med anledning av propositionen 1975/76:210 om ändring i konkurslagen (1921:225) m. m. jämte motion (Betänkande 1976/77:LU11 Lagutskottet)

LU 1976/77:11

Lagutskottets betänkande
1976/77:11

med anledning av propositionen 1975/76:210 om ändring i konkurslagen
(1921:225) m. m. jämte motion

Propositionen

I propositionen 1975/76:210 har regeringen (justitiedepartementet) — efter
hörande av lagrådet — föreslagit riksdagen att anta

1. lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

2. lag om ändring i jordabalken,

3. lag om ändring i lagen (1921:244)om utmätningsed,

4. lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs,

5. lag om ändring i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast
egendom,

6. lag om ändring i lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg
m. m.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till
vad utskottet anför på s. 32 och 33.

Med anledning av propositionen har väckts en motion. Motionsyrkandet
redovisas nedan på s. 32.

I ärendet har företrädare för konkurslagskommittén inför utskottet redogjort
för kommitténs arbete med förfarandereglerna beträffande de ordinära
konkurserna. Vidare har Sveriges advokatsamfund inkommit med en skrivelse.

1 Riksdagen 1976/77. 8 sami. Nr 11

LU 1976/77:11

Lagförslagen

De i propositionen framlagda lagförslagen har följande lydelse:

1 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom föreskrives i fråga om konkurslagen (1921:225)',
dels att 47, 51, 199, 205 och 218 SS skall upphöra att gälla,
dels att 19, 40b, 42, 45, 46, 48-50, 54, 55, 58, 88, 90, 145a, 183, 185-191,
209 och 210 SS samt rubriken till 9 kap. skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas nio nya paragrafer, 18a, 18b, 185a, 185b, 185c,
185d, 185e, I85f och 185g SS, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 a S

Meddelas beslut om konkurs skall
konkursdomaren i samband därmed
pröva, om konkursen skall handläggas
i enlighet med vad som i allmänhet
är föreskrivet i fråga om
konkurs eller om den enligt 185 S
första stycket skall handläggas med
tillämpning av de särskilda bestämmelserna
i 185a-l85g ssss. Konkursdomaren
skall därjämte bestämma
den eller de ortstidningar i vilka kungörelser
om konkursen skola
införas.

Beslut i frågan om handläggningsformen
skall såvitt möjligt
meddelas genast. Behöver frågan utredas
närmare, skall konkursdomaren
i stället genast uppdraga åt kronofogdemyndigheten
i den ort. där
gäldenären bör svara i tvistemål
som angå gäld i allmänhet, att verkställa
sådan utredning. Beslut om
handläggningsformen skall i så fall
meddelas senast en vecka från dagen
för konkursbeslutet, om ej synnerliga
skäl föreligga. Konkursdomaren
äger utsätta sammanträde för frågans
prövning.

Konkursbeslutet jämte vad konkursdomaren
i samband därmed bestämt
om handläggningsformen eller
eljest enligt första och andra
styckena kungöres i Post- och Inrikes
Tidningar och i ortstidning som
avses i första stycket.

1 Senaste lydelse av

199 § 1975:244.

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18b S

När uppdrag har meddelats enligt
18a § andra stycket, skall kronofogdemyndigheten
upprätta en översiktlig
redogörelse för gäldenärens tillgångar
och skulder. Av redogörelsen
bör även framgå vilken eller vilka
borgenärer som kan beräknas få utdelning
i konkursen samt övriga omständigheter
som äro av betydelse
för prövningen av frågan på vilket
sätt konkursen skall handläggas.
Redogörelsen skall ges in till konkursdomaren
senast en vecka från
dagen för konkursbeslutet.

Kronofogdemyndigheten skall
omhändertaga gäldenärens bo och,
om gäldenären är eller under det senaste
året före konkursansökningen
varit bokföringsskyldig, i omhändertaget
räkenskapsmaterial göra anteckning
om dagen för omhändertagandet.

Om förvaltningsåtgärd ej utan allvarlig
olägenhet kan uppskjutas till
dess konkursdomaren har meddelat
beslut om handläggningsformen, får
åtgärden vidtagas av kronofogdemyndigheten.
Myndigheten skall
dessförinnan samråda med konkursdomaren
och med de borgenärer
som särskilt beröras av förvaltningsåtgärden.

Vid tillämpning av bestämmelse i
4 kap. skall vad som sägs där om
förvaltaren och rättens ombudsman
i stället gälla kronofogdemyndigheten.

19 §2

Meddelas beslut om konkurs skall
konkursdomaren genast utsätta
första borgenärssammanträdet att
hållas inför konkursdomaren tidigast
tre och senast fem veckor från
dagen för konkursbeslutet. Sammanträdet
får dock hållas senare än
som har sagts nu, om det är nödvändigt
med hänsyn till konkursboets
omfattning och beskaffenhet. Konkursdomaren
skall även bestämma

Beslutas att konkursen skall
handläggas i enlighet med vad som i
allmänhet är föreskrivet i fråga om
konkurs, skall konkursdomaren genast
utsätta första borgenärssammanträdet
att hållas inför konkursdomaren
tidigast tre och senast fem
veckor från dagen för konkursbeslutet.
Sammanträdet får dock hållas
senare än som har sagts nu, om
det är nödvändigt med hänsyn till

1 Senaste lydelse 1975:244.

2 Riksdagen 1976/77. 8 sami. Nr 11

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse

den tid, minst fyra och högst tio
veckor från dagen för konkursbeslutet,
inom vilken bevakning av
fordran skall äga rum. Han skall
därjämte bestämma den eller de
ortstidningar i vilka kungörelser om
konkursen skola införas.

Konkursbeslutet jämte vad
konkursdomaren bestämt enligt
första stycket kungöres i Post- och
Inrikes Tidningar och i ortstidning
som avses i nämnda stycke.

Föreslagen lydelse

konkursboets omfattning och beskaffenhet.
Konkursdomaren skall
även bestämma den tid, minst fyra
och högst tio veckor från dagen för
konkursbeslutet, inom vilken bevakning
av fordran skall äga rum.

Vad konkursdomaren har bestämt
enligt första stycket skall kungöras
på det sätt som sägs i 18a §
tredje stycket. Därvid skall även
konkursdomarens beslut om handläggningsformen
kungöras, om det
ej redan skett.

Gäldenären skall kallas till första borgenärssammanträdet och därvid
erinras om sin skyldighet enligt 92 § att vid sammanträdet avlägga bouppteckningsed.
I fråga om delgivning av kallelsen gäller vad som är föreskrivet
om stämning i tvistemål.

40 b §3

Återvinning påkallas av förvaltaren
genom väckande av talan vid
allmän domstol, genom anmärkning
mot bevakning eller genom invändning
mot annat yrkande som framställes
mot konkursboet. Om förvaltaren
icke vill påkalla återvinning
och ej heller ingår förlikning i saken,
får borgenär som bevakat fordran i
konkursen påkalla återvinning genom
väckande av talan vid allmän
domstol. För återgång av förmånsrätt
som vunnits genom utmätning
är särskild åtgärd ej behövlig.

Talan vid allmän domstol väckes inom ett år från fristdagen. Dock får
talan väckas inom tre månader från det att anledning därtill blev känd för
konkursboet. Har gäldenären avhänt sig fast egendom eller är fråga om
återgång av bodelning, kan talan även väckas inom tre månader från den dag
då lagfart söktes eller bodelningshandlingen ingavs till rätten.

Borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden men har rätt att få
ersättning därför av boet, i den mån kostnaden täckes av vad som kommit
boet till godo genom rättegången.

Återvinning påkallas av förvaltaren
genom väckande av talan vid
allmän domstol, genom anmärkning
mot bevakning eller genom invändning
mot annat yrkande som framställes
mot konkursboet. Om förvaltaren
icke vill påkalla återvinning
och ej heller ingår förlikning i saken,
får borgenär påkalla återvinning genom
väckande av talan vid allmän
domstol. För återgång av förmånsrätt
som vunnits genom utmätning
är särskild åtgärd ej behövlig.

42 §4

I fråga om utseende av konkurs- Konkursförvaltare skall ha den
förvaltare gälle, att den eller de, åt insikt och erfarenhet som uppdra vilka

förvaltningen anförtros, sko- get kräver, åtnjuta borgenärernas

3 Senaste lydelse 1975:244.

4 Senaste lydelse 1970:848.

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse

la äga sådan insikt och erfarenhet,
sorn med hänsyn till boets omfattning
och beskaffenhet erfordras för
förvaltningens behöriga handhavande.

Konkursförvaltare må ej den
vara, som står under förmynderskap
eller är i konkurstillstånd; ej
den, som är förklarad ovärdig att
vidare nyttjas i rikets tjänst eller
eljest på grund av honom ådömd
straffpåföljd icke må utöva allmän
befattning; ej den, som genom utslag,
vilket ännu icke vunnit laga
kraft, är dömd till straffpåföljd,
varom sist förmäles, eller som är
under framtiden ställd för brott,
vilket kan medföra sådan påföljd;
ej heller den, som blivit dömd
ovärdig att föra annans talan inför
rätta.

Den som är anställd vid domstol
må ej förordnas till konkursförvaltare.

Vid första borgenärsssammanträdet
välje borgenärerna förvaltare
att i stället för den enligt 43 §
utsedde förvaltaren omhänderhava
konkursboet. Har konkursdomaren
efter vad i 52 § är stadgat förordnat,
att konkursboets förvaltning
skall vara delad, skall förvaltare
väljas särskilt för varje del av
förvaltningen. Såsom borgenärernas
beslut gälle den mening, varom
bland närvarande borgenärer
de förena sig, vilkas fordringar
sammanräknade utgöra största beloppet,
så framt dessa borgenärer
därjämte utgöra minst en tredjedel
av de röstande. Kan beslut på sådant
sätt ej åstadkommas, gälle
den mening konkursdomaren biträder.

Konkursdomaren skall tillse, att
icke någon, på vilken borgenärernas
val fallit, är obehörig att
vara förvaltare jämlikt 42 § andra

Föreslagen lydelse

förtroende samt även i övrigt vara
lämplig för uppdraget.

Den som är anställd vid domstol
får ej vara förvaltare.

Vid första borgenärssammanträdet
skall konkursdomaren, sedan
han hört närvarande borgenärer,
utse förvaltare att i fortsättningen
omhänderhava konkursboet. Har
konkursdomaren efter vad i 52 § är
stadgat förordnat, att konkursboets
förvaltning skall vara delad, skall
förvaltare utses särskilt för varje del
av förvaltningen.

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller tredje stycket eller i saknad av
sådan insikt och erfarenhet, som
avses i 42 § första stycket, eller eljest
icke lämplig att handhava förvaltningen.
Där sådant fall föreligger,
åligger det konkursdomaren
att utse annan förvaltare i stället
för den av borgenärerna valde.

Kommer icke någon borgenär
tillstädes, varde förvaltare tillsatt
av konkursdomaren.

46 §

Sedan förvaltarevalet ägt rum,
skola borgenärerna å första borgenärssammanträdet,
så framt någon
av dem gör framställning därom,
välja granskningsmän att med den
befogenhet i denna lag sågs å borgenärernas
vägnar övervaka förvaltningen.
Granskningsmännens
antal bestämmes av konkursdomaren.
Valet skall ske så, att en var
av de närvarande borgenärerna
röstar å en granskniningsman. Till
granskningsmän anses valde, i
första rummet den, om vilken borgenärer,
vilkas fordringar sammanräknade
utgöra största beloppet,
förenat sig, och därefter den
eller de, som efter huvudtalet erhållit
de flesta rösterna.

Sedan förvaltare utsetts enligt
45 §, skola borgenärerna å första
borgenärssammanträdet, så framt
någon av dem gör framställning
därom, välja granskningsmän att
med den befogenhet i denna lag
sägs å borgenärernas vägnar övervaka
förvaltningen. Granskningsmännens
antal bestämmes av konkursdomaren.
Valet skall ske så,
att en var av de närvarande borgenärerna
röstar å en granskningsman.
Till granskningsmän anses
valde, i första rummet den, om
vilken borgenärer, vilkas fordringar
sammanräknade utgöra största
beloppet, förenat sig, och därefter
den eller de, som efter huvudtalet
erhållit de flesta rösterna.

