Med anledning av propositionen 1977/78:96 om medelstillskott till Luossavaara-Kiirunavaara AB för att upprätthålla viss sysselsättning jämte motioner (Betänkande 1977/78:NU50 Näringsutskottet)

NU 1977/78:50

Näringsutskottets betänkande
1977/78:50

med anledning av propositionen 1977/78:96 om medelstillskott till
Luossavaara-Kiirunavaara AB för att upprätthålla viss sysselsättning
jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1977/78:96 (industridepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen att till Medelstillskott till Luossavaara-Kiirunavaara AB
(LKAB) på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under
fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 200 000 000 kr.

Med anledning av propositionen har väckts två motioner. Utskottet
behandlar i detta betänkande också fem motioner som har väckts under den
allmänna motionstiden. Yrkandena i dessa gäller lokaliseringen av LKAB:s
huvudkontor, ett utvecklingsprogram för Norrbotten och en utvecklingsfond
för malmfälten. Motionerna redovisas i det följande (s. 2).

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för
LKAB, Svenska gruvindustriarbetareförbundet, Svenska industritjänstemannaförbundet.
Sveriges arbetsledareförbund samt Gällivare och Kiruna
kommuner. I anslutning härtill har skriftliga förslag till sysselsättningsobjekt
ingivits av Svenska gruvindustriarbetareförbundet avd. 4 Malmberget, avd.
12 Kiruna och avd. 13 Svappavaara och Svenska industritjänstemannaförbundet
(Kiruna).

Gällivare kommun har överlämnat en redogörelse för sysselsättningsproblemen
i kommunen och för kommunens förhållande till LKAB. Kommunfullmäktige
i Kiruna kommun har tillställt utskottet ett uttalande med
anledning av sysselsättningsläget i Kiruna. LKAB har till utskottet överlämnat
en skrivelse med anledning av motionen om lokaliseringen av
företagets huvudkontor.

Propositionen

De produktionsplaner som har gjorts upp inom LKAB för år 1978 beräknas
leda till ett personalöverskott hos företaget om närmare 1 200 personer år
1978 trots förtidspensionering och naturlig avgång. Av persorialöverskottet
beräknas 200-250 personer kunna sysselsättas av företaget i särskilda
investerings- och utvecklingsprojekt som finansieras av Statsföretag AB. Det
i propositionen föreslagna medelstillskottet syftar till att ge sysselsättning åt
ytterligare ca 650 personer under år 1978. Medlen är avsedda för olika
miljöförbättrande åtgärder och för tidigareläggning av redan beslutade
investeringar vid LKAB:s anläggningar i Kiruna och Malmberget.

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 50

NU 1977/78:50

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är
följande:

1977/78:1760 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som [i motionen] anförs
om LKAB:s personalpolitik under 1978 och 1979,

2. för budgetåret 1977/78 på tilläggsbudget II anvisar ett i förhållande till
regeringens förslag med 100 milj. kr. förhöjt reservationsanslag av 300 milj.
kr.,

1977/78:1761 av Lars Wemer m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen med
godkännande av yrkandet i propositionen 1977/78:96

1. uttalar att nuvarande sysselsättningsnivå skall upprätthållas inom
LKAB,

2. hos regeringen hemställer att den av ledningen för Statsföretag AB begär
förslag som innebär att sysselsättningen vid LKAB kan upprätthållas på
nuvarande nivå.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är
följande:

1977/78:224 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om att ett statligt utvecklingsprogram för
Norrbotten på basis av verksamheten vid redan befintliga statliga företag
utarbetas med största skyndsamhet,

2. hos regeringen hemställer att detta utvecklingsprogram skall innehålla
förslag

a) om åtgärder för att förverkliga ett stålcentrum i Norrbotten, baserat på
en integrerad gruv-, järn- och stålindustri,

b) som innebär att gruvdriften i Malmberget skall bibehållas samt att
kulsinterverk uppförs i Kiruna och apatitverk i Malmberget,

c) om igångsättning av gruvbrytning i Kaunisvaara,

d) om utökad prospektering av Norrbottens mineralfyndigheter,

e) om anläggning av järnväg mellan Kaunisvaara och Övertorneå, inför
gruvbrytningen i Kaunisvaara,

0 om ett rättvisare malmfraktsavtal,

g) om åtgärder för att säkra verksamheten vid Luleå hamn,

h) om åtgärder för att intensifiera skogsvården och öka förädlingsgraden
inom Norrbottens skogsindustri,

i) om insatser för att öka utvecklingstakten inom jordbruket,

j) om nödvändiga åtgärder för igångsättning av trädgårdsodling i
Tornedalen och i samband därmed anläggning av konservindustri,

k) om särskilda insatser för att vända utvecklingen i Jokkmokks
kommun,

NU 1977/78:50

3. inför utarbetandet av utvecklingsprogrammet ger regeringen till känna
vad som i övrigt anförs i motionen,

1977/78:397 av Eva Winther (fp), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att förslag till detaljutformning av en utvecklingsfond
för malmfälten läggs fram,

2. ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mineraltekniskt
centrum,

1977/78:1302 av Alf Lövenborg (apk)och Rolf Hagel (apk), vari hemställs
att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om utarbetandet av en statlig totalplan för full
sysselsättning i Norrbotten,

2. hos regeringen hemställer att denna plan i första hand innehåller
följande förslag:

a. att projektet Stålverk 80 återupptas i full skala och kompletteras med
valsverksbygge och åtgärder för en långtgående förädling av stålprodukter,

b. att en plan för industriell spridning utgående från Stålverk 80-projektet
utarbetas,

c. att sysselsättningen i malmfälten tryggas genom att LKAB beviljas
statsmedel för reinvesteringar i gruvorna, att kulsinterverk uppförs i Kiruna
och apatitverk i Malmberget, där också ny huvudnivå öppnas, samt att
dieseldriften i största möjliga utsträckning avvecklas och ersätts med
eldrift,

d. att sysselsättningen i malmfälten breddas genom upprättande av statlig
verkstadsindustri,

e. att som förberedelse för gruvbrytning i Kaunisvaara omedelbart igångsätts
järnvägsbygge mellan Övertorneå och Kaunisvaara,

f. att ASSLs industrier i Norrbotten får de medel som krävs för nödvändiga
investeringar i Karlsborgs bruks befintliga anläggningar och att tillstånd och
medel ges för uppbyggnad av en kartongfabrik samt att vid ASSLs
anläggningar! Piteå garanteras driften vid boardfabriken och inleds planering
för byggandet av fabrik för tillverkning av wellpapp,

g. att man påbörjar brytning av uran i Pleutajokk och Arjeplog och
exploaterar marmorfyndigheten i Norvijaur, Jokkmokks kommun,

h. att det snarast påbörjas uppförande av aluminiumverk i Jokkmokk,

i. att det utarbetas program för kraftigt ökade skogsvårdsinsatser i enlighet
med vad som anges i motionen,

j. att det utarbetas en plan för att i Norrbotten upprätta statliga och
kooperativa jordbruk och trädgårdsanläggningar,

1977/78:1644 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller yrkandet (2 a) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om särskilda arbeten inom LKAB,

NU 1977/78:50

1977/78:1646 av Per Petersson (m), vari hemställs att riksdagen uttalar sig
för att LKAB:s huvudkontor flyttas till Norrbotten.

Motivering

Motiveringen för det här behandlade yrkandet i motionen 1977/78:1644
samt för motionerna 1977/78:1760 och 1977/78:1761 refereras i anslutning till
utskottets ställningstaganden under rubriken ”Utskottet”. I det följande
återges motiveringen för övriga fyra motioner som utskottet behandlar i detta
betänkande.

