med anledning av propositionen 1978/79:195 om förstärkt skydd för fri- och rättigheter m. m. jämte motioner (Betänkande 1978/79:KU39 Konstitutionsutskottet)

KU 1978/79:39

Konstitutionsutskottets betänkande
1978/79:39

med anledning av propositionen 1978/79:195 om förstärkt skydd för
fri- och rättigheter m. m. jämte motioner

I detta betänkande behandlas propositionen 1978/79:195, följdmotionerna
1978/79:2591 och 2641 samt de under allmänna motionstiden 1978 resp. 1979
väckta motionerna 1977/78:227, 1977/78:903, 1978/79:1094 och 1978/
79:1655.

Propositionen

I propositionen 1978/79:195 framläggs förslag till lag om ändring i
regeringsformen, lag om ändring i riksdagsordningen, lag om lagrådet och
folkomröstningslag. Regeringen (justitiedepartementet) föreslår riksdagen
att

1. i den ordning som anges i 8 kap. 15 § regeringsformen antaga förslaget
till lag om ändring i regeringsformen,

2. i den ordning som anges i 8 kap. 16 § regeringsformen antaga förslaget
till lag om ändring i riksdagsordningen,

dels såvitt avser huvudbestämmelserna och ikraftträdandebestämmelsen,

dels såvitt avser tilläggsbestämmelserna,

3. antaga förslaget till lag om lagrådet,

4. antaga förslaget till folkomröstningslag.

I propositionen anges propositionens huvudsakliga innehåll på följande
sätt:

I propositionen föreslås ett flertal grundlagsändringar som innebär ett
förstärkt skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna enligt regeringsformen.
Dessutom föreslås andra grundlagsändringar som rör bl. a. den s. k.
lagprövningsrätten, lagrådets granskning av lagförslag och formerna för
stiftande av grundlag.

Ett viktigt inslag i förstärkningen av rättighetsskyddet är förslaget om ett
särskilt förfarande vid s. k. rättighetsbegränsande lagstiftning. Den föreslagna
ordningen innebär att förslag till lag som angår begränsning av vissa av de
grundläggande fri- och rättigheterna, t. ex. yttrandefriheten och mötesfriheten,
på begäran av lägst tio riksdagsledamöter skall vila hos riksdagen i minst

tolv månader innan det får antas. Undantag görs dock för det fallet att ett

förslag vid omröstning i riksdagens kammare får stöd av minst fem sjättedelar
av de röstande. I så fall är förslaget antaget omedelbart.

Skyddet för vissa särskilda fri- och rättigheter förstärks också på annat sätt.
Förbudet mot retroaktiv lagstiftning som f. n. bara gäller strafflag utvidgas

1 Riksdagen 1978/79. 4 sami. Nr 39

KU 1978/79:39

sålunda till att omfatta också skattelag. Vidare föreslås förstärkningar med
avseende på bl. a. rätten till ersättning vid expropriation och skyddet för
medborgarskapet.

Lagprövningsrätten innebär att domstol eller annan rättstillämpande
myndighet skall sätta t. ex. en lag åt sidan om lagen uppenbart strider mot
grundlag. Denna rätt som f. n. anses föreligga utan stöd i lag skall enligt
propositionen skrivas in i regeringsformen.

F. n. är det regeringen eller riksdagsutskott som fritt bedömer om ett
lagförslag skall granskas av lagrådet. I propositionen föreslås att regeringsformen
skall innehålla en föreskrift om att lagrådets yttrande bör inhämtas
överlagförslag på vissa angivna områden. I den mån regeringen underlåter att
höra lagrådet över ett lagförslag inom granskningsområdet skall skälen
redovisas för riksdagen. Även inriktningen av lagrådets granskning av
lagförslag föreslås preciserad i regeringsformen.

Två nyheter föreslås i fråga om formerna för stiftande av grundlag. Dels
skall ett förslag till ändring av grundlag väckas minst tio månader före det
riksdagsval, efter vilket det andra och avgörande riksdagsbeslutet skall fattas.
Dels skall ett förslag till ändring av grundlag kunna bli föremål för
folkomröstning, om minst en tredjedel av riksdagens ledamöter begär det.

Förutom ändringar i regeringsformen föreslås i propositionen ändringar i
riksdagsordningen. Vidare innehåller propositionen förslag till lagar om
lagrådet och om förfarandet vid folkomröstning i hela landet.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.

Propositionens förslag bygger på vad rättighetsskyddsutredningen föreslagit
i betänkandet (SOU 1978:34) Förstärkt skydd för fri- och rättigheter (bilaga
1 till propositionen). Remissyttrandena över betänkandet redovisas i bilaga 2
till propositionen.

Motionerna

I motionerna 1977/78:903 av Sven Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m),
1978/79:1094 av Erik Hovhammar m. fl. (m, fp, c) och 1978/79:1655 av Erik
Hovhammar m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om
förslag till grundlagsskydd av näringsfriheten.

1 motionen 1978/79:2591 av Hilding Johansson m. fl. (s) hemställs "att
riksdagen antar förslaget till folkomröstningslag i propositionen 1978/79:195
med de ändringar som föranleds av vad som anförts i motionen”.

I motionstexten föreslås att det i propositionen framlagda förslaget till
folkomröstningslag inte skall omfatta rådgivande folkomröstningar. Vid

KU 1978/79:39

sådana omröstningar bör i stället enligt motionen riksdagen i varje enskilt fall
få ta ställning till reglerna för förfarandet, bl. a. frågan hur kretsen av
röstberättigade skall bestämmas. I denna del uttalas att propositionens förslag
innebär att rösträtt vid folkomröstning är begränsad lili den som har rösträtt
vid riksdagsval. Enligt motionärerna kan det i vissa frågor vara berättigat att
utsträcka rösträtten även till de invandrare som är varaktigt bosatta i vårt
land.

I motionen 1978/79:2641 av Lars Werner ni. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till ny lydelse av
regeringsformens 2 kap. 12 $ och därav föranledda följdändringar hos
regeringen hemställer om särskild utredning för bestämning av området för
demokratiska fri- och rättigheter och grundlagsskydd för dessa, i den mån de
icke ingår i yttrandefrihetsutredningens arbete,

2. att riksdagen avslår propositionens förslag till ändrad lydelse av
regeringsformens 8 kap. 15 $ om grundlagsstiftningsförfarande och därav
föranledda följdändringar (t. ex. i 8 kap. 4 i; RF),

3. att riksdagen avslår propositionens förslag till ändrad lydelse av
regeringsformens 8 kap. 18 !; om lagrådet och därav föranledda följdändringar,

4. att riksdagen avslår propositionens förslag till ändrad lydelse av
regeringsformens 2 kap. 10 i; om hinder mot retroaktiv beskattning och
därav föranledda följdändringar,

5. att riksdagen antar följande

Förslag till
Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen

dels att nuvarande 2 kap. 17 i; skall ha nedan angiven såsom Motionärernas
förslag betecknade lydelse,

dels att nuvarande 2 kap. 18 § utgår ur regeringsformen och att nuvarande
2 kap. 19-20 §§ skall betecknas 2 kap. 18-19 $§,

dels att i regeringsformen skall införas en ny paragraf 11 kap. 14 § av nedan

angiven såsom MMotionärernas förslag betecknade lydelse.

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

2 kap.

17 S

Förening av arbetstagare samt ar- De arbetande har gentemot privata
betsgivare och förening av arbetsgivare och offentliga företag och myndigheter
äger rätt att vidtaga fackliga följande rättigheter:
stridsåtgärder, om annat ej föijer av rätt att organisera sig fackligt och

lag eller avtal. politiskt:

KU 1978/79:39

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

räu a't pä sina arbetsplatser bedriva
agitation. propaganda och mötesverksamhet; räll

au genom sina fackliga organisationer
förhandla i alla frågor rörande
arbets- och anställningsvillkor,
arbetstid, arbetsledning och arbetsfördelning.
lön och löneformer, anställning,
avskedanden och pennilteringar: rätt

an tillgripa strejk.

A vtal eller föreskrifter sorn inskränker
dessa rättigheter förbjuds i lag.

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

kap.

finner domstol eller annat offentligt
organ att en föreskrift står i strid med
bestämmelse i grundlag eller annan
överordnad författning eller att stadgad
ordning i något väsentligt hänseende
har åsidosatts vid dess tillkomst,
får föreskriften icke tillämpas. Har
riksdagen eller regeringen beslutat
föreskriften, skall tillämpningen dock
underlåtas endast om felet är uppenbart.

Envar som åtalas skall ha räll att få
prövat om den lag sorn åberopas mot
honom eller henne är förenlig med
grundlag. Domstol är skyldig att
verkställa sådan prövning, finner
domstolen därvid att lag står i strid mot
grundlag, skall frågan prövas av riksdagens
konstitutionsutskott, som antingen
medger lagens åsidosättande
eller genom redovisad lagtolkning
upphäver motstridigheten.

Ändringarna i regeringsformen träder i kraft den 1 januari 1980.

6. att riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna förändringarna av
regeringsformen och i riksdagsordningen som inte berörs av punkterna 1-5
ovan,

7. att riksdagen antar regeringens förslag till folkomröstningslag med den
ändringen att 5
lydelse:

KU 1978/79:39

R ege ringens förslag

5 §

Rösträtt vid folkomröstning tillkommer
den som är röstberättigad
vid val till riksdagen.

Frågan huruvida

Motionärernas förslag

Rösträtt vid folkomröstning tillkommer
den som är röstberättigad
vid kommunala val.

4 kap. 20 !; vallagen.

Utskottet

Inledning

Genom 1974 års regeringsform (RF) togs det forsta steget närdet gällde att i
grundlag ge ett verkligt skydd för medborgerliga fri- och rättigheter. År 1976
beslöt riksdagen åtskilliga ändringar i RF med syfte att förstärka detta skydd.
Förslagen i propositionen 1978/79:195 är att se som en tredje etapp i arbetet
med rättighetsskyddets förankring i grundlag.

Bakgrunden till de nu framlagda förslagen är riksdagens uttalanden i
samband med 1976 års ändringar beträffande rättighetsskyddet. Riksdagen
uttalade sig då för att i en ny utredningsomgång med följande remissbehandling
borde övervägas frågan om att ytterligare förstärka skyddet för de
rättigheter som inte kunde skyddas på samma sätt som tryckfriheten. Därvid
pekades bl. a. på möjligheten att införa ett särskilt förfarande för rättighetsbegränsande
lagstiftning. Frågan om en sådan förstärkning av rättighetsskyddet
kopplades samman med två andra frågor som kvarstod olösta, nämligen
frågorna om lagprövningsrätten och om lagrådsgranskningen. Beträffande
lagprövningsrätten gällde diskussionen vilket innehåll den skulle ha och om
den skulle regleras i grundlagen. Frågan om lagrådsgranskningen rörde
lagrådets ställning och uppgifter, främst om en obligatorisk granskning i
lagrådet av vissa lagar skulle införas. Enligt riksdagen borde också de nu
berörda båda frågekomplexen omfattas av utredningsarbetet.

Med anledning av dessa uttalanden tillsattes i början av år 1977 rättighetsskyddsutredningen
och lagrådsutredningen. Den sistnämnda utredningen
har fungerat som en förberedande utredning om lagrådets ställning och
uppgifter. Dess förslag har ytterligare prövats av rättighetsskyddsutredningen.
Denna utredning har dessutom prövat frågorna om ett särskilt förfarande
vid rättighetsbegränsande lagstiftning och om lagprövningsrätten. Genom
tilläggsdirektiv i november 1977 fick kommittén i uppgift att också överväga
frågan om införande av beslutande folkomröstning i grundlagsfrågor. Våren
1978 avgav kommittén sitt betänkande som därefter remissbehandlades.

Parallellt med rättighetsskyddsutredningen har den på sommaren 1977
tillsatta yttrandefrihetsutredningen arbetat. Denna kommitté har i uppdrag
att överväga möjligheterna att i en yttrandefrihetsgrundlag, efter mönster av
tryckfrihetsförordningen (TF), göra en omfattande reglering av yttrandefri -

KU 1978/79:39

heten i tryckt skrift, radio, TV, film och andra medier samt av opinionsfriheterna
i övrigt. Kommitténs arbete kan väntas pågå ännu några år.

Propositionens förslag överensstämmer i allt väsentligt med vad rättighetsskyddsutredningen
föreslagit. Bakom dessa förslag stod ordföranden och
representanterna i utredningen för riksdagens fyra största partier. Endast
representanten för vpk reserverade sig. Utredningens förslag fick ett
övervägande positivt mottagande under remissbehandlingen. Framläggandet
av propositionen har föregåtts av partiledaröverläggningar.

Propositionens förslag innebär i korthet följande. Ett särskilt lagstiftningsförfarande
skall införas i fråga om rättighetsbegränsande lagstiftning. På
yrkande skall ett förslag till sådan lagstiftning vila viss tid, om inte riksdagen
med en kvalificerad majoritet antar förslaget till lag omedelbart. Lagprövningsrätten
skall komma till uttryck i en särskild grundlagsbestämmelse.
Lagrådsgranskning bör ske innan vissa lagar beslutas av riksdagen. Lagrådsgranskningens
inriktning skall anges i RF. Grundlagsstiftningsförfarandet
skall ändras på två sätt. Dels införs en regel om tidsfrist som anger när förslag
senast får väckas. Dels kan en minoritet i riksdagen få till stånd folkomröstning
om ett förslag till grundlagsändring. Vidare skall skyddet för vissa
särskilda rättigheter byggas ut. Bl. a. föreslås att ett förbud skall införas mot
retroaktiv skattelagstiftning.

Ett särskilt lagstiftningsförfarande för rättighetsbegränsande lagstiftning

Det nu gällande rättighetsskyddet regleras huvudsakligen i 2 kap. RF. Där
anges de grundläggande fri- och rättigheter som svenska medborgare är
tillförsäkrade gentemot det allmänna. Kapitlet avslutas med en paragraf som i
stor utsträckning jämställer utlänning här i landet med svensk medborgare i
fråga om rättighetsskydd.

Vissa av de grundläggande fri- och rättigheterna är absoluta i den
meningen att de inte kan begränsas annat än efter en ändring av grundlagen.
Till denna grupp av fri- och rättigheter hör religionsfriheten och de s. k.
negativa opinionsfriheterna samt förbuden mot åsiktsregistrering,dödsstraff,
kroppsstraff och tortyr. Hit hör vidare rätten att återvända till Sverige och
skyddet för svenskt medborgarskap, rätten att få frihetsberövandet prövat av
domstol eller därmed jämställd nämnd samt förbuden mot retroaktiv
strafflag och tillfälliga domstolar.

Andra fri- och rättigheter är inte på detta sätt absoluta utan får begränsas
men i princip bara genom lag. Dessa fri- och rättigheter är yttrandefriheten,
informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten,
skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp, kroppsvisitation och
husrannsakan och liknande intrång, skyddet för förtrolig kommunikation,
rörelsefriheten samt rätten till offentlig domstolsförhandling.

De nu angivna fri-och rättigheterna får begränsas bara i viss utsträckning.
En begränsning får sålunda göras endast för att tillgodose ett ändamål som är

KU 1978/79:39

godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver
vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den
och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria
åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. En begränsning får
vidare inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan
sådan åskådning.

För vissa av dessa fri- och rättigheter gäller dessutom att de får begränsas
endast för att tillgodose kvalificerade, till stor del särskilt angivna intressen.

I 2 kap. RF finns härutöver två särskilda förbud mot diskriminering,
nämligen förbud mot föreskrifter som missgynnar någon på grund av ras,
hudfärg eller etniskt ursprung eller på grund av kön. Dessa förbud är
tillämpliga också på rättighetsbegränsande lagstiftning.

Slutligen finns i kapitlet om grundläggande fri- och rättigheter föreskrifter
om rätten att vidta fackliga stridsåtgärder, rätten till ersättning vid expropriation
eller annat sådant förfogande samt om författares, konstnärers och
fotografers rätt till sina verk.

Utlänning här i landet är fullt likställd med svensk medborgare i fråga om
vissa av fri- och rättigheterna. Beträffande andra fri- och rättigheter är sådan
utlänning likställd med svensk medborgare i den mån annat inte följer av
särskilda föreskrifter i lag.

När det gäller frågan om förstärkning av rättighetsskyddet vill utskottet
ansluta sig till de grundläggande synpunkter som utvecklas i propositionen (s.
30-32) på grundval av rättighetsutredningens betänkande (prop. bil. 1
s. 49-52) och som kan sammanfattas på följande sätt. Det starkaste skyddet
för de grundläggande fri- och rättigheterna utgörs av medborgarnas aktiva
demokratiska medvetande. Att dessa fri- och rättigheter kommer till uttryck i
grundlagen har dock ett betydande värde i sig. Det kan inte komma i fråga att
politisk makt läggs hos sådana icke politiska organ som domstolar eller att en
minoritet får träffa politiska beslut i majoritetens ställe eller uppehålla
avgörandet på obestämd tid. Utskottet instämmer i propositionens uttalande
att det är från dessa utgångspunkter frågan om en förstärkning av det
nuvarande rättighetsskyddet skall bedömas.