För varje granskningsmän äge de borgenärer, med vilkas röster han
valts, utse en suppleant. Rösterna beräknas vid val av suppleant för den
i första rummet utsedde granskningsmannen efter fordringsbeloppen och
vid val av suppleant för annan granskningsmän efter huvudtalet.

Erhålla vid val, som i denna paragraf sägs, två eller flere lika röstetal,
skilje lotten dem emellan.

Har val av granskningsmän ej skett å första borgenärssammanträdet
och utses därefter förvaltare jämlikt 48 eller 49 §, må å det sammanträde,
å vilket förvaltare tillsättes, val av granskningsmän äga rum efter
ty ovan är stadgat.

48 §

Finner konkursdomaren efter
första borgenärssammanträdet erforderligt,
att antalet förvaltare
ökas, skola borgenärerna av kon -

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse

kursdomaren kallas att sammanträda
inför honom för att utse det
antal förvaltare, som ytterligare
erfordras; och skall därvid vad i
45 § är stadgat äga motsvarande
tillämpning.

Föreslagen lydelse

kursdomaren kallas att sammanträda
inför honom. Vid sammanträdet
skall konkursdomaren utse
det antaj förvaltare, som ytterligare
erfordras; och skall därvid vad
i 45 § är stadgat äga motsvarande
tillämpning.

Rättens ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge
hos konkursdomaren göra framställning om ökning av antalet förvaltare.

49 §

Avgår förvaltare efter första
borgenärssammanträdet eller avgår
granskningsman, för vilken
suppleant ej finnes, skall konkursdomaren
kalla borgenärerna att
sammanträda inför honom för att
utse efterträdare till den avgångne,
och skola därvid i fråga om val av
förvaltare bestämmelserna i 45 §
och i fråga om val av granskningsman
bestämmelserna i 46 § om val
av suppleant för granskningsman
äga motsvarande tillämpning.

Avgår förvaltare efter första
borgenärssammanträdet eller avgår
granskningsman, för vilken
suppleant ej finnes, skall konkursdomaren
kalla borgenärerna att
sammanträda inför honom. Vid
sammanträdet skall efterträdare
till den avgångne utses, och skola
därvid i fråga om utseende av förvaltare
bestämmelserna i 45 § och
i fråga om val av granskningsman
bestämmelserna i 46 § om val av
suppleant för granskningsman äga
motsvarande tillämpning.

Vad sålunda är stadgat gälle dock ej, där flere förvaltare eller granskningsmän
äro och någon av dem avgår samt konkursdomaren efter rättens
ombudsmans hörande finnpr det ej vara nödigt, att annan utses i
den avgångnes ställe.

A vgår förvaltare eller granskningsman
sedan fråga uppkommit
om avskrivning av konkursen enligt
186 $, skall borgenärssammanträde
som avses i första stycket ej
utsättas, så länge frågan är under
prövning.

3 Riksdagen 1976/77. 8 sami. Nr 11

LU 1976/77:11

Föreslagen lydelse
50 §

Nuvarande lydelse

Har förvaltare avgått och skall
efterträdare åt honom utses, äge
konkursdomaren, där så erfordras,
förordna om befattningens upprätthållande
tills nytt val ägt rum.

Har förvaltare avgått efter första
borgenärssammanträdet och
skall efterträdare åt honom utses,
äge konkursdomaren, där så erfordras,
förordna om befattningens
upprätthållande tills ny förvaltare
utsetts i föreskriven ordning.

Har förvaltare laga förfall eller är han efter ty i 80 § tredje stycket
stadgas försatt ur tjänstgöring, må konkursdomaren utse annan att under
tiden fullgöra hans åligganden.

54 §5

Den enligt 43 § utsedde förvaltaren
skall så snart ske kan ej
mindre omhändertaga gäldenärens
bo med de böcker och andra
handlingar, som röra boet, samt,
där gäldenären är eller under det
senaste året före konkursansökningen
varit bokföringsskyldig, i
hans handelsböcker å lämpligt
ställe göra anteckning om dagen
för omhändertagandet, än även
förrätta uppteckning av tillgångar
och skulder i boet med uppgift å
varje borgenärs namn, boningsort
och postadress, så ock å nämnda
böcker och handlingar. Där så befinnes
nödigt, må förvaltaren för
bouppteckningsförrättningen anlita
sakkunnigt biträde. I bouppteckningen
skola tillgångarna upptagas
till de värden, som de efter noggrann
uppskattning prövas äga.
Vid bouppteckningsförrättningen
skall gäldenären vara tillstädes och
under edsförpliktelse redligen uppgiva
boet. Har av gäldenären under
edsförpliktelse underskriven bouppteckning
förut ingivits till konkursdomaren
och finner förvaltaren
densamma tillförlitlig, vare upprättande
av ny bouppteckning ej av
nöden.

Den enligt 43 § utsedde förvaltaren
skall så snart ske kan omhändertaga
gäldenärens bo med de
böcker och andra handlingar, som
röra boet, samt, där gäldenären är
eller under det senaste året före
konkursansökningen varit bokföringsskyldig,
i omhändertaget räkenskapsmaterial
å lämpligt ställe
göra anteckning om dagen för omhändertagandet.
Förvaltaren skall
även förrätta uppteckning av tillgångar
och skulder i boet med uppgift
å varje borgenärs namn, boningsort
och postadress samt å
nämnda böcker och handlingar. Där
så befinnes nödigt, må förvaltaren
för bouppteckningsförrättningen
anlita sakkunnigt biträde. I bouppteckningen
skola tillgångarna upptagas
till de värden, som de efter noggrann
uppskattning prövas äga, och
beträffande skulderna angivas, i vad
mån de avse lön eller pension. Vid
bouppteckningsförrättningen skall
gäldenären vara tillstädes och under
edsförpliktelse redligen uppgiva
boet. Har av gäldenären under edsförpliktelse
underskriven bouppteckning
förut ingivits till konkursdomaren
och finner förvaltaren
densamma tillförlitlig, vare upprättande
av ny bouppteckning ej av
nöden.

5 Senaste lydelse 1975:244.

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Då bouppteckning upprättas av förvaltaren, skall ett exemplar därav
tillställas konkursdomaren inom en vecka från det beslutet om konkurs
meddelades. Möter i något fall hinder härför, åligge förvaltaren att inom
nämnda tid tillställa konkursdomaren förteckning å borgenärerna, upptagande
varje borgenärs namn, boningsort och postadress, samt att därefter
så snart ske kan inkomma med bouppteckningen. Godkänner förvaltaren till
konkursdomaren förut ingiven bouppteckning, gore anmälan därom inom
tid, som nyss sagts.

Förvaltaren skall under rättens
ombudsmans inseende så snart
ske kan upprätta skriftlig berättelse
om boets tillstånd, så ock om
orsakerna till gäldenärens obestånd,
så vitt de kunnat utrönas. I
berättelsen skall upptagas en översikt
över tillgångar och gäld av olika
slag ävensom särskilt anmärkas,
huruvida skälig anledning förefinnes
till antagande, att gäldenären
gjort sig skyldig till brottsligt
förhållande mot sina borgenärer.
Förefinnes anledning till antagande,
som nyss sagts, skall
grunden därför angivas. Om gäldenären
är eller under det senaste
året före konkursansökningen varit
bokföringsskyldig, varde i berättelsen
tillika anmärkt, vilka
handelsböcker han hållit och huru
de blivit förda: och skall i sådant
fall vid berättelsen fogas den av
gäldenären senast uppgjorda balansräkningen.
Berättelsen skall
underskrivas av förvaltaren.

Förvaltaren skall under rättens
ombudsmans inseende så snart
ske kan upprätta skriftlig berättelse
om boets tillstånd, så ock om
orsakerna till gäldenärens obestånd,
så vitt de kunnat utrönas. I
berättelsen skall upptagas en översikt
över tillgångar och gäld av olika
slag ävensom särskilt anmärkas,
huruvida egendom frångått
gäldenären under sådana förhållanden
att återvinning till konkursboet
kan ske och huruvida skälig
anledning förefinnes till antagande,
att gäldenären gjort sig skyldig
till brottsligt förhållande mot
sina borgenärer. Förefinnes anledning
till antagande, som nyss
sagts, skall grunden därför angivas.
Om gäldenären är eller under
det senaste året före konkursansökningen
varit bokföringsskyldig,
varde i berättelsen tillika anmärkt,
vilket bokföringssystem han har
tillämpat och hur bokföringsskyldigheten
har fullgjorts; och skall i sådant
fall vid berättelsen fogas den
av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen.
Berättelsen skall underskrivas
av förvaltaren.

6 Senaste lydelse 1975:244.

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara därvid
fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren
ävensom hållas tillgänglig för borgenärer, som vilja taga del av densamma;
och äge varje borgenär, som det begär, att mot ersättning för kostnaden
få avskrift av berättelsen sig tillsänd.

58 §7

Penningar, som inflyta under Penningar, som inflyta under

förvaltningen av konkursbo, sko- förvaltningen av konkursbo, skola,
i den mån de icke äro erforder- la, i den mån de icke äro erforderliga
till bestridande av löpande ut- liga till bestridande av löpande utgifter,
av förvaltaren inom en gifter, av förvaltaren inom en

vecka från det de influtit å kon- vecka från det de influtit å konkursboets
räkning mot ränta insät- kursboets räkning mot ränta insättas
i bank, som av rättens om- tas i bank. Till bestridande av lö budsman

godkännes. Till bestri- pande utgifter må ej mer innehål dande

av löpande utgifter må ej las än av rättens ombudsman med mer

innehållas än av ombudsman- gives.

nen medgives.

Försummar förvaltaren att inom ovan föreskrivna tid insätta influtna
medel, vare han skyldig att å belopp, som obehörigen innehållits, erlägga
ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den dag insättning bort ske.

Så länge konkursen pågår, avlämne förvaltaren inom en vecka från
utgången av mars, juni, september och december månader varje år till
ombudsmannen räkning över boets inkomster och utgifter i penningar
under det gångna kvartalet. Har under någon del av kvartalet penningar
innestått i bank, skall vid räkningen fogas av banken till riktigheten bestyrkt
uppgift å de insättningar och uttagningar, som må hava under
kvartalet förekommit. Räkningarna skola av ombudsmannen granskas
ävensom hållas tillgängliga för borgenärerna och gäldenären.

Även efter konkursens avslutande skall förvaltaren hava boets medel
insatta i bank, till dess lyftning påkallas av därtill berättigad borgenär.
Förvaltaren skall underrätta konkursdomaren, i vilken bank medlen
innestå, och inom en vecka från utgången av varje kalenderår till rättens
ombudsman för granskning avgiva redovisning som i tredje stycket sägs.
När medel ej vidare finnas att lyfta, skall ombudsmannen göra anmälan
därom hos konkursdomaren.

7 Senaste lydelse 1975:646.

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse

Gäldenär må ej efter det beslut
om hans försättande i konkurs
meddelats och innan han avlagt
den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed
utan samtycke av rättens
ombudsman begiva sig från den
ort, där han är bosatt. Senare under
konkursen må gäldenären ej
utan samtycke av ombudsmannen
begiva sig längre bort än att han
kan en vecka efter kallelse personligen
infinna sig inom rättens
domsaga å ort, där hans närvaro
påkallas; vare ock gäldenären
skyldig att för ombudsmannen och
förvaltaren uppgiva stället, där
han vistas, och, om det är utom
domsagan, viss därinom bosatt
person, till vilken kallelse å honom
må lämnas.

Innan rättens ombudsman meddelar
beslut i fall, som i 88 och
89 §§ avses, skall han över gäldenärens
framställning höra förvaltaren.
Nöjes ej förvaltaren eller gäldenären
åt ombudsmannens beslut,
må frågan hänskjutas till
konkursdomarens prövning.

145

Har betalning utfallit på kapitalbeloppet
av fordran, till säkerhet
för vilken företagsinteckning meddelats,
skall rättens ombudsman,
sedan tiden för klander mot framlagt
utdelningsförslag gått till ända
eller väckt klander avgjorts genom
beslut som vunnit laga kraft, göra
anmälan därom till inskrivnings -

Föreslagen lydelse
§

Gäldenär må ej efter det beslut
om hans försättande i konkurs
meddelats och innan han avlagt
den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed
utan samtycke av förvaltaren
begiva sig från den ort, där
han är bosatt. Senare under konkursen
må gäldenären ej utan
samtycke av förvaltaren begiva sig
längre bort än att han kan en
vecka efter kallelse personligen infinna
sig inom rättens domsaga å
ort, där hans närvaro påkallas;
vare ock gäldenären skyldig att
för förvaltaren uppgiva stället, där
han vistas, och, om det är utom
domsagan, viss därinom bosatt
person, till vilken kallelse å honom
må lämnas.

