Med anledning av propositionen 1977/78:31 om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s. k. obrutna fjällområden jämte motioner (Betänkande 1977/78:CU8 Civilutskottet)

CU 1977/78:8

Civilutskottets betänkande
1977/78:8

med anledning av propositionen 1977/78:31 om riktlinjer i den
fysiska riksplaneringen för vissa s. k. obrutna fjällområden jämte
motioner

Propositionen

I propositionen 1977/78:31 föreslås riksdagen godkänna de i regeringsprotokollet
förordade preciseringarna och kompletteringarna till riktlinjerna för
hushållning med mark och vatten i fjällområdet.

I propositionen anges 14 områden i fjällvärlden, s. k. obrutna fjällområden,
som f. n. är relativt orörda och som även framgent bör undantas från tyngre
exploateringsföretag. Det föreslås i propositionen att som en riktlinje i den
fysiska riksplaneringen bör gälla att anläggande av bl. a. vägar, vattenkraftstationer
och gruvor samt ett intensivt skogsbruk i princip inte bör komma i
fråga inom de aktuella områdena. Förslagen utgör en direkt uppföljning av de
riktlinjer för hushållning med mark och vatten som riksdagen beslöt om år
1972.

Det konstateras i propositionen att befintliga rättsliga instrument torde
vara tillräckliga för att trygga att markanvändningen inom de obrutna
fjällområdena följer de föreslagna riktlinjerna. Någon ny eller förändrad
lagstiftning föreslås således inte. Det förutsätts att de riktlinjer för markanvändningen
som föreslås i propositionen följs upp av bl. a. länsstyrelser och
kommuner genom fortsatta åtgärder i form av naturskydd och planläggning.

Avgränsningen av de 14 föreslagna obrutna fjällområdena kommenteras
översiktligt i propositionen. Länsstyrelserna föreslås få uppdrag att efter
samråd med berörda parter lämna regeringen förslag beträffande områdenas
gränser i detalj. Länsstyrelserna bör vidare svara för att informera berörda
myndigheter, organisationer och enskilda om de obrutna fjällområdenas
avgränsning och riktlinjerna för markanvändningen inom dessa.

Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang de med anledning av propositionen
väckta motionerna 1977/78:

46 av Filip Johansson (c) och Torsten Stridsman (c) vari hemställs att
riksdagen beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande skogsbruk samt prospektering och gruvdrift,

2. att avvisa propositionen 1977/78:31 i den del den föreslår ett negativt
ställningstagande till Ritsemvägens förlängning till Norge,

1 Riksdagen 1977/78. 19 sami. Nr 8

CU 1977/78:8

125 av Börje Nilsson m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen beslutar att som sin
mening ge regeringen till känna

1. att de obrutna fjällområdena på lämpligt sätt - genom anläggningar och
tekniska hjälpmedel - görs tillgängliga även för rörelsehindrade och äldre
medborgare,

2. att länsstyrelse skall äga rätt att besluta om nyanläggning och disposition
av tekniska hjälpmedel inom obrutna fjällområden,

126 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. (c, m, fp) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att vägen mellan norra Fjällnäs och
Ammarnäs i Västerbottens län må kunna byggas utan ytterligare omprövning,

127 av Eva Winther (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts om prospektering och gruvbrytning
inom de orörda fjällområdena,

142 av Per Bergman (s) vari hemställs att riksdagen

1. godkänner riktlinjerna för brytning av malmer och mineral inom
obrutna fjällområden med utformning som klart ansluter till de faktiska
möjligheterna att hävda riktlinjernas efterlevnad,

2. som sin mening ger regeringen till känna att ytterligare överväganden
beträffande regleringen av konflikter mellan gruvintresset samt plan- och
skyddsintressen av rikskaraktär bör göras,

143 av Roland Brännström m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen uttalar

1. att namnet på ett av de föreslagna obrutna fjällområdena skall vara
Tärna-Arjeplogsfjällen i stället för Täma-Graddis,

2. att regeringen, med beaktande av vad som framförts i denna motion,
ytterligare bör utreda frågan om övriga områdens benämning och meddela
anvisningar härom samtidigt med beslutet om deras exakta avgränsning,

144 av Stina Eliasson (c) och Per Stjernström (c) vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande skogsbruket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vägförbindelse Storjola-Ankarvattnet,

145 av Arne Nygren (s) vari föreslås att riksdagen beslutar att av regeringen
begära förslag till en samhällsflnansierad översiktsprospektering inom
obrutna fjällområden med den målsättning som redovisas i motionen,

175 av Ingvar Svanberg m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen godkänner de i
propositionen 1977/78:31 förordade preciseringarna och kompletteringarna
till riktlinjerna för hushållning med mark och vatten med de ändringar som
förordas i motionen,

188 av Olof Palme m. fl. vari föreslås att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om vägningen av gruvintressen
mot bevarandeintressen samt om ett statligt ansvar för prospekteringen inom
de obrutna fjällområdena.

CU 1977/78:8

Utskottet

Allmänna överväganden

Riksdagen föreslås godkänna riktlinjer inom den fysiska riksplaneringens
ram, riktlinjer som innebär att 14 områden i fjällvärlden, s. k. obrutna
fjällområden, bör undantas från all tyngre exploatering. Riktlinjerna är
översiktliga och anges utformade med hänsyn till att kunskaper fortfarande
saknas i viss utsträckning om områdenas värde från naturvårdssynpunkt och
om det ekonomiska utbyte som olika slag av utnyttjande av områdenas
naturresurser skulle kunna ge. Beslutet avses följas av fortsatta planeringsoch
naturvårdsåtgärder inom de berörda områdena. När underlag därför
föreligger bör enligt propositionen frågan tas upp om att förstärka skyddet för
de från naturvårdssynpunkt mest skyddsvärda områdena - genom utvidgning
av befintliga nationalparker eller bildandet av nya sådana eller genom
användning av andra skyddsformer i naturvårdslagen (NVL). Det närmaste
syftet är att nu lägga fast sådana riktlinjer för planeringen som slår vakt om
väsentliga bevarandeintressen och som innebär att handlingsfriheten bibehålls.

