Med anledning av propositionen 1977/78:112 om riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m. jämte motioner (Betänkande 1977/78:JoU23 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande

JoU 1977/78: 23

1977/78: 23

med anledning av propositionen 1977/78:112 om riktlinjer
för fiskeripolitiken, m. m. jämte motioner

Propositionen

Hemställan

I propositionen 1977/78:112 har regeringen (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen förordade allmänna riktlinjerna för
fiskeripolitiken,

2. godkänna de i propositionen förordade grunderna för licensiering
av yrkesfiske,

3. godkänna de i propositionen förordade grunderna för stöd till
fiskets rationalisering,

4. godkänna vad i propositionen anförts om avveckling av omställningsstöd
till fiskare,

5. godkänna de i propositionen förordade grunderna för prisreglering
på fisk m. m.,

6. godkänna vad i propositionen förordats om stöd till beredning och
avsättning av fisk och fiskprodukter,

7. medge att för tiden intill den 30 juni 1979 reglering av priserna
på fisk, m. m. jämte vad därmed hänger samman samt användningen av
medel i prisregleringskassan för fisk får ske enligt de grunder som förordats
i propositionen.

Vidare har regeringen föreslagit riksdagen att

1. till Främjande i allmänhet av fiskerinäringen för budgetåret
1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.,

2. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om fångstbegränsningsbidrag,

3. medge att under budgetåret 1978/79 statsbidrag beviljas till fiskets
rationalisering med sammanlagt högst 5 000 000 kr.,

4. till Bidrag till fiskets rationalisering m. m. för budgetåret 1978/79
anvisa ett förslagsanslag av 6 000 000 kr.,

5. medge att under budgetåret 1978/79 statlig garanti beviljas för
lån till fiskeföretag med sammanlagt högst 20 000 000 kr., för lån till
fiskets berednings- och konservindustri med sammanlagt högst 10000000
kr. och för lån till åtgärder som främjar fritidsfisket med sammanlagt
högst 2 000 000 kr.,

6. till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske för
budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

1 Riksdagen 1977178.16 sami. Hr 23

JoU1977/78:23

7. till Prisreglerande åtgärder på fiskets område för budgetåret
1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 25 000 000 kr.,

8. till Fiskerilånefonden för budgetåret 1978/79 anvisa ett investeringsanslag
av 17 000 000 kr.,

9. till Lånefonden till främjande av beredning och avsättning av
fisk m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett investeringsanslag av
6 700 000 kr.,

10. godkänna vad i propositionen förordats om statsbidrag till följd
av stormskador på fiskeredskap under år 1977,

11. till Statens fiskredskapslånefond för budgetåret 1978/79 anvisa
ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till nya riktlinjer för fiskeripolitiken.
Dessa grundar sig i huvudsak på förslag som har avgetts av fiskerikommittén.
I propositionen behandlas bl. a. målen för fiskeripolitiken,
fiskets framtida omfattning och inriktning, licensiering av yrkesfiske,
statliga insatser för fiskets rationalisering samt prisregleringen
på fisk.

Målen för fiskeripolitiken bör vara att skapa förutsättningar för att
de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och
social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra
näringar och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna erbjuds
fisk av god kvalitet till rimliga priser. Inom de gränser som ges av en
ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna bör fisket bedrivas så effektivt
som möjligt och fångsterna bestämmas av möjligheterna till en lönsam
och stabil avsättning. Samtidigt bör hänsyn tas till behovet av sysselsättning
främst i kust- och skärgårdsområden där fisket har stor
regionalpolitisk betydelse.

I propositionen föreslås en fortlöpande planering av fiskets omfattning
och inriktning. Syftet med planeringen är att ta till vara de fiskresurser
som står till förfogande och utnyttja fiskeflottan så effektivt
som möjligt.

Förslaget om licensiering av yrkesfiske syftar till att skapa garantier
för att det statliga stödet till fisket kommer yrkesfisket till del.

Stödet till fiskets rationalisering bör inriktas på åtgärder som förbättrar
effektiviteten hos de äldre fiskefartygen samtidigt som en successiv
förnyelse av fiskeflottan främjas. Stöd föreslås utgå i form av
fiskeriiån, lånegaranti och statsbidrag.

I propositionen föreslås nya riktlinjer för prisregleringen på fisk, avsedda
att tillämpas tidigast från budgetåret 1979/80. Förslaget syftar
till att ge större inkomststabilitet inom fisket samtidigt som konsumenterna
ges ett inflytande över prisregleringen.

JoU 1977/78:23

För budgetåret 1978/79 föreslås dock att prisregleringen på fisk utformas
i huvudsak enligt samma grunder som f. n. För minimi- och
garantiprisreglering m. m. föreslås att 12 milj. kr. anvisas från prisregleringskassan
för fisk. Särskilda pristillägg föreslås utgå av budgetmedel
med 25 milj. kr.

Vidare föreslås åtgärder för att främja beredning och avsättning av
svenskfångad fisk.

Särskilda åtgärder föreslås för att främja reproduktion av vissa fiskslag.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de under allmänna motionstiden år 1978 väckta motionerna
1977/78: 303 av Per Petersson och Tore Nilsson (båda m) vari hemställs
att riksdagen anhåller att regeringen snarast låter verkställa byggande
av laxtrappa (fiskvåg) vid Jokkfallet i Kalix älv,

1977/78:589 av Margot Håkansson (fp) vari hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående laxodlingsanstalt
i Mörrum,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1977/78: 1781 av Ivar Högström (s) vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
i fråga om de mindre varven vid förnyelsen av fiskeflottan,

1977/78: 1813 av Hugo Bengtsson (s) vari hemställs att riksdagen
måtte besluta att prisregleringsavgift på ål ej skall införas och att kostnaderna
för utplantering av ål skall, i den mån de ej bestrides av
vattenregleringsmedel, bestridas av budgetmedel,

1977/78:1814 av Hans Gustafsson m. fl. (s) vari hemställs 1. att
riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i fråga om möjligheterna
att utnyttja Karlskronavarvets erfarenheter för serieproduktion
av fiskefartyg samt 2. att riksdagen uttalar sig för att staten garanterar
erforderligt investeringskapital för serieproduktion av fiskefartyg som
genom leasingförfarande kan ställas till enskilda fiskares förfogande,
1977/78: 1815 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
med godkännande av propositionen 1977/78: 112 i övrigt beslutar
1. att hos regeringen begära att fisken tillförs de baslivsmedel
som blir föremål för statliga subventioner liknande dem som tillerkänns
produkter från jordbruket som mjölk, kött m. fl., 2. att licensieringen
av yrkesfisket anstår till dess 1973 års fiskevattensutredning avgivit sitt
yttrande och därmed avslår punkt 2 i hemställan i propositionen
1977/78: 112, 3. att uttala att vad som i motionen anförs under rubrikerna
”Reproduktion av fisk” och ”Fiskodling” snarast bör göras till
föremål för regeringens överväganden och förslag.

JoU 1977/78:23

Infordrat yttrande m. nt.

Näringsutskottet har på jordbruksutskottets begäran avgett yttrande
över motionerna 1977/78: 1781 och 1977/78: 1814. Yttrandet är fogat
som bilaga till detta betänkande.

Föreningen Svenska konservtillverkare har i en skrift till utskottet
framfört vissa synpunkter på frågan om åtgärder för att främja beredning
och avsättning av fisk.

Utskottet

I föreliggande proposition läggs fram förslag till riktlinjer för den
framtida fiskeripolitiken. Dessa grundar sig på förslag som presenterats
av fiskerikommittén (Jo 1975: 07) i dess hösten 1977 framlagda betänkande
(SOU 1977: 74) Fiskerinäringen i framtiden. I propositionen
behandlas bl. a. målen för fiskeripolitiken, fiskets omfattning och inriktning
under de närmaste åren samt principerna för prisregleringen
på fisk och för de statliga insatserna för fiskets rationalisering. För det
kommande budgetåret föreslås att prisregleringen utformas i överensstämmelse
med nu gällande grunder.

Utskottet följer i fortsättningen i huvudsak den disposition som återfinns
i föredragande statsrådets anförande. Yttrandet begränsas till propositionens
huvuddrag och de yrkanden som förs fram i motionerna.
Detta innebär bl. a. att vissa avsnitt av propositionen inte närmare berörs
i detta betänkande.

Propositionen har i sistnämnda delar inte gett utskottet anledning till
erinran eller särskilt uttalande.