Är gäldenären missnöjd med
förvaltarens beslut i fall, som avses
i 88 §, får frågan hänskjutas
till konkursdomarens prövning. Innan
konkursdomaren meddelar beslut,
skall han höra rättens ombudsman.

Innan rättens ombudsman meddelar
beslut i fall, som i 89 § avses,
skall han över gäldenärens
framställning höra förvaltaren.
Nöjes ej förvaltaren eller gäldenären
åt ombudsmannens beslut, må
frågan hänskjutas till konkursdomarens
prövning.

a §8

Har betalning utfallit på kapitalbeloppet
av fordran, till säkerhet
för vilken företagsinteckning meddelats,
skall förvaltaren, sedan tiden
för klander mot framlagt
utdelningsförslag gått till ända eller
väckt klander avgjorts genom
beslut som vunnit laga kraft, göra
anmälan därom till inskrivningsmyn -

8 Senaste lydelse 1967:144.

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse

domaren och därvid insända utdelningsförslaget
eller annan handling
som visar fördelningen. Kan det
antagas att ytterligare betalning
kommer att tilläggas inteckningshavaren,
skall dock med anmälan
anstå till dess det blivit avgjort,
om sådan betalning skall utgå.

Föreslagen lydelse

digheten och därvid insända utdelningsförslaget
eller annan handling
som visar fördelningen. Kan det
antagas att ytterligare betalning
kommer att tilläggas inteckningshavaren,
skall dock med anmälan
anstå till dess det blivit avgjort,
om sådan betalning skall utgå.

När innehavare av inteckning som avses i första stycket lyfter betalning,
skall anteckning härom göras på inteckningshandlingen.

183 §9

Menar någon borgenär, att om- Menar någon borgenär, att omröstning
rörande val av förvaltare röstning rörande val av gransk eller

granskningsman eller supp- ningsman eller suppleant för

leant för granskningsman icke lag- granskningsman icke lagligen skett

ligen skett eller att beslut av bor- eller att beslut av borgenärerna i

genärerna i annan fråga, vars av- annan fråga, vars avgörande på

görande på dem ankommer, icke dem ankommer, icke lagligen till lagligen

tillkommit, äge han där- kommit, äge han däröver anföra

över anföra besvär. besvär.

Är beslut, varöver enligt första stycket klagan må föras genom besvär,
fattat vid sammanträde inför rättens ombudsman, skall klagan föras
hos den rätt, där konkursen är anhängig. Besvären skola i sådant fall
inom fjorton dagar ingivas till konkursdomaren; och förordne han, där
det prövas nödigt, att övriga rättsägare skola vid borgenärssammanträde
erhålla del av besvären för att å viss dag avgiva förklaring däröver inför
rätten vid äventyr, att målet ändock företages. Har beslutet fattats vid
sammanträde inför konkursdomaren, gälle i fråga om klagan däröver
vad om klagan över konkursdomarens beslut är stadgat.

Vill gäldenären föra klagan i fall, där det enligt vad ovan stadgas är
borgenär medgivet, havé lov därtill, så framt hans rätt kan vara beroende
av beslutet. Anser gäldenären, att genom borgenärernas beslut om
fortsättande av gäldenärens rörelse längre än ett år från första borgenärssammanträdet
eller om uppskov utöver nämnda tid med försäljning
av boets egendom eller med indrivning av dess fordringar konkursutredningen
oskäligt förlänges, äge han ock över sådant beslut föra klagan. I
fråga om klagan, varom i detta stycke förmäles, skall vad ovan är föreskrivet
om klagan av borgenär äga motsvarande tillämpning.

Borgenärsbeslut gånge utan hinder av klagan i verkställighet, där ej
förbud däremot meddelas av konkursdomaren, då besvären ingivits till
honom, eller av den rätt, där målet är anhängigt.

9 Senaste lydelse 1970:848.

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

Huru förfaras skall, då konkurs- Särskilda bestämmelser om
bo ej förslår till bestridande av handläggning av mindre konkurser
konkursko stnadema

185 §10

Finner konkursdomaren, då beslut
om konkurs meddelas, anledning
till antagande, att gäldenärens
bo icke förslår till bestridande
av konkurskostnadema, och ställes
ej genast säkerhet för sagda
kostnader, skall vad förut i denna
lag är stadgat om vidtagande av
åtgärder då konkurs uppstått icke
äga tillämpning, utan gälle vad
här nedan föreskrives:

1) Konkursdomaren skall om
konkursen genast utfärda kungörelse
med uppgift om dagen, då
konkursansökningen ingivits; och
varde i kungörelsen dessutom anmärkt,
att anledning finnes till sådant
antagande, som ovan sagts.
Kungörelsen skall ofördröjligen
anslås i rättens kansli samt genast
eller nästa postdag avsändas för
att en gång införas i allmänna tidningarna
ävensom en eller två tidningar
inom orten; varjämte konkursdomaren
har att om konkursen
genast underrätta allmänna
åklagaren i orten samt, om gäldenären
är ämbets- eller tjänsteman,
hans närmaste förman.

Konkurs skall handläggas enligt
185a-185g §§, om det finnes anledning
antaga

1) att gäldenärens bo ej räcker till
betalning av de konkurskostnader
som eljest skulle följa, eller

2) att boet med hänsyn till dess
omfattning och övriga förhållanden
är av enkel beskaffenhet och att konkursen
med fördel kan genomföras
utan att bevakningsförfärande enligt
5 kap. anordnas.

När konkurs handlägges enligt
vad som sägs i första stycket, skola
föreskrifterna om handläggning av
konkurs i 3 och 5-8 kap. äga tillämpning
endast om det särskilt angives i
detta kapitel.

10 Senaste lydelse 1975:1263.

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse

2) Konkursdomaren skall, där
det prövas erforderligt, förordna
en god man att taga vård om gäldenärens
bo. Har icke till konkursdomaren
ingivits av gäldenären
under edsförpliktelse underskriven
förteckning över hans tillgångar
och skulder med uppgift om dels
varje borgenärs namn och postadress,
dels i vad mån skuld avser
lön eller pension och dels de böcker
och andra handlingar, som röra
boet, skall god man alltid förordnas.
Det åligger i sådant fall gode
mannen att ofördröjligen upprätta
och till konkursdomaren inkomma
med förteckning, som nyss sagts,
samt att så snart kunskap vunnits
om löne- eller pensionsskuld genast
anmäla detta till kronofogdemyndigheten
i gäldenärens hemortskommun.
Finnes ej löne- eller
pensionsskuld skall detta anmärkas
i förteckningen. Vid bouppteckningsförrättningen
skall gäldenären
vara tillstädes och under
edsförpliktelse redligen uppgiva
boet.

Föreslagen lydelse
185 a §

Beslutas att konkursen skall
handläggas enligt I85a-185g §§,
skall konkursdomaren genast till
förvaltare i konkursen utse kronofogdemyndigheten
i den ort, där gäldenären
bör svara i tvistemål som
angå gäld i allmänhet. Om det av
särskild anledning är olämpligt att
kronofogdemyndighet handhar förvaltningen,
får konkursdomaren
utse annan till förvaltare. Ifråga om
förvaltare i sådant fall gäller 42 §.

Är gäldenären dödsbo, behöver
förvaltare utses endast om bouppteckning
enligt 20 kap. ärvdabalken
ej har upprättats eller eljest
särskilda skäl föreligga.

Mot kronofogde eller annan
tjänsteman som hos kronofogdemyndighet
har att vidtaga förvaltningsätgärd
i konkursen gälla samma
jäv som i 4 kap. rättegångsbalken
föreskrivas i fråga om domare.
Sådan tjänsteman skall dock ej anses
jävig därför att han på tjänstens
vägnar har vidtagit exekutiv åtgärd
eller tagit befattning med indrivning
hos gäldenären eller därför att gärning
har förövats mot honom i eller
för hans tjänst.

Om kronofogdemyndighet har utsetts
till förvaltare och det av särskild
anledning finnes olämpligt att
myndigheten svarar för förvaltningen,
får konkursdomaren på begäran
av myndigheten utse annan
att i stället vara förvaltare. Annan
förvaltare än kronofogdemyndighet
kan av konkursdomaren entledigas,
om han finnes icke vara lämplig eller
av annan orsak bör skiljas från uppdraget.

Avgår förvaltaren innan konkursen
avskrives, skall redovisning för
förvaltningen snarast avgivas till
konkursdomaren.

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
185 b §

I fråga om förvaltarens allmänna
åligganden äga 53 §, 54 § första
stycket, 57 §, 58 § första och
andra styckena samt 59 § fjärde
stycket motsvarande tillämpning.
Vad som föreskrives där om krav
på medverkan av rättens ombudsman
gäller dock ej. I viktigare frågor
skall förvaltaren höra sådana
borgenärer som särskilt beröras av
förvaltningen.

Förvaltaren skall lämna konkursdomaren
skriftlig uppgift om
orsakerna till gäldenärens obestånd,
såvitt de kunnat utrönas.
Samtidigt skall anmärkas, om egendom
har frångått gäldenären under
sådana förhållanden att återvinning
till konkursboet kan ske
och om det finnes skälig anledning
antaga att gäldenären gjort sig
skyldig till brott mot sina borgenärer.
Finnes anledning till sådant
antagande, skall grunden därför
angivas.

Har annan än kronofogdemyndigheten
utsetts till förvaltare skall denne,
så snart kunskap har vunnits om
löne-eller pensionsskuld, genast anmäla
detta till kronofogdemyndigheten.
Finnes ej löne- eller pensionsskuld
skall förvaltaren anmärka detta
i bouppteckningen.

Bouppteckningen skall jämte
uppgifter i de hänseenden som anges
i andra stycket tillställas konkursdomaren
snarast och senast en
månad från konkursbeslutet. När
särskilda omständigheter föreligga,
får konkursdomaren bevilja uppskov.

185 c §

Om ej annat är föreskrivet skall
egendom som finnes i boet säljas så
snart det lämpligen kan ske.

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beträffande försäljning av egendom,
fortsättande eller återupptagande
av rörelse, indrivning av
fordringar och förlikning angående
osäker eller tvistig tillgång under
konkursen gälla 60, 63, 67, 70, 71
och 73-78 §§ i tillämpliga delar.
Vad som föreskrives där om krav
på medverkan av rättens ombudsman
eller borgenärerna gäller dock
ej. Vidare skall fordran som kan
göras gällande i konkursen anses
som bevakad fordran. Den tid av
fyra veckor som enligt 73 § första
stycket skall räknas från första
borgenärssammanträdet skall i
stället räknas från konkursbeslutet.

3) Framgår ej av bouppteckningen,
att tillgång finnes till bestridande
av konkurskostnadema,
kalle konkursdomaren genast gäldenären
att inställa sig för att fästa
bouppteckningens riktighet med
sådan ed, som i 91 § sägs. Edgången
må ej utsättas att äga rum
tidigare än en vecka efter det beslutet
om konkurs meddelades.
Har konkursansökningen gjorts av
borgenär, varde underrättelse om
tiden för edgången med posten
översänd till honom.

Edgängsyrkande, varom stadgas
i 93 §, må jämväl i fall, varom nu
är fråga, av borgenär framställas.

Vad 4 kap. i övrigt föreskriver i
avseende å edgång likasom ock
vad i samma kapitel stadgas om
påföljd för gäldenär av tredska att
vid bouppteckningsförrättning vara
tillstädes och uppgiva boet skall i
fall, som här avses, äga motsvarande
tillämpning.

4) Varder ej genom tillägg vid
bouppteckningens beedigande eller
eljest ådagalagt, att tillgång finnes
till bestridande av konkurskostnaderna,
och ställes ej heller säkerhet

185 d §

Så snart bouppteckning har tillställts
konkursdomaren skall denne
kalla gäldenären att inställa sig för
att avlägga sådan ed som avses i
91 S. Edgången får ej äga rum tidigare
än en vecka från konkursbeslutet.