Avgränsningen av områdena läggs inte fast i detalj. Länsstyrelserna skall få
i uppdrag att lämna förslag till närmare avgränsningar, varefter regeringen
avses fatta beslut i frågan.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot förslagets allmänna
inriktning som innebär en av riksdagen tidigare förutsatt precisering av de för
fjällvärlden nu gällande riktlinjerna.

1 motionen 1977/78:143 (s) föreslås riksdagen uttala att det område som i
propositionen kallas Tärna-Graddis bör benämnas Tärna-Arjeplogsfjällen
(yrkandet 1), samt att regeringen med beaktande av vad som framförts i
motionen bör ytterligare utreda frågan om övriga områdens benämning och
meddela anvisningar härom samtidigt med beslut om deras exakta avgränsning
(yrkandet 2).

Vad motionärerna anfört bör enligt utskottets mening närmare prövas av
regeringen så snart som möjligt. Det förhållandet att utskottet i detta
betänkande använder sig av beteckningar enligt propositionen uttrycker inte
ett ställningstagande i frågan. Vad utskottet anfört bör riksdagen med
anledning av motionen som sin mening ge regeringen till känna.

Riktlinjerna

De förordade riktlinjerna avses, liksom övriga riktlinjer inom den fysiska
riksplaneringen, inte få några omedelbara rättsverkningar. De avses bli
vägledande för regeringens handlande vid alla beslut om sådan markanvändning
som riktlinjerna avser. De statliga myndigheterna har anbefallts att
beakta riktlinjerna. Riktlinjerna har förutsatts bli vägledande också för den
kommunala planeringen. Regeringen har enligt 10 a § byggnadslagen (BL)

1* Riksdagen 1977178. 19 sami Nr 8

CU 1977/78:8

befogenhet att, om det är nödvändigt för att tillgodose riksintressen,
föreskriva att generalplan skall upprättas för att tillgodose det aktuella
riksintresset. Bestämmelsen ger dock inte regeringen möjlighet att i alla lägen
få till stånd en fastställd generalplan eftersom fastställelse kan ske endast på
kommuns begäran. Det ligger i sakens natur att riktlinjernas tillämpning
också måste ligga inom ramen för gällande lagstiftning även i övrigt. Som
anförs i propositionen innebär de inte att någon ny tillståndsplikt införs.

Civilutskottet (CU 1975/76:1 s. 26)betonade i anslutning till redovisningen
av programskedet att intresseredovisningarna inte bör begränsas till en
precisering av bevarandeanspråk utan också så långt som möljligt ta upp ännu
inte preciserade exploateringsanspråk även utanför fritidssektorn. Utskottet
ansåg att det också beträffande fjällen är viktigt att eventuella konfliktområden
kan preciseras på ett så tidigt stadium som möjligt. Utskottet
konstaterar nu att uppläggningen av förslagen i propositionen utgår från detta
synsätt. Förslagen innebär sålunda att särskilda redovisningar gjorts bl. a.
beträffande de närmast aktuella anspråken på ett markutnyttjande som kan
komma i konflikt med bevarandeintressena. Genom remissbehandlingen av
naturvårdsverkets och planverkets rapport Obrutna fjällområden har de
motstående intressena så långt som nu är möjligt fått en aktuell belysning.

Som också ovan angetts har riktlinjerna utformats med hänsyn till att
kunskaper fortfarande saknas i viss utsträckning såväl om värderingar från
naturvårdssynpunkt som om exploateringsintressenas tyngd. Remissinstanserna
är positiva till de grundläggande principerna. Invändningarna riktarsig i
allt väsentligt mot enskildheter i vad gäller gränsdragningen samt mot
förslagets konsekvenser för vissa verksamheter, främst skogsbruket och
gruvindustrin. Också de med anledning av propositionen väckta motionerna
ger samma allmänna bild. Utskottet vill i detta sammanhang notera att inte i
något fall kritik riktats mot utgångspunkten att statsmakterna skall lägga fast
riktlinjer som får hävdas med existerande genomförandemöjligheter och som
också förutsatts vara vägledande för den kommunala planeringen.

Utskottet anser sig kunna utgå från att de kvarstående motsättningar som -helt naturligt - kan synas föreligga mellan nationella, regionala och lokala
intressen också på denna sektor kan komma att överbryggas. Den fortlöpande
kompletteringen av planeringsinsatserna bör leda till att den fysiska riksplaneringen
- som avsett - kommer att uppfattas som en positiv planering och
inte endast som ett system av restriktioner.

Förslaget i propositionen innefattar som riktlinje att nya vägar och järnvägar
i princip inte bör få anläggas inom de aktuella områdena. Undantag från
principen kan göras beträffande sådana vägar som slutar blint inom områdena
och som medför en så begränsad omgivningspåverkan att de inte förändrar
karaktären på områdena.

Den restriktiva inställning som de förordade riktlinjerna speglar är enligt
utskottets mening en naturlig följd av det ursprungliga och av riksdagen

CU 1977/78:8

tidigare godtagna syftet att skydda vad som tidigare kallades väglösa
vildmarksområden. Uttalandenas samband med övriga i det följande
behandlade riktlinjer måste dock betonas: ett eljest godkänt exploateringsanspråk
som kräver väg måste således behandlas som en enhetlig fråga.

