med anledning av propositionen 1976/77:85 om åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdet jämte motion (Betänkande 1976/77:FöU11 Försvarsutskottet)

FöU 1976/77:11

Försvarsutskottets betänkande
1976/77:11

med anledning av propositionen 1976/77:85 om åtgärder för försörjningsberedskapen
på skoområdet jämte motion

I betänkandet behandlas förslag som regeringen - efter föredragning av
statsrådet Burenstam Linder - har förelagt riksdagen i propositionen 1976/
77:85 (handelsdepartementet). Vidare behandlas motionen 1976/77:1446,
yrkandet 1.

Försvarsutskottet har inhämtat yttrande över propositionen och motionsyrkandet
från näringsutskottet. Yttrandet fogas till betänkandet som
bilaga.

1. Försörjningsberedskapen m. m. på skoområdet

Regeringen har i propositionen (s. 2-54)

dels gett riksdagen till känna vad föredragande statsrådet har anfört om
försörjningsberedskapen m. m. på skoområdet,
dels föreslagit riksdagen att godkänna de åtgärder för försörjningsberedskapen
på skoområdet som föredragande statsrådet har förordat.

Propositionen

Föredragande statsrådet (handelsministern) har i huvudsak anfört och
förordat följande.

Försörjningsberedskapen m. m. på skoområdet

Tillfredsställande försörjningsberedskap är en av förutsättningarna för att
Sveriges säkerhetspolitiska mål skall kunna uppnås. Handelsministern
ansluter sig till bedömningen att beklädnadsområdet - skoförsörjningen
inbegripen - bör hänföras till en kategori av förnödenheter, för vilka det är
särskilt viktigt att en viss minimistandard verkligen skall kunna säkerställas i
ett krisläge.

Grundläggande för planeringen inom det ekonomiska försvaret är den
försörjningsuthållighet och den försörjningsstandard som man eftersträvar
samt omfattningen av den utrikeshandel som förutsätts vara rimlig under en
avspärrning.

Handelsministern avser att vid ett senare tillfälle föreslå regeringen att
lämna förslag till riksdagen om u t h å 11 i g h e t på beklädnadsområdet i dess
helhet. Beträffande skoområdet anser han dock att statsmakterna redan nu
har ett tillräckligt underlag för att ta ställning till försörjningsuthålligheten för

1 Riksdagen 1976/77. 10 sami Nr II

FöU 1976/77:11

perioden 1977/78-1981/82. Uthålligheten på detta område bör enligt hans
mening bestämmas med utgångspunkt i en avspärrningssituation under ca
ett år - följd av en efterkristid av ungefär den längd som har studerats i
försöken med långsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret.

Beträffande forsörjningsstandard vid en kris innebär handelsministerns
anförande att han inte tar ställning till enskildheter i följande
utredningsförslag (Skor i kristid, Ds H 1976:7).

Alla människor i åldern 15—70 år bör ha tillgång till minst ett par grova skor
som kan användas utomhus i kallt och fuktigt väder samt ett par gummistövlar.
Barn i åldern 1-14 år bör kunna tilldelas ett par grova lågskor eller
kängor varje år och ett par gummistövlar vartannat år. Barn som är 1-2 år
gamla bör härutöver fä ett par tunna läderskor varje år. Tilldelningen till barn
under det första året av en kris skall kunna halveras med hänsyn till befintliga
skor i hushållen vid krisens början. För personer som är äldre än 70 år
förutsätts en tilldelning av ett par grova läderskor för en treårig kris.
Tilldelningen av arbetsskor inkl. skyddsskor bör motsvara förbrukningen
under normala förhållanden. Träskor skall kunna användas i ökad utsträckning
och ersätta främst tunna läderskor. En särskild tilldelning beräknas för
personer som övergår från inomhusarbete till arbete utomhus.

Handelsministern räknar med att civilbefolkningen bör kunna i viss mån
tillgodoses med kängor och pjäxor utöver de behov av arbetskängor o. d. som
utredningen har räknat med. Han kan emellertid inte dela vissa remissinstansers
åsikt att varje person generellt bör kunna garanteras ett par kängor/
pjäxor.

Mer än 80 % av förbrukningen av skor, exkl. träskor, tillgodoses med
import från andra länder. För en avspärrning av lång varaktighet är det
enligt handelsministerns mening inte rimligt att förutsätta annat än att en
viss import skall kunna upprätthållas på detta område. Han framhåller dock
att varje beräkning av möjlig krisimport innehåller ett mått av osäkerhet och
påpekar att behovet av produktionskapacitet är relativt känsligt för förändringar
i antaganden om krisimport.

Ett effektivt ransoneringssystem minskar kostnaderna för försörjningsberedskap.
Handelsministern anser det önskvärt att ha selektiva inslag i
ransoneringssystem på detta område, dvs. att man tar hänsyn till om individ
eller familj faktiskt behöver nya skor den första tiden av en kris.

