Med anledning av propositionen 1975/76:88 om åtgärder inom skärgårdsområdena och propositionen 1975/76:100 i vad avser stöd till skärgårdsföretag jämte motioner (Betänkande 1975/76:JoU34 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande

JoU 1975/76: 34

1975/76: 34

med anledning av propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena
och propositionen 1975/76: 100 i vad avser stöd till
skärgårdsföretag jämte motioner

Propositionerna

I propositionen 1975/76: 88 har regeringen (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen att

1. godkänna de grunder för stöd till skärgårdsföretag som förordats
i propositionen,

2. godkänna de grunder för stöd till båttrafik i skärgårdarna som
förordats i propositionen,

3. godkänna de grunder för sysselsättningsstöd till företag i skärgårdarna
som förordats i propositionen,

4. medge att för budgetåret 1975/76 statlig kreditgaranti för lån till
skärgårdsföretag beviljas med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

5. medge att för budgetåret 1975/76 statsbidrag till skärgårdsföretag
beviljas med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

6. medge att regeringen eller efter regeringens bemyndigande lantbruksstyrelsen
får biträda ackord och eljest efterge statens rätt på grund
av garantiåtagande för lån till skärgårdsföretag,

7. till Stöd till skärgårdsföretag på tilläggsbudget II till statsbudgeten
för budgetåret 1975/76 under nionde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 2 000 000 kr.,

8. till Särskilda stödåtgärder i glesbygder på tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 1 500 000 kr.

I propositionen läggs fram förslag till vissa åtgärder inom landets
skärgårdsområden.

Ett särskilt finansieringsstöd till skärgårdsföretag föreslås. Stödet omfattar
statliga kreditgarantier för lån och statsbidrag. Vidare föreslås
statsbidrag till båttrafik i skärgårdarna. I propositionen behandlas också
bl. a. frågor om regionalpolitisk! stöd till företag och behovet av planeringsåtgärder
i skärgårdarna.

I propositionen 1975/76: 100 bilaga 11 under punkten B 17 (s. 37)
har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att

1. medge att för budgetåret 1976/77 statlig kreditgaranti för lån till
skärgårdsföretag får beviljas med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

2. medge att för budgetåret 1976/77 statsbidrag till skärgårdsföretag
får beviljas med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

3. till Stöd till skärgårdsföretag för budgetåret 1976/77 anvisa ett förslagsanslag
av 2 000 000 kr.

1 Riksdagen 1975176. 16 sami. Nr 34

JoU 1975/76: 34

Motioner

Utskottet har i detta betänkande behandlat

dels de med anledning av propositionen 1975/76: 88 väckta motionerna 1975/76:186

av herr Norrby i Åkersberga (fp), vari hemställs att riksdagen
vid behandlingen av propositionen 1975/76: 88 beslutar

1. att uttala att handlingsprogram upprättas i berörda kommuner
och län enligt vad som anförts i motionen,

2. att uttala att riktlinjer bör redovisas för dispensärenden,

3. att hemställa om förslag till särskilda samordningstjänster vid berörda
länsstyrelser,

4. att avskrivningslån skall kunna utgå även för uppförande av uthymingsstugor
på i motionen angivna villkor,

5. att lokaliserings- och sysselsättningsstöd skall kunna lämnas även
till turistnäringen i skärgårdsområdena,

1975/76: 501 av herr Sellgren (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar
att det statliga stödet till båttrafik skall utgå även till ö-områden som
saknar bofast befolkning under förutsättning att trafiken är intagen i
den lokala trafikförsörjningsplanen.

1975/76: 816 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m), vari hemställs
att riksdagen beslutar att staligt stöd enligt propositionen 1975/76:
88 skall administreras av länens företagarföreningar,

1975/76: 1628 av herrar Andersson i Gamleby och Rosqvist (båda s),
vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:
88 beslutar att bemyndiga regeringen att besluta om undantag för avgränsningen
av skärgårdsområdena när särskilda skäl föreligger,

1975/76: 1645 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att vid definition av skärgårdsområden innefatta de delar av fastlandet
där kustförsamlingama av tradition, och med hänsyn till regional
utveckling, är att hänföra till skärgård samt att färjeförbindelse ej skall
räknas som fast landförbindelse,

2. att det föreslagna skärgårdsstödet skall kunna utgå till såväl anskaffning
av mark och annan fast egendom som till investeringar i uthyrningsstugor,

3. att skärgårdsområdena skall behandlas som om de tillhörde inre
stödområdet,

4. att hos regeringen anhålla om att frågan om särskilt anskaffningslån
för mindre isbrytartonnage och båtar för kompletterande skärgårdstrafik
skall utredas,

5. att uttala att lots- och fyrväsendet skall vara organiserat även med
hänsyn till dess betydelse för sysselsättningen i skärgården,

JoU 1975/76: 34

6. att förenklat planförfarande även skall kunna gälla fritidsbebyggelse,

7. att uttala att den pågående riksplaneringen inte får innebära att
översiktsplaner och utfästelser till markägare frångås,

8. att särskilt stöd skall lämnas åt jordbrukare för bevarande av naturmiljön,

1975/76: 1648 av herr Dahlgren m. fl. (c, s, m, fp), vari hemställs att
riksdagen beslutar dels att definiera begreppet skärdgårdsområde, så att
detta innefattar öar med eller utan fastlands- eller färjeförbindelse samt
det kustnära fastlandet, dels att hos regeringen begära att länsstyrelsen i
samråd med berörda kommuner och länsstyrelser får i uppdrag att fastställa
omfattningen av det kustnära fastlandet,

1975/76: 1651 av herr Dahlgren m. fl. (c), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar

a. att med skärgård skall avses ö eller öar som har fast bosatt befolkning
med eller utan fast landförbindelse, dock inte Gotlands län och
öland, samt det kustnära fastlandet,

b. att det i propositionen föreslagna särskilda finansieringsstödet till
skärgårdsföretag skall omfatta även uppförande av stugor för uthyrning
till ett antal av högst tre per fastighet under förutsättning att avtal träffats
om att stugor och markområde ej får försäljas,

c. att samma synsätt anläggs på jordbrukets rationalisering när det
gäller skärgårdsstödet som i fråga om rationaliseringsstöd till vissa jordbruk
enligt kungörelsen 1971:420,

d. att skärgårdsplaneringen skall bygga på vaktslående kring den
bofasta befolkningens möjligheter till utövande av de areella näringarna,

e. att statligt stöd på 35 % för skärgårdstrafik skall utgå till den i
kommunal trafikförsörjningsplan upptagna trafiken,

f. att det statliga stödet till båttrafik skall utgå med 50 % av kostnaderna
om trafiken utförs som kompletteringstrafik,

g. att i beräkningen av den årskostnad för skärgårdstrafiken som berättigar
till statligt bidrag skall ingå kapitaltjänstkostnader för båtar och
bryggor, om inte bidrag till dessa utgått i annan ordning,

h. att den i propositionen föreslagna rabatteringen av avgifterna för
skogsvårdsstyrelsens förrättningar skall gälla även lantbruksnämndens
förrättningar,

2. att riksdagen hos regeringen begär

a. att berörda länsstyrelser får i uppdrag att i samråd med kommunerna
fastlägga omfattningen av skärgårdsområde i vad avser öar med
landförbindelse samt det kustnära fastlandet enligt yrkande 1 a.,

b. att skogsvårdsstyrelsema får i uppdrag att årligen redovisa de ekonomiska
konsekvenserna av samrådsförfarandet för skogsbruket i skärgårdarna,

JoU 1975/76: 34

c. skyndsam utredning och förslag angående frågan om särskilt stöd
till fjällfisket i skärgårdarna,

d. skyndsam utredning och förslag angående frågan om möjlighet för
fiskare till avsättning av medel på särskilt konto enligt samma princip
som gäller för skogskonto,

e. att förslag framläggs innebärande att kostnaderna för landskapsvårdande
åtgärder i skärgårdarna helt och hållet täcks med statsmedel,

f. förslag till 1976/77 års riksdag om särskilt fraktstöd för skärgårdarna
på 50 % av kostnaderna,

g. förslag till 1976/77 års riksdag om särskilt skolskjutsbidrag till skärgårdskommunerna
på 90 % av kostnaderna,

h. förslag till 1976/77 års riksdag om särskilda skärgårdskonsulenter
inom företagarföreningarna,

i. att jordförvärvsutredningen får i uppdrag att utreda i motionen
framförda krav beträffande förvärvsfrågor m. m.,

j. förslag angående statligt övertagande av enskilda färjeleder i skärgårdarna,

1975/76:1672 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till inriktning
och utformning av en industriell utveckling i skärgården i statlig regi,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning av kustfraktens
och småtonnagets förhållanden,

3. att riksdagen begär förslag om statliga insatser för att bevara och
utveckla skolväsendet i skärgården,

4. att riksdagen begär förslag om statliga bidrag för förbättring av
hälso- och sjukvården för skärgårdsbefolkningen så att denna bereds
samma service som andra medborgare,

5. att riksdagen anvisar ett särskilt bidrag till driftsstöd för butiker
och varubåtar i skärgården med förslagsvis 1 milj. kr.,

6. att riksdagen begär förslag om ett statligt projektstöd, för att reducera
höga kostnader för va-anläggningar i samband med den bofasta
skärgårdsbefolkningens flyttningar,

1975/76:1695 av herr Lindahl i Hamburgsund m. fl. (fp), vari föreslås 1.

att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till kreditstöd
för investeringar i skärgårdstrafik,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till transportstöd
i skärgårdarna,

1975/76:1714 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c, m, fp), vari hemställs
att riksdagen beslutar att extra investeringar i material och övriga
kostnader för drift av skärgårdstrafik på grund av is- och andra klimatförhållanden
skall vara berättigade till statsbidrag,

JoU 1975/76: 34

1975/76: 1730 av fru Söder m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen med
anledning av propositionen 1975/76: 88 beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om stöd till s. k. skärgårdsföretag, uthymingsrörelse och marknadsföring
av skärgårdens produkter, det stödberättigade områdets avgränsning och
service samt skärgårdens planering,

2. att medge att för budgetåret 1975/76 statlig kreditgaranti för lån
till skärgårdsföretag beviljas med sammanlagt högst 4 000 000 kr.,

3. att till Stöd till skärgårdsföretag på tilläggsbudget II till statsbudgeten
för budgetåret 1975/76 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 4 000 000 kr.,

4. att hos regeringen begära förslag om tillsättande av skärgårdskonsulenter
vid lantbruksnämnderna, främst i de län som berörs av de
största skärgårdsområdena och med de uppgifter som anges i motionen,

5. att hos regeringen begära sådan ändring av vägtrafikskatteförordningen
(1973: 601) att generellt undantag från fordonsskatt medges för
traktor och motorredskap som endast används på öar utan fast landförbindelse
eller allmän väg,

6. att hos regeringen begära förslag om särskilt stöd till fraktfärjor i
skärgårdstrafik i enlighet med vad som anförs i motionen,

7. att i övrigt godkänna vad regeringen hemställt,

1975/76: 1735 av herr Wictorsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
vid behandlingen av proposition 1975/76: 88 beslutar

1. att bemyndiga regeringen att besluta om undantag för avgränsningen
av skärgårdsområdena när särskilda skäl föreligger,

2. att ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om återkommande
stöd till skärgårdsföretag,

3. att hos regeringen begära utredning av möjligheterna till stödsystem
för jordbruket i skärgårdsområdena med utgångspunkt i det nuvarande
s. k. Norrlandsstödet,

4. att hos regeringen begära utredning om de juridiska möjligheterna
att garantera fortsatt uthyrning av uthyrningsstugor i enskild eller kooperativ
regi och i anslutning härtill möjligheterna till statsbidragsgivning
även till dessa kategorier,

5. att ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
kommunala insatser för inackordering av elever från skärgårdsområdena
på gymnasieorter,

dels den fristående motionen

1975/76: 1654 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl. (c) vari hemställs
att riksdagen beslutar att hos regeringen begära utredning och förslag
om särskilda stödformer för investeringar i uthyrningsstugor i anslutning
till befintliga lantbruksföretag i enlighet med vad som anförts i motionen.

JoU 1975/76: 34

Utskottet har inhämtat yttranden över propositionen 1975/76: 88 och
de med anledning av denna väckta motionerna från skatteutskottet, socialutskottet,
utbildningsutskottet, trafikutskottet, näringsutskottet, inrikesutskottet
och civilutskottet. Dessa yttranden återfinns i slutet av
detta betänkande.

Utskottet har överlämnat motionen 1975/76:1645 av herr Bohman
m. fl. (m), i vad avser yrkandet 7, till civilutskottet för beredning.

Utskottet

I propositionen 1975/76: 88 erinras om att skärgården sedan långt
tillbaka har varit bosättningsplats för en befolkning, vars levnadsbetingelser
varit beroende av havet som näringskälla och kommunikationsled.
Det efter hand utvecklade skärgårdssamhället var i hög grad
beroende av naturahushållning. Fiske, jordbruk, jakt och i viss mån
skogsbruk utgjorde grundförutsättningarna för bärgningen. Förutsättningarna
för skärgårdssamhället att leva vidare i sin gamla form har
väsentligen ändrats.

Skärgårdarna har kommit att utnyttjas som rekreationsområden för
tätorternas befolkning. Detta gäller rekreation i form av såväl fritidsboende
som rörligt friluftsliv. Förutsättningarna för rekreation är också
sällsynt goda i skärgårdarna, bl. a. genom dessas omväxlande naturmiljöer.
Härtill kommer också de intressanta kultur- och bebyggelsemiljöer
som växt fram. Skärgårdarnas betydelse i dessa hänseenden är stor.
Genom kommunikationernas utveckling och det ökade fritidsbåtsägandet
har också skärgårdarnas tillgänglighet blivit större.

För att skärgårdarnas från såväl kultur- och natursynpunkt som från
rekreationssynpunkt värdefulla områden skall kunna tillgodogöras är
det angeläget att det finns en bofast skärgårdsbefolkning. Eftersom förutsättningarna
för de traditionella näringarna jordbruk, fiske och skogsbruk
har ändrats, har sysselsättningen inom dessa näringar minskat
kraftigt. Samtidigt har andra verksamheter inte etablerats i skärgårdarna
i någon större utsträckning. Härigenom har befolkningen minskat.

Vid Sveriges kuster finns f. n. bofast befolkning på drygt 300 öar
utan fast landförbindelse. Dessa öar har en bofast befolkning på sammanlagt
omkring 24 000 personer. De största skärgårdsområdena finns
inom Göteborgs och Bohus län samt inom Stockholms, östergötlands,
Kalmar och Blekinge län. Därutöver finns enstaka öar med bofast befolkning
efter Norrlandskusten samt i Öresund, Mälaren, Hjälmaren,
Vänern och Vättern.

Den bofasta befolkningen i skärgårdarna har successivt minskat under
en lång följd av år. På de öar som har varit mest glesbefolkade
har också minskningen varit kraftig. Men det finns också exempel på
öar som haft en förhållandevis stabil befolkningsmängd. Generellt kan

JoU 1975/76: 34

sägas att de mest tätbefolkade öarna har klarat sig bäst. De befolkningsprognoser
som finns för skärgårdsområdena visar emellertid för flertalet
områden på en fortsatt minskning under resten av 1970-talet.

Föredragande departementschefen framhåller att det hittills främst
är insatser av skärgårdskommunerna och vissa landstingskommuner som
har varit direkt inriktade på skärgårdsområdena. Även statliga insatser
t. ex. på kommunikationsområdet har kommit att betyda mycket. Även
fortsättningsvis måste skärgårdarnas utveckling vara en uppgift för berörda
kommuner och landstingskommuner. Enligt föredragandens mening
är det emellertid motiverat att staten gör en ökad insats i skärgårdarna.
Skärgårdarna är sinsemellan ganska olika till sin karaktär
och i fråga om förutsättningar för sysselsättning m. m. Flera gemensamma
problem finns dock, t. ex. kommunikationerna. Principiellt bör
det statliga stödet enligt föredragandens mening främst inriktas på åtgärder
som kan komma alla skärgårdar till del.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till de allmänna synpunkter som
föredragande departementschefen sålunda anfört.

För att en bofast befolkning skall kunna finnas i skärgården fordras
enligt propositionen tre grundläggande ting, nämligen utkomstmöjligheter,
kommunikationer och service. De förslag som framläggs skall
enligt föredraganden ses mot denna bakgrund.

Enligt propositionen avses i förevarande sammanhang med skärgård
ö eller öar som har fast bosatt befolkning men saknar fast landförbindelse.
Således inkluderas också friliggande öar, dock inte Gotlands län.
Som i det följande kommer att närmare utvecklas anses ett i propositionen
förordat statligt trafikbidrag böra utgå endast för trafik till och
från öar som har bofast befolkning men som saknar fast landförbindelse
eller allmän färjeled.

I propositionen framhålls att en påfallande skillnad i fråga om arbetsförhållanden
och företagsamhet mellan skärgårdarna och fastlandet
är att de yrkesverksamma skärgårdsboma ofta har mer än en sysselsättning.
Av flera skäl har de specialiserade och konkurrenskraftiga
företag inom industri och servicenäringar samt jordbruk, skogsbruk och
fiske som utvecklats på fastlandet inte vuxit fram i skärgårdarna. I stället
har skärgårdsboma i stor utsträckning fått ägna sig åt flera näringsgrenar
för att kunna bo kvar.

Enligt föredraganden måste sysselsättningen i skärgårdarna även
framdeles i viss utsträckning baseras på mindre företag med en eller
flera verksamheter. Sådana företag kan benämnas skärgård sföretag.
Som exempel på verksamheter som kan ingå i skärgårdsföretag
nämns jordbruk, trädgårdsodling, skogsbruk, fiske, stuguthyrning,
varvsrörelse, tillsynsuppgifter och andra servicearbeten eller näringar.
De begränsningar i möjligheterna till rationell verksamhet som
i vissa fall karakteriserar dessa företag gör att sysselsättningen i skär -

JoU 1975/76: 34

gårdarna inte endast kan bygga på dem. Företag med en allmänt sett
mera rationell och konkurrenskraftig produktionsstruktur måste också
finnas, om förutsättningar skall skapas för en rimlig stabilitet i utbudet
av arbetstillfällen. Även de sistnämnda företagen bör innefattas i begreppet
skärgårdsföretag.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att sysselsättningen i skärgårdarna
även framdeles i viss utsträckning måste baseras på mindre
företag med en eller flera verksamheter. I likhet med föredraganden
finner utskottet det mot bakgrund av vad tidigare redovisats nödvändigt
för skärgårdarnas utveckling att tillkomsten och utvecklingen av
företag i skärgården ges förstärkt stöd. Som sägs i propositionen får
detta naturligtvis inte ske till priset av en näringsstruktur som inte kan
erbjuda goda arbetsmiljöer eller trygg sysselsättning. Det gäller således
att stimulera utvecklingen av företag och näringsfång som lämpar
sig för skärgårdarna. Stödet bör avse en eller flera verksamhetsgrenar
och inriktas på att få till stånd sådana enheter som kan ge tillfredsställande
utkomst. Utskottet tillstyrker i enlighet med det sagda regeringens
förslag att ett särskilt finansieringsstöd till skärgårdsföretag inrättas
som ett komplement till de stödformer som redan finns.

Innan utskottet går in på de närmare detaljerna i regeringens förslag
om åtgärder inom skärgårdsområdena vill utskottet beröra definitionen
av begreppet skärgård. Som nyss nämnts begränsas i propositionen
1975/76: 88 de olika insatserna till att omfatta ö eller öar som har fast
bosatt befolkning men som saknar fast landförbindelse, dock med undantag
för Gotlands län. Mot denna definition av området för stödinsatser
har riktats kritik i flera motioner. Motionärerna vill bl. a. att
även vissa öar med fast landförbindelse och delar av fastlandet som ligger
i nära anslutning till öar och som har liknande problem med den
ekonomiska utvecklingen skall inkluderas i det stödberättigade området.