Finner konkursdomaren, sedan
bouppteckningen har beedigats, att
tillgångarna ej räcka till betalning av
konkurskostnadema och annan
skuld som boet har ådragit sig, skall

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse

för sagda kostnader, meddele konkursdomaren
beslut om avskrivning
av konkursen. Innan gäldenären
beedigat bouppteckningen eller
annan fullgjort edgång, som må
hava förelagts honom, må konkursen
ej avskrivas, där ej hinder föreligger
för edgångs fullgörande
inom skälig tid och konkursdomaren
finner anledning saknas till antagande,
att genom edgången tillgäng
till kostnadernas bestridande
skulle yppas.

föreslagen lydelse

han besluta om avskrivning av konkursen.
Sådant beslut får dock ej
meddelas förrän förvaltaren har
fullgjort vad som åligger honom enligt
185b § andra stycket. Avskrives
konkursen, skall förvaltaren snarast
avge redovisning för förvaltningen
till konkursdomaren.

Föreligger hinder mot att bouppteckningsed
avlägges av gäldenären
eller annan inom skälig tid och
saknas anledning antaga att genom
sådan edgång skulle yppas
tillgång till betalning av kostnader
och skuld som sägs i andra stycket,
äger vad som föreskrives där
motsvarande tillämpning trots att
edgång som sagts nu icke har fullgjorts.

5j Finnes boet förslå till konkurskostnademas
bestridande eller
ställes säkerhet för desamma, skall
konkursdomaren iakttaga vad som
omförmäles i 19 §, därvid likväl de
tider, som enligt sagda paragraf
skola räknas från det beslutet om
konkurs meddelades, i stället skola
räknas från dagen för utfärdandet
av kungörelse enligt paragrafen.
Med konkursen skall jämväl i övrigt
så förhållas som i allmänhet
är beträffande konkurser föreskrivet;
dock att, där bouppteckningsed
redan avlagts, det ej åligger gäldenären
eller annan, som gått
eden, att ånyo fullgöra sådan
edgång.

185 e§

Avskrives ej konkursen enligt
185d § skall boets medel, sedan all
tillgänglig egendom har förvandlats
till pengar, delas ut till borgenärerna
i den mån medlen ej behövas för betalning
av konkurskostnaderna och

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

annan skuld som boet har ådragit
sig. Utdelningen skall äga rum i enlighet
med den rätt till betalning som
tillkommer borgenärerna. I fall som
avses i 70 § andra stycket eller 71 §
femte stycket utgör den omständigheten,
att där avsedd egendom icke
har blivit såld, ej hinder för utdelning.

Förslag till utdelning upprättas av
förvaltaren. Förslaget skall för varje
däri upptagen borgenär ange beloppet
av hans fordran med den ränta
varpå utdelning skall beräknas, den
förmånsrätt som följer med fordringen
och den utdelning som belöper
på denna. Vid förslaget skall fogas
sådan förvaltningsredogörelse
som sägs i 128 § tredje stycket.

Vid tillämpning av 138 eller
139 § skall vad som sägs där om
den dag, från vilken tiden för klander
mot utdelningsförslag är att
räkna, i stället avse dagen för utdelningsförslagets
upprättande.

185 f§

Förvaltaren skall genast tillställa
konkursdomaren utdelningsförslaget
och förvaltningsredogörelsen.
Han skall samtidigt avge redovisning
för förvaltningen till konkursdomaren
och därvid bifoga de handlingar
som kunna vara av betydelse
för kontroll av redovisningen.

Konkursdomaren skall genast på
det sätt som sägs i 18a § tredje stycket
kungöra att utdelningsförslag
upprättats. Den som vill framställa
invändning mot utdelningsförslaget
skall göra detta hos konkursdomaren
senast två veckor efter det att
kungörelsen var införd i Post- och
Inrikes Tidningar.

Sedan tiden för invändning mot
utdelningsförslaget har utgått, skall

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

konkursdomaren fastställa utdelning
i konkursen enligt förslaget,
om det ej genom invändning eller på
annat sätt framgår att fel eller brist
som inverkat på någons rätt föreligger.
Finner konkursdomaren sig icke
böra. fastställa utdelning enligt förslaget,
skall han antingen göra behövliga
ändringar i det och fastställa
utdelning enligt det sålunda
ändrade förslaget eller återförvisa
ärendet till förvaltaren. Mot beslut
om återförvisning får särskild talan
ej föras. Att nytt utdelningsförslag
har upprättats skall kungöras endast
om skäl äro därtill.

När beslut om fastställelse av
utdelning meddelas, skall konkursdomaren
samtidigt besluta om avskrivning
av konkursen.

185 g §

Sedan beslut om fastställelse av
utdelning i konkursen har vunnit
laga kraft, skall förvaltaren snarast
tillställa borgenär de medel som tillkomma
denne. Detta gäller dock
ej beträffande fordran som är beroende
av villkor, som avses i 136 §,
eller är föremål för rättegång. Borgenär
är berättigad till den ränta
som har upplupit på medlen frän
dagen för utdelningsförslagets upprättande.
När medlen ha tillställts
borgenärerna, skall förvaltaren anmäla
det hos konkursdomaren.
Har betalning utfallit på kapitalbeloppet
av fordran, till säkerhet för
vilken företagsinteckning meddelats,
gäller 145 a §.

Bli medel tillgängliga för utdelning
sedan konkursen avskrivits,
skall förvaltaren utdela dem till
borgenärerna och avge redovisning
för förvaltningen av medlen. Bestämmelserna
i 185 e och 185 f §§
om utdelning och redovisning skola
därvid tillämpas. Att nytt utdelningsförslag
har upprättats skall
kungöras endast om skäl äro därtill.

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om konkursdomaren med hänsyn
lill de med en utdelning förenade
kostnaderna finner att sådan icke
lämpligen bör ske, äger han efter
framställning av förvaltare förordna
att medlen i stället för att utdelas
skola överlämnas tillgäldenären.

186 §

Varder efter utfärdandet av den
i 19 § omförmälda kungörelsen uppenbart,
att tillgång ej finnes till
bestridande av konkurskostnaderna,
åligge förvaltaren att utan
dröjsmål göra anmälan därom hos
konkursdomaren. Vid sådan anmälan
skall fogas redovisning för
förvaltningen.

Finner konkursdomaren efter
rättens ombudsmans hörande anmälningen
vara befogad, läte han
kungöra densamma en gång i allmänna
tidningarna och den eller
de ortstidningar, som bestämts för
offentliggörande av kungörelser om
konkursen. Ställes inom trettio dagar
från det kungörelsen infördes i
allmänna tidningarna säkerhet för
konkurskostnadema, vare anmälningen
förfallen. Vill borgenär eller
gäldenären annorledes visa, att
tillgång finnes till bestridande av
sagda kostnader, gore anmälan
därom hos konkursdomaren inom
tid, som nyss nämnts, och äge
konkursdomaren giva honom det
rådrum, som prövas nödigt. Där
säkerhet ej ställes eller anmälan,
som sist sagts, ej föranleder till
antagande, att medel till gäldande
av nämnda kostnader finnas, med -

Finner förvaltare som har utsetts
enligt 45 § anledning antaga att tillgångarna
i boet ej räcka till betalning
av konkurskostnaderna och annan
skuld som boet har ådragit sig,
skall han genast göra anmälan därom
hos konkursdomaren. Vid sådan
anmälan skall fogas redovisning för
förvaltningen.

Finner konkursdomaren efter
rättens ombudsmans hörande anmälningen
vara befogad eller har
han annan grund för antagande att
tillgångarna är så otillräckliga som
sägs i första stycket, skall han
kungöra detta på det sätt som angives
i 18a 8 tredje stycket. Vill
borgenär eller gäldenären visa att
tillgång finnes till betalning av
nämnda kostnader och skuld, skall
han anmäla detta hos konkursdomaren
inom en månad från den dag
då kungörelse var införd i Post- och
Inrikes Tidningar. Konkursdomaren
äger ge borgenären eller gäldenären
behövligt rådrum. Föranleder
anmälan som sagts nu eller annan
inträffad omständighet ej antagande
att tillgång finnes till betalning av
konkurskostnaderna och annan
skuld som boet har ådragit sig, skall
konkursdomaren besluta om av -

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dele konkursdomaren beslut om
avskrivning av konkursen.

skrivning av konkursen. Har förvaltaren
icke avgivit redovisning för
förvaltningen, skall konkursdomaren
infordra sådan redovisning och
höra rättens ombudsman över den
innan beslut om avskrivning meddelas.

187 §

Avgår förvaltare eller granskningsman
sedan jämlikt 186§ anmälan
skett därom att tillgång ej finnes
till bestridande av konkurskostnaderna,
skall borgenärssammanträde,
som omförmäles i 49 §. ej utsättas,
sä länge anmälningen är beroende
på prövning.

Har kronofogdemyndighet varit
förvaltare i konkurs, utgår ersättning
till staten för kostnaderna hos myndigheten
enligt bestämmelser som
regeringen meddelar.

Har annan än kronofogdemyndighet
varit förvaltare i konkursen
och avskrives konkursen enligt
I85d, I85f eller 186 §, skall konkursdomaren
samtidigt bestämma
arvode till förvaltaren samt när konkurs
avskrives enligt 186 § även till
rättens ombudsman. I fråga om
sådant arvode äga 82 och 83 §§, 84 §
första stycket samt 86 § motsvarande
tillämpning. Ersättning för kostnad
som uppdraget har medfört skall
på samma gäng prövas av konkursdomaren.
Beträffande arvode och
kostnadsersättning till förvaltaren i
fall som avses i 186 § skall konkursdomaren
inhämta yttrande av rättens
ombudsman.

Ifråga om kostnader för konkurs
som har handlagts enligt 185 a —
185 g §§ gäller 81 § i tillämpliga delar.

188 §

Varder konkurs, som uppstått Kostnaderna för konkurs som har

efter ansökning av borgenär, av- avskrivits enligt 185 d § skola utgå

skriven jämlikt 185 §, vare borge- ur konkursboet framför annan

närén pliktig att vidkännas de av skuld som boet har ådragit sig. Har

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse

förfarandet föranledda kostnaderna,
däri inbegripen gottgörelse, efter
konkursdomarens beprövande,
till god man, som omförmäles i
nämnda paragraf under 2). Beslutet
om konkursens avskrivande
skall innehålla åläggande för borgenären
att gälda nämnda kostnader,
därvid varje kostnadsbelopp
skall särskilt angivas.

Har konkurs upphört annorledes
än genom slututdelning, äge konkursdomaren,
i den mån konkursboet
ej lämnar tillgång till gäldande
av vad konkursdomaren förskjutit
för kungörelser, kallelser
och underrättelser, som bort gäldas
av boet, och kostnaderna ej
heller kunnat uttagas av borgenär,
vilken jämlikt första stycket är ansvarig
för desamma, att av allmänna
medel undfå ersättning för
vad sålunda förskjutits.

Föreslagen lydelse

konkursen uppstått pä ansökan av
annan borgenär än staten och kunna
konkurskostnaderna ej uttagas ur
boet, skall borgenären betala dessa,
dock högst ett belopp som motsvarar
en tiondel av det vid tiden för
konkursbeslutet gällande basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Äro flera borgenärer
betalningsskyldiga, svara de solidariskt.
Beslutet om avskrivning
skall, i den mån boet befinnes otillräckligt,
innehålla åläggande för ansvarig
borgenär att betala kostnaderna
med angivna begränsning.
Kunna konkurskostnaderna ej uttagas
ur boet eller av borgenären,
skola de utgå av allmänna medel.

Kostnaderna för konkurs som har
avskrivits enligt 186 § skola utgå ur
konkursboet framför annan skuld
som boet har ådragit sig. Kunna konkurskostnaderna
ej uttagas ur boet,
skola de utgå av allmänna medel.

Har konkurs upphört på annat
sätt än som har angivits i första eller
andra stycket, äger andra stycket
motsvarande tillämpning.

189

Avgår förvaltare före konkursens
avslutande, skall redovisning
för förvaltningen, evad denna
handhafts av den avgående ensam
eller av honom jämte annan, ofördröjligen
avgivas. Har förvaltningen
varit delad, såsom i 52 § första
stycket är stadgat, skall redovisningen
avse allenast den del av
förvaltningen, som varit åt den avgående
förvaltaren uppdragen.

