Med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag till lantmäteri- och kartväsendet jämte motion (Betänkande 1977/78:CU21 Civilutskottet)

CU 1977/78:21

Civilutskottets betänkande
1977/78:21

med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag till
lantmäteri- och kartväsendet jämte motion

Propositionen

Regeringen har i propositionen 1977/78:100 bilaga 16 (bostadsdepartementet)
under litt. D (s. 101-121) föreslagit riksdagen att

1. förbudgetåret 1978/79 anvisa

a. till Lantmäteriet: Vissa allmänna myndighetsuppgifter ett förslagsanslag
av 37 578 000 kr.,

b. till Lantmäteriet: Förrättnings- och uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

c. till Lantmäteriet: Mätning och kartläggning ett reservationsanslag av
54 400 000 kr.,

d. till Lantmäteriet: Försvarsberedskap ett reservationsanslag av
1 696 000 kr.,

e. till Lantmäteriet: Bidrag till förrättnings- och uppdragsverksamhet ett
förslagsanslag av 7 207 000 kr.,

f. till Lantmäteriet: Utrustning ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.,

2. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om taxesättning
för lantmäteriförrättningar.

Motionen

I motionen 1977/78:1360 av Karl Bengtsson (fp) och Bernt Ekinge (fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av den
rådande gränsdragningen mellan staten och kommunerna i fråga om
lantmäteriverksamhetens organisation.

Gällande ordning m. m.

Tidigare beslut i organisationsfrågan m. m.

Det statliga lantmäteriets tidigare organisation beslutades vid 1960 års
riksdag(prop. 1960:74, JoU 1960:19). Vid 1970års riksdag antogs riktlinjer för
en omorganisation av lantmäteriverksamheten (prop. 1970:188, SU
1970:208). Detta principbeslut följdes vid 1971 års riksdag av ett godkännande
av närmare riktlinjer för lantmäteristyrelsens organisation (prop. 1971:1 bil.
13,CU 1971:15). Samtidigt antogs förslag(prop 1971:58) till lagom kommunal
fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet. Sedermera
godkände riksdagen (prop. 1971:170, CU 1971:32) grunder för taxesättningen

1 Riksdagen 1977/78. 19 samt. Nr 21

CU 1977/78:21

och statsbidragsgivningen. I detta sistnämnda sammanhang behandlades
bl. a. frågan om samordningen med kommunala fastighetsbildningsmyndigheter.

Lagen (1971:133) om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet
utgår från den genom 1970 års principbeslut fastlagda
utgångspunkten att det skall finnas en statlig basorganisation för fastighetsbildningen
i form av lantmäteridistrikt, som vart och ett utgör verksamhetsområde
för en fastighetsbildningsmyndighet. Beslutet innebar vidare att det
under vissa förutsättningar skall inrättas fastighetsbildningsmyndigheter,
s. k. specialenheter, för särskilda fastighetsbildningsuppgifter, dels för
uppgifter som hänger samman med jordbrukets och skogsbrukets rationalisering
m. m., dels för uppgifter som rör utveckling av tätbebyggelse. Beslut
om förekomst av specialenhet samt om enhetens verksamhetsområde fattas
enligt 8 § lantmäteriinstruktionen (1974:336, nuvarande lydelse 1975:373) av
lantmäteriverket. Enligt den inledningsvis nämnda lagen (1 §) kan regeringen,
på begäran av kommun, förordna att kommunen skall inrätta - vara
huvudman för - fastighetsbildningsmyndighet som utgör specialenhet för
tätbebyggelseutveckling. I anslutning till lagstiftningen har i beslut 1975-05-22 förordnats att sådana specialenheter skall finnas i 42 kommuner.

Enligt vad som uttalades i anslutning till lagförslaget förutsattes det att de
mätningstekniska uppgifter som ingår som ett led i fastighetsbildningen
skulle kunna få utföras av kommun med resurser därför -1, ex. i ärende som
rör kommunal mark - även om fastighetsbildningen ligger på statlig
myndighet. Den fristående mätningsverksamhet som utförs vid planering
och byggande förutsattes som tidigare bli utförd av kommunalt organ. Den
statliga förrättningsorganisationen skulle dock dimensioneras så att kommun
som så önskar skall kunna få denna service mot ersättning.

