Med anledning av propositionen 1975/76:81 med förslag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m. m. jämte motioner (Betänkande 1975/76:LU21 Lagutskottet)

LU 1975/76:21

Lagutskottets betänkande
1975/76:21

med anledning av propositionen 1975/76:81 med förslag om ändring
i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens
område, m. m. jämte motioner

I propositionen 1975/76:81 har regeringen (justitiedepartementet) - efter
hörande av lagrådet - föreslagit riksdagen att anta

1. lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar
på förmögenhetsrättens område.

2. lag om ändring i lagen (1915:219) om avbetalningsköp,

3. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

4. lag om ändring i lagen (1927:78) angående införande av lagen om försäkringsavtal,

5. lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev,

6. lag om ändring i lagen (1936:82) angående införande av lagen om skul debrev,

7. lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar,

8. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,

9. lag om ändring i jordabalken.

10. lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet
anför på s. 10 och 11.

1 samband med propositionen behandlar utskottet dels en med anledning
av propositionen väckt motion, dels två under allmänna motionstiden år
1976 väckta motioner. Motionsyrkandena redovisas nedan på s. 8 och 9.

De i propositionen framlagda lagförslagen har följande lydelse:

1 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 21

LU 1975/76:21

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar
på förmögenhetsrättens område

Härigenom föreskrives att 36-38 SS lagen (1915:218) om avtal och andra
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vile i penningar eller annai, som
någon ut/ast sig att gälda för den händelse
han icke skulle fullgöra en honom
åliggande förpliktelse eller eljest skulle
företaga eller underlåta att företaga
en handling, må nedsättas efter ty skäligt
prövas, såframt utkrävandet av vad
utläst blivit finnes vara uppenbart obilligt;
vid prövning härav skall hänsyn
tagas ej blott tillförlust. som den enligt
utjästelsen berättigade må hava lidit,
utan även till det intresse han eljest
må hava haft i handlingens företagande
eller underlåtande ävensom till övriga
föreliggande omständigheter. Har
förverkat vite utan förbehåll guldits.
ägcden. som utläst vitet. icke pä grund
av vad här ovan är stadgat söka något
åter.

Har någon för den händelse, att ett
av honom ingånget avtal skulle komma
ali hävas på grund av underlåta fullgörande
frän hans sida. förbundit sig
ali utan hinder av avtalets hävande erlägga
vad han ut fäst ellet låta dan andre
behålla vad crlagt blivit, skall vad
i 36 \v är i fråga om vite stadgat äga
motsvarande tillämpning.

Är vid försträckning eller eljest förbehåll
träffat, art pant eller annan sä -

A vtalsvillkor får jämkas eller lämnas
utan avseende, om villkoret är oskäligt
med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna
vid avtalets tillkomst,
senare inträffade förhållanden och
omständigheterna i övrigt. Har villkoret
sådan betydelse för avtalet att det
icke skäligen kan krävas att detta i övrigt
skall gälla med oförändrat innehåll.
får avtalet jämkas även i annat
hänseende eller i sin helhet lämnas
utan avseende.

Vid prövning enligt första stycket
skall särskild hänsyn tagas till behovet
av skydd för den som i egenskap av
konsument eller eljest intager en underlägsen
ställning i avtalsförhållandet.

Första och andra styckena äga motsvarande
tillämpning i fråga om villkor
vid annan rättshandling än avtal.

Förbehåll att pant eller annan säkerhet
skall vara förverkad, om den

LU 1975/76:21

Nuvarande lydelse

kerdel, sorn blivit stadd för fullgörande
av en förpliktelse, skall vara förverkad,
där denna leke kommer att rätteligen
fullgöras, vare det förbehåll utan verkan.

Om vissa avbetalningsköp gäde vad
särskilt är stadgat.

Föreslagen lydelse

förpliktelse för vars fullgörande säkerheten
ställts icke rätteligen fullgöres,
är utan verkan.

Har tillförebyggande av konkurrens
någon betingar sig av annan, att denne
icke skall idka handel eder annan
verksamhet av angivet slag eder icke
taga anställning hos någon, som idkar
sådan verksamhet, vare den, som gjort
utfästelsen, icke därav bunden. För så
vitt utfästelsen i fråga om tid och ort
eller eljest skulle sträcka sig längre än
som kan erfordras för alt hindra konkurrens
eder ock över hövan inskränka
honom i hans frihet att utöva förvärvsverksamhet;
vid prövning i sistnämnda
avseende skall hänsyn tagas jämväl tid
det intresse den enligt utfästelsen berättigade
har i densammas fullgörande.

Har någon för att förebygga konkurrens
betingat sig av annan att denne
icke skall bedriva verksamhet av
visst slag eller icke taga anställning hos
någon som bedriver sådan verksamhet,
är den som gjort utfästelsen icke
bunden därav i den män utfästelsen
sträcker sig längre än vad som kan anses
skäligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

De nya bestämmelserna tillämpas även på rättshandling som företagits
före ikraftträdandet. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol
prövas dock enligt äldre bestämmelser.

LU 1975/76:21

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1915:21

Härigenom föreskrives att 8 § lagen
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Skulle tillämpning av villkor vid avbetalningsköp
uppenbarligen vara stridande
mot gotl af/ärsskick eller eljest
otillbörlig, md villkoret jämkas eller
lämnas utan avseende.

Förbehåll att köparens rätt till godset
skall vara beroende av att köparen
fullgör annan förpliktelse än sådan,
som åligger honom enligt avbetalningsköpet,
vare dock städse
utan verkan, såframt förbehållet ej
avser ersättning för reparation eller
annan åtgärd med avseende å godset.

Vad i andra stycket sägs gälle ock
förbehåll att av köparen inbetalt belopp
först skall avräknas å fordran,
som tillkommer säljaren av annan
grund än avbetalningsköp^.

Denna lag träder i kraft den 1 j

9) om avbetalningsköp

(1915:219) om avbetalningsköp skall

Föreslagen lydelse

Förbehåll att köparens rätt till godset
skall vara beroende av att köparen
fullgör annan förpliktelse än sådan,
som åligger honom enligt avbetalningsköpet,
vare utan verkan,
såframt förbehållet ej avser ersättning
för reparation eller annan åtgärd
med avseende å godset.