När det gäller olika sätt att upprätthålla en försörjningsberedskap
i fråga om skor framhåller handelsministern att han
anser att det f. n. varken är ekonomiskt rimligt eller praktiskt möjligt att
bygga försörjningsberedskapen på central lagring. Lagring i hushållen utöver
normal garderobsreserv kan i vissa situationer vara ett komplement till andra
metoder. Sådan lagring ger emellertid alltför ojämna och osäkra resultat för
att man i större utsträckning skall våga bygga den framtida skoförsörjningen i
kristid på den.

Handelsministern anser inte att det är en praktiskt framkomlig väg att
bygga försörjningsberedskapen när det gäller skodon på en industri som helt

FöU 1976/77:11

ligger i malpåse. Däremot anser han att en industri i malpåse kombinerad
med en levande industri är en tänkbar möjlighet. Avvägningen mellan
löpande produktion och malpåsekapacitet får på sikt bestämmas av den
fortsatta utvecklingen.

God tillgång på reparationsverkstäder är ett värdefullt komplement till en
löpande produktion. Denna fråga bör enligt handelsministern ägnas stor
uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet.

Behovet av fredstida produktionskapacitet har beräknats
något olika av olika instanser. Med syftning på ett av de senaste utredningsförslagen
på skoområdet (Ds H 1976:7) uttalar handelsministern följande
(prop. s. 42-43):

1 den av utredaren använda beräkningsmetoden ingår uttryckliga förutsättningar
i fråga om innehav,slitage och behov av skor. Förenklingar måste
göras i detta sammanhang. Vidare måste antaganden göras om möjlig
lageravveckling, import och resultat av skiftgång i skoindustrin. Det är
självklart att många av antagandena kan diskuteras. Knappast på någon
punkt kan man använda förutsättningar mot vilka invändningar inte i något
avseende kan riktas. Remissyttrandena belyser väl de problem som föreligger
på detta område. De svårigheter som finns att på alla punkter finna
oomtvistade förutsättningar minskar emellertid inte behovet av väl strukturerade
beräkningsmetoder. Den metod utredaren använt svarar enligt min
mening väl mot tankarna i det planeringssystem som numera används inom
det ekonomiska försvaret. Genom de variationer som utredaren gjort av
förutsättningar m. m. täcks ett brett fält av tänkbara kriser.

Jag kan således i princip ansluta mig till den uppläggning av analysen som
utredaren har använt. Jag har i det föregående redovisat min inställning till
vissa av de antaganden han har gjort. Jag finner inte anledning att härutöver
ta ställning till enskildheter i de förutsättningar han har använt och de
synpunkter som remissinstanserna fört fram. Med utgångspunkt i de resultat
som presenterats i promemorian Skor i kristid och de synpunkter som har
framkommit vid remissbehandlingen anser jag att det nu finns en god grund
för att ange de krav på skoproduktion i landet som försörjningsberedskapen
kan anses ställa.

Enligt handelsministerns mening bör försörjningsberedskapen på skoområdet
kunna tillgodoses vid en årlig produktion om ca 2 miljoner par. Detta är
en produktionsnivå som bör säkerställas. Med hänsyn till osäkerheterna i
beräkningsförutsättningarna och det värdefulla i att upprätthålla tillräckliga
underleverantörs- och servicesystem förordar handelsministern att strävan
bör vara att upprätthålla en produktion av 2,5 miljoner par per år. För denna
nivå talar enligt handelsministern även det förhållandet att skoindustrin är
och kan förväntas fortsätta att vara spridd regionalt och att många skoföretag
har mycket stor betydelse för de orter där de är belägna. Skillnaden mellan
nivån 2,5 miljoner par och nuvarande produktionsnivå om ca 3 miljoner par
utgör ett nödvändigt buffertutrymme i samband med de åtgärder för
omstrukturering som handelsministern förordar. Han framhåller att det i stor
utsträckning beror bl. a. på de statsfinansiella kostnaderna i vilken utsträck -

FöU 1976/77:11

ning man skall kunna upprätthålla en produktion av 2,5 miljoner par
läderskor.

De åtgärder till stöd för skoindustrin som handelsministern föreslår bör
enligt hans mening leda till att man för bättre förutsättningar att med
lönsamhet tillverka läderskor inom landet. Om prouktionen av läderskor
trots detta fortsätter att minska kan det bli nödvändigt att komplettera den
löpande produktionen med en produktionskapacitet i malpåse.

Åtgärder till stöd för skoindustrin

För att en produktion av ca 2 miljoner eller helst 2,5 miljoner par läderskor
skall kunna upprätthållas i Sverige anser handelsministern att olika åtgärder
bör vidtas. En sådan åtgärd är att staten medverkar till att skoindustrin för en
lämpligare struktur. En annan är att staten ger fortsatt stöd till produktivitetshöjande
investeringar. Staten bör vidare kunna förklara sig beredd att
teckna avtal med företagen om upprätthållande av en viss produktion och
produktionskapacitet.

