Med anledning av propositionen 1975/76:190 om inrättande av ett flygvapenmuseum och vissa skolor för försvarsmakten jämte motioner (Betänkande 1975/76:FöU39 Försvarsutskottet)

FöU 1975/76: 39

Försvarsutskottets betänkande
1975/76: 39

med anledning av propositionen 1975/76:190 om inrättande av ett
flygvapenmuseum och vissa skolor för försvarsmakten jämte motioner 1

betänkandet behandlas de förslag som regeringen - efter föredragning
av statsrådet Holmqvist - har förelagt riksdagen i propositionen 1975/76:190
(försvarsdepartementet) om inrättande av ett flygvapenmuseum och vissa
skolor för försvarsmakten samt motionerna 1975/76:2421 (c), 2488 (fp, c, m)
och 2489 (m).

1. Inrättande av ett flygvapenmuseum i Linköping

Regeringen har i propositionen (s. 2-13) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de av föredragande statsrådet förordade riktlinjerna för organisation
av museiverksamheten inom försvarsmakten,

2. besluta att ett flygvapenmuseum organiseras fr. o. m. den 1 juli 1977,

3. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i
övrigt som behövs för att genomföra inrättandet av museet.

Propositionen

Landets största flyghistoriska samlingar tillhör flygvapnet. Dessa förvaras
till större delen på Malmslätt i Linköping och till en del i en förrådslokal
som kommunen har uppfört i stadsdelen Ryd. Den 1 juli 1973 bildades
en särskild organisation - Flygvapnets Malmensamlingar - med uppgift
att samla, förvara, katalogisera och sköta det flyghistoriska material som
redan finns eller kommer att tillföras organisationen. I dag tjänstgör vid
Flygvapnets Malmensamlingar fem till sex personer, främst pensionerad
flygvapenpersonal.

Flygmuseala samlingar finns även på andra håll i landet. Tekniska museet,
som har till uppgift att belysa utvecklingen inom ingenjörskonsten och dess
grundvetenskaper samt inom industrin, har under många år samlat flygplan
jämte utrustning, arkivalier m. m. Även vid Industrimuseet i Göteborg,
Tekniska museet i Malmö, Militär- och bygdemuseet i Karlsborg och vid
Landskrona museum finns samlingar av intresse i detta sammanhang. Luftfartsverket
har vissa museala samlingar som planeras ingå i ett civilt flygmuseum
vid Arlanda flygplats norr om Stockholm.

Frågan om inrättande av ett flygvapenmuseum har utretts av 1 9 6 5 års
musei - och utställningssakkunniga som i oktober 1975 lagt
fram ett betänkande härom (Ds U 1974:12). Tekniska museet spänner enligt

1 Riksdagen 1975/76. 10 sami. Nr 39

FöU 1975/76:39

de sakkunniga över ett så vidsträckt fält att de insatser som kan göras
för att belysa flygets historia måste begränsas. En decentralisering till två
mindre specialmuseer, som skall presentera och belysa det civila resp. det
militära flygets utveckling, anser de därför vara ändamålsenlig.

De sakkunniga föreslår att ett museum för det militära flygets historia
inrättas och förläggs till Linköping. Flygvapnets nuvarande museiorganisation
har med de lokalresurser som ställts till förfogande av Linköpings
kommun skapat möjligheter till en kontinuerlig men begränsad verksamhet.
Det planerade museet, som i första hand skall belysa flygvapnets verksamhetsfält,
bör enligt de sakkunniga få till uppgift att i samverkan med
övriga museer inom det militärhistoriska området svara för en verksamhet
som omfattar flygets utveckling inom försvaret i dess helhet. Flygvapenmuseet
anses även böra ta till vara sådana föremål som är av värde för
att belysa den tillverkning av försvarsmateriel som har skett inom flygvapnets
egna verkstäder.

Gemensamma bestämmelser för museiverksamheten bör enligt de sakkunniga
gälla inom de olika försvarsgrenarna. Försvarsgrensvisa museikommittéer
med anknytning till materielverket föreslås bli inrättade. De sakkunniga
anser det dessutom vara av värde att armémuseum, marinmuseet
och modellkammaren i Karlskrona samt statens sjöhistoriska museum tillsammans
med det föreslagna nya museet för flygvapnet får ett gemensamt
forum med anknytning till försvarets materielverk där diskussioner och
överläggningar kan föras i allmänna frågor om de militärhistoriska museernas
insamlingsuppgifter.

De sakkunniga föreslår att flygvapenmuseet får ett rent statligt huvudmannaskap.
De anser vidare att museet skall ledas av en styrelse och ha
en museidirektör som chef. Styrelsen skall bestå av en ordförande och åtta
övriga ledamöter. Ordföranden föreslås bli utsedd av regeringen och övriga
ledamöter av chefen för flygvapnet. Av dessa ledamöter bör enligt de sakkunniga
en utses efter hörande av länsskolnämnden i Östergötlands län
och en efter hörande av Linköpings kommun. De anser vidare att museidirektören
bör vara självskriven ledamot.

Museets personalbehov beräknas av de sakkunniga till 14 anställda, förutom
museidirektören. Härtill kommer behov av konsulter och tillfälligt
anlitad visningspersonal.

Driftkostnaderna beräknas till ca 2 milj. kr. per år. Härifrån avgår omkring
155 000 kr. i intäkter av viss service och försäljning. Viss service direkt
till invånarna i Linköping börenligt de sakkunniga bekostas med kommunala
medel. De räknar också med bidrag av näringslivet och av amatörorganisationer
med intresse för flyg- och militärhistorisk forskning, t. ex. för
större kostnadskrävande inköp av föremål.

Av den i propositionen (s. 7-11) lämnade redogörelsen för remissyttrandena
framgår att överbefälhavaren anser det angeläget att ett
flygvapenmuseum inrättas men att han tillstyrker detta endast under för -

FöU 1975/76:39

utsättning att samtliga resurser för att skapa och vidmakthålla museet kan
tillgodoses utanför det militära försvarets ram. För att få en ur kulturell
synvinkel riktig behandling bör museerna enligt överbefälhavaren och vissa
andra remissinstanser antingen föras över till utbildningsdepartementets
verksamhetsområde eller behållas under försvarsdepartementet men placeras
utanför den militära utgiftsramen. Överbefälhavaren, försvarets rationaliseringsinstitut
och armémuseum förordar det senare alternativet bl. a. därför
att accessionen av museiföremål bedöms bli underlättad av en knytning till försvaret.
Dessutom finns inom försvaret ett starkt intresse för traditionsvård.

Några remissinstanser - bland dem överbefälhavaren - föreslår att möjligheterna
att organisatoriskt samordna de militärhistoriska museernas verksamhet
prövas. Armémuseum är f. n. programmyndighet för de nuvarande
två militärhistoriska museerna. Denna organisatoriska idé kan utvecklas
vidare genom att man skapar ett militärhistoriskt museum med tre avdelningar,
nämligen armémuseum i Stockholm, marinmuseet och modellkammaren
i Karlskrona samt flygvapenmuseet i Linköping. Ett närliggande
alternativ är enligt rationaliseringsinstitutet att programmyndighetsfunktionen
bryts ur armémuseum och förs över till en gemensam styrelse för
de militärhistoriska museerna. En sådan gemensam myndighet eller styrelse
bör enligt institutet även kunna spela en samordnande roll för andra militära
museer och samlingar av militär och kulturhistorisk art.

Försvarets rationaliseringsinstitut och statskontoret finner att någon närmare
beräkning av lokalkostnaderna inte har gjorts. Enligt överslagsmässiga
beräkningar uppskattas investeringskostnaden till omkring 20 milj. kr. Utgifts-
och inkomststaten bör enligt dessa myndigheter räknas upp till drygt
3 milj. kr.

