Med anledning av propositionen 1977/78:139 om försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred jämte motioner
Betänkande 1977/78:FöU27
FöU 1977/78:27
Försvarsutskottets betänkande
1977/78:27
med anledning av propositionen 1977/78:139 om försvarsmaktens
hälso- och sjukvård i fred jämte motioner
I detta betänkande behandlas de förslag som regeringen - efter föredragningav
försvarsministern, statsrådet Eric Kronmark - har förelagt riksdagen i
propositionen 1977/78:139 (försvarsdepartementet). I betänkandet behandlas
också motionen 1977/78:685, som väcktes under den allmänna motionstiden,
och motionen 1977/78:1889 som har väckts med anledning av
propositionen.
Propositionen
Regeringen har i propositionen 1977/78:139 föreslagit riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat för
organisation av försvarsmaktens hälso- och sjukvård,
2. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i
övrigt som behövs för att genomföra vad föredragande statsrådet har
förordat.
Nuvarande ordning
Försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred har som sin mest omfattande
uppgift att tillgodose de värnpliktigas behov i dessa hänseenden under den tid
de tjänstgör inom försvarsmakten.
Försvarsmaktens anställda har - liksom andra statsanställda - rätt till vissa
sjukvårdsförmåner enligt allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra
tjänstemän (AST) samt förordningen (1976:1060) om sjukvård i statligt
reglerad anställning, m. m. Denna förordning har ersatt anvisningsläkarkungörelsen
(1955:666).
Vissa personalgrupper som arbetar i särskilt krävande arbetsmiljö, t. ex.
dykande och flygande personal, får härutöver särskild hälsotillsyn. Större
hälsoundersökningar för dessa grupper görs vid marinens och flygvapnets
medicinska undersökningscentraler.
Förutom hälso- och sjukvård för värnpliktig och anställd personal omfattar
den medicinska verksamheten i fred medverkan i krigsförberedelsearbete
och utbildning på central, regional och lokal nivå. I försvarets arbetarskyddsorganisation
medverkar också läkare.
Försvarsmaktens hälso- och sjukvård leds av försvarets sjukvårdsstyrelse,
som är central förvaltningsmyndighet för sjukvårdsförvaltningen inom
försvaret. I nuvarande organisation ingår tjänsteläkare som svarar för de
1 Riksdagen 1977/78. 10 sami. Nr 27
FöU 1977/78:27
2
värnpliktigas hälso- och sjukvård och för hälsovård för viss anställd personal.
För viss sjukvård förde anställda finns vidare övergångsvis anvisningsläkare i
den mån de har förordnats innan anvisningsläkarkungörelsen (1955:666)
ersattes av förordningen (1976:1060) om sjukvård i statligt reglerad anställning,
m. m. Förbands/åkare svarar för utbildning och krigsförberedelsearbete
på lokal och lägre regional nivå. Det är vanligt att samma läkare är förbands-,
tjänste- och anvisningsläkare.
Försvarets sjukvårdsstyrelses förslag
I maj 1975 gav regeringen försvarets sjukvårdsstyrelse i uppdrag att i
samråd med bl. a. överbefälhavaren och berörda personalorganisationer ta
fram underlag för organisation av företagshälsovård inom försvarets
förbandssjukvård.
Efter det sjukvårdsstyrelsen fått utredningsuppdraget har statens avtalsverk
och berörda personalorganisationer slutit avtal om riktlinjer för statlig
företagshälsovård m. m. (prop. 1975/76:100 bil. 2, InU 1975/76:34, rskr 1975/
76:168).
Verksamheten inom den statliga företagshälsovården skall enligt avtalet
hållas samman organisatoriskt. Arbetsuppgifterna skall fördelas på en
medicinsk, en psykosocial och en teknisk funktion och fullgöras i nära
samverkan mellan dessa funktioner. Avtalet omfattar endast anställd
personal. 1 anslutning till avtalet om statlig företagshälsovård utfärdades i
juni 1976 förordningen (1976:556) med instruktion för regionala och lokala
hälsoråd. Enligt förordningen skall inom sådana regioner där statens
personalnämnd har regionalkontor finnas regionala hälsoråd. I varje region
skall efter regeringens bestämmande inrättas en regional hälsovårdscentral
och en eller flera lokala företagshälsocentraler. För varje företagshälsocentral
skall finnas ett lokalt hälsoråd.
Försvarets sjukvårdsstyrelse har slutfört sitt uppdrag och i juni 1977 lämnat
rapporten Försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred.
