med anledning av propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för skogspolitiken, m. m. jämte motioner (Betänkande 1978/79:JoU30 Jordbruksutskottet)

JoU 1978/79:30

Jordbruksutskottets betänkande
1978/79:30

med anledning av propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för
skogspolitiken, m. m. jämte motioner
Propositionen

Hemställan

I propositionen 1978/79:110 har regeringen (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen

dels att antaga de av lagrådet granskade förslagen till skogsvårdslag och lag
om ändring i lagen (1974:434) om bevarande av bokskog med vidtagna
ändringar,

dels att antaga det till regeringsprotokollet den 22 februari 1979 fogade
förslaget till

1. lag om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, dels att

2. godkänna de i regeringsprotokollet den 11 januari 1979 förordade

riktlinjerna för skogspolitiken,

3. godkänna de i propositionen förordade grunderna för statligt

ekonomiskt stöd till skogsbruket,

4. godkänna vad i propositionen anförts om användningen av

skogsvårdsavgiftsmedlen.

Vidare har regeringen föreslagit riksdagen att

5. till Skogsstyrelsen för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av
19 989 000 kr.,

6. till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1979/80 anvisa ett
förslagsanslag av 87 284 000 kr.,

7. till Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering m. m. för budgetåret
1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 3 385 000 kr.,

8. medge att under budgetåret 1979/80 statsbidrag beviljas med sammanlagt
högst 100 000 000 kr. till skogsvård m. m.,

9. till Bidrag till skogsvård m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett
förslagsanslag av 85 000 000 kr.,

10. medgeatt under budgetåret 1979/80 statsbidrag beviljas med sammanlagt
högst 32 500 000 kr. till byggande av skogsvägar,

11. medge att under budgetåret 1979/80 statlig garanti lämnas för lån till
byggande av skogsvägar med sammanlagt högst 3 000 000 kr.,

12. medge att förluster på grund av statlig lånegaranti till byggande av
skogsvägar får täckas från anslaget Stöd till byggande av skogsvägar,

13. till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1979/80 anvisa ett

1 Riksdagen 1978/79. 16 sami. Nr 30

JoU 1978/79:30

förslagsanslag av 30 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

14. till Främjande av skogsvård m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett
reservationsanslag av 4 250 000 kr.,

15. till Sveriges lantbruksuniversitet: Skogsvetenskapliga fakultetens
driftkostnader för budgetåret 1979/80 utöver i prop. 1978/79:100 bil. 13
föreslaget reservationsanslag anvisa ytterligare 1 300 000 kr.,

16. till Skoglig forskning för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag
av 8 039 000 kr.,

17. bemyndiga regeringen att godkänna avtal angående stöd till kollektiv
forskning rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m. i enlighet
med vad i propositionen anförts,

18. till Stöd till kollektiv forskning rörande skogsträdsförädling och
skogsgödsling m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av
3 350 000 kr.,

19. bemyndiga regeringen att godkänna avtal angående stöd till kollektiv
skogsteknisk forskning i enlighet med vad i propositionen anförts,

20. till Stöd till kollektiv skogsteknisk forskning för budgetåret 1979/80
anvisa ett reservationsanslag av 7 800 000 kr.

Propositionen har hänvisats till skatteutskottet beträffande förslaget till lag
om ändring i lagen (1946:342)om skogsvårdsavgift och till jordbruksutskottet
i fråga om övriga förslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för skogspolitiken. Enligt
förslaget skall skogen skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull
virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvårdens och andra
allmänna intressen.

1 propositionen föreslås en ny skogsvårdslag som skall ersätta den nu
gällande skogsvårdslagen (1948:237). Skogsvårdslagstiftningen är ett av
medlen i skogspolitiken, och den nya lagstiftningen syftar till att tillgodose de
allmänna riktlinjerna för denna politik.

Den nya skogsvårdslagen föreslås till skillnad från den nuvarande gälla
även statens och kyrkans skogar. Enligt förslaget införs skyldighet att sörja
för återväxt av skog inte bara som nu efter avverkning och när skog har
skadats utan även när tillväxten avsevärt understiger den tillväxt som är
möjlig. 1 vissa fall skall skogsvårdsstyrelsen kunna kräva att överårig skog
föryngras. Skyldighet införs att vårda ungskog genom röjning. Lagen
innehåller bestämmelser om begränsning av rätten att slutavverka växtkraftig
skog och om ransonering av den slutavverkningsmogna skogen. Skyldigheten
för skogsägare att anmäla avverkning behålls i stort sett oförändrad.
Skogsvårdsstyrelsen ges möjlighet att i särskilda fall föreskriva vilka åtgärder
som skall vidtas med hänsyn till naturvårdens intressen. Den nya lagen

JoU 1978/79:30

föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.

Det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket föreslås öka väsentligt
fr. o. m. den 1 januari 1980. Sammantagna innebär förslagen en uppräkning
med 90 %. En väsentlig del föreslås liksom hittills utgå inom ett särskilt
skogligt stödområde i norra Sverige.

I fråga om den skogliga forskningen föreslås en kraftigt ökad statlig
satsning. Sammanlagt föreslås vid sidan av Sveriges lantbruksuniversitets
anslag för verksamheten en uppräkning med närmare 30 %.

Skogsägarna medverkar i finansieringen av vissa statliga åtgärder på det
skogliga området via skogsvårdsavgiften. I propositionen föreslås att avgiften
höjs från 0,9 promille av skogsbruksvärdet till 3 promille.

Lagförslagen

De till utskottet remitterade lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till
Skogsvårdslag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av markens
virkesproducerande förmåga skötas så att den varaktigt ger en hög och
värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvårdens
och andra allmänna intressen.

2 § Med skogsmark avses i denna lag

1. mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig
utsträckning används för annat ändamål,

2. mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot
att fjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som
skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk
för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna
bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke
om året per hektar.

3 § Denna lag hindrar inte att skogsmark tas i anspråk för annat ändamål än
virkesproduktion.

JoU 1978/79:30

4 § Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter som
har meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964:822) eller annan lag.

Anläggning av skog på skogsmark

5 § Ny skog skall anläggas på skogsmark

1. om markens virkesproduducerande förmåga efter avverkning eller på
grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätt,

2. om marken ligger outnyttjad,

3. om skogen är så gles eller till så stor del består av för marken olämpligt
trädslag att dess tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig.

Åtgärd enligt första stycket skall vidtas i fall som anges i 1 och 2 utan
dröjsmål och i fall som anges i 3 inom skälig tid.

6 § Om ett skogsbestånd är överårigt och markens virkesproducerande
förmåga tas till vara endast i ringa utsträckning på grund av röta eller
självgallring i beståndet, får skogsvårdsstyrelsen besluta att beståndet skall
slutavverkas och ny skog anläggas.

7 § Vid anläggning av ny skog skall de föryngringsåtgärder vidtas som kan
behövas för att trygga återväxten av skog av tillfredsställande täthet och
beskaffenhet i övrigt. Föreskrifter om föryngringsmetod, markberedning,
sådd, plantering, vård av plantskog och andra åtgärder i nämnda syfte
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

8§ Om det är påkallat från skogsvårdssynpunkt, för regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som förbjuder
eller ställer upp villkor för

1. användning av visst slag av skogsodlingsmaterial av inhemskt eller
utländskt ursprung vid anläggning av skog,

2. handel med sådant material.

Med skogsodlingsmaterial avses frön, plantor, sticklingar och andra former
av förökningsmaterial, avsedda för anläggning av skog.

9 § Röjning av plantskog eller ungskog skall ske, när skogen är så tät eller av
sådan beskaffenhet i övrigt att produktionen av värdefullt virke väsentligt
hämmas.

Om skogen är nära gallringsbar ålder, för skogsvårdsstyrelsen i särskilda fall
medge att röjningen ersätts med tidig gallring.

10 § Skogsmarkens ägare är ansvarig för anläggning och vård av ny skog.

11 § Skogsvårdsstyrelsen för i särskilda fall medge undantag från 5, 7 och

9 §§.

JoU 1978/79:30

Avverkning av skog på skogsmark

12 § Avverkning på skogsmark får inte ske på annat sätt än genom

1. röjning eller gallring som främjar skogens utveckling,

2. slutavverkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog.

13 § Skog får inte slutavverkas förrän den har nått sådan ålder att endast en
mindre ökning av dess medelproduktion kan erhållas, om skogen får stå kvar.
Medelproduktionen beräknas som tillväxten i medeltal per år från det att
skogen anlades.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter
om den tidigaste slutavverkningsålder som skall gälla för olika
trädslag inom skilda delar av landet på mark av olika bonitet.

Skogsvårdsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från första
stycket.

14 § Skogsmarkens ägare svarar för att slutavverkning bedrivs så att en jämn
åldersfördelning av skogen på hans brukningsenhet främjas.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter
om hur stor andel av en brukningsenhets skogsmarksareal som
årligen eller eljest periodvis får slutavverkas.

Skogsvårdsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från första
stycket.

15 § Som brukningsenhet skall räknas den skogsmark inom en kommun
som tillhör samma ägare, om ej annat följer av föreskrifter som meddelas av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

16 § Skogsvårdsstyrelsen skall på begäran meddela beslut på förhand
huruvida viss avverkning är förenlig med 13 eller 14 §.

17 § Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta
skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark.

Svårföryngrad skog och skyddsskog

18 § Regeringen får föreskriva att skog som är svår att föryngra på grund av
dess ogynnsamma läge eller som behövs som skydd mot sand- eller jordflykt
eller för att förhindra att fjällgränsen flyttas ned skall avsättas som
svårföryngrad skog eller skyddsskog.

JoU 1978/79:30

19 § I svårföryngrad skog eller skyddsskog får avverkning inte ske utan
skogssvårdsstyrelsens tillstånd.

I samband med att tillstånd ges kan skogsvårdsstyrelsen besluta om
åtgärder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten.

Tillstånd behövs inte för röjning eller gallring som främjar skogens
utveckling.

Insektshärjning

20 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om bekämpning av insektshärjning i skog och om upparbetning
av skadad skog, utforsling eller lagring av virke och andra åtgärder som
behövs för att motverka uppkomsten av yngelhärdar.

Skogsmarkens ägare är ansvarig för att sådana åtgärder utförs. För
förebyggande åtgärder i samband med avverkning och lagring av virke är
också annan som har rätt att förfoga över skog eller virke ansvarig.

Naturvårdshänsyn

21 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid
skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning,
beståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars
sträckning.

Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så
ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Tillsyn

22 § Skogsstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av
denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Skogsvårdsstyrelsen
utövar den närmare tillsynen inom länet.

23 § Tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen enligt denna lag.

24 § Tillsynsmyndighet får meddela föreläggande eller förbud som behövs
för att denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen skall
efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas sedan det har visat sig att
myndighetens råd och anvisningar inte har följts. 1 brådskande fall eller när
det annars finns särskilda skäl, får dock föreläggande eller förbud meddelas
omedelbart.

I beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta

JoU 1978/79:30

vite.

Underlåter någon att efterkomma föreläggande, får tillsynsmyndigheten
förordna att åtgärden skall vidtas på den försumliges bekostnad.

25 § Föranleder avverkning förhållandevis dyra återväxtåtgärder i större
omfattning, får skogsvårdsstyrelsen i samband med avverkningen förordna
att säkerhet skall ställas för fullgörandet av åtgärderna.

Säkerhet får även krävas som villkor för tillstånd enligt 19 §.

Ställs inte säkerhet i fall som avses i första stycket, får skogsvårdsstyrelsen
meddela förbud att avverka skog på brukningsenheten utan
skogsvårdsstyrelsens tillstånd.

26 § Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifter skall tas ut i ärende
enligt denna lag.

Ansvar och besvär m. m.

27 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 § första stycket
eller 20 § första stycket,

2. bryter mot 12 §, 13 § första stycket eller 14 § första stycket,

3. bryter mot 19 § första stycket eller mot föreskrift om avverkning som
har meddelats med stöd av 19 § andra stycket,

4. bryter mot avverkningsförbud som avses i 25 §,

5. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits med
stöd av 17 §,

6. underlåter att iaktta föreläggande eller bryter mot förbud som har
meddelats för att föreskrift enligt 21 § skall efterlevas.

1 ringa fall döms ej till ansvar.

Flar flera medverkat till gärning som avses i första stycket gäller 23 kap. 4
och 5 §§ brottsbalken.

Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till
ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller
förbudet.

28 § Virke efter avverkning som innebär brott enligt denna lag eller värdet
därav skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt.

29 § Talan mot skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag förs hos
skogsstyrelsen genom besvär. Mot skogsstyrelsens beslut förs talan hos
regeringen genom besvär.

30 § Myndighet får förordna att dess beslut skall lända till efterrättelse utan
hinder av förd talan.

JoU 1978/79:30

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

2. Genom lagen upphävs skogsvårdslagen (1948:237) och förordningen
(1894:17 s. 1) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som
har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

4. Den som innehar skogsmark under ständig besittningsrätt och äger
tillgodogöra sig skogens avkastning utöver husbehovet eller som innehar
skogsmark med fideikommissrätt, skall vid tillämpningen av nya lagen anses
som skogsmarkens ägare.

5. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
de avvikelser från nya lagen som kan behövas med hänsyn till övergångssvårigheter
som kan föranledas av den genom lagen införda röjningsskyldigheten.

6. Tillstånd eller beslut som meddelats med stöd av 6,7,10,13,24 eller 26 §
skogsvårdslagen (1948:237) skall anses meddelade med stöd av motsvarande
bestämmelse i nya lagen, om inte regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer förordnar annat. Med stöd av 25 § förstnämnda lag meddelade
förordnanden skall gälla tills vidare. Avverkningsanmälan som gjorts före
nya lagens ikraftträdande skall anses ha fullgjorts enligt nya lagen.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:434) om bevarande av bokskog

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1974:434) om bevarande av bokskog
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Vägras tillstånd till avverkning av
icke utvecklingsbar bokskog och föranleder
detta att rationellt bokskogsbruk
avsevärt försvåras, är ägaren av
fastigheten och innehavare av särskild
rätt till fastigheten berättigade
till ersättning av staten för den skada
de härigenom lider.

Vägras i annat fall tillstånd enligt
denna lag, utgår ej ersättning.

Föreslagen lydelse

Vägras tillstånd till avverkning av
bokskog när hinder mot avverkningen
inte föreligger enligt 13 § skogsvårdslagen
(1979:000) och föranleder detta
att rationellt bokskogsbruk avsevärt
försvåras, är ägaren av fastigheten
och innehavare av särskild rätt till
fastigheten berättigade till ersättning
av staten för den skada de härigenom
lider.

Vägras i annat fall tillstånd enligt
denna lag, utgår ej ersättning.

JoU 1978/79:30

Med utvecklingsbar skog avses skog
som anses utvecklingsbar enligt skogsvårdslagen
(1948:237).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de under allmänna motionstiden 1979 väckta motionerna

1978/79:280 av Ulla Ekelund och Karl Erik Olsson (båda c) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att projekt Energiskogsodling vid Sveriges
lantbruksuniversitet får i uppgift att utföra försök i enlighet med motionens
syfte,

1978/79:382 av Gunnar Olsson (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att de riktlinjer för skogspolitiken som senare i vår dras upp
innefattar obligatoriska skogsvårdskonton och att dessa knyts till fastigheten
och inte till fastighetsägaren,

1978/79:751 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller att bränsledelegationen får i uppgift att i samarbete
med skogsstyrelsen lämna stöd till avverkning av klenvirke,

1978/79:807 av Erik Johansson i Hållsta m. fl. (c) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om förslag innebärande att besprutning
från luften med kemiska preparat avsedda att döda viss vegetation kan
upphöra,

1978/79:989 av Gunnel Jonäng m. fl. (c) vari hemställs 1. att riksdagen hos
regeringen begär att sysselsättningsaspekten bör väga tungt vid fördelning av
medel för intensifierad skogsvård i norra Sverige, 2. att riksdagen beslutar
anvisa ytterligare medel för intensifierad skogsvård i norra Sverige så att
bidragsmedlen räcker till såväl återväxtåtgärder och röjning som avverkning
av klena gallringar och restskog, 3. att riksdagen hos regeringen begär att
tillämpningsområdet för den intensifierade skogsvården vidgas till att gälla
såväl inre och allmänna stödområdet som den grå zonen vad gäller bidrag till
klena gallringar och restskogsavverkning, 4. att riksdagen hos regeringen
begär att bidrag till. gallringar i klen skog enligt reglerna för stödet till
intensifierad skogsvård skall kunna utgå från beredskapsmedel,

1978/79:998 av Per Petersson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ökad satsning på skogsvård i norra Sverige både
nedan och ovan nuvarande s. k. skogsodlingsgräns,

JoU 1978/79:30

1978/79:999 av Rolf Rämgård m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen uttalar

1. att sysselsättningsaspekten i nuvarande läge bör väga tungt vid fördelning
av medel från det s. k. Norrlandsstödet, 2. att ytterligare medel bör anvisas
inom ramen för Norrlandsstödet så att anvisade bidragsmedel räcker till såväl
återväxtåtgärder och röjning som avverkning av klena gallringar och
restskog, 3. att tillämpningsområdet för Norrlandsstödet tillfälligt bör vidgas
till att gälla såväl inre och allmänna stödområdet som den s. k. grå zonen vad
gäller bidrag till klena gallringar och restskogsavverkning, 4. att bidrag till
gallringar i klen skog enligt reglerna för Norrlandsstödet kan utgå från
beredskapsmedel i den mån det inte är möjligt att få ökad bidragsram för
Norrlandsstödet,

1978/79:1438 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari hemställs, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande angelägenheten av att ett klart uttalat lönsamhetskriterium
skall ingå i den framtida skogsvårdslagen,

1978/79:1455 av Ove Karlsson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär ökade forskningsinsatser i syfte att utröna stamkvistningens
effekter för att förbättra kvaliteten på den svenska skogsråvaran,

1978/79:1458 av Alf Lövenborg (apk) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om åtgärder för utarbetandet av bestämmelser om
skogsbruket inom de fjällnära skogarna så att alla ekologiska aspekter
beaktas,

1978/79:1467 av Hans Wachtmeister m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att DDT åter skall få användas som
skydd mot snytbaggar för skogsplantör,

1978/79:1469 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås 1. att riksdagen
beslutar om totalt förbud mot användning av fenoxisyror i skogsbruket, 2. att
riksdagen beslutar om totalförbud mot all kemisk lövröjning i skogsbruket, 3.
att riksdagen hos regeringen hemställer om lagförslag innebärande att alla
kemiska preparat skall förses med fullständig innehållsdeklaration, dvs. även
av tillsatsmedel, 4. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om
vidgade befogenheter för hälsovårdsnämnderna i tillsynsarbetet i anslutning
till lagen om hälso- och miljöfarliga varor,

1978/79:1964 av Gösta Andersson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i
motionen angående ett bättre stöd för ett småskaligt bondeskogsbruk inriktat
på ett miljövänligt och uthålligt skogsbruk,

1978/79:1965 av Anders Dahlgren m. fl. (c, s, m, fp) vari hemställs 1. att
riksdagen hos regeringen begär att ett utvecklingsarbete igångsätts, gällande
redskap för skogskörning med häst, genom en särskild arbetsgrupp eller på

JoU 1978/79:30

annat lämpligt sätt, 2. att riksdagen beslutar ställa erforderliga medel till
förfogande för ändamålet,

1978/79:1984 av Per-Erik Nisser (m) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande angelägenheten
av en fortsatt utbyggnad av skogsvägnätet,

1978/79:1985 av Johan Olsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller att regeringen överväger och förbereder ökad resurstilldelning
till skogsvägbyggandet,

1978/79:1996 av Per Stjernström (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär 1. att förslag om ytterligare medel till Norrlandsstödet
framläggs, 2. att reglerna för statsbidrag ändras så att bidrag även kan utgå för
avverkning och tillvaratagande av klenvirke,

1978/79:1998 av Jörn Svensson (vpk) vari föreslås att riksdagen hos
regeringen hemställer om utredning och förslag i frågan om skyddsplanteringar
i Skånes slättbygder,

1978/79:2141 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1 och 2) 1. att ett särskilt statsbidrag införs för budgetåret 1979/80
till gallring och röjning i samband med klenvirkesgallring i enlighet med vad
som anförs i motionen, 2. att för det ändamål som avses under 1 120 milj. kr.
avsätts för budgetåret 1979/80 under ett särskilt anslag under tionde
huvudtiteln,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1978/79:2261 av Anders Dahlgren m. fl. (c, m) vari hemställs att riksdagen
beslutar uttala att medel skall ställas till förfogande som möjliggör anordnandet
av 8-veckorskurser i körning med arbetshästar i skogsbruket på de
platser där skolöverstyrelsens resurskrav kan uppställas,

1978/79:2262 av Hans Wachtmeister (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar att 6, 12 och (ev.) 21 §§ i föreslagen ny skogsvårdslag får den
formulering, motionen föreslår,

1978/79:2274 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari hemställs, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1-5), att riksdagen beslutar 1. att som sin mening ge till känna vad
i motionen anförts rörande allmänna riktlinjer för skogspolitiken, 2. att
skogsvårdslagens 1 § skall innehålla ett klart uttalat lönsamhetskriterium, 3.
att skogsvårdslagens 7 § formuleras så att kraven på nyanlagd skogs
beskaffenhet och inom vilken tidsrymd som kraven skall vara uppfyllda sker i
enlighet med bestämmelser i nu gällande lags 14 §,4. att 21 § i förslaget till ny
skogsvårdslag skall utgå med därav följande konsekvensändringar i 27 5, 5.
att skogsvårdsavgiften främst skall disponeras för anslag till tillämpad
forskning och skogsbranschforskning.

JoU 1978/79:30

1978/79:2275 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs 1. att riksdagen
godkänner de förslag till riktlinjer för skogspolitiken som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande skogens roll som energikälla, 3. att riksdagen antar
följande förslag till ändring i 1 § skogsvårdslagen:

1 § Våra skogar är en tillgång som skall ges en sådan vård att den kan
utnyttjas till allas bästa.

Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av markens
virkesproducerande förmåga skötas så, att den varaktigt ger en hög och
värdefull avkastning samt ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte. Vid
skötseln bör rimlig hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna
intressen.

4. att riksdagen beslutar att 4 § skogsvårdslagen skall preciseras i enlighet
med det i motionen anförda, 5. att riksdagen beslutar anta följande ändring i
7 § punkten 3 skogsvårdslagen:

Vid anläggande av ung skog skall de försörjningsåtgärder vidtas som kan
behövas för att trygga återväxten av skog med tillfredsställande täthet och
beskaffenhet i övrigt.

Föreskrifter härom meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer.

6. att riksdagen beslutar anta följande ändring beträffande 13 § "Skog med
hög slutenhet får inte utan särskilt tillstånd slutavverkas förrän den . . . etc”.

7. att riksdagen beslutar anta följande tillägg till 29 § skogsvårdslagen:

I beslut vad gäller förbud eller föreskrifter enligt 21 § resp. 27 § punkten 6
angående naturvårdshänsyn skall talan mot skogsvårdsstyrelsens beslut
prövas av allmän domstol.

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen angående: a) skogsvårdslagens bestämmelser om skogsskydd, b)
klarläggande kring motivskrivningarna till 5 §,c)ransoneringsbestämmelseri
14 §, d) tillämpningsanvisningar till 24 §, e) ambitionsnivån beträffande
naturvårdshänsyn.

9. att riksdagen godkänner vad som anförts i motionen beträffande
naturvårdshänsyn, 10. att riksdagen beslutar a) att hos regeringen begära
införande av ett klenvirkesbidrag i enlighet med skogsstyrelsens förslag, b) att
anslaget för ersättning av skador förorsakade av snytbagge följs upp till att
gälla 1977 och 1978 års planteringar, c) att statsbidraget till skogsåterväxt bör
vara 80 % av godkänd kostnad för hela landet, 11. att riksdagen beslutar att
till Bidrag till skogsvård m. m. anvisa ett i förhållande till regeringens förslag
med 8 500 000 kr. förhöjt förslagsanslag, varav 7 500 000 kr. avser skogsbruksplanen
och 1 000 000 kr. avser översiktliga skogsinventeringar, 12. att
riksdagen beslutar att till ökade forskningsinsatser för skogsskyddet anvisa
ett extra anslag av 5 000 000 kr.,

1978/79:2276 av Filip Johansson och Torsten Stridsman (båda c) vari
hemställs 1. att riksdagen beslutar att bidrag till återväxtåtgärder bör utgå

JoU 1978/79:30

med högst 70 % av godkänd kostnad i den inre zonen av stödområdet och
med högst 50 % i den yttre zonen, 2. att riksdagen anvisar erforderliga medel
härför,

1978/79:2277 av Carl-Wilhelm Lothigius (m) vari hemställs att riksdagen

1. avslår regeringens förslag såvitt avser stöd till byggande av skogsbilvägar,

2. hos regeringen anhåller om ett nytt förslag beträffande stödet till byggande
av skogsbilvägar, varvid beaktas vad i motionen anförts,

1978/79:2278 av Svante Lundkvist m. fl. (s) vari hemställs, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1-13 b), att riksdagen 1. beslutar anta skogsutredningens
förslag till ”Lag om insättning på skogsvårdskonto”, 2. ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om obligatoriska skogsbruksplaner och
statligt stöd till upprättandet av sådana, 3. hos regeringen begär en samlad
redovisning av pågående forskning inom det skogliga området samt förslag
till långsiktigt forskningsprogram i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts ang.
skärpta krav på beståndsanläggningar, 5. beslutar att obligatoriskt samråd
mellan kommun och skogsföretag skall föregå användandet av kemiska
bekämpningsmedel, 6. beslutar att tillstånd skall krävas för röjning och
gallring i skyddsskogar och svårföryngrade skogar, 7. uttalar att contortatallen
i huvudsak endast bör planteras i svårföryngrade områden, 8. beslutar
tillföra skogsstyrelsen 8 milj. kr. för budgetåret 1979/80 av de medel som
flyter in i form av skogsvårdsavgiftersom bidrag till skogsvårdsstyrelsernaför
en ökning av antalet förrättningsdagar i förhållande till regeringens förslag
med 7 000 dagar till 77 000, 9 a. till Kursverksamhet för skogsbrukets
rationalisering m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett i förhållande till
regeringens förslag med 3 385 000 kr. minskat förslagsanslag, 9 b. beslutar
tillföra skogsstyrelsen 3 385 000 kr. för budgetåret 1979/80 av de medel som
flyter in i form av skogsvårdsavgifter till kostnader för kursverksamhet för
skogsbrukets rationalisering m. m., 10a. beslutar tillföra skogsstyrelsen lil
milj. kr. för budgetåret 1979/80 av de medel som flyter in i form av
skogsvårdsavgifter för bidrag till skogsvård m. m. varav 95 milj. kr. skall
användas till intensifierad skogsvård i norra Sverige, 10 b. som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen angående statsbidrag till
skogliga åtgärder i norra Sverige, 11. beslutar tillföra skogsstyrelsen 13
milj. kr., för budgetåret 1979/80 av de medel som flyter in i form av
skogsvårdsavgifter till stöd till byggande av skogsvägar vilket innebär ett i
förhållande till regeringens förslag med 13 milj. kr. minskat förslagsanslag,
12 a. beslutar om en ny anslagspost under jordbrukshuvudtiteln benämnd
Bidrag till röjning och gallring, 12 b. beslutar tillföra skogsstyrelsen 120
milj. kr. för budgetåret 1979/80 av de medel som flyter in i form av
skogsvårdsavgifter att användas för bidrag till röjning och gallring i enlighet
med vad som föreslås i motionen, 13 a. beslutar om en ny anslagspost under
jordbrukshuvudtiteln benämnd Bidrag till mekanisk röjning, 13 b. beslutar

JoU 1978/79:30

tillföra skogsstyrelsen 10 milj. kr. för budgetåret 1979/80 av de medel som
flyter in i form av skogsvårdsavgifter att användas för bidrag till mekanisk
röjning i enlighet med vad som anges i motionen,

1978/79:2279 av Kerstin Nilsson och Ove Karlsson (båda s) vari hemställs
att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om den totala
företagsekonomiska lönsamheten av ytterligare högmekanisering inom
skogsbruket,

1978/79:2280 av Martin Segerstedt m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts
angående bidrag till vissa skogliga åtgärder,

1978/79:2281 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar i första hand 1. att med avslag på propositionen 1978/79:110 hos
regeringen begära en ny utredning med direktiv i enlighet med de förslag och
principer som utvecklas i motionen, i andra hand, därest yrkandet under 1
icke skulle vinna riksdagens bifall, 2. att uttala att den övergripande
produktionsinriktningen skall vara produktion av barrträdsvirke av hög
kvalitet, 3. att med avslag på regeringens förslag till 1 § i förslaget till
skogsvårdslag anta en ny 1 § av följande lydelse:

1 § Skogsmark med därpå växande skog är en nationell tillgång, som skall
skyddas, vårdas och skötas så att den varaktigt ger människor, djur och växter
en god miljö och en med hänsyn till markens produktionsförmåga och övriga
allmänna intressen hög avkastning av virke och andra nyttigheter. Den är
tillgänglig för alla enligt allemansrätten.

4. att hos regeringen hemställa om förslag till lag innebärande att fortsatt
mekanisering av skogsbruket först får ske efter godkännande av berörda
fackföreningar, 5. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag till lag
som innebär förbud mot alla kemiska bekämpningsmedel i skogsbruket utom
i samband med tillämpning av 20 § i förslaget till skogsvårdslag,6. att, om
yrkandet under 5 icke vinner riksdagens bifall, hos regeringen hemställa om
förslag till lag innebärande att hälsovårdsnämnd inom en av skogsbesprutning
berörd kommun skall ha rätt att stoppa planerade besprutningar inom
kommunens gräns, 7. att begära att regeringen uppdrar åt skogsvårdssty
reisen att denna meddelar föreskrifter om genomförande av stamk vistning
samt eftersläpande röjningsarbeten, 8. att begära att regeringen meddelar
förbud mot fortsatt skogsgödsling i avvaktan på vidare forskningsresultat, 9.
att hos regeringen hemställa om förslag till lag som förbjuder dikning av
myrmarker i enlighet med vad som anförs i denna motion, 10. att hos
regeringen hemställa om förslag till lag om generellt förbud mot ytterligare
inplantering av Pinus contorta och andra främmande trädslag i enlighet med
vad som anförs i motionen, 11. att hos regeringen hemställa om förslag till
kollektiv skogsvårdsfond, 12. att hos regeringen hemställa om förslag till lag
om obligatoriska skogsbruksplaner, 13. att hos regeringen hemställa om

JoU 1978/79:30

förslag om inrättande av särskilt skogsvårdskonto, i enlighet med skogsutredningens
förslag, 14. att anta följande tillägg till 13 § i förslaget till
skogsvårdslag:

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter
om hur hyggesavfallet skall behandlas i samband med röjning,
gallring och slutavverkning i syfte att tillvarata detta. 15. att uttala vad som i
motionen i övrigt anförs om inriktningen av skogspolitiken.

1 fråga om den närmare motiveringen till motionsyrkandena hänvisas till
motionerna.

