Med anledning av propositionen 1977/78:24 om ny befälsordning för det militära försvaret jämte motioner (Betänkande 1977/78:FöU10 Försvarsutskottet)

FöU 1977/78:10

Försvarsutskottets betänkande
1977/78:10

med anledning av propositionen 1977/78:24 om ny befälsordning för
det militära försvaret jämte motioner

1 propositionen 1977/78:24 (försvarsdepartementet) har regeringen - efter
föredragning av försvarsministern, statsrådet Eric Kronmark - föreslagit
riksdagen att godkänna de riktlinjer för en ny befälsordning för det militära
försvaret som föredragande statsrådet har förordat.

I anslutning till propositionen behandlar utskottet dels motionen 1977/
78:1485, som väcktes under den allmänna motionstiden, dels motionerna
1977/78:1736-1738 och 1748-1750.

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1973 års riksdagsbeslut (prop. 1973:128, FöU 1973:23, rskr
1973:309) om principer för en enhetlig befälsordning inom det militära
försvaret läggs i propositionen fram förslag till en ny befälsordning.
Befälsordningen innebär en samlad lösning för allt befäl - yrkesbefäl,
reservbefäl och värnpliktsbefäl.

1 den nya befälsordningen skall allt blivande yrkesbefäl genomgå befälsutbildning
som värnpliktiga tillsammans med övriga värnpliktiga. Efter
värnpliktsutbildningen följer en gemensam grundläggande yrkesutbildning.
Denna utbildning skall leda fram till samma första uppgiftsnivå för alla
yrkesofficerare oavsett vilka uppgifter som officeren efter hand skall lösa i
organisationen. En sådan ordning torde f. n. vara unik inom den statliga
verksamheten.

Stor bredd vid rekryteringen till officersyrket är viktig i den nya befälsordningen.
Det är därför nödvändigt att kunna rekrytera yrkesbefäl från alla
kategorier av befälsutbildade värnpliktiga. Som civil utbildning för tillträde
till den grundläggande officersutbildningen skall krävas allmän behörighet
enligt högskoleförordningen (1977:263) och vissa särskilda förkunskaper. De
som inte har tillräckliga kunskaper i allmänna ämnen bör få möjlighet att gå
genom kompletterande utbildning.

Allt yrkesbefäl skall i den nya befälsordningen ha kompetens att fullgöra
uppgifter som chef, fackman och utbildare i såväl krigs- som fredsorganisationen.
Alla officerare skall efter hand vidareutbildas till uppgifter på
plutonchefsnivån i krigsorganisationen och till uppgifter i fredsorganisationen
som kvalificerade utbildare vid pluton eller som kvalificerade
delsystemledare eller tekniker. Ungefär hälften av varje årsklass officerare
vidareutbildas till befattningar på högre nivåer. Urvalet till vidareutbildning
skall ha formen av ett successivt urval, där individens mognadstakt och

1 Riksdagen 1977/78. 10 sami. Nr 10

FöU 1977/78:10

personliga förhållanden får en större betydelse än som nu är fallet.

Reservbefälet skall i den nya befälsordningen rekryteras och utbildas i stort
sett enligt dagens system. Lämpliga reservofficerare skall dock i större
omfattning än hittills kunna utbildas för och placeras i befattningar på
bataljonschefsnivån i krigsorganisationen. Reservofficersutbildningen skall i
ökad utsträckning samordnas med lämpliga avsnitt i yrkesbefälsutbildningen.
Dessa förslag och andra åtgärder beräknas kunna förbättra reservofficers
rekryteringen.

Värnpliktigt befäl fullgör huvuddelen av befälsuppgiftema i nuvarande
krigsorganisation. Någon principiell förändring förutsätts inte i detta avseende.
Värnpliktiga skall alltjämt tas ut och utbildas för uppgifter som grupp-,
tropp- och plutonchefer och motsvarande befattningar i krigsorganisationen
på samma sätt som i dagens system.

Det tjänsteställningssystem för det militära försvaret som infördes genom
1972 års tjänsteställningsreform skall i princip gälla också i den nya
befälsordningen. Vissa justeringar blir dock nödvändiga med hänsyn till att
nuvarande fyra gruppbenämningar för yrkespersonal - gruppchefer, plutonsofficerare,
kompaniofficerare och regementsofficerare - utgår och ersätts av
en enda benämning, yrkesofficerare.

I den nya befälsordningen blir fänrik den lägsta tjänstegraden för
yrkesbefälet. För reservofficerare innebär de större möjligheterna att utbildas
för vissa krigsbefattningar på bataljonschefsnivån att fler reservofficerare än
hittills kan få tjänstegraden major.

Den nya befälsordningen föreslås börja genomföras under programplaneperioden
1978/79-1982/83. De första ansökningarna om antagning som
yrkesbefälsaspirant skall kunna ske år 1979, och den första omgången
blivande yrkesbefäl skall kunna genomgå den gemensamma grundläggande
yrkesbefälsutbildningen åren 1981-1983.