Allmänna synpunkter

I ett inledande avsnitt av sitt anförande ger jordbruksministern, innan
han går in på överväganden med anledning av fiskerikommitténs förslag,
några allmänna synpunkter på det svenska fisket och dess framtid.
Han anför därvid bl. a. följande.

I likhet med flertalet av vårt lands näringar är fisket i olika hänseenden
beroende av den internationella utvecklingen. På fiskets område har
detta sedan länge gällt marknadsförhållandena. Genom vår betydande
utrikeshandel med fisk är det svenska fisket känsligt för variationer i de
internationella marknadsförhållandena. Under de senaste åren har också
förändringarna på havsrättsområdet starkt påverkat det svenska fisket.
Som jag närmare utvecklade i propositionen 1976/77: 118 om utvidgning
av den svenska fiskezonen har utvecklingen tvingat Sverige att anpassa
sig till andra länders ställningstaganden och utvidga sin fiskezon

JoU 1977/78:23

för att det svenska fisket skall kunna bestå på sikt. Samtidigt är det
svenska fisket också i framtiden beroende av att kunna fiska i andra
länders zoner, främst i Nordsjön, där vårt traditionellt mest betydande
fiske har bedrivits. Jag förutsätter att svenska fiskare också framdeles
skall kunna bedriva ett lönsamt fiske i Nordsjön. De avtal som har
slutits med Norge och EG syftar till att möjliggöra detta.

Huvudmotivet för utvidgningen av den svenska fiskezonen har således
varit att tillgodose den svenska fiskerinäringens behov av fångstmöjligheter.
Samtidigt har Sverige påtagit sig ett ökat ansvar för skyddet och
vården av fiskbestånden i zonen. Vi får inom överskådlig framtid räkna
med fångstrestriktioner i olika former såväl i svensk fiskezon som i
andra länders zoner för att undvika utfiskning av bestånden. Detta får
också ses som en del av det allmänna krav på hushållning med naturresurserna
som alltmer gör sig gällande och som enligt min mening inte
kan nog understrykas. Utvecklingen har lärt oss att också de naturresurser
som brukar betecknas som förnyelsebara kan förbrukas, om
man inte hushållar med dem.

Ett livskraftigt svenskt fiske förutsätter emellertid inte bara tillgång på
fisk. Det måste också ha avsättningsmöjligheter, vilket i sin tur förutsätter
att kapacitet finns för vidareförädling av fångsterna. Vidare behövs
en mottagnings- och distributionsapparat som snabbt och effektivt kan
föra fiskets produkter till förädlingsindustrin och konsumenterna. Samtidigt
behöver fiskets utövare tillgång till samhällsservice i samma utsträckning
som övriga delar av vår befolkning. Eftersom fisket och beredningsindustrin
av naturliga skäl är lokaliserade främst till kustbygder,
där förutsättningarna för annat näringsliv ofta är mindre goda, behövs
en aktiv närings- och lokaliseringspolitik som tar särskild hänsyn
till fisket. Begreppet levande skärgård eller levande kustbygd bör ges ett
konkret innehåll. Stödet till fisket och stödet till skärgårdsföretag är
viktiga instrument i detta sammanhang.

Jag vill här också beröra yrkesfiskarnas förhållande till en annan kategori
fiskare, nämligen fritidsfiskarna. Som yrkesfiskare räknar jag då
även binäringsfiskarna. Fritidsfiske är en av de viktigaste rekreationsformerna
i vårt land. Flera undersökningar vitsordar dess stora omfattning
och betydelse. Samtidigt konkurrerar fritidsfiskaren och yrkesfiskaren
om samma resurs, ofta i samma vatten. Dessa förhållanden avser
främst kust- och insjöfisket. Förutom fritidsfiske i rekreationssyfte förekommer
också ett icke obetydligt fiske på fritid i förvärvssyfte och med
yrkesmässiga redskap. Enligt min mening bör yrkesfiskets intressen
komma i första hand. Det är emellertid också angeläget att främja fritidsfiske
i rekreationssyfte. Från den utgångspunkten tror jag att goda
förutsättningar föreligger att lösa de intressemotsättningar som finns.
Anledning saknas däremot att stödja fritidsfiske i förvärvssyfte. Det
arbete som f. n. utförs av 1973 års fiskevattensutredning (Jo 1973: 07)
skall ge underlag för ställningstaganden till bl. a. fiskelagstiftningens
utformning och statliga insatser för fritidsfiske i rekreationssyfte. Utredningen
beräknas lägga fram sina förslag under hösten 1978.

Såväl yrkesfisket som fritidsfisket är beroende av en aktiv fiskevård.
Detta förhållande hänger samman med vad jag tidigare har anfört om
hushållning med fiskbestånden. Viktiga delar av havsfisket liksom kustoch
insjöfisket är i dag mycket beroende av att utsättningar av fiskungar
görs i syfte att förbättra fisktillgången. Samtidigt förutsätter fiskevården

lt Riksdagen 1977/78. 16 sami. Nr 23

JoU 1977/78:23

att de vatten i vilka fisken lever har sådan kvalitet att fisken kan överleva
och föröka sig. En effektiv miljölagstiftning och tillsyn över dess
efterlevnad är väsentliga förutsättningar härför. Arbete med att förbättra
lagstiftning och tillsyn pågår inom miljöskyddsutredningen (Jo
1976: 06). Jag utgår från att också fiskets intressen tillvaratas i detta
sammanhang. Vidare är det internationella samarbete som pågår på såväl
fiskets som miljövårdens område inom olika organisationer och inom
ramen för olika konventioner av vital betydelse för fiskets framtid.

Forskning och utvecklingsarbete är av väsentlig betydelse för våra
möjligheter att rationellt tillvarata, utveckla och reproducera fiskresurserna.
Även på dessa områden har det internationella samarbetet stor
betydelse. Samtidigt behöver sådant arbete bedrivas inom landet. Jag vill
här erinra om att en översyn pågår av fiskeristyrelsens undersökningsverksamhet
genom styrelsens och statskontorets försorg.

I detta sammanhang vill jag också understryka betydelsen av yrkesutbildning
på fiskets område för att bl. a. säkra rekryteringen till fiskaryrket.
Formerna för och lokaliseringen av en sådan utbildning inom
gymnasieskolan övervägs f. n. av skolöverstyrelsen i samarbete med bl. a.
fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund. Jag vill också erinra
om det förslag som regeringen har lagt fram i årets budgetproposition
om inrättande av en allmän fiskevårdslinje vid universitetet i Göteborg
för utbildning av fiskeritjänstemän.

Slutligen vill jag peka på betydelsen av att ha tillgång till en väl fungerande
statlig administration på fiskets område. De resurser som kan avsättas
för detta ändamål får prövas enligt samma grunder som gäller för
statlig verksamhet i övrigt. Det är emellertid också angeläget att yrkesfiskarna
själva får en sådan organisatorisk styrka att de kan tillvarata
sina rättmätiga intressen på ett effektivt sätt och därigenom ta ett ansvar
för fiskerinäringens framtid.

Vad jordbruksministern anfört ger inte anledning till någon erinran
från utskottets sida.

Målen för fiskeripolitiken

Nu gällande mål för fiskeripolitiken fastlades av 1970 års riksdag
(prop. 1970: 61, JoU 1970: 27, rskr 1970: 236). Innebörden härav är att
det genom marknads- och strukturpolitiska åtgärder skall skapas stabila
ekonomiska förhållanden för ett fiske som är väl anpassat till avsättningsmöjligheterna
på den svenska marknaden och vid export. När det
gäller marknadsåtgärder skall förhållandena inom landet stabiliseras genom
prisreglerande och avsättningsstimulerande åtgärder. Åtgärderna får
inte utformas så att de står i strid med strävandena på strukturområdet.
Marknadsåtgärderna skall vidare på kort sikt utformas så att marknadsläget
för olika fiskslag utnyttjas på bästa sätt. De strukturpolitiska åtgärderna
skall syfta till att rationaliseringen inom svenskt fiske främjas bl. a.
genom att möjligheter skapas att på rimliga villkor finansiera investeringar
i fisket. Genom åtgärder på strukturområdet skall fångstmöjlig -

JoU 1977/78:23

heterna inom svenskt fiske tas till vara samtidigt som fångstkapaciteten
hålls inom de gränser som ges av möjligheterna till en lönsam avsättning
på längre sikt.

