Med anledning av propositionen 1975/76:18 om ändring i utlänningslagen (1954:193), m. m. såvitt avser förslag till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall jämte motioner (Betänkande 1975/76:JuU15 Justitieutskottet)

Justitieutskottets betänkande

Juli 1975/76:15

1975/76:15

med anledning av propositionen 1975/76: 18 om ändring i utlänningslagen
(1954:193), m. m. såvitt avser förslag till lag om tvångsåtgärder
i spaningssyfte i vissa fall jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975/76: 18 har regeringen (arbetsmarknadsdepartementet)
föreslagit riksdagen att anta förslag till

1. lag om ändring i utlänningslagen (1954: 193),

2. lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt
företag att idka näring här i riket,

3. lag om ändring i förordningen (1968: 564) om tillfällig handel,

4. lag om ändring i lagen (1975: 985) om tillfällig handel,

5. lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.

Över lagförslagen under 1 och 5 har lagrådet hörts.

Propositionen har hänvisats till justitieutskottet såvitt avser det under

5 ovan upptagna förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i
vissa fall och i övrigt till inrikesutskottet (se InU 1975/76: 24). Inrikesutskottet
har inhämtat yttrande från justitieutskottet över vissa delar av
propositionen jämte motioner (se JuU 1975/76: ly).

I ärendet väckta motioner såvitt gäller förslaget till lag om tvångsåtgärder
i spaningssyfte i vissa fall redovisas nedan (s. 3).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll såvitt nu är i fråga
hänvisar utskottet till vad utskottet anför på s. 4.

Det till justitieutskottet remitterade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till

Lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

Härigenom föreskrives följande.

1 § Skall på grund av förordnande enligt 51 § tredje stycket utlänningslagen
(1954: 193) av regeringen meddelat beslut om avvisning eller utvisning
ej verkställas, äger 2—5 §§ tillämpning beträffande utlänning
som avses med beslutet.

Har enligt utlänningslagen meddelats beslut i andra fall än sådana
som avses i första stycket om avvisning, förpassning, förvisning eller
utvisning och kan beslutet ej verkställas, får regeringen, om sådana omständigheter
föreligger beträffande utlänningen som avses i 20 § första
och andra styckena samma lag, förordna att 2—5 §§ skall äga tillämpning.

1 Riksdagen 1975/76. 7 sami. Nr 15

JuU 1975/76:15

2 § Finnes det vara av betydelse för att utröna huruvida organisation
eller grupp som avses i 20 § andra stycket utlänningslagen (1954: 193)
planlägger eller förbereder åtgärd som utgör hot mot allmän ordning
och säkerhet, får utlänning, som avses i 1 §, underkastas husrannsakan,
kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Av sådan utlänning får också tagas
fingeravtryck och fotografi.

Förordnande om åtgärd enligt första stycket meddelas av polismyndighet.
I fråga om sådan åtgärd gäller i övrigt bestämmelserna i 28 kap.
rättegångsbalken i tillämpliga delar.

3 § För ändamål som avses i 2 § första stycket kan rätten, om synnerliga
skäl föreligger, meddela polismyndighet tillstånd att taga del av
samtal till och från telefonapparat, som innehaves eller eljest kan antagas
komma att begagnas av utlänning som avses i 1 §.

Rätten kan för ändamål som avses i 2 § första stycket, om synnerliga
skäl föreligger, även meddela polismyndighet tillstånd att närmare undersöka,
öppna eller granska post- eller telegrafförsändelse, brev, annan
sluten handling eller paket som har ställts till eller avsänts från utlänning,
som avses i 1 §, och som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation
eller kroppsbesiktning eller som finns hos post-, telegraf-, järnvägseller
annan befordringsanstalt.

I tillstånd som avses i andra stycket kan rätten förordna, att i tillståndet
avsedd försändelse, som ankommer till befordringsanstalt, skall
kvarhållas till dess den närmare undersökts, öppnats eller granskats.
Förordnandet skall innehålla underrättelse att meddelande om åtgärden
ej får utan tillstånd av den som har begärt åtgärden lämnas avsändaren,
mottagaren eller annan.

4 § Tillstånd som avses i 3 § skall meddelas att gälla viss tid ej överstigande
en månad. Tiden räknas, vid tillstånd till telefonavlyssning från
den dag tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare och i övriga
fall från den dag tillståndet meddelades.

Fråga om tillstånd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av rikspolisstyrelsen.
Rättens avgörande sker genom slutligt beslut. Sådant beslut
går omedelbart i verkställighet. I fråga om förfarandet äger i övrigt
bestämmelserna i rättegångsbalken om förfarandet vid rättens prövning
av fråga som under förundersökning i brottmål uppkommit om åtgärd
enligt 27 kap. 16 § nämnda balk motsvarande tillämpning.

