Med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag till lantmäteri- och kartväsendet jämte motioner (Betänkande 1978/79:CU21 Civilutskottet)

CU 1978/79:21

Civilutskottets betänkande
1978/79:21

med anledning av propositionen 1978/79:100 såvitt gäller anslag till
lantmäteri- och kartväsendet jämte motioner

Propositionen

I budgetpropositionen (prop. 1978/79:100 bil. 16 litt. D, s. 78-92) föreslås
riksdagen att på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln för budgetåret
1979/80 anvisa

1. till Lantmäteriet: Vissa allmänna myndighetsuppgifter ett förslagsanslag
av 39 528 000 kr.,

2. till Lantmäteriet: Förrättnings- och uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

3. till Lantmäteriet: Mätning och kartläggning ett reservationsanslag av
58 422 000 kr.,

4. till Lantmäteriet: Försvarsberedskap ett reservationsanslag av 1 811 000
kr.,

5. till Lantmäteriet: Bidrag till förrättnings- och uppdragsverksamhet ett
förslagsanslag av 7 388 000 kr.,

6. till Lantmäteriet: Utrustning ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat motionerna 1978/79:

1580 av Helge Hagberg (s) och Evert Hedberg (s) vari hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till åtgärder i syfte att göra
äldre lantmäterimaterial tillgängligt i samhällsplaneringen,

1592 av Sven Mellqvist m. fl. (s, c, m, fp, vpk) vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av att särskilda medel ställes till länsstyrelsens i Kopparbergs län
förfogande för att man skall kunna komma till rätta med ägosplittringen,

2078 av Ingrid Diesen (m) vari hemställs att riksdagen beslutar om ändring
av riktlinjerna för fastighetsbeteckningsreformen i enlighet med ett av de
båda förslag som framlagts i motionen,

2098 av Lars Schött m. fl. (m, s,c) vari hemställs att riksdagen beslutar att i
fastighetsregistret socken eller församling och ej kommun skall vara
registerområde.

1 Riksdagen 1978/79. 19 sami. Nr 21

CU 1978/79:21

Tidigare behandling m. m.

Fastighetsbeleckningsreformen

1968års riksdag(prop. 1968:1 bil. 4 s. 10,SU 1968:2,3LU 1968:5)godkände
vissa riktlinjer för en reform av fastighetsregistreringen. Riktlinjerna innebar
bl. a. att jordregistret och stadsregistret skall ersättas av ett för hela landet
enhetligt fastighetsregister, byggt på ADB-teknik. Fastigheternas läge skall
redovisas med koordinater. Reformen skulle genomföras så snabbt som
möjligt jämsides med fortsatt utredningsarbete. Kungl. Maj:t hade att
bestämma hur utredningsarbetet och reformgenomförandet skulle organiseras.

1 denna reform av fastighetsregistret ingick sålunda en beteckningsreform,
innebärande att ett enhetligt beteckningssystem skulle införas. Detta skulle
utformas på i princip samma sätt som det system som används i jordregistret.
Kommunen skulle vara registerområde. Inom registerområdet skulle beteckning
vara lokaliserande, dvs. innehålla ett namn med anknytning till allmänt
kända geografiska begrepp. Kungl. Maj:t hade att utforma de närmare
föreskrifterna. Dessa togs in i kungörelsen (1968:379)om uppläggande av nytt
fastighetsregister, m. m. (RUK). Lantmäteristyreisen fick huvudansvaret för
beteckningsreformens genomförande och har vid flera tillfällen utfärdat
anvisningar om det fortsatta arbetet.

Vid riksdagsbehandlingen (3LU 1968:5) förutsattes att man skall slå vakt
om de nuvarande namnen i registren och att beteckningsbyten skall ske med
stor försiktighet bl. a. för att bevara i namntraditioner liggande kulturvärden.
Samtidigt ströks också under vikten av att registerbeteckningarna inte blev
mer komplicerade eller omfattande än som var oundgängligen nödvändigt.

1971 års riksdag (CU 1971:15) avslog motioner vari föreslagits samråd med
ortsinvånama för att bevara hävdvunna ortnamn. Utskottet anförde att redan
gällande bestämmelser gav utrymme för ett sådant samråd och förutsatte
bl. a. en tillämpning därav, så att det i motionerna angivna intresset beaktades
så långt det över huvud taget var möjligt.

1972 års riksdag (CU 1972:4) avslog motioner om ändringar av grunderna
för registerreformen. Civilutskottet hade stannat för att antagna riktlinjer i
frågan om valet av kommun som registerområde fortfarande borde gälla.
Utskottet pekade bl. a. på möjligheten att inom riktlinjernas ram tillgodose
syftet att bevara vissa namn genom att låta dessa antecknas som särskilt
namn. Utskottet pekade vidare på möjligheten att genom uppmjukning av
anvisningar i fråga om trakts minsta storlek tillgodose bevarandeintressen.
Det ansågs av utskottet möjligt och förenligt med redan gällande anvisningar
att låta socknar utgöra trakter med socknens namn eller att i andra fall
använda gällande traktnamn, eventuellt i sammansättning med sockennamnet.
Utskottet förutsatte att, om så visade sig lämpligt för att möjliggöra
sammansättningar, undantag i vissa fall skall kunna medges från vad som

CU 1978/79:21

föreskrivits i RUK. om traktsnamns längd. I anslutning till ärendets beredning
i utskottet uttryckte representanter för lantmäteristyrelsen och riksantikvarieämbetet
ömsesidig förståelse för en tillämpning av riktlinjer och anvisningar
som utskottet skisserat.