Enligt jordbruksministerns mening är det nödvändigt att ompröva
målen för de statliga insatserna på fiskets område. Gällande mål för
fiskeripolitiken innebär i huvudsak att stabila ekonomiska förhållanden
skall skapas för ett fiske som är väl anpassat till avsättningsmöjligheterna
på den svenska marknaden och vid export.

Jordbruksministern anser det vara en brist i nuvarande mål för fiskeripolitiken
att något inkomstmål inte är uppställt. Det är enligt hans mening
närmast en självklarhet att de som arbetar inom fiskerinäringen
skall kunna uppnå samma ekonomiska standard som jämförbara grupper.
För jordbruksnäringen har sedan lång tid funnits ett inkomstmål
av i huvudsak den innebörden. Jordbruksministern anser således att
som ett av de fiskeripolitiska målen bör anges ett inkomstmål. Samtidigt
framhålls att inkomstmålet självfallet inte bör innebära någon
inkomstgaranti för enskilda fiskare eller fiskeföretag. Inkomstmålet bör
i stället innebära att med statliga insatser skall eftersträvas sådana villkor
för fisket att de som är sysselsatta i ett rationellt bedrivet yrkesfiske
kan uppnå en med jämförbara grupper likvärdig ekonomisk och
social standard.

Enligt jordbruksministerns uppfattning strider ett inkomstmål av den
innebörd som han nu har angett, och som överensstämmer med kommitténs
förslag, inte mot konsumenternas lika självklara krav på tillgång
till fisk av god kvalitet till rimliga priser. Den bästa garantin för
att detta krav kan uppfyllas är nämligen att en stabil och lönsam svensk
fiskerinäring kan upprätthållas.

I propositionen framhålls att det anförda förutsätter att fiskerinäringen
arbetar så rationellt och effektivt som möjligt. Endast genom
en fortlöpande effektivisering av näringen är det möjligt att förena inkomstmålet
med de krav som konsumenterna och samhället kan ställa.
Kravet på effektivitet gäller naturligtvis inte bara själva fisket. Det gäller
i lika hög grad omhändertagandet av fångsterna samt beredningen
och distributionen av fiskprodukterna.

I fråga om produktionsmålsättningen delar jordbruksministern i stort
Sveriges fiskares riksförbunds uppfattning att en ökad försörjning med
svenskfångad fisk bör eftersträvas. En ökad självförsörjning främjas
enligt hans uppfattning bäst genom att fiskets inriktning så långt möjligt
anpassas till efterfrågan på fisk inom landet så att en god balans uppnås
mellan tillgång och efterfrågan. Däremot bör olönsamma överskott
undvikas. Fångsternas storlek bör således inom de gränser som ges av
en god hushållning med fisktillgångarna i princip bestämmas av möjligheterna
till en lönsam och stabil avsättning. Avvägningen av det svenska
fiskets omfattning bör ha som utgångspunkt en långsiktig bedömning av

JoU 1977/78:23

utvecklingen av importpriserna i förhållande till kostnaderna för att tillhandahålla
svenskfångad fisk av samma slag. Det svenska fiskets omfattning
bör således inte påverkas av tillfälliga variationer i importpriserna.

Vid avvägningen av fiskets omfattning och inriktning måste hänsyn
också tas till kravet på sysselsättning inom fisket i kust- och skärgårdsområden
där denna näring har stor regionalpolitisk betydelse. Det är
givet att en sådan strävan inte får leda till att det uppstår företag som
inte har förutsättningar att bedriva ett rationellt fiske. Genom ett lämpligt
utformat statligt stöd bör dock den i fiske sysselsatta bofasta befolkningen
i dessa områden kunna få rimliga möjligheter till arbete i sin
hemort.

Målen för fiskeripolitiken bör således vara att skapa förutsättningar
för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk
och social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra
näringar och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna erbjuds
fisk av god kvalitet till rimliga priser. Inom de gränser som ges av en
ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna bör fisket bedrivas så effektivt
som möjligt och fångsterna bestämmas av möjligheterna till lönsam
och stabil avsättning. Samtidigt bör hänsyn tas till behovet av sysselsättning
främst i kust- och skärgårdsområden där fisket har stor regionalpolitisk
betydelse.

Utskottet kan för sin del helt ansluta sig till de synpunkter som anförts
i propositionen i förevarande del och som i allt väsentligt överensstämmer
med vad fiskerikommittén i sitt betänkande enhälligt rekommenderat.
Utskottet föreslår därför att riksdagen godkänner de i propositionen
förordade riktlinjerna för fiskeripolitiken.

Fiskets omfattning och inriktning de närmaste åren

Enligt propositionen är en fortlöpande planering av fiskets omfattning
och inriktning en förutsättning för att näringen skall kunna ta till
vara de fiskresurser som står till buds och för ett effektivt utnyttjande
av fiskeflottan. Utskottet delar denna uppfattning och biträder jordbruksministerns
förslag att fiskeristyrelsen i samråd med jordbruksnämnden
och i samarbete med Sveriges fiskares riksförbund skall utföra
en löpande planering. Planeringen bör avse de resurser som beräknas
stå till förfogande under planeringsperioden. Härvid bör vägas
in avsättningsmöjligheterna för de olika fiskslagen så långt detta låter
sig göra.

I likhet med jordbruksministern vill utskottet samtidigt betona att
utvecklingen av vissa fiskbestånd f. n. är synnerligen svårbedömd. Detta
gäller bl. a. sillbestånden i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. Även om
avsättningsmöjligheterna för sill/strömming f. n. är goda inger avsätt -

JoU 1977/78:23

ningsmöjligheterna på längre sikt på exportmarknaderna vissa farhågor.
Som anförs i propositionen finns därför anledning till viss försiktighet
i den framtida produktionsplaneringen.

De synpunkter som framförs i propositionen rörande fiskets inriktning
och omfattning under de närmaste åren föranleder ingen erinran
från utskottets sida. Liksom jordbruksministern anser utskottet således
att det svenska fisket i ökad utsträckning bör utnyttja tillgången på
torskfisk främst i östersjön.

När det gäller fiske efter foderfisk bör utnyttjande av fisk till fiskmjöl
ske med inriktning i första hand på sådana fiskarter som inte kan
avsättas som direkt människoföda för färskkonsumtion eller för beredning.

Som i propositionen anförs måste svenska fiskare vara beredda att
anpassa fångstinriktningen med hänsyn till fångst- och avsättningsförhållanden.
En ökad flexibilitet bör därför stimuleras inom ramen för
det statliga rationaliseringsstödet.

I förevarande sammanhang har jordbruksministern framhållit vikten
av reproduktionsåtgärder. Viktiga delar av havsfisket liksom kustfisket
och insjöfisket är i dag mycket beroende av att utsättningar av fiskungar
görs i syfte att förbättra fisktillgången. Särskilt intresse har reproduktionsåtgärder
i fråga om laxfisk och ål. Fisket efter dessa arter har stor
betydelse för såväl havsfisket som kustfisket, inte minst i östersjön,
och för fisket i insjöar och vattendrag.

Enligt motionen 1815 är det en påtaglig brist i propositionen att det
i anslutning till reproduktionen av fiskbeståndet inte sägs något om de
omfattande vattenföroreningarna i östersjön från cellulosafabriker m. m.
eller att dessa föroreningar skall stävjas. Vidare påtalas brist på initiativ
för fiskens reproduktion av typ laxtrappor, ålledare o. d.

Utskottet vill för sin del understryka betydelsen av effektiva reproduktionsåtgärder.
Vad i propositionen härutinnan anförts kan utskottet
helt ansluta sig till.

Med anledning av uttalandena i motionen 1815 på förevarande punkt
vill utskottet i likhet med jordbruksministern framhålla att fiskevården
givetvis förutsätter att de vatten i vilka fisken lever har sådan kvalitet
att fisken kan överleva och föröka sig. En effektiv miljölagstiftning och
tillsyn över dess efterlevnad är väsentliga förutsättningar härför. Arbete
med att förbättra lagstiftning och tillsyn pågår inom miljöskyddsutredningen
(Jo 1976:06). I likhet med jordbruksministern utgår utskottet
från att också fiskets intressen tillvaratas i detta sammanhang. Vidare
är det internationella samarbete som pågår på såväl fiskets som miljövårdens
område inom olika organisationer och inom ramen för olika
konventioner av vital betydelse för fiskets framtid.