Föredragande statsrådet anser i likhet med de sakkunniga och
flertalet remissinstanser att man bör bygga vidare på den museiorganisation
som redan finns och inrätta ett specialmuseum för att belysa det militära
flygets utveckling. Han godtar också den föreslagna inriktningen av verksamheten,
som han föreslår skall förläggas till Malmenområdet i Linköping.
Flygvapenmuseet bör enligt statsrådet inrättas den 1 juli 1977.

Försvarsministern föreslår att en gemensam styrelse för armémuseum,
marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona samt det föreslagna flygvapenmuseet
inrättas den 1 juli 1976. Museerna skall bilda en myndighet,
kallad statens militärhistoriska museer. Han tar i detta sammanhang upp
frågan om en samordning av museiverksamheten och anför:

Överbefälhavaren, statskontoret, riksrevisionsverket och försvarets rationaliseringsinstitut
anser att möjligheterna att organisatoriskt samordna de
militärhistoriska museernas verksamhet bör prövas. För att åstadkomma
denna samordning föreslår försvarets rationaliseringsinstitut bl. a. att programmyndighetsfunktionen
förs över till en gemensam styrelse för de militärhistoriska
museerna. En liknande organisationsstruktur har nyligen beslutats
för riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (prop.
1975:20) och föreslås i prop. 1975/76:135 beträffande statens konstmuseer.

FöU 1975/76:39

En organisatorisk samordning av de militärhistoriska museerna bör enligt
min mening kunna leda till en effektivare verksamhet, bl. a. genom att
personalen kan samutnyttjas. Den gemensamma styrelsen bör även kunna
spela en samordnande roll förandra militära museer och samlingar av militär
och kulturhistorisk art inom försvaret.

Styrelsen förde militärhistoriska museerna bör-anser statsrådet-tillsättas
av regeringen. Den bör bestå av högst nio ledamöter, varav en ordförande.
Enligt statsrådet bör armémuseet, marinmuseet och flygvapenmuseet under
styrelsen bilda inbördes självständiga museer, vart och ett inom sitt verksamhetsområde.
Avsikten är att varje museum skall ledas av en museiföreståndare
eller chef som samtidigt är huvudföredragande i styrelsen i
ärenden som gäller museet.

Enligt försvarsministern bör det få ankomma på styrelsen att ta fram
ytterligare underlag för museets uppbyggnad och föreslå detaljorganisation.
Den avses också få i uppdrag att se över de militärhistoriska museernas
organisation och samordningsmöjligheterna mellan de tre museerna.

Försvarsministern anser att den personal som f. n. tjänstgör vid Malmensamlingarna
och de övriga resurser som disponeras för verksamheten
t. v. bör utgöra grunden för det föreslagna flygvapenmuseet. Han påpekar
att det i organisationen f. n. saknas särskild museal kompetens. Han räknar
dock med att den kompetens som finns vid övriga militärhistoriska museer
t. v. kan utnyttjas vid uppbyggnaden av flygvapenmuseet.

Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande aktualiserades
frågan om att föra över de militärhistoriska museerna till utbildningsdepartementets
verksamhetsområde eller att placera dem utanför den militära
utgiftsramen. Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet
konstaterar försvarsministern bl. a. att tillförseln av museiföremål underlättas
av en nära anknytning till försvaret. Mot denna bakgrund anser han
att de militärhistoriska museerna bör ligga kvar inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde och att kostnaderna för dessa museer även i fortsättningen
bör bestridas från ett särskilt anslag inom den militära utgiftsramen.

Motionerna

I motionen 1975/76:2421 av herr Korpås m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att med anledning av propositionen 1975/76:190 ge regeringen till
känna vad i motionen anförts beträffande att i direktiven till i propositionen
föreslagen utredning av de militärhistoriska museernas organisation även
skall ingå utredning av möjligheterna att bestrida kostnaderna för det föreslagna
flygvapenmuseet av medel utanför försvarsramen.

I motionen 1975/76:2489 av herr Wachtmeister i Johannishus (m) hemställs
i yrkandet 1, att riksdagen - med godkännande i övrigt av vad regeringen
i propositionen 1975/76:190 föreslagit - beslutar att kostnaderna
för de militärhistoriska museerna skall bestridas från ett särskilt anslag utanför
den militära utgiftsramen.

FöU 1975/76:39

Utskottet

Delprogrammet Militärhistoriska museer omfattar två museer, nämligen
armémuseum samt marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona. Det
förra skall bevara föremål av betydelse för kunskapen om det svenska lantförsvarets
verksamhet och utveckling genom tiderna, främst i fråga om
dess beväpning och utrustning. Marinmuseet och modellkammaren i Karlskrona
har till uppgift att bevara föremål som belyser utvecklingen av förutvarande
Karlskrona örlogsvarv m. m. och den verksamhet som har bedrivits
där.

I propositionen föreslås nu att ett museum skall inrättas för det militära
flygets historia och förläggas till Linköping. Avsikten är att museet i samverkan
med övriga museer inom det militärhistoriska området skall svara
för en verksamhet som omfattar flygets utveckling inom försvaret i dess
helhet. Det skall även ta till vara sådana föremål som är av värde för att
belysa den tillverkning av försvarsmateriel som har skett inom flygvapnets
egna verkstäder.

Förslaget innebär att de flyghistoriska samlingar som finns på Malmslätt i
Linköping och som kallas Flygvapnets Malmensamlingar skall bilda stommen
i det nya museet när det inrättas den 1 juli 1977. Utskottet, som
ansluter sig till propositionens förslag om ett flygvapenmuseum, finnér det
riktigt att man på detta sätt utnyttjar den museiorganisation och de resurser
som redan finns. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra beträffande
verksamhetens uppläggning som den skisseras i propositionen.

En betydelsfull fråga är fiygvapenmuseets samordning med de andra militärhistoriska
museernas verksamhet. Utskottet anser i likhet med försvarsministern
att museerna bör bilda en myndighet under en gemensam styrelse.
Det innebär vissa förändringar för armémuseum, som f. n. är programmyndighet
för de nuvarande två militärhistoriska museerna. Under styrelsen
bör - som statsrådet framhåller - armémuseet, marinmuseet och flygvapenmuseet
bilda inbördes självständiga museer, vart och ett inom sitt verksamhetsområde.
Varje museum bör ledas av en museiföreståndare eller chef
som samtidigt är huvudföredragande i styrelsen i ärenden som gäller museet.

Styrelsen avses få i uppdrag att se över de militärhistoriska museernas
organisation och samordningsmöjligheterna mellan de tre museerna. Det
skall också ankomma på styrelsen att ta fram ytterligare underlag för museets
uppbyggnad och föreslå detaljorganisation. Bl. a. av dessa skäl bör styrelsen
- som statsrådet föreslår - tillsättas redan den 1 juli 1976.

Under utskottsbehandlingen har synpunkter framförts till utskottet på
den nya myndighetens och delprogrammets namn. Benämningen Statens
militärhistoriska museer, som föreslås i propositionen, har med hänsyn till
totalförsvaret i övrigt ansetts få en alltför begränsad räckvidd. Utskottet
kan dela denna uppfattning och har för sin del inte något att erinra mot
att myndigheten i stället kallas Statens försvarshistoriska museer.

1* Riksdagen 1975/76. 10 sam!. Nr 39

FöU 1975/76:39

Verksamheten vid armé- och marinmuseerna bekostas av medel inom
den militära utgiftsramen. Finansieringsfrågan har aktualiserats i ett par
motioner med anledning av det nu framlagda förslaget. I båda motionerna
betonas vikten av att museiverksamheten bedrivs i nära anslutning till försvaret.
Den bör emellertid enligt motionärerna inte belasta utgiftsramen
för det militära försvaret.

