Med anledning av propositionen 1978/79:20 om förbud mot automatspel, m. m. jämte motioner (Betänkande 1978/79:NU11 Näringsutskottet)

NU 1978/79:11

Näringsutskottets betänkande
1978/79:11

med anledning av propositionen 1978/79: 20 om förbud mot automatspel,
m. m. jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1978/79: 20 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen att antaga förslag till

1. lag om ändring i lotteriförordningen (1939: 207),

2. lag om ändring i lagen (1972: 820) om skatt på spel.

Med anledning av propositionen har väckts fyra motioner, som redovisas
i det följande (s. 2).

Skatteutskottet har avgett yttrande (SkU 1978/79: 1 y) i ärendet (bilaga,
s. 12).

Synpunkter och önskemål i ärendet har inför utskottet framförts av
företrädare för Folkparkernas centralorganisation och för Sveriges hotell-
och restaurangförbund, som också har överlämnat två skrivelser. En
skrivelse har inkommit från Knutssonbolagen AB. Vidare har Sveriges
redareförening till utskottet överlämnat en promemoria med vissa synpunkter
angående spel ombord i färjor och passagerarfartyg.

Propositionen

Lagförslagen finns på s. 2—14 i propositionen. De har utarbetats med
anledning av riksdagens beslut hösten 1977 att hos regeringen begära
förslag till lagstiftning om förbud mot spel på s. k. enarmade banditer
och liknande apparater från den 1 januari 1979.

De föreslagna ändringarna i lotteriförordningen innebär att anordnandet
av automatspel förbjuds när vinsterna utgör pengar, värdebevis, spelpolletter
eller liknande. Den enda form av sådant spel som i fortsättningen
kan tillåtas är spel på fartyg i internationell trafik. Syftet med
och förutsättningen för tillstånd till fartygsspel skall vara att man därigenom
vinner begränsningar av automatspel på fartyg som bedrivs utom
landet. Förbud föreslås även mot innehav av utbetalningsautomater.

Med hänsyn till den starka begränsning av automatspelet som förbudsregleringen
medför föreslås spelskatten på automatspel bli slopad.

Förslag läggs också fram om höjningar av vissa värdegränser i lotteriförordningen.
Vidare föreslås att tillstånd att anordna automatspel och
roulettspel skall vara tidsbegränsade.

1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 11

NU 1978/79:11

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1979. Innehavsförbudet
skall dock gälla från den 1 juli 1979.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1978/79: 21 av Arne Pettersson (s) och Valter Kristenson (s), vari
hemställs att riksdagen beslutar tillåta spel på enarmade banditer och
liknande apparater i den omfattning som anges i motionen,

1978/79: 22 av Bo Siegbahn (m), vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att spelautomater med lägre insatser i viss utsträckning efter prövning
skall tillåtas,

2. att den föreslagna [lagstiftningen] träder i kraft först efter särskilt
beslut av regeringen, dock tidigast den 1 januari 1980,

1978/79: 23 av Sten Svensson (m) och Erik Hovhammar (m), vari
hemställs att riksdagen med ändring av propositionen 1978/79: 20 beslutar
att förbud mot automatspel på s. k. enarmade banditer införs tidigast
fr. o. m. den 1 januari 1980,

1978/79: 24 av Rune Torwald (c), vari hemställs att riksdagen

1. avslår propositionen 1978/79: 20,

2. hos regeringen anhåller om en ny proposition med beaktande bl. a.
av vad i denna motion anförts.

Motivering

Som motivering för yrkandet om avslag på propositionen anförs i motionen
1978/79: 24 att riksdagens beslut hösten 1977 att begära förslag
till lagstiftning om förbud fr. o. m. den 1 januari 1979 mot spel på s. k.
enarmade banditer och liknande apparater var alltför långtgående och
var dåligt underbyggt. Det behövs en bättre samordning med andra förslag
från 1972 års lotteriutredning (H 1972: 03), vars slutbetänkande
väntas föreligga vid årsskiftet 1978—1979. Socialt ogynnsamma effekter
i samband med automatspel är enligt motionären i det väsentliga knutna
till apparater med en insats om lägst 1 krona, medan apparater med en
insats på 25 öre bör betraktas som förströelsearrangemang. Apparater
med låga insatser har givit ”icke föraktliga” intäkter i nöjesparker av
Lisebergs karaktär. Motionären kan tänka sig att landets nöjesparker
generellt undantas från det föreslagna förbudet, eftersom intäkter från
spel och lotterier ger möjligheter att hålla nere entréavgifterna. Vidare
anser han att en höjning bör övervägas av de gränser för vinstvärden
vid lotterier söm anges i 2 § lotteriförordningen och att en indexreglering

NU 1978/79:11

av dessa gränser bör prövas. I detta sammanhang uttalar motionären också
att ”man inte rimligen kan höja bara vinstvärdet, utan att man samtidigt
måste korrigera insatsernas storlek”.

