Med anledning av propositionen 1977/78:20 med Förslag till ändrad organisation för besvärsprövning inom socialförsäkringen m. m. jämte motioner (Betänkande 1977/78:SfU15 Socialförsäkringsutskottet)

SfU 1977/78:15

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1977/78:15

med anledning av propositionen 1977/78:20 med Förslag till ändrad
organisation för besvärsprövning inom socialförsäkringen m. m.
jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1977/78:20 (socialdepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen

dels att antaga de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om försäkringsdomstolar

2. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

4. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension

5. lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

7. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

8. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

9. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

10. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

11. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.

12. lagom ändring i lagen (1959:55l)om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

13. lag om införande av lagen om försäkringsdomstolar, m. m.

dels att godkänna de riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna
m. m. som förordats i propositionen.

I propositonen föreslås att regionala försäkringsrätter skall inrättas för
överprövning av framför allt ärenden som handläggs av de allmänna
försäkringskassorna. Försäkringsrätterna skall överta de arbetsuppgifter som
riksförsäkringsverkets besvärsavdelning och försäkringsrådet f. n. har. De
nya försäkringsrätterna skall lokaliseras till Stockholmsområdet samt till
Jönköping och Umeå.

Försäkringsrätt föreslås bli domför med tre yrkesdomare. I ärendegrupper
som tillsammans utgör drygt en tredjedel av ärendena skall dessutom två
nämndemän delta i avgörandet. Lekmannamedverkan förutsätts enligt
förslaget förekomma i sådana ärenden som i försäkringskassa har avgjorts av
pensionsdelegation eller av försäkringsnämnd i dess helhet och i arbetsskadeärenden.

1 Riksdagen 1977/78. 11 sami. Nr 15

SfU 1977/78:15

Genom att besvärsprövningen bryts ut från riksförsäkringsverket får
verket mera renodlade centrala lednings- och tillsynsfunktioner. I linje med
detta föreslås att verket skall kunna inträda som part i förfarandet i
försäkringsrätt med uppgift att verka för en likformig och rättvis tillämpning
av socialförsäkringsbestämmelserna. En särskild enhet inrättas inom riksförsäkringsverket
för att svara för denna uppgift. Såvitt gäller den högsta
instansen, vars namn ändras till försäkringsöverdomstolen, skall förfarandet
genomgående vara utformat som ett tvåpartsförfarande. De befogenheter
som vissa socialförsäkringsorgan f. n. har att ex officio pröva beslut av lägre
instans resp. underställa högre instans ett beslut för prövning försvinner i
samband med att ett tvåpartsförfarande införs.

Besvärstiden i socialförsäkringsärenden blir förlängd från tre veckor till två
månader. För att möjliggöra snabb och enkel rättelse blir försäkringsorganen
under vissa förutsättningar skyldiga att ändra egna beslut som innehåller
kvalificerade felaktigheter. Vidare föreslås att försäkringskassa alltid skall ta
upp beslut till ny prövning när besvär har anförts av enskild. Om kassan
finner besvären befogade skall den själv ändra beslutet i enlighet med
yrkandet, och försäkringsrätt behöver därigenom inte pröva ärendet.

Lagstiftningen om den nya besvärsorganisationen och därmed sammanhängande
frågor föreslås träda i kraft den 1 januari 1979.

De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.

SfU 1977/78:15

1 Förslag till

Lag om försäkringsdomstolar

Härigenom föreskrives följande.

1 § Försäkringsöverdomstolen är högsta forsäkringsdomstol i mål som
fullföljes dit från försäkringsrätt eller från arbetsmarknadsstyrelsen eller som
arbetsmarknadsstyrelsen underställer domstolens prövning.

Försäkringsrätt är forsäkringsdomstol närmast under försäkringsöverdomstolen
i mål som fullföljes dit från allmän försäkringskassa, lokal
skattemyndighet eller riksförsäkringsverket.

Försäkringsrätter skall finnas till ett antal av tre.

Försäkringsöverdomstolen

2 § I försäkringsöverdomstolen finns en president och minst åtta försäkringsdomare
samt minst åtta andra ledamöter. Presidenten och försäkringsdomarna
skall vara lagfarna.

De lagfarna ledamöterna utnämnes av regeringen.

De icke lagfarna ledamöterna förordnas av regeringen för tre år i sänder.
För varje sådan ledamot förordnar regeringen för samma tid en ersättare.
När ledighet uppkommer förordnas ny ledamot eller ersättare för den tid
som återstår av den tidigare utseddes uppdrag. De icke lagfarna ledamöterna
och ersättarna för dem skall ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden
eller eljest ha kunskaper av särskilt värde för domstolens arbete.

3 § Försäkringsöverdomstolen är domför med fem ledamöter. Av dem skall
tre vara lagfarna.

Domstolen är domför med endast tre lagfarna ledamöter

1. vid prövning av besvär över beslut som ej innebär avgörande av
saken,

2. vid förordnande i avvaktan på målets avgörande samt vid annan åtgärd
som avser endast måls beredande,

3. vid beslut genom vilket domstolen skiljer sig från målet utan att detta
har prövats i sak,

4. vid avgörande av mål där utgången är uppenbar.

Uppkommer i mål fråga av betydelse för enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning, får målet hänskjutas till avgörande av försäkringsöverdomstolen
i dess helhet. Därvid skall samtliga ledamöter deltaga i avgörandet,
om ej laga hinder möter.

4 § Vid förfall för lagfaren ledamot i försäkringsöverdomstolen får regeringen
förordna vikarie. Regeringen får även förordna om tillfällig förstärkning av
försäkringsöverdomstolen, om det behövs för arbetets behöriga gång.

SfU 1977/78:15

Försäkringsrätterna

5 § I försäkringsrätt finns försäkringsrättsråd och försäkringsrättsassessorer.
Försäkringsrättsråd utnämnes och försäkringsrättsassessor förordnas av regeringen.

Försäkringsrättsråd och försäkringsrättsassessor skal! vara lagfarna. Föreligger
särskilda skäl, får den som har god kännedom om socialförsäkringslagstiftningen
utses till försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessor,
fastän han icke är lagfaren.

Regeringen utnämner ett försäkringsrättsråd att vara chef för domstolen.

6 § Försäkringsrätt är delad i avdelningar. Varje avdelning består av minst
två försäkringsrättsråd och av försäkringsrättsassessorer till det antal regeringen
bestämmer. Regeringen utnämner ett försäkringsrättsråd att vara ordförande
på avdelning och ett att vara vice ordförande.

7 § Försäkringsrätt är domför med tre ledamöter som är försäkringsrättsråd
eller försäkringsrättsassessorer. Härutöver skall två nämndemän ingå i rätten
vid prövning av besvär över

1. beslut som i allmän försäkringskassa har avgjorts av pensionsdelegation,

2. beslut som i allmän försäkringskassa har avgjorts av försäkringsnämnd i
dess helhet och

3. beslut enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1977:265)om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre bestämmelser.

Försäkringsrätt är alltid domför utan nämndemän i fall som avses i 3 §
andra stycket.

8 § För försäkringsrätt finns nämndemän till det antal som regeringen
bestämmer. Regeringen fastställer för varje län inom domkretsen det antal
nämndemän som skall utses. Försäkringsrätt fördelar tjänstgöringen mellan
nämndemännen efter samråd med dem.

Nämndeman i försäkringsrätt utses genom val. Valet förrättas av landstinget
eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av
landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som
länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas valet
av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Val av nämndemän skall vara proportionellt, om det begäres av minst så
många väljande som motsvarar det tal, vilket erhålles, då samtliga väljandes
antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid
sådant proportionellt val är särskilt föreskrivet.

Vart tredje år väljes halva antalet nämndemän i försäkringsrätt.

SfU 1977/78:15

9 § Valbar till nämndeman i försäkringsrätt är myndig svensk medborgare,
som är kyrkobokförd i länet och ej har fyllt sjuttio år. Tjänsteman i allmän
försäkringskassa eller ledamot av pensionsdelegation eller försäkringsnämnd,
tjänsteman vid lokal skattemyndighet eller riksförsäkringsverket,
lagfaren domare, annan ledamot eller tjänsteman i försäkringsdomstol,
åklagare,advokat ellerannan som har till yrke att föra andras talan inför rätta
får ej vara nämndeman.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att
mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är
ej skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

10 § Nämndeman utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndeman
visar giltigt hinder, får rätten entlediga honom tidigare. Den som har fyllt
sextio år har rätt att frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara valbar
eller behörig, förfaller uppdraget.

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman förden tid som återstår av
den tidigare utseddes uppdrag. Ändras antalet nämndemän, får nytillträdande
nämndeman utses för kortare tid än som följer av första stycket.

Gemensamma bestämmelser

11 § 1 fråga om omröstning i försäkringsdomstol gäller bestämmelserna i
16 och 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i hovrätt i tillämpliga delar.
Domstolen bestämmer dock själv i vilken ordning ledamöterna vid omröstningen
skall yttra sig.

12 § Försäkringsdomstol sammanträder på den ort där den har sitt säte.
Domstolen får sammanträda på annan ort, om det finns särskilda skäl för
detta.

13 § Ledamot i försäkringsöverdomstolen, försäkringsrättsråd och försäkringsrättsassessor
skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller
i konkurstillstånd får ej tjänstgöra som sådan ledamot eller som föredragande.

I fråga om nämndeman gäller vad som är föreskrivet i 9 §.

Ledamot och föredragande i försäkringsdomstol skall ha avlagt domared.
De som står i sådant förhållande till varandra som sägs i 4 kap. 12 §
rättegångsbalken får ej samtidigt tjänstgöra som ledamöter i försäkringsdomstol.

14 § Regeringen får på begäran av försäkringsdomstol förordna särskilda
sakkunniga för viss tid med uppgift att tillhandagå domstolen med utlåtanden.

SfU 1977/78:15

15 § Vid försäkringsdomstol skall finnas kansli.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande
lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

SfU 1977/78:15

2 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrives att 1,9 och 33 §§ förvaltningsprocesslagen
(1971:291) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag gäller rättskipning i
regeringsrätten, kammarrätt, skatterätt,
fastighetstaxeringsrätt och länsrätt.

Föreslagen lydelse

Denna lag gäller rättskipning i
regeringsrätten, kammarrätt, skatterätt,
fastighetstaxeringsrätt och länsrätt
samt i försäkringsöverdomstolen
och försäkringsrätt.

•S2

Förfarandet är skriftligt.

I handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga, när
det kan antagas vara till fördel för utredningen.

I kammarrätt, skatterätt, fastighetstaxeringsrätt
och länsrätt skall
muntlig förhandling hållas, om enskild
som för talan i målet begär det
samt förhandlingen ej är obehövlig
och ej heller särskilda skäl talar mot
det.

I kammarrätt, försäkringsrätt,
skatterätt, fastighetstaxeringsrätt
och länsrätt skall muntlig förhandling
hållas,om enskild som för talan i
målet begär det samt förhandlingen
ej är obehövlig och ej heller särskilda
skäl talar mot det.