Motionen 1975/76:2421 (c) tar fasta på propositionsförslaget att de militärhistoriska
museernas organisation skall utredas. I samband därmed bör
enligt motionärerna även utredas möjligheterna att bestrida kostnaderna
för det föreslagna flygvapenmuseet av medel utanför försvarsramen. I motionen
1975/76:2489 (m) yrkas, såvitt nu är i fråga, att kostnaderna för
de militärhistoriska museerna skall bestridas från ett särskilt anslag utanför
den militära utgiftsramen.

Även om det kan sägas att museiväsendet har sin naturliga hemvist i
utbildningsdepartementet, råder det stor enighet om att de försvarshistoriska
museerna - liksom hittills - bör sortera under försvarsdepartementet. Överbefälhavaren
m. fl. remissinstanser har uttalat sig för en fortsatt anknytning
till försvaret. Även motionärerna framhåller betydelsen härav. Det finns
inte heller enligt utskottets uppfattning anledning att nu överväga någon
ändring på denna punkt.

Det kan i och för sig göras gällande att man därmed också har tagit
ställning i finansieringsfrågan. Utskottet delar emellertid den tveksamhet
som kommer till uttryck i de båda motionerna när det gäller kostnadsansvaret.
1 likhet med motionärerna anser utskottet att det finns starka
skäl som talar för att museiverksamheten bör bekostas av medel utanför
den militära utgiftsramen. Det finns enligt utskottets mening också skäl
som talar för att man inte nu bör frångå den hittillsvarande fördelningen
av kostnadsansvaret. Någon särbehandling av det föreslagna flygvapenmuseet
i detta hänseende bör det inte bli fråga om. Utskottet, som för sin
del anser att finansieringsfrågan bör övervägas ytterligare, förordar att den
prövas i samband med nästa försvarsbeslut. Vad utskottet anfört i denna
del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Med åberopande av vad utskottet i det föregående har anfört tillstyrker
utskottet regeringens förslag och hemställer

1. att riksdagen godkänner de av föredragande statsrådet förordade
riktlinjerna för organisation av museiverksamheten inom
försvarsmakten,

2. att riksdagen beslutaratt ett flygvapenmuseum inrättasden 1 juli
1977,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder
och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra
inrättandet av museet,

FöU 1975/76:39

4. att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1975/76:2421 och 1975/76:2489, yrkandet 1, som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om kostnadsansvaret
för försvarets museiverksamhet.

2. Inrättande av en arméns tekniska skola

Regeringen har i propositionen (s. 14-32) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de av föredragande statsrådet förordade riktlinjerna för en
omorganisation av den tekniska utbildningen vid armén,

2. besluta att en arméns tekniska skola inrättas den 1 juli 1977,

3. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i
övrigt som behövs för att genomföra inrättandet av skolan.

Propositionen

I arméns organisation ingår bl. a. viss teknisk personal, nämligen armétekniker,
arméverkmästare och arméingenjörer. De är - med undantag för
värnpliktiga arméingenjörer-civilmilitära tjänstemän och tillhör tygtekniska
kåren. I denna kår finns f. n. ca 1 280 befattningar för armétekniker och
arméverkmästare och ca 160 befattningar för arméingenjörer.

Den tekniska utbildningen vid armén sker i nuläget främst vid tygförvaltningsskolan
(TygS) i Sundbyberg, arméns stabs- och sambandsskola
(StabSbS) i Uppsala och arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola (RMS)
i Göteborg. Värnpliktiga tekniker utbildas vid RMS och värnpliktiga mekaniker
dels vid nämnda centrala skolor, dels vid Norrlands artilleriregemente
(A 4) i Östersund, Smålands artilleriregemente (A 6) i Jönköping och 13 andra
arméförband.

Utbildning av armétekniker sker på tre huvudlinjer: motorlinje, vapenlinje
och telelinje. Dessa indelas i sin tur i yrkesgrenar. Utbildningen sker på
två olika vägar, nämligen dels en treårig utbildningsgång, dels en tvåårig
för telelinjens luftvärnsyrkesgrenar.

Vid TygS utbildas armétekniker inom motor- och vapenlinjerna, arméverkmästare
och arméingenjörer. I anslutning till teknikerutbildningen utbildas
värnpliktiga arméingenjörer och mekaniker. Skolan är direkt underställd
chefen för armén och sysselsätter ca 155 personer på heltid. Undervisningen
omfattade under läsåret 1974/75 sammanlagt ca 58 500 utbildningsdagar.

StabSbS är underställd chefen för Upplands regemente (S 1). Vid mekanikerskolan,
som är en del av StabSbS, utbildas armétekniker på telelinjens
signalyrkesgren och värnpliktiga mekaniker. Vid skolan anordnas även
teletekniska materielkurser. Den tekniska utbildningen, som främst sker på
mekanikerskolan, tar omräknat till heltidsanställda ca 50 personer i anspråk.
Totalt omfattade utbildningen under läsåret 1974/75 ca 28 000

FöU 1975/76:39

utbildningsdagar.

RMS är underställd chefen för Göta luftvärnsregemente(Lv 6). Vid skolan
utbildas armétekniker inom telelinjen. Skolan utbildar också värnpliktiga
tekniker och mekaniker. Vidare anordnas materiel- och specialkurser. Skolan
sysselsätter ca 100 anställda. Utbildningen omfattar ca 44 800 utbildningsdagar
per år.

Vid A 4 i Östersund och A 6 i Jönköping organiseras skolor för värnpliktiga
pjäsmekaniker och vid A 6 även skola för värnpliktiga bandtraktormekaniker.
För denna utbildning krävs sammanlagt ca 14 personer.

Efter avslutad utbildning kan arméteknikern genomgå vidareutbildning
dels i form av särskilda kurser, dels genom utbildning till arméverkmästare.
Arméteknikern kan även få utbildning till arméingenjör genom studier vid
fyraårig gymnasieskola och kadettskola. Uttagning till arméingenjörsutbildning
sker dock som regel i samband med inskrivningen.

I mars 1967 uppdrog Kungl. Maj:t åt chefen för armén att i samråd
med dåvande arméförvaltningen utreda och komma in med förslag om
teknikerutbildningen inom armén. Arméchefens förslag, som redovisades
i september 1968, innebar bl. a. att rekryteringen av armétekniker i framtiden
borde ske enbart direkt från yrkesskolorna medan rekryteringen av tekniker
utan föregående yrkesutbildning på sikt borde avvecklas. Det borde vidare
utredas om en modifierad teknisk fackskoleutbildning skulle kunna ligga
till grund för utbildningen till mästare.

Inrättandet av en helt centraliserad arméskola för teknisk utbildning omfattande
de tekniska skolorna vid armén (TygS, StabSbS och RMS) borde
enligt arméchefen anstå i avvaktan på ytterligare undersökningar. I stället
föreslog han att nuvarande teknikerdel av TygS skulle organiseras om till
en arméns tekniska skola. Skolan skulle omfatta teknikerskolor, mästarkurser,
arméingenjörsskola och vissa centrala tekniska kurser. På sikt skulle
mekanikerskolan vid StabSbS ev. föras över till arméns tekniska skola.

I oktober 1971 fick överbefälhavaren i uppdrag att - i avvaktan
på beslut om inrättande av ifrågavarande tekniska skola för armén - lämna
förslag till organisation av skolan. Riksdagen hade dessförinnan (prop.
1971:29, InU 1971:15, rskr 1971:196) beslutat att skolan, om den organiserades,
skulle förläggas till Östersund. Det förutsattes i direktiven till överbefälhavaren
att skolan i största möjliga utsträckning skulle samlokaliseras
med en för krigsmakten gemensam förvaltningsskola, som också enligt tidigare
nämnda riksdagsbeslut skulle förläggas till Östersund om den organiserades.

