Med anledning av propositionen 1977/78:72 om förfogandelag m. m. (Betänkande 1977/78:FöU12 Försvarsutskottet)

FöU 1977/78:12

Försvarsutskottets betänkande
1977/78:12

med anledning av propositionen 1977/78:72 om förfogandelag
m. m.

I propositionen 1977/78:72 (försvarsdepartementet) har regeringen - efter
hörande av lagrådet - föreslagit att riksdagen antar i propositionen framlagda
förslag till

1. förfogandelag,

2. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

3. lag om ändring i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för
försvaret m. m.,

4. lag om ändring i krigssjukvårdslagen (1953:688),

5. lag om ändring i lagen (1961:655) om undanförsel och förstöring,

6. lag om ändring i lagen (1964:64) om skyldighet att upplåta inkvarte ringsbostad

i krig m. m.

Propositionen

1 propositionen föreslås en ny förfogandelag som skall ersätta rekvisitionslagen
(1942:583), beredskapsförfogandelagen (1942:584) och allmänna förfogandelagen
(1954:279). Den nya lagen är utformad somen fullmaktslag enligt
13 kap. 6 S regeringsformen. Det innebär att lagen kan sättas i tillämpning när
riket befinner sig i krig eller krigsfara eller när det råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har
befunnit sig i. Lagen omfattar däremot inte s. k. fredskriser och skiljer sig
därigenom från den nuvarande allmänna förfogandelagen, som kan tillämpas
också när det råder utomordentliga förhållanden som har annan orsak än krig
eller krigsfara. Propositionen innebär i övrigt inga genomgripande förändringar
utan syftar främst till en koncentration och förenkling av lagstiftningen
inom förfoganderättens område.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1977/78. 10 sami. Nr 12

FöU 1977/78:12

1 Förslag till
Förfogandelag

Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelser

1 § Kommer riket i krig, träder 4-6 §§ i tillämpning.

2 § Regeringen får föreskriva att 4-6 §§ helt eller delvis skall tillämpas från
tidpunkt som regeringen bestämmer,

1. om riket är i krigsfara,

2. om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av
krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig och om det till följd av dessa
förhållanden föreligger knapphet eller betydande fara för knapphet inom riket
på egendom av vikt för totalförsvaret eller folkförsötjningen,

3. om det befinnes nödvändigt att med hänsyn till försvarsberedskapen
inkalla värnpliktiga till tjänstgöring med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 § 1
mom. värnpliktslagen (1941:967).

Föreskrift enligt första stycket skall underställas riksdagens prövning inom
en månad från det den utfärdades eller, om riksmöte ej pågår, från början av
närmast följande riksmöte. Sker ej underställning eller godkänner riksdagen
ej föreskriften inom två månader från det underställning skedde, upphör
föreskriften att gälla.

3 § Föreligger ej längre förhållande som avses i 1 § eller 2 § första stycket,
skall regeringen föreskriva att tillämpningen av 4-6 §§ skall upphöra.

Förfogande

4 § För att tillgodose totalförsvarets eller folkförsörjningens ofrånkomliga
behov av egendom eller tjänster, som icke utan olägenhet kan tillgodoses på
annat sätt, får för statens eller annans räkning förfogande ske enligt denna
lag.

Förfogande får icke riktas mot staten.

5 § Genom förfogande kan

1. fastighet tagas i anspråk med nyttjanderätt och annan egendom tagas i
anspråk med äganderätt eller nyttjanderätt,

2. nyttjanderätt, servitut eller liknande rätt till egendom upphävas eller
begränsas och nyttjanderätt i andra hand tillskapas,

FöU 1977/78:12

3. ägare eller innehavare av fastighet, gruva, byggnad, industrianläggning
eller annan anläggning eller av transportmedel, arbetsmaskin eller liknande
åläggas att utöva verksamhet för eller på annat sätt medverka till framställning
av egendom för statens eller annans räkning,

4. ägare eller innehavare av lageranläggning åläggas att förvara
egendom,

5. ägare eller innehavare av transportmedel åläggas att ombesörja transporter,

6. viss person åläggas tillfällig uppgift för försvarsmakten som vägvisare,
budbärare, arbetsmanskap eller sjukvårdspersonal.

Ägare eller innehavare av egendom som omfattas av förfogande får icke
överlåta, förbruka, skada, gömma undan eller föra bort egendomen.

6 § Kan förfogande över egendom antagas bli nödvändigt, får ägare eller
innehavare i avvaktan på beslut om förfogande förbjudas att överlåta,
förbruka, skada, gömma undan eller föra bort egendomen (dispositionsförbud).

Har ej beslut om förfogande meddelats och blivit gällande mot ägare eller
innehavare av egendom inom en månad från det dispositionsförbud enligt
första stycket beslutades, upphör förbudet att gälla mot honom. Föreligger
särskilda skäl, kan dock tiden för förbudet förlängas med högst en
månad.

7 § Om förfogande beslutar regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer Förfogande över egendom skall riktas mot bestämd ägare eller
innehavare av egendomen. I fall som avses i 1 i) eller 2 § första stycket 1 eller 2
får dock regeringen föreskriva om förfogande som avser alla eller viss krets av
ägare och innehavare av egendom av det slag som förfogandet gäller.

Dispositionsförbud och förlängning av tiden för sådant förbud beslutas av
den myndighet som har rätt att besluta om förfogandet.

Om förfogande göres för annans räkning än statens, gäller vad som i denna
lag sägs om staten i tillämpliga delar den för vars räkning förfogandet
sker.

8 § Vid tillämpning av denna lag och med stöd av lagen meddelade
föreskrifter skall tillses att den vars rätt beröres icke lider större förfång än
som är nödvändigt. Egendom som oundgängligen behövs för någons
förvärvsverksamhet får ej utan tvingande skäl tagas i anspråk.

9 § Har ägare eller innehavare av byggnad eller del av byggnad, som
omfattas av förfogande, stadigvarande bostad i byggnaden eller skall han i
händelse av utrymning inkvarteras i orten, har han rätt till det bostadsutrymme
i byggnaden som han behöver. Detta gäller dock ej, om hans
utnyttjande av byggnaden skulle medföra allvarligt hinder för den användning
av byggnaden som åsyftas med förfogandet. I sådant fall skall den

FöU 1977/78:12

myndighet som beslutar om förfogandet tillhandahålla annat bostadsutrymme,
om möjligt inom samma eller närbelägen ort.

