med anledning av propositionen 1978/79:188 om fördjupad företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner samt motioner (Betänkande 1978/79:KU38 Konstitutionsutskottet)

KU 1978/79:38

Konstitutionsutskottets betänkande
1978/79:38

med anledning av propositionen 1978/79:188 om fördjupad företagsdemokrati
i kommuner och landstingskommuner samt motioner

I detta betänkande behandlas propositionen 1978/79:188 samt motionen
1978/79:1095, som väckts under den allmänna motionstiden, och motionen
1978/79:2640, som väckts med anledning av propositionen.

Propositionen

I propositionen föreslås åtgärder som syftar till att utveckla och fördjupa
företagsdemokratin i kommuner och landstingskommuner. Avsikten är att
de anställda skall få bättre möjligheter till inflytande och insyn i frågor som rör
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare samt att de anställdas
erfarenheter och kunskaper skall kunna tas till vara på ett bättre sätt än
hittills. Utvecklingen av företagsdemokratin skall ske inom de ramar som har
lagts fast för medbestämmandet inom den offentliga sektorn i samband med
arbetsrättsreformen samt med hänsyn till den kommunala sektorns särart.

I propositionen föreslås att kommunallagen (1977:179)och lagen (1957:281)
om kommunalförbund ändras så att det blir möjligt att inrätta partssammansatta
organ i kommuner, landstingskommuner och kommunalförbund. De
partssammansatta organen kan enligt förslagen i propositionen få vissa
berednings-, förvaltnings- och verkställighetsuppgifter i frågor som rör
förhållandet mellan kommunen och landstingskommunen som arbetsgivare
och dess arbetstagare. Med hänsyn till vikten av att den politiska demokratin
inte kränks föreskrivs att till partssammansatta organ inte får överlämnas att
avgöra frågor som rör den kommunala eller landstingskommunal verksamhetens
mål, omfattning, inriktning eller kvalitet. I princip får de partssammansatta
organen inte heller behandla frågor som avser myndighetsutövning.
Det ankommer på kommunfullmäktige resp. landstinget att i
reglemente för de partssammansatta organen ange dessas uppgifter,
sammansättning, mandattid och verksamhetsformer.

Förslagen bygger på förutsättningen att arbetsmarknadens parter i
samband med förhandlingarom medbestämmandeavtal aktualiserar frågan
om partssammansatta organ.

Lagändringarna avses träda i kraft den 1 juli 1979.

1 Riksdagen 1978/79. 4 sami. Nr 38

KU 1978/79:38

Motionerna

I motionen 1978/79:1095 av Hilding Johansson m. fl. (s) föreslås att
riksdagen hemställer hos regeringen att den snarast lägger fram förslag på
grundval av kommunaldemokratiutredningens betänkande (SOU 1977:39)
Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner.

Motionärerna framhåller att två frågor, som rör medbestämmandet för de
anställda i kommuner och landstingskommuner, inte har fått någon lösning
genom medbestämmandelagen (MBL). Det gäller möjligheterna att låta
partssammansatta organ fatta beslut i vissa frågor och att ge företrädare förde
anställda närvarorätt i kommunala styrelser och nämnder. Dessa frågor har
behandlats av utredningen om den kommunala demokratin. Utredningen
har presenterat ett förslag till lösning i betänkandet Företagsdemokrati i
kommuner och landstingskommuner.

I motionen anförs att kommunallagstiftningen lägger hinder i vägen för ett
mera utvecklat medbestämmande genom verksamhet i partssammansatta
organ. Demokratiutredningens förslag innebär emellertid att det genom
ändringar i kommunallagen skulle bli möjligt att inrätta partssammansatta
organ med vissa beslutsfunktioner.

Motionärerna erinrar vidare om den särskilda lagen (1972:271) om
närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal
nämnd och den försöksverksamhet som har bedrivits med stöd av denna lag.
Erfarenheterna av försöksverksamheten har enligt motionärerna varit att
såväl de anställda som de förtroendevalda har upplevt närvarorätten som
värdefull. I motionen redovisas demokratiutredningens förslag om en mera
permanent form av närvarorätt för de anställda inom den kommunala
sektorn.

Demokratiutredningens förslag om partssammansatta organ och närvarorätt
har enligt motionen stötts av samtliga huvudorganisationer på den
kommunala arbetsmarknaden. Utredningens förslag har också fått ett
mycket starkt stöd vid remissbehandlingen av betänkandet. Något lagförslag
på grundval av betänkandet har emellertid inte lagts fram för riksdagen. De
anställda inom den stora och växande kommunala sektorn får enligt
motionen inte bli utestängda från demokratiseringen av arbetslivet. Riksdagen
bör därför utan ytterligare dröjsmål föreläggas lagförslag som öppnar
vägen för medbestämmande för de anställda också på de kommunala
arbetsplatserna.

I motionen 1978/79:2640 av Britta Hammarbacken m. fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar avslå propositionen 1978/79:188 i avvaktan på fullföljt
utredningsarbete.

1 motionen anförs att en del remissinstanser redovisade kritiska synpunkter
på några av de lösningar som skisserades i demokratiutredningens
betänkande. Detta föranledde att en särskild kommitté tillsattes för fortsatt
utredning av frågan om medbestämmande för de kommunalanställda och

KU 1978/79:38

särskilt frågan om partssammansatta organ med beslutanderätt. Kommittén
avser enligt kommittéberättelsen att under innevarande år lämna ett
betänkande i huvudfrågan. Eftersom frågan är av principiell betydelse och,
som vissa remissvar visar, kan vara av komplicerad beskaffenhet, anser
motionärerna att detta betänkande borde ha inväntats innan ett förslag
förelädes riksdagen. Underlaget för ställningstagandet i frågan bör vara så
brett som möjligt.

Motionärerna förutsätter att lagrådet ges tillfälle att avge yttrande innan en
ny proposition framläggs för riksdagen.

Bakgrund

Utredningen om den kommunala demokratin m. m.

Demokratiutredningen tillkallades år 1970 för att göra en översyn av den
kommunala demokratin. Genom tilläggsdirektiv våren 1972 fick utredningen
i uppdrag att utreda vissa frågor om personalinflytandet i den kommunala
verksamheten.

Utredningen lämnade i augusti 1977 betänkandet (SOU 1977:39) Företagsdemokrati
i kommuner och landstingskommuner.