Då förslag till slututdelning
framlägges eller, där ackord kommit
till stånd, egendomen i boet
återställes till gäldenären, skall
ock redovisning för förvaltningen
av boet avgivas.

Avgår förvaltare som har utsetts
enligt 43 eller 45 § före konkursens
avslutande, skall redovisning för
förvaltningen, evad denna handhafts
av den avgående ensam eller
av honom jämte annan, ofördröjligen
avgivas. Har förvaltningen varit
delad, såsom i 52 § första
stycket är stadgat, skall redovisningen
avse allenast den del av
förvaltningen, som varit åt den avgående
förvaltaren uppdragen.

Då förslag till slututdelning
framlägges enligt 129 § eller, där
ackord kommit till stånd, egendomen
i boet återställes till gäldenären,
skall ock redovisning för förvaltningen
av boet avgivas.

Rättens ombudsman har att granska redovisning, varom ovan förmäles,
och däröver avgiva utlåtande. Redovisningen och nämnda utlåtande

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skola därefter hållas tillgängliga för dem, som önska taga del av handlingarna.
Avgives redovisning i sammanhang med framläggande av förslag
till slututdelning, skola redovisningshandlingarna vara att tillgå för
granskning från och med samma dag och å samma ställe som utdelningsförslaget;
och varde underrättelse därom intagen i den kungörelse, som
omförmäles i 129 §. Då redovisning eljest avgives, åge ombudsmannen
efter samråd med förvaltaren bestämma ställe, där redovisningshandlingarna
skola hållas tillgängliga; låte ock en gång i allmänna tidningarna
och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av
kungörelser om konkursen, kungöra, från och med vilken dag samt var
handlingarna komma att hållas tillgängliga.

I kungörelse angående redovisnings framläggande skall ock nämnas,
att den, som vill klandra redovisningen, har att anhängiggöra sin talan
på sätt och inom tid, som stadgas i 191 §.

Då kungörelse, som ovan sägs, utfärdas, skola redovisningshandlingarna
i styrkt avskrift genom ombudsmannens försorg tillställas
konkursdomaren för att hos honom vara att tillgå; äro räkenskaper eller
andra handlingar, som bifogats redovisningen, av vidlyftigare beskaffenhet,
vare dock ej nödigt, att avskrifter därav överlämnas. Det åligger
därjämte ombudsmannen att ofördröjligen efter kungörelsens utfärdande
till gäldenären och varje borgenär, som i konkursen bevakat fordran
men icke erhållit full betalning och vars adress är känd, med posten
översända meddelande om innehållet i kungörelsen angående redovisningen;
dock att, där ackord kommit till stånd, dylikt meddelande ej
skall avsändas till borgenär, som för sin bevakade fordran icke äger
förmånsrätt.

190 §"

Varder beslut om konkurs upphävt
av högre rätt eller varder konkurs
avskriven jämlikt 124 § eller
nedlagd jämlikt 149 §, skall förvaltaren
ofördröjligen till gäldenären
avgiva redovisning för förvaltningen
av boet. Har konkursdomaren
jämlikt 148 § eller 185 g § andra
stycket förordnat, att konkursboet
tillhöriga medel skola överlämnas
till gäldenären, skall ock redovisning
ofördröjligen avgivas till honom.

Avskrives konkurs enligt 186 §, gälle den redovisning, som enligt samma
paragraf skall avgivas av förvaltaren, såsom slutredovisning.

Redovisning som skall avges av
förvaltaren enligt 185 a, 185 d eller
185 f § gäller som slutredovisning.

Varder beslut om konkurs upphävt
av högre rätt eller varder konkurs
avskriven jämlikt 124 § eller
nedlagd jämlikt 149 §, skall förvaltaren
ofördröjligen till gäldenären
avgiva redovisning för förvaltningen
av boet. Har konkursdomaren
jämlikt 148 § förordnat att konkursboet
tillhöriga medel skola överlämnas
till gäldenären, skall ock redovisning
ofördröjligen avgivas till
honom.

11 Senaste lydelse 1975:244.

LU 1976/77:11

Föreslagen lydelse
191 §

Nuvarande lydelse

Vill gäldenären klandra redovisning,
varom stadgas i 189 eller
190 §, eller vill i fall, som avses i
189 §, borgenär, vars rätt kan vara
beroende av redovisningen, klandra
densamma, skall talan instämmas
till den rätt, där konkursen är
eller varit anhängig, inom tre månader,
räknat i fall, som avses i
189 §, från den dag, då redovisningen
enligt vad kungjort blivit
först varit för granskning tillgänglig,
i fall, som avses i 190 § första
stycket, från det redovisningen
tillställdes gäldenären och i fall,
som i 190 § andra stycket sägs,
från det beslutet om avskrivning
av konkursen vann laga kraft.

Vill gäldenären klandra redovisning,
varom stadgas i 189 eller
190 §, eller vill i fall, som avses i
189 § eller 190 § tredje stycket,
borgenär, vars rätt kan vara beroende
av redovisningen, klandra
densamma, skall talan instämmas
till den rätt, där konkursen är eller
varit anhängig, inom tre månader,
räknat i fall, som avses i 189 §,
från den dag, då redovisningen enligt
vad kungjort blivit först varit
för granskning tillgänglig, i fall,
som avses i 190 § första stycket,
från det redovisningen tillställdes
gäldenären, i fall, som i 190 § andra
stycket sägs, från det beslutet
om avskrivning av konkursen
vann laga kraft och i fall, som avses
i 190 § tredje stycket, från det
redovisningen inkom till konkursdomaren.

209 §>2

Konkursdomaren åge, ändå att han
är jävig, meddela de beslut eller vidtaga
de åtgärder, som omförmälas i
6 § tredje stycket, 7 och 10 §§, 12 §
andra stycket samt 13, 15, 19 och
201 §§; finner konkursdomaren, då
konkurs uppstått, anledning till antagande,
att gäldenärens bo icke förslår
till bestridande av konkurskostnaderna,
äge han ock, utan hinder
av jäv, vidtaga de åtgärder, somför
sådant fall föreskrivas i 185 § under
1) och 2). Är konkursdomaren av jäv
hindrad att utse konkursförvaltare
enligt 43 §, skall han uppdraga åt
lämplig person att taga vårdom boet
intill dess förvaltare varder av ojävig
domare utsedd.

Mot kronofogdemyndighets beslut
enligt denna lag får talan ej föras.

'* Senaste lydelse 1975:244.

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

210 §13

Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt
denna lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten; dock må
ej klagas däröver att rättens ombudsman entledigats eller att förvaltare
tillhållits att fullgöra sina åligganden.

Vill någon klaga däröver att konkurs blivit nedlagd jämlikt 149 §, varde
tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelsen om konkursens
nedläggande infördes i allmänna tidningarna.

Beslut av konkursdomaren i frågor,
som omförmäles i 3, 4 eller 6
kap., eller om förordnande eller
entledigande av tillsynsman enligt
171b § länder omedelbart till efterrättelse,
om ej annat förordnas;
dock att vad sålunda stadgats icke
skall äga tillämpning å beslut,
varigenom förelagt vite utdömts.

Beslut av konkursdomaren i de
hänseenden som avses i 3, 4 eller
6 kap., eller om förordnande eller
entledigande av tillsynsman enligt
171b § eller om utseende eller byte av
förvaltare enligt 185a § länder
omedelbart till efterrättelse, om ej
annat förordnas; dock att vad sålunda
stadgats icke skall äga tillämpning
å beslut, varigenom förelagt
vite utdömts.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1977.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om konkurs, i vilken
konkursbeslutet meddelats före ikraftträdandet.

3. Förekommer i annan lag eller författning bestämmelse om att åtgärd

skall ha vidtagits viss tid efter första borgenärssammanträdet i konkurs

eller att viss rättsverkan skall inträda viss tid efter detta sammanträde

skall, om konkursen handlägges enligt 185a-185g §§, fristen i stället räknas

från tidpunkten för konkursbeslutet.

13 Senaste lydelse 1970:848.

LU 1976/77:11

2 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrives att 12 kap. 31 S jordabalken1 skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

31 §

Försättes hyresgästen i konkurs, Försättes hyresgästen i konkurs,
får konkursboet uppsäga avtalet. får konkursboet uppsäga avtalet.

Beträffande bostadslägenhet ford- Beträffande bostadslägenhet fordras
dock att gäldenären samtycker ras dock att gäldenären samtycker

till uppsägningen eller att rättens till uppsägningen.

ombudsman godkänner denna.

Har lägenheten ej tillträtts när konkursen inträffar och har ej hyresvärden
säkerhet för avtalets fullgörande med vilken han skäligen kan
nöjas, får hyresvärden uppsäga avtalet, om han ej erhåller sådan säkerhet
inom en vecka efter anfordran.

Inträffar i fråga om annan lägenhet än bostadslägenhet konkursen efter
tillträdet och har ej hyresvärden säkerhet för avtalets fullgörande
med vilken han skäligen kan nöjas, får hyresvärden uppsäga avtalet, om
ej sådan säkerhet ställes inom en månad efter anfordran eller inom samma
tid konkursboet förklarar sig vilja svara för hyresgästens skyldigheter
under hyrestiden eller, när hyresrätten får överlåtas, överlåtelse sker
i enlighet med avtalet.

Uppsäges avtalet enligt första-tredje stycket, har hyresvärden rätt till
ersättning för skada.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1977.

1 12 kap. jordabalken omtryckt 1974:1083.

LU 1976/77:11

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1921:244) om utmätningsed

Härigenom föreskrives att 13 § lagen (1921:244) om utmätningsed skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

Har gäldenär avlagt utmätningsed, vare han ej pliktig att innan tre år

förflutit ånyo avlägga sådan ed, där det ej göres sannolikt, att ny tillgång
efter edgången tillfallit honom.

Samma lag vare, då gäldenären Samma lag vare, då gäldenären
avlagt bouppteckningsed i kon- avlagt bouppteckningsed i konkurs,
som avskrivits jämlikt 185 kurs, som avskrivits jämlikt 185 d

eller 186 § konkurslagen eller av- eller 186 8 konkurslagen (1921:

slutats genom slututdelning utan 225) eller avslutats på annat sätt

att icke förmånsberättigade borge- utan att icke förmånsberätti närer

erhållit full betalning. I nu gade borgenärer erhållit full betal sagda

fall skall tiden räknas från ning. I nu sagda fall skall tiden

det konkursen upphörde. räknas från det konkursen upp hörde.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1977. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet meddelats före
nämnda dag.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid
konkurs

Härigenom föreskrives att 2, 3, 6, 7 och 8 §§ lagen (1970:741) om statlig
lönegaranti vid konkurs skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Betalning enligt garantin utgår för sådan fordran på lön eller annan ersättning
som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) och
för fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.

Har någon på grund av fordran Har någon på grund av fordran
som omfattas av garantin ansökt som omfattas av garantin ansökt om

om gäldenärens försättande i kon- gäldenärens försättande i konkurs,

kurs, utgår betalning även för kost- utgår betalning även för kostnaden

1 Senaste lydelse 1975:1250.

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

naden härför och, om konkursen
avskrivits enligt 185 § konkurslagen
(1921:225), för kostnad som han
ålagts att utge enligt 188 § samma
lag.

härför och, om konkursen avskrivits
enligt 185 rf § konkurslagen
(1921:225), för kostnad som han
ålagts att utge enligt 188 § samma
lag.

Beträffande fordran med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen gäller
garantin för varje arbetstagare högst ett belopp som motsvarar tolv gånger
det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Betalning utgår därvid för fordran som
avser ersättning för särskilda kostnader framför annan fordran.

Betalning enligt garantin utgår
endast för fordran som bevakats i
konkursen eller, i fall som avses i
7 §, blir känd för myndighet som
där sägs inom ett år från det att
beslut om avskrivning av konkursen
vunnit laga kraft. Har arbetsgivaren
tidigare varit försatt i konkurs,
utgår icke betalning för fordran
som gjorts eller kunnat göras
gällande i den konkursen.