Vad [ första stycket sägs gälle ock
förbehåll att av köparen inbetalt belopp
först skall avräknas å fordran,
som tillkommer säljaren av annan
grund än avbetalningsköp^.

i 1976.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1927:77) om försäkringsavtal

dels att 34 S skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före nämnda paragraf skall utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

' Senaste lydelse 1953:152.

LU 1975/76:21

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:78) angående införande av lagen om
försäkringsavtal

Härigenom föreskrives att 6 $ lagen (1927:78)angående införande av lagen
om försäkringsavtal skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1976.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev

Härigenom föreskrives att 8 § lagen (1936:81) om skuldebrev skall upphöra
att gälla vid utgången av juni 1976.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936:82) angående införande av lagen om
skuldebrev

Härigenom föreskrives att 5 S lagen (1936:82) angående införande av lagen
om skuldebrev skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1976.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar Härigenom

föreskrives i fråga om lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares
uppfinningar
dels att 9 5 skall upphöra att gälla,
dels att 2 S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 8

Arbetstagare har till sina uppfinningar samma rätt som andra uppfinnare.

om ej annat följer av vad i denna
Vad sålunda och i övrigt i denna
lag stadgas skall lända till efterrättelse.
såvitt ej annat är uttryckligen
överenskommet eller må anses
framgå av anställningsförhållandet
eller av eljest föreliggande omstän -

lag sägs.

Vad sålunda och i övrigt i denna
lag stadgas skall lända till efterrättelse,
såvitt ej annat är uttryckligen
överenskommet eller må anses
framgå av anställningsförhållandet
eller av eljest föreliggande omstän -

1* Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 21

LU 1975/76:21

Nuvarande lydelse

digheter. Att i vissa fall villkor som
upptagils i avtal rörande rätten till
arbetstagares uppfinning är utan verkan
eller må jämkas, därom stadgas
i 6 5 forsta stycket, 7 5 andra stycket
och 9 5.

Föreslagen lydelse

digheter. Att i vissa fall villkor som
upptagits i avtal rörande rätten till
arbetstagares uppfinning är utan verkan
eller må jämkas, därom stadgas
i 6 § forsta stycket och 15 andra
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

dels att 29 5 skall upphöra att gälla,

dels att 45, 47 och 69 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 5’

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk
må icke utan hans samtycke upptagas på grammofonskiva, film eller annan
anordning, genom vilken det kan återgivas, och ej heller utsändas i ljudradio
eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för allmänheten.

Ej må framförande, som upptagits på anordning varom i första stycket
sägs, utan konstnärens samtycke överföras från en sådan anordning till en
annan, förrän tjugufem år förflutit efter det år, då upptagningen ägde rum.

Beträffande upptagning, utsänd- Beträffande upptagning, utsändning
och överföring, som avses i ning och överföring, som avses i

denna paragraf,skall vad i 3 och 9 55, denna paragraf, skall vad i 3 och 9

11 § första stycket, 14 § första styck- 11 5 första stycket, 14 5 första stycket,
17,20och 21 55. 22 5 förstastyck- et, 17,20och21 55,22 K första stycket,
24, 24 a, 27-29 sami 41 och 42 55 et, 24, 24 a, 27,28, 41 och 42 55 sägs

sägs äga motsvarande tillämpning. äga motsvarande tillämpning.

47 5J

Användes anordning som i 46 5 sägs vid ljudradio- eller televisionsutsändning,
skall, om utsändningen äger rum inom tid som i nämnda paragraf
stadgas, ersättning utgå till framställaren ävensom till utövande konstnär.

‘Senaste lydelse 1973:363.
‘Senaste lydelse 1973:363.

LU 1975/76:21

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

vars framförande upptagits på anordningen. Hava två eller flera konstnärer
samverkat vid framförandet, kan dem tillkommande rätt endast göras gällande
av dem gemensamt. Gentemot radio- eller televisionsföretaget göres
utövande konstnärs rätt gällande genom framställaren.

Bestämmelserna i 9 S, 14 S första
stycket samt 20, 21 och 24 SS skola
äga motsvarande tillämpning i fall
som avses i denna paragraf. Beträffande
utövande konstnärs rätt skola
jämväl föreskrifterna i 27-29, 41 och
42 SS i motsvarande mån gälla.

Vad i denna paragraf stadgas gäller icke ljudfilm.

69 S

Aldre lag skall tillämpas på sådant
avtal om överlåtelse av upphovsrätt,
som tillkommit före nya lagens
ikraftträdande, dock atr 29 S skall
lända lill efterrättelse i fråga om sådant
avtal.

Aldre lag skall tillämpas på sådant
avtal om överlåtelse av upphovsrätt,
som tillkommit före nya lagens
ikraftträdande.

Denna lag träder i kraft den I juli 1976.

9 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivesatt 8 kap. 27 S och 12 kap. 64 S jordabalken1 skall upphöra
att gälla vid utgången av juni 1976.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken

Härigenom föreskrives att 38 S lagen (1970:995) om införande av nya
jordabalken1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 S

Bestämmelserna i 8 kap. 8$ och Bestämmelserna i 8 kap. 8. 25 och
25-27 55 nya balken äger tillämp- 26 SS nya balken äger tillämpning

'Balkenomtryckt 1971:1209. 12kap. omtryckt 1974:1083.

'Lagen omtryckt 1971:1210.

LU 1975/76:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning även på arrendeavtal som traf- även på arrendeavtal som träffats

fats före balkens ikraftträdande, om före balkens ikraftträdande, om ej

ej annat följer av andra och tredje annat följer av andra och tredje

styckena. styckena.

Har avtalet uppsagts före nya balkens ikraftträdande, äger äldre bestämmelser
om sättet för uppsägning och om arrenderättens förverkande alltjämt
tillämpning.

I fråga om avtal, som upphört att gälla före nya balkens ikraftträdande,
äger äldre bestämmelser tillämpning vid beräkning av den tid inom vilken
jordägare eller arrendator har att vid talans förlust göra fordringsanspråk
på grund av arrendeförhållandet gällande.