Som allmän motivering för att en statlig utvecklingsplan för Norrbotten bör
utarbetas anförs i motionen 1977/78:224 i huvudsak följande. Norrbotten har
alla de förutsättningar som krävs för att människor skall kunna leva väl och
för att samhällen skall kunna blomstra. Trots detta är Norrbotten det län som
drabbas hårdast av konjunktursvängningar i den kapitalistiska ekonomin.
Detta är en följd av den koloniala inställning som länge har präglat
statsmakternas agerande i förhållande till Norrbotten. Stora delar av länet har
fått spela rollen som energi-, råvaru- och arbetskraftsdepåer för ett i övrigt
högindustrialiserat land. Den hittills förda låt-gå-politiken och den långvariga
misshushållningen med länets råvaru- och energiresurser måste nu ersättas
med en planmässig nyetablering av industrier för ett differentierat näringsliv
med långt driven förädling. En industripolitik med den inriktningen finns det
goda förutsättningar för i Norrbotten. Det gäller att utveckla en långtidsplan
"som inte går ut på ohämmad tillväxt och rovdrift utan i stället tar hänsyn till
livskvaliteter och människors behov av trygghet”. För att människors
framtid skall säkras i områden med stark obalans i sysselsättningen krävs att
samhället har ett avgörande inflytande över näringslivet och att planeringen
inriktas på en ansvarsfull hushållning med befintliga resurser.

I motionen 1977/78:1302 ges följande sammanfattande motivering för
förslaget att en statlig totalplan för full sysselsättning i Norrbotten skall
utarbetas. Norrbottens län skakas just nu av den svåraste arbetslöshetskrisen
under hela efterkrigstiden. Speciella åtgärder måste snabbt sättas in för att på
basis av länets rika resurser skapa sysselsättning på både kort och lång sikt.
Den koloniala strukturen måste brytas. Staten måste känna sitt ansvar för att
trygga och öka sysselsättningen inom den statliga företagssektorn. De
insatser som måste ske är av två slag. Dels måste de statliga basindustrierna
garanteras de medel som krävs för att modernisera och förbättra redan
befintliga anläggningar, dels måste resurser anslås för att förverkliga redan
planerade utbyggnader. Det finns inom länet en rad projekt som redan är
färdigutredda och som snabbt skulle kunna sättas i gång och ge stort tillskott
till sysselsättningen. Dit hör bl. a. Stålverk 80, gruvprojekten i Kaunisvaara
och Pleutajokk, utbyggnaderna vid ASSEs industrier, investeringar i anslutning
till gruvdriften m. fl. En totalplan för att utveckla det norrbottniska
näringslivet är ett gammalt kommunistiskt krav. Enbart de i motionen

NU 1977/78:50

skisserade projekten kräver mångmiljardsatsningar, men de skulle kunna
garantera sysselsättningen i nuet och för framtiden. De resurser som krävs är
en ringa del av de rikedomar som under årens lopp hämtats från Norrbotten.

I motionen 1977/78:397 ställs frågan om vad malmfältens människor skall
leva av och arbeta med när järnmalmsbrytningens stora epok är slut. Enligt
motionären är det rimligt att en särskild fond för malmfältens utveckling
byggs upp genom att LKAB eller Statsföretag AB avsätter ett visst belopp,
t. ex. 25 öre, per brutet ton malm eller industrimineral. Dessa medel skulle
användas för en differentiering och utveckling av malmfältens näringsliv.

I samma motion berörs den prospektering efter malmer och mineral som
Sveriges geologiska undersökning (SGU) bedriver i Norrbotten. Enligt
motionen finns de resurser för teknisk och ekonomisk utvärdering av
fyndigheter som behövs inför en exploatering inte samlade på ett systematiserat
sätt. Det erinras om att Norrbottendelegationen i samarbete med
högskolan i Luleå håller på att arbeta fram ett förslag till organisation,
huvudmannaskap m. m. för ett mineraltekniskt centrum som skulle kunna
fylla dessa uppgifter. Motionären anser att det för länets vidareutveckling är
angeläget att ett sådant centrum kommer till stånd.

Den negativa sysselsättningsutvecklingen i Norrbottens län aktualiserar på
nytt frågan om lokaliseringen av LKAB:s huvudkontor, sägs det i motionen
1977/78:1646. Efter en redogörelse för frågans tidigare behandling i riksdagen
-senast år 1971 - anför motionären att såväl psykologiska som regional- och
lokaliseringspolitiska skäl talar för att huvudkontoret placeras i Norrbotten,
den del av landet där bolaget har praktiskt taget hela sin verksamhet.
Huvudkontorets placering har enligt motionären betydelse för kontakten och
även för förståelsen mellan ledning och anställda. Skäl som Statsföretags och
LKAB:s ledningar har anfört mot en flyttning till Norrbotten anser motionären
inte vara övertygande. Han erinrar också om att under senare år många
statliga ämbetsverk av lokaliseringspolitiska skäl har flyttats från Stockholm
trots att verkens ledning och personal har motsatt sig detta. Vidare anmärker
motionären att Norrbotten har förlorat NJA:s huvudkontor genom bildandet
av Svenskt Stål AB.

Skrivelse från Gällivare kommun

Gällivare kommun anger i den till utskottet överlämnade redogörelsen för
sysselsättningsproblemen i kommunen vissa uppgifter om beroendet av
gruvindustrin. 25 % av den totala sysselsättningen finns inom denna
industri. Den svarar för 83 % av industrisysselsättningen i kommunen.
Härtill kommer verkstadsföretag som har sin verksamhet bunden till
gruvindustrin, varigenom totalt 92 % av industrisysselsättningen hänger
samman med gruvindustrin. Uppemot 20 000 invånare är beroende av
LKAB.

1* Riksdagen 1977/78. 17 sami. i\'r SI

NU 1977/78:50

Det ensidiga beroendet av tung industri skapar små sysselsättningsmöjligheter
för kvinnor och ungdomar. Arbetslösheten är också störst bland
dessa båda grupper. Neddragningen vid LKAB tillsammans med slutförandet
av Ritsem-bygget medför stora problem för verkstads- och byggnadsindustrin.

Ungdomen har drabbats hårdast, och arbetslösheten förväntas öka kraftigt
under det kommande året. Antalet arbetslösa ungdomar uppgår f. n. till ca
500. Totalt uppgick arbetslösheten vid årsskiftet 1977-1978 till drygt 1 000
personer, vilket är 300 fler än för ett år sedan. Summeras antalet arbetslösa
och antalet av dem som sysselsätts i beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning
och företagsutbildning blir resultatet 2 500-3 000 personer, som
sålunda står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Detta motsvarar var
femte Gällivarebo i aktiv ålder.

Uttalande av kommunfullmäktige i Kiruna kommun

Kommunfullmäktige i Kiruna kommun har den 21 mars 1978 enhälligt
antagit följande uttalande:

Oron för framtiden i Malmfälten växer i omfattning. I Kiruna har denna oro
kommit till uttryck i demonstrationer där Kirunas befolkning oavsett facklig
och politisk organisationstillhörighet slutit upp för att manifestera sin
okuvliga vilja att slå vakt om hemort och sysselsättning.

Kommunfullmäktige i Kiruna uttalar sin enhälliga uppfattning att gruvindustrin
och näringslivet i övrigt skall utvecklas inte avvecklas.

De uttalanden som under senare tid förmedlats via massmedia och som
framförts av ansvariga inom Statsföretag och LKAB-ledningen har enbart
förstärkt oron i kommunen.

Företagsledningen har intagit en passiv hållning i en tid då progressivitet
och skaparkraft vore en självklarhet.

Man har böjt sig för den enklaste av alla lösningar att ställa människor utan
arbete. Företagsledningen bortser helt från de sociala effekter som uppstår
framför allt med tanke på att en redan svår ungdoms- och kvinnoarbetslöshet
nu förvärras.

Kiruna kommun är helt beroende av LKAB. Att avskeda 350 anställda får
mycket kännbara effekter för samhället. Verkstadsindustri och servicenäring
känner redan i dag konsekvenserna av LKAB:s bristande handlingsförmåga.
Ytterligare nedskärningar fördjupar svårigheterna i kommunen.

Personalorganisationerna har i ett ambitiöst arbete redovisat utvecklingsbara
projekt i Kiruna. Den verkställande ledningen har mött förslag till dessa
insatser med uttalanden som tyder på att dessa kommer att avvisas med
förklaringen att man saknar "investeringsobjekt".

I samband med statens inlösen av LKAB förutsattes bl. a. att det allmänna
skall ta sitt ansvar gentemot de samhällen som byggts upp på grundval av
gruvnäringen. Det finns alltså en förpliktelse gentemot befolkningen i Kiruna
och Malmfälten. Alla ansvariga krafter såväl inom företaget som politiskt
måste känna denna förpliktelse. Befolkningens reaktioner får inte förklinga
ohörda.