Första stycket har motsvarande tillämpning på medlem av ägarens eller
innehavarens familj.

10 § Lös egendom som kan antagas bli förbrukad eller förstörd eller
väsentligt minska i värde tages i anspråk med äganderätt. Annan lös
egendom tages i anspråk med nyttjanderätt. Om den myndighet som
meddelar beslutet om förfogande finner lämpligt och ägaren medger det, får
dock egendomen tagas i anspråk i det förra fallet med nyttjanderätt och i det
senare med äganderätt.

Tages fast eller lös egendom i anspråk med nyttjanderätt, skall nyttjanderätten
gälla tills vidare, om ej särskilda skäl föranleder att den bestämmes att
gälla för viss tid.

11 § Ägare eller innehavare av egendom som tages i anspråk är skyldig att
innan han avstår från egendomen se till att den sättes i sådant skick att den
blir användbar för avsett ändamål, om åtgärden enligt vad som är brukligt
skulle ha vidtagits av ägaren eller innehavaren vid frivillig överlåtelse eller
upplåtelse av egendomen.

12 § Ägare eller innehavare av egendom, som tages i anspråk med
nyttjanderätt, är skyldig att tåla eller vidtaga ändring eller förflyttning av
inredning eller utrustning som hör till egendomen och att i övrigt tåla de
åtgärder i fråga om egendomen vilka den myndighet som meddelar beslutet
om förfogande finner nödvändiga.

13 § Ägare eller innehavare av egendom som omfattas av beslut om
förfogande eller dispositionsförbud är skyldig att vårda egendomen samt att,
om det påfordras, avlämna egendom som tages i anspråk genom förfogande.
Tid och plats för avlämnande fastställes av den myndighet som har meddelat
beslutet eller av myndighet som regeringen bestämmer.

Den som icke tillfredsställande kan fullgöra skyldighet enligt första stycket
skall utan dröjsmål anmäla detta till länsstyrelsen eller till den myndighet
som har meddelat beslutet eller bestämmelse om fullgörande av det.

14 § Beslut om förfogande och om dispositionsförbud blir gällande mot
ägare, innehavare eller annan, som avses med beslutet, när han har fått del av
detta. Gäller beslutet egendom och kommer någon först efter delfåendet i det
läget att han, om beslutet ej hade meddelats, skulle ha kunnat råda över
egendomen, blir det gällande mot honom från den senare tidpunkten.

Att beslut om förfogande i visst fall kan verkställas innan det har blivit
gällande mot ägaren eller innehavaren följer av 56 § andra stycket.

FöU 1977/78:12

15 § Egendom, som enligt denna lag tages i anspråk med äganderätt eller
framställes för statens räkning, övergår i statens ägo när den avlämnas eller på
annat sätt kommer i statens besittning.

16 § Mot beslut om förfogande och dispositionsförbud som har meddelats
av annan myndighet än regeringen får talan föras hos regeringen genom
besvär. Om ej annat föreskrives i beslutet, länder det till efterrättelse utan
hinder av anförda besvär.

Ersättning

17 § Vid förfogande utgår ersättning enligt de grunder som anges i 29-36 §§.
Om ersättning för skada till följd av dispositionsförbud föreskrives i 37 §.

Ersättning utges av den för vars räkning beslutet om förfogande eller
dispositionsförbud har meddelats. Är denne annan än staten och fullgör han
ej sin ersättningsskyldighet, skall staten på begäran utge ersättningen. Vad
staten sålunda har utgivit, får staten kräva åter av den ersättningsskyldige.

V ärderingsnämnder

18 § För handläggning av ärenden om ersättning enligt denna lag finns en
central värderingsnämnd (riksvärderingsnämnden) samt lokala värderingsnämnder
till det antal och med de verksamhetsområden som föreskrives av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

För handläggning av ersättningsärenden rörande visst slag av egendom
kan inrättas särskild värderingsnämnd för hela riket. I fråga om sådan nämnd
gäller vad i denna lag föreskrives om riksvärderingsnämnden.

19 § Riksvärderingsnämnden består av ordförande och fyra andra ledamöter.

För varje ledamot finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna i 20-23 SS
om ledamot gäller även ersättare.

20 § Ledamöterna i riksvärderingsnämnden utses för viss tid av regeringen.

Ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i
konkurstillstånd får ej utöva befattning som ledamot. Ordföranden och
ytterligare en ledamot skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv.

21 § Innan ledamot börjar tjänstgöra i riksvärderingsnämnden, skall han ha
avlagt domared.

1* Riksdagen 1977/78. 10 sami. Nr 12

FöU 1977/78:12

22 § Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare skall
tillämpas på ledamot i riksvärderingsnämnden.

23 § Riksvärderingsnämnden är beslutför när ordföranden och minst tre
andra ledamöter är närvarande.

I fråga om omröstning i nämnden skall 16 kap. rättegångsbalken gälla i
tillämpliga delar.

24 § Regeringen kan föreskriva att riksvärderingsnämnden skall arbeta på
avdelningar. Bestämmelserna i 19-23 §§ gäller då i fråga om avdelning.

25 § Lokal värderingsnämnd består av ordförande och två andra ledamöter.

För varje ledamot finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna i 26 § om
ledamot gäller även ersättare.

26 § Ledamöterna i lokal värderingsnämnd utses för viss tid av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer. Uppdrag att vara ledamot får
bara den undandraga sig som har fyllt sextio år eller har haft sådant uppdrag i
tre år eller har förhinder på grund av sin tjänst.

Ledamot skall ha allmän erfarenhet i ersättnings- och värderingsfrågor.
Ledamot i lokal värderingsnämnd för visst slag av egendom skall ha ingående
erfarenhet av värdering av sådan egendom.

Ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i
konkurstillstånd får ej utöva befattning som ledamot. Ej får någon samtidigt
vara ledamot i riksvärderingsnämnden och lokal värderingsnämnd.

27 § Lokal värderingsnämnd är beslutför när nämnden är fulltalig.

1 fråga om omröstning i nämnden skall 16 kap. rättegångsbalken gälla i
tillämpliga delar.

28 § Statens rätt bevakas inför värderingsnämnd av ombud som utses av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Ersättningsgrunder

29 § Tages egendom i anspråk med äganderätt, utgår skälig ersättning för
nödvändiga kostnader vid framställning eller återanskaffning eller, om egendomen
tages i anspråk hos återförsäljare, vid återanskaffning och återförsäljning
av sådan egendom.

