressen endast vägs mot länsplaneringens mål, Motionärernas
farhågor i denna del torde härröra från den sammanvägning av de
statliga intressena som i första hand länsstyrelsen har att göra. När - som
avsikten är - dessa sammanvägda intressen ställs mot de kommunala

CU 1979/80:6

önskemålen i samråden bör förutsättningar uppstå för den allsidiga
bedömning som motionärerna syftar till. En avsedd tillämpning av samrådsförfarande!
tillgodoser motionärernas intresse. Ett föreslaget riksdagens
uttalande kan inte anses erforderligt.

Det anförda visar emellertid att grunderna för samordningen av riksintressen
inom den fysiska riksplaneringen, den regionalpolitiska planeringen
oph trafikplaneringen inte är klart definierade när det gäller att ge uttryck åt
dessa intressen i kommunal fysisk översiktlig planering. Inte heller det
avlämnade förslaget till en ny plan- och byggnadslagstiftning redovisar
sådana överväganden. Det förhållandet att frågorna kan vara komplicerade
bör enligt utskottets mening inte hindra att utgångspunkterna och de skilda
intressena kartläggs samt att överväganden görs om en vidgad samordning
även inom den fysiska planeringens ram. Enligt utskottets mening bör
riksdagen därför påkalla ett angivet arbete genom att som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3.5 Primära rekreationsområden

Den redogörelse som bostadsministern lämnar till statsrådsprotokollet har
i sak inte gett anledning till särskilt uttalande. Utskottet vill dock härtill
notera att de planeringsinsatser som direkt kan kopplas till av riksdagen
godtagna riktlinjer i den fysiska riksplaneringen i just denna del är relativt
begränsade. Dessa riktlinjer (CU 1975/76:2 s. 7) innebär i huvudsak att
planeringen inom områdena skall utgå från det angivna syftet att åstadkomma
en avsedd markanvändning - detta då förutsatt på översiktlig nivå. Det
kan i den fortsatta behandlingen vara av värde att mer konsekvent från en
tillämpning av riktlinjerna skilja ut de samhälleliga intressen som formulerats
eller övervägs inom ramen för en allmän fritids- och turistpolitik. Bedömningar
i dessa delar faller inte utan särskilt beslut in under den fysiska
riksplaneringens ram. Denna skillnad mellan riktlinjer i den fysiska
riksplaneringen och sektorsbetingade eller allmänna statliga bedömningar
med effekter i den fysiska planeringen kan även i andra sammanhang böra
uppmärksammas.

3.6 Särskilda frågor

3.6.1 Naturvårdsfrågor m. m.

1 motionen 1978/79:2698 (m) yrkandet 3 hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om översyn av bestämmelser för dispensförfarande och
handläggning av överklagningsärende av i motionen angivna frågor.
Motionärerna torde därmed avse att påkalla en ändring av gällande
lagstiftning i syfte att förenkla handläggning beträffande ärenden om
bildande av naturreservat.

CU 1979/80:6

Decentraliseringsutredningen har i ett delbetänkande - Decentralisering
av beslut inom naturvården (Ds Kn 1977:4) - behandlat bl. a. beredningsoch
beslutsprocessen i naturvårdsärenden. Vidare har naturvårdsverket i
skrivelse till jordbruksdepartementet tagit upp vissa frågor om handläggningen
enligt naturvårdslagstiftningen m. m., frågor som även tagits upp i det
nu behandlade motionsyrkandet. Enligt vad utskottet erfarit kommer
riksdagen att föreläggas förslag om vissa ändringar i denna lagstiftning.
Eftersom sålunda ett arbete om handläggningsordning m. m. i naturvårdsärenden
pågår inom regeringens kansli finner utskottet det inte lämpligt att
föreslå riksdagen att tillstyrka motionen 1978/79:2698 (m) yrkandet 3.

Yrkandet 4 i den nu behandlade motionen innebär att riksdagen skall
besluta att berörda markägare tillerkänns skälig ersättning för det intrång
som bildandet av tillfälliga naturreservat medför. I naturvårdslagen intagna
ersättningsbestämmelser medger att ersättning i vissa fall kan utgå för
område som skyddats interimistiskt enligt naturvårdslagen. Enligt utskottets
mening finns inte tillräcklig anledning för riksdagen att besluta om ändring av
ersättningsreglerna i den nu aktuella frågan. Motionen 1978/79:2698 (m)
yrkandet 4 avstyrks sålunda.