33 §3

Mot skatterätts, fastighetstaxeringsrätts
och länsrätts beslut föres
talan hos kammarrätt. Mot kammarrätts
beslut föres talan hos regeringsrätten.
Talan föres genom besvär.

Mot skatterätts, fastighetstaxeringsrätts
och länsrätts beslut föres
talan hos kammarrätt. Mot kammarrätts
beslut föres talan hos regeringsrätten.
Mot försäkringsrätts beslut
föres talan hos försäkringsöverdomstolen.
Talan föres genom besvär.

Talan får föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av
lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

1 Senaste lydelse 1973:1107.

2 Senaste lydelse 1973:1107.

3 Senaste lydelse 1973:1107.

SfU 1977/78:15

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 20 kap. 9-13 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 kap.

9!?

Statliga och kommunala myndigheter
ävensom arbetsgivare och försäkringsinrättningar
äro pliktiga att
på begäran lämna försäkringsdomstolen,
riksförsäkringsverket, allmän
försäkringskassa eller lokalt organ
som i 1 kap. 2 § sägs uppgift för
namngiven person rörande förhållande,
som är av betydelse för
tillämpningen av denna lag.

Statliga och kommunala myndigheter
ävensom arbetsgivare och försäkringsinrättningar
äro pliktiga att
på begäran lämnaJörsäkringsdomstol,
riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa
eller lokalt organ som i
1 kap. 2 § sägs uppgift för namngiven
person rörande förhållande, som är
av betydelse för tillämpningen av
denna lag.

Arbetsgivare, som underlåter att fullgöra honom enligt första stycket
åvilande uppgiftsskyldighet, straffes med böter, högst etthundra kronor.

Talan mot beslut av allmän försäkringskassa
i ärende angående försäkring
enligt denna lag föres genom
besvär hos riksförsäkringsverket.

Beslut av allmän försäkringskassa,
sorn fattats i pensionsdelegation, skall,
ändå att beslutet icke överklagats,
prövas av riksförsäkringsverket såvida
delegationens ordförande eller föredraganden
anmält från beslutet avvikande
mening. Riksförsäkringsverket
äger ock eljest, utan att talan fores, till
prövning upptaga ärende som avses i
första stycket.

A Ilmän försäkringskassa skall ändra
beslut i ärende angående försäkring
enligt denna lag, som har fattats av
kassan och ej har prövats av försäkringsrätt,

1. om beslutet pä grund av skrivfel,
räknefel eller annat sådant förbiseende
innehåller uppenbar oriktighet,

2. om beslutet har blivit oriktigt på
grund av att det har Jättats på uppenbart
felaktigt eller ofullständigt underlag,

3. om beslutet har blivit oriktigt på
grund av uppenbart felaktig rättstilllämpning
eller annan liknande orsak.

Ändring får underlåtas om den oriktighet
som vidlåder beslutet är av ringa
betydelse.

1 Lagen omtryckt 1977:630.

SfU 1977/78:15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut får ej ändras till Jörsäkrads
nackdel såvitt gäller förmån som har
förfallit till betalning och ej heller i
annat fall om synnerliga skäl äro
däremot.

Fråga om ändring enligt denna
paragraf får ej tagas upp sedan mer än
två år förflutit från den dag då beslutet
meddelades. Ändring får dock ske
även efter utgången av denna tid, om
det först därefter har kommit fram att
beslutet har fattats på uppenbart
felaktigt eller ofullständigt underlag
eller om annat synnerligt skäl föreligger.

Bestämmelserna i flörsta-fjårde
styckena ha motsvarande tillämpning
på beslut som har över prövats av flörsäkringsdomstol.
Därvid skall fråga om
ändring bedömas av den domstol som
senast har prövat målet.

Uppstår tvist mellan allmänna försäkringskassor
angående tolkning eller
tillämpning av denna lag, skall tvisten
på yrkande av någon av kassorna
avgöras av riksförsäkringsverket.

1* Riksdagen 1977/78. 11 sami. Nr 15

Talan mot beslut av allmän försäkringskassa
eller riksförsäkringsverket i
ärende angående försäkring enligt
denna lag fores hos försäkringsrätt
genom besvär.

Att talan mot försäkringsrätts beslut
föres genom besvär hos försäkringsöverdomstolen
framgår av förvaltningsprocesslagen
(1971:291).

När besvär mot allmän försäkringskassas
beslut anförts av enskild, skall
kassan taga upp det överklagade beslutet
till ny prövning även om omständighet
som anges i 10 § första stycket
ej föreligger. Ändring får därvid göras
endast i enlighet med klagandens yrkande.
Sker sådan ändring, skola besvären
anses förfallna. I annat fall skall
kassan översända besvären med eget
yttrande till försäkringsrätten.

SfU 1977/78:15

Nuvarande lydelse

Mot riksförsäkringsverkets beslut
ifråga, varom i 10 eller 11 §förmäles,
föres talan genom besvär hos försäkringsdomstolen.

Riksförsäkringsverkets beslut ifråga
som i första stycket sägs må av verket
underställas försäkringsdomstolens
prövning, om det för enhetlig lagtolkning
eller rättstillämpning är av
synnerlig vikt att saken prövas av
domstolen eller eljest särskilda skäl
förefinnas för sådan prövning.

Föreslagen lydelse

Riksförsäkringsverket har att verka
för att bestämmelserna om den allmänna
försäkringen tillämpas likformigt
och rättvist. Verket får, även till
förmån för enskild part, föra talan mot
försäkringsrätts och allmän försäkringskassas
beslut samt begära ändring
enligt 10 §.

1 mål, där enskild part anför besvär
hos försäkringsrätt mot allmän försäkringskassas
beslut, bestämmer riksförsäkringsverket
huruvida verket skall
vara part i målet. Aven om riksförsäkringsverket
beslutat att ej vara part,
får försäkringsrätten förelägga verket
att svara i målet, om särskilda skäl föreligga.

Den omständigheten att riksförsäkringsverket
icke varit part i försäkringsrätt
utgör ej hinder för verket att föra
talan mot försäkringsrättens beslut.
Anför enskild part besvär över försäkringsrätts
beslut, är verket alltid motpart.

13 §

Besvärshandling skall tillställas den myndighet som meddelat beslutet.

Den omständigheten att besvärshandlingen
tillställts den myndighet,
som har att pröva besvären, utgör ej
hinder för besvärens upptagande till
prövning, därest handlingen inkommit
före besvärstidens utgång.

Den omständigheten att besvärshandlingen
tillställts den domstol,
som har att pröva besvären, riksförsäkringsverket
eller allmän försäkringskassa
utgör ej hinder för besvärens
upptagande till prövning, därest
handlingen inkommit före besvärstidens
utgång.

Vid besvär över beslut i mål eller
ärende angående försäkring enligt
denna lagskallbesvärshandlingen vara
inkommen inom två månader från den
dag då klaganden erhöll de! av beslutet
eller, om besvären anförts av riksför -

SfU 1977/78:15

Nuvarande lydelse

Allmän försäkringskassas och
riksförsäkringsverkets beslut lända
till omedelbar efterrättelse, om ej
annat föreskrivits i beslutet eller
bestämmes av myndighet som har att
pröva beslutet.

Föreslagen lydelse

sakringsverket, inom två månader från
den dag då beslutet meddelades.

Allmän försäkringskassas, riksförsäkringsverkets
och försäkringsrätts
beslut lända till omedelbar efterrättelse,
om ej annat föreskrivits i
beslutet eller bestämmes av domstol
som har att pröva beslutet.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av
lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

SfU 1977/78:15

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrives att 12 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Bankaktiebolag, sparbanker och
andra penningförvaltande inrättningar
äro pliktiga att på begäran
lämna Jörsäkringsdomstolen, riksförsäkringsverket
eller allmän försäkringskassa
uppgift för namngiven
person rörande förhållande som är av
betydelse för tillämpning av denna
lag.

Föreslagen lydelse
12 §

Bankaktiebolag, sparbanker och
andra penningförvaltande inrättningar
äro pliktiga att på begäran
lämna försäkringsdomstol, riksförsäkringsverket
eller allmän försäkringskassa
uppgift för namngiven
person rörande förhållande som är av
betydelse för tillämpning av denna
lag.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av
lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

1 Lagen omtryckt 1976:1014.

SfU 1977/78:15

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrives att 8 § lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§

Fråga om delpension handlägges av allmän försäkringskassa. Finner
tjänsteman hos kassan skäl föreligga mot bifall till ansökan om delpension
skall frågan underställas pensionsdelegation. Sådan underställning skall
dessutom ske om den sökande begär det. Särskild prövning enligt 5 § fjärde
stycket skall ske i pensionsdelegation.

Vid pensionsdelegations prövning av fråga enligt denna lag skall i stället för
de i 18 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän försäkring nämnda läkarna
tjänstgöra två av arbetsmarknadsstyrelsen utsedda ledamöter. Av dessa skall
den ene representera länsarbetsnämnden och den andre ha särskild erfarenhet
av handläggning av ärenden angående arbetslöshetsförsäkring. Sistnämnde
ledamot utses efter förslag av de erkända arbetslöshetskassornas
samorganisation. I delegationens sammanträden men ej i dess beslut äger
försäkringskassans direktör deltaga.

Ifråga om talan mot beslut i ärende Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 §§

enligt denna lag samt annan överpröv- lagen (1962:381) om allmän försäkring

ning hos riksförsäkringsverket och om ändring av beslut samt talan mot

försäkringsdomstolen skall bestäm- allmän försäkringskassas och försäk melserna

i 20 kap. lagen (1962:381) ringsrätts beslut har motsvarande

om allmän försäkring äga motsva- tillämpning i ärende enligt denna

rande tillämpning. lag.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av
lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

SfU 1977/78:15

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrives att 8 kap. 7-9 och 12 §§ lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

Myndighet, arbetsgivare och uppdragsgivare
är skyldiga att på begäran
Yåmnaförsäkringsdomstolen, riksförsäkringsverket,
allmän försäkringskassa
eller lokal myndighet som
avses i 1 kap. 2 § uppgift om
namngiven person rörande förhållande
som är av betydelse för
tillämpningen av denna lag. Arbetsgivare
och uppdragsgivare är även
skyldiga att lämna sådan uppgift om
arbetet och arbetsförhållandena som
behövs för att bestämma ersättningsbelopp.

Försäkringsdomstolen, riksförsäkringsverket
och allmän försäkringskassa
har i den mån det behövs för
att bestämma ersättning enligt denna
lag, rätt att hos myndighet som
har att utöva tillsyn över arbetsgivares
verksamhet begära undersökning
av arbetsförhållanden eller att,
om särskilda skäl föreligger eller det
gäller annan försäkrad än arbetstagare,
själva företaga sådan undersökning.