Uppvaktningar, skrivelser m. m.

Företrädare för domänverket, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
och Skogsindustriernas samarbetsutskott har inför utskottet anfört synpunkter
på de framlagda riktlinjerna för skogspolitiken. Skogsnäringens företrädare
har därjämte i en gemensam skrivelse till utskottet närmare utvecklat
sina synpunkter på vissa i prop. 1978/79:110 berörda frågor av särskild
betydelse för skogsnäringens framtida utveckling. 1 anslutning härtill har
Svenska cellulosa aktiebolaget SCA i en särskild skrift utvecklat skälen för
plantering av contortatall i Norrland.

I ärendet har vidare Svenska naturskyddsföreningen som representant för
naturvårdsintresset inför utskottet redovisat sina synpunkter på propositionen
och däröver avgivna motioner. Från myndigheter, organisationer och
enskilda har dessutom inkommit ett antal skrivelser med synpunkter på olika
delar av förevarande lagförslag, m. m.

Utskottet

Inledning

Skogen dominerar naturen i Sverige. Ungefär 23,5 milj. hektar eller 57 %
av landarealen är skogsmark som är lämpad för skogsproduktion. Därtill
kommer vissa arealer barrskog och lövskog i fjällområdena samt naturskyddade
skogsområden m. m. Totalt omfattar skogarna sålunda ca 60 % av
landets yta.

Skogsnäringen, dvs. skogsbruket och skogsindustrin, är av väsentlig
betydelse bl. a. för vårt lands ekonomi och för sysselsättningen. För
bytesbalansen med utlandet spelar den en närmast avgörande roll. Under
1970-talet har exporten av skogsindustri- och skogsprodukter utgjort mellan
20 % och 25 % av våra exportinkomster. Närmare 300 000 människor är
direkt eller indirekt sysselsatta inom näringen. Dess betydelse i sysselsättningshänseende
har visserligen minskat under senare år främst genom en
omfattande rationalisering inom skogsbruket. I skogslänen och vissa andra

JoU 1978/79:30

delar av landet svarar den dock fortfarande för en stor del av sysselsättningen.

Den svenska skogsindustrin har expanderat kraftigt under senare år.
Avverkningarna har nästan fördubblats de senaste 50 åren samtidigt som
virkesförrådet har ökat med ca 40 %. Industrins virkesbehov vid normalt
utnyttjande av nu befintlig kapacitet har beräknats uppgå till 75 milj.
skogskubikmeter (m3 sk) per år. Detta är något mer än den årliga tillväxten i
våra skogar f. n. Virkesbehovet överstiger alltså numera den virkeskvantitet
som det långsiktigt är möjligt att leverera med hittills tillämpade skogsbruksprogram.
Samtidigt karakteriseras virkestillgången av dels regional obalans,
dels överskott på lövvirke.

Under senare år har motsättningar mellan naturvårdens och skogsbrukets
intressen blivit alltmera vanliga. Några skäl till detta är att naturvården och
allmänhetens medvetenhet om miljön har växt sig starkare, att kraven på
högre produktivitet i skogsbruket har ökat och att vissa av de i skogsbruket
använda skötsel- och avverkningsmetoderna har förändrats. Från flera håll
har framförts krav på en modernisering av den nu 30 år gamla skogsvårdslagstiftningen.

Nu angivna omständigheter har motiverat en översyn av nu gällande
riktlinjer för skogspolitiken, som faställdes av 1948 års riksdag(prop. 1948:34,
JoU 1948:10, rskr 1948:13). År 1965 tillsattes skogspolitiska utredningen, som
senare följdes av en ny utrednng, 1973 års skogsutredning (Jo 1973:06).
Skogsutredningen har i betänkande (SOU 1978:6) Skog för framtid lagt fram
förslag till riktlinjer för skogspolitiken. Utredningen redovisar bl. a. förslag
om skogsproduktionens inriktning och omfattning, förslag till ny
skogsvårdslagstiftning och lagstiftning i syfte att garantera finansieringen av
vissa skogsvårdskostnader samt förslag om statligt stöd till skogsbruket.

Under senare år har vissa förändringar vidtagits inom ramen för skogspolitiken.
Sålunda infördes år 1974 en allmän hänsynsregel i skogsvårdslagen
för att bättre tillgodose naturvårdens intressen. Vidare föreskrevs skyldighet
för markägare att underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall
äga rum på hans mark. Samma år beslutades av främst regionalpolitiska skäl
att väsentligt öka det statliga stödet till skogsvården i norra Sverige. År 1976
infördes en statlig reglering av skogsindustrins utbyggnad samtidigt som
skogsstyrelsen tilldelades resurser för att bättre kunna följa skogsproduktionens
och virkeskonsumtionens utveckling. Genom en ändring i skogsvårdslagen
år 1977 vidgades skyldigheten för skogsägare att vidta åtgärder för att
motverka insektsskador på skog.

I föreliggande proposition lägger regeringen fram förslag till riktlinjer för
skogspolitiken, m. m. Dessa grundar sig på de förslag som presenterats av
1973 års skogsutredning samt på däröver avgivna remissyttranden. Utskottet
följer i fortsättningen i huvudsak den disposition som föredragande statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet använt i sitt anförande. Uskottets
yttrande koncentreras på propositionens huvuddrag och de yrkanden som

JoU 1978/79:30

förs fram i motionerna. Detta innebär att vissa avsnitt av propositionen inte
närmare berörs i detta betänkande.

Propositionen har i sistnämnda delar inte gett utskottet anledning till
erinran eller särskilt uttalande.

Allmänna riktlinjer för skogspolitiken

Inledande synpunkter

1 ett inledande avsnitt framhåller jordbruksministern nödvändigheten av
att skogspolitiken ges en långsiktig inriktning. Med en sådan inriktning följer
att politikens mål inte en gång för alla kan ges en konkret beskrivning i form
av avverkningsnivå, återväxtåtgärder, skogsbruksmetoder, hänsyn till
motstående intressen m. m. Även om det övergripande målet för skogspolitiken
i huvudsak kan stå fast måste vissa delmål omprövas fortlöpande med
hänsyn till bl. a. samhällsutvecklingen och forskningens rön. Jordbruksministern
anser i likhet med utredningen och flertalet remissinstanser att
skogspolitikens mål och medel nu bör omprövas.

Utskottet delar denna uppfattning. Rent allmänt anser utskottet att
föreliggande proposition jämte motioner erbjuder tillräckligt underlag för att
riksdagen nu skall kunna fatta erforderliga beslut i ämnet. I motionen 2281 i
första hand framfört yrkande om avslag på propositionen och begäran om ny
utredning avstyrks således.

Jordbruksministern understryker att han hyser tillförsikt för skogsnäringens
framtid. Skogen är en av de få förnyelsebara naturresurserna. Jordbruksministern
är övertygad om att skogen, oavsett de förändringar som sker i det
långa perspektivet, kommer att vara en viktig råvarukälla även i framtiden.
Den kommer att vara av stor betydelse inte bara för vårt eget lands ekonomi
och vårt välstånd utan också i ett internationellt perspektiv. Vi måste därför ta
till vara möjligheterna att utnyttja den produktionsresurs som skogsmarken
utgör. Samtidigt måste givetvis tillbörlig hänsyn tas till andra viktiga
samhällsintressen. Skogen måste alltså betraktas som en nationell tillgång
som skall utnyttjas för samhällets bästa.

Utskottet ansluter sig till jordbruksministerns bedömning. Liksom denne
anser utskottet det vara självklart att skogsnäringen måste verka i överensstämmelse
med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel
med andra samhällssektorer. Det innebär bl. a. att näringen måste bidra till
att uppfylla målen om full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, regional balans
och balans i utrikesbetalningarna men också målen för miljövårds- och
naturvårdspolitiken. Detta måste vara utgångspunkten vid formuleringen av
skogspolitikens mål. Målet för skogspolitiken har traditionellt varit ett
sektorsmål. Motsvarande är för övrigt förhållandet när det gäller t. ex.
jordbruket och en rad andra delsektorer av samhället. Målen för dessa olika
områden är givetvis utformade med utgångspunkt i de allmänna samhälls -

2 Riksdagen 1978/79. 16 sami. Nr 30

JoU 1978/79:30

målen och de måste även vägas mot varandra och samordnas mot dessa
gemensamma mål. Motsvarande bör, som jordbruksministern anför, gälla
även vid utformningen av en ny skogspolitik.

1 propositionen framhålls att utnyttjandet av skogen och skogsmarken är
av stor betydelse inte bara för skogsnäringen. Så t. ex. är skogarna hemvist för
växter och djur som inte tål alltför drastiska förändringar i sin livsmiljö.
Skogarna påverkar avgörande miljöfaktorer som t. ex. vattenbalans och
lokalklimat. Skogen är också en omistlig tillgång för friluftsliv och rekreation,
inbegripet sådana verksamheter som jakt, bär- och svampplockning m. m.
Den utgör i visa fall ett viktigt inslag i kulturlandskapet. För rennäringen
behövs stora områden i norra Sverige som betesmarker. Även om skogsmarken
utgör ca 60 % av landarealen anser jordbruksministern att det av flera
skäl är olämpligt att forma skogspolitiken till något av en allmän politik för
markanvändningen i landet. I samhällets markanvändningspolitik måste ju
en avvägning göras mellan alla intressen, även de som inte direkt berör
skogen och skogsmarken. Enligt propositionen motiverar skogsbrukets
betydelse att även detta måste betraktas som ett riksintresse i planeringen.
Givetvis kan det inte undvikas att skogsmark tas i anspråk förandra ändamål
än skogsproduktion. Jordbruksministern betonar emellertid att sådana
förändringar av markanvändningen måste föregås av översiktlig planering på
lokal och regional nivå, där man försöker nå lösningar som innebär att
skogsmark inte tas i anspråk för andra ändamål, om likvärdiga och från
skogsbrukssynpunkt lämpligare lösningar kan åstadkommas. Vidare bör i
första hand sådan mark väljas som från skogsproduktionssynpunkt bäst kan
undvaras i det aktuella området.

Utskottet ansluter sig för sin del till de i propositionen sålunda anförda
synpunkterna på ianspråktagande av skogsmark för olika ändamål. Enligt
utskottets mening är det angeläget att dessa beaktas i den fysiska riksplaneringen.
Som av propositionen framgår har samråd i dessa frågor också ägt rum
med chefen för bostadsdepartementet.

En fråga som skogsutredningen inte har gått in på närmare är skogsproduktionens
inverkan på rennäringen. I propositionen betonas nödvändigheten
av att eventuella konflikter mellan skogsbruket och rennäringen blir lösta
på ett effektivt och smidigt sätt. Utskottet, som instämmer häri, vill för sin del
understryka att strävandena därvidlag måste inriktas på att nå lösningar som
så långt möjligt tillgodoser samtliga parters berättigade intressen.

Utskottet går nu över till att behandla de olika avsnitten av regeringens
förslag och börjar därvid med frågan hur målet för skogspolitiken bör
formuleras.

Skogspolitikens mål

Jordbruksministern framhåller att skogens stora betydelse för landets
ekonomi och för sysselsättningen kraftigt har förstärkts under 1900-talet.

JoU 1978/79:30

Förutsättningen härför har bl. a. varit en målmedveten satsning från
skogsbrukets sida på att förbättra virkesproduktionen genom en intensifiering
av skogsvårdsarbetet. Samtidigt har ett långsiktigt synsätt präglat de
riktlinjer som har gällt för skogspolitiken. Den nu gällande skogspolitiken
bygger på principen om hushållning med skogstillgångarna och står således
väl i överensstämmelse med den moderna synen på resursutnyttjande. Enligt
jordbruksministerns mening bör detta synsätt ligga till grund för skogspolitiken
även i fortsättningen. Det innebär bl. a. att vi även framdeles bör
eftersträva en väl avvägd hushållning med skogarna som gör det möjligt att
kontinuerligt utnyttja det virke som skogarna kan ge. 1 ett kontinuerligt
skogsbruk ersätts avverkad skog med ny till skillnad från vad fallet är i ett
exploaterande skogsbruk. När det gäller frågan om hushållningen med
skogarna framhålls att motiven härtill tidigare främst har varit behovet att
säkra dels skogsindustrins råvaruförsörjning på längre sikt, dels sysselsättningsunderlaget
i skogsbruket. Dessa motiv är enligt propositionen väsentliga
även i fortsättningen, även om det inte är möjligt att nu avgöra hur vi i en
avlägsen framtid bäst skall utnyttja vad skogen producerar. Enligt jordbruksministerns
mening är det emellertid sannolikt att nya användningsområden
kommer att utvecklas och att skogarna kommer att vara en viktig,
förnyelsebar råvarukälla i framtiden. Vi bör eftersträva att även i fortsättningen
ge skogsbruket en sådan inriktning att handlingsfriheten och
valmöjligheterna bevaras för kommande generationer.

Den moderna synen på resursutnyttjande leder enligt jordbruksministern
till det självklara ställningstagandet att produktionsförutsättningarna hos den
mark som står till förfogande för skogsproduktion bör utnyttjas på bästa sätt.
Det innebär bl. a. att stor vikt bör läggas vid att skogsskötseln inriktas på hög
volymproduktion av värdefullt virke. Den bör vidare inriktas på en väl
differentierad produktion i fråga om trädslag. Enligt propositionen är en
sådan inriktning av skogsskötseln givetvis av grundläggande betydelse för
skogsindustrins råvaruförsörjning. Det är också av sysselsättningsskäl omöjligt
att bortse från industrins behov av råvara på kort sikt. Jordbruksministern
är emellertid angelägen att framhålla att skogsindustrins råvarubehov i
nuläget inte får vara styrande för utformningen av en långsiktig skogspolitik.

Skogsnäringen är som nämnts av väsentlig betydelse för sysselsättningen.
Särskilt gäller detta i skogslänen, främst i deras glesbygder. 1 dessa områden är
i dag bristen på alternativa sysselsättningsmöjligheter stor samtidigt som
förutsättningarna att skapa nya arbetstillfällen är begränsade. Omsorgen om
sysselsättningen spelar redan i dag en väsentlig roll i skogspolitiken. Så bör
vara fallet även i fortsättningen. Genom ett kontinuerligt skogsbruk med en
hög volymproduktion och en god hushållning skapas en fast grund för
sysselsättningen inom skogsnäringen och angränsande näringar. Vidare
stärks underlaget för nödvändig service i glesbygden. En fortsatt rationalisering
av skogsbruket är dock nödvändig.

Joll 1978/79:30

Sammanfattningsvis anser jordbruksministern alltså att skogsbruket
måste verka i överensstämmelse med de övergripande samhällsmålen och i
samspel med andra samhällssektorer. Som övergripande mål för skogsbruket
skall gälla att skogsmark och skog på sådan mark skall genom lämpligt
utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så att den
varaktigt geren hög och värdefull virkesavkastning. Hänsyn skall därvid tas
även till naturvårdens och andra allmänna intressen.

I motionerna 2274 och 2275 anförs vissa synpunkter på de allmänna
riktlinjerna för skogspolitiken. I den förstnämnda motionen framhålls att
skogspolitikens mål måste vara att på bästa sätt utnyttja den produktionsresurs
som skogsmarken utgör. Härvid är kravet på lönsamhet inom skogsbruket
en viktig förutsättning liksom kravet på en skogsskötsel som vilar på
biologisk grund och som varaktigt utnyttjar skogsmarkens virkesalstrande
förmåga. Härvid måste förutsättningar skapas för att vidmakthålla och om
möjligt även utveckla skogsbruket och därmed även de industrier som är
beroende av skogen för sin råvaruförsörjning. Skogsbruket skall alltså
bedrivas efter företagsekonomiska principer. Enligt motionen är det angeläget
att det svenska skogsbruket ges goda förutsättningar att arbeta utan
omotiverade ingrepp och att dess ägare och företrädare kan driva sin
verksamhet rationellt. I förutsättningarna ingår givetvis den allmänna
aktsamhet om skogen och miljön som är allmänt accepterad av sociala och
ekologiska skäl.

Enligt motionen möjliggör vårt lands i förhållande till befolkningens
storlek mycket stora skogsmarksareal att de begränsade områden som är
naturunika eller där friluftslivet är av sådan art och omfattning att dess
speciella krav icke kan tillfredsställas utan avsteg från ett rationellt skogsbruk
bör kunna avskiljas i samarbete med olika intressegrupper. I sammanhanget
betonas bl. a. också vad skogsnäringen betyder för sysselsättningen i
regionalpolitisk! svaga delar av landet inte bara genom att ge arbete åt i
skogsbruk och skogsindustri sysselsatt arbetskraft utan också genom att
kombinerad drift av jord- och skogsbruk ger möjligheter att behålla jordbruk,
som eljest skulle försvinna.

Även i motionen 2275 framhävs den företagsekonomiska aspekten på
skogsbrukshanteringen. I motionen understryks sålunda kraftigt att det inte
är möjligt att på sikt tillvarata vare sig biologiska, naturvårdens eller andra
allmänna intressen, om inte skogsbruket är lönsamt. Behovet att slå vakt om
det enskilda skogsbruket betonas vidare i motionen. Såväl när det gäller att
uppmuntra och stimulera ett omsorgsfullt bedrivet skogsbruk och beakta
rekreationslivets och naturvårdens intressen är enligt motionärernas mening
åtskilliga fördelar förknippade med förevarande, ofta småskaliga jordbruk. På
fastigheter av den storlek som är vanlig i dagens Sverige ges goda möjligheter
till intensiv skötsel och sådant intensivt tillvaratagande av markens produktionsförmåga
som är angeläget från allmän synpunkt. Enligt motionen är det
anmärkningsvärt att inte i propositionen ägnats någon uppmärksamhet åt

JoU 1978/79:30

vare sig det kombinerade jord- och skogsbruksföretaget eller den roll som
enskilt skogsbruk spelar för att slå vakt om alternativa sysselsättningsmöjligheter
i glesbygder, speciellt med hänsyn till att sambandet jord och skog
poängterades kraftigt i den proposition om jordbrukspolitiken som riksdagen
antog år 1977. Ytterligare en faktor som enligt motionen bör särskilt
poängteras i förevarande sammanhang är skogens roll som energikälla. I
motionen framhålls att energiförsörjningen i framtiden i huvudsak baseras på
förnybara energikällor. Med stor säkerhet kommer därför skogsråvaran att få
ökad vikt som energikälla, bl. a. för bostadsuppvärmning. Det gäller då
främst de ”sortiment” som i dag inte finner rationell användning, dvs. i första
hand virkesavfall och klenvirke/sly. Av värde att uppmärksamma i
energisammanhang är vidare att nära hälften av skogsindustrins stora
energiförbrukning hämtas från den skogliga råvaran. Även i den förut
berörda motionen 2281 riktas uppmärksamheten på skogens användning
som energikälla.

De allmänna synpunkter som redovisas i motionerna 2274 och 2275 synes i
avseende på skogspolitikens mål i huvudsak överenssämma med vad som
härutinnan anförts i propositionen.

Som där redovisas bedrivs skogsbruket i vårt land under vitt skilda
förutsättningar. En hög målsättning för skogspolitiken skulle därför i vissa
fall kunna fordra åtgärder som inte är förenliga med den enskilde skogsägarens
krav på lönsamhet. Givetvis får kraven inte drivas för långt. De måste
alltid vara rimliga. När samhället ställer upp krav på skogsproduktionen
måste de sålunda anpassas både till de biologiska förhållandena och till
allmänna och enskilda intressen. Detta betonas också av jordbruksministern.
Utskottet får i det följande tillfälle att återkomma till denna fråga vid
behandlingen av skogspolitikens medel.

I samband med att riksdagen år 1977 fastställde nya riktlinjer för
jordbrukspolitiken framhölls intresset av att tillvarata de fördelar från
brukarsynpunktsom kombinationen jord/skog erbjuder. De synpunkter som
framförs i förevarande proposition om skogsbrukets betydelse från bl. a.
regionalpolitisk synpunkt står enligt utskottets uppfattning i god överensstämmelse
med nyssnämnda riksdagsuttalande. Även om man ej direkt från
skogspolitisk synpunkt särskilt kan framhålla samspelet med jordbruket är
det givetvis så att kombinationen jord/skog i stora delar av landet kommer att
spela en väsentlig roll i den framtida skogspolitiken.

Utskottet finnér för sin del ingen anledning till erinran mot jordbruksministerns
förslag i vad avser fastställandet av målet för skogspolitiken. Vad i
motionerna 2274 och 2275 härutinnan anförts angående riktlinjerna för
politiken synes mot bakgrund av vad utskottet i det föregående anfört inte
påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida. Detta gäller enligt
utskottets mening också det allmänt hållna yrkande om inriktningen av
skogspolitiken, som förs fram i motionen 2281 (yrkandet 15).

Frågan om skogen som energikälla har berörts av 1973 års skogsutredning.

Joll 1978/79:30

Utredningen erinrar om (s. 99) att frågan om odling av särskilda s. k.
energiskogar aktualiserats. Vissa av de marker som utredningen anser böra
utnyttjas för sedvanlig skogsproduktion har sagts vara av intresse även för
produktion av energiskogar. Det gäller vissa myrmarker och definitivt
nedlagda jordbruksmarker. Hur stora arealer det skulle kunna bli fråga om är
enligt utredningen omöjligt att nu bedöma. För detta fordras bl. a. att
praktiska försök har gjorts i tillräcklig skala. Utredningen är angelägen att
framhålla att om energiskogsproduktion över huvud taget skulle bli praktiskt
möjlig måste utnyttjande av mark för detta ändamål bli föremål för en
övergripande avvägning mellan olika intressen.

Hithörande frågor har även behandlats i prop. 1978/79:115 om riktlinjer för
energipolitiken. Som av sagda proposition framgår torde odling av energiskog
om den skall lämna något väsentligt bidrag till landets energiförsörjning
kräva avsevärda arealer. I första hand torde nedlagd jordbruksmark och
liknande komma i fråga. Liksom när det gäller utvinning av torv för
energiändamål torde dock anspråk komma att riktas också mot landets
våtmarker.

Risker finns för att en monokultur som energiskog skulle bli angripen av
parasiter, gnagare, buskbetande djur m. m. och dessutom medverka till en
ökning av dessa djurarter. Vidare kan gödsling och användning av kemiska
bekämpningsmedel, om sådana metoder tillgrips för att förbättra produktionsutfallet,
ge upphov till negativa miljöeffekter. Naturvårdsverket har i sitt
remissyttrande över energikommissionens betänkande fäst stort avseende
vid denna fråga.

I prop. 1978/79:115 erinras om att riskerna för skador vid skogsarbete är
stora. Hur stora dessa risker skulle bli vid avverkning av intensivodlad
energiskog är inte klarlagt. Om denna avverkning kommer att ske med helt
mekaniserade metoder är det troligt att skaderisken blir mindre än vid
konventionellt skogsarbete. Praktisk erfarenhet saknas emellertid av energiskogar,
varför ytterligare undersökningar erfordras för en bedömning av
yrkesriskerna.

Som framhålls i prop. 1978/79:115 är energiskogsodlingens totala miljöpåverkan
f. n. inte är tillräckligt känd. Energiskog kan emellertid på sikt komma
att ge viktiga bidrag till den svenska energiförsörjningen. Direkt åtkomlig
från teknisk synpunkt är redan nu bl. a. skogsenergi i form av träd och delar
av träd som ej tillgodogörs av industrin. Det är enligt utskottets mening
angeläget med ett brett upplagt forsknings- och utvecklingsarbete samt
försöksverksamhet rörande konsekvenserna av nyttjande av energiskog i stor
skala för energiändamål. Arbete med dessa frågor pågår f. n. inom ramen för
energiforskningsprogrammet. Därigenom ges underlag för framtida beslut
om satsning i stor skala.

Mot bakgrund av vad nu anförts och med hänsyn jämväl till vad utskottet i
det föregående anfört finner utskottet motionen 2275 inte påkalla någon
riksdagens ytterligare åtgärd i förevarande del.

JolJ 1978/79:30

Skogsproduktionsprogram

Skogsutredningen, som enligt sina direktiv haft att redovisa alternativa
skogsproduktionsprogram, har redovisat tre sådana program som i huvudsak
innebär följande.

Programmen omfattar en 100-årsperiod och syftar till en uppskattning av
den högsta möjliga långsiktiga avverkningsnivån efter 1970-talet under de
förutsättningar som gäller för resp. program. Avverkningsnivån under
1970-talet har bedömts till 75 milj. m3sk i genomsnitt per år.

Alternativ 1 beskriver ett skogsbruk liknande det som har bedrivits under
de senaste decennierna. Det innebär dock en bättre beståndsanläggning och
mer omfattande bortröjning av lövsly än f. n. och kan beräknas ge ungskogar
av den kvalitet som vi har i dag.

Alternativ 2 beskriver ett skogsbruk med betydligt högre ambitionsnivå än
hittills. I förhållande till alternativ 1 förutsätts en förbättrad beståndsanläggning
och viss användning av förädlat skogsfrö.

Alternativ 3 slutligen avser enligt utredningen att beskriva ett skogsbruk
där sådana restriktioner har genomförts för användning av kemiska bekämpningsmedel,
gödsling och dikning som har aktualiserats i den allmänna
debatten de senaste åren.

För egen del anser jordbruksministern i likhet med flera remissinstanser att
det inte är meningsfullt att lägga fast ett närmare preciserat långsiktigt
skogsproduktionsprogram för det svenska skogsbruket. I det långa perspektiv
det här är fråga om får handlingslinjerna inte låsas. Valet av åtgärder och
formerna för deras genomförande måste fortlöpande omprövas och anpassas
till utvecklingen.

Utskottet ansluter sig till jordbruksministerns här redovisade synpunkter.

Jordbruksministern anger under, förevarande avsnitt vissa riktlinjer för
utvecklingen. Dessa innebär bl. a. att skogsindustrins nuvarande råvarubehov
inte kan få styra skogsproduktionens långsiktiga inriktning. I stället
bör den direkt råvaruförbrukande skogsindustrins kapacitet efter hand
anpassas till den råvarutillförsel som är möjlig inom ramen för den fastlagda
skogspolitiken. På kort sikt är det emellertid av flera skäl omöjligt att bortse
från skogsindustrins behov. Huvudskälet härtill är att en drastisk nedskärning
av industrikapaciteten skulle ge oacceptabla konsekvenser för sysselsättningen.
Utgångspunkten bör därför vara att söka åstadkomma en
skogsproduktion som ger åtminstone den virkesmängd som utredningen
redovisar i sitt alternativ 1. Det skulle innebära dels att avverkningen skulle
kunna ligga på en nivå som är tillräcklig för ett normalt kapacitetsutnyttjande
i skogsindustrin, dels att en avverkning av denna storleksordning skulle
kunna bedrivas långsiktigt. Vad nu sagts om skogsproduktionens inriktning
skall inte uppfattas som en definitiv låsning till en viss nivå. Enligt
propositionen måste strävan givetvis vara en ökad produktion i den mån det
är möjligt och lämpligt med hänsyn till andra viktiga samhällsmål.

JoU 1978/79:30

Utskottet finner ingen anledning till erinran mot vad jordbruksministern
sålunda anför. Även om inget av de detaljerade program som utredningen har
redovisat bör antas som långsiktigt program för skogsbruket är de som också
framhålls i propositionen av stort värde som allmän utgångspunkt för
bedömningar av olika frågor på det skogspolitiska området.

Som anförs i propositionen fordras för att åstadkomma den skogsproduktion
som nyss förordats avsevärt bättre anläggning av ny skog. Omsorgsfull
plantering, noggrann markberedning och användning av högklassigt skogsodlingsmaterial
ger i allmänhet avsevärt bättre nya skogsbestånd än dem som
har åstadkommits under senare år och medverkar också till minskning av
insektsskadorna. Enligt jordbruksministerns mening måste strävan vara att
helt komma ifrån sådana kemiska bekämpningsmedel som medför risk för
skador på människor eller i miljön. F. n. pågår ett större forskningsprojekt
som bl. a. går ut på att finna acceptabla metoder för bekämpning av
snytbaggen. Innan detta är slutfört får andra åtgärder av t. ex. den art som
nyss nämnts tillgripas. Jordbruksministern utgår från att problemen kommer
att kunna lösas utan en återgång till DDT-haltiga preparat.

Utskottet vill erinra om att hanteringen av kemiska bekämpningsmedel
regleras i lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor jämte tillämpningsförfattningar.
Enligt där gällande bestämmelser åvilar det regeringen eller,
efter regeringens bestämmande, produktkontrollnämnden att närmare avgöra
hithörande frågor. Det kan nämnas att produktkontrollnämnden nyligen
registrerat nya bekämpningsmedel som kan komma att inta DDT-preparatens
roll i insektsbekämpningen.

Medlen har s. k. pyretroider som verksamma ämnen. Dessa har gentemot
DDT bl. a. den fördelen att de bryts ned i naturen förhållandevis snabbt. En
nackdel med de nya medlen är att de inte bara angriper snytbaggar utan även
nyttiga insekter såsom spindeldjur m. m. De nya ämnena är också giftiga för
fisk och andra vattendjur och får därför inte komma ut i vattendrag. Enligt
vad som upplysts är emellertid avsikten att medlen skall användas vid
plantskolor och liknande anläggningar där plantorna skall doppas i bekämpningsmedlet
innan de förs ut i skogsområdena för plantering. Utskottet, som
anser det värdefullt att fortsatta ansträngningar görs för att finna mera
acceptabla metoder för insektsbekämpningen inom skogsbruket, utgår från
att man från de produktkontrollerande organens sida tillser att hanteringen av
de nyss angivna medlen kommer att ske så att i det föregående angivna
negativa effekter kan undvikas.

Mot bakgrund av vad nu anförts finner sig utskottet inte böra förorda
någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av det i motionen 1467
framförda yrkandet om att DDT åter skall få användas som skydd för
skogsplantör mot snytbaggar.

Enligt motionen 2281 bör riksdagen i förevarande sammanhang uttala att
den övergripande produktionsinriktningen skall vara barrträdsvirke av hög
kvalitet.

JoU 1978/79:30

Utskottet har i det föregående anslutit sig till jordbruksministerns
synpunkt att något närmare preciserat långsiktigt skogsproduktionsprogram
för det svenska skogsbruket inte bör fastläggas. På kort sikt bör dock
utgångspunkten för produktionsinriktningen som nyss nämnts vara att söka
åstadkomma en skogsproduktion som åtminstone gerdén virkesmängd som
motsvarar skogsutredningens alternativ 1. Alternativet avser ett skogsbruk
liknande dagens men förutsätter bl. a. en bättre beståndsanläggning och mer
omfattande bortröjning av lövsly än f. n. De nya bestånd som anläggs
förutsätts få i genomsnitt samma kvalitet som de nuvarande ungskogarna.
Alltjämt kommer produktionen av barrträdsvirke att utgöra den helt
övervägande delen av verksamheten. Enligt skogsutredningen syftar bl. a. de
gallringshuggningar som förutsätts i förevarande alternativ till att främja en
hög produktion av barrsågtimmer. När det gäller trädslagssammansättningen
anser jordbruksministern att man bör behålla den volymandel lövträd som vi
nu har. Utskottet delar denna uppfattning.

