Med anledning av propositionen 1975/76:50 om ändring i ärvdabalken, m. m. jämte motioner (Betänkande 1975/76:LU16 Lagutskottet)

LU 1975/76:16

Lagutskottets betänkande
1975/76:16

med anledning av propositionen 1975/76: 50 om ändring i ärvdabalken,
m. m. jämte motioner

Propositionen

i propositionen 1975/76:50 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande
av lagrådet föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagda
förslag till

1. lag om ändring i ärvdabalken,

2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till

vad utskottet anfört på s. 8.

I samband med propositionen behandlar utskottet dels de med anledning
av propositionen väckta motionerna 1975/76:301, 1975/76:1103 och
1975/76:1113, dels de i januari 1976 väckta fristående motionerna
1975/76:260 och 1975/76:1118. Motionsyrkandena redovisas på s. 6-7.

1 Riksdagen 1975/76. 8 sami Nr 16

LU 1975/76:16

Lagförslagen
1 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom foreskrives i fråga om ärvdabalken
dels att 18 kap. 2 §, 20 kap. I och 9 §§ samt rubriken till 20 kap. skall
ha nedan angivna lydelse,
dels att i 20 kap. skall införas en ny paragraf, 8 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.

2 §

Till dess att egendomen omhändertagits av samtliga dödsbodelägare eller
av den som eljest har att förvalta boet, skall egendomen, där den ej står
under vård av förmyndare, syssloman eller annan, vårdas av delägare som
sammanbodde med den avlidne eller eljest kan taga vård om egendomen;
och har han att ofördröjligen underrätta övriga delägare om dödsfallet samt.

där god man för delägare tarvas, hos
föräldrabalken sägs. Vad nu är sagt
make som ej är delägare i boet.

Är ej någon som sålunda tager
vård om den dödes egendom, skall
husfolk, husvärd eller annan som är
närmast därtill omhändertaga egendomen
samt tillkalla delägare eller
hos rällen göra anmälan om dödsfallet.
Polismyndigheten är ock pliktig
att utföra vad nu sagts, om dess biträde
äskas eller eljest finnes erforderligt.
Då anmälan skett, skall rällen.
där så erfordras, förordna god
man all fullgöra vad enligt första
stycket åligger delägare.

rätten göra anmälan såsom i 18 kap.
om delägare gäller ock efterlevande

Är ej någon som sålunda tager
vård om den dödes egendom, skall
husfolk, husvärd eller annan som är
närmast därtill omhändertaga egendomen
samt tillkalla delägare eller
anmäla dödsfallet lill socialnämnden.
Polismyndigheten är ock pliktig att
utföra vad nu sagts, om dess biträde
äskas eller eljest finnes erforderligt.
Då anmälan skett, skall socialnämnden.
där så erfordras, fullgöra vad enligt
första stycket åligger delägare.
För kostnaderna med anledning härav
äger kommunen erhålla ersättning av
boet.

LU 1975/76:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

Om bouppteckning Om bouppteckning och dödsboan mälan -

1 §

Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfallet, såframt
ej på ansökan inom samma tid rätten med hänsyn till boets beskaffenhet
eller av annan särskild orsak förlänger tiden.

Om dödsboanmälan och undanlag
på grund av sådan anmälan från skyldigheten
au förrätta bouppteckningJöreskrives
i 8 a f

8a §

Förslå den dödes tillgångar eller,
när han efterlämnar make, tillgångarna
jämte hans andel i makens giftorättsgods
icke till annat än begravningskostnader
och andra utgifter med
anledning av dödsfallet och omfatta
tillgångarna ej fast egendom eller
tomträtt, behöver bouppteckning icke
förrättas, om dödsboanmälan göres till
rätten av socialnämnden.

Dödsboanmälan skall vara skriftlig
och upptaga den dödes fullständiga
namn, personnummer, hemvist, bostadsadress
och dödsdag samt intyg,
utvisande att bett äflande tillgångarna
föreligger fall som avses i första stycket.
I anmälan skola även angivas namn
och bostadsadresser beträffande dödsbodelägare,
om uppgifter därom kunna
inhämtas utan avsevärd tidsutdräkt.
Dödsboanmälan bör göras inom
två månader efter dödsfallet. Den skall
förvaras hos rätten.

Aven om dödsboanmälan gjorts,
skall bouppteckning förrättas, om det
begäres av dödsbodelägare eller annan
vars rätt kan bero därav och denne
stället■ säkerhet för boupptecknings -

1* Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 16

LU 1975/76:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kostnaden eller om ny tillgäng yppas
oell det därför ej längre föreligger sådant
Jäll som avses iJörsta stycket. Bouppteckning
skall förrättas sist tre månader
efter det att begäran därom
gjordes och säkerhet ställdes eller den
nya tillgängen yppades. Om Förlängning
av tiden för boupptecknings
förrättande äger I § /örsta stycket
motsvarande tillämpning.

9 §

Det åligger rätten att tillse, att bo- Det åligger rätten att tillse att bouppteckning
inom laga tid förrättats uppteckning, när sådan erfordras.

och ingivits. Finnes det vara forsum- inom laga tid förrättats och ingivits,

mat, äger rätten vid vite förelägga Finnes det vara försummat äger rätviss
tid eller, där bouppteckning ej ten vid vite förelägga viss tid eller,

skett, förordna någon att föranstalta där bouppteckning ej skett, förordna

därom. Sådant förordnande utgör ej någon att föranstalta därom. Sådant

hinder att vara god man vid förrätt- förordnande utgör ej hinder att vara

ningen. god man vid förrättningen.