Forskning och utvecklingsarbete är vidare av väsentlig betydelse för
våra möjligheter att rationellt tillvarata, utveckla och reproducera fisk -

JoU1977/78:23

resurserna. Även på dessa områden har det internationella samarbetet
stor betydelse. Samtidigt behöver sådant arbete bedrivas inom landet.
Det bör erinras om att en översyn pågår av fiskeristyrelsens undersöknings
veiksamhet genom styrelsens och statskontorets försorg.

F. n. svarar Sverige för en betydande del av reproduktionen av laxfiske
i östersjön. Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att
flera länder bör bidra till sådana reproduktionsåtgärder. Det är därför
med tillfredsställelse som utskottet noterar att jordbruksministern tagit
initiativ till överläggningar med vissa stater i denna fråga.

Med hänsyn till vad nu anförts och med beaktande också av det
förslag till medelsanvisning till utsättningsåtgärder m. m. som läggs
fram i propositionen och till vilket utskottet återkommer i det följande
finner utskottet inte tillräckliga skäl att påkalla någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida med anledning av motionen 1815. Den avstyrks
därför i förevarande del.

I detta sammanhang har utskottet funnit anledning att också behandla
den under allmänna motionstiden väckta motionen 303 om
byggande av en laxtrappa vid Jokkfallet i Kalix älv. Enligt motionen
beräknas en laxtrappa i Jokkfallet ge en ökning av laxproduktionskapaciteten
i Kalixälvens vattensystem med lågt räknat 100 000 smoltenheter.
Återfångsten av natursmolt av lax beräknas till 15 % med en
medelvikt av 4 kg. Den årliga återfångsten kan således beräknas öka
med minst 60 000 kg lax. Enär Jokkfallet ligger i ett område med stor
arbetslöshet bör fiskvägen enligt motionärerna kunna utföras som ett
statligt beredskapsarbete. Enligt motionen bör ersättning utgå till Jokks
by för försämrat laxfiske under uppbyggnadsperioden. Prövning av
eventuellt försämrat laxfiske för Jokks by tiden därefter bör ske genom
vattendomstolen. Med stöd av det anförda hemställer motionärerna att
riksdagen anhåller att regeringen snarast låter verkställa byggandet av
ifrågavarande laxtrappa.

Utskottet får med anledning av motionen anföra följande. I vattenöverdomstolens
dom den 13 maj 1975 gavs tillstånd till anläggande av
en fiskväg i Jokkfallet vid Kalixälvens högra strand. Statens fiskeriingenjör
har därefter på fiskeristyrelsens uppdrag upprättat ett förslag
omfattande ritningar och kostnadskalkyl för en fiskväg i överensstämmelse
med vattenöverdomstolens dom. Fiskeriintendenten i norra
distriktet har prövat ärendet och anser för sin del att vissa smärre justeringar
och tillägg torde behöva göras till fiskeriingenjörens förslag.
Samtliga kompletteringar är av det slaget att de enkelt kan tillföras
förslaget. Enligt fiskeriintendenten bör anläggandet av fiskvägen kunna
utföras som ett statligt beredskapsarbete. Anläggningskostnaden beräknas
till 1,2 milj. kr. exklusive observationskammare. Enligt förslaget
bör fiskeristyrelsen bli sökande och framtida huvudman för anläggningen.
Frågan om ersättning till Jokks by för försämrat laxfiske bör

JoU 1977/78:23

regleras genom överenskommelse mellan kammarkollegiet och Jokks
byamän eller genom prövning hos vattendomstolen. Ärendet är f. n.
föremål för fiskeristyrelsens prövning.

Utskottet vill erinra om att riksdagen vid åtskilliga tillfällen haft att
ta ställning till frågor huruvida olika projekt skall komma till utförande
av arbetsmarknadspolitiska skäl. Det har kunnat gälla t. ex. beredskapsarbeten
eller industribeställningar. Arbetsmarknadsutskottet, som i allmänhet
haft att bereda dessa ärenden, har därvid intagit den ståndpunkten
att det är riksdagens uppgift att ta ställning till ekonomiska
ramar och principer för arbetena, däremot inte att avgöra om ett projekt
skall utföras och i så fall vid vilken tidpunkt. Sådana ställningstaganden
bör utifrån det aktuella läget göras av regeringen och vederbörande
myndigheter. Det är på dessa plan man har bäst möjligheter att i detalj
pröva ett projekts angelägenhetsgrad ställt i relation till bl. a. sysselsättningsläget
och de alternativa möjligheter som kan stå till buds.

När det gäller det förslag som förs fram i motionen 303 finns det
såväl fiskeripolitiska som sysselsättningspolitiska skäl som i och för sig
talar för projektet. I enlighet med de principer som nyss angivits bör
emellertid avgörandet om och när projekt av detta slag bör komma till
utförande tillkomma regeringen och vederbörande myndigheter. Som
framgår av den lämnade redogörelsen har ärendet avancerat förhållandevis
långt. I och för sig bör det sålunda finnas förutsättningar för
att det planerade anläggningsarbetet snabbt kan sättas i gång.

Från de utgångspunkter utskottet nyss redovisat finns det inte skäl att
nu föreslå någon åtgärd på grund av motionen 303.

Licensiering av yrkesfiske

Enligt fiskerikommittén krävs i framtiden en noggrann planering av
fiskeflottans kapacitetsutveckling så att denna hålls inom de ramar som
anges av tillgängliga fångst- och avsättningsmöjligheter. För att de stödåtgärder
som kommittén föreslår skall få avsedd effekt är det enligt
kommittén nödvändigt att på ett administrativt enkelt sätt kunna avgränsa
det yrkesmässiga fiske som skall få del av stödet från andra
former av fiske, t. ex. fritids- och husbehovsfiske. Kommittén föreslår
ett system med licens eller förvärvsfisketillstånd för förvärvsmässigt
fiske som skall administreras av fiskeristyrelsen eller fiskenämnd.

Meningarna är delade bland remissinstanserna om kommitténs förslag
till licensiering av fisket. Till dem som är positiva hör bl. a. Sveriges fiskares
riksförbund. Vissa remissinstanser anser att planering av fisket är
nödvändig men ställer sig mera avvaktande till ett licensieringsförfarande.
Fiskeristyrelsen framhåller att förslaget närmast innebär en registrering
av stödberättigade yrkesfiskare. Flera remissinstanser framhåller

JoU1977/78:23

nödvändigheten av att också binäringsfiskarna beviljas licens. Några
remissinstanser framhåller att till licens bör knytas villkor om viss
fångstinriktning. De remissinstanser som avstyrker förslaget anser en
licensiering inte vara nödvändig för att statligt stöd skall kunna utges.

För egen del delar jordbruksministern kommitténs uppfattning att en
planering av fisket bl. a. förutsätter att yrkesfisket kan avgränsas från
andra former av fiske. Med yrkesfiske avser jordbruksministern sådant
fiske som utgör vederbörandes huvudsakliga inkomstkälla eller eljest är
av betydelse för vederbörandes försörjning. I yrkesfisket inkluderas således
också binäringsfisket. För att främja yrkesfisket bör också fortsättningsvis
ett väl avpassat statligt stöd lämnas. Stödet bör givetvis komma
endast yrkesfiskare till godo och inte med dem konkurrerande fiskare
som på fritid fiskar i förvärvssyfte och samtidigt är heltidssysselsatta
inom annat yrke.

Det framhålls i propositionen att kommitténs förslag till licensiering
av yrkesfisket är avsett att skapa garantier för att det statliga stödet till
fisket, främst rationaliseringsstödet och prisstödet, kommer yrkesfisket
till del. Förslaget innebär däremot inte att yrkesfiske som sådant skall
vara underkastat tillståndstvång.

Mot bakgrund härav och då önskemålet om licensiering i enlighet
med kommitténs förslag är väl förankrat bland yrkesfiskets företrädare
förordar jordbruksministern att ett licenssystem införs i huvudsaklig
överensstämmelse med kommitténs förslag. Självklart bör också i fortsättningen
gälla att t. ex. beviljande av rationaliseringsstöd föregås av
prövning av förutsättningarna härför i det enskilda fallet. Jordbruksministern
understryker att licenssystemet inte bör innebära förbud mot
yrkesfiske för dem som inte har licens.

Licens bör kunna avse antingen fiskelag som bedriver yrkesfiske med
visst fartyg eller enskild yrkesfiskare.