Vad utskottet nu har sagt om skogsproduktionens inriktning skall som
framgår av det föregående inte uppfattas som en definitiv låsning till en viss
nivå. Givetvis måste som i propositionen anförs strävan vara en ökad
produktion i den mån det är möjligt och lämpligt med hänsyn till andra
viktiga samhällsmål.

Syftet med förevarande yrkande i motionen 2281 är enligt utskottets
mening i princip tillgodosett genom regeringens förslag. Något särskilt
uttalande av det slag som föreslås i motionen finner utskottet därför inte
erforderligt. Motionen bör i förevarande del kunna anses besvarad med vad
utskottet anfört.

I skogsutredningens skogsproduktionsprogram föreslås en rätt omfattande
plantering av den kanadensiska contortatallen i norra Sverige. Contortatallen
bedöms kunna ge en betydligt högre volymproduktion än vår inhemska tall.
Denna bedömning grundar sig på några få äldre försök och försök som är
anlagda under senare år. F. n. bedriver storskogsbruket i norra Sverige en
förhållandevis omfattande plantering av contortatall. Flera remissinstanser
varnar för att införa främmande trädslag. Främst hänvisar man till risken för
framtida bakslag i form av insekts- och svampangrepp. Några remissinstanser
grundar sin negativa inställning på uppgifter om contortatallens mindre
lämpliga kvalitet som råvara för sågverksindustrin. För egen del anser
jordbruksministern rent allmänt att man bör vara försiktig med att införa
främmande trädslag. Bl. a. behövs ytterligare forskning och försök innan ett
mer omfattande införande av främmande trädslag kan rekommenderas. I
detta sammanhang nämns att jordbruksministern har för avsikt att föreslå att
skogsstyrelsen skall ges möjligheter att begränsa användningen av främmande
trädslag. Det framhålls att vi i första hand bör satsa på våra inhemska arter
och därvid ta till vara de möjligheter som skogsträdsförädlingen har visat sig
kunna ge. En fortsatt satsning på förädling är enligt propositionen därför
angelägen.

JoU 1978/79:30

Frågan om contortatallens utnyttjande inom det svenska skogsbruket tas
upp i motionerna 2278 och 2281.

I motionen 2278 framhålls att motionärerna i fråga om att begränsa
användningen av främmande trädslag inte har någon annan bedömning än
jordbruksministern. Motionärerna anser dock att propositionen inte ger
tillräcklig vägledning för den bedömning som skogsstyrelsen skall göra av
hithörande frågor. Motionärerna föreslår för sin del att riksdagen uttalar, att
contortatallen tills vidare i huvudsak bör planteras i svårföryngrade områden.
Enligt motionärernas mening bör plantering av ifrågavarande trädslag tillåtas
i lättföryngrade områden endast i den utsträckning som kan vara nödvändig
för att man skall erhålla erfarenheter från försök och forskning. Av motionen
synes framgå att man inte avser svårföryngrad skog i skogsvårdslagens
mening utan med uttrycket svårföryngrad närmast avser mark där med
hittillsvarande metoder visat sig svårt att åstadkomma en tillfredsställande
skogsföryngring.

I motionen 2281 krävs ett generellt förbud mot inplantering av contortatall
och andra främmande trädslag i avvaktan på en av riksdagen fastlagd politik
för skogsindustrins inriktning. Dispens bör enligt motionärernas mening
kunna utfärdas av skogsstyrelsen, dock endast i sådana områden där det i dag
är svårt att åstadkomma nöjaktiga föryngringar med inhemska trädslag.

Utskottet delar den i propositionen och motionerna uttryckta uppfattningen
att försiktighet rent allmänt bör iakttas när det gäller att införa främmande
trädslag. 1 likhet med jordbruksministern anser utskottet att ytterligare
forskning och försök behövs innan ett mer omfattande införande av
främmande trädslag kan rekommenderas. Vad nu anförts gäller givetvis bl. a.
den i det föregående berörda contortatallen. Av propositionen frams*: inte
vilken omfattning man tänkt sig t. v. kunna acceptera nät det gäller
inplantering av contorta. Enligt det mest intensiva av skogsutredningens
skogsproduktionsprogram, alternativet 2. föiusattes contortatall planterad i
Norrland och nordvästra Svealand i en omfattning som innebar att 10 % av
skogsmarksarealen i de nämnda områdena skulle vara bevuxen med
contortatall efter 50 år och med 14 % efter 100 år. Mot bakgrund av det mera
nyanserade skogsbruksalternativ som regerigen förordat och som utskottet i
det föregående tillstyrkt, förutsätter utskottet att skogsstyrelsen vid sin
bedömning av hithörande frågor måste utgå från en betydligt mera begränsad
målsättning i förevarande avseende. I anslutning bl. a. till de synpunkter som
anförts i motionerna 2278 och 2281 vill utskottet för sin del framhålla att
mycket talar för att inplantering av contortatall t. v. framför allt bör
koncentreras till områden där det i dag är svårt att med inhemska trädslag
åstadkomma en tillfredsställande föryngring. Att gå så långt som till att
förorda ett temporärt förbud mot fortsatt inplantering av contortatall finner
utskottet inte motiverat.

Beträffande metoderna för att reglera trädslagssammansättningen anför
jordbruksministern att hans allmänna inställning självklart är den att

JoU 1978/79:30

användningen av herbicider och andra kemiska medel bör begränsas så långt
som möjligt. Genom noggrann planering och genom att åtgärder sätts in i tid
är jordbruksministern övertygad om att detta är möjligt. Han är dock
medveten om att kemiska medel inte f. n. kan undvaras helt. I propositionen
erinras om att den moderna och skärpta lagstiftning vi har på området utgår
från att skador på människor eller i miljön genom kemiska medel skall
motverkas så långt som det är möjligt. Vad nu sagts om användning av
kemiska medel vid röjning gäller också hyggesrensning.

Utskottet finner ingen anledning till erinran mot vad jordbruksministern
anfort beträffande användningen av kemiska medel inom skogsbruket. Detta
innebär bl. a. att utskottet avstyrker de förslag om förbud eller andra
detaljingripanden mot sådan användning, som förs fram i motionen 2281 och
den under allmänna motionstiden väckta motionen 1469. Som tidigare
framhållits regleras användningen av kemiska bekämpningsmedel inom
ramen för den särskilda lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor.
Denna lagstiftning bygger på principen att huvudansvaret för avgörandet av
hithörande frågor tillagts ett särskilt statligt organ, nämligen produktkontrollnämnden.
Kommunerna fungerar genom sina hälsovårdsnämnder som
lokala tillsynsmyndigheter som har att övervaka att lagen om hälso- och
miljöfarliga varor och med stöd av lagen utfärdade föreskrifter följs. Att som i
nyss angivna motioner föreslås till hälsovårdsnämnderna överföra rätten att
självständigt besluta om användningen av bekämpningsmedel varom nu är
fråga skulle kräva en helt annorlunda uppbyggd lagstiftning. Ett genomförande
av förslaget skulle kräva resurser av en helt annan storleksordning än
kommunerna f. n. har till sitt förfogande. Förutom den kostnadsfördyring
som kommunerna skulle komma att vidkännas vid en ändrad beslutsordning
må nämnas de olägenheter som olika regler inom skilda kommuner skulle
komma att innebära för det praktiska skogsbruket.

Krav på åtgärder i syfte att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel
inom skogsbruket har förts fram också i motionen 807, vari
hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande att
besprutning från luften med kemiska preparat avsedda att döda viss
vegetation kan upphöra.

Utskottet vill erinra om att frågan om förbud mot spridning av fenoxisyror
från luften tidigare upprepade gånger behandlats av riksdagen, senast våren
1977. Utskottet får beträffande den närmare innebörden av riksdagens
tidigare ställningstaganden i ämnet hänvisa till de redogörelser för hithörande
frågor som utskottet lämnade när ämnet senast var föremål för riksdagens
behandling (JoU 1976/77:31).

I överensstämmelse med de uttalanden som riksdagen gjort i hithörande
frågor har man från regeringens och produktkontrollnämndens sida successivt
vidtagit en rad åtgärder i syfte att göra kontrollen över hanteringen av nu
ifrågavarande ämnen allt effektivare från hälso- och miljöskyddssynpunkt.
Informationsskyldigheten beträffande planerade flygbesprutningar har kraf -

JoU 1978/79:30

tigt utvidgats och hanteringsföreskrifterna har skärpts. Bl. a. infördes år 1977
en bestämmelse i kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor,
innebärande att medel, som innehåller ämnet 2,4,5 - triklorfenoxiättiksyra
(2,4,5-T) samt derivat eller salter därav inte längre får användas som
bekämpningsmedel. I betänkandet 1976/77:31 framhöll utskottet bl. a. att
användningen av andra fenoxisyror som bekämpningsmedel än dem som
senast berörts självfallet även i fortsättningen måste ske under iakttagande av
alla möjliga försiktighetsmått. Incidenter som inträffat vid spridning av
bekämpningsmedel från luften syntes enligt utskottet motivera en skärpt
uppmärksamhet härvidlag från tillsynsorganens sida.

Som framgår av vad utskottet nyss anfört har informationsskyldigheten
beträffande planerade flygbesprutningar utvidgats betydligt under senare år.
Enligt kungörelsen (1973:334) gäller sålunda att den för vars räkning
spridning av bekämpningsmedel skall ske över område där allmänheten får
fritt färdas, bl. a. skall underrätta hälsovårdsnämnden härom. 1 motionen
2278 föreslås att denna informationsskyldighet utvidgas till att gälla obligatoriskt
samråd mellan skogsägaren och berörd kommun.

Utskottet har i det föregående vänt sig mot ett förslag att till kommunerna
skulle överföras de beslutsfunktioner, som f. n. i princip åvilar produktkontrollnämnden.
I sin egenskap av lokala tillsynsorgan torde emellertid
hälsovårdsnämnderna ha vunnit åtskillig erfarenhet av hithörande frågor,
något som bör kunna utnyttjas även av skogsbrukets företrädare vid den
närmare utformningen av planerade bekämpningsåtgärder. Ett samrådsförfarande
skulle utan tvivel här kunna vara en lämplig form för att åstadkomma
detta. Nuvarande regler om skyldighet att i förekommande fall underrätta
bl. a. hälsovårdnämnd om planerad spridning av bekämpningsmedel har
också tillkommit för att möjliggöra sådant samråd. I åtskilliga fall torde också
resonemang i hithörande frågor mellan skogsbrukets företrädare och den
kommunala hälsovårdsmyndigheten lett till att man kunnat komma överens
om åtgärder, som varit ägnade att så långt möjligt tillgodose såväl skogsbrukets
som allmänt miljövårdande synpunkter. Naturligtvis är det önskvärt att
alla möjligheter tas tillvara att göra samrådsförfarande! så effektivt som
möjligt. Ett direkt inskrivande av samrådsskyldigheten i berörda tillämpningsförfattningar
har självfallet betydelse härvidlag. Utskottet vill erinra om
att regeringen enligt gällande produktkontrollagstiftning har vittgående
befogenheter att besluta i dessa frågor. Att utan närmare överväganden fatta
beslut om att tillägga de kommunala myndigheterna befogenhet att på sätt i
motionen 2278 antyds i förekomande fall bestämma om alternativa röjningsmetoder
finner utskottet inte vare sig möjligt eller tillrådligt. Emellertid finns
det enligt utskottets mening skäl att från regeringens och berörda myndigheters
sida ägna hithörande frågor fortsatt uppmärksamhet. Utskottet anser
för sin del att förutsättningarna för och konsekvenserna av en utvidgning av
hälsovårdsnämndernas uppgifter i enlighet med i motionen 2278 framlagt
förslag snarast bör utredas så att resultatet av övervägandena kan redovisas

JolJ 1978/79:30

för riksdagen redan i början av riksmötet 1979/80.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört med anledning av förevarande yrkanden i motionerna
807 och 2278.

Utskottet vill i detta sammanhang avslutningsvis erinra om att länsstyrelsen
har befogenheter att föreskriva att inom visst område anmälan för samråd
alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag.

Enligt propositionen har jordbruksministern för avsikt att föreslå regeringen
att en generell skyldighet införs att via skogvårdsstyrelsen till länsstyrelsen
anmäla en planerad våtmarksdikning för samråd enligt naturvårdslagen.
Jordbruksministern framhåller att han för egen del anser det värdefullt om
skogsproduktionen kan ökas genom dikning. Det måste emellertid vara ett
väsentligt krav att naturvårdens intressen därvid inte åsidosätts. Genom det
planerade anmälningsförfarandet kan våtmarksinventeringen fullföljas
samtidigt som naturvårdens intressen beaktas. I detta sammanhang nämns
att vattenlagsutredningen (Ju 1969:58) i sitt slutbetänkande (SOU 1977:27)
Revision av vattenlagen. Del 4, har föreslagit förprövningsskyldighet för
dikningsföretag, inbegripet skogsdikning, som skadar motstående allmänna
och enskilda intressen. Betänkandet övervägs f. n. i justitiedepartementet.

Propositionen föranleder i nu berört avseende ingen erinran från utskottets
sida.

I avvaktan på resultatet av pågående våtmarksinventering krävs i motionen
2281 ett stopp för dikning på myrmarker. Dispens skulle enligt motionen
i vissa fall kunna medges av naturvårdsverket.

Enligt utskottets mening bör den reglering av dikningsverksamheten som
förordas i propositionen och som utskottet nyss tillstyrkt i allt väsentligt
tillgodose motionärernas önskemål. Någon särskild åtgärd från riksdagens
sida med anledning av motionen 2281 i förevarande del finner utskottet
sålunda inte erforderlig.

Utskottet anser sig heller inte böra biträda i motionen 2281 framfört förslag
om förbud mot fortsatt skogsgödsling i avvaktan på vidare forskningsresultat.
Som anförs i propositionen har gödslingen av skogsmark hittills gett ett
värdefullt tillskott av virke. Utskottet finner i likhet med jordbruksministern
emellertid ingen anledning för staten att stimulera denna verksamhet.
Däremot är det angeläget med fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete i
fråga om skogsmarksgödsling. Framför allt gäller det gödslingens inverkan
från miljösynpunkt. Sådant arbete bedrivs f. n. vid såväl lantbruksuniversitetet
som institutet för skogsförbättring. Vidare må erinras om att skogsstyrelsen
i samråd med naturvårdsverket har utfärdat särskilda anvisningar för
gödsling av skogsmark. Som i propositionen anförs kan givetvis utvecklingen
komma att medföra behov av anpassning av anvisningarna eller av
föreskrifter av mer bindande karaktär.

JoU 1978/79:30

Skogspolitikens medel

Traditionellt har samhället använt flera olika medel för att genomföra den
fastlagda skogspolitiken. Vissa är renodlat skogspolitiska medan andra mera
indirekt kan verka som skogspolitiska medel. De viktigaste medlen som
används i dag är skogsvårdslagstiftningen, det statliga stödet till skogsbruket
och den av staten finansierade informations- och rådgivningsverksamheten
som bedrivs av skogsvårdsorganisationen. Till de skogspolitiska medlen kan
räknas även den service som skogsvårdsstyrelserna tillhandahåller skogsägarna.
Även den statliga lantbruksorganisationens och lantmäteriväsendets
arbete med att förbättra fastighetsstrukturen verkar som ett skogspolitiskt
medel. Hit kan också räknas den forskning och utbildning som med statens
medverkan sker på det skogliga området. Vidare har skogsbeskattningssystemet
skogspolitiska verkningar. Enligt propositionen krävs det medel av
både rättslig, ekonomisk och administrativ art för att det mål för skogspolitiken
som förordas i det föregående skall uppfyllas. Det framhålls att det
givetvis inte är möjligt att en gång för alla låsa medlens form och innehåll.
Med den långsiktiga inriktning som bör prägla skogspolitiken är det
nödvändigt att successivt förändra och förbättra de olika medlen.

I likhet med skogsutredningen anser jordbruksministern att skogsvårdslagstiftningen
även i fortsättningen bör användas som medel för att
ange de grundläggande krav som samhället ställer i fråga om skogsvården.
Motiv härför är bl. a. behovet av en i sina huvuddrag enhetlig inriktning av
skogsproduktionen oavsett formen för skogsägande och oavsett mindre och
tillfälliga variationer i förutsättningarna sett från den enskilde skogsägarens
synpunkt. Lagstiftningen bör innehålla föreskrifter om anläggning av ny
skog, vård och skydd av den växtkraftiga skogen och hushållning med den
äldre skogen. Vidare bör i lagstiftningen ställas upp sådana krav på hänsyn till
naturvårdens intressen som bör ingåsom ett normalt led i skogsbruket. En ny
skogsvårdslagstiftning bör till skillnad från vad som nu gäller göras tillämplig
även på skog som tillhör staten och kyrkan.

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att skogsvårdslagstiftningen
även i fortsättningen bör ange de grundläggande krav som samhället
ställer i fråga om skogsvården. Mot de synpunkter på lagstiftningens innehåll
m. m. som jordbruksministern i förevarande sammanhang framfört har
utskottet inte något att erinra.

I likhet med jordbruksministern anser utskottet vidare att det bör slås fast
att skogsbruket i princip skall vara självfinansierat. Som också framhållits i
propositionen innebär detta emellertid samtidigt att samhällets krav så som
de kommer till uttryck i skogsvårdlagstiftningen måste vara skäliga och
rimliga. Skogsägarnas möjligheter att självfinansiera åtgärder i sitt skogsbruk
är givetvis beroende av genomsnittspriset på det virke som levereras. Detta är
i sin tur i hög grad beroende av förhållandena på den utländska marknaden för
skogsindustriprodukter. Av väsentlig betydelse i sammanhanget äremeller -

JoU 1978/79:30

tid också hur rationellt skogsbruket bedrivs. Självfallet är det nödvändigt med
en fortsatt målmedveten rationalisering grundad bl. a. på ett effektivt
forsknings- och utvecklingsarbete.

De grundläggande krav som ställs enligt skogsvårdslagstiftningen bör som
sägs i propositionen alltid tillgodoses utan statligt stöd. I de fall då det är ett
samhällsintresse att få till stånd en skogsvård som går utöver dessa krav som
kan anses skäliga för den enskilde skogsbrukaren bör emellertid statligt
ekonomiskt stöd kunna ges. Sådant stöd kan motiveras främst från
regionalpolitiska utgångspunkter. Utskottet återkommer i det följande till
frågan om den närmare utformningen av ett statligt ekonomiskt stöd till
skogsbruket och de övriga anslagsfrågor som hänger samman med skogsbruket.

Skogsutredningen anser att det i många fall är svårt att uppbringa medel för
skogsvårdsåtgärder just när åtgärderna måste vidtas. Utredningen föreslår
därför att alla skogsägare åläggs skyldighet att på särskilt konto avsätta medel
för sådana återväxtåtgärder och sådan röjning som enligt utredningen bör
åläggas skogsägarna genom lagstiftning. Medlen för återväxtåtgärder skall
motsvara de beräknade kostnaderna för åtgärderna och medlen för röjning
skall årligen motsvara 1 % av fastighetens skogsbruksvärde. Systemet
föreslås kompletterat med lån med statlig garanti.

Av de ca 50 remissinstanser som har yttrat sig i frågan är ungefär hälften
principiellt för och hälften emot utredningens förslag. Några remissinstanser
anser att frågan bör utredas ytterligare.

Jordbruksministern framhåller för sin del att det är angeläget att den
grundläggande skogsvården inte blir eftersatt på grund av brist på likvida
medel. Att som utredningen har föreslagit skapa ett generellt verkande och
administrativt krångligt och dyrbart system är emellertid enligt jordbruksministerns
mening att gå för långt. Det skulle innebära bl. a. att samtliga
skogsägare åläggs skyldighet att avsätta medel för skogsvårdsåtgärder därför
att det kan befaras att vissa skogsägare inte kommer att fullgöra sina
skyldigheter enligt skogsvårdslagen. Han anser dessutom att utredningen
inte har redovisat förslagets alla konsekvenser, bl. a. i skattehänseende. I
stället bör de problem som kan komma att uppstå i samband med
finansieringen av den grundläggande skogsvården lösas på annat sätt.
Föreliggande proposition innefattar bl. a. förslag om att skogsvårdsstyrelsen
ges vidgade befogenheter att meddela de förelägganden som behövs för att
säkerställa en tillfredsställande återväxt. Vidare anser jordbruksministern att
skogsvårdsstyrelsen vid behov bör kunna ställa krav på att skogsägaren ställer
ekonomisk säkerhet för utgifter i samband med anläggning av ny skog. Sådan
säkerhet bör kunna krävas när en avverkning föranleder jämförelsevis dyra
och omfattande återväxtåtgärder.

Utskottet finnér de skäl som jordbruksministern anfört till stöd för sin
ståndpunkt övertygande och ansluter sig därför till uppfattningen att det av
skogsutredningen föreslagna systemet med obligatorisk insättning av medel

JoU 1978/79:30

på särskilt skogsvårdskonto inte bör genomföras. Detta innebär att utskottet
anser att de yrkanden härom, som framförts i motionerna 382,2278 och 2281,
inte bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd. Inte heller finner utskottet
skäl förorda inrättandet av en kollektiv skogsvårdsfond av det slag som
föreslås i motionen 2281. Nämnda motion avstyrks följaktligen i denna
del.

Skogsvårdslagstiftningen

Inledande synpunkter

I propositionen föreslås att nuvarande skogsvårdslag ersätts med en helt ny
skogsvårdslag. Den nya lagen bör enligt förslaget ges formen av en ramlag
som innehåller dels allmänna och grundläggande bestämmelser, dels bemyndiganden
för regeringen eller skogsstyrelsen att meddela mera detaljerade
föreskrifter.

Den uppläggning som regeringen valt finner utskottet ändamålsenlig.
Utskottet återkommer i det följande i anslutning till behandlingen av väckta
motioner i ämnet till vissa enskilda bestämmelser i lagförslaget. Rent allmänt
anser utskottet emellertid liksom jordbruksministern att en skogsvårdslag
inte bör syfta till någon detaljreglering av det sätt på vilket varje skogsägare
skall sköta sin skog. Förutsättningarna för skogsbruk är som tidigare har
framhållits långtifrån desamma över hela landet. Därtill kom mer att näringen
bedrivs i skiftande företagsformer. Det måste vidare beaktas att metoderna
och tekniken i skogsbruket utvecklas fortlöpande.

Allmänna bestämmelser

Enligt 1 § lagförslaget skall skogsmark med dess skog genom lämpligt
utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så att den
varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall
hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna intressen.

I detaljmotiveringen erinras om att skötseln av skogarna enligt nuvarande
lag skall inriktas mot att åstadkomma dels ett tillfredsställande ekonomiskt
utbyte, dels en jämn virkesavkastning. Enligt den föreslagna avfattningen
betonas av skäl som anförts i det föregående att skötseln skall ges sådan
inriktning att skogsmarken varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning.
Produktionsaspekten har alltså skjutits i förgrunden. Till grund för
lagens centrala bestämmelser ligger således snarare biologiska kriterier än
lönsamhetskriterier. Som motiv för förändringen kan enligt propositionen
också hänvisas till de svårigheter vid tillämpningen som lönsamhetsprincipen
har orsakat.

I motionerna 2274 och 2275 påtalas avsaknaden av en klart formulerad
ekonomisk målsättning i den föreslagna paragrafen. Motionärerna föreslåratt

JoU 1978/79:30

ett klart uttalat lönsamhetskriterium införs i lagtexten. Motsvarande yrkande
har förts fram i motionen 1438. Enligt motionen 2275 bör förevarande
paragraf dessutom inledas med en mening som anger att våra skogar är en
allmän tillgång som skall ges en sådan vård att den kan utnyttjas till allas
bästa. I motionen 2281 slutligen föreslås en mera genomgripande omformulering,
bl. a. innefattande ett ökat framhävande av andra former för
skogsutnyttjandet än virkesproduktionen.

Utskottet får i anslutning härtill framhålla att avsikten med bestämmelsen
är att ge en sammanfattande beskrivning av samhällets krav i fråga om
skötseln av landets skogar. 1 likhet med jordbruksministern anser utskottet
att det är till fyllest att i en sådan beskrivning ange det resultat denna skötsel
skall syfta till och därutöver erinra om att hänsyn måste tas till naturvårdens
och övriga allmänna intressen. Vad en sådan skötsel innebär i fråga om krav
på åtgärder och inskränkningar kommer till uttryck i lagens övriga bestämmelser.
Självfallet måste dessa krav utformas med hänsyn till produktionsförutsättningarna.
Detta gäller, som också anförs i propositionen, både de
biologiska förutsättningarna och förutsättningarna i övrigt för ett ekonomiskt
skogsbruk. Enligt utskottets mening får syftet med de i motionen under
förevarande punkt framförda önskemålen anses i allt väsentligt tillgodosedda
genom de i propositionen gjorda motivuttalanden, som utskottet tidigare
ställt sig bakom. Vad särskilt gäller frågan om att direkt i lagtexten införa ett
lönsamhetskriterium av det slag som förordas i motionerna 1438, 2274 och
2275 vill utskottet för egen del anföra följande.

Skogsvårdslagens funktion är att utgöra ett av medlen, kanske det
viktigaste, för att underlätta genomförandet av den av statsmakterna
fastslagna skogspolitiken. Lagstiftningen skall sålunda i princip innefatta de
regler som inskränker enskildas förfoganderätt över skog. Ett tillägg till
lagtexten av innebörd att skogen skall skötas så att den ger ett tillfredsställande
ekonomiskt utbyte skulle mot angiven bakgrund kunna tolkas som ett
åläggande för den enskilde skogsägaren att uppnå en viss lönsamhet, vilket
inte förefaller rimligt. Lagstiftningen innebär i princip vissa minimikrav i
fråga om den enskilde skogsägarens skyldighet att vidta erforderliga skogsvårdsåtgärder.
Däremot är lagstiftningen givetvis inte avsedd att hindra en
skogsägare från att om han så vill vidta mera omfattande skogsvårdsåtgärder,
även om detta skulle innebära att han i sådant fall måste ge avkall på sitt
lönsamhetskrav.

Det skydd för den enskilde mot från ekonomisk synpunkt alltför
betungande ålägganden som motionärerna synes åsyfta återfinns i de
motivuttalanden som görs i propositionen och som utskottet i det föregående
ställt sig bakom. Vägledande för skogsvårdsmyndigheternas kommande
tillämpning blir bl. a. angivna delmål för skogspolitiken, syftande till en
varaktig virkesavkastning och hög volymproduktion med hänsyn tagen till
miljö-, sysselsättnings- och lönsamhetskrav.

Enligt specialmotiveringen till 1 5 lagförslaget måste samhällets krav i fråga

3 Riksdagen 1978/79. 16 sami Nr 30

Joll 1978/79:30

om skötseln av landets skogar när det gäller åtgärder och inskränkningar
självfallet utformas med hänsyn till produktionsförutsättningarna. Jordbruksministern
anför att han med detta uttalande syftar på både de biologiska
förutsättningarna och förutsättningarna i övrigt för ett ekonomiskt skogsbruk.

Utskottet tolkar jordbruksministerns uttalande så att därmed åsyftas de
ekonomiska förutsättningarna även för producenten och att alltså kraven på
skogsskötseln måste stå i överenstämmelse med önskemålet om att skogsbruket
skall ge skogsägaren ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte.

Utskottet finner för sin del detta betraktelsesätt riktigt.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen godtar den
utformning av 1 § lagförslaget, som i propositionen förordats och som till sin
ordalydelse motsvarar det övergripande mål för skogsbruket som utskottet i
det föregående förordat. Nu behandlade yrkanden i motionerna 1438, 2274,
2275 och 2281 föreslås följaktligen inte böra föranleda någon riksdagens
ytterligare åtgärd.

För att mark som bedöms lämplig för skogsproduktion skall räknas som
skogsmark fordras enligt 2 § lagförslaget bl. a. att marken inte i väsentlig
utsträckning används för annat ändamål. Gränsdragningen mot mark som är
föremål för annan användning än virkesproduktion bör enligt jordbruksministerns
mening göras enligt hittills tillämpade principer. För att marken inte
skall betraktas som skogsmark bör följaktligen krävas att den dels utnyttjas
för visst ändamål, dels används i en utsträckning som någorlunda svarar mot
ett för ändamålet normalt markutnyttjande. Dessa krav innebär att även vissa
marker som är föremål för annan markanvändning kan komma att räknas
som skogsmark. 1 propositionen framlagt förslag till avgränsning överensstämmer
i nu förevarande avseende helt med vad som f. n. gäller. Något
särskilt uttalande av det slag som rekommenderas i motiveringen till
motionen 2275 synes mot bakgrund bl. a. av det anförda inte erforderligt.

I 4 § lagförslaget anges att skogsvårdslagen inte skall tillämpas i den mån
den strider mot föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen
(1964:822) eller annan lag. När det gäller naturvårdslagen anges i specialmotiveringen
som ett exempel på föreskrifter som här avses skötselföreskrifter
för naturreservat. 1 motiven anförs vidare exempel på annan
lagstiftning som innebär inskränkningar för skogsbruket; härvid anges bl. a.
lagen (1974:434) om bevarande av bokskog, lagen (1942:350) om fornminnen
och de förbud mot trädfällning som gäller enligt 17 och 40 SS byggnadslagen
(1947:385).

Som lagrådet anför finns anledning påpeka, att det nu föreslagna stadgandet
inte avser att reglera fall då skogsvårdslagen strider mot annan lag utan
endast fall då den strider mot föreskrifter som meddelats med stöd av annan
lag. Bestämmelsen motiveras av konstitutionella skäl. Normalt gäller att av
riksdagen utfärdad lag tar över av regering eller myndigheter utfärdade
föreskrifter. Föreliggande förslag innebär att sådana föreskrifter i vissa fall
skall gälla framför skogsvårdslagen.

JoU 1978/79:30

Så t. ex. skall enligt naturvårdslagen utfärdade skötselföreskrifter för ett
naturreservat gälla framför skogsvårdslagens bestämmelser om skogsskydd.
Motsatsen skulle i förekommande fall kunna medföra att förordnande om
naturreservat blev utan verkan.

Utskottet utgår givetvis från att skötselföreskrifterna i dylika fall utformas
på ett sätt som medger en rimlig avvägning mellan naturvårdsintressen och
skogsbrukets intressen. Det får sålunda förutsättas att naturreservat exempelvis
ej tillåts bli yngelhärdar för insekter som sedan kan sprida sig till
kringliggande områden och därigenom förorsaka betydande skador.

Enligt utskottets uppfattning bör regeringens förslag godtas. Detta innebär
bl. a. att utskottet avstyrker de yrkanden om ändringar i 4 § lagförslaget som
framförts i motionen 2275 i förevarande del (yrkandena 4 och 8 a).