En omstrukturering av skoindustrin genom sammanläggning av små
företag till större enheter bör enligt handelsministern ge vissa fördelar.
Samtidigt framhåller han att stora företag inte nödvändigtvis har bättre
förutsättningar att leva vidare än små. En omstrukturering får, menar
handelsministern, därför inte ske efter i förväg helt låsta modeller utan bör
praktiskt växa fram på frivillighetens grund. Omstruktureringen bör ske i
samarbete med berörda företags fackliga organisationer. Statens roll bör vara
att stimulera till en önskvärd omstrukturering och effektivitetshöjning hos
skoindustrin. En särskild delegation bör bildas med uppgift att leda och
samordna ett sådant arbete, bl. a. genom att förhandla med skoföretag om
olika stödformer. Handelsministern räknar med att omstruktureringen i
huvudsak bör kunna vara genomförd före utgången av år 1978.

Under omstruktureringsfasen kan det visa sig att den önskade
omstruktureringen endast kan ske genom att vissa ägarförhållanden ändras.
En möjlighet är då att ett företags egen personal övertar företagets verksamhet.
En annan är att andra företag eller företagare övertar verksamheten.

För att göra det möjligt för lämpliga företag, företagare eller anställda att
förvärva skoföretag eller delar av företag, t. ex. en viss produktionslinje,
föreslår handelsministern att ett särskilt skostrukturldn skall kunna utgå och
motsvara högst 75 % av köpeskillingen. För att få låna skall förvärvaren -utöver att möta de krav som måste ställas på förvärvets strukturfrämjande
effekt och köpeskillingens rimlighet - åta sig att garantera en viss produktion
och produktionskapacitet för en viss tidsperiod. Strukturlånen avses vara
ränte-och amorteringsfria och skrivas av årligen underavtaslperioden, under
förutsättning att företaget uppfyller sina åtaganden. Handelsministern
betonar att det inte är fråga om att allmänt lösa ut de nuvarande ägarna. Han
faster särskilt avseende vid att en omstrukturering kan genomföras på frivillig

FöU 1976/77:11

väg. De foretag som inte anser det fördelaktigt att ingå i en större
företagsbildning bör inte i konkurrenshänseende lida skada av att avstå från
detta. Den särskilda delegationen avses vid behov förhandla om skostrukturlån.

Stödåtgärder under o m s t r u k t u re r i n gs fa s e n kan bli aktuella
för att undvika nedläggning av skoföretag som råkar i svårigheter innan
man hinner att genomföra strukturomvandlande insatser. Handelsministern
räknar härvid med s. k.försörjningsberedskaps/ån, en låneform som inrättades
genom beslut av riksdagen våren 1976 (prop. 1975/76:206, NU 1975/76:70,
rskr 1975/76:415) och som han nu föreslår skall bli ändrad i tekniskt
avseende.

Försörjningsberedskapslån skall kunna lämnas företag som bedöms ha en
roll att spela för försörjningsberedskapen i den framtida skoindustrin. Lånets
storlek bör fastställas på grundval av en av företaget lämnad offert avseende
kostnaderna för att under en avtalad period, dock längst t. o. m. den 31
december 1978, upprätthålla en viss överenskommen produktion och
produktionskapacitet. Lånet avses vara räntefritt och kunna skrivas av om
låntagande företag uppfyller sina åtaganden. Lånet bör utbetalas för högst ett
år i taget och så att lånetiden anpassas till företagens bokslutsperioder.
Avskrivning sker i samband med bokslut. Storleken av det lån som kan utgå
till företag får bestämmas från forsörjningsberedskapsmässiga och företagsekonomiska
utgångspunkter. Staten avses få full insyn i de företagsekonomiska
förhållandena inom företag som har fått försörjningsberedskapslån.
Den särskilda delegationen avses få till uppgift att vid behov förhandla med
företag om försörjningsberedskapslån.

En omstrukturerad skoindustri kan inrymma nybildade företagsgrupper
som inte helt kan uppnå full kostnadstäckning. I sådana fall
räknar handelsministern med att s. k. offer/förfarande kan aktualiseras. Detta
innebär att företagsgruppen lämnar offert till staten avseende merkostnaden
för att i beredskapssyfte upprätthålla viss löpande produktion och produktionskapacitet
för en viss tidsperiod och att staten efter analys och förhandlingar
träffar avtal med företaget om att köpa denna beredskapstjänst av
företaget. OffertfÖrfarandet bör vidare kunna användas då företag åtar sig att
underhålla sådan maskinutrustning som har lagts i malpåse eller svara för
utbildning av personal som i ett krisläge avses sköta den utrustning som har
lagts i malpåse. Det bör ankomma på den särskilda delegationen att vid behov
förhandla med företag om sådana avtal, grundade på offerter.

Handelsministern anser att det finns anledning dels att i många fall söka
kombinera en omstrukturering med investeringar, dels att främja investeringar
hos företag som inte önskar ingå i de nya grupperingarna. Han räknar
därför med att det även i fortsättningen behövs möjligheter till särskilt
investeringsstöd i form av avskrivningslån och statlig kreditgaranti.
Under omställningstiden bör det ankomma på den särskilda delegationen att
vid behov förhandla med skoforetag om ränte- och amorteringsfria avskrivningslån.