1 anslutning till omorganisationen tillskapades s. k. normalavtal som
reglerar samverkan mellan stat och kommun i fråga om fristående mätningsteknisk
verksamhet och om medverkan från kommunala mätningsorgan vid
fastighetsbildning. Följande huvudtyper av avtal finns:

Normalavtal A: lantmäteriet svarar för den fristående mätningstekniska
verksamheten i kommunen.

Normalavtal B: den statliga fastighetsbildningsmyndigheten svarar för
ledningen av det kommunala mätningskontoret - kommunen kan även
medverka vid fastighetsbildningen.

Normalavtal C: den kommunala mätningsorganisationen medverkar med
de mätningstekniska momenten vid fastighetsbildning.

I 52 kommuner utförs självständigt förberedelsearbete för statlig fastighetsbildningsmyndighet
(C-avtal) medan i 21 kommuner sådant arbete utförs
under distriktslantmätarens ledning (B-avtal).

Den ekonomiska samordningen mellan det statliga lantmäteriet och de
kommunala fastighetsbildningsmyndigheterna innebär i princip att lantmäteriverket
svarar för uppbörd av taxeenliga förrättningsavgifter för att till

CU 1977/78:21

kommunerna återbetala standardbelopp som svarar mot deras schablonmässigt
beräknade kostnader (prop. 1971:170, CU 1971:32).

Lantmäteriverket har i anslagsframställningen år 1976 redovisat en
måldiskussion, innefattande även lantmäteriets samverkan med kommunerna.
Bostadsministern fann (prop. 1976/77:100 bil. 16 s. 76) en för verkets
planering tillfredsställande lösning av redovisade problem angelägen. Vid
riksdagsbehandlingen (CU 1976/77:11) riktades ingen erinran mot detta
uttalande. Den nämnda måldiskussionen finns delvis intagen i nedan
återgivet yttrande 1978-03-03 från lantmäteriverket.

Enligt regeringens beslut 1975-05-22 har som ovan angetts följande 42
kommuner inrättat fastighetsbildningsmyndighet med behörighet att handlägga
i huvudsak ärenden som rör utvecklingen av tätbebyggelse. Dessa
kommuner är Borlänge, Borås, Eskilstuna, Falun, Gävle, Göteborg, Halmstad,
Helsingborg, Huddinge, Jönköping, Kalmar, Karlskoga, Karlskrona,
Karlstad, Kristianstad, Kristinehamn, Linköping, Lund, Malmö, Motala,
Mölndal, Nacka, Norrköping, Sandviken, Skellefteå, Skövde, Sollentuna,
Solna, Stockholm, Sundsvall, Södertälje, Trollhättan, Täby, Uddevalla,
Umeå, Uppsala, Vänersborg, Västerås, Växjö, Örebro, Örnsköldsvik och
Östersund.

Inom ramen för sin ovan angivna beslutskompetens har lantmäteriverket
avslagit framställningar från tre kommuner om inrättande av specialenhet för
tätortsutveckling under kommunalt huvudmannaskap. 1 ett fall (Luleå) har
beslutet vunnit laga kraft. I två fall (Nyköping, Varberg) är ärendet efter
besvär beroende på regeringens prövning. Två kommuner (Tyresö, Haninge)
har gjort motsvarande framställningar, vilka dock f. n. prövas av lantmäteriverket.
Avgörandet avses i dessa fall anstå till dess regeringen prövat en
framställning från vissa kommuner om åtgärder för en effektivare lantmäteriorganisation
i Stockholms län.

Lantmäteriverket har i fyra fall bifallit ansökningar om utvidgning av
verksamhetsområdet för kommunal fastighetsbildningsmyndighet (Göteborg,
Halmstad, Norrköping, Sundsvall). 1 tre fall (Motala, Vänersborg,
Borlänge) har sådana ansökningar delvis bifallits och däröver anförda besvär
lämnats utan bifall av regeringen. I två fall (Karlskrona, Lund) har regeringen
bifallit sådana framställningar efter besvär över lantmäteriverkets avslagsbeslut.
I ett fall (Borås) har besvär över lantmäteriverkets avslagsbeslut inte
anförts medan i två fall (Kristinehamn, Kristianstad) regeringen lämnat
besvär över avslagsbeslutet utan bifall. En framställning om utvidgning av
verksamhetsområdet (Jönköping) har ännu inte prövats av lantmäteriverket.