5 § Uppteckning som ägt rum vid telefonavlyssning får ej granskas av
annan än rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Innehåller
uppteckningen något som ej är av betydelse för det ändamål som
föranlett avlyssningen, skall den i sådan del efter granskningen omedelbart
förstöras.

Försändelse eller annan handling som omfattas av tillstånd enligt 3 §
får ej närmare undersökas, öppnas eller granskas av annan än rätten,
rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Handling varom här är
fråga skall undersökas snarast möjligt. När undersökningen har slutförts,
skall försändelse som finns hos befordringsanstalt tillställas den till
vilken försändelsen är ställd och annan handling återlämnas till den hos

JuU 1975/76:15

vilken handlingen påträffats, om ej beslag sker enligt därom gällande
bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976 och gäller till och med
den 31 december 1976.

1 § första stycket äger jämväl tillämpning när regeringen enligt 8 §
lagen (1973: 162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd
med internationell bakgrund förordnat att avvisnings- eller utvisningsbeslut
ej skall verkställas.

Motionsyrkandena

I motionen 1975/76: 71 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs
såvitt nu är i fråga att förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte
i vissa fall avslås (yrkande 3).

I motionen 1975/76: 73 av herr Nyquist (fp) hemställs såvitt nu är i
fråga att riksdagen beslutar dels att lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte
i vissa fall endast skall gälla t. o. m. den 30 juni 1976 (yrkande 1),
dels att 2 § lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall ges sådan
lydelse, att lagen endast kan tillämpas för att utröna huruvida berörd
organisation eller grupp planlägger eller förbereder användning av
våld, hot eller tvång för politiska syften (yrkande 2).

Utskottet

Mot bakgrund av de många politiska terroristdåd som under senare
år ägt rum i stora delar av världen och som ofta urskillningslöst drabbat
oskyldiga människor antog riksdagen år 1973 lagen (1973: 162) om särskilda
åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell
bakgrund (terroristlagen) (prop. 1973: 37, JuU 18, rskr 121). Lagen
trädde i kraft den 1 maj 1973 och gällde till utgången av april 1974. Genom
beslut av riksdagen år 1974 och 1975 har lagens giltighetstid förlängts,
och den gäller nu till utgången av år 1975 (prop. 1974: 55, JuU
12, rskr 150 och prop. 1975: 72, JuU 17, rskr 137).

Terroristlagen ger möjligheter att under vissa speciella förutsättningar
ingripa med skilda åtgärder, som alla har till syfte att minska
riskerna för att vårt land blir skådeplats för internationella terroristdåd.
Den tar sikte enbart på utlänningar som tillhör eller verkar för sådana
grupper och organisationer, vilka genom sin tidigare verksamhet har visat
att de systematiskt använder våld för politiska syften även mot oskyldiga
människor i främmande land och därför kan befaras göra det också
i Sverige. Utlänning som avses i lagen kan avvisas eller utvisas. Om hinder
mot verkställighet av beslut om avvisning eller avlägsnande ur riket
föreligger, skall han i stället kunna bli föremål för kontroll och övervakning.
Därvid skall under vissa förutsättningar även sådana spanings |2

Riksdagen 1975176. 7 sami. Nr IS

JuU 1975/76:15

och tvångsåtgärder som husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning,
brevkontroll och telefonavlyssning kunna användas mot honom.
Ett flertal garantier mot en alltför vidsträckt tillämpning av lagen har
byggts in såväl i de bestämmelser som gäller förfarandet och beslutsprocessen
som i särskilda regler som har till syfte att ge underlag för
en fortlöpande kontroll av hur lagen hanteras.

Förslagen i propositionen innebär bl. a. att de bestämmelser om användningen
av vissa spanings- och tvångsåtgärder som f. n. finns i terroristlagen
i oförändrat skick förs över till en särskild lag om tvångsåtgärder
i spaningssyfte i vissa fall samt att övriga bestämmelser i terroristlagen
införlivas med utlänningslagen och i samband därmed ändras på
vissa punkter.

Lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte föreslås träda i kraft den 1
januari 1976 och gälla ett år.

I motionen 71 yrkas avslag på lagförslaget. I motionen 73 framhålls
att en anpassning av de särskilda tvångsmedelsbestämmelserna till rättegångsbalkens
regler snarast bör komma till stånd. Yrkandet går ut på att
lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall endast skall gälla
till och med den 30 juni 1976.