Motionerna

1977/78:1485 av Björn Körlof (m) och Georg Danell (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar

1. att hos regeringen anhålla att sådana åtgärder fortlöpande vidtages att
reservofficersrekryteringen förbättras,

2. att hos regeringen anhålla att informationen om reservofficersutbildning
och tjänstgöring förbättras gentemot skolelever, värnpliktiga och
arbetsgivare.

1977/78:1736 av Bengt Gustavsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

1. målet för den gemensamma grundläggande utbildningen,

2. antalet befattningar på troppchefsnivå som skall besättas av yrkesbefäl,

FöU 1977/78:10

3. utformningen av ofTicershögskoleutbildningen,

4. sättet för förvärvande av erforderliga förkunskaper,

5. utformningen av behörighetsreglerna vad avser normalvägar i gymnasieskolan
för yrkesbefälsutbildningen,

6. dispens från behörighetsreglerna för antagning till officershögskoleutbildningen,

7. samråd i genomförandet av den nya befälsordningen.

1977/78:1737 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att alla yrkesofficerare skall ges möjlighet att genomgå krigshögskolans
allmänna kurs,

2. att 35-årsgränsen i övergångsbestämmelserna slopas, så att dagens
kompaniofficer snarast inrymmes i den nya befälsordningen.

1977/78:1738 av Per-Olof Strindberg (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
den gemensamma benämningen för gruppchefer, pluton-, kompani- och
regementsofficerare skall vara officer.

1977/78:1748 av Tore Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
anhåller om vidtagande av bl. a. sådan åtgärd att vissa reservanställda och
värnpliktiga tidigare underofficerare genom övergångsbestämmelser får
bibehålla tidigare tjänsteställning även i den nya befälsordningen för det
militära försvaret.

1977/78:1749 av Gunnar Oskarson (m) och Olle Aulin (m) vari yrkas att
riksdagen vid sin behandling av propositionen 1977/78:24 beaktar vad i
motionen anförts angående

1. utbildningsgången inom officersyrket,

2. benämningen stamofficer i stället för yrkesofficer.

1977/78:1750 av Gunnar Oskarson (m) och Per-Olof Strindberg (m) vari yrkas
att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
åtgärder för att förbättra reservofficerarnas utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden.

Utskottet

Frågan om en ny befälsordning för det militära försvaret behandlades av
riksdagen under år 1971 med anledning av en motion i ämnet (FöU 1971:18,
rskr 1971:267). Riksdagen ansåg att målet borde vara att få en för försvarsgrenarna
enhetlig befälsordning och förutsatte att arbetet med att ta fram en
ny befälsordning skulle bedrivas med kraft. Vidare uttalades bl. a. att under
arbetet borde övervägas att finna former för en mera ändamålsenlig
samordning mellan ett befäls fredsfunktion och hans uppgifter i krigsorganisationen.
Riksdagen delade motionärens uppfattning att en ny befälsord -

FöU 1977/78:10

ning borde ge större möjligheter för den enskilde att av egen kraft och förmåga
nå högre positioner.

Genom propositionen 1973:128 beredde Kungl. Maj:t riksdagen tillfälle att
yttra sig med anledning av vad dåvarande försvarsministern hade anfört om
principer för en enhetlig befälsordning inom det militära försvaret. Vid
riksdagsbehandlingen underströk försvarsutskottet kraftigt värdet av att man
har en hög kvalitet på försvarets befäl och uttalade att endast med en
välutbildad, yrkesskicklig och mot sina uppgifter lojal befälskår kan ett
värnpliktsförsvar få möjlighet att mäta sig med väl skolade och under lång tid
övade yrkestrupper. Utskottet förutsatte att regeringen skulle anmäla de
huvudsakliga resultaten av det fortsatta arbetet för riksdagen, även i den mån
genomförandet av en ny befälsordning inte kräver riksdagens godkännande
(FöU 1973:23, rskr 1973:309).

Efter 1973 års principbeslut har bedrivits ett omfattande arbete i befälsordningsfrågan.
Myndigheter och personalorganisationer har medverkat bl. a.
genom överläggningar och yttranden över principutkast. Propositionen 1977/
78:24 har föregåtts av förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen. Under
beredningen av ärendet har utskottet hört statssekreteraren i försvarsdepartementet,
överbefälhavaren och företrädare för de försvarsanställdas personalorganisationer.

Utöver de principer för en ny befälsordning som statsmakterna slog fast år
1973 har särskilt överbefälhavarens personalutredning 1976 gett viktiga
utgångspunkter för de riktlinjer som nu föreslås. Redovisningen i utredningen
har lagts till grund när det gäller krigsorganisationens befälsbehov och
den principiella fördelningen av uppgifter på olika kompetensnivåer för
värnpliktigt befäl, reservbefäl och yrkesbefäl.

Propositionens huvudsakliga innehåll har redovisats i det föregående. För
att underlätta överblicken redovisar utskottet med intilliggande bild (s. 5) en
grov skiss av utbildningssystemet för yrkesofficer enligt propositionen. I
övrigt hänvisas till denna.