NU 1977/78:50

Lokalisering av LKAB:s huvudkontor

Koncemkontorets nuvarande omfattning och uppgifter

Efter en omorganisation år 1973 ingår i LKAB:s s. k. koncernkontor i
Stockholm verkställande direktören (VD), vice verkställande direktören och
fem s. k. koncernstaber. För organisationsförändringen lämnas en redogörelse
i ett följande avsnitt.

Personalstyrkan vid koncernkontoret uppgick i mars 1978 till totalt 73
personer. Dessa utgjordes av verkställande ledning inkl. sekreterare (3),
koncernstab administration (chef + 9), koncernstab ekonomi (chef + 10),
koncernstab finans (chef + 4), koncernstab forskning och utveckling
(chef + 6), koncernstab koncernutveckling (chef + 7), intern revision (3) samt
kontorsservicefunktioner (26).

I en inom LKAB utarbetad redogörelse för koncernkontorets uppgifter sägs
att koncernstaberna tillsammans med VD:s stab svarar för den dagliga
ledningen av koncernens totala verksamhet. De assisterar på sina resp.
funktionsområden VD i hans uppgift att styra koncernen mot övergripande
gemensamma mål, men de representerar också expertis på sina resp. fält och
uppträder därvid som rådgivare såväl till VD som till ledningen för i
koncernen ingående bolag och resultatenheter.

Cheferna för koncernstabema ingår i koncernledningen. I denna ingår
också cheferna för koncernens mest betydande resultatenheter.

Enligt gällande målbeskrivningar svarar

koncernstab administration bl. a. för

- att det regelbundet utarbetas strategiska delplaner för utveckling av
koncernens organisation, personalresurser, personalpolitik och miljö och
att det varje år föreligger personella flerårsplaner för koncernen,

- att koncernens organisationsfilosofi och -principer är utformade och
bekantgjorda inom koncernen,

- att organisationen är anpassad till de krav på medinflytande som lagar,
avtal och koncernens politik sätter,

- att koncernens styrsystem är utvecklat och anpassat till koncernens mål,
uppgifter, problematik och organisations- och ledningsfilosofi,

- att det finns en koncerngemensam personalpolitisk grundsyn,

- att det finns system för avtal, tillämpning av MBL och hantering av
samverkansfrågor inom koncernen,

- att utveckling sker mot nya förbättrade löne- och andra personaladministrativa
system inom koncernen,

- att koncernens verksamhet till alla delar sköts enligt gällande lagar och
förordningar,

koncernstab ekonomi bl. a. för

- att det varje år föreligger ekonomiska femårsplaner för koncernen,

NU 1977/78:50

- att koncernens affärsredovisning utförs i överensstämmelse med gällande
regler och med tillräcklig kontroll,

- att den ekonomiska planeringen och resultatuppföljningen i koncernen
möjliggör tillfredsställande ekonomisk styrning och ger tillräcklig information
på olika nivåer i organisationen,

- att beslut i koncernledningen om projekt och investeringar sker på
grundval av ett relevant utredningsunderlag,

- att nödvändiga ekonomiska analyser utförs (ex. järnvägstransporter,
malmleveranser och priser),

koncernstab finans bl. a. för

- att policy och riktlinjer utformas för kapitalanskaffning och likviditetsplanering
inom koncernen,

- att kapitalbehov och finansieringen av detta planeras och genomförs på
bästa sätt och till förmånligaste villkor,

- att koncernen upprätthåller en tillräcklig likviditet för att ge nödvändig
säkerhet och reaktionsförmåga,

- att koncernen upprätthåller ett gott förhållande till kreditorer och investorer
i alla finansfrågor såsom upptagande av lån och redovisning av
kapitalanvändning,

koncernstab forskning och utveckling bl. a. för

- att marknadens krav och kvalitetsmässiga behov beträffande produkterna
analyseras och mål för produktutvecklingen specificeras på lång och kort
sikt,

- att programmerat arbete sker för förbättring av processer och produkter i
syfte att tillgodose kundernas krav och finna även nya användningar för
råvarorna,

- att nödvändig produktteknologi utvecklas i takt med differentieringen av
verksamheten,

koncernstab koncernutveckling bl. a. för

- att det finns ett väl fungerande system för strategisk planering inom
koncernen,

- att viktiga långsiktiga projekt initieras och genomförs rörande utvecklingsuppgifter
som inte omhändertas av andra delar av organisationen,

- att affärsidéer, som uppkommer inom koncernen, vidareutvecklas, vilka
syftar till att skapa nya rörelsegrenar, produktområden, företagsenheter.

Frågans tidigare behandling i riksdagen m. m.

Frågan om förläggningen av LKAB:s huvudkontor har behandlats av

riksdagen åren 1956, 1964, 1965, 1966, 1970 och 1971. Det har skett med

anledning av motionsyrkanden av samma innebörd som det nu aktuella. På

NU 1977/78:50

förslag av statsutskottet resp. näringsutskottet (NU 1971:20) har motionerna
avslagits av riksdagen.

När frågan behandlades år 1971 - med anledning av tre motioner -inhämtade näringsutskottet remissyttrande från Statsföretag AB, som
upplyste att vissa organisatoriska förändringar övervägdes inom LKAB bl. a.
med hänsyn till pågående utredningar om förvaltningen av statens samtliga
mineralintressen. Statsföretag ansåg att det på längre sikt kunde vara lämpligt
att vid Stockholmskontoret kvarhålla endast funktioner av koncernkaraktär
samt försäljnings- och marknadsföringsfunktionerna. Enligt Statsföretag
borde dock inget ställningstagande ske innan utredningsarbetet var avslutat
och klarhet hade vunnits om hur förvaltningen av statens mineralintressen
kom att organiseras.

Utskottet anförde (s. 8) att det inte hade funnit anledning att frångå den av
riksdagen tidigare hävdade uppfattningen att beslut i fråga om lokaliseringen
av ett statligt företags huvudkontor bör fattas av företagets styrelse med
hänsyn till vad som är mest effektivt och ändamålsenligt för företaget.
Utskottet förutsatte att det av Statsföretag omtalade arbetet bedrevs skyndsamt.
I sammanhanget erinrade utskottet också om att frågor rörande
lokalisering av statlig verksamhet, som bedrivs inom Storstockholmsområdet,
var föremål för överväganden inom delegationen för lokalisering av
statlig verksamhet och att Kungl. Majit lagt fram förslag om utflyttning av
viss statlig verksamhet från Storstockholmsområdet (prop. 1971:29). Enligt
vad utskottet hade inhämtat skulle delegationen i samråd med Statsföretag
komma att pröva frågor rörande omlokalisering av statliga bolag.

Med hänsyn till bl. a. de organisatoriska förändringar som vid denna
tidpunkt övervägdes inom LKAB borde enligt utskottets mening frågan om
förläggningen av LKAB:s ledningsorgan kunna lösas inom en nära framtid.
Utskottet underströk betydelsen - inte minst i lokaliseringshänseende - av
att den del av verksamheten vid LKABis huvudkontor som bedömdes möjlig
att överföra till en enhet i Norrbotten omlokaliserades och förutsatte att efter
avslutat utredningsarbete en sådan förläggning skulle komma till stånd.

På förslag av utskottet beslöt riksdagen att som sin mening ge Kungl. Majit
till känna vad utskottet hade anfört beträffande lokalisering av LKABis
huvudkontor.

Med anledning av riksdagens beslut överlämnade Kungl. Maj:t år 1971
näringsutskottets betänkande NU 1971:20 till Statsföretag för att av bolaget
beaktas vid övervägandena rörande den framtida lokaliseringen av LKABis
huvudkontor.

Redogörelse och synpunkter från LKAB

LKAB har i skrivelse till utskottet anfört i huvudsak följande.

LKAB har i sin organisationspolitik i största utsträckning handlat i den
anda som kommit till uttryck i riksdagens beslut år 1971.

NU 1977/78:50

Företagets bolagsordning, som ursprungligen angav järnmalmsproduktion
som föremål för verksamheten, anger numera att verksamheten omfattar
eftersökning, utvinning och förädling av mineraliska ämnen och annan
därmed förenlig verksamhet.