I motionen 1978/79: 21 sägs att spelautomater och andra förströelsespel
har funnits i de svenska folkparkerna sedan 1930-talet utan att ha
orsakat några sociala skadeverkningar. Ca 90 % av spelautomatema i
folkparkerna består av 25-öresspel. Motionärerna anser det inte vara
rimligt att en verksamhet som har fungerat utan klander förbjuds för
att man skall komma till rätta med olägenheter som har uppstått på
grund av en alltför liberal lagstiftning. De förordar en lagstiftning enligt
de riktlinjer som år 1976 föreslogs av lotteriutredningen i delbetänkandet
(Ds H 1976: 3) Enarmade banditer och som kan sammanfattas i följande
fyra punkter:

O Enarmade banditer får ställas ut bara på tivolin och i samband med
offentliga nöjestillställningar i folkparker.

O Insatsen får inte överstiga 25 öre.

O Högsta vinst får inte överstiga 20 gånger insatsen.

O Enarmad bandit med förhöjd vinstchans får inte förekomma.

På ett område har det numera visat sig vilka allvarliga konsekvenser
som ett reservationslöst genomförande av riksdagens beslut år 1977
skulle få, anförs det i motionen 1978/79: 22. Härvid åsyftas förhållandena
vid nöjes- och kulturparken Liseberg i Göteborg. Motionären åberopar
en utredning som belyser den stora betydelse som intäkter från
spelverksamhet har för Liseberg och anser det vara rimligt att ”nöjesparker
av berört slag” undantas från förbudet mot spelautomater. Eftersom
det kan föreligga svårigheter att avgränsa nöjesparkerna mot andra
etablissemang bör det vara möjligt ”att efter prövning i enlighet med
propositionen” tillåta spelautomater med så låga insatser att sociala
vådor inte uppstår.

I samma motion, liksom i motionen 1978/79: 23, anförs sysselsättningsproblemen
och de ekonomiska svårigheterna inom hotell- och restaurangbranschen
som skäl för att spelförbudet bör träda i kraft tidigast
den 1 januari 1980. I motionen 1978/79: 22 åberopas dessutom sysselsättningsproblem
för berörda elektriker. Enligt motionen 1978/79: 23
blir effekten av ett förbud mot automatspel friställningar inom hotelloch
restaurangbranschen i storleksordningen 3 000 personer, dvs. ca 500
personer fler än vad som beräknades hösten 1977. Härtill kommer att
de förslag om stödåtgärder för branschen som i maj 1978 föreslagits i
betänkandet (SOU 1978: 37) Hotell- och restaurangbranschen ännu inte
föranlett något ställningstagande av statsmakterna. Motionärerna anser
det oklokt att genom en riksdagens åtgärd skapa ytterligare sysselsättningssvårigheter
inom en hel bransch Och därigenom ytterligare öka
behovet av statligt och kommunalt stöd till näringslivet.

NU 1978/79:11

Till utskottet framförda synpunkter

Folkparkernas centralorganisation vill att s. k. 25-öresspel fortfarande
skall kunna tillåtas. Sveriges hotell- och restaurangförbund förordar —
med hänvisning till restaurangbranschens ekonomiska svårigheter — att
den i propositionen föreslagna lagstiftningen sätts i kraft först den 1
januari 1980. Samma önskemål framförs av Knutssonbolagen AB, ett
företag som sköter spelautomater och roulettspel för ett antal restauranger.
Företaget menar att det är obilligt och strider mot rättsmedvetandet
om ett förbud mot spelautomater träder i kraft endast en månad
efter riksdagens beslut.

Utskottet

Riksdagen beslöt i december 1977 att hos regeringen begära förslag
till lagstiftning om förbud mot spel på s. k. enarmade banditer och liknande
apparater från den 1 januari 1979 (NU 1977/78: 15, rskr 1977/78:
44). Förslag med denna innebörd föreligger nu genom propositionen
1978/79: 20 om förbud mot automatspel, m. m.