30 § Tages egendom i anspråk med nyttjanderätt, utgår skälig ersättning för
förlorad avkastning eller nytta och för kostnader i samband med åtgärd som
avses i 12 § samt för skada på eller avsevärd försämring av egendomen.

FöU 1977/78:12

Första stycket gäller i tillämpliga delar vid förfogande som avses i 5 § första
stycket 2.

31 § Utövas verksamhet enligt 5 § första stycket 3-5, utgår ersättning med
hänsyn till nödvändiga kostnader för verksamheten.

32 § För uppgift som avses i 5 § första stycket 6 och för åtgärd enligt 13 §
första stycket första meningen utgår skälig ersättning.

33 § I den mån det är möjligt och lämpligt skall på förhand föreskrivas det
pris som vid förfogande skall gälla såsom ersättning för egendom, åtgärd eller
tjänst. Sådant pris upptages i taxa.

Taxa fastställes av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av
riksvärderingsnämnden eller lokal värderingsnämnd med beaktande av
29-31 §§. Taxa kan fastställas att gälla för hela riket eller del av riket.

34 § Pris som har föreskrivits med stöd av allmänna prisregleringslagen
(1956:236) gäller vid tillämpning av förfogandelagen som taxepris.

Om riksvärderingsnämnden på grund av särskilda omständigheter finnér
en tillämpning av taxepris vara i visst fall obillig för den ersättningsberättigade,
får nämnden bestämma ersättningen till högre belopp.

35 § Ersättning bestämmes med hänsyn till omständigheterna och gällande
taxepris vid den tid då egendomen avlämnas eller på annat sätt kommer i
statens besittning eller då åtgärden eller tjänsten utföres. Är egendomen i
färdigt skick vid den tidpunkt då beslutet om förfogande meddelas,
bestämmes ersättningen med hänsyn till omständigheterna och gällande
taxepris vid den tidpunkten.

Fastställd ersättning får jämkas efter vad som är skäligt, om ändrade
förhållanden påkallar det.

36 § Har beslut om förfogande meddelats i fråga om egendom och möter ej
genom förvållande av den mot vilken förfogandet riktats hinder att taga
egendomen i besittning för statens räkning, står staten faran för att
egendomen av våda förstöres, försämras eller minskas.

37 § Upphör dispositionsförbud att gälla enligt 6 § andra stycket, utgår skälig
ersättning för skada, som till följd av förbudet har uppkommit på den med
förbudet avsedda egendomen, och för åtgärd enligt 13 § första stycket första
meningen.

Handläggning av ersättningsärenden

38 § Ersättning enligt taxa bestämmes av den myndighet som har meddelat
beslutet om förfogande eller av myndighet som regeringen bestämmer.

Föll 1977/78:12

Ersättning som ej utgår enligt taxa bestämmes av lokal värderingsnämnd.
Om särskilda skäl föreligger, kan riksvärderingsnämnden efter ansökan av
parterna omedelbart taga upp fråga om sådan ersättning. Har enligt 18 § andra
stycket inrättats särskild värderingsnämnd för visst slag av egendom,
bestämmes dock i fråga om sådan egendom ersättning som ej utgår enligt taxa
av den särskilda värderingsnämnden.

Har nyttjanderätt till egendom upplåtits genom frivillig överenskommelse
i stället för att tillskapas genom förfogande och skadas egendomen eller
försämras den avsevärt, skall ersättningsfrågan prövas av lokal värderingsnämnd,
om upplåtaren begär det och skadan eller försämringen ej beaktades
när överenskommelsen ingicks.

39 § Talan mot beslut av annan myndighet än lokal värderingsnämnd i
ärende som avses i 38 § första stycket får av den som begär ersättning föras
hos lokal värderingsnämnd genom besvär.

Mot lokal värderingsnämnds beslut i överklagat ärende eller i ärende om
fastställande av taxa får talan ej föras. I annat fal! får talan mot lokal
värderingsnämnds beslut föras hos riksvärderingsnämnden genom besvär.

Vill någon med stöd av 34 tj andra stycket göra anspråk på ersättning utöver
taxepris, skall han inom besvärstiden göra ansökan om det hos riksvärderingsnämnden.

40 § Mot riksvärderingsnämndens beslut enligt denna lag får talan ej
föras.

Utbetalning av ersättning

41 § Sedan beslut om ersättning har vunnit laga kraft, skall fastställt
ersättningsbelopp genast betalas ut till den ersättningsberättigade, om ej
annat följer av 42-44 SS 42

§ Om någon till säkerhet för fjrdran har panträtt eller retentionsrätt i
egendom som tages i anspråk med äganderätt enligt denna lag, har han rätt att
utfå sin fordran ur ersättningen för egendomen, även om fordringen ej är
förfallen till betalning. I ersättning som nu nämnts inräknas även ersättning i
fall som avses i 5 § första stycket 2.

Utgår enligt denna lag ersättning för skada på eller avsevärd försämring av
egendom, har första stycket motsvarande tillämpning.

Fordran, som avses i första stycket och som ej är förfallen till betalning och
icke löper med ränta före förfallodagen, beräknas till det belopp som efter fem
procent årlig ränta utgör fordringens värde på betalningsdagen. Motsvarande
gäller om utfäst ränta är lägre än fem procent.

43 § I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning, som
fastställts att utgå för skada på eller avsevärd försämring av fastighet, samt

FöU 1977/78:12

om verkan därav gäller i tillämpliga delar expropriationslagen (1972:719).

Kan flera göra anspråk på betalning ur ersättning, som i annat fall än som
avses i forsta stycket fastställts enligt denna lag, och enas de ej om hur
ersättningen skall fördelas mellan dem, skall ersättningen nedsättas hos
överexekutor. I fråga om nedsatt belopp skall i tillämpliga delar iakttagas
lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt
förvar.

44 § Ersättning för egendom som är utmätt skall utges till utmätningsmannen.
Avser ersättningen egendom som är belagd med kvarstad eller ställd
under skingringsförbud, skall ersättningen utges till överexekutor.

Uppgiftsskyldighet m. m.

45 § Den mot vilken förfogande riktas är skyldig att lämna uppgift om rätt
som annan har i fråga om den med förfogandet avsedda egendomen.

46 § I den mån det behövs för att genomföra förfogande i fråga om egendom
skall var och en på anfordran av myndighet som får besluta om förfogandet
lämna uppgift om den mängd av egendomen som han innehar eller som han
har tillverkat eller till vars framställning han har medverkat.

