Med anledning av propositionen 1975/76:199 om ändring av värnpliktslagen (1941:967), m. m. jämte motioner (Betänkande 1975/76:FöU38 Försvarsutskottet)

FöU 1975/76:38

Försvarsutskottets betänkande
1975/76:38

med anledning av propositionen 1975/76:199 om ändring av värnpliktslagen
(1941:967), m. m. jämte motioner

1 betänkandet behandlas förslag som regeringen - efter föredragning av
statsrådet Holmqvist - har förelagt riksdagen i propositionen 1975/76:199
(försvarsdepartementet). Vidare behandlas motionerna 1975/76:731, 1158
och 1169, yrkandena 2 och 3, väckta under den allmänna motionstiden,
samt motionerna 1975/76:2517 och 2518, väckta med anledning av propositionen.
Motionerna 1975/76:731 och 1158 har remissbehandlats.

Regeringens förslag i propositionen 1975/76:199 såvitt avser lag med provisoriska
bestämmelser om statsbidrag till kommuner för vissa civilförsvarskostnader
har riksdagen redan behandlat (FöU 1975/76:36, rskr
1975/76:279).

I propositionen 1975/76:199 har regeringen (s. 39) såvitt nu är i fråga

dels föreslagit riksdagen att antaga förslag till

1. lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

2. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

dels berett riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad föredragande statsrådet
har anfört om värnpliktsutbildningen utöver vad som framgår av förslaget
till lag om ändring i värnpliktslagen.

Propositionen

Genom propositionen läggs fram förslag till ändringar av värnpliktslagen
(1941:967) och lagen (1966:413) om vapenfri tjänst. Ändringarna innebär
väsentligen att bestämmelserna om utbildningstid i lagarna anpassas till
regeringsformens regler om normgivningskompetensen. Vid utformningen
av ändringsförslagen har beaktats den ändring av grundutbildningstiden
för värnpliktig medicinalpersonal som nyligen beslutats av riksdagen
(prop. 1975:74, FöU 1975/76:13, rskr 1975/76:54). Ändringarna i värnpliktslagen
innebär vidare att vissa modifieringar görs i det system för grundutbildning
av värnpliktiga som på försök har tillämpats fr. o. m. utbildningsåret
1972/73. Förslaget bygger i detta avseende på förslag från överbefälhavaren
och innebär bl. a. att uttagning för utbildning till militär befattning
för kompanibefäl inom armén som hittills har varit frivillig skall kunna
ske utan den värnpliktiges medgivande. Kompanibefälsutbildningen föreslås
uppdelad på en 360 dagar lång plutonsbefälsutbildning och en 90 dagar
lång utbildning vid kadettskolor. Det innebär att den plutonsbefälsutbildning
på 405 dagar som nu bedrivs vid pansar-, signal- och ingenjörtrupperna

1 Riksdagen 1975/76. 10sami. Nr38

FöU 1975/76:38

upphör. Den totala tiden för utbildning till kompanibefäl blir oförändrad.
Den nya kompanibefälsutbildningen skall enligt förslaget inledas utbildningsåret
1978/79.

Ändringarna i värnpliktslagen innefattar också förslag om en förlängning
av repetitionsutbildningen för vissa värnpliktiga vid flottan.

Förslaget till lag om ändring av värnpliktslagen innehåller också de ändringar
som föranleds av förslagen i propositionen 1975/76:143 om värnpliktsverkets
organisation.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

FöU 1975/76:38

1 Förslag till

Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

Härigenom föreskrives att 6-10, 12 och 16 §§, 27 § 1 mom. samt 29 §
värnpliktslagen (1941:967)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §2

Värnpliktig skall uttagas för utbildning

a) vid försvarsgren eller vid truppslag eller vapenslag inom försvarsgren,

b) i särskild tjänst eller till särskild tjänstgöring,

c) till befattning eller grupp av befattningar samt

d) vid förband eller utbildningsanstalt.

Befattning för menig, grupp-, plutons-
eller kompanibefäl avser, om
ej annat följer av bestämmelserna i
denna paragraf eller av 27 § 1 morn.,
militär, civilmilitär eller civil personal.

Uttagning för utbildning till militär
befattning för kompanibefäl får
icke ske utan den värnpliktiges medgivande.
För uttagning för annan befattning
fordras medgivande av den
värnpliktige endast om uttagningen
ändras efter inskrivningen och den
ändrade uttagningen medför att tiden
för grundutbildningen förlänges.
Ändrad uttagning från utbildning
till militär befattning till utbildning
för civilmilitär eller civil befattning
eller från utbildning till civilmilitär
eller civil befattning till militär befattning
får dock ske utan den värnpliktiges
medgivande.

1 Lagen omtryckt 1969:378.

2 Senaste lydelse 1972:331.

Befattning för menig, grupp-, plutons-
eller kompanibefäl avser, om
ej annat följer av bestämmelserna i
denna paragraf eller av 27 § 1 morn.,
militär, civilmilitär eller civil personal.
Värnpliktig som uttagits för
grundutbildning till befattning för menig
fördelas på någon av kategorierna
G, F och E eller placeras i handräckningst/änst.

Uttagning för utbildning till militär
befattning för kompanibefäl vid
marinen eller flygvapnet får icke ske
utan den värnpliktiges medgivande.
För uttagning för annan befattning
fordras medgivande av den värnpliktige
endast om uttagningen ändras
efter inskrivningen och den ändrade
uttagningen medför att tiden
för grundutbildningen förlänges.
Ändrad uttagning från utbildning till
militär befattning till utbildning för
civilmilitär eller civil befattning eller
från utbildning till civilmilitär eller
civil befattning till militär befattning
får dock ske utan den värnpliktiges
medgivande.

1* Riksdagen 1975/76. 10 sami. Nr 38

F5U1975/76:38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För ändrad uttagning efter avslutad grundutbildning fordras ej medgivande
av den värnpliktige.

Värnpliktig skall såvitt möjligt uttagas för den utbildning för vilken han
kan anses bäst lämpad. I den mån det kan ske skall hänsyn tagas till den
värnpliktiges önskemål. Värnpliktig bör ej uttagas för utbildning till befattning,
för vilken fordras längre grundutbildning än ett år om han visar
att detta medför särskilt svåra olägenheter för honom eller för nära anhörig
till honom som är beroende av hans arbete.

7 §3

Värnpliktig tillhör försvarsgren, Värnpliktig tillhör militärområde,

militärområde och i förekommande flottan eller kustartilleriet enligt före faU

förband enligt föreskrifter som skrifter som meddelas av regeringen

meddelas av regeringen eller av eller av myndighet som regeringen

myndighet som regeringen bestäm- bestämmer,

mer.

8 §4

Centralt organ för inskrivning och Central förvaltningsmyndighet för

personalredovisning inom försvars- inskrivning och personalredovisning

makten är värnpliktsverket. inom försvarsmakten är värnplikts verket.

9 85

Riket indelas i inskrivningsområden
enligt regeringens bestämmande.

Inom varje inskrivningsområde fin- För inskrivning av värnpliktiga finnas
inskrivningsnämnder, värn- nas inskrivningsnämnder och värn pliktskontor

och inskrivningscentraler pliktskontor till det antal och med

till det antal och med de verksam- de verksamhetsområden som rege hetsområden

som regeringen be- ringen bestämmer,

stämmer.

Chef för värnpliktskontor är tillika inskrivningschef.

10 S6

Inskrivningsnämnd består av ordförande och icke militära ledamöter till
det antal regeringen bestämmer, dock minst en för varje till nämndens
verksamhetsområde hörande landstingskommun eller kommun som ej tillhör
landstingskommun.

3 Senaste lydelse 1975:555.

4 Senaste lydelse 1975:555.

5 Senaste lydelse 1975:555.

6 Senaste lydelse 1975:555.

FöU 1975/76:38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För ordförande och annan ledamot i inskrivningsnämnd skall finnas ersättare.

Ordförande i inskrivningsnämnd
är inskrivningschefen. Ersättare för
ordföranden är en militär tjänsteman
av lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens
grad som värnpliktsverket
utser.

Ordförande i inskrivningsnämnd
är inskrivningschefen. Finnes mer än
en nämnd inom inskrivningsområdet,
utser värnpliktsverket en militär tjänsteman
av lägst överstelöjtnants eller
kommendörkaptens grad att vara ordförande
i nämnd där inskrivningschefen
ej ingår. Ersättare för ordföranden
är en militär tjänsteman av
lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens
grad som värnpliktsverket
utser.

De icke militära ledamöterna och ersättare för dessa utses för tre år av
vederbörande landsting eller kommunfullmäktige i kommun som ej tillhör
landstingskommun.

12 S

Det åligger inskrivningsnämnd att vid inskrivningsförrättning
besluta om frikallelse av värnpliktiga enligt 3 § första stycket och om
undantagande från tjänstgöringsskyldighet enligt 4 §,
besluta om inskrivning av värnpliktiga som ej blivit frikallade enligt 3 §
första stycket,

besluta om uttagning av värnpliktiga för utbildning enligt 6 8,
besluta om värnpliktigas tillhörig- besluta om värnpliktigas tillhörighet
till försvarsgren, militärområde het till militärområde, flottan eller

och i förekommande fall förband en- kustartilleriet enligt 7 §.

ligt 7 S.

168

Värnpliktig kallas till inskrivningsförrättning
genom personlig order.
Han skall inställa sig vid den
inskrivningscentral till vilken han kallats.
Han må dock inställa sig vid
annan inskrivningscentral, om han i
förväg anmält detta till chefen för
den inskrivningscentralen och uppvisar
inställelseorder eller, om denna
har förkommit eller icke utfärdats,
styrker sin identitet.

Värnpliktig kallas till inskrivningsförrättning
genom personlig order.
Han skall inställa sig vid det
värnpliktskontor till vilket han kallats.
Han må dock inställa sig vid annat
värnpliktskontor, om han i förväg anmält
detta till chefen för det värnpliktskontoret
och uppvisar inställelseorder
eller, om denna har förkommit
eller icke utfärdats, styrker sin
identitet.

FöU1975/76:38

Nuvarande lydelse

Värnpliktig, som icke är kyrkobokförd
här i landet, äger utan hinder
av bestämmelserna i första
stycket inställa sig vid närmaste inskrivningscentral.

Föreslagen lydelse

Värnpliktig, som icke är kyrkobokförd
här i landet, äger utan hinder
av bestämmelserna i första
stycket inställa sig vid närmaste
värnpliktskontor.

Första och andra styckena äga motsvarande tillämpning i fråga om den
som inskrives enligt 15 S.

27 ti7

1. De värnpliktigas utbildningstid

Värnpliktsutbildningen utgöres av grundutbildning och repetitionsutbildning.
Repetitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda
övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobil iseringsövningar.

A. Värnpliktig, som uttagits för
utbildning till befattning för menig
eller gruppbefäl, skall fullgöra grundutbildning
som omfattar

a) vid armén och kustartilleriet
högst trehundrafytiofem dagar,

b) vid flottan och flygvapnet högst
trehundrasextiofyra dagar.