Utskottet finnér att förslagen bygger på statsmakternas tidigare ställningstaganden
och i allt väsentligt motsvarar rimliga förväntningar på en ny
befälsordning. Det är mycket värdefullt att de föreslagna riktlinjerna
markerar sambandet mellan värnpliktssystemet och befälsordningen. Den
militäre yrkesmannen skall ha god kännedom om de värnpliktigas villkor.
Han måste vara rekryterad ur de värnpliktigas led och ha fullgjort sin
grundläggande militära utbildning som värnpliktig. Även därefter blir
utbildningen under flera år gemensam för alla yrkesofficerare oavsett senare
utveckling i yrket. Det är också viktigt att var och en - inom ramen för de
organisatoriska behoven - ges samma möjligheter att efter sina förutsättningar
efter hand kunna få alltmer kvalificerade uppgifter i fredsorganisationen.

De riktlinjer som riksdagen föreslås godkänna gäller bl. a. rekrytering,

FöU 1977/78:10 5

Grov skiss av utbildningssystemet för yrkesofficer enligt prop. 1977/78:24

MILITÄRHÖG SKOLAN -

KRIGSHÖG SKOLA -

OFFICERS HÖGSKOLA -

FÖRBEREDANDE

OFFICERSSKOLA

VÄRNPLIKTS UTBILDNING -

Högre kurser ca två år

1 -4år
Allmän kurs högst 12 mån.
4-	6 år
Högre kurser 6-12 mån.
minst
2 år	Specia-listkurs ca 6 mån.
Allmän kurs ca 12 mån.
i regel

5-9 år

i regel
1-5 år

Praktisk yrkestjänstgöring
8-9 mån.

Skolmässig del 12 mån.

3-5 mån.

Befälsutbildning
10-15 mån.

bataljonschef i krig
kompanichef i fred

kompanichef i krig
plutonchef i fred

plutonchef i krig
stf plutonchef i fred

tropnchef i kria
utbildare vid pluton
i fred

Anställning

FöU 1977/78:10

behörighet, grundläggande officersutbildning, urval, vidareutbildning och
åldersgränser. Ännu återstår åtskilligt planläggnings- och detaljarbete innan
rekrytering och utbildning kan påbörjas enligt den nya befälsordningen.
Systemet har därför i propositionen beskrivits så utförligt att redovisningen
kan ligga till grund för det fortsatta arbetet. Uppgifter om utbildningstider
m. m. anges som ungefärliga och det framgår även i övrigt att den närmare
tillämpningen av riktlinjerna är beroende av arbetet i fortsättningen.
Utskottet viii understryka att den individuella förmågan och mognadstakten
bör tillmätas stor betydelse i detta arbete. Även det mera utmejslade systemet
måste därför medge undantag från normaltider m. m.

Utskottet kommer i det följande att ta upp främst delfrågor som berörs av
motionsyrkanden.

I propositionen redovisas att alla befattningar för yrkesbefäl i krigsorganisationen
på gruppchefsnivå har utgått i det underlag som överbefälhavaren
redovisat. Huvuddelen av uppgifterna på troppchefsnivå har höjts til!
plutonchefsnivå. Det återstår ändå ett relativt stort antal yrkesbefälsuppgifter
på troppchefsnivå i krigsorganisationen. Dessa uppgår till ca 20 % av
yrkesbefälets totala uppgifter. Målet för den grundläggande gemensamma
utbildningen för yrkesbefälet blir därför vad gäller krigsorganisationen att
befälet skall kunna fullgöra uppgifter i sådana befattningar på troppchefsnivå
som kräver särskild kompetens. Vidareutbildning för krigsbefattningar på
plutonchefsnivå ges senare vid krigshögskola.

Mot detta hävdas i motionen 1736 (s) att målet för den grundläggande
gemensamma utbildningen vad galler krigsorganisationen bör vara plutonchef,
en nivå som dock inte skall nås förrän efter en viss tids väl vitsordad
tjänstgöring i befattningen eller annan liknande tjänstgöring-som regel inom
ett år efter utbildningstidens slut. 1 samband härmed yrkas att antalet
befattningar i krigsorganisationen på troppchefsnivå som skall besättas av
yrkesbefäl skall minskas ytterligare.

Den grundläggande officersutbildningen - som påbörjas efter grundutbildningen
som värnpliktig - bör enligt propositionen omfatta ca två år och bestå
av utbildning vid förberedande officersskola och officershögskola. Officershögskolan
omfattar en skolmässig del och praktisk tjänstgöring under
handledning. Utbildningen avses ge god förmåga att i fredsorganisationen
arbeta som utbildare vid pluton (delsystemledare, tekniker) och att i
krigsorganisationen tjänstgöra på troppchefsnivån med uppgifter som företrädesvis
eller uteslutande måste fullgöras av yrkesmän. En högre kompetens
nås enligt förslaget först efter ytterligare praktisk tjänstgöring och kurs vid
krigshögskola.