Bestämmelserna i 8 kap. 17 och 18 SS samt 9 kap. 30 S nya balken tillämpas
när arrendator försatts i konkurs på grund av ansökan som gjorts efter balkens
ikraftträdande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

Motionsyrkanden

/. Med anledning av propositionen väckt motion

1975/76:167 av herr Torwald och fru Fredgardh (c) vari hemställs att
riksdagen beslutar att 36 § andra stycket lagen om avtal och andra rättshandlingar
på förmögenhetsrättens område ges följande som motionärernas
förslag betecknade lydelse:

R egeringens förslag Motionärernas förslag

36 §

Avtalsvillkor får utan avseende.

Vid prövning enligt första stycket Vid prövning enligt första stycket
skall särskild hänsyn tagas till beho- skall särskild hänsyn tagas till behovet
av skydd för den som i egenskap vet av skydd för den som intager en

av konsument eller eljest intager en underlägsen ställning i avtalsförhål underlägsen

ställning i avtalsförhål- landet,

landet.

Företa och än avtal.

II. Vid början av 1976 års riksmöte väckta fristående motioner

1975/76:543 av herr Claeson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om förelag till sådan ändring i hyreslagstiftningen

LU 1975/76:21

att bostadshyresgäst utan bil inte kan tvingas att hyra bilplats genom kopplat
avtal.

1975/76:1121 av herr Schött m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att 36 § första och andra styckena i lagen om avtal och andra rättshandlingar
på förmögenhetsrättens område skall ha följande som motionärernas
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

36 §

Avtalsvillkor får jämkas eller lämnas
utan avseende, om villkoret är
oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll,
omständigheterna vid avtalets
tillkomst, senare inträffade förhållanden
och omständigheterna i
övrigt. Har villkoret sådan betydelse
för avtalet att det icke skäligen kan
krävas att detta i övrigt skall gälla
med oförändrat innehåll, får avtalet
jämkas även i annat hänseende eller
i sin helhet lämnas utan avseende.

Avtalsvillkor må jämkas, lämnas
utan avseende eller förklaras ogiltigt,
om villkoret är oskäligt med hänsyn
till avtalets innehåll, omständigheterna
vid dess tillkomst, senare inträffade
förhållanden och omständigheterna
i övrigt. Har villkoret sådan
betydelse för avtalet att det icke
skäligen kan krävas att detta i övrigt
skall gälla med oförändrat innehåll,
må avtalet jämkas även i annat hänseende
ellerförklaras i sin helhet ogil -

tigt.

Vid prövning i avtalsförhållandet.

Första och än avtal.

2. att 37 § andra stycket skall bibehålla nuvarande lydelse.

Utskottet

Inledning

Vår nuvarande förmögenhetsrättsliga lagstiftning bygger i stor utsträckning
på lagar som kom till under början av innevarande sekel. Lagarna
präglas av principen att full avtalsfrihet råder och att ingångna avtal är
bindande för avtalskontrahenterna.

Grundsatsen om avtalsfrihet har emellertid underkastats vissa inskränkningar.
I avtalslagen har sålunda intagits regler om ogiltighet av rättshandlingar
som kommit till under tvång, svek, ocker e. d. Bestämmelserna härom
kompletteras av en s. k. generalklausul i 33 $ avtalslagen, som innebär att
rättshandling inte får göras gällande, om omständigheterna vid dess tillkomst
var sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om
omständigheterna åberopa rättshandlingen och den gentemot vilken rättshandlingen
företogs måste antas ha haft sådan vetskap.

Sedan länge har vidare inskränkningar i avtalsfriheten skett på olika om -

LU 1975/76:21

råden genom dels tvingande detaljbestämmelser, dels generalklausuler om
underkännande av rättshandlingar som av en eller annan anledning inte
ansetts förtjänta av rättsordningens stöd. I 8 § skuldebrevslagen stadgas sålunda
att villkor i skuldebrev får jämkas - eller lämnas utan avseende -om tillämpningen av villkoret uppenbarligen skulle strida mot gott aftarsskick
eller eljest vara otillbörlig. Liknande bestämmelser förekommer i lagen
om avbetalningsköp, lagen om försäkringsavtal, lagen om rätten till arbetstagares
uppfinningar, lagen om upphovsrätt till konstnärliga och litterära
verk samt i 8 och 12 kap. jordabalken.

Avtalsfriheten har vidare inskränkts i viss mån med stöd av allmänna
rättsgrundsatser som inte skrivits in i lag utan utbildats i rättstillämpningen.
I viss utsträckning kan domstolarna också komma till rätta med oskäliga
avtalsvillkor genom att tolka avtalet så att alltför stötande verkningar undviks.

Vägledande för de inskränkningar i avtalsfriheten som skett har ofta varit
behovet att skydda en svagare kontrahent i ett avtalsförhållande. Under
senare år har insikten om enskilda avtalskontrahenters skyddsbehov, särskilt
i konsumentförhållanden, vuxit sig allt starkare och nya tvingande regler
tillkommit bl. a. beträffande vissa avtal som ingåtts i köparens bostad (hemförsäljningslagen)
samt beträffande köp, där säljaren är näringsidkare och
köparen konsument, som förvärvar varan för huvudsakligen enskilt bruk
(konsumentköplagen). Dessa lagar, som tar sikte enbart på förhållandena
i det enskilda fallet, har kompletterats med lagstiftning på det näringsrättsliga
området som är inriktad på konsumenterna som kollektiv. Hit hör
lagen om otillbörlig marknadsföring och lagen om förbud mot oskäliga avtalsvillkor.
Marknadsföringslagen ger möjligheter till ingripanden mot ohederlig
reklam och andra otillbörliga marknadsföringsmetoder. Avtalsvillkorslagen
tar framför allt sikte på konsumenternas behov av skydd mot
oskäliga bestämmelser i standardiserade kontraktsformulär och ger marknadsdomstolen
möjlighet att förbjuda näringsidkare att använda villkor som
är oskäliga mot konsumenten. Lagen ger däremot inte den enskilde konsumenten
något skydd när ett avtal redan föreligger. För att konsumenten
skall få ett sådant skydd krävs civilrättsliga regler, som tar sikte på enskilda
fall och som kan tillämpas när tvist uppstått.

I propositionen föreslås att domstolarna skall få ökade möjligheter att
jämka eller åsidosätta oskäliga villkor i avtal eller andra rättshandlingar.
Förslaget bygger på generalklausulutredningens betänkande (SOU 1974:83)
Generalklausul i förmögenhetsrätten och en omfattande remissbehandling.