Registrering av bouppteckning må ej äga rum. där vid bouppteckningen
finnes ej hava så förfarits som i detta kapitel sägs. Är bouppteckningen
bristfällig, äger rätten med föreläggande av vite utsätta tid inom vilken
bristen skall avhjälpas.

Den som är pliktig att lämna uppgift till bouppteckning må vid vite hållas
därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. Äldre bestämmelser gäller dock
fortfarande i fråga om dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet.

LU 1975/76:16

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416)
om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrives att 45 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 5

Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten utgöres av

1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin
död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt alt efter honom här
förrätta bouppteckning enligt svensk lag;

2) egendom i dödsbo efter utlänning, sorn vid sin död ej hade hemvist
i riket;

3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6-9 $§ beskattas senare än
vid arvlåtarens (testators) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den
som på livstid innehaft egendom med i 8 § första stycket avsedd rätt;

4) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall
beräknas med tillämpning av 33 § 1 morn.;

B) angående förvärv, som tillfallit
förmånstagare vid försäkringstagares
död; är förmånstagaren tillika arvinge
eller testamentstagare, skall lian dock
avgiva deklaration endast om dödsboanmälan
enligt 20 kap. tia$ ärvda -balkcn gjorts oell bouppteckning därför
ej förrättats.

C) angående sådan i 32 § a), b), c), e) och f) samt i 33 S 2 mom. angiven
omständighet, som föranleder efterbeskattning, dock ej där i fall som avses
i 32 S a) testamente, varom kännedom erhållits, blivit bevakat;

D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 $ därmed i beskattningshänseende
likställt fång.

Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo
efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten
skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets
egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande
när försäkringstagares död har inträffat före ikraftträdandet.

B) angående förvärv, som vid försäkringstagares
död tillfallit förmånstagare.
vilken icke tillika är arvinge
eller testamentstagare;

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

LU 1975/76:16

Motionsyrkanden

Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande motioner.

I. De med anledning av propositionen väckta motionerna

1975/76:301 av herr Enlund m. fl. (fp) vari hemställs

A. att riksdagen beslutar

1. att avslå förslaget i prop. 1975/76:50 att bouppteckning i vissa fall
skall ersättas med dösboanmälan,

2. att hos regeringen hemställa om åtgärder i syfte att inom den obligatoriska
bouppteckningspliktens ram åstadkomma ett enklare förfarande
i de fall då dödsboets tillgångar är obetydliga,

B. under förutsättning att yrkandet under punkt A 1 inte vinner riksdagens
bifall och förslaget om dödsboanmälan genomföres att riksdagen
beslutar hemställa hos regeringen om

1. att det till dödsboanmälan fogade intyget angående dödsboets tillgångar
förutom av socialnämndens företrädare också under edlig förpliktelse undertecknas
av den som har den avlidnes egendom i sin vård,

2. att till dödsboanmälan fogas bevis om att samtliga delägare i dödsboet
underrättats om dödsfallet,

3. att de kostnader som åsamkas kommunerna genom verksamheten med
dödsboanmälan ersätts av staten.

1975/76:1103 av herr Glimnér (c) vari hemställs att riksdagen måtte besluta
att 20 kap. 8 a § ärvdabalken får följande lydelse:

8 a §

Bouppteckning får ersättas av dödsboanmälan, om den dödes tillgångar
icke överstiga ett värde av 5 000 kronor och ej omfatta fast egendom
eller tomträtt. Bland tillgångarna skall medräknas egendom som enligt 12 §
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall anses som avfallen. Lever
make efter, får värdet av makarnas sammanlagda giftorättsgods icke överstiga
10 000 kronor. Finnes efter den döde testamente eller egendom i vilken
giftorätt var utesluten eller har efterlevande make sådan egendom, skall
bouppteckning alltid ske.

Dödsboanmälan göres inom tre månader från dödsfallet.

Anmälan skall vara skriftlig och upptaga den dödes fullständiga namn,
personnummer, hemvist, bostadsadress och dödsdag, namn och bostadsadresser
beträffande dödsbodelägare som äro kända för anmälaren samt intyg
om den dödes och, om han var gift, efterlevande makes tillgångar.

Utan hinder av att dödsboanmälan har gjorts skall bouppteckning förrättas
om ny tillgång yppas och förutsättning för dödsboanmälan därigenom ej
längre föreligger eller om i annat fall bouppteckning begäres av dödsbodelägare,
borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende därav. Bouppteckningen
skall förrättas senast tre månader efter det att tillgången yppades
eller begäran gjordes.

LU 1975/76:16

1975/76:1113 av herrar Mattsson i Skee (c) och Bengtsson i Göteborg
(c) vari hemställs att riksdagen med ändring av propositionen 1975/76:50
låter den i 18 kap. 2 § ärvdabalken föreskrivna skyldigheten för polismyndighet
att befatta sig med avlidens egendom utgå ur lagen.

II. De i januari 1976 väckta fristående motionerna

1975/76:260 av herr Fredriksson (s) vari hemställs att riksdagen ger regeringen
till känna vad som anförts i motionen om uppskattning av premieobligations
värde i vissa fall.