De krav som sålunda måste ställas på en förstärkning av skyddet för fri- och
rättigheter är delvis motstridiga. Å ena sidan är det nödvändigt med särskild
omsorg vid inskränkningar i sådana fri- och rättigheter som redan har givits
uttryckligt erkännande i grundlag. Å andra sidan får inte en begränsning av
handlingsfriheten få sådana former eller ske i sådan utsträckning att andra för
folkstyrelsen grundläggande principer sätts åsido. Förslaget till ett särskilt
förfarande för rättighetsbegränsande lagstiftning avser att vara en lösning
som tillgodoser de olika krav som det här är fråga om. Förslaget innebär
följande.

Förslag till lag angående fri- och rättighetsbegränsning skall på yrkande vila

KU 1978/79:39

i riksdagen i minst tolv månader, innan det får antas. Tiden räknas från det att
det beredande utskottets yttrande över förslaget anmäls i kammaren.
Riksdagen skall dock kunna anta förslaget utan ett sådant uppskov, om minst
fem sjättedelar av de röstande förenar sig därom. Riksdagen skall också
kunna förkasta förslaget genast med vanlig majoritet.

De fri- och rättigheter som omfattas av det föreslagna förfarandet är med
vissa undantag de begränsningsbara fri- och rättigheter som anges i 2 kap.
1-11 §§ RF: yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten,
föreningsfriheten, skyddet mot påtvingat kroppsligt
ingrepp m. m., rörelsefriheten och kravet att domstolsförhandling skall vara
offentlig. Undantag från det särskilda förfarandets tillämpningsområde görs
för föreskrifter om tystnadsplikt för offentliga funktionärer, om husrannsakan
och liknande intrång och om frihetsstraff, allt under förutsättning att
föreskrifterna inte innebär begränsning av någon annan rättighet. Likaså
undantaslag,som förlänger tidsbegränsad lags giltighetstid i högst två år. Inte
heller skall det särskilda förfarandet användas vid krig eller omedelbar
krigsfara. Däremot skall det gälla sådana särskilda föreskrifter i lag som
innebär att utlänning här i landet särbehandlas i fråga om de fri- och
rättigheter som anges i 2 kap. 20 § andra stycket RF.

Ett yrkande om att det särskilda lagstiftningsförfarandet skall tillämpas
skall framställas av minst tio riksdagsledamöter. Frågan huruvida ett
lagförslag angår en sådan begränsning av fri- och rättigheterna att förfarandet
är tillämpligt avgörs för riksdagens vidkommande av konstitutionsutskottet.
Utskottet får inte förklara att ett lagförslag inte angår begränsning av någon
rättighet utan att lagrådet dessförinnan har yttrat sig i frågan.

I princip skall enligt förslaget det särskilda förfarandet omfatta all
lagstiftning som angår rättighetsbegränsning, oavsett om lagstiftningen går i
skärpande eller mildrande riktning eller är neutral från rättighetsskyddssynpunkt.
Tanken är dock att förfarandet i praktiken skall aktualiseras främst i
skärpningsfallen.

I samband med antagandet av 1976 års ändringar i RF:s regler om fri- och
rättigheter uttalade sig riksdagen för att skyddet i grundlag för opinionsfriheterna
i största möjliga utsträckning skulle göras på ett sätt som motsvarar
regleringen av tryckfriheten i TF, dvs. med en s. k. materiell metod. Som
utredningen och propositionen understryker går det emellertid f. n. inte att
komma längre på den vägen. Här måste resultatet av yttrandefrihetsutredningens
arbete få avvaktas. Vad som nu kan komma i fråga för en
förstärkning av rättighetsskyddet är således i huvudsak endast förfaranderegler.

Utskottet har vid sin prövning av förslaget i nu aktuella delar funnit sig
böra tillstyrka detta och kan ansluta sig till vad departementschefen i
propositionen anfört om förfarandet. Genom uppskovsförfarandet får man
goda möjligheter att noga överväga föreslagna rättighetsbegränsningar och
det blir tillfälle till en allmän debatt i frågorna. Ett sådant förfarande kan

KU 1978/79:39

därför verka som ett skydd mot tillfälliga opinioner inom landet och mot
påtryckningar utifrån. Eftersom en minoritet inom riksdagen bara kan få till
stånd ett uppskov men inte hindra att ett förslag genomförs när den
föreskrivna tidsfristen har gått ut, kommer det inte att ske någon icke
godtagbar politisk maktförskjutning från majoriteten till en minoritet.
Genom att förfarandet blir tillämpligt bara på yrkande och genom att lagrådet
medverkar i förfarandet är det väl sörjt för att de problem som lagprövningsrätten
skulle kunna ge upphov till blir begränsade. Någon risk för att politisk
makt skall överföras till de rättstillämpande myndigheterna finns därför inte.
De undantag från det särskilda förfarandets tillämpningsområde som föreslås
minskar uppenbarligen de praktiska problem som skulle kunna följa, om
förfarandet vore tillämpligt på all rättighetsbegränsande lagstiftning. I samma
riktning verkar också bestämmelserna om att förfarandet skall användas bara
efter yrkande och att en kvalificerad majoritet skall kunna rösta igenom ett
lagförslag genast, även om uppskovsyrkande har framställts.

Utskottet vill tillägga att det är sannolikt att den föreslagna ordningen
kommer att få sin största betydelse som garant för att lagstiftningen på
hithörande områden präglas av omsorg och nödig försiktighet enbart genom
att den finns till och kan sättas i tillämplighet. Även om förfarandet inte
kommer att i praktiken tillämpas fullt ut annat än i vissa särskilda fall bör det
sålunda enligt utskottets mening ändock få betraktas som en värdefull
praktisk garant mot mindre väl överlagda rättighetsbegränsningar.

I propositionen uttalas att det inte finns anledning tro att den föreslagna
ordningen kommer att erbjuda särskilt kännbara praktiska svårigheter vid
tillämpningen. Utskottet kan i allt väsentligt instämma häri. Vad som anförs i
rättighetsskyddsutredningens betänkande och i propositionen om det nya
lagstiftningsförfarandet och dess tillämplighet i olika fall bör enligt utskottet
ge god vägledning för kommande praxis. Utskottet vill understryka vad
rättighetsskyddsutredningen uttalat om att hindersamma och upprivande
tvister i procedurfrågor såvitt möjligt bör undvikas och att den normala
löpande reformverksamhet, som sedan länge spelat en huvudroll i de svenska
statsmakternas arbete, under inga omständigheter får förhindras. Utöver det
anförda vill utskottet i detta sammanhang endast göra några påpekanden om
ri ksdagsförfarandet.

Yrkande om att det föreslagna nya lagstiftningsförfarandet skall tillämpas i
visst fall skall enligt förslaget kunna framställas från det utskottets betänkande
i ärendet har anmälts i kammaren (5 kap. 1 § andra stycket RO). Det
skall framställas skriftligen och om möjligt upptas på föredragningslista
(tilläggsbestämmelse 5.1.3). Det är enligt utskottet självklart av stor vikt att
ett sådant yrkande som det här gäller framställs så snart som möjligt. Det bör
därför normalt framställas senast vid andra bordläggningen eller, om ärendet
skall avgöras efter endast en bordläggning, vid första bordläggningen. I vart
fall bör det framställas så lång tid före det kammarsammanträde, då ärendet
först kan avgöras, att yrkandet hinner föras upp på föredragningslistan.

KU 1978/79:39

Senare anmälan bör endast förekomma i sällsynta undantagsfall och då vara
föranledd av särskilda omständigheter. Dit kan t. ex. höra att
kammardebatten påvisar konsekvenser av ett lagförslag som inte klart
framgått eller rimligen kunnat härledas ur tidigare tillgängligt material om
lagförslaget. Ett annat fall kan vara att det först vid kammardebatten
framställs ett yrkande om skärpning av en föreslagen rättighetsbegränsande
lag och att detta yrkande kan bedömas ha praktisk möjlighet att vinna
kammarens bifall.

Enligt förslaget får konstitutionsutskottet inte förklara att det särskilda
förfarandet inte är tillämpligt i fråga om visst lagförslag utan att lagrådet har
yttrat sig i saken. Stadgandet innebär bl. a. att lagrådet måste höras i denna del
också när lagrådet tidigare yttrat sig över lagförslaget men inte i sitt yttrande
berört frågan om lagstiftningsförfarandet. Utskottet förutsätter att lagrådet
alltid kommer att med förtur behandla remisser från utskottet med anledning
av det särskilda lagstiftningsförfarandet och att yttrande i uppenbara fall
avges med stor skyndsamhet.

I motionen 1978/79:2591 (vpk) yrkas avslag på propositionen såvitt gäller
det särskilda lagstiftningsförfarandet. Motionärerna hävdaratt ett kvalificerat
förfarande inte innebär något grundlagsskydd utan bara att ett tillfälligt
minoritetsveto införs. Med hänvisning till vad utskottet anfört i det
föregående avstyrker utskottet motionen såvitt nu är i fråga.

Lagprövningen

Lagprövningsrätten saknar f. n. stöd i skrivna rättsregler. Den har
utvecklats i rättspraxis och har befästs genom uttalanden under det
konstitutionella reformarbetet. Den anses tillkomma samtliga organ som
tillämpar rättsregler under utövande av rättskipning eller offentlig förvaltning.
Lagprövningsrätten som den har utvecklats kan, kort uttryckt, sägas
innebära att en myndighet har rätt -och skyldighet-att i sin rättstillämpande
verksamhet sätta åt sidan en föreskrift som strider mot en bestämmelse i en
författning av högre konstitutionell valör.

Som framhölls i samband med 1976 års fri- och rättighetsreform avser
lagprövningsrätten såväl formerna för en författnings tillkomst som dess
materiella överensstämmelse med högre författning och frågan om den har
beslutats av ett kompetent organ. En förutsättning för att en av riksdagen
eller regeringen beslutad föreskrift skall få sättas åt sidan är att ett ev. formfel
vid dess tillkomst är grovt eller att föreskriften i något annat hänseende
uppenbart strider mot högre författning. Endast uppenbar grundlagsstridighet
får sålunda medföra att en lag sätts åt sidan i rättstillämpningen. Samma
krav på uppenbar motstridighet gäller också i fråga om regeringens förordningar.
Föreskrifter som har beslutats av en förvaltningsmyndighet eller
kommun kan däremot sättas åt sidan också i fall av mindre uttalade
konflikter med högre föreskrifter.

KU 1978/79:39

Lagprövningsrätten utövas i princip ex officio. Detta innebär emellertid
inte att prövning av ev. motstridighet mellan författningar på olika nivåer
ingår som ett mera normalt led i myndigheternas rättstillämpning. Lagprövning
kan enligt gällande synsätt bli aktuell endast om en påstådd normkonflikt
uttryckligen åberopas som grund för ett yrkande eller om en
myndighet i ett visst fall har särskild anledning att förmoda att en
normkonflikt föreligger. I lagprövningsrätten ligger med andra ord inte någon
allmän skyldighet för myndigheterna att undersöka om de rättsregler som
skall tillämpas till äventyrs står i strid med föreskrifter på högre nivå.

1973 års fri- och rättighetsutredning föreslog att lagprövningsrätten i dess
nuvarande form borde komma till direkt uttryck i RF. Enligt prop.
1975/76:209 innebar förslaget att bibehålla denna lagprövningsrätt en lämplig
avvägning mellan de olika intressen som här står mot varandra. Frågan om
lagprövningsrätten borde komma till uttryck i RF var emellertid inte mogen
för avgörande. Det fanns enligt föredraganden vissa skäl som talade för att
lagprövningsrätten liksom dittills lämnades oreglerad. En grundlagsregel
skulle otvivelaktigt - även med en restriktiv utformning - kunna inge den
oriktiga föreställningen att lagprövningsrätten skulle utgöra ett normalt
inslag i rättstillämpningen. Vidare var det svårt att finna en för alla
författningsnivåer invändningsfri avfattning av en grundlagsregel. Av
särskild betydelse i sammanhanget var enligt föredraganden också att frågan
om möjligheterna att införa särskilda uppskovsregler i fråga om rättighetsbegränsande
lagstiftning skulle utredas ytterligare. Han ansåg det uppenbart
att tillkomsten av sådana regler skulle få betydelse för lagprövningsrättens
innehåll och att dessa två frågor därför inte borde behandlas fristående från
varandra. Föredraganden förordade av denna anledning att frågorna om
lagprövningsrättens framtida utformning och om införande av särskilda
uppskovsregler på fri- och rättighetsområdet skulle utredas i ett sammanhang.
Han uttalade vidare att den omständigheten att lagprövningsrätten då
lämnades oreglerad fick till följd att den lagprövningsrätt som hade utvecklats
i rättspraxis skulle komma att bestå också efter antagandet av de nya regler
om fri- och rättigheter som föreslogs i propositionen (prop. 1975/76:209
s. 94 f.).

Konstitutionsutskottet anslöt sig till föredragandens uppfattning och
åberopade som ytterligare skäl att utreda lagprövningsrätten att lagrådets
framtida ställning, som också hade föreslagits bli föremål för utredning,
skulle få betydelse för utformningen av lagprövningsinstitutet (KU 1975/
76:56 s. 19). I två reservationer framfördes yrkanden om inskrivande av en
lagprövningsrätt i RF (s. 76 ff.). Riksdagen följde utskottet.

Rättighetsskyddsutredningen konstaterar att dess förslag i övrigt inte kan
sägas bringa lagprövningsfrågan i något förändrat läge. De föreslagna reglerna
om ett speciellt förfarande för rättighetsbegränsande lagstiftning torde enligt
kommittén i praktiken knappast behöva ge upphov till några lagprövningssituationer.
Särskilt anmärker kommittén att det särskilda lagstiftningsförfa -

KU 1978/79:39

randet skall vara tillämpligt bara om så yrkas inom riksdagen. Rättighetsskyddsutredningen
anser att man i sak bör behålla lagprövningsrätten sådan
den är och föreslår att rådande rättsläge får komma till uttryck i ett
grundlagsstadgande. Det stora flertalet remissinstanser intar en positiv
hållning till rättighetsskyddsutredningens förslag i denna del.

Propositionens förslag överensstämmer helt med rättighetsskyddsutredningens.

I motionen 1978/79:2641 (vpk) föreslås en annan lydelse av paragrafen om
lagprövningsrätten (11 kap. 14 § RF). Enligt den i motionen föreslagna
lydelsen skall envar som åtalas ha rätt att få prövat om den lag som åberopas
mot honom eller henne är förenlig med grundlag. Domstol skall vara skyldig
att verkställa sådan prövning. Om domstolen därvid finner att lag står i strid
mot grundlag skall riksdagens konstitutionsutskott pröva frågan. Utskottet
skall därvid kunna antingen medge lagens åsidosättande eller genom
”redovisad lagtolkning” upphäva motstridigheten.

Enligt utskottets mening kan det nu inte komma i fråga att i något
hänseende förändra den nuvarande lagprövningsrätten. Förslaget i motionen
1978/79:2641 att frågor om tillämpning av lagprövningsrätten skall hänskjutas
till konstitutionsutskottet för avgörande är inte förenligt med grundlagens
huvudprinciper för uppgiftsfördelningen mellan riksdagen,å ena sidan, samt
domstolar och andra myndigheter, å andra sidan. Det skulle dessutom ge
lagprövningsrätten en helt annan innebörd än den nu har. Av dessa skäl
avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Riksdagen har såväl 1973 i grundlagsärendet som 1976 i ärendet om
ändring i RF bekräftat och ställt sig bakom en lagprövningsrätt som grundar
sig på att en författning av högre konstitutionell valör tar över bestämmelser i
författning av lägre valör. För innebörden i denna lagprövningsrätt har
redogjorts i det föregående.

Som redan anförts framfördes i samband med 1976 års reform på fri- och
rättighetsområdet i huvudsak tre invändningar mot att inskriva lagprövningsrätten
i grundlag. En av dessa var ovissheten hur tillkomsten av ett
särskilt förfarande vid rättighetsbegränsande lagstiftning skulle påverka
lagprövningsrätten. Som detta förfarande nu har utformats, särskilt med
hänsyn till att det endast skall kunna bli tillämpligt efter yrkande, finner
utskottet i likhet med rättighetsskyddsutredningen och propositionen att
förfarandet inte kan anses komma att inverka på lagprövningsfrågan.
Utskottet vill tillägga att inte heller den lösning av frågan om lagrådets
hörande som är aktuell i detta ärende kan anses bringa lagprövningsfrågan i
något förändrat läge. En andra invändning var att en uttrycklig grundlagsregel
om lagprövningen skulle inge föreställningen att lagprövningen skall
utgöra ett normalt inslag i rättstillämpningen. Enligt utskottets mening får
risken härför anses ringa under förutsättning att del i förarbetena till en ny
grund lagsregel klart utsägs vad det är fråga om och bestämt framhålls den
försiktiga inriktningen av regelns tillämpning. Den tredje invändningen var

KU 1978/79:39

svårigheten ali formulera eli grundlagssladgantle. Utskoltel anser all den nu
föreslagna lydelsen av en ny bestämmelse om lagprövningsrätten (11 kap. 4 S
RF) står i god överensstämmelse med vad som nu anses utgöra gällande
rätt.

Genom alt införa den föreslagna bestämmelsen om lagprövningsrätten i
RF uppnås enligt utskottets mening den väsentliga fördelen att hinder
uppställs mot att lagprövningsrätten i praxis ges ett vidgat tillämpningsområde
och anses kunna begagnas utan de inskränkningar som uttryckligen
uppställs i bestämmelsen.