Riksförsäkringsverket och allmän
försäkringskassa får i ärende angående
arbetsskadeförsäkring begära

1 Lagen omtryckt 1977:264.

Myndighet, arbetsgivare och uppdragsgivare
är skyldiga att på begäran
lämna försäkringsdomstol, riksförsäkringsverket,
allmän försäkringskassa
eller lokal myndighet som
avses i 1 kap. 2 § uppgift om
namngiven person rörande förhållande
som är av betydelse för
tillämpningen av denna lag. Arbetsgivare
och uppdragsgivare är även
skyldiga att lämna sådan uppgift om
arbetet och arbetsförhållandena som
behövs för att bestämma ersättningsbelopp.

Försäkringsdomstol och allmän försäkringskassa
har, i den mån det
behövs för att bestämma ersättning
enligt denna lag, rätt att hos
myndighet som har att utöva tillsyn
över arbetsgivares verksamhet begära
undersökning av arbetsförhållanden
eller att, om särskilda skäl
föreligger eller det gäller annan
försäkrad än arbetstagare, själva
företaga sådan undersökning.

Allmän försäkringskassa får i
ärende angående arbetsskadeförsäkring
begära att tingsrätt håller förhör

SfU 1977/78:15

Nuvarande lydelse

att tingsrätt håller förhör med vittne
eller sakkunnig. Ingen är skyldig att
inställa sig vid annan tingsrätt än den
inom vars domkrets han vistas. Om
förhöret skall i tillämpliga delar gälla
vad som föreskrives om bevisupptagning
utom huvudförhandling. Ersättning
till den som har inställt sig
för att höras utgår med skäligt belopp
som rätten bestämmer och betalas av
den myndighet som har begärt förhöret.

Bestämmelserna i 20 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring
om besvär samt annan överprövning
hos riksförsäkringsverket och försökringsdomstolen
har motsvarande tillämpning
i ärende enligt denna lag.

Föreslagen lydelse

med vittne eller sakkunnig. Ingen är
skyldig att inställa sig vid annan
tingsrätt än den inom vars domkrets
han vistas. Om förhöret skall i
tillämpliga delar gälla vad som föreskrives
om bevisupptagning utom
huvudförhandling. Ersättning till
den som har inställt sig för att höras
utgår med skäligt belopp som rätten
bestämmer och betalas av kassan.

Bestämmelserna i 20 kap.
10-13 M lagen (1962:381)om allmän
försäkring om ändring av beslut samt
talan mot allmän försäkringskassas
och försäkringsrätts beslut har motsvarande
tillämpning i ärende enligt
denna lag.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av

lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

SfU 1977/78:15

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag1 dels

att 16 och 17 SS skall upphöra att gälla,

dels att 15 och 18 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Talan mor beslut av allmän försäkringskassa
i ärende angående allmänt
barnbidrag fores hos riksförsäkringsverket
genom besvär.

Riksförsäkringsverket får även utan
att talan fores taga upp sådant ärende
till prövning.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 M
lagen (1962:381) om allmän försäkring
om ändring av beslut samt talan mot
allmän försäkringskassas och försäkringsrätts
beslut ha motsvarande tilllämpning
i ärende enligt denna lag.

16 S

Mot riksförsäkringsverkets beslut
fores talan hos kammarrätten genom
besvär.

Besvär över allmän försäkringskassas
beslut skall tillställas den kassa som
meddelat beslutet.

Den omständigheten att besvärshandlingen
tillställts riksförsäkringsverket.
utgör ej hinder för att besvären
tagas upp till prövning, om handlingen
kommit in före besvärstidens utgång.

Allmän försäkringskassas, riksförsäkringsverkets
och kammarrättens
beslut lända till omedelbar efterrättelse,
om ej annorlunda förordnas.

Allmän försäkringskassas och försäkringsrätts
beslut lända till omedelbar
efterrättelse, om ej annorlunda
förordnas.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av
lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

1 Lagen omtryckt 1973:449.

SfU 1977/78:15

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964:143) om bidragsförskott1

dels att 23 § skall upphöra att gälla,

dels att 22 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Talan mot beslut av allmän försäkringskassa
i ärende angående bidragsförskott
fores hos riksförsäkringsverket
genom besvär. Riksförsäkringsverket
får även utan att talan föres taga upp
sådant ärende till prövning. Mot riksförsäkringsverkets
beslut föres talan
hos kammarrätten genom besvär.

Beslut av allmän försäkringskassa,
riksförsäkringsverket eller kammarrätten
länder till omedelbar efterrättelse,
om ej annorlunda förordnas.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 §§
lagen (I962:381)om allmän försäkring
om ändring av beslut samt talan mot
allmän försäkringskassas och försäkringsrätts
beslut har motsvarande
tillämpning i ärende enligt denna
lag.

Beslut av allmän försäkringskassa
eller försäkringsrätt länder till omedelbar
efterrättelse, om ej annorlunda
förordnas.

Besvär över allmän försäkringskassas
beslut skall tillställas den kassa som
meddelat beslutet.

Den omständigheten att besvärshandlingen
tillställts riksförsäkringsverket
utgör ej hinder för att besvären
tagas upp till prövning, om handlingen
kommit in före besvärstidens utgång.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av
lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

1 Lagen omtryckt 1976:277.

1** Riksdagen 1977/78. 11 sami. Nr 15

SfU 1977/78:15

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd Härigenom

föreskrives i fråga om lagen (1973:371)om kontant arbetsmarknadsstöd dels

att i rubriken närmast före 31 § ordet ”riksförsäkringsverkets” skall
bytas ut mot ”försäkringsrätts”,
dels att 31-33 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 5

Talan mot beslut av länsarbetsnämnd
och allmän försäkringskassa
enligt denna lag föres genom besvär
hos arbetsmarknadsstyrelsen respektive
riksförsäkringsverket.

Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens
och riksförsäkringsverkets beslut
angående rätt till ersättning enligt
denna lag föres genom besvär hos
försäkringsdomstolen, om ej annat
följer av lagen (1969:93) om begränsning
av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Beslut som avses i första stycket
och som ej innebär tillämpning av
sistnämnda lag får av arbetsmarknadsstyrelsen
och riksförsäkringsverket
underställas försäkringsdomstolens
prövning, om det för enhetlig
lagtolkning eller rättstillämpning är

Talan mot beslut av länsarbetsnämnd
enligt denna lag föres genom
besvär hos arbetsmarknadsstyrelsen.

/ fråga om ärende som i första
instans handlägges av allmän försäkringskassa
har bestämmelserna i 20
kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring om ändring av
beslut samt talan mot allmän försäkringskassas
och försäkringsrätts beslut
motsvarande tillämpning.

§'

Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens
beslut angående rätt till ersättning
enligt denna lag föres genom
besvär hos försäkringsöverdomstolen,
om ej annat följer av lagen (1969:93)
om begränsning av samhällsstöd vid
arbetskonflikt.

Beslut som avses i första stycket
och som ej innebär tillämpning av
sistnämnda lag får av arbetsmarknadsstyrelsen
underställas försäkringsöverdomstolens
prövning, om
det för enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning är av synnerlig vikt

1 Senaste lydelse 1975:384.

SfU 1977/78:15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

av synnerlig vikt att saken prövas av
domstolen eller annars särskilda skäl
finns för sådan prövning.

att saken prövas av domstolen eller
annars särskilda skäl finns för sådan
prövning.

Mot arbetsmarknadsstyrelsens och riksförsäkringsverkets beslut enligt
denna lag i annat fall än som avses i första eller andra stycket föres talan hos
regeringen genom besvär.

33 §

Besvär skall inges till den myndighet eller det organ som har meddelat
beslutet. Den omständigheten att besvären ingivits eller insänts direkt till den
myndighet som har att pröva besvären utgör dock ej hinder för besvärens
upptagande till prövning, om de inkommit före besvärstidens utgång.

Länsarbetsnämnds, allmän försäkringskassas,
arbetsmarknadsstyrelsens
och riksförsäkringsverkets
beslut länder till omedelbar efterrättelse,
om ej annat angivits i beslutet
eller bestäms av myndighet som har
att pröva beslutet.

Länsarbetsnämnds, allmän försäkrings
kassas, arbetsmarknadssty -relsens, riksförsäkringsverkets och
försäkringsrätts beslut länder till
omedelbar efterrättelse, om ej annat
angivits i beslutet eller bestäms av
myndighet som har att pröva beslutet.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av

lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

SfU 1977/78:15

10 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrives att 8 kap. 89 § studiestödslagen (1973:349)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

8 kap.

89 §

Nuvarande lydelse

Annan myndighet och försäkringsinrättning
är skyldiga att på
begäran lämna Jorsäkringsdomstolen,
riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa
och centrala studiestödsnämnden
sådan uppgift i fråga
om viss person som är av betydelse
för tillämpningen av detta kapitel.

Annan myndighet och försäkringsinrättning
är skyldiga att på
begäran lämna försäkringsdomstol,
riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa
och centrala studiestödsnämnden
sådan uppgift i fråga
om viss person som är av betydelse
för tillämpningen av detta kapitel.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av
lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

1 Lagen omtryckt 1975:359.

SfU 1977/78:15

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrives att 26,38 och 47 §§ lagen (1959:552) om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 §

Riksförsäkringsverket må, när
synnerliga skäl därtill föreligga,
medgiva anstånd helt eller delvis
med erläggande av påfört avgiftsbelopp,
som uppbäres av verket och
förfaller till betalning efter det ansökan
om anstånd gjorts. Anståndstiden
må bestämmas till längst två
månader efter utgången av den
månad, varunder beloppet skolat
erläggas. Söker arbetsgivare rättelse
av avgiftspåföring enligt 36 § eller
anför han besvär över beslut av
riksförsäkringsverket enligt 38 i? må
anstånd meddelas även på ansökan
som ingivits efter det beloppet
förfallit till betalning. Sådant anstånd
må beviljas intill dess två
månader förflutit från dagen för riksförsäkringsverkets
eller försäkringsdomstolens
avgörande i saken.

Riksförsäkringsverket må, när
synnerliga skäl därtill föreligga,
medgiva anstånd helt eller delvis
med erläggande av påfört avgiftsbelopp,
som uppbäres av verket och
förfaller till betalning efter det ansökan
om anstånd gjorts. Anståndstiden
må bestämmas till längst två
månader efter utgången av den
månad, varunder beloppet skolat
erläggas. Söker arbetsgivare rättelse
av avgiftspåföring enligt 36 § eller
anför han besvär över beslut av
riksförsäkringsverket enligt 38 § må
anstånd meddelas även på ansökan
som ingivits efter det beloppet
förfallit till betalning. Sådant anstånd
må beviljas intill dess två
månader förflutit från dagen för riksförsäkringsverkets
eller försäkringsdomstols
avgörande i saken.

Sedan anstånd meddelats, må det av anståndet omfattade avgiftsbeloppet
icke indrivas under tiden för anståndet, ej heller må restavgift uttagas för
beloppet.

Är arbetsgivare berättigad att utfå för mycket erlagd arbetsgivaravgift, må
denna tagas i anspråk för gäldande av arbetsgivaravgift, som med anståndet
avses.