Har någon underlåtit att fullgöra skyldighet enligt första stycket, får
länsstyrelse eller, enligt regeringens bestämmande, annan myndighet förelägga
honom vid vite att fullgöra skyldigheten.

47 § För kontroll av att uppgift som har lämnats enligt 46 § är riktig och
fullständig skall uppgiftsskyldig på begäran av länsstyrelse eller av annan
myndighet som regeringen bestämmer tillhandahålla myndigheten handelsböcker
och andra affärshandlingar på tid och plats som myndigheten
fastställer.

Efterkommer uppgiftsskyldig ej begäran enligt första stycket eller föreligger
särskild anledning till kontroll, får myndighet som sägs i första stycket
besluta om undersökning av kontor, fabrik, butik, serveringslokal, lagerlokal,
ladugård eller annat utrymme eller förvaringsställe, som den uppgiftsskyldige
råder över, och om omhändertagande av hans handelsböcker och andra
affärshandlingar.

Vid undersökning och omhändertagande enligt andra stycket skall bestämmelserna
i 28 kap. rättegångsbalken om husrannsakan gälla i tillämpliga
delar. Myndigheten utövar den befogenhet som vid husrannsakan tillkommer
undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Det åligger polismyndighet
att lämna den handräckning som behövs för undersökningen och
omhändertagandet.

48 § Ägare eller innehavare av egendom, beträffande vilken förberedelser
för förfogande enligt 63 § kommer i fråga, är på begäran av myndighet som

FöU 1977/78:12

regeringen bestämmer skyldig att lämna för sådant ändamål nödvändiga
uppgifter om egendomen och att tillhandahålla den för besiktning på tid och
plats som myndigheten fastställer.

Har någon underlåtit att fullgöra skyldighet enligt första stycket, får
länsstyrelse förelägga honom vid vite att fullgöra skyldigheten.

Efterkommes icke föreläggande vid vite att hålla egendom tillgänglig för
besiktning, får länsstyrelsen i stället för att utsätta nytt vite besluta om
handräckning för att genomföra besiktningen. Sådan handräckning lämnas
av polismyndighet på den försumliges bekostnad.

49 § Skyldighet enligt 45-48 §§ skall fullgöras utan ersättning, om ej
regeringen bestämmer annat.

50 § Mot beslut om föreläggande av vite enligt denna lag får talan ej föras
annat än i samband med talan mot beslut om utdömande av vitet.

Talan mot beslut om åtgärd enligt 47 § andra stycket eller mot länsstyrelses
beslut om handräckning enligt 48 § tredje stycket föres hos kammarrätt
genom besvär. Sådant beslut går i verkställighet utan hinder av anförda
besvär, om ej annat föreskrives i beslutet.

51 § Den som på grund av bestämmelse i denna lag har fått kännedom om
yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande, enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden eller förhållande av betydelse för folkförsörjningen
eller för rikets säkerhet får ej obehörigen yppa eller utnyttja vad han sålunda
har erfarit.

Ansvarsbestämmelser m. m.

52 § Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes, om ej gärningen är
belagd med straff i brottsbalken, den som uppsåtligen

1. bryter mot föreskrift, åläggande, förbud eller villkor som gäller enligt
eller har meddelats med stöd av 5, 6, 11, 12 eller 13 §,

2. underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet som åligger honom enligt 45,
46 eller 48 §,

3. vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som åligger honom enligt 45,46
eller 48 § lämnar oriktig uppgift, om uppgiften innebär fara i bevishänseende,

4. underlåter att efterkomma begäran enligt 47 eller 48 §.

Är brott som avses i första stycket att anse som grovt, dömes till fängelse i
högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas,
om det har skett i vinningssyfte eller har avsett en betydande mängd av
egendom eller eljest har varit av särskilt farlig art.

Begår någon av oaktsamhet gärning som avses i första stycket, dömes till
böter eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst sex månader. I ringa fall
dömes ej till ansvar.

FöU 1977/78:12

Den som har underlåtit att fullgöra skyldighet, som omfattas av vitesföreläggande
enligt denna lag, får icke dömas till straff för underlåtenheten.

53 § Näringsidkare ansvarar för gärning som avses i 52 §, om den har begåtts
i hans rörelse och han har haft eller bort ha vetskap om gärningen.

54 § Har någon begått brott som avses i 52 §, skall egendom, som han i
samband med brottet har mottagit eller genom brottet har undanhållit,
förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilligt. I stället för egendomen
kan dess värde förklaras förverkat.

Äger den brottslige ytterligare sådan egendom som brottet har avsett, kan
även denna förklaras förverkad. Annan egendom som han äger och som
omfattas av beslut om förfogande eller dispositionsförbud kan också förklaras
förverkad, om särskilda skäl föreligger.

55 § Har beslag lagts på egendom, som kan antagas bli förverkad, och är den
underkastad förskämning eller snar förstörelse eller annan nedgång i värde,
får den genast försäljas. Sådan försäljning skall alltid ske om ägaren begär det.
Uppskattas egendomens värde till ettusen kronor eller mera och har ej
försäljning påkallats av ägaren, skall dock tillstånd till försäljningen sökas hos
rätten, om omständigheterna medger detta. Rätten får utan att höra ägaren
meddela beslut i ärendet.

Särskilda bestämmelser

56 § Underlåter någon att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla egendom,
som omfattas av beslut om förfogande, skall polismyndighet lämna den
handräckning som behövs för verkställighet av beslutet. Om dröjsmål kan
medföra fara och polismyndighet icke är tillgänglig, får den myndighet som
har utövat förfoganderätten själv verkställa beslutet.

Är fråga om förfogande för försvarsmaktens behov och skulle dröjsmål
med verkställighet av beslutet om förfogande medföra allvarlig olägenhet, får
myndighet som avses i första stycket vidtaga åtgärd som där sägs, även om
ägaren eller innehavaren icke har fått del av beslutet.

57 § När tillämpningen av 4-6 SS upphör, iakttages vad som föreskrives i
58-61 SS 58

§ Har egendom, som till följd av beslut enligt 5 S första stycket 1 skall
tagas i anspråk med äganderätt, ännu ej övergått i statens ägo vid den i 57 S
angivna tidpunkten, förfaller beslutet.