Utskottet - som inte har anledning att ifrågasätta att ca 4 000 av
krigsorganisationens befattningar på troppchefsnivån kräver ett sådant
yrkeskunnande att endast yrkesbefäl bör komma i fråga - vill för sin del
tillstyrka att systemet med varvad utbildning för att nå högre kompetens
tillämpas på det sätt som propositionen förutsätter. Utskottet avstyrker

FöU 1977/78:10

därmed bifall till motionen 1736, såvitt avser yrkandena 1 och 2.

Efter den grundläggande officersutbildningen och för flertalet minst ett års
praktisk tjänstgöring avses alla yrkesbefäl genomgå allmän kure (inom armén
ca tolv månader) eller specialistkurs (preliminärt ca sex månader) vid
krigshögskola. Den allmänna kursen syftar till tjänstbarhet på plutonchefsnivån
i krigsorganisationen i sådana befattningar som kräver yrkesbefäl med
god teoretisk utbildning. Kursen skall också ge grund för vidareutbildning till
kompanichefs- och bataljonschefsnivåerna i krigsorganisationen. Specialistkursen
har inte någon motsvarighet i nuvarande utbildningssystem. Kursen
avses ge kompetens för tjänstbarhet i krigsorganisationen på plutonchefsnivån
i sådana befattningar som förutsätter att specialistutbildningen kan
grundas på ingående yrkeserfarenhet.

I motionen 1736 (s) hänförs även krigshögskolans allmänna kurs till den
grundläggande officersutbildning som bör ges alla yrkesbefäl. Någon specialistkurs
behövs inte, anser motionärerna. Längden på en gemensam allmän
kurs bör enligt deras mening bestämmas så att kostnaderna för den inte blir
större än med två skilda linjer.

En liknande syn på krigshögskolans allmänna kurs redovisas i motionen
1737 (fp). Motionären anser att målet för den grundläggande gemensamma
utbildningen har satts för lågt i propositionen. För uppgifterna både i krigsoch
fredsorganisationen behöver enligt hans mening alla yrkesbefäl den
utbildning som allmänna kursen syftar till och som motsvarar utbildningen
för dagens kompaniofficer.

Vid vilken nivå i utbildningssystemet som den grundläggande gemensamma
utbildningen skall anses upphöra är en viktig fråga i de föreslagna
riktlinjerna för en ny befälsordning. De organisatoriska behoven och
utbildningskostnaderna - både de egentliga kurskostnaderna och bortfallet av
tid för annan verksamhet under kurstiden - väger självfallet tungt vid den
bedömningen. Även andra synpunkter kan anläggas. Den för alla gemensamma
utbildningen får inte upphöra så tidigt i systemet att det kan sägas
strida mot önskemålet om en gemensam yrkesbefälskår. Den bör å andra
sidan inte upphöra så sent att inte nästan alla kan tillgodogöra sig
utbildningen och finna den motiverad för sin verksamhet i krigs- och
fredsorganisationen.

De föreslagna riktlinjerna innebär att krigshögskolans lägre kurser (allmän
kurs och specialistkurs) inte anses ingå i den grundläggande och gemensamma
utbildningen. Alla avses genomgå antingen allmän kurs eller
specialistkurs men den allmänna kursen förutsätts normalt infalla tidigare
efter officershögskolan än specialistkursen.

Utskottet kan inte finna att den avsedda förgreningen i utbildningssystemet
strider mot de principer som tidigare har antagits eller är olämplig. De
ekonomiska villkoren för det militära försvaret gör det nödvändigt att låta de
organisatoriska behoven få stor tyngd i en fråga som denna. Vad som är
viktigt - och som måste tillgodoses - är att det blir personlig inriktning,

FöU 1977/78:10

förmåga och lämplighet som avgör vilken av de båda kurstyperna som blir
aktuell och vid vilken tidpunkt - inom vissa intervall - som kursen skall
genomgås. Utskottet fäster stor vikt vid att man i det organisatoriska behovet
av officerare som har genomgått krigshögskolans högre kurser räknar in
officerare som rekryteras från specialistkursen, liksom att det skall kunna
förekomma att man går över från specialistkursen till den allmänna kursen.
Det måste alltså för den officer som är kvalificerad härför finnas reella
möjligheter att genomgå högre kurs vid krigshögskolan även efter det att han
har genomgått specialistkursen.

En annan aspekt på denna fråga gäller kursinnehållet och längden
beträffande de båda kurserna. Utbildningen för uppgifter inom fredsorganisationen
avses ha i princip samma mål vid specialistkurs som vid allmän kurs.
Utskottet anser att detta är en värdefull och viktig inriktning. Enligt
utskottets mening bör i båda fallen läggas stor vikt vid att vidareutveckla en
förmåga till ledarskap som grundar sig på både självförtroende och samarbetsförmåga.
Båda kurstyperna bör ägna tid åt att klargöra mål, kursinnehåll
och förutsättningar för utbildningssystemet, i syfte att öka förståelsen för
detta och intresset för vidareutbildning. Om det visar sig praktiskt lämpligt
bör man också låta någon del av de båda kurserna vara gemensam.