Värnpliktig, som skall utbildas till
särskilt kvalificerad befattning för menig
eller gruppbefäl, kan åläggas
grundutbildning under högst fyrahundrafemtio
dagar.

A. Värnpliktig, som uttagits för
utbildning till militär befattning vid
armén, skall fullgöra grundutbildning
som omfattar.for

1. menig kategori G eller F minst
220 och högst 245 dagar,

2. menig kategori E minst 290 och
högst 315 dagar eller, i särskilt kvalificerad
befattning, minst 325 och
högst 350 dagar,

3. gruppbefäl minst 290 och högst
315 dagar,

4. plutonsbeföl minst 325 och högst
360 dagar eller, i särskilt kvalificerad
befattning, minst 425 och högst 450
dagar,

5. kompanibeföl samma tid som för
plutonsbeföl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning
till militär befattning vid flottan,
skall fullgöra grundutbildning
som omfattar för

1. menig kategori G minst 285 och
högst 310 dagar,

2. menig kategori F minst 325 och
högst 350 dagar,

7 Senaste lydelse 1975:555.

FöU 1975/76:38

Nuvarande lydelse

Värnpliktig, som uttagits för utbildning
till befattning för plutonsbefäl
eller till civilmilitär eller civil befattning
för kompanibefal, skall fullgöra
grundutbildning under högst /yrahundrafemtio
dagar. För värnpliktig,
som ut tagits, för utbildning till militär
befattning för kompanibefal, omfattar
grundutbildningen högst femhundrafyrtio
dagar.

Tid för grundutbildning må icke understiga
tvåhundra dagar.

Föreslagen lydelse

3. menig kategori E minst 415 och
högst 440 dagar,

4. gruppbefäl minst 325 och högst
350 dagar,

5. plutonsbefäl minst 415 och högst
440 dagar eller, om den värnpliktige
har avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen,
minst 325 och högst 350
dagar,

6. kompanibefäl samma tid sorn . för
plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning
till militär befattning vid
kustartilleriet, skall fullgöra grundutbildning
som omfattar för

1. menig kategori G eller F minst
225 och högst 250 dagar,

2. gruppbefäl minst 290 och högst
315 dagar,

3. plutonsbefäl minst 380 och högst
405 dagar eller, i stabstjänstbefattning,
minst 320 och högst 345 dagar,

4. kompanibefäl samma tid sorn för
plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning
till militär befattning vid flygvapnet,
skall fullgöra grundutbildning som
omfattar för

1. menig kategori G eller F minst
225 och högst 250 dagar,

2. menig kategori E minst 325 och
högst 350 dagar,

3. gruppbefäl minst 325 och högst
350 dagar eller, i särskild befattning
i underhålls- eller underrättelsetjänst,
minst 260 och högst 300 dagar,

4. plutonsbefäl minst 335 och högst
360 dagar,

5. kompanibefäl samma tid sorn för
plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning
till civilmilitär befattning, skall

FöU 1975/76:38

Nuvarande lydelse

B. Värnpliktig skall fullgöra högst

Värnpliktig i befattning för menig eller
gruppbefäl skall, om annat ej föijer
av vad som sägs nedan, fullgöra krigsförbandsövningar
under sammanlagt
högst

a) vid armén och kustartilleriet etthundrafem
dagar eller, i befattning för
gruppbefäl eller kvalificerad befattning
för menig, etthundratjugofem dagar,

b) vid,flottan nittio dagar eller, i befattning
för gruppbefäl, etthundratjugofem
dagar,

c) vid flygvapnet nittio dagar eller,
i kvalificerad befattning för gruppbefäl,
etthundratjugofem dagar.

Föreslagen lydelse

fullgöra grundutbildning som omfattar
för

1. apotekare minst 200 och högst
225 dagar,

2. läkare minst 200 och högst 225
dagar,

3. läkarassistent minst 230 och högst
255 dagar,

4. personalvdrdsassistent minst 320
och högst 345 dagar,

5. tekniker vid armén och kustartilleriet
minst 320 och högst 345 dagar,

6. systemtekniker vid flygvapnet
minst 340 och högst 365 dagar,

7. meteorolog minst 340 och högst
365 dagar.

Värnpliktig, som ut tagits till handräckningstjänst,
skall fullgöra grundutbildning
som omfattar vid

1. armén minst 220 och högst 245
dagar,

2. flottan minst 285 och högst 310
dagar,

3. kustartilleriet minst 220 och högst
245 dagar,

4. flygvapnet minst 310 och högst
335 dagar.

fem krigsförbandsövningar.

Krigsförbandsövning skall vid armén
och marinen omfatta för värnpliktig i
befattning för

1. menig högst 21 eller, i befattning
för menig på stamstridsfartyg vid, flottan
eller i särskilt kvalificerad befattning
för menig, högst 25 dagar,

2. gruppbefäl högst 25 eller, i befattning
för gruppbefäl på stamstridsfartyg
vid flottan, högst 32 dagar,

3. plutons- eller kompanibefäl högst
32 dagar.

FöU 1975/76:38

Nuvarande lydelse

Värnpliktig i befallning för menig eller
gruppbefäl på stamstridsfartyg vid
flottan eller i annan särskild befattning
för menig eller gruppbefäl som regeringen
bestämmer skall fullgöra krigsförbandsövningar
under sammanlagt
högst etthundratjugofem dagar eller,
i befattning för gruppbefäl eller kvalificerad
befattning för menig, högst
etthundrasextio dagar.

Värnpliktig i befattning för pluronseller
kompanibefäl skall fullgöra krigsförbandsövningar
under sammanlagt
högst etthundrasextio dagar vid armén
och marinen samt högst etthundratjugofem
dagar vid flygvapnet.

För värnpliktig i befattning som
kompanichef eller kompanikvartermästare
eller i motsvarande befattning
eller med uppgift som materielredogörare
kan den sammanlagda tiden
för krigsförbandsövningar överskridas
med högst tio dagar.

Krigsförbandsövning får omfatta
högst trettiofyra dagar.

Regeringen äger bestämma att tiden
för en krigsförbandsövning får tagas
i anspråk för en fackövning. Regeringen
äger också bestämma att en
krigsförbandsövning för värnpliktig
i befattning på stamstridsfartyg vid
flottan uppdelas i högst fyra delövningar.

Föreslagen lydelse

Krigsförbandsövning skall vid flygvapnet
omfatta för värnpliktig i befattning
för

1. menig högst 15 dagar,

2. gruppbefäl högst 15 eller, i särskilt
kvalificerad befattning för gruppbefäl,
högst 22 dagar,

3. plutons- eller kompanibeföl högst
22 dagar.

För värnpliktig vid flottan i befattning
för menig på sådant hjälpfartyg
som det krävs speciella åtgärder för
att rusta får krigsförbandsövningen utsträckas
att omfatta högst 25 dagar.
För värnpliktig vid flottan i befattning
som menig radiosignalist eller, på
stamstridsfartyg, i annan kvalificerad
befattning, liksom för värnpliktig i befattning
för menig på sådant stamstridsfartyg
som det krävs speciella åtgärder
för att rusta får krigsförbandsövningen
utsträckas till att omfatta
högst 32 dagar.

För värnpliktig i befattning som
kompanichef eller kompanikvartermästare
eller i motsvarande befattning
eller med uppgift som materielredogörare
kan tiden för krigsförbandsövningen
utsträckas till att omfatta
högst två dagar utöver den tid
den värnpliktige eljest skall tjänstgöra.

Tiden för en krigsförbandsövning
får tagas i anspråk för en fackövning.
En krigsförbandsövning för värnpliktig
i befattning på stamstridsfartyg
vid flottan får uppdelas i högst
fyra delövningar.

FöU 1975/76:38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

C. Värnpliktig i befattning för plutons-
eller kompanibefäl samt, enligt
regeringens bestämmande, annan
värnpliktig kan åläggas att fullgöra
högst tre eller vid flygvapnet högst
fem särskilda övningar.

C. Värnpliktig i befattning för plutons-
eller kompanibefäl samt värnpliktig
i särskilt kvalificerad befattning
För menig eller gruppbefäl kan åläggas
att fullgöra högst tre eller vid
flygvapnet högst fem särskilda övningar.

Särskild övning skall omfatta högst
elva dagar vid armén och marinen
samt högst fyra dagar vid flygvapnet.

Särskilda övningar skola fullgöras
under sammanlagt högst trettiotre dagar.

Särskild övning får omfatta högst
elva dagar.

Värnpliktig, som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild betydelse
för genomförande av förbandets mobilisering eller som är krigsplacerad vid
förband, vars mobilisering är avsedd att kunna genomföras på avsevärt kortare
tid än som gäller för huvuddelen av försvarsmaktens förband, kan
åläggas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar om sammanlagt högst
åtta dagar.

Regeringen äger bestämma att tiden
för särskild övning får tagas i anspråk
för särskild fackövning.

D. Värnpliktig som uttagits för utbildning
enligt 6 § kan efter egen ansökan
antagas för bistånds- och katastrofutbildning.
Den som antagits
för sådan utbildning skall fullgöra
grundutbildning under högst 450 dagar
samt repetitionsutbildning under
minst 90 och högst 160 dagar. Repetitionsutbildningen
kan fördelas i
omgångar över hela värnpliktstiden.

Tiden för särskild övning får tagas
i anspråk för särskild fackövning. Vid
flygvapnet får särskild övning uppdelas
i två delövningar, om den värnpliktige
medger det.

D. Värnpliktig som uttagits för utbildning
enligt 6 8 kan efter egen ansökan
antagas för bistånds- och katastrofutbildning.
Den som antagits
för sådan utbildning skall fullgöra
grundutbildning under minst 335 och
högst 360 dagar samt repetitionsutbildning
under minst 90 och högst
160 dagar. Repetitionsutbildningen
kan fördelas i omgångar över hela
värnpliktstiden.

29 88

Beslut om befrielse från värnpliktstjänstgöring
enligt 5 8 första
stycket och om anstånd med tjänstgöring
enligt 27 8 1 mom. meddelas

Ärende om befrielse från värnpliktstjänstgöring
enligt 5 8 första
stycket och om anstånd med tjänstgöring
enligt 27 8 1 mom. prövas

8 Senaste lydelse 1971:1162.

FöU 1975/76:38

Nuvarande lydelse

av truppregistreringsmyndighet efter
ansökan av den värnpliktige. Anser
sig truppregistreringsmyndigheten icke
kunna bifalla ansökningen, skall myndigheten
med eget yttrande överlämna
handlingarna till värnpliktsverket, som
beslutar i ärendet.

Talan mot värnpliktsverkets beslut
föres hos värnpliktsnämnden genom
besvär som skola ha inkommit inom
två veckor från den dag klaganden
fick del av beslutet.

Lämnas ansökan om anstånd med
att påbörja tjänstgöring utan bifall av
värnpliktsverket, skall den värnpliktige
inställa sig till tjänstgöring oaktat
han för talan mot beslutet.