Vid 1973 års riksdag avstyrkte utskottet (CU 1973:7) bl. a. ett motionsyrkande
om att socken fortfarande skulle vara registerområde. Utskottet
hänvisade till den praxis i namnfrågorna som då kunde skönjas, och som
innebar bl. a. att kulturhistoriskt intressanta by- och gårdsnamn kunde
bevaras i sammansättning med ett sockennamn. 1 ett särskilt yttrande av en
ledamot i utskottet förordades att en generell huvudregel borde övervägas,
enligt vilken vid namnöverensstämmelse mellan by- eller gårdsnamn ett
dubbel namn borde bildas genom sammansättning av sockennamnet med byeller
hemmansnamnet.

I statsverkspropositionen 1973 (prop. 1973:1 bil. 4 s. 23) hade anmälts att
frågan om bl. a. kommunernas indirekta kostnader utreddes inom dåvarande
civildepartementet. Efter riksdagsbehandlingen av hithörande frågor i mars
1973 riktades detta utredningsarbete också mot beteckningsreformens
kulturhistoriska effekter. Utredningsresultatet har publicerats i en rapport
(Ds C 1973:4) som utgjorde underlag för förslagen i propositionen.

1974 års riksdag (prop. 1974:48, CU 1974:30) hade att ta ställning till ett
förslag om ändringar i fastighetsbeteckningsreformen. Förslaget innebar
bl. a. att en socken- eller områdeskod skulle ingå i registerbeteckningen. I
motion (c) begärdes utredning av sättet för att fastställa ortnamn. Utskottet
anförde bl. a. att det av flera skäl var nödvändigt att snarast få en definitiv och
accepterad lösning av registerbeteckningsfrågan. Det noterades att de
motsättningar som rått i frågan om en fastighetsregisterreform i huvudsak
utgått från skilda inställningar till hur och i vilken mån man skall beakta krav
på att bibehålla dels gällande sockenindelning, dels gällande by- och
gårdsnamn.

1 fråga om registerområdet anslöt sig utskottet som tidigare till utgångspunkten
att detta skulle vara kommunen och anförde:

Utskottet har tidigare uttryckt meningen att bevarandet av sockentraditionen
inte i allt kan och bör bygga på registerbeteckningarna och att den eljest
levande namntraditionen har väsentlig betydelse. Utskottet finner inte skäl
att gå ifrån denna ståndpunkt. Eftersom jordregistersocknen upphör som
indelningsenhet även med kodsystemet skulle koden endast innebära
hänvisning till en grupp registerfastigheter. Enligt utskottets mening borde
det primära intresset rikta sig mot att i första hand skapa ett bestående
territoriellt sockenbegrepp, som ger möjlighet till kartredovisning och som
därmed kan ha lokaliserande betydelse. Ett sätt att uppnå detta är att
föreskriva att socken skall anges på registerkarta och på den ekonomiska
kartan. Därav följer också att sockennamnet anges på kartorna. Utskottet
förordar - efter att ha inhämtat lantmäteristyrelsens synpunkter på frågan -att dessa åtgärder genomförs. Utskottet har därvid förutsatt att den från
kulturhistoriskt håll ofta åberopade kontinuiteten i socknen som geografiskt

CU 1978/79:21

begrepp skal! tillåta att sockengränserna fixeras till den omfattning som
respektive jordregisterområde kan ha vid registerreformens genomförande.
Hänsyn bör därför inte tas till de förändringar som skulle kunna föranledas av
fastighetsbildning över sockengräns. Inte heller församlingsgränser påverkas
nu av fastighetsbildning. I vilken mån sockengränserna och namnen
härutöver tas upp i t. ex. kommersiella eller vetenskapliga specialkartor kan
inte falla under riksdagens bedömning utan blir beroende av i olika
sammanhang uttalade behov därav. Under alla förhållanden har med här
förordad ordning skapats den grundläggande förutsättningen för att bibehålla
ett sockennamn, nämligen att ange ett geografiskt område som namnets och
därmed kulturtraditionens bärare. Av det sagda följder däremot inte att
socknen skulle få någon given plats i den administrativa indelningen. Utanför
jordregisterområdenas sockenindelning ligger som hittills stadsregisterområdena.