Anläggning av ny skog

Beträffande förutsättningarna för skyldigheten att anlägga ny skog föreslår
jordbruksministern inte några förändringar för det fall då en avverkning
gjorts. Skyldigheten föreslås inträda när markens virkesproducerande förmåga
inte utnyttjas på ett godtagbart sätt. Detsamma bör enligt propositionen
gälla när skogen har skadats. Den gällande begränsningen av åtgärdsskyldigheten
vid inträffade skador föreslås slopad. När det gäller förutsättningarna
för att i andra fall än efter avverkning eller skador kräva att ny skog anläggs
föreslås en mera långtgående ändring. Det konstateras att den nuvarande
bestämmelsen inte omfattar annan skog än den som vid riksskogstaxeringen
betecknas som tras- och skräpskog liksom vissa yngre höggradigt glesa
bestånd. Enligt propositionen bör det inte längre krävas att skogstillståndet
skall vara uppenbart otillfredsställande för att skyldigheten att anlägga ny
skog skall kunna göras gällande. Återväxtskyldigheten bör utvidgas till att
avse alla bestånd som på grund av gleshet eller olämpligt trädslag har låg
tillväxt. Skyldigheten föreslås inträda när tillväxten avsevärt understiger den
för marken och skogens ålder normala. Enligt förslaget bör skyldigheten inte
heller göras beroende av att statsbidrag utgår.

De bestämmelser som anger under vilka förutsättningar ny skog skall
anläggas och inom vilken tid detta skall ske återfinns i 5 § lagförslaget. Enligt
denna paragraf skall ny skog anläggas på skogsmark 1. om markens
virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på grund av skada på
skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätt, 2. om marken ligger outnyttjad,
3. om skogen är så gles eller till så stor del består av för marken olämpligt
trädslag att dess tillväxt äravsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig. Åtgärd
enligt första stycket skall vidtas i fall som anges i 1 och 2 utan dröjsmål och i
fall som anges i 3 inom skälig tid.

Utskottet ansluter sig till jordbruksministerns förslag beträffande förutsättningarna
för skyldigheten att anlägga ny skog. Mot det förordade
författningsrummets utformning har utskottet inte något att erinra.

Joll 1978/79:30

I specialmotiveringen till 5 § lagförslaget behandlas bl. a. de verkställighetsföreskrifter
som krävs till ledning för den bedömning som
förutsätts i första stycket punkterna 1 och 3. Vad som är godtagbart enligt
punkt 1 bör bestämmas med hänsyn till det kvarvarande virkesförrådets
storlek, till i vilken utsträckning huvudstammar har lämnats kvar och till den
ytmässiga fördelningen av huggningen eller skadan. En utgångspunkt vid
bedömningen börenligt propositionen Vara att skyldighet att anlägga ny skog
inträder när beståndets virkesförråd nedgått till ungefär hälften av det med
hänsyn till bonitet, trädslag och beståndets ålder möjliga förrådet. När det
gäller punkt 3 bör skyldigheten att anlägga ny skog inträda när beståndets
tillväxt är mindre än hälften av den möjliga tillväxten vid ifrågavarande
beståndsålder och för marken lämpligt trädslag. Beträffande yngre bestånd
bör utrymme finnas att ta hänsyn till beståndets möjligheter att i framtiden
uppnå den angivna tillväxtnivån. Med olämpligt trädslag avses enligt
propositionen även trädslag av olämplig härkomst.

I motionen 2275 vänder sig motionärerna mot de i propositionen gjorda
uttalandena att tillämpningnormerna för bestånd enligt punkterna 1 och 3
skall vara olika. Enligt motionen är det av många skäl lämpligast att vid
bedömningen av om ett bestånd är godtagbart eller ej använda samma
bedömnings norm. Enligt motionärernas mening bör virkesförrådets storlek i
båda fallen vara avgörande. Skyldigheten att anlägga ny skog bör därvid
inträda när beståndets virkesförråd nedgått till ungefär hälften av det förråd,
som med hänsyn till bonitet, trädslag och ålder har uppnåtts i den s. k. ”bättre
hälften” av våra skogar. Vad gäller den tid inom vilken återväxtåtgärder skall
vara vidtagna bör enligt motionen finnas viss dispensmöjlighet, så länge
snytbaggefrågan inte är löst.

Den bedömning som enligt specialmotiveringen bör läggas på skyldigheten
att anlägga ny skog enligt punkten 1 motsvarar vad som f. n. tillämpas i
motsvarande fall. Utskottet har ingen erinran mot jordbruksministerns
förslag i denna del. Inte heller har utskottet något att invända mot den i
propositionen gjorda beskrivningen av när återväxtskyldigheten enligt punkt
3 bör inträda. Om man i sistnämnda fall, såsom i motionen 2275 förordas,
liksom beträffande punkten 1 lägger virkesförrådet till grund för bedömningen,
kan detta, i vad avser de glesa bestånden, komma att innebära en
förhållandevis kraftig skärpning av bestämmelsen i förhållande till regeringens
förslag. Den i propositionen förordade normen ger enligt utskottets
mening möjlighet till en till förhållandena i det enskilda fallet mera anpassad
bedömning.

Enligt 11 § lagförslaget får skogsvårdsstyrelsen i särskilda fall medge
undantag från bi. a. 5 §. Utskottet har inte något att invända häremot. Som
sägs i specialmotiveringen till 11 § bör avsteg från upsptälIda krav bl. a. kunna
göras när det gäller den tid inom vilken åtgärderna för skogsodling skall vara
avslutade. En förlängning av den tiden är i vissa fall påkallad för att minska
angreppen av snytbaggen och andra för skogsplantorna skadliga insekter.

JoU 1978/79:30

Med hänsyn till bl. a. vad nu anförts föreslår utskottet att riksdagen lämnar
motionen 2275 utan ytterligare åtgärd, såvitt avser kommentaren till 5 §
lagförslaget.

Till skillnad mot vad nu gäller föreslås att skyldighet att anlägga ny skog
även skall omfatta bestånd som på grund av hög ålder har låg tillväxt. Är
nettotillväxten i ett mycket gammalt bestånd onormalt låg på grund av
rötskador och självgallring, bör skogsvårdsstyrelsen kunna föreskriva att
beståndet skall avverkas och ersättas med ny skog. Reglerna härom återfinns
i 6 § lagförslaget. Enligt specialmotiveringen krävs för att skyldighet enligt
denna paragraf skall inträda skogsvårdsstyrelsens beslut i det enskilda
fallet.

Enligt motionen 2262 bör i lagen införas en skyldighet för skogsvårdsstyrelsen
att i dylikt fall höra vederbörande länsstyrelses naturvårdsenhet i
ärendet.

Utskottet biträder regeringens förslag att skyldigheten att anlägga ny skog
utvidgas till att även omfatta mycket gamla bestånd där nettotillväxten på
grund av rötskador och självgallring är onormalt låg. Det i motionen 2262
föreslagna tillägget till 6 § lagförslaget avser en procedurfråga som normalt
inte hör hemma i en lagtext. Utskottet vill framhålla att förevarande
bestämmelse är motiverad av rent skogspolitiska skäl. Naturvårdens intressen
av att bibehålla områden av urskogsnatur eller liknande tillgodoses
genom bestämmelserna inom naturvårdslagstiftningen. Det kan bl. a. förtjäna
att erinras om den befogenhet som länsstyrelsen har att föreskriva att inom
visst område anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av
arbetsföretag. Motionen 2262 avstyrks följaktligen, såvitt nu är i fråga.

Vad beträffar de krav som i fortsättningen bör ställas på beståndsanläggningen
skall enligt skogsutredningen allmänt gälla en skyldighet att trygga
återväxt av skog med tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt.
Genom att ställa krav på tillfredsställande återväxter har utredningen velat
markera att det i ett par hänseenden skall kunna ställas strängare krav än
hittills. Sålunda bör enligt utredningen lövträdsinblandningen i barrskogen
minskas. Det innebär att lövträdsplantor i mindre utsträckning än hittills
skall godtas som huvudplantor i barrskogsåterväxterna. Vidare bör enligt
utredningen produktionsförmågan hos svagare marker och marker i dåliga
avsättningslägen utnyttjas bättre än vad som följer av de krav som ställs i dag.
Strängare återväxtkrav bör därför ställas främst i fråga om marker i Norrland
och särskilt i dess inland.

Jordbruksministern kan på förevarande punkt inte helt ansluta sig till vad
utredningen har anfört. En bestämmelse i skogsvårdslagen som allmänt
anger kravet på återväxterna bör visserligen formuleras så att i viss
utsträckning högre anspråk än hittills skall kunna ställas på beståndsanläggningen.
Jordbruksministern är emellertid inte f. n. beredd att förorda att det
med stöd av bestämmelsen ges detaljföreskrifter som i den utsträckning
utredningen tänkt sig skiljer sig ifrån de nu gällande. Med de brister de

Joli 1978/79:30

senaste årens återväxter uppvisar bor enligt hans mening ansträngningarna i
första hand inriktas på att uppfylla krav motsvarande dem som kan ställas i
dag. För att nå dit krävs det som tidigare har framhållits en avsevärt förbättrad
beståndsanläggning.

Enligt motionen 2278 är de krav på skärpta tillämpningsföreskrifter som
utredningen föreslagit väl motiverade. Mycket av de brister som finns i de
senaste årens dåliga återväxter är direkta effekter av för låga krav i
tillämpningsföreskrifterna för beståndsanläggning. De åberopade bristerna
motiverar snarare enligt motionärernas mening en skärpning av tillämpningsföreskrifterna.
Motionärerna föreslår därför, att riksdagen uttalar sig för
att de krav på beståndsanläggningar som förordats av skogsutredningen skall
ligga till grund för utformningen av tillämpningsföreskrifterna till skogsvårdslagen.

Enligt utskottets mening bör de med stöd av lagen utfärdade föreskrifterna
utformas så att de kan göras gällande även i de fall statsbidrag inte kan ställas
till markägarens förfogande. När bidrag utgår bör självfallet som jordbruksministern
anför högre krav kunna ställas på beståndsanläggningarna. Utskottet
finnér ingen anledning till erinran mot jordbruksministerns bedömning,
som sammanfattningsvis innebär att andelen skogsodling bör öka men att
detaljföreskrifterna för beståndsanläggningen bör ges ett innehåll som vad
gäller kravnivån i allt väsentligt överensstämmer med innehållet i de nu
gällande tillämpningsanvisningarna. I motionen 2278 framfört yrkande om
ytterligare skärpning av kraven på beståndsanläggningen är utskottet således
inte berett biträda. Motionen avstyrks följaktligen i denna del.

7 § lagförslaget innehåller dels ett åläggande för skogsägare att vid
anläggning av ny skog vidta de föryngringsåtgärder som behövs för att trygga
återväxten av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt, dels
ett bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
att meddela föreskrifter för hur anläggningen av ny skog i enlighet med i det
föregående angivna krav skall gå till och hur den nyanlagda skogen skall
vårdas. Bemyndigandet avser föryngringsmetod, markberedning, sådd,
plantering, vård av plantskog och andra åtgärder.

Enligt motionen 2275 är det i propositionen framlagda förslaget i vad avser
7 § att gå alltför långt i detaljutformning. Motionärerna anser bl. a. att lagen
inte bör reglera de metoder som skall användas i skogsbruket utan endast
ange de krav som samhället ställer i fråga om resultaten av verksamheten.
Enligt motionen bör det räcka med att i lagtexen ange att bemyndigandet bör
avse rätten att meddela föreskrifter om de föryngringsåtgärder som kan
behövas för att trygga återväxten av skog av tillfredsställande täthet och
beskaffenhet i övrigt.

Aven i motionen 2274 framförs förslag om ändring av förevarande paragraf
i lagförslaget. Enligt motionärernas mening bör paragrafen ge möjlighet till
föreskrifter om vilka krav som skall ställas på nyanlagd skogs beskaffenhet
och inom vilken tidrymd de skall vara uppfyllda på sätt som nu sker i 14 §

Joli 1978/79:30

nuvarande lag. Myndigheterna skall däremot icke i detalj föreskriva vilka
åtgärder som skall vidtas för kravens uppfyllande. I den nyss åsyftade
paragrafen i nu gällande skogsvårdslag stadgas bl. a. att sådana åtgärder skall
vidtas, som är erforderliga för att nöjaktig återväxt inom skälig tid efter
avverkningen kommer att finnas på det avverkade området.

Utskottet vill erinra om att jordbruksministern i inledningen av sin
allmänna motivering till nu föreliggande lagförslag har framhållit att en
skogsvårdslag inte bör syfta till en detaljreglering av det sätt på vilket varje
skogsägare skall sköta sin skog. Bland annat talar de skilda förutsättningarna
för skogsbruk inom olika delar av landet mot detta, liksom också de skiftande
företagsformer i vilka näringen bedrivs. Utskottet har uttryckt samma
uppfattning som jordbruksministern härvidlag. Som nyss redovisats har
jordbruksministern i vad avser kraven på beståndsanläggningen anfört att
han, även om det införs en bestämmelse i skogsvårdslagen som anger att i
viss utsträckning högre anspråk än hittills skall kunna ställas, inte är beredd
att f. n. förorda att detaljföreskrifter utfärdas som i mera avsevärd mån skiljer
sig från de nu gällande.

Utskottet kan inte finna att det råder någon principiell skillnad i synsättet
mellan motionärerna och jordbruksministern i nu förevarande fråga. 1 7 §
lagförslaget angivet bemyndigande anvisar inte hur långt i detalj de berörda
föreskrifterna bör gå; endast vilka slag av åtgärder som kan komma i fråga.
För den kommande utformningen av ifrågavarande föreskrifter måste
självfallet förut angivna allmänna motivuttalanden, därest riksdagen
godkänner desamma, bli vägledande.

För egen del har utskottet inte något att erinra mot att regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, skogsstyrelsen på sätt i propositionen anges
bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om hur anläggningen av ny
skog skall gå till, m. m. Med anledning av uttalandet härom i motionen 2275
vill utskottet framhålla att regeringens förslag innebär att det liksom nu bör
finnas möjlighet för de skogsvårdande myndigheterna att med förut angivna
allmänna begränsning även gå in på metodfrågor. Utskottet har inte något att
invända häremot. Bl. a. kan det finnas anledning att utfärda föreskrifter om
under vilka förutsättningar självföryngring får tillämpas. Lagförslaget tillstyrks
alltså i förevarande del.

I motionerna 2274 och 2275 framlagda förslag till ändringar i 7 §
lagförslaget bör i enlighet med utskottets nu redovisade ställningstagande
lämnas utan riksdagens vidare åtgärd (yrkandena 3 resp. 5).

Enligt nuvarande lagstiftning ställs inte några krav på vård av den
nyanlagda skogen efter det att skogen lämnat plantstadiet. En virkesproduktion
inriktad på i huvudsak barrträd lämpade för industriell förädling kräver
emellertid enligt skogsutredningen röjning när skogen är 2-4 meter hög och
alltså inte längre är att anse som plantskog. Med hänsyn härtill och till att
röjningsbehovet hittills inte på långt när tillgodosetts i önskvärd utsträckning
föreslår utredningen att markägarna åläggs skyldighet att utföra även

JoU 1978/79:30

ungskogsröjning. Jordbruksministern ansluter sig till utredningens förslag,
samtidigt som hanerinrarom att han på annat ställe i propositionen uttalat sig
för en i stort sett bibehållen volymandel lövträd i skogarna.

Reglerna om röjningsskyldighet återfinns i 9 § lagförslaget, enligt vilken
paragraf röjning av plantskog eller ungskog skall ske, när skogen är så tät eller
av sådan beskaffenhet i övrigt att produktionen av värdefullt virke väsentligt
hämmas.

Om skogen är näragallringsbar ålder, får skogsvårdsstyreisen i särskilda fall
medge att röjningen ersätts med tidig gallring.

Utskottet har för sin del ingen invändning mot i propositionen framlagt
förslag i nu förevarande avseende. Som sägs i specialmotiveringen till 9 §
lagförslaget kan införandet av en röjningsskyldighet med hänsyn till det
föreliggande stora behovet av ungskogsröjning övergångsvis skapa problem. I
den mån problemen inte kan lösas med tillstånd till gallring får särskilda
föreskrifter meddelas. Ett bemyndigande att meddela sådana föreskrifter har
tagits in i övergångsbestämmelserna.

I motionen 2281 krävs att skogsstyrelsen meddelar föreskrifter om
genomförande av eftersläpande stamkvistning och eftersläpande röjningsarbeten.
Såvitt avser röjningsarbeten ger 9 § förslaget till skogsvårdslag de
grundläggande förutsättningarna att tillgodose syftet med förevarande
motionsyrkande. Utskottet, som vill framhålla att frågan närmast hör till
regeringens ansvarsområde, finnér sig inte böra föreslå någon särskild åtgärd
från riksdagens sida med anledning av motionen 2281 i denna del. Till frågan
om stamkvistning återkommer utskottet i det följande vid behandlingen av
regeringens förslag beträffande anslaget till skoglig forskning.

A vverkning

Enligt jordbruksministern bör formerna för avverkning regleras mera
fullständigt än vad som är fallet i den nuvarande lagen. Bestämmelsen om att
en gallring skall vara ändamålsenlig för skogens utveckling gäller i dag inte
den äldre, avverkningsmogna skogen. Skyldigheten att vid slutavverkning ta
hänsyn till möjligheterna att få till stånd en återväxt är också begränsad.
Jordbruksministern anser det vara angeläget att det i lagstiftningen klargörs
att en huggning för att vara tillåten antingen skall utföras som en beståndsvårdande
åtgärd eller som en slutavverkning inriktad på att ersätta den
avverkade skogen med ny skog. Enligt specialmotiveringen avser bestämmelsen
om slutavverkning i normalfallet trakthuggning med eller utan
fröträd. Enligt uttalanden i propositionen kan dock annan avverkningsform
undantagsvis komma i fråga i fjällskogsområdena.

I motionen 2262 anförs att det finns områden i vårt land, där även
plockhuggning (blädning) med fördel kan användas. Motionären framhåller
att den kategoriska utformningen av specialmotiveringen kommer att tolkas
som ett förbud med sådan avverkning, något som motionären förmodar

JoU 1978/79:30

knappast har varit avsikten. I motionen föreslås att ett tillägg införs i lagtexten
av innebörd att, när särskilda skäl föreligger, annan avverkning bör fa ske, om
godtagbar återväxt garanteras.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att slutavverkning enligt propositionen
skall bedrivas på ett sätt som är ändamålsenligt för anläggning av ny
skog. Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att det är angeläget att
detta kommer till uttryck i lagtexten. Som sägs i propositionen innebär sådan
avverkning i normalfallet trakthuggning med eller utan fröträd. Jordbruksministern
finner det dock som antytts angeläget att understryka att det inom
fjällskogsområdena kan komma i fråga andra former av avverkning som bör
jämställas med slutavverkning trots att en stor del av skogsbeståndet lämnas
kvar. Av propositionen framgår att nu nämnda avverkningsform, s. k.
fjällskogsblädning, är avsedd att vara det enda undantaget från normalregeln.
Utskottet har ingen annan bedömning härvidlag. Metoden med s. k.
fjällskogsblädning kommer att tillämpas endast inom områden som med stöd
av skogsvårdslagen har förklarats vara svårföryngrade. Inom nämnda
områden krävs tillstånd för avverkningen och avverkningen står alltså under
skogsvårdsstyrelsens kontroll.

Utskottet, som inte heller i övrigt finner anledning till erinran mot vad i
propositionen i nu förevarande sammanhang anförts, förordar att riksdagen
antar 12 § i regeringens förslag till skogsvårdslag. Motionen 2262 avstyrks
följaktligen i förevarande del.

Det bör framhållas att den förordade bestämmelsen om tillåtna avverkningsformer
självfallet inte är avsedd att lägga hinder i vägen för fällandet av
enstaka träd för husbehov.

När det gäller skyddet för den växande skogen föreslås i propositionen en
bestämmelse som direkt knyter an till intresset av att erhålla en hög
virkesavkastning. Bestämmelsen ingår som 13$ i lagförslaget och stadgar
bl. a. att skog inte får slutavverkas förrän den har nått sådan ålder att endast
en mindre ökning av dess medelproduktion kan erhållas, om skogen får stå
kvar. Medelproduktionen beräknas som tillväxten i medeltal per år från det
att skogen anlades.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas
meddela föreskrifter om den tidigaste slutavverkningsålder som skall gälla
för olika trädslag inom skilda delar av landet på mark av olika bonitet.

Skogvårdsstyrelsen skall i särskilda fall få medge undantag från nyss
angivna huvudregel.

1 motionen 2275 anförs att det från produktionssynpunkt är väsentligt att
bestånd, som i förhållande till markens produktionsförmåga är dåligt
bestockade, snarast omförs till växtliga bestånd. Ett sådant omförande får ej
förhindras av förevarande stadgande i skogsvårdslagen. Därför bör paragrafen
endast avse den bättre delen av befintliga bestånd. Hänsyn skall också tas
till trädslag, skador, röta, dimensionsutveckling och luckighet. Motionärerna
föreslår att paragrafen 13 omformuleras så att den begränsas till att endast

JoU 1978/79:30

avse skyddet på skog med hög slutenhet.

Enligt utskottets mening bör regeringens lagförslag på denna punkt kunna
godtagas. Ett bifall till det i motionen 2275 framlagda förslaget skulle medföra
att skyddet för den växande, icke avverkningsmogna skogen urholkades. Ett
sådant skydd har varit ett av de väsentligaste inslagen i hittillsvarande
skogsvårdslagar och är det också i den nu föreslagna lagen. Motionen 2275
avstyrks således i förevarande del.

Utskottets tillstyrkan av regeringens förslag i nu berört avseende innebär
också att utskottet ej funnit skäl biträda ett i motionen 2281 framfört förslag
om ett särskilt tillägg till 13 § lagförslaget, innefattande bemyndigande för
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela bestämmelser
om hur hyggesavfallet skall behandlas för att i samband med röjning,
gallring och slutavverkning kunna tillvaratas.

Utskottet vill erinra om att det inom projektet Helträdsutnyttjande har
studerats vilka möjligheter som praktiskt och ekonomiskt finns att tillvarata
en större del av träden i avverkningarna. Vid en årsavverkning av
75 milj. m3sk anses det på sikt vara möjligt att tillvarata 7-8 milj. m3fubmera
virkesråvara för industriell användning än vad som sker i dag. Drygt hälften
av denna kvantitet skulle erhållas genom brytning av stubbar efter slutavverkningar.
Övriga kvantiteter kommer huvudsakligen från småträd som i
dag lämnas kvar i skogen vid röjning och gallring samt från toppar.
Avgörande för i vilken utsträckning dessa marginalråvaror verkligen
kommer att tas till vara och utnyttjas är industrins möjligheter till att
ekonomiskt förädla dem. Kostnaderna för transport och tillredning är högre
och kvaliteten på de fibrer som erhålls ur stubbar är lägre än hos traditionellt
stamvirke.

Enligt propositionen finns det starka skäl för en fortsatt ransonering av den
äldre skogen. En grundläggande bestämmelse härom ges i 14 ij lagförslaget.
Enligt denna paragraf svarar skogsmarkens ägare för att slutavverkning
bedrivs så att en jämn åldersfördelning av skogen på hans brukningsenhet
främjas.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas
meddela föreskrifter om hur stor andel av en brukningsenhets skogsmarksareal
som årligen eller eljest periodvis får slutavverkas.

Skogsvårdsstyrelsen skall enligt förslaget i särskilda fall få medge undantag
från jämnhetskravet. I en kommentar till lagbestämmelsen anför jordbruksministern
att mindre fastigheter bör undantas från ransoneringsbestämmelserna.

I motionen 2275 instämmer man med jordbruksministern i sistnämnda
uttalande. Motionärerna utgår då från att härmed avses att ransoneringsbestämmelsen
i framtiden ej skall omfatta mindre fastigheter än f. n. Detta
skulle innebära att bestämmelsen ej omfattar fastigheter mindre än ca 25 ha
produktiv skogsmark. I motionen förordas att riksdagen gör ett klarläggande
uttalande på denna punkt.

JoU 1978/79:30

Enligt utskottets mening kan ifrågasättas det lämpliga i att genom ett
bindande riksdagsuttalande generellt fastställa gränsen för vilka fastigheter
som bör lämnas utanför ransoneringskravet. Förhållandena inom skogsbruket
är som i det föregående framhållits starkt skiftande mellan landets olika
delar. Även andra omständigheter kan motivera en viss flexibilitet vid
bedömningen av här berörda gränsdragningsfrågor. Skogsutredningen anser
för sin del att undantagsregeln förslagsvis bör gälla sådana enheter vars totala
produktionsförmåga ligger under ca 50 m3 sk per år. Utredningens förslag
torde kunna tjäna som viss vägledning för bedömningen av vilken ungefärlig
storleksordning det här bör röra sig om.

Naturvårdshänsyn

Vid sidan av den allmänna bestämmelsen om hänsyn till naturvården finns
i den nuvarande skogsvårdslagen särskilda regler för svårföryngrade skogar
och skyddsskogar. Regeringen kan förordna att särskilda bestämmelser om
avverkning och återväxtåtgärder skall gälla sådana skogar. Till de svårföryngrade
skogarna räknas skogar i särskilt utsatta lägen, där det kan vara
omöjligt eller mycket svårt att åstadkomma en återväxt, om avverkningen
sker på ett olämpligt sätt. De svårföryngrade skogarna i norra Sverige utgör
också ett skydd mot att fjällgränsen flyttas ner. Skyddsskogarna är skogar
som behövs för att förhindra sand- eller jordflykt. De särskilda bestämmelserna
innebär att skogsvårdsstyrelsens tillstånd fordras för all avverkning
utom för den som sker för husbehov.

Enligt regeringens förslag bör särskilda regler för skyddsskogar och
svårföryngrade skogar finnas även i en ny skogsvårdslag. Tillämpningsområdet
för dessa bestämmelser såsom detta bestämts genom fattade beslut
föreslås oförändrat med den vidgning som följer av att skogsvårdslagen görs
tillämplig på all skogsmark.

Enligt propositionen bör samma särbestämmelser gälla för både
skyddsskogar och svårföryngrade skogar. Förslaget innebär i den delen att
skogsvårdsstyrelsen också vid prövning av tillstånd till avverkning av
svårföryngrad skog skall kunna beakta skyddet mot sand- eller jordflykt på
angränsande marker. I övrigt föreslås den ändringen att tillstånd inte skall
krävas för gallring och röjning som främjar skogens utveckling medan
däremot all slutavverkning och avverkning för omläggning av skogsmarken
skall vara underkastad tillståndstvång. De nya bestämmelserna ingår i 19 §
lagförslaget.

I motionen 2278 vänder sig motionärerna mot att tillstånd i fortsättningen
inte skall krävas för röjning och gallring i förevarande skogar. Motionärerna
pekar på att de skogar det här är fråga om finns i mycket känsliga områden. En
felaktigt utförd gallring i svårföryngrade områden i närheten av barrskogsgränsen
kan, anför motionärerna, bl. a. få mycket svåra konsekvenser för
beståndets fortsatta utveckling. Motionärerna föreslår därför att 19 § lagför -

JoU 1978/79:30

slaget ändras så att även för gallring och röjning krävs tillstånd av
skogsvårdssty reisen.

För egen del ansluter sig utskottet till regeringens förslag, som också
överensstämmer med vad skogsutredningen förordat. Utskottet vill med
anledning av vad motionärerna anför i likhet med jordbruksministern erinra
om att en röjning eller gallring för att vara tillåten måste vara ändamålsenlig
för skogens utveckling. Även om det är särskilt viktigt att gallringarna utförs
på ett riktigt sätt i framför allt den svårföryngrade skogen anser utskottet det
inte befogat att kräva särskilt tillstånd också för dessa huggningar. Liksom
jordbruksministern anser utskottet det inte heller nödvändigt att kräva ett
formellt samråd mellan skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen i varje tillståndsärende.
Som anförs i propositionen får det förutsättas att skogsvårdsstyrelsen
rådgör med länsstyrelsen i alla de fall då övervägandena kräver
tillgång till särskild sakkunskap i naturvårdsfrågor.

Vad nu anförts innebär att utskottet anser att motionen 2278 i förevarande
del bör lämnas utan bifall.

Utskottet finner inte heller påkallat att påyrka någon särskild riksdagens
åtgärd med anledning av den under allmänna motionstiden väckta motionen
1458, vari hemställs om åtgärder för utarbetandet av bestämmelser om
skogsbruket inom de fjällnära skogarna så att alla ekologiska aspekter
beaktas. Enligt utskottets uppfattning tillgodoses i motionen framförda
önskemål i allt väsentligt genom de förslag som framlagts i nu föreliggande
proposition och som utskottet nyss biträtt. Utskottet vill framhålla att den
avgjort största markägaren i ifrågavarande områden är staten, företrädd av
domänverket. I propositionen erinras om att domänverket i början av
1950-talet på den mark i norra Sverige som förvaltas av verket drog upp den
s. k. skogsodlingsgränsen. Domänverket har bedömt att det ovanför denna
gräns tills vidare är så biologiskt och ekonomiskt tvivelaktigt att bedriva
skogsbruk att någon sådan verksamhet inte skall förekomma. Undersökningar
pågår för att finna lösningar på dessa problem. Resultaten kan inte väntas
de närmaste 20 åren. Med stöd av skogsvårdslagen har för övrig mark i norra
Sverige gränsen dragits upp för svårföryngrad skog. Avverkning ovanför
denna gräns får som nyss nämnts ske först efter tillstånd av skogsvårdsstyrelsen.
Sådant tillstånd brukar ges om inga återväxtproblem väntas uppstå
eller om en försiktig avverkning kan göras, s. k. fjällskogsblädning. Även om
den största markägaren i dessa områden är staten, finns det också enskilda
mindre skogsägare som har hela sitt skogsinnehav där och är beroende av
detta forsin försörjning. Visst skogsbruk inom området är också av betydelse
för sysselsättningen lokalt. Att helt hindra avverkning finner utskottet i
likhet med jordbruksministern därför inte rimligt. Genom det nyss nämnda
kravet på tillstånd kan allvarliga missgrepp undvikas i tid. Genom att
länsstyrelsen också underrättas om planerade avverkningar föreligger ytterligare
möjligheter att ingripa i de fall där naturvårdsintresset är särskilt starkt.
Något skogsbruk i de former som förekommer i andra delar av landet kan

JoU 1978/79:30

enligt propositionen inte bli aktuellt de närmaste decennierna. 1 sammanhanget
vill utskottet också fästa uppmärksamheten på att även statens skogar
i nu aktuellt område vid riksdagens bifall till vad utskottet nyss förordat i
fortsättningen kommer under skogsvårdsstyrelsernas tillsyn på samma sätt
som övrig skogsmark.

I propositionen föreslås att det i skogsvårdslagen tas in ett bemyndigande
för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela
föreskrifter om vilka hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid
skogens skötsel. Sådana föreskrifter skall kunna meddelas i fråga om bl. a.
hyggenas storlek och form, beståndsanläggning, kvarlämnande av grupper av
träd, enstaka träd och buskar samt i fråga om skogsbilvägars sträckning.
Föreskrivna åtgärder skall kunna förenas med ett rationellt skogsbruk. De får
därför inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt
försvåras. Bemyndigandet återfinns i 21 § lagförslaget.

Regeringens förslag innebär att kraven på hänsyn till naturvårdsintressena
inom skogsvårdslagstiftningen kommer till uttryck dels liksom hittills i en
erinran i skogsvårdslagens inledande paragraf, dels i föreskrifter meddelade
med stöd av nyssnämnda bemyndigande. Närmare synpunkter på frågan i
vilka hänseenden sådana föreskrifter bör kunna meddelas lämnas i den
allmänna motiveringen till föreliggande lagförslag, till vilken utskottet tillåter
sig hänvisa.