I motionen 1977/78:125 (s) föreslås riksdagen uttala att områdena på
lämpligt sätt, genom anläggningar och tekniska hjälpmedel, görs tillgängliga
även för rörelsehindrade och äldre samt att länsstyrelse skall äga rätt att
besluta om nyanläggning och disposition av tekniska hjälpmedel inom
obrutna fjällområden.

Motionen har av utskottet uppfattats inte som syftande till att ändra
områdenas avsedda skyddade karaktär utan i stället som ett förord för att de
kommunikationsmöjligheter och anläggningar som kan tillåtas i möjlig mån
anpassas till de särskilda krav som rörelsehindrade m. m. kan ställa. Med
denna utgångspunkt anser sig utskottet inte ha några principiella invändningar
mot motionärernas syfte. Utskottet är dock inte berett att i detta
sammanhang göra några särskilda uttalanden om den fortsatta planeringen i
detta syfte av områdena, vare sig den faller inom kommunernas, länsstyrelsernas
eller naturvårdsverkets kompetensområde. Frågorna bör kunna tas
upp i anslutning till fortsatt behandling av rekreations- och turistpolitikens
inriktning och ligger där väl i linje med redan godtagna allmänna målsättningar.
Utskottet vill även erinra om att dessa målsättningar bör prägla också
anläggningar utanför de här aktuella områdena. Den specifika frågan om
skotertrafik kommer att behandlas i annat sammanhang. Motionen bör med
hänsyn till det anförda inte leda till något riksdagens uttalande enligt förslaget.

I motioner upptagna frågor om vissa vägar behandlar utskottet nedan i
anslutning till överväganden om respektive områdes avgränsning.

Vad gäller möjligheterna att hävda riktlinjernas efterlevnad hänvisas i
propositionen till de instrument som kan reglera tillkomsten av vägkrävande
anläggningar, till naturvårdslagens regler och till att statliga myndigheter
medverkar vid tillkomsten av bl. a. nya vägar. Härtill bör läggas också bl. a. en
erinran om 1 kap. 4 § andra stycket lagen om enskilda vägar.

De i propositionen förordade riktlinjerna för bebyggelse i områdena
innebär sammanfattningsvis följande. Endast sådan byggnads- och anläggningsverksamhet
bör få komma i fråga som har samband med de areella
näringarna, den vetenskapliga forskningen, fjällräddningen och den lättare
turismen. Viss komplettering av bebyggelse för fast bosättning kan dock få
ske. Områden som nu är obebyggda bör däremot inte tas i anspråk. I centrala
delar av områdena, vildmarkskärnorna, bör i avvaktan på ytterligare
utredning gälla att de undantas också från utbyggnad av ytterligare övernattningsstugor
för turism.

Utskottet noterar att riktlinjer för bebyggelse liksom för vägar praktiskt
inverkar också på möjligheten att utöva annan verksamhet, i detta fall
närmast gruvdrift och annan mineralutvinning.

CU 1977/78:8

De förordade riktlinjerna i denna del drar därutöver särskild uppmärksamhet
till sig när det gäller utbyggnad för turistanläggningar. Bostadsministern
anför att det är naturligt att inom de obrutna fjällområdena endast
lokaliseras sådana frilufts- och turistanläggningar som är inriktade på de
naturgivna förutsättningarna, dvs. i första hand skidturer, fotvandringar och
fiske. Anläggningar med utrustning för andra typer av aktiviteter föreslås
däremot inte tillåtas. De motstående intressena har manifesterats i att ett stort
antal turistanläggningar och ledutbyggnader planeras i de aktuella områdena.

Utskottet, som inte har att bereda frågor om naturvårds- och friluftsverksamheten
annat än i delar som berör riktlinjer för markanvändningen, noterar
i detta sammanhang att de aviserade närmare riktlinjerna inte torde ha avsetts
begränsa kommunernas uppgifter i detta hänseende (se även interpellationssvar
1977-11-29).

Något yrkande om ändring i de föreslagna riktlinjerna för byggande har inte
förordats i motionerna. Inte heller utskottet har några erinringar mot förslaget
i denna del.

Utskottet delar också bedömningen att byggnads- och naturvårdslagstiftningen
torde ge tillräckliga möjligheter att genomföra riktlinjernas intentioner.

I fråga om vattenkraftsutbyggnad förordas att områdena i princip bör vara
undantagna från fortsatt utbyggnad, men att regeringen bör ha möjlighet att
ge tillstånd till sådana företag som ger ringa eller ingen negativ miljöpåverkan
- något som förutsätts inträffa endast i utomordentligt få fall.

Utskottet får i denna del hänvisa till i betänkandet CU 1977/78:9
redovisade bedömningar.

När det gäller kraftledningar förordas som riktlinjer att stamlinjer och
regionala nät inte bör få anläggas men att anläggningar för lokal distribution i
vissa fall bör kunna medges med hänsyn till den lokala befolkningens behov
eller de areella näringarnas intressen.

Utskottet har tidigare haft anledning att beröra samordningen mellan den
sektoriella planeringen och riktlinjer för den fysiska riksplaneringen. Senast i
betänkandet CU 1976/77:24 redovisades då pågående arbete i denna del.
Dessa uppgifter ledde till att utskottet då förutsatte snara lösningar,
varigenom samordnade bedömningar skulle kunna ske. Enligt vad numera
upplysts har intentionerna endast delvis kunnat uppfyllas. Enligt utskottets
mening bör regeringen ägna dessa frågor fortsatt uppmärksamhet.

De förordade riktlinjerna avses emellertid inte innebära hinder för att
lämna koncession för en kraftledning mellan Ritsem och Norge. Regeringen
har i denna del förbehållit sig full handlingsfrihet. Koncessionsfrågan uppges
komma att inom kort avgöras av regeringen.