Järnmalmsrörelsen utgör den väsentligaste delen av LKAB:s verksamhet.
Möjligheten till expansion för järnmalm måste emellertid betraktas som
begränsad. Andra områden erbjuder däremot möjligheter till framtida
utveckling.

I fråga om järnmalmsrörelsen har de till ett huvudkontor hörande
uppgifterna i ovanligt hög grad överförts till enheter i Norrbotten. I fråga om
övriga verksamheter är en lokalisering till Norrbotten inte naturlig.

LKAB har genom dotterbolag gruvor i drift i Mellansverige för utvinning
av bly-, zink-, koppar- och wolframmalmer samt utvinning av industrimineral
som kvarts, fältspat, kvartsit, dolomit, flusspat och massor för
tillverkning av eldfasta produkter. Nyligen har en ny wolframgruva öppnats i
Ljusnarsbergs kommun i Örebro län som en del i det sysselsättningspaket
som diskuterats med industridepartementet. LKAB ar starkt engagerat i
projekt för utvinning av alunskiffer i Syd- och Mellansverige och ser som ett
viktigt kommande arbetsområde deltagandet i landets framtida kolförsörjning,
där LKAB:s särskilda kunskaper i brytning och hantering av mineral vid
transporter på järnväg, i pipelines och i hamnar kan komma till betydelsefull
användning. Möjligheten till utbytesaffarer mellan malm och kol har redan
aktualiserats. Genom LKAB International AB bedrivs internationell konsultverksamhet.

Järnmalmsrörelsens framtida struktur är föremål för en utredning, som
utförs gemensamt av Statsföretag och LKAB. I utredningen deltar representanter
för de anställda. Den skall vara slutförd under sommaren 1978.

Det kan dock redan nu sägas att järnmalmsrörelsen under mycket lång tid
framöver kommer att präglas av hård konkurrens och svag lönsamhet. Det
kommer att vara till gagn för järnmalmsrörelsen och för dess region, att
LKAB utvecklas till ett i olika delar av landet och även internationellt
verksamt mineralföretag. Därigenom kan konjunkturvariationernas inverkan
på resultat och sysselsättning utjämnas.

Den diversifiering som skett inom koncernen till olika slag av mineralutvinning
i skilda delarav landet och företagets förutsebara framtida utveckling
ställer stora krav på koncernledningen.

En förflyttning av de till koncernledningen hörande funktionerna till
Norrbotten skulle av skäl som tidigare anförts bl. a. i LKAB:s skrivelse år
1970 till riksdagens statsutskott försvåra och sannolikt omöjliggöra den
viktiga diversifieringen av företaget inom mineralområdet. Detta skulle icke
vara till gagn för järnmalmsrörelsen och regionen. Den skulle också minska
möjligheterna till en kraftsamling i den nu rådande krisen på järnmalmsmarknaden.

LKAB:s organisation har under de senaste åren genomgått omfattande

NU 1977/78:50

förändringar i decentraliserande och diversifierande syfte. Organisationen
kommer inte heller i framtiden att vara statisk.

LKAB kommer framdeles liksom också i anslutning till den pågående
strukturutredningen att beakta önskvärdheten av att funktioner lokaliseras
till de norrbottniska malmfälten under samtidigt iakttagande av att målsättningen
för koncernen som helhet på bästa sätt kan tillgodoses.

1 en till skrivelsen fogad promemoria om LKAB.s organisationspolitik
redogörs närmare för hur företagets organisation har utvecklats från ingången
av 1970-talet. 1 promemorian sägs i huvudsak följande.

En naturlig roll för LKAB är att vara ”statens mineralföretag”, som
prospekterar, utvecklar och exploaterar svenska mineralfyndigheter och
driver annan därmed förenlig verksamhet. Denna uppgift förutsätter att
LKAB organiseras med syfte inte blott att fortsätta att exploatera och utveckla
nuvarande järnmalmsfyndigheter i Norrbotten utan även att samtidigt skapa
möjligheter att differentiera företagets verksamhet mot andra mineralindustriella
rörelsegrenar och med hela landet som region. Organisationen måste
alltså vara utformad på sådant sätt att den säkrar den differentiering av
verksamheten som bedöms nödvändig för att stärka företagets position,
långsiktiga konkurrensförmåga och möjligheter till överlevnad.

LKAB:s verksamhet, organisation och styrformer har, särskilt från
ingången av 1970-talet, målmedvetet utvecklats och anpassats till denna
inriktning.

En successiv decentralisering, kombinerad med en ökande grad av
målstyrning, har skett i och med att LKAB fått koncernkaraktär. Detta har i
stor utsträckning kommit att beröra järnmalmsverksamheten i Norrbotten.

Redan åren 1971-1972 genomfördes ett internt organisatoriskt utredningsarbete
med detta syfte. Det resulterade i åtgärder som innebar att i möjlig
omfattning överföra inte blott driftansvaret utan även ansvaret för styrning
och utveckling av järnmalmsverksamhetens olika funktioner till ledningsoch
stabsorgan i Norrbotten.

Följande exempel på detta nämns i promemorian.

Uppgifterna att bl. a. samordna produktion och transporter och hantera alla
större tekniska utvecklingsfrågor överfördes till Norrbotten, varefter verksamheten
inom direktionsavdelning Teknik vid huvudkontoret inskränktes
till de direkt marknadsrelaterade funktionerna teknisk marknadsvärdering
och produktutveckling, som gavs en ökad central tyngd.

Från direktionsavdelning Administration överfördes till resp. gruv- och
hamnenheter stora delar av uppgiften att planera, utveckla och följa upp
frågor om bemanning, utbildning, information och miljö m. fl. Avdelningen
reducerades genom naturlig avgång, och återstående funktioner koncentrerade
insatserna till frågor av koncerngemensam karaktär, bl. a. organisationsutveckling,
som kräver allt större uppmärksamhet. Enheterna i Norrbotten

NU 1977/78:50

svarar därefter även för den egna personalpolitiska och personaladministrativa
utvecklingen etc., medan mål och riktlinjer av koncernpolitisk natur
utarbetas centralt.

Regionkontoret i Kiruna etablerades med uppgifter av både styrande och
servicegivande karaktär.

De centrala stabernas arbete i Stockholm inriktades på koncernfrågor och
fick en stödjande roll till även andra verksamheter inom LKAB än
järnmalm.

Vid ingången av år 1976 konstaterades att förändringarna i LKAB:s
omvärld, t. ex. konkurrenssituationen och ny arbetsrättslig lagstiftning, i
förening med vidgade mineralintressen och viss internationalisering motiverade
ytterligare steg i decentraliserande riktning avseende järnmalmsverksamheten.
Det gällde bl. a. att organisera denna verksamhet så att lokalt
ansvar erhölls för inte blott kostnaderna utan även intäkterna av producerad
och försåld malm. Syftet med detta var att ge de lokala cheferna möjlighet att i
alla avseenden styra och påverka sin verksamhet, tekniskt och
administrativt, för att därmed kunna ta det fulla ansvaret för resultatet.

För att åstadkomma detta gjordes bl. a. följande.

Järnmalmsverksamheten organiserades i två järnmalmsrörelser i stället för
som tidigare fyra förvaltningar. Varje rörelse organiserades med styr- och
kontrollenheter, produktions- och serviceenheter.

Resultatet blev att de två järnmalmsrörelserna nu i princip är organiserade
och fungerar som självständiga företag med internstyrelser, lednings- och
samordningsgrupper och kvalificerade staber. LKAB:s totala planerings-,
redovisnings- och resultatuppföljningssystem häri samband härmed anpassats
till denna koncernprägel.

Regionkontoret i Kiruna, som vid etableringen 1973 från huvudkontoret
övertog vissa styrande uppgifter, har numera en servicegivande roll gentemot
rörelserna, som var och en styr sin egen verksamhet.

Detta betyder emellertid inte att man har nått målet för en slutlig
organisationsstruktur beträffande järnmalmsverksamheten. Fortfarande
återstår möjligheter att ytterligare renodla förhållandet främst mellan de båda
järnmalmsrörelserna. Organisationen är emellertid avhängig bedömningen
av jämmalmsrörelsens framtida struktur. Sådana organisationsfrågor torde
också komma att belysas i den nu pågående strukturutredningen, som utförs i
samarbete mellan Statsföretag och LKAB.