Utredningens förslag innebär bl. a. att kommunallagen och lagen om
kommunalförbund ändras så att partssammansatta organ med förvaltningsoch
verkställighetsuppgifter kan inrättas i kommunerna och
landstingskommunerna. Vissa grundläggande regleromde partssammansatta
organen tas in i kommunallagen. Dessa regler avses göra det möjligt för
parterna på den kommunala arbetsmarknaden att i medbestämmandeavtal
bestämma att partssammansatta organ skall inrättas samt reglera organens
uppgifter och arbetsformer.

I den andra huvuddelen av betänkandet behandlar utredningen närvarorättsfrågan.
Utredningen föreslår att en permanent lag om närvarorätt för
personalföreträdare vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal
nämnd skall ersätta den försökslagstiftning om närvarorätt som
tillkom år 1972.

En bred majoritet av remissinstanserna är positiva till förslaget om
partssammansatta organ. Förslaget tillstyrks helt eller i huvudsak av omkring
180 remissinstanser. Till dessa instanser hör sju centrala myndigheter, 13
länsstyrelser, 16 landstingskommuner, omkring 130 kommuner och de
fackliga organisationerna. Knappt 60 instanser ger uttryck för tveksamhet
inför förslaget. Hit hör knappt 50 kommuner och sex landstingskommuner.
En negativ inställning till förslaget redovisar en landstingskommun, 15
kommuner och ytterligare några remissinstanser.

Remissopinionen är splittrad i närvarorättsfrågan. Omkring 100 remissinstanser
tillstyrker utredningsförslaget eller lämnar det utan erinran. Ett
femtiotal avstyrker förslaget. Ungefär lika många förordar en fortsatt

1* Riksdagen 1978/79. 4 samt. Nr 38

KU 1978/79:38

försöksverksamhet. Till dessa instanser hör de båda kommunförbunden.
Omkring 30 remissinstanser är tveksamma till förslaget.

Utredningen om medbestämmande för kommunalanställda m. m.

Efter bemyndigande den 31 augusti 1978 av den dåvarande regeringen
tillkallades en särskild utredare för fortsatt utredning av frågan om medbestämmande
för de anställda i kommuner och landstingskommuner, m. m.

I direktiven för utredaren (Dir 1978:63) redovisas bl. a. vissa remissinstansers
kritik mot demokratiutredningens förslag. Kritiken avsåg framför allt
frågan om skyddet för den politiska demokratin. I direktiven anförs vidare att
huvuduppgiften för utredaren, som bör utgå från demokratiutredningens
förslag, blir att söka finna lösningar som tillgodoser personalens krav på
medbestämmande utan att den politiska demokratin sätts åsido. En utgångspunkt
för arbetet bör vara att MBL liksom hittills bör gälla fullt ut också på det
kommunala området. Regler som för detta område innebär undantag från
vad som föreskrivs i MBL bör emellertid kunna övervägas i den mån sådana
regler på någon punkt framstår som särskilt angelägna mot bakgrund av de
förslag i övrigt som utredaren lägger fram. Demokratiutredningens förslag
om partssammansatta organ med beslutanderätt bör enligt direktiven
övervägas särskilt.

Regeringen meddelade genom beslut den 5 oktober 1978 tilläggsdirektiv
(Dir 1978:87) till utredningen om medbestämmande för kommunalanställda
m. m. Det tidigare bemyndigandet ändrades så att regeringen bemyndigade
chefen för kommundepartementet att tillkalla en kommitté med högst sju
ledamöter för fortsatt utredning av frågan om medbestämmande för de
anställda i kommuner och landstingskommuner, m. m. Några tillägg i sak till
de tidigare direktiven gjordes inte.

Enligt 1979 års kommittéberättelse avser kommittén att avge ett betänkande
i huvudfrågan under detta år.

PSO-utredningen

Parterna på den kommunala arbetsmarknaden har i en gemensam
utredning, PSO-utredningen, redovisat sin syn på frågan om partssammansatta
organ. 1 en rapport som avlämnades i maj 1976 slås fast att parterna är
ense om bedömningen att kommunallagstiftningen bör ändras så att det blir
möjligt att inrätta partssammansatta organ med viss beslutsrätt. Inom
PSO-utredningen var man överens om att en närmare reglering i lag om när
och hur verksamhet med partssammansatta organ skall bedrivas inte är
önskvärd. Parterna bör enligt utredningen i enlighet med intentionerna i
arbetsrättsreformen ha frihet att själva i förhandlingar och genom avtal
utforma de normer som skall tillämpas. Utredningen anser det onödigt att ta
in särskilda regler i lag eller motiv till lagförslag i syfte att göra det omöjligt för

KU 1978/79:38

förtroendevalda att lämna beslutsrätt till partssammansatta organ i frågor där
den kommunaldemokratiska kontrollen är betydelsefull. Den arbetsrättsliga
lagstiftningen, det nya huvudavtalet samt kommunallagens allmänna
utformning anses till fyllest som begränsningar.

Arbelsrätlsreformen m. m.

Genom 1965 års förhandlingsrättsreform skapades förutsättningar för
stats- och kommunaltjänstemännens fackliga organisationer att träffa kollektivavtal
med arbetsgivarna beträffande tjänstemännens ekonomiska villkor
och anställningsförhållanden i övrigt. Vid reformen undantogs emellertid
genom bestämmelser i statstjänstemannalagen (1965:274) och kommunaltjänstemannalagen
(1965:275) vissa betydelsefulla frågor från det avtalsbara
området. Det gällde t. ex. frågor om myndighets verksamhet, tjänsteorganisationens
utformning, tjänstetillsättning och disciplinär bestraffning.
Det ansågs att avtalsfriheten på den offentliga sektorn borde vika för vissa
grundläggande demokratiska principer, t. ex. principen om medborgarnas
självklara rätt till inflytande över de politiska besluten och principen om de
politiska organens handlingsfrihet. Inskränkningarna i avtalsfriheten gällde
bara beträffande tjänstemannagrupperna. Redan före förhandlingsrättsreformen
var det sålunda möjligt att träffa kollektivavtal om t. ex.
kommunalarbetarnas anställningsförhållanden.