Ett rikdagens uttalande om att ersättningsmark skall garanteras berörda
markägare vid bildandet av naturreservat m. m. begärs i motionen 1978/
79:2698 (m) yrkandet 5. I motionen 1978/79:487 (c) föreslås riksdagen
besluta uttala att statlig ersättningsmark skall erbjudas markägare som
tvingas avstå mark till naturreservat m. m.

När naturreservat bildas har fastighetsägare rätt till ersättning av kronan i
vissa fall. I fråga om ersättning gäller expropriationslagen (1972:719) i
tillämpliga delar om avvikande bestämmelse inte meddelas i naturvårdslagen.
I expropriationslagen (2 kap. 12 §) har angivits att expropriationstillstånd
inte skall meddelas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat
sätt. Denna regel har ansetts vara ett uttryck för en princip om att frivilliga
uppgörelser först bör undersökas innan expropriation sker. Detta innebär
inte någon skyldighet för den exproprierande att söka tillhandahålla
ersättningsmark.

Med anledning av motionärernas förslag om att statlig ersättningsmark
skall garanteras vill utskottet vidhålla sin tidigare (CU 1977/78: ly) uttalade
mening att en allmän princip bör vara att staten vid expropriation inte skall ha
att följa särskilda kompensationsgrunder. Denna uppfattning delades av
försvarsutskottet (FöU 1977/78:11). Riksdagen följde förslaget. Civilutskottet
vill därutöver framhålla vikten av att rimliga avvägningar görs så att det
blir möjligt att tillgodose såväl de areella näringarnas som naturvårdens
intressen i de fall då konflikter dem emellan föreligger. Utskottet är inte
berett föreslå riksdagen göra ett i motionerna 1978/79:487 (c) och 2698 (m)
yrkandet 5 begärt uttalande om ersättningsmark.

Frågan om skydd förvåra våtmarker behandlas i motionen 1979/80:42 (m).
I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen begär att i den fortsatta

CU 1979/80:6

fysiska riksplaneringen särskilda våtmarksområden bevaras, att värdet med
naturreservat inte får äventyras genom otillräckliga bestämmelser samt att
särskilda medel avsätts så att det blir möjligt att på ett tillfredsställande sätt
säkerställa våtmarksområdena.

I propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för skogspolitiken, m. m., anför
dåvarande jordbruksministern (s. 54) att naturvårdsverket inlett en inventering
av landets våtmarker. I avvaktan på att denna inventering avslutas
avses införas en generell skyldighet att via skogsvårdsstyrelsen anmäla
våtmarksdikning till länsstyrelsen för samråd enligt naturvårdslagen. En
första etapp av naturvårdsverkets inventering har redovisats under år 1979.
Verket har också utarbetat en plan för fortsatt utredning om våtmarkerna.
Enligt rapporten Hushållning med mark och vatten 2 (SOU 1979:54)
kommer naturvårdsverkets fortsatta våtmarksutredning och pågående
inventeringar av olika energikällor med anknytning till våtmarker att ge
underlag för mer konkreta avvägningar mellan olika intressen. Utskottet
finner det därför inte lämpligt att nu ta ställning till hur skyddet för
våtmarkerna skall utformas. Motionen 1979/80:42 (m) avstyrks med
hänvisning till det anförda.

3.6.2 Skifferbryting

En utredning om skifferbrytingens miljömässiga konsekvenser begärs i
motionen 1978/79:2406 (c) yrkandet II.4.C. Brytning av uran anses inte böra
få ske, något som bör ges regeringen till känna.

I industriverkets utredning Alunskiffer (SIND PM 1978:2) behandlas
frågan om brytning av alunskiffer i Sverige. Enligt vad som framgår av
propositionen (s. 50) övervägs utredningen inom regeringskansliet. Vidare
hänvisas i propositionen i samband med redovisningen beträffande Sydbillingen
(s. 63) till ett uttalande i propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för
energipolitiken enligt vilket en utredning bör tillkallas för att studera och
utvärdera hittills genomförda undersökningar beträffande skifferbrytning.
En sådan utredning avses få i uppdrag att undersöka hur en miljömässigt
acceptabel skifferbrytning, om en sådan blir aktuell, skall kunna åstadkommas.