Med hänsyn till det anförda och till vad som anförts i propositionen i denna
del tillstyrker utskottet förslaget att i RF införa en ny bestämmelse om
lagprövningsrälten (11 kap. 4$) med den i propositionen angivna lydelsen.

Niir det gäller tillämpningen av den nya bestämmelsen vill utskottet
bestämt understryka alt lagprövningsinstitulet inte är avsett all utgöra ett
normalt inslag i rättstillämpningen och att hittillsvarande försiktiga praxis
fortfarande skall vara vägledande.

När det är fråga om en av riksdagen beslutad föreskrift fordras enligt
bestämmelsen för underlåten tillämpning av föreskriften i fråga att felet är
uppenbart. Samma krav uppställs i och för sig också när det gäller av
regeringen beslutad föreskrift. Enligt utskottets mening måste emellertid
uppenbarhelsrekvisitet lå en särskild betydelse när det gäller av riksdagen
beslutad lag eller annan föreskrift. Riksdagen är enligt grundlagen den
främste lagstiftaren. Endast riksdagen kan stifta grundlag. Det är därför
naturligt att riksdagen är den instans som är bäst ägnad att pröva om viss
föreskrift är grundlagsenlig. Uppenbarhetsrekvisitet medför i detta fall enligt
utskottets mening alt riksdagens tillämpning av visst grundlagsstadgande
måste respekteras så länge det håller sig inom ramen för en möjlig tolkning av
bestämmelsen i fråga. För att underlåta tillämpning av en av riksdagen
beslutad föreskrift måste det därför fordras att föreskriften materiellt sett är
oförenlig med ett grundlagsstadgande eller att det vid föreskriftens beslutande
förekommit ett klart och direkt åsidosättande av ett uttryckligt stadgande i
grundlag eller RO om lagstiftningsproceduren som uppenbarligen måste
anses vara av väsentlig betydelse för denna.

Laxrdclsiiranskninuen

Fram till år 1971 gällde att lagrådet obligatoriskt skulle höras över vissa
lagförslag. Bestämmelser härom fanns i 1809 års RF. De innebaratt förslag till
allmän cicil- och kriminallag, kriminallag för krigsmakten samt kyrkolag
jämte lagförslag i vissa speciella ämnen skulle granskas av lagrådet. Det är
svårt att närmare ange gränserna lör det obligatoriska granskningsområdet,
eftersom dessa gränser i huvudsak kom att bestämmas i praxis. Till kategorin

KU 1978/79:39

allmän civillag räknades emellertid lagar som innebar väsentliga ingrepp i
medborgarnas frihet och egendom samt till allmän kriminallag i allmänhet
straffrättsliga bestämmelser som avsäg brott av så allvarlig natur att straffet
var ett inte alltför kort fängelsestraff (jfr SOU 1963:17 s. 328).

Genom grundlagsändring 1970-1971 gjordes lagrådsgranskningen fakultativ,
dvs. del överläts ål regeringen att fritt bestämma närden vMle inhämta
lagrådets yttrande. Enligt 8 kap. 18 S nya RF gäller denna ordning alltjämt.
Som en nyhet infördes emellertid genom RF en rätt för riksdagsutskott att
inhämta lagrådets yttrande. Enligt 4 kap. 10$ riksdagsordningen (RO,
omtryckt 1977:90) kan redan en tredjedel av ledamöterna i ett utskott få till
stånd att ett lagrådsyttrande inhämtas. Utskottsmajoriteten kan dock
motsätta sig minoritetens önskan, om den finner alt det dröjsmål med
ärendets behandling som är förenat med lagrådsgranskningen skulle leda till
avsevärt men.

Enligt RF skall det i lagrådet ingå domare i högsta domstolen och
regeringsrätten. Närmare bestämmelser om lagrådet meddelas i lag. f. n.
lagen (1965:186) om lagrådet (ändrad senast 1974:578). Enligt lagen kan
lagrådet arbeta på högst tre avdelningar. I varje avdelning skall tjänstgöra tre
justitieråd och ett regeringsråd. Regeringen kan dock förordna annan lagfaren
person att tjänstgöra på avdelning i stället för ett av justitieråden. Lagrådets
arbetsformer är inte reglerade.

Inriktningen av lagrådets granskningsverksamhet är inte reglerad vare sig i
RF eller i lagen om lagrådet. Vid skilda tillfällen har det emellertid gjorts
uttalanden av statsmakterna om vilken inriktning verksamheten bör ha (se
rättighetsskyddsutredningens betänkande s. 113 ff ). Enighet torde råda om
att lagrådets granskning skall avse bara lagförslagens juridiska sida och inte
deras allmänna politiska grunder.

Enligt propositionen, som i denna del i sak helt foijer rättighetsskyddsutredningen,
föreslås följande ordning för lagrådsgranskningen.

Yttrande av lagrådet bör inhämtas innan riksdagen beslutar lag som tillhör
någon av ett antal uppräknade kategorier. Dessa är 1. grundlag om
tryckfriheten, 2. lag om begränsning av rätten att få ta del av allmänna
handlingar, 3. annan lag som angår begränsning av någon av de grundläggande
fri- och rättigheterna. 4. lag om kommunal beskattning, 5. lag om
svenskt medborgarskap och civilrättslig lag, 6. offentligrättslig lag som gäller
åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller
ekonomiska förhållanden samt 7. lag om rättegången, lag om offentligrättsliga
tjänstemäns rättsställning och annan lag som avses i 11 kap. RF.
Denna grundlagsregel om remiss till lagrådet är tillämplig, om lagen
är viktig för enskilda eller från allmän synpunkt. I några undantagsfall
behövs inte lagrådets yttrande. Dessa fall är att lagrådets hörande
skulle sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet eller att det
skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle
uppkomma. Effekten av huvudregeln om remiss till lagrådet förstärks genom

KU 1978/79:39

att regeringen skall vara skyldig att redovisa sina motiv till att den lägger fram
förslag till lag av någon av de uppräknade kategorierna utan att ha hört
lagrådet.

En uttrycklig grundlagsregel om inriktningen av lagrådets granskning
föreslås bli införd. Den föreslagna regeln innebäratt lagrådet skall undersöka,
hur ett lagförslag förhåller sig lill grundlagarna och till rättsordningen i övrigt
samt hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra och till
rättssäkerhetens krav. Lagrådet skall vidare överväga om förslaget är så
utformat att lagen kan antas tillgodose angivna syften och i övrigt söka belysa
problem som kan uppstå vid tillämpningen.

I motionen 1978/79:2641 (vpk) yrkas avslag på förslaget till ändrad lydelse
av 8 kap. 18 S RF om lagrådet och därav föranledda följdändringar. 1
motiveringen sägs att den föreslagna, nya ordningen i huvudsak innebär ett
återgående till det tidigare obligatoriet om än i en mjukare variant. Detta kan
enligt motionen leda till en stärkt position för domare i de högsta dömande
instanserna som inte bör fl komma till stånd.

Propositionens förslag beträffande lagrådsgranskningen bör enligt utskottet
prövas mot bakgrund av vissa utgångspunkter om vilka i stort sett allmän
enighet råder. En väsentlig sådan är att lagrådets verksamhet upplevs som ett
värdefullt led i arbetet på att få fram fullgoda lagförslag. Granskningen i
lagrådet har setts som en garanti för att rättssäkerhetsintresset och kravet på
enhetlighet, konsekvens och klarhet iakttas. En annan utgångspunkt är att
granskningen uteslutande bör ägnas åt lagförslagens juridiska sida och
sålunda aldrig omfatta deras allmänna politiska grunder. På omfattningen av
lagrådsgranskningen måste inverka, att man inte gärna kan låta lagrådsgranskningen
få ta i anspråk flera ledamöter i de högsta domstolarna än
ungefär det antal som förekommer f. n. Slutligen är man ense om att det inte
kan komma i fråga att skapa regler som innebär att en lag i efterhand sätts åt
sidan enligt gällande principer om lagprövning på den grunden att lagrådets
yttrande inte har inhämtats.

Utifrån de angivna utgångspunkterna har utskottet granskat propositionens
förslag till ny ordning för lagrådets medverkan i lagstiftningsarbetet.
Utskottet finner att detta på ett lämpligt sätt tillgodoser de krav som måste
kunna ställas i sammanhanget och allmänt sett är välövervägt.

Det föreslagna systemet för lagrådsgranskningen innebär ingen obligatorisk
granskning utan kan i stället karaktäriseras som ett mellanting mellan ett
sådant system och ett system som det nuvarande med en helt fakultativ
granskning. Härigenom och på det sätt systemet i övrigt är utformat undviks
helt risken för att ett uteblivet hörande av lagrådet över ett förslag till en lag
skall kunna leda lill att lagen i efterhand genom lagprövning kan sättas åt
sidan i rättstillämpningen. Det ankommer sålunda alltid i sista hand på
riksdagen att avgöra om lagrådet skall höras över ett lagförslag eller inte.

Enligt utskottets mening bör det föreslagna nya systemet leda lill att
lagrådet inom ramen för sin kapacitet får granska alla de lagförslag som

KU 1978/79:39

behöver dess granskning men inga andra. Som systemet är utformat innebär
de nya reglerna enligt utskottets bedömning ingen risk för att lagrådet eller de
högsta dömande organen över huvud skall fä ett politiskt inflytande.

Med hänsyn till det anförda och till vad som i övrigt anförts i propositionen
beträffande förslaget till nya regler för lagrådsgranskningen tillstyrker
utskottet i allt väsentligt propositionen och avstyrker motionen 1978/
79:2641, båda såvitt nu är i fråga.

Endast i en detalj har utskottet funnit skäl att frångå propositionen.
Utskottet föreslår en mindre jämkning av lagtexten i 8 kap. 18 § RF. I
propositionens förslag har sista meningen i andra stycket följande lydelse:
"Riksdagens avgörande av frågan om lagrådets yttrande bör inhämtas är
slutgiltigt.” Innebörden är att ytterligare understryka vad som i och för sig
redan följer av det föreslagna systemet för lagrådsgranskningen och reglerna
för lagprövningsrätten: riksdagen avgör i sista hand suveränt om lagrådet
skall höras eller inte, vilket leder till att ingen lag kan sättas åt sidan i
rättstillämpningen enbart av den anledningen att lagrådet inte har hörts i
lagstiftningsärendet. Utskottet föreslår följande lydelse av meningen i fråga,
som mera direkt utsäger vad som avses: "Att lagrådet icke har hörts över ett
lagförslag utgör aldrig hinder mot lagens tillämpning”.

1 anslutning till de nya grundlagsreglerna om lagrådsgranskningen framläggs
i propositionen ett förslag till ny lag om lagrådet. De viktigaste
nyheterna i förslaget är att varje lagrådsavdelning normalt skall bestå av tre i
stället för som nu av fyra ledamöter samt att antalet justitieråd och
regeringsråd på varje avdelning inte fastställs i lagen utan kan variera inom
den ram som bestäms av att såväl justitieråd som regeringsråd skall ingå i
varje avdelning. Lagrådet kan enligt den nya lagen bestå av högst fyra
avdelningar. Beträffande lagens detaljer i övrigt och den närmare motiveringen
hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till ny lag om lagrådet.

Förfarandet vid grundlagstiftning m. m.

I 1 kap. 3 § RF anges att regeringsformen, successionsordningen och
tryckfrihetsförordningen är rikets grundlagar. Enligt 8 kap. 15 § RF stiftas
grundlag genom två likalydande beslut. Det andra beslutet får inte fattas
förrän det efter det första har hållits val till riksdagen i hela riket och den
nyvalda riksdagen har samlats. Samma regler gäller i fråga om ändring eller
upphävande av grundlag (8 kap. 17 § RF).

I samband med 1976 års ändringar i RF behandlade riksdagen bl. a. frågan
om införande av regler om en viss tidsfrist mellan de två besluten i
grundlagstiftningsförfarandet (KU 1975/76:56). Riksdagen avslog ett yrkande
om att sådana regler skulle införas.

Författningsutredningens förslag till regeringsform innehöll en bestämmelse
(7 kap. 4 S) som innebar att ett vilande beslut i et* grundlagsärende

KU 1978/79:39

skulle understallas folkomröstning i samband med närmast följande riksdagsval,
om minst en tredjedel av riksdagens ledamöter gjorde framställning
om det inom viss tid efter beslutet eller om regeringen beslutade om det inom
samma tid. Det vilande grundlagsförslaget skulle förfalla, om majoriteten av
de deltagande i folkomröstningen röstade emot det och denna majoritet
svarade mot mer än hälften av antalet godkända röster vid det samtidigt
förrättade riksdagsvalet.

Grundlagbéredningen tog i sitt förslag till regeringsform (SOU 1972:15) inte
in några regler om beslutande folkomröstning i grundlagsfrågor. I en
reservation framfördes emellertid ett förslag i frågan som i sak nära anslöt till
vad författningsutredningen hade förordat.

Frågan om beslutande folkomröstning i grundlagsfrågor behandlades
vidare av riksdagen i samband med antagandet av 1974 års RF (KU 1973:26)
och 1976 års nya regler i RF till skydd för de medborgerliga fri- och
rättigheterna (KU 1975/76:56). Riksdagen avslog vid båda dessa tillfällen
yrkanden om införande av ett folkomröstningsinstitut av det slag som hade
förordats av reservanterna i grundlagberedningen.

1 svensk rätt saknas f. n. regler om förfarandet vid folkomröstning.
Grundlagberedningen föreslog att det - utöver en särskild lag för varje
folkomröstning med bestämmelser bl. a. om de frågor omröstningen gäller
och om tidpunkten för denna - skulle finnas vissa permanenta lagbestämmelser
om folkomröstning, såsom angående rösträtt och om förfarandet vid
röstningen och vid sammanräkningen.

På grundval av rättighetsskyddsutredningens betänkande föreslås nu i
propositionen att reglerna om grundlagsstiftningsförfarandet ändras så att
förslag till grundlag skall väckas minst tio månader före det riksdagsval, efter
vilket det andra och avgörande riksdagsbeslutet skall fattas. Konstitutionsutskottet
skall dock kunna medge undantag från denna regel, om utskottet
beslutar härom med fem sjättedels majoritet. Vidare föreslås att förslag till
grundlag, som har antagits som vilande av riksdagen, skall underställas
folkomröstning, om minst en tredjedel av riksdagens ledamöter begär det.
Folkomröstningen skall i så fall äga rum samtidigt med det riksdagsval, efter
vilket det avgörande riksdagsbeslutet skall fattas. Förslaget är förkastat, om
de flesta av dem som deltar i omröstningen röstar emot förslaget och de till
antalet är fler än hälften av dem som har avgivit godkända röster vid
riksdagsvalet. I annat fall skall förslaget behandlas på vanligt sätt av den
nyvalda riksdagen.

I motionen 1978/79:2641 (vpk) yrkas avslag på propositionen såvitt nu är i
fråga. I motiveringen anförs bl. a. att förslaget till särskild tidsfrist öppnar sig
för onödig formalism och kan innebära att förslag pressas fram utan tillräcklig
beredning. Vidare sägs förslaget innefatta en ny variant om tillfälligt
minoritetsveto genom att tre ledamöter i konstitutionsutskottet lär makt att
skjuta ett lagförslag på framtiden genom att vägra dispens från huvudregeln
om tidsfrist. Vad gäller förslaget till införande av beslutande folkomröstning i

2 Riksdagen I97HI79. 4 sami. Nr 39

KU 1978/79:39

grundlagsfrågor kritiseras detta i motionen främst som stridande mot
parlamentarismens principer genom att en minoritet enligt förslaget får
möjlighet att omintetgöra riksdagens beslutskompetens.

I propositionen motiveras förslaget till särskild tidsfrist främst med att
grundlagsförslag med stor principiell och praktisk räckvidd inte bör behandlas
i riksdagen mot slutet av riksmötet närmast före valet, något som de senaste
decennierna i praktiken varit regel. Genom en tidsfrist som utformats på det
sätt som nu föreslås, dvs. med en viss minsta tid mellan grundlagsärendets
väckande i riksdagen och valet, får man störst säkerhet för en grundlig
behandling i riksdagen och för att utrymme ges för en omfattande allmän
debatt. Genom att det enligt förslaget ligger i konstitutionsutskottets hand att
med en majoritet om fem sjättedelar av utskottets ledamöter - dvs. med
utskottets nuvarande ledamotsantal minst 13 ledamöter av 15 - medge
undantag från tiomånadersregeln är det sörjt för att regeln inte hindrar en
snabbare behandling av grundlagsförslag, om detta allmänt anses erforderligt.

De skäl som sålunda och i övrigt i propositionen anförs till stöd för den
föreslagna ordningen med särskild tidsfrist i samband med grundlagsstiftning
är enligt utskottets mening vägande. Utskottet tillstyrker därför förslaget och
avstyrker motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga.