§2

Betalning enligt garantin utgår
endast för fordran som bevakats i
konkursen eller, i fall som avses i
8 § första stycket, blir känd för
myndighet som där sägs inom ett
år från det att beslut om avskrivning
av konkursen vunnit laga
kraft. Har arbetsgivaren tidigare
varit försatt i konkurs, utgår icke
betalning för fordran som gjorts
eller kunnat göras gällande i den
konkursen.

Konkursförvaltaren skall snarast
efter konkursbeslutet underrätta
myndighet som avses i 5 § om fordran
på lön för uppsägningstid i den
mån fordringen enligt förvaltarens
bedömande är klar. Underrättelse
bör lämnas även om annan fordran
som omfattas av garantin under
samma förutsättning. I övrigt skall
underrättelse lämnas utan dröjsmål
när fordran som omfattas av garantin
efter bevakning blivit utdelningsgiil.

Underrättelse som avses i första
stycket behöver icke lämnas i den
mån arbetstagaren får lyfta betalning
för sin fordran enligt 143 §
konkurslagen (1921:225), beträffande
fordran på lön för uppsägnings -

6 §3

Förvaltare i konkurs, som handlägges
i enlighet med vad som i
allmänhet är föreskrivet i fråga
om konkurs, skall snarast efter
konkursbeslutet underrätta myndighet
som avses i 5 § om fordran på
lön för uppsägningstid i den mån
fordringen enligt förvaltarens bedömande
är klar. Underrättelse bör
lämnas även om annan fordran som
omfattas av garantin under samma
förutsättning. I övrigt skall underrättelse
lämnas utan dröjsmål när
fordran som omfattas av garantin
efter bevakning blivit utdelningsgill.

Underrättelse som avses i första
stycket behöver icke lämnas i den
mån arbetstagaren får lyfta betalning
för sin fordran enligt 143 §

2 Senaste lydelse 1975:1261.

3 Senaste lydelse 1975:1261.

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tid på fordringens förfallodag och
beträffande annan fordran utan
dröjsmål sedan fordringen blivit utdelningsgill.

konkurslagen, beträffande fordran
på lön för uppsägningstid på fordringens
förfallodag och beträffande
annan fordran utan dröjsmål sedan
fordringen blivit utdelningsgill.

När underrättelse lämnas enligt första stycket första eller andra meningen
skall konkursförvaltaren samtidigt för arbetstagarens räkning bevaka fordran
som avses med underrättelsen. Bevakning sker genom att förvaltaren
tillställer konkursdomaren två kopior av underrättelsen med angivande av
att denna avser bevakning. Förvaltaren skall i sådant fall genast underrätta
arbetstagaren om bevakningen.

7 §4

Handlägges konkurs enligt 185 §
konkurslagen (1921:225) och finnes
anledning antaga att fordran,
som omfattas av garantin, kan göras
gällande, skall konkursdomaren
genast sända underrättelse
därom till kronofogdemyndigheten
i gäldenärens hemortskommun.
Sedan tid för gäldenärens edgång
har bestämts, skall myndigheten
underrättas därom. Myndigheten
har behörighet som borgenär,
även om staten icke innehar fordran
hos gäldenären.

Första stycket gäller i tillämpliga
delar, när konkursdomaren
mottagit anmälan som avses i
186 § konkurslagen (1921:225)
utan att underrättelse som avses i
6 § lämnats dessförinnan.

Handlägges konkurs enligt 185a185g
§§ konkurslagen (1921:225)
utan att kronofogdemyndighet utsetts
till förvaltare och finnes anledning
antaga att fordran, som
omfattas av garantin, kan göras
gällande, skall konkursdomaren
genast sända underrättelse därom
till kronofogdemyndigheten i den
ort, där gäldenären bör svara i tvistemål
som angår gäld i allmänhet.
Sedan tid för gäldenärens edgång
har be stämts, skall myndigheten
underrättas därom. Myndigheten
har behörighet som borgenär, även
om staten icke innehar fordran hos
gäldenären.

Första stycket gäller i tillämpliga
delar, när konkursdomaren
från konkursförvaltaren mottagit
anmälan som avses i 186 § konkurslagen
eller fråga på annat sätt
uppkommit om avskrivning av
konkursen enligt nämnda paragraf
utan att underrättelse som avses i
6 § lämnats dessförinnan.

8 §5

Det åligger kronofogdemyndighet
som får underrättelse enligt
7 § att skyndsamt pröva i vad mån
betalning enligt garantin skall utgå
för fordran i konkursen. Detta gäl -

Det åligger kronofogdemyndighet
som är förvaltare i konkurs eller
som får underrättelse enligt 7 §
eller anmälan enligt 185 b § konkurslagen
(1921:225) att skyndsamt prö -

4 Senaste lydelse 1975:1261.

5 Senaste lydelse 1975:1261.

LU 1976/77:11

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ler även när fordran i konkursen va i vad mån betalning enligt garan på

annat sätt blir känd för myn- tin skall utgå för fordran i konkur digheten.

sen. Detta galler även när fordran i

konkursen på annat sätt blir känd
för myndigheten.

Arbetsgivare är skyldig att vid kronofogdemyndighetens prövning enligt
första stycket på anfordran lämna uppgift om arbetstagares anställnings-
och avlöningsförhållanden eller pensionsförhållanden. Undandrager
sig arbetsgivaren att fullgöra detta, kan han efter omständigheterna
hämtas eller häktas.

Beslut om hämtning eller häktning
meddelas av konkursdomaren
efter framställning från kronofogdemyndigheten.
Kostnaden för
hämtning eller häktning utgår av allmänna
medel. I övrigt gäller beträffande
sådan åtgärd 95 § konkurslagen
(1921:225) i tillämpliga delar.

Kronofogdemyndigheten skall utan dröjsmål underrätta den i 5 § avsedda
myndigheten angående fordran som vid prövning enligt första
stycket funnits vara betalningsgrundande. Förekommer anledning därtill
får kronofogdemyndigheten återkalla sitt beslut, om det sker innan utbetalning
har ägt rum.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1977. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet meddelats före
nämnda dag.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast
egendom

Härigenom föreskrives att 13 § lagen (1971:494) om exekutiv försäljning
av fast egendom skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

Hör fastigheten till konkursbo, Hör fastigheten till konkursbo,
kan borgenär som i konkursen be- kan borgenär som har fordran

vakat fordran med panträtt eller med panträtt eller bättre förmåns bättre

förmånsrätt i fastigheten rätt i fastigheten begära att fastig begära

att fastigheten säljes för heten säljes för hans fordran, om

hans fordran, om hans rätt till be- hans rätt till betalning ur fastighe talning

ur fastigheten är ostridig ten är ostridig eller styrkes,

eller styrkes.

Borgenär som vill ansluta sig enligt första stycket skall anmäla detta
hos överexekutor senast två veckor före bevakningssammanträdet.

LU 1976/77:11

Bestämmelserna i 12 § äger motsvarande tillämpning i fråga Om rätt
att utlösa den som anslutit sig enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1977. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet meddelats före
nämnda dag.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg
m.m.

Härigenom föreskrives att 5 § lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av
luftfartyg m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §'

Hör egendomen till konkursbo,
kan borgenär, som / konkursen bevakat
fordran varmed är förenad
luftpanträtt eller för vilken egendomen
svarar på grund av inteckning
eller varmed är förenad retentionsrätt
eller förmånsrätt enligt
10 § förmånsrättslagen (1970:

979), begära atf egendomen säljes
för hans fordran, om hans
rätt till betalning ur egendomen är
ostridig eller styrkes.

Bestämmelserna i 4 § äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att
utlösa den som anslutit sig enligt första stycket.

Hör egendomen till konkursbo,
kan borgenär, som har fordran
varmed är förenad luftpanträtt eller
för vilken egendomen svarar
på grund av inteckning eller varmed
är förenad retentionsrätt eller
förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen
(1970:979), begära att
egendomen säljes för hans fordran,
om hans rätt till betalning ur
egendomen är ostridig eller
styrkes.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1977. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om konkurs, i vilken konkursbeslutet meddelats före
nämnda dag.

1 Senaste lydelse 1975:1252.

LU 1976/77:11

Motionen

I motionen 1975/76:2564 av herr Sjöholm (fp) yrkas att riksdagen beslutar
att till förvaltare i förenklad konkurs skall utses därtill behörig, juridiskt utbildad
person och sålunda icke kronofogdemyndighet.

Utskottet

Vår konkurslagstiftning tillkom år 1921 och kvarstod länge oförändrad.
En genomgripande revision av konkursinstitutet har emellertid sedan
länge ansetts nödvändig inte minst med hänsyn till att samhällsutvecklingen
i stort medfört att lagen i flera avseenden framstått som
otidsenlig. Under senare år har flera partiella reformer genomförts som
etapper i en fortlöpande översyn av konkurslagstiftningen. Bl. a. beslöt
statsmakterna år 1975 (prop. 1975:6, LU 1975:12) på grundval av ett av
lagberedningen avgivet betänkande (SOU 1970:75) vissa ändringar i den
materiella konkursrätten, dvs. reglerna om förutsättningarna för att
gäldenär skall få försättas i konkurs, gäldenärens förlust av rådigheten
över sin egendom, återvinning till konkursbo och kvittning i konkurs.
Även reglerna om det förfarande som leder fram till ett konkursbeslut
berördes av 1975 års reform. Övriga regler om konkursförfarandet, bl. a.
bestämmelserna om förvaltningen av konkursbo, bevakning av fordringar
i konkursen och fördelningen av boets medel mellan borgenärerna är
däremot fortfarande oförändrade. Sistnämnda bestämmelser är f. n.
föremål för en översyn av konkurslagskommittén (Ju 1971:06). Kommittén
avgav år 1974 delbetänkandet (SOU 1974:6) Förenklad konkurs
m. m. vari framlades förslag till en ny reglering av förfarandet i mindre
konkurser. I det fortsatta utredningsarbetet behandlar kommittén f. n.
frågor om förfarandet i de ordinära konkurserna.

På grundval av konkurslagskommitténs delbetänkande föreslås i förevarande
proposition att systemet med de nuvarande s.k. fattigkonkursema,
dvs. konkurser i vilka tillgångarna kan antas inte förslå till bestridande
av konkurskostnadema, skall ersättas av en ny ordning för handläggning
av mindre konkurser. Denna handläggningsform skall dessutom
tillämpas i åtskilliga fall som nu följer reglema om ordinär konkurs.
Förslaget syftar främst till att komma till rätta med vissa brister som är
förenade med fattigkonkursema. Bl. a. öppnas i sådana fall möjlighet att
återvinna egendom till konkursboet och att utreda förekomsten av eventuella
gäldenärsbrott.

Den nya handläggningsformen skall enligt propositionen tillämpas om
det finns anledning anta antingen att gäldenärens bo inte räcker till betalning
av de konkurskostnader som annars skulle följa eller att konkursboet
med hänsyn till dess omfattning och övriga förhållanden är av
enkel beskaffenhet och att konkursen med fördel kan genomföras utan
att bevakningsförfarande anordnas. Liksom nu skall konkursdomaren i

LU 1976/77:11

samband med konkursbeslutet pröva hur konkursen skall handläggas.
Behövs ytterligare utredning för denna prövning, kan konkursdomaren
enligt förslaget uppdra åt kronofogdemyndighet att inom viss kortare
tid, i regel en vecka, komma in med sådan utredning.

Förfarandet i mindre konkurs skiljer sig enligt förslaget från handläggningen
av ordinär konkurs i första hand genom att det saknar bestämmelser
om att borgenärerna skall bevaka sina fordringar. Härmed bortfaller
enligt propositionen också det anmärkningsförfarande varigenom
betalningsrätt fastställs för fordran i ordinär konkurs. I stället skall i den
nya handläggningsformen tillämpas en enklare ordning för att fastställa
borgenärernas rätt till utdelning. Över huvud kännetecknas den föreslagna
handläggningsformen av en strävan efter att göra förfarandet snabbare
och billigare än det som gäller för ordinär konkurs. Samtidigt skall
enligt förslagen konkursförvaltningen utreda om det finns möjlighet att
återvinna egendom till konkursboet och om det finns anledning att misstänka
gäldenärsbrott.