FöU 1976/77:11

I de fall då den särskilda delegationen avses kunna förhandla om
stödformer räknar handelsminister med att det skall ankomma på överstyrelsen
för ekonomiskt forsvar att teckna slutliga avtal om stöd med
företagen.

Handelsministern anmäler att han - om de föreslagna stödåtgärderna
genomförs - avser att föreslå regeringen en liberalisering av gällande
importrestriktioner beträffande skor och gummistövlar.

Handelsministern lämnar också synpunkter i fråga om detaljhandelns
prissättningsmetodnärdet gäller skor. Enligt hans mening
skulle en mera differentierad prissättning inom detaljhandeln kunna utgöra
ett värdefullt stöd för den svenska beklädnadsindustrin. Hans förhoppning är
att man genom frivilliga åtaganden från branschens sida skall kunna komma
fram till en rimlig lösning i denna fråga.

Motionen

I motionen 1976/77:1446 av herr Brännström m. fl. (s) yrkas-såvitt nuäri
fråga (yrkandet 1) - att riksdagen, med avslag på propositionen i denna del,
godkänner de åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdet som
förordats i motionen.

Utskottet

Försörjningen med livsmedel, beklädnadsvaror, bränsle för uppvärmning
och läkemedel har avgörande betydelse för befolkningens fortlevnad och
samhällsaktivitet i ett allvarligt krisläge.

Strukturomvandlingen inom svensk industri och handel påverkar landets
försörjningsberedskap. På senare år har ägnats stor uppmärksamhet åt denna
beredskap i fråga om beklädnad, inte minst såvitt gäller skodon.

Som grund för regeringens förslag om åtgärder till stöd för skoindustrin
redovisas i propositionen beräkningar, synpunkter och ställningstaganden
beträffande behovet av fredstida produktionskapacitet. Dessa gäller bl. a.
försörjningsuthållighet, försörjningsstandard, import och minskning av
kommersiella lager under kristid samt befolkningens innehav av skodon vid
början av en kris. Handelsministern framhåller att många av de antaganden
som har gjorts kan diskuteras. Genom att man systematiskt har varierat olika
förutsättningar täcks dock ett brett fält av tänkbara kriser och handelsministern
anser att det nu finns en god grund för att ange de krav på skoproduktion i
landet som försörjningsberedskapen kan anses ställa.

Utskottet vill närmare redovisa några av de mest väsentliga förutsättningarna
för att beräkna kraven på skoproduktion i fred.

Uthålligheten är beräknad för ett krisfall som för Sveriges del varar
omkring ett år. Under en del av denna tid antas råda krig i Europa. Sverige är
då neutralt. Uthålligheten skall täcka också en påföljande efterkristid om ca
två år.

FöU 1976/77:11

Forsörjningsstandarden har beräknats med utgångspunkten att
skodon är en relativt varaktig konsumtionsvara. Standarden uttrycks därför
som innehav av skor och inte som nytillförsel av skor.

Utredaren har föreslagit att varje människa i arbetsför ålder skall ha tillgång
till ett par grova skor och ett par gummistövlar. Tilldelningen av arbetsskor
föreslås motsvara förbrukningen under normala förhållanden. En särskild
tilldelning av grova lågskor och gummistövlar beräknas för personer som i ett
krisläge övergår till utomhusarbete. Träskor beräknas kunna användas i ökad
utsträckning.

Flera remissinstanser är kritiska mot att inte även kängor/pjäxor ingår i
”krisgarderoben”, vilket var fallet i försörjningsberedskapsutredningens
beräkningar (Ds H 1972:3). Handelsministern anser att en viss tillförsel av
kängor och pjäxor till civilbefolkningen bör kunna tillgodoses utöver de
behov av arbetskängor som utredaren har räknat med. Däremot anser han
inte att varje person bör kunna garanteras ett par kängor/pjäxor.

Beträffande import under de tre åren har gjorts antaganden som varierar
mellan 28 och 48 % av normal import.

Med variationer av olika antaganden har utredaren beräknat behovet av
fredstida produktionskapacitet till 1,3-1,9 miljoner par läderskor per år.
Handelsministern har lagt till viss tillförsel av kängor/pjäxor och därutöver
räknat med en säkerhetsmarginal för bl. a. ransoneringstekniska svårigheter.
Hans förslag är att en årlig produktion om ca 2 miljoner par läderskor skall
säkerställas medan produktion av 2,5 miljoner par skall eftersträvas.

Utskottet anser liksom handelsministern att det nu finns tillräckligt
underlag för att ange kraven på skoproduktion i landet och godtar liksom
denne de beräkningsmetoder som har använts. Utskottet anser att det måste
bli möjligt med en inte obetydlig tilldelning av kängor och pjäxor.

När det gäller gummistövlar täcks det av utredaren beräknade produktionsbehovet
(0,6-1,0 miljoner par per år) genom ett särskilt avtal mellan
staten och AB Tretorn (prop. 1976/77:16, FöU 1976/77:4, rskr 1976/77:31).
Avtalet gäller åren 1977 och 1978.