Genom lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL), som
utgör grunden för arbetsrättsreformen, skapades en gemensam grund för de
anställdas medbestämmande i offentlig och enskild verksamhet. Lagen är
tillämplig på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Dit räknas
enligt förarbetena (prop. 1975/76:105, bil. 1, s. 326) inte bara frågor som rör
anställningsvillkor utan också frågor som rör arbetets ledning och fördelning
och de förhållanden i övrigt under vilka arbete utförs. Även företagsledningsfrågor
och frågor som rör bedrivandet av arbetsgivarens verksamhet i stort
hör till förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Enligt MBL
tillförsäkras arbetstagarna inflytande genom bestämmelserom bl. a. förhandlings-
och informationsskyldighet för arbetsgivaren, medbestämmanderätt
genom kollektivavtal samt tolkningsföreträde och s. k. kvardröjande stadsrätt
för arbetstagarna.

MBL trädde i kraft den 1 januari 1977. Samtidigt infördes lagen (1976:600)
om offentlig anställning (LOA) som ersatte statstjänstemannalagen och
kommunaltjänstemannalagen. I LOA finns särskilda bestämmelser om t. ex.
arbetskonflikter, tjänstetillsättning och tjänstgöringsskyldighet som för den
offentliga sektorns del har ansetts påkallade bl. a. av hänsyn till den politiska
demokratin. För kommunalanställda i allmänhet gäller bara lagens allmänna
bestämmelser och bestämmelserna om arbetskonflikter och skadestånd.
Lagen gäller däremot i sin helhet för t. ex. lärare med statligt reglerad
anställning.

KU 1978/79:38

Någon motsvarighet till avtalsförbudet i statstjänstemannalagen och
kommunaltjänstemannalagen finns inte i LOA. I motiven anförde emellertid
föredraganden att den grundläggande förutsättningen för den fortsatta
utvecklingen av de anställdas medbestämmande inom den offentliga sektorn
måste vara principen om den politiska demokratins suveränitet (prop.
1975/76:105, bil. 2, s. 144). De stats- och kommunalanställdas inflytande får,
anförde han vidare, alltså inte utvidgas i så hög grad att de allmänna
medborgarintressena kommer i kläm. Han anförde vidare (s. 150) att det
skulle strida mot vår demokratiska ordning - som den kommer till uttryck
främst i regeringsformen (RF) och kommunallagarna - att låta de offentliganställda
genom kollektivavtal få ett annat, mer omedelbart inflytande
över beslut som bestämmer myndigheters verksamhet i fråga om mål,
inriktning, omfattning och kvalitet än medborgarna i övrigt. Vad angår risken
för kränkning av den politiska demokratin uttalade föredraganden att man
kan utgå ifrån att arbetstagarorganisationerna inte kommer att vidta några
åtgärder som direkt eller indirekt inkräktar på den politiska demokratin
(s. 154). Som skäl för denna ståndpunkt angav han bl. a. att de erfarenheter
som vunnits efter förhandlingsrättsreformen år 1965 i huvudsak är positiva
och ger belägg förde fackliga organisationernas vilja och förmåga att utöva sin
maktställning under ansvar.

Även om det inte finns något avtalsförbud i MBL eller LOA, får
naturligtvis avtal inte träffas i strid mot RF, kommunallagen eller annan
tvingande lagstiftning. Den omständigheten att ett tilltänkt medbestämmandeavtal,
utan att strida mot lag, skulle kränka den politiska demokratin
innebär inte att den offentlige arbetsgivaren kan vägra att ingå i förhandling.
Genom ett särskilt huvudavtal för den offentliga sektorn har avtalsparterna
emellertid skapat en möjlighet att få en bedömning av gränsdragningen
mellan det område som parterna bör kunna reglera genom kollektivavtal och
det område inom vilket politikerna och myndigheterna ensamma bör ha
beslutanderätten. Enligt avtalet har parterna i fråga om sådana ämnen varom
avtal får anses kränka den politiska demokratin enats om att sträva efter
fredliga förhandlingar och att undvika stridsåtgärder. En särskild nämnd har
inrättats med rekommenderande funktioner i tvister om frågor där avtal kan
inkräkta på den politiska demokratins område. Inget ärende har hittills
hänskjutits till den särskilda nämnden.

Utskottet

Företagsdemokratin i kommuner och landstingskommuner har utvecklats
på flera sätt under efterkrigstiden. Det har skett genom företagsnämndsverksamhet,
samverkan i fråga om personaladministration, arbetarskydd och
arbetsmiljö, arbetstagarnas medverkan i rationaliseringsverksamheten och
förbättring av de fackliga förtroendemännens ställning. Viktiga led i utvecklingen
har varit de avtal om företagsnämnder, arbetsmiljö och rationalisering

KU 1978/79:38

som parterna på den kommunala arbetsmarknaden har slutit. Parterna har
också inrättat centrala råd för samarbetsfrågor och bedrivit försöksverksamhet
med nya former för fördjupad företagsdemokrati.

Frågan om ökat inflytande för de kommunalt anställda har diskuterats
ingående i samband med demokratisträvandena på arbetsmarknaden i
allmänhet. Det har ansetts vara ett gemensamt intresse för arbetsgivare och
arbetstagare på den kommunala sektorn att också de som är anställda i
kommunernas och landstingskommunernas förvaltningar får insyn i och
inflytande över verksamheten på sina arbetsområden. 1976 års arbetsrättsreform
omfattar även kommunala anställningsförhållanden.

I betänkandet Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner
föreslår demokratiutredningen lagstiftning som avses göra det möjligt att
träffa kollektivavtal om inrättande av partssammansatta organ i kommuner,
landstingskommuner och kommunalförbund och om närvarorätt för personalföreträdare
vid kommunala nämndsammanträden. Demokratiutredningen
betonar att den fortgående demokratiseringen av arbetslivet är av största
vikt även när det gäller den kommunala sektorn.

I propositionen 1978/79:188 framhålls att en vidareutveckling av företagsdemokratin
på den kommunala sektorn är naturlig och nödvändig som följd
av demokratiseringssträvandena på den övriga arbetsmarknaden. Så långt det
är möjligt bör samma arbetsrättsliga principer tillämpas inom den offentliga
förvaltningen som inom den enskilda sektorn. De företagsdemokratiska
strävandena inom den kommunala sektorn får dock lika litet som inom den
statliga sektorn leda till en ordning som strider mot den politiska demokratins
principer.