Sjukvårdsstyrelsen redovisar i rapporten tre modeller för organisation av
företagshälsovården för de anställda och hälso- och sjukvården för de
värnpliktiga inom det militära försvaret.
Modell I innebär att lokal företagshälsocentral som betjänar militärt
förband även skall svara för hälso- och sjukvård för de värnpliktiga.
Enligt modell II har försvaret en egen organisation för hälso- och sjukvård
för de värnpliktiga, medicinsk rådgivning åt förbandschef och medicinsk
medverkan i utbildning och krigsförberedelsearbete m. m. Företagshälsovården
för de anställda organiseras enligt avtalet om riktlinjer för företagshälsovård
m. m. och förordningen med instruktion för regionala och lokala
hälsoråd. Hälso- och sjukvård förde värnpliktiga m. m. samordnas därdet är
möjligt med företagshälsovården för de anställda genom att samarbetsavtal
upprättas mellan förband och hälsoråd.
FöU 1977/78:27
3
Modell lil förutsätter en särlösning av företagshälsovården för försvarets
anställda. Särskilda hälsoråd inrättas inom försvaret. De skall vara så
sammansatta att företrädare för personalorganisationerna är i majoritet.
Särskilt hälsoråd vid förband bemyndigas att fatta förbandets beslut både i
frågor som rör företagshälsovården för de anställda och när det gäller hälsooch
sjukvården för de värnpliktiga.
Med hänsyn bl. a. till att avtalet om den statliga företagshälsovården
innefattar försvarets personal anser sjukvårdsstyrelsen att förutsättningar
saknas för en särlösning enligt modell III. Sjukvårdsstyrelsen har inte heller
funnit det lämpligt att hälso- och sjukvård för de värnpliktiga överlåts på
lokala eller på särskilda hälsoråd. Modell II föreslås därför ligga till grund för
organisation av hälso- och sjukvården inom försvaret.
I den föreslagna lösningen avses försvarsmakten svara för verksamheten
vid marinens och flygvapnets medicinska undersökningscentraler. Sjukvården
för de värnpliktiga föreslås utformas mot bakgrund av ett förenklat
förfarande vid bedömning av de värnpliktigas förmåga att tjänstgöra.
Företagshälsocentraler som betjänar försvarsmaktens anställda bör i så stor
utsträckning som möjligt förläggas till förband. Sjukvårdsstyrelsen föreslår
vidare att förhandlingar tas upp med landstingen om samordning av
vämpliktssjukvården med den offentliga hälso- och sjukvården.
Förslaget innebär att hel- och deltidstjänster för läkare skall inrättas vid
förbanden. De värnpliktiga läkarnas medverkan inom fredssjukvården skall
gradvis minska. Kompletterande läkarresurser bör tillföras genom lokala
avtal med landsting, annan huvudman eller enskild läkare. Utbildade
läkarsekreterare bör dessutom enligt sjukvårdsstyrelsens mening tillföras
organisationen.
Förslagen i rapporten bör enligt sjukvårdsstyrelsens mening tjäna som
underlag för ett fortsatt planerings-, utvecklings- och förhandlingsarbete.
Styrelsen föreslår att en delegation tillkallas för dessa uppgifter.
Fluvuddelen av remissinstanserna delar uppfattningen att företagshälsovården
för de anställda bör regleras enligt avtalet om statlig företagshälsovård.
Överbefälhavaren har emellertid, efter överläggning i militärledningen,
inte kunnat biträda sjukvårdsstyrelsens förslag. Både anställda och värnpliktiga
bör enligt hans uppfattning omfattas av företagshälsovården och de värnpliktigas
sjukvård ingå i denna.
Föredragande statsrådet
Försvarsministern stöder i huvudsak sjukvårdsstyrelsens förslag.
Försvarsmaktens anställda skall sålunda omfattas av den statliga företagshälsovården
enligt avtalet mellan statens avtalsverk och berörda personalorganisationer.
För hälso- och sjukvård åt de värnpliktiga, medicinsk rådgivning
åt förbandschef samt medicinsk samverkan i utbildning och krigsförberedelsearbete
behåller försvarsmakten en egen organisation.
FöU 1977/78:27
4
I fråga om hälso- och sjukvården för de värnpliktiga m. m. bör emellertid
enligt försvarsministern där det är möjligt samverkan ske med företagshälsovården
förde anställda. Möjligheterna till samverkan med landstingen då
det gäller de värnpliktigas hälso- och sjukvård bör också tas till vara.