Överbefälhavaren överlämnade i juni 1972 förslag till organisation m. m.
av arméns tekniska skola. Förslaget har sedermera kompletterats i juni 1973
och i februari 1975. Det bygger på en utredning som chefen för armén
har låtit arméöverdirektören utföra.

En utgångspunkt för utredningsarbetet har varit att försvarets fredsorganisationsutredning
har bedömt att RMS bör flytta från Göteborg år 1978

FöU 1975/76:39

och StabSbS från Uppsala omkring år 1980. Riksdagen har sedermera beslutat
(prop. 1974:50, FöU 1974:25, rskr 1974:270) att S 1 som är StabSbS värdförband
skall omlokaliseras. Hyresavtalet med Sundbybergs kommun om
förhyrning av TygS område vid Rissne i Sundbyberg löper vidare ut i september
1979.

Som framgår av propositionen (s. 24-25) innebär överbefälhavarens förslag
att nuvarande utbildning behålls men samordnas, vilket ger vissa personalbesparingar
främst i förvaltningsorganisationen. Överbefälhavaren pekar
på vissa nackdelar från beredskaps- och rekryteringssynpunkt med en skola
i Östersund men föreslår trots detta att en arméns tekniska skola bildas
genom att den nuvarande tekniska utbildningen vid TygS, StabSbS och
RMS centraliseras. Till arméns tekniska skola bör föras även den utbildning
av värnpliktiga pjäs- och bandtraktormekaniker som f. n. sker vid A 4 och
A 6.

Överbefälhavaren föreslår att skolan i förvaltningshänseende knyts till
ett förband i Östersund. Därmed kan en nettobesparing om ca 125 personer
erhållas i förhållande till nu engagerad personal. Totalt beräknas personalbehovet
vid skolan till omkring 225 personer. 25 av dessa avses som förstärkning
av förvaltningsorganisationen vid det förband till vilket skolan
föreslås komma att knytas.

Överbefälhavaren tar också upp möjligheten att samordna viss serviceverksamhet
för arméns tekniska skola och den av krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning
föreslagna förvaltningsskolan. Han föreslår att
dessa bägge skolor samlokaliseras men anser att frågan om den gemensamma
verksamheten bör tas upp i samband med ställningstagandet till förvaltningsskolan.
I detta sammanhang anmäler överbefälhavaren att han avser
att senare lägga fram förslag som syftar till att förbättra samordningen i
stabs- och förvaltningshänseende inom hela Östersunds garnison.

Skolan bör enligt överbefälhavaren organiseras successivt med början den
1 januari 1977, då TygS tekniska del bör ombildas till arméns tekniska
skola. Flyttningen till Östersund beräknas kunna ta sin början hösten 1979.

När det gäller finansieringen av projektet erinrar överbefälhavaren om
riksdagens beslut (prop. 1962:190, SU 1962:191, rskr 1962:403) att de kostnader
som kunde uppkomma genom flyttning av den militära verksamheten
från Järvafältet borde läggas utanför den ekonomiska ram som kunde komma
att fastställas för det militära försvaret. Lokaliseringen av arméns tekniska
skola är enligt överbefälhavaren regionalpolitisk! betingad. Flyttningen
av TygS, som enligt överbefälhavaren är förutsättningen för förslaget
om samordning av flera skolor, har vidare sin grund i utrymningen av
Järvafältet. Överbefälhavaren anser därför att hela investeringskostnaden
i Östersund och den merkostnad för driften som lokaliseringen innebär skall
läggas utanför det militära försvarets ekonomiska ram.

Föredragande statsrådet förordar att en arméns tekniska skola
inrättas genom att TygS, mekanikerskolan vid StabSbS och RMS huvuddel

FöU1975/76:39

slås samman. Till den nya skolan bör enligt statsrådet vidare föras den
utbildning av värnpliktiga mekaniker som nu bedrivs vid A 4 och A 6.
Skolan bör, som riksdagen har beslutat, förläggas till Östersund.

Möjligheterna att samordna arméns tekniska skola med den i propositionen
också föreslagna förvaltningsskolan för försvarsmakten bör enligt
statsrådet tas till vara. Han föreslår att arméns tekniska skola skall svara
för gemensamma stödfunktioner för de bägge skolorna. I förvaltningsorganisationen
ger samordningen till en skola enligt statsrådet betydande besparingar.
Han anför härom vidare:

Överbefälhavaren har angett personalbehovet för skolan till omkring 200
personer. Dessutom beräknas det förband till vilket skolan föreslås bli hänvisad
i förvaltningshänseende behöva förstärkas med ca 25 personer. Jag
räknar med att arméns tekniska skola i detta hänseende skall falla tillbaka
på försvarsområdesförbandet Jämtlands fältjägarregemente (I 5) på samma
sätt som övriga förband inom Östersunds garnison. Stabs- och förvaltningsorganisationen
bör dock inte fastställas förrän överbefälhavaren närmare
har låtit utreda möjligheterna att ytterligare samordna stabs- och förvaltningsresurserna
inom garnisonen.

Enligt överbefälhavarens förslag skall skolan under en skolchef vara organiserad
på fem enheter, nämligen en centralavdelning, en utbildningsavdelning,
en utbildningsbataljon, en teknisk kursavdelning och en försöksavdelning.
Statsrådet räknar, liksom överbefälhavaren, med att skolan
organiseras successivt. Som ett första steg föreslås att den tekniska delen
av TygS ombildas till en arméns tekniska skola den 1 juli 1977. Skolan
beräknas kunna flytta till Östersund år 1981 och vara helt inrättad år 1982.

Samordningen av den tekniska undervisningen inom armén leder till vissa
rationaliseringsvinster, bl. a. genom effektivare undervisning och genom att
gemensamma stödfunktioner kan utnyttjas. Mot denna bakgrund anser
statsrådet att en viss del av de totala investeringskostnaderna bör belasta
den militära utgiftsramen. Det belopp som skall tillkomma utanför utgiftsramen
bör beräknas dels med hänsyn till den ökade ambition som föranleds
av att skolan etableras samt de rationaliseringsvinster som kan påvisas för
de enheter som flyttas från Stockholmsområdet, dels med hänsyn till kostnaderna
för enheter som flyttas från andra orter än Stockholmsområdet.

I övrigt bör kostnaderna för investeringarna enligt statsrådet ligga utanför
den militära utgiftsramen.

Motionerna

I motionen 1975/76:2488 av herr Hörberg m. fl. (fp, c, m) hemställs att
inrättandet av arméns tekniska skola uppskjuts i avvaktan på kompletterande
utredningar och påfredsorganisationsutredningens slutbetänkande inför nytt
försvarsbeslut 1977.

I motionen 1975/76:2489 av herr Wachtmeister i Johannishus (m) hem -

FöU 1975/76:39

ställs i yrkandet 2, att riksdagen - med godkännande i övrigt av vad regeringen
i propositionen 1975/76:190 föreslagit - beslutar att kostnaderna
för erforderliga investeringar, flyttningar och särskilda förmåner för personalen
i samband med organiserandet av arméns tekniska skola i Östersund
helt skall finansieras utanför ramen.

Utskottet

Frågan om arméns teknikerutbildning har - som framgår av den föregående
redogörelsen - utretts under snart tio år. Slutstenen utgör det förslag
till organisation m. m. av arméns tekniska skola som överbefälhavaren lade
fram i juni 1972 och som sedermera kompletterats i juni 1973 och i februari
1975. Det har emellertid redan dessförinnan ansetts föreligga behov av en
samordning på området och planerna på en teknisk skola för armén ansågs
våren 1971 ha avancerat så långt att riksdagen, när den fattade sitt beslut
om ändrad lokalisering av vissa statsmyndigheter (prop. 1971:29, InU
1971:15, rskr 1971:196), också förklarade att skolan - om den organiserades -skulle förläggas till Östersund.