Av de övriga utskott som beretts tillfälle att yttra sig över propositionen
har trafikutskottet (TU 1975/76: 2 y) vid sin prövning av nu berörda
frågor om avgränsningen av skärgårdsområdet funnit sig i vad avser
trafiksektorn kunna godta departementschefens förslag.

När det gäller boende-, plan- och markfrågor finns enligt civilutskottets
(CU 1975/76: 2 y) mening knappast behov av en definition av förordad
typ. Det ligger i sakens natur att vid översiktliga bedömningar
i plansammanhang bedömningsområdet får avgränsas från fall till fall
och att därvid de naturliga sambanden ofta leder till att som en enhet
behandlas ett kust -eller strandområde som innefattar såväl en fastlandsdel
som öar eller skärgårdar i traditionell mening. I dessa sammanhang
finns inte heller anledning att avgränsa öar utan fast befolkning.
Exploaterings- respektive skyddsintressena får här vägas i ett framåtsyftande
tidsperspektiv. Också inom andra planeringssektorer är motsvarande
bedömningar tillämpliga. I den mån en konkret begränsning

JoU 1975/76: 34

behövs för att ange tillämpningsområdet för vissa stödformer m. m. kan
däremot en mer preciserad definition få praktisk betydelse. Civilutskottet
har inte ansett sig böra anföra synpunkter i denna senare fråga.

Inrikesutskottet (InU 1975/76: 2 y) anser beträffande det regionalpolitiska
stödet att det knappast finns behov av att absolut avgränsa ett särskilt
stödberättigat skärgårdsområde. Regionalpolitisk! stöd utgår efter individuell
prövning av olika projekt. Beträffande skärgårdsområdena kan
problemen generellt sett antas vara större på öar utan fast landförbindelse,
och det ter sig därför naturligt att primärt inrikta åtgärder på sådana
områden. Detta utesluter emellertid inte att stöd även bör kunna ges
till företag som är belägna på vissa öar med fast landförbindelse och
i sådana kustnära fastlandsområden som ovan nämnts, under förutsättning
att det föreligger samma skäl för regionalpolitisk! stöd som för
öar utan fast landförbindelse. En sådan ordning står i överensstämmelse
med gällande regler. Även sysselsättningsstöd bör i de aktuella fallen
kunna komma i fråga på samma villkor som gäller för sysselsättningsstöd
till företag strax utanför gränsen till det inre stödområdet.

Motsvarande resonemang i fråga om den geografiska gränsdragningen
för stöd kan enligt inrikesutskottets mening föras beträffande det nya
stöd till skärgårdsföretag på öar utan fast landförbindelse som föreslås
i propositionen. Enligt utskottets mening bör alltså inte företag vara
uteslutna från stöd, om de är belägna på öar med fast landförbindelse
eller på fastlandet i anslutning till skärgårdsområde. Med häsyn till de
medel som står till förfogande och till vad nyss sagts om att stöd i första
hand bör avse öar utan fast landförbindelse kan det vara berättigat med
en viss återhållsamhet när det gäller stöd till företag på öar med fast
landförbindelse eller på fastlandet. Åtminstone i inledningsskedet bör
stöd till företag som ej ligger på öar utan fast landförbindelse prövas av
regeringen.

Jordbruksutskottet vill för sin del erinra om att landets skärgårdar,
som i flera motioner framhålls, företer betydande olikheter när det
gäller förutsättningarna för sysselsättning, näringsliv, turism, kommunikationer
o. d. Även om den i propositionen förordade definitionen i
flertalet fall innebär en ändamålsenlig avgränsning av området för nu
förevarande stödåtgärder finns otvivelaktigt fall där en viss flexibilitet
i gränsdragningen framstår som motiverad. Som inrikesutskottet anför
bör det inte vara uteslutet att stöd ges även till företag som är belägna
på öar med fast landförbindelse och i vissa kustnära delar av fastlandet.
Jordbruksutskottet ansluter sig sålunda till inrikesutskottets bedömning,
när det gäller stödområdets avgränsning. Även om stöd i första
hand bör avse öar utan fast landförbindelse kan det dock vara berättigat
med visst stöd även till företag utanför dessa öar. Jordbruksutskottet
delar uppfattningen att regeringen, åtminstone i inledningsskedet bör
pröva stöd till företag som ej ligger på öar utan fast landförbindelse.

JoU 1975/76: 34

En självklar förutsättning för att stöd härvidlag skall medges är att problemen
i förekommande fall är av motsvarande karaktär och omfattning
som när det gäller skärgårdsföretag på öar utan fast landförbindelse.
Det bör vara möjligt för länsstyrelserna i berörda län att närmare
precisera sådana kustnära områden som här kan komma i fråga.

Därest riksdagen bifaller vad utskottet här förordat torde de synpunkter
som på förevarande punkt framförts i motionerna 1628, 1645,
yrkandet 1, 1648, 1651, yrkandena 1 a och 2 a, 1730, yrkandet 1, och
1735, yrkandet 1, i väsentlig grad bli tillgodosedda.

Det särskilda finansieringsstödet till skärgårdsföretag bör
enligt propositionen kunna lämnas till investeringar i byggnader och
anläggningar samt för anskaffning av maskiner och andra inventarier.
Stödet bör även kunna utgå till investeringar i objekt som är avsedda
att användas gemensamt av flera företag. Stödet bör inte avse förvärv
av mark eller annan fast egendom.

Utskottet finner ingen anledning till erinran mot den sålunda förordade
avgränsningen av stödgivningen. I motionen 1645, yrkandet 2,
framlagt förslag att stöd till skärgårdsföretag även skall kunna utgå för
anskaffning av mark och annan fast egendom anser sig utskottet således
inte böra biträda.

Ej heller finner sig utskottet kunna tillstyrka vad i motionen 1672,
yrkandet 6, förordats om särskilt projektstöd till vatten- och avloppsanläggningar
i samband med vissa flyttningar inom skärgårdsområdena
och vad i samma motion, yrkande 1, föreslagits beträffande en industriell
utveckling i statlig regi.

Stödet bör i första hand utgå till företag vars verksamhet är lokaliserad
till öar som saknar fast landförbindelse men bör också, i överensstämmelse
med vad utskottet i det föregående förordat, i vissa fall
kunna efter regeringens prövning utgå till företag vars verksamhet är
lokaliserad till andra öar eller kustnära områden med motsvarande förhållanden.

Enligt föredraganden bör stödet såvitt möjligt inriktas mot specialiserade
företag med förmåga att bestå på sikt. Förutsättningarna för
företag i skärgårdarna är emellertid sådana att man ofta får räkna med
att verksamheten bedrivs på flera olika driftgrenar. I propositionen anförs
att ett villkor för stöd bör vara att en plan över företagets drift
företes. Stöd bör endast lämnas om planen utvisar att företaget ensamt
eller tillsammans med annan bestående förtjänstmöjlighet i skärgården
ger dem som verkar i företaget en tillfredsställande utkomst.

Ett annat villkor för att komma i åtnjutande av stödet till skärgårdsföretag
bör vara att annat statligt stöd för samma ändamål inte utgår.
I fråga om stöd till investeringar i jordbruksdelen i ett företag bör
gälla att stödet inte får motverka jordbrukets rationalisering.

Utskottet vill framhålla att det föreslagna stödet till skärgårdsföretag
konstruerats så, att stödet — även om det såvitt möjligt bör inriktas

JoU 1975/76: 34

mot specialiserade företag med förmåga att bestå på sikt — också skall
kunna utgå till företag som bedriver sin verksamhet på olika driftsgrenar,
där t. ex. jordbruk kan ingå som en beståndsdel. Bl. a. mot bakgrund
härav bör enligt utskottets mening propositionen inte tolkas så, att
hinder skulle föreligga att i nu förevarande fall anlägga samma synsätt
på jordbrukets rationaliseringsstöd som när det gäller exempelvis det år

1971 införda investeringsstödet till vissa jordbruk i norra Sverige. Något
särskilt påpekande härom från riksdagens sida, såsom yrkas i motionen
1651, yrkandet 1 c, synes därför inte erforderligt.

Med anledning av det i motionen 1735, yrkandet 3, framförda önskemålet
om en utredning av möjligheten till stödsystem för jordbruket i
skärgårdsområdena med utgångspunkt i det nuvarande prisstödet till
jordbruket i norra Sverige, vill utskottet erinra om att en sådan utredning
faller inom ramen för den prövning av behovet av ett regionalpolitisk!
jordbruksstöd, som i överensstämmelse med riksdagsuttalanden
år 1972 äger rum inom 1972 års jordbruksutredning. Som anges
i årets kommittéberättelse beräknas jordbruksutredningen slutföra sitt
uppdrag instundande höst. Motionsyrkandet synes mot bakgrund av
det anförda inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stödet till skärgårdsföretag bör enligt regeringens förslag kunna utgå
såväl i form av statlig kreditgaranti för lån som statsbidrag i form av
avskrivningslån.

Kreditgaranti föreslås utgå till sådana investeringar i skärgårdsföretag
som behövs för att de i företaget ingående verksamheterna skall kunna
bedrivas ändamålsenligt. Lånegaranti bör enligt propositionen kunna
lämnas intill ett belopp som motsvarar den godkända kostnaden för
investeringsobj ektet.

Statsbidrag i form av avskrivningslån skall enligt förslaget kunna utgå
med högst 50 % av godkänd kostnad för investeringar i byggnader,
anläggningar och maskiner. Bidrag bör emellertid, sägs det i propositionen,
inte kunna utgå till investeringar i sådana objekt som lätt kan
likvideras. När det gäller byggnader bör, anförs det, bidrag t. ex. ej
utgå till uthyrningsstugor.

Mot den sistnämnda inskränkningen riktas invändningar i flera motioner.
I motionen 186, yrkandet 4, begärs att avskrivningslån skall på
i motionen angivna villkor kunna utgå även för uppförande av uthyrningsstugor.
Fullt tillfredsställande garantier mot försäljning av stugor
kan uppnås genom reglering i exploateringsavtal, plan- eller naturreservatsbestämmelser,
lånevillkor m. m., säger motionären, och även villkoret
att stugor till vilka avskrivningslån utgår skall korttidsuthyras kan
tillgodoses. Även i motionen 1645, yrkandet 2 i viss del, förordas att
skärgårdsstödet skall kunna utgå till investeringar i uthyrningsstugor.
I motionen 1651, yrkandet 1 b, föreslås att finansieringsstödet skall
omfatta även uppförande av uthyrningsstugor till ett antal av högst
tre per fastighet under förutsättning att avtal har träffats om att stugor

JoU 1975/76: 34

och markområde inte får försäljas. Enligt motionen 1730, yrkandet 1
i viss del, bör stöd kunna ges till stugor som ägs av kommun, landsting
eller ideell stiftelse, om garantier kan skapas mot en framtida avstyckning.
I motionen 1735, yrkandet 4, föreslås en utredning om de juridiska
möjligheterna att garantera fortsatt uthyrning av uthymingsstugor
i enskild eller kooperativ regi och i anslutning härtill av möjligheterna
till statsbidragsgivning även till dessa kategorier.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande (NU 1975/76: 1 y) på denna
punkt att stuguthyrning enligt utskottets mening är en betydelsefull
verksamhet både med hänsyn till försörjningsmöjligheterna i skärgårdsområdena
som med hänsyn till turismens intressen. Uppförande av uthyrningsstugor
kan underlättas genom att statlig kreditgaranti ställs till
förfogande. I likhet med motionärerna finner näringsutskottet det emellertid
önskvärt att sådan verksamhet inte helt undantas från möjlighet
till finansieringsstöd även genom statsbidrag i form av avskrivningslån.
Det måste i så fall uppställas villkor som skapar klara garantier för att
uthyrningsverksamheten blir bestående och att det uteslutande blir fråga
om korttidsuthyrning.

Jordbruksutskottet delar näringsutskottets uppfattning att stuguthyrning
är en betydelsefull verksamhet både med hänsyn till försörjningsmöjligheterna
i skärgårdarna och med hänsyn till turismens intressen.
Som nämnts innebär propositionen att kreditgarantier kan lämnas som
stöd till uppförande av uthymingsstugor. Beräknad inkomst av stuguthyrning
får också inräknas i kalkylen i den plan över företagets drift
som skall företes som underlag för beslut om stöd i förevarande fall.

Som näringsutskottet anför framstår det som önskvärt att nu ifrågavarande
verksamhet inte helt undantas från möjlighet till finansieringsstöd
även genom statsbidrag i form av avskrivningslån. Utskottet vill
dock kraftigt understryka näringsutskottets uttalande att det i så fall
först måste skapas klara garantier för att uthyrningsverksamheten blir
bestående och att det uteslutande blir fråga om korttidsuthyrning. Det
förtjänar i sammanhanget nämnas att kombinationen jordbruk—uthyrningsverksamhet
även berörts i motioner som tidigare överlämnats till

1972 års jordbruksutredning för beaktande inom ramen för dess prövning
av stödet till jordbrukets rationalisering och förutsättningarna för
ett regionalt jordbruksstöd.

Med hänsyn till vad utskottet nyss förordat och anfört finner utskottet
inte någon särskild åtgärd från riksdagens sida erforderlig med anledning
av i den fristående motionen 1654 gjord hemställan om utredning
och förslag om särskilda stödformer för investeringar i uthyrningsstugor
i anslutning till befintliga lantbruksföretag.

Statsbidrag i form av avskrivningslån bör enligt propositionen maximeras
till 75 000 kr. per skärgårdsföretag. I motionen 1735, yrkandet 2,
föreslås riksdagen uttala att härmed bör avses 75 000 kr. per investeringstillfälle.
Det bör, menar motionärerna, inte vara omöjligt för en

JoU 1975/76: 34

skärgårdsbo att efter viss tid få ytterligare stöd för att utvidga sin rörelse,
om detta leder till ökade sysselsättningsmöjligheter. Uttalande av
motsvarande innebörd görs i motionen 1645, dock utan att åtföljas av
något direkt yrkande.

Näringsutskottet anser att motionärerna här tagit upp en viktig definitionsfråga
och ansluter sig i princip till deras synpunkter. I likhet
med motionärerna förutsätter utskottet att saken blir tillfredsställande
reglerad i de bestämmelser som regeringen utfärdar för bidragsgivningen.

När det gäller det maximala bidragsbeloppet enligt det nya stödet,
75 000 kr. per företag, föreslår inrikesutskottet att en höjning av detta
belopp inte görs beroende av riksdagens godkännande. Det bör ankomma
på regeringen att anpassa maximibeloppet till föreliggande behov
och den ekonomiska utvecklingen. Inrikesutskottet går inte in på alla
detaljer beträffande det nya företagsstödet men vill betona vikten av
samordning med det regionalpolitiska stödet. Den omständigheten att
företag fått stöd till en utbyggnad genom stödet till skärgårdsföretag
bör heller inte utesluta regionalpolitisk! stöd exempelvis i form av avskrivningslån
vid en senare investering.

Jordbruksutskottet ansluter sig till inrikesutskottets bedömning att
det inte bör vara nödvändigt att göra en höjning av det maximala bidragsbeloppet
beroende av riksdagens prövning. Likaså finner utskottet
i likhet med näringsutskottet riktigt att bidragsbeloppen bör avse investeringstillfälle.
Naturligtvis bör, som bl. a. framhålls i motionen 1735,
stöd inte utgå flera gånger till samma skärgårdsföretag, om det inte leder
till ökade sysselsättningsmöjligheter.

De närmare detaljerna beträffande det föreslagna skärgårdsstödet
föranleder i övrigt inte några erinringar från utskottets sida.

Stödet till skärgårdsföretag skall enligt propositionen administreras
av lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. I ärenden som avser investering
i annan näring än jordbruk, skogsbruk, trädgårdsodling och
fiske bör, uttalas det, samråd ske med resp. företagarförening. I principiella
och andra viktigare frågor bör samråd ske med länsstyrelsen. I
motionen 816 yrkas att stödet i stället skall administreras av företagareföreningarna,
som då i ärenden som avser någon av de nyss uppräknade
näringarna skall samråda med resp. lantbruksnämnd. Enligt näringsutskottets
mening talar övervägande skäl för den ordning som föreslås
i propositionen. Utskottet understryker emellertid vikten av att
samrådsförfarande! blir effektivt, något som bl. a. förutsätter att det
inleds på ett tidigt stadium av varje ärendes behandling.

Jordbruksutskottet kan instämma med näringsutskottet och tillstyrker
alltså propositionen i förevarande del och avstyrker motionen 816.

I motionerna 1651, yrkandet 2 h, och 1730, yrkandet 4, framställda
förslag rörande inrättande av särskilda tjänster för skärgårdskonsulenter
vid resp. företagareföreningar och lantbruksnämnder är av det slag

JoU 1975/76: 34

att de bör behandlas i samband med den årliga budgetprövningen. Utskottet
har inte funnit motionsyrkandena ge tillräckligt underlag för
riksdagen att nu ta bestämd ståndpunkt i frågan. Motionsyrkandena
föreslås därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

För innevarande budgetår beräknas i propositionen 1975/76: 88 att
det för kreditgarantier behövs en ram av 2 milj. kr. Behovet av medel
för statsbidrag beräknar föredraganden till samma belopp. På statsbudgeten
under nionde huvudtiteln bör för ändamålet på tilläggsbudget
föras upp ett särskilt förslagsanslag av 2 milj. kr., benämnt Stöd till
skärgårdsföretag. I propositionen 1975/76: 100, bil. 11, punkt B 17,
beräknas motsvarande belopp för kreditgarantiram, bidragsram och anslag
för nästa budgetår.

Utskottet har i det föregående förordat att bidrag under vissa villkor
skall kunna utgå till investering i uthyrningsstugor. Någon särskild anslagsuppräkning
härför torde inte vara behövlig, i varje fall inte i inledningsskedet.
Utskottet är för sin del berett biträda regeringens förslag
i nu berörda avseenden. Motionen 1730, yrkandena 2 och 3, avstyrks
således.

I propositionen påpekas den betydelse skogsbruket har för sysselsättningen
i skärgårdarna. Samtidigt utgör, framhåller föredraganden,
skogen en viktig del av miljön i våra skärgårdar. Det är därför angeläget
att skogsbruket där bedrivs i sådana former att negativa miljöeffekter
undviks eller mildras. Utskottet kan instämma häri.

Som nämns i propositionen har genom ändringar i naturvårdslagen
och skogsvårdslagen som beslöts av 1974 års riksdag (prop. 1974: 166,
JoU 1974: 52, rskr 1974: 405), bestämmelser införts om utvidgat samråd
mellan länsstyrelse/skogsvårdsstyrelse och markägarna före avverkning.
I anslutning till förevarande avsnitt framförs i motionen 1651 ett
yrkande (2 b) om att skogsvårdsstyrelsema bör ges i uppdrag att årligen
redovisa de ekonomiska konsekvenserna av samrådsförfarandet
för skogsbruket i skärgårdarna. Enligt motionärerna är det viktigt att
fastslå att restriktioner för användandet av en skärgårdsfastighets skog
inte får vara mera omfattande än inom annat skogsbruk i landet.