Även utskottet anser att inflytandet för de kommunalt anställda, som
utgör en mycket stor grupp av arbetstagare, skall bygga på samma regler som
gäller för den privata arbetsmarknaden men att denna princip bör vika när det
krävs av hänsyn till den politiska demokratin. Den kommunala verksamheten
kommer att vinna på att de anställdas kunskaper, synpunkter och
erfarenheter kan göra sig gällande och tas till vara bättre än hittills. De
anställdas arbetstillfredsställelse och utvecklingsmöjligheter bör också kunna
bli bättre, om de får ett ökat inflytande på de områden där de är
verksamma.

Förslagen i propositionen, som syftar till att utveckla och fördjupa
företagsdemokratin i kommuner och landstingskommuner, gäller partssammansatta
organ, dvs. organ som består av företrädare för kommunen resp.
landstingskommunen och för arbetstagarna. I propositionen föreslås att
kommunallagen och lagen om kommunalförbund ändras så att det blir
möjligt att inrätta partssammansatta organ i kommuner, landstingskommuner
och kommunalförbund. Frågan om en permanent lagstiftning om
närvarorätt för personalföreträdare vid kommunala nämnders sammanträden
tas däremot inte upp i propositionen. Med hänsyn till den kritik som flera
remissinstanser framförde mot demokratiutredningens förslag och till att

KU 1978/79:38

försöksverksamheten med närvarorätt avses fortsätta till halvårsskiftet 1980
är det enligt propositionen inte påkallat att nu ta upp närvarorättsfrågan.
Föredragande departementschefen erinrar om att frågan ingår i det uppdrag
som lämnats åt kommittén för fortsatt utredning av frågan om medbestämmande
för de anställda i kommuner och landstingskommuner. Utskottet kan
ansluta sig till den bedömning som görs i propositionen.

I propositionen lämnas allmänna synpunkter på verksamhet med partssammansatta
organ inom den kommunala sektorn. Utskottet kan i allt
väsentligt instämma i vad som i dessa delar sägs i propositionen. Arbetsrättsreformen
är grunden för de anställdas rätt till insyn och medbestämmande.
Den är utgångspunkten för förslaget om partssammansatta organ
liksom för alla andra förslag om fördjupad företagsdemokrati i kommunerna
och landstingskommunerna. Genom arbetsrättsreformen har riktlinjer
dragits upp för gränsdragningen mellan den politiska demokratin och
företagsdemokratin. Reformer på den kommunala sektorn får inte rubba
denna avvägning mellan den politiska demokratin och företagsdemokratin.
För den kommunala sektorn gäller självfallet inte samma förutsättningar som
förden privata sektorn. Även mellan statlig och kommunal verksamhet finns
skillnader som måste beaktas i detta sammanhang. De kommunala nämnderna
har en renodlat politisk sammansättning. Kommunallagen utgår från
att de förtroendevalda i nämnderna deltar även i beredningen av ärendena
och i verkställandet av besluten. Utmärkande förden kommunala verksamheten
är att ett politiskt ansvar kan utkrävas i alla frågor.

Förslaget i propositionen innebär att partssammansatta organ med förvaltnings-
och verkställighetsuppgifter skall kunna inrättas i kommuner, landstingskommuner
och kommunalförbund. Utskottet anser att sådana partssammansatta
organ blir ett värdefullt komplement till de medinflytandeformer
som MBL erbjuder. Verksamhet med partssammansatta organ har
fördelar på den kommunala sektorn i det hänseendet att de anställdas
medbestämmande därigenom på ett naturligt och väl avgränsat sätt byggs in i
den kommunala organisationen.

Propositionens förslag är enligt utskottets mening i det stora hela väl
avvägt. Det anger en rimlig lösning på frågan hur verksamheten med
partssammansatta organ skall kunna lösas samtidigt som den politiska
demokratin lämnas orubbad.

I motionen 1978/79:2640 av Britta Hammarbacken m. fl. (c) yrkas att
riksdagen avslår propositionen i avvaktan på fullföljt utredningsarbete.
Motionärerna åberopar att frågan om partssammansatta organ är av principiell
betydelse och att den, som framgår av remissyttrandena över demokratiutredningens
förslag, kan vara av komplicerad beskaffenhet. Ett betänkande
av kommittén för fortsatt utredning av frågan om medbestämmande för de
kommunalt anställda borde ha inväntats innan ett förslag förelädes riksdagen.
Motionärerna förutsätter dessutom att yttrande från lagrådet inhämtas
innan en ny proposition läggs fram.

KU 1978/79:38

Frågan om partssammansatta organ inom den kommunala sektorn har
först behandlats av den gemensamma utredning, den s. k. PSO-utredningen,
som parterna på den kommunala arbetsmarknaden har genomfört. I sin
rapport fastslog utredningen att parterna är ense om bedömningen att
kommunallagen bör ändras så att det blir möjligt att inrätta partssammansatta
organ med viss beslutsrätt. Demokratiutredningen har sedan behandlat
frågan i sitt betänkande som i denna del var i huvudsak enhälligt. En bred
majoritet av remissinstanserna var positiva till demokratiutredningens
förslag om partssammansatta organ. De synpunkter och önskemål om
förbättringar som framfördes av vissa remissinstanser har på flera punkter
beaktats i propositionen. Det gäller bl. a. den viktiga gränsdragningen mellan
de frågor som måste förbehållas de politiska organen och de ärenden som kan
överlämnas åt partssammansatta organ. Utskottet anser det angeläget att
lösningen av frågan om partssammansatta organ inom den kommunala
sektorn inte dröjer längre. Mot den bakgrunden avstyrker utskottet motionsyrkandet
om avslag på propositionen. Utskottet delar motionärernas uppfattning
att den föreslagna lagstiftningen om partssammansatta organ har
principiell räckvidd. Det finns därför anledning för statsmakterna att noga
följa de nya reglernas tillämpning.

I det följande tar utskottet upp vissa frågor i anslutning till propositionen
vilka utskottet har funnit anledning att uppmärksamma närmare.