Förslaget om införande av ett särskilt folkomröstningsinstitut för grundlagsfrågor
bygger ytterst på den utgångspunkt som enligt RF gäller för den
offentliga makten i Sverige - att den utgår från folkel. Enligt rättighetsskyddsutredningen
och propositionen talar därför vissa principiella skäl för
att folket får möjlighet att ta direkt del i den beslutsprocess som syftar till att
ställa upp de grundläggande reglerna om vilka organ som skall utöva denna
makt, om hur dessa organ skall utses, om hur makten skall fördelas mellan
dem och om vilka gränser som skall sättas förden offentliga maktutövningen.
Vidare framhålls att de principiella skälen för folkomröstning som ett led i
grundlagsstiftningsförfarandet har ytterligare ökat i styrka i och med att det i
RF har förts in ett omfattande regelsystem med uppgift att skydda de
medborgerliga fri- och rättigheterna mot angrepp från det allmännas sida.

Till de anförda principiella skälen för ett folkomröstningsinstitut i samband
med grundlagsstiftning kommer enligt utredningen och propositionen att två
av de tyngsta skälen mot att använda sig av folkomröstningar-svårigheterna
att formulera frågorna och svårigheterna att tolka omröstningsresultaten -inte har bärkraft i fråga om grundlagsomröstningar som får den formen att
folket endast har att säga ja eller nej till ett förslag som dessförinnan har
antagits som vilande av riksdagen.

De skäl som sålunda och i övrigt anförts av rättighetsskyddsutredningen
och som har godtagits i propositionen är enligt utskottets mening övertygande.
Med hänvisning till vad som i denna del anförs i propositionen kan
utskottet tillstyrka att möjlighet öppnas för folkomröstning i grundlagsfrågor
på de villkor som förslaget avser. Dessa innebär att sådan folkomröstning kan

KU 1978/79:39

komma till stånd först efter särskilt beslut men att ett sådant beslut skall
kunna fattas redan av en minoritet av riksdagens ledamöter, dock minst en
tredjedel av dessa. För att ett yrkande om folkomröstning skall tas upp till
prövning skall fordras att minst en tiondel av riksdagens ledamöter står
bakom det. Yrkande får framställas endast i nära anslutning till beslutet att
anta ett grundlagsförslag som vilande (inom femton dagar därefter).

Utskottet tillstyrker således propositionens förslag om folkomröstning i
grundlagsfrågor och avstyrker motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga.

Utskottet vill erinra om att beslut beträffande riksdagsordningen, vars
bestämmelser uteslutande gäller riksdagens arbetsformer och inre organisation
och som därför inte har samma grundläggande betydelse för folkstyrelsen
som reglerna i grundlagarna, även i fortsättningen alltid skall ankomma
på riksdagen ensam. Folkomröstning är alltså utesluten beträffande RO.
Däremot föreligger enligt förslaget möjlighet till beslutande folkomröstning
också i fråga om andra beslut som till följd av särskilda regler i RF i vissa fall
fattas i grundlagsstiftningsform, t. ex. beslut enligt 10 kap. 5 § RF om
överlåtelse av offentligrättslig befogenhet till ett icke svenskt organ.

När det gäller förfarandet i riksdagen för prövning av frågor om folkomröstning
som ett led i grundlagsstiftningsförfarandet gäller enligt propositionen
som redan nämnts att yrkande om folkomröstning skall framställas inom
femton dagar från det att riksdagen antog grundlagsförslaget som vilande.
Sådant yrkande skall inte beredas i utskott. Yrkande skall framställas vid
sammanträde med kammaren och avlämnas skriftligen till protokollet så
snart det har framställts (3 kap. 17 § RO). Det skall därefter ligga på
kammarens bord till det andra sammanträdet efter det då yrkandet framställdes
och avgöras senast vid det därpå följande sammanträdet (5 kap. 2 §
RO).

För att säkerställa att yrkande som väckts om folkomröstning i grundlagsfråga
alltid skall prövas innan riksmöte avslutas skall - enligt föreslagen
ändring i 1 kap. 4 § första stycket RO - riksmöte utan hinder av eljest där
stadgade tidsbestämmelser pågå till dess yrkandet har prövats.

Enligt utskottets mening är det naturligt att ev. uppkommande frågor om
folkomröstning i grundlagssammanhang i första hand kommer att aktualiseras
direkt i grundlagsärendet och sålunda normalt tas upp redan i
kammardebatten i sådant ärende. Något hinder möter därvid inte med
förslagets utformning att yrkande om folkomröstning framställs redan vid
det sammanträde då kammaren avgör frågan om grundlagsförslaget skall
antas som vilande. Sådant yrkande blir definitivt, om grundlagsförslaget
antas som vilande.

1 propositionen framläggs också ett förslag till folkomröstningslag. Detta
innehåller förskrifter om förfarandet vid folkomröstning och är avsett att
tillämpas såväl vid folkomröstning i grundlagsfråga som vid rådgivande
folkomröstning i hela riket. Enligt 5 g första stycket i förslaget skall rösträtt

KU 1978/79:39

vid folkomröstning tillkomma den som är röstberättigad vid val till
riksdagen. Beträffande lagförslaget och den närmare motiveringen för detta
hänvisas till propositionen.

I propositionen anförs att det med ett i grundlagen infört folkomröstningsinstitut
i grundlagsfrågor, som kan bringas till användning av en minoritet i
riksdagen, knappast kan undvikas att ha en permanent lagstiftning om
folkomröstningsförfarandet. I annat fall skulle man vara hänvisad antingen
till lösningen att i det särskilda fallet låta samma minoritet fastställa också de
nödvändiga förfarandereglerna eller till metoden att låta riksdagen för varje
gång besluta dessa med vanlig majoritet. Båda alternativen sägs vara förenade
med nackdelar av i första hand principiell natur. I fråga om rådgivande
folkomröstningar sägs det i propositionen att det fåranses vara från principiell
synpunkt tillfredsställande att de grunder som skall gälla vid en landsomfattande
folkomröstning permanent finns angivna i lag. Det framhålls även att
en sådan lagstiftning kan ha fördelar också från praktisk synpunkt.

I motionen 1978/79:2591 av Hilding Johansson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen antar förslaget till folkomröstningslag med de ändringar som
föranleds av att lagen endast skall gälla för folkomröstningar i grundlagsfrågor.
När det gäller rådgivande folkomröstningar i hela riket bör enligt
motionen riksdagen - som i särskild lag för varje sådan omröstning ändock
måste fastställa frågorna och tidpunkten för omröstningen - i stället låta den
särskilda lagen också omfatta en reglering av förfarandet vid omröstningen,
bl. a. frågan hur kretsen av röstberättigade skall bestämmas. I denna del
uttalas att propositionens förslag innebär att rösträtt vid folkomröstning är
begränsad till den som har rösträtt vid riksdagsval. Enligt motionärerna bör
det i vissa frågor vara berättigat att utsträcka rösträtten även till de invandrare
som är varaktigt bosatta i vårt land.

I motionen 1978/79:2641 (vpk) yrkas att 5 0 i den föreslagna lagen får sådan
lydelse att rösträtt vid folkomröstning tillkommer den som är röstberättigad
vid kommunala val. Yrkandet får ses i samband med det yrkande i motionen
om avslag på förslaget om införande av folkomröstning i grundlagsfrågor för
vilket redogjorts i det föregående. Vid bifall till detta yrkande skulle den
föreslagna folkomröstningslagen komma att gälla endast för rådgivande
folkomröstningar i hela riket. I motiveringen anförs att vänsterpartiet
kommunisterna arbetar för att invandrare skall ha rösträtt i riksdagsval.
Yrkandet skall enligt motionen ses mot den bakgrunden att rösträtten vid
riksdagsval inte kan aktualiseras i detta sammanhang.

Utskottet finner på de i propositionen angivna skälen att det är lämpligt att
nu i lag fastställa generella regler om förfarandet vid folkomröstning i
grundlagsfrågor. Utskottet delar även den uppfattning som kommit till
uttryck i propositionen att det från såväl principiell som praktisk synpunkt är
tillfredsställande om de grunder som skall gälla vid en landsomfattande
rådgivande folkomröstning finns angivna i lag.

Rösträtten vid folkomröstning i grundlagsfråga skall enligt förslaget till

KU 1978/79:39

ändrad lydelse av 8 kap. 15 § RF, som utskottet lillslyrkt i det föregående,
tillkomma den som har rösträtt vid det riksdagsval i samband med vilket
folkomröstningen hålls. Vid rådgivande folkomröstning i hela riket finns inga
bestämmelser i grundlag om rösträtten. Något formellt hinder finns därför i
och för sig inte för att medge t. ex. den som har rösträtt vid kommunala val
rösträtt vid sådana folkomröstningar.

En rådgivande folkomröstning i hela riket torde undantagslöst avse en
fråga som riksdagen har alt avgöra. Det synes därför naturligt och principiellt
riktigt att som allmän regel för rösträtt vid rådgivande folkomröstning
föreskriva rösträtt vid riksdagsval. De som avger sina röster i folkomröstningen
till ledning för riksdagens kommande avgörande blir då i princip
desamma som står bakom riksdagsledamöternas mandat.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag
till folkomröstningslag och avstyrker motionen 1978/79:2591 samt motionen
1978/79:2641 såvitt nu är i fråga.

Förstärkningar av särskilda fri- och rättigheter

Enligt rättighetsskyddsutredningens förslag, som propositionen ansluter
sig till, föreslås att skyddet för vissa särskilda rättigheter skall byggas ut. De
rättigheter som berörs av förslaget är förbudet mot retroaktiv lagstiftning,
rätten till ersättning vid expropriation m. m., skyddet för svenskt medborgarskap
och de processuella garantierna enligt 2 kap. 9 ij RF vid frihetsberövande.

I RF finns förbud mot retroaktiv lagstiftning på straffrättens
område. Enligt 2 kap. 10 5 RF får straff eller annan brottspåföljd inte åläggas
För gärning som inte var belagd med påföljd när den förövades. Inte heller får
svårare brottspåföljd åläggas för gärning än som var föreskriven då. Vad nu
harsagts gäller också förverkande och annan särskild rättsverkan av brott. En
utvidgning av förbudet mot retroaktiv lagstiftning diskuterades i samband
med 1976 års reform på fri- och rättighetsområdet men genomfördes inte (jfr
prop. 1975/76:209 s. 125 f„ KU 1975/76:56 s. 35 ff.).

Rättighetsskyddsutredningen och propositionen föreslår nu ett förbud
också på skatte- och avgiftsområdet. Enligt förslaget i propositionen får skatt
eller statlig avgift inte tas ut i vidare mån än som följer av föreskrift, som
gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt- eller avgiftsskyldigheten.
Två undantag från förbudet föreslås. Dels får riksdagen, om den
finner att särskilda skäl påkallar det, föreskriva att skatt eller avgift får tas ut
också i annat fall. Förutsättningen för detta är dock att den omständighet som
utlöste skatt- eller avgiftsskyldigheten inträffade antingen sedan ett av
regeringen eller riksdagsutskott framlagt förslag därtill hade lämnats till
riksdagen eller sedan regeringen hade lämnat riksdagen meddelande i saken
genom en skrivelse. Dels får riksdagen härutöver föreskriva undantag från
huvudregeln, om riksdagen finnér att det är påkallat av särskilda skäl i

Kl) 1978/79:39

samband med krig, krigsfara eller svår ekonomisk kris.

Propositionens förslag överensstämmer med rättighetsskyddsutredningens
utom på en punkt. Medan rättighetsskyddsutredningen beträffande
avgifter ville stadga grundlagsskydd varom nu är i fråga beträffande såväl
statliga som kommunala avgifter inskränkersig propositionens förslag i detta
hänseende till statliga avgifter. Ändringen är huvudsakligen av teknisk natur
och motiveras i propositionen på s. 56-57.

I motionen 1978/79:2641 (vpk) yrkas avslag på förslaget om förbud mot
retroaktiv beskattning. 1 motiveringen sägs att retroaktiv beskattning torde
vara aktuell dels vid krig, krigsfara och svår ekonomisk kris, där sådan
beskattning enligt förslaget skall kunna komma ifråga, dels i olika fall när det
gäller att komma åt skilda former av spekulationsvinster och skatteflykt.
Enligt motionen bör man inte införa ett grundlagsskydd förspekulanler. Mot
orättmätiga retroaktiva skatter i övrigt finns enligt motionärerna en effektiv
och tillräcklig spärr: den allmänna rösträtten.

De skäl, som framlagts i rättighetsskyddsutredningens betänkande och i
propositionen för ett förbud mot retroaktiv lagstiftning på skatteområdet med
den utformning som föreslås i propositionen, är enligt utskottets mening
övertygande. Det rättssäkerhetsintresse, som ytterst motiverar en bestämmelse
av förevarande slag, är enligt utskottet beaktansvärt. Bestämmelsen
har enligt utskottets mening fått en utformning som medger det skydd som
bör gälla på området utan att hindra att en i vissa särskilda situationer
nödvändig retroaktiv tillämpning kan få förekomma.

Utskottet tillstyrker med hänsyn till del anförda propositionens förslag och
avstyrker motionen 1978/79:2641, allt såvitt nu är i fråga. 1 anslutning till
detta ställningstagande föreslår utskottet en mindre, redaktionell jämkning i
propositionens förslag till ny lydelse av 2 kap. 20 $ första stycket 4 RF.

Rätten till ersättning vid expropriation e.d. kommer till
uttryck i 2 kap. 18 § RF. Enligt denna paragraf skall varje svensk medborgare
vara tillförsäkrad ersättning enligt grunder som bestäms i lag för det fall att
hans egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant
förfogande. Det harvid tillkomsten av paragrafens nuvarande lydelse uttalats
(prop. 1975/76:209 s. 124) att en ersättning som endast är symbolisk inte
uppfyller grundlagens krav. I 1976 års lagstiftningsärende avslog riksdagen
yrkanden om att grundlagsregeln skulle kräva1 "skälig ersättning” (KU
1975/76:56 s. 35, 62 fr.).

Rätten till ersättning vid expropriation föreslås av rättighetsskyddsutredningen
och i propositionen formulerad så alt det skall bli fullt klart att den
vilkens egendom tas i anspråk skall få ersättning för sin förlust.

I motionen 1978/79:2641 (vpk) yrkas att 2 kap. 18 i utgår ur RF. I
motiveringen anförs att kapitalistisk äganderätt inte är någon grundläggande
fri- och rättighet utan står i motsättning till demokrati och folkets rättigheter.
Den bör därför enligt motionärerna inte ha något grundlagsskydd.

Det i grundlag stadgade skyddet för rätten till ersättning vid expropriation

KU 1978/79:39

och liknande förfoganden tillkom som ett led i 1974 års regeringsform. Det
bekräftades i samband med 1976 års ändringar i RF. Motionsyrkanden (vpk)
om att skyddet inte skulle ingå i RF avslogs av riksdagen i båda lagstiftningsärendena.
Utskottet finnér inte anledning till ändrat ställningstagande i
detta ärende och avstyrker därför motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i
fråga.

Motivet till den nu föreslagna ändringen beträffande skyddet för rätten till
ersättning vid expropriation e. d. är att det är oklart angivet vilken ersättningsstandard
som nuvarande grundlagsregel kräver. 1 propositionen uttalas i
anslutning till rättighetsskyddsutredningen att paragrafen bör ges en innebörd
som mera bestämt än nu knyter an till vad som är föreskrivet i vanlig lag
angående ersättning vid expropriation och andra sådana förfoganden.
Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker därför och på de skäl som i
övrigt anförs i propositionen den föreslagna ändringen.

Skydd för svenskt medborgarskap ges genom 2 kap. 7 § RF.
Där föreskrivs att ingen medborgare som är eller har varit bosatt i riket får
berövas sitt medborgarskap i annat fall än då han är eller samtidigt blir
medborgare i annan stat.

Skyddet för medborgarskapet skall enligt kommittéförslaget i princip bestå
i att ingen får berövas sitt medborgarskap i annat fall än då han samtidigt, efter
uttryckligt samtycke eller genom att träda i allmän tjänst, blir medborgare i
annan stat. Två undantag från principen föreslås. Undantagen tar sikte på
barn och ungdomar. Det skall sålunda kunna föreskrivas dels att barn under
18 år följer sina föräldrar eller en av dem i fråga om medborgarskapet, dels att
den som sedan födseln är medborgare i annan stat och är bosatt där sedan viss
tid, förlorar sitt svenska medborgarskap när han uppnår 18 års ålder eller
senare.

I propositionens förslag haren mindre jämkning företagits i förhållande till
rättighetsskyddsutredningens förslag. Syftet med den är att i något mindre
grad tynga grundlagstexten med detaljer som anses kunna regleras enbart i
vanlig lag. 1 denna del föreslås sålunda i propositionen att det efter
överenskommelse med annan stat skall vara möjligt att avveckla dubbelt
medborgarskap i de fall där barn vid födseln har förvärvat både svenskt och
annan stats medborgarskap och barnet är varaktigt bosatt i den andra staten
när det uppnår vuxen ålder. I propositionen har utgått den i rättighetsskyddsutredningens
förslag intagna särskilda tidsregeln: sedan minst Jern dr varaktigt
bosatt i den andra staten.

Utskottet tillstyrker på de i propositionen anförda skälen vad propositionen
i denna del föreslår.

I 2 kap. 9 § RF finns bestämmelserom processuella garantier vid
frihetsberövande. Har annan myndighet än domstol berövat någon
medborgare friheten skall denne enligt paragrafen utan oskäligt dröjsmål
kunna få saken prövad av domstol eller, i vissa fall, av en domstolsliknande
nämnd. Undantag från denna regel gäller dock när det är fråga om att hit till

KU 1978/79:39

landet överflytta verkställighet av frihetsberövande påföljd som har ådömts
utomlands.