Enligt förslaget skall avtalsvillkor få jämkas eller lämnas utan avseende
om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll. Vid bedömningen
av om ett villkor är oskäligt skall vidare beaktas omständigheterna vid avtalets
tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt.
Om ett oskäligt villkor har sådan betydelse för avtalet att det inte skäligen
kan krävas att avtalet i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, skall

LU 1975/76:21

avtalet få jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan
avseende.

Vid prövningen skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den
som i egenskap av konsument eller eljest intar en underlägsen ställning
i avtalsförhållandet. De ökade jämkningsmöjligheterna gäller också beträffande
avtal och andra rättshandlingar utanför konsumentområdet.

Den nya generalklausulen föreslås bli intagen i 36 § avtalslagen. Samtidigt
föreslås att de nuvarande reglerna i 36 $ avtalslagen om jämkning av avtalsbestämmelser
om vitén och i 37 § första och tredje styckena om bl. a.
jämkning av förverkandeklausuler liksom gällande civilrättsliga generalklausuler
i skuldebrévslagen och andra författningar upphävs.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1976.

Allmänna synpunkter

Såsom framgår av vad utskottet inledningsvis anfört ger de nuvarande
generalklausulerna endast i begränsad utsträckning domstolarna möjlighet
att komma till rätta med oskäliga avtalsvillkor. Domstolarna har också varit
återhållsamma när det gäller att tillämpa klausulerna. Även de ovan redovisade
möjligheterna att tolka avtal så att resultatet blir godtagbart har
självfallet sina begränsningar. Härtill kan läggas att det från rättssäkerhetssynpunkt
framstår som mindre tillfredsställande att kontrollen av avtalsvillkor
skall grundas på tolkningsmetoder i stället för att ske öppet genom
tillämpning av lagbestämmelser. Vad särskilt gäller förhållandet mellan näringsidkare
och konsument framstår det enligt utskottets mening som en
brist att överensstämmelse inte råder mellan reglerna i avtalsvillkorslagen
om förbud mot oskäliga avtalsvillkor och de förmögenhetsrättsliga generalklausulerna.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att det finns ett uppenbart
behov av en ny allmän förmögenhetsrättslig regel, som ger domstolarna
ökade möjligheter att jämka eller åsidosätta oskäliga avtalsvillkor. Såsom
påpekats av föredragande statsrådet torde också en sådan regels blotta existens
göra den starkare parten i ett avtalsförhållande mer obenägen att
utnyttja ett övertag för att skaffa sig oskäliga förmåner.

I detta sammanhang vill utskottet särskilt understryka att införandet av
en allmän generalklausul självfallet inte får leda till en uppluckring av den
grundläggande principen att ingångna avtal skall hållas. Tvärtom skall denna
princip alltjämt vara en huvudregel i avtalsrätten. Generalklausulen är endast
att anse som en undantagsbestämmelse som föreskriver att avsteg från huvudregeln
får göras under angivna förutsättningar. Å andra sidan måste
beaktas att - som föredragande statsrådet framhåller - syftet med införandet
av klausulen är att ge domstolarna vidgade befogenheter att ingripa mot
oskäliga avtalsvillkor, och att domstolarna självklart bör utnyttja denna möjlighet
i den utsträckning som behövs.

LU 1975/76:21

Förslagen i propositionen ligger väl i linje såväl med grundtanken bakom
generalklausulerna i skuldebrevslagen och andra lagar som med de strävanden
att stärka konsumentens ställning som tagit sig uttryck i lagstiftningen
under senare år, särskilt på det näringsrättsliga området. Den nya
generalklausulen utgör ett värdefullt civilrättsligt komplement till avtalsvillkorslagen.
Generalklausulen ger den enskilde konsumenten bättre möjligheter
än tidigare att få bort ett avtalsvillkor som används trots att det
av konsumentombudsmannen eller marknadsdomstolen bedömts som oskäligt.
Viktigt är också att klausulen ger utrymme för ingripanden även
mot avtalsvillkor, som inte omfattas av ett förbud av konsumentombudsmannen
eller marknadsdomstolen, men som i det enskilda fallet får anses
oskäliga. Utskottet vill vidare understryka betydelsen av de vidgade möjligheter
för domstolarna som följer av generalklausulen att komma till rätta
med oskäliga avtalsvillkor i konsumentliknande förhållanden utanför det
område som täcks av den näringsrättsliga lagstiftningen, t. ex. i fråga om
hyra, arrende eller försäkring.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen
om införandet av en ny allmän förmögenhetsrättslig generalklausul. I följande
avsnitt behandlar utskottet vissa spörsmål som upptagits i motionerna
eller eljest tilldragit sig utskottets uppmärksamhet. I övrigt föranleder förslagen
i propositionen ingen erinran från utskottets sida.

Affärsförhållanden m. m.

Den nya generalklausulen skall kunna tillämpas inom hela förmögenhetsrättens
område. Klausulen ger således domstolarna möjlighet att komma
till rätta med oskäliga avtalsvillkor inte bara i konsumentförhållanden utan
också när avtal träffats mellan näringsidkare eller mellan privatpersoner.

I propositionen framhåller föredragande statsrådet att generalklausulen måste
tillämpas med betydligt större försiktighet på rena affärsförhållanden än
på avtal mellan näringsidkare och konsumenter. Det föreslås att skillnaden
i bedömningsgrunden mellan olika kategorier skall komma till uttryck
genom en särskild bestämmelse i 36 $ andra stycket avtalslagen om att
vid prövningen av ett avtalsvillkors skälighet särskild hänsyn skall tas till
behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intar
en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

I motionen 1975/76:167 yrkas att orden ”i egenskap av konsument eller
eljest” skall utgå ur lagtexten. Till stöd för yrkandet framhåller motionärerna
att bestämmelsen i 36 $ andra stycket avtalslagen fått en utformning
som ger intrycket att den endast avser att ge skydd åt konsumenterna.
Enligt motionärerna torde emellertid ett så inskränkt tillämpningsområde
för bestämmelsen inte vara åsyftat. De anser att varje risk för misstolkning
skulle undanröjas, om det redan av lagrummet framgår att jämkningsmöjligheterna
skall gälla alla som befinner sig i underläge i ett avtalsförhållande.