En viktig nyhet i propositionen är att förvaltare skall förordnas i alla
mindre konkurser. Till förvaltare skall utses kronofogdemyndighet. Förslaget
syftar bl. a. till att allmänt samhällsekonomiska intressen skall
kunna beaktas bättre än nu i konkurs. Endast om det av särskild anledning
är olämpligt att kronofogdemyndighet handhar förvaltningen får annan
utses till förvaltare. Förvaltaren, som står under tillsyn av konkursdomaren,
skall i viktigare frågor samråda med borgenärerna.

Det skall liksom i ordinär konkurs ankomma på förvaltaren att utreda
vilka fordringar som kan göras gällande i konkursen. Förvaltaren skall
inom en månad upprätta och tillställa konkursdomaren en bouppteckning.
Om det inte finns tillgångar i boet som täcker konkurskostnaderna
och boets andra skulder, skall konkursen på samma sätt som fattigkonkurs
skrivas av i anslutning till att gäldenären beedigar bouppteckningen
inför konkursdomaren.

Finns det i boet egendom, som gäldenären inte ha rätt att behålla
enligt de vanliga beneficiereglema, skall egendomen normalt säljas så
snart det kan ske. Sedan all egendom har förvandlats i pengar, skall
förvaltaren upprätta ett utdelningsförslag. Förslaget skall ges in till konkursdomaren
som prövar förslaget och fastställer utdelningen i konkursen
efter ett kungörelseförfarande.

Såvitt möjligt skall enligt propositionen konkurskostnaderna alltid tas
ut ur boet. Om boet inte förslår skall liksom hittills den borgenär som
har ansökt om konkursen kunna åläggas att betala kostnaderna. Denna
skyldighet föreslås dock begränsad till en tiondel av basbeloppet. För de
kostnader som inte kan utgå ur boet eller av borgenär skall staten svara.

Den nya handläggningsformen beräknas bli tillämplig i närmare 80%
av alla konkurser. Reformen föreslås träda i kraft den 1 april 1977.

Som tidigare berörts har samhällsutvecklingen sedan konkurslagens

LU 1976/77:11

tillkomst medfört att konkurslagstiftningen i viktiga avseenden numera
ter sig föråldrad. Detta gäller särskilt reglerna om förvaltningen av konkursbo.
Det ekonomiska livets förändringar har inneburit att konkursförvaltningen
blivit mera komplicerad och att helt andra krav än tidigare
måste ställas på förvaltaren. Även i andra avseenden framstår det som
nödvändigt att modernisera förfarandet. Sålunda är det nuvarande systemet
med fattigkonkurser behäftat med flera brister. Bl. a. saknas möjlighet
att genom återvinningstalan få egendom att återgå till konkursboet.
Inte heller finns det regler om att eventuella gäldenärsbrott skall efterforskas.
Andra nackdelar är att den gode man som skall förordnas i
fattigkonkurser ofta inte kan få ersättning för sitt arbete och att regler
saknas som ger borgenärerna möjlighet att få del av boets medel. Även i
andra hänseenden är bestämmelserna om fattigkonkurser bristfälliga och
svårtillämpade. Beträffande de ordinära konkurserna har anmärkts att
kostnaderna för förfarandet oftast uppgår till betydande belopp, vilket
kan leda till att borgenärerna inte får någon utdelning. Om konkursen i
stället handläggs som fattigkonkurs får gäldenären tillgodogöra sig vad
som eventuellt återstår i boet.

Mot nu angiven bakgrund framstår det som angeläget att de nuvarande
förfarandereglema ändras så att en snabbare, billigare och effektivare
konkursförvaltning kan åstadkommas, när det gäller såväl mindre
som ordinära konkurser. De i propositionen framlagda förslagen tillgodoser
i huvudsak dessa krav när det gäller handläggningen av mindre
konkurser.

En viktig fråga är vem som skall anförtros förvaltningsuppgiften i
mindre konkurser. Den i propositionen föreslagna ordningen för handläggningen
av sådana konkurser bygger i väsentlig mån på att kronofogdemyndighet
som regel skall förordnas till förvaltare. Undantag från
huvudregeln skall endast få ske när det av särskild anledning är olämpligt
att sådan myndighet handhar förvaltningen. Spörsmålet om vem som
skall vara förvaltare har tilldragit sig särskilt intresse såväl under konkurslagskommitténs
arbete som under remissbehandlingen av dess betänkande.
Inom kommittén förordade majoriteten att samma kvalifikationskrav
skulle gälla, beträffande förvaltare i mindre konkurser som för
förvaltare i ordinära konkurser dvs. att advokat eller annan juridiskt
utbildad person skulle utses (advokataltemativet). En minoritet förordade
att kronofogdemyndighet skulle handha förvaltarskapet i mindre konkurser
(kronofogdealtemativet). Också bland remissinstanserna gick
åsikterna starkt isär på denna punkt. Åtskilliga remissinstanser förordade
sålunda advokataltemativet medan andra stannade för kronofogdealtemativet.
Några instanser förordade en medelväg. Spörsmålet har
också tagits upp i den med anledning av propositionen väckta motionen
1975/76:2564, vari yrkas att riksdagen skall besluta att till förvaltare i
mindre konkurser skall utses därtill behörig, juridiskt utbildad person

LU 1976/77:11

och sålunda inte kronofogdemyndighet. I motionen erinras om att de
remissinstanser som förordat advokataltemativet som huvudargument
åberopat att konkursförvaltningen måste bedrivas opartiskt och att detta
krav inte är förenligt med en ordning enligt vilken en av borgenärerna
utses till förvaltare. Enligt motionären initierar kronofogdemyndigheten
flertalet konkurser. Staten har vidare ofta en förmånsrätt i konkursen
som kan förhindra utdelning till enskilda fordringsägare. Motionären anser
det i hög grad olämpligt att denne favoriserade fordringsägare skall
utses till förvaltare och påpekar att kronofogdemyndigheten visserligen
inte är formellt jävig men att myndigheten fömuftsmässigt måste anses
jävig som förvaltare i de flesta konkurser. Vidare framhålls att det fiskala
intresset redan är väl tillgodosett i kronofogdemyndigheternas verksamhet
och att ytterligare steg i en sådan riktning måste stoppas i rättssäkerhetens
intresse.

Som tidigare berörts behandlar konkurslagskommittén f. n. frågor om
förvaltning och tillsyn i ordinära konkurser. Företrädare för konkurslagskommittén
har inför utskottet upplyst att kommittén i sitt fortsatta
arbete haft att utgå från de förslag som framlagts i propositionen. Kommittén
avser att föreslå att institutet rättens ombudsman avskaffas och
att tillsynsfunktionerna överförs till kronofogdemyndigheterna. Enligt
kommittén skall tillsynsorganet övervaka att förvaltningen drivs på ett
ändamålsenligt sätt och i enlighet med gällande regler samt att avvecklingen
av boet inte fördröjs i onödan. Vidare ämnar kommittén föreslå
att ett allmänt ombud skall kunna utses för att tillvarata arbetsmarknads-
och regionalpolitiska aspekter i företagskonkurser. I fråga om förvaltarnas
kvalifikationer ämnar kommittén inte föreslå några ändringar.
Däremot avses nya regler komma till stånd som skall tillgodose kraven
på snabbhet och effektivitet i förvaltningen. I likhet med vad som nu
föreslås beträffande de mindre konkurserna avser kommittén att förvaltaren
ensam skall fatta beslut dock med skyldighet att samråda med och
ipnna information till borgenärer, tillsynsorgan, allmänt ombud och arbetstagare.
Konkursdomarens tillsynsfunktioner avses bli avskaffade.
Reglerna skall i tillämpliga delar gälla även mindre konkurser. Detta
innebär bl. a. att kronofogdemyndighet skall ha tillsyn över förvaltningen
av mindre konkurser i fall då annan än myndigheten utsetts till förvaltare.
Kommittén beräknar att senast under våren 1977 framlägga förslag
i dessa frågor.

Mot bakgrund av vad sålunda upplysts anser utskottet det tveksamt
om kronofogdemyndighet som regel bör förordnas till förvaltare i mindre
konkurser. Ett genomförande av förslaget i propositionen och det
förslag som konkurslagskommittén kommer att framlägga skulle nämligen
innebära att kronofogdemyndighet i vissa konkurser skulle vara förvaltare
och i andra tillsynsorgan. Enligt utskottets mening måste en sådan
ordning anses mindre tillfredsställande. Detta gäller särskilt i sådana

LU 1976/77:11

fall då kronofogdemyndighet från början förordnats till förvaltare men
annan sedermera utsetts att i myndighetens ställe vara förvaltare.
Kronofogdemyndigheten skulle då kunna få pröva riktigheten och lämpligheten
av åtgärder som myndigheten själv vidtagit i sin tidigare egenskap
av förvaltare och som fortfarande har aktualitet i konkursen. Även
från andra principiella utgångspunkter framstår det enligt utskottets mening
som mindre lämpligt att kronofogdemyndighet skall handha konkursförvaltningen.
Utskottet vill härutöver framhålla att ett genomförande
av förslaget i propositionen i inte oväsentlig mån måste komma
att påverka ett ställningstagande till kommitténs nästa betänkande och
därigenom försvåra en helhetslösning av problemen med konkursförvaltningen.
Utskottet vill också peka på att resultatet av kommitténs nu
pågående arbete kan komma att medföra att de föreslagna förfarandereglerna
beträffande de mindre konkurserna måste ändras inom en snar
framtid. Att en lag på detta sätt med täta mellanrum skall underkastas
genomgripande förändringar är enligt utskottets mening inte tillfredsställande
från rättssäkerhetssynpunkt.

Enligt utskottets mening finns det även andra omständigheter som bör
beaktas i detta sammanhang. Sålunda framstår det som önskvärt att förfarandereglema
beträffande mindre och ordinära konkurser blir så enhetliga
som möjligt. En annan omständighet är att det i propositionen
uttalade behovet av ökade möjligheter till samhällelig insyn i konkursförvaltningen
och av ett hänsynstagande till arbetsmarknads- och
regionalpolitiska intressen enligt utskottets uppfattning kan tillgodoses
lika väl inom ramen för ett sådant system som kommittén avser att föreslå
som genom den i propositionen föreslagna ordningen.

De anförda skälen talar enligt utskottets mening starkt för att frågorna
om förvaltnings- och tillsynsorgan i såväl mindre som ordinära konkurser
bör tas upp och lösas i ett sammanhang. Med hänsyn till att kommitténs
nästa betänkande kan förväntas under början av år 1977 torde den
försening som en gemensam behandling av båda förslagen kan föranleda
inte bli så stor att den bör få tillmätas avgörande betydelse.

På grund av det anförda anser utskottet att propositionen bör avslås i
sin helhet. Ställningstagandet innebär att önskemålet i motionen i viss
mån tillgodoses och att någon ytterligare åtgärd med anledning av motionen
inte är påkallad från riksdagens sida.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. avslår propositionen 1975/76:210,

2. avslår motionen 1975/76:2564 i den mån den inte tillgodosetts
genom vad utskottet hemställt under 1.

LU 1976/77:11

Stockholm den 2 december 1976

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Andersson i Södertälje (s), Olsson i
Timrå (s), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Andersson i Gamleby (s)*, Olsson i
Sundsvall (c), Gillström (s), fru Lindquist (m), herr Konradsson (s), fru
Fredgardh (c)*, herr Andréasson (s)*, fru Karlsson (c), fru Andersson i Täby
(c), herr Ollén (m) och fru Håkansson (fp)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering

Reservation

av herrar. Andersson i Södertälje (s), Olsson i Timrå (s), fru Nilsson i
Sunne (s), herrar Andersson i Gamleby (s), Gillström (s), Konradsson
(s) och Andreasson (s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med orden ”Sorn
tidigare” och slutar på s. 36 med orden ”riksdagens sida’, bort ha följande
lydelse:

Som tidigare berörts har samhällsutvecklingen sedan konkurslagens
tillkomst medfört att lagstiftningen i viktiga avseenden numera ter sig
föråldrad. Detta gäller särskilt formerna för förvaltningen av konkursbo.
Förändringarna i det ekonomiska livet har inneburit att konkursförvaltningen
blivit mera komplicerad och att helt andra krav än tidigare måste
ställas på förvaltaren. Han skall sålunda inte bara avveckla konkursboet
i vederbörlig ordning utan också ta ställning till olika frågor av annat
slag, t. ex. företagsekonomiska och arbetsrättsliga spörsmål. Härtill
kommer att samhället i väsentligt högre grad än förr engagerat sig i det
ekonomiska livet genom statligt kreditstöd i olika former, lokaliseringsstöd,
statsbidrag till nedläggningshotade företag m.m. Samhället har
också hittills tagit på sig ett ökat ansvar för sysselsättningen. Som
departementschefen framhåller ställs därför särskilda krav på konkursförvaltningen
vid företagskonkurs när det gäller att bedöma företagets
ställning i fråga om erhållet samhällsstöd eller behov av nytt sådant stöd
och till sysselsättningsfrågor.