1975/76:1118 av herr Polstam (c) och fru Mogård (m) vari hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära en uppföljning av kapitalskatteberedningens
i motionen citerade intentioner genom att vidta en översyn
av lagstiftningen för att stärka rättsskyddet för dödsbon, dödsbodelägare
och tredje man.

Utskottet

Inledning

Gällande bestämmelser i ärvdabalken (ÄB) om bouppteckning innebär
att bouppteckning måste utan undantag upprättas efter varje person som
avlider.

Frågan om en uppmjukning av bouppteckningsplikten har aktualiserats
i riksdagen vid åtskilliga tillfällen. Reformkraven har framför allt tagit sikte
på sådana fall som när små barn och meddellösa personer dör. I debatten
har pekats på att bouppteckningsplikten för barnets föräldrar många gånger
ter sig som en plågsam och rent av stötande formalitet. Det har vidare
hävdats att, när det gäller meddellösa personer, bouppteckningsskyldigheten
ofta framstår som helt medningslös. Under senare år har motionsyrkanden
om en uppmjkuning av bouppteckningsplikten också vunnit ett allt bredare
stöd i riksdagen.

Med anledning av en motion (1974:973) till 1974 års riksdag med begäran
om översyn av bestämmelserna om bouppteckningsplikten uttalade lagutskottet
(LU 1974:24) bl. a. att man i de ovannämnda fallen borde kunna
tillämpa ett enklare förfarande än förrättande av fullständig bouppteckning.
Med hänsyn till att inom domstolsväsendets organisationsnämnd pågick
ett arbete med att få fram ett enkelt formulär för bouppteckningar, som
skulle användas obligatoriskt, ansåg utskottet dock att det då inte borde
påbörjas en översyn av ÄB:s bestämmelser om bouppteckningsplikt. Skulle
arbetet med bouppteckningsrutinerna inte leda till ett väsentligt förenklat
bouppteckningsförfarande i åsyftade fall och till en enhetlig rättstillämpning
vid inregistrering av bouppteckningar, borde bestämmelserna härom snarast
ses över. Utskottet framhöll att även om en godtagbar lösning kunde uppnås

LU 1975/76:16

genom administrativa förenklingar skulle en uppmjukning av själva bouppteckningsplikten
kunna innebära vissa ytterligare fördelar. Utskottet förutsatte
därför att denna fråga under alla förhållanden prövades i lämpligt
sammanhang. Det skulle t. ex. kunna ske vid översyn av dödsbolagstiftningen
eller av förfarandet i bouppteckningsärenden. Utskottets minoritet
(7 ledamöter) reserverade sig för en omedelbar översyn av bestämmelserna.

Mot bakgrund av utskottets ovannämnda uttalanden upprättades i januari
1975 en promemoria (Ds Ju 1975:6) med förslag till ändringar i lagstiftningen
om bouppteckning m. m. Förslaget innebaren uppmjukning av den undantagslösa
skyldigheten att förrätta bouppteckning efter avliden person.

Promemorian har remissbehandlats, och promemorieförslaget ligger till
grund för det i propositionen framlagda förslaget till en uppmjukning av
bouppteckningsplikten. Enligt propositionens förslag skall i stället för bouppteckning
en enkel s. k. dödsboanmälan få göras hos tingsrätten, när den
dödes tillgångar inte räcker till annat än begravningskostnader och andra
utgifter som belastar dödsboet med anledning av dödsfallet. Dödsboanmälan
skall vara skriftlig och göras av socialnämnden. De nya bestämmelserna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1976.

Utskottet kommer i det följande att behandla propositionen i de delar
som tagits upp i motionerna eller eljest tilldragit sig utskottets uppmärksamhet.
Vidare behandlar utskottet två under den allmänna motionstiden
väckta motioner som tar upp vissa frågor rörande boupteckningsförfarandet.

Dödsboanmälan

I den ovannämnda departementspromemorian föreslogs att ett förenklat
förfarande, kallat dödboanmälan, skulle kunna ersätta bouppteckning när
den dödes tillgångar inte översteg 5 000 kronor. Var den döde gift fick värdet
av makarnas sammanlagda giftorättsgods inte överstiga 10 000 kr. Även
om tillgångarna inte översteg de angivna beloppen, borde enligt promemorian
bouppteckning ändå ske i vissa fall, t. ex. när dödsbodelägare eller borgenär
ville ha bouppteckning till stånd eller när i kvarlåtenskapen ingick fast egendom.
Vid beräkningen av tillgångarnas värde hade det vidare ansetts nödvändigt
att medräkna försäkringsbelopp som efter den döde tillföll någon
som förmånstagare. Dösboanmälan skulle enligt promemorian göras av socialnämnden
eller någon som nämnden hade förordnat.

Vid remissbehandlingen godtog det stora flertalet remissinstanser förslaget
om en uppmjukning av bouppteckningsskyldigheten. Några remissinstanser
ställde sig dock avvisande till förslaget. Mot bakgrund av den kritik som
därvid anfördes har departementschefen kommit fram till att värdegränsen
bör sättas lägre än som föreslagits i promemorian. Som framgår av vad
utskottet anfört i det föregående har i propositionen valts att som villkor
för tillåtande av dödboanmälan stipulera att den dödes tillgångar inte får
överstiga begravningskostnader och andra utgifter med anledning av döds -

LU 1975/76:16

fallet.