59 § Har beslut enligt 5 S första stycket 1 eller 2 om ianspråktagande av
egendom med nyttjanderätt ej gått i verkställighet vid den i 57 S angivna
tidpunkten, förfaller beslutet.

FöU 1977/78:12

Har beslutet börjat verkställas före nyssnämnda tidpunkt och avser
nyttjanderätten icke bestämd tid, skall den därefter icke gälla under längre tid
än som erfordras för avveckling av rättsförhållandet. Detsamma gäller om
nyttjanderätt avser bestämd tid och egendomens ägare påfordrar att nyttjanderätten
skall upphöra.

Har beslut enligt 5 § första stycket 2 om upphävande eller begränsning av
nyttjanderätt, servitut eller liknande rätt till egendom ej vunnit laga kraft vid
den i 57 § angivna tidpunkten förfaller beslutet, dock tidigast när annan
genom förfogande i stället tillskapad rätt upphör.

60 § Har beslut om förfogande enligt 5 § första stycket 3-6 ej börjat tillämpas
vid den i 57 § angivna tidpunkten, förfaller beslutet. I annat fall skall beslutet
icke gälla under längre tid än som erfordras för avveckling av rättsförhållandet.

61 § Dispositionsförbud enligt 6 § gäller ej efter den i 57 § angivna tidpunkten.

62 § Genom denna lag inskränkes ej den rätt att tvångsvis taga i anspråk
egendom eller tjänster som följer av annan lagstiftning.

63 § Under fredstid skall förfogande enligt denna lag förberedas enligt de
grunder och av de myndigheter som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

Genom lagen upphäves rekvisitionslagen (1942:583), beredskapsförfogandelagen
(1942:584), rekvisitionsförordningen (1942:586) och allmänna förfogandelagen
(1954:279).

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har
ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

FöU 1977/78:12

2 Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom föreskrives i fråga om civilförsvarslagen (1960:74)'
dels att 70-72, 74 och 76 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 51, 62, 68, 69, 73, 75, 82 och 83 §§ skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

51 $

Har jämlikt 8 S verkskydd tagits i anspråk för uppgifter som ej röra den
anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, skall skälig ersättning utgå
av statsmedel dels för vad som utgivits till verkskyddspersonalen enligt 47 §
tredje stycket, dels för skada å materiel eller annan egendom, därest skadan ej
är ringa.

Anspråk på ersättning prövas i den Anspråk på ersättning prövas i den
ordning som är stadgad beträffande ordning som är stadgad i förfogan -rekvisition för försvarsmaktens be- delagen (1978:000).
hov.

62 $

Den som med stöd av 57 $ första stycket c) eller e) eller 61 § ålagts att
vidtaga eller tåla åtgärd, som avses i nämnda lagrum, är berättigad till skälig
ersättning av statsmedel för kostnad eller skada, som åsamkats honom. Vid
ersättningens bestämmande skall hänsyn tagas till den nytta, åtgärden kan
medföra för honom. Är kostnaden eller skadan ringa, utgår icke ersätt -

ning.

Anspråk på ersättning prövas i den
ordning som är stadgad beträffande
rekvisition för försvarsmaktens behov.

Civilförsvarschef och länsstyrelse
äga under civilförsvarsberedskap
taga i anspråk markområden, byggnader,
utrymmen, livsmedel, transportmedel,
utrustningspersedlar,
materiel och annan egendom, som
innehaves av annan än staten, därest
det finnes erforderligt för att statlig

Anspråk på ersättning prövas i den
ordning som är stadgad i förfogandelagen
(1978:000).

Civilförsvarschef och länsstyrelse
äga under civilförsvarsberedskap
genom förfogande som avses i 5§
första stycket 1 och 2 förfogandelagen
(1978:000) taga i anspråk markområden,
byggnader, utrymmen, livsmedel,
transportmedel, utrustningspersedlar,
materiel och annan egendom,

1 Lagen omtryckt 1975:712.

2 Senaste lydelse 1977:111.

Föll 1977/78:12

Föreslagen lydelse

som innehaves av annan än staten,
därest det finnes erforderligt för att
statlig civilförsvarsuppgift skall kunna
fullgöras och överenskommelse
om egendomens avstående ej kan
träffas tillräckligt skyndsamt. Civilförsvarschef
och länsstyrelse äga
härvid endast taga i anspråk sådan
egendom, som finnes inom deras
verksamhetsområde. Om särskilda
skäl föreligga, får dock länsstyrelse
eller, efter länsstyrelsens medgivande,
civil fö rsvarschef taga / anspråk
motordrivna fordon, släpfordon och
motorredskap utom området, om de
enligt vad därom föreskrives ha uttagits
för civilförsvarets behov.

Ianspråktagande enligt första stycket av byggnad eller del därav för
inkvartering av vårdbehövande i särskild förläggning ävensom ianspråktagande
av utrustning, som erfordras för sådan förläggning, må bestå intill två
veckor från det att driften av förläggningen upphört att vara en civilförsvarsuppgift.

I den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns skyldigheter
enligt 40 § 1 mom. b) och c) att egendom tages i anspråk för kommuns
räkning, skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning såvitt
gäller egendom, som finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgats skall i
fråga om utförande av byggnadsanordning gälla jämväl under tid, då
civilförsvarsberedskap icke råder; förfoganderätten må härvid dock endast
utövas av länsstyrelsen.

Nuvarande lydelse

civilförsvarsuppgift skall kunna fullgöras
och överenskommelse om
egendomens avstående ej kan träffas
tillräckligt skyndsamt. Civilförsvarschef
och länsstyrelse äga härvid
endast taga i anspråk sådan egendom,
som finnes inom deras verksamhetsområde;
dock må efter länsstyrelsens
medgivande civilförsvarschef
taga motorfordon,släpfordon
och motorredskap i anspråk, även om
d q finnas inom annat till länet hörande
civilförsvarsområde.

Då egendom tages i anspråk, skal!
såvitt möjligt hänsyn tagas till ägarens
eller innehavarens tillgång på egendom,
varom fråga är, och behov därav
för sin näring. Vadsom oundgängligen
erfordras för någons näring må ej uran
tvingande skäl tagas i anspråk.

1 fråga om förfogande enligt 68 §
skota 7-15 §$, 17 § forsta stycket,
18-30, 32-36, 38-45, 48-50, 52-56
och 63 §§ förfogandelagen (1978:000)
gälla i tillämpliga delar, om ej annat
föijer av 73 § forsta stycket. Vad i
57-59 §§ samma lag föreskrives skall
äga motsvarande tillämpning, när
civilförsvarsberedskap upphör.