Har anståndstiden gått till ända utan att avgiftsbeloppet till fullo guldits,
skall arbetsgivaren erlägga restavgift å den del av beloppet, som då återstod
oguldet.

1 Lagen omtryckt 1974:938.

SfU 1977/78:15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som åtnjutit anstånd i avvaktan
på Jörsäkringsdomstolens beslut
skall erlägga anståndsränta
för sådan del av avgiftsbeloppet som
genom beslutet fastställts till betalning.
Ränta understigande femtio
kronor skall dock ej påföras. Ränta
utgår för varje kalenderår efter den
räntesats, som för det året gäller enligt
24 a § andra stycket.

Den som åtnjutit anstånd i avvaktan
på Jörsäkringsdomstols beslut
skall erlägga anståndsränta
för sådan del av avgiftsbeloppet som
genom beslutet fastställts till betalning.
Ränta understigande femtio
kronor skall dock ej påföras. Ränta
utgår för varje kalenderår efter den
räntesats, som för det året gäller enligt
24 a § andra stycket.

Anståndsränta utgår från och med månaden efter den, då avgiften skulle ha
erlagts om anstånd icke hade medgivits, till och med den månad, då
anståndstiden gått till ända.

Över annat beslut av riksförsäkringsverket
enligt denna lag än i 37 §
första stycket avses må klagan föras
hos försäkringsdomstolen genom besvär.
Besvärshandling skall tillställas
riksförsäkringsverket. Den omständigheten,
att besvärshandlingen tillställts
försäkringsdomstolen, utgör ej hinder
Jör besvärens upptagande till prövning,
därest handlingen inkommit före besvärstidens
utgång.

Riksförsäkringsverkets beslut må,
såframt beslutet är av beskaffenhet att
kunna överklagas, av verket underställas
jörsäkringsdomstolens prövning,
om det för enhetlig lagtolkning
eller rättstillämpning är av synnerlig
vikt att saken prövas av domstolen eller
eljest särskilda skäl förefmnas för
sådan prövning.

Riksförsäkringsverkets beslut länder
till efterrättelse utan hinder av att
besvär anförts eller förordnande om
underställning meddelats.

Över annat beslut av riksförsäkringsverket
enligt denna lag än i 37 §
första stycket avses må klagan föras
hos försäkringsrätt genom besvär.
Att talan mot försäkringsrätts beslut
föres genom besvär hos försäkringsöverdomstolen
framgår av förvaltningsprocesslagen
(1971:291).

1 fråga om talan enligt första stycket
skola bestämmelserna i 20 kap. 12 och
13 M lagen (1962:381) om allmän försäkring
om talan mot riksförsäkringsverkets
och försäkringsrätts beslut äga
motsvarande tillämpning.

Riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts
beslut lända till efterrättelse
utan hinder av att besvär
anförts.

SfU 1977/78:15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47 §

Finner riksförsäkringsverket vid prövning av ansökan om rättelse eller
eljest att avgiftsunderlaget eller arbetsgivaravgiften skall nedsättas, skall
därav föranledd ändring av avgift som avses i 43 eller 44 § beslutas.

Föranleder försäkringsdomstolens Föranleder försäkringsdomstols
prövning av besvär eller underställt prövning av besvär ändring i överbeslut
ändring i riksförsäkringsverkets klagat beslut, skall därav föranledd
beslut, skall därav föranledd ändring ändring av avgift beslutas,
av avgift beslutas.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av
lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

SfU 1977/78:15

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 11 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall
ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Över sådant beslut beträffande
beräkning av pensionsgrundande inkomst,
varom den försäkrade erhållit
i 8 § första eller andra stycket
angiven underrättelse senast den 30
september under taxeringsåret, må
besvär anföras hos riksförsäkringsverket
senast den 31 oktober under
nämnda år. Har den försäkrade icke
erhållit underrättelse som nu sagts
eller har han erhållit underrättelsen
efter den 30 september under
taxeringsåret, må besvär anföras
intill utgången av året näst efter
taxeringsåret eller, om han icke
under taxeringsåret erhållit utfärdad
debetsedel eller underrättelse som i
8 § tredje stycket sägs, inom ett år
efter det han erhållit sådan debetsedel
eller underrättelse.

Över beslut, varigenom lokal skatte -

/ fråga om talan mot lokal skattemyndighets
och försäkringsrätts beslut
enligt denna lag ha, om ej annat föijer
av andra stycket, bestämmelserna i 20
kap. 11 § första och andra styckena
samt 12 och 13 §§ lagen (1962:381)om
allmän försäkring motsvarande tilllämpning.
Vad som i nämnda lagrum
föreskrives om allmän försäkringskassa
skall därvid gälla lokal skattemyndighet.

Över lokal skattemyndighets beslut
beträffande beräkning av pensionsgrundande
inkomst, varom den försäkrade
erhållit i 8 § första eller andra
stycket angiven underrättelse senast
den 30 september under taxeringsåret
, må besvär anföras senast den 31
oktober under nämnda år. Har den
försäkrade icke erhållit underrättelse
som nu sagts eller har han erhållit
underrättelsen efter den 30 september
under taxeringsåret, må besvär
anföras intill utgången av året näst
efter taxeringsåret, eller om han icke
under taxeringsåret erhållit utfärdad
debetsedel eller underrättelse som i
8 § tredje stycket sägs, inom ett år
efter det han erhållit sådan debetsedel
eller underrättelse.

1 Lagen omtryckt 1976:1015. Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:1015.

SfU 1977/78:15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

myndighet ändrat verkställd beräkning
av pensionsgrundande inkomst, md
besvär anföras hos riksförsäkringsverket.

Besvär skola ingivas eller insändas
till den myndighet vars beslut överklagas.
Nämnda myndighet har att med
eget yttrande översända handlingarna
i ärendet till riksförsäkringsverket.
Den omständigheten, att besvären
ingivits eller insänts direkt till riksförsäkringsverket,
utgör ej hinder för
besvärens upptagande till prövning,
därest de inkommit till riksförsäkringsverket
före besvärstidens utgång.

Riksförsäkringsverket äger, ändå
att klagan icke förts, till prövning
upptaga ärende, vari meddelats beslut
om beräkning av pensionsgrundande
inkomst.

Klagan över riksförsäkringsverkets
beslut enligt denna lag fores hos
försäkringsdomstolen genom besvär.
Besvären skola ingivas eller insändas
till riksförsäkringsverket. Den omständigheten,
att besvären av klaganden
ingivits eller insänts direkt till försäkringsdomstolen,
utgör ej hinder för
besvärens upptagande till prövning,
därest de inkommit till domstolen före
besvärstidens utgång.

Riksförsäkringsverkets beslut må av
verket underställas forsäkringsdomstolens
prövning, om det för enhetlig
lagtolkning eller rättstillämpning är av
synnerlig vikt att saken prövas av
domstolen eller eljest särskilda skäl
förefmnas för sådan prövning.

Riksförsäkringsverkets och lokal
skattemyndighets beslut lända till
efterrättelse utan hinder av förd
klagan. Lag samma vare, där riksför -

Försäkringsrätts och lokal skatte
myndighets beslut lända till efterrät
telse utan hinder av förd klagan.

SfU 1977/78:15

Nuvarande lydelse

säkringsverket, ändå att klagan icke
forts, upptagit ärende till prövning eller
underställt beslut Jörsäkringsdomstolens
prövning.

Föreslagen lydelse

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande
lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

SfU 1977/78:15

13 Förslag till

Lag om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar,
m. m.

Härigenom föreskrives följande.

1 § Följande lagar träder i kraft den 1 januari 1979, nämligen

1. lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar,

2. lagen (0000:000) om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

3. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension,

5. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,

6. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

7. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

8. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

9. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

10. lagen (0000:000) om ändring i studiestödslagen (1973:349),

11. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

12. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid ikraftträdandet skall följande lagar upphöra att gälla, nämligen

1. lagen (1961:262) om försäkringsdomstol,

2. lagen (1917:466) om försäkringsrådet,

3. lagen (1961:257) om besvär över försäkringsrådets beslut.

2§ Förekommer i lag eller annan författning bestämmelse som avser
försäkringsdomstolen skall den i stället avse försäkringsöverdomstolen.

3 § I fråga om talan mot beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller
äldre bestämmelser med de begränsningar som nedan stadgas.

4 § Besvär, som har anförts hos riksförsäkringsverket men ej har avgjorts
före ikraftträdandet eller som enligt meddelad fullföljdshänvisning därefter
anföres hos verket, skall efter ikraftträdandet prövas av försäkringsrätt.

5 § Beslut av försäkringskassa, vilket enligt 20 kap. 10 § andra stycket första
punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1
januari 1979 skall prövas av riksförsäkringsverket utan att besvär har anförts,

SfU 1977/78:15

skall efter ikraftträdandet prövas av försäkringsrätt. Detsamma skall gälla
i fråga om annat beslut av försäkringskassa, som riksförsäkringsverket före
ikraftträdandet självmant har beslutat taga upp till prövning.

6 § Beslut av lokal skattemyndighet, som riksförsäkringsverket före ikraftträdandet
självmant har beslutat taga upp till prövning, skall därefter prövas
av försäkringsrätt.

7 § Riksförsäkringsverket får efter ikraftträdandet föra talan även mot beslut
som har meddelats dessförinnan.

I mål hos försäkringsrätt, vilket ursprungligen har anhängiggjorts genom
besvär hos riksförsäkringsverket, skall verket vara part om försäkringsrätten
finner det påkallat eller verket så bestämmer.

Ärende som avses i 5 eller 6 § skall anses anhängiggjort vid försäkringsrätt
av riksförsäkringsverket.

I mål som har anhängiggjorts hos försäkringsdomstolen före ikraftträdandet
skall riksförsäkringsverket vara part endast om besvären av
domstolen har överlämnats till verket för yttrande eller domstolen eljest
finnér det påkallat.

8 § Bestämmelserna i 20 kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän försäkring om
ändring av beslut tillämpas även på beslut som har meddelats före
ikraftträdandet.

9 § Besvär, som har anförts hos försäkringsrådet men ej har avgjorts före
ikraftträdandet eller som enligt meddelad fullföljdshänvisning anföres därefter,
skall efter ikraftträdandet prövas av försäkringsrätt. Efter ikraftträdandet
får besvärshandling tillställas försäkringsrätt.

Vad som föreskrives i första stycket första meningen gäller även beslut
av riksförsäkringsverket, som försäkringsrådet före ikraftträdandet självmant
har beslutat taga upp till prövning.

10 § Ärende hos försäkringsrådet om utbyte av livränta mot engångsbelopp,
som ej har prövats före ikraftträdandet, skall prövas av riksförsäkringsverket.

Särskilda bestämmelser om utseende av icke lagfarna ledamöter

11 § Förordnanden av icke lagfarna ledamöter och ersättare för dem i försäkringsdomstolen
skall upphöra att gälla den 31 december 1978.