Yrkandet II.4.C i motionen 1978/79:2406 (c) om en utredning av
skifferbrytningens miljömässiga konsekvenser får anses tillgodosett. Enligt
vad utskottet sedermera erfarit kommer utredningen att tillkallas efter
folkomröstningen i kärnkraftsfrågan.

3.6.3 Kraftledningar

I motionen 1978/79:2079 (c) begärs att förslag med innebörd att
statsmakternas godkännande erfordras för slutande av avtal om ledningssträckningar
för fasta leveranser av elkraft med andra länder. Motionärerna

CU 1979/80:6

erinrar om att det norska Stortinget hade att godkänna ett avtal om
elkraftsleverans mellan Ritsem i Sverige och Skjomen i Norge medan i
Sverige ett motsvarande godkännande av riksdagen inte var erforderligt.
Den svenska regeringen fick ta ställning till ärendet först som koncessionsärende.
Enligt motionärerna bör statsmakterna få möjlighet att ta ställning
till de grundläggande avtalen, ett inflytande som bör avse såväl ledningssträckningar
som fasta leveranser av elkraft, där köparen styr avtalets
utnyttjande. Övergångsbestämmelser kan behövas för redan ingångna avtal
med grannländerna beträffande ledningar och fasta leveranser av elkraft.

Som framgår av propositionen (s. 48-49) har frågan om kraftledningarnas
behandling i den fysiska riksplaneringen tidigare behandlats av riksdagen.
En rapport Kraftledningar i fysisk planering har utarbetats. I rapporten
föreslås utökat samråd mellan kraftföretag, länsstyrelse och kommun om
planering av kraftledningar. I den allmänna promemorian och i vissa av
länsbesluten har regeringen anfört att ytterligare samråd mellan kraftföretagen
och berörda kommuner, länsstyrelser och övriga länsmyndigheter
erfordras beträffande mark för kraftledningar. Härvid bör den handläggningsordning
som föreslås i rapporten kunna tjäna som vägledning.

Frågan om kraftledningarnas behandling tas upp i den s. k. PBLutredningens
betänkande Ny plan- och bygglag (SOU 1979:65 och 66 s. 606,
685, 855). I syfte att uppnå en bättre samordning mellan beslut enligt planoch
bygglagen å ena sidan och koncessionsprövningen enligt ellagen å den
andra föreslås i utredningen en ändring i sistnämnda lag av innebörden att i
denna bör införas en bestämmelse om att koncession inte får meddelas till en
kraftledning om detta skulle strida mot en detaljplan eller ett markförordnande.

I rapporten Mark och vatten 2 (SOU 1979:54 o. 55) anförs att det är
väsentligt att erforderliga markreservationer görs i den komunala planeringen
för utbyggnader av stamlinjenätet och att bl. a. planverket i en
redovisning till regeringen redovisar kraftledningar som är av intresse från
rikssynpunkt.

I propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken (bil. 1 s. 243)
anförs att det kan bli erforderligt att göra ändringar i lagen (1902:71)
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen) och att
denna fråga övervägs i regeringskansliet.

Statens industriverk (SIND) har för avsikt att inom kort lämna regeringen
förslag om ändringar i ellagen i syfte att uppnå en ytterligare samordning av
denna lagstiftning med samhällsplaneringen i övrigt.

Frågorna om kraftledningarnas behandling i den fysiska planeringen har
tagits upp av riksdagen vid ett flertal tillfällen - av civilutskottet senast år
1979. Som framgår ovan har dessa frågor därefter och från delvis nya
utgångspunkter övervägts även i andra sammanhang. Frågor om ändring av
ellagen kommer att övervägas i regeringens kansli. Det syns lämpligt att i
detta sammanhang även behandlas den i motionen 1978/79:2079 (c)

CU 1979/80:6

upptagna frågan om i vilken ordning statsmakterna skall besluta om avtal om
fasta leveranser av elkraft med andra länder m. m. Vad utskottet nu anfört
innebär inte att utskottet uttalat sig för att sådana avtal skall underställas
riksdagen. De förordade övervägandena kommer att ge ytterligare underlag
för ställningstaganden i frågan. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

3.6.4 Fjällområden i Malung och Älvdalen

Planeringen av fjällområdena i Malungs och Älvdalens kommuner tas upp
i motionen 1978/79:2701 (s). Motionärerna anser det omotiverat att
generalplan upprättas för området samt finner det nödvändigt att byggandet
inom området kan fortsättas enligt redan fastställda detaljplaner och att
sådana planer kan fastställas i avvaktan på att generalplaner färdigställs.