Här föreslår rättighetsskyddsutredningen och propositionen att 2 kap. 9 §
RF kompletteras med en regel om vilken myndighet som i visst fall har att
verkställa den prövning som avses i paragrafen. Har prövningen inte
uppdragits åt behörig myndighet skall den enligt förslaget utföras av allmän
domstol.

Utskottet tillstyrker på de i propositionen angivna skälen den föreslagna
kompletteringen av 2 kap. 9 § RF.

Skydd för näringsfriheten m. m.

I motionerna 1977/78:903 av Sven Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m),
1978/79:1094 av Erik Hovhammar m. fl. (m, fp, c)och 1978/79:1655 av Erik
Hovhammar m. fl. (m), den sistnämnda under hänvisning till vad som
anförts i motionen 1978/79:1654 av samma motionärer, hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till grundlagsskydd av näringsfriheten.
Beträffande de närmare motiveringarna hänvisas till motionstexterna.

Beträffande näringsfriheten utgår svensk rätt från principen att varje
medborgare har full frihet att driva näring och utöva yrke. Friheten är dock
begränsad i olika hänseenden, t. ex. på grund av säkerhets-, hälsovårds-,
arbetarskydds- och andra ordningsintressen.

1 skilda sammanhang har frågan om införande av ett grundlagsskydd för
näringsfriheten diskuterats, men omfattningen av de inskränkningar i
skyddet som i så fall måste göras har i allmänhet ansetts utgöra ett hinder för
en sådan grundlagsbestämmelse. Senast intogs denna ståndpunkt i förarbetena
till 1976 års fri- och rättighetsreform. I mars 1977 avslog riksdagen (KU
1976/77:27) under hänvisning till det pågående arbetet i rättighetsskyddsutredningen
ett motionsyrkande (fp, m, c) av samma innebörd som de nu
aktuella.

Rättighetsskyddsutredningen var enligt sina direktiv oförhindrad att ta
upp frågor om förstärkningar av rättighetsskyddet utöver de huvuduppgifter
som ålagts utredningen. I denna del nämndes bl. a. uttryckligen frågan om
regler till skydd för näringsfriheten. 1 rättighetsskyddsutredningens betänkande
framlades flera förslag till förstärkt rättighetsskydd som inte var
hänförliga till utredningens huvuduppgifter. Förslagen har behandlats i det
föregående. Något förslag om regler till skydd för näringsfriheten framlades
däremot inte av rättighetsskyddsutredningen.

I propositionen erinras om att det under remissbehandlingen av rättighetsskyddsutredningens
betänkande har framförts vissa önskemål om förstärkningar
av rättighetsskyddet på ytterligare några punkter, bl. a. i vad gäller
regler till skydd för näringsfriheten. Enligt propositionen saknas emellertid
underlag för att n u gå utöver de förslag som rättighetsskyddsutredningen har

KU 1978/79:39

lagt fram. I propositionen uttalas att det synes lämpligt att man nu avvaktar
erfarenheterna av den utbyggnad av rättighetsskyddet som har skett genom
1976 års reform samt av den förstärkning av rättighetsskyddet som kommitténs
förslag kan leda till.

Utskottet ansluter sig till vad som i denna del uttalats i propositionen och
finnér därför inte skäl att nu föreslå riksdagen att ta något initiativ beträffande
ytterligare förstärkningar av rättighetsskyddet. Utskottet avstyrker därför
motionerna 1977/78:903, 1978/79:1094 och 1978/79:1655.

Av anförda skäl avstyrker utskottet också i motionen 1978/79:2641 (vpk)
framställda yrkanden om r/e/s särskild utredning för bestämning av området
för demokratiska fri- och rättigheter och grundlagsskydd för dessa, i den mån
detta inte ingår i yttrandefrihetsutredningens arbete, dels ändrad lydelse av
bestämmelsen i 2 kap. 17 § RF om fackliga stridsåtgärder i enlighet med ett i
motionen framlagt förslag varigenom paragrafen skulle komma att utförligt
reglera de arbetandes rättigheter på arbetsplatserna.

Kontroll från riksdagens sida över de högsta domstolsinstanserna

I motionen 1977/78:227 av Erik Adamsson (s) yrkas ”att riksdagen hos
regeringen begär att det uppdras åt den nya fri- och rättighetsutredningen att
överväga den i motionen angivna frågan om kontroll från riksdagens sida
över de högsta domstolsinstanserna”. I motionen uttalas att domstolarnas
självständighet i förhållande till den politiska makten är en självklarhet i en
demokrati som den svenska. Enligt motionären innebär emellertid inte detta
att det högsta beslutande statsorganet, riksdagen,skall vara helt uteslutet från
möjligheten att på något sätt utöva en kontroll av de högsta domstolsinstansernas
ledamöter. Även om den tidigare opinionsnämnden aldrig
fann anledning att begagna sig av sin rätt att besluta om misstroende mot de
högsta domstolarnas ledamöter, har betydelsen av ett sådant organ enligt
motionären fått ökad aktualitet mot bakgrund av bl. a. diskussionerna om
skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna och i samband därmed
domstolarnas lagprövningsrätt.

Kontroll över de två högsta domstolarnas rättskipning utövades enligt 1809
års RF i två former. Dels kunde ledamot av endera domstolen åtalas inför
riksrätten av någon av riksdagens ombudsmän och av justitiekanslern om
han hade förövat ett grovt brott i sitt dömande. Dels kunde riksdagen genom
opinionsnämnden åstadkomma att ledamot av högsta domstolen eller
regeringsrätten skildes från sin befattning utan att han hade förövat något
brott.

Författningsutredningen upptog ingen motsvarighet till opinionsnämnden
i sitt förslag till RF. Den kontroll som opinionsnämnden skulle kunna utöva
stod enligt utredningens mening inte i överensstämmelse med principen om
domstolarnas självständighet. Inte heller grundlagberedningen behöll i sitt
förslag någon motsvarighet till opinionsnämnden. Däremot föreslogs de

KU 1978/79:39

högsta domarnas judiciella ansvar bli utvidgat, så att det i princip skulle bli
detsamma som gällde för övriga domare. Regering och riksdag följde
grundlagberedningens förslag.

En viktig princip i vår nuvarande grundlag är principen om domstolarnas
självständighet. Ett betydelsefullt led häri är att politisk kontroll inte skall
kunna utövas över domarna på grund av deras rättskipning. Gällande
ordning i detta hänseende förutsätter uppenbarligen att domstolarna och
deras ledamöter inte i sin verksamhet har uppgifter som ankommer på de
politiska organen.

Yrkandet i motionen om en utredning om kontroll från riksdagens sida
över de högsta domstolsinstanserna motiveras delvis av farhågor för att
utvecklingen av grundlagens bestämmelserom rättighetsskydd och gällande
regler om lagprövningsrätt kan komma att leda till ett politiskt inflytande för
de högsta domarna. Som framgått av det föregående finns det enligt
utskottets bedömning inte anledning att anta att vare sig nu gällande
bestämmelser om rättighetsskydd eller i detta ärende föreslagna ändringar
kommer att medföra att domstolar eller andra rättstillämpande myndigheter
får uppgifter som tillhör det politiska området. I detta läge finns det inte
anledning att överväga någon ändring av kontrollen över domstolarnas
rättskipning med den i motionen föreslagna inriktningen.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen 1977/78:227.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. beträffande förslag till grundlagsskydd av näringsfriheten avslår
motionerna 1977/78:903, 1978/79:1094 och 1978/79:1655,

2. beträffande utredning av frågan om kontroll från riksdagens sida
över de högsta domstolsinstanserna avslår motionen 1977/78:227
i denna del,

3. beträffande utredning om demokratiska fri- och rättigheter och
grundlagsskydd för dessa avslår motionen 1978/79:2641 i denna
del,

4. beträffande 2 kap. 10 § RF (skydd mot retroaktiv skattelagstiftning)
med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga
som vilande antar propositionens förslag i denna del,

5. beträffande 2 kap. 12 § RF (särskilt lagstiftningsförfarande för lag
som angår begränsande av vissa fri- och rättigheter) med avslag på
motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga som vilande antar
propositionens förslag i denna del,

6. beträffande 2 kap. 17 § RF (skydd för fackliga stridsåtgärder)
avslår motionen 1978/79:2641 i denna del,

7. beträffande 2 kap. 18 § RF (skydd vid expropriation) med avslag

KU 1978/79:39

på motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga som vilande antar
propositionens förslag i denna del,

8. beträffande 8 kap. 15 § RF (förfarandet vid grundlagstiftning) med
avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga som
vilande antar propositionens förslag i denna del,

9. beträffande 8 kap. 18 § RF(lagrädsgranskningen) med anledning
av propositionen och med avslag på motionen 1978/79:2641
såvitt nu är i fråga som vilande antar den av utskottet i bilaga 1
föreslagna lydelsen av bestämmelsen,

10. beträffande 11 kap. 14 § RF (lagprövningsrätt) med avslag på
motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga som vilande antar
propositionens förslag i denna del,

11. beträffande 2 kap. 20 § RF med anledning av propositionen och
med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga som
vilande antar den av utskottet i bilaga 1 föreslagna lydelsen av
bestämmelsen,

12. beträffande 8 kap. 1. 4 och 16 §§. 10 kap. 5 § och 13 kap. 7 § RF
med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga som
vilande antar propositionens förslag i dessa delar,

13. beträffande propositionens förslag till lag om ändring i regeringsformen
i övrigt antar detta som vilande,

14. beträffande förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen

a) med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga
antar förslaget som vilande såvitt avser huvudbestämmelserna
och ikraftträdandebestämmelsen,

b) med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga
antar förslaget såvitt avser tilläggsbestämmelserna,

15. antar propositionens förslag till lag om lagrådet,

16. med avseende på propositionens förslag till folkomröstnings/äg

a) med avslag på motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga
antar förslaget såvitt avser 5 §,

b) med avslag på motionen 1978/79:2591 antar förslaget i
övrigt.

Stockholm den 16 maj 1979

På konstitutionsutskottets vägnar

KARL BOO

KU 1978/79:39

Närvarande: Karl Boo (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck (m). Holger
Mossberg (s), Bertil Fiskesjö (c). Torkel Lindahl (fp), Sven-Erik Nordin (c).
Lars Schött (m), Hans Gustafsson* (s), Bengt Kindbom (c), Yngve Nyquist (s),
Britta Hammarbacken (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Lars-Ingvar Sörenson*
(s) och Gusti Gustavsson* (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av Hilding Johansson, Holger Mossberg, Hans Gustafsson, Yngve Nyquist,
Wivi-Anne Cederqvist, Lars-Ingvar Sörenson och Gusti Gustavsson (alla s)
vilka

dels ansett att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 20 med orden
”Utskottet finner” och slutar på s. 21 med orden "riksdagsledamöternas
mandat” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det mycket som talar för att den möjlighet
till minoritetsinitiativ till folkomröstning i grundlagsfrågor som nu införs i RF
följs upp med en särskild lag för hur dessa omröstningar skall anordnas. Då
vinnes den praktiska fördelen att riksdagen inte med anledning av förslag till
sådana folkomröstningar tvingas till ytterligare lagstiftningsarbete. Bestämmelserna
för sådana omröstningar torde inte behöva ändras från en
omröstning till en annan.

Som framhålls i motionen 2591 är förhållandena emellertid annorlunda när
det gäller rådgivande folkomröstningar. Sådana omröstningar är enligt
traditionen i vårt land synnerligen ovanliga. Vid dessa har förfarandet varje
gång reglerats genom bestämmelser i en särskild lag. Även med propositionens
förslag till folkomröstningslag blir det nödvändigt att lagstifta angående
sådana omröstningar. Frågorna liksom tidpunkten för omröstningen förutsätts
fastställas i en särskild lag.

Enligt utskottets mening har de argument av praktisk natur som kan
anföras till förmån för en folkomröstningslag vad gäller grundlagsomröstningar
ingen giltighet för de rådgivande omröstningarna. Eftersom en
särskild lag ändå måste stiftas i dessa fall är det inte förenat med några
praktiska eller principiella svårigheter att låta denna lag även omfatta en
reglering av förfarandet vid omröstningen. Det torde kunna förutsättas att
reglerna vid grundlagsomröstningar i allt väsentligt kan följas.

Vid denna bedömning har utskottet beaktat det behov som kan finnas att
vid rådgivande folkomröstningar utsträcka rätten att delta även till de
invandrare som är varaktigt bosatta i vårt land. Med propositionens regler
kom mer stora grupper med rösträtt i de kommunala valen alt vara utestängda
från möjligheten att gc sin åsikt till känna i rådgivande folkomröstningar.

En sådan inskränkning i invandrarnas möjligheter att della i politiken är
enligt utskottets mening ingen nödvändig konsekvens av den nu föreslagna

KU 1978/79:39

rätten för en minoritet inom riksdagen att fä till stånd beslutande folkomröstningar
i grundlagsfrågor. Eftersom en särskild lag ändå måste stiftas vid
de lä tillfallen rådgivande folkomröstningar anordnas är det rimligt att
riksdagen då också får ta ställning till bestämmelserna för omröstningens
genomförande. Då kan, som framhålls i motionen 2591, reglerna anpassas
från fall till fall. Det blir då möjligt för riksdagen att ge reglerna en sådan
utformningatt stora grupper som berörs av en fråga inte förvägras rätten att ge
sin åsikt till känna.

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda motionen 2591 och
avstyrker propositionens förslag i denna del liksom motionen 2641 såvitt nu
är ifråga.

dels ansett att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. med avseende på propositionens förslag till folkomröstnings/ät’

a) avslår motionen 1978/79:2641 såvitt nu är i fråga,

b) med anledning av propositionen och med bifall till motionen
1978/79:2591 antar förslaget till folkomröstningslag med den av
reservanterna i bilaga i föreslagna lydelsen.

Särskilt yttrande

av Karl Boo (c) och Bengt Kindbom (c):

I det av utskottet tillstyrkta förslaget till folkomröstningslag föreslås i 5 S
att rösträtt vid folkomröstning skall tillkomma den som är röstberättigad vid
val lill riksdagen. Vi stöder denna grundprincip som angetts i utskottets
yttrande. Vi vill emellertid framhålla att det i vissa frågor eventuellt kan vara
befogat att utsträcka rösträtten vid rådgivande folkomröstning också till
grupper som har rösträtt vid kommunala val. Skulle detta anses vara fallet vid
en viss rådgivande folkomröstning, är det inget som hindrar att man i den
särskilda lag, som skall beslutas för omröstningen i fråga, reglerar rösträtten
på ett annat sätt än som eljest allmänt gäller vid folkomröstning.

KU 1978/79:39

Bilaga I

Propositionens förslag till lag om ändring i regeringsformen med av
utskottet föreslagna ändringar i 2 kap. 20 § och 8 kap. 18 §

I Förslag till

l.ag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen1
dels att nuvarande 13 kap. 7-11 SS skall betecknas 13 kap. 8-12 §§,
ilds att 2 kap. 7,9,10,12,18 och 20 SS, 8 kap. 1,4, 7,15,16 och 18 SS samt 10
kap. 5 S skall ha nedan angivna lydelse,
ilds att i regeringsformen skall införas två nya paragrafer, 11 kap. 14 S och
13 kap. 7 S, av nedan angivna lydelse,
ilds att i punkt 9 övergångsbestämmelserna hänvisningen till "1 kap. 6 S
första stycket andra punkten" skall bytas ut mot "1 kap. 7 S första stycket
andra punkten".

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

7 §

Ingen medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket.

Ingen medborgare som är eller har
varit bosatt i riket får berövas sitt
medborgarskap i annat fall än då han
samtidigt, efter uttryckligt samtycke
eller genom att inträda i allmän tjänst,
blir medborgare i annan stat. Utan
hinder härav får dock föreskrivas att
barn under aderton är i fråga om sitt
medborgarskap skall följa föräldrarna
eller en av dem. Vidarefår föreskrivas
att. i enlighet med överenskommelse
med annan stat, den som sedan
födelsen är medborgare även i den
andra staten och är varaktigt bosatt
där förlorar sitt svenska medborgarskap
vid aderton års ålder eller
senare.

9 S

Har annan myndighet än domstol berövat någon medborgare friheten med
anledning av brott eller misstanke om brott, skall denne kunna få saken
prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Vad nu sagts gäller dock icke när

Ingen medborgare som är eller har
varit bosatt i riket får berövas sitt
medborgarskap i annat fall än då han
är eller samtidigt blir medborgare i
annan stat.

KU 1978/79:39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fråga är om att till riket överflytta verkställighet av frihetsberövande påföljd
sorn har ådömls i annan stal.

I lar medborgare av annan anledning än som angives i lörsta stycket blivit
omhändertagen tvångsvis, skall han likaså kunna fä saken prövad av domstol
utan oskäligt dröjsmål. Med prövning av domstol likställes i sådant läll
prövning av nämnd, om nämndens sammansättning är bestämd i lag och
ordföranden i nämnden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Har prövning sorn avses i Järsta eller
tindra stycket icke uppdragils dt
myndighet sam är behörig enligt föreskrifterna
där. skall den ankomma på
allmän domstol.