12 § Val av nämndemän i försäkringsrätt skall med tillämpning av lagen
(0000:000) om försäkringsdomstolar äga rum före utgången av år 1978. Valet
skall avse år 1979. För tiden härefter skall val förrättas av landsting och
i förekommande fall kommunfullmäktige, som nyvalts under år 1979. Härvid

SfU 1977/78:15

skall halva antalet nämndemän utses för en tid av tre år och återstoden
för en tid av sex år.

Särskilda bestämmelser om prövning av ärenden om yrkesskadeförsäkring
m. m.

13 § I fråga om beslut av riksförsäkringsverket, som enligt hittills gällande
bestämmelser efter fullföljd eller eljest prövas av försäkringsrådet, skall efter
utgången av år 1978 bestämmelserna i 20 kap. 10 ij, lii; första och andra
styckena samt 12 och 13 SS lagen (1962:38Dorn allmän försäkring om ändring
av beslut samt talan mot riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslut
ha motsvarande tillämpning. Vad som föreskrives om allmän försäkringskassa
i 20 kap. 10 § nämnda lag skall därvid gälla riksförsäkringsverket.

14 § Ansökan om utbyte av livränta mot engångsbelopp, som enligt hittills
gällande bestämmelser skall göras hos försäkringsrådet, skall efter utgången
av år 1978 göras hos riksförsäkringsverket.

Bestämmelserna i 20 kap. 10 i?, lii; första och andra styckena samt 12
och 13 SS lagen (1962:381) om allmän försäkring om ändring av beslut samt
talan mot riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslut har motsvarande
tillämpning i ärende som avses i första stycket. Vad som föreskrives om
allmän försäkringskassa i 20 kap. 10 § nämnda lag skall därvid gälla riksförsäkringsverket.

15 § I fråga om beslut i ärende som omfattas av förordnande enligt lagen
(1973:60) om handläggning av vissa ärenden angående ersättning enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring m. m. skall efter utgången av år 1978
bestämmelserna i 20 kap. 10-13 SS lagen (1962:381) om allmän försäkring
om ändring av beslut samt talan mot allmän försäkringskassas, riksförsäkringsverkets
och försäkringsrätts beslut ha motsvarande tillämpning.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

Motionen 1977/78:65 av Wilhelm Gustafsson m. fl. (fp, s, c, m) vari
hemställs att riksdagen beslutar att förorda Borås som förläggningsort för
försäkringsrätten i södra Sverige,

motionen 1977/78:66 av Hans Petersson i Röstånga m. fl. (fp, c, m) vari
hemställs att riksdagen i likhet med utredningen beslutar att de nya
försäkringsrätterna blir lokaliserade till Stockholmsområdet, Umeå och
Malmö-Lund,

motionen 1977/78:110 av Lars Schött m. fl. (m, s, c, fp) vari hemställs att

BOO JR8SFU1502.0S -

SfU 1977/78:15 30

riksdagen fattar beslut om att den regionala försäkringsrätten i södra Sverige
lokaliseras till Kalmar,

motionen 1977/78:121 av Anna-Greta Skantz (s) och Hans Gustafsson (s)
vari hemställs att riksdagen ger 7 § i det i propositionen 1977/78:20 intagna
lagförslaget följande lydelse: ”Försäkringsrätt är domför med fem ledamöter.
Av dem skall tre vara försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessorer samt
två nämndemän. Försäkringsrätt är alltid domför utan nämndemän i fall som
avses i 3 § andra stycket.”

motionen 1977/78:122 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s) vari hemställs att
riksdagen beslutar att en av de i propositionen 1977/78:20 föreslagna
försäkringsrätterna lokaliseras till Malmö,

motionen 1977/78:139 av Sven Aspling m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att nämndemän skall delta i försäkringsrätts
beslut i den utsträckning som anges i motionen,

2. att riksdagen beslutar uttala att regeringen skall utse nämndemän enligt
de grunder som anges i motionen,

motionen 1977/78:140 av Håkan Winberg (m) och Inger Lindquist (m) vari
hemställs

1. att riksdagen uttalar att besvärsprövningen i första instans inom
socialförsäkringen bör anknytas till kammarrätterna,

2. att riksdagen - därest yrkandet 1 icke bifalls - uttalar att bestämmelsen
om att till försäkringsrättsråd och och försäkringsrättsassessor skall kunna
utses även den som icke är lagfaren skall gälla endast under en övergångstid.

Motion väckt under allmänna motionstiden vid riksmötet 1976/77

Motionen 1976/77:180 av Bo Forslund m. fl. (s, c, m) vari hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna att den vid utarbetandet av proposition i
frågan föreslår att försäkringsrätten för Norrland förläggs till Sundsvall.

Utskottet

Inledning

Den nuvarande socialförsäkringsadministrationen härstammar i sina
huvuddrag från år 1961. Då ombildades de tidigare lokal- och centralsjukkassorna
till allmänna försäkringskassor med uppgift att i första instans
handlägga sjukförsäkrings- och pensionsärenden. Beräkningen av pensionsgrundande
inkomst inom tilläggspensioneringen utförs dock av lokal skattemyndighet.
Genom sammanslagning av riksförsäkringsanstalten och
pensionsstyrelsen tillskapades riksförsäkringsverket som central lednings -

SfU 1977/78:15

och tillsynsmyndighet. Verket blev också första besvärsinstans vid talan mot
försäkringskassas beslut och mot lokal skattemyndighets beräkning av
pensionsgrundande inkomst. Som högsta besvärsinstans inrättades försäkringsdomstolen.
Den särskilda besvärsinstans som sedan 1917 funnits på
yrkesskadeförsäkringens område, nämligen försäkringsrådet, behölls även
efter den nya organisationens tillkomst.

Förslaget i propositionen, som i väsentliga delar bygger på ett betänkande
av utredningen angående översyn av besvärsorganisationen inom socialförsäkringen
m. m. (SOU 1976:53), innebär i korthet följande.

För överprövning av framför allt sådana ärenden som handläggs av
försäkringskassorna inrättas regionala försäkringsrätter. Dessa skall överta de
arbetsuppgifter som f. n. ankommer på riksförsäkringsverkets besvärsavdelning
och försäkringsrådet. Riksförsäkringsverket får en mera renodlad
lednings- och tillsynsfunktion än det f. n. har och skall kunna inträda som
part i processen i försäkringsrätt med uppgift att verka för en likformig och
rättvis tillämpning av socialförsäkringsbestämmelserna. 1 försäkringsdomstolen,
som även i fortsättningen blir högsta instans och namnändras till
försäkringsöverdomstolen, skall förfarandet genomgående vara utformat
som ett tvåpartsförfarande. Den ex officioprövning som f. n. förekommer
inom vissa socialförsäkringsorgan har därför ansetts överflödig. För att
möjliggöra snabb och enkel rättelse skall försäkringsorganen under vissa
förutsättningar vara skyldiga att ändra egna beslut, och försäkringskassa skall
alltid ta upp egna beslut till ny prövning när enskild anfört besvär mot
beslutet.

Den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 1979.

Förslagen i propositionen får ses mot bakgrund av socialförsäkringens
utveckling under senare år, vilket fört med sig en betydande ökning av
ärendemängden inom socialförsäkringen, inte minst hos besvärsinstanserna.
Betydelsefulla ärendegrupper såsom frågor om barnbidrag, arbetsmarknadsstöd
och bidragsförskott har under senare år också förts över från andra organ
till socialförsäkringsadministrationen, och fr. o. m. år 1978 kommer också
administrationen av statskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer
att ligga på socialförsäkringsorganen. Den förstärkning av förvaltningsrättskipningen
som 1971 års förvaltningsrättsreform innebar berörde endast i
begränsad utsträckning besvärsprövningen inom socialförsäkringen. Denna
har i förhållande till vad som numera gäller på andra jämförbara områden,
exempelvis taxeringsprocessen, kommit att framstå som i vissa avseenden
mindre utvecklad. Kritiken har bl. a. gällt sådana förhållanden som att den
domstolsmässiga besvärsprövningen i flertalet mål är koncentrerad till en
enda instans, försäkringsdomstolen och att riksförsäkringsverket i dag haren
dubbel roll som besvärsprövande organ och som tillsynsmyndighet över
försäkringskassorna.

Förslaget i propositionen bygger som tidigare nämnts på ett betänkande av
utredningen angående översyn av besvärsorganisationen inom socialförsäk -

SfU 1977/78:15

ringen m. m. Utredningens förslag har i sina huvuddrag tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Allmän enighet har rått om
att den nuvarande ordningen för besvärsprövningen inte bör bibehållas och
förslaget om ett tvåpartsförfarande i processen har bemötts mycket positivt.

Även utskottet kan i allt väsentligt godta de i propositionen framförda
skälen för en ändrad besvärsorganisation inom socialförsäkringen. Såvitt
utskottet kan bedöma är den föreslagna processordningen, som förutsätter ett
tvåpartsförfarande i högsta instans, i högre grad än den som nu gäller ägnad
att befrämja likformighet och rättvisa i lagtillämpningen.

Håkan Winberg och Inger Lindquist begär i motionen 1977/78:140 ett
riksdagsuttalande av innebörd att besvärsprövningen i första instans knyts till
kammarrätterna. Motionärerna uttalar den meningen att nya specialdomstolar
bör inrättas endast om mycket starka skäl talar för det. Sådana skäl
föreligger, menar motionärerna, inte i detta fall, eftersom goda möjligheter
finns att förlägga besvärsprövningen till kammarrätterna, där arbetsläget
numera förändrats och i stort sett kan betraktas som gynnsamt. Det förefaller
motionärerna föga välbetänkt att i en sådan situation och i det kärva
ekonomiska läge som nu råder bygga upp en helt ny domstolsorganisation
med allt vad det kan väntas medföra av ökade personal- och lokalkostnader.

Utskottet anser sig kunna biträda förslaget om specialdomstolar för
socialförsäkringsprocessen. Detta sker främst av den anledningen att socialförsäkringsärendena
är en relativt enhetlig grupp av ärenden som oftast rör
den enskildes behov av stöd i olika situationer. Kravet på snabb handläggning
är därför särskilt framträdande. Enligt utskottets mening kan det inte
uteslutas att en förläggning av prövningen av socialförsäkringsmålen på
mellaninstansnivå till kammarrätterna kommer att medföra en målökning
för deras del som kan innebära organisatoriska och praktiska problem med
negativa effekter på handläggningstider både när det gäller socialförsäkringsmål
och kammarrätternas övriga ärenden. Risken för en sådan utveckling
får naturligtvis inte överskattas men innebär ändå en realitet, särskilt
med hänsyn till att ärendeprövningen genom den pågående differentieringen
av socialförsäkringsförmånerna numera otvivelaktigt blivit väsentligt
svårare. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen.
Utskottet avstyrker således bifall till motionen 1977/78:140 yrkandet 1. I
likhet med departementschefen vill utskottet emellertid understryka att detta
ställningstagande inte hindrar att man i en framtid kan överväga att integrera
socialförsäkringsdomstolama med de allmänna förvaltningsdomstolarna.