Frågan om de konstitutionella förutsättningarna för verksamhet med
partssammansatta organ i kommuner och landstingskommuner behandlas i
demokratiutredningens betänkande, i några remissyttranden och i propositionen.
Avgörande för frågan om de partssammansatta organens förenlighet
med RF är vilken rättslig ställning och vilka befogenheter organen kommer
att få enligt den föreslagna lagstiftningen. Utskottet vill peka på att
lagförslaget innebär att de partssammansatta organens uppgifter avser
beredning, förvaltning och verkställighet. Dessutom gäller enligt lagförslaget
att frågor om den kommunala verksamhetens mål, inriktning, omfattning
och kvalitet inte får överlämnas åt partssammansatta organ. Det blir således
inte möjligt att tilldela organen sådan kommunal beslutanderätt som avses i 1
kap. 7 § regeringsformen och är förbehållen de politiskt valda organen och
som enligt 1 kap. 5 § kommunallagen tillkommer fullmäktige. Vidare gäller
att ärenden som avser myndighetsutövning mot enskild med vissa angivna
undantag inte skall kunna handläggas av partssammansatta organ. Utskottet
vill även erinra om att de kollektivavtal som skall ligga till grund för
verksamheten med partssammansatta organ måste godkännas av fullmäktige
och att det också är fullmäktige som på grundval av avtalen beslutar om
inrättande av organen och fastställer dessas uppgifter.

De partssammansatta organens uppgiftsområde begränsas enligt propositionens
lagförslag i sakligt hänseende endast genom föreskriften att organen
får ha hand om ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller
landstingskommunen som arbetsgivare och dess arbetstagare. Som framgår

KU 1978/79:38

av demokratiutredningens betänkande och propositionen är tanken att de
partssammansatta organen i första hand skall arbeta med frågor som gäller
personalpolitik, personaladministration, arbetsmiljö-, rationaliserings- och
organisationsfrågor, personalinformation och planläggning av det löpande
förvaltningsarbetet.

Vid sidan av den mycket allmänt hållna sakliga begränsning som sålunda
anges i lagförslaget begränsas de partssammansatta organens uppgiftsområde
genom föreskrifter av mera formell karaktär. Det sker på tre vägar som delvis
sammanfaller och som tillsammans är av avgörande betydelse när ett
partssammansatt organs uppgifter skall bestämmas.

De partssammansatta organen kan bara få berednings-, förvaltnings- och
verkställighetsfunktioner. Denna begränsning medför att partssammansatta
organ inte kan utöva kommunens beslutanderätt, som enligt 1 kap. 5 §
kommunallagen tillkommer fullmäktige. Denna beslutanderätt omfattar alla
viktigare finansiella frågor. Fullmäktige beslutar om förfogande över
kommunens förmögenhet, om utgifter, anslag och anslagsvillkor, om
kommunalskattens storlek samt om den kommunala förvaltningens organisation
och verksamhetsformer. Partssammansatta organ kan inte heller få till
uppgift att avgöra sådana frågor som fullmäktige har delegerat till en nämnd
med stöd av 1 kap. 5 § kommunallagen.

Frågor som avser den kommunala verksamhetens mål, inriktning, omfattning
eller kvalitet får enligt propositionens förslag inte överlämnas för
avgörande åt partssammansatta organ. Den gränsdragning mellan den
politiska demokratin och företagsdemokratin som görs genom denna regel får
sitt innehåll i de uttalanden som i samband med arbetsrättsreformen gjordes i
förarbetena till LOA. Hela det område som enligt dessa förarbeten bör
förbehållas de politiska organen undantas från de partssammansatta organens
uppgiftsområde. Uttalandena tjänar till ledning när det gäller att
bestämma de partssammansatta organens uppgifter.

Ärenden enligt 3 § första stycket förvaltningslagen (1971:290), dvs. ärenden
som avser myndighetsutövning mot enskild, skall med vissa angivna
undantag enligt propositionens förslag inte få överlämnas åt partssammansatta
organ. Därigenom undantas i princip verksamhet som riktar sig mot
allmänheten från de partssammansatta organens uppgiftsområde.

Utskottet anser att de partssammansatta organens uppgifter avgränsas i
propositionens lagförslag och motiv på ett sätt som är lämpligt med hänsyn
såväl till gränsdragningen mellan den politiska demokratin och företagsdemokratin
som till syftet med organens verksamhet. För att ett partssammansatt
organ skall kunna få förvaltnings- och verkställighetsuppgifter fordras att
frågorna är av den arten att avgörandet inte kräver politiska avvägningar. Det
är enligt utskottets uppfattning viktigt att de partssammansatta organens
uppgifter bestäms så attverksamheten inte kommer att påverka de politiska
förhållandena i kommunen eller landstingskommunen.

I propositionen illustreras den gränsdragning som blir nödvändig i

KU 1978/79:38

praktiken, när ett partssammansatt organs uppgifter skall bestämmas, med
exempel från barnomsorgsområdet. Bl. a. anförs att ett partssammansatt
organ kan få till uppgift att inom de ekonomiska ramar som parterna har
kommit överens om avgöra vissa frågor som rör arbetsmiljön på daghemmen
i kommunen.

Utskottet vill erinra om att det av bestämmelsen i 1 kap. 5 § kommunallagen
om funktionsfördelningen mellan de kommunala organen foijer att
befogenheten att bevilja anslag ligger hos fullmäktige. Av de tidigare nämnda
uttalandena om medbestämmandets gränser i förarbetena till LOA framgår
att det bör tillkomma de politiska organen att bestämma de ramar, inbegripet
resursramar, inom vilka myndigheternas verksamhet skall bedrivas.

I propositionen anförs vidare att partssammansatta organ aldrig kan få
avgöra frågor om intagningsregler eller lämplig personaltäthet eller gruppstorlek
i daghemmen. Inte heller kan partssammansatta organ få bestämma i
vilken takt den kommunala barnomsorgen skall byggas ut eller om daghemmen
skall prioriteras på familjedaghemmens bekostnad och vice versa. Det
måste enligt propositionen ankomma på de politiskt valda organen att besluta
i sådana frågor. Utskottet instämmer i dessa uttalanden.

Ett partssammansatt organ är avsett att ingå i den kommunala organisationen
som ett organ av sitt eget slag. Demokratiutredningen påpekar att
partssammansatta organ enligt den modell som utredningen föreslår inte blir
att betrakta som nämnd i kommunalrättslig mening utan som en särskild
form av verkställighets- och samrådsorgan på lägre nivå. I propositionen
framhålls att det partssammansatta organet är ett särskilt förvaltnings- och
verkställighetsorgan som är underställt nämnden.