LU 1975/76:21

Utskottet vill för sin del framhålla att generalklausulen självfallet kommer
att fä sin största betydelse när det gäller att bereda konsumenterna ett ökat
skydd mot missbruk från en överlägsen avtalsparts sida. Det är också främst
konsumentskyddsintresset som föranlett den aktuella lagstiftningen. I affärsförhållanden
är däremot behovet att skydda en avtalspart inte lika starkt.
Vid avtal mellan näringsidkare är parterna nämligen många gånger jämställda
i ekonomiskt och kunskapsmässigt hänseende. Härtill kommer att
näringsidkare måste kunna utgå från att ingångna avtal blir hållna. Ett
avtal mellan näringsidkare kan vidare innebära ett medvetet risktagande.
Å andra sidan måste beaktas att också i affärsförhållanden den ena kontrahenten
ofta intar en ställning som är jämförbar med en enskild konsuments.
Det gäller t. ex. jordbrukare, fiskare och hantverkare. Även i andra
fall kan det finnas behov att skydda en svagare avtalspart. För att över
huvud taget fä till stånd ett avtal kan en mindre rörelseidkare vara nödsakad
att acceptera oförmånliga villkor som ställts upp av motparten. Framhållas
bör också att - som närmare utvecklas i propositionen - avtalsvillkor kan
behöva jämkas även av andra orsaker än att en avtalspart utnyttjat sin
starkare ställning till att skaffa sig förmåner på motpartens bekostnad.

Även om således generalklausulen ofta kan bli tillämplig i rena affärsförhållanden
bör den mot bakgrund av det anförda tillämpas med större
restriktivitet i sådana fall än i konsumentsammanhang eller konsumentliknande
förhållanden. Utskottet ansluter sig till föredragande statsråds
ståndpunkt att denna skillnad i bedömningsgrunder bör komma till uttryck
i lagtexten. När det gäller utformningen av bestämmelsen kan den omständigheten
att konsument uttryckligen omnämns inte tas till intäkt för
att särskild hänsyn skall tas endast till denna kategori. Tvärtom framgår
enligt utskottets mening med önskvärd tydlighet, att avgörande för om
särskild hänsyn skall tas till ena kontrahenten i ett avtalsförhållande är
om han intar en underlägsen ställning. Utskottet tillstyrker på grund av
det anförda propositionen i förevarande del och avstyrker bifall till motionen
1975/76:167.

Hyresförhållanden

1 12 kap. 64 § jordabalken finns som inledningsvis berörts en generalklausul
för hyresförhållanden. För arrendeförhållanden finns en motsvarande
generalklausul i 8 kap. 27 8 samma balk. I lagrummen föreskrivs
att hyres- respektive arrendevillkor får jämkas eller lämnas utan avseende,
om tillämpning av villkoret uppenbarligen skulle strida mot god sed i hyresrespektive
arrendeförhållanden eller eljest vara otillbörlig. Fråga huruvida
visst hyresvillkor skall gälla kan också komma upp till prövning i samband
med förlängningstvist, föranledd av hyresvärdens uppsägning, eller i tvist,
föranledd av bostadshyresgästens uppsägning för villkorsändring enligt 12
kap. 54 § jordabalken. Sistnämnda bestämmelse innebär att hyresgästen med

LU 1975/76:21

bibehållen hyresrätt kan säga upp hyresavtalet för prövning av hyresvillkoren.
Vid sådan prövning gäller - såvitt avser annat villkor än hyrans
belopp - enligt 12 kap. 48 S andra stycket samma balk att hyresgästen kan
befrias från hyresvillkor som anses stridande mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest obilligt. Som framgår av det anförda är förutsättningarna för
ändring av hyresvillkor enligt sistnämnda bestämmelse gynnsammare för
hyresgästen än de som upptagits i jordabalkens generalklausuler. Som exempel
på villkor som kan prövas vid tvister enligt 12 kap. 54 § jordabalken
kan nämnas det fallet att i hyra ingår kostnaden för garageplats, något som
hyresgästen, trots att han inte ägt eiler tänkt förvärva bil, varit tvungen
att godta för att erhålla bostad (se LU 1973:13 s. 42 f.).

I propositionen föreslås att de nuvarande generalklausulerna i 8 kap. 27 §
och 12 kap. 64 § jordabalken skall upphävas i samband med införandet
av den nya generalklausulen i avtalslagen.

I motionen 1975/76:543 yrkas förslag till sådan ändring av hyreslagstiftningen
att bostadshyresgäst utan bil inte kan tvingas att hyra bilplats genom
kopplat avtal. Enligt motionärerna måste åtgärder vidtas för att förhindra
att den som saknar bil kan förlora hyresrätten till sin bostad på grund av
att han inte vill betala för i hyresavtalet ingående garage eller annan biluppställningsplats.
Motionärerna hänvisar till att vissa domstolsavgöranden
angående prövning av kopplade villkor om hyra av bostad och hyra av
bilplats innebär att kopplingsvillkor ej är obilliga mot hyresgästen, även
om han saknar bil. Enligt motionärernas åsikt måste dock - med hänsyn
till bl. a. den höjning av boendekostnaden som orsakas av kopplingsvillkoren
- tvånget att hyra bilplats anses som ett obilligt villkor för dem som saknar
bil.

Det av motionärerna upptagna spörsmålet behandlades av utskottet år
1975 i anledning av en motion med samma yrkande som det nu ifrågavarande.
I sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1975:29) framhöll
utskottet bl. a. att förevarande fråga måste ses mot bakgrund av de allmänna
bestämmelser för bebyggelseplanering som innebär att vid planläggningen
tillbörlig hänsyn skall tas till bl. a. den allmänna samfärdselns behov. Regelmässigt
föreskrivs såsom villkor för byggnadslov, som avser uppförande
av flerfamiljshus, att visst antal bilplatser skall iordningställas. Utskottet
påpekade att kostnaderna för iordningställande av dessa platser självfallet
måste täckas av hyresintäkter. Även kostnaden för en outhyrd plats skulle
därför i princip komma att belasta hyresgästerna. Utskottet framhöll vidare
att det på förevarande område förelåg endast några få för utskottet kända
rättsfall. I dessa fall hade domstolen inte funnit det s. k. garagetvånget vara
ett sådant obilligt hyresvillkor som avses i 48 § andra stycket. Nämnda
avgöranden kundeenligt utskottets mening inteanses innebära att det bildats
någon fast eller enhetlig praxis angående prövningen av kopplingsvillkor.
Såvitt utskottet kunnat utröna hade ej heller i rättstillämpningen prövats
t. ex. det fallet att en bilägare av medicinska orsaker eller andra beak -

LU 1975/76:21

tansvärda skäl ej längre kan ha bil. Med hänsyn till det anförda och då
gällande bestämmelser medgav prövning av hyresvillkor med av motionärerna
åsyftad innebörd avstyrkte utskottet bifall till motionen.