Mot värnpliktsnämndens beslut

Föreslagen lydelse

efter ansökan av den värnpliktige av
chefen för värnpliktsverket eller, enligt
hans bestämmande, av annan truppregistreringsmyndighet.

Talan mot beslut i ärende som avses
i forsta stycket föres hos vämpliktsnämnden
genom besvär som
skola ha inkommit inom två veckor
från den dag klaganden fick del av
beslutet.

Lämnas ansökan om anstånd med
att påbörja tjänstgöring utan bifall,
skall den värnpliktige inställa sig till
tjänstgöring oaktat han för talan mot
beslutet.

i talan icke föras.

Denna lag träder i kraft såvitt avser 6 § och 27 § 1 mom. den 1 juni
1976 samt i övrigt den 1 juli 1976. Värnpliktig som har påbörjat grundutbildning
till apotekare, läkare, läkarassistent och veterinär före den 1 juni
1976 skall fullgöra sådan utbildning enligt 27 § 1 mom. A i den äldre lydelsen.
Grundutbildningen skall dock anses vara fullgjord när den värnpliktige har
genomgått fackkurs och tjänstgjort minst 225 dagar eller, i fråga om utbildning
till läkarassistent eller veterinär, minst 255 dagar. För grundutbildning till
militär befattning för plutonsbefäl gäller de äldre bestämmelserna till utgången
av maj 1978.

1** Riksdagen 1975/76. 10 sami. Nr 38

FöU 1975/76:38

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrives att 5 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 5'

Vapenfri tjänstepliktig är skyldig Vapenfri tjänstepliktig är skyldig
att forsin utbildning tjänstgöra minst att forsin utbildning tjänstgöra minst
fyrahundra och högst fyrahundrafem- trehundranittiofem och högst/yrahunlio
dagar. Tjänstgöringen kan förde- dratjugo dagar. Tjänstgöringen kan
las i omgångar över hela värnplikts- fördelas i omgångar över hela värntiden.
pliktstiden.

Inkallas värnpliktiga med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 § värnpliktslagen
den 30 december 1941 (nr 967), får även vapenfri tjänstepliktig kallas till
tjänstgöring. Tjänstgöringstiden får icke överstiga etthundraåttio dagar, om
tjänstgöringen föranleds av inkallelse av värnpliktiga med stöd av 27 § 2
mom. värnpliktslagen.

Om tillgodoräkning av fullgjord värnpliktstjänstgöring vid beräkning av
tiden för tjänstgöring enligt denna lag och av fullgjord vapenfri tjänst vid
beräkning av tiden för värnpliktstjänstgöring meddelar regeringen bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1976. Vapenfri tjänstepliktig, som
har uttagits till tjänst för läkare eller tandläkare inom det allmänt civila
medicinal väsendet och börjat tjänstgöra före den 1 juni 1976, skall fullgöra
tjänstgöringen enligt 5 § i den äldre lydelsen.

1 Senaste lydelse 1975:556.

FöU 1975/76:38

Motionerna

I motionen 1975/76:731 av herr Fransson m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts rörande en med arbetsmarknaden i stort jämställd situation
angående reglerad arbetstid för värnpliktig personal,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av reglerad
arbetstid för värnpliktiga.

I motionen 1975/76:1158 av herr Karl Bengtsson i Varberg m. fl. (fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär sådana direktiv till utredningen
om ny befälsordning för försvaret att en samordnad lösning av stamofficerarnas,
reservofficerarnas och de värnpliktiga officerarnas förhållanden
kommer till stånd.

1 motionen 1975/76:1169 av herr Oskarson m. fl. (m) hemställs såvitt
nu är i fråga (yrkandena 2 och 3) att riksdagen beslutar

2. att en alternativ utbildningsgång för reservofficerare vid armén på försök
införs i enlighet med vad som anges i motionen,

3. att en kvalificerad militär befälsutbildning och tjänstgöring ges meritvärde
i enlighet med motionens förslag.

I motionen 1975/76:2517 av herrar Oskarson (m) och Danell (m) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller att snara åtgärder vidtas för att lösa
frågan om meritvärdering för kvalificerad militär utbildning och tjänstgöring.

I motionen 1975/76:2518 av herrar Oskarson (m) och Strindberg (m) hemställs
att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om

1. att regeringen vid fastställande av ramen för utbildning av kompanibefäl
(plutonchefer och ställföreträdare) vid de av motionärerna angivna
förbanden beaktar vad i motionen anförts angående likvärdig utbildning,

2. att regeringen bemyndigar försvarsgrenschef att inom fastställda ramar
utvälja de utbildningslinjer som skall erhålla från 12 till 15 månaders grundutbildning.

Utskottet

I propositionen redogörs för gällande lagregler beträffande de värnpliktigas
utbildningstider m. m. och för den nuvarande tillämpningen av dessa. Vidare
redovisas förslag i vissa utbildningsfrågor från överbefälhavaren (ÖB), chefen
för marinen och 1972 års värnpliktsutredning samt remissbehandlingen av
förslagen.

Gällande system för utbildning av värnpliktiga går tillbaka på riksdagens
beslut år 1966 (prop. 1966:106, 2LU 1966:48, rskr 1966:271).

De värnpliktigas utbildning omfattar enligt värnpliktslagen grundutbildning
och repetitionsutbildning.

Med utgångspunkt i att behovet av utbildningstid för olika befattningar

FöU 1975/76:38

i krigsorganisationen växlar är de värnpliktigas grundutbildning differentierad
inom och mellan försvarsgrenarna. De värnpliktiga indelas efter utbildningsbehov
i olika kategorier.

Värnpliktiga som har uttagits för grundutbildning till befattning för menig
fördelas på någon av kategorierna G, F och E eller placeras i handräckningstjänst.
G-värnpliktiga har den kortaste och E-värnpliktiga den längsta
grundutbildningstiden.

Befälsuttagna värnpliktiga avses för utbildning till grupp-, plutons- eller
kompanibefäl. Utbildningen till gruppbefäl syftar till att ge den värnpliktige
sådana färdigheter att han kan krigsplaceras i typbefattningen gruppchef.
Mot plutonsbefälsutbildningen svarar typbefattningen ställföreträdande plutonchef
eller troppchef och mot kompanibefälsutbildningen typbefattningen
plutonchef. Uttagning för utbildning till militär befattning för kompanibefäl
får inte ske utan den värnpliktiges medgivande.

Den som har gått igenom kompanibefälsutbildning har möjlighet att bygga
på denna med reservofficersutbildning som ger kompetens att vara kompanichef(motsvarande)
i krig.

I syfte att åstadkomma ekonomiska besparingar beslöt regeringen att
fr. o. m. utbildningsåret 1972/73 på försök förkorta de grundutbildningstider
som gäller enligt det år 1966 beslutade utbildningssystemet. Försöken omfattar
främst utbildningen vid armén och kustartilleriet. Försöken innebär,
såvitt nu är av intresse, att grundutbildningstiden för plutonsbefälsuttagna
inom armén har förkortats från 15 till 13 1/2 månader för vissa värnpliktiga
vid pansartrupperna, ingenjörtrupperna och signaltrupperna och från 15 till
12 månader för övriga värnpliktiga. För övriga kategorier vid armén innebär
försöken en minskning med en månad för gruppbefäl och värnpliktiga E,
med 2 1/2 månader för värnpliktiga F och med en månad för värnpliktiga
G. För flygvapnets värnpliktiga innebär försöken en minskning med i
genomsnitt ca en månad.

Också i fråga om repetitionsutbildningen har på försök gjorts vissa modifieringar
i 1966 års system. Försöksverksamheten innebär bl. a. att ett
antal krigsförband inom armén och flygvapnet genomför förkortade krigsförbandsövningar.
För nästa budgetår innebär planeringen i fråga om arméförband
att mindre än hälften av utbildningskontingenten genomför repetitionsutbildning
i den omfattning som beslöts år 1966 (jfr FöU 1975/76:32
s. 15).

Föredragande statsrådet (försvarsministern) erinrar om att försöken
med förkortad grundutbildning har pågått under en relativt kort tid.
Man har hittills fått endast ofullständiga erfarenheter. Med hänsyn också till att
1974 års försvarsutredning kan komma att redovisa förslag som påverkar
värnpliktsutbildningen är försvarsministern inte beredd att nu förorda annat
än mindre ändringar av de nuvarande utbildningstiderna.

Liksom ÖB anser försvarsministern att alltför få värnpliktiga inom armén
väljeratt gå igenom plutonchefsutbildning. Föratt minska bristen på befäl med

FöU 1975/76: 38

sådan utbildning i krigsförbanden förordar statsrådet att det yrkesbefäl inom
armén som f. n. tjänstgör i krigsorganisationen på grupp- och troppchefsnivån i
ökad omfattning krigsplaceras som plutonchefer.

Försvarsministern konstaterar att behovet av plutonchefer i krigsorganisationen
även i fortsättningen till huvuddelen måste tillgodoses genom värnpliktiga
som direktutbildas för uppgiften. Han anseratt sådana värnpliktiga liksom
f. n. börgenomgå kompanibefälsutbildning under 15 månader.

ÖB har framhållit att rekryteringen av värnpliktigt befäl med plutonchefskompetens
försämrats snabbt vid arméns förband. Erfarenheterna visar - uttalar
föredragande statsrådet-att det på frivillig väg inte gåratt rekrytera ett tillräckligt
antal värnpliktiga till kompanibefälsutbildningen. Försvarsministern
vill därför inte motsätta sig förslaget från ÖB att ett antal värnpliktiga inom armén
tas ut till sådan utbildning utan eget medgivande.

ÖB:s förslag innebär att en obligatorisk kompanibefälsutbildning på 15 månader
anordnas inom armén för sådana värnpliktiga som skall placeras som
plutonchefer och ställföreträdande plutonchefer(motsvarande). Samtliga dessa
föreslås bli uttagna till kompanibefäl. Utbildningen skall enligt förslaget anordnas
i stort sett som hittills under de tolv första månaderna. Den sista delen
av utbildningen föreslås äga rum i skolor som anordnas truppslags-, militärområdes-
eller förbandsvis. För de plutonsbefälsvärnpliktiga som inte är avsedda
som ställföreträdande plutonchefer skall enligt ÖB:s förslag utbildningen omfatta
tolv månader. Möjlighet skall dock finnas för dem som bedöms lämpliga
att frivilligt gå över till den längre utbildningen. Enligt ÖB:s preliminära bedömning
bör 15-månadersutbildningen dimensioneras för 2 000 värnpliktiga
och 12-månadersutbildningen för 1 700 värnpliktiga.

Försvarsministern räknar med att antalet värnpliktiga inom armén som
utan eget medgivande tas ut till kompanibefälsutbildning får fastställas årligen
av regeringen på grundval av underlag från chefen för armén. Den obligatoriska
utbildningen av värnpliktiga till kompanibefäl bör enligt försvarsministern
inledas utbildningsåret 1978/79.