De förordade riktlinjerna i denna del har inte mött invändning i motionerna.
I motionen 1977/78:175 (s) anförs att motionärerna ansluter sig till att
regeringen får handlingsfrihet beträffande kraftledningen till Norge.

CU 1977/78:8

Utskottet tillstyrker de förordade riktlinjerna.

I fråga om brytning av malmer och mineral redovisas en splittrad remissbild.
De av bostadsministern förordade riktlinjerna utgår beträffande gruvdrift och
annan mineralutvinning från den allmänna utgångspunkten att det är
angeläget att utvecklingsmöjligheterna för vårt lands gruvnäring blir goda
liksom att det inte kan uteslutas att starka önskemål om brytning kan komma
att föras fram. En vägning mot bevarandeintressena leder emellertid fram till
slutsatsen att gruvdrift i områdena bör tillåtas endast om mycket starka
samhällsintressen talar för detta. En från samhällets synpunkt mycket
angelägen gruvdrift bör dock enligt bostadsministern tillåtas endast under
den förutsättningen att brytningen kan genomföras på ett sådant sätt att
områdets tillgänglighet inte ökar väsentligt och att skadan från naturvårdssynpunkt
blir liten. Föreligger denna förutsättning bör enligt propositionen
regeringen kunna ge tillstånd till gruvdrift.

Mot de sålunda formulerade riktlinjerna görs invändningar och uttalanden
i flera motioner. Sålunda föreslås i motionen 1977/78:46 (c), yrkandet 1
(delvis), att riksdagen uttalar dels att det är värdefullt att det - enligt
motionärernas mening i propositionen - klart slås fast att handlingsfriheten
för framtiden skall bibehållas, dels att det bör bli möjligt för regeringen att
positivt pröva gruvdrift om sådan från samhällsekonomisk synpunkt bedöms
nödvändig och angelägen. 1 motionen 1977/78:127 (fp) (delvis) föreslås
riksdagen uttala att riktlinjerna inte får innebära att möjligheterna till
sysselsättning och utveckling försvåras och att prövningsförfarandet bör
underlättas genom att regeringen alltid bör kunna ge tillstånd till brytning.
Motionen 1977/78:188 (s) innehåller i denna del den motsatta uppfattningen,
nämligen att vägningen mellan bevarandeintresset och ett från samhällsekonomisk
och sysselsättningspolitisk synpunkt klart motiverat brytningsintresse
bör hänskjutas till riksdagens avgörande.

Utskottet ansluter sig till det grundläggande innehållet i de i propositionen
förordade riktlinjerna, dvs. att endast mycket starka samhällsintressen bör
leda till att gruvdrift bör komma i fråga. Den förordade och preciserade
förutsättningen att områdets tillgänglighet inte ökar väsentligt och att skadan
från naturvårdssynpunkt blir liten kan emellertid knappast strikt hävdas mot
de tyngst motiverade brytningsintressena. Konflikten får då lösas från fall till
fall genom beslut, i regel vid prövning av fråga om gränsändring. Den restriktiva
utgångspunkten bör slås fast för att inte grundläggande syften skall
gå förlorade, men avvägningarna måste i praktisk hantering bli beroende
också av den vikt man tillmäter ett aktuellt brytningsprojekt. Syftet med
motionerna 1977/78:46 (c), yrkandet 1, och 127 (fp) i motsvarande del får
därmed anses tillgodosett.

När det gäller sättet att lösa en sådan konflikt har i propositionen angetts att
regeringen - med stöd i första hand av 136 a § byggnadslagen - skulle kunna
medge rätt till gruvbrytning i vissa fall inom ett obrutet fjällområde och
sålunda utan att gränserna för området ändras. Å andra sidan föreslås i
motionen 1977/78:188 (s) att riksdagen och inte regeringen skall pröva dessa

CU 1977/78:8

fall, då möjligen som avsteg från gällande riktlinjer eller som en fråga om
gränsändring.

Det är enligt utskottets mening uppebart att den i propositionen förordade
metoden medger en smidig hantering av tillståndsfrågorna inom riktlinjernas
ram. 1 de fall där riktlinjerna lägger hinder i vägen för ett regeringens
medgivande men gruvintresset är mycket starkt motiverat återstår alltid
möjligheten att hänskjuta den bakomliggande frågan till riksdagen. Ståndpunkterna
kan sålunda förenas. Motionärernas intresse får anses tillgodosett
även enligt propositionsförslaget, vilket tillstyrks av utskottet. Motionen
1977/78:188 i motsvarande del avstyrks sålunda.

När det gäller prospektering innebär förslaget till riktlinjer att sådan även i
fortsättningen bör kunna bedrivas inom huvuddelen av områdena. Vidare
anförs att det är av vikt att samhället tillförsäkras kontroll över dels sådan
prospektering som förutsätter påtagliga ingrepp i naturen, dels också annan
typ av prospektering inom de känsligaste områdena. Några särskilda åtgärder
för en reglering mer i detalj föreslås dock inte i detta sammanhang.

Förslaget till riktlinjer i denna del har inte mött erinran och tillstyrks av
utskottet.

Oro har uttryckts för att en stark restrikti vitet mot gruvbrytning leder til I att
prospektering nästan upphör i fjällområdet. Bostadsministern anför att om
denna prospektering skulle sjunka till en oacceptabelt låg nivå bör åtgärder för
att åstadkomma ytterligare undersökningsinsatser övervägas. I anslutning
härtill aviseras att mineralpolitiska utredningen skall få i uppdrag att komma
med förslag till hur riktlinjerna för gruvbrytning skall kunna förenas med en
från samhällets synpunkt önskvärd nivå på prospekteringsinsatserna.