Kursernas längd och innehåll är inte närmare preciserade i propositionen
och blir beroende av det fortsatta arbetet. Utskottet är för sin del berett att
tillstyrka regeringens förslag till riktlinjer i dessa avseenden och avstyrker
bifall till motionerna 1736, yrkandet 3, och 1737, yrkandet 1.

Enligt motionen 1749 (m) kommer tempot i den föreslagna utbildningen av
yrkesbefål att uppfattas som långsamt jämfört med nuvarande system.
Motionärerna förespråkar att militärhögskolans allmänna kurs i regel bör
genomgås två till fyra år efter krigshögskolans högre kurs. Enligt propositionen
bör detta i regel ske fyra till sex år efter krigshögskolans högre
kurs.

Utskottet erinrar om att urvalssystemet måste beakta den individuella
mognadstakten. En rimlig avvägning mellan individens förutsättningar och
organisationens behov skall alltid eftersträvas. Den normaltid som enligt
propositionen åtgår för att nå olika kompetensnivåer i systemet måste ses mot
bakgrunden av att morgondagens officer avses få en utbildning som i vissa
avseenden är bättre än enligt dagens system. Inte minst skall detta gälla
människokunskap och samverkan i grupp. Undantag från normaltider skall
kunna förekomma. Den som tidigt visar goda förutsättningar för en snabb
karriär skall ha möjlighet att gå vidare i systemet på kortare tid. Exempel av
detta slag kommer även i fortsättningen att observeras och verka rekryteringsfrämjande.

Yrkandena 4-6 i motionen 1736 (s) tar upp vissa delfrågor rörande
behörighetskrav och kompletteringsutbildning m. m. Slutliga bestämmelser i
dessa avseenden är beroende av det fortsatta arbetet och bör nu inte bindas
genom riksdagsbeslut. Allmän behörighet enligt högskoleförordningen bör

FöU 1977/78:10

enligt utskottets mening självklart tolkas på samma sätt som i andra
utbildningssammanhang. Motionsyrkandena bör avslås.

Två motioner tar upp benämningen yrkesofficer. 1 motionen 1749 (m)
förordas i stället ”stamofficer” och i motionen 1738 (m) enbart ”officer”.

Värnpliktsofficeren, reservofficeren och yrkesofficeren är alla officerare
med en viss tjänstegrad. Uttrycket yrkesofficer används i propositionen för
att särskilja denne från reservofficeren (som liksom yrkesofficeren är fast
anställd) och från värnpliktsofficeren. "Yrkesofficer” ersätter närmast
"officer på aktiv stat”. Utskottet har inte något att invända mot denna
förändring och avstyrker därför bifall till ifrågavarande motionsyrkanden.

Övergången lill en ny befälsordning tas upp i motionerna 1737 (fp) och 1748
(m). En mängd frågor av denna art måste självfallet övervägas i det fortsatta
arbetet. Utskottet erinrar om att den 35-årsgräns som tas upp i motionen 1737
redan enligt propositionen (s. 60) inte är absolut. Motionären är medveten om
detta men anser att den principiella åldersgränsen bör slopas. Utskottet finnér
att den övre åldersgränsen för bataljonschefsnivån vid fältförband (i regel 45
år) gör det omöjligt att frångå en begränsning av detta slag och motiverar en
noggrann prövning om det påkallas undantag i det enskilda fallet. När det
gäller övergångsfrågor för redan anställda officerare anser utskottet att det
fortsatta arbetet bör präglas av en generös inställning i gränsfall. Något
uttalande av riksdagen är inte påkallat och utskottet avstyrker bifall till
motionsyrkandena.

Reservofficerarnas inbildning och tjänstgöring behandlas i motionerna 1485
(m) och 1750 (m). Bakgrunden är härvid den mycket otillfredsställande
rekrytering som sker f. n.

Reservofficerare rekryteras och utbildas för att fullgöra uppgifter i krigsorganisationen,
främst på kompanichefsnivån. Reservbefäl kommer att
behövas även i framtiden och i propositionen ägnas ett särskilt avsnitt åt
reservbefälsfrågor.

Utskottet vill understryka reservbefälets stora betydelse för försvarsmakten.
Frågor av det slag som tas upp i motionerna kommer att bearbetas i det
fortsatta arbetet. Beträffande ett ökat utnyttjande av särskilt lämpade
reservofficerare i krigsbefattningar på bataljonschefsnivå finns en stark
inriktning i propositionen. Försvarsministern uttalar vidare att det är
nödvändigt att reservofficersrekryteringen förbättras. Utskottet vill starkt
understryka dessa uttalanden och tillstyrker även i övrigt vad som har anförts
om reservbefäl. Liksom tidigare (FöU 1973:23 s. 5) anser utskottet att det är
viktigt att uppmärksamma det reservanstälida och värnpliktiga befälets
förhållanden. Där det är lämpligt bör man anpassa dem till vad som kommer
att gälla yrkesbefälet. Något uttalande av riksdagen behövs f. n. inte.