Beträffande reservofficersutbildningen förordas i propositionen att en alternativ
utbildningsgång införs inom armén fr. o. m. utbildningsåret 1977/78.
Enligt detta alternativ genomförs hela reservofficersutbildningen i anslutning
till plutonchefsutbildningen. Liksom tidigare skall det vara möjligt att
genomgå reservofficersutbildning under sommarmånaderna.

Försvarsministern redovisar vidare bl. a. vilka förslag från marinchefen om
repetitionsutbildningen vid flottan som han biträder.

Utskottet vill till en början erinra om att Sveriges militära försvar bygger
på allmän värnplikt för män. Befattningarna för befäl i krigsorganisationen innehas
till omkring 96 % av befälsutbildade värnpliktiga. Befäl på aktiv stat och
reservbefäl svarar vardera för ca 2 % av befälsbefattningarna.

Rätten och skyldigheten att föra befäl regleras genom tjänsteställningssystemet.
Inte minst i ett värnpliktsförsvar måste dock all befälsföring ske i kraft av

FöU 1975/76: 38

personliga egenskaper som omdöme, kunskaper, omtanke och psykisk stabilitet.
För alla befälskategorier finns numera särskild ledarskapsutbildning.
Grundelementen i sådan utbildning ärgemensamma för fred och krig, förcivilt
och militärt ledarskap.

Ett förbands stridsvärde beror i mycket höggrad på dess befäl. Befälsvakanser
redan vid personaltilldelningen minskar krigsdugligheten och försämrar
truppens villkor. Sådana vakanser bör därför inte accepteras. Vid stridsförluster
måste självfallet befäl liksom meniga ta sig an uppgifter som andra har haft
huvudansvaret för.

Vid krigsförbandsövningar i fred tillkommer befälsvakanser på grund av
anstånd med tjänstgöring. Brist på krigsplacerat befäl vid sådana övningar
kan försämra utbildningsresultatet och minska de värnpliktigas tilltro till
förbandets förmåga.

Av det sagda framgåratt det militära försvaret i sin krigsorganisation behöver
befäl med tillräckliga ledaregenskaper och fackkunskaper. Vidare måste i
princip råda överensstämmelse mellan krigsorganisationens storlek och tillgången
på utbildade befäl förbefälsbefattningarna.

I arméns krigsorganisation råder brist på plutonchefer och kompanichefer.
Sådana chefer anses ha särskild betydelse för förbandens stridsvärde och
krigsduglighet. Rekryteringen av värnpliktigt kompanibefäl har försämrats
snabbt. Utbildningsåret 1973/74 uppgick antalet utbildade plutonchefer till
ca 440, påföljande utbildningsår till ca 350. Det årliga omsättningsbehovet
uppgår till ca 800. Bristen på befäl som har utbildats till krigsplutonchefer
uppgår till ca 20 %. Regeringens förslag i propositionen 1975/76:199 är utformade
mot denna bakgrund och ligger i linje med riksdagens uttalande
vid riksmötet 1975 om behovet av snara åtgärder som syftar till ökat deltagande
i utbildningen till reserv- och värnpliktsbefäl (FöU 1975:18 s. 10,
rskr 1975:195).

Utskottet delar försvarsministerns uppfattning att yrkesbefäl inom armén i
ökad omfattning bör krigsplaceras som plutonchefer. Som anges i propositionen
kan sådan placering behöva föregås av kompletterande utbildning.

Liksom försvarsministern anser utskottet det vara nödvändigt att man vidtar
ytterligare åtgärder för att öka tillgången på plutonchefsutbildat befäl i arméns
krigsorganisation. Behovet måste i huvudsak tillgodoses genom att
man direktutbildar värnpliktiga.

Det frivilliga åtagandet att genomgå utbildning till plutonchef eller kompanichefi
krigsorganisationen har ett särskilt värde. Information om totalförsvarets
och försvarsmaktens uppgifter samt om utbildningstider och ekonomiska
villkor måste antas öka intresset för sådan utbildning. Som utskottet
har anfört i annat sammanhang (FöU 1975/76:11 s. 8)ärdet angeläget att eleverna
i det allmänna skolväsendet får tillräcklig information om den betydelsefulla
samhällssektor som vårt totalförsvarär. Som ett led i ansträngningarna att
minska avgångarna under grundutbildningen haren referensgrupp inom försvarsmakten
nyligen lämnat vissa förslag till förbättring av den information
som ges de värnpliktiga (jfr FöU 1975/76:32 s. 19). Utskottet återkommeri det

FöU 1975/76: 38

följande till frågor som gäller rekrytering av reservofficerare, m. m.

Till kompanibefälsutbildning bör som försvarsministern uttalar i första
hand tas ut sådana värnpliktiga som anmäler sig frivilligt i samband med inskrivningen
eller under pågående plutonsbefälsutbildning. Varje möjlighet till
förbättring av den nuvarande rekryteringssituationen bör tas till vara och utskottet
har därför övervägt en ytterligare möjlighet till rekrytering efter frivilligt
åtagande.

1966 års värnpliktskommitté lämnade i december 1971 en promemoria (Fö
stencil 1971:7) med vissa förslag rörande grundutbildningen av värnpliktiga
underofficerare (plutonsbefäl) vid armén, m. m. Kommittén föreslog i det
sammanhanget bl. a. att man - när det gäller värnpliktiga officerare - skulle
rikta rekryteringsansträngningaräven mot värnpliktiga som hade avslutat utbildning
till värnpliktig underofficer men av olika skäl inte vid utbildningens
slut hade anmält sig till kadettskola.

Utskottet anser att man bör pröva en rekrytering i enlighet med det nämnda
förslaget av 1966 års värnpliktskommitté.

Det finnsett betydande antal värnpliktiga som har genomgått plutonsbefälsutbildning
och vid slutet av denna utbildning av olika skäl inte funnit anledning
eller haft möjlighet att åta sig fortsatt vämpliktsutbildning. Många av dem
har därefter deltagit som ställföreträdande plutonchef eller plutonchef i krigsförbandsövning
och därigenom fått ytterligare erfarenhet och kunnande då det
gäller befälsutövning. De kan också ha fått ökad förståelse för behovet av kvalificerade
kunskaper. Bland sådana värnpliktiga gördén frivilliga befälsutbildningsrörelsen
väsentliga insatser genom sin befordringsutbildning. Sådan utbildning
bör även i fortsättningen äga rum och främjas. Ett antal värnpliktiga
med underofficersutbildning (plutonsbefälsutbildning) kan emellertid tänkas
vara intresserade av en utbildning till värnpliktig plutonchef inom ramen
för arméns utbildningssystem.

Utskottet förordar att regeringen prövar möjligheterna att anordna försök
med frivillig rekrytering till kompanibefälsutbildning inom armén av redan
plutonsbefälsutbildade värnpliktiga. Information om bl. a. gällande tider och
ekonomiska villkor för utbildningen - förkortade resp. förbättrade under senare
år - blir en mycket viktig del av försöksverksamheten. Liksom beträffande
annan uttagning måste givetvis ske en prövning av att vederbörande har möjlighet
att tillgodogöra sig utbildningen. Vitsord från krigsförbandsövning bör
tillmätas stor betydelse.

Frivillig rekrytering enligt den förordade försöksverksamheten skulle kunna
bidra till en åldersmässig balans mellan plutonchefer och övriga värnpliktiga
i krigsförbanden. Detta kan få särskild betydelse för lokalförsvarsförbanden.
Utskottet utesluter inte att ett inslag av äldre värnpliktiga, med erfarenhet av
repetitionsutbildning, bland eleverna vid skolor för plutonchefsutbildning
kan påverka utbildningen gynnsamt.

Vad utskottet har anfört om försök med frivillig rekrytering till kompanibefälsutbildning
inom armén bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

FöU 1975/76: 38

Med hänsyn till bristen på befäl med plutonchefsutbildning tillstyrker utskottet
förslaget att man årligen tar ut ett antal värnpliktiga inom armén till sådan
utbildning trots att det inte föreligger frivilligt åtagande. Antalet bör bestämmas
så att det, tillsammans med antalet frivilligt uttagna, medger viss
bristtäckning.

Det är angeläget att även värnpliktiga som tas ut till kompanibefälsutbildning
utan egen ansökan genomför utbildningen med insikt om utbildningens
betydelse och med värnpliktsförmåner som bidrar till en positiv inställning. I
likhet med försvarsministern anser utskottet att en premie om 5 000 kr. bör
utgå även efter avslutad godkänd obligatorisk kompanibefälsutbildning. Premien
blir liksom övriga utbildningspremier skattefri (jfr prop. 1975/76:134 s.
19).

Beträffande plutonsbefälsutbildningen (utbildningen till ställföreträdande
plutonchefer och troppchefer) förordas i propositionen ingen annan ändring än
att nuvarande försök med 13 1/2 månaders utbildning vid pansar-, ingenjöroch
signaltrupperna upphör.

I motionen 1975/76:2518 av herrar Oskarson (m) och Strindberg (m) framhålls
vikten av att man vid stridande förband, främst infanteri förband, ger
ställföreträdande plutonchefer samma utbildning som plutonchefer. Vidare
anser motionärerna att en utbildningstid om 13 1/2 månader bör behållas
för utbildningen av plutonsbefäl till vissa specialbefattningar inom pansar-,
ingenjör- och signaltrupperna.

Utskottet delar uppfattningen att man - främst med hänsyn till risken för
stridsförluster-för flertalet förband bör eftersträva en likvärdig utbildning för
plutonchefen och hans ställföreträdare. Med rådande brist på utbildade plutonchefer
är det emellertid inte realistiskt att räkna med att utbildningsnivån för
ställföreträdande plutonchefer kan höjas överlag. Utskottet räknar liksom motionärerna
med att det vid flera truppslag skeren prövning av utbildningsbehoven
förbefattningarsom f. n. avses för kompanibefäl ellerplutonsbefäl. Härvid
kan det befinnas nödvändigt att behålla en utbildningstid av 13 1/2 månader
förvissa befattningar. Utbildningsbehoven för plutonsbefäl isärskilt kvalificerade
befattningar är av allt att döma så varierande att det för dem är motiverat
med en något större spännvidd mellan minsta och högsta antalet dagar för
grundutbildning enligt värnpliktslagen än som föreslås i propositionen. Utskottet
återkommer till detta och till motionen 1975/76:2518 vid behandling
av lagförslagen.

Utskottet tillstyrker att för armén införs en alternativ reservofficersutbildning
fr. o. m. utbildningsåret 1977/78. Alternativet innebär att hela utbildningen
genomförs i anslutning till plutonchefsutbildningen och i en följd, i
stället för uppdelad på två kurser. Åtgärden torde få gynnsam effekt på
reservofficersrekryteringen. Parallellt bör det även i fortsättningen vara möjligt
att genomgå reservofficersutbildning under sommarmånaderna. Utskottet
erinrar om att en ökad uttagning av värnpliktiga till kompanibefäls -

FöU 1975/76: 38

utbildning skapar en större bas för reservofficersrekryteringen och sålunda
kan antas påverka denna i gynnsam riktning.