Innebörden av förslagen i propositionen är att sådant spel på mekaniska
eller elektroniska apparater (automatspel) som erbjuder vinst i
form av penningar, värdebevis, spelpolletter eller liknande ej får anordnas
efter utgången av år 1978. Under vissa förutsättningar skall dock
tillstånd till spel på fartyg i internationell trafik kunna ges. Förbudet att
anordna automatspel kombineras med ett förbud att inneha utbetalningsautomat
utom i vissa angivna fall. Innehavsförbudet föreslås träda
i kraft den 1 juli 1979. Med hänsyn till den starka begränsning av automatspel
som förbudsregleringen medför föreslås spelskatten på automatspel
bli slopad. Propositionen innehåller också förslag om justeringar av
vissa s. k. värdegränser i lotteriförordningen och om att tillstånd till automatspel
och roulettspel skall vara tidsbegränsade. Förbudsregleringen
har utformats som ett lagtekniskt provisorium i avvaktan på den författningsöversyn
som enligt propositionen (s. 27) måste bli en följd av 1972
års lotteriutrednings (H 1972: 03) slutbetänkande. Detta betänkande väntas
föreligga under våren 1979.

I flera motioner berörs det spel som förekommer i nöjesparker, t. ex.
Liseberg i Göteborg, och i folkparker. I motionen 1978/79: 24 föreslås
att riksdagen skall avslå propositionen och samtidigt begära ett nytt
förslag av regeringen av innebörd bl. a. att det skall vara möjligt för
nöjesparker av Lisebergs karaktär att få anordna automatspel om insatsen
utgör högst 25 öre. Förslag om att spelautomater ”med lägre insatser”
skall kunna tillåtas i nöjesparker, t. ex. Liseberg, läggs fram i motionen
1978/79: 22. Ett av lotteriutredningen år 1976 framlagt förslag
— av innebörd att ”enarmade banditer” får ställas ut endast på tivolin

NU 1978/79:11

och i samband med offentliga nöjestillställningar i folkparker, att insatsen
inte får överstiga 25 öre, att högsta vinst inte får överstiga tjugo
gånger insatsen och att s. k. förhöjd vinstchans inte får förekomma —
förordas i motionen 1978/79: 21. Förslag till erforderlig lagtext bör enligt
sistnämnda motion utarbetas av vederbörande riksdagsutskott. I
samtliga tre motioner anförs att s. k. 25-öresspel endast har förströelsekaraktär
och sålunda inte medför de risker för sociala skadeverkningar
som var ett avgörande motiv för riksdagens beslut år 1977. Spelintäkternas
ekonomiska betydelse för Liseberg understryks i motionerna 1978/
79: 22 och 1978/79: 24.

Näringsutskottet tog i sitt tidigare nämnda betänkande NU 1977/78:
15 ställning mot tanken att spel på s. k. 25-öresautomater skulle tillåtas.
Utskottet anförde därvid (s. 8) att ett förbud mot dessa automater visserligen
knappast — annat än i undantagsfall — torde kunna motiveras
med risker för sociala skadeverkningar. Det eventuella förströelsevärdet
hos 25-öresautomater kan dock, uttalade utskottet, inte vara ett tillräckligt
starkt skäl för att motivera avsteg från principen att ”enarmade
banditer och liknande apparater” skall vara förbjudna. Utskottet anförde
vidare att det från kontrollsynpunkt är angeläget med enhetliga
bestämmelser.

Utskottet ser inga skäl att nu frångå denna uppfattning och avstyrker
sålunda yrkandena i motionerna 1978/79: 21, 1978/79: 22 och 1978/79:
24 av innebörd att spel på 25-öresautomater skall kunna tillåtas.

Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU 1978/79: 1 y) bifall till
de i propositionen föreslagna ändringarna i lagen (1972: 820) om skatt
på spel. Ändringarna innebär att spelskatten på automatspel slopas. Denna
skatt bör enligt skatteutskottet slopas även om spel på s. k. 25-öresautomater
i folkparker och på tivolin kommer att tillåtas. Näringsutskottet
har ingen erinran mot vad skatteutskottet anfört. Förslaget att
slopa spelskatten på automatspel tillstyrks sålunda. Skatten bör — som
föreslås i propositionen — slopas vid den tidpunkt då förbudet att anordna
sådant automatspel som erbjuder vinst i form av penningar, värdebevis,
spelpolletter eller liknande träder i kraft.

Två motioner, 1978/79: 22 och 1978/79: 23, innehåller yrkanden om
att tidpunkten för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna skall skjutas
till tidigast den 1 januari 1980. Som motiv anförs i båda motionerna
sysselsättningsproblem och ekonomiska svårigheter inom restaurangbranschen.
Vidare leder det föreslagna förbudet till sysselsättningssvårigheter
för berörda elektriker, sägs det i motionen 1978/79: 22.