Utskottet vill framhålla om att det åligger 1973 års skogsutredning
att särskilt beakta de möjligheter som finns att inom ramen för skogsvårdslagstiftningen
tillgodose samhällets behov att styra skogsproduktionen.
Utgångspunkten är därvid att skogsmarken skall utnyttjas på
från samhällets synpunkt bästa sätt. Utredningen skall också närmare
belysa de konsekvenser i miljövårdshänseende som nuvarande och en
framtida avverkningspolitik kan komma att leda till. De sakkunniga
skall vidare göra en översyn av formerna för statligt stöd till skogsbruket.
Som framgår av det anförda har den fråga, som i förevarande del
tas upp i motionen 1651, nära samband med skogsutredningens arbete.
Under hänvisning härtill föreslår utskottet att riksdagen lämnar motionen
utan åtgärd, såvitt nu är i fråga.

JoU 1975/76: 34

I sammanhanget bör även uppmärksammas de av riksdagen år 1972
fastställda grunderna för rätt till ersättning med anledning av dispositionsinskränkningar
enligt byggnads- och naturvårdslagstiftningen, som
bl. a. innebär att markinnehavare har rätt till ersättning om sådana inskränkningar
medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras
eller att mark tas i anspråk.

I propositionen anförs att förhållandena för skogsbruket i skärgårdarna
ofta är jämförbara med dem i de nordligaste delarna av landet.
Det anses därför lämpligt att skogsvårdsstyrelsen biträder vid stämplingen.
Avgifterna för stämpling enligt skogsvårdsstyrelsernas taxor föreslås
böra rabatteras i skärgårdarna enligt samma principer som gäller
för övrig rabattering.

Utskottet har för sin del ingen erinran mot propositionen på förevarande
punkt. Däremot anser sig utskottet inte böra biträda det i
motionen 1651, yrkande 1 h, framförda förslaget om en analog rabattering
av avgifterna för lantbruksnämndernas förrättningar. Det bör
framhållas att propositionens förslag till rabattering syftar till att åstadkomma
en ökad likformighet i stödhänseende med andra jämförbara
områden. Motionärernas förslag innebär motsatsen. F. ö. faller sistnämnda
fråga inom ramen för den prövning av förutsättningarna för ett regionalt
jordbruksstöd som 1972 års jordbruksutredning fått sig anförtrodd.

Det särskilda stöd till skärgårdsföretag som utskottet i det tidigare
förordat bör kunna utgå till fiskeföretag i den mån annat statligt stöd
inte kan utgå för samma åtgärd. Som exempel på objekt som kan stödjas
vid sådana företag nämns i propositionen rökugnar, bryggor och
sjöbodar. Utskottet delar dock den i propositionen uttalade uppfattningen
att stöd till fisket i skärgårdarna i första hand bör lämnas
inom ramen för det statliga stödet till fisket. Som erinras om i propositionen
har den nyligen tillsatta fiskerikommittén att utreda fiskets
kort- och långsiktiga problem. Riksdagen har redan haft tillfälle att vid
behandlingen av propositionen 1975/76: 101 om tilläggsbudget II till
statsbudgeten för innevarande budgetår pröva vissa på kommitténs överväganden
grundade förslag om särskilda stödåtgärder för fisket i syfte
att lösa akuta problem inom näringen. Enligt utskottets uppfattning
förefaller det lämpligt att riksdagen hos regeringen begär att motionen
1651, i vad den avser önskemål om utredning och förslag om särskilt
stöd till fjällfisket i skärgårdarna, överlämnas till fiskerikommittén för
övervägande (yrkande 2 c).

I motionen 1651 yrkas under 2 d skyndsam utredning och förslag angående
frågan om möjlighet för fiskare till avsättning av medel på särskilt
konto enligt samma principer som gäller för skogskonto.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU 1975/76: 3 y) att utskottet
varje år har behandlat motionsyrkanden som syftar till resultatutjäm -

JoU 1975/76: 34

ning vid beskattningen. Vid 1975 års riksmöte avslogs på utskottets
hemställan flera motioner om bl. a. sådan utjämning genom kontoavsättningar.
Härvid hänvisade utskottet (SkU 1975: 15) till att företagsskatteberedningen
(Fi 1970: 77), som enligt sina direktiv bl. a. bör kunna
överväga att i utjämnande syfte åstadkomma temporära insättningar
av vinstmedel på spärrkonto, f. n. omprövar hela det frågekomplex som
hänger samman med skattereglerna för resultatutjämning.

Skatteutskottet anser att också frågan om fiskares skattefria kontoavsättningar
— en fråga som för övrigt inte kan ses som en renodlad
skärgårdsfråga — bör lösas i sitt större sammanhang. Då frågan om
resultatutjämning är föremål för en allsidig utredning finner utskottet
inte skäl att tillstyrka det här behandlade yrkandet i motionen 1651.

Jordbruksutskottet avstyrker i enlighet med skatteutskottets förslag
motionen 1651, yrkande 2 d.

I propositionen erinras om den försöksverksamhet med landskapsvårdande
åtgärder inom odlingslandskapet som pågår
och till vilken kommun eller av kommun bildad stiftelse kan erhålla
statsbidrag. Något förslag till åtgärder läggs inte fram i nu förevarande
sammanhang. Föredraganden anmäler dock sin avsikt att återkomma
till frågan om fortsatt verksamhet med landskapsvårdande åtgärder i
budgetpropositionen.

Budgetpropositionen har för utskottets del behandlats i betänkandet
JoU 1975/76: 33. Utskottet har där under punkten 62 (Vård av naturreservat
m. m.) tillstyrkt ett av regeringen framlagt förslag att statligt
stöd också i fortsättningen bör utgå till landskapsvårdande åtgärder
inom odlingslandskapet. I enlighet med förslag av naturvårdsverket bör
bidrag i princip endast utgå när det gäller områden som avsatts som naturreservat
eller naturvårdsområde. I vissa fall är det emellertid angeläget
att en pågående verksamhet inte avbryts eller att åtgärder vidtas innan
igenväxning hunnit ske. Samtidigt kan det av olika skäl dröja innan
ett område formellt hunnit avsättas som naturreservat eller naturvårdsområde.
I sådana fall bör bidrag undantagsvis kunna ges till projekt inom
områden där förordnande enligt naturvårdslagen ännu inte meddelats
men där sådant förordnande avses komma till stånd.

Det statliga stödet till landskapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet
bör utgå inom ramen för de medel som står till förfogande för
vård av naturreservat m.m. Behovet av sådana åtgärder kommer därigenom
att kunna avvägas mot behovet av andra skötselåtgärder inom
avsatta naturvårdsobjekt. Bidrag till landskapsvårdsåtgärder bör utgå
med högst 50 % av kostnaderna.

I propositionen 1975/76: 100 understryks det angelägna i att en samordning
sker mellan de särskilda insatser som görs såsom landskapsvårdande
åtgärder inom odlingslandskapet och den landskapsvård som utförs
i form av beredskapsarbeten.

JoU 1975/76: 34

I motionen 1645, yrkande 8, föreslås riksdagen besluta att särskilt
stöd skall lämnas åt jordbrukare för bevarande av naturmiljön. Motionärerna
framhåller att bevarandet av landskapsmiljön i skärgårdarna är
en fråga av största vikt. Även i motionen 1651, yrkande 2 e, berörs behovet
av landskapsvårdande åtgärder i skärgårdarna. Enligt motionen
bör sådana åtgärder stimuleras av myndigheterna. Restaureringen av
förbuskade åkrar m. m. bör bedrivas med skyndsamhet och i sin helhet
bestridas med statsmedel. Hithörande problem tas upp också i motionen
1730, yrkande 1 i viss del, enligt vilket till skärgårdsföretag förutom
investeringsstöd bör utgå stöd till driften av sådana företag som gör särskilda
insatser för naturvården.

Utskottet har som framgår av det föregående tillstyrkt regeringens
förslag att statligt bidrag till landskapsvårdande åtgärder i odlingsbygd
även i fortsättningen skall utgå med högst 50 % av kostnaderna. Någon
anledning att frångå denna fördelningsprincip när det gäller skärgårdarna
finner utskottet inte föreligga, varför utskottet avstyrker det förslag
härom, som framlagts i motionen 1651, yrkandet 2 e. Som framhålls i
nu berörda motioner är uppehållandet av ett öppet landskap i skärgården
en fråga av stor betydelse, såväl för den fasta ortsbefolkningen som för
den som söker sig till skogarna för rekreation och friluftsliv. Utskottet
vill därför i förevarande sammanhang understryka vikten av att skärgårdslandskapet
ägnas särskild uppmärksamhet, när det gäller utformningen
av den fortsatta verksamheten på landskapsvårdens område. Någon
annan åtgärd från riksdagens sida än att riksdagen ger regeringen
till känna vad utskottet anfört med anledning av förevarande delar av
motionerna 1645, 1651 och 1730 anser utskottet emellertid inte behövlig Vad

i propositionen anförs om skärgårdslandskapets stora betydelse
för rekreationslivet kan utskottet ansluta sig till. Rekreationspolitiska
synpunkter bör sålunda, som föredraganden framhåller, vara
vägledande för insatser i skärgårdsområdena. I likhet med föredraganden
vill utskottet i detta sammanhang betona vikten av att rekreationspolitiska
åtgärder vidtas i skärgårdarna inom ramen för av statsmakterna
beslutade stödformer. Utskottet avser här såväl anläggningsstödet
till idrotten som arbetsmarknadsmedel. Härigenom kan utkomstmöjligheterna
för skärgårdsbefolkningen också förbättras.

Utskottet övergår härefter till att behandla trafiksektorn och
får efter trafikutskottets hörande anföra följande.

Riksdagen 1975176. 16 sami. Nr 34

JoU 1975/76: 34

det till busstrafiken inte omfattar de speciella förhållanden som råder
i skärgårdarna genom att båttrafiken faller utanför bidragssystemet. Det
borde kunna övervägas att införa stöd till denna enligt principer liknande
dem som gäller för busstrafiken. Riksdagen begärde därför hos
Kungl. Maj:t utredning och förslag i dessa frågor (TU 1974: 9, rskr
1974: lil).

Det kan, enligt vad föredragande departementschefen nu anför, finnas
skäl som talar för att staten lämnar ekonomiskt stöd till båttrafiken
i skärgårdarna i större utsträckning än vad som hittills varit fallet. Som
utgångspunkt för utformningen av ett sådant vidgat stöd anses förut
nämnda bidragssystem avseende lokal landsbygdstrafik kunna tjäna.

Ett grundkrav i vad gäller stöd till båttrafiken i skärgårdarna anses böra
vara att trafiken — liksom i vad gäller den lokala landsbygdstrafiken
— grundas på en genomtänkt planering och ingår i en av kommunen
antagen lokal trafikförsörjningsplan. Trafiken skall till sin huvudsakliga
inriktning tillgodose den bofasta öbefolkningens behov. Mot denna
bakgrund bör bidrag kunna utgå till sådana båtleder (linjer), på vilka
trafik bedrivs regelbundet under hela året (hela seglationsperioden) och
på vilka trafikuppläggningen anpassats till öbefolkningens behov. I likhet
med trafikutskottet ansluter sig jordbruksutskottet till departementschefens
uppfattning i dessa delar.

Som tidigare redovisats har trafikutskottet vid sin prövning av frågan
om avgränsningen av skärgårdsområdet funnit sig i vad avser trafiksektorn
kunna godta departementschefens förslag. Från de synpunkter trafikutskottet
har att företräda anses motionerna 1628, 1645, 1648 och
1735 i berörda delar sålunda inte böra föranleda någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

Detsamma gäller yrkandet i motionen 501 att det statliga stödet till
båttrafik skall utgå även till ö-områden som saknar bofast befolkning
under förutsättning att trafiken är intagen i den lokala trafikförsörjningsplanen.
Utskottet utgår nämligen från att under nämnda förutsättning
stöd — om ock i begränsad omfattning — skall kunna utgå jämväl
för trafik som utsträcks att omfatta enstaka områden utan bofast befolkning.
Jordbruksutskottet ansluter sig till trafikutskottets bedömning.

Det statliga båttrafikbidraget föreslås utgå med 35 % av årskostnaderna,
beräknade på det sätt som i propositionen närmare anges.
Detta innebär i princip att kostnaderna för vad som kan betecknas som
en rimlig trafikinsats för den bofasta öbefolkningen i de flesta fall kommer
att delas lika mellan trafikanterna, staten och primärkommun/landstingskommun.
Därmed kan man enligt departementschefen säga att bidraget
i stort har byggts upp på liknande sätt som bidraget till lokal
landsbygdstrafik, där enligt huvudregeln — efter avdrag av vad som
täcks genom trafikintäkter — återstående underskott med lika delar faller
på stat och kommun.

JoU 1975/76:34

Bidrag med samma procentsats föreslås utgå till sådan kompletterande
trafik som efter förhandsbeställning utförs till och från öar som
saknar reguljär båttrafik.

Med anledning härav yrkas i motionen 1651 att statligt stöd om
35 % skall utgå till hela den i kommunal trafikförsörjningsplan upptagna
trafiken, att stödet skall utgå med 50 % av kostnaderna om
trafiken utförs som kompletteringstrafik och att i beräkningen av årskostnaden
för bidragsberättigad trafik skall ingå kapitaltjänstkostnader
för båtar och bryggor om inte bidrag till dessa utgått i annan ordning.

Trafikutskottet erinrar för sin del om att stödet enligt de föreslagna
bidragsreglerna skall utgå till den trafik som svarar mot fyra dagliga
dubbelturer, medan i fråga om bussbidraget stöd utgår endast till två
dubbelturer per dag. Med beaktande bl. a. av den avsevärt större täckningsgrad
i fråga om trafikens omfattning som härigenom uppnås och
då utskottet ser det nu införda stödet för det kommande året närmast
som en försöksverksamhet har utskottet funnit sig nu kunna godta departementschefens
förslag även i dessa delar. Inte minst beträffande
kompletteringstrafiken vill utskottet f. ö. erinra om den möjlighet till
höjt bidrag som föreslås om synnerliga skäl därtill föreligger.

Vad beträffar motionärernas yrkande rörande kapitaltjänstkostnader
för båtar framhåller trafikutskottet att sådana kostnader förutsatts ingå i
det bidragsberättigade kostnadsunderlaget. Bryggor i anslutning till väg
räknas i regel som väganordning och byggs och underhålls följaktligen
i samma ordning som vägen. Möjlighet torde f. ö. i viss utsträckning
föreligga att i andra fall få arbeten av här ifrågavarande slag utförda
med anlitande av medel för sysselsättningsskapande åtgärder.

Under hänvisning till av trafikutskottet redovisade förhållanden avstyrker
jordbruksutskottet motionen 1651 i nu berörda delar.

I motionen 1714 begärs ett uttalande från riksdagens sida att extra
investeringar i material och övriga kostnader för drift av skärgårdstrafik
på grund av is- och andra klimatförhållanden skall vara berättigade
till statsbidrag och även innefattas i de synnerliga skäl som motiverar
extra bidrag. Då trafikutskottet utgår från att i överensstämmelse
med bidragsbestämmelsernas innebörd så skall vara fallet, anser utskottet
någon särskild åtgärd härför från riksdagens sida ej erforderlig.

Av bl. a. samma skäl finner trafikutskottet anledning ej heller föreligga
att riksdagen, såsom i motionen 1645 yrkas, hos regeringen begär
att frågan om särskilt anskaffningslån för mindre isbrytartonnage och
båtar för kompletterande skärgårdstrafik skall utredas.

Jordbruksutskottet delar trafikutskottets uppfattning och anser att
motionen 1645 i förevarande del och motionen 1714 bör kunna anses
besvarade med en hänvisning till vad i betänkandet anförts.

I motionen 1651 yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
angående statligt övertagande av enskilda färjeleder i skärgårdarna.

JoU 1975/76: 34

Vad motionärerna därvid anfört till stöd för sitt yrkande finner trafikutskottet
värt beaktande. Fall synes sålunda föreligga där den i enskild
regi bedrivna färjetrafiken närmast synas böra hänföras till allmän
färjetrafik. Speciellt gäller detta när en betydande genomgångstrafik
under större eller mindre del av året förekommer och vederbörande
färjehållare har att — med eller utan kommunalt eller landstingskommunalt
stöd — ombesörja trafiken. Samma synes vara förhållandet där
färja till någon del ansluter till allmän väg. Ytterligare skäl synes i enskilda
fall kunna anföras till stöd för ett förstatligande. Enligt trafikutskottets
uppfattning bör det därför uppdras åt vägverket att i förekommande
fall snarast pröva eller göra en förnyad prövning av frågan huruvida
viss färjetrafik skall vara av statlig eller eventuellt statsbidragsberättigad
karaktär samt vidta i anledning härav erforderliga åtgärder. Vad
trafikutskottet härom anfört bör enligt dess uppfattning av riksdagen ges
regeringen till känna.

Jordbruksutskottet ansluter sig till trafikutskottets nu redovisade förslag
med anledning av motionen 1651, yrkande 2 j.

Med hjälp av det föreslagna bidraget till båttrafik kan man enligt
departementschefen genom en lämplig anpassning mellan person- och
godstaxorna på båtlederna även bidra till en acceptabel lösning på den
fråga som väckts om ett särskilt stöd till godstrafiken, i första hand
med hänsyn till de krav småindustrier och affärer ställer. En sådan
taxeanpassning anses självfallet gälla också jordbrukets transporter,
bl. a. i fråga om mjölktransporter. Med hänsyn till att persontaxan i
skärgårdstrafiken redan är relativt låg anses ett ökat statligt stöd till
skärgårdstrafiken enligt propositionens förslag till en del kunna utnyttjas
till att reducera godstaxan.

Med anledning härav yrkas i motionen 1651 att riksdagen hos regeringen
begär förslag till 1976/77 års riksmöte om särskilt fraktstöd för
skärgårdarna på 50 % av kostnaderna. I motionen 1695 yrkas att riksdagen
hos regeringen hemställer om förslag till transportstöd. I motionen
1730 föreslås att riksdagen skall begära särskilt stöd till fraktfärjor
i skärgårdstrafik i enlighet med vad som anförts i motionen.

Även vad i nu förevarande motioner anförts till stöd för motionärernas
yrkanden finner trafikutskottet vara beaktansvärt. Utskottet föreslår
därför att regeringen överväger härmed sammanhängande spörsmål
samt om möjligt i nästkommande års budgetproposition redovisar resultatet
härav. Jordbruksutskottet instämmer med trafikutskottet härvidlag.

Vad utskottet i denna fråga anfört bör i överensstämmelse med vad
trafikutskottet uttalat av riksdagen ges regeringen till känna.

I motionen 1645 har yrkats att riksdagen beslutar uttala att lots- och
fyrväsendet skall vara organiserat även med hänsyn till dess betydelse
för sysselsättningen i skärgården.

JoU 1975/76: 34

Redan i samband med behandlingen vid 1970 års riksdag av nya
riktlinjer för lots- och fyrväsendets organisation (prop. 1970:119, SU
1970:143, rskr 1970: 347) framhölls att vid prövningen av kommande
organisationsförändringar måste beaktas att i lots- och fyrväsendets
arbetsuppgifter förutom lotsning ingår underhåll av fyrar, utsättning,
intagning och underhåll m. m. av bojar och prickar etc. Lots- och fyrväsendet
ingår också tillsammans med en rad andra organ i den statliga
sjöräddningsverksamheten och havsövervakningen. Nämnda förhållanden
nödvändiggjorde enligt trafikutskottets uppfattning att organisationsfrågorna
inte bedöms enbart ur företagsekonomiska synpunkter — begränsade
till sjöfartsverkets arbetsområde — utan från allmänt samhällsekonomiska
och lokaliseringspolitiska grunder och berörande även övrig
verksamhet avseende kust- och havsövervakningen m. m. Enligt trafikutskottet
äger det sålunda anförda alltjämt giltighet.

Under hänvisning till det anförda finner jordbruksutskottet motionärernas
yrkande i denna del inte påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens
sida.