När det gällde by- och gårdsnamn noterade utskottet att huvudinvändningarna
dittills riktat sig mot att namnbyten blivit nödvändiga dels i
kollisionsfall, dvs. då samma namn funnits inom två eller flera socknar i
kommunen, dels på grund av krav på minsta traktstorlek. Utskottet
konstaterade att i de fall då namnöverensstämmelser föreligger leder det
oeftergivliga kravet på att beteckningarna skall vara unika till namnbyte i den
mån inte namnen särskiljs genom tillägg i någon form. Utskottet vägde bl. a.
mot varandra dels ett alternativ där efter kommunnamnet traktnamnet
bildades av en kombination av sockennamn eller motsvarande och gårdseller
bynamnet (Aspa Altuna-Berga 2:3, Jönköping Gränna-Eken 4) med
möjlighet att i manuell hantering sätta kommunnamnet sist, och ett
alternativ som närmare anknöt till tidigare bruk (Backa 5:7 i Brunflo i
Östersunds kommun, Eken 4 i Gränna i Jönköpings kommun). Utskottet
ansåg att det senare förslaget hade uppenbara språkliga fördelar. Utskottet
noterade emellertid att i tidigare hantering sockennamnet, trots att det ingått i
den officiella beteckningen, ofta faller bort i hanteringen. De direkta
namnkombinationerna ansågs bättre fylla kraven på enhetlighet och stabilitet
och därmed lättare få avsedd användning. För att tillgodose önskemålen från
kulturvårdssynpunkt att gällande by- och gårdsnamn i princip skall behållas
frånfölls det tidigare kravet på viss traktstorlek och därmed även på att
namnet skulle vara lokaliserande. Från kombinationsregeln skulle göras
undantag då kombinationen var olämplig ur språklig synpunkt. Vidare borde
det som dittills vara möjligt att byta namn av typen Prästbordet m. m. till
sockennamn - en namntyp som torde representera en betydande andel,
troligen närmare 50 % av alla kollisionsnamn. Även i vissa övriga fall skulle
möjlighet finnas till namnändringar. Undantagsfallen skulle som dittills
granskas ur bl. a. kulturhistorisk synpunkt genom riksantikvarieämbetet och
ortnamnsarkivet i Uppsala. Möjlighet skulle kvarstå att anteckna särskilt
namn på fastighet.

Utskottet anförde avslutningsvis:

CU 1978/79:21

Vad utskottet sålunda förordat torde - enligt vad utskottet erfarit -accepteras även av företrädare för kulturvårdens intressen. De kommunala
synpunkterna har beaktats i allt väsentligt. Det förordade ansluter även till
vad lantmäteristyrelsen och domstolsväsendets organisationsnämnd anfört
och kan förenas med bl. a. statskontorets synpunkter. Enligt utskottets
bedömning torde därmed de sökta förutsättningarna för en definitiv och
accepterad lösning föreligga.

Riksdagen följde det enhälliga utskottet.

Vid riksmötena 1975 och 1975/76-1977/78 har beteckningsfrågorna inte
aktualiserats i riksdagen.

Här skall även noteras riksdagens uttalande (KrU 1978/79:5) om behovet
av en allsidig utredning på ortnamnsområdet. Uttalandet har sitt ursprung i
en motion, föranledd av försök med nya bostadsadresser på landsbygden.

Beteckningsreformen har hittills genomförts i Uppsala län, där beslut om
ändrade beteckningar trätt i kraft fr. o. m. 1976.1 länet fanns i jordregistret ca
3 800 traktnamn. 1 200 av dessa ändrades på följande sätt:

670 namn kombinerades med sockennamnet eller ändrades i fråga om
stavning eller namnform (Ekeby i Alunda socken / Alunda-Ekeby; Vittbergaby
/ Vittberga).

270 namn av typen Prästbordet, Klockarbolet, Skoltomten, Kyrkogården
m. fl. ersattes med sockennamn.

260 namn utgick (Eklunda / Ekeborg).

Ett åttiotal fastighetsägare framförde erinringar mot förslaget till traktnamn
eller traktindelning. Omkring hälften av önskemålen tillgodosågs.

Omkring 1 500 ansökningarom särskilt namn kom in från fastighetsägare.
Riksantikvarieämbetet begärde anteckning om ca 200 särskilda namn.

Uppsala län har angetts vara ett av de svåraste länen ur reformsynpunkt. På
grund av att stora delar av länet hör till de äldsta kulturbygderna i landet har
de gamla byarna ett enhetligt och typiskt namnskick av äldre typ. Socknarna
är i allmänhet små och kommunerna stora. Många traktnamn förekommer
därför på flera ställen inom en kommun.

Inför övergången till nytt fastighetsregister har fastighetsregistermyndigheten
(FRM) i Stockholms län i samråd med riksantikvarieämbetet (RAÄ)
och ortnamnsarkivet (OAU) i Uppsala tagit fram förslag till traktindelning
och traktnamn för Norrtälje kommun. Förslaget har ställts ut i Stockholm,
Norrtälje, Rimbo och Hallstavik och har också remitterats till kommunen.

Lantmäteriverket har lämnat följande uppgifter. Norrtälje kommun
omfattar 25 jordregisterområden varav två med tomtbok samt ett stadsregisterområde.
Antalet levande traktnamn (namn på trakt som innehåller minst
en levande fastighet) uppgår till ca 1 220. Av dessa har 430 (35 96) föreslagits
ändras eller utgå. Härmed avses alla namn som förändras utom de, för vilka
sockennamn tilläggs traktnamnet (se nedan), attribut flyttas (t. ex. Norra
Bofjärdsängen i stället för Bofjärdsängen Norra), stavningen justeras (t. ex. ä i
stället för e) eller formen ändras (t. ex. Ilsholmen i stället för Ilsholm). Bland
de nämnda 430 namnen kan några större kategorier urskiljas. En sådan grupp

CU 1978/79:21

kan klassas som appellativer. Till dessa kan räknas kombinationer av
”egentligt” ortnamn och appellativ (Håsta järnvägsområde, Hallsta avlopp
etc.), där appellativet tagits bort. Dessutom förekommer vad man kan kalla
appellativa benämningar av typen Ålderdomshemmet, Disponentbostaden
etc. Sammantaget blir siffran för denna typ av namn 74. Vidare kan 36 av de
430 namnen beskrivas som namn på kyrktrakter såsom Kyrkogården,
Prästgården, Klockargården och Komministerbostället. Av de återstående
drygt 300 namnen som har föreslagits ändras eller utgå är omkring hälften
avsöndringsnamn, dvs. namn som konstruerats i samband med att fastigheter
avsöndrades i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Av de sammanlagt ca 1 220 levande traktnamnen har i föreliggande förslag
163 (13 96) kombinerats med sockennamn (t. ex. Blidö-Boda).