Svenska kommunförbundets styrelse uttalade i skrivelse 1976-02-13 till
bostadsdepartementet bl. a. att enligt dess mening en översyn av fastighetsbildningens
organisation borde ske parallellt med utarbetandet av en ny
byggnadslagstiftning. Riktpunkten borde därvid vara att fastighetsbildningen
skall utgöra del i en såväl för samhället som för den enskilde rationell

CU 1977/78:21

byggnadsprocess.

Regeringen beslutade 1977-06-30 lämna skrivelsen utan åtgärd. 1 en till
detta beslut fogad, inom bostadsdepartementet upprättad promemoria
anfördes bl. a. följande:

Översynen av byggnadslagstiftningen ger inte anledning till förnyade
principiella överväganden i fråga om huvudmannaskapet för fastighetsbildningen
mellan stat och kommun. Grunderna för nu gällande uppgiftsfördelning
ger utrymme för att tillgodose kommunala önskemål om eget huvudmannaskap
men förutsätter ett samtidigt beaktande av intresset att det
statliga lantmäteriet lår en sådan dimensionering och en sådan fasthet i sin
planering att man med hög servicegrad kan fullgöra sina uppgifter i
kommunen utan lantmäteriresurser eller med begränsade sådan resurser.
Vidare redovisas att kontinuerliga överläggningar rörande samverkan mellan
stat och kommun på lantmäteriområdet förs mellan lantmäteriverket och
Svenska kommunförbundet. Företrädare för bostadsdepartementet skulle
komma att följa överläggningarna i syfte att medverka till att uppkommande
samverkansfrågor inom ramen för nuvarande principiella uppgiftsfördelning
mellan stat och kommun får en tillfredsställande lösning.

I yttrande 1978-03-03 över den ovan nämnda framställningen om en
översyn av organisationen i Stockholms län har lantmäteriverket anfört bl. a.
följande:

Ett tillgodoseende av de kommunala önskemålen - helt eller delvis - skulle
leda till en uttunnad statlig organisation med sämre förutsättningar att driva
en effektiv fastighetsbildningsverksamhet och att också i övrigt ge service till
bl. a. kommuner utan egna lantmäteriresurser. Sådana konsekvenser kan
inte accepteras och rimmar inte heller med kravet på att lantmäteriorganisationen
skall ha en lämplig utformning för hela länet. En begränsning av den
statliga lanmäteriorganisationen i länet skulle även försvåra möjligheterna till
samordning av mätnings- och kartteknisk verksamhet och att ge service åt
också andra än kommunerna. Det är därför synnerligen angeläget att
lantmäteriet kan bibehålla en lokal basorganisation som på ett integrerat sätt
kan samverka med de tekniska resurserna på länsnivå och hos LMV.

Kommunernas förslag om att kommuner utan underlag för egen förrättningshandläggande
personal skulle kunna samverka i detta avseende
avvisades av statsmakterna vid nuvarande lantmäteriorganisations tillkomst

Sammanfattningsvis kan konstateras att kommunernas framställningar
syftar till förändringar som inte ryms inom ramen för de principer som lades
fast i 1971 års riksdagsbeslut om lantmäteriorganisationen och fördelningen
av huvudmannaskapet mellan staten och kommunerna. Ett tillgodoseende
av kommunernas önskemål kräver därför ett annat principiellt ställningstagande
av statsmakterna. Regeringen har dock lämnat en framställning

från Svenska kommunförbundet om en översyn av fastighetsbildningens
organisation utan åtgärd.

Lantmäteriet skall inte företräda för kommunerna främmande intressen.
Lantmäteriets insatser skall i stället ske i sådana former och ges sådan
inriktning att lantmäteriet i allt väsentligt fungerar som en del av den

CU 1977/78:21

kommunala förvaltningen. Lantmäteriet skall vidare erbjuda den fördelen att
lantmäteriets samlade resurser och kunnande står till vederbörande
kommuns förfogande. I lantmäteriets ambitioner ligger givetvis att svara för
fullgod kart- och mätningsservice inom hela den kommunala förvaltningen,
inklusive t. ex. de ledningsdragande verken i berörda kommuner. En
förutsättning för att de angivna målen skall kunna nås är att lantmäteriet
inom varje region har ett tillräckligt verksamhetsunderlagoch kan överblicka
verksamhetsunderlagets omfattning också på sikt. Resurserna blir annars för
otillräckliga och planeringen för osäker för att en acceptabel service skall
kunna tillhandahållas.