Fråga om licens bör enligt propositionen prövas av fiskeristyrelsen
eller fiskenämnd. För styrelsens handläggning av licensfrågor bör i
enlighet med kommitténs förslag inrättas en särskild delegation. Det ankommer
på regeringen att besluta i denna fråga liksom om delegationens
sammansättning m. m. Det förutsätts att Sveriges fiskares riksförbund
skall kunna bistå myndigheterna vid den utredning som kan behövas i
anslutning till licensprövningen och därigenom underlätta handläggningen
av denna.

Licens som villkor för statligt stöd bör kunna tillämpas fr. o. m. budgetåret
1979/80.

I anslutning till förevarande avsnitt av propositionen framhålls i
motionen 1815 att stor hänsyn måste tas till de speciella förhållanden
som råder i vissa kust- och skärgårdsområden. Kustbefolkningen måste
ges samma möjligheter till sidoinkomster som jordbruket har för att
därmed erhålla en dräglig inkomst. Enligt motionen befarar befolk -

JoU1977/78:23

ningen att den urgamla rätten till husbehovsfiske kan bli allvarligt kringskuren.
Det framhålls i motionen att licensiering inte är nödvändig för
att statligt stöd skall utgå till fiskarna. Den kontrollapparat som erfordras
härför finns redan. Motionärerna anser att en licensiering, om
den genomförs och skall bli meningsfull, självfallet måste knytas till
fiskets utövande. Detta talar enligt motionen för att ett ställningstagande
till förvärvsfiskelicens bör anstå till dess 1973 års fiskevattensutredning
avgivit sitt utlåtande.

Utskottet vill för sin del framhålla att grunden för föreliggande förslag
till licensiering av yrkesfisket utarbetats inom en av fiskerikommittén
och 1973 års fiskevattensutredning gemensamt tillsatt arbetsgrupp.
Förslaget har också som redovisats i propositionen tillstyrkts av
sistnämnda utredning.

Under hänvisning härtill och till att föreliggande förslag som i det
föregående angivits är väl förankrat bland yrkesfiskets företrädare tillstyrker
utskottet att ett licenssystem införs i huvudsaklig överensstämmelse
med regeringens förslag. I enlighet härmed avstyrker utskottet
i motionen 1815 framlagt yrkande om avslag på propositionen under
förevarande punkt. Som det föreslagna systemet är utformat bör det
enligt utskottets mening inte innebära några sådana negativa konsekvenser
för kustbefolkningen som motionärerna befarar. Utskottet vill erinra
om att det av utskottet nyss biträdda förslaget till riktlinjer för fiskeripolitiken
särskilt pekar på behovet av regionalpolitiska insatser på fiskets
område.

Som anförs i propositionen ankommer det på regeringen att utfärda
närmare föreskrifter för licensprövningen.

Fiskets rationalisering

Ett väsentligt ökat stöd till fiskets rationalisering föreslås i propositionen.
Enligt jordbruksministerns mening bör utgångspunkten för statens
insatser för fiskets rationalisering vara samhällets, konsumenternas
och fiskerinäringens gemensamma intresse av en så effektivt arbetande
fiskerinäring som möjligt. Endast genom en fortlöpande rationalisering
kan det svenska fisket bli konkurrenskraftigt och ge sina utövare tryggad
sysselsättning och tillfredsställande inkomster samtidigt som konsumenterna
kan erbjudas fisk till rimliga priser.

Mot denna bakgrund bör det statliga stödet utformas så att det stimulerar
de enskilda näringsutövarna till sådana åtgärder som dels förbättrar
inkomster och lönsamhet i det enskilda företaget, dels främjar effektiviteten
för näringen i dess helhet.

Det statliga stödet till rationalisering av fisket bör därför inriktas på
åtgärder som förbättrar effektiviteten hos de äldre fiskefartygen bl. a.
genom att dessa förses med starkare motorer och arbetsbesparande eller

JoU 1977/78:23

annan effektivitetsförbättrande utrustning. Vidare bör en successiv förnyelse
av fiskeflottan ske genom att rationella typer av nya fartyg utvecklas.

Jordbruksministern föreslår, i huvudsaklig överensstämmelse med
fiskerikommitténs förslag, att statligt stöd till fiskets rationalisering bör
kunna lämnas i form av fiskerilån, lånegaranti och statsbidrag.

Fiskerilån och lånegaranti bör enligt propositionen kunna lämnas för
förvärv av fiskefartyg eller för åtgärd som är ägnad att effektivisera
och förbilliga driften av fiskefartyg eller varaktigt förbättra sådant
fartyg.

Bland övriga förslag kan nämnas att statsbidrag i samband med nybyggnad
av fiskefartyg bör kunna lämnas med upp till 10 % av kostnaden
för fartyget, dock med högst 100 000 kr. Lånetaket för fiskerilån
föreslås höjt till 1 milj. kr. Vidare läggs bl. a. fram förslag om ett
särskilt rationaliseringsstöd i kust- och skärgårdsområden och vid insjöar
där det från allmän synpunkt är önskvärt att upprätthålla ett fiske.

De förslag som framläggs i propositionen under förevarande avsnitt
föranleder ingen erinran från utskottet. Detta innebär att utskottet även
tillstyrker i propositionen framlagt förslag om avveckling av omställningsstödet
till fiskare vid stundande budgetårsskifte.

Samtidigt med att förevarande proposition förelagts riksdagen har
regeringen uppdragit åt fiskeristyrelsen att i samarbete med styrelsen
för teknisk utveckling, sjöfartsverket och Sveriges fiskares riksförbund
utreda behovet av och de närmare förutsättningarna för att utveckla
nya typer av fiskefartyg.

Utskottet, som i likhet med jordbruksministern fäster stor vikt vid
denna fråga, hälsar regeringens initiativ med tillfredsställelse och kan
för sin del ansluta sig till de synpunkter på uppläggningen av ifrågavarande
utredning som anförts i regeringens direktiv till fiskeristyrelsen.
Utredningsarbetet bör sålunda bedrivas med utgångspunkt i att ett antal
typer och storlekar av fiskefartyg behövs med hänsyn till de former i
vilka det svenska fisket bedrivs. I utredningsuppdraget skall ingå att
göra en inventering och utvärdering av de fartygstyper som redan finns
i marknaden eller är under utveckling och som bedöms lämpliga. Utveckling
av helt nya typer av fiskefartyg bör föreslås endast om lämplig
fartygstyp saknas eller det eljest bedöms motiverat. Därvid bör eftersträvas
sådana fartygstyper som kan byggas i serieproduktion på svenska
varv. En annan utgångspunkt för utredningen bör vara att byggnadskostnaden
skall vara rimlig i förhållande till de intäkter som kan förväntas
från fiske med fartyget.

I samband härmed har väckts några motioner som närmast har sin
bakgrund i de sysselsättningssvårigheter som råder inom den svenska
varvsindustrin. Enligt motionen 1781 bör sålunda i första hand de

JoU1977/78:23

mindre varvens kapacitet utnyttjas för den i propositionen förordade
förnyelsen av fiskeflottan. Dessa resurser bör därför bli föremål för
den tillsatta utredningens prövning. Ett sådant varv, som icke minst av
sysselsättningsmässiga skäl bör komma i fråga, är Lunde Varv i Ådalen.
Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts i fråga om de mindre
varven vid förnyelsen av fiskeflottan. I motionen 1814 erinras i detta
sammanhang om det utvecklingsarbete, som bedrivits vid Karlskronavarvet
AB angående tillverkning av fiskefartyg av glasfiberarmerad plast.
Ett sådant fartyg har också tillverkats. Erfarenheterna är enligt motionen
goda. Det bör således finnas goda förutsättningar att utnyttja Karlskronavarvets
erfarenheter på området och snabbt kunna påbörja serietillverkning
av denna fartygstyp, som har många fördelar framför andra
tänkbara konstruktioner. Bl. a. är underhållskostnaderna låga. Fartygstypen
har vidare inbyggda isolerande egenskaper som är värdefulla för
produkter som måste kylas. Motionärerna framhåller att det av Karlskronavarvet
utvecklade fiskefartyget i glasfiberarmerad plast väl uppfyller
i propositionen redovisade krav på ny typ av fiskefartyg lämpat
att ersätta föråldrade, medelstora trätrålare. Fartyget kan i händelse av
krig — om så erfordras — utnyttjas för försvarsändamål.