I propositionen föreslås nu att en arméns tekniska skola inrättas och att
den i enlighet med riksdagens beslut förläggs till Östersund. Förslaget innebär
att tygförvaltningsskolan (TygS) i Sundbyberg, mekanikerskolan vid
arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS) i Uppsala och huvuddelen av
arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola (RMS) i Göteborg slås samman.
Till den nya skolan skall vidare enligt förslaget föras den utbildning av
värnpliktiga mekaniker som nu sker vid Norrlands artilleriregemente (A 4)
i Östersund och Smålands artilleriregemente (A 6) i Jönköping.

Utskottet har för sin del inte något att erinra mot att den tekniska utbildningen
inom armén, som nu är förhållandevis splittrad, samordnas och
att samordningen i huvudsak genomförs på det sätt som föredragande statsrådet
föreslår. Förslaget ligger helt i linje med samordningssträvandena inom
försvaret i övrigt och syftar till ett bättre resursutnyttjande. Man räknar
med icke oväsentliga personalbesparingar, främst i förvaltningsorganisationen.

Enligt motionen 1975/76:2488 (fp, c, m) finns det skäl som talar för att
man bör skjuta på beslutet om att inrätta en arméns tekniska skola. Motionärerna
pekar på de snabba tekniska förändringar som skett bl. a. på materielområdet.
Behovet av teknisk personal, dess sammansättning och utbildning
kan - menar de - komma att påverkas av nästa försvarsbeslut. Detsamma
gäller enligt motionärerna den pågående utredningen om en ny befälsordning,
som också anses beröra den tekniska personalens utbildningsoch
anställningsförhållanden.

Vid de överväganden som föregått propositionen har man inte varit främmande
för den problematik som motionärerna här tar upp. Det har emellertid
också funnits andra faktorer att ta hänsyn till. Utskottet vill här erinra

Föll 1975/76: 39

om att de tre skolor som berörs av förslaget måste lämna sina nuvarande
lokaliseringsorter omkring år 1980. Med hänsyn härtill får det anses välbetänkt
att - som förslaget går ut på - organisera skolan successivt med
början den 1 juli 1977, då man tar ett första steg genom att ombilda TygS
tekniska del till arméns tekniska skola.

Det finns enligt utskottets mening ingen anledning att vänta med ett
principbeslut om att inrätta den föreslagna tekniska skolan. Såväl försvarsutredningen
som försvarets fredsorganisationsutredning beräknas avge sina
slutbetänkanden i god tid före den 1 juli 1977. Innan skolan är färdigorganiserad
bör också en avstämning ha kunnat ske med resultatet av arbetet
på den nya befälsordningen. Utskottet förutsätter att alla möjligheter till
samordning tas till vara såväl med det allmänna utbildningsväsendet som
med den tekniska utbildningen inom övriga försvarsgrenar. Motionen 2488
bör därmed avslås.

Som försvarsministern framhåller bör man ta till vara möjligheterna att
samordna arméns tekniska skola med den förvaltningsskola för försvarsmakten
som också skall förläggas till Östersund. En samlokalisering av
skolorna förefaller naturlig. Det blir då möjligt att samordna servicefunktioner
m. m. Det är överbefälhavarens avsikt att undersöka förutsättningarna
för och senare lägga fram förslag som syftar till att förbättra samordningen
i stabs- och förvaltningshänseende inom hela Östersunds garnison.

När det gäller kostnaderna för erforderliga investeringar i Östersund erinrar
försvarsministern om riksdagens beslut (prop. 1972:1 bil. 6 s. 11, FöU
1972:17, rskr 1972:231) beträffande de myndigheter inom försvaret som berörs
av den beslutade omlokaliseringen av viss statlig verksamhet från Stockholmsområdet.
Beslutet innebär att kostnader för förberedelser av en omlokalisering
skall belasta den militära utgiftsramen, medan kostnader för
erforderliga investeringar i fastigheter och utrustning, flyttningar och särskilda
förmåner till personal skall beräknas utanför ramen. Medel för uppkommande
behov som inte har kunnat förutses bör - som framgår av utskottets
betänkande FöU 1972:17 (s. 63)- i princip anvisas utöver särskilt
beräknade ekonomiska ramar.

Enligt försvarsministern leder samordningen av den tekniska undervisningen
inom armén till vissa rationaliseringsvinster, bl. a. genom effektivare
undervisning och genom att gemensamma stödfunktioner kan utnyttjas.
Han anser mot denna bakgrund att en viss del av de totala investeringskostnaderna
bör belasta den militära utgiftsramen. I propositionen utvecklas
tankegången närmare och utskottet tolkar statsrådets uttalanden på denna
punkt så att investeringarna dels till den del de innebär en ambitionsökning
eller medför rationaliseringsvinster för enheter som flyttas från Stockholmsområdet,
dels också i den mån de faller på enheter som flyttas från andra
orter än Stockholmsområdet skall bekostas av medel innanför den militära
utgiftsramen.

I motionen 1975/76:2489 (m) yrkas, såvitt nu är i fråga, att alla kostnader

FöD 1975/76: 39

för investeringar, flyttningar och särskilda förmåner för personalen i samband
med organiserandet av arméns tekniska skola i Östersund helt skall finansieras
utanför ramen. Motionären erinrar om nyssnämnda riksdagsbeslut
och anser inte att regeringen har anfört några övertygande skäl för att frångå
detta. Förläggningen av arméns tekniska skola till Östersund innebär enligt
motionären i realiteten en omlokalisering, även om den formellt benämnes
nybildning.

Överbefälhavaren anser från sina utgångspunkter att hela investeringskostnaden
i Östersund och den merkostnad för driften som lokaliseringen
innebär skall läggas utanför den militära utgiftsramen. Han hävdar att lokaliseringen
av arméns tekniska skola är regionalpolitiskt betingad och att
flyttningen av TygS, som enligt hans mening är förutsättningen för en samordning
av flera skolor, har sin grund i utrymningen av Järvafältet. Överbefälhavaren
pekar i detta sammanhang på 1962 års beslut (prop. 1962:190,
SU 1962:191, rskr 1962:403), som innebar att kostnader för en flyttning
av den militära verksamheten från Järvafältet borde läggas utanför den ekonomiska
ram som kunde komma att fastställas för det militära försvaret.

Enligt vad utskottet har inhämtat har investeringskostnaderna för arméns
tekniska skola och försvarets förvaltningsskola bedömts uppgå till sammanlagt
drygt 250 milj. kr. i prisläge februari 1975. Regeringen anger i anvisningar
för programplanering m. m. den 11 mars 1976 att 85 milj. kr. samt del
av medelsbehovet för ev. militärrestaurang och värmecentral skall bekostas
av medel utanför den militära utgiftsramen. Utskottet ifrågasätter mot bakgrund
av det förut sagda om en sådan fördelning av kostnadsansvaret ligger
i linje med riksdagens tidigare ställningstagande. Regeringen bör enligt utskottets
mening på nytt pröva frågan om och i vad mån kostnaderna skall
belasta utgiftsramen och återkomma med förslag härom vid nästa riksmöte.
Vad utskottet anfört i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Med hänvisning till vad utskottet i det föregående har anfört hemställer
utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2488,

2. att riksdagen godkänner de av föredragande statsrådet förordade
riktlinjerna för en omorganisation av den tekniska utbildningen
vid armén,

3. att riksdagen beslutar att en arméns tekniska skola inrättas
den 1 juli 1977,

4. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen
1975/76:2489, yrkandet 2, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört om investeringskostnaderna för
omlokalisering till Östersund,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder
och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra
inrättandet av skolan.