Motsvarande grundläggande bedömningar har tagits till utgångspunkt för
förslag i motioner. Sålunda föreslås i motionen 1977/78:127 (fp) att riksdagen
betonar vikten av att en fördjupad geologisk kartläggning sker och att
prospekteringsarbetet får fortgå och intensifieras. I motionen 1977/78:188 (s)
begärs att riksdagen nu dels gör ett klart uttalande om att staten påtar sig att
vidta konkreta åtgärder för att stimulera och möjliggöra en aktiv och
planmässig prospektering och sådana undersökningar som är erforderliga för
att få ett fullständigt beslutsunderlag, dels påkallar ett konkret förslag i
ämnet. Vidare föreslås i motionen 1977/78:145 (s) att riksdagen begär förslag
till en samhällsfinansierad översiktsprospektering inom områdena. Syftet
skulle i första hand vara att undersöka förutsättningarna för förekomst av
malmfyndigheter och få indikationer på malmförekomster.

Enligt utskottets bedömning torde inte några skilda meningar föreligga
beträffande vikten av en fortsatt prospektering även i områden där en
restriktiv inställning råder till naturpåverkande gruvdrift. Det grundläggande
förhållandet är också obestritt, nämligen att det skall vara möjligt att enligt
vad ovan sagts efter konkreta avvägningar tillåta en mycket välmotiverad
gruvbrytning inom de förordade riktlinjernas ram. Den restriktiva grundin -

CU 1977/78:8

ställningen medför emellertid även enligt utskottets mening att åtgärder bör
vidtas för att säkra ett mer fullständigt bedömningsunderlag. Det aviserade
utredningsuppdraget tillgodoser emellertid detta syfte. Utskottet har förutsatt
att den särskilda utredningen sker skyndsamt så att en översiktsprospektering
kan ge en första utgångspunkt för såväl regionalekonomiska som
allmänt samhällsekonomiska bedömningar. Motionsförslagen avstyrks
därför.

1 propositionen redovisas vidare synpunkter på hur en mer detaljerad
reglering av prospektering och gruvbrytning kan åstadkommas. Det hänvisas
därvid till att koncessionsreglerna i lagen om vissa mineralfyndigheter
innebär att regeringen kan kontrollera tyngre former av prospektering och
brytning av fyndigheter som omfattas av lagen. Vidare konstateras att
inmutningssystemet i gruvlagen inte ger motsvarande möjlighet för
samhället att få omedelbar kontroll av prospektering och brytning av
inmutningsbara mineralfyndigheter. Bostadsministern hänvisar dock till
regeringens möjligheter att med stöd av 2 kap. 5 § gruvlagen bestämma de
ytterligare områden där inmutningshinder skall föreligga om inte dispens ges
av regeringen eller myndighet som regeringen har bestämt. Slutligen har
hänvisats till de kontrollmöjligheter som föreligger inom nationalparkerna
och enligt byggnadslagen, naturvårdslagen, vattenlagen och miljöskyddslagen.
Särskilt anges att bestämmelsen i 136 a § byggnadslagen när det gäller
brytning eller gruvverksamhet i egentlig mening ger tillräcklig möjlighet att
tillse att förordade riktlinjer följs.

En delvis motsatt uppfattning hävdas i motionen 1977/78:142 (s). Motionären
ifrågasätter om motiven för 2 kap. 5 § gruvlagen verkligen ger
regeringen möjligheter att införa ett dispensabelt inmutningshinder för de
aktuella områdena. Vidare anser motionären att 136 a § byggnadslagen inte
täcker sådana fall där en alternativ lokalisering av verksamheten är utesluten.

Förslaget i propositionen avser utformningen av riktlinjer för vissa
områden. Inga tvivel råder om att dessa riktlinjer skall hävdas med
existerande lagstiftning och inom dess ram. Utskottet har därför inte funnit
anledning att ytterligare betona detta genom en särskild utformning av
riktlinjerna för brytning av malmer och mineral. Utskottet har däremot inte
anledning att frångå tidigare principiella ställningstaganden (NU 1974:39, CU
1974:3 y) om behovet av ytterligare överväganden beträffande regleringen av
konflikter mellan gruvintresset samt plan- och skyddsintressen av rikskaraktär.
Dessa överväganden ingår emellertid, enligt vad utskottet erfarit, i det
pågående arbetet på en ny byggnadslagstiftning och därmed sammanhängande
revision av anknytande lagstiftning. Motionärens intressen får sålunda
anses helt tillgodosedda även utan en ytterligare riksdagens åtgärd.

När det gäller skogsbruk föreslås inte några detaljerade riktlinjer. Regleringen
bör successivt ske i takt med att underlag tas fram och då som en
naturlig del i naturvårdsverkets och länsstyrelsernas arbete. Vidare hänvisas

CU 1977/78:8

till de möjligheter som finns att med stöd i skogsvårdslagen kontrollera
skogsbruket i de aktuella områdena. Det anges också att en ytterligare
reglering - då rimligen inom naturvårdslagens ram - skall ske successivt och
ingå som en del i naturvårdsverkets och länsstyrelsernas arbete.

De förslag beträffande skogsbruket som förs fram i motionerna 1977/78:46
(c), yrkandet 1 (delvis), och 144 (c), yrkandet 1, står inte i motsättning till
regeringens förslag. Motionärernas syfte får anses tillgodosett.

Vad slutligen angår renskötsel och fiske anförs endast att det är självklart att
dessa verksamheter skall få fortgå i de obrutna fjällområdena. Utskottet har
ingen annan mening.

A vgränsningsfrågor

När det gäller de övergripande bedömningarna kan utskottet helt ansluta
sig till vad i propositionen anförts.

Utskottet har emellertid ifrågasatt om Muddus nationalpark, som ligger i
låglandet och är bevuxen med barrskog bör föras in under kategorin obrutna
fjällområden. Områdets karaktär av nationalpark medför att skyddsintressena
helt kan tillgodoses. Enligt utskottets mening bör området kunna, efter
regeringens bestämmande, utgå utan riksdagens ytterligare hörande.