Till bilden hör också att fattigkonkursemas roll kommit i förgrunden
på ett helt annat sätt än tidigare. Systemet med de nuvarande fattigkonkursema
är behäftat med många brister. Som framhålls i propositionen
kan mindre nogräknade gäldenärer ha åtskilligt att vinna på att före konkursutbrottet
bringa ned sina tillgångar så att konkursen blir handlagd
som fattigkonkurs. Vid en sådan konkurs är nämligen förfarandet föga

LU 1976/77:11

ingripande och regler saknas bl. a. om att gäldenärsbrott skall efterforskas.
Inte heller finns det möjlighet att genom återvinningstalan få
egendom att återgå till konkursboet. Reglerna om fattigkonkurs är även
i andra avseenden både bristfälliga och svårtillämpade. Utskottet vill
också peka på att en bestämd nackdel med nuvarande ordning är att
regler saknas som ger borgenärerna rätt att få utdelning i fattigkonkurser.
Eventuellt återstående medel i sådan konkurs tillfaller därför
gäldenären. Om konkursen i stället skulle handläggas som en ordinär
konkurs torde kostnaderna härför i allmänhet bli så stora att hela boet
åtgår. I båda fallen drabbas de prioriterade borgenärerna.

Enligt utskottets mening är det i hög grad angeläget att nackdelarna
med nuvarande regler kan motverkas och att en billigare, rationellare
och effektivare konkursförvaltning kan åstadkommas. Inte minst viktigt
härvidlag är att man i möjligaste mån redan nu ger de samhällsekonomiska
intressena en mera framträdande plats vid konkurs. Ett sådant
steg mot vidgat samhällsinflytande vid konkurs ligger helt i linje med de
åtgärder statsmakterna tidigare vidtagit för att komma till rätta med
svårigheterna att tillgodose arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen
vid ackord, ett institut som står nära konkurs. Utskottet vill härvidlag
särskilt peka på inrättandet av ett särskilt organ inom arbetsmarknadsdepartementet,
expertgruppen för samordning och uppföljning
av företag som har fått statligt stöd (EFSU). EFSU handlägger frågor
om ackord beträffande låne- och bidragsfordringar av typen industrigarantilån
och lokaliseringsstöd samt har en allmänt samordnande roll i
fråga om bevakning av statens fordringar i företag som har fått statligt
stöd. När det gäller behovet av en reform av konkursreglema vill utskottet
också framhålla önskvärdheten av ökade möjligheter att beivra
allvarligare former av gäldenär sbrott. I likhet med vad utskottet anförde
år 1974 (LU 1974:32) med anledning av en motion om översyn av konkurslagstiftningen
vill utskottet vidare understryka vikten av att sådana
regler uppställs till skydd för borgenärerna som effektivt förhindrar
gäldenärens möjligheter att genom otillbörliga transaktioner undanhålla
förmögenhetstillgångar för egen räkning eller till förmån för vissa gäldenären
närstående borgenärer.

De i propositionen framlagda förslagen uppfyller enligt utskottets mening
de krav på ett modernare och mera aktivt konkursförfarande som i
olika sammanhang framkommit. Utskottet vill också som en särskild fördel
peka på att den nya ordningen ger möjligheter till en betydande flexibilitet i
förvaltningen samtidigt som den erbjuder erforderliga garantier för rättssäkerhet
och objektivitet. I sistnämnda hänseende vill utskottet
erinra om departementschefens uttalanden att den enklare handläggningsformen
i princip är begränsad till fall där utdelning kan beräknas
ske endast för prioriterade fordringar eller där någon utdelning över huvud
taget inte är aktuell och att undantag från denna princip får göras

LU 1976/77:11

endast om det är helt klart att borgenärskretsen är ytterst begränsad och
några andra komplikationer inte finns. Sammanfattningsvis anser utskottet
sålunda, att de föreslagna lösningarna av problemen med de
mindre konkurserna är väl avvägda.

I lagstiftningsärendet har frågan om vem som skall handha konkursförvaltningen
tilldragit sig särskilt intresse. Kommitténs majoritet och
åtskilliga remissinstanser har sålunda förordat att samma kvalifikationskrav
skall gälla som för förvaltare i ordinära konkurser (advokatalternativet)
medan en minoritet inom kommittén och många remissinstanser,
bl. a. rikspolisstyrelsen, riksskatteverket, ett stort antal kronofogdemyndigheter,
LO och Svenska metallindustriarbetareförbundet uttalat
sig för att kronofogdemyndighet alltid bör förordnas (kronofogdealternativet).
Förslaget i propositionen utgör i viss mån en kompromiss mellan
dessa alternativ, innebärande att kronofogdemyndighet skall utses
till förvaltare om det inte av särskild anledning är olämpligt att förvaltningen
handhas av myndigheten. Aven under konkursens förlopp skall
annan kunna utses till förvaltare i kronofogdemyndighetens ställe om
det av sådan anledning är olämpligt att myndigheten utövar förvaltarskapet.
Spörsmålet tas också upp i den med anledning av propositionen
väckta motionen 1975/76:2564, vari yrkas att riksdagen skall besluta att
till förvaltare i mindre konkurser skall utses därtill behörig, juridiskt utbildad
person och sålunda inte kronofogdemyndighet. I motionen erinras
om att de remissinstanser som förordat advokataltemativet som huvudargument
åberopat att konkursförvaltningen måste bedrivas opartiskt och
att detta krav inte är förenligt med en ordning enligt vilken en av
borgenärerna utses till förvaltare. Enligt motionären initierar kronofogdemyndigheten
flertalet konkurser och har staten en förmånsrätt i
konkursen, som oftast förhindrar utdelning till enskilda fordringsägare.
Motionären anser det i hög grad olämpligt att denne favoriserade
fordringsägare skall utses till förvaltare och påpekar, att kronofogdemyndigheten
visserligen inte är formellt jävig men att myndigheten förnuftsmässigt
måste anses jävig som förvaltare i de flesta konkurser. Vidare
framhålls att det fiskala intresset redan är väl tillgodosett i kronofogdemyndigheternas
verksamhet och att ytterligare steg i en sådan riktning
måste stoppas i rättssäkerhetens intresse.

Utskottet vill i denna fråga till en början framhålla att kronofogdealternativet
generellt sett torde erbjuda större möjligheter att få till
stånd en effektivare förvaltning i mindre konkurser. Utskottet vill härvidlag
särskilt peka på att, som närmare framgår av propositionen (s.
163), staten i de konkurser som skall handläggas i den förenklade formen
regelmässigt kommer att inta en framträdande ställning som borgenär.
Det är då naturligt att staten ges möjligheter till insyn och inflytande
över konkursförvaltningen. I detta hänseende erbjuder kronofogdealtemativet
betydande fördelar i förhållande till advokatalter -

LU 1976/77:11

nativet. Som tidigare berörts är det också angeläget att arbetsmarknadsoch
regionalpolitiska intressen kan bli bättre tillgodosedda än f. n. Även
på denna punkt ger kronofogdealtemativet större möjligheter till en förbättrad
samhällelig uppsikt än advokataltemativet. Till det sagda vill utskottet
lägga att kronofogdealternativet, som närmare utvecklas i propositionen
(s. 164 och 165), ger en rad praktiska fördelar. Också från kostnadssynpunkt
framstår detta alternativ som mest fördelaktigt.

Gentemot de i motionen framförda invändningarna vill utskottet anföra
att kronofogdemyndighet redan i sin nuvarande verksamhet ofta
har en dubbel funktion, nämligen som företrädare för staten och som
exekutivt organ. Som departementschefen framhåller har denna ordning
tillämpats länge utan att några egentliga olägenheter av den har kommit
till synes. Enligt utskottets mening har detta sin förklaring främst i att
myndigheten som företrädare för statens borgenärsintresse inte direkt
kan jämföras med en representant för en enskild borgenär. I likhet med
lagrådet anser utskottet därför, att den dubbelroll som kronofogdemyndigheterna
har inte generellt sett gör dem olämpliga som förvaltare i
mindre konkurser. Utskottet vill också framhålla, att konkurslagen i
dess nuvarande utformning ger dominerande borgenärsintressen ett stort
inflytande över förvaltarvalet. Som närmare utvecklas i propositionen
(s. 162) har det ansetts ligga i boets intresse att den som har det största
intresset av att förkovra boet också får ta hand om uppgiften. Kravet på
opartiskhet i konkursförvaltningen synes sålunda redan enligt gällande
regler böra vägas också mot andra intressen. Enligt utskottets mening är
det därför väl förenligt med konkurslagens system att kronofogdemyndigheten
kan utses till förvaltare inte bara när staten är ende borgenär
utan också då andra borgenärer finns.

Utskottet vill dock inte utesluta att konfliktsituationer kan uppkomma
i vilka kronofogdemyndighetens opartiskhet kan ifrågasättas och där det
alltså framstår som mindre lämpligt att myndigheten får handha förvaltningen.
Exempel på en sådan situation är då fråga uppkommer om konkursboet
skall föra talan inför domstol mot staten. Den i propositionen
föreslagna ordningen ger emellertid möjlighet att i sådana fall göra avsteg
från huvudprincipen och utse annan till förvaltare. Sammanfattningsvis
anser utskottet att propositionen innebär en principiellt godtagbar
lösning som väl fyller kraven på opartiskhet och neutralitet vid utövandet
av förvaltaruppgiften.

En annan omständighet som kan påverka valet mellan kronofogdealtemativet
och advokataltemativet är sambandet mellan den nu föreslagna
reformen och konkurslagskommitténs fortsatta tu-bete. Som tidigare
berörts behandlar kommittén f. n. frågan om förfarandet i de ordinära
konkurserna. Enligt vad utskottet inhämtat kommer kommittén att
i början av år 1977 framlägga ett delbetänkande, vari kommittén bl. a.
ämnar föreslå att kronofogdemyndigheterna skall ha tillsyn över förvalt -

LU 1976/77:11

ningen i ordinära konkurser samt i mindre konkurser, när annan än
kronofogdemyndigheten är förvaltare. Enligt utskottets mening kan det
inte uteslutas att ett genomförande av ett sådant förslag kan ge upphov
till konfliktsituationer i fall då kronofogdemyndighet från början förordnats
till förvaltare men annan sedermera utses att handha förvaltningen.
Sådana situationer torde dock bli mycket ovanliga. Enligt utskottets
mening får detta spörsmål övervägas i samband med ett ställningstagande
till kommitténs övriga förslag. 1 likhet med departementschefen
anser utskottet nämligen att frågan om kronofogdemyndighetens
eventuella roll som tillsynsorgan i de ordinära konkurserna inte kan prövas
i detta lagstiftningsärende. Självfallet kan kommitténs förslag också
komma att påverka utformningen av förfarandereglema beträffande de
mindre konkurserna. De ändringar som härvidlag kan bli erforderliga
kan emellertid antas bli av förhållandevis enkel beskaffenhet.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet inte att det finns några
avgörande hinder mot att reformen av förfarandet i mindre konkurser
genomförs nu. Beaktas bör också att ett uppskov med reformen i avvaktan
på ett ställningstagande till konkurslagskommitténs nästa betänkande
skulle innebära en inte oväsentlig försening av reformens
genomförande. Som utskottet tidigare framhållit är behovet av en ändrad
lagstiftning beträffande mindre konkurser betydande. Reformen bör
därför inte anstå utan tvingande skäl.

Utskottet anser sålunda att övervägande skäl talar för att kronofogdemyndigheterna
i enlighet med förslaget i propositionen som regel bör förordnas
till förvaltare i mindre konkurser. Utskottet avstyrker följaktligen bifall
till motionen.

Utöver det anförda föranleder propositionen och motionen inte några
uttalanden från utskottets sida.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2564
bifaller propositionen 1975/76:210.

LiberTryck Stockholm 1976