Inom hela lantmäteriorganisationen pågår f. n. med utgångspunkt i den
s. k. fältundersökningen (se bl. a. årets budgetproposition) utveckling av
FBM:s inre organisation. Förbättringar a v servicen till kommunerna är därvid
en av de väsentligaste frågorna.

En förbättring av lantmäteriets service skulle motverkas genom en
uttunning av lantmäteriorganisationen.

Den pågående diskussionen om lantmäteriorganisationen i länet är
besvärande för personalen och för möjligheterna att planera verksamheten.
Det är därför angeläget med ett snabbt och bestämt ställningstagande i
frågan.

Riksdagens revisorer granskar den lokala lantmäteriverksamheten. Inom
ramen för detta arbete pågåren insamling av synpunkter från 53 kommuner.
En granskningspromemoria beräknas vara färdig före utgången av maj 1978.
Efter remissbehandling därav väntas revisorena ta slutlig ställning i ärendet i
början av hösten 1978.

Lantmäteritaxan m. m.

1970 års principbeslut förutsatte att den då gällande huvudprincipen om
full kostnadstäckning genom avgifter behölls. När 1971 års riksdag tog
ställning till taxefrågorna (prop. 1971:170, CU 1971:32) slogs också denna
huvudprincip fast. Riksdagen godkände i anslutning därtill även nya grunder
för fördelningen av förrättningskostnaderna. Beslutet syftade till att bättre än
tidigare anpassa avgifterna till den nytta varje förrättning medför för
vederbörande fastighet med den samtidiga målsättningen att undvika
olämplig kostnadsöverföring mellan olika sektorer. Gällande ordning och
tillämpning därav redovisades i betänkandet CU 1976/77:28.

Enligt vad utskottet erfarit skall lantmäteriverket i samverkan med
riksrevisionsverket undersöka och till bostadsdepartementet före utgången
av april 1978 redovisa alternativa möjligheter till en ny ordning för
sakersättningsdebitering. Undersökningen görs mot bakgrund av den
ordning som har redovisats i budgetpropositionen och utifrån hittills vunna
erfarenheter. Målet har angetts vara att söka nå fram till en princip som så
långt möjligt dels beaktar den allmänna pris- och löneutvecklingen mellan
beställning och slutförande av förrättningar, dels gör det möjligt att i förväg
överblicka kostnaderna för en enskild förrättning. Arbetet avses bedrivas
förutsättningslöst med den angivna målsättningen som utgångspunkt.

CU 1977/78:21

Effekter av och förutsättningar för bl. a. följande tre modeller för sakersättningsdebitering
kommer att redovisas.

1. Betalningen erläggs redan vid ansökningstillfället efter då gällande
taxa.

2. Betalning erläggs med 50 % av ersättningen vid ansökningstillfället
efter då gällande taxa och resterande 50 % vid slutförandet efter då gällande
taxa.

3. Betalning erläggs som f. n. vid slutförandet, men ersättningen beräknas
med tillämpning av den taxa som har gällt då arbetet utfördes, dvs. i
förekommande fall med uppdelning på skilda taxeperioder.

Lantmäteriverket har för sin del i andra sammanhang hävdat att ersättning
bör utgå enligt taxan vid förrättningens slutförande.

Som noterats också i betänkandet CU 1977/78:18 har i promemorian (Ds Ju
1977:12) Uppföljande översyn av fastighetsbildningen bl. a. föreslagits att god
man skall få ersättning av allmänna medel och att kostnadstäckning i denna
del alltså inte skall åstadkommas genom taxan.

Utskottet

Regeringen föreslår riksdagen att godkänna vissa ändrade principer för
taxesättningen. Bostadsministern finner (s. 108) inte anledning att frångå
principen med så långt möjligt fasta avgifter. Kravet på full kostnadstäckning
i ett skede med stigande kostnader anförs emellertid som grund för en ny
princip i fråga om debiteringen av sakersättningar. Nu gällande ordning
innebär att sakersättningen skall vara ett i krontal i förväg fastställt belopp.
Regeringens förslag innebär att möjlighet skall öppnas att vid taxesättningen
beakta den allmänna pris- och löneutveckling som har skett under tiden
mellan ansökan om och slutförande av en förrättning. Avsikten torde ha varit
att regeringen, efter ovan angiven utredning hos lantmäteriverket, skall
besluta om en jämkad ordning för sakersättningsdebitering inom det nu
framlagda förslagets ram.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot inriktningen av
regeringens förslag. Ett bifall därtill ger regeringen handlingsfrihet inom
ganska vida ramar - detta även om ett alternativ med ersättning efter taxan
vid förrättningens slutförande inte kan antas ha funnits med i bedömningarna.
Även riksdagens tidigare beslut om grunderna för taxesättningen är
emellertid relativt allmänt hållna. Förslaget tillstyrks sålunda.