Utskottet vill till en början rent allmänt konstatera att bestämmelserna
i det framlagda lagförslaget liksom motsvarande bestämmelser i terroristlagen
otvivelaktigt innefattar långtgående ingrepp i den personliga
integriteten. Det bör också framhållas att förutsättningarna för att tvångsåtgärderna
skall få vidtas i viss mån avviker från vad som enligt rättegångsbalken
gäller om användningen av tvångsmedel vid misstanke om
brott. När terroristlagstiftningen nu inarbetas i utlänningslagen kan det
därför — som föredragande statsrådet framhåller — finnas anledning
att överväga om de särskilda tvångsåtgärderna enligt terroristlagstiftningen
bör finnas kvar eller avskaffas. Enligt utskottets mening bör
emellertid beaktas att de regler om telefonavlyssning som finns i rättegångsbalken,
terroristlagen och vissa andra författningar, f. n. är föremål
för översyn av särskilda sakkunniga, som tillkallades år 1974 i enlighet
med önskemål från riksdagens sida i samband med tillkomsten av
terroristlagstiftningen (se JuU 1973: 18). Utredningen beräknas slutföra
sitt uppdrag före årsskiftet 1975-1976. Enligt utskottets mening bör ett
mera definitivt ställningstagande till frågan om behovet av särskilda
tvångsåtgärder i terroristsammanhang anstå till dess utredningen redovisat
resultatet av sitt arbete. Utskottet förutsätter att spörsmålet övervägs i
samband med prövningen av utredningens förslag och att proposition i
ämnet snarast möjligt föreläggs riksdagen. Någon särskild tidsgräns härvidlag,
såsom föreslagits i motionen 73, är dock inte erforderlig. I avvaktan
på ett slutligt ställningstagande bör de bestämmelser om tvångsåtgärder
som nu finns i terroristlagen behållas. Under hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 71 och 73 i berörda
delar.

JuU 1975/76:15

Enligt 2 § förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa
fall får de i lagen angivna tvångsmedlen användas om det finnes vara av
betydelse att utröna huruvida terroristorganisation eller grupp planlägger
eller förbereder åtgärd som utgör hot mot allmän ordning och säkerhet.
Endast sådan utlänning som avses i 20 § i det i propositionen
framlagda förslaget till ändring i utlänningslagen kan bli föremål för
åtgärderna. Enligt sistnämnda lagrum får utlänning avvisas, om det finnes
grundad anledning anta att han tillhör eller verkar för organisation
eller grupp som kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller
tvång för politiska syften och därvid begå sådan gärning här i landet
samt om det tillika med hänsyn till vad som är känt om hans föregående
verksamhet eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar
till handling av nämnda art.

I motionen 73 yrkas att 2 § lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte
i vissa fall ges en sådan lydelse att tvångsmedlen endast får användas
för att utröna huruvida organisation eller grupp planlägger eller förbereder
användning av våld, hot eller tvång för politiska syften.

Som framgår av redogörelsen ovan är 2 § förslaget till lag om
tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall — liksom motsvarande bestämmelse
i terroristlagen — mera generellt utformad än stadgandet om
förutsättningarna för avvisning och utvisning i förslaget till ändring i utlänningslagen.
Det kan sålunda synas som om lagrummet skulle ge möjlighet
till ingripanden för att förebygga också andra brott mot allmän
ordning och säkerhet än våld, hot eller tvång för politiska syften. Ett så
vidsträckt tillämpningsområde för bestämmelsen är självfallet inte avsett.
Enligt utskottets mening hade det varit önskvärt med en mera bestämd
precisering av de fall, då tvångsåtgärderna får tillgripas. Med hänsyn
till att det endast är fråga om en lagstiftning med provisorisk karaktär
och då såvitt känt motsvarande bestämmelse i terroristlagen inte tilllämpats
på ett sätt som ställer rättssäkerheten i fara synes det inte erforderligt
att nu vidta någon åtgärd i saken. Utskottet förutsätter emellertid
att spörsmålet närmare övervägs i samband med prövningen av de
förslag utredningen om telefonavlyssning lägger fram.

På anförda skäl tillstyrker utskottet propositionen i berörd del och
avstyrker motionen 73 i motsvarande del.