Förhandlingar om sådan samverkan föreslås därför påbörjas.
Försvarsministern har vidare uppfattningen att systemet för bedömning av
de värnpliktigas tjänstgöringsförmåga bör utformas med utgångspunkt
i erfarenheterna av den försöksverksamhet som bedrivs vid vissa av
försvarsmaktens förband. Försöken innebär att befäl och värnpliktig gemensamt
bedömer den värnpliktiges möjlighet att tjänstgöra, att kompanimottagning
med sjuksköterska anordnas samt att pluton- eller kompanichef
disponerar enkel sjukvårdsmateriel och medicin. De värnpliktiga ges dock
alltid möjlighet att rådfråga läkare.
Läkarmedverkan i mobiliserings- och krigsförberedelsearbete bör på både
högre och lägre regional nivå enligt försvarsministerns mening till stor del
kunna tillgodoses genom militärområdes- och militärkommandoläkarna,
vars tjänster numera är heltidstjänster. På lägre regional nivå bör återstående
behov av medverkan i mobiliserings- och krigsförberedelsearbetet i allt
väsentligt kunna tillgodoses av reservanställda och värnpliktiga läkare i
samband med krigsförbandsövningar och särskilda befälsövningar.
Med hänsyn till behovet av läkare för de värnpliktigas hälso- och sjukvård,
för rådgivning till förbandschef samt medverkan i utbildningen anser
försvarsministern att det f. n. finns underlag inom försvarsmakten att
anställa läkare på hel- och halvtid på vissa större garnisonsorter. På övriga
platser, där arbetsuppgifterna är av mindre omfattning, bör man enligt
försvarsministerns mening i stället sträva efter till att tillgodose behovet av
läkare genom samverkan med landsting och hälsoråd. Även på orter där
läkartjänster inrättas bör kompletterande läkarresurser kunna tillgodoses
genom lokala avtal med landsting, annan huvudman eller enskild läkare.
Med hänsyn till framför allt rekryteringssvårigheterna är det nödvändigt att
anpassa organisationen till förhållandena på varje ort. Betydande variationer
mellan olika orter måste därför vara möjliga.
Försvarsministern anser det inte vara motiverat att läkare med tjänstgöring
utan anknytning till krigsuppgifter har civilmilitär ställning. Läkare på lokal
och lägre regional nivå bör därför ha civil anställningsform. Fullgjord
värnpliktstjänstgöring bör inte heller krävas för anställning som läkare.
Läkare som tjänstgör på förbanden bör dock ha vissa grundläggande
kunskaper om försvaret. Dessa kan inhämtas genom värnpliktstjänstgöring
eller vid särskilt anordnad utbildning vid anställningens början. Därmed kan
både kvinnor och män anställas som läkare. Utnyttjande av värnpliktiga
läkare i fredssjukvården, utöver vad som kan vara motiverat för deras
utbildning, bör enligt försvarsministern upphöra så snart som möjligt. Han är
f. n. inte beredd att ta ställning till behovet av övrig personal för hälso- och
sjukvården vid förbanden. Underlag saknas enligt hans mening f. n. för att
FöU 1977/78:27
5
beräkna de totala kostnaderna för hälso- och sjukvården för försvarsmaktens
anställda och värnpliktiga. Han räknar emellertid med att hans förslag om de
värnpliktigas hälso- och sjukvård m. m. kommer att medföra kostnader av
samma storlek som kostnaderna för nuvarande organisation.
Ett omfattande arbete återstår vad avser försvarsmaktens hälso- och
sjukvård i fred. En särskild utredare bör därför enligt försvarsministern
tillsättas bl. a. för det fortsatta organisationsarbetet och för nödvändiga
överläggningar med regionala hälsoråd och landsting.
Motionerna
I motionen 1977/78:685 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
hemställer hos regeringen om förslag till organisation av den militära
sjukvården enligt motionens riktlinjer.
I motionen 1977/78:1889 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
uttalar sig för att sjuk- och hälsovården för värnpliktiga utformas enligt
motionens riktlinjer.
Utskottet
I den nuvarande organisationen för hälso- och sjukvård inom försvarsmakten
finns stora läkarvakanser. När nya riktlinjer för organisationen på
detta område utformas bör man därför särskilt beakta den rådande knappheten
på läkare och begränsningarna i sjukvårdsresurserna i övrigt. Organisationen
bör utformas så att den väl tar till vara de resurser som står till
buds.