I fråga om gärning som är straffbelagd
i 81 § tillämpas ej 52-54 §§
förfogandelagen.

FöU 1977/78:12

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

73 i

Har under civilförsvarsberedskap
egendom tagits i anspråk jämlikt 68 §
eller åtgärd vidtagits jämlikt 72 §, är
egendomens ägare eller innehavare
berättigad till ersättning enligt de
grunder, som äro stadgade ifråga om
rekvisition för försvarsmaktens behov.
Anspråk på ersättning skall prövas i
den ordning, som gäller för ersättningsanspråk
i anledning av sådan
rekvisition med iakttagande av att
efter taxa utgående ersättning Jastställes
till beloppet av den, som utövar
förfoganderätten. Även om egendom,
som tages i anspråk, är avsedd att
tillhandahållas endast vid särskilda
tillfällen, må ersättningen bestämmas
en gång för alla, dock att inskränkning
icke härigenom sker i rätten till ersättning
för skada, som ej förutsetts.

Har under tid, då civilforsvarsberedskap
icke råder, egendom tagits i
anspråk jämlikt 68 § tredje stycket
andra punkten eller åtgärd vidtagits
jämlikt 72 §, bestämmes ersättning
med tillämpning av expropriationslagen
(1972:719).

Har under tid, då civilforsvarsberedskap
icke råder, egendom tagits i
anspråk jämlikt 68 § tredje stycket
andra meningen eller har i anslutning
härtill åtgärd vidtagits jämlikt 12 §
förfogandelagen (1978:000), bestämmes
ersättning med tillämpning av
expropriationslagen (1972:719).

Ersättning gäldas, om egendomen tagits i anspråk för kommuns räkning,
av kommunen och eljest av staten. Vid fortsatt ianspråktagande enligt 68 §
andra stycket gäldas ersättningen av staten.

I den mån det prövas oundgängligt
för att annan civilförsvarsuppgift än
som avses i 68 § skall kunna fullgöras,
äger civilförsvarsmyndighet, i
enlighet med vad regeringen närmare
förordnar därom, under civilförsvarsberedskap
taga i anspråk egendom,
som innehaves av annan än

I den mån det prövas ou ndgängligt
för att annan civilförsvarsuppgift än
som avses i 68 $ skall kunna fullgöras,
äger civilförsvarsmyndighet, i
enlighet med vad regeringen närmare
förordnar därom, under civilförsvarsberedskap
taga i anspråk egendom,
som innehaves av annan än

FöU 1977/78:12

Nuvarande lydelse

staten. Härvid skola bestämmelserna
i 68-74 §§ lända till efterrättelse
i tillämpliga delar.

Föreslagen lydelse

staten. Härvid skola bestämmelserna
i 68, 69 och 73 §§ lända till
efterrättelse i tillämpliga delar.

Vad som inhämtas genom sådan
upplysning eller sådant tillhandahållande
av handlingar som avses i 47 §
forsta stycket e), vid besiktningjämlikt

65 § eller vid sådan förfrågan, undersökning
eller granskning som avses i

66 § må ej yppas i vidare mån än som
erfordras för vinnande av det avsedda
syftet.

Den som på grund av bestämmelse i
denna lag har fått kännedom om
yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande,
enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden eller
förhållande av betydelse för folkförsörjningen
eller för rikets säkerhet får
ej obehörigen yppa eller utnyttja vad
han sålunda har erfarit.

Över beslut av civilförsvarschef
eller polismyndighet i ärende, som
avses i denna lag, må besvär anföras
hos länsstyrelsen. / samma ordning
föres talan mot kommunal myndighets
beslut enligt 27 och 32 §§.

Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning
enligt 49 eller 54 §,
om ersättning enligt 53 § och
skyddsrumsavgift enligt 55 §, om
uttagande av egendom enligt 76 § eller
om föreläggande av vite vid underlåtenhet
att fullgöra skyldighet enligt
15 § föres talan hos kammarrätten
genom besvär. I samma ordning
föres talan mot beslut, som länsstyrelse
enligt denna lag eller med stöd
därav utfärdade bestämmelser i särskilt
fall meddelat om föreläggande,
föreskrift, tillstånd eller godkännande
i vad angår inrättande, utrustning,
vård eller underhåll av skyddsrum,

Över beslut av civilförsvarschef
eller polismyndighet i ärende, som
avses i denna lag, må besvär anföras
hos länsstyrelsen, om ej annat föijer
av 69 §. Talan mot kommunal
myndighets beslut enligt 27 och
32 §§ föres hos länsstyrelsen genom
besvär.

Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning
enligt 49 eller 54 §,
om ersättning enligt 53 § och
skyddsrumsavgift enligt 55 § eller
om föreläggande av vite vid underlåtenhet
att fullgöra skyldighet enligt
15 § föres talan hos kammarrätten
genom besvär. 1 samma ordning
föres talan mot beslut, som länsstyrelse
enligt denna lag eller med stöd
därav utfärdade bestämmelser i särskilt
fall meddelat om föreläggande,
föreskrift, tillstånd eller godkännande
i vad angår inrättande, utrustning,
vård eller underhåll av skyddsrum,
dock ej beslut enligt 31 §.

3 Senaste lydelse 1977:111.

FöU 1977/78:12

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

dock ej beslut enligt 31 §.

1 övrigt föres talan mot länsstyrelses
beslut enligt denna lag hos
regeringen genom besvär. / samma
ordning fores talan mot civilförsvarsstyrelsens
beslut enligt lagen.

I övrigt föres talan mot länsstyrelses
beslut enligt denna lag hos
regeringen genom besvär, om ej
annalföljerav69 §. Detsamma galler i
fråga om talan mot civilförsvarssty -

relsens beslut enligt lagen.

Talan må icke föras mot beslut, som meddelats enligt 19, 34, 35, 37 eller
58 §.

Under högsta civilförsvarsberedskap så ock eljest när särskilda skäl äro
därtill må myndighet, som meddelat beslut enligt denna lag, förordna att
beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

Regeringen eller myndighet som regeringen utser får bestämma att
förfoganderätt enligt 68 § första stycket första meningen får utövas av chef för
undsättningskår inom civilförsvaret intill utgången av juni 1981. Över beslut
av sådan chef i ärende, som avses i lagen, får talan föras hos länsstyrelsen
genom besvär, om ej annat följer av 69 §.