En betydelsefull rättssäkerhetsgaranti mot en alltför vidsträckt tillämpning
av terroristbestämmelserna har legat däri att riksdagen i samband
med förslag om förlängning av terroristlagen givits en redogörelse för
lagens tillämpning. I propositionen förutskickas att redogörelser med i
huvudsak samma innehåll i fortsättningen årligen kommer att lämnas av
regeringen i skrivelser till riksdagen såvitt gäller tillämpningen av de bestämmelser
om terrorister som förs in i utlänningslagen. En liknande
redovisning beträffande tillämpningen av lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte
i vissa fall bör lämnas riksdagen i lämpligt sammanhang. Frå -

Jul) 1975/76: 15

gan torde få övervägas närmare i samband med en eventuell proposition
på grundval av de förslag som kommer att framläggas av utredningen
om telefonavlyssning.

Vid behandlingen av propositionen har utskottet uppmärksammat att
i 10 § sekretesslagen föreskrifter finns om utlämnande av handlingar i
ärende enligt 11 § terroristlagen. Innehållet i sistnämnda lagrum föreslås
i propositionen bli överfört till 3 § lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte
i vissa fall. 10 § sekretesslagen bör jämkas i enlighet härmed.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande behovet av tvångsmedel avslår motionen
1975/76: 71 i denna del (yrkande 3),

2. att riksdagen beträffande giltighetstiden för lagstiftningen med
avslag på motionen 1975/76: 73 i denna del (yrkande 1) antar
den ikraftträdandebestämmelse som upptagits i det i propositionen
1975/76: 18 framlagda förslaget till lag om tvångsåtgärder
i spaningssyfte i vissa fall,

3. att riksdagen beträffande förutsättningarna för användning av
tvångsmedel med avslag på motionen 1975/76: 73 i denna del
(yrkande 2) antar 2 § i det under 2 ovan angivna lagförslaget,

4. att riksdagen antar det under 2 ovan angivna lagförslaget i
den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

5. att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar

Härigenom föreskrives att 10 § lagen (1937: 249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
§x

Handlingar rörande polismyndighets,
tullmyndighets eller åklagares
verksamhet till förekommande
eller beivrande av brott, så ock
handlingar rörande användning
av tvångsmedel i brottmål eller i
ärende enligt 3 § lagen (1975: 000)
om tvångsåtgärder i spaningssyfte
i vissa fall må ej utlämnas, såvida
skäligen kan befaras, att utläm -

* Senaste lydelse 1974: 567.

Juli 1975/76:15

Nuvarande lydelse

ej ulämnas, såvida skäligen kan
befaras, att utlämnande skulle
motverka brotts upptäckande eller
brottmåls utredning eller åtgärder
till förekommande av brott eller
ock vara menligt för rikets säkerhet
eller för enskild person; dock
må handling ej i något fall hemlighållas
längre tid än sjuttio år
från dess datum, och vare regeringen
obetaget att, där särskilda
omständigheter det påkalla, medgiva
utlämnande utan hinder av
vad ovan stadgas.

Föreslagen lydelse

nande skulle motverka brotts upptäckande
eller brottmåls utredning
eller åtgärder till förekommande
av brott eller ock vara
menligt för rikets säkerhet eller
för enskild person; dock må handling
ej i något fall hemlighållas
längre tid än sjuttio år från dess
datum, och vare regeringen obetaget
att, där särskilda omständigheter
det påkalla, medgiva utlämnande
utan hinder av vad ovan
stadgas.

Vad i första stycket är stadgat om åklagare skall ej äga tillämpning å
riksdagens ombudsmän.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om handlingar rörande
användning av tvångsmedel i ärende enligt 11 § lagen (1973: 162) om
särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell
bakgrund.

Stockholm den 25 november 1975

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam
(c), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Nygren (s), fru Bergander (s),
herrar Schött (m), Fransson (c), Lövenborg (vpk), fru Wiklund (c), fru
Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s) och Nyquist (fp).

Reservationer

1. vid punkten 1 i utskottets hemställan

av herr Lövenborg (vpk) som beträffande behovet av tvångsmedel
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

I yttrande till inrikesutskottet över de delar av propositionen som
avser integrering av terroristbestämmelserna i utlänningslagen har utskottet
på närmare anförda skäl funnit att bestämmelserna inte tillgodo -

JuU 1975/76:15

ser rimliga rättssäkerhetskrav och att de därför bör avskaffas. De skäl
sorn sålunda åberopats mot ett bibehållande av terroristbestämmelserna
talar också för att förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i
vissa fall bör avslås. Mot lagförslaget kan vidare invändas att rättegångsbalkens
regler om tvångsmedel är tillräckligt vittgående när det gäller
att förebygga terrordåd och att således något behov inte föreligger av
särskilda möjligheter till användning av tvångsåtgärder. Att denna uppfattning
är riktig bekräftas av det förhållandet att enligt vad som upplyses
i propositionen terroristlagens tvångsmedelsbestämmelser tillämpats
i endast ett fall.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till propositionen i denna
del. Ställningstagandet innebär att någon riksdagens åtgärd inte är erforderlig
med anledning av motionen 73 i denna del (yrkande 1).