Enligt propositionen bör skogsvårdsstyrelsens naturvårdsbestämmelser
kompletteras med möjligheter till vissa tvångsåtgärder. Skogsvårdsstyrelserna
bör således kunna ge förelägganden i det enskilda fallet om vilka
åtgärdersom skall vidtas föratt uppfylla föreskrifterna. Sådana förelägganden
skall kunna förenas med vite, och överträdelser av föreläggandena skall också
kunna medföra bötesstraff. I propositionen framhålls dock att skogsvårdsstyrelserna
så långt möjligt bör gå fram med i första hand upplysningar och
råd. Nu berörda frågor regleras i 24 !; lagförslaget.

Enligt motionen 2274 är det angeläget att naturvårdens krav blir beaktade
inom de områden av landet som har betydelse från naturvårdssynpunkt.
Dessa krav får emellertid ej drivas så långt att de blir ekonomiskt belastande
på de enskilda skogsföretagen. Dessa frågors handläggning kan enligt
motionen väl grundas på 4!;, varför motionärerna finner 21 § överflödig.
Denna senare paragraf ger enligt motionärernas mening utrymme för alltför
stort godtycke vid tillämpningen och bör för den skull utgå ur lagförslaget.
Även i motionen 2262 anförs att 21 § i sin helhet borde utgå ur skogsvårdslagen,
enär den innehåller detaljföreskrifter, som typiskt hör hemma i
exempelvis skogsstyrelsens anvisningar men ej i lagtext. Om paragrafen
likväl skulle stå kvar, hemställer motionären att bemyndigandet ges den
formen att regeringen efter hörande av skogsstyrelsen och naturvårdsverket
får meddela sådana föreskrifter som här avses.

Frågan om vilken hänsyn som inom skogsvårdslagstiftningens ram skall
tas till naturvårdsintresset tas upp även i motionen 2275. Enligt sistnämnda

JoU 1978/79:30

motion är det bl. a. angeläget att inom de tillämpningsanvisningar som
kommer att utarbetas i huvudsak utforma de s. k. hänsynsreglerna till vad
som är förenligt med ett normalt ekonomiskt eller biologiskt inriktat
skogsbruk. Krav därutöver bör lösas i annan ordning, främst genom frivilliga
överenskommelser, alternativt genom byggnadslagstiftningen eller naturvårdslagstiftningen.

Utskottet anser för sin del att den i propositionen valda formen för reglering
av naturvårdsfrågorna inom skogsvårdslagstiftningens ram är lämplig och
bör godtas. Utskottet biträder följaktligen regeringens förslag att den i 1 §
lagförslaget intagna allmänna aktsamhetsregeln kompletteras med dels ett
bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att
få meddela erforderliga föreskrifter om vilka hänsyn som vid skogens skötsel
skall tas till naturvårdens intressen, dels en bestämmelsesom ger skogs vårdsstyrelserna
möjligheter att tillgripa vissa tvångsåtgärder i form av föreläggande
eller förbud, som skall kunna förenas med bl. a. vitesförelägganden. Mot
den närmare utformningen av berörda paragrafer, 21 och 24 §§, har utskottet
inte något att invända.

1 den föregående redogörelsen har anförts att de föreskrifter som med stöd
av 21 § lagförslaget får meddelas, skall avse åtgärder som normalt bör kunna
förenas med ett rationellt skogsbruk. Föreskrivna åtgärder får alltså inte vara
så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Av propositionen
framgår att föreskrifterna kan väntas få i huvudsak samma innehåll
som skogsstyrelsens nuvarande tillämpningsanvisningar. Som anförs i
propositionen bör vid utformningen av föreskrifterna samråd ske med
berörda myndigheter. I anslutning till sanktionsbestämmelserna vill utskottet
i likhet med jordbruksministern understryka att skogsvårdsstyrelserna i
förekommande fall så långt möjligt bör söka åstadkomma rättelse genom
anvisningar och råd till skogsägaren eller den annars ansvarige.

Utskottets här redovisade ställningstagande innebäratt utskottet avstyrker
motionerna 2262 och 2274 i vad avser ändring eller uteslutande av 21 §
lagförslaget m. m. Vad i motionen 2275 anförts om ambitionsnivån m. m.
beträffande naturvårdshänsyn inom skogsvårdslagstiftningen avviker enligt
utskottets uppfattning inte i någon avgörande grad från de bedömningar som
gjorts i propositionen och vilka utskottet i det föregående givit sin anslutning
till. Något särskilt initiativ från riksdagens sida anser utskottet inte påkallat
med anledning av dessa motionsuttalanden. Motionen 2275 bör i nu
förevarande hänseenden kunna anses besvarad med vad utskottet anfört
(yrkandena 8 d, e och 9).

Övriga frågor

Enligt 29 § lagförslaget förs talan mot skogsvårdsstyrelsens beslut enligt
denna lag hos skogsstyrelsen genom besvär. Mot skogsstyrelsens beslut förs
talan hos regeringen genom besvär. I paragrafen, som saknar motsvarighet i

JoU 1978/79:30

utredningens förslag, ges besvärsbestämmelser som i stort motsvarar reglerna
i nuvarande skogsvårdslag.

I motionen 2275 föreslås att besvär över skogsvårdsstyrelsens beslut
beträffande naturvårdshänsyn, 21 och 27 §§, i stället skall prövas av allmän
domstol.

Utskottet vill nämna att avsikten är att föreskrifterna om naturvårdshänsyn
skall meddelas av regeringen eller skogsstyrelsen. Skogsvårdsstyrelsernas
beslut i sammanhanget kommer att avse föreläggande eller förbud
som anger i vilka hänseenden dessa föreskrifter skall iakttas. Det bör
framhållas att det inte är förenligt med rättsordningen i övrigt att låta allmän
domstol pröva besvär över beslut av förvaltningsmyndighet. Det kan antas
att huvuddelen av förekommande ärenden kommer att bli av nämnda
art.

Utskottet har mot bakgrund av det anförda inte funnit anledning till
erinran mot den i propositionen förordade besvärsordningen. Motionen 2275
avstyrks följaktligen i förevarande del.

Som lagrådet framhållit bör dock frågan om en överflyttning till förvaltningsdomstol
av besvärsprövningen beträffande vissa grupper av beslut
uppmärksammas sedan närmare erfarenhet vunnits av den nya lagens
tillämpning. Jordbruksministern ger uttryck för samma uppfattning. Utskottet
finner för sin del en sådan prövning angelägen.

Statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket

Allmänt

Stater ger i olika former stöd till skogsbruket. Det direkta ekonomiska
stödet ges huvudsakligen i form av statsbidrag och, i viss mindre utsträckning,
även i form av lån eller som garanti för lån. Statligt stöd utgår även på
indirekt väg genom bl. a. anslag till forskning, utveckling, undervisning,
rådgivning och serviceverksamhet inom skogsbrukets område.

Jordbruksministern anser att det även i fortsättningen bör finnas möjligheter
att ge statligt stöd i olika former till skogsbruket. Rent allmänt anser han
att det statliga stödet i huvudsak bör inriktas mot sådana åtgärder som från
samhällets synpunkt är angelägna men som för skogsägaren ger avkastning
först i en förhållandevis avlägsen framtid. Vidare anser jordbruksministern
att regionalpolitiska skäl liksom hittills talar för statligt stöd till bl. a. vissa
åtgärder som i och för sig kan vara föreskrivna i skogs vårdslagstiftningen men
som med hjälp av stöd kan bli utförda på ett kvalitativt bättre sätt.

Skogsutredningen har föreslagit en justering av gränserna för det område
inom vilket utredningen anser att statsbidrag bör utgå av regionalpolitiska
skäl. Utredningen har delat området i en inre zon och en yttre. Jämfört med
det nuvarande skogliga stödområdet innebär förslaget en krympning i fråga
om både stödområdet som sådant och den inre zonen. I ett avseende har

Joli 1978/79:30

Grans för de!
skogliga sted
området
Grans for inre
zon

Grans för det skoghga
stödområdet

JoU 1978/79:30

utredningen föreslagit en utvidgning, nämligen att Gotland skall ingå i
stödområdet. Bakom utredningens förslag ligger noggranna bedömningar av
förutsättningarna för skogsproduktion i olika områden.

Jordbruksministern anser att utredningens förslag är väl avvägt och att det i
huvudsak bör följas. Enligt propositionen bör de mindrejusteringar som efter
hand kan visa sig behövas få göras efter beslut av regeringen. Jordbruksministerns
förslag framgår av den karta som återges på s. 48.

De allmänna synpunkter på frågan om statligt ekonomiskt stöd till
skogsbruket som här redovisats föranleder ingen erinran från utskottets sida.
Med anledning av ett motionsyrkande i ämnet återkommer utskottet i
nästföljande avsnitt till frågan om att mildra vissa tröskeleffekter till följd av
den ändrade gränsdragningen för det regionalpolitiskt motiverade stödet.

Stöd till skogsvård m. m.

Enligt propositionen bör statligt stöd kunna utgå i hela landet till
fullständiga återväxtåtgärder efter avverkning av sådana bestånd som är så
glesa eller till så stor del består av för marken olämpligt trädslag att tillväxten
är avsevärt lägre än vad som är möjligt. Bidrag bör i samband härmed också
kunna utgå för att täcka mellanskillnaden mellan kostnader och intäkter för
avverkningen i de fall kostnaderna överstiger intäkterna. Bidrag till återväxtåtgärderna
bör kunna utgå med högst 50 % av godkänd kostnad i den inre
zonen av stödområdet och med högst 30 % i resten av landet. I de fall
avverkningen ger ett överskott som är jämförbart med överskottet vid normal
avverkning bör bidrag inte utgå.

Eftersom avverkning och beskogning av sämre skogar är en av de
viktigaste skogsskötselåtgärderna för att snabbt få en högre produktion, är det
enligt motionen 2275 angeläget att denna verksamhet stimuleras. Åtgärderna
är också av mycket långsiktig karaktär. Motionärerna anser därför att bidraget
bör vara 80 % av godkänd kostnad för hela landet. Detta ökade bidrag bör
enligt motionärernas mening gälla en begränsad tid - förslagsvis fem år.

Utskottet finner för sin del att det i propositionen framlagda förslaget är väl
avvägt och kan därför biträda detsamma. Som jordbruksministern anför bör
de högsta bidragsprocent som föreslås i propositionen inte användas
generellt. Det i motionen 2275 framförda förslaget om högre bidragsprocent
avstyrks således.

Fr. o. m. budgetåret 1974/75 utgår bidrag till åtgärder för intensifierad
skogsvård i norra Sverige. Verksamheten, som igångsatts som en temporär
åtgärd i avvaktan på resultatet av arbetet inom 1973 års skogsutredning, har
planerats för en 10-årig upprustningsperiod, alltså t. o. m. budgetåret 1983/
84.1 propositionen framlagt förslag i fråga om det statliga stödet till skogsvård
som inriktas mot det skogliga stödområdet innebär enligt jordbruksministern
att det program som påbörjades år 1974 i första hand bör fullföljas. Utskottet
anser för sin del detta riktigt.

4 Riksdagen 1978/79. 16 sami. Nr 30

JoU 1978/79:30

I fråga om storleken av stödet föreslås i propositionen att bidraget till
återväxtåtgärder och röjning i den inre zonen av stödområdet bör kunna utgå
med högst 50 % och i den yttre zonen med högst 30 %. 1 mindre utsträckning
bör bidrag kunna utgå även för omplantering av skogskulturer som har
skadats av sork eller kanin. Bidraget bör härvid kunna uppgå till högst 70 %
vid första om- eller hjälpplanteringen och till högst 90 % om ytterligare
omplantering i särskilda fall skulle fordras. Bidrag till gallring bör kunna utgå
med ett belopp motsvarande den beräknade skillnaden mellan kostnaderna
för avverkningen och intäkterna för det virke som avverkas.

F. n. utgårbidrag till enskild person i det nu gällande inre stödområdet med
högst 70 % av godkänd kostnad för vissa återväxtåtgärder m. m. och i övriga
delar av det nämnda området med högst 50 %. För andra skogsägare är
bidraget högst 60 % resp. 40 %. Det i propositionen föreslagna mera generella
stödsystemet innebär således något sänkta bidragsprocenter i förhållande till
nuvarande stöd. Detta kritiseras i motionen 2276, vari framhålls att
regeringens förslag innebär en sänkning av ambitionsnivån vad gäller
främjandet av återväxtåtgärder. Enligt motionärernas uppfattning har bidragen
i dess nuvarande utformning haft en mycket positiv effekt inom det inre
stödområdet för bl. a. sysselsättningen. I motionen hemställs därför att
riksdagen beslutar att bidrag till återväxtåtgärder får utgå med högst 70 % av
godkänd kostnad i den inre zonen av stödområdet och med högst 50 % i den
yttre zonen. Riksdagen bör enligt motionen tillse att erforderliga medel
anvisas härför.

Ett närliggande förslag läggs fram i motionen 2278 vari förordas att samma
bidragsprocent som nu tillämpas för enskilda personer i vad avser dikning,
röjning och fullständiga återväxtåtgärder skall gälla inom den inre zonen av
det skogliga stödområdet, tills det tioåriga skogsvårdsprogrammet är fullföljt.
Motionärerna är medvetna om att den nuvarande gränsen för det skogliga
stödområdet inte helt sammanfaller med den nu föreslagna gränsen för den
inre zonen. Enligt motionärernas mening måste sådana övergångsbestämmelser
utfärdas att detta inte leder till att erforderliga skogsvårdsåtgärder
motverkas. Till skillnad mot förslaget i motionen 2276 förutsätts i den senare
motionen att de ökade bidragskostnaderna inte skall finansieras med
budgetmedel utan med avgiftsmedel.

Utskottet vill erinra om att det år 1974 införda stödet till skogsvård i norra
Sverige som nyss nämnts planerats för en tioårig upprustningsperiod, alltså
t. o. m. den 30 juni 1984. Avsikten med stödet är främst att öka virkesproduktionen
och sysselsättningsmöjligheterna inom skogsbruket i berörda
delar av landet. Enligt jordbruksministern innebär i propositionen framlagda
förslag om statligt stöd till skogsvård bl. a. att 1974 års program för
intensifierade skogsvårdsåtgärder i första hand bör fullföljas. Utskottet har i
det föregående ställt sig bakom detta uttalande. Emellertid vill utskottet
ifrågasätta om de i propositionen förordade bidragsreglerna för det skogliga
stödområdet verkligen ger tillfredsställande möjligheter att uppnå detta syfte.

JoU 1978/79:30

Som anförts i motionen 2278 är det ytterst angeläget att effektiva skogsvårdsåtgärder
sätts in som ett led i strävan att öka skogsproduktionen. Till detta
kommer nödvändigheten att skaffa arbetstillfällen i norra Sverige. Inte minst
gör den betydande ungdomsarbetslösheten detta nödvändigt. Utskottet delar
för sin del den i nyssnämnda motion uttryckta uppfattningen att samma
bidragsprocent som nu tillämpas för dikning, röjning och fullständiga
återväxtåtgärder forsättningsvis bör gälla inom den inre zonen av det skogliga
stödområdet, tills det tioåriga skogsvårdsprogrammet är fullföljt.

Som tidigare anförts sammanfaller gränserna för nuvarande inre skogliga
stödområde inte helt med de i propositionen förordade gränserna för den inre
zonen. Enligt utskottets mening bör sådana övergångsbestämmelser utfardas
att gränsändringen inte leder till att erforderliga skogsvårdsåtgärder motverkas.

Vad nu anförts innebär att utskottet tillstyrker bifall till motionen 2278,
yrkandet 10 b. 1 avseende på bidragsprocenten inom det skogliga stödområdet
innebär utskottets ställningstagandet vidare, att utskottet delvis biträder
yrkandet i motionen 2276 på denna punkt.

Som nyss antytts skiljer sig de båda nu behandlade motionsyrkandena i
fråga om sättet att finansiera berörda skogsvårdsåtgärder. Utskottet återkommer
till denna fråga i det följande.

I motionen 2280 påpekas att den i propositionen föreslagna gränsdragningen
för den yttre zonen av det skogliga stödområdet innebär att delar av det
nuvarande inre stödområdet hamnar utanför stödzonen. Genom den förändrade
gränsdragningen uppstår besvärande tröskeleffekter när det stöd som nu
betalas helt bortfaller. Detta kommer även att försvåra anskaffningen av
objekt för beredskapsarbete. Även om motionärerna i och för sig är beredda
att acceptera de stödområdesgränser som nu föreslås, så anser de ändå att
vissa åtgärder måste vidtas för att mildra de svåra tröskeleffekter som
uppstår. Inom vissa delar av Ångermanland, Jämtland och Medelpad
förekommer stora höjdskillnader. I vissa höjdområden i dessa landskap
förekommer biologiska förutsättningar som är desamma som i den inre
stödområdeszonen. Motionärerna anser att det inom dessa höjdområden, där
besvärliga produktionsförutsättningar föreligger, borde kunna utgå samma
stöd till åtgärder som är bidragsberättigade i den inre stödzonen.

Utskottet vill framhålla att det ankommer på regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer att meddela de särskilda föreskrifter som kan
föranledas av bifall till vad utskottet i det föregående förordat. Skogsvårdsstyrelserna
skall alltjämt svara för den regionala organisationen. Utskottet
förutsätter att stödbestämmelserna kommer att utformas på ett sätt som
liksom f. n. medger en smidig tillämpning från bl. a. skogsvårdsstyrelsernas
sida.

Förslaget att för den inre zonen avsedda regler i vissa fall skall kunna
tillämpas även utanför sagda område anser sig utskottet mot bakgrund av vad
nyss anförts delvis kunna biträda. Med anledning av ifrågavarande

JoU 1978/79:30

motionsfbrslag föreslår utskottet sålunda att samma bidragsnormer som skall
gälla för den inre zonen bör kunna prövas i områden av exempelvis det slag
som anges i motionen 2280.

I propositionen framhålls att skogsbruksplaner, mer eller mindre detaljerade,
är nödvändiga för att få till stånd ett aktivt och rationellt brukande av
skogsmarken i landet. Jordbruksministern finnér därför angeläget att varje
skogsägare skaffar sig en plan som innehåller uppgifter om åtminstone de
skogsvårdsåtgärder som krävs enligt lag och om lämplig avverkning. Enligt
regeringens förslag bör även i fortsättningen statligt stöd kunna utgå till
enskilda skogsägare för kostnaderna för skogsbruksplaner. Planen bör
uppfylla vissa minimikrav som bör fastställas av skogsstyrelsen. Så t. ex. bör
alla planer innehålla uppgifter om nödvändiga skogsvårdsåtgärder och om
lämplig avverkning. Vidare bör i planer för skogsfastigheter i områden av
särskild betydelse för naturvården eller det rörliga friluftslivet anges vilka
hänsyn som bör tas till dessa intressen. Det är angeläget att varje skogsägare
skaffar sig en skogsbruksplan. Jordbruksministern anser därför att det som
förutsättning för att statligt stöd skall utgå bör krävas att skogsägaren har en
skogsbruksplan. Till en början bör det dock enligt propositionen vara
tillräckligt med en förteckning över nödvändiga skogsvårdsåtgärder och
lämpliga avverkningar under de närmaste åren. När det är särskilt påkallat
med hänsyn till att ett visst område är av utpräglat intresse för naturvården
eller det rörliga friluftslivet bör en särskild s. k. naturvårdsinriktad skogsbruksplan
kunna bekostas helt av staten. Ett begränsat antal områden bör här
komma i fråga. Områdena bör anges av länsstyrelsen i samråd med
skogsvårdsstyrelsen och planerna upprättas av skogsvårdsstyrelsen.

I motionen 2278 framhålls att motionärerna delar uppfattningen att det för
varje skogsfastighet bör finnas en skogsbruksplan. Motionärerna anser
emellertid inte att avgörandet om en plan skall upprättas eller ej kan
överlämnas åt varje markägares godtycke. För att den nya skogsvårdslagen
och de riktlinjer som anges för avverkningar skall kunna genomföras i
praktiken måste skogsbruksplaner efter hand utarbetas för alla skogsfastigheter.
Även i motionen 2281 förs fram krav på att obligatoriska skogsbruksplaner
upprättas för alla skogsfastigheter.

Frågan om skogsbruksplaner berörs också i motiveringarna till motionerna
2274 och 2275.1 den förra framhålls att skogsägarnas egna skogsbruksplaner
är viktiga medel i skogspolit-ken. Motionärerna finner det emellertid inte
rimligt att kräva att det skall finnas en skogsbruksplan på varje enskild
fastighet. En självverksam skogsägare med relativt litet skogsinnehav känner
enligt motionärernas mening ofta sin fastighet fullt tillräckligt för att kunna
bedriva ett ändamålsenligt skogsbruk utan att ha skogsbruksplan. Liknande
synpunkter framförs i motionen 2275, vari anförs att det särskilt för mindre
fastigheter ofta inte finns några större skäl att ha en detaljerad plan.
Framtagningen av sådana planer är ett arbete som tar flera år. Det är inte
enligt motionärernas mening rimligt att ge detta planeringsarbete sådan

JoU 1978/79:30

förtur att andra viktiga uppgifter försummas. Denna koppling bör därför tas
bort.

Utskottet anser för sin del att de förslag rörande skogsbruksplaner som
läggs fram i propositionen i stort sett är väl avvägda. Utskottet delar dock den
uppfattning som kommer till uttryck i motionerna 2274 och 2275, att det ej
bör vara nödvändigt med skogsbruksplan för de minsta fastigheterna.
Utskottet anser för sin del att förutsättningarna för att fl statligt stöd på sikt
skall vara, att det finns en skogsbruksplan för alla brukningsenheter med en
produktionsförmåga som överstiger den vid sådana mindre brukningsenheter,
som enligt vad utskottet i det föregående anfört bör kunna lämnas utanför
skogsvårdslagens ransoneringskrav. För dessa enheter bör en enkel förteckning
över nödvändiga skogsvårdsåtgärder alltid vara tillfyllest. Det väsentliga
syftet med skogsbruksplanerna, nämligen att få till stånd ett effektivt och
smidigt planeringsinstrument för skogshanteringen bör med den av utskottet
förordade uppläggningen bli tillräckligt tillgodosett. Regeringens förslag i nu
förevarande avseende bör med här förordad ändring godtas. I överensstämmelse
härmed föreslår utskottet att motionerna 2278 och 2281, såvitt nu är i
fråga, inte föranleder någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Sedan år 1976 har statsbidrag kunnat utgå till kostnaderna för omplantering
av skogskulturer som i större omfattning har skadats av snytbagge under åren
1975 och 1976. I prop. 1978/79:101 med förslag om tilläggsbudget II till
statsbudgeten för innevarande budgetår har föreslagits att tidigare åtaganden
i fråga om dessa år bör fullföljas. Förslaget har godtagits av riksdagen, som för
ändamålet ställt 17 milj. kr. utöver tidigare anvisade medel till förfogande för
omplantering av skogskulturer som har skadats av snytbagge under åren 1975
och 1976. Det totala rambeloppet för ifrågavarande anslag har därmed ökats
till 29,5 milj. kr. (JoU 1978/79:17).

Enligt jordbruksministern bör den sammanlagda föreslagna summan för
bidrag vara tillräcklig för att det i det föregående omnämnda syftet skall nås.
Med hänsyn till den tid som nu har gått sedan användningen av DDT-haltiga
preparat förbjöds helt och till att det nu bör vara möjligt att i större
utsträckning mildra effekterna av förbudet föreslår jordbruksministern att
bidragsformen avvecklas.

I motionen 2275 delar man inte jordbruksministerns uppfattning att bidrag
för omplantering efter angrepp av snytbagge fortsättningsvis inte skall utgå.
Det framhålls att skogsägare fram t. o. m. 1978 års planteringar har haft den
uppfattningen att statsbidrag skulle utgå till sådana omplanteringar. Motionärerna
anser det vara rimligt att bidrag fortsättningsvis utgår för att täcka de
skador som uppstått vid planteringarna 1977 och 1978. Bidraget bör enligt
motionen vara av samma omfattning som det nu gällande.

Som redovisades i utskottets betänkande 1978/79:17 har skogsstyrelsen för
sin del föreslagit dels att bestämmelserna ändras så att bidrag skall kunna utgå
till omplantering av 1975, 1976, 1977 och 1978 års planteringar oavsett när
skadan har inträffat, dels att ytterligare 35 milj. kr. ställs till förfogande under

JoU 1978/79:30

innevarande budgetår. Enligt styrelsen återstår att hjälpplantera ca 80 000 ha
av de skogskulturer som har planterats under nämnda år. Utskottet har i
nyssnämnda betänkande understrukit nödvändigheten att man så snart som
möjligt kommer till rätta med de skador som snytbaggen orsakar i skogsplanteringarna.
Som i det föregående framhållits måste strävan vara att helt
komma ifrån sådana kemiska bekämpningsmedel som kan vara skadliga för
människor eller i miljön. Vad gäller det motionsvis framförda förslaget om att
låta hittillsvarande stödform även omfatta omplanteringar av skogskulturer
som har skadats åren 1977 och 1978 kan konstateras att förslaget inte åtföljs
av motsvarande krav på anslagstilldelning för ändamålet. Ett tillmötesgående
av i motionen framfört önskemål torde naturligen innebära att tillgängligt
anslag kommer att belastas med ett större antal ersättningsfall. Detta leder i
sin tur till att reglerna för bidragsgivningen måste ändras bl. a. genom att
bidragsprocenten sänks. Enligt vad utskottet erfarit anser skogsstyrelsen att
en utvidgning av bidragsområdet till att även avse skador för 1977 och 1978
års skogskulturer är att föredra även inom en oförändrad bidragsram.

Utskottet finnér under angivna förutsättningar skäl att så till vida ansluta
sig till i motionen 2275 framlagt förslag att utskottet tillstyrker att bidrag inom
ramen för anvisade medel skall kunna utgå även vid omplantering av
skogskulturer som har skadats av snytbagge åren 1977 och 1978. Regeringen
bör därför ku nna medge att anvisad medelsram får disponeras också efter den
30 juni 1979. Utskottet föreslår att bidragsbestämmelserna ändras i överensstämmelse
härmed.

Vad utskottet med anledning av förevarande yrkande i motionen 2275
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Som redovisas i propositionen har skogsstyrelsen i en särskild utredning
föreslagit ett statligt ekonomiskt stöd för att stimulera tillvaratagande av
klenvirke. Skogsstyrelsen beräknar behovet av statliga medel för stödet till
sammanlagt 90 milj. kr. om året. Skogsstyrelsens förslag har remissbehandlats.
Av de remissinstanser som har tagit ställning till förslagen är drygt
hälften oreserverat positiva eller positiva om vissa ändringar görs. Övriga
remissinstanser avstyrker eller är tveksamma. Jordbruksministern tar upp
frågan men ärföregen del med hänsyn bl. a. till vad remissinstanserna anfört
inte beredd att förorda ett klenvirkesstöd i överensstämmelse med skogsstyrelsens
förslag. Jordbruksministern framhåller att det givetvis är angeläget att
så mycket som möjligt av det virke som produceras i skogarna tas till vara. I
sammanhanget påpekas bl. a. att det statliga stödet till röjning som föreslagits
i propositionen delvis tillgodoser det av skogsstyrelsen avsedda syftet med
klenvirkesstödet.

Utskottet finner inte anledning till annan bedömning än jordbruksministern
i förevarande fråga. Detta innebär bl. a. att utskottet avstyrker de förslag
om införande av bidrag till klenvirkesgallring i huvudsak i överensstämmelse
med skogsstyrelsens förslag eller liknande som har förts fram dels i motionen
2275, dels i de vid årets början väckta motionerna 751, 989, 999 och 1996.

JoU 1978/79:30

I motionerna 2141 och 2278 förordas införandet av ett särskilt statsbidrag
för gallring och röjning i samband med klenvirkesgallring, vilket i en första
omgång är avsett för åtgärder som genomförs under budgetåret 1979/80.
Enligt motionerna bör skogsstyrelsen för ändamålet tillföras 120 milj. kr. av
medel som influtit i form av skogsvårdsavgifter.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att regeringen i prop. 1978/79:199
numera lagt fram förslag avsedda att stimulera de enskilda skogsägarna till
ökade avverkningar under år 1979, bl. a. innebärande att utbudet av virke
från det privata skogsbruket skall stimuleras med ett bidrag till gallring.
Bidraget avser sådan gallring som främjar skogens utveckling och skall i
första hand omfatta s. k. förstagallring. I propositionen framhålls att denna
typ av gallring i huvudsak ger massaved av klena dimensioner med f. n. låg
kostnadstäckning. Gallringen är emellertid ett nödvändigt led i strävan att
skapa slutavverkningsbestånd med lämpliga träddimensioner och av hög
kvalitet. Ett annat förslag i propositionen innebär att enskilda skogsägare för
vissa skogsuttag skall kunna få ett särskilt avdrag vid 1980 och 1981 års
taxeringar.

Frågan om tillvaratagandet av klenvirke har med det nu framlagda
regeringsförslaget kommit i ett nytt läge, vilket bl. a. medfört att utgångspunkten
för resonemangen i nu berörda båda motioner blivit delvis inaktuell.
Utskottet, som snart får tillfälle att i samband med behandlingen av prop.
1978/79:199 återkomma till hithörande spörsmål, finnér därför inte meningsfullt
att i förevarande sammanhang företa en mera ingående prövning av nu
ifrågavarande motionsyrkanden. Något ytterligare initiativ från riksdagens
sida synes mot bakgrund av det anförda inte påkallat med anledning av
desamma.

Med vad utskottet anfört bör riksdagen kunna anse motionerna 2141,
yrkandena 1 och 2, samt 2278, yrkandena 12 a och b, besvarade.

I den vid årets början väckta motionen 998 föreslås att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ökad satsning på skogsvård i norra Sverige både
nedan och ovan nuvarande s. k. skogsodlingsgräns.

Föreliggande proposition torde i allt väsentligt tillgodose syftet med
förevarande motion. En närmare redogörelse för förutsättningarna för
skogsbruk i de i motionen berörda områdena har utskottet lämnat i det
föregående i anslutning till behandlingen av de i förslag till skogsvårdslag
intagna bestämmelserna om svårföryngrad skog och skyddsskog.

Utskottet, som också vill erinra om att utskottet nyligen i sitt betänkande
1978/79:25 med anledning av prop. 1978/79:127 om åtgärder för att främja
sysselsättningen i Norrbotten behandlat ett motionsyrkande av närliggande
karaktär, föreslår att riksdagen lämnar motionen 998 utan ytterligare
åtgärd.