Frågan om införandet av institutet dödsboanmälan och förutsättningarna
för en sådan anmälan har föranlett två motioner. I motionen 1975/76:301
hänvisas till de remissvar som ställt sig avvisande till promemorieförslaget.
Även om detta undergått ändringar först i lagrådsremissen och därefter
ytterligare i propositionen anser motionärerna ändringarna dock inte vara
av sådan art att de undanröjer grunden för remissinstansernas kritik, vilken
enligt motionärerna har sådan tyngd att den bör beaktas vid riksdagsbehandlingen.
Motionärerna framhåller särskilt att, hur små tillgångarna i ett
dödsbo än må vara, varje delägare måste ha rätt till säker information om
tillgångarna. Denna rätt garanteras bäst genom upprättande av bouppteckning.
Motionärerna yrkar därför (yrkandena A.l och 2) att riksdagen dels
avslår förslaget om att dödsboanmälan i vissa fall skall ersätta bouppteckning,
dels hemställer hos regeringen om förslag som syftar till att inom den obligatoriska
bouppteckningens ram åstadkomma ett enklare förfarande då
dödsboets tillgångar är ringa. I motionen 1975/76:1103 yrkas att riksdagen
skall när det gäller förutsättningarna för dödsboanmälan anta promemorieförslaget.
Någon närmare motivering för yrkandet lämnas dock inte.

Som framgår av vad utskottet inledningsvis anfört uttalade sig utskottet
redan år 1974 för att ett enklare förfarande än upprättande av fullständig
bouppteckning borde tillåtas i vissa fall. Utskottet tänkte härvid i första
hand på fall när spädbarn eller små barn avlider utan nämnvärda tillgångar,
men utskottet åstyftade även fall när i övrigt den avlidnes tillgångar är
obetydliga. Det förslag som nu förelagts riksdagen ligger i linje med de
tankegångar som utskottet år 1974 gav uttryck för. Utskottet kan därför
ansluta sig till departementschefens ståndpunkt att bouppteckning under
vissa förutsättningar skall kunna ersättas av dödsboanmälan. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till motionen 1975/76:301, såvitt nu är i fråga.

När det därefter gäller frågan under vilka förutsättningar dödsboanmälan
skall kunna tillåtas medger utskottet att det - med hänsyn till att även
små barn kan efterlämna avsevärda tillgångar - torde vara svårt att knyta
förutsättningarna för dödsboanmälan till exempelvis någon viss åldersgrupp
av barn. Utskottet instämmer därför i departementschefens uttalande att
ett rent ekonomiskt kriterium bör vara avgörande för om kravet på bouppteckning
skall kunna efterges. Härvid kan självfallet inte boets behållning
komma i fråga, utan bestämmande måste vara tillgångarnas storlek.

Till grund för departementspromemorians förslag om en värdegräns på
5 000 kronor låg de omständigheterna att det skattefria avdragsbeloppet uppgår
till minst 3 000 kronor och att tillgångarna i ett dödsbo i princip alltid
minskas med begravnings- och bouppteckningskostnader. Promemorieförslaget
har den fördelen att en betydande rationaliseringseffekt skulle kunna
uppnås. Enligt promemorian skulle nämligen förslaget leda till att sannolikt
mer än 20 procent av bouppteckningarna skulle kunna ersättas av dödsboanmälan.
Å andra sidan kan man enligt utskottets mening inte bortse

LU 1975/76:16

från att promemoriefÖrslaget i vissa fall kan innebära nackdelar för den
avlidnes arvtagare. Med hänsyn till att lösöret ofta värderas lågt och schablonmässigt
kan förslaget få till följd att bouppteckning inte kommer att
förrättas i dödsbon där det finns en betydande mängd lösöre, som visserligen
kanske saknar större ekonomiskt värde men som ändå är av intresse för
dödsbodelägarna t. ex. från affektionssynpunkt. Den omständigheten att det
i dessa fall inte finns någon bouppteckning, som kan läggas till grund för
ett arvskifte, leder i sin tur lätt till osämja mellan delägarna.

Med hänsyn till det anförda ansluter sig utskottet till departementschefens
ställningstagande att som villkor för användande av dödsboanmälan bör
föreskrivas att den avlidnes tillgångar inte får överstiga begravningskostnader
och därmed jämställda utgifter. En sådan begränsning minskar visserligen
rationaliseringseffekten, men dödsboanmälan kommer likväl att kunna användas
i flertalet av de fall i vilka utskottet ansett det angeläget att en
förenkling kommer till stånd. Utskottet avstyrker således motionen
1975/76:1103 i förevarande del.

Utskottet övergår därefter till att behandla frågan vem som skall vara
behörig att avge dödsboanmälan.

I propositionen föreslås att dödsboanmälan skall göras till rätten av socialnämnden.
Departementschefen framhåller att denna skyldighet kan enligt
socialhjälpslagen och lagen om social centralnämnd m. m. efter bemyndigande
av kommunfullmäktige delegeras till ledamot av nämnden eller
till tjänsteman hos kommunen, t. ex. någon som tjänstgör inom socialförvaltningen
eller inom överförmyndarorganisationen. Propositionens förslag
innebär en begränsning i förhållande till förslagen i promemorian och i lagrådsremissen.
I den senare underströk departementschefen sålunda att det
var motiverat att socialnämnden gavs möjlighet att delegera anmälningsrätten
till personer inom en ganska vid krets.