Totala antalet levande fastigheter inom trakterna i Norrtälje kommun är
40 100. Det innebär ett genomsnitt på 33 levande fastigheter per trakt.
Motsvarande siffra för de 430 trakterna vars namn är föreslagna att ändras
eller utgå är sju. Antalet levande fastigheter, vilkas namn är föreslagna att
kombineras med sockennamn, uppskattas till 6 500.

Med anledning av förslaget till traktindelning och traktnamn för Norrtälje
kommun har till FRM inkommit dels kommunens yttrande, dels särskild
skrivelse från biträdande överlantmätare Åke Sätre och dels 82 skrivelser från
enskilda fastighetsägare. Av de sistnämnda är 18 ansökningar om särskilt
namn. Flera skrivelser avser samma namn och har därför behandlats
gemensamt.

FRM har remitterat de inkomna skrivelserna från fastighetsägarna till
OAU och RAÄ tillsammans med ett preliminärt ställningstagande. Därvid
har FRM föreslagit bifall i 25 fall och avslag i 17.

Länsstyrelsen i Gotlands län har i maj 1977 i skrivelse till bostadsdepartementet
gett uttryck för stark oro över konsekvenserna för Gotlands del av
beteckningsreformen. Det uppges att ungefär hälften av gårdsnamnen måste
kombineras med sockennamn, något som anses bli tungt och besvärligt att
hantera. Det anförs att systemet skulle bli något redigare att tillämpa om
samtliga gårdsnamn kombinerades med sockennamn. Länsstyrelsens förslag
är emellertid att regeringen tar upp frågan om inte socknarna eller församlingarna
skall utgöra registerområden. Skrivelsen har överlämnats till
justitiedepartementets beredning.

Delprogrammet (1 b) Nytt fastighetsregister inom programmet Vissa
allmänna myndighetsuppgifter täcker såväl kostnader hos lantmäteriverket
(LMV) som hos överlantmätarmyndighetema (ÖLM). Vidare finansieras
vissa kostnader som ligger på länsstyrelserna som fastighetsregistermyndighet
(FRM) över anslaget till dessa (kommundepartementet). Fördelningen
av dessa resurser framgår av följande sammanställning.

CU 1978/79:21

Budgetår	Lantmäteriet		Länsstyrelserna
Totalt	Därav till ÖLM
1977/78	3 445	869	150
1978/79	5 714	1 307	171
1979/80 (förslag)	6010	1 380	191

LMV har i anslagsframställningen 1978 angett att med det ekonomiska
utrymme som gavs 1978/79 det skulle ta 30-40 år innan landets samtliga
fastigheter förts över till ett nytt register. 1 prop. 1977/78:15 föreslogs att drygt
600 000 fastigheter skulle föras över till ADB-register t. o. m. budgetåret
1981/82. Civilutskottet (CU 1978/79:5) hade ingen erinran mot detta.
Utskottet uteslöt dock inte att en ökning av omläggningstakten kunde bli
aktuell även under den första etappen. Frågor därom fick enligt utskottet
prövas i anslutning till den årliga budgetbehandlingen.

Fastighetsstrukturen i Kopparbergs län

I flera län, bl. a. Kopparbergs, där strukturfrågorna har påtaglig regionalekonomisk
betydelse behandlades strukturfrågorna i länsplaneringen 1974
och redovisades i länsplanerna. 1 planen för Kopparbergs län uttalades bl. a.
att bildandet av gemensamhetsskogar inom stora delar av privatskogsbruket
borde ges företräde. Vid behandlingen av 1974 års länsplanering (prop. 1975/
76:211, AU 1976/77:7) uttalades att en samordning av den centrala och
regionala planeringen på jordbrukets område med den regionalpolitiska
planeringen borde eftersträvas.

I propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för skogspolitiken, m. m. tas
också upp strukturfrågorna. Jordbruksministern anför (s. 30-31):

Väl arronderade fastigheter med lämplig storlek är en viktig förutsättning
för ett aktivt och rationellt bedrivet skogsbruk. Staten har sedan länge
medverkat på olika sätt i arbetet med att förbättra fastighetsstrukturen. Det
sker dels genom lantmäteriverkets verksamhet med fastighetsbildningsfrågor,
dels genom den statliga lantbruksorganisationen. Flera av medlen i
jordbrukspolitiken är direkt inriktade mot skogsbruket. Det gäller t. ex. det
statliga stödet till jordbrukets rationalisering, jordförvärvslagstiftningen och
lantbruksorganisationens köp och försäljning av jordbruks- och skogsfastigheter.
Stödet till jordbrukets rationalisering har nyligen setts över. Det gäller
också jordförvärvslagstiftningen. 1 fråga om köp- och försäljningsverksamheten
vill jag erinra om att lantbruksstyrelsen har fått i uppdrag att förmedla
avsevärda arealer skogsmark som har bjudits ut till försäljning under det
senaste året. Samtliga dessa åtgärder är viktiga led i arbetet att ytterligare
förbättra fastighetsstrukturen. Lantmäteriverket har bedömt att bättre arronderingsförhållanden
behövs för ca 3 milj. hektar skogsmark. För att
ytterligare effektivisera verksamheten har lantmäteriverket i samråd med
lantbruksstyrelsen utarbetat förslag om hur fastighetsregleringen i ökad
utsträckning skall kunna bidra till att förverkliga uppsatta mål för struktur -