FöU1975/76:39

3. Utbildning av förvaltningspersonal inom försvarsmakten m. m.

Regeringen har i propositionen (s. 33-58) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de av föredragande statsrådet förordade riktlinjerna för organisation
av förvaltningsutbildningen inom försvarsmakten,

2. besluta att en försvarets förvaltningsskola organiseras den 1 juli 1977,

3. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i
övrigt som behövs för att genomföra inrättandet av skolan.

Propositionen

Förvaltningsutbildning av militär personal bedrivs f. n. främst vid intendenturförvaltningsskolan
(IntS) och tygförvaltningsskolan (TygS), som
båda ligger i Stockholmsområdet. Viss förvaltningsutbildning förekommer
även vid bl. a. militärhögskolan (MHS), arméns underhållsskola (US) i Skövde,
försvarets brevskola (FBrevS) och Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum. Förvaltningsutbildningen
är i första hand avsedd för dem som övergår från
trupptjänst till andra uppgifter i organisationen. Den civilmilitära personalens
förvaltningsutbildning är mycket begränsad. Så är också fallet med vidareutbildning
och fortbildning av civil personal.

1 mars 1967 fick överbefälhavaren i uppdrag att utreda krigsmaktens
förvaltningsutbildning. Utredningen redovisades i juni 1969. Huvudpunkterna
i förslaget var att utbildningen av officerare (numera regementsofficerare)
i förvaltningstjänst skulle äga rum vid MHS i Stockholm medan
övrig förvaltningsutbildning skulle genomföras vid en ny, för krigsmakten
gemensam förvaltningsskola i Stockholm. IntS och berörda delar av TygS
föreslogs bli avvecklade successivt.

1971 års riksdag beslöt (prop. 1971:29, InU 1971:15, rskr 1971:196) att
en ev. förvaltningsskola skulle lokaliseras till Östersund. Frågan om utbildningens
organisation liksom utbildningens innehåll och utformning behövde
därför utredas ytterligare. Med anledning härav tillkallades en sakkunnig med
uppdrag att utreda och komma in med förslag till förvaltningsutbildningen
inom försvarsmakten och dess organisation. Den sakkunnige antog benämningen
krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning.

I juni 1968 tillkallades sakkunniga för att utreda vissa personalfrågor m. m.
inom tyg- och intendenturmaterielförvaltningsområdet. De sakkunniga, som
antog benämningen 1968 års personalkategoriutredning, fick i november
1972 sitt uppdrag utvidgat till att omfatta även civil-, sjukvårds- och fortifikationsförvaltningsområdena.

Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning
överlämnade i augusti 1974 sitt huvudbetänkande Utbildning i förvaltning
inom försvaret (SOU 1974:51 och 52). Förslaget bygger på förutsättningen
att den utveckling som har ägt rum inom det allmänna skolväsendet också
har betydelse för förvaltningsutbildningen inom försvaret. Utredningen har

FöU1975/76:39

även beaktat möjligheterna att skapa en integrerad utbildning för samtliga
personalkategorier. En ökad kapacitet för civil högskoleutbildning i Östersund
i framtiden kan komma att gynna en samverkan mellan civila och
militära utbildningsanstalter där.

Utredningen anser att principen bör vara att varje förvaltningskurs skall
stå öppen för alla, oavsett personalkategori. Härigenom kan utbildningsbehov
i viss mån tillgodoses även för anställda som nu inte får särskild förvaltningsutbildning.
Den översyn som pågår av den militära befälsordningen
bedöms ge underlag för att öka integrationen i utbildningen.

Utredningen föreslår att alla kurser anordnas centralt utom de som avser
introduktionsutbildning eller introduktion med grundläggande befattningsutbildning
inom vissa arbetsområden. För centrala kurser talar enligt utredningen
att samordning av lärare, lokaler och källmaterial medför lägre
kostnader. Även kravet på enhetlig utbildning talar för centrala kurser. Önskemålen
om en för alla personalkategorier så långt möjligt integrerad förvaltningsutbildning
bedöms också bäst kunna tillgodoses genom central kursverksamhet.

Som framgår av propositionen (s. 37-40) innebär utredningens förslag att
förvaltningsutbildningen skall genomföras vid en central utbildningsanstalt
som också skall kunna planera och samordna utbildningen - även den som
bör bedrivas regionalt och lokalt. De uppgifter som ankommer på den centrala
utbildningsanstalten bör enligt utredningen genomföras av en för försvaret
gemensam förvaltningsskola. Den bör ha ställning som högskola och
benämnas försvarets förvaltningshögskola.

Förslaget att inrätta en försvarets förvaltningshögskola innebär att förvaltningsutbildningen
vid IntS och TygS kan avvecklas. Den kvartermästarutbildning
som f. n. genomförs vid US i Skövde föreslås bli flyttad till
förvaltningshögskolan och ingå i intendentutbildningen för regementsofficerare.
Utredningen föreslår att utbildning i fortifikationstjänst för plutonsoch
kompaniofficerare flyttas till förvaltningshögskolan. Samtidigt aktualiseras
frågan om att flytta även regementsofficerarnas motsvarande utbildning
till skolan. Denna utbildning sker f. n. vid MHS. Frågan bör utredas
särskilt.

Utredningen anser att förvaltningshögskolan bör ha en fristående ställning
direkt under regeringen. Skolans ledning bör utövas av en styrelse, en elevurvalsnämnd
och en skolchef. Styrelsen bör bestå av nio personer, av vilka
skolchefen är en. Samtliga bör förordnas av regeringen, som också utser
ordförande och vice ordförande. En av styrelseledamöterna föreslås representera
statens personalutbildningsnämnd, tre företräda de statsanställdas
huvudorganisationer, en de anställda vid skolan samt de övriga försvarets
myndigheter. I elevurvalsnämnden föreslås utöver skolchefen - ordföranden
- ingå tre ledamöter som utses av styrelsen. Två av dessa föreslås företräda
personalorganisationerna.

Förvaltningshögskolan bör enligt utredningen få sådana resurser att den

FöU 1975/76:39

effektivt kan planera och samordna verksamheten samt följa utvecklingen
inom liknande utbildning utanför försvaret. Skolan bör även kunna utföra
vissa specialstudier och åtaga sig vissa utredningsuppdrag. Arméns tekniska
skola föreslås få ansvaret för funktioner som de två skolorna kan bedriva
gemensamt om de lokaliseras tillsammans.

Personalbehovet vid fullt utbyggd organisation beräknas till ca 43 personer.
För administrativa funktioner som är gemensamma med arméns tekniska
skola tillkommer ca 28 tjänstemän, av vilka mellan 40 och 50 % kan beräknas
avse förvaltningshögskolans administration.

Med hänsyn bl. a. till resekostnader o. d. bör enligt utredningen inte all
central utbildning i förvaltningshögskolans regi genomföras i Östersund.
En del av denna utbildning bör lokaliseras till några andra mera permanenta
kursorter inom militärområdena. Som kursorter bör väljas platser som är
lämpliga med hänsyn till kommunikationer, tillgång på lärare och utbildningsanordningar
m. m.

Skolan väntas kunna flytta till Östersund samtidigt med arméns tekniska
skola. Som ett första steg föreslås att intendenturförvaltningsskolan ombildas
till försvarets förvaltningsskola den 1 juli 1977.

De årliga kostnaderna för den centralt bedrivna verksamheten beräknas
i pris- och löneläge 1973 till 15,3 milj. kr. För den regionala och lokala
fortbildningen redovisar utredningen tre alternativ. Kostnaderna härför beräknas
till 7, 9,4 resp. 11,7 milj. kr. Investeringsbehovet beräknas till totalt
ca 20 milj. kr., vartill kommer kostnader för inredning, inventarier m. m.