I motionerna i denna del har intresset koncentrerats till frågor i anslutning
till vissa planerade vägar. Vad först angår området Frostviken har planerats en
väg mellan Storjola och Ankarvattnet. Bostadsministem anser att effekterna
av en sådan väg ännu är ofullständigt kartlagda och att den därför nu inte bör
påverka avgränsningen. Bostadsministern förklarar sig dock beredd att
överväga en omprövning när ett bättre underlagsmaterial föreligger.

Enligt förslaget i motionen 1977/78:144(c), yrkandet 2, börriksdagen uttala
sig för en positiv prövning hos regeringen. I motionen 1977/78:175 (s)
förordas direkt att gränsen för Frostvikenområdet justeras genom beslut av
riksdagen så att vägen kan byggas.

Utskottet har inte funnit anledning att frångå bedömningarna i propositionen
på denna punkt. Utskottet är sålunda inte berett att nu tillstyrka
motionsförslagen.

Vidare har planerats en väg mellan norra Fjällnäs och Ammarnäs genom
Tärna-Graddisomrädet. I propositionen har här gjorts samma bedömning
som beträffande Stoijolavägen, nämligen att ytterligare underlag krävs för
beslut och att en omprövning skall övervägas när detta föreligger.

Förslag om ett direkt riksdagsbeslut i detta sammanhang som möjliggör
byggande av vägen läggs fram i motionerna 1977/78:126 (c) och 175 (s).

Utskottet har noterat att detta vägprojekt studerats i olika sammanhang
och att det ingår i det särskilda program för turistutbyggnaden i Vindelälvsområdet
som lagts fram. Berörda kommuner, länsstyrelsen och landstinget
tillstyrker liksom naturvårdsverket att vägen byggs. Denna positiva inställning
bör emellertid enligt utskottets mening inte hindra att regeringen

CU 1977/78:8

lämnas önskat tillfälle att ytterligare förbättra sitt beslutsunderlag. Utskottet
har emellertid förutsatt att regeringen oavsett ställningstagandets innehåll
redovisar underlaget för sina bedömningar för ett riksdagens definitiva beslut
så snart som möjligt.

Områdena Sarek-Piie och Kebnekaise gränsar direkt mot varandra. Den
yttre gräns för områdena som förordas i propositionen innebär att en korridor
lämnas öppen mellan dem upp till och med Ritsem. Däremot bör enligt
förslaget korridoren inte förlängas upp till Sitasjaure, dit vattenfallsverket
dragit en arbetsväg, en väg som enligt avtal med naturvårdsverket skall läggas
ner när anläggningsarbetarna är färdiga. Därav följer också enligt propositionen
att en förlängning av vägen från Sitasjaure till Norge - 2 å 3 mil - inte
bör genomföras. En förlängning av korridoren till norska gränsen blir då inte
heller aktuell. Tillkomsten av den ovan berörda kraftledningen från Sitasjaure
till Norge bör som anförts avgöras av regeringen. Här har olika
sträckningar och utföranden diskuterats.

I motionen 1977/78:46 (c), yrkandet 2, föreslås att riksdagen inte skall
godkänna att en förlängning av vägen till Norge hindras. Frågan bör enligt
motionärerna hållas öppen. I motionen 1977/78:175 (s) föreslås att riksdagen
fattar ett beslut som möjliggör att sommarväg byggs och hålls öppen med
anslutning till det norska vägnätet.

I propositionen har påpekats att öppnandet av en vägkorridor upp till
Ritsem inte innebär ett ställningstagande för att vatten fallsverkets väg mellan
Suorva och Ritsem skall öppnas för allmän trafik. Denna fråga hålls alltså
öppen tills vidare. Avtalet mellan vattenfallsverket och naturvårdsverket om
att vägen till Sitasjaure skall läggas ned ställs inte heller i detta sammanhang
under riksdagens prövning. Frågan om koncession för kraftledning till Norge
har lagts på regeringens ansvar.

Utskottets bedömning av frågan om avgränsningen i form av en vägkorridor
måste nu göras med utgångspunkt i osäkerhet om vägen Sourva-Ritsem
öppnas för allmän trafik och om regeringen lämnar koncession för kraftledning
från Ritsem till Norge samt under den förutsättningen att vägen
Ritsem-Sitasjaure skall läggas ner enligt avtal. Till detta får läggas att den i
propositionen förordade korridoren upp till Ritsem ligger inom Stora
Sjöfallets nationalpark. Ett beslut i avgränsningsfrågan skulle enligt utskottets
mening underlättas om samtliga förutsättningar var kända eller om
riksdagen, bortsett från koncessionsfrågan, i vart fall kunde ta ställning till
dem i ett sammanhang. Utskottet föreslår därför att riksdagen uttalar sig för
att verkens förslag, dvs. utan någon korridor upp till Ritsem, t. v. får gälla och
att riksdagen så snart som möjligt föreläggs ett samlat förslag i dessa frågor.
Med denna bedömning avstyrks sålunda också motionsyrkandena såvitt däri
påkallas ett slutligt avgörande.