Propositionsförslaget om en alternativ utbildningsgång för reservofficerare
vid armén tillgodoser syftet i motionen 1975/76:1169 (m) yrkandet 2, som
väcktes under den allmänna motionstiden. Motionen bör alltså avslås i denna
del.

Utskottet har inte något att erinra mot vad föredragande statsrådet haranfört
om värnpliktsutbildningen vid flottan.

Frågor om förmåner vid reservofficersutbildningen har utskottet behandlat i
sitt nyligen avgivna betänkande FöU 1975/76:37 med anledning av propositionen
1975/76:134.

ÖB har lämnat förslag om reservofficersutbildningens meritvärde och försvarsministern
tar upp denna fråga i propositionen 1975/76:199(s. 33). I motionen
1975/76:2517 av herrar Oskarson (m) och Danell (m) förordas att man
snarast vidtar åtgärder för att lösa frågan om meritvärdering för kvalificerad
militär utbildning och tjänstgöring. Enligt motionärerna är det sannolikt
att en skälig och rättvis meritvärdering har minst lika stort värde som goda
ekonomiska villkor när det gäller rekryteringen av värnpliktiga officerare
och reservofficerare. Motionen 1975/76:1169 (m) innehåller förslag om att
kvalificerad militär befälsutbildning och tjänstgöring skall ges meritvärde
i enlighet med vad som anges i motionen.

Riksdagen har tidigare under riksmötet behandlat frågor om vämpliktsutbildningens
meritvärde. I betänkandet FöU 1975/76:10 lämnade utskottet en
redogörelse för förslag av 1954 års värnpliktsavlöningsutredning (SOU
1970:12) och för uppdrag som regeringen har lämnat till ÖB och värnpliktsverket.
Vidare lämnades uppgifter om arbetet rörande behörighetskrav när det
gäller högskolestudier. Utskottet konstaterade att kompetenskommittén i sitt
betänkande Om behörighet och antagning till högskolan (SOU 1974:71 s.
144-145) hade föreslagit att de första 15 månaderna av värnpliktstjänstgöring
och vapenfri tjänst inte skulle få räknas som sådan arbetslivserfarenhet som
kan tillgodoräknas för tillträde till högskoleutbildning. Kommitténs förslag i
denna del hade lämnats utan kommentar av statsmakterna(prop. 1975:9, UbU
1975:17, rskr 1975:179).

Som framgår av propositionen kan frågan om den militära utbildningens
meritvärde avse både meritvärde för fortsatt civil utbildning och meritvärde
för civil anställning.

Beträffande tillträde till grundläggande högskoleutbildning har regeringen
den 8 april 1976 beslutat om provisoriska föreskrifter. Dessa bygger på riksdagens
beslut om reformering av högskoleutbildningen m. m. På förslag
av den centrala organisationskommittén för högskolereformen har regeringen
beslutat att vid beräkningen av poäng för arbetslivserfarenhet - för tillträde till
allmänna och lokala utbildningslinjer-jämställa värnpliktstjänstgöring och
vapenfri tjänst med olika slag a v arbete, även såvitt avser de första 15 månader -

FöU 1975/76: 38

na. Poäng ges enligt 27 § förarbetslivserfarenhetsom har förvärvats genom följande
slag av verksamhet, nämligen

1. arbete i en eller flera anställningar,

2. arbete i eget företag,

3. arbete i eget hem med vård av barn under tio år,

4. arbete i eget hem med vård av personer som på grund av sjukdom, ålder
eller handikapp är i behov av särskild omvårdnad samt

5. värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst.

Dessutom kan ges poäng för bl. a. fackligt och ideellt arbete.

Arbets! i vserfarenhet skall avse en eller flera perioder om sammanlagt minst
15 månader. En av dessa perioder skall omfatta minst nio månader och avse
samma anställning eller verksamhet. Föratt en period skall medräknas fordras
att den avser samma anställning eller verksamhet och att den omfattar minst
tre månader.

Poängberäkningen för arbetslivserfarenhet påverkas inte av värnpliktstjänstgöringens
innehåll, t. ex. av att den innefattar kompanibefälsutbildning.
Reservofficersutbildningen - utöver kadettskolan - utgör inte värnpliktstjänstgöring
och kan därmed enligt föreskrifterna inte tillgodoräknas som
arbetslivserfarenhet.

Beträffande befälsutbildning som merit för inträde till högre studier och för
antagning till praktiktjänstgöring finns inga generella bestämmelser. Såvitt utskottet
kunnat finna har heller ingen högskola antagningsregler som tillmäter
sådan utbildning särskilt meritvärde. Det kan nämnas att Reservofficerarnas
centralorganisation i december 1975 har gjort framställning till notarienämnden
om att reservofficersutbildning och reservofficerstjänstgöringskall tillmätas
skäligt meritvärde vid prövning av ansökan om notarietjänstgöring. Framställningen
är under notarienämndens prövning.

När det gäller meritvärdet för civil anställ ning finns - som framgår av propositionen-ett
uppdrag åt ÖB att i samråd med värnpliktsverketoch arbetsmarknadsstyrelsen
utforma tjänstgöringsintyg med beskrivningar av den utbildning
som kan antas ha civilt meritvärde. Intyg eller vitsord med utbildningsbeskrivning
skall på begäran utfärdas även till den som har genomgått utbildning
till reservofficer eller värnpliktig officer. Slutredovisning av uppdraget
är att vänta under hösten 1976.

I detta sammanhang bör nämnas att Reservofficerarnas centralorganisation
i samverkan med ÖB förbereder utgivningen av en informationsbroschyr, avsedd
i första hand för arbetsgivare av olika slag. Broschyren avses innehålla
bl. a. synpunkter på reservofficersutbildningens meritvärde. Ett syfte med
broschyren är att undanröja ev. missförstånd om reservofficerarnas tjänstgöringsskyldighet
m. m.

Utskottet kan beträffande meritvärderingen av värnpliktsutbildning och reservofficersutbildning
konstatera att det i flera avseenden har vidtagits eller
förbereds åtgärder som är ägnade att påverka rekryteringen positivt. Utbildningen
av värnpliktigt befäl och reservbefäl är en mycket viktig faktor i
vårt militära försvar och statsmakterna har all anledning att slå vakt om

FöU 1975/76:38

och främja det frivilliga engagemanget i sådan utbildning. 1974 års försvarsutredning
(SOU 1976:5 s. 223) har understrukit att effektiva åtgärder
måste vidtas för att snabbt förbättra rekryteringen av reservofficerare. Utskottet
förutsätter att regeringen i linje med tidigare riksdagsbeslut (FöU
1975:18 s. 10, rskr 1975:195) uppmärksamt följer dessa frågor och bl. a. i
fråga om meritvärdering noga prövar alla förslag som syftar till att förbättra
rekryteringen och inte utgör avtalsfrågor.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
1975/76:1169, yrkandet 3, och 1975/76:2517.

Förslagen till författningsändringar innebär främst en anpassning till regeringsformens
regler om normgivningskompetensen. Vidare ingår ändringsförslag
som sammanhänger med förslagen i propositionen 1975/76:143 om
värnpliktsverkets organisation. Dessa organisationsfrågor har riksdagen nyligen
behandlat (FöU 1975/76:33, rskr 1975/76:296).

1 bilaga 1 till detta betänkande lämnas en sammanfattande redovisning av
lagförslagen såvitt avser grundutbildningstidens längd i dagar vid armén (militära
befattningar). Som jämförelse anges gällande lagbestämmelser och nuvarande
tillämpning.

Lagförslagen innebär att de i värnpliktslagen och lagen om vapenfri tjänst
angivna utbildningstiderna preciseras mera än tidigare. Utskottet anser att förslagen
är väl avvägda. Med hänvisning till vad utskottet i det föregående - med
anledning av propositionen och motionen 1975/76:2518 - har anfört om utbildningsbehoven
för plutonsbefäl i särskilt kvalificerade befattningar inom
armén bör dock antalet dagar för grundutbildning av sådana befäl bestämmas
till minst 395 och högst 450. Detta påverkar utformningen av 27 § 1 mom.
värnpliktslagen.

Utskottet har beslutat att i detta sammanhang även behandla motionerna
1975/76:731 och 1158, som båda väcktes under den allmänna motionstiden.

I motionen 1975/76:731 av herr Fransson m. fl. (c) uttalas att de särskilda
kraven på den militära utbildningen hittills har fått motivera arbetsförhållanden
förde värnpliktiga som markant avviker från arbetsmarknadens allmänna
regler. Enligt motionärerna finns dock skäl att ifrågasätta om inte avvikelser
som av de värnpliktiga upplevs som orimliga och orättvisa verkar nedsättande
på utbildningens effektivitet.

Motionärerna hävdaratt det finns flera undantag från den allmänna rekommendationen
om 48 timmars övningsvecka för värnpliktiga under grundutbildning.
Tid för vakttjänst och beredskap m. m., inre tjänst och kompletterande
utbildning kan tillkomma utöver övningstiden. Vid s. k. dygnsövningar
tillgodoräknas endast 16 övningstimmar. Under många veckor är de värnpliktiga
enligt motionärerna i tjänst 70-80 timmar.

Att övningstiden äroreglerad medförenligt motionärerna särskilda problem
närde värnpliktiga skall planera forsin fritid. Detta kan gå ut över anhöriga eller
över planerade studier. Bristen på reglering kan också skapa svårigheter för
den anställda personalen, som har 40 timmars veckoarbetstid.

FöU 1975/76:38

ÖB erinrar i sitt remissyttrande om att huvudsyftet med värnpliktstjänstgöringen
är utbildning. Olikheter i fråga om syfte med verksamheten samt
beträffande varaktighet och rättsgrund för den gör att direkta jämförelser
med arbetsmarknadens förhållanden knappast kan läggas till grund för förslag
om förändringar av värnpliktsutbildningen.

Värnpliktsutbildningssystemet - både enligt 1966 års riksdagsbeslut och
enligt nuvarande tillämpning med försöksvis avkortad grundutbildning -förutsätter enligt ÖB att övningstiden planeras och uttas kollektivt med
ett medeltal för hela utbildningstiden om ca 48 timmar per vecka. Denna
tid är ett riktvärde, som normalt skall medge att utbildningsmålen nås.

I bilagor till yttrandet redovisar ÖB viktigare förändringar inom främst
grundutbildningen under senare år, gällande övningstidsbestämmelser och
vissa konsekvenser vid en övergång till 40 timmars övningsvecka.

ÖB accepterar inte reglerad arbetstid, med krav på kompensation i tid
eller pengar, för värnpliktiga under grundutbildning. En begränsning av
det nuvarande tidsuttaget per vecka skulle innebära att den totala utbildningstiden
måste förlängas med avsevärda merkostnader som följd. Förändringar
i det nuvarande systemet bör enligt ÖB:s mening undvikas av
beredskapsskäl, av hänsyn till de värnpliktiga och av ekonomiska skäl.

ÖB:s remissyttrande fogas som bilaga 2 till detta betänkande. Bilagor till
yttrandet har utelämnats.