Den sistnämnda motionen berör också kapitalfrågan i samband med
förnyelsen av fiskeflottan. Det erinras om att investeringskostnaderna i
sammanhanget är höga. För att påskynda förnyelsen av fiskeflottan bör
enligt motionen fiskare, som inte kan anskaffa erforderligt investeringskapital,
ges möjligheter att genom leasingförfarande, dvs. genom långtidsförhyrning,
anskaffa nytt fartyg. För att nedbringa leasingavgiften
bör möjlighet ges för svenskt varv som serietillverkar fiskefartyg att
tillgodogöra sig det i propositionen förordade rationaliseringsstödet i
samma utsträckning som sådant stöd skulle utgått om berörd fiskare
själv beställt fartyget. Stödet skall bara utgå till sådana fartyg som hyrs
av yrkesfiskare med licens. Om fartyget senare används för annat
ändamål bör ej avskriven del av det statliga stödet återkrävas. För att
ytterligare nedbringa kostnaderna för den enskilde fiskaren bör också
marinens möjligheter att i krigstid utnyttja fartyget för försvarsändamål
undersökas.

I vad avser den sist väckta frågan innebär regeringens av utskottet
biträdda förslag att statligt rationaliseringsstöd som regel endast bör
utgå till företag som kan bedömas ha förutsättningar att bestå på sikt
och ge dem som arbetar i företaget tryggad utkomst. För att uppfylla
detta villkor måste företaget bedömas kunna uppnå en sådan lönsamhet
att de i fisket heltidssysselsatta såväl på kort som lång sikt kan få en
tillfredsställande inkomst samtidigt som medel för framtida erforderliga
investeringar skapas. Det statliga stödet bör inriktas på sådana företag
där ägarna själva deltar i fisket.

JoU 1977/78:23

Stöd bör om särskilda skäl föreligger även kunna lämnas till bestående
företag som utan att fullt ut uppfylla dessa villkor ändå bedöms
kunna erbjuda rimliga villkor.

Som synes är stödet uppbyggt närmast med sikte på det aktuella
fiskeföretagets förhållanden. Huruvida det med beaktande av stödets
syfte är lämpligt och även tekniskt möjligt att utforma reglerna beträffande
ifrågavarande stöd så att även ett förfarande av leasingtyp
kan komma i fråga bör lättare kunna prövas när resultatet av fiskeristyrelsens
utredning föreligger. I avvaktan härpå synes motionen i förevarande
del inte böra påkalla någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet har som inledningsvis nämnts berett näringsutskottet tillfälle
att från sina utgångspunkter yttra sig över motionerna 1781 och 1814.
Näringsutskottet (NU 1977/78: 5 y) anser för sin del i likhet med motionärerna
det väsentligt att möjligheterna att utnyttja kapaciteten hos
mindre och medelstora varv prövas under fiskeristyrelsens utredningsarbete.
Utskottet påpekar att dessa varv i flera fall har en avgörande
betydelse för sysselsättningen på de orter där de är belägna.

Näringsutskottet anser det knappast ligga inom utskottets ämnesområde
att bedöma den allmänna lämpligheten av det system för
leasingförfarande i samband med anskaffning av nybyggda fiskefartyg
som skisseras i motionen 1814. Utskottet vill emellertid understryka
betydelsen av åtgärder som kan underlätta finansieringen av fiskefartyg
som byggs vid svenska varv.

Jordbruksutskottet ansluter sig till näringsutskottets uttalanden. I vad
avser uppläggningen av fiskeristyrelsens utredningsarbete i stort vill
dock utskottet för sin del framhålla att det förefaller naturligt att frågan
om lämplig utformning av nya fartygstyper, bl. a. av säkerhetsskäl och
arbetsmiljöskäl, i första hand ägnas uppmärksamhet när det gäller de
fortsatta övervägandena. Först när mera preciserat underlag i angivna
hänseende föreligger torde mera konkreta diskussioner kunna tas upp
rörande var fartygen skall byggas m. m.

Liksom näringsutskottet förutsätter jordbruksutskottet att frågor rörande
de mindre och medelstora varven kommer att behandlas i den
proposition om varvsindustrin som har aviserats till juni 1978.

Med det anförda bör de båda motionerna 1781 och 1814 i nu berörda
avseende få anses besvarade.

Jordbruksministern fäster stort avseende vid att tillfredsställande bedömningar
kan göras av förutsättningarna för och lönsamheten av de
åtgärder, vartill statligt stöd kan lämnas. I propositionen förordas därför
att vid fiskeristyrelsen inrättas tre tjänster som ekonomikonsulent.
Kostnaden härför för nästa budgetår bör enligt förslaget bestridas genom
överskridande av tionde huvudtitelns anslag Fiskeristyrelsen.

Av tillhandakommet protokoll från förhandling mellan statens för -

JoU 1977/78:23

handlingsråd (FHR) och personalorganisationerna i förevarande ärende
framgår att arbetstagarsidan bl. a. framfört yrkanden om inrättande av
ytterligare tre biträdestjänster vid fiskeristyrelsen och ytterligare fyra
assistenttjänster vid fiskerinämnderna. Yrkandena har lämnats utan bifall
av FHR, varefter förhandlingen förklarats avslutad.

Utskottet finner för sin del inte anledning till erinran mot vad i
propositionen anförts om personalförstärkningar under nästa budgetår.
Frågor om det ytterligare personalbehov som eventuellt kan bli följden
av nu förordade ändringar i fiskeripolitiken torde få bedömas i samband
med den årliga budgetprövningen.

Prisregleringens utformning, m. m.

Kommittén föreslår ett nytt prisregleringssystem för fisk. Förslaget
innebär att s. k. normpriser fastställs för olika fiskslag och sorteringar.
Om det förstahandspris som uppnås på marknaden understiger normpriset,
föreslås att pristillägg skall utgå till fiskaren med 75 % av mellanskillnaden.
Pristillägg föreslås utgå inom ramen för s. k. normkvantiteter
för vissa fiskslag. Dessutom föreslås att också ett lägstapris och ett överskottspris
skall fastställas.

Normpriser och normkvantiteter föreslås bli fastställda av statsmakterna
efter överläggningar mellan jordbruksnämnden och dess konsumentdelegation
samt fiskets förhandlingsdelegation.

Jordbruksministern ställer sig positiv till grundtankarna bakom och
huvudlinjerna i kommitténs förslag och förordar att normpriser för
olika fiskslag fastställs inom ramen för normkvantiteter. Om marknadspriset
till producent understiger normpriset bör ett pristillägg utgå. Pristillägget
bör dock inte motsvara hela skillnaden mellan marknadspris
och normpris. En lägsta prisnivå bör som hittills upprätthållas för den
fisk som säljs på marknaden. Fisk som inte kan säljas till lägsta pris bör
övertas av regleringsföreningen Svensk fisk. För fisk som övertagits bör
föreningen betala ett s. k. överskottspris. Lägstapris och överskottspris
bör fastställas av Svensk fisk. I samband med att lägstapris fastställs bör
föreningen eftersträva att avsättningen av fisk i största möjliga utsträckning
främjas och att kostnaderna för prisregleringen blir så låga som
möjligt.

Utskottet tillstyrker att det i propositionen framförda förslaget läggs
till grund för ett nytt prisregleringssystem för fisk. Som i propositionen
anförs är en avgörande fördel med ett så utformat prisregleringssystem
att det ger fisket möjligheter att delta i överläggningar om en prisnivå
för fisk så avvägd att den i princip ger fisket kompensation för
kostnadsstegringar och fiskarna en rimlig ersättning för sitt arbete. Härigenom
får fisket en i princip motsvarande ställning som jordbruket
har haft sedan lång tid. Att även konsumenterna ges ett ökat inflytande

JoU1977/78:23

över prisnivån är som jordbruksministern framhåller givetvis av stort
värde.

Den närmare tekniska utformningen av systemet bör som i propositionen
har föreslagits utarbetas av en arbetsgrupp. Arbetsgruppen, i
vilken bör ingå bl. a. företrädare för Sveriges fiskares riksförbund och för
konsumentintresset, bör sträva efter så enkla och praktiska lösningar som
möjligt. De nu förordade riktlinjerna för prisregleringen torde kunna tilllämpas
tidigast fr. o. m. budgetåret 1979/80.

I motionen 1815 noteras att det nya prisregleringssystemet bl. a.
syftar till att ge yrkesfiskarna en bättre ersättning för arbetsinsatserna.
För att större prisökningar för konsumenterna skall undvikas bör enligt
motionen fisk tillföras de baslivsmedel som är föremål för statliga subventioner
liknande dem som tillerkänns produkter från jordbruket som
mjölk, kött etc.