Remissinstanserna delar i stor utsträckning utredningens uppfattning när
det gäller samordning och utökning av förvaltningsutbildningen inom försvaret.
Att förbättra utbildningsbetingelserna för den civila och den civilmilitära
personalen är enligt flera remissinstanser angeläget. I propositionen
lämnas (s. 41-47) en närmare redogörelse för remissutfallet.

1968 års personalkategoriutredning lämnade i augusti
1973 ett delbetänkande (SOU 1973:38) med förslag till grundläggande principer
för personalsammansättning och personalutveckling inom försvarsmaktens
förvaltningsverksamhet utom i de delar som hade behandlats i
utredningens första delbetänkande Personal för tyg- och intendenturförvaltning
(SOU 1972:3). I ett tredje delbetänkande (Ds Fö 1974:3), som avgavs
i april 1974, lämnades förslag till principer för personalsammansättning och
personalutveckling inom facket hälso- och sjukvård.

Personalkategoriutredningen anser att personalsammansättningen med
avseende på utnyttjandet av militär, civilmilitär och civil personal för olika
slag av uppgifter i allmänhet är väl avvägd. Utredningen har dock funnit
vissa skäl för att i ökad omfattning ta i anspråk civil personal inom vissa
arbetsområden. Den civila personalens utvecklingsmöjligheter är ojämna
och i många fall begränsade. Det är enligt utredningen angeläget att utvecklingsmöjligheterna
för personalen vidgas. Fri konkurrens bör i största
möjliga utsträckning föreligga om tjänsterna.

FöU 1975/76:39

Utbildning och personalplacering måste - framhåller utredningen - bygga
på frivillighet. Utbildningsplaneringen måste prioriteras. Stor hänsyn måste
tas till de enskilda tjänstemännens förutsättningar och önskemål. Föreskrifterna
om de ekonomiska villkoren, som f. n. är något olika för olika grupper,
bör ses över.

Utredningen lämnar förslag om personalsammansättning (utom vid försvarets
materielverk) och personalutveckling inom alla de fack och funktioner
som ingår i förvaltningsverksamheten. Till detta kommer vissa förslag
om organisationstillhörighet, rekrytering och personalutveckling förden kårbundna
personalen. Bland utredningens förslag kan nämnas att underhållsorganisationen
vid arméförbanden föreslås bli förstärkt genom vidareutbildning
av kompani- och plutonsofficerare till s. k. underhållsbefäl.

Utredningens betänkanden har remissbehandlats i vanlig ordning. Förslagen
är av sådan art att de inte anses kräva riksdagens medverkan.

Föredragande statsrådet delar i likhet med flertalet remissinstanser
förvaltningsutbildningsutredningens uppfattning att en systematisering
och samordning av utbildningen är angelägen. Han understryker också
vad personalkategoriutredningen har anfört om behovet att skapa goda utvecklingsmöjligheter
för främst den civila personalen. De resurser som kan
sättas in på utbildningens område måste emellertid - framhåller statsrådet
- vägas mot andra angelägna behov.

Försvarsministern förordar att förvaltningsutbildningen stegvis utvecklas
i den riktning som förvaltningsutbildningsutredningen har föreslagit. Den
utbildning som bedrivs inom försvarsmakten bör vara inriktad på att ge
utbildning som inte lämpligen kan erhållas inom det allmänna utbildningsväsendet.
Över innehållet i förvaltningsutbildningen bör överbefälhavaren,
försvarsgrenscheferna och övriga programmyndigheter liksom fackmyndigheterna
ha inflytande.

Utredningens förslag bör enligt statsrådet genomföras i huvudsak avseende
de delar där motsvarande utbildning finns i dag och med en begränsad
utökning främst inom områdena anskaffnings- och förrådsverksamhet. Han
anför härom ytterligare:

Enligt min mening bör utredningens förslag beträffande utbildningens
omfattning och inriktning genomföras med den begränsningen att nya eller
väsentligt utökade utbildningar inte anordnas annat än i mycket begränsad
omfattning. Planeringen bör inriktas så att en fortsatt utveckling inte försvåras.
Även inom de områden där jag inte har funnit skäl att biträda utredningens
förslag förekommer redan nu viss utbildning. Denna utbildning
bör i fortsättningen bedrivas med de modifieringar som kan föranledas av
att vissa av utredningens förslag på andra områden genomförs. Utredningen
föreslår att alla kurser anordnas centralt utom de som avser introduktionsutbildning
eller introduktion med grundläggande befattningsutbildning
inom vissa arbetsområden. Alla centralt anordnade kurser behöver dock
inte förläggas till samma plats.

Det är - konstaterar försvarsministern - lämpligt att inrätta en gemensam

FöU 1975/76:39

utbildningsanstalt för försvarsmaktens förvaltningsutbildning. Han förordar
att en för försvarsmakten gemensam förvaltningsskola inrättas och att den
förläggs till Östersund. Med hänsyn till försvarsmaktens övriga skolbenämningar
bör skolan enligt hans mening benämnas försvarets förvaltningsskola.
Statsrådet framhåller att förvaltningsutbildningen inom försvarsmakten bör
få ungefär samma omfattning och inriktning som hittills. Förslaget att inrätta
en försvarets förvaltningsskola innebär att IntS och förvaltningsdelen av
TygS kan avvecklas. Övriga konsekvenser bör utredas särskilt.

Förvaltningsskolan bör enligt försvarsministern ha en självständig ställning,
bl. a. med hänsyn till att skolans utbildningsverksamhet är avsedd
även för personal som inte är underställd överbefälhavaren. Förvaltningsskolan
bör alltså utgöra en självständig myndighet inom försvarsmakten.
Den bör ledas av en styrelse som utses av regeringen och består av en
ordförande och åtta ledamöter. 1 styrelsen bör även ingå representanter för
de anställdas organisationer.

Enligt utredningens förslag skall skolan under en skolchef organiseras
på tre enheter, nämligen en administrativ enhet, en utvecklingsenhet och
en utbildningsenhet. Försvarsministern går inte närmare in på organisationsfrågorna.
En särskild nämnd föreslås få i uppdrag att utarbeta förslag
till instruktion m. m. samt komma in med förslag till budget. Han ämnar
också föreslå regeringen att tillsätta en organisationskommitté för förberedelsearbetet.

När det gäller finansieringen av de investeringar som behövs för skolan
hänvisar statsrådet till vad han anfört i 1975 års budgetproposition (bil. 6
s. 38 och 285). Uttalandet innebär att den del av investeringarna för skolan
som avser omlokalisering bör finansieras utanför den militära utgiftsramen.

Förvaltningsskolan beräknas kunna flytta till Östersund under år 1981
samtidigt som arméns tekniska skola och vara helt inrättad år 1982. Som
ett första steg bör IntS ombildas till försvarets förvaltningsskola den 1 juli
1977.

Utskottet

I propositionen föreslås att en för försvarsmakten gemensam förvaltningsskola
inrättas och att den förläggs till Östersund. Förslaget berör närmast
den förvaltningsutbildning av militär personal som bedrivs vid intendenturförvaltningsskolan
(IntS) och tygförvaltningsskolan (TygS). Som förut
nämnts förekommer viss förvaltningsutbildning också vid bl. a. militärhögskolan,
arméns underhållsskola i Skövde, försvarets brevskola och Stiftelsen
Gällöfsta kurscentrum.

Förslaget att inrätta en försvarets förvaltningsskola innebär i huvudsak
att IntS och förvaltningsdelen av TygS förs samman och omlokaliseras från
Stockholmsområdet till Östersund. Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning,
som utrett frågan, har ansett att även annan förvaltningsutbildning
bör föras över till den nya förvaltningsskolan. Denna och andra frågor

FöU 1975/76: 39

bör enligt föredragande statsrådet utredas särskilt.