CU 1978/79:21

omvandlingen inom jordbruket och skogsbruket. Förslagen, som har redovisats
i promemoria den 23 augusti 1978, bereds f. n. i regeringskansliet.
Strukturrationaliseringen är ett tidskrävande arbete. I avvaktan på att det
skall ge resultat är det enligt min mening angeläget att skogsägarna för att
kunna bedriva verksamheten rationellt samverkar i ökad utsträckning inom
de ägosplittrade områdena.

Anslagsfrågorna anmäls också i den nämnda propositionen (s. 227 ff).

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har 1976 antagit vissa riktlinjer för ett
särskilt handlingsprogram för strukturrationaliseringsåtgärder inom jordoch
skogsbruket. Programmet bygger på länsplanen och går ut på satsningar i
vissa områden enligt en plan som redovisar de olika regleringsobjektens
angelägenhetsgrad.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län begärde i maj 1977 hos regeringen
(jordbruksdepartementet) att 1,4 milj. kr. skulle anvisas för den del av
åtgärdsprogrammet som avsågs genomföras under budgetåret 1977/78.
Framställningen biträddes av lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen.
De begärda medlen avsåg för länsstyrelsens egen del 240 000 kr., för
lantbruksnämnden 750 000 kr. och för skogsvårdsstyrelsen 420 000 kr.
Framställningen bifölls inte.

Dåvarande jordbruksministern besvarade den 28 februari 1978 en fråga (s)
om medverkan till att förbättra fastighetsstrukturen i Kopparbergs län. I
svaret anfördes bl. a.

Jag anser att det är mycket angeläget att de verksamheter jag här har nämnt
fortgår och att insatser görs på de områden där störst effekt kan väntas. Det är
vidare angeläget att arbetet samordnas mellan olika myndigheter på det sätt
som föreslagits i Kopparbergs län. Den begäran om särskilt anslag för att
förbättra fastighetsstrukturen som inkommit från länsstyrelsen i Kopparbergs
län har dock inte kunnat tillgodoses. Det bör ankomma på vederbörande
myndigheter att företa erforderliga prioriteringar inom ramen för
tillgängliga resurser.

En motsvarande fråga (s) besvarades den 14 december 1978 av nuvarande
jordbruksministern. Han anförde bl. a.

Det är självfallet angeläget att på olika sätt komma till rätta med de dåliga
fastighets- och brukningsförhållanden som råder i vissa delar av vårt land.
Enligt vad jag erfarit har i Kopparbergs län ett projekt startats inom vilket
länsstyrelsen, lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen gemensamt
arbetar med att förbättra fastighetsstrukturen i länet. Det är angeläget att
detta arbete fortgår. Det ankommer på de berörda myndigheterna att inom
ramen för tillgängliga resurser göra erforderliga prioriteringar.

1 utskottets betänkande CU 1976/77:27 behandlades ett motionsförslag (s)
om utredning beträffande en mer aktiv fastighetsbildning. Utskottet anförde
bl. a.

Motionsförslaget innebär bl. a. att parallellt med jordförvärvsutredningens
arbete på bl. a. jordförvärvslagen en utredning skulle ta upp de frågor som
knyter an till institutet fastighetsreglering. Det finns i denna senare del enligt

CU 1978/79:21

utskottets mening ett klart behov av samlade insatser för en översyn. Insatser
på länsplanet, prioriteringar, samarbete och samråd samt information är fält
som kan böra täckas med centrala rekommendationer och riktlinjer för
myndigheternas arbete. Det är viktigt att fastighetsregleringarna kan ske i
samarbete och utan tvång. Vidare finns ett behov av en översyn av de
tillgängliga legala, ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna för att
fastighetsbildningssidan skall kunna ta sin del av det gemensamma
ansvaret.

Utskottet har sålunda funnit att det föreligger ett behov av en samlad
översyn också i fråga om fastighetsbildningens ansvar för den i tilläggsdirektiven
till jordförvärvsutredningen angivna strukturomvandlingen. Det kan
möjligen övervägas om jordförvärvsutredningens arbete först skall avvaktas
innan fastighetsbildningsdelen tas upp. Utskottet har emellertid ansett sig i
detta sammanhang böra begränsa sig till att förorda en översyn av frågorna
om hur en mer aktiv fastighetsbildning också kan bidra till att förverkliga
uppsatta mål. Det bör ankomma på regeringen att bedöma om de närmare
formerna för en sådan översyn. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Riksdagen följde utskottet.

Med anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen åt lantmäteriverket
(LMV) att i samråd med lantbruksstyrelsen utreda den av utskottet
angivna frågan. Till regeringen häri augusti 1978 överlämnats en promemoria
med förslag till åtgärder. Promemorian har remissbehandlats och är nu
beroende på regeringens prövning.