Vad i propositionen föreslagits i fråga om anslag har inte föranlett erinran.
Förslagen tillstyrks sålunda.

I anslutning till behandlingen av kartfrågorna anmäler bostadsministern att
en särskild utredare tillkallats för att med stor skyndsamhet utreda bl. a.
formerna för en sammanföring av Liber Grafiska AB:s följdproduktion från
den allmänna kartläggningen och därmed sammanhängande verksamhet
med lantmäteriverkets verksamhet. Utskottet ansluter sig till utgångs -

CU 1977/78:21

punkten för uppdraget, nämligen att en sådan sammanföring bör ske.

När det gäller förslaget i motionen 1977/78:1360 (fp) om den organisatoriska
gränsdragningen mellan staten och kommunerna har utskottet stannat för
följande bedömningar.

Det är ostridigt så att det från specifik kommunal synpunkt kan anföras
beaktansvärda skäl för att överföra ytterligare uppgifter till kommunala
fastighetsbildningsmyndigheter. Dessa skäl har tagits i beaktande redan vid
statsmakternas tidigare prövning av organisationsfrågan. Som berörts i den
till regeringens beslut 1977-06-30 fogade promemorian måste - liksom vid
tidigare överväganden - samtidigt beaktas de konsekvenser som därvid
skulle uppkomma för det statliga lantmäteriet. Detta bör vara dimensionerat
så och ha en sådan fasthet i planeringen att man med hög servicegrad kan
fullgöra sina uppgifter i kommuner utan egna lantmäteriresurser eller med
begränsade sådana resurser. Utskottet har vidare noterat att kontinuerliga
överläggningar förs mellan lantmäteriverket och Kommunförbundet, överläggningar
som följs av företrädare för bostadsdepartementet.

En förnyad avvägning mellan dessa i vissa konkreta sammanhang
motstridiga ståndpunkter har lett utskottet till bedömningen att tillräckliga
skäl inte finns för riksdagen att överväga en principiell ändring av de nu
gällande grunderna för organisationen som godkänts av riksdagen. Enligt
utskottets mening har också regeringens tillämpning av dessa grunder följt
intentionerna bakom tidigare riksdagsbeslut. Utskottet anser sig därför inte
böra tillstyrka förslaget om en översyn av dessa huvudmannaskapsfrågor.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats i
fråga om taxesättning för lantmäteriförrättningar,

2. att riksdagen på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln för
budgetåret 1978/79 anvisar

a. till Lantmäteriet: Vissa allmänna myndighetsuppgifter ett
förslagsanslag av 37 578 000 kr.,

b. till Lantmäteriet: Förrättnings- och uppdragsverksamhet ett
förslagsanslag av 1 000 kr.,

c. till Lantmäteriet: Mätning och kartläggningen reservationsanslag
av 54 400000 kr.,

d. till Lantmäteriet: Försvarsberedskap ett reservationsanslag av
1 696 000 kr.,

e. till Lantmäteriet: Bidrag till förrättnings- och uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 7 207 000 kr.,

f. till Lantmäteriet: Utrustning ett reservationsanslag av
4 000 000 kr.,

3. att riksdagen avslår motionen 1977/78:1360.

Stockholm den 7 mars 1978

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Oskar Lindkvist (s), Sven
Eric Åkerfeldt (c), Lars Henrikson (s), Karl-Erik Strömberg (fp), Thure
Jadestig (s). Anna Eliasson (c), Maj-Lis Landberg (s), Per-Erik Nisser (m),
Birgitta Dahl (s), Magnus Persson (s). Eric Hägelmark (fp), Torsten Sandberg
(c) och Göthe Knutson (m).

GOTAB 57694 Slockholm 1977