Sedan utskottet senast prövade frågan har såvitt utskottet kunnat utröna
några nya rättsfall inte tillkommit. Med anledning av att motionärerna ånyo
framfört önskemål om lagreglering vill utskottet framhålla att villkor om
hyra av bilplats utgör exempel på sådana hyresvillkor som kan prövas enligt
den nya generalklausulen. I förhållande till vad som för närvarande gäller
enligt generalklausulerna i 8 och 12 kap. jordabalken ger den nya bestämmelsen
i avtalslagen hyresgästen avsevärt bättre möjligheter att få oskäliga
avtalsvillkor jämkade eller lämnade utan avseende. Som Hyresgästernas
riksförbund framhållit i remissyttrande över generalklausulutredningens betänkande
innebär slopandet av kravet att ett villkor skall vara uppenbart
otillbörligt en behövlig förstärkning av bostadskonsumenternas rättsskydd.
Lagstiftningen ger också möjlighet för hyresgästen att angripa ett villkor
som är oskäligt i och för sig utan att behöva avvakta en akut tillämpningssituation.
Det bör vidare framhållas att - som lagrådet med instämmande
av föredragande statsrådet anfört - det får anses uppenbart att man
vid bedömning enligt 12 kap. 48 § jordabalken av om ett uppställt villkor
skall godtas har att anlägga i stort sett samma betraktelsesätt som vid tilllämpning
av generalklausulen. 1 anslutning härtill vill utskottet erinra om
att frågor som bl. a. rör bestämmelsen i 12 kap. 48 § jordabalken f. n. utreds
av hyresrättsutredningen (Ju 1975:06). Enligt utskottets mening bör utredningens
arbete inte föregripas.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet ej skäl föreligga att nu införa
en generell regel att bostadshyresgäst som saknar bil alltid skall kunna befrias
från tvånget att hyra bilplats. Utskottet vill också peka på svårigheterna
att i lagtext ange under vilka förhållanden en sådan regel skulle vara tilllämplig
eller ej. Som exempel på en sådan lagstiftningsteknisk komplikation
kan här nämnas endast det fallet att inte hyresgästen själv utan någon annan
i lägenheten boende är registrerad som ägare till bilen. Enligt utskottets
mening synes problemet med kopplingsvillkor lämpligen böra lösas genom
förhandlingar mellan parterna på hyresmarknaden. Om uppgörelse inte kan
träffas, återstår som redan tidigare nämnts möjligheten att begära villkorsprövning
vid hyresnämnd enligt 12 kap. 54 § jordabalken eller att under
åberopande av generalklausulen föra talan vid domstol om att villkoret skall
jämkas eller lämnas utan avseende.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionen 1975/76:543.

Övrigt

Enligt den nya generalklausulen skall domstolarna kunna jämka eller
lämna utan avseende avtalsvillkor om tillämpningen av det i ett särskilt
föreliggande fall skulle vara oskälig. Klausulen ger också domstolarna möj -

LU 1975/76:21

lighet att fastställa att ett avtalsvillkor för framtiden skall gälla med ändrat
innehåll eller att det över huvud taget inte är bindande. Om ett avtalsvillkor
jämkas, lämnas obeaktat eller ogiltigförklaras, kan domstolen under närmare
angivna förutsättningar jämka avtalet även i annat hänseende eller helt
ogiltigförklara avtalet eller lämna det utan avseende. I lagtexten har rättsverkningarna
av att ett villkor anses som oskäligt angivits på det sättet
att domstolen får jämka villkoret eller lämna det utan avseende och att
avtalet även i annat hänseende får jämkas eller i sin helhet lämnas utan
avseende.

Mot förslaget framförs formella invändningar i motionen 1975/76:1121.
I överensstämmelse med vad två av lagrådets ledamöter anfört framhåller
motionärerna att uttrycket lämna utan avseende synes - särskilt mot bakgrund
av dess användning i hittillsvarande generalklausuler - knappast innebära
mer än att ett villkor vid tillämpningen i det särskilda fallet skall
lämnas obeaktat. Det lämpar sig i varje fall inte särskilt väl för att ange
att domstol skall genom fastställelsedom kunna förklara ett visst avtalsvillkor
vara utan verkan. Särskilt olämpligt synes enligt motionärerna uttrycket
vara, när det gäller att slå fast domstols möjlighet att fastställa ett
helt avtals ogiltighet.

För att den åsyftade vidgningen av domstolarnas möjligheter klart skall
framgå yrkar motionärerna att i lagtexten bör utsägas, att avtalsvillkor får
jämkas, lämnas utan avseende eller förklaras ogiltigt. Den i förslaget upptagna
regeln att, om avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende, avtalet
även i annat hänseende får jämkas eller i sin helhet lämnas utan avseende
bör enligt motionärerna undergå en motsvarande precisering. Domstolens
valmöjligheter i denna del bör kunna begränsas till att avtalet får jämkas
eller förklaras i sin helhet ogiltigt. Avslutningsvis framhåller motionärerna
att föredragande statsrådet i propositionen medgivit att den föreslagna lydelsen
är lämpligare än propositionens.

Utskottet kan i och för sig instämma i att uttrycket ”förklara ogiltigt”
på ett tydligare sätt anger rättsföljden när det är fråga om att förklara ett
avtal eller avtalsvillkor sakna verkan för framtiden. Enligt utskottets mening
torde det emellertid vara ställt utom allt tvivel att generalklausulen kan
tillämpas inte bara för att i det särskilda fallet lämna ett villkor obeaktat
utan också för att förklara villkoret ogiltigt. Detsamma gäller i fråga om
villkorets återverkningar på avtalet i sin helhet. Utskottet anser därför att
det är onödigt frångå det i propositionen valda uttryckssättet. Utskottet
avstyrker således motionen 1975/76:1121 i denna del och tillstyrker bifall
till propositionen i motsvarande del.