Utskottet vill erinra om att det nya prisregleringssystemet bl. a. är
uppbyggt med syfte att ge konsumenterna ett ökat inflytande över prisnivån
på fisk. Hur denna kommer att påverkas i förhållande till nuläget
av övergången till det nya systemet torde mera klart framgå sedan den
föreslagna arbetsgruppen konkretiserat utformningen av detsamma och
överläggningar ägt rum i frågan. Systemet torde som nämnts kunna
tillämpas i sin nya form tidigast fr. o. m. budgetåret 1979/80. Såvitt
avser frågan om subventioner från statens sida bör framhållas att såväl
det förordade systemet för reglering av priserna på fisk som de föreslagna
bestämmelserna rörande statligt stöd till fiskets rationalisering
i sig innebär en inte obetydlig statlig subventionering på förevarande
område.

Under hänvisning till det anförda vill utskottet föreslå att motionen
1815 i nu förevarande del inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Vad jordbruksministern anfört under avsnitten prisregleringens finansiering,
gränsskyddet och särskilda åtgärder för insjöfisket föranleder
ingen erinran eller särskilt uttalande från utskottets sida. Detsamma gäller
i propositionen framlagt förslag om reglering av priserna på fisk
under budgetåret 1978/79 som innebär att prisreglering på fisk under
sagda budgetår utformas enligt i huvudsak samma grunder som under
innevarande budgetår.

Anslagsfrågor

I propositionen föreslås att riksdagen till Främjande i allmänhet av
fiskerinäringen för nästa budgetår anvisar ett reservationsanslag av
3 milj. kr. Av beloppet avser 2,5 milj. kr. utsättningsåtgärder, varav
1,7 milj kr. utsättning av laxfisk i kustvatten, 200 000 kr. utsättning
på försök av ål i kustvatten och 600 000 kr. utsättning av ål och lax -

JoU 1977/78:23

fisk i insjöar. Vidare förordas att 500 000 kr. anslås för att främja utveckling
och försöksverksamhet på fiskets område. Därvid har bl. a.
räknats med att 100 000 kr. skall avse åtgärder inriktade på det yrkesmässiga
insjöfisket.

Odling och utsättning av laxfisk har hittills i stor utsträckning finansierats
med avgifter som inflyter enligt 2 kap. 10 § vattenlagen (1918:
523). Enligt jordbruksministerns bedömning är dessa avgiftsmedel inte
längre tillräckliga för de reproduktionsåtgärder som behövs.

Fiskerikommittén har föreslagit att prisregleringsavgift skall tas ut
på lax och ål och att medel ur prisregleringskassan för fisk skall kunna
användas för utsättningsåtgärder. Också jordbruksministern delar kommitténs
uppfattning att kostnaderna för vissa sådana åtgärder för lax
och ål bör kunna bestridas inom ramen för fiskprisregleringen. Frågan
anses böra aktualiseras i kommande överläggningar om prisregleringen.

Utskottet biträder förslaget att prisregleringsavgift skall tas ut på lax
och ål och att medel ur prisregleringskassan skall kunna användas för
utsättningsåtgärder. Att sådana åtgärder nästa budgetår i avvaktan på
kommande prisöverläggningar finansieras över budgeten föranleder
heller ingen invändning från utskottets sida. Utskottet tillstyrker därför
propositionen i nu berörda avseende. Som anförs i propositionen bör
vattenavgiftsmedlen genom förordade åtgärder bättre kunna förslå för
de övriga ändamål som finansieras med dem.

Vad här anförts innebär att utskottet inte anser att den förordade
utvidgningen av prisregleringens avgiftsunderlag till att också omfatta
ål skulle få sådana menliga konsekvenser för ifrågavarande fiske som
befaras i motionen 1813. Enligt utskottets mening bör denna i avbidan
på resultatet av kommande överläggningar inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Till bidrag till fiskets rationalisering m. m. bör enligt propositionen
anvisas ett förslagsanslag av 6 milj. kr. för nästa budgetår. Förslaget
tillstyrks av utskottet.

Som redovisas i propositionen föreslog fiskerikommittén att statsbidrag
inom ramen för rationaliseringsstödet till fisket borde kunna
beviljas till fiskodling och utsättning av fisk. Jordbruksministern har
dock inte ansett sig kunna biträda förslaget.

Regeringens ställningstagande kritiseras på denna punkt i motionen
1815, vari bl. a. framhålls att fiskodling är en värdefull tillgång vid livsmedelsförsörjningen
i andra länder. Enligt motionen skulle säkerligen
avancerade odlingar av blåmussla ge den av sysselsättningssvårigheter
drabbade kustbefolkningen i norra Bohuslän arbete och utkomst. Motionärerna
framhåller att i länder som exempelvis Spanien, Italien, Portugal
och Frankrike detta slag av musselodling är en inkomstbringande näring.
De försöksodlingar som är på gång och som prövats i norra Bohuslän
visar att odling av blåmussla i dessa kustvatten kan bli en näring av stor

JoU 1977/78:23

omfattning. För att göra odlingen av blåmussla i Bohusläns kustband
till en verklig näring och i någon mån kompensera tillbakagången av
djuphavsfisket bör enligt motionärernas mening samhället träda till och
kustbefolkningen uppmuntras genom ekonomiskt stöd till en utvecklad
musselodling.

Frågan om att göra odlingen av blåmussla i Bohuslän till en näring
som delvis kunde kompensera tillbakagången av djuphavsfisket behandlades
av riksdagen i början av detta riksmöte med anledning av ett
motionsyrkande om utredning i ämnet (JoU 1977/78: 1). Därvid redovisades
att en utredning i hithörande ämne redan verkställts i så måtto
att fiskeadministrativa utredningen i sitt i juni 1975 avlämnade betänkande
(Ds Jo 1975:7) om åtgärder för att främja svensk fiskodling
också tagit upp frågan om blåmussleodling på västkusten. I nämnda
betänkande har fiskeadministrativa utredningen dragit upp riktlinjer för
forskning, utvecklingsarbete och stödåtgärder i olika former för odling
av fisk, m. m. för utsättning och konsumtion. Omfattningen av odlingsverksamheten
avseende utsättningsfisk behandlas dock av 1973 års fiskevattensutredning.
Vid riksdagsbehandlingen hänvisades till att fiskeadministrativa
utredningens betänkande var föremål för prövning inom
jordbruksdepartementet. Syftet med den då aktuella motionen ansågs
därmed tillgodosett.

Utskottet vill i förevarande sammanhang fästa uppmärksamheten på
att det förslag till utformning av stödet till fiskets rationalisering, som
utskottet i de föregående tillstyrkt, bl.a. innebär att fiskerilån och lånegaranti
bör kunna lämnas för mindre anläggning för beredning av fisk
eller för fiskodling, om verksamheten bedrivs i kombination med yrkesmässigt
fiske. Under hänvisning härtill och till alltjämt pågående prövning
av hithörande frågor inom jordbruksdepartementet föreslår utskottet
att motionen 1815 lämnas utan åtgärd i förevarande del.

Utskottet har funnit sig böra i detta sammanhang även behandla den
fristående motionen 589 om en laxodlingsanläggning i Mörrum. I motionen
påpekas att det svenska fisket alltmer kommer att förskjutas till
östersjön genom utflyttningen av den svenska fiskegränsen till mittlinjen
i östersjön, och detta innebär att fisket längs ostkusten och framför allt
sydkusten får en ökande betydelse. När statsmakterna skall ta ställning
till det framtida statliga engagemanget på fiskodlingens område föreligger,
anser motionären, tungt vägande skäl för att placera en laxodlingsanläggning
i Mörrum. Detta bör riksdagen enligt motionen ge
regeringen till känna.

Utskottet vill erinra om att frågan om utbyggd fiskodling i Mörrum
tidigare flera gånger har behandlats av riksdagen, senast föregående höst
med anledning av ett motionsyrkande om bemyndigande för domänverket
att använda investerings- och driftsmedel för fiskodling i Mörrum.