Till och med utgången av juni 1979 tillämpas 62 § första stycket, 68 5 tredje
stycket och 83 § i lydelsen före den 2 juli 1975,4 i fråga om 83 § första och
tredje styckena dock endast om ej annat följer av 69 S.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har
ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4 Se i fråga om 68 5 1964:65 och 83 5 1971:619. Jfr 1975:553.

FöU 1977/78:12

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd
för försvaret m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1940:358) med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret m. m.1

dels att 11 § skall upphöra att gälla,

dels att i 1-3, 8, 10 och 10a §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att i 1 § ordet ”krigsmaktens” skall bytas ut mot ”försvarsmaktens”,

dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Länsstyrelsen äger ålägga den som driver industriell eller annan verksamhet
av väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjningen att vidtaga
särskilda skyddsåtgärder inom anläggning för driften, såsom anordnande av
bevakning, inhängnad, maskinskydd eller reservförråd, om sådan åtgärd med
hänsyn till fara för spioneri eller sabotage eller för skada genom fientlig
verksamhet finnes påkallad för att förhindra obehörig insyn eller för att
säkerställa driften. I den mån driften avses skola fortgå även då platsen
omedelbart hotas av fientligt anfall, må länsstyrelsen tillika förordna att härav
betingade särskilda anordningar för personalens skydd skola vidtagas.

Om särskilda skäl äro därtill, må länsstyrelsen ålägga jämväl anläggningens
ägare att vidtaga åtgärd, som avses i första stycket.

Den som ålagts vidtaga åtgärd, som avses i denna paragraf,är berättigad till
skälig ersättning av statsmedel för kostnad eller skada, som åsamkas honom
härigenom. Vid ersättningens bestämmande skall hänsyn tagas till den nytta,
som åtgärden kan medföra för honom. Är kostnaden eller skadan ringa, utgår
icke ersättning.

Anspråk på ersättning prövas i den Anspråk på ersättning prövas i den
ordning, som är stadgad beträffande ordning, som är stadgad i förfogan rekvisition

för krigsmaktens behov. delagen (1978:000).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

1 Lagen omtryckt 1960:75. Senaste lydelse av 10 a S 1971:571.

FöU 1977/78:12

4 Förslag till

Lag om ändring i krigssjukvårdslagen (1953:688)

Härigenom föreskrives i fråga om krigssjukvårdslagen (1953:688)'
dels att 12 § skall upphöra att gälla,

dels att i 3-7, 8, 9, 9a och 10 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot
”regeringen”,

dels att i 1 och 2 §§ samt 4 § 1 mom. ordet ”krigsmakten” i olika
böjningsformer skall bytas ut mot ”försvarsmakten” i motsvarande form,
dels att 7 a § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Då 3 § tillämpas skall, utan hinder
av vad i allmänna förfogandelagen
finnes stadgat om förutsättningarna
för lagens tillämpning, nämnda lag i
erforderliga delar gälla för att tillgodose
det allmänt civila medicinalväsendets
och det civila veterinärväsendets
behov.

Föreslagen lydelse

Då 3 § tillämpas skall, utan hinder
av vad i förfogandelagen (1978:000)
finnes stadgat om förutsättningarna
för lagens tillämpning, nämnda lag i
erforderliga delar gälla för att tillgodose
det allmänt civila medicinalväsendets
och det civila veterinärväsendets
behov.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

1 Lagen omtryckt 1966:52.
Senaste lydelse av
lagens rubrik 1966:52

1 S 1971:1112
8 § 1966:419.

Föl) 1977/78:12

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:655) om undanförsei och förstöring

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1961:655) om undanförsei och
förstöring

dets att i 1, 5 och 9-11 §§ ordet "Konungen” skall bytas ut mot
"regeringen”,

dels att i 10 § ordet "krigsmaktens” skall bytas ut mot "försvarsmaktens”,

dels att 4 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

För transport av egendom, som dess ägare eller innehavare verkställt till
fullgörande av beslut om undanförsei, så ock för medverkan vid förberedande
åtgärder eller biträde vid undanförselns genomförande utgår ersättning av
statsmedel i den mån särskilda omständigheter ej annat föranleda. Har
kostnad eljest åsamkats ägaren eller innehavaren till följd av undanförsei och
står kostnaden i uppenbart missförhållande till den nytta åtgärden kan hava
medfört för honom, är han för sådan kostnad berättigad till skälig ersättning
av statsmedel.

Har egendom undanförts genom myndighets försorg, är ägaren eller
innehavaren pliktig att återgälda myndigheten kostnaden härför i den mån
han enligt vad i första stycket sägs skolat svara för kostnaden, därest han själv
verkställt transporten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om kostnad, som myndighet haft för vård av undanförd egendom.

Anspråk på ersättning enligt första Anspråk på ersättning enligt första

stycket prövas i den ordning som är stycket prövas i den ordning som är

stadgad beträffande rekvisition för stadgad /' förfogandelagen

krigsmaktens behov. (1978:000).

Har beslut om undanförsei eller
förstöring meddelats, äger myndighet,
som Konungen bestämmer, taga
i anspråk markområden, byggnader,
utrymmen, transportmedel och
materiel ävensom vad eljest må
finnas erforderligt för fullgörande av
uppgift enligt denna lag, och skall
därvid vad i allmänna förfögandedelagen
stadgas äga tillämpning.

Har beslut om undanförsei eller
förstöring meddelats, äger myndighet,
som regeringen bestämmer, taga
i anspråk markområden, byggnader,
utrymmen, transportmedel och
materiel ävensom vad eljest må
finnas erforderligt för fullgörande av
uppgift enligt denna lag, och skall
därvid vad i förfogandelagen
(1978:000) stadgas äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

FöU 1977/78:12

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:64) om skyldighet att upplåta
inkvarteringsbostad i krig m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964:64) om skyldighet att upplåta
inkvarteringsbostad i krig m. m.
dels att 10 § skall upphöra att gälla,

dels att i 1 och 2 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 4, 6 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

För upplåtelse av inkvarteringsbostad enligt denna lag är inkvarteringsvärden
berättigad till skälig ersättning av den inkvarterade, i den mån
ersättning ej utgår av statsmedel till följd av ianspråktagande med förfoganderätt.