I motionen 1695, yrkande 1, hemställs att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag till kreditstöd för investeringar i skärgårdstrafik.
Näringsutskottet som yttrat sig över denna motion påpekar att trafikoch
fraktrörelse är verksamhetsgrenar som kan tänkas ingå i ett skärgårdsföretag.
Hithörande investeringar torde således principiellt sett inte
böra vara undantagna från möjlighet till sådant skärgårdsstöd som föreslås
i propositionen. Frågor om skärgårdstrafikens förutsättningar bör
emellertid enligt näringsutskottets mening bedömas i ett trafikpolitiskt
sammanhang som ligger utanför sagda utskotts ämnesområde.

I sistnämnda fråga vill jordbruksutskottet liksom beträffande motionen
1672, yrkande 2, om utredning av kustfraktens och småtonnagets
förhållanden endast hänvisa till att riksdagen år 1973 (TU 1973: 8, rskr
1973: 123) uttalat sig för att den trafikpolitiska utredningen (K 1972:
07) även borde uppmärksamma och pröva sjöfartens roll i den framtida
trafikpolitiken. I övrigt synes nu ifrågavarande båda motionsyrkanden
inte böra föranleda något särskilt initiativ från riksdagens sida. Motionsyrkandena
avstyrks därför.

I förevarande sammanhang vill utskottet beröra den skattefråga, anknuten
till trafiksektorn, som tas upp i motionen 1730. I yrkandet 5
hemställer motionärerna att riksdagen begär sådan ändring av vägtrafikskatteförordningen
(1973: 601) att generellt undantag från fordonsskatt
medges för traktor och motorredskap som endast används på öar
utan fast landförbindelse.

Skatteutskottet har yttrat sig över förslaget och erinrar om att motorredskapen
faller utanför reglerna för vägtrafikbeskattningen och att frågan
därför bara gäller traktorer. Redan i samband med att nu gällande
skattesatser för traktorskatt infördes behandlade bevillningsutskottet
(BeU 1969: 74) frågan om möjligheten till dispens för traktorer på öar

JoU 1975/76: 34

utan fast landförbindelse. Utskottet konstaterade då att regeringen
med stöd av gällande dispensregler meddelat befrielse från traktorskatt i
sådant fall. Sedermera har regeringn med stöd av 39 § vägtrafikskatteförordningen
genom kungörelsen (1973: 788) om nedsättning av eller
befrielse från vägtrafikskatt i vissa fall delegerat sådana avgöranden till
riksskatteverket. Enligt uppgift från bilregisternämnden var antalet skattebefriade
traktorer på öar samt i några fall också inom fjällregionen
sammanlagt 225 st. den 1 juli 1975. Med hänsyn till att skattebefrielsen
på grund av de skiftande omständigheterna måste grundas på förhållandena
i det enskilda fallet förordar skatteutskottet att det nuvarande dispensförfarandet
bibehålls.

Av det anförda framgår att yrkandet i motionen redan kan anses
tillgodosett i sak genom gällande dispensbestämmelser. Med hänsyn
härtill avstyrker jordbruksutskottet i likhet med skatteutskottet bifall
till yrkandet om ändring i vägtrafikskattebestämmelsema.

Vad i proposition och motioner i övrigt anförts beträffande förslagen
under trafiksektorn har inte gett utskottet anledning till erinran eller
särskilt uttalande.

Regionalpolitisk! stöd i olika former tillhör de insatser
som föreslås i propositionen. Det regionalpolitiska stödet styrs i princip
av landets indelning i stödområden men under vissa omständigheter
kan stöd utgå även utanför stödområdena. Departementschefen säger
att det enligt hans uppfattning finns goda möjligheter att med gällande
bestämmelser tillgodose önskemålen om stöd till skärgårdsområdena.
Det gäller sålunda både skärgårdar längs Norrlandskusten, som från
Hälsingland och norrut ingår i allmänna stödområdet, och övriga skärgårdsområden.
Inrikesutskottet delar departementschefens uppfattning
och vill särskilt framhålla att det inte är lämpligt att i dag ta ställning till
förändringar av stödområdena med hänsyn till att den frågan kommer
att prövas i sin helhet till hösten då statsmakterna väntas göra en slutbedömning
av länsplanering 1974.

Inrikesutskottet uttalar sin tillfredsställelse över att även regionalpolitisk!
stöd i form av sysselsättningsstöd under vissa förutsättningar skall
kunna utgå i skärgårdsområdena, nämligen om det beviljas i samband
med annat regionalpolitisk! stöd. Sysselsättningsstöd är eljest förbehållet
inre stödområdet eller områden belägna omedelbart i anslutning
därtill.

Beträffande sysselsättningsstödets utformning bör det enligt inrikesutskottet
noteras att riksdagen senare i år kommer att få pröva frågan
om man i framtiden skall behålla villkoret att sådant stöd utanför inre
stödområdet endast får beviljas i samband med lokaliseringsstöd. Om
det skulle ske en förändring av sysselsättningsstödets utformning i detta
hänseende förutsätter inrikesutskottet att ändringen även kommer att avse
sysselsättningsstöd till företag i skärgårdarna.

JoU 1975/76: 34

Inrikesutskottet utgår vidare från att myndigheterna kommer att ha
en generös inställning vid prövning av regionalpolitisk! stöd och att även
bidrag och avskrivningslån skall kunna komma i fråga. Med hänsyn
till näringsstrukturen i skärgårdarna bör stödet — om det skall få avsedd
effekt — även komma mindre företag till godo. En sådan inriktning
av stödet bör gynnas av den planerade decentralisering av beslutsfattandet
i regionalpolitiska frågor varom förslag kan väntas till
riksdagen inom kort.

Jordbruksutskottet, som även vill hänvisa till vad i det föregående anförts
beträffande avgränsningen av det stödberättigade skärgårdsområdet,
har i likhet med inrikesutskottet en positiv inställning till propositionens
förslag beträffande det regionalpolitiska stödet. Vad föredraganden
i förevarande avseende anfört föranleder sålunda ingen erinran
från utskottets sida. Detta innebär bl. a. att utskottet, i avvaktan på
kommande övervägande rörande stödområdena och dess utformning,
inte anser sig nu böra förorda några riksdagens åtgärder till följd av de
förslag som framlagts i motionerna 186, yrkande 5, och 1645, yrkande

3, om vissa ytterligare utvidgningar av det regionala stödet. Av regeringen
föreslagna grunder för sysselsättningsstöd till företag i skärgårdarna
bör sålunda kunna godkännas.

I motionen 1730, yrkandet 1 i viss del, föreslås att riksdagen skall
som sin mening ge regeringen till känna att hemslöjdsföreningarna,
företagarföreningarna, lantbrukets och fiskets organisationer samt hushållningssällskapen
bör stödjas i sina marknadsförande insatser för
skärgårdens produkter. Några konkreta åtgärder i det angivna syftet
ger motionärerna inte anvisning om. Näringsutskottet anför, att det i
detta sammanhang liksom vid tidigare tillfällen vill understryka vikten
av att det stöd som ges till produktionsstimulerande åtgärder kompletteras
med aktiva insatser på marknadsföringens område.

Jordbruksutskottet ansluter sig till vad näringsutskottet anfört. Någon
särskild åtgärd från riksdagens sida påfordras inte med anledning
av motionen 1730 i förevarande del.

I propositionen berörs också frågan om kommersiell service
i skärgårdsområdena. Härvid erinras om det statliga stöd till
kommersiell service i glesbygd som förekommer och slås fast att samhällets
ansvar för sådan service i första hand åvilar kommunerna. I
motionen 1672, yrkandet 5, hemställs att riksdagen anvisar ett särskilt
bidrag till driftsstöd för butiker och varubåtar i skärgården med förslagsvis
1 milj. kr. Näringsutskottet är inte berett att tillstyrka anslag
med visst belopp men vill hänvisa till det uttalande som riksdagen den
17 mars 1976 på grundval av utskottets betänkande NU 1975/76: 36
(punkten 18 moment 2) har gjort till regeringen om statligt stöd till
kommersiell service i glesbygd. Riksdagen har där förutsatt att regeringen
vid utformningen av en proposition om det framtida stödet till

JoU 1975/76: 34

sådan service beaktar vissa motionsledes framlagda förslag om utvidgning
av stödet. Förslagen rör stöd till transport av varor till butiker
med handlares eget fordon, servicegaranti till mindre orter, höjning av
hemsändningsbidraget m. m.

Vad i propositionen anförts om kommersiell service föranleder ingen
erinran från jordbruksutskottets sida. Under hänvisning till vad näringsutskottet
anfört förordar utskottet att motionen 1672, yrkande 5, lämnas
utan åtgärd av riksdagen.

I propositionen framför föredraganden i samråd med chefen för
bostadsdepartementet vissa uttalanden och förslag om boende-,
plan- och markfrågor i skärgårdarna.

Sålunda erinras om att riksdagen i enlighet med den bostadspolitiska
propositionen (prop. 1974:150) i syfte att förbättra kreditförsörjningen
till främst bostadsbyggandet på landsbygd och i glesbygd öppnat möjligheter
för stadshypoteksföreningama att bevilja lån till företag utanför
s. k. hälsovårdstätort. Vidare har riksdagen fattat beslut om särskilda
gynnsamma fördjupningsregler för områden där underliggande
kredit inte kan erhållas upp till statslånets nedre gräns. Föredragande
departementschefen framhåller att det ankommer på bostadsstyrelsen
att bestämma vilka områden som skall beröras av särskilda fördjupningsregler.
Landets skärgårdsområden har inte f. n. bedömts vara aktuella
i detta sammanhang. I sammanhanget framhålls också att kreditriskerna
i samband med bostadsbyggandet i skärgårdsområdena i praktiken
torde vara små. Ansvariga länsorgan anses böra kunna ta upp
hithörande frågor i förhandlingar med berörda kreditinstitut i likhet
med vad som skett i Stockholms län. Skulle problem med kreditförsörjning
uppkomma i det enskilda fallet finns redan i dag möjligheter
till individuell prövning.

Det som i detta sammanhang anförts om bostadskrediter har inte
gett civilutskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

I propositionen anförs att det i arbetet med plan- och byggnadsärenden
som berör skärgårdsområdena bör eftersträvas att den nybebyggelse
för permanent bosättning och sysselsättning som kommer till
stånd blir av god standard. Dispensgivning och förenklade detaljplaner
för åretombosättning bör vara medel som kan utnyttjas i detta syfte.
Därvid måste göras en avvägning med hänsyn till behovet av att hushålla
med tillgångar på oexploaterad mark och rimliga krav på sanitär
standard och god miljö. Mycket beror därvid på tillämpningen i de enskilda
fallen av de principer och standardkrav som planmyndigheterna
bör beakta i sin verksamhet.

Vad gäller plan- och byggnadsärenden har civilutskottet ingen erinran
mot vad i propositionen anförts beträffande permanent bosättning.

Förslaget i motionen 186 angående riktlinjer för dispensärenden bör
enligt civilutskottets mening inte leda till avsett uttalande. Det är obe -

.ToU 1975/76: 34

stritt att brister i den översiktliga planeringen liksom ändringar i byggnadslagstiftningen
kan medföra svårigheter vid tillämpning i enskilda
fall. Kommunernas pågående arbete med den översiktliga planeringen
kommer emellertid att leda till att nästan samtliga kommuner upprättar
marköversikt eller kommunomfattande dispositionsplan efter ett regionalt
samråd. Därvid kommer den planmässiga bedömningen att klarläggas.
Motionärens syfte blir därmed enligt civilutskottets mening i
väsentliga delar tillgodosett.

I fråga om fritidsbebyggelse uttalar föredraganden att man bör eftersträva
att begränsa viss markanvändning för fritidsbebyggelse, nämligen
sådan som skulle ta i anspråk skyddsvärda områden eller medverkar
till oskälig markvärdestegring. De stigande markpriserna anges
i motionen 1651 som ett av de största problemen i detta sammanhang.
Civilutskottet anför att enighet torde råda om vikten av att redan i den
översiktliga planeringen skilja ut såväl skyddsområden som rekeationsområden
och mark för jordbrukets och övriga näringars behov. Förslaget
i motionen 1645, yrkandet 6, om ett förenklat planförfarande för
fritidsbyggande torde, uttalar civilutskottet, inte i första hand syfta till
att främja en viss planeringsmetodik utan snarast till att hindra att
planläggningen motverkar en av markägaren önskad exploatering för
fritidsbyggande. Förslaget motiveras med bl. a. önskemålet om en mindre
restriktiv och doktrinär byggnadspolitik. Civilutskottet avstyrker bestämt
bifall till ett yrkande som syftar till att minska kommunens möjligheter
till en översiktlig fysisk planering. Riktlinjerna för denna planering
har enligt betänkandet CU 1975/76: 1 lagts fast av riksdagen
under enighet på här aktuella punkter.

I propositionen (s. 31) refereras även vissa riktlinjer för den fysiska
riksplaneringen. Civilutskottet har här ingen erinran och hänvisar till
sitt tidigare betänkande CU 1975/76: 1, innefattande bl. a. en bedömning
av dessa riktlinjers tillämpning i det pågående planarbetet. I motionen
1651, yrkandet 1 d, föreslås riksdagen besluta att skärgårdsplaneringen
skall bygga på vaktslående kring den bofasta befolkningens möjligheter
till utövande av de areella näringarna. Civilutskottet erinrar om att det
tidigare i betänkandet CU 1975/76:1 (s. 25) har behandlat ett närliggande
förslag i motionen 9. Utskottet uppfattade då förslaget inte som
syftande till ändringar av de geografiska riktlinjerna för berörda kustområden
utan som avsett att betona vikten av den fasta skärgårdsbefolkningens
intressen. I anslutning därtill anfördes att detta i väsentliga
avseenden torde komma att kräva åtgärder också inom vissa sektorer
utanför civilutskottets ansvarsområde, därmed åsyftande åtgärder av
den typ som den nu föreliggande propositionen behandlar. Riktlinjer
till skydd för de areella näringarnas markbehov har lagts fast i den
fysiska riksplaneringen. Civilutskottet stannar också beträffande det nu
behandlade motionsyrkandet för att det i fråga om den fysiska planeringen
inte bör leda till några särskilda förslag från riksdagens sida.

JoU 1975/76: 34

Behovet av samordnade planeringsinsatser betonas starkt i propositionen.
Föredraganden anför att ett genomgående drag för landets olika
skärgårdsområden är att de skär över kommungränser. Därför behövs
vidgade kontakter mellan kommuner och ökat interkommunalt samarbete
samt samarbete över länsgränser i planeringsfrågor.

Skärgårdsområdena är också särskilt känsliga delar av landets kustområden.
Sambandet mellan kust och övärld, balanseringen mellan utvecklingsintressen
och andra intressen samt samordningen mellan flera
kommuner får stor betydelse.

Härvid är det angeläget att berörda kommuner och landstingskommuner
samverkar och samordnar sina åtgärder för skärgårdarna på ett sådant
sätt att de tillsammans med de statliga insatserna kan genomföras
planmässigt och härigenom få maximal effekt. Det bör vara en angelägen
uppgift för berörda länsstyrelser att stödja en sådan samordning
och biträda skärgårdskommunerna i den planering som behövs. På detta
sätt bör förutsättningar kunna skapas för en samordnad aktiv politik
till stöd för skärgårdarna.

I fråga om behovet av samordnade planeringsinsatser har utskottet
endast att ansluta sig till och stryka under bedömningen i propositionen.

Medel för att stödja en avsedd samordning av insatserna och för att
biträda skärgårdskommunerna i den samordnade planeringen avses
ställas till förfogande för innevarande budgetår genom överskridande
av det under kommundepartementets huvudtitel uppförda anslaget Länsstyrelserna.
Civilutskottet har ingen erinran mot detta. Medlen, som torde
komma att stå till regeringens disposition, får förutsättas kunna ställas
till förfogande utan andra begränsningar än de som ligger i angivet
ändamål. Civilutskottet förutsätter vidare att bedömningarna kan samordnas
med övriga avvägningar och dispositioner av medel från anslaget
såvitt avser planeringsändamål.

I motionen 186 föreslås att riksdagen skall begära förslag till särskilda
samordningstjänster vid berörda länsstyrelser. Civilutskottet påpekar att
förslaget har visst samband med frågorna om det särskilda stödets administration
och förslag i motioner om motsvarande funktioner vid
lantbruksnämnd och företagareförening — frågor som civilutskottet
inte tar upp. Civilutskottet anser sig emellertid även bortsett därifrån
inte kunna tillstyrka motionsförslaget med dess specifika innehåll. Genom
fastslåendet av länsstyrelsernas uppgift att samordna kommunala,
landstingskommunala och statliga insatser i denna del får motionärens
syfte enligt civilutskottets mening anses vara i sak tillgodosett.

Jordbruksutskottet, som för sin del vill understryka vikten av att krediter
i erforderlig utsträckning ställs till förfogande för den permanenta
bebyggelsen i skärgårdsområdena, ansluter sig f. ö. helt till civilutskottets
bedömningar under avsnittet om boende-, plan- och markfrågor och
vill därför förorda att riksdagen i berörda frågor beslutar i enlighet med
civilutskottets förslag.

JoU 1975/76: 34

I sammanhanget må nämnas att civilutskottet i betänkandet CU
1975/76: 21 med anledning av motionen 1953 förordat en ökning av
länsstyrelseanslaget för nästa budgetår med 1 milj. kr. för bl. a. planeringsinsatser
i skärgårdarna.

I motionerna 186, yrkande 1, och 1730, yrkande 1 i viss del, föreslås
att riksdagen uttalar sig för att handlingsprogram upprättas i berörda
kommuner och län som resultat av skärgårdsplaneringen, ur vilka enskilda
människor skulle kunna läsa ut vilka villkor som under överskådlig
tid kan erbjudas i fråga om service av olika slag, t. ex. i fråga
om detaljhandel, skola, förskola och kommunikationer.

Jordbruksutskottet ställer sig tveksamt till om det är möjligt eller ens
önskvärt att upprätta program av så formaliserat slag som efterlyses i
motionerna. Det är emellertid naturligt att resultatet av de överväganden
som från berörda kommuners och länsorgans sida görs i fråga
om insatser till framför allt den bofasta skärgårdsbefolkningens fromma
så utförligt som möjligt redovisas inom ramen för arbetet med den översiktliga
planeringen. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida med
anledning av förevarande motionsyrkanden är utskottet inte berett förorda.

I motionen 1651, yrkande 2 i, hemställs att jordförvärvsutredningen
ges i uppdrag att utreda vissa i motionen framförda krav beträffande
ändrade regler i fråga om förvärv av fastigheter i skärgården. Motionsyrkandet
syftar till att underlätta den bofasta skärgårdsbefolkningens
möjligheter härvidlag.

Enligt utskottets mening har jordförvärvsutredningen inom ramen för
lämnade direktiv möjlighet att pröva förevarande fråga. Utskottet har
för sin del inte något att erinra mot att motionen i förevarande del
överlämnas till utredningen för beaktande.

Utskottet får avslutningsvis ta upp några motionsyrkanden rörande
vissa speciella frågor.

Sålunda anförs i motionen 1672 att en för skärgårdsbefolkningen viktig
fråga är hur skolfrågorna inom skärgårdsområdena löses. Motionärerna
begär därför förslag om statliga insatser för att bevara och utveckla
skolväsendet i skärgården.