I regeringens beslut om utgångspunkterna för det fortsatta arbetet med
den fysiska riksplaneringen inom Kopparbergs län anges (prop. bil. 2 s. 114)
att länsstyrelsen senast år 1980 efter samråd med planverket och naturvårdsverket
skall redovisa om den fortsatta planeringen i något eller några
fjällområden bör ske i generalplanens form. Något beslut om att generalplan
skall upprättas har sålunda inte fattats.

Enligt regeringens ovan nämnda beslut (prop. bil. 2 s. 113) bör en översyn
av helt eller delvis outnyttjade detaljplaner övervägas som ett led i
strävandena att tillgodose friluftslivets intressen. Uttalandet, som återkommer
i flera länsbeslut, har emellertid angetts innebära en rekommendation
till länsstyrelserna att ta upp diskussioner med kommunerna om möjligheterna
att på frivillig väg genom förhandlingar med markägarna få till stånd en
omprövning av vissa fastställda planer. Denna precisering av uttalandet får
anses ha undanröjt motionärernas farhågor för ett stopp för byggandet inom
vissa områden i Malungs ochh Älvdalens kommuner.

Ett tillkännagivande enligt förslaget i motionen 1978/79:2701 (s) är sålunda
inte erforderligt.

3.6.5 Skarpnäcksfältet m. m.

Det i motionen 1978/79:2077 (c) yrkandet 3 framförda förslaget om en
riksdagens begäran om att regeringen tar initiativ till förhandlingar med
Stockholms kommun i syfte att uppskjuta nuvarande planer på att exploatera
Skarpnäcksfältet och angränsande områden avstyrks med hänvisning till den
kompetensfördelning som enligt byggnadslagstiftningen föreligger i planfrågor.

Utifrån nämnda förhållanden föreslås i motionens yrkanden 1 och 2
ytterligare inventeringar m. m. Enligt utskottets mening finns det nu inte
anledning för riksdagen att påkalla sådana åtgärder.

CU 1979/80:6

3.7 Övrigt

Utskottet har inte funnit anledning att för egen del ta ställning till vad i
övrigt anförts till regeringsprotokollet och som riksdagen beretts tillfälle att
ta del av. Redovisningen i dessa delar bör läggas till handlingarna.

3.8 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vissa principiella frågor att rikdagen avslår motionerna
1978/79:2462 yrkandet 2 samt 1979/80:40 och 44 yrkandet

2. beträffande anspråken på kommunala planeringsinsatser att
riksdagen avslår motionerna 1978/79:2700 yrkandet 4 och
1979/80:38 båda i motsvarande del,

3. beträffande riktlinjer för hushållning med jordbruksmark att
riksdagen med bifall till regeringens förslag, med anledning av
motionerna 1978/79:2700 yrkandet 1 och 1979/80:11 samt med
avslag på motionerna 1978/79:2699, 1979/80:1 och 44 yrkandet
1 a godkänner vad i regeringsprotokollet förordats och som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande riktlinjer för fritidsbebyggelse att riksdagen med
avslag på motionerna 1978/79:2699 i motsvarande del samt
1979/80:1 i motsvarande del, 2 och 44 yrkandet 1 b godkänner
vad i regeringsprotokollet förordats,

5. beträffande utformningen av vissa läns beslut att riksdagen
avslår motionerna 1978/79:2462 yrkandet 3, 2465 yrkandet 6,
2699 i ovan inte behandlad del, 2703,2704 samt 1979/80:12, 38 i
motsvarande del och 41,

6. beträffande utbyggnad av nedre Västerdalälven att riksdagen
med anledning av motionerna 1978/79:2702 samt 1979/80:39
och 43 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

7. beträffande utredning om vattenkraften i södra Sverige att
rikdagen avslår motionen 1979/80:37 i motsvarande del,

8. beträffande prövningen av utbyggnad av Rottnaälven m. m. att
riksdagen avslår motionen 1979/80:37 i motsvarande del,

9. beträffande effektutbyggnader i Indalsälven att riksdagen avslår
motionen 1978/79:2406 yrkandet II.6.N,