JoU 1978/79:30

Stöd till byggande av skogsvägar

Det betonas i propositionen att ett rationellt nät av skogsvägar är en
förutsättning för att skogsbruket skall kunna bedrivas effektivt. Det statliga
stödet till byggande av skogsvägar har hittills varit ett angeläget och effektivt
medel för att nå detta syfte. Jordbruksministern föreslår därför att byggnadsbidrag
skall kunna utgå även i fortsättningen. I propositionen förordade
grunder för stödet innebär i korthet följande. De krav som hittillls har ställts
för bidrag, nämligen att åtgärderna skall ha s. k. båtnad och kunna passas in i
en vägnätsplan för trakten, bör gälla även i fortsättningen. Det gäller även
kravet att vägen skall ha väsentlig betydelse för utforsling av skogsprodukter
med motordrivna fordon. Bidrag bör kunna utgå till nybyggnad, ombyggnad
och större förbättringsarbeten med högst 75 % av godkänd kostnad i den inre
zonen av det skogliga stödområdet och med högst 60 % i övriga landet. Som
tidigare framhållits i fråga om statsbidrag till skogsvård bör den högsta
bidragsprocenten inte användas regelmässigt inom resp. område. Bl. a. börén
differentiering ske så att den högsta bidragsprocenten i området utanför den
inre zonen används endast i gränsområdet till denna. I övrigt bör differentiering
ske som hittills, t. ex. med utgångspunkt i vägklass.

Det särskilda bidraget för vägar som är av särskild betydelse från
fritidssynpunkt föreslås slopat.

I enlighet med förslag av skogsutredningen förordas att skogsväglånefonden
upplöses och ersätts med statlig kreditgaranti.

Bidragen till byggande, omläggning eller förbättring av flottled och till
uppförande av skogshärbärge eller liknande förläggning på skog som tillhör
enskild person skall enligt propositionen inte längre kunna utgå.

Liksom i fråga om det statliga stödet till skogsvård avses de förordade
riktlinjerna för stödet till byggande av skogsbilvägar böra gälla fr. o. m. den 1
januari 1980.

Utskottet anser att de i propositionen förordade grunderna för statligt
ekonomiskt stöd till byggande av skogsvägar är väl avvägda och därför bör
godkännas av riksdagen.

Enligt propositionen bör för budgetåret 1979/80 tas upp en sammanlagd
ram av 32,5 milj. kr. för bidrag till byggande av skogsvägar. Man har därvid
justerat bidragsramarna med hänsyn till den ändrade områdesavgränsningen.
Med hänsyn till det stora behovet av att rusta upp skogsvägar i Syd- och
Mellansverige har vidare räknats med en förstärkning av stödet utanför den
inre zonen av stödområdet. Hänsyn har också tagits bl. a. till behovet av
medel för vissa undersökningar om vägbyggnadsmetoder m. m. För utbetalning
under anslaget beräknas 30 milj. kr. Behovet av statlig garanti för lån till
skogsvägbyggnadsföretag uppskattas budgetåret 1979/80 till 3 milj. kr.

Regeringens förslag som innebär en uppräkning av bidragsramarna med
sammanlagt 2,5 milj. kr. och en anslagsökning med 10 milj. kr. möjliggör
bl. a. att skogsstyrelsens långtidsplan för skogsvägbyggande kan följas. Det

JoU 1978/79:30

bör påpekas att de nya stödbestämmelserna som nyss nämnts föreslås gälla
fr. o. m.den 1 januari 1980 och att anslagsuppräkningen är gjord med hänsyn
härtill. I fråga om den statliga kreditgarantin följer förslaget helt vad
skogsutredningen och skogsstyrelsen förordat.

Utskottet är för sin del berett tillstyrka de förslag som i propositionen
framlagts beträffande statligt ekonomiskt stöd till byggande av skogsvägar för
nästa budgetår.

I propositionen i detta avsnitt behandlade förslag tillgodoser enligt
utskottets mening i allt väsentligt syftet med de i motionerna 1984 och 1985
framförda önskemålen om vissa åtgärder i syfte att främja en fortsatt
utbyggnad av skogsvägnätet i berörda områden. Något särskilt uttalande från
riksdagens sida med anledning av dessa motioner synes därför inte erforderligt.

Utskottets nyss redovisade ställningstagande till i propositionen framlagda
förslag innebär att utskottet avstyrker i motionen 2277 framfört yrkande om
avslag på regeringens förslag under förevarande punkt och hemställan om
nytt förslag beträffande stödet till byggandet av skogsbilvägar. Till ett i
motionen 2278 framfört yrkande i finansieringsfrågan återkommer utskottet i
det följande.

Skogsvårdsavgiftsmedlens användning m. m.

Skogsbruket medverkar genom den s. k. skogsvårdsavgiften i finansieringen
av det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket. Enligt lagen (1946:324)
om skogsvårdsavgift (ändrad senast 1975:1181) är sålunda den för vilken vid
taxering till kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomst har tagits
upp garantibelopp för jordbruksfastighet som vid fastighetstaxering åsatts
delvärdet skogsbruksvärde skyldig att erlägga skogsvårdsavgift. Avgiften
utgår med 0,9 promille av skogsbruksvärdet.

Skogsvårdsavgiften används för närvarande dels till att subventionera
skogsvårdsstyrelsernas taxebelagda verksamhet, dels för att finansiera vissa
åtgärder som främjar skogsvård samt arbetarskydd och arbetsmiljö i skogsbruket.
För innevarande budgetår har 11,7 resp. 7,5 milj. kr. beräknats för
nyssnämnda ändamål.

Enligt jordbruksministerns mening är det rimligt att skogsägarna i större
utsträckning medverkar i finansieringen av vissa statliga åtgärder på det
skogliga området. En lämplig form för detta är skogsvårdsavgiften, som är väl
inarbetad och lättadministrerad. Jordbruksministern föreslår därför att
skogsvårdsavgiften höjs till 3 promille av skogsbruksvärdet med verkan
fr. o. m. 1981 års taxering.

Som inledningsvis nämnts har propositionen i förevarande del hänvisats
till skatteutskottet för beredning.

Jordbruksutskottet har för sin del närmast att ta ställning till frågan om
avgiftsmedlens användning. I förevarande avseende innebär i propositionen

JoU 1978/79:30

framlagda förslag följande.

Subventioneringen av skogsvårdsstyrelsernas taxor bör upphöra. Eftersom
den taxebelagda verksamheten skall bedrivas enligt självkostnadsprincipen
innebär detta att taxorna måste höjas. För att undvika negativa effekter av
taxehöjningen bör subventioneringen avvecklas successivt.

Skogsvårdsavgiften redovisas f. n. på inkomstsidan i statsbudgeten. Någon
formell avräkning av utgifter för skogligt stöd mot dessa inkomster såsom
sker i fråga om automobilskattemedlen görs dock inte. Enligt propositionen
bör så vara fallet även i fortsättningen. Skogsvårdsavgiftsmedlen bör
huvudsakligen användas för sådana ändamål som är till nytta för skogsbruket
som sådant eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan få del av dem.
Därmed avses sådana områden som forsknings- och utvecklingsarbete,
information, utredningsarbete, översiktliga skogsinventeringar, bidrag som
är tillgängliga för alla skogsägare m. m. Dessa principer har tillämpats vid
medelsberäkningen för olika ändamål. Någon exakt redovisning av hur
avgiften används är enligt propositionen inte möjlig.

Enligt motionen 2274 är regeringens förslag rörande användningen av
skogsvårdsavgiften inte tillfredsställande. Bl. a. innebär förslaget enligt
motionärernas mening att skogsnäringen får betala en regionalpolitisk
satsning och omfördelning av medel från söder till norr. Skogsvårdsavgiften
bör enligt motionen i princip inte avse sådana åtgärder som enligt föreslagna
regler är statsbidragsberättigade. Enligt motionärernas mening bör skogsvårdsavgiften
användas för tillämpat skogsforsknings- och utvecklingsarbete
som bygger på grundforskningen. Avgiften skall vara en del av näringens
medel för finansiering av branschinstituten.

Synpunkter på skogsvårdsavgiftsmedlens användning anförs också i
motiveringen till motionen 2275, vari framhålls att riksdagen bör beakta
effekterna av transfereringar, så att dessa inte blir orättmätiga. För att nå detta
bör medlen i första hand användas för ändamål som kommer alla skogsägare
till del, t. ex. forsknings- och utvecklingsprojekt. Motionärerna instämmer i
uppfattningen att skogsvårdsavgiften ej skall användas för subventionering
av skogsvårdsstyrelsernas taxor i fortsättningen. I motsats till föredraganden
anser motionärerna dock att skogsvårdsavgifterna och deras användning bör
särredovisas.

Enligt motionen 2278 är det motiverat att finansiera produktionsfrämjande
åtgärder inom skogsbruket med avgiftsmedel. Motionärerna har i annat
sammanhang i motion till årets riksdag föreslagit en höjning av skogsvårdsavgiften
från 0,9 promille till 1,09 procent. I motionen 2278 föreslås nu en
ytterligare höjning av avgiften med 0,2 procent till 1,3 procent. Sammanlagt
innebär dessa förslag att ytterligare 265 milj. kr. av avgiftsmedel skall kunna
användas för olika skogsvårdsinsatser. Av de ökade inkomsterna bör enligt
motionen 165 milj. kr. användas för åtgärder utöver regeringens förslag
medan 100 milj. kr. används för att minska behovet av budgetmedel.

Utskottet vill i anslutning till detta avsnitt anföra följande.

JoU 1978/79:30

Till en början kan konstateras att i motionen 2278 framförda förslag i vissa
avseenden avser åtgärder som inte står i överensstämmelse med hittills
tillämpade metoder för budgetarbetet. Som exempel kan nämnas att i
propositionen upptagna anslag till Kursverksamhet för skogsbrukets rationalisering
m. m. och till Stöd till byggande av skogsvägar föreslås utgå resp.
nedsättas med visst belopp. Motsvarande summor skall dock samtidigt på
sätt som ej närmare beskrivs i motionen tillföras skogsstyrelsen direkt.
Utskottet vill erinra om att skogsvårdsavgiftsmedlen liksom andra till
statsverket inflytande avgifter och skatter budgettekniskt ställs till myndigheternas
förfogande via anslag över budgeten. Denna metod tillämpas också
f. n. beträffande anslagen till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna och till
Främjande av skogsvård m. m. Av yrkandena i motionen 2278 framgår ej
klart var huvuddelen av den i motionen förutsatta minskningen av budgetomslutningen
skall ske. Av motiveringen torde dock framgå att det är
anslaget till Bidrag till skogsvård som åsyftas. Enligt motionen torde sålunda
kunna framläsas att avsikten är att bl. a. hela den regionalpolitisk! motiverade
satsningen på det skogliga stödområdet skall bestridas av skogs vårdsavgiftsmedel.
Utskottet vill framhålla att ett bifall till detta förslag bl. a. skulle
innebära ett avsteg från de i propositionen förordade principerna för
finansiering av skogsbruket, vilka utskottet i det föregående tillstyrkt. Enligt
dessa bör de grundläggande krav, som ställs enligt skogsvårdslagstiftningen,
alltid tillgodoses utan statligt stöd. 1 de fall då det är ett samhällsintresse att få
till stånd en skogsvård som går utöver dessa krav som kan anses skäliga för
den enskilde skogsbrukaren bör emellertid statligt ekonomiskt stöd kunna
ges. Sådant stöd kan motiveras främst av regionalpolitiska skäl. Nu berört
motionsförslag strider uppenbarligen mot detta synsätt.

Från skogspolitiska synpunkter anser utskottet det rent allmänt inte vara
tillrådligt att utan närmare utredning av förslagets konsekvenser vidta en så
förhållandevis genomgripande förändring av kostnadsansvaret för produktionsbefrämjande
åtgärder inom skogsbruket som i motionen 2278 framlagda
förslag innebär.

Föregen del ansluter sig utskottet i stort till jordbruksministerns synpunkter
vad gäller användningen av skogsvårdsavgiftsmedlen. Utskottet anser
alltså att avgiftsmedlen huvudsakligen bör användas för sådana ändamål som
är till nytta för skogsbruket som sådant eller på sådant sätt att alla
skogsbrukare kan få ta del av dem. Den i propositionen gjorda exemplifieringen
av lämpliga områden härvidlag föranleder ingen annan erinran från
utskottets sida än att utskottet, med anledning av vad härutinnan anförts i
motionerna 2274 och 2275, vill framhålla att det är naturligt att forskningsoch
utvecklingsarbete av det slag som berörs i nämnda motioner ägnas
särskild uppmärksamhet vid fördelningen av avgiftsmedlen mellan olika
användningsändamål. I övrigt hemställer utskottet sålunda att riksdagen
godkänner vad i propositionen anförts om användningen av
skogsvårdsavgiftsmedlen. Någon exakt redovisning av hur avgiften används

JoU 1978/79:30

förutsätts således ej.

I överensstämmelse med sina i det föregående redovisade synpunkter
finner utskottet sig inte ha anledning att i det följande gå närmare in på de i
motionen 2278 upptagna anslagsfrågor, som förutsätter en annan användning
av skogsvårdsavgiftsmedlen än vad nyss förordats. Utskottet föreslår därför
att riksdagen lämnar motionen 2278 utan åtgärd i vad avser yrkandena 8,9 a
och b, 10 a, 11 samt 13 a och b. Yrkandena 12 a och b, som avser anslag till
bidrag till röjning och gallring, har utskottet behandlat i det föregående.

Utskottet återkommer i följande avsnitt med vissa ytterligare synpunkter
på anslagsfrågorna.

Anslagsfrågor

I motionen 2278 framförda yrkanden beträffande anslagsanvisningarna till
olika ändamål för nästa budgetår har utskottet nyss behandlat under avsnittet
om skogsvårdsavgiftsmedlens användning m. m.

Utskottet tar under förevarande avsnitt till närmare behandling upp övriga
anslagsfrågor som hänger samman med eller berörs av olika i motioner
framförda förslag.

Bidrag till skogsvård m. m.

Under hänvisning bl. a. till i propositionen framlagda förslag ifråga om
inriktningen av det statliga stödet till skogsvård m. m. fr. o. m. den 1 januari
1980 föreslår jordbruksministern att för budgetåret 1979/80 tas upp en
sammanlagd ram av 100 milj. kr. för bidrag till skogsvård m. m. Enligt i
propositionen redovisad sammanställning har för första halvåret 1980
beräknats en bidragsram på 1 milj. kr. till skogsbruksplaner och en ram på 5
milj. kr. för översiktliga skogsinventeringar. För utbetalning under anslaget
beräknas 85 milj. kr.

I motionen 2275 framhålls att efterfrågan på skogsbruksplaner redan i
dagsläget är stor. Motionärerna finner det olyckligt om medelstilldelningen
inte blir tillräcklig och föreslår därför att anslaget höjs med 8,5 milj. kr., varav
7,5 milj. kr. avser skogsbruksplaner och 1 milj. kr. avser översiktliga
skogsinventeringar.

Utskottet finnér för sin del inte anledning förorda någon ändring i de i
propositionen under förevarande punkt gjorda beräkningarna. Det kan
framhållas att regeringen liksom hittills bör kunna jämka fördelningen
mellan de olika anslagsändamålen.

Utskottet tillstyrker alltså propositionen och avstyrker motionen 2275 i
förevarande del.

JoU 1978/79:30

Utbildning och forskning

Statens stöd till forsknings- och utvecklingsarbete på skogsområdet utgår i
huvudsak från anslag under tionde huvudtiteln. Merparten av medlen
anvisas till skogsvetenskapliga fakulteten vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Medel fördelas också av statens råd för skogs- och jordbruksforskning.
Slutligen medverkar staten enligt avtal med skogsbranschen i finansieringen
av viss skogsteknisk forskning och utveckling samt av forskning om
skogsträdsförädling och skogsgödsling.

Enligt motionen 2278 blir de totala forskningsinsatserna och prioriteringen
mellan olika forskningsprojekt genom splittringen på olika organ svåra att
överskåda. Motionärerna föreslår därför att regeringen ges i uppdrag att inför
riksdagen lämna en samlad redovisning av pågående forskning inom det
skogliga området, avlämna en lägesrapport och föreslå ett långsiktigt
forskningsprogram med prioritering av forskningsprojekt, som kan leda till
ett miljövänligare skogsbruk, en förbättrad skogshygien samt bättre skogsteknik.

Utskottet vill med anledning härav nämna att man inom jordbruksdepartementet
f. n. bereder frågan om hur en översyn av arbetsformerna vid
statens råd för skogs- och jordbruksforskning skall göras. I översynen
kommer att ingå en kartläggning av nuvarande förhållanden och därmed en
övergripande redovisning av nuvarande forskningsinsatser på det skogliga
området. Bedömning av behovet av ett samlat långsiktigt forskningsprogram
kan göras först när denna redovisning är klar.

Med hänvisning till vad nu anförts föreslår utskottet att riksdagen lämnar
motionen 2278, såvitt nu är i fråga, utan åtgärd.

Forsknings- och utvecklingsarbetet är ett betydelsefullt medel i skogspolitiken.
Som framhålls i propositionen finns det därför anledning till ökade
satsningar härpå även för statens del. Utskottet delar jordbruksministerns
uppfattning att den svenska skogsforskningen är väl skickad att möta högt
ställda krav.

Som i propositionen anförs måste forsknings- och utvecklingsarbetet i
fortsättningen intensifieras och inriktas på både det biologiska och det skogstekniska
området. Miljöfrågor med anknytning till skogsproduktionen bör
vara ett normalt inslag i arbetet. Vid sidan av den rent biologiska forskningen
är det nödvändigt att satsa på rationalisering av olika åtgärder i skogsbruket.
Det gäller både skogsvården och avverkningen. I det senare fallet måste
arbetet, som jordbruksministern framhåller, i högre grad än hittills inriktas
mot att ta fram lämpliga maskiner och metoder för det enskilda mindre
skogsbruket.

En inriktning av den skogstekniska forskningen enligt nyss antydda
riktlinjer står bl. a. i överensstämmelse med de önskemål som framförs i
motionen 1964 om bättre stöd för ett småskaligt bondeskogsbruk inriktat på
ett miljövänligt och uthålligt skogsbruk. Önskemålet tillgodoses också i det

JoU 1978/79:30

avtal som nyligen tecknats om kollektiv skogsteknisk forskning och som
redovisas i föreliggande proposition. Ramprogrammet i avtalet omfattar
målinriktat forsknings- och utvecklingsarbete rörande anläggning, skötsel
och avverkning av skog samt transport av virke till industrin. Verksamheten
inriktas på tekniska, administrativa och sociala aspekter inom skogsbruket.
Härvid skall beaktas dels de skiftande biologiska och ekonomiska produktionsförutsättningar
som föreligger inom olika delar av landet, dels de olika
skogsägarkategoriernas varierande problem bl. a. med hänsyn till graden av
självverksamhet.

Motionen 1964 påkallar mot bakgrund av det anförda enligt utskottets
uppfattning ingen ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Mekaniseringen i skogsbruket berörs i ett par motioner. Enligt motionen
2279 har den under det senaste året aviserade snabba utvecklingen mot
högmekanisering inom skogsbruket aktualiserat bl. a. följande frågeställningar,
nämligen från social synpunkt frågan om framtida sysselsättning
inom skogsbruket samt för det andra de betydande skador som skogsmaskiner
åsamkar virket, vilket man från början även från företagsekonomisk
synpunkt bortsåg ifrån. Enligt motionen bör riksdagen hos regeringen begära
en utredning om den totala företagsekonomiska lönsamheten av ytterligare
högmekanisering inom skogsbruket. Enligt motionen 2281 måste fortsatt
mekanisering betraktas som ofrånkomlig. Mekaniseringen är dessutom, i den
mån den underlättar arbetet och förbättrar arbetsmiljön, önskvärd. För att
motverka de negativa effekterna av en fortsatt mekanisering och för att
garantera att den sker i former som är acceptabla för dem som arbetar i
skogsbruket hemställs om förslag till lag innebärande att fortsatt mekanisering
av skogsbruket först får ske efter godkännande av berörda fackföreningar.

Utskottet delar naturligtvis uppfattningen att mekaniseringen inom skogsbruket
liksom på andra områden måste ske på ett sätt som är socialt
godtagbart och även uppfyller allmänt accepterade krav på god arbetsmiljö för
de anställda. Det är därför angeläget att effekterna av den fortgående
mekaniseringen noga uppmärksammas. Utskottet vill erinra om att frågor
som berör personalens arbetsförhållanden, bl. a. mekaniseringen i skogsbruket,
enligt den moderna arbetsrättens principer numera regelmässigt är
föremål för samråd. Vad gäller frågan om företagsekonomiska bedömningar
av mekaniseringsprocessen må framhållas att sådana sker fortlöpande inom
företag, organisationer och forskningsorgan.

Motionerna 2279 och 2281, yrkandet 4, bör kunna anses besvarade med vad
utskottet här anfört.

Mot bakgrund av den gångna vinterns snöoväder som bl. a. Skåne och
delar av ostkusten utsatts för har i motionen 280 väckts tanken på att genom
försöksodiingar söka utröna möjligheterna att odla energiskogar som samtidigt
skulle kunna fungera som läbälten till skydd mot kommunikationsavbrott
och andra stormskador. Enligt motionen skulle försöken

JoU 1978/79:30

kunna inordnas i det vid Sveriges lantbruksuniversitet pågående projektet
Energiskogsodling. Förslag om plantering av energiskog som läplantering
förs fram även i motionen 1998, vari yrkas på utredning och förslag i frågan
om skyddsplanteringar i Skåne.

Utskottet vill hänvisa till att utskottet i det föregående relativt utförligt
berört problemet med energiskogar i samband med diskussionen om skogen
som energikälla.

Med hänsyn till vad i nämnda sammanhang redovisats anser utskottet inte
erforderligt med någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av
motionerna 280 och 1998.

1 propositionen föreslås att anslaget till skoglig forskning för nästa budgetår
förs upp med sammanlagt 8 039 000 kr., vilket innebären ökning med nära 1
milj. kr. i förhållande till innevarande budgetår. Därvid har räknats med
400 000 kr. för det särskilda forskningsprojekt om sticklingsskogsbruk som
påbörjades budgetåret 1977/78.

Med hänsyn till angelägenheten av att minska användningen av herbicider
har även räknats med medel för forskning om möjligheterna att genom
förebyggande åtgärder minska behovet av kemisk bekämpning av lövsly.
Vidare har räknats med medel för viss forskning om konsekvenser av dikning
och gödsling av sumpskog och om biologiska konsekvenser av införande av
främmande trädslag.

1 motionen 2275 biträder motionärerna jordbruksministerns uppfattning
att den skogliga forskningen behöverökad medelstilldelning. Däremot finnér
motionärerna det vara oansvarigt att inte stärka forskningen angående skydd
mot skogsskadeinsekter. Skogsskyddet mot insekter är, anför motionärerna,
ett synnerligen allvarligt problem. 1 sammanhanget åberopas t. ex. situationen
beträffande granbarkborren i Värmland, snytbaggen samt märgborreskadorna
på tall. Till sammanhanget hör också de problem som uppstår i
samband med nya krav på bortförande av vissa virkesrester i skogarna och
problem i samband med lagring och transport av i första hand massaved.
Motionärerna anser därför att ett extra anslag, särskilt avsett för forskning
angående skogsskydd mot skogsskadeinsekter, bör anvisas. 1 motionen
föreslås att skogs- och jordbruksforskningen för detta speciella ändamål för
budgetåret 1979/80 tillförs ett extra anslag av 5 milj. kr.

Utskottet anser för sin del att den i propositionen gjorda medelsberäkningen
beträffande förevarande anslag bör godtas. Propositionen tillstyrks alltså i
denna del. Med anledning av motionsyrkandet vill utskottet hänvisa till ett
uttalande i årets budgetproposition (utbildningsdepartementet) om att ett av
naturvetenskapliga forskningsrådet föreslaget forskningsprojekt om biologisk
kontroll av skadeinsekter nyligen har startats. Föredraganden har i
denna fråga samrått med chefen för jordbruksdepartementet. Projektet
beräknas pågå i 6 år och har för det första året erhållit ca 2,5 milj. kr. Medel har
tillskjutits från bl. a. naturvetenskapliga forskningsrådet, forskningsrådsnämnden
och rådet för skogs- och jordbruksforskning.

JoU 1978/79:30

Syftet med motionen 2275 torde med hänsyn till det anförda fä anses delvis
tillgodosett. Motionen bör kunna lämnas utan riksdagens åtgärd.

I motionen 1455 begärs ökade forskningsinsatser i syfte att utröna
stamkvistningens effekter för att förbättra kvaliteten på den svenska
skogsråvaran.

Enligt vad utskottet inhämtat övervägs f. n. vid den skogsvetenskapliga
fakulteten vid lantbruksuniversitetet forskningsåtgärder på detta område.
Forskningsnämnden vid fakulteten har behandlat frågan. Vid behandlingen
framkom delvis olika bedömningar av behovet av ytterligare forskning på
området samt möjligheterna till avsättning av produkterna. Utskottet anser i
likhet med motionärerna att forskningsområdet är intressant och bör ägnas
uppmärksamhet. Det bör dock ankomma på lantbruksuniversitetet resp.
statens råd för skogs- och jordbruksforskning att inom ramen för tillgängliga
medel prioritera angelägna forskningsområden.

Utskottet finnér sig mot bakgrund av det anförda inte böra påyrka någon
särskild riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1455. Detsamma
gäller yrkandet 7 i motionen 2281, såvitt avser utfärdandet av vissa
föreskrifter angående stamkvistning.

Övrigt

1 anslutning till förevarande proposition har i motionen 2261 framförts
önskemål om att medel ställs till förfogande för anordnande av vissa kurser i
körning med arbetshästar i skogsbruket. Det påpekas i motionen att
hästkörning i skogen kan spara betydande kvantiteter olja förutom att
hästekipaget visat sig vara det utan jämförelse biologiskt mest skonsamma av
alla transportmedel. För kortvägstransporterna ställer sig därtill hästkörning
billigare än andra tansportmetoder.

Frågan om ökad användning av hästar i skogsbruket tas upp även i den vid
årets början väckta motionen 1965, vari framhålls vikten av att utvecklingsarbete
gällande redskap för skogskörning med häst åter kommer i gång och att
erforderliga medel ställs till förfogande för ändamålet.

Utskottet vill erinra om att jordbruksministern i årets budgetproposition i
samband med behandlingen av anslaget Befrämjande av husdjursaveln
aviserat tillsättandet av en särskild utredning om bl. a. det statliga stödet till
hästaveln.

Utskottet föreslår att nu ifrågavarande båda motioner överlämnas till
nämnda utredning och hemställer att riksdagen som sin mening ger
regeringen detta till känna.

JoU 1978/79:30

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. beträffande krav på avslag på propositionen och begäran om ny
utredning avslår motionen 1978/79:2281, yrkandet 1,

2. beträffande skogspolitikens mål

a. med avslag på motionerna 1978/79:2274, yrkandet 1, och
1978/79:2275, yrkandet 1, godkänner de riktlinjer som förordats
i propositionen,

b. lämnar motionen 1978/79:2275, yrkandet 2, om skogens roll
som energikälla, utan åtgärd,

3. beträffande skogsproduktionsprogram

a. avslår motionen 1978/79:1467,

b. anser motionen 1978/79:2281, yrkandet 2, besvarad med vad
utskottet anfört,

c. med anledning av regeringens förslag och motionen 1978/
79:2278, yrkandet 7, godkänner vad utskottet anfört om plantering
av contortatall,

d. avslår motionen 1978/79:2281, yrkandet 10,

e. avslår motionen 1978/79:2281, yrkandena 5 och 6,

f. avslår motionen 1978/79:1469,

g. med anledning av regeringens förslag samt motionerna
1978/79:807 och 1978/79:2278, yrkandet 5, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört angående visst
samråd mellan kommun och skogsföretag före spridning av
kemiska bekämpningsmedel, m. m.,

h. anser motionen 1978/79:2281,yrkandet9,besvarad med vad
utskottet anfört om skyddet för våtmarker,

i. avslår motionen 1978/79:2281, yrkandet 8,

4. beträffande skogspolitikens medel

a. avslår motionerna 1978/79:382, 1978/79:2278, yrkandet 1,
och 1978/79:2281, yrkandet 13,

b. avslår motionen 1978/79:2281, yrkandet 11,

5. med avslag på motionen 1978/79:2281, yrkandet 15, godkänner
de i propositionen i övrigt förordade riktlinjerna för skogspolitiken,

6. beträffande i propositionen framlagt förslag till skogsvårdslag

a. med avslag på motionerna 1978/79:1438, yrkandet 1, 1978/
79:2274, yrkandet 2, 1978/79:2275, yrkandet 3, och 1978/
79:2281, yrkandet 3, antar 1 $ lagförslaget,

b. med avslag på motionen 1978/79:2275, yrkandena 4 och 8 a,
antar 4 S lagförslaget,

c. lämnar motionen 1978/79:2275, yrkandet 8 b, angående

5 Riksdagen 1978/79. 16 sami Nr 30

JoU 1978/79:30

motiven till 5 §, utan åtgärd,

d. med avslag på motionen 1978/79:2262 i förevarande del
antar 6 § lagförslaget,

e. avslår motionen 1978/79:2278, yrkandet 4,

f. med avslag på motionerna 1978/79:2274, yrkandet 3, och
1978/79:2275, yrkandet 5, antar 7 § lagförslaget,

g. anser motionen 1978/79:2281, yrkandet 7 i vad avser
föreskrifter angående röjning, besvarad med vad utskottet
anfört,

h. med avslag på motionen 1978/79:2262 i förevarande del
antar 12 5 lagförslaget,

i. med avslag på motionerna 1978/79:2275, yrkandet 6, och
1978/79:2281, yrkandet 14, antar 13 5 lagförslaget,

j. godkänner vad utskottet med anledning av regeringens
förslag och motionen 1978/79:2275, yrkandet 8 c, anfört angående
ransoneringsbestämmelserna i 14 5 lagförslaget,
k. avslår motionen 1978/79:2278, yrkandet 6, angående tillstånd
för röjning eller gallring i svårföryngrad skog eller
skyddsskog,

I. avslår motionen 1978/79:1458,

m. med avslag på motionerna 1978/79:2262 i förevarande del
och 1978/79:2274, yrkandet 4, antar 21 5 lagförslaget,
n. anser motionen 1978/79:2275, yrkandena 8 d, 8e och 9,
besvarad med vad utskottet anfört angående naturvårdshänsyn
m. m.,

o. med avslag på motionen 1978/79:2275, yrkandet 7, antar
29 5 lagförslaget,

p. antar lagförslaget i de delar det ej behandlats i det föregående,

7. antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1974:434) om bevarande av bokskog,

8. beträffande stöd till skogsvård m. m.

a. avslår motionen 1978/79:2275, yrkandet 10 c,

b. med anledning av regeringens förslag och motionen 1978/
79:2276 samt med bifall till motionen 1978/79:2278, yrkandet
10 b, godkänner vad utskottet anfört om statsbidrag till skogliga
åtgärder i norra Sverige,

c. med anledning av regeringens förslag och motionen 1978/
79:2280 godkänner vad utskottet anfört om bidrag till skogliga
åtgärder inom vissa höjdområden utanför det skogliga stödområdets
inre zon,

d. med anledning av regeringens förslag samt med avslag på
motionerna 1978/79:2278, yrkandet 2, och 1978/79:2281,
yrkandet 12, godkänner vad utskottet anfört beträffande skogsbruksplaner.