1 samma motion riktas också kritik mot utformningen av 37 § förslaget
till ändring i avtalslagen.

1 propositionen föreslås att första och tredje styckena i 37 § avtalslagen
upphävs samt att andra stycket, som i fortsättningen ensamt skall utgöra
hela paragrafen, underkastas vissa redaktionella ändringar.

LU 1975/76: 21

Motionärerna framhåller att avtalslagen hör till den lagstiftning som i
den juridiska undervisningen ofta anges som exempel på väl genomtänkt
och utformad lagtext. Enligt motionärerna är nuvarande lydelse av 37 §
andra stycket avtalslagen varken svårtillgänglig eller eljest krånglig. Den
har dessutom den fördelen att den språkligt knyter an till övriga lagrum
i avtalslagen. Enligt motionärerna saknas därför skäl att ändra bestämmelsens
lydelse. Mot en sådan ändring talar också enligt motionärerna att den
lätt skulle kunna missförstås. Att en paragraf ändras torde normalt få anses
indikera en sakändring. I detta fall tvingas lagtolkaren alldeles i onödan
att gå till förarbetena för att blott konstatera att paragrafens sakliga innehåll
är oförändrat. Med hänvisning till det anförda yrkar motionärerna att nuvarande
lydelse av 37 § andra stycket avtalslagen skall bibehållas.

Enligt utskottets mening får nuvarande lydelse av 37 § andra stycket
avtalslagen anses vara något svårtillgänglig för den som inte är rättsbildad.
Det framstår därför som önskvärt, att bestämmelsen i förevarande sammanhang
moderniseras och bringas i bättre överensstämmelse med gängse
språkbruk. Förslaget i propositionen tillgodoser detta önskemål. Motionärernas
farhågor att en redaktionell ändring av bestämmelsen skulle leda
till missförstånd finner utskottet betydligt överdrivna. På grund av det anförda
tillstyrker utskottet att riksdagen med avslag på motionen
1975/76:1121 i denna del antar 37 § förslaget till ändring i avtalslagen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ogiltigförklaring av avtalsvillkor att riksdagen med
avslag på motionen 1975/76:1121 yrkande 1 antar 36 § första
stycket i det i propositionen 1975/76:81 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar
på förmögenhetsrättens område,

2. beträffande hänsynstagande till svagare avtalskontrahenter att
riksdagen med avslag på motionen 1975/76:167 antar 36 § andra
stycket i det under 1 ovan angivna lagförslaget,

3. beträffande redaktionella ändringar i 37 § avtalslagen att riksdagen
med avslag på motionen 1975/76:1121 yrkande 2 antar
37 § i det under 1 ovan angivna lagförslaget,

4. beträffande övriga ändringar i avtalslagen att riksdagen antar
det under 1 ovan angivna lagförslaget i den mån det inte omfattas
av vad utskottet ovan hemställt,

LU 1975/76: 21

5. beträffande övriga i propositionen framlagda lagförslag att riksdagen
antar lagförslagen,

6. beträffande hyra av bilplats att riksdagen avslår motionen
1975/76:543.

Stockholm den 30 mars 1976

På lagutskottets vägnar
SVEN HAMMARBERG

Närvarande: herrar Hammarberg (s), Lidgård (m), Börjesson i Falköping (c),
fru Åsbrink (s), herrar Sjöholm (fp), Andersson i Södertälje (s), Olsson i
Timrå (s), Winberg (m)*, fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall
(c), Israelsson (vpk), fru Tillander (c), herrar Gustafsson i Stockholm (s)*,
Eriksson i Ulfsbyn (c)* och fru Karlsson (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. beträffande ogiltigförklaring av avtalsvillkor (punkt 1 i utskottets hemställan)
av herrar Lidgård (m) och Winberg (m) som anser

dets att det avsnitt av utskottets betänkande på s. 16 som börjar med
orden ”Utskottet kan” och slutar med orden ”motsvarande del” bort ha
följande lydelse:

I likhet med motionnärerna anser utskottet att den i propositionen föreslagna
utformningen av 36 8 avtalslagen inte med erforderlig tydlighet
anger rättsverkningarna av att ett avtalsvillkor bedöms som oskäligt. Enligt
utskottets mening är den föreslagna formuleringen särskilt otillfredsställande
när det gäller att uttrycka en befogenhet för domstol att förklara ett helt
avtal ogiltigt. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att lagtexten
bör förtydligas på denna punkt. Motsvarande precisering bör vidtas i bestämmelsen
om återverkningarna av ett oskäligt avtalsvillkor på avtalet i
dess helhet. Som motionärerna påpekar bör domstolens valmöjligheter i
denna del kunna begränsas till att avtalet får jämkas eller i sin helhet förklaras
ogiltigt.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ogiltigförklaring av avtalsvillkor att riksdagen med bifall
till motionen 1975/76:1121 yrkande 1 och med anledning
av propositionen 1975/76:81 antar 36 8 första stycket i det
i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

LU 1975/76: 21

(1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens
område med den ändringen att lagrummet erhåller
följande såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse

R egeringens förslag Reservanternas förslag

Avtalsvillkor/arjämkas eller lämnas
utan avseende, om villkoret är
oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll,
omständigheterna vid dess
tillkomst, senare inträffade förhållanden
och omständigheterna i övrigt
. Har villkoret sådan betydelse för
avtalet att det icke skäligen kan krävas
att detta i övrigt skall gälla med
oförändrat innehåll, får avtalet jämkas
även i annat hänseende eller i
sin helhet lämnas utan avseende.

Avtalsvillkor må jämkas, lämnas
utan avseende eller förklaras ogiltigt.
om villkoret är oskäligt med hänsyn
till avtalets innehåll, omständigheterna
vid dess tillkomst, senare inträffade
förhållanden och omständigheterna
i övrigt. Har villkoret sådan
betydelse för avtalet att det icke
skäligen kan krävas att detta i övrigt
skall gälla med oförändrat innehåll,
må avtalet jämkas även i annat hänseende
eller förklaras i sin helhet ogiltigt.