I det följande uppehåller utskottet sig i huvudsak vid de delar av
propositionen som berörs i de med anledning av densamma väckta motionerna.
Utskottet behandlar därvid också en motion från allmänna motionstiden
i år.

SfU 1977/78:15

Försäkringsrätterna

I propositionen framhåller departementschefen att en regionalisering av
mellaninstanserna ter sig naturlig och ändamålsenlig och att man på det sättet
kan underlätta såväl allmänhetens kontakter med försäkringsrätterna som
den lekmannamedverkan som måste anses så väsentlig. I sammanhanget
erinrar han också om att en regionalisering ligger i linje med de allmänna
decentraliseringssträvanden som i dag finns i samhället. Enligt förslaget skall
tre försäkringsrätter inrättas. Av dessa är en förlagd till Stockholmsområdet,
en till Jönköping och en till Umeå. Genom att en försäkringsrätt förläggs till
Stockholmsområdet beräknar man kunna bereda huvudparten av personalen
på riksförsäkringsverkets besvärsavdelning och i försäkringsrådet fortsatt
anställning på hemorten.

Vid valet av lokaliseringsort för de övriga två försäkringsrätterna följer
propositionen utredningens förslag när det gäller förläggningen av den norra
försäkringsrätten. Däremot avviker propositionens förslag från utredningens
i fråga om förläggningen av den södra försäkringsrätten. Utredningen, som
inte anlagt lokaliseringspolitiska aspekter på valet av domstolsorter, hade
föreslagit Malmö som lämpligaste plats för den södra försäkringsrätten, med
hänsyn bl. a. till att juristutbildningen vid Lunds universitet främjade
rekryteringen av personal. Departementschefen däremot har anlagt även
lokaliseringspolitiska synpunkter vid valet av orter för den norra och den
södra försäkringsrätten och beträffande den senare förordat Jönköping i
stället för Malmö.

I den under den allmänna motionstiden i år väckta motionen 1976/77:180
av Bo Forslund m. fl. föreslås att den norra försäkringsrätten förläggs till
Sundsvall. Denna stad erbjuder enligt motionärerna fördelar från rekryterings-
och kommunikationssynpunkt men också med hänsyn till den goda
tillgången på medicinsk expertis.

Utskottet anser att de i motionen framförda skälen för en förläggning till
Sundsvall i lika hög grad gäller i fråga om Umeå. Däremot talar lokaliseringspolitiska
skäl till övervägande del för att man förlägger försäkringsrätten
till den senare orten. Utskottet ansluter sig därför till propositionens förslag i
detta hänseende och avstyrker bifall till motionen 1976/77:180.

I ett flertal motioner väcks frågan om en förläggning av den södra
försäkringsrätten till annan ort än Jönköping. Följande orter eller ortskombinationer
förordas, nämligen Borås i motionen 1977/78:65 av Wilhelm
Gustafsson m. fl., Kalmar i motionen 1977/78:110 av Lars Schött m. fl.,
Malmö-Lund i motionen 1977/78:66 av Hans Petersson i Röstånga m. fl. och
Malmö i motionen 1977/78:122 av Anna-Greta Skantz m. fl. För en
förläggning till Kalmar åberopas lokaliseringspolitiska skäl. Motionärerna
pekar på att flyttningen av FO-staben från Kalmar och beslutet att lägga ned
Kalmar flygflottilj innebär att 500 statliga arbetstillfällen på orten försvinner.
Det är därför, sägs det, en skyldighet för statsmakterna att kompensera

SfU 1977/78:15

Kalmarregionen med andra statliga myndigheter. Lokaliseringspolitiska skäl
anförs också för en förläggning av en försäkringsrätt till Borås. Motionärerna
pekar på det svåra sysselsättningsläget och det ensidiga näringslivet i denna
stad och understryker att rekryteringsmöjlighetema där är gynnsamma och
att Borås har ett centralt läge i domkretsen. För en förläggning till Malmö,
alternativt Malmö/Lundregionen åberopas - förutom att utredningen
förordat Malmö - bl. a. att det i den regionen finns två centralkontor för
försäkringskassa och att tillgången på kvalificerad medicinsk expertis där är
god med hänsyn till att det finns två undervisnings/regionsjukhus, en
medicinsk fakultet och en tandläkarhögskola. Motionärerna påpekar också
att en rad statliga myndigheter under senare år lokaliserats till Jönköping,
medan någon lokalisering till Malmö inte ägt rum trots den ogynnsamma
utveckling på sysselsättningsområdet som Malmöregionen genomgått på
senare tid.

Såväl lokaliseringspolitiska som andra skäl kan enligt utskottets mening
med fog anföras för en förläggning av den södra försäkringsrätten till var och
en av de orter som föreslagits. Departementschefen - som samrått med
justitieministern - har ansett det lämpligt att försäkringsrätterna lokaliseras
till sådana orter där det finns kammarrätt eller hovrätt. Utskottet, som delar
departementschefens uppfattning, har i valet mellan Malmö och Jönköping
stannat för att inte frångå propositionen. Utskottet avstyrker följaktligen
bifall till samtliga de motionsyrkanden som avser den södra försäkringsrättens
förläggning till annan ort än Jönköping.

Försäkringsrätterna skall enligt förslaget arbeta på avdelningar med
vardera en ordförande och en vice ordförande, båda försäkringsrättsråd, samt
försäkringsrättsassessorer, som till antalet kommer att variera mellan de olika
försäkringsrätterna. Råden och assessorerna skall i princip ha avlagt juris
kandidatexamen. Om särskilda skäl föreligger skall dock icke lagfaren person
med god kännedom om socialförsäkringslagstiftningen kunna utses till
domare i försäkringsrätt.

Utskottet har i det inledande avsnittet avstyrkt förslaget i motionen 1977/
78:140 av Håkan Winberg och Inger Lindquist om en anknytning av
besvärsprövningen i socialförsäkringsmål i första instans till kammarrätterna.
I denna motion har också framställts ett andrahandsyrkande. Detta går ut på
att riksdagen skall uttala att bestämmelsen att även icke lagfaren person skall
kunna utses till domare i försäkringsrätt endast bör gälla under en övergångstid.
Motionärerna menar att det är otillfredsställande om man för framtiden
medger avsteg från kravet på juris kandidatexamen för erhållande av
domartjänst.

Utskottet anser att de erfarenheter man under den nya besvärsorganisationens
uppbyggnadsskede förvärvar om möjligheterna att rekrytera lämpliga
domare till försäkringsrätterna rimligen bör utvisa om och i vad mån man
även i fortsättningen skall kunna göra avsteg från kravet på juris kandidat -

SfU 1977/78:15

examen för sådana domartjänster. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionen 1977/78:140 även i denna del.

Försäkringsrätterna skall enligt propositionen vara domföra med tre
ledamöter som är försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessorer. I vissa
fall skall även två nämndemän ingå i rätten. Detta gäller vid prövning av
beslut som fattas av organ i försäkringskassa där lekmän ingått, dvs. beslut av
pensionsdelegation och försäkringsnämnd i dess helhet. Nämndemän skall
också medverka vid prövning av mål enligt lagarna om arbetsskada och om
statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre bestämmelser. Är
utgången i ett mål uppenbar skall lekmän dock inte behöva delta i beslutet.
Genom de angivna reglerna beräknas lekmannadeltagandet komma att avse
ungefär en tredjedel av målen i försäkringsrätt.

Förslaget ansluter sig i huvudsak till utredningsförslaget. Utredningen
hade inte föreslagit lekmannamedverkan i mål som avgjorts i försäkringsnämnd
men däremot lämnat möjligheten till lekmannamedverkan öppen om
part begärde det.

Frågan om ett vidgat lekmannainflytande i försäkringsrätterna har tagits
upp i motionerna 1977/78:121 av Anna-Greta Skantz och Hans Gustavsson
och 1977/78:139 av Sven Aspling m. fl. Motionärerna åberopar att ett flertal
remissinstanser varit kritiska till utredningens förslag om ett begränsat
lekmannainflytande. Motionärerna anser att lekmän i princip bör delta i alla
sådana mål i försäkringsrätt, där inte utgången är uppenbar. I motionen 1977/
78:139 förordas undantag från lekmannainflytandet i mål om socialförsäkringsavgifter
och om beräkning av pensionsgrundande inkomst. Motionärerna
framhåller att man genom propositionens förslag från lekmannainflytande
utesluter en mängd ärenden av stor betydelse för den enskildes
ekonomi och i ett flertal mål avseende nya ersättningsformer. Motionärerna
menar att det är viktigt att lekmännen får en allsidig inblick i och erfarenheter
av ärenden inom hela socialförsäkringsområdet för att få en uppfattning om
sambandet mellan de olika grenarna. I motionen 1977/78:121 framhålls också
att utvecklingen under senare år gått mot ett vidgat förtroendeinflytande
inom skilda samhällsområden och att ett sådant inflytande är viktigt om
allmänhetens behov och intresse av insyn, kontroll och medinflytande skall
kunna tillgodoses.

Av departementschefens uttalande i propositionen framgår att han hyser
förståelse för synpunkten att lekmän bör medverka i alla mål. Med hänsyn till
att processen i försäkringsrätterna skall vara skriftlig och en lekmannamedverkan
därför kommer att fordra relativt utförliga föredragningar och
ingående överläggningar, menar han dock att en så omfattande lekmannamedverkan
antingen skulle förlänga handläggningstiderna eller nödvändiggöra
en större domstolsorganisation än den nu föreslagna. Under uppbyggnadsskedet
bör därför enligt departementschefens uppfattning lekmannainflytandet
vara begränsat i enlighet med vad som föreslås i propositionen.

Utskottet anser sig kunna biträda denna uppfattning och avstyrker därför

SfU 1977/78:15

bifall till motionen 1977/78:121 och motionen 1977/78:139, den senare såvitt
nu är i fråga. Utskottet förutsätter dock att man noggrant följer utvecklingen
på förevarande område och föreslår de ändringar i bestämmelserna om
lekmannapresentation som erfarenheterna kan ge anledning till.

Nämndemännen i försäkringsrätterna skall enligt propositionen väljas av
landstingen för en period av sex år i taget. Genom att låta landstingen utse
lekmännen ger man enligt departementschefen nya grupper möjlighet till
inflytande och breddar man lekmannarepresentationen inom besvärsorganisationen
i stort.

Förslaget att landstingen skall utse nämndemännen kritiseras i motionen
1977/78:139. Motionärerna menar att det är olyckligt att arbetsmarknadens
organisationer ställs utanför medverkan i försäkringsrätterna, eftersom
ärenden om socialförsäkring i högsta grad berör löntagare och arbetsgivare.
Motionärerna föreslår därför att regeringen i stället för landstingen skall utse
nämndemännen. Hälften av nämndemännen skall därvid ha föreslagits - till
lika antal - av LO, TCO och SAF medan återstoden bör ha nominerats av
partiorganisationerna med iakttagande av att lekmannanämnden skall ha en
allsidig politisk och geografisk sammansättning.