Utbildningsutskottet (UbU 1975/76: 2 y) erinrar om att i propositionen
1973: 77 angående skolväsendets organisation i glesbygd m. m.
behandlas vissa förslag från glesbygdsutredningen rörande utbildning i
glesbygder. I sitt av riksdagen godkända betänkande över propositionen
(UbU 1973: 29, rskr 1973: 243) framhöll utbildningsutskottet beträffande
klassanordningar i glesbygd bl. a. att möjlighet att med en
förnuftig anpassning till särskilda omständigheter medge en annan
klassanordning vid en skolenhet än den som en strikt tillämpning
av bestämmelserna i 5 kap. 18 § skolförordningen skulle ge borde
liksom hittills tillkomma länsskolnämnd. Vidare gav riksdagen på för -

JoU 1975/76: 34

slag av utskottet som sin mening till känna för Kungl. Maj:t att länsskolnämnd
för viss avvikande klasstyp i glesbygd borde kunna medge
speciella resurstimmar till skolenheten. Genom beslut har Kungl. Maj:t
den 26 april 1974 godkänt vissa av skolöverstyrelsen framlagda förslag
för prövningen av frågor om bevarande av dels skolenheter med lågoch/eller
mellanstadier i glesbygd, dels skolenheter med grundskolans
högstadium. Det bör också erinras om att det i propositionen 1975/76:
39 om skolans inre arbete föreslås en särskild glesbygdsgaranti i form av
ett särskilt statsbidrag till skolverksamhet i kommuner med ett stort antal
s. k. b/B-skolor. Vidare läggs i samma proposition fram förslag om ett
statligt resursfördelningssystem för skolväsendet som möjliggör beaktande
av regionala och lokala resursbehov.

Vad utbildningsutskottet i betänkandet 1973: 29 anfört om glesbygder
gäller enligt dess mening självfallet i motsvarande mån även skärgårdsområdena.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att jordbruksutskottet
avstyrker motionen 1672 yrkandet 3.

I motionen 1651 begärs förslag till 1976/77 års riksmöte om särskilt
skolskjutsbidrag till skärgårdskommunerna på 90 % av kostnaderna.
Speciella skolskjutsturer med snabba båtar anses angelägna i
skärgårdskommunerna, och kravet på ett särskilt bidrag motiveras med
att de nämnda skolskjutsarna är dyrare än skolskjutstransporter på fastlandet.

Utbildningsutskottet erinrar om vad som i propositionen 1975/76: 88
anförs om vidgat stöd till sådan båttrafik i skärgården som tillgodoser
den bofasta öbefolkningens trafikbehov. Vidare är det i detta sammanhang
av intresse att nämna att frågan om statsbidrag till kostnader som
är förenade med att kommun driver skolverksamhet behandlas av utredningen
om skolan, staten och kommunerna (SSK). Enligt utredningens
direktiv är det angeläget att statsbidragets storlek kan anpassas till kommunernas
skiftande förutsättningar att organisera skolverksamheten. Det
är enligt utskottet naturligt att avvakta utredningens förslag. Med hänvisning
härtill föreslår utskottet att yrkandet 2 g i motionen 1651 avstyrks
av jordbruksutskottet.

I motionen 1735 tas upp möjligheterna att ge elever från skärgårdsområden
inackordering i anslutning till tätorternas gymnasieskolor på
fastlandet.

Gymnasiekommuns ansvar för inackordering av gymnasieskolelever
samt tillsyn över inackorderingsverksamheten för elever under 18 år
aktualiserades under allmänna motionstiden år 1975 i motionen 1975:
1427. Utskottet, som i sitt utlåtande över motionen fann att motionärerna
tagit upp en för vissa delar av landet väsentlig fråga, föreslog med
hänvisning till utredningsarbetet inom SSK och inom utredningen om
det studiesociala stödet att yrkandet i motionen 1975: 1427 inte skulle
föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet med
utskottets förslag (UbU 1975/76: 2). Med hänvisning härtill föreslår

JoU 1975/76: 34

utskottet att jordbruksutskottet avstyrker motionen 1735 yrkandet 5.

Jordbruksutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och förordar
sålunda att riksdagen lämnar utan åtgärd motionerna 1651, yrkandet

2 g, 1672, yrkandet 3 och 1735, yrkandet 5.

1 motionen 1672, yrkandet 4, hemställs att riksdagen skall begära förslag
om statliga bidrag för förbättring av hälso- och sjukvården för
skärgårdsbefolkningen så att denna bereds samma service som andra
medborgare. Motionärerna påpekar att tillgången på hälso- och sjukvård
ofta är dålig i skärgården.

Socialutskottet (SoU 1975/76: 1 y) erinrar i sitt yttrande om att ansvaret
för den allmänna hälsovården åvilar primärkommunerna och ansvaret
för hälsovården i övrigt och sjukvården åvilar landstingen.

Den av landstingen bedrivna hälso- och sjukvården befinner sig för
närvarande i ett utvecklingsskede som kännetecknas av en omfattande
utbyggnad av den öppna hälso- och sjukvården och en ökad inriktning
på förebyggande åtgärder. En utgångspunkt för reformarbetet utgör ett
av socialstyrelsen redovisat strukturprogram för hälso- och sjukvården
inför 1980-talet. Den viktigaste grundsatsen i strukturprogrammet är utveckling
och utbyggnad av den decentraliserade distriktsvården. Avsikten
är att den övervägande delen av alla besök på läkarmottagning skall
ske inom distriktsvården. Inom ramen för det sjukvårdspolitiska reformarbetet
har vidare i december 1975 tillkallats en utredning med uppgift
att utarbeta förslag till en helt ny lagstiftning för hälso- och sjukvården.
Som en grundval för sitt arbete skall utredningen föra en målsättningsdiskussion
som skall ha som utgångspunkt att alla som bor i landet skall
ha rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor.

Frågor rörande den av primärkommunerna bedrivna allmänna hälsovården
utreds för närvarande genom en år 1974 tillkallad utredning
(S 1974: 08) angående översyn av hälsovårdsstadgan (1958: 663). Denna
utredning skall bl. a. behandla frågor om organisationen av hälsovårdsarbetet.

Fram till den 1 juli 1967 utgick särskilda statsbidrag till anordnande
och drift av kliniker m. m. avseende olika vårdgrenar inom hälso- och
sjukvården. Dessa olika bidrag ersattes år 1967 av ett enhetligt bidrag,
för vilket medel anvisades under ett anslag till Bidrag till viss hälso- och
sjukvård. Detta bidrag avvecklades emellertid från och med år 1973
enligt en överenskommelse mellan representanter för socialdepartementet
och sjukvårdshuvudmännen, vilken redovisades i prop. 1972:104.
Statsbidrag utgår numera i huvudsak endast för den av landstingen från
staten övertagna psykiatriska sjukvården.

Frågor om finansieringskällor — bl. a. statsbidrag — för såväl den
primärkommunala som den landstingskommunala verksamheten är för
närvarande föremål för utredning genom den år 1971 tillkallade kommunalekonomiska
utredningen (Fi 1971: 08).

JoU 1975/76: 34

Socialutskottet delar uppfattningen att det är angeläget att befolkningen
inom skärgårdsområdena får lika god samhällsservice på hälsooch
sjukvårdsområdet som befolkningen i övriga delar av landet. Med
hänsyn till det ansvar som åvilar huvudmännen för hälso- och sjukvården
och till den ovan redovisade inriktningen av reformarbetet på området
är det emellertid enligt utskottets mening inte erforderligt med
någon riksdagens åtgärd med anledning av det här aktuella motionsyrkandet.
Utskottet avstyrker således motionen 1975/76:1672 i vad avser
yrkandet 4.

Jordbruksutskottet instämmer på anförda skäl i socialutskottets förslag.

De delar av förevarande proposition och propositionsdel som ej närmare
behandlats i det föregående har inte föranlett någon erinran från
utskottets sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. med anledning av regeringens förslag ävensom motionerna
1975/76:1628, 1975/76:1645, yrkandet 1, 1975/76: 1648,
1975/76:1651, yrkandena 1 a och 2 a, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, samt motionerna 1975/76: 1730, yrkandet 1 i förevarande
del, och 1975/76: 1735, yrkandet 1, godkänner vad
utskottet anfört om avgränsningen av skärgårdsområdet,

2. med avslag på motionen 1975/76: 1645, yrkandet 2 i förevarande
del, godkänner vad i propositionen förordats beträffande
stöd till anskaffning av mark och annan fast egendom,

3. lämnar motionen 1975/76: 1672, yrkandet 1, utan åtgärd,

4. anser motionerna 1975/76: 1651, yrkandet 1 c, och 1975/76:
1735, yrkandet 3, besvarade med vad utskottet anfört,

5. med anledning av regeringens förslag samt motionerna 1975/
76: 186, yrkandet 4, 1975/76: 1645, yrkandet 2 i förevarande
del, 1975/76: 1651, yrkandet 1 b, 1975/76: 1654, 1975/76:
1730, yrkandet 1 i förevarande del, och 1975/76: 1735, yrkandet
4, godkänner vad utskottet förordat om investeringsstöd till
uppförande av uthymingsstugor m. m.,

6. med anledning av regeringens förslag och motionen 1975/76:
1735, yrkandet 2, godkänner vad utskottet förordat angående
maximibelopp för statsbidrag i form av avskrivningslån till
skärgårdsföretag,

7. lämnar motionen 1975/76: 1672, yrkandet 6, utan åtgärd,

8. med avslag på motionen 1975/76: 816 godkänner vad i propositionen
förordats beträffande administrationen av stöd till
skärgårdsföretag,

9. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1975/76:1651, yrkandet 2 h,

JoU 1975/76: 34

b. 1975/76: 1730, yrkandet 4,

10. godkänner de grunder för stöd till skärgårdsföretag sorn i propositionen
i övrigt förordats,

11. lämnar motionen 1975/76: 1651, yrkandet 2 b, utan åtgärd,

12. lämnar motionen 1651, yrkandet 1 h, utan åtgärd,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
med anledning av motionen 1975/76: 1651, yrkandet 2 c,

14. lämnar motionen 1975/76: 1651, yrkandet 2 d, utan åtgärd,

15. med avslag på motionen 1975/76: 1651, yrkandet 2 e i vad
avser bestridande av kostnaderna för landskapsvårdande åtgärder
i skärgårdarna, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet i ämnet anfört med anledning av nyssnämnda
motion i övrigt samt motionerna 1975/76:1645, yrkandet 8,
och 1975/76: 1730, yrkandet 1 i förevarande del,

16. med avslag på motionerna 1975/76: 1628, 1975/76: 1645, yrkandet
1, 1975/76:1648, 1975/76: 1651, yrkandet 1 a och 2 a,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, godkänner vad i propositionen
förordats beträffande avgränsningen av området
för stöd till båttrafik i skärgårdarna,

17. lämnar motionen 1975/76: 501 utan åtgärd,

18. med avslag på motionen 1975/76: 1651, yrkandena 1 e, f och
g, godkänner vad i propositionen förordats beträffande beräkningen
av det statliga bidraget till båttrafik i skärgårdarna,

19. anser motionerna 1975/76: 1645, yrkandet 4, och 1975/76:
1714 besvarade med vad utskottet anfört,

20. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med
anledning av motionen 1975/76: 1651, yrkandet 2 j, anfört beträffande
statligt övertagande av enskilda färjeleder i skärgårdarna,

21. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet med
anledning av motionerna 1975/76: 1651, yrkandet 2 f, 1975/
76: 1695, yrkandet 2 och 1975/76: 1730, yrkandet 6, anfört
beträffande överväganden rörande särskilt stöd till godstrafiken
i skärgårdarna m. m.,

22. lämnar motionen 1975/76: 1645, yrkandet 5, utan åtgärd,

23. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1975/76: 1672, yrkandet 2,

b. 1975/76: 1695, yrkandet 1,

24. avslår motionen 1975/76: 1730, yrkandet 5,

25. godkänner de grunder för stöd till båttrafik i skärgårdarna
som i propositionen i övrigt förordats,

26. med avslag på motionerna 1975/76: 186, yrkandet 5, och
1975/76: 1645, yrkandet 3, godkänner de grunder för syssel -

JoU 1975/76: 34

sättningsstöd till företag i skärgårdarna som i propositionen
förordats,

27. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1975/76: 1672, yrkandet 5,

b. 1975/76: 1730, yrkandet 1 i vad avser kommersiell service
m. m.,

28. anser motionen 1975/76:186, yrkandet 2, besvarad med vad
utskottet anfört,

29. avslår motionen 1975/76: 1645, yrkandet 6,

30. lämnar motionen 1975/76: 1651, yrkandet 1 d, utan åtgärd,

31. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1975/76: 186, yrkandet 1,

b. 1975/76: 1730, yrkandet 1 i vad avser skärgårdens planering,

32. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
med anledning av motionen 1975/76: 1651, yrkandet 2 i,

33. lämnar motionen 1975/76:186, yrkandet 3, utan åtgärd,

34. lämnar utan åtgärd motionerna

a. 1975/76: 1651, yrkandet 2 g,

b. 1975/76:1672, yrkandet 3,

c. 1975/76: 1735, yrkandet 5,

35. lämnar motionen 1975/76: 1672, yrkandet 4, utan åtgärd,

36. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen
1975/76: 1730, yrkandet 2, medger att för budgetåret
1975/76 statlig kreditgaranti för lån till skärgårdsföretag beviljas
med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

37. med bifall till regeringens förslag och med avslag på, såvitt
nu är i fråga, motionen 1975/76: 1730, yrkandet 3, medger att
för budgetåret 1975/76 statsbidrag till skärgårdsföretag beviljas
med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

38. medger att regeringen eller efter regeringens bemyndigande
lantbruksstyrelsen får biträda ackord och eljest efterge statens
rätt på grund av garantiåtagande för lån till skärgårdsföretag,

39. med bifall till regeringens förslag och med avslag på, såvitt i
övrigt är i fråga, motionen 1975/76: 1730, yrkandet 3, till Stöd
till skärgårdsföretag på tilläggsbudget II till statsbudgeten för
budgetåret 1975/76 under nionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 2 000 000 kr.,

40. medger att för budgetåret 1976/77 statlig kreditgaranti för lån
till skärgårdsföretag får beviljas med sammanlagt högst

2 000 000 kr.,

41. medger att för budgetåret 1976/77 statsbidrag till skärgårdsföretag
får beviljas med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,

JoU 1975/76: 34

42. till Stöd till skärgårdsföretag för budgetåret 1976/77 under
nionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 2 000 000 kr.,

43. till Särskilda stödåtgärder i glesbygder på tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1975/76 under elfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 1 500 000 kr.

Stockholm den 30 mars 1976

På jordbruksutskottets vägnar
UNO HEDSTRÖM

Närvarande: herrar Hedström (s), Magnusson i Tanum (s), Kronmark
(m), fru Theorin (s), herr Jonasson (c), fru Lundblad (s), herr Lindberg
(s), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Pettersson i Lund (s), Wachtmeister
i Johannishus (m), Johansson i Holmgården (c), Takman (vpk),
Strömberg i Vretstorp (s), fru Fredriksson (c) och herr Enlund (fp).

Reservationer

angående stöd till skärgårdsföretag

1. av herrar Kronmark och Wachtmeister i Johannishus (båda m) som
anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”böra biträda” bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder det i motionen 1645 yrkandet 2, framlagda förslaget
om att det föreslagna skärgårdsstödet skall kunna utgå till anskaffande
av mark och annan fast egendom. På så sätt skapas ytterligare förutsättningar
för att åstadkomma förbättrade utkomstmöjligheter för den
bofasta skärgårdsbefolkningen.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen
1975/76: 1645, yrkandet 2 i förevarande del, godkänner
vad utskottet förordat beträffande stöd till anskaffning av mark
och annan fast egendom,

2. av herr Takman (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Ej heller”
och slutar med ”statlig regi” bort ha följande lydelse:

I motionen 1672 föreslås (yrkande 6) att ett särskilt projektstöd införs
för att minska kostnaden för va-anläggningar för att underlätta
den bofasta befolkningens flyttningar från exempelvis mindre till större
öar i skärgården. Förslag i angiven riktning bör enligt motionärernas
mening föreläggas riksdagen. Enligt samma motion, yrkande 1, bör för 3

Riksdagen 1975/76. 16 sami. Nr 34

JoU 1975/76: 34

slag även underställas riksdagen i syfte att i skärgårdarna skapa en statlig
verksamhet baserad på mindre industrienheter med lämplig produktionsinriktning.
Utskottet vill för sin del ansluta sig till motionärernas
förslag i nu nämnda hänseenden. Även om de sysselsättningsfrämjande
åtgärder som föreslås i propositionen 1975/76: 88 kan utgöra ett värdefullt
komplement för att trygga en gynnsam sysselsättningsutveckling i
skärgården måste, som sägs i motionen, grundstommen ändå vara ett
statligt företagande.

dels utskottets hemställan under 3 och 7 bort ha följande lydelse:

3. med bifall till motionen 1975/76: 1672, yrkandet 1, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om statlig
företagsverksamhet i skärgården,

7. med bifall till motionen 1975/76: 1672, yrkandet 6, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anför om projektstöd
till vissa va-anläggningar i skärgården,

3. angående regionalpolitisk! stöd av herrar Kronmark och Wachtmeister
i Johannishus (båda m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Jordbruksutskottet,
som” och slutar med ”kunna godkännas” bort ha följande
lydelse:

Jordbruksutskottet, som här vill hänvisa till vad i det föregående anförts
beträffande avgränsningen av det stödberättigade skärgårdsområdet,
anser det dock befogat att gå något längre än inrikesutskottet i
fråga om positiv inställning till propositionens förslag beträffande det
regionalpolitiska stödet. I motionen 1645 yrkas (3) att skärgårdsområdena
skall behandlas som om de tillhörde det inre stödområdet. Enligt
utskottets mening finns det skäl att i varje fall på de öar som saknar
landförbindelse tillämpa samma regler som gäller för det inre stödområdet.
Sålunda bör sysselsättningsstöd i dessa fall kunna utgå även om
det icke sker i samband med annat regionalpolitisk! stöd. I övrigt tillstyrker
utskottet vad som i propositionen föreslagits beträffande stödformerna.

dels utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. med anledning av regeringens förslag och motionen 1975/76:
1645, yrkandet 3, samt med avslag på motionen 1975/76: 186,
yrkandet 5, godkänner de grunder för sysselsättningsstöd m. m.
till skärgårdsföretag som utskottet förordat,

4. angående kommersiell service av herr Takman (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Vad i”
och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

JoU 1975/76: 34

Jordbruksutskottet vill för sin del anföra att de gällande bestämmelserna
om kommersiell service i glesbygd enligt utskottets mening är alltför
snäva. Man måste beakta att kommunernas svåra finansiella läge gör
det omöjligt att enbart hänvisa till det kommunala ansvaret. Inte heller
är det tillfredsställande att statligt stöd för ändamålet bara undantagsvis
ges utanför det inre stödområdet. De geografiska och transportmässiga
villkor som gäller i skärgårdsområdena motiverar generösare principer
för stöd där. Mot denna bakgrund ter sig det berörda yrkandet i
motionen 1672 berättigat.

dels utskottets hemställan under 27 a bort ha följande lydelse:

27 a. med anledning av motionen 1975/76: 1672, yrkandet 5, som
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om särskilt bidrag till driftsstöd för butiker och varubåtar i
skärgården,

5. angående boende-, plan- och markfrågor av herrar Kronmark och
Wachtmeister i Johannishus (båda m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Jordbruksutskottet,
som” och på s. 27 slutar med ”berett förorda” bort ha
följande lydelse:

Jordbruksutskottet kan inte helt dela de bedömningar som från civilutskottet
gjorts under avsnittet om boende-, plan- och markfrågor. Som
framförts i motionen 1645 finns det behov av ett förenklat planförfarande
även för fritidsbebyggelse. På samma sätt som föredragande
statsrådet uttalat sig till förmån för ett förenklat planförfarande för
åretruntbosättning bör samma princip vara vägledande för fritidsbebyggelse.
Härigenom skulle fördelar nås. Sålunda skulle skärgårdsbefolkningens
möjligheter att i anslutning till skärgårdsby arna uppföra
fritidshus öka. Ett förenklat planförfarande i nu berört avseende borde
också kunna tillåtas i områden där översiktliga planer utarbetats. Utskottet
finner denna fråga vara så väsentlig för skärgårdsbefolkningens
utkomstmöjligheter att det tillstyrker yrkandet 6 i motionen 1645 angående
förenklat planförfarande.

dels utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. med bifall till motionen 1975/76:1645, yrkandet 6, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet förordat om
förenklat planförfarande vid fritidsbebyggelse,

6. angående hälso- och sjukvården för skärgårdsbefolkningen av herr
Takman (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”Socialutskottet
(SoU 1975/76: 1 y)” och på s. 30 slutar med ”yrkandet 4” bort
ha följande lydelse:

JoU 1975/76: 34

Det bör inte längre vara så, att befolkningen i skärgårdsområdena
skall vara tvungen att nöja sig med en sämre samhällsservice på hälsooch
sjukvårdsområdet än den som kommer befolkningen i andra delar
av landet till del. En förbättring av samhällsservicen i fråga om hälsooch
sjukvård i skärgårdsområdena kräver emellertid avsevärda ekonomiska
satsningar. Även om ansvaret för den allmänna hälsovården åvilar
primärkommunerna och ansvaret för hälsovården i övrigt och sjukvården
åvilar landstingen bör staten träda in och bära en del av det
ekonomiska ansvaret. Utskottet tillstyrker därför motionen 1975/76:
1672, såvitt däri föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära förslag
om statliga bidrag för förbättring av hälso- och sjukvården för
skärgårdsbefolkningen så att denna bereds samma service som andra
medborgare.

dels utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. med bifall till motionen 1975/76: 1672, yrkandet 4, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förbättring
av hälso- och sjukvården för skärgårdsbefolkningen,

Särskilt yttrande

angående statsbidrag till utbildning i skärgårdsområdena av herr Takman
(vpk):

I motionen 1672 har vänsterpartiet kommunisterna (vpk) begärt
förslag om statliga insatser för att bevara och utveckla skolväsendet i
skärgården. Bakgrunden är att tillgången till en skola spelar stor roll
för ett skärgårdssamhälles möjligheter att överleva. Om skolan läggs
ner upphör ön ofta att leva som ett permanent samhälle. Det är därför
nödvändigt att öka insatserna för att bevara och utveckla skolväsendet i
skärgården.