Tidigare i detta betänkande har utskottet tillstyrkt regeringens förslag
om att samordna den tekniska utbildningen inom armén. Övervägande skäl
talar enligt utskottets mening för att man på samma sätt samordnar förvaltningsutbildningen
inom försvarsmakten. Utskottet biträder således förslaget
att på sikt föra samman förvaltningsutbildningen till en förvaltningsskola,
som - i likhet med den tekniska skolan - enligt riksdagens beslut
skall förläggas till Östersund. Som ett första steg bör IntS ombildas till försvarets
förvaltningsskola den 1 juli 1977.

När det gäller verksamhetens omfattning och inriktning finns det anledning
understryka föredragande statsrådets ord att de resurser som kan
sättas in på utbildningens område måste vägas mot andra angelägna behov.
Utskottet anser i likhet med statsrådet att förvaltningsutbildningen bör få
ungefär samma omfattning som hittills. Även i övrigt ansluter utskottet
sig till dennes uppfattning om verksamhetens uppläggning. En angelägen
uppgift bör således vara att skapa goda möjligheter även för den civila personalen
inom försvaret. I princip bör varje förvaltningskurs stå öppen för
alla.

Förvaltningsskolan bör - som försvarsministern framhåller - ha en självständig
ställning. Det är viktigt, eftersom utbildningen vid skolan skall
vara öppen även för personal som inte är underställd överbefälhavaren. Utskottet
delar alltså uppfattningen att förvaltningsskolan bör utgöra en självständig
myndighet inom försvarsmakten och att den bör ledas av en styrelse
som utses av regeringen.

Kostnaderna för de investeringar som behövs vid en lokalisering av skolan
till Östersund har utskottet förut haft anledning beröra vid behandlingen
av regeringens förslag om arméns tekniska skola. För finansieringen av
investeringarna i dessa båda fall gäller i princip samma regler. Som försvarsministern
framhåller skall den del av investeringarna för skolan som
avser omlokalisering finansieras utanför den militära utgiftsramen.

Med hänvisning till det anförda och till vad utskottet har föreslagit under
föregående punkt tillstyrker utskottet regeringens förslag och hemställer

1. att riksdagen godkänner de av föredragande statsrådet förordade
riktlinjerna för organisation av förvaltningsutbildningen
inom försvarsmakten,

2. att riksdagen beslutar att en försvarets förvaltningsskola inrättas
den 1 juli 1977,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder
och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra
inrättandet av skolan.

Stockholm den 11 och 13 maj 1976

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Föll 1975/76: 39

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
Gustafsson i Stenkyrka (c), Gustavsson i Ängelholm (s), Glimnér1 (c), fru
Sundström (s), herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp). Brännström (s), Pettersson
i Örebro2 (c), Gustavsson i Nässjö (s), Olsson i Asarum (s), Gernandt
(c), Hedberg (s), Björk i Gävle (c), Siegbahn (m) och fru Ekelund (c).

1 Närvarande vid behandlingen av punkterna 2 och 3.

2 Närvarande vid behandlingen av punkten 1.

Reservationer

1. Inrättande av ett flygvapenmuseum i Linköping (punkt 1) av herrar
Gustavsson i Eskilstuna (s), Gustavsson i Ängelholm (s), fru Sundström
(s), herrar Brännström (s), Gustavsson i Nässjö (s), Olsson i Asarum (s)
och Hedberg (s) som anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 6 börjar ”Det kan”
och slutar ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser, liksom försvarsministern, ett klart samband mellan denna
samhörighet med försvaret och kostnadsansvaret för museernas verksamhet.
Det förhållandet att de nuvarande anslagen för armémuseum samt marinmuseet
och modellkammaren i Karlskrona liksom utgifterna för Flygvapnets
Malmensamlingar helt anvisas inom den militära utgiftsramen får
också ses som ett uttryck härför. Eftersom det nya museet enligt förslaget
skall inrättas först fr. o. m. den 1 juli 1977, är det inte heller aktuellt att
för nästa budgetår besluta om någon särbehandling av flygvapenmuseet
i anslagshänseende. Kostnaderna för försvarets museer bör enligt utskottets
mening även efter nämnda datum till alla delar belasta den militära utgiftsramen.
Motionerna 2421 och 2489, den senare såvitt nu är i fråga, bör
alltså avslås.

dels att utskottets hemställan i momentet 4 (s. 7) bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:2421 och 1975/76:
2489, yrkandet 1.

2. Inrättande av en arméns tekniska skola (punkt 2) av herrar Gustavsson
i Eskilstuna (s), Gustavsson i Ängelholm (s), fru Sundström (s), herrar Brännström
(s), Gustavsson i Nässjö (s), Olsson i Asarum (s) och Hedberg (s)
som anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 13 börjar ”Enligt vad”
och slutar ”till känna” bort ha följande lydelse:

Enligt vad utskottet har inhämtat bedöms de totala kostnaderna för all
verksamhet som hänger samman med förslagen att inrätta en arméns tek -

FöU 1975/76: 39

niska skola och en försvarets förvaltningsskola uppgå till sammanlagt drygt
250 milj. kr. i prisläge februari 1975. De investeringsobjekt som hittills har
kostnadsberäknats närmare belöper sig till omkring 165 milj. kr. i samma
prisläge. Regeringen anger i anvisningar för programplanering m. m. den
11 mars 1976 att 85 milj. kr. skall bekostas av medel utanför den militära
utgiftsramen. Utskottet godtar de allmänna principer som har utvecklats
i propositionen beträffande vilka kostnader som bör belasta den militära
utgiftsramen och förutsätter att de angivna 85 milj. kr. utanför den militära
utgiftsramen hänförs enbart till de investeringsobjekt som hittills har kostnadsberäknats.
Utskottet förutsätter också att - i den mån ytterligare investeringsobjekt
m. m. tillkommer för angivna ändamål - frågan om ytterligare
medel utanför den militära utgiftsramen behandlas enligt de principer
som angetts i propositionen.

dels att den del av utskottets anförande som på s. 19 börjar "Med hänvisning”
och slutar ”och hemställer” i konsekvens härmed bort ha följande
lydelse:

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
och hemställer

dels att utskottets hemställan i momentet 4 (s. 13) bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen avslå* motionen 1975/76:2489, yrkandet 2.

Särskilt yttrande

Inrättande av en arméns tekniska skola (punkt 2) av herrar Karl Bengtsson
i Varberg (fp) och Siegbahn (m).

1 propositionen föreslås bl. a. att en arméns tekniska skola skall inrättas
och förläggas till Östersund. Meningen är att skolan bl. a. skall överta den
tekniska utbildning som nu bedrivs vid tygförvaltningsskolan i Sundbyberg,
arméns stabs- och sambandsskola i Uppsala och arméns radar- och
luftvärnsmekanikerskola i Göteborg. Den faktiska tidpunkten för etableringen
i Östersund infaller någon gång efter år 1980.

Som framgår av motionen 1975/76:2488 (fp, c, m) är det inte nu möjligt
att överblicka försvarets behov av teknisk personal, personalens sammansättning
och utbildning m. m. när skolan är färdig att tas i bruk. 1977 års
försvarsbeslut och det pågående arbetet på en ny befälsordning kommer
med all sannolikhet att påverka utbildningsbehovet och därmed skolans
dimensionering, utbildningens uppläggning m. m. Av detta och andra skäl,
som åberopas i motionen, hade det enligt vår mening varit önskvärt att
- som motionärerna föreslår - uppskjuta beslutet om en teknisk skola ett
år. Under de förutsättningar som utskottet anger har vi emellertid ansett
oss böra biträda utskottets förslag.

GOTAB 51985 Slockholm 1976