Utskottet har i hithörande sammanhang förklarat sig vara väl med -

JoU 1977 78:23

vetet om att fisket efter bl. a. lax är av stor betydelse för de svenska
yrkesfiskarna. Utskottet har för sin del vid flera tillfällen uttryckt tillfredsställelse
över de åtgärder som under senare år vidtagits och alltjämt
vidtas i syfte att främja bl. a. laxodlingen i Mörrumsån. I överensstämmelse
härmed har utskottet i mycket kunnat instämma i vad som
anförts om nödvändigheten av ett ändamålsenligt utnyttjande av Mörrumsåns
möjligheter för en riklig och livskraftig reproduktion av laxfisk.
I avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete rörande
behovet av utbyggnad av laxodlingsanstalten i Mörrum har dock motioner
i ämnet hittills inte ansetts böra påkalla någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

Det åsyftade utredningsarbetet anförtroddes i juli 1976 åt fiskeristyrelsen
i samverkan med domänverket och länsstyrelsen i Blekinge
län. Som redovisades när frågan senast behandlades av riksdagen (JoU
1977/78: 1) har fiskeristyrelsen i enlighet med sitt uppdrag inkommit
till jordbruksdepartementet med den begärda redovisningen i ämnet.
Ärendet är f. n. föremål för departementets prövning i anslutning till
fiskeadministrativa utredningens betänkande rörande åtgärder för att
främja svensk fiskodling.

Utskottet finner mot bakgrund av de förslag sorn framlagts i nu
förevarande proposition och i avvaktan på resultatet av alltjämt pågående
överväganden inte anledning att påfordra något riksdagens
ytterligare initiativ till följd av motionen 589. Det må i sammanhanget
erinras om att i den av fiskeristyrelsen genomförda utredningen rörande
behovet av en utbyggnad av statens laxodlingsanstalt i Mörrum ingått att
även beakta de ändrade förutsättningar för den naturliga reproduktionen
av lax och öring i ån som kunde bli en följd av ändrade vattenhushållningsbestämmelser
för sjön Åsnen i Kronobergs län. Detta spörsmål
ingår också bland dem som prövas av 1973 års fiskevattensutredning
(Jo 1973:07).

I propositionen gjorda anslagsberäkningar i övrigt och uttalanden i
anslutning därtill föranleder ingen erinran från utskottets sida. Detta
innebär att utskottet bl. a. godtar att kostnaderna för särskilda pristillägg
för fisk för nästa budgetår beräknas till oförändrat 25 milj. kr. och att
ramen för lån från fiskerilånefonden höjs från 9 milj. kr. till 25 milj. kr.
för budgetåret 1978/79.

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. godkänner de i propositionen förordade allmänna riktlinjerna
för fiskeripolitiken,

JoU1977/78:23

2. beträffande reproduktion av fisk lämnar motionen 1977/78:
1815, yrkande 3 i förevarande del, utan åtgärd,

3. beträffande byggande av laxtrappa vid Jokkfallet lämnar motionen
1977/78: 303 utan åtgärd,

4. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen
1977/78: 1815, yrkande 2, godkänner de i propositionen
förordade grunderna för licensiering av yrkesfiske,

5. godkänner de i propositionen förordade grunderna för stöd
till fiskets rationalisering,

6. beträffande utveckling av fartygstyper m. m.

a. anser motionerna 1977/78: 1781 och 1977/78: 1814, yrkande
1, besvarade med vad utskottet anfört,

b. lämnar motionen 1977/78:1814, yrkande 2, utan åtgärd,

7. godkänner vad i propositionen anförts om avveckling av omställningsstöd
till fiskare,

8. godkänner de i propositionen förordade grunderna för prisreglering
på fisk m. m.,

5. beträffande viss subventionering av fisk lämnar motionen
1977/78: 1815, yrkande 1, utan åtgärd,

10. godkänner vad i propositionen förordats om stöd till beredning
och avsättning av fisk och fiskprodukter,

11. medger att för tiden intill den 30 juni 1979 reglering av priserna
på fisk, m. m. jämte vad därmed hänger samman samt
användningen av medel i prisregleringskassan för fisk får ske
enligt de grunder som förordats i propositionen,

12. beträffande prisregleringsavgift på ål lämnar motionen 1977/
78: 1813 utan åtgärd,

13. till Främjande i allmänhet av fiskerinäringen för budgetåret
1978/79 anvisar ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.,

14. beträffande stöd till fiskodling lämnar motionen 1977/78:
1815, yrkande 3 i förevarande del, utan åtgärd,

15. beträffande laxodlingsanstalt i Mörrum lämnar motionen
1977/78: 589 utan åtgärd,

16. beträffande bidrag till fiskets rationalisering m. m.

a. godkänner vad i propositionen förordats i fråga om fångstbegränsningsbidrag,

b. medger att under budgetåret 1978/79 statsbidrag beviljas
till fiskets rationalisering med sammanlagt högst 5 000 000
kr.,

c. till Bidrag till fiskets rationalisering m. m. för budgetåret
1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 6 000 000 kr.,

17. beträffande statlig kreditgaranti för fiske

a. medger att under budgetåret 1978/79 statlig garanti beviljas
för lån till fiskeföretag med sammanlagt högst 20 000 000

JoU 1977/78:23

kr., för lån till fiskets berednings- och konservindustri med
sammanlagt högst 10 000 000 kr. och för lån till åtgärder
som främjar fritidsfisket med sammanlagt högst 2 000 000
kr.,

b. till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske
för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 1 000
kr.,

18. till Prisreglerande åtgärder på fiskets område för budgetåret
1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 25 000 000 kr.,

19. till Fiskerilånefonden för budgetåret 1978/79 anvisar ett investeringsanslag
av 17 000 000 kr.,

20. till Lånefonden till främjande av beredning och avsättning av
fisk m. m. för budgetåret 1978/79 anvisar ett investeringsanslag
av 6 700 000 kr.,

21. beträffande statens fiskredskapslånefond

a. godkänner vad i propositionen förordats om statsbidrag till
följd av stormskador på fiskeredskap under år 1977,

b. till Statens fiskredskapslånefond för budgetåret 1978/79 anvisar
ett investeringsanslag av 1 000 kr.

Stockholm den 18 april 1978
På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Bertil Jonasson (c),
Filip Johansson (c), Åke VVictorsson (s), Gunnar Olsson (s), Håkan
Strömberg (s), Tage Adolfsson (m), Ove Karlsson (s), Rune Johnsson
i Mölndal (c), Karl-Erik Svartberg (s), Sven Eric Lorentzon (m), Torkel
Lindahl (fp), Wivi-Anne Radesjö (s) och Ingrid Andersson (m).

JoU 1977/78: 23

Näringsutskottets yttrande Bilaga

1977/78: 5 y

över vissa motioner med anledning av propositionen 1977/78:112
om riktlinjer lör fiskeripolitiken, m. m.

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har hemställt om yttrande av näringsutskottet över
motionerna 1977/78: 1781 och 1977/78: 1814, vilka har väckts med anledning
av propositionen 1977/78: 112 om riktlinjer för fiskeripolitiken,
m. m.

Utgångspunkten för de båda motionerna är det uppdrag att utreda
vissa frågor i samband med utveckling av fiskefartyg som regeringen
den 23 februari 1978 har givit fiskeristyrelsen och som omnämns i propositionen
(s. 78). Förslag om ett utredningsuppdrag med denna inriktning
ingick i betänkandet (SOU 1977: 74) Fiskerinäringen i framtiden,
vilket ligger till grund för propositionen.

I likhet med motionärerna anser näringsutskottet det väsentligt att
möjligheterna att utnyttja kapaciteten hos mindre och medelstora varv
prövas under fiskeristyrelsens utredningsarbete. Dessa varv har i flera
fall en avgörande betydelse för sysselsättningen på de orter där de är
belägna.

Det ligger knappast inom näringsutskottets ämnesområde att bedöma
den allmänna lämpligheten av det system för leasingförfarande i samband
med anskaffning av nybyggda fiskefartyg som skisseras i motionen
1977/78: 1814. Utskottet vill emellertid understryka betydelsen av åtgärder
som kan underlätta finansieringen av fiskefartyg som byggs vid
svenska varv.

Utskottet förutsätter att frågor rörande de mindre och medelstora varven
kommer att behandlas i den proposition om varvsindustrin som har
aviserats till juni 1978.

Stockholm den 13 april 1978

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson
(s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Nils Erik Wååg (s),
Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s), Rune Ångström (fp),
Johan Olsson (c), Rune Jonsson i Husum (s), Wivi-Anne Radesjö (s),
Erik Johansson i Hållsta (c), Lars Ljungberg (m) och Bertil Dahlén (fp).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1973