Också frågan om lämplig tidpunkt för införandet av förbudet behandlades
av näringsutskottet i det ovan nämnda betänkandet NU 1977/78:
15. Mot bakgrund av uppgifter från hotell- och restaurangbranschen om
branschens ekonomiska förhållanden och med hänsynstagande till de
varsel- och uppsägningstider som gäller om personalstyrkan måste mins -

NU 1978/79:11

kas till följd av starkt försämrad lönsamhet bedömde utskottet (s. 8) att
en lämplig tidpunkt för förbudets ikraftträdande var den 1 januari 1979.

Företrädare för Sveriges hotell- och restaurangförbund har inför utskottet
uppgett att restaurangbranschen, på grund av den ekonomiska
situationen under år 1978, inte har haft möjlighet att under detta år
genomföra den omställning som är nödvändig inför bortfallet av spelintäkterna.
Många företag skulle därför få allvarliga ekonomiska svårigheter
om förbudet träder i kraft den 1 januari 1979. Betydande friställningar
av personal blir under alla omständigheter ofrånkomliga. Inom
branschen genomförs f. n. åtgärder för att förbättra ekonomin, men
åtgärderna kan ge resultat först efter någon tid. Mot denna bakgrund
behövs, anser branschens företrädare, en ytterligare övergångstid
av ett år.

Riksdagens beslut i december 1977 att begära förslag till lagstiftning
om förbud mot spel på s. k. enarmade banditer och liknande apparater
blev föremål för en omfattande publicitet. Det kan rimligtvis inte ha
undgått någon som har ekonomiska intressen inom hotell- och restaurangnäringen
eller i automatspelsbranschen att riksdagen gjorde ett principuttalande
till förmån för ett förbud från den 1 januari 1979. Härtill
kommer att frågan om ett förbud har diskuterats under lång tid före
det aktuella riksdagsbeslutet. Berörda företag har sålunda haft möjligheter
att i god tid vidta sådana dispositioner att de ej är ekonomiskt beroende
av den verksamhet som nu föreslås bli förbjuden från den 1
januari 1979. Utskottet kan inte finna att några sådana skäl tillkommit
på senare tid som gör det befogat att skjuta ikraftträdandet av förbudet
på framtiden och avstyrker därför yrkandena härom i motionerna 1978/
79: 22 och 1978/79: 23. Som föreslås i propositionen bör sålunda anordnandet
av automatspel som erbjuder vinst i form av penningar, värdebevis,
spelpolletter eller liknande inte tillåtas från den 1 januari 1979.

I propositionen aktualiseras också vissa andra ändringar i lotteriförordningen.

I fråga om roulettspel föreslås i propositionen att högsta insats skall
höjas från 50 öre till 1 krona och att tillstånd endast skall kunna ges för
viss tid. Förslaget att höja högsta insatsen vid roulettspel motiveras i
propositionen (s. 35) med att det är en av inflationen påkallad åtgärd.
Också några andra värdegränser, avseende insatser och vinstvärden vid
vissa lotterier, föreslås bli höjda med samma motivering. Enligt propositionen
innebär förslagen om höjningar inte något principiellt ställningstagande
och inte heller att lotteriutredningens arbete föregrips.

Vidare föreslås i propositionen att tillstånd till automat- och roulettspel
endast skall kunna ges för viss tid. Detta innebär den ändringen
jämfört med nuläget att s. k. tillsvidaretillstånd inte skall kunna ges.
I specialmotiveringen (s. 40) beträffande 1 a § tredje stycket lotteriförordningen
sägs i fråga om tillstånd till automatspel att erfarenheten har

NU 1978/79:11

visat att systemet med tillsvidaretillstånd medför vissa problem när föreskrifter
eller villkor behöver ändras. I syfte att vinna en enklare ordning
bör därför föreskrivas att tillstånd får meddelas endast för viss tid.
Såvitt gäller tillsvidaretillstånd till roulettspel kommenteras inte frågan
på nytt i specialmotiveringen till 1 b § andra stycket lotteriförordningen.
Invändningarna mot ett system med tillsvidaretillstånd gäller naturligen
också i fråga om roulettspel.