Enligt utskottets uppfattning innebär inte det förhållandet att landstingen
skall utse nämndemännen att arbetsmarknadens parter behöver bli utan
representation i försäkringsrätterna eller att fackliga synpunkter inte skulle bli
vederbörligen beaktade vid handläggningen. Utskottet avstyrker därför bifall
till motionsyrkandet i fråga.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild
behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. beträffande en anknytning av besvärsprövningen till kammarrätterna
avslår motionen 1977/78:140, yrkandet 1,

2. beträffande behörighet till domartjänster i försäkringsrätt med
bifall till propositionen 1977/78:20 och med avslag på motionen
1977/78:140, yrkandet 2, antar 5 § i det i propositionen framlagda
förslaget till lag om försäkringsdomstolar,

3. beträffande lekmannamedverkan i försäkringsrätt med bifall till
propositionen och med avslag på motionerna 1977/78:121 och
1977/78:139, yrkandet 1, antar 7 § i det i propositionen framlagda
förslaget till lag om försäkringsdomstolar,

4. beträffande val av nämndemän i försäkringsrätt med bifall till
propositionen och med avslag på motionen 1977/78:139,
yrkandet 2, antar

a. de delar av det i propositionen framlagda förslaget till lag om
försäkringsdomstolar som inte behandlats under 2. och 3.
ovan,

b. det i propositionen framlagda förslaget till lag om införande

SfU 1977/78:15

av lagen om försäkringsdomstolar, m. m.,

5. antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

b. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

c. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension,

d. lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,

e. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

f. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

g. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

h. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

i. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),

j. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,
k. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. beträffande riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna
m. m.

a. med bifall till propositionen i fråga om förläggning av den
norra försäkringsrätten till Umeå avslår motionen 1976/
77:180,

b. med bifall till propositionen i fråga om förläggning av den
södra försäkringsrätten till Jönköping avslår motionerna 1977/
78:65, 1977/78:66, 1977/78:110 och 1977/78:122,

c. godkänner de riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna
i övrigt som förordats i propositionen.

Stockholm den 8 december 1977

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Gillis Augustsson (s), Arne Magnusson (c),
Britta Bergström (fp), Doris Håvik (s), Maj Pehrsson (c), Eric Marcusson (s),
Allan Åkerlind (m), Börje Nilsson (s), Gösta Andersson (c), Elis Andersson
(c), Christer Nilsson (s), Barbro Engman (s), Yvonne Hedvall (m) och Sven
Johansson (c).

SfU 1977/78:15

Reservationer

beträffande lekmannamedverkan i försäkringsrätt (mom. 3 i utskottets
hemställan)

1. av Sven Aspling, Gillis Augustsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Börje
Nilsson, Christer Nilsson och Barbro Engman (alla s), vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 35 med ”Av
departementschefens” och slutar på s. 36 med ”anledning till.” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det svårt att bortse från den kritik som en rad i
detta sammanhang tungt vägande remissinstanser, såsom försäkringsdomstolen,
Försäkringskasseförbundet, JO, LO, TCO och Svenska kommunförbundet
framfört mot den av utredningen föreslagna begränsningen av
lekmannainflytandet i försäkringsrätterna. Propositionen innebär enligt
utskottets uppfattning dessutom en ytterligare begränsning av lekmannainflytandet
i förhållande till utredningsförslaget, eftersom möjligheten för part
att begära deltagande av lekmän vid avgörandet av hans mål inte finns med i
propositionsförslaget. I motsats till vad som gäller vid avgörande av mål i de
allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna innebär den föreslagna
ordningen också att lekmannainflytandet kommer att vara större ju högre
upp i instansordningen man går, vilket måste anses ologiskt. Departementschefen
gör i propositionen en jämförelse mellan lekmannainflytandet i
försäkringsrätterna och kammarrätterna och framhåller att i de senare
lekmän endast deltar i drygt 1 % av målen. Denna jämförelse är emellertid
enligt utskottets uppfattning helt missvisande eftersom kammarrätterna i
princip inte är första utan andra besvärsinstans och hos de allmänna
förvaltningsdomstolarna ett brett lekmannainflytande tryggats i första
besvärsinstans, länsdomstolarna. Även i de organ som i första hand fattar
beslut i förvaltningsärendena finns en omfattande medverkan av lekmän.
Inte minst mot bakgrund härav framstår det som omotiverat att socialförsäkringsmålen,
som i lika stor om inte större utsträckning än förvaltningsmålen
i övrigt, avser skälighetsbedömningar och där kännedom om arbetslivet
och allmän livserfarenhet spelar stor roll för avgörandena, till övervägande
del skall komma att avgöras av tjänstemän såväl i försäkringskassorna
som i försäkringsrätterna. Utskottet tänker bl. a. på ärenden om sjukpenninggrundande
inkomst, sjukpenning, bidragsförskott, utbildningsbidrag,
vuxenstudiestöd och värnpliktsförmåner. Samtliga dessa mål är av stor
betydelse för den enskilde och hans ekonomi. Flera av förmånerna grundar
sig också på nyligen genomförda reformer, där lekmannainflytande är särskilt
värdefullt när det gäller att bygga upp en praxis.

Förslaget är betänkligt även från den synpunkten att lekmännens möjligheter
att få en allsidig inblick i och erfarenhet av samtliga grenar inom
socialförsäkringen avsevärt begränsas. Här kan t. ex. pekas på det samband

SfU 1977/78:15

sjukförsäkringen har med såväl arbetsskadeförsäkringen som reglerna om
sjukbidrag och förtidspension. I sammanhanget bör också beaktas att till de
nya försäkringsrätterna sannolikt måste rekryteras ett flertal domare, som
huvudsakligen är förtrogna med andra rättsområden än socialförsäkringen.
Detta gör enligt utskottets mening ett vidgat lekmannainflytande än mer
påkallat.

Departementschefen har uttalat farhågor för att handläggningstiderna kan
bli alltför långa eller att besvärsorganisationen måste byggas ut om man inte
begränsar lekmannainflytandet. Enligt utskottets mening väger emellertid de
nackdelar från rättssäkerhets- och andra synpunkter som måste anses
förenade med en begränsning av lekmannainflytandet i en i övrigt avsevärt
förstärkt besvärsorganisation väsentligt tyngre än de sannolikt marginella
fördelar man kan vinna på en sådan begränsning. Utskottet tillstyrker därför
bifall till motionen såvitt nu är i fråga. Härigenom tillgodoses i huvudsaklig
del även motionen 1977/78:121.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen beträffande lekmannamedverkan i försäkringsrätt
med anledning av propositionen och med bifall till motionen
1977/78:139, yrkandet 1, samt med anledning av motionen
1977/78:121 antar följande såsom Reservanternas förslag betecknade
lydelse av 7 § förslaget till lag om försäkringsdomstolar:

Föreslagen lydelse Reservanternas förslag

7 §

Försäkringsrätt är domför med
fem ledamöter. Av dem skall tre vara
försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessorer
och två vara nämndemän.

Försäkringsrätt är domför utan
nämndemän

1. vid prövning av besvär över beslut
angående arbetsgivaravgifter, egenavgifter
eller pensionsgrundande inkomst,

2. i fall som avses i 3§ andra
stycket.

Försäkringsrätt är domför med tre
ledamöter som är försäkringsrättsråd
eller försäkringsrättsassessorer. Härutöver
skall två nämndemän ingå i
rätten vid prövning av besvär över

1. beslut som i allmän försäkringskassa
har avgjorts av pensionsdelegation,

2. beslut som i allmän försäkringskassa
har avgjorts av försäkringsnämnd
i dess helhet och

3. beslut enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd
eller motsvarande äldre bestämmelser.

Försäkringsrätt är alltid domför
utan nämndemän i fallsom avses i 3 §

SfU 1977/78:15

beträffande val av nämndemän i försäkringsrätt (mom. 4 i utskottets hemställan) 2.

av Sven Aspling, Gillis Augustsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Börje
Nilsson, Christer Nilsson och Barbro Engman (alla s) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”i fråga.” bort ha följande lydelse:

Socialförsäkringsprocessen berör i hög grad arbetstagare och arbetsgivare.
Arbetsmarknadens organisationer har därför också tillförsäkrats ett inflytande
när det gäller utnämningen av de icke lagfarna ledamöterna i
försäkringsdomstolen. Några sakliga skäl för att tillämpa en annan ordning
när det gäller att utse nämndemännen i försäkringsrätterna har enligt
utskottets mening inte förebringats. Utskottet kan därför inte biträda
propositionens förslag om att landstingen skall välja nämndemän i försäkringsrätt.
I stället förordar utskottet att nämndemännen på sätt föreslagits i
motionen 1977/78:139 skall utses av regeringen, varvid de tre arbetsmarknadsorganisationerna
LO, TCO och SAF till lika antal skall föreslå hälften av
nämndemännen i varje försäkringsrätt, och de politiska partierna återstoden,
under iakttagande av att lekmannanämnden får en allsidig politisk och
geografisk sammansättning.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen beträffande val av nämndemän i försäkringsrätt med
bifall till motionen 1977/78:139, yrkandet 2, och med anledning
av propositionen

1. antar de delar av det i propositionen framlagda förslaget till lag
om försäkringsdomstolar som inte behandlats under 2 och 3
ovan med de ändringar att 8-10 §§ erhåller följande såsom
Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Föreslagen lydelse Reservanternas förslag

8 §

För försäkringsrätt finns nämn- För försäkringsrätt finns nämndemän
till det antal som regeringen demän som utses av regeringen till det

bestämmer. Regeringen fastställer för antal som regeringen bestämmer.

varje län inom domkretsen det antal Försäkringsrätt fördelar tjänstgö nämndemän

som skall utses. Försäk- ringen mellan nämndemännen efter

ringsrätt fördelar tjänstgöringen samråd med dem.

mellan nämndemännen efter sam- Vart tredje år utses halva antalet

råd med dem. nämndemän i försäkringsrätt.

Nämndeman i försäkringsrätt utses
genom val. Valet förrättas av landstinget
eller, om i länet finns kommun
som ej ingår i landstingskommun, av

SfU 1977/78:15

Föreslagen lydelse

landstinget och kommunfullmäktige
med den fördelning dem emellan som
länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen.
I Gotlands län förrättas
valet av kommunfullmäktige i Gotlands
kommun.

Val av nämndemän skall vara
proportionellt, om det begäres av
minst sd manga väljande som motsvarar
det tal, vilket erhdlles, dd samtliga
väljandes antal delas med det antal
personer valet avser, ökat med I. Om
förfarandet vid sådant proportionellt
val är särskilt föreskrivet.

Vart tredje år väljes halva antalet
nämndemän i försäkringsrätt.

Valbar till nämndeman i försäkringsrätt
är myndig svensk medborgare,
som är kyrkobokförd i länet och
ej har fyllt sjuttio år. Tjänsteman i
allmän försäkringskassa eller ledamot
av pensionsdelegation eller försäkringsnämnd,
tjänsteman vid lokal
skattemyndighet eller riksförsäkringsverket,
lagfaren domare, annan
ledamot eller tjänsteman i försäkringsdomstol,
åklagare, advokat eller
annan som har till yrke att föra
andras talan inför rätta för ej vara
nämndeman.