Om inkvarteringsvärd och inkvarterad ej enas om annat, skall ersättningen
beräknas efter de grunder, som fastställts vid civilförsvarets ianspråktagande
av inkvarteringsbostaden med förfoganderätt. Har sådant ianspråktagande ej
förekommit eller har inkvarteringsförhållandet väsentligt ändrats efter
sådant ianspråktagande, skall, om parterna ej enas om ersättningen, denna
bestämmas såsom om inkvarteringsbostaden nyttjades efter ianspråktagande
med civilförsvarets förfoganderätt.

I fall som avses i andra stycket I fall som avses i andra stycket
fastställes ersättningen, om den skall fastställes ersättningen, om den skall

utgå efter taxa, av beredskapsnämn- utgå efter taxa, av beredskapsnämn den

och eljest av allmän lokal värde- den och eljest av lokal värderings ringsnämnd,

som omförmäles i nämnd, som omförmäles ifötfogan rekvisilionslagen.

delagen (1978:000).

6 §

För skada, som uppkommit å upplåten bostad eller utrustning till följd av
upplåtelsen, är den skadelidande, om skadan ej är att anse såsom ringa,
berättigad till skälig ersättning av statsmedel.

Anspråk på ersättning prövas och Anspråk på ersättning prövas och
ersättningen gäldas i den ordning ersättningen gäldas i den ordning

som är föreskriven i fråga om ersätt- som är föreskriven i fråga om ersättning
för skada å egendom, vilken ning för skada å egendom, vilken

tagits i anspråk enligt rekvisitionsla- tagits i anspråk enligt förfögandcla gen.

gen (1978:000).

9 §

Talan mot beslut av beredskaps- Talan mot beslut av beredskapsnämnd
om ersättning, som skall utgå nämnd om ersättning, som skall utgå

FöU 1977/78:12

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

efter taxa, fores genom besvär hos
den allmänna lokala värderingsnämnden.
Mot annat av kommun meddelat
beslut enligt denna lag fores talan
genom besvär hos länsstyrelsen;
klagan må dock ej förås över anvisning
av inkvarteringsbostad.

Talan mot beslut av allmän lokal
värderingsnämnd föres hos riksvärderingsnämnden.

efter taxa, föres genom besvär hos
lokal värderingsnämnd. Mot annat av
kommun meddelat beslut enligt
denna lag föres talan genom besvär
hos länsstyrelsen; klagan må dock ej
föras över anvisning av inkvarteringsbostad.

Talan mot beslut av lokal värderingsnämnd
föres hos riksvärderingsnämnden.

Över beslut, som meddelats av civilförsvarsmyndighet enligt denna lag,
ävensom över länsstyrelsens eller riksvärderingsnämndens beslut må klagan
ej föras.

Av beredskapsnämnd meddelat återkallelsebeslut enligt 2 § eller föreläggande,
som meddelats med stöd av 3 §, skall, om så bestämts i beslutet eller
föreläggandet, lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

Utskottet

Vid krig eller krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden kan
samhällsintresset kräva att myndigheterna gör eller underlåter något som
inkräktar på eller begränsar de rättigheter som under normala förhållanden
tillkommer medborgarna, företag eller institutioner. Det ligger i sakens natur
att sådana åtgärder ofta måste beslutas snabbt för att få avsedd verkan. Av
detta följer att riksdagens beslut inte kan avvaktas innan en sådan åtgärd
vidtas hur önskvärt detta än i och för sig hade varit. Riksdagens inflytande
måste dock säkerställas i största möjliga utsträckning. Detta har hittills skett
på det sättet att riksdagen har antagit beredskapslagar som skall användas i
här avsedda situationer men som ger regeringen bemyndigande att besluta
om att sätta lagarna i tillämpning. Vår administrativa försvarsberedskap
bygger på dessa s. k. fullmaktslagar.

Förslaget till förfogandelag m. m. bygger på 13 kap. 6 § regeringsformen
och syftar till en koncentration och förenkling av förfogandelagstiftningen.
Endast försörjningspolitiska intressen skall få tillgodoses inom ramen för
denna lagstiftning. Förfogande får alltså omfatta endast egendom som är av
vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen. I en bristsituation som inte har
sin grund i krig eller krigsfara måste man finna stöd i annan lag än
förfogandelagen för åtgärder som innebär att egendom fråntas enskilda.

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran. Utskottet tillstyrker att
riksdagen beslutar enligt regeringens förslag.

FöU 1977/78:12

Om regeringen har föreskrivit att förfogandelagen eller del därav skall
tillämpas, måste sådan föreskrift underställas riksdagens prövning. Reglerna
för sådan underställning är i förslaget till förfogandelag (2 §) utformade på
samma sätt som i 3 § regeringens förslag till ransoneringslag (prop. 1977/
78:75). Motionen 1977/78:1045 (vpk) - som har väckts med anledning av
förslaget till ransoneringslag - innehåller synpunkter beträffande underställning.
I denna del hänvisas här till utskottets betänkande FöU 1977/78:13.

1 detta sammanhang vill utskottet erinra om att landets administrativa
beredskap berördes i samband med 1977 års försvarsbeslut. Beträffande
totalförsvarets fortsatta utveckling uttalade försvarsutskottet (FöU 1976/
77:13 s. 22) bl. a. att den administrativa beredskapen är mycket betydelsefull
och att den fortlöpande bör ses över och anpassas till nya förutsättningar,
t. ex. till förskjutningen från offentligrättslig till avtalsmässig reglering av
administrativa frågor. Det bör påpekas att bl. a. åtskilliga frågor om anställnings-
och arbetsvillkor för anställda som medverkar i krigsproduktion och
folkförsörjning återstår att lösa.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen antar förslaget till förfogandelag,

2. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen
(1960:74),

3. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1940:358)
med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.,

4. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i krigssjukvårdslagen
(1953:688),

5. att riksdagen antar förslaget till lagom ändring i lagen (1961:655)
om undanförsel och förstöring,

6. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1964:64)
om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i krig m. m.

Stockholm den 28 mars 1978

På försvarsutskottets vägnar
BENGT GUSTAVSSON

Närvarande: Bengt Gustavsson (s), Eric Holmqvist (s), Gusti Gustavsson (s),
Karl Bengtsson (fp). Gudrun Sundström (s), Gunnar Björk i Gävle (c), Roland
Brännström (s), Gunnar Oskarson (m), Ulla Ekelund (c), Hans Lindblad (fp),
Karl-Erik Svartberg (s), Olle Aulin (m), Yvonne Hedvall (m) och Stina
Eliasson (c).