Enligt skatteutskottet bör frågan om insatsens storlek vid roulettspel
bedömas även från beskattningssynpunkt. Hithörande frågor borde därför
prövas i samband med att man tar ställning till lotteriutredningens
förslag. Skatteutskottet finner det inte motiverat att reglerna för roulettspelet
ändras nu. Samma skäl kan enligt skatteutskottets mening anföras
mot förslaget i propositionen att de gällande tillsvidaretillstånden för
roulettspel skall upphävas. Näringsutskottet ansluter sig till de i propositionen
angivna skälen för ändring av reglerna i lotteriförordningen
rörande roulettspel.

Skatteutskottet anför också att de skäl som åberopades för att restaurangbranschen
skulle få möjligheter att anordna automatspel knappast
kan anses motivera att restauranger i fortsättningen skall få anordna
automatspel med varuvinster. I anslutning till detta resonemang föreslår
skatteutskottet en korrigering av 1 a § lotteriförordningen. Näringsutskottet
vill erinra om att de i propositionen framlagda lagförslagen har
utarbetats i syfte att komma till rätta med missförhållanden som förekommer
vid sådana automatspel som erbjuder vinst i form av penningar,
värdebevis, spelpolletter eller liknande. Frågan om det behövs ytterligare
ändringar i lotteriförordningen — utöver de mindre justeringar som
föreslås i propositionen — bör enligt utskottets mening bedömas först
när det pågående arbetet inom 1972 års lotteriutredning är avslutat.

Näringsutskottet tillstyrker de övriga förslag till ändring i lotteriförordningen
som framläggs i propositionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande bestämmelser om roulettspel

att riksdagen med avslag på motionen 1978/79: 24 yrkandet 1
i ifrågavarande del antager det i propositionen 1978/79: 20
framlagda förslaget till lag om ändring i lotteriförordningen
(1939: 207) såvitt avser 1 b §,

2. beträffande förbud mot automatspel, m. m.
att riksdagen med avslag på

a) motionen 1978/79: 21 i ifrågavarande del,

b) motionen 1978/79: 22 yrkandet 1 i ifrågavarande del och
yrkandet 2,

c) motionen 1978/79: 23,

d) motionen 1978/79: 24 yrkandena 1 och 2 i ifrågavarande
del

Kartong: S. 7 under hemställan, rad 2 Tillkommer: med avslag ifrå gavarande

del. Följdändring i mom. 2 d)

NU 1978/79:11

antager i propositionen 1978/79: 20 framlagda förslag till
dels lag om ändring i lotteriförordningen (1939: 207), utom
såvitt avser 1 b §,

dels lag om ändring i lagen (1972: 820) om skatt på spel,

3. beträffande tillstånd för visst automatspel med lägre insatser
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 21 i ifrågavarande del,
motionen 1978/79: 22 yrkandet 1 i ifrågavarande del och motionen
1978/79: 24 yrkandet 2 i ifrågavarande del.

Stockholm den 21 november 1978

På näringsutskottets vägnar
BENGT SJÖNELL

Närvarande: Bengt Sjönell (c), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s),
Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus
(c), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Rune Ångström (fp),
Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), Rune Jonsson i Husum (s),
Sivert Andersson (s) och Rune Johansson i Ljungby (s).

Reservation

beträffande förbud mot automatspel, m. m. (mom. 2) av Bengt Sjönell
(c), Karl-Anders Petersson (c) och Sten Svensson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Riksdagens
beslut” och slutar med ”1 januari 1979” bort ha följande lydelse:
Riksdagens principuttalande hösten 1977 till förmån för ett förbud
mot spel på s. k. enarmade banditer och liknande apparater från den 1
januari 1979 gjordes på förslag av näringsutskottet. Utskottet grundade
sin bedömning av lämplig tidpunkt på uppgifter om bl. a. restaurangbranschens
ekonomiska förhållanden som var tillgängliga i november
1977. I samband med prövningen av det lagförslag som nu föreligger
bör riksdagen givetvis förutsättningslöst pröva om den 1 januari 1979
fortfarande kan anses vara en lämplig tidpunkt för ikraftträdandet av
förbudet.

Utskottet anser att de synpunkter som framförts av företrädare för
hotell- och restaurangnäringen är tungt vägande. Det vore oklokt att
genom en riksdagens åtgärd skapa ytterligare sysselsättningssvårigheter
inom en hel bransch och därigenom skapa ökade anspråk på statligt och
kommunalt stöd till näringslivet. Tillstånd till automatspel bör därför
kunna förekomma enligt nuvarande regler under ytterligare ett år.