Utskottet erinrar om att antagandena om krisimport är osäkra. De bygger
på att det skall vara möjligt att i viss utsträckning importera lämpliga skodon
även under och åren efter en period med väpnade konflikter i vår omvärld.
Enligt vad utskottet har inhämtat är avsikten att under det kommande
planeringsarbetet inom det ekonomiska försvaret göra en översyn av
antaganden som gjorts i de olika kris- och angreppsfallen, bl. a. rörande
importen.

Liksom handelsministern anser utskottet att en inhemsk produktion av ca
2 miljoner par läderskor om året bör säkerställas. En produktion av 2,5
miljoner par bör eftersträvas. Skillnaden upp till nuvarande produktionsnivå
om ca 3 miljoner par kan betraktas som nödvändigt buffertutrymme i
samband med åtgärder för omstrukturering av skoindustrin. Den löpande

F5U 1976/77:11

produktionen kan behöva kompletteras med en viss produktionskapacitet i
malpåse. God tillgång på reparationsverkstäder är ett mycket värdefullt
komplement till den inhemska nytillverkningen vid en försörjningskris.
Utskottet vill liksom näringsutskottet understryka vikten av att servicebehovet
i ett krisläge noga beaktas i den fortsatta planeringen.

När det gäller åtgärder för att tillgodose behovet av fredstida produktionskapacitet
på skoområdet redovisas i propositionen olika förslag som har lagts
fram. Det till överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) knutna beklädnadsrådet
har föreslagit att den svenska läderskoindustrin omstruktureras
kring ett antal s. k. hörnstensföretag. I princip skall varje hörnstensföretag
och de till detta knutna företagen ha ett tillverkningsprogram som skiljer sig
från övriga grupperingars. Beklädnadsrådet har vidare uttalat bl. a. att staten
bör vara beredd att ta på sig ett ägaransvar i den utsträckning som krävs för att
den föreslagna omstruktureringen skall kunna genomföras.

För att en produktion på den angivna nivån skall kunna upprätthållas anser
handelsministern att olika åtgärder bör vidtas. En sådan åtgärd är att staten
medverkar till att skoindustrin får en lämpligare struktur. En annan är att
staten ger fortsatt stöd till produktivitetshöjande investeringar. Staten bör
vidare kunna förklara sig beredd att teckna avtal med företag om upprätthållande
av viss produktion och produktionskapacitet.

Handelsministern uttalar att en omstrukturering av skoindustrin i sina
huvuddrag bör kunna ske efter de riktlinjer som beklädnadsrådet har
föreslagit. Branschen domineras i dag av små företag. En omstrukturering
och sammanläggning till större enheter bör därför enligt handelsministern
kunna ge vissa stordriftsfördelar i produktionen, bättre ekonomi i materialförbrukningen
och lägre försäljningskostnader. Dessutom ger sammanslagningar
ökade möjligheter att inom branschen nyrekrytera skickliga företagsledare.

Samtidigt framhåller handelsministern dock att han anser att det finns en
överdriven tilltro till sammanslagningarnas positiva effekter och möjligheter.
Tidigare erfarenheter från skoindustrin visar enligt hans mening att stora
företag inte nödvändigtvis har bättre förutsättningar att leva vidare än små.
En omstrukturering får inte ske efter i förväg helt låsta modeller utan bör
praktiskt växa fram på frivillighetens grund. Handelsministern betonar att
omstruktureringen bör ske i samarbete med berörda företags fackliga
organisationer. Han anser inte att några väsentliga fördelar står att vinna med
att staten går in som företagare på detta område. Statens roll bör enligt
handelsministern i stället vara att stimulera till en önskvärd omstrukturering
och effektivitetshöjning hos skoindustrin.

Handelsministern ansluter sig till förslag av beklädnadsrådet om att en
särskild delegation skall bildas för att leda och samordna omstruktureringen
och effektiviseringen av skoindustrin. I delegationen avses ingå bl. a.
företrädare för staten samt företrädare för arbetstagar- och branschorganisa -

FöU 1976/77:11

tioner. Omstruktureringen bör enligt handelsministern i huvudsak kunna
vara genomförd före utgången av år 1978.

1 motionen 1976/77:1446 uttalas att det inte är sannolikt att man kan
åstadkomma den behövliga strukturomvandlingen med hjälp av en under
viss tid insatt bidragsgivning till enskilda och företag. Det krävs enligt
motionärerna ett betydligt mer aktivt engagemang från samhällets sida om
man skall nå det nämnda målet. De samhälleliga stödinsatserna blir sannolikt
långvariga och omfattande. Samma bedömning har de fackliga organisationerna
gett uttryck åt. Att åtgärderna är väsentliga för totalförsvaret är också
skäl för ett aktivt samhällsengagemang i branschen.

Motionärerna förordar att riksdagen tar ställning för ett samhälleligt
ägarengagemang i all den utsträckning som behövs för att upprätta hörnstensföretag
i den omfattning som är nödvändig för att klara vår försörjningsberedskap.
Under denna tid bör de nuvarande importrestriktionerna behållas.
Vid bedömningen av vilka företag som skall ingå i denna grupp måste enligt
motionärerna tas stor hänsyn till regional- och sysselsättningspolitiska
förhållanden. Om staten till privata företag ger s. k. skostrukturlån om 75 %
av köpeskillingen är det enligt motionärerna rimligt att samhället får en direkt
insyn genom styrelserepresentation.