2. Beträffande redaktionella ändringar i 37 § avtalslagen (punkt 3 i utskottets
hemställan) av herrar Lidgård (m) och Winberg (m) som anser

dels att det avsnitt av utskottets betänkande på s. 17 som börjar med
orden ”Enligt utskottets” och slutar med orden ”i avtalslagen” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening föreligger inte något påtagligt behov av att i
redaktionellt hänseende ändra lydelsen av ifrågavarande lagrum. Mot en
sådan ändring talar också att den föreslagna utformningen av stadgandet
språkligt står i mindre god överensstämmelse med övriga bestämmelser
i avtalslagen. Härtill kan läggas att, som motionärerna framhåller, ändringen
kan förorsaka onödigt arbete för dem som har att tillämpa avtalslagen. På
grund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande redaktionella ändringar i 37 § avtalslagen att riksdagen
med bifall till motionen 1975/76:1121 yrkande 2 och med
anledning av propositionen antar 37 § i det under 1 angivna
lagförslaget med den ändringen att lagrummet erhåller följande
såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse

LU 1975/76: 21

R ege ringens förslag

Förbehåll alt pant eller annan säkerhet
skall vara förverkad, om den
förpliktelse för vars fullgörande säkerheten
ställts icke rätteligenfullgöres, är
utan verkan.

R eservanternas förslag
§

År vid försträckning eller eljest förbehåll
träffat, att pant eller annan säkerhet,
som blivit ställd för fullgörande
av en förpliktelse, skall vara förverkad,
där denna icke kommer att rätteligen
fullgöras, vare det förbehåll utan verkan.

3. beträffande hyra av bilplats (punkt 6 i utskottets hemställan) av herr Israelsson
(vpk) som anser

dets att det avsnitt av utskottets betänkande som börjar på s. 14 med
orden ”Det av” och slutar på s. 15 med orden "motionen 1975/76:543”
bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början framhålla att ett kopplingsvillkor av det slag
som berörs i motionen innebär ett kännbart påslag på den genomsnittlige
hyresgästens bostadskostnader. Med hänsyn till den höga hyresnivån som
i dag råder inom stora delar av hyresmarknaden anser utskottet det angeläget
att varje åtgärd som är ägnad att reducera bostadskostnaderna för vanliga
inkomsttagare prioriteras. Alldeles oavsett vilken hyra som bilplatsen i det
enskilda fallet betingar måste det enligt utskottets mening anses oskäligt
att hyresgäst, som saknar bil, för att bibehålla hyresrätten till sin bostad
tvingas att betala för en bilplats som han ej har användning för. De problem
som sammanhänger med den ökande biltätheten och reglerna om skyldighet
att i samband med bostadsproduktion iordningställa ett visst minimiantal
parkeringsplatser bör enligt utskottets mening inte ekonomiskt
belasta den enskilde hyresgästen, när denna av en eller annan anledning
föredrar att vara utan bil.

Villkor om hyra av bilplats kan vara att bedöma antingen enligt reglerna
om hyra av bostadslägenhet eller också enligt bestämmelserna om lokalhyra
eller lägenhetsarrende. I fall av den förstnämnda arten ger - som tidigare
berörts - bestämmelserna i 12 kap. 48 och 54 SS jordabalken hyresgästen
en förmånligare ställning än generalklausulerna i jordabalken. Dessa klausuler
torde därför i praktiken sakna betydelse när det gäller att komma
till rätta med oskäliga villkor i avtal om hyra av bostadslägenheter. I förhållande
till vad som f. n. gäller enligt 12 kap. 48 och 54 SS jordabalken
synes den i propositionen föreslagna generalklausulen inte innebära några
ökade möjligheter för en hyresgäst att bli befriad från ett oskäligt avtalsvillkor.
De nämnda bestämmelserna i jordabalken torde nämligen redan
nu ge utrymme för hänsynstagande till samtliga de omständigheter som
i propositionen föreslås skola beaktas vid bedömningen av ett villkors skä -

LU 1975/76: 21

lighet. Vad beträffar möjligheten att enligt 12 kap. 48 och 54 §§ jordabalken
befria en hyresgäst från hyresvillkor om obligatorisk bilplats vill utskottet
erinra om att i föreliggande domstolsavgöranden sådant villkor ej ansetts
obilligt mot hyresgäst som saknat bil.

För de fall villkor om hyra av bilplats inte faller under reglerna om hyra
av bostadslägenhet kan i förstone synas som om den nya generalklausulen
skulle erbjuda hyresgästen bättre möjligheter att få sådant villkor jämkat
eller lämnat utan avseende. Utskottet vill emellertid starkt ifrågasätta om
i praktiken generalklausulen kommer att leda till en förbättring av hyresgästens
ställning. Den rättspraxis som utbildats vid tillämpningen av 12
kap. 48 och 54 §§ jordabalken kan nämligen befaras bli vägledande vid
tillämpningen av den nya generalklausulen på hyresförhållanden. Vidare
bör beaktas att - liksom f. n. är fallet - en hyresgäst, som vill få villkor
om hyra av bilplats prövat enligt generalklausulen, är tvungen att föra talan
inför domstol. Domstolsprocess får i allmänhet anses vara betydligt mer
kostnadskrävande och tidsödande än prövning inför hyresnämnd av fråga
om villkorsändring enligt 12 kap. 54 § jordabalken.

På grund av det anförda anser utskottet i likhet med motionärerna att
jordabalken bör ändras så att kopplingsvillkor, som innebär skyldighet att
hyra bilplats, alltid skall bedömas som oskäliga mot hyresgäster som inte
har tillgång till bil och därförskall lämnas utan avseendeeller ogiltigförklaras.
Med en sådan formulering torde det inte behöva råda tvekan om att bestämmelsen
omfattar, förutom bilägande hyresgäst, även fall då hyresgäst
t. ex. hyr bil enligt långtidskontrakt (s. k. leasing) eller då någon i lägenheten
stadigvarande inneboende äger bil. Förslag till lagändringar bör föreläggas
riksdagen under hösten 1976. Vad utskottet sålunda anfört med anledning
av motionen bör ges regeringen till känna.

dets att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande hyra av bilplats att riksdagen med anledning av motionen
1975/76:543 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 51612 Stockholm 1976