Det bör påpekas att samtliga ovan nämnda organisationsstudier och
organisationsförändringar har utförts i organiserad samverkan med representanter
för de anställda. Detta gäller också den nu påbörjade strukturutredningen.

NU 1977/78:50

Uppgifter om planeringen för den framtida utvecklingen i Norrbottens
län

Verksamma fonder, investmentbolag m. m.

Stiftelsen Norrlandsfonden, som bildades år 1961, har till uppgift att främja
den industriella utvecklingen i Norrland genom insatser för forskning,
utredningar och inventeringar, industriellt utvecklingsarbete samt industriell
utbyggnad och nyetablering. Dessa fyra verksamhetsområden får stöd i olika
former. Direkta bidrag utgår till forsknings-, utrednings- och inventeringsprojekt.
Lån med villkorlig återbetalningsskyldighet lämnas till industriellt
utvecklingsarbete. Tyngdpunkten i fondens verksamhet ligger på stöd till
industriell utbyggnad och nyetablering genom medellånga eller långfristiga
lån av speciellt riskvillig karaktär. Verksamhetens inriktning har omprövats
av riksdagen åren 1966, 1970 och 1976.

Norrlandsfondens verksamhet finansierades ursprungligen genom ett
årligt tillskott av 15 milj. kr. som utgick först från LKAB och sedan år 1970
från Statsföretag AB. Under budgetåren 1971/72-1976/77 har dessutom
utgått ett årligt anslag om 5 milj. kr. till fonden från statsbudgeten.
Riksdagens beslut år 1976 (prop. 1975/76:200, NU 1976/77:7, rskr 1976/
77:50) innebär att fonden skall fortsätta sin verksamhet t. o. m. år 1978 i stort
enligt tidigare riktlinjer och med en ekonomisk ram på 30 milj. kr. Årligen
skall av detta belopp 20 milj. kr. belasta Statsföretags resultat, medan
resterande 10 milj. kr. anslås över statsbudgeten. I enlighet härmed utgår
innevarande budgetår ett anslag av 10 milj. kr. till fonden. Regeringen har
föreslagit och näringsutskottet tillstyrkt samma medelstillskott för budgetåret
1978/79 (prop. 1977/78:100 bil. 17 s. 77, NU 1977/78:42 punkten 21).

Av budgetpropositionen 1978 framgår (prop. 1977/78:100 bil. 17 s. 78) att
regeringen avser att under året förelägga riksdagen en proposition om
Norrlandsfondens verksamhet efter utgången av år 1978. Beredningen av
denna proposition pågår f. n. inom regeringskansliet.

NJA-lnvest ABärell investmentbolag som bildades år 1977. Verksamheten
finansieras genom att 25 milj. kr. har anvisats över statsbudgeten som
medelstillskott till Statsföretag AB, som i sin tur överför medlen till
investmentbolaget (prop. 1976/77:125 bil. 12 s. 50-53, NU 1976/77:40, rskr
1976/77:345). i propositionen angavs att bolaget genom att utnyttja NJA:s
resurser och utvecklingspotential skulle medverka till en ny industriell
utveckling i Norrbottens län. Affärsidén för investmentbolaget innebärenligt
propositionen att det skall gå in som delägare i exempelvis nybildade bolag
och sedan efter viss tid avyttra ägarintresset för att frigöra medel för ny
etableringsverksamhet. Avsikten är att verksamheten skall utvärderas efter
en tvåårsperiod och resultatet redovisas för riksdagen.

Arbetet inom NJA-Invest AB med att få fram nya arbetstillfällen avses
företrädesvis ske genom att bolaget initierar tillverkning av helt nya
produkter i Norrbotten, antingen inom nya eller inom befintliga företag.

NU 1977/78:50

Riksdagen beslöt hösten 1977 att länsvis organiserade utvecklingsfonder
med början den 1 juli 1978 skall överta de uppgifter som företagareföreningarna
f. n. harfprop. 1977/78:40, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110). Utvecklingsfonderna
- däribland den fond som kommer att bildas som ersättare till
Företagareföreningen i Norrbottens län - kommer att ha till uppgift att till de
mindre och medelstora företagen tillhandahålla informations-, rådgivnings-,
utbildnings- och konsulttjänster samt lämna lån på hög risknivå. Fonderna
får formen av stiftelser med stat och landsting som huvudmän. En
organisationskommitté (I 1977:08) förbereder f. n. bildandet av stiftelserna
(Dir 1977:127).

Omfattningen av de resurser som kommer att stå till förfogande för den
utvecklingsfond som har Norrbotten som verksamhetsområde är ännu inte
beslutad. Riksdagen torde inom kort komma att anvisa medel till de regionala
utvecklingsfonderna (NU 1977/78:42 punkterna 16 och 17). Det ankommer
sedan på statens industriverk att fördela dessa medel till de enskilda
utvecklingsfonderna enligt anvisningar som regeringen meddelar.

Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (IUC) grundades år
1971. Fluvudmän och grundare av stiftelsen var dåvarande statens institut för
företagsutveckling (S1FU), statens provningsanstalt, styrelsen för teknisk
utveckling, Västerbottens läns landsting. Norrbottens läns landsting och
Norrlandsfonden. Då SIFU numera är organisatoriskt inordnat i industriverket
står verket som en av huvudmännen.

I stadgarna anges som IUC:s huvudsakliga uppgift att erbjuda tjänster
inom produktutvecklingsområdet, i första hand till de befintliga mindre och
medelstora företagen i Västerbottens och Norrbottens län. 1 detta syfte
stadgas att IUC skall tillhandahålla tekniska och personella resurser för
marknadsanalys, konstruktions- och beräkningsarbete, provning, kvalitetskontroll
och utbildning. IUC skall även bevaka det forsknings- och utvecklingsarbete
som är av intresse för verksamheten.

Av en grundfond på 12,8 milj. kr. som avsattes vid stiftandet bidrog
Norrlandsfonden med 12 milj. kr. och de båda berörda landstingen med
resterande belopp. Avsikten med grundfonden var att garantera finansieringen
under en uppbyggnads- och igångsättningsfas då full kostnadstäckning
för utförda uppdrag inte krävdes och att undersamma period möjliggöra
en viss kostnadsfri allmän service till företagen i form av kortare konsultationer,
mätuppdrag, bibliotekstjänster etc. Det ursprungliga fondkapitalet har
använts bl. a. för att täcka de årliga driftsunderskott som IUC har visat.

I den nyligen framlagda propositionen 1977/78:111 om statens stöd till
teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m. föreslår regeringen
riktlinjer för finansiering av IUC (s. 133 f.). Förslaget innebär bl. a. att
statens stöd till IUC samordnas med det stöd som i övrigt lämnas till
företagsservice via de regionala utvecklingsfonderna. För att den nödvändiga
samordningen mellan IUC och berörda utvecklingsfonder, dvs. utvecklingsfonderna
i Västerbottens och Norrbottens län,skall åstadkommas borstatens

NU 1977/78:50

bidrag kanaliseras via fonderna. Enligt föredragande statsrådet bör IUC:s
behov av statligt bidrag för att täcka driftsunderskottet för budgetåret 1978/79
rymmas inom ramen för de medel som har beräknats som bidrag till de
regionala utvecklingsfonderna (s. 136).

Norrbottendelega tionen

För att lämna förslag om konkreta åtgärder som kan förbättra sysselsättningsläget
i Norrbottens län tillsattes i slutet av år 1976 ett särskilt organ,
Norrbottendelegationen (I 1976:04; ordförande: landshövding Ragnar Lassinantti).
En redogörelse för delegationens direktiv har lämnats av utskottet vid
två tillfällen under innevarande riksmöte, senast i betänkandet NU 1977/
78:22 (s. 3).

I delegationens uppgift ingår, enligt vad industriminister Åsling meddelat i
ett interpellationssvar i riksdagen den 10 februari 1978 (RD 1977/78:77 s. 59),
dels att föreslå och samordna de arbetsmarknadspolitiska, regionalpolitiska
och näringspolitiska åtgärder som kan vidtas på länsnivå, dels att till konkreta
projekt vidareutveckla sådana förslag till åtgärder som kräver beslut på
central nivå.