Utredningen (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall har
nyligen getts tilläggsdirektiv (dir. 1979:11). Utredningen skall avse frågan om
begränsning av testamentariska förvärv samt problemen om avveckling av
dödsbons fastighetsinnehav och upplösning av samägande.

Lantmäteriverket har i anslagsframställningen år 1978 föreslagit att under
delprogrammet Allmänna utvecklingsarbeten skulle ges resurser (400 000
kr.) för information och metodutveckling rörande aktivare fastighetsbildning.
Förslaget utgår från den nämnda promemorian om hur fastighetsreglering i
ökad utsträckning skall kunna bidra till att förverkliga uppsatta mål för
strukturomvandlingen inom jord- och skogsbruket. Förslaget har inte
tillgodosetts i propositionen.

Under programmet Förrättnings- och uppdragsverksamhet - delprogrammet
Särskilda skiftesverksamheter i Kopparbergs län - har i budgetpropositionen
beräknats 2 788 000 kr. för statsbidrag till skifteskostnaderna.
LMV hade begärt ökade resurser med 800 000 kr. och framhållit att
slutförandet av lagaskiftesverksamheten fick ses som en helt nödvändig
förutsättning för den för länet mycket viktiga strukturrationalisering som
med länsstyrelsen som huvudman nu står för dörren.

CU 1978/79:21

Lantmäteriverkets forskningsarkiv

Lantmäteriverkets (LM V) forskningsarkiv innehåller ca 200 000 kartor från
första hälften av 1600-talet fram till nutid. Dessa kartor anses utgöra ett
kulturhistoriskt unikt och för forskningen mycket värdefullt material. Det
används dels vid verkets arbete, dels av bl. a. riksantikvarieämbetet,
kammarkollegiet, riksarkivet samt universitetens kulturgeografiska och
arkeologiska institutioner.

LMV omlokaliserades till Gävle 1975. Vid 1974 års riksdag föreslogs i en
motion (m) en utredning om möjligheterna att inordna verkets arkiv i
riksarkivet. Utskottet (CU 1974:15) anförde:

Kartarkivet är i flera avseenden unikt och fyller omfattande funktioner
utanför lantmäteriverkets löpande verksamhet. Utskottet har förutsatt att i
samband med de organisationsbeslut som ankommer på Kungl. Maj:t även
de i motionen anförda synpunkterna utreds och övervägs med beaktande
även av de möjligheter som utvecklingen på mikrokopieringsområdet kan ge.
Någon riksdagens åtgärd skulle därför inte vara erforderlig.

Sommaren 1975 tillsattes en arbetsgrupp med representanter från LMV,
kammarkollegiet, riksarkivet och riksantikvarieämbetet för att förutsättningslöst
utreda forskningsarkivets lokalisering och disposition, liksom vissa
därtill anknytande frågor om kartlagning och kartkonservering.

1 slutrapporten (1977-01-31) föreslår gruppen bl. a. att hela forskningsarkivet
mikrofotograferas och att kopior tillställs bl. a. riksantikvarieämbetet
och riksarkivet. Projektet beräknades på sikt bli lönsamt. De totala kostnaderna
har i LMV:s anslagsframställning 1978 beräknats till 4 220 000 kr.,
varav 1 060 000 kr. begärdes för budgetåret 1979/80. Vidare begärdes medel
för kartkonserveringarna.

Enligt vad utskottet erfarit har i början av detta år kontakter tagits mellan
LMV och arbetsmarknadsverket. Därvid har konstaterats vissa möjligheter
till samverkan när det gäller kartlagning m. m. Några arbetsmarknadsmässiga
bidrag för material- och lokalkostnader för mikrofotografering ansågs då
inte möjliga.

Inom LMV pågår mikrofilmning av länens förrättningsakter i säkerhetssyfte.
Hälften av länens aktbestånd har nu gåtts igenom.

Utskottet

I motionen 1978/79:2078 (m) föreslås riksdagen ändra riktlinjerna för
fastighetsbeteckningsreformen enligt ett av två alternativ. Det ena är att socken
och inte kommun skall vara registerområden - det andra är att traktnamnet
skulle få bestå av tre ord (Backen i Brunflo) med registemumret placerat
närmast före ordet "i”. Vidare föreslås riksdagen genom motionen 1978/
79:2098 (m) besluta att socken eller församling och inte kommun skall vara
registerområde. Motionerna utgår i huvudsak från bedömningar och erfarenheter
av riktlinjernas tillämpning i Gotlands och Norrtälje kommuner.

CU 1978/79:21

Frågan om riktlinjerna för fastighetsbeteckningsreformen har, som ovan(s.
2 ff) angetts, vid flera tillfallen prövats av utskottet och riksdagen. Därvid har
bl. a. även de nu av motionärerna förordade lösningarna tagits i beaktande.

Riksdagen beslöt 1968 att kommun skall vara registerområde. Det
grundläggande motivet för detta var att den primärkommunala indelningen
har stor betydelse inom all administration och förvaltning samt inom
samhällsplanering m. m., medan socknen knappast används som administrativ
enhet i något annat sammanhang än just vid fastighetsregistreringen.