Även 1972 drs värnpHktsutredning har lämnat remissyttrande över motionen
1975/76:731. Utredningen understryker att den principiella innebörden
av och syftet med värnpliktstjänstgöringen är utbildning. Utredningen framhåller
skillnaden mellan arbetslivet och värnpliktsutbildningen. Om det är
nödvändigt för att nå uppsatta utbildningsmål måste en angiven utbildningstid,
exempelvis för vecka, få överskridas. Utredningen understryker
vikten av att alla möjligheter tillvaratas när det gäller att underlätta för
de värnpliktiga att planera för personliga åtaganden o. d. utanför tjänstetid.

Värnpliktsutredningen belyser de allmänna förutsättningar som f. n. föreligger
i fråga om tillgänglig tid för värnpliktsutbildningen. Härvid anför
utredningen bl. a. att dess ställningstaganden till förkortade tider för grundutbildning
- som nu tillämpas försöksvis - har grundats på förutsättningen
av 48 timmars övningsvecka för de värnpliktiga. Den omedelbara följden
av en nedskärning av veckoutbildningstiden från 48 till 40 timmar skulle
enligt utredningens uppfattning bli antingen att den totala utbildningstiden
måste avsevärt utökas - med åtföljande ekonomiska konsekvenser - för
att gällande mål för utbildningen skall kunna uppnås eller att nuvarande
krav och utbildningsmål måste ändras drastiskt. Värnpliktsutredningen
framhåller att en sänkning av kraven på och målen för värnpliktsutbildningen
inte skulle stämma överens med de riktlinjer för det militära försvarets
fortsatta utveckling som 1974 års försvarsutredning har dragit upp i sitt
delbetänkande (SOU 1976:5).

Utskottet har i andra sammanhang haft anledning att erinra om att

FöU 1975/76:38

värnpliktsutbildningen är en del av landets säkerhetspolitik och inte kan
jämställas med förvärvsarbete. Det är enligt utskottets mening uteslutet
att reglera tjänstgöringstiden för värnpliktiga på samma sätt som arbetstiden
för arbetstagare.

Beträffande en minskning av veckoövningstiden för de värnpliktiga från
nuvarande 48 timmar till 40 timmar anser utskottet att de därmed förenade
nackdelarna vore betydligt större än fördelarna. Detta gäller inte minst de
värnpliktiga själva, som har ett berättigat krav att inte behöva räkna med
flera dagar för grundutbildning än som är nödvändigt. De förkortade utbildningstider
som tillämpas f. n. och som utskottet godtar att gälla tills
man får mera fullständiga erfarenheter förutsätter att utbildningen bedrivs
med nuvarande regler om veckoövningstid. Olägenheterna för de värnpliktiga
med kvällstjänst samt med viss vakttjänstgöring, beredskap och vård
av utrustning, under delar av utbildningstiden med avvikelse från det riktvärde
som veckoövningstiden innebär, måste trots allt ses mot bakgrunden
av målen för utbildningen. Om värnpliktiga upplever tjänstgöringsförhållandena
som orimliga kan detta tyda på ett behov av mera information
om värnpliktsutbildningens syfte eller bero på att gällande bestämmelser
i enskilda fall inte tillämpas på bästa sätt. Självfallet bör all värnpliktsutbildning
planeras så att den värnpliktige så långt möjligt vet i förväg när
han skall tjänstgöra utöver vardagsrutinen, t. ex. i samband med dygnsövningar.
En långsiktig planering är nödvändig även med hänsyn till den
anställda personalen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen
1975/76:731.

I motionen 1975/76:1158 av herr Karl Bengtsson i Varberg m. fl. (fp)
erinras om bristen på befäl med kompetens att var plutonchef eller kompanichefi
arméns krigsorganisation. Vidare påpekas att arbetet med att skapa
en enhetlig befälsordning hittills har varit inriktat på att nå en lösning av
befälsfrågorna för stambefälet. De argument som har anförts för en ny befälsordning
för denna kategori gäller emellertid enligt motionärerna i minst
lika hög grad för reservofficerare och värnpliktiga officerare, som till antalet
är betydligt flera än yrkesofficerarna. Frågor om t. ex. utbildning, befordrings-
och anställningsvillkor samt medinflytande bör därför enligt motionärernas
mening lösas även för dessa kategorier.

Motionärerna anser att reservofficerare och värnpliktiga officerare borde
kunna utnyttjas i ökad omfattning inom försvaret, både i krigsorganisationen
och under utbildningen i fred. Också detta talar enligt motionärerna för
en samordnad lösning av befälsfrågan för de olika kategorierna av befäl.

Även motionen 1975/76:1158 har remissbehandlats. ÖB uttalar att varje
befälsordning måste bygga främst på den uppgiftsmassa i krigs- och fredsorganisationen
som föreligger och kan förutses i framtiden. Han har ålagts
att redovisa den framtida uppgiftsmassan. Redovisningen förutsätts bli utnyttjad
för att utifrån en mängd grundvärden fördela befälsuppgifterna mel -

FöU 1975/76:38

lan olika kompetensgrupper av stambefål, reservbefäl och värnpliktigt befäl.
Sedan en sådan fördelning har gjorts återstår ett omfattande arbete att klarlägga
och fastställa rekryteringsvägar, utbildningsgång för olika kompetensgrupper,
anställningsvillkor i vidaste bemärkelse osv. ÖB anser det vara
uppenbart att den principiella fördelningen av uppgifter på de olika grupperna
måste göras i ett sammanhang för all befälspersonal. Sedan ett principiellt
system har konstruerats och beslutats är det enligt ÖB däremot möjligt
(och av arbetsskäl måhända även nödvändigt) att i detalj studera och fastställa
utbildningsgångar m. m. för en personalkategori i taget. ÖB anser att den
uppgift som motionärerna vill tillföra befälsordningsarbetet redan innefattas
i utgångspunkterna för detta arbete.

Reservofficerarnas centralorganisation (RC) anser det angeläget med en samordnad
lösning av stamofficerarnas, reservofficerarnas och de värnpliktiga
officerarnas förhållanden. Befälsordningsfrågan bör, anser RC, primärt behandlas
och lösas för krigsorganisationens befäl samt därefter för att tillgodose
fredsutbildningens befälsbehov. Det är enligt RC olämpligt att -som hittills i arbetet med en ny befälsordning - först behandla stambefälsfrågorna
för att senare behandla befälsordningsfrågorna för reservofficerare
och värnpliktiga officerare. RC lämnar synpunkter på olika anställningsformer
och uttalar bl. a. att åtgärder bör vidtas för att i ökad grad
använda reservofficerare och värnpliktiga officerare i försvarets fredsutbildning.
Till yttrandet från RC är fogad en promemoria som ger uttryck för
centralorganisationens syn på principerna för en ny befälsordning.

Utskottet erinrar om att frågan om en ny befälsordning behandlades
av riksdagen år 1971 med anledning av en motion i ämnet (FöU 1971:18,
rskr 1971:267). I en proposition till 1973 års riksdag (prop. 1973:128) redovisades
resultatet av ett arbete för att ta fram underlag för ett principbeslut
om en ny befälsordning samt dåvarande försvarsministerns syn på vissa
principiella frågor. Vid behandlingen av nämnda proposition förelåg motioner
som framhöll vikten av att man i samband med arbetet på en ny
befälsordning för yrkesbefälet även behandlar motsvarande frågor såvitt gäller
befäl som inte är anställda på aktiv stat. Försvarsutskottet (FöU 1973:23
s. 5) uttalade bl. a. att det reservanställda och värnpliktiga befälet har avgörande
betydelse för krigsorganisationen och att det är viktigt att man
uppmärksammar dessa befälskategoriers förhållanden beträffande uppgifter,
rekrytering, utbildning m. m. Departementschefen hade i propositionen också
uttalat sig i denna riktning.

Arbetet med att utforma förslag till en reform beträffande befälsordningen
bedrivs inom försvarsdepartementet i den s. k. befälsordningsgruppen
(BOG). Som underlag för arbetet har gruppen riksdagens beslut år 1973
angående principerna för den framtida befälsordningen. Till arbetsgruppen
har knutits en samrådsdelegation som består av riksdagsledamöter samt
företrädare för departement, myndigheter och personalorganisationer. Reservofficerarnas
centralorganisation har ingen företrädare i samrådsdelega -

FöU 1975/76:38

tionen men en kontaktman från organisationen bereds tillfälle att följa delegationens
sammanträden.

Befälsordningsgruppens arbete är f. n. inriktat främst på frågor om rekrytering,
antagning, utbildning m. m. beträffande yrkesbefäl. Avsikten är
att under våren 1977 mer än hittills bearbeta motsvarande frågor när det
gäller reservbefäl och värnpliktigt befäl.

Regeringen har i anvisningarna för programplaneringen för perioden
1977/78-1981/82 bl. a. lämnat ÖB ett utredningsuppdrag angående personal
(jfr FöU 1975/76:32 s. 16 och 67). Med anknytning till nämnda uppdrag
har regeringen den 11 mars 1976 uppdragit åt ÖB att granska ett inom
försvarsdepartementet upprättat principutkast till en ny befälsordning. Utkastet
avser en gemensam principlösning för hela det militära försvaret.
Beträffande reservbefäl anges i utkastet att behov av ev. samordning av
utbildningen av yrkes- och reservbefäl f. n. inte föreligger utöver den samordning
som sker genom utbildningen i plutonsbefälsskolor. ÖB skall redovisa
resultaten av granskningsarbetet senast den 15 oktober 1976. De
tre personalförbunden för militär yrkespersonal och Reservofficerarnas centralorganisation
har beretts tillfälle att yttra sig över principutkastet inom
samma tid.

Riksdagens revisorer har f. n. ett granskningsprojekt rörande utbildning
av högre befäl inom försvarsmakten. Inom ramen för detta projekt har den
10 mars 1976 upprättats en granskningspromemoria (3/1976) som f. n. remissbehandlas
av bl. a. ÖB, 1972 års värnpliktsutredning och de tre officersförbunden.
Revisorerna kommer att ta ställning i ärendet efter remissbehandlingen.
I promemorian (s. 90) uttalas bl. a. att det är angeläget att
befälsordningsgruppen under sitt arbete med konstruktionen av det nya
befälsordningssystemet prövar i vad mån olika slag av utbildningsgångar
kan samordnas. Enligt promemorian bör bl. a. prövas om utbildningen av
den aktiva personalen i ökad omfattning kan samordnas med utbildningen
av reservofficerare och värnpliktiga officerare.

Utskottet finner det vara nödvändigt att arbetet med en ny befälsordning
grundas på en helhetssyn angående behovet av befäl av olika slag.
En sådan helhetssyn bör utgå från faktorer som försvarseffekt, försvarsekonomi
och vårt värnpliktsförsvars speciella förutsättningar. Befälsbehoven
måste självfallet bedömas med hänsyn till både freds- och krigsförhållanden.
Av remissvaren framgår att ÖB kommer att kartlägga den totala uppgiftsmassan
i framtiden. ÖB anser det vara uppenbart att den principiella fördelningen
av uppgifter på olika kompetensgrupper måste göras i ett sammanhang
för all befälspersonal. Utskottet delar denna uppfattning. Fördelningen
av uppgifter måste föregå ställningstaganden beträffande utbildningsgångar
m. m. för någon enskild personalkategori. Vid sådana ställningstaganden
bör samordningsmöjligheterna - särskilt i fråga om utbildning
- prövas noga.