Utbildningsutskottet hänvisar i sitt yttrande till propositionen 1975/76:
39 om skolans inre arbete där föredraganden förordar en särskild glesbygdsgaranti
i form av ett särskilt statsbidrag till skolverksamhet i kommuner
med ett stort antal s. k. b/B-skolor. Föredraganden räknar emellertid
med att detta statsbidrag endast skall utgå under en övergångstid.
Förslag till beslut om denna särskilda glesbygdsgaranti framläggs
ej för riksdagen i samband med propositionen 1975/76: 39, men vpk
förutsätter att ett sådant förslag snarast kommer att läggas fram. Vpk
förutsätter vidare att detta förslag ges en sådan utformning att kommunerna
inte av ekonomiska skäl skall tvingas lägga ner skolor vare sig i
skärgården eller i annan glesbygd. Vidare måste skolpolitiken i den del
den särskilt berör skärgårdens förhållanden ses som en del av och
sättas i samband med ett vidare politiskt program för att utveckla skärgårdens
ekonomiska och sociala liv.

JoU 1975/76: 34 Bilaga

Bilaga

Yttranden från andra utskott

JoU 1975/76: 34

Bilaga

Skatteutskottets yttrande
1975/76:3 y

över vissa yrkanden i motioner, sorn väckts med anledning av propositionen
1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
de med anledning av propositionen 1975/76:88 väckta motionerna.
Skatteutskottet får med anledning härav anföra följande.

I motionen 1975/76: 1651 yrkas under punkten 2 d skyndsam utredning
och förslag angående frågan om möjlighet för fiskare till avsättning
av medel på särskilt konto enligt samma principer som gäller för
skogskonto.

Skatteutskottet har varje år behandlat motionsyrkanden som syftar
till resultatutjämning vid beskattningen. Vid 1975 års riksmöte avslogs
på utskottets hemställan flera motioner om bl. a. sådan utjämning genom
kontoavsättningar. Härvid hänvisade utskottet (SkU 1975: 15) till
att företagsskatteberedningen (Fi 1970:77), som enligt sina direktiv
bl. a. bör kunna överväga att i utjämnande syfte åstadkomma temporära
insättningar av vinstmedel på spärrkonto, f. n. omprövar hela det frågekomplex
som hänger samman med skattereglerna för resultatutjämning.

Skatteutskottet anser att också frågan om fiskares skattefria kont»
avsättningar — en fråga som för övrigt inte kan ses som en renodlad
skärgårdsfråga — bör lösas i sitt större sammanhang. Då frågan om
resultatutjämning är föremål för en allsidig utredning finner utskottet
inte skäl att tillstyrka det här behandlade yrkandet i motionen 1975/76:
1651.

En skattefråga av mera renodlad skärgårdskaraktär tas upp i motionen
1975/76:1730. I punkten 5 hemställer motionärerna att riksdagen
begär sådan ändring av vägtrafikskatteförordningen (1973: 601) att generellt
undantag från fordonsskatt medges för traktor och motorredskap
som endast används på öar utan fast landförbindelse.

Skatteutskottet vill först erinra om att motorredskapen faller utanför
reglerna för vägtrafikbeskattningen och att frågan därför bara gäller
traktorer. Redan i samband med att nu gällande skattesatser för traktorskatt
infördes behandlade bevillningsutskottet (BeU 1969: 74) frågan
om möjligheten till dispens för traktorer på öar utan fast landförbindelse.
Utskottet konstaterade då att regeringen med stöd av gällande
dispensregler meddelat befrielse från traktorskatt i sådana fall. Seder -

JoU 1975/76: 34

mera har regeringen med stöd av 39 § vägtrafikskatteförordningen genom
kungörelsen (1973: 788) om nedsättning av eller befrielse från vägtrafikskatt
i vissa fall delegerat sådana avgöranden till riksskatteverket.
Enligt uppgift från bilregisternämnden var antalet skattebefriade traktorer
på öar samt i några fall också inom fjällregionen sammanlagt
225 st. den 1 juli 1975. Med hänsyn till att skattebefrielsen på grund
av de skiftande omständigheterna måste grundas på förhållandena i det
enskilda fallet förordar skatteutskottet att det nuvarande dispensförfarandet
bibehålls.

Av det anförda framgår att yrkandet i motionen redan kan anses tillgodosett
i sak genom gällande dispensbestämmelser. Med hänsyn härtill
avstyrker utskottet för sin del bifall till yrkandet om ändring i vägtrafikskattebestämmelsema.

Stockholm den 17 februari 1975

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson
i Knäred (c), Kristenson (s), Josefson (c), Carlstein (s), Mundebo (fp),
Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors* (s), Olsson
i Järvsö (c), fru Normark (s), fru Troedsson (m) och herr Boström (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

JoU 1975/76: 34

Bilaga

Socialutskottets yttrande
1975/76:1

över viss del av motion som väckts med anledning av propositionen
1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena

Till jordbruksutskottet

Genom beslut den 3 februari 1976 har jordbruksutskottet berett socialutskottet
tillfälle att avge yttrande över propositionen 1975/76: 88
om åtgärder inom skärgårdsområdena jämte med anledning av propositionen
väckta motioner i de delar propositionen och/eller motionerna
berör utskottets ämnesområde.

De förslag som lagts fram i propositionen avser bl. a. vissa ekonomiska
stödåtgärder inom skärgårdsområdena. I motionen 1975/76: 1672
(yrkandet 4) av herr Hermansson m. fl. (vpk) tas upp en fråga som berör
utskottets ämnesområde, nämligen fråga om statliga bidrag till hälsooch
sjukvården för skärgårdsbefolkningen. Utskottet har beslutat att
avge yttrande över nämnda motion i denna del.

Utskottet

I motionen 1975/76:1672 (yrkandet 4) hemställs att riksdagen skall
begära förslag om statliga bidrag för förbättring av hälso- och sjukvården
för skärgårdsbefolkningen så att denna bereds samma service som
andra medborgare. Motionärerna påpekar att tillgången på hälso- och
sjukvård ofta är dålig i skärgården.

Ansvaret för den allmänna hälsovården åvilar primärkommunema
och ansvaret för hälsovården i övrigt och sjukvården åvilar landstingen.

Den av landstingen bedrivna hälso- och sjukvården befinner sig för
närvarande i ett utvecklingsskede som kännetecknas av en omfattande
utbyggnad av den öppna hälso- och sjukvården och en ökad inriktning
på förebyggande åtgärder. En utgångspunkt för reformarbetet utgör ett
av socialstyrelsen redovisat strukturprogram för hälso- och sjukvården
inför 80-talet. Den viktigaste grundsatsen i strukturprogrammet är utveckling
och utbyggnad av den decentraliserade distriktsvården. Avsikten
är att den övervägande delen av alla besök på läkarmottagning skall
ske inom distriktsvården. Inom ramen för det sjukvårdspolitiska reformarbetet
har vidare i december 1975 tillkallats en utredning med uppgift
att utarbeta förslag till en helt ny lagstiftning för hälso- och sjukvården.
Som en grundval för sitt arbete skall utredningen föra en målsättnings -

JoU 1975/76: 34

diskussion som skall ha som utgångspunkt att alla som bor i landet skall
ha rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor.

Frågor om finansieringskällor — bl. a. statsbidrag — för såväl den
primärkommunala som den landstingskommunal verksamheten är för
närvarande föremål för utredning genom den år 1971 tillkallade kommunalekonomiska
utredningen (Fi 1971: 08).

Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att befolkningen
inom skärgårdsområdena får lika god samhällsservice på hälso- och
sjukvårdsområdet som befolkningen i övriga delar av landet. Med hänsyn
till det ansvar som åvilar huvudmännen för hälso- och sjukvården
och till den ovan redovisade inriktningen av reformarbetet på området
är det emellertid enligt utskottets mening inte erforderligt med någon
riksdagens åtgärd med anledning av det här aktuella motionsyrkandet.
Utskottet avstyrker således motionen 1975/76:1672 i vad avser yrkandet
4.

Stockholm den 17 februari 1976

På socialutskottets vägnar
RUNE GUSTAVSSON

Närvarande: herrar Gustavsson i Alvesta (c), Dahlberg (s)*, Larsson i
Öskevik (c), fru Skantz (s), herrar Romanus (fp), Johnsson i Blentarp
(s), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson
(c), fru Lagergren (s), herrar Alftin (s) och Hagberg i Borlänge (vpk)*.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Joll 1975/76: 34

Avvikande mening

av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser att den del av utskottets
yttrande som börjar på s. 1 med ”Ansvaret för” och slutar på s. 2 med
”yrkandet 4” bort ha följande lydelse:

Det bör inte längre vara så, att befolkningen i skärgårdsområdena
skall vara tvungen att nöja sig med en sämre samhällsservice på hälsooch
sjukvårdsområdet än den som kommer befolkningen i andra delar
av landet till del. En förbättring av samhällsservicen i fråga om hälsooch
sjukvård i skärgårdsområdena kräver emellertid avsevärda ekonomiska
satsningar. Även om ansvaret för den allmänna hälsovården
åvilar primärkommunema och ansvaret för hälsovården i övrigt och
sjukvården åvilar landstingen bör staten träda in och bära en del av det
ekonomiska ansvaret. Utskottet tillstyrker därför motionen 1975/76:
1672, såvitt däri föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära förslag
om statliga bidrag för förbättring av hälso- och sjukvården för
skärgårdsbefolkningen så att denna bereds samma service som andra
medborgare.

JoU 1975/76: 34

Bilaga

Utbildningsutskottets yttrande
1975/76: 2 y

över vissa delar av propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena
jämte motioner

Till jordbruksutskottet

Genom beslut den 3 februari 1976 har jordbruksutskottet berett utbildningsutskottet
tillfälle att avge yttrande över propositionen 1975/76:
88 och med anledning av propositionen väckta motioner i de delar propositionen
och motionerna berör utbildningsutskottets ämnesområde.

I den nämnda propositionen läggs fram förslag till vissa stödåtgärder
m. m. inom landets skärgårdsområden.

I motionen 1975/76: 1672 anförs att en för skärgårdsbefolkningen viktig
fråga är hur skolfrågorna inom skärgårdsområdena löses. Motionärerna
begär därför förslag om statliga insatser för att bevara och utveckla
skolväsendet i skärgården.

I propositionen 1973: 77 angående skolväsendets organisation i glesbygd
m. m. behandlades vissa förslag från glesbygdsutredningen rörande
utbildning i glesbygder. I sitt av riksdagen godkända betänkande över
propositionen (UbU 1973: 29, rskr 1973: 243) framhöll utbildningsutskottet
beträffande klassanordningar i glesbygd bl. a. att möjlighet att
med en förnuftig anpassning till särskilda omständigheter medge en
annan klassanordning vid en skolenhet än den som en strikt tillämpning
av bestämmelserna i 5 kap. 18 § skolförordningen skulle ge borde
liksom hittills tillkomma länsskolnämnd. Vidare gav riksdagen på förslag
av utskottet som sin mening till känna för Kungl. Majit att länsskolnämnd
för viss avvikande klasstyp i glesbygd borde kunna medge
speciella resurstimmar till skolenheten. Genom beslut har Kungl. Majit
den 26 april 1974 godkänt vissa av skolöverstyrelsen framlagda förslag
för prövningen av frågor om bevarande av dels skolenheter med lågoch/eller
mellanstadier i glesbygd, dels skolenheter med grundskolans
högstadium. Det bör också erinras om att det i propositionen 1975/76:
39 om skolans inre arbete föreslås en särskild glesbygdsgaranti i form av
ett särskilt statsbidrag till skolverksamhet i kommuner med ett stort antal
s. k. b/B-skolor. Vidare läggs i samma proposition fram förslag om ett
statligt resursfördelningssystem för skolväsendet som möjliggör beaktande
av regionala och lokala resursbehov.

Vad utskottet i betänkandet 1973: 29 anfört om glesbygder gäller
självfallet i motsvarande mån även skärgårdsområdena. Med hänvis -

JoU 1975/76: 34

ning till det anförda föreslår utskottet att jordbruksutskottet avstyrker
motionen 1975/76: 1672 yrkandet 3.

I motionen 1975/76: 1651 begärs förslag till 1976/77 års riksmöte om
särskilt skolskjutsbidrag till skärgårdskommunerna på 90 procent av
kostnaderna. Speciella skolskjutsturer med snabba båtar anses angelägna
i skärgårdskommunerna, och kravet på ett särskilt bidrag motiveras med
att de nämnda skolskjutsarna är dyrare än skolskjutstransporter på fastlandet.

Utskottet vill erinra om vad som i propositionen 1975/76: 88 anförs
om vidgat stöd till sådan båttrafik i skärgården som tillgodoser den bofasta
öbefolkningens trafikbehov. Vidare är det i detta sammanhang av intresse
att nämna att frågan om statsbidrag till kostnader som är förenade
med att kommun driver skolverksamhet behandlas av utredningen
om skolan, staten och kommunerna (SSK). Enligt utredningens
direktiv är det angeläget att statsbidragets storlek kan anpassas till kommunernas
skiftande förutsättningar att organisera skolverksamheten. Det
är enligt utskottet naturligt att avvakta utredningens förslag. Med hänvisning
härtill föreslår utskottet att yrkandet 2 g i motionen 1975/76:
1651 avstyrks av jordbruksutskottet.

I motionen 1975/76: 1735 tas upp möjligheterna att ge elever från
skärgårdsområden inackordering i anslutning till tätorternas gymnasieskolor
på fastlandet.

Stockholm den 24 februari 1976

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Larsson i
Staffanstorp (c), Jönsson i Arlöv (s), Nordstrandh (m), Wiklund (s),
Elmstedt (c), Gustafsson i Barkarby (s), fröken Hörlén (fp), fru Gradin
(s), herr Johansson i Skärstad (c), fru Dahl (s), fru Sundberg (m), herrar
Sundgren (s), Karlsson i Mariefred (c) och fru Lantz (vpk).

JoU 1975/76: 34

Särskilt yttrande

beträffande statsbidrag till utbildning i skärgårdsområdena av fru Lantz
(vpk):

I motionen 1975/76: 1672 har vänsterpartiet kommunisterna (vpk)
begärt förslag om statliga insatser för att bevara och utveckla skolväsendet
i skärgården. Bakgrunden är att tillgången till en skola spelar
stor roll för ett skärgårdssamhälles möjligheter att överleva. Om skolan
läggs ner upphör ön ofta att leva som ett permanent samhälle. Det är
därför nödvändigt att öka insatserna för att bevara och utveckla skolväsendet
i skärgården.

Utbildningsutskottet hänvisar i sitt yttrande till propositionen 1975/76:
39 om skolans inre arbete där föredraganden förordar en särskild glesbygdsgaranti
i form av ett särskilt statsbidrag till skolverksamhet i kommuner
med ett stort antal s. k. b/B-skolor. Föredraganden räknar emellertid
med att detta statsbidrag endast skall utgå under en övergångstid.
Förslag till beslut om denna särskilda glesbygdsgaranti framläggs
ej för riksdagen i samband med propositionen 1975/76: 39, men vpk
förutsätter att ett sådant förslag snarast kommer att läggas fram. Vpk
förutsätter vidare att detta förslag ges en sådan utformning att kommunerna
inte på grund av ekonomiska skäl skall tvingas lägga ner skolor
vare sig i skärgården eller annan glesbygd. Vidare måste skolpolitiken
i den del den särskilt berör skärgårdens förhållanden ses som en del av
och sättas i samband med ett vidare politiskt program för att utveckla
skärgårdens ekonomiska och sociala liv.

JoU 1975/76: 34

Bilaga

Trafikutskottets yttrande
1975/76: 2 y

över propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena
jämte motioner

Till jordbruksutskottet

Genom beslut den 20 januari 1976 har jordbruksutskottet hemställt
att trafikutskottet avger yttrande över propositionen 1975/76: 88 om
åtgärder inom skärgårdsområdena jämte motioner såvitt avser trafikutskottets
ämnesområde.

Propositionen

I propositionen 1975/76:88 har regeringen (jordbruksdepartementet)
föreslagit riksdagen att, såvitt nu är i fråga (yrkandet 2), godkänna
de grunder för stöd till båttrafik i skärgårdarna som i propositionen
förordats.

Motionerna

I motionen 1975/76: 501 av herr Sellgren (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att det statliga stödet till båttrafik skall utgå även till
ö-områden som saknar bofast befolkning under förutsättning att trafiken
är intagen i den lokala trafikförsörjningsplanen.

I motionen 1975/76: 1628 av herrar Andersson i Gamleby och Rosqvist
(båda s) hemställs att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta
om undantag för avgränsningen av skärgårdsområdena när särskilda
skäl föreligger.

I motionen 1975/76: 1645 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs, såvitt
nu är i fråga (yrkandena 1, 4 och 5), att riksdagen beslutar

1. att vid definition av skärgårdsområden innefatta de delar av fastlandet
där kustförsamlingama av tradition och med hänsyn till regional
utveckling är att hänföra till skärgård samt att färjeförbindelse ej skall
räknas som fast landförbindelse,

4. att hos regeringen anhålla att frågan om särskilt anskaffningslån
för mindre isbrytartonnage och båtar för kompletterande skärgårdstrafik
skall utredas,

5. att uttala att lots- och fyrväsendet skall vara organiserat även
med hänsyn till dess betydelse för sysselsättningen i skärgården.