Enligt demokratiutredningens förslag är det nämnden som inom de tamar
som anges i kollektivavtalet beslutar att uppgifter skall överföras till det
partssammansatta organet. I propositionen väljs en annan modell. Fullmäktige
inrättar det partssammansatta organet och anger dess uppgifter i ett
reglemente när fullmäktige har godkänt medbestämmandeavtalet. Med
denna modell fyller nämnden inte någon funktion när det gäller inrättandet
av ett partssammansatt organ och överföring av uppgifter till organet.

Utskottet vill understryka att de partssammansatta organens ställ ning i den
kommunala organisationen inte förändras i förhållande till demokratiutredningens
förslag på grund av den nya metod för inrättande och uppgiftsöverföring
som föreslås i propositionen. Partssammansatta organ är en särskild
typ av organ. De har inte ställning av nämnder utan är underställda dessa. De
kan inte vara verksamma på de områden som är förbehållna de politiskt
sammansatta organen.

Mot bakgrund av vad som nyss anförts anser utskottet också att rätten att
återkalla uppdrag som har lämnats till partssammansatta organ, såsom
föreslås i propositionen, skall utövas av nämnderna. Detta ökar möjligheterna
att utan alltför stort dröjsmål genomföra en återkallelse, om en sådan
åtgärd skulle bli nödvändig. Utskottet anser det också lämpligt med hänsyn

KU 1978/79:38

till de partssammansatta organens ställning att revisionsansvaret för organens
verksamhet ligger kvar hos nämnderna. Att de partssammansatta
organen är underställda nämnderna markeras också av att de inte har rätt att
väcka ärenden hos fullmäktige. Det är inte heller möjligt att framställa
interpellation till ordföranden i ett partssammansatt organ. Vidare är
kommunallagens bestämmelser om beredningstvång inte tillämpliga på de
partssammansatta organen.

Förslaget i propositionen innebär att frågan om inrättande av partssammansatta
organ kan komma att prövas både som kommunalbesvärsmål och
som arbetstvist. Kommunalbesvär kan anföras såväl överfullmäktiges beslut
om inrättande av partssammansatta organ som över beslut av ett partssammansatt
organ. Besvärsmyndighetens prövning i kommunalbesvärsmålet
sker med tillämpning av bl. a. kommunallagens bestämmelser, medan
arbetsdomstolens avgöranden i arbetstvister vilar på arbetsrättslig grund. I
detta sammanhang kan noteras att ett kollektivavtal som strider mot
kommunallagen är utan verkan. Propositionens förslag om rättslig reglering
av de partssammansatta organen innebär att man får en något klarare
skiljelinje mellan kommunalrätt och arbetsrätt. Detta utesluter inte att
problem rörande förhållandet mellan de båda regelsystemen kan uppkomma.
Dessa problem får överlämnas åt rättspraxis. Några särskilda lagstiftningsåtgärder
med anledning av att vissa frågor kan komma att prövas både som
kommunalbesvärsmål och som arbetstvist anser utskottet inte behövliga.
När de partssammansatta organen väl fungerar i enlighet med medbestämmandeavtalet
och det reglemente som fullmäktige antagit torde det i
praktiken inte finnas något större utrymme för arbetsrättsliga tvister mellan
kommunen och arbetstagarorganisationerna rörande verksamheten med
organen.

Utöver det ovan anförda har propositionen inte gett utskottet anledning till
något särskilt uttalande. Utskottet tillstyrker att riksdagen godtar de båda
lagförslagen med vissa redaktionella ändringar som framgår av bilagorna 1

och 2.

I motionen 1978/79:1095 av Hilding Johansson m. fl. (s), vilken väcktes
under den allmänna motionstiden, föreslås att riksdagen hemställer hos
regeringen att den snarast lägger fram förslag på grundval av demokratiutredningens
betänkande Företagsdemokrati i kommunerna och landstingskommuner.
Utskottet föreslår att motionen förklaras besvarad med vad
utskottet har anfört.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med anledning av propositionen 1978/79:188 och med avslag på
motionen 1978/79:2640 antar de i bilagorna 1 och 2 till detta
betänkande intagna förslagen till lag om ändring i kommunallagen
(1977:179) och lag om ändring i lagen (1957:281) om
kommunalförbund,

KU 1978/79:38

2. förklarar motionen 1978/79:1095 besvarad med ställningstagandet
under 1 och med vad utskottet anfort.

Stockholm den 10 maj 1979

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: Karl Boo (c), Hilding Johansson (s), Holger Mossberg (s), Bertil
Fiskesjö (c), Torkel Lindahl (fp), Sven-Erik Nordin (c), Lars Schött (m). Bengt
Kindbom (c), Yngve Nyquist (s), Britta Hammarbacken (c), Per Unckel (m).
Marianne Stålberg (s), Lars-lngvar Sörenson (s) och Gusti Gustavsson (s).

Särskilda yttranden

1. av Britta Hammarbacken (c)

I motion 1978/79:2640 hemställs att riksdagen beslutar avslå proposition
1978/79:188 i avvaktan på fullföljt utredningsarbete. Denna proposition är
grundad på förslag som utarbetats av utredningen om den kommunala
demokratin. Under remissbehandlingen påpekade ett flertal instanser att
bl. a. frågan om partssammansatta organ är principiellt och praktiskt
komplicerad. Av denna anledning tillkallades en särskild kommitté för
fortsatt utredning av frågan om medbestämmande för de anställda i
kommuner och landstingskommuner. Ur direktiven till denna utredning kan
citeras: ”Demokratiutredningens förslag om partsammansatta organ med
beslutanderätt bör övervägas särskilt.” Det är därför förvånande att regeringen
ansett sig kunna undvara den analys som (enligt kommittéberättelsen) var
avsedd att lämnas redan under innevarande år. Denna analys borde enligt
min mening ha inväntats. Utskottet i övrigt ansåg att förslaget skulle
sakbehandlas. Man instämmer däremot i uppfattningen att den föreslagna
lagstiftningen har principiell räckvidd och anser därför att det finns anledning
för statsmakterna att noga följa de nya reglernas tillämpning. Då detta
förutsätter en möjlighet att efter en tids praktisk tillämpning göra en
utvärdering av de erfarenheter som vunnits särskilt på de områden som
kritiserats under remisstiden, har jag ansett det möjligt att biträda utskottets
bedömningar trots min principiella invändning.