Formerna för det fortsatta arbetet tas upp i motionen 1736, yrkandet 7 (s).
Utskottet förutsätter att detta arbete - med riktlinjerna som grund - bedrivs

FöU 1977/78:10

under regeringens ledning och i aktiv samverkan mellan berörda myndigheter
och personalorganisationer. Det är viktigt att den nya befälsordningen
blir enhetlig för försvarsmakten. Försvarsgrensvisa skillnader i olika
delfrågor måste vara klart motiverade. Överbefälhavaren torde därför få en
viktig uppgift i det fortsatta arbetet. Det ankommer på regeringen att närmare
reglera arbetets uppläggning. Något särskilt uttalande av riksdagen är enligt
utskottets mening inte nödvändigt.

Beträffande tidsfaktorn för övergång till en ny befälsordning har överbefälshavaren
inför utskottet framhållit önskvärdheten av att tidsplanen enligt
propositionen kan hållas. Planen innebär bl. a. att den första omgången
y rkesbefälsaspi ranter går genom officershögskola åren 1981-1983. Överbefälhavaren
har samtidigt erinrat om de organisationsförändringar m. m. som
påverkar möjligheterna att från myndigheternas sida hålla den höga arbetstakt
som tidsplanen förutsätter. Utskottet är starkt medvetet om att det
återstår mycket arbete för att omsätta riktlinjerna för befälsordningen till ett
system som är tillräckligt definierat och dokumenterat. Det krävs också
åtskillig utbildningsplanläggning och i vissa fall investeringar i anläggningar.
Utskottet har förståelse för svårigheterna men anser liksom överbefälhavaren
att det bör vara en fast strävan att hålla den tidsplan som anges i
propositionen.

Merkostnader för befälsordningsreformen kommer i stor utsträckning att
infalla under innevarande programplaneperiod. Såvitt gäller investeringar i
utbildningslokaler m. m. torde kostnaderna kunna särskiljas och redovisas
för riksdagen i vanlig ordning.

I samband med införandet av den nya befälsordningen bör det enligt
utskottets mening relativt tidigt bli aktuellt med särskilda insatser för
information till allmänheten om yrkesofficerares och reservofficerares
uppgifter och verksamhet, utbildning och anställningsvillkor. Härvid måste
också klargöras sambandet med värnplikten samt värnpliktsbefälens betydelse
och uppgifter.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen beträffande målet för den grundläggande gemensamma
utbildningen vad gäller krigsorganisationen med bifall till
propositionen och med avslag på motionen 1977/78:1736,
yrkandena 1 och 2, godkänner vad föredragande statsrådet har
förordat,

2. att riksdagen beträffande krigshögskolans allmänna kurs med
bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1977/
78:1736, yrkandet 3, och 1977/78:1737, yrkandet 1, godkänner
vad föredragande statsrådet har förordat,

3. att riksdagen beträffande tempot i den föreslagna utbildningen
med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1977/
78:1749, yrkandet 1, godkänner vad föredragande statsrådet har
förordat,

FöU 1977/78:10

4. att riksdagen beträffande behörighetskrav och kompletteringsutbildning
m. m. avslår motionen 1977/78:1736, yrkandena 4-6,

5. att riksdagen beträffande benämningen yrkesofficer med bifall
till propositionen och med avslag på motionerna 1977/78:1738
och 1977/78:1749, yrkandet 2, godkänner vad föredragande
statsrådet har förordat,

6. att riksdagen beträffande övergången till ny befälsordning med
bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1977/
78:1737, yrkandet 2, och 1977/78:1748 godkänner vad föredragande
statsrådet har förordat,

7. att riksdagen beträffa nde reservofficerarnas utbildning och tjänstgöring
med bifall till propositionen och med avslag på motionerna
1977/78:1485 och 1977/78:1750 godkänner vad föredragande
statsrådet har förordat,

8. att riksdagen beträffande formerna för det fortsatta arbetet avslår
motionen 1977/78:1736, yrkandet 7,

9. att riksdagen i övrigt godkänner de riktlinjer för en ny befälsordning
för det militära försvaret som föredragande statsrådet har
förordat.

Stockholm den 28 februari 1978

På försvarsutskottets vägnar

PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Erik Glimnér (c), Eric
Holmqvist (s), Georg Pettersson (c). Gusti Gustavsson (s), Karl Bengtsson
(fp), Gudrun Sundström (s), Gunnar Björk i Gävle (c), Roland Brännström (s),
Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s), Ulla Ekelund (c), Evert Hedberg
(s) och Hans Lindblad (fp).

Reservation

Bengt Gustavsson, Eric Holmqvist, Gusti Gustavsson, Gudrun Sundström,
Roland Brännström, Åke Gustavsson och Evert Hedberg (alla s) har
lämnat följande reservation till betänkandet.

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 4 börjar ”Utskottet
finner” och slutar ”i fredsorganisationen” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att de föreslagna riktlinjerna knyter an till principbeslutet
av 1973 års riksdag. De motsvarar delvis rimliga förväntningar på en ny

FöU 1977/78:10

befälsordning men har-som framhålls i motionen 1977/78:1736 (s)— brister i
vissa avseenden.