Frågan om lämplig tidpunkt för ikraftträdande av förbudet bör emellertid
också bedömas från rättssäkerhetssynpunkt. Av propositionen
framgår (s. 35 f.) att regeringen har känt sig bunden av riksdagens uttalande
beträffande tidpunkten. Samtidigt påpekas i propositionen att

NU 1978/79:11

frågan huruvida tillräcklig tid hinner förflyta mellan utfärdandet av en
förbudslagstiftning avseende spelanordnandet och dess ikraftträdande
kan prövas när riksdagen tar ställning till regeringsförslaget.

Självfallet bör riksdagen, när en hittills tillåten näringsverksamhet förbjuds,
ge erforderlig tid för dem som berörs att ändra sina ekonomiska
dispositioner. Den nu föreslagna lagstiftningen kan beslutas av riksdagen
tidigast vid månadsskiftet november—december 1978. Endast några veckor
kommer i så fall att förflyta från det att lagen utfärdas av regeringen
genom publicering i Svensk författningssamling tills det att den träder
i kraft. Utskottet anser det inte vara rimligt, bl. a. med hänsyn till
de varsel- och uppsägningstider för personal som gäller, att berörda
företag endast får några veckor på sig att anpassa sin verksamhet till
helt nya förutsättningar.

I detta sammanhang finner näringsutskottet anledning att erinra om
att riksdagen våren 1976, på förslag av konstitutionsutskottet, gjorde
vissa uttalanden om planeringen av författningsutgivningen (KU 1975/
76:51, rskr 1975/76:362). Konstitutionsutskottet anförde härvid bl. a.
(s. 8) att som allmän riktlinje bör gälla att en författning skall träda i
kraft först efter erforderligt rådrum för information om författningens
innehåll m. m. Näringsutskottet vill också erinra om att konstitutionsutskottet
uppmärksammar utgivningen av Svensk författningssamling i
det årliga s. k. granskningsbetänkandet och därvid regelmässigt tar upp
bl. a. frågan om tidpunkten för författningars ikraftträdande (se t. ex.
KU 1976/77: 44 s. 17 f., KU 1977/78: 35 s. 12 f.). Enligt näringsutskottets
mening rimmar ett beslut om förbud mot spelanordnande redan
från den 1 januari 1979 illa med riksdagens i andra sammanhang hävdade
uppfattning att erforderligt rådrum bör ges innan en författning
träder i kraft.

Det kan tilläggas att riksdagen nyligen — den 15 november 1978 —
på enhälligt förslag av näringsutskottet beslöt att vissa författningar
skulle träda i kraft senare än regeringen — på riksdagens begäran —
hade föreslagit. Den nya lagstiftningen om marknadsföring av alkoholdrycker
och tobaksvaror borde, sade utskottet (NU 1978/79: 1 s. 17),
träda i kraft först sedan inte alltför kort tid hade förflutit från riksdagens
beslut. Som skäl angavs bl. a. att näringsidkarna borde få ”tillfälle
att anpassa sin verksamhet efter de nya bestämmelserna”. Riksdagen
beslöt, som utskottet hade förordat, att tidpunkten för ikraftträdandet
skulle flyttas från den 1 januari 1979 till den 1 juli 1979.

Med anledning av vad som föreslås i motionerna 1978/79: 22 och
1978/79: 23 förordar utskottet att förbudet mot anordnande av automatspel
som erbjuder vinst i form av penningar, värdebevis, spelpolletter
eller liknande skall träda i kraft den 1 januari 1980. Självfallet bör då
också samma tidpunkt gälla för slopande av spelskatten. Ett bifall till
utskottets förslag i här behandlade hänseenden medför vissa konsekvens -

NU 1978/79:11

ändringar beträffande tidpunkter som anges i ikraftträdandebestämmelserna
i förslaget till lag om ändring i lotteriförordningen. Dessa ändringar
framgår av det alternativa förslag till lydelse som framläggs under
utskottets hemställan.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79: 22 yrkandet
2 och motionen 1978/79: 23 och med avslag på

a) motionen 1978/79: 21 i ifrågavarande del,

b) motionen 1978/79: 22 yrkandet 1 i ifrågavarande del,

c) motionen 1978/79: 24 yrkandena 1 och 2 i ifrågavarande
del

dels antager i propositionen 1978/79: 20 framlagt förslag till
lag om ändring i lotteriförordningen (1939: 207), utom såvitt
avser 1 b §, dock med ändrad lydelse av ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna enligt alternativt förslag i det följande: Regeringens

förslag Alternativt förslag

Denna lag träder i kraft, såvitt
avser 9 § den 1 juli 1979 och i övrigt
den 1 januari 1979.