I motionen 1975/76:1103 framhålls att det inte torde vara nödvändigt
att i lag fastslå att socialnämnden skall göra dödsboanmälan. Motionären
pekar på att något formellt krav inte finns på dem som förrättar bouppteckning
och att bouppteckningsförfarandet hittills fungerat väl utan att
någon kommunal nämnd haft något ansvar för detta annan än i de fall,
då en avliden vistats på någon kommunal inrättning och saknat anförvanter.

Utskottet kan för sin del medge att förslaget i propositionen att dödsboanmälan
skall göras av socialnämnden eller - efter delegation - av någon
av kommunens tjänstemän i viss mån komplicerar förfarandet med dödsboanmälan.
När ett litet barn avlidit, torde det också te sig något främmande
för föräldrarna att behöva vända sig till socialnämnden för en anmälan om
att barnet saknar tillgångar i stället för att kunna göra en enkel anmälan
direkt till rätten. Enligt utskottets mening måste det emellertid finnas någon
form av offentlig kontroll för att inte möjligheten till dödsboanmälan skall
missbrukas. Utskottet delar departementschefens uppfattning att tingsrätten
inte bör betungas med en skyldighet att ingående pröva huruvida an -

LU 1975/76:16

målningen är riktig i sak. En sådan skyldighet skulle nämligen tvinga tingsrätten
att göra betydande efterforskningar och således fl till följd att bouppteckningsreformen
inte skulle, såsom avsetts, minska utan tvärtom öka
tingsrätternas arbetsbörda. Utskottet anser därför att kontrollen måste ske
genom annat offentligt organ. Förslaget att lägga ansvaret härför på socialnämnden
finner utskottet lämpligt. När det gäller personer som avlider
utan att efterlämna annat än obetydliga tillgångar torde det förekomma
att de redan har haft kontakt med de sociala myndigheterna, och det ter
sig då naturligt att dessa får göra vederbörlig dödsboanmälan. Utskottet
biträder därför propositionens förslag i denna del och avstyrker följaktligen
motionen 1975/76:1103, såvitt nu är i fråga.

Utskottet vill emellertid tillägga följande. Den ovan redovisade begränsningen
av delegationsrätten har skett på inrådan av lagrådet och har sin
grund i kommunalrättsliga hänsyn. Utskottet har inget att erinra mot förslaget
men vill stryka under vikten av att delegationsrätten utnyttjas i sådan
utsträckning att den enskilde utan större besvär kan nå någon som är behörig
att göra anmälan. 1 fråga om de undersökningar som självfallet måste föregå
dödsboanmälan framhåller utskottet angelägenheten av att de i barnfallen
sker på sådant sätt att föräldrarna åsamkas minsta möjliga obehag och besvär.
Utskottet vill särskilt peka på departementschefens uttalande (s. 69) att
undersökningarna i spädbarnsfallen ofta torde kunna begränsas till ett telefonsamtal
med föräldrarna.

I fråga om dödsboanmälans utformning föreslås i propositionen att dödsboanmälan
skall vara skriftlig samt bl. a. innehålla intyg om att tillgångarna
inte förslår till annat än begravningskostnader o. d. I anmälan skall även
anges dödsbodelägarnas namn och adresser, om uppgifter härom kan inhämtas
utan avsevärd tidsutdräkt.

I motionen 1975/76:301 föreslås att anmälan skall kompletteras i två hänseenden.
Dels yrkas (yrkandet B. 1) att det till anmälan fogade intyget skall
undertecknas under edlig förpliktelse av den som har den avlidnes egendom
i sin vård, dels yrkas (yrkandet B. 2) att till anmälan skall fogas bevis om
att samtliga delägare i dödsboet underrättats om dödsfallet. Till stöd för
det förstnämnda yrkandet anför motionärerna att de inte finner det tillfredsställande
att socialnämndens företrädare, som kanske helt saknar kännedom
om den dödes ekonomiska förhållanden, ensam skall underteckna
intyget och garantera dess riktighet. Propositionens förslag i denna del innebär
enligt motionärerna att den som bäst känner boet befrias från skyldigheten
att under edlig förpliktelse uppge boets tillgångar. Motionärerna
anser att, om dödsboanmälaren skall ha någon möjlighet att säkert bedöma
om rätt till dödsboanmälan föreligger, det är nödvändigt att den som har
den avlidnes egendom i sin vård under samma former som vid bouppteckning
skriftligen under edsförpliktelse garanterar riktigheten i lämnade
uppgifter. Beträffande yrkandet om underrättelse till delägarna framhåller

LU 1975/76:16

motionärerna att dödsbodelägares rätt att i efterhand påkalla att bouppteckning
förrättas blir tämligen illusorisk, om inte garantier finns för att delägaren
underrättas om dödsfallet. Härtill kommer att dödsboets tillgångar i flertalet
fall torde skingras, så snart anmälan gjorts av socialnämnden. Enligt motionärernas
uppfattning föreligger det därför knappast några möjligheter,
om någon delägare i senare skede begär bouppteckning, att rekonstruera
den ekonmiska situationen vid dödsfallet.