Industriministern har i ett offentligt anförande i Luleå den 6 februari 1978
meddelat att tyngdpunkten i delegationens arbete har kommit att läggas vid
att få fram nya produkter som antingen kan placeras i befintliga företag eller
bilda grundval för nya företag. 1 några fall har arbetet resulterat i att
Norrlandsfonden har beviljat medel för produktutveckling. Vidare pågår flera
projekt i samarbete mellan delegationen och högskolan i Luleå.

Ett projekt som Norrbottendelegationen nyligen har startat går under
arbetsnamnet Mineraltekniskt utvecklingscentrum. F. n. pågår inom ramen
fördetta projekt en kartläggning av vilka resurser som finns för tekniska och
ekonomiska bedömningar av brytvärdheten hos lokaliserade förekomster av
industrimineral. Kontakt tas härvid med statens industriverk, nämnden för
statens gruvegendom, mineralpolitiska utredningen (I 1974:02), LKAB och
Boliden Metall AB. Resultatet av denna kartläggning avgör projektets vidare
inriktning. Avsikten är att projektet skall redovisas till industridepartementet
före den 30 juni 1978. Hithörande frågor kommeratt behandlas inom ramen
för mineralpolitiska utredningens arbete.

Uppdrag till nämnden för stålens gruvegendom

Regeringen gav i februari 1978 nämnden för statens gruvegendom i
uppdrag att upprätta en särskild plan för prospektering i Norrbottens län,
m. m. Arbetet skall bedrivas i nära kontakt med bl. a. Norrbottendelegationen
och Norrlandsfonden. En närmare redogörelse för uppdragets omfattning
kommer att lämnas i utskottets betänkande 1977/78:60, där bl. a.
motioner om gruvindustrin behandlas.

NU 1977/78:50

Interpellations- och frågedebatt i riksdagen i februari 1978

Industriminister Åsling besvarade i riksdagen den 10 februari 1978 en
interpellation (1977/78:105) och en fråga (1977/78:223) om åtgärder för att
upprätthålla sysselsättningen i Norrbotten. I svaret (RD 1977/78:77 s. 58)
lämnades en redogörelse för omfattningen av Norrbottendelegationens
uppgifter. Industriministern nämnde även att två av de projekt som NJAInvest
AB undersöker har resulterat i ansökningar om lokaliseringsstöd.
Vidare meddelade han att såväl LKAB:s verksamhet som verksamheten vid
Svenskt Stål AB:s anläggningar i Luleå är under utredning inom resp. företag
och att resultaten av utredningarna beräknas föreligga under sommaren 1978.
I detta sammanhang redovisade han även innebörden av förslagen i den
proposition som behandlas i detta betänkande och meddelade att vissa frågor
som rör verksamheten inom AB Statens Skogsindustrier (ASSI) f. n. bereds
inom industridepartementet. Han förklarade sig också ha för avsikt att
återkomma till riksdagen med en redovisning av situationen i Norrbotten vid
ett senare tillfälle, när utredningarna inom de statliga företagen är färdiga och
Norrbottendelegationen har inventerat det nya läget.

Utskottet

Medelstillskott till LKAB m. m.

Lågkonjunkturen inom den västeuropeiska stålindustrin har i kombination
med strukturellt betingade svårigheter för svensk järnmalmsbrytning
medfört avsättningsproblem för LKAB. Sedan år 1974 har företagets
järnmalmsproduktionsjunkit från24 milj. ton till 20milj. tonår 1975,19 milj.
ton år 1976 och 15 milj. ton år 1977. Parallellt härmed har skett en kraftig
lageruppbyggnad från4milj. ton år 1974 till 10 milj. tonår 1977. Produktionen
under år 1978 beräknas behöva skäras ned till 12 ä 13 milj. ton om en
ytterligare lagerökning skall undvikas.

LKAB räknar med att antalet anställda kommer att ha minskat med ca
1 000 personer under åren 1977 och 1978 genom förtidspensionering och
naturlig avgång. Trots detta skulle företaget som följd av den låga verksamhetsnivån
ha ett personalöverskott om närmare 1 200 personer i mitten av år
1978.

Företaget har tagit fram ett sysselsättningsprogram för att skapa temporär
sysselsättning för övertalig personal. En redogörelse för programmet lämnas i
bilaga till propositionen 1977/78:96.

Statsföretag AB har förklarat sig berett att genom ägartillskott och lån
finansiera vissa delar av detta program till en beräknad kostnad av 181 milj.
kr. Medlen är avsedda för särskilda investerings- och utvecklingsprojekt och
beräknas ge sysselsättning åt 200-250 personer.

Ytterligare 650 personer räknar LKAB med att kunna sysselsätta under år
1978 med olika miljöförbättrande åtgärder och genom tidigareläggning av

NU 1977/78:50

redan beslutade investeringar i Kiruna och Malmberget. En förutsättning är
emellertid, anför Statsföretag i den framställning som ligger till grund för
propositionen, att medelsbehovet, 200 milj. kr., kan täckas i särskild ordning
och på sådant sätt att det inte ekonomiskt belastar Statsföretagsgruppen.

Förslaget i propositionen innebär att 200 milj. kr., avsedda för engångsinsatser
under år 1978, tillförs LKAB. Tillskottet syftar till att ge full
kostnadstäckning för arbeten som är avsedda att bereda fortsatt sysselsättning
åt redan anställd personal. Industriministern noterar i detta sammanhang
att dessa insatser tillsammans med de av Statsföretag finansierade
arbetena medför att ca 850-900 personer av en övertalig arbetsstyrka om 1 200
personer skall kunna beredas fortsatt sysselsättning i varje fall under år 1978.
Om sysselsättningsprogrammet genomförs, uttalar industriministern, blir
övergången till en mindre personalstyrka mjukare, så att de sociala konsekvenserna
kan begränsas.

1 propositionen nämns att Statsföretag och LKAB f. n. genomför en
utredning om den långsiktiga utvecklingen för LKAB. Utredningen avses
resultera i en detaljerad plan för företagets utveckling, marknad, produkter
och produktion och beräknas föreligga i mitten av år 1978. Utredningen syftar
till att ge underlag bl. a. för en bedömning av LKAB:s långsiktiga finansieringsbehov.
I propositionen aviserar industriministern sin avsikt att ta upp
överläggningar med Statsföretag och LKAB rörande denna fråga när
utredningsresultatet föreligger. Förslaget i propositionen om medelstillskott
till LKAB läggs enligt industriministern fram i avvaktan på denna utredning
och med syfte att i nuvarande allmänt besvärliga läge på arbetsmarknaden
bidra till att lösa sysselsättningsproblemen på kort sikt.

Under den allmänna motionstiden väcktes en socialdemokratisk partimotion,
1977/78:1644, om gruvindustrin och utvecklingen på mineralområdet.
Där erinras om den framställning som Statsföretag då nyligen hade avgett till
regeringen om ett medelstillskott till LKAB på 200 milj. kr. Motionärerna
finner det angeläget att tillräckliga investerings- och underhållsarbeten av
bl. a. miljökaraktär omedelbart tidigareläggs och sätts i gång, så att sysselsättningen
inom LKAB kan bibehållas.

Motionen 1977/78:1760 knyter an till detta uttalande. Nu kan emellertid
konstateras, anförs det, att LKAB trots medelstillskottet om 200 milj. kr.
anser sig behöva avskeda 300-350 personer. Motionärerna kan för sin del inte
acceptera några avskedanden i ett läge då det inte finns något underlag för att
bedöma företagets framtida utveckling och sysselsättning. De vill att LKAB
skall tillföras medel som gör det möjligt att undvika avskedanden under åren
1978 och 1979. Härigenom skulle statsmakterna få möjlighet att ta ställning
till företagets långsiktiga utveckling på ett mer förutsättningslöst sätt.
Motionärerna erinrar om det förslag om en parlamentarisk kommission för
gruvindustrin som framförs i den nyssnämnda motionen 1977/78:1644. De
anför att utredningen om LKAB kan utgöra ett värdefullt bedömningsunderlag
för en sådan kommissions ställningstaganden. Den företagseko -

NU 1977/78:50

nomiska analysen behöver nämligen enligt deras mening kompletteras med
en bedömning från ett bredare samhällsperspektiv. Utgångspunkten måste
vara att det från samhällssynpunkt inte kan accepteras att sysselsättningen i
gruvindustrin minskas genom avskedanden utan att alternativ sysselsättning
först skaffas fram. 1 motionen föreslås att riksdagen gör ett uttalande av denna
innebörd.