CU 1977/78:8

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande benämningar på obrutna fjällområden att riksdagen
med anledning av motionen 1977/78:143 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfort,

2. beträffande riktlinjer för vägar och järnvägar att riksdagen med
bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/
78:125 godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

3. beträffande riktlinjer för byggande att riksdagen godkänner vad
i regeringsprotokollet förordats,

4. beträffande riktlinjer för vattenkraftsutbyggnad att riksdagen
godkänner vad i regeringsprotokollet förordats och vad
utskottet anfört,

5. beträffande riktlinjer för kraftledningar att riksdagen

a. godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

b. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

6. beträffande riktlinjer för brytning och prospektering av malmer
och mineral att riksdagen med bifall till regeringens förslag och
med avslag på motionerna 1977/78:46, yrkandet 1, och 127,
båda i motsvarande del, godkänner vad i regeringsprotokollet
förordats och vad utskottet anfört,

7. beträffande riksdagens roll vid avvägningar mellan motstående
intressen rörande gruvdrift att riksdagen avslår motionen 1977/
78:188 i motsvarande del,

8. beträffande åtgärder för att främja prospektering m. m. att
riksdagen avslår motionerna 1977/78:127 i motsvarande del,
145 samt 188 i motsvarande del,

9. beträffande regleringen av prospektering och gruvbrytning att
riksdagen avslår motionen 1977/78:142,

10. beträffande riktlinjer för skogsbruk att riksdagen med bifall till
regeringens förslag och med avslag på motionerna 1977/78:46,
yrkandet 1 i motsvarande del, och 144, yrkandet 1, godkänner
vad i regeringsprotokollet förordats,

11. beträffande riktlinjer för renskötsel och fiske att riksdagen
godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

12. beträffande Muddus nationalpark att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande avgränsningen av området Frostviken att riksdagen
med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna
1977/78:144, yrkandet 2, och 175 i motsvarande del godkänner
vad i regeringsprotokollet förordats,

14. beträffande avgränsningen av Tärna-Graddisområdet att riksdagen
med bifall till regeringens förslag och med avslag på

CU 1977/78:8

motionerna 1977/78:126 samt 175 i motsvarande del

a. godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

b. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort
om redovisning av kommande överväganden,

15. beträffande avgränsningen av områdena Sarek-Pite och Kebnekajse
att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt
motionerna 1977/78:46, yrkandet 2, och 175 i motsvarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. beträffande avgränsningsfrågor i vad de inte behandlats ovan att
riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats.

Stockholm den 8 december 1977

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Georg Danell (m), Oskar
Lindkvist (s). Sven Eric Åkerfeldt (c), Lars Henrikson (s), Karl-Erik Strömberg
(fp), Thure Jadestig(s), Anna Eliasson (c), Maj-Lis Landberg (s), Birgitta Dahl
(s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c), Magnus Persson (s), Eric Hägelmark (fp)
och Rolf Dahlberg (m).

Reservationer

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis
Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (alla s) har reserverat sig mot
betänkandet i följande delar.

1. Riktlinjer för brytning av malmer och mineral

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar ”Det är” och slutar
”avstyrks sålunda” bort lyda:

Frågan om regeringens befogenheter att ge tillstånd till gruvbrytning är
med bostadsministems utgångspunkt ytterst ett angivande av att regeringen
anser sig ha rätt att pröva en ansökan enligt 136 a § BL om gruvbrytning. Ett
motionsyrkande i denna specifika del behandlas nedan.

Förslaget att regeringen skall anses kunna ge tillstånd till gruvbrytning är
emellertid också en fråga om tillämpning av de riktlinjer som riksdagen i detta
sammanhang föreslås godkänna. Riktlinjerna har - och bör ha - en restriktiv
inriktning för att inte förfela sitt grundläggande mål. När riksdagen här nedan
tar ställning till områdenas avgränsning tar den därmed ställning till i vilka

CU 1977/78:8

områden denna restriktiva inställning skall gälla. Detta beslut nödgas
riksdagen nu fatta utan tillräcklig kännedom om gruvintressenas styrka i ens
en översiktlig bedömning av indikationerna för ytterligare fyndigheter.
Frågan om åtgärder för att tillgodose detta behov av ytterligare kunskaper tar
utskottet också upp här nedan.

När i motionen 1977/78:188 (s) nu föreslås att riksdagen och inte regeringen
skall pröva om framtida ökade kunskaper skall få leda till att gruvbrytning får
ske är detta ett uttryck för åsikten att ingreppen inte skall ske slumpvis och
punktvis efter hand som eventuella förslag väcks. Den vid en viss tidpunkt
samlade ytterligare kunskapen får redovisas för riksdagen i samband med
förslag om de ändringar i riktlinjer eller gränsdragningar som detta kan
motivera. Syftet borde vara obestritt - det gäller att tillgodose tungt vägande
anspråk på sysselsättning, regional utveckling och allmänt samhällsekonomiska
önskemål på ett planmässigt sätt som inte urholkar intentionerna
med att bevara obrutna fjällområden.

Utskottet föreslår riksdagen att godkänna dessa principer för hur konflikter
mellan bevarandeintressena och utbyggnadsintressena skall lösas.

dels utskottets hemställan under 7 bort lyda:

7. beträffande riksdagens roll vid avvägningar mellan motstående
intressen rörande gruvdrift att riksdagen med bifall till
motionen 1977/78:188 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Prospektering m. m.

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar ”Enligt utskottets”
och på s. 9 slutar ”avstyrks därför” bort lyda:

Utskottet delar den oro som uttryckts för att de med nödvändighet
restriktiva riktlinjerna för gruvdrift skall leda till att geologiska undersökningar
och prospektering nästan upphör i fjällområdet. Också enligt utskottets
mening bör åtgärder snarast vidtas inte endast för att en sådan utveckling
inte inleds utan också för att genom intensifierade översiktliga bedömningar
få fram det undersökningsmaterial som riksdagen nu saknar när den beslutar
om riktlinjer och avgränsningar av obrutna fjällområden - riktlinjer som i
denna del syftar tili att handlingsfriheten bibehålls inför en situation då ett
bättre underlag kan läggas till grund för säkrare bedömningar. Den passiva
inställning som röjs genom bostadsministerns uttalanden måste genom ett
riksdagsbeslut otvetydigt ändras till en klar deklaration att ett fortsatt och
intensifierat arbete skall initieras. Syftet skall i första hand vara att undersöka
förutsättningarna för förekomst av malmfyndigheter och få indikation på
malmförekomster. Hänvisningen till ett aviserat utredningsuppdrag ger
också endast fördröjande och passiviserande effekter.