Näringsutskottet anser att handelsministerns uttalanden är välgrundade
och lämpade som riktlinjer för det fortsatta arbetet på en strukturomvandling
inom skoindustrin. Enligt näringsutskottet kan erforderlig statlig styrning
och kontroll av branschen åstadkommas utan att staten regelmässigt tar på sig
någon ägarfunktion.

Försvarsutskottet delar näringsutskottets syn på tillvägagångssättet vid
den önskvärda omstruktureringen och på statens roll i sammanhanget.
Arbetet bör som handelsministern uttalar inte ske efter i förväg helt låsta
modeller utan bör praktiskt växa fram på frivillighetens grund. Detta
utesluter inte att det kan bli nödvändigt för staten att i något fall även ta på sig
ett ägaransvar. Regional- och sysselsättningspolitiska förhållanden måste
självfallet beaktas vid omstruktureringen.

En viktig förutsättning för att skoindustrin skall kunna effektiviseras på
relativt kort tid är att den särskilda delegationen får goda förutsättningar för
sitt arbete.

Samhället bör tillförsäkra sig insyn i företag som har förvärvats med
utnyttjande till avsevärd del av skostrukturlån. Liksom näringsutskottet
anser försvarsutskottet att det inte finns anledning för riksdagen att ställa
krav på att sådan insyn skall utövas genom styrelserepresentation.

Motionärerna hävdar vidare att det är betydelsefullt att omstruktureringen
underlättas av ett visst importskydd under genomförandefasen. De anser att
liberaliseringen av nuvarande importreglering inte bör ske förrän de föreslagna
åtgärderna har fått avsedd effekt. Näringsutskottet erinrar om att
importrestriktionerna tillhör regeringens kompetensområde och har inte
någon invändning mot vad handelsministern har anfört i denna del.

FöU 1976/77:11

Försvarsutskottet anser att problemen rörande försörjningsberedskapen i
fråga om skor måste kunna lösas utan ett allmänt importskydd.

Frågan om detaljhandelns prissättningsmetod när det gäller skor är
betydelsefull för konkurrenskraften hos den svenska skoindustrin och
därmed för försörjningsberedskapen på detta område. Ett av yrkandena
(yrkandet 2) i motionen 1976/77:1446 gäller denna fråga och har av försvarsutskottet
överlämnats till näringsutskottet för behandling.

De delar av handelsministerns anförande som utskottet inte särskilt berört
har inte föranlett någon erinran från utskottets sida.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om försörjningsberedskapen m. m. på skoområdet,

2. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionen 1976/77:1446, yrkandet 1, godkänner de åtgärder för
försörjningsberedskapen på skoområdet som föredragande
statsrådet har förordat.

2. Anslagsfrågor för budgetåret 1977/78

Utskottet har inte något att erinra mot de förslag till anslag m. m. som
regeringen redovisar i propositionen (s. 54-56).

Utskottet hemställer

1. att riksdagen under elfte huvudtiteln till Kommittéer m. m. för
budgetåret 1977/78 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 000
kr.,

2. att riksdagen under elfte huvudtitelns anslag Överstyrelsen för
ekonomiskt försvar medgeratt avtal om statlig kreditgaranti för
lån till teko-, sko- och garveriindustrier får ingås inom en ram av
sammanlagt 85 000 000 kr.,

3. att riksdagen under fonden för låneunderstöd till Lån till teko-,
sko- och garveriindustrier för budgetåret 1977/78 anvisar ett
investeringsanslag av 10 000 000 kr.,

4. att riksdagen under fonden för låneunderstöd medger att avtal
om avskrivningslån till teko-, sko- och garveriindustrier får
ingås inom en sammanlagd ram av 170 000 000 kr.,

5. att riksdagen under fonden för låneunderstöd till Försörjningsberedskapslån
för budgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag
av 11 000 000 kr.,

6. att riksdagen under fonden för låneunderstöd till Skostrukturlån
för budgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag av
10 000 000 kr.

FöU 1976/77:11

Stockholm den 19 april 1977

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
Glimnér (c), Holmqvist (s), Pettersson i Örebro (c), Gustavsson i Ängelholm
(s). Karl Bengtsson i Varberg (fp), fru Sundström (s), herrar Björk i Gävle (c).
Brännström (s), Oskarson (m), fru Ekelund (c), herrar Hedberg (s). Lindblad
(fp) och Andersson i Gävle (s).

Reservation

av herrar Gustavsson i Eskilstuna, Holmqvist, Gustavsson i Ängelholm, fru
Sundström, herrar Brännström, Hedberg och Andersson i Gävle (alla s)som
beträffande punkten 1 anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 9 börjar ”Försvarsutskottet
delar” och på s. 10 slutar ”allmänt importskydd” bort ha följande
lydelse:

Försvarsutskottet delar den syn på tillvägagångssättet vid den önskvärda
omstruktureringen och på statens roll i sammanhanget som har framförts i
avvikande mening till näringsutskottets yttrande. Med hänsyn till betydelsen
från beredskapssynpunkt och till de förutsebara svårigheterna att få till stånd
effektiva hörnstensforetag talar starka skäl för att staten bör tillförsäkras ett
väsentligt ägarinflytande i skobranschen. Utskottet biträder alltså motionen i
denna del.