Fastigheter i skilda socknar inom samma kommun har ibland samma
beteckning. Ett oeftergivligt krav är att fastighetsbeteckningarna skall vara
unika. För att uppnå detta har olika metoder övervägts. De alternativ som
tilldrog sig det största intresset var dels den antagna metoden att vid
namnkollision bilda ett traktnamn med by- eller gårdsnamnet (Altuna-Berg),
dels det s. k. Sätreska förslaget som nu upprepas och vidareförs som ett av
alternativen i motionen 1978/79:2078. Det Sätreska förslaget avsågs och
avses komma till användning inte endast i kollisionsfallen utan även eljest i
lokaliserande syfte. Vid denna prövning fann utskottet att det senare förslaget
hade uppenbara språkliga fördelar och att det nära anslöt till tidigare bruk.
Utskottet beaktade emellertid att i dåvarande hantering det efter numret
placerade sockennamnet - trots att det ingår i den officiella beteckningen -ofta föll bort och ersattes med kommunnamnet med risk för förväxlingar.
Slutsatsen blev att de direkta namnkombinationerna i kollisionsfallen ansågs
bättre fylla kraven på enhetlighet och stabilitet och därmed lättare få
användning i administrativa sammanhang. Det hänvisades också till alternativens
olika lämplighet vid t. ex. kart- och blankettredovisning. Båda
alternativen tillgodosåg också grundkravet från kulturvårdssynpunkt att
gällande by- och gårdsnamn i princip skall kunna behållas.

Från huvudregeln att - då inte endast nummerändring är lämpligast -använda direkta kombinationsnamn kan undantag göras, t. ex. då kombinationen
är olämplig ur språklig synpunkt, vid namn av typen Prästbordet etc.
och när det gäller kulturhistoriskt inte värdefulla namn på obebyggda
avsöndringar m. m. Undantagen skulle granskas ur bl. a. kulturhistorisk
synpunkt genom riksantikvarieämbetet och ortnamnsarkivet i Uppsala.
Möjlighet finns att i fastighetsregistret få antecknat särskilt namn på
fastighet.

Ett enhälligt civilutskott konstaterade 1974 att den nu gällande lösningen
accepterats av företrädare för kulturvårdens intressen och att de kommunala
synpunkterna beaktas i allt väsentligt. Vidare anslöt denna ordning till vad
lantmäteristyrelsen och domstolsväsendets organisationsnämnd förordat
och kunde förenas med statskontorets synpunkter. Enligt utskottets bedömning
skulle därmed förutsättningar föreligga för en definitiv och accepterad
lösning.

CU 1978/79:21

Efter 1974 års beslut har vissa ytterligare erfarenheter av tillämpningen
m. m. vunnits. I motionerna har bl. a. det utställda förslaget beträffande
Norrtälje kommun åberopats som exempel. I motionen 1978/79:2078 (m)
anförs emellertid att uppskattat mer än 20 500 fastigheter i denna kommun
kommer att få sina namn ändrade till oftast långa namn, till klumpiga
dubbelnamn m. m. Enligt vad utskottet inhämtat (s. 6) har av de ca 1 220
traktnamnen i förslaget 163 (13 96) kombinerats med sockennamn. Antalet
därav berörda fastigheter uppskattas till ca 6 500 (16 96).

Vad i motionerna åberopats i fråga om erfarenheter från Norrtälje kommun
har inte kunnat föranleda utskottet att gå ifrån sina tidigare bedömningar.

I motionerna åberopas som grund för ett beslut om ändrade riktlinjer även
förhållandena på Gotland. Där skulle enligt uppgift ca 50 96 av gårdsnamnen
förekomma i mer än en socken. Förutom alternativet med socken som
registerområde har här även antytts möjligheten av att i enhetlighetens
intresse låta alla traktnamn bli dubbelnamn.

Utskottet är inte berett att med hänsyn till den större andel kombinationsfall
som bedömts bli aktuella på Gotland nu förorda något avsteg från
gällande riktlinjer. Dessa förhållanden var kända för utskottet redan vid 1974
års beslut. Förutsättningarna för en särskild lösning för Gotlands del kan inte
bedömas på föreliggande uppgifter. Ytterligare överväganden därom kan
komma att göras inom regeringens kansli med anledning av framställning
från länsstyrelsen i Gotlands län.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
1978/79:2078 (m) och 2098 (m).

I motionen 1978/79:1580 (s) föreslås att riksdagen skall begära förslag till
åtgärder i syfte att göra äldre lantmäterimaterial tillgängligt i samhällsplaneringen.
Förslaget utgår från de svårigheter som utflyttningen av lantmäteriverkets
forskningsarkiv till Gävle fört med sig. Motionärerna betonar kulturminnesvårdens
behov av arkivet, särskilt riksantikvarieämbetets och forskningens.

Som ovan (s. 10) angetts har en översyn gjorts i fråga om arkivets
lokalisering och disposition m. m. I valet mellan en omlokalisering och
mikrofilmning av materialet förordades det sistnämnda alternativet. Lantmäteriverket
har i anslagsframställningen 1978 begärt särskilda medel för
bl. a. detta ändamål. Verket noterade att det självt svarade för endast 25 96 av
utnyttjandet medan resten faller på externa användare. Totalt begärdes
1 885 000 kr. varav 1 060 000 kr. var det första årets kostnader för uppbyggnad
av en mikrofilmservice till en total kostnad av 4 220 000 kr. Projektet ansågs
på sikt bli lönsamt.