Tillstånd till automatspel som
har meddelats enligt äldre bestämmelser
skall upphöra att gälla, såvitt
avser spel med varuvinster vid
utgången av juni 1979 och i övrigt
vid utgången av år 1978. Tillstånd
till roulettspel som gäller tills vidare
skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 1979.

Denna lag träder i kraft, såvitt
avser 1 b, 2 och 3 §§ den 1 januari
1979, såvitt avser 9 § den 1 juli
1980 och i övrigt den 1 januari
1980.

Tillstånd till automatspel som
har meddelats enligt äldre bestämmelser
skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1979. Tillstånd till
roulettspel som gäller tills vidare
skall upphöra att gälla vid utgången
av juni 1979.

Lagen tillämpas även i fråga om ansökan som görs före ikraftträdandet
och avser tillstånd för tid därefter.

Innehar någon vid ikraftträdandet
av 9 § utbetalningsautomat
och har han före utgången av juni
1979 söht tillstånd som krävs för
innehav av automaten, får han inneha
automaten under tid då ansökningen
prövas. Avslås ansökan
får han inneha automaten till dess
tre månader har förflutit från det
att beslutet har vunnit laga kraft.

dels antager i propositionen 1978/79: 20 framlagt förslag till
lag om ändring i lagen (1972: 820) om skatt på spel, dock med

NU 1978/79:11

ändrad lydelse av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
enligt alternativt förslag i det följande:

Regeringens förslag Alternativt förslag

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
januari 1979. januari 1980.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om spel som avser tid
före ikraftträdandet.

Särskilt yttrande

beträffande förbud mot automatspel, m. m. (mom. 2) av Sten Svensson
(m):

Regeringens förslag till lagstiftning om förbud mot automatspel bygger
på ett tidigare principbeslut av riksdagen, nämligen dess beslut hösten
1977 att hos regeringen begära förslag till lagstiftning om förbud
mot spel på s. k. enarmade banditer och liknande apparater från den 1
januari 1979.

När frågan behandlades i riksdagen hösten 1977 gick moderata samlingspartiets
representanter i näringsutskottet emot majoritetens förbudslinje.
De förordade i stället de riktlinjer för regleringen av automatspelet
som hade framlagts i propositionen 1977/78: 9 om spel på s. k.
enarmade banditer. Syftet med dessa riktlinjer var att, i avvaktan på
resultatet av den samlade översyn av bl. a. reglerna för olika spelformer
som görs av 1972 års lotteriutredning, sanera automatspelet och eliminera
avarter och olägenheter som har uppkommit under senare år.

Med hänsyn till att förslaget i den nu aktuella propositionen svarar
mot vad en klar majoritet inom riksdagen har begärt vill jag emellertid
inte motsätta mig att det genomförs. Jag vill dock betona att det är
angeläget att berörda myndigheter noga följer hur spelverksamheten
utvecklas efter förbudet. Det är inte uteslutet att verksamheten kommer
att ta sig andra, mindre godtagbara former som det blir svårt att kontrollera
och ingripa mot. Vidare bör förbudets konsekvenser för ekonomi
och sysselsättning inom bl. a. restaurangbranschen analyseras.

NU 1978/79:11 (SkU 1978/79: 1 y)

Bilaga

Skatteutskottets yttrande
1978/79:1 y

över propositionen 1978/79: 20 om förbud mot automatspel jämte
motioner

Till näringsutskottet

Sedan näringsutskottet berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
propositionen 1978/79: 20 om förbud mot automatspel, m. m., jämte
eventuella motioner, får skatteutskottet anföra följande.

I propositionen föreslås i överensstämmelse med riksdagsbeslut i december
1977 att anordnande av spel på s. k. enarmade banditer och
andra jämförliga utbetalningsautomater förbjuds från och med den 1
januari 1979. Spel på utbetalningsautomater på fartyg skall dock under
vissa förutsättningar kunna förekomma, när medgivande härtill lämnas
i anslutning till internationellt avtal om begränsning av fartygsspel. I
syfte att motverka möjligheterna till olagligt automatspel föreslås att förbudet
mot anordnande av spel på utbetalningsautomater kompletteras
med bestämmelser om förbud mot innehav och införsel av sådana apparater.
Vidare föreslås justeringar av vissa värdegränser i lotteriförordningen.

I de med anledning av propositionen väckta motionerna 1978/79: 21
och 24 yrkas att nuvarande spel på 25-öresautomater, som i huvudsak
äger rum i folkparker och därmed jämförliga anläggningar eller på tivolin,
inte skall omfattas av spelförbudet, medan motionärerna i motionerna
1978/79: 22 och 23 vill skjuta ikraftträdandet av förbudet till
den 1 januari 1980.