Det hittillsvarande arbetet på en ny befälsordning hindrar - såvitt utskottet
kan finna - inte att man i stort går till väga så som utskottet nu har angett.

FöU 1975/76:38

De speciella förhållandena för yrkesbefäl har motiverat särskild kartläggning
och analys. Det framgår av ÖB:s remissyttrande och av vad han har anfört
inför utskottet att underlag för en helhetssyn kommer att redovisas under
hösten 1976. Utskottet räknar med att detta underlag används för sådana
bedömningar som utskottet har förordat. Motionens syfte blir därmed tillgodosett
och någon framställning från riksdagen till regeringen behövs inte.

Med hänvisning till vad utskottet har redovisat och anfört i det föregående
hemställer utskottet

beträffande lagförslagen

1. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen
1975/76:2518 antar regeringens förslag till lag om ändring i
värnpliktslagen (1941:967) med den ändring att 27 S 1 mom.
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

27 §

1. De värnpliktigas utbildningstid

A. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid armén,
skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G eller F minst 220 och högst 245 dagar,

2. menig kategori E minst 290 och högst 315 dagar eller, i särskilt kvalificerad
befattning, minst 325 och högst 350 dagar,

3. gruppbefäl minst 290 och högst 315 dagar,

4. plutonsbefäl minst 325 och 4. plutonsbefäl minst 325 och
högst 360 dagar eller, i särskilt kva- högst 360 dagar eller, i särskilt kvalificerad
befattning, minst 425 och lificerad befattning, minst 395 och
högst 450 dagar, högst 450 dagar,

5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid flottan,

skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G minst 285 och högst 310 dagar,

2. menig kategori F minst 325 och högst 350 dagar,

3. menig kategori E minst 415 och högst 440 dagar,

4. gruppbefäl minst 325 och högst 350 dagar,

5. plutonsbefäl minst 415 och högst 440 dagar eller, om den värnpliktige
har avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen, minst 325 och högst 350
dagar,

6. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid kust -

FöU 1975/76:38

Regeringens förslag Utskottets förslag

artilleriet, skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G eller F minst 225 och högst 250 dagar,

2. gruppbefäl minst 290 och högst 315 dagar,

3. plutonsbefäl minst 380 och högst 405 dagar eller, i stabstjänstbefattning,
minst 320 och högst 345 dagar,

4. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.
Värnpliktig, som uttagits för utbildning till militär befattning vid flygvapnet,
skall fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. menig kategori G eller F minst 225 och högst 250 dagar,

2. menig kategori E minst 325 och högst 350 dagar,

3. gruppbefäl minst 325 och högst 350 dagar eller, i särskild befattning
i underhålls- eller underrättelsetjänst, minst 260 och högst 300 dagar,

4. plutonsbefäl minst 335 och högst 360 dagar,

5. kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.
Värnpliktig, som uttagits för utbildning till civilmilitär befattning, skall

fullgöra grundutbildning som omfattar för

1. apotekare minst 200 och högst 225 dagar,

2. läkare minst 200 och högst 225 dagar,

3. läkarassistent minst 230 och högst 255 dagar,

4. personalvårdsassistent minst 320 och högst 345 dagar,

5. tekniker vid armén och kustartilleriet minst 320 och högst 345 dagar,

6. systemtekniker vid flygvapnet minst 340 och högst 365 dagar,

7. meteorolog minst 340 och högst 365 dagar.

Värnpliktig, som uttagits till handräckningstjänst, skall fullgöra grundutbildning
som omfattar vid

1. armén minst 220 och högst 245 dagar,

2. flottan minst 285 och högst 310 dagar,

3. kustartilleriet minst 220 och högst 245 dagar,

4. flygvapnet minst 310 och högst 335 dagar.

B. Värnpliktig skall fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.
Krigsförbandsövning skall vid armén och marinen omfatta för värnpliktig
i befattning för

1. menig högst 21 eller, i befattning för menig på stamstridsfartyg vid
flottan eller i särskilt kvalificerad befattning för menig, högst 25 dagar,

2. gruppbefäl högst 25 eller, i befattning för gruppbefäl på stamstridsfartyg
vid flottan, högst 32 dagar,

3. plutons- eller kompanibefäl högst 32 dagar.

Krigsförbandsövning skall vid flygvapnet omfatta för värnpliktig i befattning
för

1. menig högst 15 dagar,

2. gruppbefäl högst 15 eller, i särskilt kvalificerad befattning för gruppbefäl,
högst 22 dagar,

3. plutons- eller kompanibefäl högst 22 dagar.

FöU 1975/76:38

Regeringens förslag Utskottets förslag

För värnpliktig vid flottan i befattning för menig på sådant hjälpfartyg
som det krävs speciella åtgärder för att rusta får krigsförbandsövningen utsträckas
att omfatta högst 25 dagar. För värnpliktig vid flottan i befattning
som menig radiosignalist eller, på stamstridsfartyg, i annan kvalificerad befattning,
liksom för värnpliktig i befattning för menig på sådant stamstridsfartyg
som det krävs speciella åtgärder för att rusta får krigsförbandsövningen
utsträckas till att omfatta högst 32 dagar.

För värnpliktig i befattning som kompanichef eller kompanikvartermästare
eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materielredogörare
kan tiden för krigsförbandsövningen utsträckas till att omfatta högst två
dagar utöver den tid den värnpliktige eljest skall tjänstgöra.

Tiden för en krigsförbandsövning får tagas i anspråk för en fackövning.
En krigsförbandsövning för värnpliktig i befattning på stamstridsfartyg vid
flottan får uppdelas i högst fyra delövningar.

C. Värnpliktig i befattning för plutons- eller kompanibefäl samt värnpliktig
i särskilt kvalificerad befattning för menig eller gruppbefäl kan åläggas
att fullgöra högst tre eller vid flygvapnet högst fem särskilda övningar.

Särskild övning skall omfatta högst elva dagar vid armén och marinen
samt högst fyra dagar vid flygvapnet.

Tiden för särskild övning får tagas i anspråk för särskild fackövning. Vid
flygvapnet får särskild övning uppdelas i två delövningar, om den värnpliktige
medger det.

D. Värnpliktig som uttagits för utbildning enligt 6 S kan efter egen ansökan
antagas för bistånds- och katastrofutbildning. Den som antagits för
sådan utbildning skall fullgöra grundutbildning under minst 335 och högst
360 dagar samt repetitionsutbildning under minst 90 och högst 160 dagar.
Repetitionsutbildningen kan fördelas i omgångar över hela värnpliktstiden.

2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

beträffande regeringens förslag i övrigt och övriga behandlade motioner 3.

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet
har anfört om värnpliktsutbildningen, utöver vad som framgår
av förslaget till lag om ändring i vämpliktslagen,

FöU 1975/76:38

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört om försök med frivillig rekrytering till
kompanibefälsutbildning inom armén,

5. att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:1169, yrkandet
2, lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört
om reservofficersutbildningen,

6. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:1169, yrkandet 3, och
1975/76:2517 om meritvärde för kvalificerad militär utbildning
och tjänstgöring,

7. att riksdagen avslår motionen 1975/76:731 om reglerad tjänstgöringstid
för värnpliktiga,

8. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1158 om en översyn
av skilda befälskategoriers ställning inom försvaret.

Stockholm den 11 maj 1976

På försvarsutskottets vägnar

PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
Gustafsson i Stenkyrka (c), Gustavsson i Ängelholm (s), fru Sundström
(s), herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp), Brännström (s), Pettersson i Örebro
(c), Gustavsson i Nässjö (s), Olsson i Asarum (s), Gernandt (c), Hedberg
(s), Björk i Gävle (c), fru Ekelund (c) och herr Danell (m).

Reservation

En samordnad lösning av befälsfrågan för försvaret av herrar Petersson i
Gäddvik (m), Karl Bengtsson i Varberg (fp) och Danell (m) som anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 25 börjar ”Det hittillsvarande”
och på s. 26 slutar ”behövs inte” bort ha följande lydelse:
Den helhetssyn för vilken här har redogjorts motiverar enligt utskottets
mening en samordnad lösning av befälsfrågan för samtliga kategorier befäl.
Det arbete som hittills bedrivits inom försvarsdepartementets befälsordningsgrupp
har dock - som bl. a. framgår av principutkastet till en ny befälsordning
- inriktats på att nå en lösning av befälsfrågorna för stambefälet.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att arbetet med en ny befälsordning
för försvaret bör ges sådan inriktning att en samordnad lösning
av stam- och reservofficerarnas samt de värnpliktiga officerarnas förhållanden
kommer till stånd.

Föll 1975/76:38

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
tili känna.

dels att utskottets hemställan i momentet 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1158 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört
om en samordnad lösning av befälsfrågan för försvaret.

Särskilda yttranden

1. Uttagning av värnpliktiga till kompanibefälsutbildning inom armén utan
eget medgivande av herrar Petersson i Gäddvik (m) och Danell (m).

Som framgår av betänkandet råder det stor brist på utbildade plutonchefer
och kompanichefer i arméns krigsorganisation. Rekryteringen av båda dessa
kategorier har hittills varit frivillig. På senare år har rekryteringen försämrats
snabbt och i propositionen 1975/76:199 föreslås därför att ett antal värnpliktiga
skall få tas ut till kompanibefälsutbildning (plutonchefsutbildning)
inom armén utan eget medgivande.

Intresset för befälsutbildning påverkas i hög grad av vilka ekonomiska
förmåner som är förenade med denna. Särskilt utbildningspremierna är viktiga.
Från vårt parti har vid upprepade tillfällen föreslagits åtgärder för
att stimulera de värnpliktiga att frivilligt anmäla sig till befälsutbildning.
Senast under det nu pågående riksmötet har moderater motionerat om en
höjning av utbildningspremierna (motionen 1975/76:1169). Om våra förslag
hade bifallits skulle rekryteringssituationen med säkerhet nu inte varit så
dyster att man måste tillgripa uttagning av värnpliktiga till plutonchefsutbildning
utan eget medgivande. I det läge som råder anser vi oss - liksom
utskottet i övrigt - böra tillstyrka regeringens förslag.

2. Meritvärdering av kvalificerad militär befälsutbildning av herrar Petersson
i Gäddvik (m) och Danell (m).

I betänkandet redovisas åtgärder som har viss betydelse för frågan om
meritvärdering av kvalificerad militär befälsutbildning. För att främja rekryteringen
både av värnpliktiga kompanibefäl och av reservofficerare borde
enligt vår mening göras mera på detta område. Om statsmakterna menar
allvar när man uttalar sin uppskattning av värnpliktiga befäl och reservbefäl
borde tillses att kvalificerad befälsutbildning - med den moderna och även
för civil verksamhet lämpade inriktning som den numera har - ges ett
poängvärde vid intagning till högskoleutbildning. Det är vidare olyckligt
att tiden för reservofficersutbildning enligt regeringens nyligen beslutade
föreskrifter inte får tillgodoräknas som arbetslivserfarenhet.