Utskottet föreslår sålunda att riksdagen med bifall till motionen 1977/

CU 1977/78:8

78:188 i denna del klart uttalar sig för att staten påtar sig ansvaret för att aktiva
åtgärder genast initieras. 1 den mån det behövs någon utredning om
organisatoriska och budgetmässiga frågor kan dessa överväganden göras
inom regeringens kansli. Det anförda tillgodoser också syftet med motionen
1977/78:145 (s) med dess belysning av de aktuella frågorna. Det anförda
tillgodoser även helt syftet med motionen 1977/78:127 (fp).
dels utskottets hemställan under 8 bort lyda:

8. beträffande åtgärder för att främja prospektering m. m. att
riksdagen med bifall till motionen 1977/78:188 i motsvarande
del och med anledning av motionerna 1977/78:127 och 145 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Reglering av prospektering och gruvbrytning
Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar”Förslaget i” och slutar
”riksdagens åtgärd” bort lyda:

De av bostadsministern i propositionen (s. 87-90) redovisade synpunkterna
på hur prospektering och gruvbrytning skall kunna mer i detalj regleras ingår
inte i de riktlinjer som riksdagen förelagts för godkännande. Redovisningen
torde vara avsedd som en genomgång av den lagstiftning vars tillämpning
kan komma att aktualiseras.

I motionen 1977/78:142 (s) görs inledningsvis en erinran mot bostadsministerns
uttalande (s. 89) att regeringen med stöd av 2 kap. 5 § gruvlagen kan
bestämma områden, där dispensabelt inmutningshinder skall föreligga, och
det följande uttalandet att detta kan skaffa samhället en sådan kontroll över
prospekteringen att inte riktlinjerna äventyras. Det torde här ha förutsatts att
regeringen kan införa ett nämnt inmutningshinder över praktiskt taget hela
fjällvärlden i den mån inte redan förordnande om nationalpark föreligger.
Motionären hänvisar bl. a. till motivuttalandet (prop. 1974:32 s. 113) att det
givetvis inte kan komma i fråga att med stöd av den nämnda regeln införa
begränsningar av den omfattning att inmutningssystemet sätts ur spel.
Regeln skall enligt samtidigt uttalande tillämpas med försiktighet. Det bör i
sammanhanget också erinras om att riktlinjer som nu antas inte påverkar
övriga motiv för samma lagrum, motiv som t. ex. ger möjlighet att medge
inmutning även inom naturreservat.

Motionären erinrar också mot uttalandet (s. 89) att bestämmelserna i
136 a § BL ger tillräcklig möjlighet att hävda riktlinjerna vid brytning eller
gruvverksamhet i egentlig mening. Denna erinran utgår från det förhållandet
att lagrummet vid dess tillkomst (prop. 1972:111 bilaga 2 s. 360-369) direkt tog
sikte på att användas för att bedöma alternativa lokaliseringar i en valsituation.
Dessa ursprungliga motiveringar har inte förändrats genom beslutet att
införa energihushållning som prövningsgrund och det därav föranledda
kravet på möjlighet att generellt förhindra viss energikrävande verksamhet.

CU 1977/78:8

Det från angivna grunder sakligt helt skilda förhållandet att kommunen
tillagts en vetorätt i dessa ärenden kan självfallet inte påverka lagstiftningens
tillämpningsområde. Det är däremot möjligt att allmänna önskemål om att
ytterligare vidga kommunernas rätt i dessa sammanhang kan ha fördunklat
den grundläggande frågan. Frågan om kommuns veto är en härifrån helt skild
bedömning, vars grund ytterst är att regeringen enligt gällande BL inte själv
kan låta upprätta generalplan för fastställelse.

Den här berörda frågan om tillämpningsområdet för 136 a § BL har ett
direkt samband med den ovan behandlade frågan om regeringens begärda rätt
att ge tillstånd för gruvbrytning.

Utskottet kan inte föreslå riksdagen att uttala sig om tillämpningen av
gällande lag. De anförda invändningarna har emellertid gett utskottet
anledning att förorda ett förtydligande särskilt uttalande i detta sammanhang
av innebörd att det beslut som riksdagen nu har att fatta oavsett dess
formulering självfallet begränsas av denna gällande lag.

Motionären föreslår vidare att riksdagen begär ytterligare överväganden
beträffande regleringen av konflikter mellan gruvintresset samt plan- och
skyddsintressen av rikskaraktär. Riksdagen har tidigare (NU 1974:39, CU
1974:3 y) med anledning av motioner(s) resp. (c) begärt sådana överväganden.
Det har visserligen också upplysts att dessa överväganden kommer att ingå i
det förslag till ny byggnadslagstiftning och till därtill anknytande ändringar i
angränsande lagstiftning som aviserats komma att i en framtid föreläggas
riksdagen. Med hänsyn till här motstående intressens styrka på ömse sidor
och till ovissheten om det pågående lagstiftningsarbetets omfattning och
syfte bör emellertid riksdagen nu förnya sin tidigare begäran.
dels utskottets hemställan under 9 bort lyda:

9. beträffande regleringen av prospektering och gruvbrytning att
riksdagen med anledning av motionen 1977/78:142 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

CU 1977/78:8

Bilaga

MUDDUS

ARTFJALLET

RANSARI

AGEN

SKÄCKER

FJÄLLEN/

lURVATTNET

SVLARNA^Hf LAGS

.RÖGEN

Obrutet fjällområde
enligt propositionen

Nationalpark/naturreservat

Ullin Planerad väg

GOTAB 57152 Stockholm 1977