Utskottet hyser i och för sig förståelse för de av motionärerna föreslagna
kompletteringarna. De skulle nämligen innebära ökade garantier för att dödsboanmälan
kommer till användning endast när lagens villkor verkligen är
uppfyllda. Säkerligen skulle de också bidra till att minska riskerna för tvister
mellan dödsbodelägarna. Samtidigt skulle de emellertid så komplicera förfarandet
att några vinster med reformen knappast skulle uppnås. I själva
verket torde med motionärernas förslag upprättandet av en bouppteckning
många gånger bli att föredra framför en dödsboanmälan.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandena.

Vård av dödsbos egendom

18 kap. 2 § ÄB innehåller bestämmelser om vem som skall vårda avlidens
egendom till dess att den har omhändertagits av samtliga dödsbodelägare
eller av den som annars har att förvalta boet. Vårdnadsplikten åvilar i första
hand delägare som sammanbodde med den avlidne eller som annars kan
ta vård om egendomen. Även efterlevande make, som inte är dödsbodelägare,
har en vårdnadsplikt. Finns ingen sådan närstående, åligger det
husfolk, husvärd eller annan som är närmast därtill att tillfälligt ta hand
om egendomen. Vårdnadshavaren får sedan välja mellan att själv tillkalla
delägare i boet eller hos rätten göra anmälan om dödsfallet. I det senare
fallet skall rätten, om det behövs, förordna god man att fullgöra den provisoriska
dödsboförvaltning som normalt åligger delägare. Vid behov är även
polismyndigheten skyldig att vidta de åtgärder som ankommer på husvärd
m. fl.

1 propositionen föreslås att anmälan från husvärd m. fl. om dödsfallet
inte längre skall göras hos rätten utan till socialnämnden, som i förekommande
fall skall förordna någon att handha den provisoriska dödsboförvaltningen.
Bestämmelsen blir formellt tillämplig inte bara på små dödsbon
utan även på dödsbon som har betydande tillgångar.

Under remissbehandlingen av promemorieförslaget framhöll rikspolisstyrelsen
att polismyndigheten inte längre bör vara skyldig att ta hand om
avlidens egendom. Samma åsikt förs fram i motionen 1975/76:1113. Motionärerna
hävdaratt det inte kan vara en uppgift för polisen att omhänderta
avlidens egendom. Om förslaget att socialnämnden skall omhänderta sådan
egendom genomförs kan enligt motionärernas mening bestämmelserna om
polisens befattning härmed utmönstras. Motionärerna stryker vidare under

LU 1975/76:16

att det över huvud taget är angeläget att polisen befrias från uppgifter som
inte är av polisiär natur.

Utskottet biträder för sin del förslaget att låta socialnämnden ombesörja
dödsboförvaltningen. Härigenom slipper man problemet med att söka finna
personer som är villiga att åta sig sådan förvaltning. Såsom framhålls i
propositionen får det också anses ligga i socialnämndens allmänna uppgifter
att ombesörja dödsboförvaltning till dess delägarna själva har kunnat ta
hand om egendomen.

Vad därefter angår frågan om polisens vård av avlidens egendom delar
utskottet motionärernas uppfattning att dödsboförvaltning inte är en i första
hand polisiär uppgift och att man i princip bör befria polismyndigheterna
från uppgifter som bättre kan skötas av andra samhällsorgan. Det kan emellertid
inte uteslutas att det även efter nu ifrågavarande reform kan finnas
ett behov av att polisen tillfälligt, t. ex. under en helg, tar hand om avlidens
egendom. Polismyndighets skyldighet att göra detta bör därför bestå tills
vidare. Utskottet avstyrker följaktligen motionen 1975/76:1113. Utskottet
vill emellertid stryka under att omhändertagandet endast skall vara tillfälligt
och att ansvaret för egendomens vård snarast bör föras över på socialnämnden.

Kostnaderna för reformen

I propositionen framhålls att man vid diskussionen om kostnadsfrågorna

1 viss mån får skilja mellan kostnaderna för dödsboförvaltning och kostnaderna
för dödsboanmälan. När det gäller socialnämnds vård av avlidens
egendom kan det hända att socialnämnd tillfälligt får ta hand om tillgångar
av inte obetydligt värde. I sådana fall skall kostnaderna givetvis i första
hand betalas av dödsboet. En bestämmelse härom har tagits in i 18 kap.

2 § ÄB. Vad gäller kostnaderna för dödsboanmälan bör de enligt departementschefen
ersättas av kommunen.

Sistnämnda uttalande kritiseras i motionen 1975/76:301. Enligt motionärernas
uppfattning kommer verksamheten med dödsboanmälningar, om
denna skall skötas på ett tillfredsställande sätt, att kräva betydande arbetsinsatser
från socialnämndernas sida. Kostnaderna härför bör inte drabba
kommunerna. Motionärerna yrkar därför (yrkandet B. 3) att kommunerna
skall få ersättning för kostnaderna genom statsbidrag.

Utskottet vill för sin del peka på att man i allt större utsträckning frångår
systemet med särskilda statsbidrag för olika slag av kommunal verksamhet.
Kommunförbundet har inte heller i sitt remissvar krävt några särskilda statsbidrag
för den kommunala service som kommer att lämnas i förevarande
fall. Utskottet kan med hänsyn till det anförda inte biträda motionsyrkandet.
Såsom Kommunförbundet anfört bör i stället kostnaderna för kommunerna
beaktas vid de allmänna diskussionerna om kostnadsfördelningen mellan
stat och kommun.