10 5

Straff eller annan brist l spå följd får icke åläggas lör gärning som icke var
belagd med brottspåföljd, när ilen förövades, lii heller får svårare brottspåföljd
åläggas för gärningen än den som var löreskriven då. Vad nu sagts om
brottspåföljd gäller även förverkande och annan särskild rättsverkan av
brott.

Skall eller statlig avgift får ej intagas
i vidare mån än som Jöijer av föreskrift.
sorn gällde när den omständighet
inträ/läde sorn utlöste skatteller
avgiftsskyldighetcn. Finner riksdagen
särskilda skäl påkalla det. lår
dock lag innebära att skatt eller statlig
avgift intages trots att lagen inte hade
träll i kraft när nyssnämnda omständighet
inträffade, om regeringen eller
riksdagsutskott då hade lämnat Förslag
härom lili riksdagen. Med förslag
jämställas ett meddelande i skrivelse
från regeringen lill riksdagen om att
sådant förslag är art vänta. I 7dare får
riksdagen föreskriva undantag från
första meningen, om riksdagen finner
att det är påkallat av särskilda skäl i
samband med krig. krigs fara eller svår
ekonomisk kris.

12 §

De fri- och rättigheter som avses i 1 § 1-5 samt i 6 och 8 §$ och i 11 § andra
stycket får, i den utsträckning sorn 13-16 §§ medgiver, begränsas genom lag

KU 1978/79:39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller genom annan författning efter bemyndigande i lagenligt 8 kap. 7 § forsta
stycket 7 eller 10 §.

Begränsning som avses i forsta stycket får göras endast för att tillgodose
ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får
aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har
föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria
åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får ej
göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan
åskådning.

Förslag till lag som avses i första
stycket eller till lag om ändring eller
upphävande av sådan lagskall, om det
ej förkastas av riksdagen, pä yrkande
av lägst tio av dess ledamöter vila i
minst tolv månader från det att det
första utskottsyttrandet över förslaget
anmäldes i riksdagens kammare. Utan
hinder härav kan riksdagen antaga
förslaget, om minst fern sjättedelar av
de röstande förenar sig om beslutet.

Tredje stycket gäller icke förslag till
lag omförtsalt giltighet i högst två år av
lag. Det gäller ej heller förslag till lag
som enbart angår

1. förbud att röja sådant, som
någon har erfarit i allmän tjänst eller
under utövande av tjänsteplikt och vars
hemlighållande är påkallat av hänsyn
till intresse som angives i 2 kap. 2 §
tryckfrihetsförordningen,

2. husrannsakan eller liknande intrång
eller

3. frihetsstraff som påföljd för viss
gärning.

Konstitutionsutskottet prövar för
riksdagens vidkommande huruvida
tredje stycket är tillämpligt i fråga om
visst lagförslag.

18 §

Varje medborgare skall vara till- Varje medborgare vilkens egendom
försäkrad ersättning enligt grunder tages i anspråk genom expropriation

KU 1978/79:39

Nuvarande lydelse

som bestämmes i lag för det fall au
hans egendom (ages i anspråk genuin
expropriation eller annai sådant för fogande.

Föreslagen lydelse

eller annat sådant förfogande skall
vara tillförsäkrad ersättning förförlusten
enligt grunder som bestämmes
i lag.

20 §'

Utlänning här i riket är likställd
med svensk medborgare i fråga om

1. skydd mot tvång att deltaga i
sammankomst för opinionsbildning
eller i demonstration eller annan
meningsyttring eller att tillhöra trossamfund
eller annan sammanslutning
(2 S andra meningen),

2. skydd mot dödsstraff, kroppsstraff
och tortyr samt mot medicinsk
påverkan i syfte att framtvinga eller
hindra yttranden (4 och 5 SS),

3. rätt till domstolsprövning av
frihetsberövande med anledning av
brott eller misstanke om brott (9 S
första stycket).

4. skydd mot retroaktiv brottspåföljd
och annan retroaktiv rättsverkan
av brott (10 5),

5. skydd mot inrättande av domstol
i vissa fall (US första stycket),

6. skydd mot missgynnande på
grund av ras, hudlärg eller etniskt
ursprung eller på grund av kön (15
och 16 SS),

7. rätt till fackliga stridsåtgärder
(17 S),

8. rätt till ersättning vid expropriation
eller annat sådant förfogande
(18 S>.

Utlänning här i riket är likställd
med svensk medborgare i fråga om

1. skydd mot tvång att deltaga i
sammankomst för opinionsbildning
eller i demonstration eller annan
meningsyttring eller att tillhöra trossamfund
eller annan sammanslutning
(2 S andra meningen),

2. skydd mot dödsstraff, kroppsstraff
och tortyr samt mot medicinsk
påverkan i syfte att framtvinga eller
hindra yttranden (4 och 5 SS),

3. rätt till domstolsprövning av
frihetsberövande med anledning av
brott eller misstanke om brott (9 S
första och tredje styckena).

4. skydd mot retroaktiv brottspåföljd
och annan retroaktiv rättsverkan
av brott samt mot retroaktiv
skatt eller statlig avgift (10 S),

5. skydd mot inrättande av domstol
i vissa fall (11 S lörsta stycket),

6. skydd mot missgynnande på
grund av ras, hudfärg eller etniskt
ursprung eller på grund av kön (15
och 16 SS),

7. rätt till fackliga stridsåtgärder
(17 S),

8. rätt till ersättning vid expropriation
eller annat sådant förfogande
(18 S).

1 I propositionens förslag har första stycket punkten 4 följande lydelse: 4. skydd mot
retroaktiv brottspåföljd och annan retroaktiv rättsverkan av brott samt mot retroaktiv
skatt eller avgift.

1 övrigt är paragrafen likalydande med propositionens förslag.

3 Riksdagen 1978/79. 4 sami. Nr 39

KU 1978/79:39

Nuvarande lydelse

Om annat icke följer av särskilda
föreskrifter i lag, är utlänning här i
riket likställd med svensk medborgare
även i fråga om

1. yttrandefrihet, informationsfrihet,
mötesfrihet, demonstrationsfrihet,
föreningsfrihet och religionsfrihet
(1 S),

2. skydd mot tvång att giva till
känna åskådning (2 § första meningen),

3. skydd mot kroppsligt ingrepp
även i annat läll än som avses i 4 och
5 SS, mot kroppsvisitation, husrannsakan
och liknande intrång samt mot
intrång i förtrolig meddelelse (6 §),

4. skydd mot frihetsberövande
(8 S första meningen),

5. rätt till domstolsprövning av
frihetsberövande av annan anledning
än brott eller misstanke om
brott (9 § andra stycket),

6. offentlighet vid domstolsförhandling
(11 S andra stycket),

7. skydd mot ingrepp på grund av
åskådning (12 § andra stycket tredje
meningen),

8. författares, konstnärers och fotografers
rätt till sina verk (19 §).

Föreslagen lydelse

Om annat icke följer av särskilda
föreskrifter i lag, är utlänning här i
riket likställd med svensk medborgare
även i fråga om

1. yttrandefrihet, informationsfrihet,
mötesfrihet, demonstrationsfrihet,
föreningsfrihet och religionsfrihet
(1 S),

2. skydd mot tvång att giva till
känna åskådning (2 $ första meningen),

3. skydd mot kroppsligt ingrepp
även i annat fall än som avses i 4 och
5 SS, mot kroppsvisitation, husrannsakan
och liknande intrång samt mot
intrång i förtrolig meddelelse (6 S),

4. skydd mot frihetsberövande
(8 § första meningen),

5. rätt till domstolsprövning av
frihetsberövande av annan anledning
än brott eller misstanke om
brott (9 § andra och tredje styckena),

6. offentlighet vid domstolsförhandling
(11 § andra stycket),

7. skydd mot ingrepp på grund av
åskådning (12 § andra stycket tredje
meningen),

8. författares, konstnärers och fotografers
rätt till sina verk (19 §).

På sådana särskilda föreskrifter
som avses i andra stycket tillämpas
12 § tredje stycket ..fjärde stycket första
meningen samt femte stycket.

8 kap.
1 S

Av bestämmelserna i 2 kap. om
grundläggande fri- och rättigheter
följer att föreskrifter av visst innehåll
ej får meddelas eller får meddelas
endast genom lag.

Av bestämmelserna i 2 kap. om
grundläggande fri- och rättigheter
följer att föreskrifter av visst innehåll
ej får meddelas eller får meddelas
endast genom lag samt att förslag till
lag i vissa jäll skall behandlas isärskild
ordning.

KU 1978/79:39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 $

Föreskrifter om rådgivande folk- Föreskrifter om rådgivande folkomröstning
i hela riket meddelas omröstning i hela riket och omförfa genom

lag. randel vid folkomröstning i grundlags fråga

meddelas genom lag.

Utan hinder av 3 eller 5 § kan
regeringen efter bemyndigande i lag
genom förordning meddela föreskrifter
om annat än skatt, om föreskrifterna
avser något av följande
ämnen:

1. skydd för liv, personlig säkerhet
eller hälsa,

2. utlännings vistelse i riket,

3. in- eller utförsel av varor, av
pengar eller av andra tillgångar, tillverkning,
kommunikationer, kreditgivning,
näringsverksamhet eller utformning
av byggnader, anläggningar
och bebyggelsemiljö,

4. jakt, fiske, djurskydd eller natur-
och miljövård,

5. trafik eller ordningen på allmän
plats,

6. undervisning och utbildning,

7. förbud att röja sådant som
någon har erfarit i allmän tjänst eller
under utövande av tjänsteplikt.

Utan hinder av 3 eller 5 § kan
regeringen efter bemyndigande i lag
genom förordning meddela föreskrifter
om annat än skatt, om föreskrifterna
avser något av följande
ämnen:

1. skydd för liv, personlig säkerhet
eller hälsa,

2. utlännings vistelse i riket,

3. in- eller utförsel av varor, av
pengar eller av andra tillgångar, tillverkning,
kommunikationer, kreditgivning,
näringsverksamhet, ransonering
eller utformning av byggnader,
anläggningar och bebyggelsemiljö,

4. jakt, fiske, djurskydd eller natur-
och miljövård,

5. trafik eller ordningen på allmän
plats,

6. undervisning och utbildning,

7. förbud att röja sådant som
någon har erfarit i allmän tjänst eller
under utövande av tjänsteplikt.

Bemyndigande som avses i första stycket medför ej rätt att meddela
föreskrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Riksdagen kan i lag, som
innehåller bemyndigande med stöd av första stycket, föreskriva även annan
rättsverkan än böter för överträdelse av föreskrift som regeringen meddelar
med stöd av bemyndigandet.

15 5

Grundlag stiftas genom två likaly- Grundlag stiftas genom två likalydande
beslut. Det andra beslutet får dande beslut. Det andra beslutet får

KU 1978/79:39

Nuvarande lydelse

ej fattas, förrän det efter det första
beslutet har hållits val till riksdagen i
hela riket och den nyvalda riksdagen
har samlats. Riksdagen får icke
såsom vilande antaga ett förslag om
stiftande av grundlag, som är oförenligt
med annat vilande grundlagsförslag,
utan att samtidigt förkasta det
först antagna förslaget.

Föreslagen lydelse

ej fattas, förrän det efter det första
beslutet har hållits val till riksdagen i
hela riket och den nyvalda riksdagen
har samlats. Vidare skall minst tio
månader förflyta mellan den tidpunkt
då ärendet första gången anmäldes i
riksdagens kammare och valet, såvida
icke konstitutionsutskottet genom beslut,
som fattas senast vid ärendets
beredning och varom minst Jent sjättedelar
av ledamöterna förenar sig,
medgiver undanlag härifrån.

Riksdagen för icke såsom vilande
antaga ett förslag om stiftande av
grundlag, som är oförenligt med
annat vilande grundlagsförslag, utan
att samtidigt förkasta det först
antagna förslaget.

Folkomröstning om vilande grundlagsförslag
skall anordnas, om yrkande
därom framställes av minst en
tiondel av riksdagens ledamöter och
minst en tredjedel av ledamöterna
röstar för bifall till yrkandet. Sådant
yrkande skall framställas inom femton
dagar från det att riksdagen antog
grundlagsförslaget som vilande. Yrkandet
skall ej beredas i utskott.

Folkomröstningen skall hållas samtidigt
med det val till riksdagen som
avses i första stycket. Vid omröstningen
får de som har rösträtt vid valet
förklara huruvida de godtar det vilande
grundlagsförslaget eller ej. Förslaget
är förkastat, om de flesta av dem
som deltager i omröstningen röstar
mot förslaget och de till antalet är fler
än hälften av dem som har avgivit
godkända röster vid riksdagsvalet. I
annat fall upptager riksdagen förslaget
till slutlig prövning.

KU 1978/79:39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 S

Riksdagsordningen stiftas på samma
sätt som grundlag. Den kan också
stiftas genom endast ett beslut, om
minst tre ljärdedelar av de röstande
och mer än hälften av riksdagens
ledamöter förenar sig om beslutet.
Tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen
beslutas dock i samma
ordning som lag i allmänhet.

För att avge yttrande lill regeringen
över lagförslag skall finnas ett lagråd,
vari ingår domare i högsta domstolen
och regeringsrätten. Aven riksdagsutskott
får inhämta yttrande från lagrådet
enligt vad sorn närmare angives i
riksdagsordningen. Närmare bestämmelser
om lagrådet meddelas i lag.

Riksdagsordningen stiftas på det
sätt som angives i 15 § första stycket
första och andra meningarna samt
andra stycket. Den kan också stiftas
genom endast ett beslut, om minst
tre fjärdedelar av de röstande och
mer än hälften av riksdagens ledamöter
förenar sig om beslutet.
Tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen
beslutas dock i samma
ordning som lag i allmänhet.

§'

För att avge yttrande över lagförslag
skall finnas ett lagråd, vari ingår
domare i högsta domstolen och regeringsrätten.
Yttrande från lagrådet
inhämtas av regeringen eller, enligt
vad som närmare angives i riksdagsordningen,
av riksdagsutskott.

Yttrande av lagrådet bör inhämtas
innan riksdagen beslutar grundlag om
tryckfriheten, lag om begränsning av
rätten att taga del av allmänna handlingar,
lag som avses i 2 kap. 12 f
första stycket, 77-/9 §§ eller 20 §
andra stycket eller lag som ändrar eller
upphäver sådan lag, lag om kommunal
beskattning, lag som avses i 2 eller 3 §
eller lag som avses i 11 kap., om lagen
är viktig för enskilda eller från allmän
synpunkt. Vad nu har sagts gäller dock
icke, om lagrådets hörande skulle
sakna betydelse på grund av frågans
beskaffenhet eller skulle fördröja lagstiftningsfrågans
behandling så att
avsevärt men skulle uppkomma. Föreslår
regeringen riksdagen att stifta lag i

1 I propositionens förslag har paragrafens andra stycke sista meningen följande lydelse:
Riksdagens avgörande av frågan om lagrådets yttrande bör inhämtas är slutgiltigt.

I övrigt är paragrafen likalydande med propositionens förslag.

KU 1978/79:39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

något av de ämnen som avses i första
meningen och har lagrådets yttrande
dessförinnan inte inhämtats, skall
regeringen samtidigt för riksdagen
redovisa skälen härtill. Att lagrådet
icke har hörts över ett lagförslag utgör
aldrig hinder mot lagens tillämpning.

Lagrådets granskning skall avse

1. hur förslaget förhåller sig till
grundlagarna och rättsordningen i
övrigt,

2. hur förslagets föreskrifter förhåller
sig till varandra,

3. hur förslaget förhåller sig till
rättssäkerhetens krav,

4. om förslaget är så utförmat att
lagen kan antagas tillgodose angivna
syften,

5. vilka problem som kan uppstå vid
tillämpningen.

Närmare bestämmelser om lagrådets
sammansättning och tjänstgöring
meddelas i lag.

10 kap.
5 §

Beslutanderätt som enligt denna
regeringsform tillkommer riksdagen,
regeringen eller annat i regeringsformen
angivet organ kan i
begränsad omfattning överlåtas till
mellanfolklig organisation för fredligt
samarbete, till vilken riket är eller
skall bliva anslutet, eller till mellanfolklig
domstol. Därvid får ej överlåtas
beslutanderätt som avser fråga
om stiftande, ändring eller upphävande
av grundlag eller fråga om
begränsning av någon av de fri- och
rättigheter som avses i 2 kap. Om
överlåtelse beslutar riksdagen i den
ordning som är föreskriven för stiftande
av grundlag eller, om beslut i

Beslutanderätt som enligt denna
regeringsform tillkommer riksdagen,
regeringen eller annat i regeringsformen
angivet organ kan i
begränsad omfattning överlåtas till
mellanfolklig organisation för fredligt
samarbete, till vilken riket är eller
skall bliva anslutet, eller till mellanfolklig
domstol. Därvid får ej överlåtas
beslutanderätt som avser fråga
om stiftande, ändring eller upphävande
av grundlag eller fråga om
begränsning av någon av de fri- och
rättigheter som avses i 2 kap. Angående
beslut i fråga om överlåtelse
gäller vad som är föreskrivet om stiftande
av grundlag. Kan beslut i sådan

KU 1978/79:39

Nuvarande lydelse

sådan ordning ej kan avvaktas, genom
ett beslut, varom minst fem sjättedelar
av de röstande och minst tre
fjärdedelar av ledamöterna förenar
sig.

Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift
som ej enligt denna regeringsform
tillkommer riksdagen, regeringen
eller annat i regeringsformen
angivet organ kan överlåtas
till annan stat, till mellanfolklig organisation
eller till utländsk eller internationell
inrättning eller samfällighet,
om riksdagen förordnar om det
genom ett beslut, varom minst tre
fjärdedelar av de röstande förenar
sig, eller genom beslut i den ordning
som gäller för stiftande av grundlag.

Föreslagen lydelse

ordning ej avvaktas, beslutar riksdagen
i fråga om överlåtelse genom
ett beslut, varom minst fem sjättedelar
av de röstande och minst tre
Ijärdedelar av ledamöterna förenar
sig.

Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift
som ej enligt denna regeringsform
tillkommer riksdagen, regeringen
eller annat i regeringsformen
angivet organ kan överlåtas
till annan stat, till mellanfolklig organisation
eller till utländsk eller internationell
inrättning eller samfällighet,
om riksdagen förordnar om det
genom ett beslut, varom minst tre
Ijärdedelar av de röstande förenar
sig. Beslut i fråga om sådan överlåtelse
kan också fattas i den ordning som
gäller för stiftande av grundlag.

kap.

14 §

Finner domstol eller annat offentligt
organ att en föreskrift står i strid med
bestämmelse i grundlag eller annan
överordnad författning eller att stadgad
ordning i något väsentligt hänseende
har åsidosatts vid dess tillkomst,
får föreskriften icke tillämpas. Har
riksdagen eller regeringen beslutat
föreskriften, skall tillämpning dock
underlåtas endast om felet är uppenbart.

13 kap.

7§

År riket i krig eller omedelbar krigsfara,
skall 2 kap. 12 § tredje stycket
icke tillämpas.

1. Ändringarna i regeringsformen träder i kraft den 1 januari 1980.

2. Äldre föreskrift om skatt eller avgift skall tillämpas utan hinder av 2 kap.
10 § andra stycket.

KU 1978/79:39

Bilaga 2

2 Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1
dels att 1 kap. 4 §,2 kap. 9 §,3 kap. 16,17och 19 §§, 4 kap. 8 och 10§§samt
5 kap. 1, 2, 3, 8, 10 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att tilläggsbestämmelserna 2.7.1 och 2.7.3 skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i riksdagsordningen skall införas två nya tilläggsbestämmelser,
5.1.3 och 5.3.1, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.
4 §

Lagtima riksmöte som har inletts
under augusti, september eller oktober
skall avslutas senast den 31 maj
följande år. Riksdagen kan om
synnerliga skäl föreligger förlänga
riksmötet, dock längst till och med
den 15 juni. Annat riksmöte pågår så
länge riksdagen finner det nödvändigt.
Har yrkande väckts om folkomröstning
i grundlagsfråga, skall, utan
hinder av vad nu har sagts, riksmöte
pågå till dess yrkandet har prövats.
Riksmöte avslutas senast när nästa
lagtima riksmöte skall börja.

Har regeringen förordnat om extra val, kan den under återstoden av
valperioden besluta att avbryta riksmöte. Riksmötet skall avslutas omedelbart
efter det att beslutet har tillkännagivits vid sammanträde men kammaren.

Lagtima riksmöte som har inletts
under augusti, september eller oktober
skall avslutas senast den 31 maj
följande år. Riksdagen kan om
synnerliga skäl föreligger förlänga
riksmötet, dock längst till och med
den 15 juni. Annat riksmöte pågår så
länge riksdagen finner det nödvändigt.
Riksmöte avslutas senast när
nästa lagtima riksmöte skall börja.

2 kap.

Tilläggsbestämmelse 2.7.1

Förslag till ny statsminister eller
yrkande om misstroendeförklaring
föres upp som första punkt på föredragningslistan.
1 övrigt tages ärendena
upp i följande ordning, om icke
talmannen bestämmer annat:

Yrkande om folkomröstning i
grundlagsfråga, förslag till ny statsminister
eller yrkande om misstroendeförklaring
föres upp som första
punkt på föredragningslistan. Förekommer
mer än ett sådant ärende,

1 Riksdagsordningen omtryckt 1977:90.

KU 1978/79:39

Nuvarande lydelse

1. val,

2. propositioner samt skrivelser
från regeringen med redogörelse för
viss verksamhet,

3. förslag och redogörelser från
andra riksdagsorgan än utskott,

4. motioner,

5. utskottsbetänkanden i den ordning
utskotten angives i tilläggsbestämmelse
4.2.1.

Föreslagen lydelse

tages de upp i den ordning vari de nu
har angivils. I övrigt tages ärendena
upp i följande ordning, om icke
talmannen bestämmer annat:

1. val,

2. propositioner samt skrivelser
från regeringen med redogörelse för
viss verksamhet,

3. förslag och redogörelser från
andra riksdagsorgan än utskott,

4. motioner,

5. utskottsbetänkanden i den ordning
utskotten angives i tilläggsbestämmelse
4.2.1.

Tilläggsbestämmelse 2.7.3

Om anteckning på föredragningslistan
för särskilda fall föreskrives i
tilläggsbestämmelserna 2.10.1,

2.14.1. 3.6.1, 6.1.1, 6.1.2 och 6.2.2.

Om anteckning på föredragningslistan
för särskilda fall föreskrives i
tilläggsbestämmelserna 2.10.1,

3.6.1, 5.1.3, 6.1.1, 6.1.2 och 6.2.2.

9 §

Talmannen ställer proposition till beslut. Finner han yrkande strida mot
grundlag eller mot riksdagsordningen, skall han, med angivande av skäl,
vägra proposition. Begär kammaren ändå proposition, skall talmannen
hänvisa frågan till konstitutionsutskottet för avgörande. Proposition får ej
vägras på vad utskottet har förklarat icke strida mot grundlag eller mot denna
riksdagsordning.

Vad som sägs i forsla stycket om
prövning av propositions grundlagsenlighet
gäller ej fråga huruvida 2 kap.
12 § tredje stycket regeringsformen är
tillämpligt ifråga om visst lagförslag.

3 kap.

16 §

Konstitutionsutskottet skall till kammaren för slutligt beslut anmäla
vilande beslut i ärende angående grundlag eller riksdagsordningen. Skall efter
vad som sägs i regeringsformen i annat fall tillämpas den ordning som gäller

4 Riksdagen 1978/79. 4 sami. Nr 39

KU 1978/79:39

Nuvarande lydelse Föreslaxen lydelse

för grundlagsändring, skall vilande beslut i ärendet anmälas av det utskott till

vars handläggning frågan hör.

Konstittirionsulskollei skall vidare
lill kammaren anmäla beslut om
undantag från den tidsfrist sorn föreskrives
i 8 kap. 15 sv regeringsformen.

Yrkande om misstroendeförklaring
skall framställas vid sammanträde
med kammaren. Yrkandet
skall avlämnas skriftligen till protokollet
så snart det har framställts.

Yrkande om folkomröstning i
grundlags/råga eller om misstroendeförklaring
skall framställas vid sammanträde
med kammaren. Yrkandet
skall avlämnas skriftligen till protokollet
så snart det har framställts.

19 §

Proposition och motion får åter- Proposition och motion får återkallas
till dess utskott har avgivit kallas till dess utskott har avgivit
betänkande i ärendet. betänkande i ärendet. Förslag som

vilar enligt 2 kap. 12 $ tredje stycket
regeringsformen får återkallas till dess
utskottet har avgivit nytt betänkande
enligt 4 kap. 8 § fjärde stycket denna
riksdagsordning.

Återkallas proposition, forfaller motion som har väckts med anledning av
propositionen.

Har proposition blivit återkallad, får motion väckas med anledning därav
inom sju dagar från det att återkallelsen anmäldes i kammaren.

4 kap.

8 §

Utskott skall avgiva betänkande i ärende som har hänvisats till utskottet
och som ej har återkallats. Utskott kan dock överflytta ärende till annat
utskott, om detta samtycker därtill, eller överenskomma med ett eller flera
utskott att de skall bereda ärendet gemensamt genom deputerade i sammansatt
utskott. Sådant utskott avgiver betänkande till riksdagen.

Betänkande i ärende vars behandling har uppskjutits från en valperiod för
riksdagen till nästa skall avgivas av utskott som har tillsatts av den nyvalda
riksdagen.

KU 1978/79:39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utskott skall till anmälan till kammaren av vilande beslut som sägs i 3 kap.
16 § foga yttrande i ärendet.

Har lagförslag vilal enligt 2 kap. 12 §
tredje stycket regeringsformen, skall
utskottet avgiva nytt betänkande i
ärendet.

10 §

Statlig myndighet skall lämna upplysningar och avgiva yttrande, då utskott
begär det. Sådan skyldighet åligger dock ej regeringen. Myndighet som ej
lyder under riksdagen kan hänskjuta begäran från utskott till regeringens
avgörande.

Begär minst en tredjedel av ledamöterna i ett utskott vid behandlingen av
ett ärende att upplysningar eller yttrande skall inhämtas från myndighet som
avses i första stycket, skall utskottet föranstalta om detta, såvida det icke
finner att därmed förenat dröjsmål med ärendets behandling skulle leda till
avsevärt men.

Konstitutionsutskottet får icke avgiva
förklaring, att 2 kap. 12 § tredje
stycket regeringsformen icke är tilllämpligt
i fråga om visst lagförslag,
utan att lagrådet har yttrat sig i
saken.

5 kap.

1 §

Utskotts betänkande skall före ärendets avgörande bordläggas vid två
sammanträden med kammaren, om ej riksdagen på utskottets förslag
beslutar att ärendet skall avgöras efter endast en bordläggning.

Yrkande enligt 2 kap. 12 § tredje
stycket regeringsformen att lagförslag
skall vita får framställas när utskottets
betänkande över förslaget har anmälts
i kammaren.

Tilläggsbestämmelse 5.1.3

Yrkande som avses i 1 § andra
stycket framställes skriftligen och upptages
om möjligt på kammarens föredragningslista.

KU 1978/79:39

Nuvarande lydelse

Ärende om misstroendeförklaring
skall ligga på kammarens bord till det
andra sammanträdet efter det då
yrkandet framställdes och avgöras
senast vid det därpå (oljande sammanträdet.

Vad sålunda har föreskrivits äger
talmannen till ny statsminister. Där\
stycket regeringsformen föreskrivna

Föreslaxen lydelse
§

Ärende om folkomröstning i grundlagsfråga
eller om misstroendeförklaring
skall ligga på kammarens bord
till det andra sammanträdet efter det
då yrkandet framställdes och avgöras
senast vid det därpå följande
sammanträdet,
motsvarande tillämpning på förslag av
id skall iakttagas den i 6 kap. 2 § andra
fristen.

3 §

Ärende i vilket överläggning äger rum får ej upptagas till avgörande förrän
kammaren på talmannens förslag har funnit överläggningen avslutad.

Ärende avgöres med acklamation eller, om ledamot yrkar det, genom
omröstning. Fordras för beslut anslutning från särskilt flertal, skall ärendet

alltid avgöras genom omröstning.

Avgörandet av ärende skall, om
det behövs, delas upp på skilda
beslut.

Avgörandet av ärende skall, om
det behövs, delas upp på skilda
beslut. Föreligger yrkande som avses i
I sv andra stycket att lagförslag skall
vila och dessutom yrkande att förslaget
skall förkastas, skall riksdagen pröva
sistnämnda yrkande innan förslaget
ställes under omröstning om omedelbart
antagande.

Tilläggsbestämmelse 5.3.1

Föreligger yrkande att lagförslag
skall vila enligt 2 kap. 12 § tredje
stycket regeringsformen och uppnås
vid omröstning angående förslaget icke
den där angivna anslutningen, skall
förslaget hänvisas till konstitutionsutskottet
för prövning enligt Jemte
stycket i nämnda paragraf. Efter prövning
hos utskottet skall ärendet på nytt
anmälas i kammaren för handläggning
enligt I f första stycket. Har konstitutionsutskottet
förklarat att tredje

KU 1978/79:39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stycket i nämnda paragraf i regeringsformen
är tillämpligt ifråga om förslaget,
skall det, om det ej heller då blir
avgjort, återförvisas till det utskott som
Ilar berett ärendet.

Föreligger samtidigt två eller flera
yrkanden om misstroendeförklaring
mot samma statsråd, skall endast en
omröstning äga rum.

Fordras för beslut anslutning från
särskilt flertal och föreligger mer än
ett förslag till sådant beslut, utväljer
riksdagen först, med tillämpning av
vad som gäller i allmänhet, ett av
förslagen. Därefter avgöres om detta
förslag skall antagas eller förkastas.
Vad som sägs i första meningen skall
tillämpas även när fråga är om Jlera
lagförslag som är oförenliga inbördes
och yrkande har väckts att något av
dem skall vila enligt 2 kap. 12 § tredje
stycket regeringsformen.

Föreligger samtidigt två eller flera
yrkanden om folkomröstning beträffande
samma vilande grundlagsförslag
eller om misstroendeförklaring mot
samma statsråd, skall endast en
omröstning äga rum.

10 §

Genom särskilt beslut kan riksdagen till närmast följande lagtima riksmöte
uppskjuta behandlingen av ärende. Ärende som gäller statsbudgeten för
närmast följande budgetår får dock uppskjutas endast om det kan ske utan
olägenhet för budgetregleringen. Beslut om uppskov kan upprepas.

Avslutas riksmöte i förtid med anledning av extra val, skall ärende som
riksdagen icke har hunnit avgöra anses utan särskilt beslut uppskjutet till det
första lagtima riksmötet efter valet.

Ärende som ej har återkallats skall
avgöras före utgången av kalenderåret
efter det då ärendet väcktes eller,
om hinder häremot möter till följd av
förordnande om extra val, snarast

Lagförslag, som har vilat i tolv
månader enligt 2 kap. 12 § tredje
stycket regeringsformen, skall prövas
före utgången av kalenderåret därpå.
Annat ärende skall avgöras före

KU 1978/79:39

Nuvarande lydelse

möjligt efter det att den nyvalda
riksdagen har sammanträtt.

Föreslagen lydelse

utgången av kalenderåret efter det då
ärendet väcktes. Kan ärende som
avses i första eller andra meningen till
följd av förordnande om extra val
icke avgöras på tid som är föreskriven
där, skall det avgöras snarast möjligt
efter det att den nyvalda riksdagen
har sammanträtt.

Slutligt beslut i ärende angående
grundlag fattas vid första riksmötet i
den valperiod sorn föijer på riksdagsvalet
närmast efter det vilande beslutet
i ärendet, såvida ej avgörandet
uppskjutes till annat riksmöte. I
fråga om uppskov äger bestämmelserna
i 10 § första och andra styckena
och i 11 § motsvarande tillämpning.
Ärendet skall avgöras slutligt före
nästa ordinarie val till riksdagen.

Ärende angående grundlag skall
avgöras vid första riksmötet i den
valperiod då slutligt beslut enligt
8 kap. 15 § regeringsformen först får
fattas, såvida ej förslaget i ärendet
dessförinnan förkastas eller avgörandet
uppskjutes till annat riksmöte. I
fråga om uppskov äger bestämmelserna
i 10 § första och andra styckena
och i 11 § motsvarande tillämpning.
Ärendet skall avgöras slutligt före
nästa ordinarie val till riksdagen.

Har vilande förslag till grundlagsändring
eller till annat beslut som
fattas i samma ordning förkastats vid
folkomröstning, skall det utskott till
vars handläggning frågan hör göra
anmälan därom till kammaren.

Ändringarna i riksdagsordningen träder i kraft den 1 januari 1980.

KU 1978/79:39

Bilaga 3

(Reservanternas förslag)

4 Förslag till
Folkomröstningslag

Härigenom föreskrivs följande:

Propositionens förslag

1 § Denna lag gäller för folkomröstning
som avses i 8 kap. 4 § regeringsformen.

2 § Central valmyndighet som avses
i 1 kap. 2§ vallagen (1972:620) är
också central myndighet för folkomröstning.

3 § För folkomröstning är riket indelat
i omröstningsdistrikt. Del av
kommun som vid val enligt vallagen
(1972:620) bildar ett valdistrikt utgör
ett omröstningsdistrikt.

4 § För folkomröstnings genomförande
svarar inom varje kommun
valnämnd som avses i 3 kap. vallagen
(1972:620).

När folkomröstningförrättas i samband
med val till riksdagen tjänstgör
de valförrättare som har utsetts enligt
3 kap. 4 § vallagen också som omröstningsförrättare.
Inför annan folkomröstning
utser valnämnden för varje
omröstningsdistrikt minst fyra personer
att vid omröstningen tjänstgöra
som omröstningsförrättare i distriktet.
Vad som i 3 kap. vallagen föreskrivs
om valförrättare tillämpas beträffande
särskilt utsedd omröstningsförrättare.

5 § Rösträtt vid folkomröstning tillkommer
den som är röstberättigad
vid val till riksdagen.

Frågan huruvida rösträtt enligt

Reservanternas förslag

1 § Denna lag gäller för folkomröstning
i grundlagsfråga som avses i 8
kap. 15 § regeringsformen.

2 § Central valmyndighet som avses
i 1 kap. 2§ vallagen (1972:620) är
också central myndighet för folkomröstning.

3 § För folkomröstning är riket indelat
i omröstningsdistrikt. Del av
kommun som vid val enligt vallagen
(1972:620) bildar ett valdistrikt utgör
ett omröstningsdistrikt.