I avvaktan på att man får se effekterna av det arbete m. m. som utskottet

F5U 1975/76:38

redogör för kan vi godta att utskottet nu inte förordar ytterligare åtgärder
i fråga om meritvärderingen.

3. Veckoövningstiden för värnpliktiga av herr Björk i Gävle (c).

Veckoövningstiden för värnpliktiga är bestämd som ett riktvärde av 48
timmar. Avvikelser förekommer både uppåt och nedåt under utbildningsåret.
Kompletterande utbildning samt tid för vakt- och beredskapstjänst m. m.
inräknas inte i övningstiden.

Arbetstiden för utbildningsbefälen och annan anställd personal på förbanden
uppgår till 40 timmar. Skillnaden mellan de värnpliktigas veckoövningstid
(48 timmar) och de anställdas arbetstid (40 timmar) orsakar
uppenbarligen problem vid värnpliktsutbildningen, särskilt vid förband med
stora befälsvakanser.

Mot denna bakgrund finns enligt min mening anledning att närmare
studera de faktiska konsekvenserna av gällande bestämmelser på området
och överväga ändringar i riktning mot en fastare reglering av tidsuttaget
för de värnpliktigas utbildning.

FöU 1975/76:38 32

Bilaga 1

Grundutbildningstidens längd i dagar vid armén (militära befattningar)

	Menig och gruppbefäl	Plutonsbefäl (stf plutonchef eller troppchef)	Kompanibefäl (plutonchef)
Värnpliktslagen (1941:967)	Minst 200 Högst 345 Vissa högst 450	Högst 450	Högst 540
Nuvarande tillämpning (Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1973)	Handräckningstjänst 230 (jämte anslutande rep. utb.) Menig G och F 227 Menig E - de flesta 297 - vissa 304 eller 345 Gruppbefäl - de flesta 297 - vissa 300 eller 304	De flesta 360 Vissa 332, 405 eller 450	Som plutonsbefäl + 90
Lagförslag (prop. 1975/76:199)	Handräckningstjänst De flesta 325-360 220-245 Vissa 425^150' Menig G och F 220-245 Menig E - de flesta 290-315 - vissa 325-350 Gruppbefäl 290-315	Som plutonsbefäl + 90

1 Utskottet föreslår 395-450.

FöU 1975/76:38

Bilaga 2

ÖVERBEFÄLHAVAREN 1976-03-22 Plan 200

Till riksdagens försvarsutskott

Reglerad övningstid för värnpliktiga (tre bilagor1)

Överbefälhavaren avger följande yttrande över motionen 1975/76:731 om
reglerad övningstid för värnpliktiga.

Motionens förslag utgår från de värnpliktigas krav på arbetsförhållanden
som överensstämmer med gällande föreskrifter på arbetsmarknaden som
helhet. Mot bakgrund av dessa krav föreslås i motionen att riksdagen hos
Regeringen begär förslag om införande av reglerad arbetstid för värnpliktiga.

Frågan om en eventuell anpassning av de värnpliktigas nuvarande övningstid
till arbetstidsförhållanden inom arbetsmarknaden som helhet är
av fundamental betydelse för samhället, försvaret och den värnpliktige.
Överbefälhavaren finner därför anledning att i sitt yttrande även beröra
de grundläggande villkoren och förutsättningarna för dagens värnpliktsutbildning
samt att redovisa de under senare år ändrade villkoren för värnpliktsutbildningens
omfattning och inriktning. Överbefälhavaren finner det
även motiverat att belysa konsekvenserna av en reglering av de värnpliktigas
övningstid motsvarande arbetstidsförhållandena för anställd personal.

Den allmänna värnplikten utgör sedan lång tid tillbaka den grund på
vilken övriga försvarsförberedelser bygger. Värnpliktsförsvaret innebär att
alla vapenföra män utbildas och att dessa omedelbart efter mobilisering
kan lösa förutsedda krigsuppgifter, enskilt och i förband. Utbildningen måste
vara anpassad till de krav som kommer att ställas på stridskrafterna vid
invasionsförsvar. All utbildning till befattningar inom krigsorganisationen
måste därför genomföras med sikte på uppgifterna i krig. Den enskildes
och förbandens behov av utbildning bestäms av dessa uppgifter.

Överväganden rörande grundutbildningens längd m. m. har fortlöpande
gjorts under lång tid bl. a. av flera statliga utredningar. Härutöver pågår
inom linjeorganisationen fortlöpande studier av utbildningens innehåll, organisation,
metodik m. m.

Viktigare förändringar inom främst grundutbildningen under senare år
framgår av bifogad redovisning.

Gemensamt för all denna utrednings- och studieverksamhet har varit
och är fortfarande att öka effekten i utbildningen, successivt anpassa utbildningen
till ändrade förutsättningar och villkor inom samhället i övrigt
samt stärka tilltron till denna. Betydelsen av att värnpliktstjänstgöringen
tillfullo utnyttjas för meningsfylld verksamhet har hävdats i alla utredningar
liksom att det civila avbrottet för den enskilde inte bör göras längre än
vad den militära utbildningen kräver.

Då det på krigsuppgifterna grundade utbildningsbehovet skall omsättas

1 Bilagorna återges ej här.

FöU 1975/76:38

i utbildningstid och tjänstgöringstid för olika värnpliktskategorier, är de
värnpliktigas övningstid per vecka av stor betydelse. De värnpliktiga bör
inte tas i anspråk för militär utbildning under längre tidsperiod än vad som
erfordras för att nå utbildningsmålen. Timuttaget per vecka bör därför göras
så stort som möjligt, utan att det sammanlagda utbildningsresultatet försämras.

Detta synsätt har under en lång följd av år legat till grund för överväganden
rörande värnplikten och bör tillämpas även fortsättningsvis. Utbildningstiden
är sålunda differentierad med hänsyn till behovet av utbildning till
olika befattningar. Den varierar nu mellan 7,5 månader och 15 månader.

Det reella uttaget av veckoövningstid under ett utbildningsår är olika
stort under olika skeden av utbildningen. Enskilda värnpliktiga måste ges
en utbildning som svarar mot deras befattningar i krigsorganisationen. Den
viktigaste delen av utbildningen är miljö- och förbandsutbildningen. För
att uppnå de fältmässiga kraven i denna utbildning krävs längre, sammanhängande
övningar utanför kasern. För att skapa utrymme för dygnsövningar
under ett till flera dygn i följd - inom planeringsramen 48 timmar per vecka
- måste uttaget av veckoövningstid begränsas under andra perioder, främst
i början av utbildningsåret. Så sker också. Veckoövningstiden varierar sålunda
mellan 4(M4 timmar (företrädesvis under skede med befattningsutbildning)
och 50-60 timmar eller mera (företrädesvis under skede med
förbandsutbildning).

I motion 1975/76:731 föreslås införande av reglerad arbetstid för värnpliktiga.
Som motiv härför anges bl. a. kraven på arbetsförhållanden som
överensstämmer med arbetsmarknaden som helhet. Motionärerna synes härvid
ansluta sig till och dela den uppfattningen som kommit till uttryck
i framställningar från värnpliktiga, nämligen att värnpliktstjänstgöringen
skulle anses som en form av yrkesarbete.

Överbefälhavaren vill erinra om att den reella innebörden av och det
primära syftet med medborgarnas värnpliktstjänstgöring är utbildning.
Värnpliktslagen uttrycker sålunda längden av inkallelse som utbildningstider.
Begrepp som arbetsmiljö, arbetsförhållanden används ibland i fråga
om värnpliktsutbildningen liksom vid annan utbildning. Men lika litet som
exempelvis skolan, trots begrepp som skolarbete och skolarbetstid, bör jämställas
med arbetsmarknaden i fråga om den reella innebörden av sådana
begrepp, lika litet bör värnpliktsutbildningen göra det.

De värnpliktigas tjänstgöring under grundutbildning kan följdriktigt inte
likställas med anställning vid bedömning av tjänstgöringstider, ekonomiska
förmåner m. m. Olikheter i fråga om syfte med verksamheten, varaktigheten
av densamma och rättsgrunden för den gör att direkta jämförelser knappast
kan läggas till grund för förslag om förändringar. De värnpliktigas förhållanden
är specifika och måste bedömas för sig. På så sätt såg 1960 års värnpliktsutredning
på de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden (SOU 1965:68,
s. 165). Utredningens uppfattning i denna fråga var en förutsättning även

FöU 1975/76:38

för de längre utbildningstider som utredningen föreslog och som antogs
av 1966 års riksdag. Principen är alltfort aktuell och är i än högre grad
en förutsättning för att utbildningstiderna skall kunna reduceras på sätt
som sker i pågående avkortad grundutbildning (B-utbildning).

Begreppet arbetstid för värnpliktiga finns således inte,däremot övningstid
för värnpliktiga. Definitioner av här berörda begrepp bifogas. Med övningstid
avses det antal timmar som uttas för övningar enligt särskilda utbildningsbestämmelser
under utbildningstiden. Övningstiden planeras och uttas kollektivt
med ett medeltal för hela utbildningstiden om ca 48 timmar per
vecka. Dessa timmar per vecka är ett riktvärde, som normalt skall medge
att utbildningsmålen nås. Om så icke sker, får kompletterande utbildning
på icke programlagd tid ske enligt särskilda bestämmelser. Vakt- och beredskapstjänst
inräknas inte i övningstiden. Denna tjänst är främst en
jourtidsfråga och ligger därmed i regel utanför arbetstidsregleringen även
i samhället i övrigt.

Konsekvenser från utbildnings- och kostnadssynpunkt vid en ev.övergång
till 40-timmarsvecka redovisas separat. Av redovisningen framgår att frågor
om ev. ändrat övningstidsuttag är av stor betydelse för alla parter.

De avkortade grundutbildningstiderna förutsätter att nuvarande syn på
värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden under grundutbildning inte ändras.
Den avkortade grundutbildningen förutsätter vidare att gällande regler för
uttag av övningstid bibehålls. Detta innebär krav på större timuttag per
värnpliktig och utbildningsvecka än vad som normalt tillämpas i arbetslivet.

Reglerad arbetstid med krav på kompensation i tid eller pengar kan icke
accepteras. En ev. begränsning av tidsuttaget per vecka innebär att den
totala utbildningstiden måste förlängas med avsevärda merkostnader som
följd. Samma åtgärd vidtog den civila skolan vid övergång från sex- till
femdagarsvecka. Förändringar i nuvarande system bör därför undvikas av
hänsyn till beredskapsskäl, de värnpliktiga och ekonomiska skäl.

På uppdrag av Överbefälhavaren

C. G. Eklund

Rolf Wigur

GOTAB 51873 Stockholm 1976