LU 1975/76:16

Vissa frågor om bouppteckningsforfarandet

Enligt 20 kap. 4 § ÄB skall ett dödsbos tillgångartas upp i bouppteckningen
med angivande av deras värde vid dödsfallet. Aktie, obligation eller därmed
jämförlig värdehandling, som noteras på inländsk eller utländsk börs, skall
därvid uppskattas till det noterade värdet. I 26 § lagen om arvsskatt och
gåvoskatt föreskrivs skyldighet för den som omhänderhar dödsbos egendom
att tillhandahålla den utredning som prövas erforderlig för bedömande av
egendoms värde. Till ledning för värdering av bl. a. premieobligationer
skall företes intyg av bank, mäklare eller annan med saken förtrogen.

I motionen 1975/76:260 framhålls att det inte sällan förekommer att bouppteckningar,
vilka bland tillgångarna upptar premieobligationer, måste
kompletteras med värderingsintyg eller liknande beroende på att obligationerna
tagits upp till nominella värdet i stället för till kursvärdet. Även
i sådana fall då antalet obligationer varit relativt obetydligt och behållningen
i boet inte varit så stor att den föranlett arvsskatt, har det hänt att bouppteckningarna
återsänts till dödsboet för komplettering, därför att obligationerna
tagits upp till nominella värdet. Motionären anför vidare att
han från Stockholms tingsrätt inhämtat att man i sådana fall antingen låter
saken bero eller vidtar rättelse med ledning av de uppgifter som finns i
den s. k. fondlistan. Mot bakgrund av det anförda anser motionären att
det kan antas att domstolarnas handläggningsrutiner på sina håll är alltför
omständliga och att de vinster som därigenom kan uppnås inte står i rimlig
proportion till de kostnader och besvär som dödsboet åsamkas. Motionären
hänvisar till att inom domstolsverket tillsatts en arbetsgrupp för att ta fram
en handbok för tingsrättens arbete med inregistrering och beskattning av
bouppteckning och yrkar att motionen överlämnas till arbetsgruppen för
beaktande.

Enligt vad utskottet inhämtat prenumererar en del större tingsrätter på
fondlistan, i vilken kursvärdena på aktier och obligationer är upptagna. 1
sådana fall behövs inget intyg. Om tingsrätten inte har tillgång till fondlistan
krävs som regel intyg om värdet på aktier och obligationer. Sådana
intyg kan dödsboet få hos närmaste bank mot erläggande av en mindre
avgift.

Utskottet vill med anlening av uppgifterna i motionen framhålla att det
inte kan vara rimligt att man i fall, där bland tillgångarna finns upptagen
någon enstaka premieobligation till nominella värdet och kursvärdet inte
har någon som helst betydelse för arvsskatten, kräver kompletteringar och
intyg om kursvärdet. Utskottet har vid flera tillfallen understrukit behovet
av enhetliga handläggningsrutiner när det gäller inregistrering och skattläggning
av bouppteckningar. Det arbete som inom domstolsverket påbörjats
med att ta fram bouppteckningsformulär och handböcker för tingsrättens
arbete med bouppteckningar finner utskottet därför angeläget, detta särskilt
som inregistreringen av bouppteckningar ofta handhas av relativt orutinerade
befattningshavare. Enligt utskottets mening bör föreliggande motion över -

LU 1975/76:16

lämnas till domstolsverket för att tas i beaktande i det fortsatta arbetet.
Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

Frågan om bouppteckningsförfarandet tas upp även i motionen
1975/76:1118. Motionärerna pekar inledningsvis på att förrättandet av bouppteckningar
i osedvanligt stor utsträckning verkställs av personer utan
juridisk skolning och erfarenhet. Motionärerna hävdar vidare att den psykiska
press som en anhörigs frånfälle i regel utlöser hos dennes anförvanter
många gånger utnyttjas av professionella ”dödsboförvaltare” och ”sterbhusuppköpare”
till att få namnunderskrifter på viljeförklaringar, som uppsatts
i förhand, vilket innebär risk för förmögenhetsförlust för arvingarna.
Enligt motionärernas mening är det från såväl allmän som enskild utgångspunkt
ytterst angeläget att ett tillfredsställande rättsskydd skapas för dödsbon,
dödsbodelägare och tredje man. I motionen hänvisas vidare till att
kapitalskatteberedningen år 1971 föreslog att inregistreringen av bouppteckningar
och fastställande av arvsskatt skulle flyttas från tingsrätterna till
länsstyrelserna. Härigenom skulle registrerings-, skattläggnings- och uppbördsfunktionerna
samlas hos en och samma myndighet, vilket skulle innebära
ökad effektivitet och rättssäkerhet på området. Med hänsyn till det
anförda yrkar motionärerna att riksdagen hos regeringen begären uppföljning
av kapitaltskatteberedningens intentioner genom en översyn av lagstiftningen
för att stärka rättsskyddet för dödsbon, dödsbodelägare och tredje man.