Utskottet ansluter sig till motionärernas bedömning att åtgärder måste
vidtas för att bevara det unika och värdefulla materialet och göra det lättare
tillgängligt. En mikrofotografering av arkivmaterialet och en förstärkt
arkivvård torde vara den lösning som kan övervägas. Sådana åtgärder bör
vidtas inom en inte alltför lång tid. Enligt vad utskottet erfarit har dessa och

CU 1978/79:21

anknytande frågor också nyligen diskuterats även mellan lantmäteriet och
arbetsmarknadsstyrelsen. Utskottet äremellertid av budgetskäl inte berett att
nu påkalla en anslagsökning. Motionen bör därför inte nu leda till föreslagen
åtgärd från riksdagens sida.

Förslaget i motionen 1978/79:1592 (s, c, m, fp, vpk) syftar till att riksdagen
skulle påkalla att särskilda medel ställs till förfogande för länsstyrelsen -medel i första hand för information och förberedande utredningsarbeten med
sikte på en förbättring av fastighets- och ägarstrukturen i Kopparbergs län.
Motionärerna för emellertid inte fram något direkt förslag om medelsanvisning.

Såvitt rör användning av fastighetsreglering för strukturrationalisering
noteras att lantmäteriverket i samråd med lantbruksstyrelsen (se ovan s. 9)
gemensamt förordat att strukturprogram skall upprättas i de län där behovet
av genomgripande åtgärder bedöms kräva aktiva insatser från myndigheternas
sida. Programmet skall närmast ses som ett sektorsdokument inom
länsplaneringen och ett handlingsprogram för insatserna inom länet. Vidare
anges att en saklig och allsidig information är nödvändig. Det har också
noterats att bidrag till förrättningskostnader kan lämnas av lantbruksnämnderna
enligt de bestämmelser som gäller för jordbrukets rationalisering.
Planerings- och informationsinsatserna bör utföras inom ramen för deltagande
myndigheters vanliga anslag - åtminstone i början bör de kunna
utföras utan särskilda resurstillskott.

Lantmäteriverket har i anslagsframställningen 1978 begärt 400 000 kr. för
ett metodikutvecklingsarbete i syfte att få till stånd ett så snabbt och billigt
förfarande som möjligt vid större fastighetsregleringar. För lantbruksnämndernas
del har angetts att vissa informationsinsatser kan stödjas med anslaget
Kursverksamhet för jordbrukets rationalisering.

Utskottet noterar att lantmäteri- och lantbruksmyndigheterna ställt sig
bakom förslag som syftar till en planering av insatser för en mer aktiv
fastighetsbildning i berörda län och centralt. Åtgärdernas allmänna inriktning
torde vara obestridd. Förslagen bereds i regeringskansliet.

De här behandlade frågorna kan hänföras till jordbruks-, kommun- resp.
bostadsdepartementens verksamhetsområden. Utskottet anser det önskvärt
att regeringen i anslutning till sina ställningstaganden till lantmäteriverkets
och lantbruksstyrelsens förslag också redovisar sina bedömningar av resursbehovet
och ansvarsfrågorna. Anslag till länsstyrelserna behandlas i utskottets
betänkande CU 1978/79:24. Utskottet förutsätter där att en väl
motiverad framställning från länsstyrelsens sida om medel för att inleda en
sammanhållen planering av insatserna kan prövas inom ramen för de medel
som beräknats för Diverse ändamål, posten till regeringens disposition.
Utskottet är emellertid nu inte berett att med hittills tillgängliga uppgifter
föreslå något riksdagens uttalande i ämnet.

Vad i budgetpropositionen i övrigt anförts om medelsberäkningen m. m.
har inte gett anledning till något utskottets uttalande.

CU 1978/79:21

Utskottet hemställer

1. beträffande fastighetsbeteckningsreformen att riksdagen avslår
motionerna 1978/79:2078 och 2098,

2. beträffande lantmäteriverkets forskningsarkiv att riksdagen
avslår motionen 1978/79:1580,

3. beträffande fastighets- och ägarstrukturen i Kopparbergs län att
riksdagen avslår motionen 1978/79:1592,

4. beträffande anslag till lantmäteri- och kartväsendet att riksdagen
för budgetåret 1979/80 på driftbudgeten under trettonde
huvudtiteln anvisar till

a. Lantmäteriet: Vissa allmänna myndighetsuppgifter ett förslagsanslag
av 39 528 000 kr.,

b. Lantmäteriet: Förrättnings- och uppdragsverksamhet ett
förslagsanslag av 1 000 kr.,

c. Lantmäteriet: Mätning och kartläggning ett reservationsanslag
av 58 422 000 kr.,

d. Lantmäteriet: Försvarsberedskap ett reservationsanslag av
1 811 000 kr.,

e. Lantmäteriet: Bidrag tillförrättnings- och uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 7 388 000 kr.,

f. Lantmäteriet: Utrustning ett reservationsanslag av 4 000 000
kr.

Stockholm den 13 mars 1979

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Oskar Lindkvist (s), Sven
Eric Åkerfeldt (c), Lars Henrikson (s), Karl-Erik Strömberg (fp), Thure
Jadestig(s), Anna Eliasson (c), Per-Erik Nisser (m), Birgitta Dahl (s), Kerstin
Andersson i Hjärtum (c), Magnus Persson (s), Karin Ahrland (fp), Per Olof
Håkansson (s) och Georg Danell (m).

GOTAB 61688 Stockholm 1979