Motionärerna anser att avskedanden bör undvikas genom att volymen
miljö- och beredskapsarbeten utökas. De beräknar att ytterligare 100 milj. kr.
erfordras utöver vad regeringen har föreslagit. Arbetena bör planeras i
samarbete med de anställda och deras organisationer.

Kapitalistiska vinstprinciper präglar förslaget om ett medelstillskott av 200
milj. kr. till LKAB, anser vänsterpartiet kommunisterna i partimotionen
1977/78:1761. Företagets planer att avskeda drygt 300 personer kan mot
bakgrund av sysselsättningsläget i länet inte accepteras. Motionärerna
hänvisar till att gruvarbetarna i Kiruna har upprättat förteckningar över
säkerhetsarbeten som kan genomföras snabbt och som skulle förbättra
sysselsättningsläget. Riksdagen bör självfallet godkänna förslaget i propositionen,
anför motionärerna, men bör därutöver uttala att den inte kan
godkänna en minskning av sysselsättningen förrän motsvarande nya arbetstillfällen
finns. Vidare bör regeringen av Statsföretag begära förslag som
innebär att sysselsättningen vid LKAB kan upprätthållas på nuvarande
nivå.

Utskottet har vid sammanträffande med företagsledningen och företrädare
för de anställda vid LKAB informerats om bakgrunden till LKAB:s och
Statsföretags begäran, vilken som nämnts ligger till grund för förslaget i
propositionen. Företrädare för de anställdas organisationer har härvid
redovisat ytterligare sysselsättningsskapande projekt som kan komma till
utförande om medel beviljas utöver vad regeringen har föreslagit i propositionen.
Företrädare för Gällivare och Kiruna kommuner har redogjort för
sysselsättningsläget och för de konsekvenser som avskedanden vid LKAB
bedöms få för de berörda kommunerna.

LKAB:s företagsledning har härvid uppgett att den nivå som LKAB och
Statsföretag föreslagit, 200 milj. kr., innebär att man har strävat efteratt skapa
meningsfyllda arbetstillfällen. De ytterligare arbeten som skulle kunna
utföras har inte samma framtidsvärde. Företagsledningen anser att en
ytterligare satsning med 100 milj. kr. skulle komma till bättre nytta för
Norrbotten om medlen användes för arbeten utanför LKAB. Vidare har
företagsledningen uppgivit att en högre nivå än 200 milj. kr. under år 1978
medför risk för återverkningar på sysselsättningen under år 1979 och att vissa
av de förslag till investeringar som har framförts av de anställdas organisationer
i en framtid kommer att orsaka driftkostnader, vilka sålunda belastar
företaget.

Inskränkningar i LKAB:s verksamhet påverkar kraftigt det redan f. n.
besvärliga sysselsättningsläget inom Kiruna och Gällivare kommuner.

NU 1977/78:50

Utskottet konstaterar att stora ansträngningar görs och måste göras för att
förebygga att ytterligare människor blir arbetslösa i denna del av vårt land.
Det i propositionen framlagda förslaget har detta syfte. Det sysselsättningsprogram
som har utarbetats av LKAB och Statsföretag underlättar enligt
utskottets bedömning den neddragning av LKAB:s personalstyrka som synes
ofrånkomlig på grund av ändrade produktionsförutsättningar. LKAB:s
företagsledning har inför utskottet redovisat skälen för den föreslagna
omfattningen av sysselsättningsprogrammet. 1 ett särskilt uttalande har
kommunfullmäktige i Kiruna kommun påtalat de kännbara effekter för
samhället som trots allt uppstår. Företrädare för de fackliga organisationerna
har föreslagit ytterligare arbeten i syfte att trygga sysselsättningen under år
1978 för resterande del av den övertaliga personalen. Företagsledningens
bedömning grundas på dess ansvar för att trygga företagets framtid och
sysselsättningen på lång sikt. Utskottet finner inte skäl att frångå denna
bedömning. När resultatet av pågående utredningsarbete om LKAB:s
långsiktiga utveckling föreligger om några månader kommer, enligt vad som
framgår av propositionen, industriministern att ta upp överläggningar med
Statsföretag och LKAB om bl. a. LKAB:s långsiktiga finansieringsbehov.
Utskottet lägger stor vikt vid att en eventuellt nödvändig ytterligare
neddragning av LKAB:s personalstyrka sker i socialt acceptabla former.
Däremot finner utskottet inte någon anledning för riksdagen att, som
föreslagits i motionen 1977/78:1760, uttala sig om LKAB:s personalpolitik
under åren 1978 och 1979. Utskottet avstyrker sålunda yrkandet härom i
denna motion och, som en följd härav, även motionen 1977/78:1644 i här
behandlad del.

Med samma motivering tillstyrker utskottet att riksdagen i avvaktan på
resultatet av den nyssnämnda utredningen beviljar det i propositionen
föreslagna medelstillskottet av 200 milj. kr. till LKAB. Förslaget i motionen
1977/78:1760 om att LKAB härutöver skall tillföras ytterligare 100 milj. kr.
kan utskottet däremot inte, mot bakgrund av vad som framkommit vid
utskottets överläggningar med företagsledningen och företrädare för de
fackliga organisationerna, ansluta sig till.

Genom dessa ställningstaganden har utskottet också avstyrkt förslagen i
motionen 1977/78:1761.

Lokalisering av LKAB.s huvudkontor

Näringsutskottet gjorde år 1971 vissa uttalanden beträffande omlokalisering
av LKAB:s huvudkontor, vilka riksdagen anslöt sig till. Utskottet
anförde (NU 1971:20 s. 8) bl. a. att beslut i fråga om lokaliseringen av ett
statligt företags huvudkontor bör fattas av företagets styrelse med hänsyn till
vad som är mest effektivt och ändamålsenligt för företaget. Med hänsyn till
bl. a. vissa organisatoriska förändringar som vid denna tidpunkt övervägdes
inom LKAB borde enligt utskottet frågan om förläggningen av LKAB:s

NU 1977/78:50

ledningsorgan kunna lösas inom en nära framtid. Utskottet underströk
betydelsen - inte minst i lokaliseringshänseende - av att den del av
verksamheten vid LKAB:s huvudkontor som bedömdes möjlig att överföra
till en enhet i Norrbotten omlokaliserades och förutsatte att en sådan
förläggning skulle komma till stånd när utredningsarbetet hade avslutats.

I motionen 1977/78:1646 föreslås att riksdagen skall uttala sig för att
LKAB:s huvudkontor flyttas till Norrbotten. Motionären återger näringsutskottets
uttalanden från år 1971 och anför att den negativa sysselsättningsutvecklingen
i Norrbotten aktualiserar frågan på nytt. Såväl psykologiska
som regional- och lokaliseringspolitiska skäl talar för att huvudkontoret
placeras i Norrbotten, anför han.

LKAB menar att företaget, vid de omorganisationer som successivt - och i
samråd med de anställda - har skett efter år 1971, i sin organisationspolitik i
största utsträckning har handlat i den anda som kom till uttryck i riksdagens
beslut år 1971. Organisationen har under de senaste åren genomgått
omfattande förändringar som har siktat till en ökad decentralisering.
Järnmalmsverksamheten är numera organiserad i två järnmalmsrörelser,
lokaliserade till Kiruna och Malmberget. Dessa rörelser fungerar enligt LKAB
i princip som självständiga företag med internstyrelser, lednings- och
samordningsgrupper och kvalificerade staber. De får viss service av ett s. k.
regionkontor i Kiruna. LKAB har vidare uttalat att företaget framdeles,
liksom också i anslutning till den strukturutredning som pågår i samverkan
mellan LKAB och Statsföretag, kommer att beakta önskvärdheten av att
funktioner lokaliseras till de norrbottniska malmfälten under samtidigt
iakttagande av att målen för LKAB som helhet på bästa sätt kan tillgodoses.
Enligt LKAB skulle en förflyttning till Norrbotten av funktioner som hör till
koncernledningen kunna omöjliggöra den diversifiering av verksamheten
som företaget strävar efter och inte vara till gagn för järnmalmsrörelsen och
Norrbotten regionen.