2. av Bertil Fiskesjö (c) och Britta Hammarbacken (c).

Utredningen om den kommunala demokratin föreslog att de kommunala
nämnderna skulle kunna överlåta vissa beslutsbefogenheter till partssammansatt
organ. Besluten i dessa organ skulle anmälas till vederbörande

KU 1978/79:38

nämnd. Nämnden tillerkändes vidare rätten att om "synnerliga skäl” förelåg
återkalla givna uppdrag.

I propositionen och i utskottsbetänkandet fastläggs en delvis annorlunda
ordning. Det är fullmäktige som skall inrätta de partssammansatta organen
och fastställa deras uppgifter. Anmälningsskyldigheten till nämnden tas bort.
Genom dessa revideringar förändras onekligen de partssammansatta organens
ställning. De blir mera fristående gentemot de nämnder som de övertar
uppgifter ifrån.

Trots dessa förändringar skall dock återkallelserätten enligt förslaget ligga
kvar på vederbörande nämnd. Det innebär således att uppdraget ges av ett
organ - fullmäktige - medan rätten att återta uppdraget läggs på ett annat -nämnden. Detta är enligt vår mening ingen bra ordning. Den strider mot den i
övrigt allmänt gällande principen att en som ger ett uppdrag också har rätten
att återkalla det. Förslaget innebär också att en ur praktisk och rättslig
synpunkt oklar situation kan uppstå. Fullmäktiges ursprungliga beslut om
det partssammansatta organets uppgifter kvarstår trots att dessa helt eller
delvis kan ha återkallats av vederbörande nämnd. En särskild svårighet
uppstår i de fall ett partssammansatt organ övertagit uppgifter från flera
nämnders sakområden.

Det riktiga borde således enligt vår mening har varit att såväl delegationsrätten
som återkallelserätten lagts antingen på vederbörande nämnd eller på
fullmäktige.

KU 1978/79:38

Bilaga I

Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1977:179)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen (1977:179)
dels att 1 kap. 5 § och 7 kap. 2 och 3 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 kap. 13 a § och 13 b §, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Av utskottet föreslagen lydelse

1 kap. 5 §'

Kommuns och landstingskommuns beslutanderätt utövas av fullmäktige.

Förvaltning och verkställighet ankommer på styrelsen och övriga nämnder.
Nämnderna bereder även ärenden som skall avgöras av fullmäktige. För
sådan uppgift kan tillsättas särskild beredning bestående av en eller flera
personer.

/ kommuner och landstingskommuner/dr
inrättas partssammansatta
organ med uppgift att svara för
viss beredning, förvaltning och verkställighet
inom styrelsens eller andra
nämnders verksamhetsområden.
Fullmäktige får uppdraga åt styrelsen eller annan nämnd att i fullmäktiges
ställe fatta beslut i viss grupp av ärenden, i den mån ej annat följer av lag eller
annan författning. Sådant uppdrag får ej avse ärenden som är av principiell
beskaffenhet eller i övrigt av större vikt.

3 kap. 13 a §2

Fullmäktige inrättar partssammansatta
organ. Ett sådant organ kan, om ej

11 propositionens förslag har tredje stycket följande lydelse: ”1 kommuner och
landstingskommuner får tillsättas partssammansatta organ. Ett sådant organ kan, om
ej annat följer av lag eller annan författning, ha till uppgift att inom styrelsens eller
andra nämnders verksamhetsområden svara för beredning, förvaltning och verkställighet
i ärenden som rör förhållandet mellan kommunen eller landstingskommunen
som arbetsgivare och dess arbetstagare. Till ett partssammansatt organ får
ej överlämnas att avgöra frågor som avser den kommunala eller landstingskommunala
verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet eller frågor som avses i 3 5
första stycket förvaltningslagen (1971:290) med undantag av ärenden om anställning,
ledighet, vikariat och förslagsbelöning."

2 Motsvaras av 1 kap. 5 § tredje stycket i propositionens förslag. I detta förslag har första
stycket första meningen den lydelse som framgår av not 1.

KU 1978/79:38

Nuvarande lydelse

Av utskottet föreslagen lydelse

annatföljer av lag eller annan författning,
ha till uppgift att inom styrelsens
eller andra nämnders verksamhetsområden
svara för beredning,
förvaltning och verkställighet i ärenden
som rör förhållandet mellan kommunen
eller landstingskommunen som
arbetsgivare och dess arbetstagare.
Till ett partssammansatt organ får ej
överlämnas att avgöra frågor som
avser den kommunala eller landstingskommunal
verksamhetens mål, inriktning,
omfattning eller kvalitet eller
frågor som avses i 3 § första stycket
förvaltningslagen (1971:290) med
undantag av ärenden om anställning,
ledighet, vikariat och förslagsbelöning.

3 kap. 13 b §'

Ett partssammansatt organ består
av företrädare för kommunen eller
landstingskommunen och av företrädare
för arbetstagarna. Kommunens
eller landstingskommunens företrädare
i ett partssammansatt organ väljs av
fullmäktige eller av styrelsen eller
annan nämnd som fullmäktige utser.
Arbetstagarnas företrädare utses av
berörda arbets tagarorganisa tioner.

Fullmäktige fastställer reglementen
för de partssammansatta organen i
kommunen eller landstingskommunen.
I reglementet anges det partssammansatta
organets uppgifter,
sammansättning, mandattid och
verksamhetsformer. Bestämmelserna
i 3 kap. 9§ andra stycket och 10 §
tredje stycket tillämpas också på ett

1 Motsvaras av 3 kap. 13 a § i propositionens förslag. 1 detta förslag har första
stycket dessutom en första mening av följande lydelse: ”Fullmäktige tillsätter
partssammansatta organ.”

KU 1978/79:38

Nuvarande lydelse Av utskottet föreslagen lydelse

partssammansatt organ. Detsamma
galler i fråga om bestämmelserna i 3
kap. 10 § andra stycket omförande av
protokoll, protokolls innehåll, justering
av protokoll, tillkännagivande om
justering och reservation.