En viktig förutsättning för att skoindustrin skall kunna effektiviseras på
relativt kort tid är att den särskilda delegationen får goda förutsättningar för
sitt arbete.

Även beträffande samhällets insyn i företag som har förvärvats med
utnyttjande till avsevärd del av skostrukturlån och när det gäller anstånd med
upphävande av de gällande importrestriktionerna ansluter utskottet sig till
vad som har anförts i motionen. Det vore olyckligt att slopa det skydd som
dessa restriktioner innebär medan arbetet för omstrukturering av branschen
pågår.

dels att utskottets hemställan (s. 10) i momentet 2 bort ha följande
lydelse:

2. att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motionen 1976/77:1446, yrkandet 1, godkänner de åtgärder för
försörjningsberedskapen på skoområdet som har förordats i
motionen.

FöU 1976/77:11

Bilaga

Näringsutskottets yttrande 1976/77:1 y

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har genom beslut den 8 mars 1977 hemställt om yttrande
av näringsutskottet över propositionen 1976/77:85 om åtgärder för försörjningsberedskapen
på skoområdet och över den motion, 1976/77:1446 av
herr Brännst.öm m. fl, (s), som sedermera har väckts med anledning av
propositionen. Näringsutskottet får anföra följande.

Ett av yrkandena i motionen, rörande prissättningsmetoderna inom textildetaljhandeln,
har överlämnats tili näringsutskottet för behandling. Det
ansluter till vad föredragande statsrådet anför på s. 53 f. i propositionen.
Utskottet vill här nämna att avsikten är att detta motionsyrkande tillsammans
med ett tidigare, likartat motionsyrkande skall tas upp i samband
med propositionen 1976/77:105 om åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna.
Utskottet går därför inte in på prissättningsfrågan i detta sammanhang.

Utgångspunkten för propositionen är att det är nödvändigt från försörjningsberedskapssynpunkt
att en viss löpande produktion av läderskor -minst 2 milj. par men om möjligt 2,5 milj. par - upprätthålls i fredstid.
Näringsutskottet går inte närmare in på de överväganden i fråga om försörjningsuthållighet,
försörjningsstandard, utrikeshandel etc. som denna bedömning
är baserad på men finner slutsatsen realistisk.

Såsom redovisas i propositionen finns av försörjningsberedskapsmässiga
skäl redan nu flera slags stöd till skoindustrin. En grundtanke i propositionen
är att ytterligare åtgärder bör vidtas i syfte att skoindustrin skall få en lämpligare
struktur. Bl. a. skall en sammanläggning till större enheter främjas.
För ändamålet föreslås ränte- och amorteringsfria skostrukturlån, som successivt
avskrivs. Under det erforderliga förhandlings- och struktureringsskedet,
då en särskild delegation skall leda och samordna effektiviseringen
av skoindustrin, skall försörjningsberedskapslån kunna utgå. Sådana kan
ges redan nu, men de utformas enligt propositionens förslag på ett sätt
som är fördelaktigare för företagen. Även i en fortsättningsfas skall staten
på grundval av offerter från företag kunna köpa en beredskapstjänst som
innebär att viss löpande produktion och upprätthållande av viss produktionskapacitet
fullgörs. Ytterligare medel för investeringar inom skoindustrin
och en utvidgad ram för statlig kreditgaranti för samma ändamål skall också
ställas till förfogande.

Några särskilda frågor rörande de föreslagna åtgärderna diskuteras i det
följande, när utskottet tar upp de synpunkter på propositionen som framförs
i motionen. I övrigt, alltså vad gäller huvuddragen i åtgärdsprogrammet,
ansluter sig utskottet till vad som föreslås i propositionen. Utskottet vill
betona att de angivna åtgärderna visserligen ligger i linje med näringspolitiska

FöU 1976/77:11

insatser som görs också för andra branscher men får en sammanlagd omfattning
som kan motiveras endast av kravet på försörjningsberedskap. I
det sammanhanget vill utskottet understryka vikten av att - som föredragande
statsrådet uttalar - servicebehovet i ett krisläge noga beaktas i
den fortsatta planeringen.

I sin framställning om de föreslagna åtgärderna för en omstrukturering
av skoindustrin varnar föredragande statsrådet för en överdriven tilltro till
sammanslagningarnas positiva effekter. Han vill inte utesluta att försörjningsberedskapen
också kan stödja sig på vissa företag som inte deltar i
en sammanläggning. En omstrukturering bör praktiskt växa fram på frivillighetens
grund, säger han och betonar att den bör ske i samarbete med
berörda företags fackliga organisationer. I det sammanhanget deklarerar
statsrådet också att han inte kan se att några väsentliga fördelar skulle stå
att vinna med att staten gick in som företagare på detta område. Statens
roll bör i stället, anser han, vara att stimulera till en önskvärd omstrukturering
och effektivitetshöjning.