10. beträffande planeringen pä Hogdalsnäset att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande planeringen i Skåne att riksdagen

a. avslår motionen 1978/79:2700 yrkandet 2,

b. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om redovisning till riksdagen m. m.,

CU 1979/80:6

12. beträffande planeringen på Sydbillingen att riksdagen avslår
motionerna 1978/79:2698 yrkandena l och 2 samt 1979/
80:13,

13. beträffande de regionalpolitiska riktlinjerna, m. m., att riksdagen
avslår motionen 1978/79:2700 yrkandet 3 och yrkandet 4 i
motsvarande del,

14. beträffande vägningar mellan den fysiska riksplaneringen och
statliga regionalpolitiska riktlinjer att riksdagen avslår motionen
1978/79:38 i motsvarande del.

15. beträffande grunderna för samordning av vissa riksintressen att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

16. beträffande naturvårdslagstiftningen m. m. att riksdagen avslår
motionen 1978/79:2698 yrkandena 3 och 4,

17. beträffande ersättningsmark att riksdagen avslår motionerna
1978/79:487 och 2698 yrkandet 5,

18. beträffande våtmarker att riksdagen avslår motionen 1979/
80:42,

19. beträffande skifferbrytning att riksdagen avslår motionen
1978/79:2406 yrkandet II.4.C,

20. beträffande planering för kraftledningar att riksdagen med
anledning av motionen 1978/79:2079 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. beträffande fjällområden i Malung och Älvdalen att riksdagen
avslår motionen 1978/79:2701,

22. beträffande Skarpnäcksfåltet m. m. att riksdagen avslår motionen
1978/79:2077.

23. beträffande regeringens redovisning i övrigt att riksdagen lägger
propositionen 1978/79:213 i motsvarande del till handlingarna.

Stockholm den 4 december 1979

På civilutskottets vägnar

KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m),
Oskar Lindkvist (s), Karin Ahrland (fp), Lars Henrikson (s). Knut Billing
(m). Thure Jadestig (s), Maj-Lis Landberg (s), Birgitta Dahl (s). Sven Eric
Åkerfeldt (c). Magnus Persson (s), Bertil Dahlén (fp). Jan Eric Virgin (m)
och Kerstin Andersson i Hjärtum (c).

CU 1979/80:6

Reservationer

1 Västerdalälven

Rolf Dahlberg, Knut Billing och Jan Eric Virgin (alla m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 14 som börjar ”Enligt
utskottets” och slutar ”till känna” bort lyda:

Enligt utskottets mening har inga nya omständigheter framkommit som
föranleder en ändring av riksdagens tidigare beslut. Det måste anses
principiellt olämpligt att ta ställning till förslag om ändrade riktlinjer för
vattenkraftsutbyggnaden på grund av ensidigt på bevarandeintressena
riktade argument och sålunda utan avsedd vägning mot energiproduktionsintressena.
Motionerna avstyrks därför.

Det bör noteras att allmänna planeringssynpunkter kan komma in i
tillståndsövervägandena även beträffande älvsträckor som riksdagen inte
undantagit från utbyggnad.

dels utskottet under 6 bort hemställa:

6. beträffande utbyggnad av nedre Västerdalälven att riksdagen
avslår motionerna 1978/79:2702 samt 1979/80:39 och 43,

2 Rymmens kraftverk

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis
Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (alla s) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 16 som börjar "Utskottet
noterar" och slutar "förordat utredningsmaterial” bort lyda:

Sett utifrån allmänna planeringssynpunkter är, enligt utskottets mening,
det ansökta företaget av så begränsat värde för elproduktionen att detta inte
kan väga upp de skador som uppstår. Frågan om företagets genomförande
får också ses i ett större sammanhang. Med hänsyn därtill bör motionsförslaget
i denna del tillgodoses. För att få enhetligt utformade riktlinjer bör
detta ske på sådant sätt att riksdagen för in det berörda området bland de
vattendrag som undantagits från utbyggnad.

dels utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande utbyggnad av Kymmens kraftverk m. m. att riksdagen
med anledning av motionen 1979/80:37 i motsvarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

CU 1979/80:6

3 Hogdalsnäset

Karin Ahrland (fp) och Bertil Dahlén (fp) som anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 16 sorn börjar "I propositionen”
och slutar "till känna” bort lyda:

Vad som anförts till regeringsprotokollet har inte gett utskottet anledning
till erinran.