Den allmänna värnplikten är grunden för vår försvarsförmåga. Endast
genom den allmänna värnpliktens princip kan krigsorganisationen ges den
kvalitet och den bredd som svarar mot vårt försvars uppgifter. En stark och
levande demokrati kan inte heller överlåta åt andra att utöva försvaret mot
yttre angrepp. Vämpliktsförsvaret är också en viktig garanti för att försvarsmakten
blir föremål för folklig insyn, kontroll och påverkan.

Det är värdefullt att de föreslagna riktlinjerna markerar sambandet mellan
värnpliktssystemet och befälsordningen. Den militäre yrkesmannen skall ha
god kännedom om de värnpliktigas villkor. Han måste vara rekryterad ur de
värnpliktigas led och ha fullgjort sin grundläggande militära utbildning som
värnpliktig. Även därefter blir utbildningen under flera år gemensam för alla
yrkesofficerare oavsett senare utveckling i yrket. Det är också viktigt att var
och en - inom ramen för de organisatoriska behoven -ges samma möjligheter
att efter sina förutsättningar efter hand kunna få alltmer kvalificerade
uppgifter i fredsorganisationen.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 6 börjar ”Utskottet -som” och på s. 7 slutar ”yrkandena 1 och 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att antalet befattningar på troppchefsnivån som måste
besättas av yrkesofficerare bör kunna minskas ytterligare. Härigenom blir det
möjligt att fullfölja den tidigare avsikten att låta plutonchefsnivån vara målet
för den grundläggande gemensamma utbildningen för yrkesbefäl såvitt avser
krigsbefattning. Som uttalas i motionen 1736 bör plutonchefsnivån inte nås
förrän efter en viss tids väl vitsordad tjänstgöring i befattningen eller annan
liknande tjänstgöring. Vad utskottet nu har anfört om målet för den
grundläggande gemensamma utbildningen bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 7 börjar ”Utskottet kan”
och på s. 8 slutar ”1737, yrkandet 1” bort ha följande lydelse:

Utskottets ställningstagande i det föregående beträffande målet för den
grundläggande gemensamma utbildningen får konsekvenser när det gäller
utformningen av officershögskoleutbildningen. För att få bästa möjliga
rekrytering är det viktigt att utbildningen ganska långt i systemet blir
gemensam för alla. Det finns annars en risk att principen om en gemensam
befälskår inte blir praktisk verklighet. En gemensam utbildning markerar
också den vikt man tillmäter utbildarfunktionen i fred. Utskottet anser därför
att krigshögskolan endast skall omfatta allmän kurs och högre kurser samt att
den allmänna kursen skall vara gemensam. Som anges i motionen 1736 bör
den allmänna kursens längd bestämmas så att kostnaderna för den inte blir
större än med två skilda linjer. Vad utskottet har anfört i denna fråga bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

FöU 1977/78:10

dels att den del av utskottets anförande som på s. 8 börjar ”Yrkandena
4-6” och på s. 9 slutar ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

Yrkandena 4-6 i motionen 1736 (s) tar upp vissa delfrågor rörande
behörighetskrav och kompletteringsutbildning m. m. Det gäller här frågor som är
viktiga för det praktiska genomförandet av befälsordningsreformen.
Utskottet delar de synpunkter som redovisas i motionen och finner
övervägande skäl tala för att riksdagen nu ger vägledning för det fortsatta
arbetet i dessa avseenden. Detta bör ske genom att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet nu har anfört.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 9 börjar ”Formerna för"
och på s. 10 slutar ”inte nödvändigt” bort ha följande lydelse:

Formerna för det fortsatta arbetet tas upp i motionen 1736, yrkandet 7 (s).
Utskottet förutsätter att detta arbete - med riktlinjerna som grund - bedrivs
under regeringens ledning och i aktiv samverkan mellan berörda myndigheter
och personalorganisationer. Det är viktigt att den nya befälsordningen
blir enhetlig för försvarsmakten. Försvarsgrensvisa skillnader i olika
delfrågor måste vara klart motiverade. Överbefälhavaren torde därför få en
viktig uppgift i det fortsatta arbetet. Enligt utskottets mening bör dessutom
företrädare för riksdagen medverka. Härigenom får man en ytterligare
säkerhet för att de politiska ambitionerna i befälsordningsfrågan får fullt
genomslag i det betydelsefulla arbete som återstår. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan i momenten 1, 2, 4 och 8 bort ha följande
lydelse:

1. att riksdagen beträffande målet för den grundläggande gemensamma
utbildningen vad gäller krigsorganisationen med avslag på
propositionen och med bifall till motionen 1977/78:1736,
yrkandena 1 och 2, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,

2. att riksdagen beträffande krigshögskolans allmänna kurs med
avslag på propositionen och med bifall till motionerna 1977/
78:1736, yrkandet 3, och 1977/78:1737, yrkandet 1, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

4. att riksdagen beträffande behörighetskrav och kompletteringsutbildning
m. m. med anledning av propositionen och med bifall
till motionen 1977/78:1736,yrkandena 4-6,som sin meningger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,

8. att riksdagen belmfTande formerna Jor det fortsatta arbetet med
anledning av propositionen och med bifall till motionen 1977/
78:1736, yrkandet 7, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört.