4 § För folkomröstnings genomförande
svarar inom varje kommun
valnämnd som avses i 3 kap. vallagen
(1972:620). De valförrättare som
har utsetts enligt 3 kap. 4 § vallagen
tjänstgör också som omröstningsförrättare.

5 § Rösträtt vid folkomröstning tillkommer
den som är röstberättigad
vid val till riksdagen.

Frågan huruvida rösträtt enligt

KU 1978/79:39

Propositionens förslag

forsta stycket föreligger avgörs på
grundval av en före omröstningen
upprättad röstlängd. Allmän och
särskild röstlängd enligt 4 kap. vallagen
(1972:620) länder till efterrättelse.
Bestämmelserna i 4 kap. 6 §, 8 §
tredje stycket, 9 och 18 §§ samma lag
om talan mot beslut över anmärkning
mot röstlängd respektive talan
mot beslut om rättelse av röstlängd i
samband med besvär över val skall
gälla även i fråga om besvär över
folkomröstning.

När omröstning äger rum, skall
särskild röstlängd vara tillgänglig i
omröstningslokalen för det distrikt
som avses i 4 kap. 20 § vallagen.

6 § När folkomröstning skall förrättas,
skall, i den mån centrala
valmyndigheten inte förordnar annat,
för var och en som enligt gällande
röstlängd är röstberättigad vid
omröstningen upprättas röstkort
med uppgifter om den röstberättigade.
Röstkortet skall dessutom
innehålla uppgifter om omröstningen
till ledning för den röstberättigade.
För folkomröstning och val till
riksdagen som äger rum samtidigt
upprättas gemensamt röstkort. I fråga
om röstkort tillämpas i övrigt 7 kap.

1 § andra stycket samt 2 och 3
vallagen (1972:620).

Centrala valmyndigheten bör på
lämpligt sätt sprida kännedom bland
allmänheten om tid och sätt för
röstning och om de bestämmelser i
övrigt som gälelr för folkomröstningen.
Myndigheten bör vidare
inför folkomröstning i grundlagsfråga
på lämpligt sätt sprida kännedom

R eservanternas förslag

första stycket föreligger avgörs på
grundval av en före omröstningen
upprättad röstlängd. Allmän och
särskild röstlängd enligt 4 kap. vallagen
(1972:620) länder till efterrättelse.
Bestämmelserna i 4 kap. 6 §, 8 §
tredje stycket, 9 och 18 §§ samma lag
om talan mot beslut över anmärkning
mot röstlängd respektive talan
mot beslut om rättelse av röstlängd i
samband med besvär över val skall
gälla även i fråga om besvär över
folkomröstning.

När omröstning äger rum, skall
särskild röstlängd vara tillgänglig i
omröstningslokalen för det distrikt
som avses i 4 kap. 20 § vallagen.

6 § När folkomröstning skall förrättas,
skall, i den mån centrala
valmyndigheten inte förordnar annat,
för var och en som enligt gällande
röstlängd är röstberättigad vid
omröstningen upprättas röstkort
med uppgifter om den röstberättigade.
Röstkortet skall dessutom
innehålla uppgifter om omröstningen
till ledning för den röstberättigade.
För folkomröstning och valet
till riksdagen upprättas gemensamt
röstkort. I fråga om röstkort tillämpas

1 övrigt 7 kap. 1 § andra stycket samt

2 och 3 vallagen (1972:620).

Centrala valmyndigheten bör på

lämpligt sätt sprida kännedom bland
allmänheten om tid och sätt för
röstning och om de bestämmelser i
övrigt som gäller för folkomröstningen.
Myndigheten bör vidare på
lämpligt sätt sprida kännedom bland
allmänheten om lydelsen av det
förslag som folkomröstningen av -

KU 1978/79:39

Propositionens förslag

bland allmänheten om lydelsen av
det förslag som omröstningen avser.

7 § Vid folkomröstningen får användas
endast röstsedlar som tillhandahålls
av centrala valmyndigheten.

För varje förslag som är föremål
för omröstning framställs röstsedlar
försedda med tryckt meningsyttring.
Dessutom skall finnas blanka röstsedlar.
Röstsedlar för en och samma
omröstning skall vara lika till storlek,
färg och material.

8 § Statsverket svarar för kostnaderna
för framställning av del antal
röstsedlar som behövs.

I lokal där omröstning äger rum
skall de röstande ha tillgång till

1. röstsedlar för varje förslag som
är föremål för folkomröstning och

2. blanka röstsedlar.

I fråga om röstkuvert tillämpas
bestämmelserna i 8 kap. 8 och 9 §§
vallagen (1972:620) om valkuvert.

9 § Ingen får rösta för mer än ett
förslag i en omröstning. Den som
inte önskar rösta för något av förslagen
lår avlämna blank röstsedel.

10 § Röstning sker på dagen för
folkomröstningen i omröstningslokalen
för det omröstningsdistrikt där
den röstande är upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på grund av
vistelse utom riket eller på annan ort
inom riket eller av annat skäl finnér
sig vara förhindrad att rösta på tid
och plats som nu sagts, får rösta på
postanstalt inom riket, hos svensk

R eservanternas förslag
ser.

7 § Vid folkomröstningen lår användas
endast röstsedlar som tillhandahålls
av centrala valmyndigheten.

8 § Statsverket svarar för kostnaderna
för framställning av del antal
röstsedlar som behövs.

I lokal där omröstning äger rum
skall de röstande ha tillgång till

1. röstsedlar för varje förslag som
är föremål för folkomröstning och

2. blanka röstsedlar.

I fråga om röstkuvert tillämpas
bestämmelserna i 8 kap. 8 och 9
vallagen (1972:620) om valkuvert.

9 § Ingen lår rösta för mer än ett
förslag i en omröstning. Den som
inte önskar rösta för något av förslagen
får avlämna blank röstsedel.

10 § Röstning sker på dagen för
folkomröstningen i omröstningslokalen
fördel omröstningsdistrikt där
den röstande är upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på grund av
vistelse utom riket eller på annan ort
inom riket eller av annat skäl finner
sig vara förhindrad att rösta på tid
och plats som nu sagts, får rösta på
postanstalt inom riket, hos svensk

KU 1978/79:39

Propositionens förslag

utlandsmyndighet eller på svenskt
fartyg i utrikes fart.

Om flera omröstningar äger rum
samtidigt, skall den som röstar på
postanstalt, hos utlandsmyndighet
eller på fartyg vid ett och samma
tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga
omröstningar som han vill deltaga i.
Om omröstning äger rum i samband
med val till riksdagen, skall röstande
som nu har angivits, som önskar
delta både i omröstningen och i
valet, avge sin röst i folkomröstningen
samtidigt som han röstar i
valet.

I fråga om röstningen och om den
vidare behandlingen av röster som
har avgivits på postanstalt, hos
utlandsmyndighet eller på fartyg
tillämpats i övrigt 8-12 kap. vallagen
(1972:620).

I lokal där röstning äger rum skall
finnas tillgängligt ett exemplar av
denna lag, av särskild lag för den
ifrågavarande folkomröstningen, om
sådan har beslutats, och av vallagen.
Såvitt galler folkomröstning i grundlagsfråga
skall därjämte Jinnas tillgänglig
texten till det förslag som avses
med omröstningen.

11 § Rösterna räknas preliminärt i
omröstningslokal och hos valnämnd.
Därvid tillämpas bestämmelserna
i 13 kap. vallagen
(1972:620). Har omröstning förrättats
samtidigt med val till riksdagen, sker
den preliminära rösträkningen gemensamt
för omröstningen och valet såvitt
gäller åtgärder sorn avses i 13 kap.
3-5 s\s'i nämnda lag.

Vid räkningen ordnas röstsedlarna

R eservanternas förslag

utlandsmyndighet eller på svenskt
fartyg i utrikes fart.

I fråga om röstningen och om den
vidare behandlingen av röster som
har avgivits på postanstalt, hos
utlandsmyndighet eller på fartyg
tillämpas i övrigt 8-12 kap. vallagen
(1972:620).

1 lokal där röstning äger rum skall
finnas tillgängliga ett exemplar av
denna lag, av särskild lag för den
ifrågavarande folkomröstningen,om
sådan har beslutats, och av vallagen.
Därjämte skall finnas tillgänglig texten
till det förslag som avses med omröstningen.

11 § Rösterna räknas preliminärt i
omröstningslokal och hos valnämnd.
Därvid tillämpas bestämmelserna
i 13 kap. vallagen
(1972:620). Den preliminära rösträkningen
sker gemensamt för omröstningen
och valet såvitt gäller åtgärder
som avses i 13 kap. 3-5 nämnda
lag.

Vid räkningen ordnas röstsedlarna
i grupper efter meningsyttring. Blan -

KU 1978/79:39

Propositionens forsla!’

i grupper efter meningsyttring. Blanka
röstsedlar bildar en grupp. Antalet
röstsedlar inom varje grupp räknas
och antalet antecknas i protokollet.
Röstsedlarna läggs därefter gruppv is
in i särskilda omslag. På omslagen
antecknas vilken grupp röstsedlar
omslaget innehåller och röstsedlarnas
antal.

Vid rösträkning hos valnämnd
används en urna för varje omröstning
och för varje område som bildar
en valkrets vid val av kommunfullmäktige.

12 § Rösterna räknas slutligt av länsstyrelsen.
Rösterna skall därvid
redovisas särskilt för varje område
som bildar en valkrets vid val av
kommunfullmäktige. Vid rösträkningen
tillämpas 14 kap. 1 och 2 §§
samt 3 § tredje stycket vallagen
(1972:620).

13 § Röstsedel är ogiltig om den

1. ej är sådan som för omröstningen
har tillhandahållits av centrala
valmyndigheten eller

2. är försedd med kännetecken
som uppenbarligen har blivit anbragt
på röstsedeln med avsikt.

Finns i ett röstkuvert eller tre
likalydande röstsedlar, skall endast
en röstsedel räknas. Finns i annat fall
i ett röstkuvert mer än en röstsedel,
är röstsedlarna ogiltiga.

14 § Sedan rösträkningen inom länsstyrelsen
har verkställts, läggs röstsedlarna
in i särskilda omslag, de
godkända för sig och de ogiltiga för
sig. Omslagen förseglas. Röstsedlar -

R eservant ei nas förslag

ka röstsedlar bildar en grupp. Antalet
röstsedlar inom varje grupp räknas
och antalet antecknas i protokollet.
Röstsedlarna läggs därefter gruppvis
in i särskilda omslag. På omslagen
antecknas vilket grupp röstsedlar
omslaget innehåller och röstsedlarnas
antal.

Vid rösträkning hos valnämnd
används en uma för varje omröstning
och för varje område som bildar
en valkrets vid val av kommunfullmäktige.

13 § Röstsedel är ogiltig om den

1. ej är sådan som för omröstningen
har tillhandahållits av centrala
valmyndigheten eller

2. är försedd med kännetecken
som uppenbarligen harblivit anbragt
på röstsedeln med avsikt.

Finns i ett röstkuvert två eller tre
likalydande röstsedlar, skall endast
en röstsedel räknas. Finns i annat fall
i ett röstkuvert mer än en röstsedel,
är röstsedlarna ogiltiga.

14 § Sedan rösträkningen inom länsstyrelsen
har verkställts, läggs röstsedlarna
in i särskilda omslag, de
godkända för sig och de ogiltiga för
sig. Omslagen förseglas. Röstsedlar -

KU 1978/79:39

Propositionens förslag

na förvaras minst ett år efter det att
sammanräkningsförrättningen har
avslutats.

Förrättningen avslutas genom att
protokollet läses upp. Protokollet
sänds genast till centrala valmyndigheten.

15 § Centrala valmyndigheten sammanräknar
för hela riket de avgivna
rösterna på grundval av protokollen
från länsstyrelserna och tillkänneger
folkomröstningens utgång genom
kungörelse i Post- och Inrikes
tidningar. Därmed är folkomröstningen
avslutad. De handlingar som
rör folkomröstningen läggs i säkert
förvar och bevaras minst ett år efter
det att omröstningen har avslutats.

16 § Talan mot beslut, varigenom
centrala valmyndigheten har fastställt
utgången av folkomröstning,
förs hos valprövningsnämnden
genom besvär. Besvären prövas av
valprövningsnämnden i den sammansättning
denna hade vid tiden
för omröstningen. I fråga om sådan
talan tillämpas i övrigt bestämmelserna
i 15 kap. 4 § andra och tredje
styckena vallagen (1972:620) om
besvär som avser riksdagen samt 5,6
och 9 SS samma kapitel.

Talan får förås av den som enligt
röstlängd var röstberättigad vid folkomröstningen
samt av den som
enligt beslut av länsstyrelsen över
anmärkning mot röstlängden var
utesluten från rösträtt.

17 S Har i den verksamhet för förberedande
och genomförande av folk -

R eservanternas Jörslap

na förvaras minst ett år efter det att
sammanräkningsförrättningen har
avslutats.

Förrättningen avslutas genom att
protokollet läses upp. Protokollet
sänds genast till centrala valmyndigheten.

15 § Centrala valmyndigheten sammanräknar
för hela riket de avgivna
rösterna på grundval av protokollen
från länsstyrelserna och tillkännager
folkomröstningens utgång genom
kungörelse i Post- och Inrikes
tidningar. Därmed är folkomröstningen
avslutad. De handlingar som
rör folkomröstningen läggs i säkert
förvar och bevaras minst ett år efter
det att omröstningen har avslutats.

16 § Talan mot beslut, varigenom
centrala valmyndigheten har fastställt
utgången av folkomröstning,
förs hos valprövningsnämnden
genom besvär. Besvären prövas av
valprövningsnämnden i den sammansättning
denna hade vid tiden
för omröstningen. I fråga om sådan
talan tillämpas i övrigt bestämmelserna
i 15 kap. 4 $ andra och tredje
stycket vallagen (1972:620) om besvär
som avser riksdagen samt 5, 6
och 9 KS samma kapitel.

Talan får föras av den som enligt
röstlängd var röstberättigad vid folkomröstningen
samt av den som
enligt beslut av länsstyrelsen över
anmärkning mot röstlängden var
utesluten från rösträtt.

17 § Har i den verksamhet för förberedande
och genomförande av folk -

KU 1978/79:39

Propositionens förslag

omröstning, för vilken myndighet
svrar, förekommit avvikelse från
föreskriven ordning eller har vid
folkomröstningen lorekommit sådant
otillbörligt förfarande som avses
i 17 kap. 8 $ brottsbalken, skall
valprövningsnämnden, om tiel med
fog kan antas att vad sorn har förekommit
har inverkat på utgången av
omröstningen, vid prövning av besvär
över omröstningen upphäva
denna i den omfattning som behövs
och förordna om ny omröstning
beträffande ett eller liera områden
som bildar valkrets vid val av
kommunfullmäktige eller, om rättelse
kan åstadkommas genom förnyad
rösträkning, uppdra åt centrala valmyndigheten
att vidta sådan rättelse.
Förordnande o/n ny omröstningfår
dock såvitt gäller rådgivande folkomröstning,
meddelas endast om vadsom
förekommit kan lia lett till att resultatet
av folkomröstningen har blivit missvisande
med hänsyn till omröstningens
ändamål.

Om enligt bestämmelse i lag talan
mot visst beslut inte får föras eller
skall foras i särskild ordning, får
omständighet som avses med beslutet
inte åberopas vid besvär som
avses i denna paragraf.

Att bestämmelserna i 4 kap. 6 it,
8$ tredje stycket och 18 1; första
stycket vallagen (1972:620) om talan
i samband med besvär över val mot
länsstyrelses beslut över anmärkning
mot röstlängd eller om rättelse
av allmän röstlängd skall tillämpas i
fråga om besvär över folkomröstning
följer a\ 5 t andra stycket.

R eservanternas förslag

omröstning, för vilken myndighet
svarar, förekommit avvikelse från
föreskriven ordning eller har vid
folkomröstningen förekommit sådant
otillbörligt förfarande som avses
i 17 kap. 8 S brottsbalken, skall
valprövningsnämnden, om det med
fog kim antas att vad som har förekommit
har inverkat på utgången av
omröstningen, vid prövning av besvär
över omröstningen upphäva
denna i den omfattning som behövs
och förordna om ny omröstning
beträffande ett eller flera områden
som bildar valkrets vid val av
kommunfullmäktige eller, om rättelse
kan åstadkommas genom förnyad
rösträkning, uppdra åt centrala valmyndigheten
att vidta sådan rättelse.

Om enligt bestämmelse i lag talan
mot visst beslut inte får föras eller
skall föras i särskild ordning, får
omständighet som avses med beslutet
inte åberopas vid besvär som
avses i denna paragraf.

Att bestämmelserna i 4 kap. 6 it,
8 S tredje stycket och 18 första
stycket vallagan (1972:620) om talan
i samband med besvär över val mot
länsstyrelses beslut över anmärkning
mot röstlängd eller om rättelse
av allmän röstlängd skall tillämpas i
fråga om besvär över folkomröstning
följer av 5 it andra stycket.

KU 1978/79:39

18 § Inför rådgivande folkomröstning
anges i särskild lag den fråga sorn skall
ställas till Jolket samt tidpunkten för
omröstningen.

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
januari 1980. januari 1980.

AB 62187 Slockholm 1979