Utskottet erinrar om att bouppteckning enligt gällande bestämmelser skall
förrättas av två ”kunniga och trovärdiga” gode män. Något speciellt behörighetskrav
finns således inte. Såsom motionärerna påpekar är det vanligt
att gode männen inte har juridisk utbildning. Ofta är detta med hänsyn
till boets beskaffenhet inte heller erforderligt. Som regel upprättar begravningsbyråer
och begravningsföreningar, nämndemän och andra kommunala
förtroendemän, polismän m. fl. helt korrekta bouppteckningar. Detta utesluter
dock inte att det kan förekomma bouppteckningsförrättare som varken
kan anses kunniga eller trovärdiga.

Någon kontroll av bouppteckningsförrättarnas kunskaper och lämplighet
sker som regel inte hos tingsrätterna. Dessa saknar också i regel möjligheter
att göra en sådan kontroll. Tingsrättens kontroll inskränker sig till en bedömning
av riktigheten av uppgifterna i bouppteckningen och till begäran
om kompletterande uppgifter där sådana synes nödvändiga.

Utskottet kan helt ansluta sig till motionärernas ståndpunkt att det är
angeläget att det finns ett tillfredsställande rättsskydd vid bouppteckning
och boutredning. Åtgärder i sådant syfte har också kommit till stånd under
senare år. Utskottet erinrar om att riksdagen år 1974 (prop. 1974:142, LU
1974:38) beslutade vissa ändringar i bestämmelserna om boutredningsman.
Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1976 och innebar att skyldighet
infördes för boutredningsman att dels under vissa förutsättningar nedsätta
dödsboets värdehandlingar i öppet förvar hos bank, dels före den 1 april

LU 1975/76:16

varje år avge redovisning för medelsförvaltningen under föregående år. Redovisningen,
till vilken skall fogas bevis om insättningar och uttag från bankkonton,
skall tillställas minst en av dödsbodelägarna. De övriga delägarna
samt den domstol som meddelat boutredningsmannaförordnandet skall underrättas
härom. Finns omyndig delägare skall ett exemplar av redovisningen
tillställas överförmyndaren. Om boutredningsmannen inte fullgör vad som
sålunda åligger honom, kan rätten vid vite förelägga honom att fullgöra
sin redovisningsskyldighet.

Utskottet vill också peka på att bestämmelserna om att dödsboanmälan
skall göras av socialnämnd måste ses som uttryck för den vikt regering
och riksdag lägger vid den offentliga kontrollen av hithörande ärenden.

Som motionärerna anfört föreslog kapitalskatteberedningen år 1971 i betänkandet
(SOU 1971:46) Teknisk översyn av kapitalbeskattningen att
länsstyrelserna skulle överta arvsskattebestyren liksom registreringen av
bouppteckningar från tingsrätterna. Enligt vad utskottet inhämtat är detta
förslag alltjämt föremål för prövning i regeringens kansli.

Även om under senare år vidtagits åtgärder för att öka kontrollen över
boutrednings- och bouppteckningsförfarandet kan säkerligen kontrollen förbättras
ytterligare. Utskottet förutsätter att regeringen med hänsyn till frågans
vikt följer utvecklingen på området och i lämpligt sammanhang verkställer
de ytterligare utredningar som kan anses erforderliga. Någon åtgärd
från riksdagens sida är f. n. inte påkallad. Utskottet avstyrker därför motionen
1975/76:1118.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande införandet av institutet dödsboanmälan att riksdagen
avslår motionen 1975/76:301, yrkandena A. 1 och 2,

2. beträffande vård av dödsbos egendom att riksdagen med avslag
på motionen 1975/76:1113 antar 18 kap. 2 § i det till propositionen
1975/76:50 fogade förslaget till lag om ändring i
ärvdabalken,

3. beträffande förutsättningarna för och utformningen av dödsboanmälan
att riksdagen med avslag på motionerna 1975/76:301,
yrkandena B. 1 och 2, samt 1975/76:1103 antar 8 a § i förslaget
till ändring i ärvdabalken,

4. beträffande övriga ändringar i ärvdabalken att riksdagen antar
förslaget till lag om ändring i ärvdabalken i den mån det inte
omfattas av vad utskottet ovan hemställt,

5. beträffande förslaget tilt lag om ändring i lagen (1946:416) om
arvsskatt och gåvoskatt att riksdagen antar lagförslaget,

6. beträffande kostnader för reformen att riksdagen avslår motionen
1975/76:301, yrkandet B. 3,

LU 1975/76:16

7. beträffande bestämmande av premieobligations värde att riksdagen
ger regeringen til! känna vad utskottet anfört om att
motionen 1975/76:260 bör överlämnas till domstolsverket för
beaktande,

8. beträffande översyn av lagstiftningen om bouppteckning m. m.
att riksdagen avslår motionen 1975/76:1118.

Stockholm den 8 april 1976

På lagutskottets vägnar

IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Sundelin (s), Börjesson
i Falköping (c), Sjöholm (fp)*, Andersson i Södertälje (s)1*, Torwald (c)1,
Winberg (m), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall (c), Israelsson
(vpk), Gustafsson i Stockholm (s)2*, fru Lindquist (m), fru Hjalmarsson (s),
fru Johansson i Hovmantorp (s), herr Henmark (fp)2 och fru Karlsson (c).

1 Ej närvarande vid p. 1 i utskottets hemställan.

3 Endast närvarande vid p. 1 i utskottets hemställan.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

■