JoU 1978/79:30

e. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med
anledning av regeringens förslag och motionen 1978/79:2275,
yrkandet 10 b, anfört om ersättning för vissa skador förorsakade
av snytbagge,

f. beträffande införande av s. k. klenvirkesstöd i överensstämmelse
med skogsstyrelsens förslag m. m. lämnar motionerna
1978/79:751, 1978/79:989, 1978/79:999, 1978/79:1996 och
1978/79:2275, yrkandet 10 a, utan åtgärd,

g. anser motionerna 1978/79:2141, yrkandena 1 och 2, samt
1978/79:2278, yrkandena 12 a och b, besvarade med vad
utskottet anfört om fortsatta överväganden rörande stöd till
klenvirkesgallring m. m.,

h. lämnar motionen 1978/79:998 utan åtgärd,

9. beträffande stöd till byggande av skogsvägar

a. med avslag på motionen 1978/79:2277, yrkandena 1 och 2,
förstnämnda yrkande i förevarande del, godkänner i propositionen
förordade grunder,

b. anser motionerna 1978/79:1984 och 1978/79:1985 besvarade
med vad utskottet anfört,

10. godkänner de i propositionen i övrigt förordade grunderna för
statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket,

11. med anledning av regeringens förslag och motionen 1978/
79:2274, yrkandet 5, godkänner vad utskottet anfört om
användningen av skogsvårdsavgiftsmedel,

12. till Skogsstyrelsen för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag
av 19 989 000 kr.,

13. beträffande bidrag till skogsvårdsstyrelserna

a. avslår motionen 1978/79:2278, yrkandet 8,

b. till Bidrag till skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1979/80
anvisar ett förslagsanslag av 87 284 000 kr.,

14. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen
1978/79:2278, yrkandena 9 a och 9 b, till Kursverksamhet för
skogsbrukets rationalisering m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar
ett förslagsanslag av 3 385 000 kr.,

15. beträffande bidrag till skogsvård m. m.

a. avslår motionen 1978/79:2278, yrkandet 10 a,

b. medger att under budgetåret 1979/80 statsbidrag beviljas
med sammanlagt högst 100 000 000 kr. till skogsvård m. m.,

c. till Bidrag till skogsvård m. m. förbudgetåret 1979/80 anvisar
ett förslagsanslag av 85 000 000 kr.,

d. avslår motionen 1978/79:2275, yrkandet 11,

16. beträffande stöd till byggande av skogsvägar

a. avslår motionen 1978/79:2277, yrkandet 1 i återstående
del,

JoU 1978/79:30

b. medger att under budgetåret 1979/80 statsbidrag beviljas
med sammanlagt högst 32 500 000 kr. till byggande av skogsvägar,

c. medger att under budgetåret 1979/80 statlig garanti lämnas
för lån till byggande av skogsvägar med sammanlagt högst
3000 000 kr.,

d. medger att förluster på grund av statlig lånegaranti till
byggande av skogsvägar får täckas från anslaget Stöd till
byggande av skogsvägar,

e. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen
1978/79:2278, yrkandet 11, till Stöd lill byggande av
skogsvägar för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av
30 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

17. beträffande bidrag till mekanisk röjning avslår motionen 1978/
79:2278, yrkandena 13 a och 13 b,

18. till Främjande av skogsvård m. m. förbudgetåret 1979/80 anvisar
ett reservationsanslag av 4 250 000 kr.,

19. beträffande forskningsprogram lämnar motionen 1978/79:2278,
yrkandet 3, utan åtgärd,

20. beträffande stöd till småskaligt bondeskogsbruk m. m. lämnar
motionen 1978/79:1964 utan åtgärd,

21. beträffande mekaniseringen i skogsbruket anser motionerna
1978/79:2279 och 1978/2281, yrkandet 4, besvarade med vad
utskottet anfört,

22. beträffande försök med energiskogsodling m. m. lämnar utan
åtgärd motionerna

a. 1978/79:280 och

b. 1978/79:1998,

23. till Sveriges lantbruksuniversitet: Skogsvetenskapliga fakultetens
driftkostnader för budgetåret 1979/80 utöver i propositionen
1978/79:100 bil. 13 föreslaget reservationsanslag anvisar ytterligare
1 300 000 kr.,

24. beträffande skoglig forskning

a. lämnar motionen 1978/79:2275, yrkandet 12, utan åtgärd,

b. till Skoglig forskning för budgetåret 1979/80 anvisar ett
reservationsanslag av 8 039 000 kr.,

25. beträffande forskning och försök rörande stamkvistningens
effekter m. m. lämnar utan åtgärd

a. motionen 1978/79:1455 och

b. motionen 1978/79:2281, yrkandet 7 i återstående del,

26. beträffande stöd till kollektiv forskning rörande skogsträdsförädling
och skogsgödsling m. m.

a. bemyndigar regeringen att godkänna avtal angående stöd till
kollektiv forskning rörande skogsträdsförädling och skogsgöds -

JoU 1978/79:30

ling m. m. i enlighet med vad i propositionen anförts,

b. till Stöd lill kollektiv forskning rörande skogst rödsjö rödling och
skogsgödsling m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag
av 3 350 000 kr.,

27. beträffande stöd till kollektiv skogsteknisk forskning

a. bemyndigar regeringen att godkänna avtal angående stöd till
kollektiv skogsteknisk forskning i enlighet med vad i propositionen
anförts,

b. till Slöd till kollektiv skogsteknisk forskning för budgetåret
1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 7 800 000 kr.,

28. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort
om överlämnande av motionerna 1978/79:1965 och 1978/
79:2261 till utredning angående stödet till hästaveln m. m.

Stockholm den 15 maj 1979

På jordbruksutskottets vägnar
SVANTE LUNDKVIST

Närvarande: Svante Lundkvist (s), Hans Wachtmeister (m). Maj Britt Theorin
(s), Bertil Jonasson (c), Grethe Lundblad (s), Börje Stensson (fp), Filip
Johansson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Gunnar Olsson (s). Märta
Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Stig Alftin (s)*. Gunnar Johansson (m)*,
Anders Dahlgren (c) och Wivi-Anne Radesjö (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. Inledande synpunkter

Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Gunnar Johansson (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar denna uppfattning men anser att föreliggande proposition
icke erbjuder tillräckligt underlag för andra än kortsiktiga beslut. Skogsutredningen
har nämligen helt underlåtit att efterkomma utredningsdirektiven
i vad avser de konsekvenser i miljövårdshänseende, som nuvarande och
framtida avverkningspolitik kan komma att leda till. En hänvisning till
tidigare beslut är enligt utskottets mening icke bärande, bl. a. enär utvecklingen
gått snabbare i olika riktningar än som kunnat förutses.

Trots detta kan utskottet icke biträda det i motionen 2281 i första hand
framförda yrkandet om avslag på propositionen men förutsätter att regering 6

Riksdagen 1978/79. I6saml. Nr 30

JoU 1978/79:30

en har sin uppmärksamhet riktad på avverkningspolitikens följder i miljövårdshänseende.

2. Användning av DDT

Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Gunnar Johansson (alla m)
anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Mot bakgrund”
och slutar med ”mot snytbaggar” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av vad som anförts finnér utskottet att man i avvaktan på att
nya metoder och preparat prövats och kommit till praktisk användning inte
bör utesluta att genom dispens tillåta en i tid och rum begränsad användning
av DDT. Med beaktande av de numera rigorösa bestämmelser som är fogade
till användning av kemiska preparat i allmänhet och de ytterligare anvisningar
ur såväl miljö- som arbetarskyddssynpunkt som kan knytas till en
dispensgivning bör nyttan av att skydda skogsplanteringar för snytbaggeangrepp
i särskilt utsatta områden vägas mot en allmän önskan om restriktivitet
med användning av kemiska medel.

Det i motionen 1467 framförda yrkandet om att DDT åter skall få användas
som skydd för skogsplantör mot snytbaggar anser utskottet därmed besvarat.

dels utskottets hemställan under 3 a bort ha följande lydelse:

3 a. beträffande användning av DDT anser motionen 1978/79:1467
besvarad med vad utskottet anfört.

3. Trädslagssammansättningen

Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Gunnar Johansson (alla m)
anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”denna uppfattning” bort ha följande lydelse:

Utskottet har (lika med utskottet) nu har.

dels den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Vad utskottet”
och slutar med ”viktiga samhällsmål” bort ha följande lydelse:

Vad utskottet (lika med utskottet) viktiga samhällsmål. Härvid

kan nuvarande volymandel löv i skogsbeståndet i stort sett bibehållas när det
gäller halvvuxna eller vuxna träd. Däremot kan inte den under senare år
ökande andelen löv i plant- och ungskogar accepteras. Samtidigt som en
uttalad strävan inom skogspolitiken bör vara att öka skogsproduktionen
måste medlen och metoderna härför göras realistiska.

Enligt utskottets mening föreligger en betydande skillnad mellan mål och
medel bl. a. när det gäller möjligheterna att uppnå eftersträvad trädslagssam -

JoU 1978/79:30

mansättning. En förutsättning för att de nya bestånd som anläggs skall nå
samma kvalitet som de nuvarande ungskogarna är att lövinslaget kan
begränsas de första åren efter plantering.

4. Samråd mellan skogsägare och kommun före spridning av kemiska
bekämpningsmedel, m. m.

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Gunnar Olsson,
Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet har”
och på s. 29 slutar med ”och 2278” bort ha följande lydelse:

Utskottet har (lika med utskottet) åstadkomma detta. Utskottet
finner således för sin del att starka skäl talar för det i motionen 2278
framförda förslaget i nu berört avseende. Utskottet föreslår därför att
förenämnda informationsskyldighet utvidgas till att gälla ett obligatoriskt
samråd mellan skogsägaren och berörd kommun. Vid detta samråd skall, om
det är möjligt från skogsvårdssynpunkt, kommunen kunna kräva att
mekanisk röjning används i stället för kemisk.

Utskottet förordar i enlighet härmed att riksdagen med bifall till motionen
2278 i förevarande del och med anledning av motionen 807 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet här anfört.

dels utskottets hemställan under 3 g bort ha följande lydelse:

3 g. med anledning av regeringens förslag och motionen 1978/
79:807 samt med bifall till motionen 1978/79:2278, yrkandet 5,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
angående obligatoriskt samråd mellan skogsägare och kommun
före spridning av kemiska bekämpningsmedel, m. m.

5. Insättning av medel på skogsvårdskonto

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Gunnar Olsson,
Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Utskottet
finnér” och på s. 32 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner inte de skäl som jordbruksministern anfört till stöd för sin
ståndpunkt övertygande. Enligt utskottets mening talar starka skäl för att det
av skogsutredningen föreslagna systemet med obligatorisk insättning av
medel på särskilt skogsvårdskonto bör genomföras. Utredningens förslag
innebär att skogsägaren efter varje slutavverkning skall sätta av så mycket
pengar till ett eget skogsvårdskonto, som beräknas gå åt för att anlägga ny
skog av den kvalitet som skogsvårdslagen föreskriver, dels att skogsägaren till
sitt skogsvårdskonto varje år skall sätta av en procent av det taxerade

JoU 1978/79:30

skogsbruksvärdet för att bekosta röjningar och andra skogsvårdsåtgärder
under skogens växttid. Det föreslagna systemet kommer enligt utskottets
mening att få avgörande betydelse för den framtida råvaruförsörjningen.
Återväxtåtgärderna kommer också att säkras. De föreslagna skogsvårdskontona
innebär också en nödvändig utjämning i tiden för skogsägarens
kostnader för skogsvård.

Brist på ekonomiska medel får inte utgöra ett hinder för en god skogsvård.
Det är därför nödvändigt att så långt möjligt trygga att sådana medel
disponeras av skogsägarna när skogsvårdsinsatser är aktuella.

Vad utskottet sålunda med bifall till motionerna 382 och 2278 samt med
anledning av motionen 2281 anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 4 a bort ha följande lydelse:

4 a. med bifall till motionerna 1978/79:382 och 1978/79:2278,
yrkandet 1, samt med anledning av motionen 1978/79:2281,
yrkandet 13, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om obligatorisk insättning av medel på särskilt
skogsvårdskonto,

6. Lönsam hetskriterium

Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Gunnar Johansson (alla m)
anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Utskottet
ansluter” och på s. 18 slutar med ”ny skogspolitik” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig i huvudsak till jordbruksministerns bedömning.
Liksom denne anser utskottet det vara självklart att skogsnäringen måste
verka i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen
och i samspel med andra samhällssektorer. Det innebär att bl. a. skogsskötseln
för den enskilda fastigheten eller för den enskilde skogsägaren skall
bedrivas på ett lönsamt sätt och att näringen därigenom skall kunna bidra till
att uppfylla målen om ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, regional balans
och balans i utrikesbetalningarna liksom målen för miljövårds- och naturvårdspolitiken.
Dessa faktorer måste vara utgångspunkter vid formuleringen
av skogspolitikens mål.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”De allmänna”
och slutar med ”skogspolitikens medel” bort ha följande lydelse:

De allmänna synpunkter som redovisas i motionerna 2274 och 2275 synes i
avseende på skogspolitiken i huvudsak överensstämma med vad i propositionen
anförts. Motionerna i fråga betonar dock vikten av att en av
utgångspunkterna för en god skogspolitik är att skogsskötseln skall bedrivas
utifrån ett lönsamhetskriterium.

Joll 1978/79:30

Som i propositionen redovisas (lika med utskottet) skogspolitikens
medel.

dels den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”yrkandet 15)” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan för sin del instämma i jordbruksministerns förslag men vill
understryka vikten av att en av utgångspunkterna vid fastställande av målet
för skogspolitiken bör vara ett lönsamhetskriterium.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ”Utskottet får”
och på s. 34 slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen bör godta 1 § förslaget till skogsvårdslag med
den ändring som förordas i motionen 2274 i förevarande del.

dels utskottets hemställan under 6 a bort ha följande lydelse:

6 a. beträffande lönsamhetskriterium m. m. med bifall till motionerna
1978/79:1438, yrkandet l,och 1978/79:2274, yrkandet 2,
samt med anledning av motionerna 1978/79:2275, yrkandet 3,
och 1978/79:2281, yrkandet 3, antar följande som reservanternas
förslag betecknade lydelse av 1 § skogsvårdslagen:

Regeringens förslag

Skogsmark med dess skog skall
genom lämpligt utnyttjande av markens
virkesproducerande förmåga
skötas så att den varaktigt ger en hög
och värdefull virkesavkastning. Vid
skötseln skall hänsyn tas till naturvårdens
och andra allmänna intressen.

R eservanternas förslag

Skogsmark med dess skog skall
genom lämpligt utnyttjande av markens
virkesproducerande förmåga
skötas så att den varaktigt ger en hög
och värdefull virkesavkastning med
tillfredsställande ekonomiskt utbyte.
Vid skötseln skall hänsyn tas till
naturvårdens och andra allmänna
intressen.

7. Avverkning av överårig skog m. m.

Hans Wachtmeister (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 37 som
börjar med ”Utskottet biträder” och slutar med ”i fråga” bort ha följande
lydelse:

Utskottet biträder (lika med utskottet) av arbetsföretag. Vad nu

sagts gäller emellertid endast bibehållandet av bestånd med redan utbildad
urskogsnatur. En förutsättning för nybildning av sådana områden är, att en ur
skogsvårdssy npunkt eljest icke godtagbar låg tillväxt kan accepteras, även om
deras karaktär ännu ej utvecklats så långt, att de bedöms böra avsättas till
naturreservat. Utskottet utgår ifrån att vederbörande skogsvårdsstyreise i

Joll 1978/79:30

sådana fall beaktar naturvårdens intressen och ej beslutar om beståndens
slutavverkning mot markägarens vilja. Under sådana förhållanden är särskilt
uttalande av riksdagen ej påkallat, varför motionen 2262 avstyrks såvitt nu är
i fråga.

8. Krav på beståndsanläggning

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Gunnar Olsson,
Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner för egen del att de krav på skärpta tillämpningsföreskrifter
som skogsutredningen föreslagit är väl motiverade. Mycket av de brister som
finns i de senaste årens dåliga återväxter är direkta effekter av för låga krav i
tillämpningsföreskrifterna för beståndsanläggning. De åberopade bristerna
motiverar enligt utskottets mening snarare en skärpning av tillämpningsföreskrifterna.
Utskottet finner departementschefens uttalande som mycket
oroande med tanke på den kommande utformningen av tillämpningsanvisningarna.
Utskottet föreslår därför, att riksdagen uttalar sig för att de krav på
beståndsanläggningar som förordats av skogsutredningen skall ligga till
grund för utformningen av tillämpningsföreskrifterna till skogsvårdslagen.

Riksdagens uttalande bör ske i den formen att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen
2278 i förevarande del.

dels utskottets hemställan under 6 e bort ha följande lydelse:

6 e. med anledning av motionen 1978/79:2278, yrkandet 4, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
skärpta krav på beståndsanläggning,

9. Slutavverkning

Hans Wachtmeister (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med "Utskottet vill”
och slutar med ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill (lika med utskottet) i lagtexten. Såsom i specialmotiveringen
till propositionen i detta avseende (12 §) utsägs, innebär sådan
avverkning i normalfallet trakthuggning med eller utan fröträd. Uttrycket
”normalfall” utvisar enligt utskottets mening, att undantagsvis även andra
former förslutavverkning kan förekomma. Jordbruksministern har emellertid
redan i nästa mening begränsat denna tolkning till att endast avse
fjällområden, en begränsning som f. ö. också kommer till uttryck i den
allmänna motiveringen. Att även andra former för slutavverkning bör finnas
inom delar av landet, där förhållandena så gör lämpligt, förefaller emellertid
utskottet rimligt. Utskottet delar härvidlag den uppfattning, som kommer till
uttryck i motionen 2262 och tillstyrker därför denna.

JolJ 1978/79:30

dels utskottets hemställan under 6 h bort ha följande lydelse:

6 h. angående avverkning på skogsmark med bifall till motionen
1978/79:2262 i förevarande del antar följande som reservantens
förslag betecknade lydelse av 12 § skogsvårdslagen:

Regeringens förslag

Avverkning på skogsmark får inte
ske på annat sätt än genom

1. röjning eller gallring som främjar
skogens utveckling,

2. slutavverkning som är ändamålsenlig
för anläggning av ny skog.

Reservantens förslag

Avverkning på skogsmark får inte
ske på annat sätt än genom

1. röjning eller gallring som främjar
skogens utveckling,

2. slutavverkning som är ändamålsenlig
för anläggning av ny skog,

3. när särskilda skäl föreligger därtill,
annan avverkning av mogen skog, som
ger en efter omständigheterna godtagbar
återväxt.

10. Uttag av virke för husbehov

Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Gunnar Johansson (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som pås. 41 börjar med ”Det bör” och
slutar med ”för husbehov” bort ha följande lydelse:

Det bör (lika med utskottet) inte är avsedd att lägga hinder i

vägen för uttag av virke ur egen skog som är att hänföra till husbehovsvirke
dvs. som åtgår för eget byggande, underhåll etc. på egen fastighet.

11. Tillstånd för gallring och röjning i svårföryngrade skogar m. m.

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Gunnar Olsson,
Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”För egen” och
slutar med ”utan bifall” bort ha följande lydelse:

Som redovisas i propositionen anser länsstyrelsen i Jämtlands län och
Miljöförbundet att tillstånd också bör krävas för röjning och gallring. Enligt
länsstyrelsen i Gotlands län bör tillstånd krävas för gallring i medelålders och
äldre skog. Naturvårdsverket anser att tillstånd bör prövas av skogsvårdsstyrelsen
i samråd med länsstyrelsen.

Utskottet ansluter sig till de remissinstanser som anser att tillstånd bör
krävas också för röjning och gallring i skydds- och svårföryngrade skogar. De
skogar det här är fråga om finns i mycket känsliga områden. Det förhållandet,
att sådana arbetsföretag skall vara ändamålsenliga, utesluter inte att insatta

JoU 1978/79:30

åtgärder kan bli felaktiga. En felaktigt utförd gallring i svårföryngrade
områden i närheten av barrskogsgränsen kan fl mycket svåra konsekvenser
för beståndets fortsatta utveckling. På öar och andra områden som är utsatta
för vind, kan en utförd utglesning av beståndet medföra att träden blåser ner.
I områden med risk för sand- eller jordflykt kan en felaktigt utförd röjning få
förödande konsekvenser. Även om skogsvårdslagen föreskriver att åtgärder
skall vara ändamålsenliga för skogens utveckling så hjälper det föga om
skadan genom okunnighet eller vårdslöshet redan uppkommit. Utskottet
föreslår därför att 19 § i förslaget ändras så att det även för gallring och röjning
krävs tillstånd av skogsvårdsstyrelse.

Vad nu anförts innebär att utskottet delar den i motionen 2278 uttryckta
uppfattningen i nu förevarande avseende.

dels utskottets hemställan under 6 k bort ha följande lydelse:

6 k. beträffande tillstånd för röjning eller gallring i svårföryngrad
skog ellerskyddsskog med anledningav regeringens förslag och
motionen 1978/79:2278, yrkandet 6, antar förslaget till skogsvårdslag
med den ändringen att 19 g erhåller följande som
reservanternas förslag betecknade lydelse:

R ege ringens förslag

I svårföryngrad skog eller skyddsskog
får avverkning inte ske utan
skogsvårdsstyrelsens tillstånd.

I samband med att tillstånd ges
kan skogsvårdsstyrelsen besluta om
åtgärder för att begränsa eller motverka
olägenhet och trygga återväxten.

Tillstånd behövs inte för röjning eller
gollring som främjar skogens utveckling.

12. Naturvårdshänsyn

Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Gunnar Johansson (alla m)
anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”e och 9)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att naturvårdens
särskilda krav blir beaktade inom de särskilda områden av landet som har
betydelse ur naturvårdssynpunkt, varför lämpligen naturvårdslagstiftningens
regler bör tillämpas för sådana områden. Beträffande skogsmark i

R eserva n lernas förslag

I svårföryngrad skog eller skyddsskog
får avverkning inte ske utan
skogsvårdsstyrelsens tillstånd.

I samband med att tillstånd ges
kan skogsvårdsstyrelsen besluta om
åtgärder för att begränsa eller motverka
olägenhet och trygga återväxten.

JoU 1978/79:30

allmänhet finnér utskottet att den aktsamhetsregel som föreslås i 1 § väl
tillgodoser de allmänna krav som kan resas ur naturvårdssynpunkt när det
gäller skogens skötsel. Naturvårdens och skogsvårdens intressen är, enligt
vad utskottet finner, i stor utsträckning gemensamma. Av det skälet torde
dessa frågors handläggning väl kunna grundas på 4 § och således förslaget till
21 § kunna utgå.

Utöver vad som nu anförts vill utskottet erinra om vad som anförts i prop.
1978/79:163 ang. skötsel av jordbruksmark. I denna proposition finns en
direkt parallell i lagstiftningshänseende, nämligen där jordbruksministern
anför: "Jag anser således att det i detta sammanhang inte finns skäl att vid
sidan av de bestämmelser som finns i annan lagstiftning föra in någon allmän
regel om hänsyn till naturvården och kulturminnesvården i den nu föreslagna
lagen.” (sid. 9)

Motivet i ifrågavarande lagstiftning äger enligt utskottets mening samma
styrka när det gäller att i detta sammanhang avvisa reglering av naturvårdshänsyn
i särskild paragraf.

Med stöd av vad ovan anförts anser utskottet att 21 § i förslaget till
skogsvårdslag skall utgå.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet tillstyrker motionerna
2262 och 2274 i förevarande avseende. Vid bifall till utskottets förslag bör
vissa konsekvensändringar vidtagas i lagförslagets övriga delar.

Vad i (lika med utskottet) e och 9).

dels utskottets hemställan under 6 m bort ha följande lydelse:

6 m. beträffande naturvårdshänsyn m. m. med anledning av motionerna
1978/79:2262 i förevarande del och 1978/79:2274, yrkandet
4, antar förslaget till skogsvårdslag med den ändringen
att 21 § utgår ur lagförslaget och

att 27 § erhåller följande som reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

27 §

Till böter Till böter

5. underlåter att fullgöra anmäl- 5. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet
som har föreskrivits ningsskyldighet som har föreskrivits

med stöd av 17 §, med stöd av 17 §.

6. underlåter att iaktta föreläggande
eller bryter mot förbud som har
meddelats för att föreskrifter enligt
21 § skall efterlevas.

I ansvar

Har brottsbalken.

Den förbudet.

7 Riksdagen 1978/79. 16 sami. Nr 30

JoU 1978/79:30

Statsbidrag till skogliga åtgärder i norra Sverige

13. Hans Wachtmeister(m), Börje Stensson (fp), Arne Andersson i Ljung(m)
och Gunnar Johansson (m) anser att

dets den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 51 slutar med ”det följande” bort ha följande lydelse:

Utskottet har vid sin prövning av förevarande fråga kommit fram till att det
i propositionen framlagda förslaget till utformning av bidragsreglerna för det
skogliga stödområdet bör godtagas. Som nyss anförts är avsikten med
regeringens förslag att det intensifierade skogsvårdsprogram som påbörjades
år 1974 i första hand skall fullföljas. Regeringens förslag bör ge möjligheter
härtill.

I överensstämmelse med vad utskottet här anfört föreslår utskottet att
motionen 2276 och, såvitt avser yrkandet 10 b, motionen 2278 lämnas utan
vidare åtgärd från riksdagens sida.

dels utskottets hemställan under 8 b bort ha följande lydelse:

8 b. med avslag på motionerna 1978/79:2276 och 1978/79:2278,
yrkandet 10 b, godkänner vad i propositionen anförts om bidrag
till vissa skogliga åtgärder i norra Sverige.

14. Bertil Jonasson, Filip Johansson, Märta Fredrikson och Anders Dahlgren
(alla c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 51 slutar med "det följande” bort ha följande lydelse:

Utskottet har vid prövning av frågan funnit att det av regeringen framlagda
förslaget till utformning av bidragsreglerna för det skogliga stödområdet
skulle innebära en klar försämring jämfört med nu gällande bidrag. Förslaget
innebär en sänkning av ambitionsnivån vad gäller främjandet av återväxtåtgärder.
Enligt utskottets uppfattning har bidragen haft en positiv effekt på
främst sysselsättningen både inom det inre och yttre stödområdet. Det är
därför angeläget att nuvarande bidragsprocent bibehålls.

1 överensstämmelse med vad som här anförts, yrkar därför utskottet bifall i
denna del till motionen 2276.

dels utskottets hemställan under 8 b bort ha följande lydelse:

8 b. med anledning av regeringens förslag och motionen 1978/
79:2278, yrkandet 10 b, samt med bifall till motionen 1978/
79:2276 godkänner vad utskottet anfört om statsbidrag till
skogliga åtgärder i norra Sverige.

JolJ 1978/79:30

15. Skogsbruksplaner

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Gunnar Olsson,
Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionen 2278 uttryckta uppfattningen att det för
varje skogsfastighet bör finnas en skogsbruksplan. I likhet med motionärerna
anser utskottet inte att avgörandet om en plan skall upprättas eller ej kan
överlämnas åt varje markägares godtycke.

För att den nya skogsvårdslagen och de riktlinjer som anges för avverkningar
skall kunna genomföras i praktiken måste skogsbruksplaner efter
hand utarbetas för alla skogsfastigheter. För mindre skogsfastigheter bör en
skogsbruksplan kunna omfatta flera fastigheter. Därigenom får man också
ökade förutsättningar för en samverkan mellan ägarna, också i själva
avverkningsarbetet.

Statsbidrag bör utgå till upprättandet av skogsbruksplanerna. Skälet för
detta förstärks av att skogsbruksplanerna enligt utskottets förslag skall
omfatta alla fastigheter som har någon betydelse för skogsbruket.

Skogsbruksplaner bör upprättas successivt under 1980-talet, efter hand
som underlag i form av översiktliga skogsinventeringar växer fram. Utskottet
föreslår därför att riksdagen beslutar att skogsbruksplaner skall finnas för
varje skogsfastighet enligt de riktlinjer utskottet angivit och att regeringen ges
i uppdrag att utarbeta förslag därom samt framlägga förslag om statligt stöd
för skogsbruksplaner och översiktliga skogsinventeringar.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motionen 2278 och med
anledning av motionen 2281 godkänner vad utskottet anfört beträffande
skogsbruksplaner samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om framläggande av förslag om statligt stöd för sådana planer
m. m.

dels utskottets hemställan under 8 d bort ha följande lydelse:

8 d. beträffande skogsbruksplaner med anledning av regeringens
förslag och motionen 1978/79:2281, yrkandet 12, samt med
bifall till motionen 1978/79:2278, yrkandet 2, godkänner vad
utskottet anfört ävensom som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om framläggande av förslag om
statligt stöd för skogsbruksplaner m. m.,

JoU 1978/79:30

16. Klenvirkesstöd

Bertil Jonasson, Filip Johansson, Märta Fredrikson och Anders Dahlgren
(alla c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Utskottet
finnér” och slutar med ”och 1996” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del understryka att starka skäl talar för en relativt
snabb utveckling av biomassa som energikälla - inte minst därför att detta är
ett av de snabbaste och mest effektiva sätten att nedbringa oljeberoendet. Det
är därför nödvändigt att denna inriktning av skogsproduktionen också
beaktas i det skogspolitiska sammanhanget.

I propositionen har departementschefen inte berört skogen som energikälla.

Enligt utskottets uppfattning är detta anmärkningsvärt mot bakgrund av
de ständigt ökande priserna på traditionell energi och när det gäller att
formulera en målsättning för skogsbruket. Det är uppenbart att skogens roll
som energikälla inom de närmaste åren kommer att öka. Det betyder att hela
skogsskötselprogrammet kan behöva få en annan inriktning än den som såväl
utredningen som departementschefen nu ger uttryck för. Det stora och
ökande lövinslaget kan i en sådan situation inte vara en belastning för
skogsbruket utan t. o. m. en favör. Undersökningar har gjorts i olika
sammanhang om skogen som energikälla, bl. a. av projekt Helträdsutnyttjande
och av skogsstyrelsens klenvirkesprojekt.

Utskottet vill här peka på några av de områden där skogen kan utnyttjas
som energikälla.

Utskottet anser att energipolitiken måste inriktas på att systematiskt byta
ut oljan mot andra energislag, främst inhemska förnyelsebara bränslen som
ved, flis, biomassa, torv etc., och på utveckling av alternativa energikällor. En
viktig princip är att utnyttja en större mångfald av energislag som finns inom
landet och på så sätt nå större säkerhet och mindre sårbarhet än i dagens
situation.

Energiproduktion genom förnyelsebara energikällor kan ske i decentraliserad
form, eftersom råvarorna är geografiskt väl spridda. Det gäller bl. a.
olika former av biomassa. Vi kan uppnå positiva sysselsättningseffekter
genom tillvaratagande av avfall, trädrester som nu lämnas kvar i skogen och
genom utvinning av torv för energiändamål. Dessa energikällor blir alltmer
ekonomiskt lönsamma. Om vi gör dessa insatser för att nyttiggöra träbränsle
och torv innebär varje värmekalori en minskad oljeimport och positiv effekt
på betalningarna gentemot utlandet.

23 miljoner ha skogsmark, nära hälften av Sveriges landareal, används i dag
för produktion av skogsprodukter. Exporten av skogsprodukter är av samma
storlek som importen av oljeprodukter. Man kan därför på sätt och vis påstå
att en mycket stor del av landets yta i dag brukas för att klara oljeförsörjningen.