dels utskottet under 10 bort hemställa:

10. beträffande planeringen på Hogdalsnäset att riksdagen lägger
propositionen 1978/79:213 i motsvarande del till handlingarna,

4 Vallhamn

Per Bergman, Oskar Lindkvist. Lars Henrikson. Thure Jadestig. Maj-Lis
Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (alla s) anser att

dels utskottet efter det stycke på s. 29 som börjar "Utifrån nämnda" och
slutar ”sådana åtgärder" bort anföra:

3.6.6 Vallhamn

Regeringen har i det till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län riktade
beslutet den 1 mars 1979 (prop. bilaga 2 s. 84) bl. a. uttalat att överväganden
om utbyggnad av hamnverksamheten i Vallhamn bör avvakta de ställningstaganden
som kommer att göras i en samordnad hamnplanering.

Regeringen har den 13 september 1979 fastställt ett förslag till ändring av
gällande stadsplan som medger viss utvidgning av hamnen. Huvudsyftet har
(interpellationssvar den 16 november 1979) angetts vara att möjliggöra en
rationell godshantering inom ramen för pågående verksamhet.

Enligt utskottets mening måste fastställelsen av förslaget till ändring av
gällande stadsplan anses stå i strid med uttalandena i länsbeslutet -uttalanden som i sig är välmotiverade och riktiga. Det bör därför klart slås
fast att fastställelsen inte får tas till intäkt för att ytterligare utvidgningar kan
göras. Regeringen bör vidare söka initiera fortsatta planöverväganden som i
görligaste mån begränsar effekterna av de skador som fastställelsen
medfört.

dels utskottet under 23 bort hemställa

23. beträffande regeringens redovisning i övrigt att riksdagen

a. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om planfrågor i Vallhamn.

b. lägga propositionen 1978/79:213 i här inte behandlade delar
till handlingarna.

CU 1979/80:6

Innehåll

1 Propositionen 1

2 Motionerna 1

3 Utskottet 5

3.1 Allmänna synpunkter 5

3.2 Förslag om anpassning, förtydligande och ändring i

riktlinjer m. m 7

3.2.1 Jordbruksmark 7

3.2.2 Fritidsbebyggelse 9

3.2.3 Vattenkraft 12

3.3 De fem särskilda redovisningsområdena 16

3.3.1 Hogdalsnäset 16

3.3.2 Skåne 18

3.3.3 Sydbillingen 21

3.3.4 Vänerområdet och Bråvikenområden 22

3.4 Tätortsutveckling 23

3.5 Primära rekreationsområden 25

3.6 Särskilda frågor 25

3.6.1 Naturvårdsfrågor m. m 25

3.6.2 Skifferbrytning 27

3.6.3 Elledningar 27

3.6.4 Fjällområden i Malung och Älvdalen 29

3.6.5 Skarpnäcksfältet m. m 29

3.7 Övrigt 30

3.8 Hemställan 30

Reservationer 32

1 Västerdalälven (m) 32

2 Kymmens kraftverk (s) 32

3 Hogdalsnäset (fp) 33

4 Vallhamn (s) 33

CU 1979/80:6
Motionsyrkandenas behandling’

Bilaga

Motion (nr) Yrkande Utskottets Utskottets Reservation

yttrande (s) hemställan (nr)

(punkt)

1978/79:487		26	17
2077	1-3	29	22
2079		27, 28	20
2406	II.4.C	27	19
	11.6.N	16	9
2462	2	5	1
	3	12	5 ■
2465	6	11	5
2698	1	22	12
	2	22	12
	3	25	16
	4	26	16
	5	26	17
2699		8, 10, 11	3, 4. 5
2700	1	7	3
	2	19	11 a
	3	24	13
	4	7, 24	2. 13
2701		29	21
2702		12	6
2703		12	5
2704		12	5
1979/80:1		8. 10	3, 4
2		10	4
11		7	3
12		12	5
13		22	12
37		14	7. 8
38	1 2	7, 12, 24	2. 5, 14 2
	3	24	2
39		12	6
40		7	1
41		12	5
42	1-3	26	18
43		12	6

CU 1979/8(1:6

Motion (nr)	Yrkande	Utskottets yttrande (s)	Utskottets hemställan (punkt)	Reservation (nr)
44	1 a	8	3
	1 b	10	4
	2	5	1

GOTAB 64(153 Stockholm 1979