Mot den bakgrunden finner utskottet del vara lämpligt att den beslutade
organisationen för företagshälsovård för statligt anställda innefattar även
försvarsmaktens personal. Därigenom kan sjukvårdsresurser för uppgiften
koncentreras till en och samma organisation. Man vinner också att försvarsmaktens
personal inte blir särbehandlad bland statsanställda.
Beträffande hälso- och sjukvården för de värnpliktiga vill utskottet särskilt
understryka att möjligheterna till samverkan med landstingen bör tas till
vara. Den uppfattningen framförs också av försvarsministern i propositionen.
Sådan samverkan ger förutsättningar för ett rationellt utnyttjande av
sjukvårdspersonal och andra sjukvårdsresurser.
Åtgärder för att minska läkarbehovet vid sjukbedömning av de värnpliktiga
är en annan åtgärd som utskottet biträder. Därigenom kan läkarbehovet
för dessa uppgifter minska. En förenklad sjukbedömning innebär bl. a. en
anpassning till förhållandena i det civila samhället.
Med utgångspunkt i dessa grundläggande synpunkter på organisationen
för försvarsmaktens hälso- och sjukvård övergår utskottet till att behandla
vpk-motionerna 1977/78:685 och 1889.
I motionen 685 framhålls bl. a. att den militära sjukvården bör vara så lik
FöU 1977/78:27
6
den civila sjukvården som möjligt. Särbestämmelser bör vara undantag och
skall utarbetas i samråd med de värnpliktiga. Den försöksverksamhet med
egensjukskrivning som nu pågår vid några förband bör enligt motionärernas
mening snarast utvidgas till att omfatta hela det militära området. Vidare
anser de att systemet med militära tjänsteläkare skall avskaffas och den
militära sjukvården ställas under landstingens huvudmannaskap.
Motionen 1889 för fram i huvudsak samma synpunkter som motionen 685.
Motionärerna hälsar med tillfredsställelse att sjuk- och hälsovården för de
försvarsanställda föreslås bli densamma som för övriga statsanställda. Enligt
motionen bör en utredare tillsättas med direktiv att lägga fram förslag om att
huvudmannaskapet för de värnpliktigas sjuk- och hälsovård förs över till
landstingen.
Utskottet konstaterar att motionärernas syn på utformningen av hälso- och
sjukvården i fred förförsvarsmakten till stordel sammanfaller med utskottets
inställning till organisationsutformningen på sikt. Ett utnyttjande av landstingens
sjukvårdsresurser för försvarsmaktens hälso- och sjukvård är emellertid
en förhandlingsfråga. De ekonomiska konsekvenserna av en sådan
organisation kan bedömas först i samband med en förhandlingsuppgörelse.
Landstingens resurser torde f. n. inte heller medge en sådan lösning på alla
orter. Enligt utskottets mening bör - som regeringen föreslår - också kunna
inrättas särskilda läkartjänster för försvarsmakten ide fall där detta är särskilt
lämpligt eller man inte kan uppnå ett tillfredsställande avtal med berört
landsting. I avvaktan på resultatet av de förhandlingar som påbörjas med
olika landsting rörande de värnpliktigas hälso- och sjukvård bör riksdagen
inte nu göra något uttalande i denna fråga. Motionerna bör därför avslås.
Utskottet vill särskilt understryka att de åtgärder som föreslås rörande det
fortsatta arbetet med försvarsmaktens hälso- och sjukvård bör komma i gång
snabbt så att organisationen av försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred
snarast kan börja byggas upp enligt de nya riktlinjerna. Medverkan av
värnpliktiga läkare i fredssjukvården har hittills varit en tvingande nödvändighet
vid många förband men bör så snart som möjligt upphöra.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och
hemställer
1. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1977/78:685 och 1977/78:1889 godkänner de riktlinjer
som föredragande statsrådet har förordat för organisation
av försvarsmaktens hälso- och sjukvård i fred.
FöU 1977/78:27
7
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder
och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra vad
föredragande statsrådet har förordat.
Stockholm den 9 maj 1978
På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON
Närvarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Erik Glimnér(c), Eric
Holmqvist (s), Georg Pettersson (c). Gusti Gustavsson (s), Karl Bengtsson
(fp), Gudrun Sundström (s), Gunnar Björk i Gävle (c), Roland Brännström (s),
Gunnar Oskarson (m). Åke Gustavsson (s), Ulla Ekelund (c), Evert Hedberg
(s) och Hans Lindblad (fp).
■
lisi Stockholm 1978