JoU 1978/79:30

Inhemska bränslen, i första hand biomassa från framtida energiskogsodlingar,
torv, skogsavfall, halm och vass samt också avfall från den
urbaniserade och industrialiserade miljön, kan täcka en stor del av Sveriges
energibehov framöver. Även ett fullt utbyggt energiskogssystem kommer på
sin höjd att behöva mer mark än en fjärdedel av den mark som i dag används
för skogsindustrins råvaruförsörjning. Det är mot den bakgrunden mycket
anmärkningsvärt att regeringen nu tydligen avser att dra ned insatserna på
utvecklingen av teknik för nyttiggörande av inhemska bränslen i Sverige trots
allt tal om satsningen på förnyelsebara energikällor. Utskottet drar den
slutsatsen att detta kan bero på att de inhemska bränslena är den enda
energikällan som kvantitativt kan ersätta oljan till acceptabla kostnader. De
inhemska bränslena utgör ett hot mot själva grundvalen i regeringens
energipolitik med satsning på kärnkraft.

Sverige har en internationellt redan erkänd verksamhet för forskning och
utveckling av processteknik för inhemska bränslen. Det är också redan väl
dokumenterat genom energikommissionens arbete och på annat sätt att
inhemska bränslen kan ge synnerligen betydande tillskott till energiförsörjningen
i framtiden. Senare utredningar i Sverige och utomlands har
visat att energikommissionens uppfattning om framtida kostnader för
biobränslen är alldeles för hög. Det nyligen producerade betänkandet
Energiskog anger en kostnad för biomassa levererad till ett värmeverk på
nivån 170 kr./ton torrsubstans. Denna nivå harmonierar väl med inträngande
analyser gjorda framför allt i USA. Det är tydligt att mycket talar för att
biomassan inom en snar framtid kommer att ställa sig väsentligt billigare än
importbränsle. Redan möjligheten av att en sådan kostnadsutveckling kan
ske, som givetvis är av helt avgörande betydelse för Sveriges energipolitik,
borde leda till mycket kraftfulla insatser över hela området från odling till
nyttiggörande.

Det finns i dag förbränningsanläggningar såväl för miljövänliga inhemska
bränslen såsom ved som för mer besvärliga såsom hushållsavfall. Dessa nya
eldningsanläggningar ger väsentligt renare rökgaser med stofthalter långt
under angivna tillåtna nivåer och mer fullständig förbränning än de
förbränningssystem som nu finns på marknaden. Det är fråga om kombinationer
av pyrolys- och förgasningsprocesser samt slutförbränning i skilda
steg.

Första etappen i ett program för omställning av Sverige från olja till
inhemska bränslen är givetvis ett införande av torv, skogsenergi och så
småningom energiskog för produktion av värme och kraft, framför allt i
mindre och medelstora anläggningar, med alla de fördelar i fråga om
driftsäkerhet och låga totalkostnader som är förknippade med dispers
energiproduktion. Här är de inhemska bränslena att se som direkta konkurrenter
till kärnkraft och kärnvärme, olja och kol.

Det finns stora möjligheter att ställa om i dag existerande reservkraftverk
för företrädesvis oljeeldning till vedeldning. Detta kan ske på olika sätt.

JoU 1978/79:30

beroende på de speciella förutsättningar som gäller för varje enskilt kraftverk.
I vissa större anläggningar kan systemet kompletteras med förgasningsanläggning.
De arbeten som hittills utförts i Sverige - som har en ledande
position på området - har visat att biobränslena är utomordentligt reaktiva
och användbara för olika ändamål inom svensk processindustri. Denna
reakti vitet geren möjlighet till mer miljövänlig förbränning än förbränning av
stenkol och olja. Ett nyttiggörande av de förnyelsebara råvarorna kan ske på
flera vägar vid sidan om redan etablerade förfaranden, bl. a. genom extraktion.

Den nuvarande produktionen av fiber inom skogsindustrin är på sitt sätt ett
exempel på extraktion. Ligninet avlägsnas från veden och fibern separeras.
Det förekommer i dag många andra liknande kemiska och mekaniska
förfaranden för att extrahera eller separera värdefulla komponenter från
växtbiomassa. Några exempel av särskilt intresse för Sverige skall nämnas
här. Barrträd avger kåda som är en potentiell bränsleråvara och råvara för
kemisk produktion. Ett träd kan avge ungefär lika mycket kåda under sin
livstid som motsvarar dess innehåll av vedbränsle. 1 USA sker nu forskning
och utveckling på teknik för skörd av kåda från barrträd för bränsle och
kemiska ändamål. När kådproduktionen passerat maximum skördas trädet
som råvara för bränsle och fiberproduktion. På detta sätt fördubblar man
utbytet från skogsodlingar av konventionellt slag.

Det talas ofta om en framtida vätgasekonomi, med vätgas som
energibärare. Vätgasen brinner miljövänligt till vattenånga och kan transporteras
i ledning till låga kostnader. Vätgasen är också en viktig råvara för
processindustrin, framförallt för framställning av kvävegödselmedel. Vätgas
kan framställas från biomassa på flera olika sätt och med fördel tack vare
biomassans höga reaktivitet.

Under andra världskriget tillverkades en hel del etylalkohol från avlutarna
från sulfitfabrikerna i landet. Energikommissionen har framför allt pekat på
metanol som framtida ersättning till bensin. Det finns all anledning att på ett
mer samlat sätt än hittills utveckla och utvärdera metoder för inhemsk
framställning av etylalkohol genom jäsning av olika produkter från jord- och
skogsbruket.

Biobränslena är en idealisk råvara för framställning av syntetgas för syntes
av metan (naturgas), metanol (som i sin tur kan konverteras till bensin med
god verkningsgrad) och syntetisk bensin.

Tyvärr synes resurserna för arbeten på metanolområdet vara helt otillräckliga.
Intresset i dag är i första hand inriktat på stenkol och restoljor som råvara
för en tänkt inhemsk metanolproduktion. Allt talar emellertid för att
biobränslena är överlägsna råvaror för denna produktion. Kostnaden för
metanol är i dag 500 kr./ton, dvs. ungefär på samma nivå som bensin räknat
på energivärdet. Stigande oljepriser kommer att göra metanolen och andra
syntetiska bränslen också ekonomiskt konkurrenskraftiga vid tiden för
sekelskiftet - naturligtvis beroende på kostnadsutvecklingen för oljan och

JoU 1978/79:30

naturgasen. Det är en självklarhet att ett svenskt forsknings- och utvecklingsprogram
för metanolframställning i första hand skall inriktas på
inhemska bränslen och inte på importbränslen. Detta för att garantera ett
framtida oberoende på den viktiga drivmedelssidan.

Skogsstyrelsen har gjort vissa beräkningar om vad ett ökat klenvirkestillvaratagande
skulle tillföra samhället. För att detta skall vara möjligt föreslår
skogsstyrelsen att ett klenvirkesstöd införs.

De samhällsekonomiska effekterna av det föreslagna stödet kan exemplifieras
sålunda.

- Om allt klenvirke går till skogsindustrin och exporteras ökar
exportintäkten med 800 milj. kr.

- Om allt klenvirke går till energiproduktion minskar oljeimporten med
400 000 ton olja motsvarande 200-260 milj. kr.

- Vid skogsindustriell förädling ökar sysselsättningen totalt med ca 15 000
årsarbeten i skogsnäringen. Vid användning för energiproduktion blir
sysselsättningseffekten lägre.

Utskottet är medvetet om att samhället f. n. inte är rustat för en
omställning till fasta bränslen. Men den kartläggning som bl. a. skogsstyrelsen
gjort visar klart att skogen som energikälla kan vara en realitet den dag
samhället beslutar sig för att stimulera fram en användning av fasta bränslen.
Av vad vi här sagt framgår med all önskvärd tydlighet att skogens roll som
energikälla nu är dokumenterad.

Samhället måste nu nyttiggöra sig de naturresurser som vi har i vårt land.
och mot den bakgrund som här skisserats är det alldeles uppenbart att det
kommande skogsskötselprogrammet måste ta hänsyn till lövvirket som en
värdefull tillgång. 1 sin tur medför detta förändrade synsätt att skogen och
skogsmarken blir intressantare från biologisk synpunkt där ett lövträdsinslag
kan ekonomiskt tolereras. En konsekvens blir även att kemiska medel för
(medel för) lövslybekämpning starkt kan begränsas och när systemet är
utbyggt helt undvikas.

Utskottet föreslår därför att ett klenvirkesbidrag införs i enlighet med
skogsstyrelsens förslag och att detta finansieras med budgetmedel. Enligt
skogsstyrelsen har man beräknat att ett projekt av den här omfattningen
skulle kosta omkring 90 milj. kr.

Utökas den skogsvårdande gallringen, får detta en omedelbar positiv effekt
på sysselsättningen inte minst genom att den kemiska bearbetningen kan
undvikas. Denna sysselsättningseffekt fördelas på landets skogsmark, vilket
påverkar sysselsättningen mest i de glesbefolkade delarna av landet där
sysselsättningsproblemen är störst. En ökad sysselsättningseffekt i skogen
passar i glesbygdens infrastruktur.

Genom helträdsutnyttjande i gallring ökar det möjliga uttaget 1,7 gånger i
förhållande till konventionell avverkning. Sysselsättningen ökar i motsva-;
rande grad.

Riksdagen bör med bifall till motionen 2275 i förevarande del och med

JolJ 1978/79:30

anledning av motionerna 751, 989, 999,1996 som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet sålunda anfört.

dels utskottets hemställan under 8 f bort ha följande lydelse:

8 f. beträffande införande av s. k. klenvirkesstöd i överensstämmelse
med skogsstyrelsens förslag m. m. med bifall till motionen
1978/79:2275, yrkandet 10 a, samt med anledning av motionerna
1978/79:751, 1978/79:989, 1978/79:999 och 1978/79:1996
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

17. Skogsvårdsavgiftsmedlens användning m. m.

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Gunnar Olsson,
Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Utskottet är”
och slutar med "nästa budgetår” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening börén del av det föreslagna anslaget på 30 milj. kr.
finansieras med avgiftsmedel. Utskottet biträder således den uppfattning
som förs fram i motionen 2278 på denna punkt. I övrigt är utskottet för sin del
berett (lika med utskottet) nästa budgetår.

dels den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Utskottets
nyss” och slutar med ”det följande" bort ha följande lydelse:

Utskottets nyss (lika med utskottet) av skogsbilvägar. Till det

nyss berörda yrkandet i motionen 2278 om finansieringen återkommer
utskottet i det följande.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med ”Till en” och på
s. 60 slutar med ”det föregående” bort ha följande lydelse:

Enligt motionen 2278 bör produktionsbefrämjande åtgärder inom skogsbruket
finansieras med avgiftsmedel. Utskottet ansluter sig till motionärernas
uppfattning härvidlag. Det i motionen framlagda förslaget innebär som
nyss nämnts att ca 165 milj. kr. utöver vad regeringen förordat bör anvisas till
statligt ekonomiskt stöd till skogsvård m. m. för nästa budgetår. Hela
ökningen bör enligt motionsförslaget finansieras med skogsvårdsavgiftsmedel.
Vidare bör avgiftsmedel till ett belopp av ca 100 milj. kr. användas för att
minska behovet av budgetmedel för ändamålet.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att betydande ansträngningar
måste göras för att åstadkomma en mera effektiv skogsproduktion. Enligt
utskottets mening får de i propositionen förordade insatserna i fråga om
statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket anses helt otillräckliga för detta
syfte. Den i motionen 2278 gjorda bedömningen synes härvidlag mera
motsvara det faktiska behovet och utskottet kan för sin del i allt väsentligt
ansluta sig till de yrkanden och förslag som där framförs, såvitt avser

JoU 1978/79:30

skogsvårdsavgiftsmedlens användning och anslagsberäkningarna för olika
ändamål. Motionärernas förslag, som alltså biträds av utskottet, innebär
sammanfattningsvis följande.

Av medel som inflyter i form av skogsvårdsavgifter bor 8 milj. kr. tillföras
skogsstyrelsen för fördelning på skogsvårdsstyrelserna för en ökning av
antalet förrättningsdagar med sammanlagt 7 000 dagar. Förslaget motiveras
med att skogsvårdsstyrelsernas offentliga verksamhet i högre grad än förut
måste inriktas på insatser av skilda slag för att åstadkomma en ökad
virkesproduktion. Framför allt måste bättre återväxtåtgärder eftersträvas
samt röjnings- och gallringsåtgärder i skogsbruket ökas i betydande grad.
Även produktionshöjande åtgärder måste stimuleras. Dessa ambitioner i
förening med kravet på intensifierade insatser för naturvård och uppföljning
av den fysiska riksplaneringen m. m. fordrar ökade resurser för
skogsvårdsstyrelsernas verksamhet med främst tillsyn enligt skogvårdslagen,
bidragsgivning, planering och rådgivning.

Vidare bör skogsstyrelsen tillföras 3 385 000 kr. av avgiftsmedel för att
bekosta kursverksamheten för skogsbrukets rationalisering.

I fråga om bidrag till skogsvård m. m. bör i enlighet med skogsstyrelsens
anslagsäskanden totalt 95 milj. kr. anvisas till intensifierad skogsvård i norra
Sverige, vilket är 26 milj. kr. mer än vad som föreslås i propositionen. Om
anslaget höjs i enlighet med skogsstyrelsens äskande beräknas sysselsättningseffekten
till 250 000-300 000 dagsverken. Totalt innebär utskottets
förslag under denna punkt att skogsstyrelsen av medel som inflyter i form av
skogsvårdsavgifter tillförs 111 milj. kr. att användas som bidrag till skogsvård
m. m. En medelstilldelning i enlighet härmed medger bl. a. att bidragsprocenten
för vissa skogsvårdande åtgärder inom det inre skogliga stödområdet
kan bibehållas vid nuvarande nivå.

Utskottet har i det föregående framhållit att en del av det i propositionen
föreslagna anslaget på 30 milj. kr. till stöd till byggande av skogsvägar bör
finansieras med avgiftsmedel. Utskottet föreslåratt skogsstyrelsen tillförs 13
milj. kr. av skogsvårdsavgiftsmedel för sagda ändamål.

Slutligen bör skogsstyrelsen under ett särskilt anslag tillföras 10 milj. kr.
som influtit i form av skogsvårdsavgifter att användas för bidrag till mekanisk
röjning som ersättning för kemisk bekämpning. Enligt utskottets mening bör
kemiska bekämpningsmedel användas endast då mekanisk röjning är
omöjlig att genomföra från skogsvårdssynpunkt eller av arbetsmiljöskäl.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner av utskottet förordade grunder
för skogsvårdsavgiftsmedlens användning. Motionen 2274 bör i enlighet
härmed inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Utskottets i det föregående redovisade ställningstagande innebär att
utskottet i allt väsentligt biträder de förslag till anslagsanvisning m. m. som
lagts fram i motionen 2278 i vad avser yrkandena 8,9 a och b, 10 a, 11 samt
i3 a och b. Yrkandena 12 a (lika med utskottet) det föregående.

JoU 1978/79:30

dels utskottets hemställan under 9 a, 11,13 a, 14,15 a och c, 16 e samt 17
bort ha följande lydelse:

9 a. med anledning av regeringens förslag och med avslag på
motionen 1978/79:2277, yrkandena 1 och 2, förstnämnda
yrkande i förevarande del, godkänner av utskottet förordade
grunder beträffande stöd till byggande av skogsvägar,

11. med anledning av regeringens förslag och med avslag på
motionen 1978/79:2274, yrkandet 5, godkänner vad utskottet
anfört om användningen av skogsvårdsavgiftsmedlen,

13 a. med bifall till motionen 1978/79:2278, yrkandet 8, beslutar
tillföra skogsstyrelsen 8 000 000 kr. förbudgetåret 1979/80 av de
medel som flyter in i form av skogsvårdsavgifter som bidrag till
skogsvårdsstyrelsema för en ökning av antalet förrättningsdagar
i förhållande till regeringens förslag med 7 000 dagar till
77 000 dagar,

14. med anledning av regeringens förslag och med bifall till
motionen 1978/79:2278, yrkandena 9 a och b, till Kursverksamhet
för jordbrukets rationalisering m. m. för budgetåret 1979/80
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 3 385 000
kr. minskat förslagsanslag, samt beslutar tillföra skogsstyrelsen
3 385 000 kr. för budgetåret 1979/80 av de medel som flyter in i
form av skogsvårdsavgifter till kostnader för kursverksamhet
för skogsbrukets rationalisering m. m.,

15 a. med bifall till motionen 1978/79:2278, yrkandet 10 a i föreva rande

del, beslutar tillföra skogsstyrelsen lil 000 000 kr. för
budgetåret 1979/80 av de medel som flyter in i form av
skogsvårdsavgifter för bidrag till skogsvård m. m. varav
95 000 000 kr. skall användas till intensifierad skogsvård i norra
Sverige,

c. med anledning av regeringens förslag och motionen 1978/
79:2278, yrkandet 10 a i återstående del, till Bidrag till skogsvård,
m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett i förhållande till
regeringens förslag med 85 000 000 kr. minskat förslagsanslag,

16 e. med anledning av regeringens förslag och med bifall till

motionen 1978/79:2278, yrkandet 11, till Slöd till byggande av
skogsvägar för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av
17 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen, samt
beslutar tillföra skogsstyrelsen 13 000 000 kr. för budgetåret
1979/80 av de medel som flyter in i form av skogsvårdsavgifter
till stöd till byggande av skogsvägar,

17. med bifall till motionen 1978/79:2278 yrkandena 13 a och b, till
Bidrag till mekanisk röjning för budgetåret 1979/80 anvisar ett
förslagsanslag av 10 000 000 kr., samt medger att under budget -

JoU 1978/79:30

året 1979/80 statsbidrag beviljas med sammanlagt högst
10 000 000 kr. till mekanisk röjning.

18. Bidragsram till skogsbruksplaner m. m.

Bertil Jonasson, Filip Johansson, Märta Fredrikson och Anders Dahlgren
(alla c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del i detta sammanhang påpeka att det är angeläget att
det sker en omfördelning av de ekonomiska medlen mellan översiktliga
planer och skogsbruksplaner.

Utskottet vill därför i denna del ansluta sig till motionen 2275.

dels utskottets hemställan under 15 d bort ha följande lydelse:

15 d. med anledning av motionen 1978/79:2275, yrkandet 11, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
bidragsram till skogsbruksplaner m. m.

19. Forsknings- och utvecklingsarbetet på skogsbrukets område

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Gunnar Olsson,
Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med "Utskottet vill”
och slutar med ”utan åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner i likhet med utredningen och departementschefen att
forsknings- och utvecklingsarbetet på skogsbruksområdet måste intensifieras
för att de skogspolitiska målen skall kunna nås.

Forskningen inom detta område bedrivs inom lantbruksuniversitetet,
anslag disponeras av statens råd för skogs- och jordbruksforskning, staten
stöder forskning genom avtal med Stiftelsen Skogsteknisk FoU. De totala
forskningsinsatserna och prioriteringen mellan olika forskningsprojekt blir
därigenom svåra att överskåda. Utskottet delar därför den i motionen 2278
framförda uppfattningen att regeringen bör ges i uppdrag att inför riksdagen
lämna en samlad redovisning av forskningsprojekt, som kan leda till ett
miljövänligare skogsbruk, en förbättrad skogshygien samt bättre skogsteknik.
Som ett led i strävan att snabbt och i avsevärd grad nedbringa
kemikalieanvändningen i bl. a. skogsbruket bör ett tidsbestämt forskningsoch
undersökningsprogram upprättas.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört med anledning av motionen 2278, såvitt nu är i
fråga.

Joll 1978/79:30

dels utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande forskningsprogram m. m. som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av
motionen 1978/79:2278, yrkandet 3.

20. Extra anslag till skogsskydd

Bertil Jonasson, Filip Johansson, Märta Fredrikson och Anders Dahlgren
(alla c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 63 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 64 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i motionen 1978/79:2275 framförda uppfattningen
att forskningen angående skydd mot skogsskadeinsekter är i behov av
ökad medelstilldelning. Statsmakterna har under senare år, efter framställning
från skogshögskolan, i viss omfattning lämnat ökat stöd till denna
verksamhet. Dessa insatser har emellertid inte varit tillräckliga.

Skogsskyddet mot insekter är nu ett synnerligen allvarligt problem. I
sammanhanget kan åberopas t. ex. situationen beträffande granbarkborren i
Värmland, snytbaggen samt märgborreskadorna på tall. Till sammanhanget
hörockså de problem som uppstår i samband med nya krav på bortförande av
vissa virkesrester i skogarna och problem i samband med lagring och
transport av i första hand massaved.

Det synes nu nödvändigt att göra en kraftansträngning för att söka
lösningar på dessa problem, som för närvarande orsakar skogsnäringen - och
landet - förluster i 100-miljonkronorsklassen. För detta syfte erfordras såväl
grundläggande biologiska kunskaper om insekternas biologi m. m. som
snabba praktiska tillämpningar härav.

Utskottet anser därför att ett extra anslag, särskilt för forskning angående
skogsskydd mot skogsskadeinsekter, bör anvisas. Vidare vill utskottet föreslå
att skogs- och jordbruksforskningen för detta speciella ändamål för budgetåret
1979/80 tillförs ett extra anslag av 5 milj. kr. Sålunda yrkar utskottet i
denna del bifall till motionen 2275.

dels utskottets hemställan under 24 a bort ha följande lydelse:

24 a. med bifall till motionen 1978/79:2275, yrkandet 12, till Skoglig
forskning rörande skogsskydd för budgetåret 1979/80 anvisar ett
reservationsanslag av 5 000 000 kr.

21. Skogskörning med häst

Flans Wachtmeister (m). Bertil Jonasson (c), Filip Johansson (c). Arne
Andersson i Ljung (m), Märta Fredrikson (c), Gunnar Johansson (m) och
Anders Dahlgren (c) anser att

JoU 1978/79:30

dels den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med "till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan vitsorda att frågan om ökad användning av hästar i
skogsbruket torde få allt större betydelse. Förevarande motioner tar upp vissa
forsknings- och utbildningsproblem som blivit aktuella i nämnda sammanhang.
Enligt utskottets mening talar skäl för att de i motionerna väckta
frågorna genom regeringens försorg övervägs och att erforderliga förslag till
åtgärder snarast föreläggs riksdagen.

dels utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med
anledning av motionerna 1978/79:1965 och 1978/79:2261 anfört
om överväganden och förslag rörande viss forsknings- och
utbildningsverksamhet på området.

Särskilda yttranden

1. Handlingsprogram för skogsnäringen

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Gunnar Olsson,
Håkan Strömberg, Stig Alftin och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anför:
Skogsnäringen spelar en avgörande roll för sysselsättning och regionalpolitik
i stora delar av landet. Många orter och kommuner står och faller med
skogsnäringen. Där kan nedläggningar, driftsinskränkningar och andra
personalminskningar i skogsindustrin och skogsbruk fl förödande konsekvenser.
Där upplevs den brist på skogsråvara som vi redan nu har känning av
som ett allvarligt hot mot sysselsättning och trygghet.

De kommuner som har ett starkt inslag av sysselsättning i skogsnäringen är
till övervägande delen kommuner med ensidigt näringsliv. Ofta är det fråga
om kommuner med svårighet att få annan typ av sysselsättning. I regel har
man en klart lägre andel av befolkningen i förvärvsarbete än vad som är
normalt för landet. Riskerna för bestående arbetslöshet, avfolkning och
ogynnsam åldersfördelning vid bortfall av arbetstillfällen är därför större i
dessa kommuner än i landet som helhet. Skogsnäringen har således en
mycket stor regionalpolitisk betydelse. Ur dessa synpunkter är en ökad
skogsproduktion synnerligen angelägen.

Vi delar å andra sidan departementschefens allmänna inställning till den
försiktighet som måste iakttas mot metoder som kan innebära risker för
miljön när det gäller att befrämja en ökad skogsproduktion.

I den socialdemokratiska riksdagsgruppens miljömotion till vårriksdagen
slås i princip fast att kemiska ämnen skall bevisas vara ofarliga innan de får
användas. Användningen av kemikalier i jord- och skogsbruk måste
minskas.

I skogsutredningens produktionsprogram föreslås en ökad satsning på
skogsdikning. Härvidlag måste lämplig avvägnjng ske mellan naturvårdens

JoU 1978/79:30

bevarandevärden och skogsproduktionen. Socialdemokraterna har tidigare i
motioner i riksdagen krävt en inventering av våtmarkerna för att fä fram
underlag för en lämplig avvägning mellan naturvårdens intressen och annan
markanvändning. En sådan inventering sker f. n. inom naturvårdsverket.
När denna utvärdering är avslutad bör snarast övervägas i vilken omfattning
skogsdikning kan ske. Vi har tidigare också i en partimotion yrkat på att
tillståndsplikt skall krävas för dikning.

Om sålunda en allmän försiktighet måste iakttas med sådana åtgärder som
kan innebära risker för miljön är det självklart så mycket mera angeläget med
en effektiv satsning på andra insatser för att främja en god skogsvård och en
god skogsproduktion. I våra reservationer redovisar vi förslag till sådana
åtgärder.

Brist på råvara, höga virkespriseroch en hårdnande internationell konkurrens
ställer den svenska skogsnäringen inför besvärliga anpassningsproblem
som kräver förändringar. Vi ser i detta sammanhang skogsnäringen som en
helhet där förutsättningarna för en gynnsam utveckling av näringen totalt är
beroende av ett samordnat program för skogsbruk och skogsindustri.
Erfarenheten har övertygat oss om att det privatägda näringslivet inte av egen
kraft kommer att kunna genomföra de förändringar som blir nödvändiga
inom näringen i socialt acceptabla former. Utvecklingen har med all önskvärd
tydlighet understrukit behovet av att statsmakterna snabbt får möjlighet att
ta ställning till ett samlat handlingsprogram för den svenska skogsnäringen.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen inledde ett arbete som syftade
till att förelägga riksdagen ett sådant program. Vi beklagar att de borgerliga
regeringarna valt att angripa skogsnäringens problem utan någon inbördes
samordning mellan åtgärderna på olika områden inom skogspolitiken. Vi
hänvisar i detta sammanhang till det utlåtande som kommer att avges av
socialdemokraterna i näringsutskottet över motionen 1978/79:2140 av Olof
Palme m. fl. och det krav som där reses på ett handlingsprogram för
skogsnäringen.

2. Skogspolitikens mål och medel

Bertil Jonasson, Filip Johansson, Märta Fredrikson och Anders Dahlgren
(alla c) anför:

1 motionen 1978/79:2275 har centerpartiet ingående redovisat sin syn på
skogspolitikens målsättning och anvisat medel för dess genomförande.

I detta utskottsbetänkande kan konstateras att det inte varit möjligt att till
alla delar få en majoritet för innehållet i centermotionen. Vi har i denna
situation valt att medverka till de förbättringar av propositionen som det varit
möjligt att uppnå. Detta innebär dock inte att vi lämnat vår principiella
inställning i denna fråga. Vi är fortfarande av den uppfattningen att

JoU 1978/79:30

skogspolitikens mål och medel har ett starkt samband med det kombinerade
skogs- och jordbruket. Från centerns sida anser vi att samhället bör
uppmuntra och stimulera ett omsorgsfullt bedrivet skogsbruk och beakta
rekreationslivets och naturvårdens intressen. Det finns därför all anledning
att slå vakt om det enskilda skogsbruket, däribland främst självverksamma
skogsägare som bor i bygden.

Vad gäller den biologiska produktionen finns det åtskilliga fördelar
förknippade med enskilt ofta småskaligt skogsbruk. Det är därför naturligt att
forskning och utveckling inriktas på maskiner och redskap för det småskaliga
skogsbrukets behov. Centern anser att utskottet borde ha ägnat större
uppmärksamhet åt det kombinerade jord- och skogsbruket. Ur regionalpolitisk
synpunkt spelar det enskilda skogsbruket en mycket stor roll för
sysselsättningen i våra glesbygdslän. Sambandet jordbruk och skogsbruk
poängterades också mycket starkt i den proposition om jordbrukspolitiken
som riksdagen antog 1977.

När det gäller skogens roll som energikälla har, i den situation som vi
befinner oss i, denna bort uppmärksammas mer av utskottet och satsningar
borde redan nu ha vidtagits för att säkerställa den energiandel som kan
komma fram ur skogsprodukter. Centern har i en särskild reservation
närmare tagit upp just energisituationen i skogsbruket.

Det hade vidare varit angeläget att närmare gå in på vad en sådan ny
skogsvårdsinriktning skulle ha inneburit på skogsträdssammansättning
barrträd contra lövträd - och vilka effekter denna inriktning skulle fått på
skogen ur ekologisk synpunkt och den minimerade och kanske helt
obehövliga kemiska lövslybekämpningen.

3. Samråd före spridning av kemiska bekämpningsmedel

Hans Wachtmeister, Arne Andersson i Ljung och Gunnar Johansson (alla m)
anför:

Utskottet har i det föregående vänt sig mot ett förslag att till kommunerna
skulle överföras de beslutsfunktioner som f. n. i princip åvilar produktkontrollnämnden.
Ett samrådsförfarande i hithörande frågor kan således ha ett
värde varför det i framtiden bör vara värt att pröva. Ett meningsfullt och
förtroendefullt samråd vilar emellertid i stor utsträckning på frivillig grund
och bör inte i något fall innebära att den ena samrådsparten i själva samrådet
utövar sin myndighetsfunktion. Således bör inte kommunen och hälsovårdsnämndens
tillsynsverksamhet direkt knytas till ett framtida samrådsförfarande.
Vi anser att det f. n. inte föreligger tillfredsställande underlag för att
göra bedömningar som kan leda till något uttalande från riksdagens sida i
denna fråga.

Vad som anförts i motionen 2278 beträffande samrådsförfarandet hör
enligt vår mening inte hemma i detta sammanhang. Samtidigt vill vi erinra
om att det enligt gällande produktkontrollagstiftning ankommer på regeringen
att besluta i dessa frågor.

JoU 1978/79:30

Innehållsförteckning

Propositionen • 1

Hemställan 1

Propositionens huvudsakliga innehåll 2

Lagförslagen 3

Motionerna 9

Uppvaktningar, skrivelser m. m 15

Utskottet 15

Inledning 15

Allmänna riktlinjer för skogspolitiken 17

Inledande synpunkter 17

Skogspolitikens mål 18

Skogsproduktionsprogram 23

Skogspolitikens medel 30

Skogsvårdslagstiftningen 32

Inledande synpunkter 32

Allmänna bestämmelser 32

Anläggning av ny skog 35

Avverkning 40

Naturvårdshänsyn 43

Övriga frågor 46

Statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket 47

Allmänt 47

Stöd till skogsvård m. m 49

Stöd till byggande av skogsvägar 56

Skogsvårdsavgiftsmedlens användning m. m 57

Anslagsfrågor 60

Bidrag till skogsvård m. m 60

Utbildning och forskning 61

Övrigt 64

Hemställan 65

Reservationer 69

Särskilda yttranden 89

GOTAB 62107 Stockholm 1979