Utskottet erinrar om de uttalanden som riksdagen gjorde år 1971
beträffande omlokalisering av LKAB:s huvudkontor och avstyrker motionen.

Utvecklingsprogram för Norrbotten, utvecklingsfond för malmfälten, m. m.

I två motioner, 1977/78:224 och 1977/78:1302, begärs att regeringen skall
utarbeta övergripande planer för näringslivet i Norrbotten i syfte att trygga
sysselsättningen. De båda motionerna innehåller förslag om vad som bör ingå
i sådana planer.

Utskottet är ense med motionärerna om att stora ansträngningar måste
göras för att komma till rätta med de problem som de pekar på när det gäller
näringslivet och sysselsättningen i Norrbotten. Ansträngningar görs också
inom olika sektorer, såsom har framgått av den föregående redogörelsen (s. 13
f.). Av de projekt som motionärerna nämner är somliga redan under

NU 1977/78:50

förberedelse, medan andra främst av ekonomiska skäl måste anses sakna
aktualitet. Mot denna bakgrund anser utskottet inte att en planering av den
typ som förespråkas i de båda motionerna är en framkomlig väg. Motionerna
avstyrks sålunda.

I motionen 1977/78:397 föreslås att en särskild utvecklingsfond för
malmfälten inrättas. Fonden skulle enligt förslaget byggas upp genom att
LKAB eller Statsföretag avsätter ett visst belopp per brutet ton malm.

Utskottet har i det föregående redogjort för redan befintliga fonder och
andra organ som har till uppgift att på olika sätt främja näringslivet i
Norrbotten. Vidare har utskottet pekat på det arbete som pågår genom
Norrbottendelegationen och understrukit betydelsen av att väsentliga
insatser görs.

Inom regeringskansliet förbereds f. n. en proposition om Norrlandsfondens
verksamhet efter år 1978. Utskottet utgår från att frågan om samordningen
mellan denna fond och andra organ med liknande eller angränsande
uppgifter kommer att belysas närmare i detta sammanhang.

Utskottet är inte berett att nu förorda inrättande av ytterligare en
utvecklingsfond med speciell inriktning på malmfälten. Härtill kommer att
det med hänsyn till jämmalmsprisemas utveckling under senare år knappast
är lämpligt att järnmalmsbrytningen belastas med ytterligare kostnader.
Utskottet avstyrker sålunda motionen i här behandlad del.

Motionen 1977/78:397 innehåller också förslag om ett uttalande av
riksdagen rörande ett mineraltekniskt centrum i Luleå. Denna fråga utreds

f. n. inom Norrbottendelegationen. Utskottet finnér inte anledning föreslå
riksdagen att göra något uttalande i frågan och avstyrker sålunda motionen i
denna del.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sysselsättningen vid LKAB
att riksdagen

a) avslår motionen 1977/78:1761,

b) avslår motionen 1977/78:1760 yrkandet 1,

2. beträffande medelstillskott till LKAB

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:96 och med
avslag på motionen 1977/78:1644 yrkandet 2 a och motionen
1977/78:1760 yrkandet 2 till Medelstillskott till LuossavaaraKiirunavaara
AB på tilläggsbudget II till statsbudgeten för
budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 200 000 000 kr.,

3. beträffande lokalisering av LKAB.s huvudkontor
att riksdagen avslår motionen 1977/78:1646,

NU 1977/78:50

4. beträffande planering för Norrbottens utveckling
att riksdagen

a) avslår motionen 1977/78:224,

b) avslår motionen 1977/78:1302,

5. beträffande en utvecklingsfond för malmfälten

att riksdagen avslår motionen 1977/78:397 yrkandet 1,

6. beträffande minera/tekniskt centrum i Luleå

att riksdagen avslår motionen 1977/78:397 yrkandet 2.

Stockholm den 6 april 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m),
Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils
Erik Wååg (s), Ingegärd Oskarsson (c), Lennart Pettersson (s). Johan Olsson
(c), Rune Jonsson i Husum (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Sivert Andersson (s),
Olle Wästberg i Stockholm (fp) och Lars Ljungberg (m).

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Arne Blomkvist, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson,
Rune Jonsson i Husum, Wivi-Anne Radesjö och Sivert Andersson (alla s)

1. beträffande sysselsättningen vid LKAB (mom. 1)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Utskottet
konstaterar” och slutar med "behandlad del” bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att stora ansträngningar måste göras för att förebygga
att ytterligare människor blir arbetslösa i denna del av vårt land. Det i
propositionen framlagda förslaget om ett medelstillskott av 200 milj. kr. till
LKAB anges syfta till att ca 850-900 personer av en i nuvarande läge övertalig
arbetsstyrka om 1 200 personer bereds fortsatt sysselsättning under år 1978.
Regeringen motiverar det föreslagna medelstillskottet med att det kan bidra
till att lösa sysselsättningsproblemen i Kiruna och Gällivare på kort sikt och
göra övergången till en mindre personalstyrka mjukare vid LKAB. Enligt
propositionen avser industriministern att, när resultatet om några månader
föreligger av den pågående utredningen om LKAB:s långsiktiga utveckling,
ta upp överläggningar med Statsföretag och LKAB om bl. a. LKAB:s
långsiktiga finansieringsbehov.

NU 1977/78:50

Regeringens förslag grundas på uppgifter från företagsledningen om en
enligt dess uppfattning lämplig nivå på sysselsättningsprogrammet. Förslagets
innebörd är emellertid att ca 300-350 personer måste avskedas från
LKAB under år 1978 utöver de ca 1 000 personer som under åren 1977 och
1978 beräknas lämna företaget på grund av förtidspensionering och s. k.
naturlig avgång. Av flera skäl kan detta inte accepteras i nuläget. Sålunda
skulle arbetslösheten, främst i Kiruna kommun, förvärras ytterligare. En
allvarlig oro för effekterna för samhället härav kommer till uttryck i det
enhälliga uttalande som kommunfullmäktige i Kiruna kommun har tillställt
utskottet. Vidare skulle LKAB härigenom frånhända sig yrkeskunnig
arbetskraft som är svår att ersätta när produktionen åter behöver öka.

1 motionen 1977/78:1760 föreslås ett medelstillskott till LKAB av ytterligare
100 milj. kr. utöver vad regeringen har föreslagit, varvid anförs att
volymen miljö- och beredskapsarbeten bör utökas och planeras i samarbete
med de anställda. Företrädare för dessa har inför utskottet redovisat en rad
realistiska projekt som skulle kunna sättas i gång med kort varsel. Företagsledningen
har inte riktat några erinringar mot behovet av dessa investeringar.
Genom att riksdagen beviljar medel även för dessa arbeten skulle företaget,
enligt utskottets bedömning, få ett större mått av handlingsfrihet när
resultatet av den pågående utredningen om LKAB:s långsiktiga utveckling
föreligger om några månader. Om en ytterligare minskning av LKAB:s
personal då visar sig nödvändig att genomföra på lång sikt, måste utgångspunkten
emellertid vara att inga avskedanden får ske utan att alternativ
sysselsättning först skaffas fram. Utskottet förordar således att riksdagen gör
ett sådant uttalande om LKAB:s personalpolitik under åren 1978 och 1979
som föreslås i motionen 1977/78:1760.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) (=utskottet)

b) med bifall till motionen 1977/78:1760 yrkandet 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
LKAB:s personalpolitik under åren 1978 och 1979,

2. beträffande medelstillskott till LKAB (mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Med
samma” och slutar med "sig till” bort ha följande lydelse:

Med samma motivering föreslår utskottet också att riksdagen med
anledning av motionerna 1977/78:1644 och 1977/78:1760 anvisar ett medelstillskott
till LKAB av 300 milj. kr..

NU 1977/78:50

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:96 och
motionen 1977/78:1644 yrkandet 2 a och med bifall till
motionen 1977/78:1760 yrkandet 2 till Medelstillskott till Luossavaara-Kiirunavaara
AB på tilläggsbudget II till statsbudgeten
för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 300 000 000 kr.,

GOTAB 57882 Slockholm 1978