JoU 1975/76: 34

I motionen 1975/76: 1648 av herr Dahlgren m. fl. (c, s, m, fp) hemställs
att riksdagen beslutar dels definiera begreppet skärgårdsområde
så att detta innefattar öar med eller utan fastlands- eller färjeförbin<delse
samt det kustnära fastlandet, dels hos regeringen begära att länsstyrelsen
i samråd med berörda kommuner och länsstyrelser får i uppdrag
att fastställa omfattningen av det kustnära fastlandet.

I motionen 1975/76:1651 av herr Dahlgren m. fl. (c) hemställs,
såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 a, 1 e—g, 2 f och 2 j),

1. att riksdagen beslutar

a) att med skärgård skall avses ö eller öar som har fast bosatt befolkning
med eller utan fast landförbindelse, dock inte Gotlands län
och öland, samt det kustnära fastlandet,

e) att statligt stöd på 35 procent för skärgårdstrafik skall utgå till den
i kommunal trafikförsörjningsplan upptagna trafiken,

f) att det statliga stödet till båttrafik skall utgå med 50 procent av
kostnaderna om trafiken utförs som kompletteringstrafik,

g) att i beräkningen av den årskostnad för skärgårdstrafiken som
berättigar till statligt bidrag skall ingå kapitaltjänstkostnader för båtar
och bryggor, om inte bidrag till dessa utgått i annan ordning,

2. att riksdagen hos regeringen begär

f) förslag till 1976/77 års riksdag om särskilt fraktstöd för skärgårdarna
på 50 procent av kostnaderna,

j) förslag angående statligt övertagande av enskilda färjeleder i skärgårdarna.

I motionen 1975/76: 1695 av herr Lindahl i Hamburgsund m. fl. (fp)
föreslås, såvitt nu är i fråga (yrkandet 2), att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag till transportstöd i skärgårdarna.

I motionen 1975/76: 1714 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c, m,
fp) hemställs att riksdagen beslutar att extra investeringar i material och
övriga kostnader för drift av skärgårdstrafik på grund av is- och andra
iklimatförhållanden skall vara berättigade till statsbidrag.

I motionen 1975/76: 1730 av fru Söder m. fl. (c) hemställs, såvitt
nu är i fråga (yrkandet 6), att riksdagen beslutar att hos regeringen
begära förslag om särskilt stöd till fraktfärjor i skärgårdstrafik i enlighet
med vad som anförs i motionen.

I motionen 1975/76:1735 av herr Wictorsson m. fl. (s) hemställs,
såvitt nu är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen beslutar att bemyndiga
regeringen att besluta om undantag för avgränsningen av skärgårdsområdena
när särskilda skäl föreligger.

JoU 1975/76: 34

Utskottet

I propositionen erinras om att 1973 års riksdag (TU 1973: 15, rskr
1973: 282) fann det angeläget att den principiellt viktiga frågan om upprätthållande
av trafikförbindelserna mellan öar eller ö-områden och fastlandet
samt kostnadstäckningen härför finge en snar och tillfredsställande
lösning. Vidare konstaterade 1974 års riksdag att det statliga
stödet till busstrafiken inte omfattar de speciella förhållanden som råder
i skärgårdarna genom att båttrafiken faller utanför bidragssystemet.
Det borde kunna övervägas att införa stöd till denna enligt principer
liknande dem som gäller för busstrafiken. Riksdagen begärde därför
hos Kungl. Maj:t utredning och förslag i dessa frågor (TU 1974:9,
rskr 1974: lil).

Ett grundkrav i vad gäller stöd till båttrafiken i skärgårdarna anses böra
vara att trafiken — liksom i vad gäller den lokala landsbygdstrafiken

— grundas på en genomtänkt planering och ingår i en av kommunen
antagen lokal trafikförsörjningsplan. Trafiken skall till sin huvudsakliga
inriktning tillgodose den bofasta öbefolkningens behov. Mot denna
bakgrund bör bidrag kunna utgå till sådana båtleder (linjer), på vilka
trafik bedrivs regelbundet under hela året (hela seglationsperioden) och
på vilka trafikuppläggningen anpassats till öbefolkningens behov. Utskottet
ansluter sig till departementschefens uppfattning i dessa delar.

Begreppet skärgård definieras i propositionen som ö eller öar som har
fast bosatt befolkning men saknar fast landförbindelse. Således inkluderas
häri också friliggande öar, dock inte Gotlands län. Statligt trafikbidrag
anses dock böra utgå endast för trafik till och från öar som
har bofast befolkning men som saknar fast landförbindelse eller allmän
färjeled.

Med anledning av nämnda förslag yrkas i motionerna 1628 och 1735
att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om undantag för avgränsningen
av skärgårdsområdena när särskilda skäl föreligger. I motionen
1645 yrkas att riksdagen beslutar att vid definition av skärgårdsområden
häri innefatta de delar av fastlandet där kustförsamlingarna
av tradition och med hänsyn till regional utveckling är att hänföra till
skärgård samt att färjeförbindelse ej skall räknas som fast landförbindelse.
I motionen 1648 yrkas att riksdagen beslutar dels definiera be -

4 Riksdagen 1975/76. 16 sami. Nr 34

JolJ 1975/76: 34

greppet skärgårdsområde så att detta innefattar öar med eller utan fast
land- eller färjeförbindelse samt det kustnära fastlandet, dels hos regeringen
begära att länsstyrelsen i samråd med berörda kommuner får i
uppdrag att fastställa omfattningen av det kustnära fastlandet. I motionen
1651 yrkas att riksdagen beslutar att med skärgård skall avses ö eller
öar som har fast bosatt befolkning med eller utan fast landförbindelse

— dock inte Gotlands län och öland — samt det kustnära fastlandet.

Utskottet har vid sin prövning av nu berörda frågor om avgränsningen
av skärgårdsområdet funnit sig i vad avser trafiksektorn kunna godta
departementschefens förslag. Från de synpunkter trafikutskottet har att
företräda bör motionerna i här berörda delar sålunda inte föranleda någon
särskild åtgärd från riksdagens sida.

Det statliga bidraget föreslås utgå med 35 procent av årskostnaderna,
beräknade på det sätt som i propositionen närmare anges. Detta innebär
i princip att kostnaderna för vad som kan betecknas som en rimlig
trafikinsats för den bofasta öbefolkningen i de flesta fall kommer att
delas lika mellan trafikanterna, staten och primärkommun/landstingskommun.
Därmed kan man enligt departementschefen säga att bidraget
i stort har byggts upp på liknande sätt som bidraget till lokal landsbygdstrafik,
där enligt huvudregeln — efter avdrag av vad som täcks
genom trafikintäkter — återstående underskott med lika delar faller på
stat och kommun.

Bidrag med samma procentsats föreslås utgå till sådan kompletterande
trafik som efter förhandsbeställning utförs till och från öar som
saknar reguljär båttrafik.

Med anledning härav yrkas i motionen 1651 att statligt stöd om
35 procent skall utgå till hela den i kommunal trafikförsörjningsplan
upptagna trafiken, att stödet skall utgå med 50 procent av kostnaderna
om trafiken utförs som kompletteringstrafik och att i beräkningen av
årskostnaden för bidragsberättigad trafik skall ingå kapitaltjänstkostnader
för båtar och bryggor om inte bidrag till dessa utgått i annan ordning.

Utskottet vill för sin del erinra om att stödet enligt de föreslagna
bidragsreglerna skall utgå till den trafik som svarar mot fyra dagliga
dubbelturer, medan i fråga om bussbidraget stöd utgår endast till två
dubbelturer per dag. Med beaktande bl. a. av den avsevärt större täck -

JoU 1975/76: 34

ningsgrad i fråga om trafikens omfattning som härigenom uppnås och
då utskottet ser det nu införda stödet för det kommande året närmast
som en försöksverksamhet har utskottet funnit sig nu kunna godta departementschefens
förslag även i dessa delar. Inte minst beträffande
kompletteringstrafiken vill utskottet f. ö. erinra om den möjlighet till
höjt bidrag som föreslås införd om synnerliga skäl därtill föreligger.

Vad beträffar motionärernas yrkande rörande kapitaltjänstkostnader
för båtar vill utskottet framhålla att sådana kostnader förutsatts ingå i
det bidragsberättigade kostnadsunderlaget. Bryggor i anslutning till väg
räknas i regel som väganordning och byggs och underhålls följaktligen
i samma ordning som vägen. Möjlighet torde f. ö. i viss utsträckning
föreligga att i andra fall få arbeten av här ifrågavarande slag utförda
med anlitande av medel för sysselsättningsskapande åtgärder.

Under hänvisning jämväl till anförda förhållanden avstyrks motionen
i nu berörda delar.

I motionen 1714 begärs ett uttalande från riksdagens sida att extra
investeringar i material och övriga kostnader för drift av skärgårdstrafik
på grund av is- och andra klimatförhållanden skall vara berättigade
till statsbidrag och även innefattas i de synnerliga skäl som motiverar
extra bidrag. Då utskottet utgår från att i överensstämmelse med
bidragsbestämmelsemas innebörd så skall vara fallet, synes någon särskild
åtgärd härför från riksdagens sida ej erforderlig.

Av bl. a. samma skäl finner utskottet anledning ej heller föreligga
att riksdagen, såsom i motionen 1645 yrkats, hos regeringen begär att
frågan om särskilt anskaffningslån för mindre isbrytartonnage och båtar
för kompletterande skärgårdstrafik skall utredas.

I motionen 1651 yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
angående statligt övertagande av enskilda färjeleder i skärgårdarna.

Vad motionärerna därvid anfört till stöd för sitt yrkande finner utskottet
värt beaktande. Fall synes sålunda föreligga där den i enskild
regi bedrivna färjetrafiken närmast synes böra hänföras till allmän
färjetrafik. Speciellt gäller detta när en betydande genomgångstrafik
under större eller mindre del av året förekommer och vederbörande
färjehållare har att — med eller utan kommunalt eller landstingskommunalt
stöd — ombesörja trafiken. Samma synes vara förhållandet där
färja till någon del ansluter till allmän väg. Ytterligare skäl synes i enskilda
fall kunna anföras till stöd för ett förstatligande. Enligt utskottets
uppfattning bör det därför uppdras åt vägverket att i förekommande
fall snarast pröva eller göra en förnyad prövning av frågan huruvida
viss färjetrafik skall vara av statlig eller eventuellt statsbidragsberättigad
karaktär samt vidta i anledning härav erforderliga åtgärder. Vad
utskottet härom anfört bör enligt dess uppfattning av riksdagen ges
regeringen till känna.

JoU 1975/76: 34

Med anledning härav yrkas i motionen 1651 att riksdagen hos regeringen
begär förslag till 1976/77 års riksmöte om särskilt fraktstöd för
skärgårdarna på 50 procent av kostnaderna. I motionen 1695 yrkas att
riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till transportstöd. I motionen
1730 föreslås att riksdagen skall begära särskilt stöd till fraktfärjor
i skärgårdstrafik i enlighet med vad som anförts i motionen.

Även vad i nu förevarande motioner anförts till stöd för motionärernas
yrkanden finner utskottet vara beaktansvärt. Utskottet vill därför
föreslå att regeringen överväger härmed sammanhängande spörsmål
samt om möjligt i nästkommande års budgetproposition redovisar resultatet
härav.

Vad utskottet i denna fråga anfört bör enligt dess uppfattning av riksdagen
ges regeringen till känna.

I motionen 1645 har yrkats att riksdagen beslutar uttala att lots- och
fyrväsendet skall vara organiserat även med hänsyn till dess betydelse
för sysselsättningen i skärgården.

Redan i samband med behandlingen vid 1970 års riksdag av nya
riktlinjer för lots- och fyrväsendets organisation (prop. 1970:119, SU
1970: 143, rskr 1970: 347) framhölls att vid prövningen av kommande
organisationsförändringar måste beaktas att i lots- och fyrväsendets
arbetsuppgifter förutom lotsning ingår underhåll av fyrar, utsättning,
intagning och underhåll m. m. av bojar och prickar etc. Lots- och fyrväsendet
ingår också tillsammans med en rad andra organ i den statliga
sjöräddningsverksamheten och havsövervakningen. Nämnda förhållanden
nödvändiggjorde enligt utskottets uppfattning att organisationsfrågorna
inte bedöms enbart ur företagsekonomiska synpunkter — begränsade
till sjöfartsverkets arbetsområde — utan från allmänt samhällsekonomiska
och lokaliseringspolitiska grunder och berörande även övrig
verksamhet avseende kust- och havsövervakningen m. m.

Det sålunda anförda äger alltjämt giltighet. Under hänvisning härtill
finner utskottet motionärernas yrkande i denna del inte påkalla någon
särskild åtgärd från riksdagens sida.

JoU 1975/76: 34

Statens kostnad för det nya bidragssystemet för båttrafik beräknas
till ca 3 milj. kr. per år. Härtill kommer ca 3,5 milj. kr. för stöd till
Waxholmsbolagets trafik.

Det nya bidraget skall enligt förslaget administreras av bussbidragsnämnden,
på vilken skall ankomma att utfärda närmare anvisningar för
ansökningsförfarandet. De nya bestämmelserna avses gälla fr. o. m.
budgetåret 1976/77.

I fråga om medelsanvisningen avser enligt propositionen regeringen
framdeles skola återkomma härtill.

Vad av departementschefen i övrigt anförts beträffande förslagen
under trafiksektorn har inte gett utskottet anledning till erinran eller
särskilt uttalande.

Stockholm den 17 februari 1976

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Dahlgren
(c), Lindahl i Lidingö (s), Hjorth (s), Hugosson (s), Håkansson i
Rönneberga (c), Clarkson (m), östrand (s), Stjernström (c), Magnusson
i Kristinehamn (vpk), Johansson i Hållsta (c), Johansson i Vrångebäck
(m), Lindahl i Hamburgsund (fp) och Lekberg (s).

JoU 1975/76: 34

Bilaga

Näringsutskottets yttrande
1975/76:1 y

över propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena
jämte motioner

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har genom beslut den 20 januari 1976 berett näringsutskottet
tillfälle att avge yttrande över propositionen 1975/76: 88
om åtgärder inom skärgårdsområdena jämte motioner. Näringsutskottet
får med anledning härav anföra följande.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner de grunder för stöd
till skärgårdsföretag som chefen för jordbruksdepartementet har förordat.
Utskottet finner det värdefullt att ett stöd av detta slag införs.
I stort har utskottet ingenting att erinra mot propositionens förslag i
denna del. Utskottet vill emellertid beröra vissa frågor beträffande stödet
som har aktualiserats genom motioner.

Statsbidrag i form av avskrivningslån skall enligt propositionen kunna
utgå med viss del av kostnad för investeringar i byggnader, anläggningar
och maskiner. Bidrag bör emellertid, sägs det i propositionen, inte kunna
utgå till investeringar i sådana objekt som lätt kan likvideras. När det
gäller byggnader bör, anförs det, bidrag t. ex. ej utgå till uthyrningsstugor.

Mot den sistnämnda inskränkningen riktas invändningar i flera motioner.
I motionen 1975/76: 186 av herr Norrby i Akersberga (fp) begärs
att avskrivningslån skall på i motionen angivna villkor kunna utgå
även för uppförande av uthyrningsstugor. Fullt tillfredsställande garantier
mot försäljning av stugor kan uppnås genom reglering i exploateringsavtal,
plan- eller naturreservatsbestämmelser, lånevillkor m. m.,
säger motionären, och även villkoret att stugor till vilka avskrivningslån
utgår skall korttidsuthyras kan tillgodoses. I motionen 1975/76: 1651
(yrkandet 1 b) av herr Dahlgren m. fl. (c) föreslås att finansieringsstödet
skall omfatta även uppförande av uthyrningsstugor till ett antal av högst
tre per fastighet under förutsättning att avtal har träffats om att stugor
och markområde inte får försäljas. Enligt motionen 1975/76: 1730 (yrkandet
1 i viss del) av fru Söder m. fl. (c) bör stöd kunna ges till stugor
som ägs av kommun, landsting eller ideell stiftelse, om garantier kan
skapas mot en framtida avstyckning. I motionen 1975/76:1735 (yrkandet
4) av herr Wictorsson m. fl. (s) föreslås en utredning om de
juridiska möjligheterna att garantera fortsatt uthyrning av uthyrnings -

JoU 1975/76: 34

stugor i enskild eller kooperativ regi och i anslutning härtill av möjligheterna
till statsbidragsgivning även till dessa kategorier.

Stuguthyrning är enligt utskottets mening en betydelsefull verksamhet
både med hänsyn till försörjningsmöjligheterna i skärgårdsområdena
och med hänsyn till turismens intressen. Uppförande av uthyrningsstugor
kan underlättas genom att statlig kreditgaranti ställs till förfogande.
I likhet med motionärerna finner utskottet det emellertid önskvärt att
sådan verksamhet inte helt undantas från möjlighet till finansieringsstöd
även genom statsbidrag i form av avskrivningslån. Det måste i så
fall uppställas villkor som skapar klara garantier för att uthyrningsverksamheten
blir bestående och att det uteslutande blir fråga om korttidsuthyrning.

Statsbidrag i form av avskrivningslån bör enligt propositionen maximeras
till 75 000 kr. per skärgårdsföretag. I motionen 1975/76: 1735
(yrkandet 2) föreslås riksdagen uttala att härmed bör avses 75 000 kr.
per investeringstillfälle. Det bör, menar motionärerna, inte vara omöjligt
för en skärgårdsbo att efter viss tid få ytterligare stöd för att utvidga
sin rörelse, om detta leder till ökade sysselsättningsmöjligheter.
Utskottet, som finner att motionärerna har tagit upp en viktig definitionsfråga,
ansluter sig i princip till deras synpunkter. I likhet med
motionärerna förutsätter utskottet att saken blir tillfredsställande reglerad
i de bestämmelser som regeringen utfärdar för bidragsgivningen.

I motionen 1975/76: 1695 (yrkandet 1) av herr Lindahl i Hamburgsund
m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära förslag
till kreditstöd för investeringar i skärgårdstrafik. Trafik- och fraktrörelse
är verksamhetsgrenar som kan tänkas ingå i ett skärgårdsföretag.
Hithörande investeringar torde således principiellt sett inte böra vara
undantagna från möjlighet till sådant skärgårdsstöd som föreslås i propositionen.
Frågor om skärgårdstrafikens förutsättningar bör emellertid
bedömas i ett trafikpolitiskt sammanhang som ligger utanför näringsutskottets
ämnesområde.

Stödet till skärgårdsföretag skall enligt propositionen administreras
av lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. I ärenden som avser
investering i annan näring än jordbruk, skogsbruk, trädgårdsodling och
fiske bör, uttalas det, samråd ske med resp. företagareförening. I motionen
1975/76: 816 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) yrkas att
stödet i stället skall administreras av företagareföreningarna, som då i
ärenden som avser någon av de nyss uppräknade näringarna skall samråda
med resp. lantbruksnämnd. Enligt utskottets mening talar övervägande
skäl för den ordning som föreslås i propositionen. Utskottet vill
emellertid understryka vikten av att samrådsförfarandet blir effektivt,
något som bl. a. förutsätter att det inleds på ett tidigt stadium av varje
ärendes behandling.