Den som har fyllt sextio år eller
uppger annat giltigt hinder är ej
skyldig att mottaga uppdrag som
nämndeman. Den som har avgått
som nämndeman är ej skyldig att
mottaga nytt uppdrag förrän efter
sex år.

Rätten prövar självmant den valdes
behörighet.

Reservanternas förslag

Behörig att vara nämndeman i
försäkringsrätt är myndig svensk
medborgare, som är kyrkobokförd i
domkretsen och ej har fyllt sjuttio år.
Tjänsteman i allmän försäkringskassa
eller ledamot av pensionsdelegation
eller försäkringsnämnd, tjänsteman
vid lokal skattemyndighet
eller riksförsäkringsverket, lagfaren
domare, annan ledamot eller tjänsteman
i försäkringsdomstol, åklagare,
advokat eller annan som har till yrke
att föra andras talan inför rätta för ej
vara nämndeman.

Den som har fyllt sextio år eller
uppger annat giltigt hinder är ej
skyldig att mottaga uppdrag som
nämndeman. Den som har avgått
som nämndeman är ej skyldig att
mottaga nytt uppdrag förrän efter
sex år.

Rätten prövar självmant nämndemans
behörighet.

SfU 1977/78:15

Föreslagen lydelse

Nämndeman utses för sex år men
får avgå efter två år. Om nämndeman
visar giltigt hinder, får rätten
entlediga honom tidigare. Den som
har fyllt sextio år har rätt att frånträda
uppdraget. Upphör nämndeman
att vara valbar eller behörig,
förfaller uppdraget.

När ledighet uppkommer, utses
ny nämndeman för den tid som
återstår av den tidigare utseddes
uppdrag. Ändras antalet nämndemän,
får nytillträdande nämndeman
utses för kortare tid än som följer av
första stycket.

R eservaniernas förslag
10 §

När ledighet uppkommer, utses
ny nämndeman för den tid som
återstår av den tidigare utseddes
uppdrag. Ändras antalet nämndemän,
får nytillträdande nämndeman
utses för kortare tid än som följer av
första stycket.

2. antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
införande av lagen om försäkringsdomstolar m. m. med de
ändringar att dels 12 § utgår, dels 13—15 §§ betecknas
12-14 §§,

3. ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tillsättande av
nämndemän i försäkringsrätt,

beträffande riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna m. m. såvitt
avser förläggningsort för den södra försäkringsrätten (mom. 6 b i utskottets
hemställan)

3. av Gösta Andersson (c) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Såväl
lokaliseringspolitiska” och slutar med ”än Jönköping.” bort ha följande
lydelse:

Vid en prövning av de olika alternativ som framförts i fråga om den södra
försäkringsrättens förläggning har utskottet funnit avgörande skäl tala till
Kalmars fördel. Om man i enlighet med statsmakternas tidigare inställning i
lokaliseringsfrågoroch i överensstämmelse med den regeringsförklaring som
gjordes av de icke socialistiska partierna år 1976 vill åstadkomma en ökad
decentralisering och en ökad balans mellan olika regioner kan det knappast
vara rimligt att regionalisera den juridiska administrationen till ett litet fåtal
centra i Sverige. Den 1 juli 1974 flyttades FO-staben från Kalmar till Växjö,
och i maj 1975 beslöt riksdagen lägga ned Kalmar flygflottilj. Det innebär att
500 arbetstillfällen försvinner i Kalmar. Jönköping däremot har under senare
tid blivit särskilt gynnat i samband med statlig omlokalisering och fått -

SfU 1977/78:15

förutom kammarrätt-inte mindre än fyra större statliga verk. Utskottet anser
sig därför böra förorda att den södra försäkringsrätten förläggs till Kalmar.

dels att utskottet under 6 b. bort hemställa

att riksdagen beträffande riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna
m. m. med bifall till motionen 1977/78:110 och
med avslag på dels propositionen i vad den avser förläggning av
den södra försäkringsrätten till Jönköping, dels motionerna
1977/78:65, 1977/78:66 och 1977/78:122 uttalar att nämnda
försäkringsrätt bör förläggas till Kalmar,

4. av Maj Pehrsson (c) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Såväl
lokaliseringspolitiska” och slutar med ”än Jönköping.” bort ha följande
lydelse:

Vid sin prövning av förläggningsort för den södra försäkringsrätten har
utskottet funnit flera av de synpunkter som framförts i motionen 1977/78:65
värda beaktande. Borås är centralt beläget inom den planerade domkretsen
och utgör ett naturligt centrum för ett stort område av södra Sverige. Det
ligger nära ett större antal städer i södra och västra delarna av landet, och på ca
en timmes resavstånd med bil från staden bor en betydande del av hela
Sveriges befolkning (ca 1 milj.). Även de allmänna kommunikationerna är
goda med snabba tågförbindelser till ett betydande antal orter. Till Landvetters
flygplats som har kontakt med in- och utrikes flygtrafik kommer man
med direktbuss varje timme, och restiden dit med bil beräknas redan om
något år kunna vara nere i ca 25 minuter.

Vid sidan om Borås fördelar från geografisk synpunkt talar enligt utskottets
mening också lokaliseringspolitiska skäl med betydande styrka för en
förläggning till Borås av den södra försäkringsrätten. Borås har till följd av
tekoindustrins krisartade läge stora sysselsättningssvårigheter, och varje
åtgärd som kan vara ägnad att förbättra den sysselsättningspolitiska situationen
på orten förtjänar enligt utskottets mening att prövas.

På grund av det anförda och då den offentliga sektorn måste anses kraftigt
underrepresenterad i Borås anser utskottet sig böra biträda yrkandet i
motionen 1977/78:65.

dels att utskottet under 6 b. bort hemställa

att riksdagen beträffande riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna
m. m. med bifall till motionen 1977/78:65 och
med avslag på dels propositionen i vad den avser förläggning av
den södra försäkringsrätten till Jönköping, dels motionerna
1977/78:66, 1977/78:110 och 1977/78:122 uttalar att nämnda
försäkringsrätt bör förläggas till Borås,

SfU 1977/78:15

5. av Börje Nilsson (s) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Såväl
lokaliseringspolitiska” och slutar med ”än Jönköping.” bort ha följande
lydelse:

Utredningen fann Göteborg eller Malmö/Lund-området vara de närmast
tänkbara alternativen för en förläggning av försäkringsrätten i södra Sverige
men stannade för Malmö på grund av de fördelar närheten till den juridiska
fakulteten i Lund innebar från rekryteringssynpunkt. Närheten till en
kvalificerad prövningsinstans inom socialförsäkringen var - framhöll utredningen
också - ägnad att öka intresset hos de studerande för denna sektor av
rättslivet.

Inte bara närheten till Lunds universitet ger Malmö väsentliga fördelar
framför Jönköping när det gäller rekryteringen av kvalificerade försäkringsrättsdomare.
Man måste ha som utgångspunkt att den nya organisationen i
första hand skall byggas upp av tjänstemän från riksförsäkringsverket och
försäkringsrådet samt från de allmänna försäkringskassorna, eftersom dessa
främst utgör den expertis vi har i landet på socialförsäkringens område.
Försäkringsrätten i Stockholm kommer, tillsammans med den nya
ombudsmannaenheten på riksförsäkringsverket, att bli så stor att merparten
av tjänstemännen på verkets nuvarande besvärsavdelning och i försäkringsrådet
har möjlighet att få anställning på hemorten. För att förmå en del av
dem att flytta från Stockholm och därmed nå en någorlunda jämn fördelning
mellan de olika försäkringsrätterna av personer som är väl förtrogna med
socialförsäkringsprocessen finner utskottet det angeläget att de övriga
försäkringsrätterna förläggs till orter som utgör tillräckligt attraktiva alternativ
till Stockholmsområdet. Malmö torde avgjort vara ett mera attraktivt
alternativ till Stockholm än Jönköping, främst med hänsyn till det geografiska
läget och de betydligt bättre möjligheter till arbete och utbildning för den
medflyttande familjen som Malmö kan erbjuda. Också när det gäller
möjligheterna att rekrytera personer från annat håll än riksförsäkringsverket
och försäkringsrådet torde Malmö vara att föredra. Här kan nämnas att det
inom Malmö/Lund-området finns två centralkontor för försäkringskassa.
Malmö/Lund-området är också erfarenhetsmässigt en god rekryteringsmarknad
för jurister.

Malmö är såväl geografiskt som kommunikationsmässigt bättre beläget än
Jönköping, vilket är värdefullt med hänsyn till att den rättssökande
allmänheten numera i allt större utsträckning har personlig kontakt med den
domstol som handlägger målen. Malmö har också en vida bättre tillgång till
medicinsk expertis genom att två undervisnings-/regionsjukhus, universitet
för läkarutbildning och högskola för tandläkarutbildning finns i Malmö/
Lund-området.

Även om utskottet principiellt hyser den inställningen att förläggningen av
försäkringsrätten i södra Sverige främst bör ske med utgångspunkt i
allmänhetens intresse av att få så väl fungerande domstolar som möjligt både

SfU 1977/78:15

i inledningsskedet och i framtiden kan utskottet inte underlåta att avslutningsvis
bemöta departementschefens motiv för en förläggning till Jönköping.

Departementschefen har till stöd för att frångå utredningsförslaget till
förmån för denna ort åberopat att lokaliseringspolitiska skäl talar för en
förläggning dit utan att närmare ange vilka dessa skäl är. Enligt utskottets
mening talar lokaliseringspolitiska skäl snarare mot än för en förläggning till
Jönköping, med hänsyn till den koncentration av utlokaliserade och nya
statliga myndigheter som skett dit de senaste åren. I stället för att förlägga
ytterligare en domstol dit anser utskottet att man borde försöka få en bättre
spridning till olika landsdelar av statliga myndigheter.

Sydligaste Sverige har hittills inte gynnats med några utlokaliserade statliga
verk, vilket främst torde bero på den snabba expansionen i området under
1960-talet. Denna utveckling har emellertid numera vänt, och Malmö har
under de senaste fem åren förlorat ca 20 000 invånare. Malmö har också en
arbetslöshet över riksgenomsnittet. Det är därför angeläget att man nu
förlägger statliga arbetsplatser även till denna ort.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i motionen 1977/78:122.
Härigenom får också yrkandet i motionen 1977/78:66 anses tillgodosett.

dels att utskottet under 6 b. bort hemställa

att riksdagen beträffande riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna
m. m. med bifall till motionen 1977/78:122 och
med anledning av motionen 1977/78:66 samt med avslag på
propositionen i vad avser förläggning av den södra försäkringsrätten
till Jönköping och motionerna 1977/78:65 och 1977/
78:110 uttalar att nämnda försäkringsrätt bör förläggas till
Malmö.

Stockholm 1977