FöU 1977/78:10

Särskilt yttrande

av Gunnar Oskarson (m).

De riktlinjer för en ny befälsordning som riksdagen har att ta ställning till
gäller bl. a. rekrytering, behörighet, grundläggande utbildning för ofificersyrket,
urval, vidareutbildning och åldersgränser. När riksdagen har fattat sitt
beslut vidtar ett omfattande och detaljerat planläggningsarbete innan
systemet kan träda i funktion. Därför måste också, vilket utskottet framhåller,
utbildningstider m. m. betraktas som ungefärliga och tillämpningen av
riktlinjer vara beroende av det fortsatta arbetet med befälsordningens
genomförande. Vidare måste det mera utmejslade systemet medge undantag
från normaltider m. m. som angetts i propositionen.

Riksdagen beslöt år 1971, med anledning av motionen 1971:695, att ge
Kungl. Majit till känna vad utskottet hade anfört i fråga om en enhetlig
befälsordning för försvaret. Utskottet skrev i sitt betänkande nr 18 bl. a.:
”Utskottet delar motionärens uppfattning att en ny befälsordning bör ge
bättre möjligheter för den enskilde att av egen kraft och förmåga nå högre
positioner. Detta bör vara möjligt även om kompetenskraven alltjämt hålls
höga.”

I propositionen 1973:128 framhöll departementschefen: "Systemet bör
göras mer flexibelt än hittills med större möjligheter för den enskilde att av
egen kraft och förmåga gå vidare till allt mer kvalificerade uppgifter.” I sitt
betänkande 1973:23 underströk försvarsutskottet departementschefens
synpunkter och framhöll ånyo att en ny befälsordning borde ge större
möjligheter för den enskilde att av egen kraft och förmåga nå högre
positioner.

En av målsättningarna - en viktig sådan - bakom motioner, propositioner
och utskottsbetänkanden har varit att komma fram till en befälsordning som
är rekryteringsfrämjande. Den nya befälsordningen måste vara konkurrenskraftig
i förhållande till övriga verksamheter inom samhället i fråga om såväl
kvantitet som kvalitet.

I motionen 1977/78:1749 uttrycker motionärerna farhågor för att utbildningen
inom den nya befälsordningen inte blir attraktiv i den utsträckning
som önskvärt är. Det framhålls också i motionen att vid en jämförelse mellan
den föreslagna befälsordningen och dagens utbildning samt andra civila
utbildningsvägar kan tempot i den militära yrkesutbildningen komma att
framstå som långsamt. I det nuvarande systemet når regementsofficer efter
något över tre års utbildning befattningar som plutonchef i krig och
ställföreträdande plutonchef i fred. I det nya systemet kommer motsvarande
kompetensnivå att nås först efter fem till nio år.

Även vad gäller officerare som skall genomgå militärhögskolans allmänna
kurs, som ger kompetens att vara bataljonschef i krig och kompanichef i fred,
blir det en tidsmässig förskjutning. Vid en sammanräkning av tiderna för
trupptjänstgöring och skolor visar det sig att de som snabbast går genom

FöU 1977/78:10

utbildningssystemet kan ha erhållit utbildning vid militärhögskolans
allmänna kurs först efter 13 år mot 11 i dagens befälssystem. Han har då
uppnått 32 års ålder. Huvuddelen av dem som genomgått skolan kommer
emellertid att vara äldre,en del upp till 43-44 år. Militärhögskolans högre kurs
kommer inte att vara genomgången förrän vid tidigast 35-36 års ålder.
Härigenom lår vi ett utbildningssystem som gör att minimiåldern för
bataljonschef i krig och kompanichef i fred höjs med två år och att den
genomsnittliga åldern höjs än mer. Detta är ett system för utbildning av
chefer som i jämförelse med andra i det svenska samhället ter sig alltför
långsamt. Detta kan allvarligt försvåra rekryteringen till officersyrket och
allvarligt minska benägenheten till vidareutbildning för dem som redan blivit
yrkesbefal. Dessa risker är så påtagliga att man inom ramen förden föreslagna
utbildningskonstruktionen bör vidta åtgärder för att så långt som möjligt
undanröja riskerna för en otillfredsställande rekrytering.

Utskottet har i sin skrivning observerat det angivna problemet. Utskottet
skriver att undantag från normaltider skall kunna förekomma och att den
som tidigt visar goda förutsättningar för en snabb karriär skall ha möjlighet alt
gå vidare i systemet på kortare tid. Till detta bör läggas att efter hand som man
lår praktiska erfarenheter av den nya befälsordningen bör kurstider och
tjänstgöringsperioder mellan de olika kurserna anpassas till vunna erfarenheter.
Sådana åtgärder bör i huvudsak kunna vidtas av militära myndigheter i
samband med planering och genomförande av den nya befälsordningen.

GOTAB 57665 Stockholm 1978