Styrelsen eller en annan nämnd
inom vars verksamhetsområde ett
partssammansatt organ har tillsatts får
återkalla uppdrag som överlämnats till
organet, om synnerliga skäl /'öreligger
till det.

7 kap. 2 §'

I fråga om besvär över beslut av
kommunstyrelsen eller annan kommunal
nämnd skall bestämmelserna
i 1 § om besvär över beslut av
kommunfullmäktige tillämpas på
motsvarande sätt, om ej annat sägs i
3 § eller är särskilt föreskrivet. I fråga
om besvär över beslut av förvaltningsutskottet
eller annan landstingskommunal
nämnd skall bestämmelserna
i 1 § om besvär över
beslut av landsting tillämpas på
motsvarande sätt, om ej annat sägs i
3 § eller är särskilt föreskrivet.
Besvär får ej anföras över beslut av
rent förberedande eller verkställande
art.

1 fråga om besvär över beslut av
kommunstyrelsen, annan kommunal
nämnd eller partssammansatt
organ skall bestämmelserna i 1 § om
besvär över beslut av kommunfullmäktige
tillämpas på motsvarande
sätt, om ej annat sägs i 3 § eller är
särskilt föreskrivet. 1 fråga om besvär
över beslut av förvaltningsutskottet,
annan landstingskommunal nämnd
eller partssammansatt organ skall
bestämmelserna i 1 § om besväröver
beslut av landsting tillämpas på
motsvarande sätt, om ej annat sägs i
3 § eller är särskilt föreskrivet.
Besvär får ej anföras över beslut av
rent förberedande eller verkställande

art.

Bestämmelserna i första stycket gäller även beslut som har fattats med stöd
av uppdrag enligt 3 kap. 12 §. I fråga om beslut som ej har protokollförts
särskilt räknas besvärstiden från den dag då justering av protokoll, som har
förts vid det sammanträde med styrelsen eller nämnden varvid beslutet har
anmälts, har tillkännagivits på anslagstavlan.

Bestämmelserna i första stycket gäller också i fråga om besvär över sådant
beslut av revisorerna som avses i 5 kap. 4 §.

1 Överensstämmer med 7 kap. 2 S i propositionens förslag.

KU 1978/79:38

Nuvarande lydelse

Av utskott el föreslagen lydelse

7 kap. 3 §'

Fullmäktige får utse särskild
nämnd med uppgift att pröva besvär
över styrelsens, annan nämnds eller
revisorernas beslut om tillsättning av
eller förordnande på kommunal eller
landstingskommunal tjänst, entledigande
från sådan tjänst eller disciplinär
åtgärd mot tjänsteman, om
besvär över beslutet annars skulle ha
anförts enligt 2 §. Bestämmelserna i
4-10, 13-17, 19 och 20 §§ förvaltningslagen
(1971:290) tillämpas på
motsvarande sätt i ärende hos sådan
besvärsnämnd.

Fullmäktige får utse särskild
nämnd med uppgift att pröva besvär
över styrelsens, annan nämnds,
partssammansatt organs eller revisorernas
beslut om tillsättning av eller
förordnande på kommunal eller
landstingskommunal tjänst, entledigande
från sådan tjänst elier disciplinär
åtgärd mot tjänsteman, om
besvär över beslutet annars skulle ha
anförts enligt 2 §. Bestämmelserna i
4-10, 13-17, 19 och 20 §§ förvaltningslagen
(1971:290) tillämpas på
motsvarande sätt i ärende hos sådan

besvärsnämnd.

Reglemente för besvärsnämnd antages av fullmäktige.

Om ej annat föreskrives i reglementet, tillämpas bestämmelserna i 3 kap.
13 § andra stycket, med undantag av hänvisningen till 3 kap. 9 Sandra stycket
och 3 kap. 11 § första stycket, på motsvarande sätt på besvärsnämnd.

Om besvärsnämnd finns, får den som är missnöjd med beslut som avses i
första stycket anföra besvär hos nämnden inom den tid, som föreskrives i 1 §
andra stycket och 2 § andra stycket.

Beträffande besvär över besvärsnämnds beslut tillämpas bestämmelserna i
1 § på motsvarande sätt. Till stöd för sådana besvär får dessutom åberopas att
det hos besvärsnämnden överklagade beslutet är oriktigt på någon sådan
grund som sägs i 1 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

1 Överensstämmer med 7 kap. 3 § i propositionens förslag.

KU 1978/79:38

Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:281) om kommunalförbund

Härigenom föreskrivs, att 3 och 12 §§ lagen (1957:281) om kommunalförbund1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Av utskottet föreslagen lydelse

3 §2

Kommunalförbunds beslutanderätt utövas av förbundets fullmäktige.
Förvaltning och verkställighet tillkomma förbundets styrelse och övriga
nämnder. Nämnderna bereda även ärenden som skola avgöras av fullmäktige.
För sådan uppgift kan särskild beredning bestående av en eller flera

personer tillsättas.

Där ej annat är särskilt föreskrivet,
tillämpas bestämmelserna i 3 kap.
1-16 §§ kommunallagen (1977:179)
på motsvarande sätt i fråga om
kommunalförbunds styrelse och övriga
nämnder m. m.

/ kommunalförbund får inrättas
partssammansatta organ med uppgift
att svara för viss beredning, förvaltning
och verkställighet inom styrelsens eller
andra nämnders verksamhetsområden.

§3

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

1 Lagen omtryckt 1977:181.

21 propositionens förslag har tredje stycket följande lydelse: ”1 kommunalförbund får
tillsättas partssammansatta organ. Ett sådant organ kan, om ej annat följer av lag eller
annan författning, ha till uppgift att inom styrelsens eller andra nämnders verksamhetsområden
svara för beredning, förvaltning och verkställighet i ärenden som rör
förhållandet mellan förbundet som arbetsgivare och dess arbetstagare. Till ett
partssammansatt organ (år ej överlämnas att avgöra frågor som avser förbundsverksamhetens
mål, inriktning, omfattning eller kvalitet eller frågor som avses i 3 § första
stycket förvaltningslagen (1971:290) med undantag av ärenden om anställning,
ledighet, vikariat och förslagsbelöning.”

3 Överensstämmer med 12 § i propositionens förslag.

GOTAB 62186 Stockholm 1979