Den fråga i propositionen som närmast berör skatteutskottets sakområde
avser de konsekvensändringar som med anledning av förbudsåtgärderna
föreslås i lagen (1972: 820) om skatt på spel. Med hänsyn
till den begränsade omfattning som det återstående automatspelet på
fartyg och på andra skattepliktiga spelautomater än utbetalningsautomater
kan väntas få och med hänvisning till administrationskostnaderna
och kontrollproblemen vid en bibehållen beskattning förordas i propositionen
att bestämmelserna om skatt på automatspel utmönstras ur
spelskattelagen. Skatteutskottet ansluter sig till denna bedömning och
tillstyrker följaktligen bifall till de föreslagna ändringarna i lagen om
skatt på spel.

De förevarande motionerna berör i första hand frågor som faller utanför
skatteutskottets ämnesområde. Utskottet vill framhålla att ett bifall
till yrkandena om fortsatt spel på 25-öresautomater i folkparker och
på tivolin enligt utskottets mening inte motiverar att beskattningen av

NU 1978/79:11 (SkU 1978/79: 1 y)

sådant spel bibehålls. Om man även i detta fall väger kostnaderna mot
inkomsterna framstår inte en beskattning som meningsfull.

En fråga som i propositionen redovisas som en av inflationen påkallad
åtgärd men som enligt utskottets uppfattning också måste bedömas
från beskattningssynpunkt, är förslaget att höja högsta insats vid roulettspel
från 50 öre till 1 kr. Man kan enligt utskottets mening i detta fall
knappast bortse från att en fördubbling av insatserna vid en i huvudsak
oförändrad omfattning av roulettspelet bör leda till en inte oväsentlig
ökning av nettobehållningen av spelverksamheten. Eftersom skatten utgår
med vissa fasta månadsbelopp som graderats efter bl. a. spelfrekvensen,
innebär den höjda insatsen med all sannolikhet att skattens andel
av behållningen kommer att sjunka. Det kan till stöd för en höjning
hävdas att roulettspelet visat förhållandevis dålig lönsamhet, framför
allt jämfört med automatspelet. En höjning av insatsen torde emellertid
främst gynna de företag som har minst problem med lönsamheten och
i stället bidra till att förstärka den olikhet i fråga om beskattningens
tyngd som uppkommer genom att de nu gällande månadsskattesatserna
utgår utan hänsyn till nettot på verksamheten. Frågan om en nettobeskattning
i stället för fasta månadsbelopp var aktuell redan vid spelskattens
införande men stupade då främst på svårigheterna att kontrollera
behållningen i spelautomaterna. Om automatspelet nu förbjuds bör det
finnas bättre förutsättningar att få till stånd ett rättvisare beskattningssystem
för roulettspelet. Enligt vad utskottet erfarit kommer 1972 års
lotteriutredning att i sitt slutbetänkande, som väntas i början av nästa
år, även redovisa förslag på spelskatteområdet. Under sådana förutsättningar
finner utskottet det inte motiverat att nu ändra reglerna för roulettspelet.
Frågan om insatsens storlek bör i stället prövas i samband med
att man tar ställning till lotteriutredningens förslag. Samma skäl kan enligt
utskottets mening också anföras mot förslaget i propositionen att nu
upphäva de gällande tillsvidaretillstånden för roulettspel. I enlighet härmed
förordar utskottet att de föreslagna ändringarna i 1 b § i förslaget
till lag om ändring i lotteriförordningen utgår och att ingressen och
ikraftträdandebestämmelserna ändras i överensstämmelse härmed.

Utskottet vill också fästa uppmärksamheten på att de skäl som åberopades
för att restaurangbranschen skulle få möjligheter att anordna
automatspel knappast kan anses motivera att restaurangerna i fortsättningen
skall få anordna automatspel med varuvinster. Sådant automatspel
synes mera höra hemma i nöjesparker eller på tivolin, och en korrigering
i enlighet härmed av 1 a § lotteriförordningen bör därför kunna
övervägas.

Stockholm den 26 oktober 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

NU 1978/79:11 (SkU 1978/79: 1 y)

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson*
(s), Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Nils Hörberg* (fp), Tage
Sundkvist* (c), Olle Westberg i Hofors* (s), Kurt Söderström* (m),
Hagar Normark (s), Johan Olsson* (c), Curt Boström (s), Bo Lundgren*
(m), Bo Forslund (s) och Wilhelm Gustafsson (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780057