JoU 1975/76: 34

I motionen 1975/76: 1730 (yrkandet 1 i viss del) föreslås också att
riksdagen skall ge regeringen till känna som sin mening att hemslöjdsföreningarna,
företagareföreningarna, lantbrukets och fiskets organisationer
samt hushållningssällskapen bör stödjas i sina marknadsförande
insatser för skärgårdens produkter. Några konkreta åtgärder i det angivna
syftet ger motionärerna inte anvisning om. Utskottet vill i detta
sammanhang liksom vid tidigare tillfällen understryka vikten av att det
stöd som ges till produktionsstimulerande åtgärder kompletteras med
aktiva insatser på marknadsföringens område.

I propositionen berörs också frågan om kommersiell service i skärgårdsområdena.
Härvid erinras om det statliga stöd till kommersiell
service i glesbygd som förekommer och slås fast att samhällets ansvar
för sådan service i första hand åvilar kommunerna. Frågan om statligt
stöd till kommersiell service utanför inre stödområdet prövas av regeringen
i varje särskilt fall, framhålls det. I motionen 1975/76: 1672
(yrkandet 5) av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
anvisar ett särskilt bidrag till driftsstöd för butiker och varubåtar i
skärgården med förslagsvis 1 milj. kr.

Utskottet är inte berett att tillstyrka anslag med visst belopp men vill
hänvisa till det uttalande som riksdagen den 17 mars 1976 på grundval
av utskottets betänkande NU 1975/76: 36 (punkten 18 moment 2) har
gjort till regeringen om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd.

Stockholm den 18 mars 1976

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson
i Landskrona (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Örebro (fp),
Rask (s), Blomkvist (s), Hovhammar (m), Wååg (s), fru Hambraeus
(c), herrar Svensson i Malmö (vpk), Petersson i Ronneby (c), fru Radesjö
(s), herrar Pettersson i Helsingborg (s) och Siegbahn (m).

Avvikande mening

av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser att sista stycket i yttrandet
bort ha följande lydelse:

De gällande bestämmelserna om kommersiell service i glesbygd är
enligt utskottets mening alltför snäva. Man måste beakta att kommunernas
svåra finansiella läge gör det omöjligt att enbart hänvisa till det
kommunala ansvaret. Inte heller är det tillfredsställande att statligt stöd
för ändamålet bara undantagsvis ges utanför det inre stödområdet. De
geografiska och transportmässiga villkor som gäller i skärgårdsområdena
motiverar generösare principer för stöd där. Mot denna bakgrund
ter sig det berörda yrkandet i motionen 1975/76: 1672 berättigat.

JoU 1975/76: 34

Bilaga

Inrikesutskottets yttrande
1975/76: 2 y

över propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena
jämte motioner

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har begärt att inrikesutskottet i de delar som berör
inrikesutskottets ämnesområde skall avge yttrande över propositionen
1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena jämte motionerna
1975/76: 186, 1975/76: 501, 1975/76: 816, 1975/76: 1628, 1975/76:
1645, 1975/76: 1648, 1975/76: 1651, 1975/76: 1672, 1975/76: 1695,
1975/76: 1714, 1975/76: 1730 och 1975/76: 1735.

Inrikesutskottet får för sin del anföra följande. Propositionens syfte
är att förbättra utkomstmöjligheter, kommunikationer och service för
den bofasta befolkningen i våra skärgårdsområden. Från allmänna regionalpolitiska
utgångspunkter är det angeläget med sådana förbättringar,
och utskottet har därför en positiv inställning till propositionens
förslag.

Regionalpolitisk! stöd i olika former tillhör de insatser som föreslås
i propositionen. Det regionalpolitiska stödet styrs i princip av landets
indelning i stödområden men under vissa omständigheter kan stöd utgå
även utanför stödområdena. Departementschefen säger att det enligt
hans uppfattning finns goda möjligheter att med gällande bestämmelser
tillgodose önskemålen om stöd till skärgårdsområdena. Det gäller
sålunda både skärgårdar längs norrlandskusten, som från Hälsingland
och norrut ingår i allmänna stödområdet, och övriga skärgårdsområden.
Utskottet delar departementschefens uppfattning och vill särskilt
framhålla att det inte är lämpligt att i dag ta ställning till förändringar
av stödområdena med hänsyn till att den frågan kommer att prövas i
sin helhet till hösten då statsmakterna väntas göra en slutbedömning
av länsplanering 1974.

Utskottet vill uttala sin tillfredsställelse över att även regionalpolitiskt
stöd i form av sysselsättningsstöd under vissa förutsättningar skall
kunna utgå i skärgårdsområdena, nämligen om det beviljas i samband
med annat regionalpolitisk! stöd. Sysselsättningsstöd är eljest förbehållet
inre stödområdet eller områden belägna omedelbart i anslutning
därtill.

Beträffande sysselsättningsstödets utformning bör det noteras att
riksdagen senare i år kommer att få pröva frågan om man i framtiden
skall behålla villkoret att sådant stöd utanför inre stödområdet endast

JoU 1975/76: 34

får beviljas i samband med lokaliseringsstöd. Om det skulle ske en
förändring av sysselsättningsstödets utformning i detta hänseende förutsätter
utskottet att ändringen även kommer att avse sysselsättningsstöd
till företag i skärgårdarna.

Utskottet utgår vidare från att myndigheterna kommer att ha en
generös inställning vid prövning av regionalpolitisk! stöd och att även
bidrag och avskrivningslån skall kunna komma i fråga. Med hänsyn
till näringsstrukturen i skärgårdarna bör stödet — om det skall få avsedd
effekt — även komma mindre företag till godo. En sådan inriktning
av stödet bör gynnas av den planerade decentralisering av beslutsfattandet
i regionalpolitiska frågor varom förslag kan väntas till
riksdagen inom kort.

I propositionen begränsas de olika insatserna till att omfatta öar som
har fast bosatt befolkning men som saknar fast landförbindelse. Sålunda
inkluderas också friliggande öar, dock inte Gotlands län. Mot
denna definition av området för stödinsatser har riktats kritik i flera
motioner. Motionärerna vill bl. a. att även vissa öar med fast landförbindelse
och delar av fastlandet som ligger i nära anslutning till öar
och som har liknande problem med den ekonomiska utvecklingen
skall inkluderas i det stödberättigade området.

Inrikesutskottet anser beträffande det regionalpolitiska stödet att det
knappast finns behov av att absolut avgränsa ett särskilt stödberättigat
skärgårdsområde. Regionalpolitisk! stöd utgår efter individuell prövning
av olika projekt. Beträffande skärgårdsområdena kan problemen
generellt sett antas vara större på öar utan fast landförbindelse, och det
ter sig därför naturligt att primärt inrikta åtgärder på sådana områden.
Detta utesluter emellertid inte att stöd även bör kunna ges till företag
som är belägna på vissa öar med fast landförbindelse och i sådana kustnära
fastlandsområden som ovan nämns, under förutsättning att det
föreligger samma skäl för regionalpolitisk! stöd som för öar utan fast
landförbindelse. En sådan ordning står i överensstämmelse med gällande
regler. Även sysselsättningsstöd bör i de aktuella fallen kunna komma
i fråga på samma villkor som gäller för sysselsättningsstöd till företag
strax utanför gränsen till det inre stödområdet.

Motsvarande resonemang i fråga om den geografiska gränsdragningen
för stöd kan enligt utskottets mening föras beträffande det nya stöd
till skärgårdsföretag på öar utan fast landförbindelse som föreslås i propositionen.
Detta stöd, som avses bli administrerat av lantbruksstyrelsen
och lantbruksnämnderna, föreslås utgå som bidrag i form av avskrivningslån
och som statlig lånegaranti. Bidraget föreslås bli maximerat till
75 000 kr. per skärgårdsföretag. Enligt utskottets mening bör alltså
inte företag vara uteslutna från stöd, om de är belägna på öar med fast
landförbindelse eller på fastlandet i anslutning till skärgårdsområde.
Med hänsyn till de medel som står till förfogande och till vad ovan

JoU 1975/76: 34

sagts om att stöd i första hand bör avse öar utan fast landförbindelse
kan det vara berättigat med en viss återhållsamhet när det gäller stöd
till företag på öar med fast landförbindelse eller på fastlandet. Åtminstone
i inledningsskedet bör stöd till företag som ej ligger på öar
utan fast landförbindelse prövas av regeringen.

Utskottet går inte in på alla detaljer beträffande det nya företagsstödet
men vill betona vikten av samordning med det regionalpolitiska
stödet. Den omständigheten att företag fått stöd till en utbyggnad genom
stödet till skärgårdsföretag bör heller inte utesluta regionalpolitisk!
stöd exempelvis i form av avskrivningslån vid en senare investering.
När det gäller det maximala bidragsbeloppet enligt det nya stödet,
75 000 kr. per företag, föreslår utskottet att en höjning av detta
belopp inte görs beroende av riksdagens godkännande. Det bör ankomma
på regeringen att anpassa maximibeloppet till föreliggande behov
och den ekonomiska utvecklingen.

Utöver det anförda har utskottet inte funnit anledning att yttra sig
över de remitterade dokumenten.

Stockholm den 25 februari 1976

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nordgren (m), Nilsson i Östersund (s), Stridsman (c),
fru Hörnlund (s), fru Jonäng (c), herrar Oskarson (m), Nilsson i Kalmar
(s), Lorentzon (vpk), Granstedt (c), fru Berglund (s) och herr Carlström
(fp).

JoU 1975/76: 34

Bilaga

Civilutskottets yttrande
1975/76: 2 y

över propositionen 1975/76: 88 om åtgärder inom skärgårdsområdena
jämte motioner

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har beslutat inhämta yttrande från civilutskottet
över propositionen 1975/76: 88 jämte motioner i de delar frågorna berör
civilutskottets ämnesområde.

Propositionens hemställan berör inte frågor som direkt ansluter till
civilutskottets område. Jordbruksministerns i propositionen återgivna
anförande till regeringsprotokollet omfattar bl. a. uttalanden om det i
propositionen använda skärgårdsbegreppet (s. 2 och 14) samt om boende*,
plan- och markfrågor (s. 30—31). Vidare aviseras (s. 31—32) ett
medgivande att överskrida fjortonde huvudtitelns förslagsanslag Länsstyrelserna.
Utskottet begränsar sitt yttrande till dessa ämnen.

I fråga om motionerna begränsar civilutskottet sitt yttrande till

dels frågor som berör skärgårdsbegreppet (mot. 1975/76: 501, 1628,
1645, 1648, 1651, 1730 och 1735),

dels förslagen i motionerna 1975/76:

186 av herr Norrby i Äkersberga (fp) såvitt gäller hemställan att riksdagen
beslutar (2) att uttala att riktlinjer bör redovisas för dispensärenden,
och (3) att hemställa om förslag till särskilda samordningstjänster
vid berörda länsstyrelser,

1645 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt däri hemställs att riksdagen
beslutar (6) att förenklat planförfarande även skall kunna gälla fritidsbebyggelse,

1651 av herr Dahlgren m. fl. (c) såvitt däri hemställs att riksdagen
beslutar (l.d) att skärgårdsplaneringen skall bygga på vaktslående kring
den bofasta befolkningens möjligheter till utövande av de areella näringarna.

Jordbruksutskottet har till behandling inom civilutskottet överlämnat
motionen 1975/76: 1645 (m), yrkandet 7.

Civilutskottet har i angivna frågor gjort följande bedömningar. Vad
först angår frågan om definitionen av begreppet skärgård i
här föreliggande sammanhang får civilutskottet anföra följande. I propositionen
(s. 2 och 14) anges att med skärgård avses ö eller öar som
har fast bosatt befolkning eller saknar fast landförbindelse. Sålunda
inkluderas också friliggande öar, dock inte Gotlands län. I flera motioner
framställs förslag som berör denna definition.

JoU 1975/76: 34

När det gäller boende-, plan- och markfrågor finns enligt utskottets
mening knappast behov av en definition av förordad typ. Det ligger i
sakens natur att vid översiktliga bedömningar i plansammanhang bedömningsområdet
får avgränsas från fall till fall och att därvid de
naturliga sambanden ofta leder till att som en enhet behandlas ett kusteller
strandområde som innefattar såväl en fastlandsdel som öar eller
skärgårdar i traditionell mening. I dessa sammanhang finns inte heller
anledning att avgränsa öar utan fast befolkning. Exploaterings- respektive
skyddsintressena får här vägas i ett framåtsyftande tidsperspektiv.
Också inom andra planeringssektorer är motsvarande bedömningar tilllämpliga.
I den mån en konkret begränsning behövs för att ange tilllämpningsområdet
för vissa stödformer m.m. kan däremot en mer preciserad
definition få praktisk betydelse. Civilutskottet har inte ansett
sig böra anföra synpunkter i denna senare fråga.

Vad jordbruksministern i samråd med bostadsministern anfört om
boen de-, plan- och markfrågor anknyter till begreppet
skärgårdsområden, vilket utskottet uppfattat gälla i traditionell och i
planfrågor använd mening.

Det som i detta sammanhang anförts om bostadskrediter har inte
gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Vad gäller plan- och byggnadsärenden har utskottet ingen erinran mot
vad i propositionen anförts beträffande permanent bosättning.

Förslaget i motionen 1975/76:186 (fp) angående riktlinjer för dispensärenden
bör enligt utskottets mening inte leda till avsett uttalande. Det
är obestritt att brister i den översiktliga planeringen liksom ändringar i
byggnadslagstiftningen kan medföra svårigheter vid tillämpning i enskilda
fall. Kommunernas pågående arbete med den översiktliga planeringen
kommer emellertid att leda till att nästan samtliga kommuner
upprättar marköversikt eller kommunomfattande dispositionsplan efter
ett regionalt samråd. Därvid kommer den planmässiga bedömningen
att klarläggas. Motionärens syfte blir därmed i väsentliga delar tillgodosett.

I fråga om fritidsbebyggelse uttalar jordbruksministern att man bör
eftersträva att begränsa viss markanvändning för fritidsbebyggelse, nämligen
sådan som skulle ta i anspråk skyddsvärda områden eller medverkar
till oskälig markvärdestegring. De stigande markpriserna anges i
motionen 1975/76: 1651 (c) som ett av de största problemen i detta
sammanhang. Enighet torde också råda om vikten av att redan i den
översiktliga planeringen skilja ut såväl skyddsområden som rekreationsområden
och mark för jordbrukets och övriga näringars behov. Förslaget
i motionen 1975/76: 1645 (m), yrkandet 6, om ett förenklat planförfarande
för fritidsbyggande torde inte i första hand syfta till att
främja en viss planeringsmetodik utan snarast till att hindra att planläggningen
motverkar en av markägaren önskad exploatering för fritidsbyggande.
Förslaget motiveras med bl. a. önskemålet om en mindre

JoU 1975/76: 34

restriktiv och doktrinär byggnadspolitik. Utskottet avstyrker bestämt
bifall till ett yrkande som syftar till att minska kommunens möjligheter
till en översiktlig fysisk planering. Riktlinjerna för denna planering har
enligt betänkandet CU 1975/76: 1 lagts fast av riksdagen under enighet
på här aktuella punkter.

I propositionen (s. 31) refereras även vissa riktlinjer för den fysiska
riksplaneringen. Utskottet har här ingen erinran och hänvisar till sitt
tidigare betänkande CU 1975/76: 1, innefattande bl. a. en bedömning
av dessa riktlinjers tillämpning i det pågående planarbetet. I motionen
1975/76: 1651 (c), yrkandet 1 d, föreslås riksdagen besluta att skärgårdsplaneringen
skall bygga på vaktslående kring den bofasta befolkningens
möjligheter till utövande av de areella näringarna. Utskottet har tidigare
i betänkandet CU 1975/76: 1 (s. 25) behandlat ett närliggande
förslag i motionen 1975/76: 9 (c). Utskottet uppfattade då förslaget
inte som syftande till ändringar av de geografiska riktlinjerna för berörda
kustområden utan som avsett att betona vikten av den fasta skärgårdsbefolkningens
intressen. I anslutning därtill anfördes att detta i
väsentliga avseenden torde komma att kräva åtgärder också inom vissa
sektorer utanför civilutskottets ansvarsområde, därmed åsyftande åtgärder
av den typ som den nu föreliggande propositionen behandlar.
Riktlinjer till skydd för de areella näringarnas markbehov har lagts fast
i den fysiska riksplaneringen. Utskottet stannar också beträffande det
nu behandlade motionsyrkandet för att det i fråga om den fysiska planeringen
inte bör leda till några särskilda förslag från riksdagens sida.

I fråga om behovet av samordnade planeringsinsatser har utskottet
endast att ansluta sig till och stryka under bedömningen i propositionen.

Medel för att stödja en avsedd samordning av insatserna och för att
biträda skärgårdskommunerna i den samordnade planeringen avses
ställas till förfogande för innevarande budgetår genom överskridande
av det under kommundepartementets huvudtitel uppförda anslaget Länsstyrelserna.
Utskottet har ingen erinran mot detta. Medlen, som torde
komma att stå till regeringens disposition, får förutsättas kunna ställas
till förfogande utan andra begränsningar än de som ligger i angivet
ändamål. Utskottet förutsätter vidare att bedömningarna kan samordnas
med övriga avvägningar och dispositioner av medel från anslaget
såvitt avser planeringsändamål.

I detta sammanhang bör noteras att civilutskottet i ett senare sammanhang
kommer att behandla motionen 1975/76:1953 (c), vari bl. a.
föreslås särskild medelsberäkning — 1 milj. kr. — för behandlat ändamål
även för nästa budgetår.

Slutligen föreslås i motionen 1975/76: 186 (fp) att riksdagen skall
begära förslag till särskilda samordningstjänster vid berörda länsstyrelser.
Förslaget har visst samband med frågorna om det särskilda stödets
administration och förslag i motioner om motsvarande funktioner vid

JoU 1975/76: 34

lantbruksnämnd och företagareförening — frågor som civilutskottet
inte tar upp. Utskottet anser sig emellertid även bortsett därifrån inte
kunna tillstyrka motionsförslaget med dess specifika innehåll. Genom
fastslåendet av länsstyrelsernas uppgift att samordna kommunala, landstingskommunala
och statliga insatser i denna del får motionärens syfte
anses vara i sak tillgodosett.

Stockholm den 10 februari 1976

På civilutskottets vägnar
ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman i Göteborg (s),
Wennerfors (m), Lindkvist (s), Åkerfeldt (c), Strömberg i Botkyrka (fp),
Mattsson i Skee (c), Jadestig (s), Häll (s), Olof Johansson i Stockholm
(c), Claeson (vpk), fru Landberg (s), herrar Persson i Karlstad (s), Danell
(m) och Håkansson i Trelleborg (s).

Avvikande mening

av herrar Wennerfors (m) och Danell (m) som anser att det stycke i utskottets
yttrande som på s. 2 börjar ”1 fråga” och på s. 3 slutar ”aktuella
punkter” bort ha följande lydelse:

I propositionen (s. 30) anförs att förenklat planförfarande för åretruntbosättning
bör kunna utnyttjas i plan- och byggnadsärenden i skärgårdsområden.
Utskottet instämmer häri men anser liksom motionärerna
i motionen 1975/76: 1645 (m) att ett sådant förfarande även skall kunna
gälla fritidsbebyggelse. Härigenom skulle fördelar nås. Som framhålls
i motionen skulle skärgårdsbefolkningens möjligheter att i anslutning till
skärgårdsbyama uppföra fritidshus öka. Ett förenklat planförfarande i
nu berört avseende borde alltså kunna tillåtas i områden där översiktliga
planer utarbetats. Utskottet finner alltså att motionsförslaget bör
tillstyrkas i denna del. Detta innebär även ökade möjligheter för den bofasta
befolkningen att bo kvar i skärgården genom att viss inkomstförstärkning
genom t. ex. uthyrning av fritidshus bör kunna ske, något som
delvis tas upp i motionen 1975/76:1651 (c).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 7600S6