Härvidlag hävdar motionärerna en annan mening. De kräver ett betydligt
mera aktivt engagemang från samhällets sida och anför att man inte ”av
doktrinära skäl” kan utesluta ett samhälleligt ägarengagemang. Ett sådant
bör, menar de, aktualiseras i all den utsträckning som behövs för att upprätta
de s. k. hörnstensföretag på vilka försörjningsberedskapen skall bygga. De
rekommenderar stor hänsyn till regional- och sysselsättningspolitiska förhållanden
vid bedömningen av vilka företag som skall ingå i denna grupp.

Utskottet finner föredragande statsrådets nyss refererade uttalanden välgrundade
och lämpade som riktlinjer för det fortsatta arbetet på en strukturomvandling
inom skoindustrin. Vad han säger om ett statligt ägarengagemang
uppfattar utskottet inte som ett doktrinärt ställningstagande utan
som en praktisk konklusion i det aktuella fallet. Snarare kan motionärernas
ståndpunkt i denna fråga betecknas som doktrinär. Utskottet anser att erforderlig
statlig styrning och kontroll av branschen kan åstadkommas utan
att staten regelmässigt tar på sig någon ägarfunktion. Att regional- och sysselsättningspolitiska
förhållanden skall beaktas vid omstruktureringen finnér
utskottet vara självklart och ingalunda motsagt i propositionen.

De stödformer som föreslås bör, säger motionärerna, bara om synnerliga
skäl talar för det utgå till andra företag än de som finns med i omstruktureringsprocessen.
Som ett sådant skäl anges att det rör sig om stöd till
produktion som är absolut nödvändig för försörjningsberedskapen. Med hänsyn
till denna reservation har utskottet svårt att finna någon avgörande
skillnad mellan propositionens och motionens linje i den frågan. En avsevärd
flexibilitet torde få tillåtas vid den praktiska tillämpningen av stödprogrammet.

Eftersom förvärv av skoföretag eller delar av sådana till så mycket som
75 % skall kunna finansieras med skostrukturlån bör samhället genom styrelserepresentation
erhålla direkt insyn i de företag som får sådana lån, menar

FöU 1976/77:11

motionärerna.

Utskottet anser det liksom motionärerna både riktigt och viktigt att samhället
får insyn i dessa företag. Detta kan emellertid åstadkommas även
på andra - säkerligen ofta effektivare - sätt än genom styrelserepresentation.
Något generellt krav på sådan finns det därför inte anledning att ställa upp.

Föredragande statsrådet aviserar att han, om riksdagen godkänner de åtgärder
som föreslås i propositionen, kommer att förorda att regeringen upphäver
det allmänna importskydd som skoindustrin nu får genom globalkontingentering.
Motionärerna hävdar att det är betydelsefullt att omstruktureringen
underlättas av ett visst importskydd under genomförandefasen.

Att besluta i fråga om importrestriktionerna tillhör regeringens kompetensområde.
Mot bakgrund av erfarenheterna av den nu tillämpade importregleringen
finner utskottet inte skäl att invända mot den ändring som
handelsministern har i sikte.

Stockholm den 12 april 1977

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s). Sjönell tc). Bengtsson i Landskrona (s).
Börjesson i Glömminge (c). Blomkvist (s), Andersson i Örebro (fp), Wååg
(s), fru Hansson (s), herrar Petersson i Ronneby (c), Ångström (fp), fru Oskarsson
(c), herrar Siegbahn (m), Jonsson i Husum (s), fru Radesjö (s) och
herr Svensson i Skara (m).

Avvikande mening

av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona, Blomkvist, Wååg, fru Hansson,
herr Jonsson i Husum och fru Radesjö (alla s)som anser att yttrandet fr. o. m.
det stycke som börjar med "Utskottet finner" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att staten måste gripa in mera
aktivt i omstruktureringen än vad föredragande statsrådet tycks räkna med.
Som anförs i motionen talar en rad skäl för att staten bör ha ett väsentligt
ägarinflytande i branschen. Utan att staten tar på sig huvudansvaret torde
det vara vanskligt att få effektivt fungerande hörnstensföretag. Utskottet
vill understryka vad motionärerna säger om vikten av att det i detta sammanhang
tas stor hänsyn till regional- och sysselsättningspolitiska förhållanden.

De stödformer (= utskottet) menar motionärerna.

Utskottet ansluter sig till motionärerna, som enligt dess mening ger uttryck
för ett självklart krav när det gäller företag som i så hög grad baserar sin
existens och verksamhet på omfattande ekonomiska insatser från statens
sida.

FöU 1976/77:11

Föredragande statsrådet (= utskottet) under genomförande fasen.

Motionärernas synpunkt är enligt utskottets mening angelägen. Riksdagen
bör därför ge till känna som sin mening att det tills vidare bör få anstå
med ett upphävande av de nu gällande importrestriktionerna.

GOTA B 53782