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen beträffande behovet av tvångsmedel med bifall
till motionen 1975/76: 71 i denna del (yrkande 3) avslår det
i propositionen 1975/76: 18 framlagda förslaget till lag om
tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.

2. vid punkten 2 i utskottets hemställan

av herr Nyquist (fp) som beträffande giltighetstiden för lagstiftningen
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill till en början rent allmänt konstatera att bestämmelserna
i det framlagda lagförslaget liksom motsvarande bestämmelser i
terroristlagen otvivelaktigt innefattar långtgående ingrepp i den personliga
integriteten. Det bör också framhållas att förutsättningarna för att
tvångsåtgärderna skall få vidtas i viss mån avviker från vad som enligt
rättegångsbalken gäller om användningen av tvångsmedel vid misstanke
om brott. När terroristlagstiftningen nu inarbetas i utlänningslagen kan
det därför — som föredragande statsrådet framhåller — finnas anledning
att överväga om de särskilda tvångsåtgärderna enligt terroristlagstiftningen
bör finnas kvar eller avskaffas. Enligt utskottets mening bör
emellertid beaktas att de regler om telefonavlyssning som finns i rättegångsbalken,
terroristlagen och vissa andra författningar f. n. är föremål
för översyn av särskilda sakkunniga, som tillkallades år 1974 i enlighet
med önskemål från riksdagens sida i samband med tillkomsten av
terroristlagstiftningen (se JuU 1973: 18). Utredningen beräknas slutföra
sitt uppdrag före årsskiftet 1975-1976. Enligt utskottets mening bör ett
mera definitivt ställningstagande till frågan om behovet av särskilda
tvångsåtgärder i terroristsammanhang anstå till dess utredningen redovisat
resultatet av sitt arbete. Utskottet delar emellertid motionärens upp -

JuU 1975/76:15

fattning att frågan huruvida de särskilda bestämmelserna om tvångsmedel
i terrorist ärenden bör införlivas med rättegångsbalkens regler snarast
bör bli föremål för riksdagens prövning. Förslag till lagstiftning på
området bör därför föreläggas riksdagen under våren 1976. I enlighet
härmed bör lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall gälla endast
till och med den 30 juni 1976. Under hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet bifall till motionen 71 i denna del och tillstyrker
bifall till motionen 73 i berörd del.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen beträffande giltighetstiden för lagstiftningen med
bifall till motionen 1975/76: 73 i denna del (yrkande 1) och
med anledning av propositionen 1975/76: 18 antar den ikraftträdandebestämmelse
som upptagits i det i propositionen framlagda
förslaget till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i
vissa fall med den ändringen att bestämmelsen erhåller följande
såsom Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
januari 1976 och gäller till och januari 1976 och gäller till och
med den 31 december 1976. med den 30 juni 1976.

3. vid punkten 3 i utskottets hemställan

av herr Nyquist (fp) som beträffande förutsättningarna för användning
av tvångsmedel anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Som framgår av redogörelsen ovan är 2 § förslaget till lag om tvångsåtgärder
i spaningssyfte i vissa fall — liksom motsvarande bestämmelse

i terroristlagen — mera generellt utformad än stadgandet om förutsättningarna
för avvisning och utvisning i förslaget till ändring i utlänningslagen.
Det kan sålunda synas som om lagrummet skulle ge möjlighet
till ingripanden för att förebygga också andra brott mot allmän ordning
och säkerhet än våld, hot eller tvång för politiska syften. Självfallet får
emellertid tvångsmedlen endast användas när det är fråga om politiska
våldsdåd av den art som avses med terroristlagstiftningen. Utskottet delar
motionärens uppfattning att innebörden av ifrågavarande lagrum bör
komma till klarare uttryck. Utskottet förordar således att 2 § förslaget

JuU 1975/76:15

till lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall ges en sådan lydelse
att åtgärderna får vidtas då det finnes vara av betydelse för att
utröna huruvida organisation eller grupp sorn avses i 20 § andra stycket
utlänningslagen planlägger eller förbereder våld, hot eller tvång för politiska
syften.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen beträffande förutsättningarna för användning av
tvångsmedel med bifall till motionen 1975/76: 73 i denna del
(yrkande 2) och med anledning av propositionen antar 2 § i
det i propositionen framlagda förslaget till lag om tvångsåtgärder
i spaningssyfte i vissa fall med den ändringen att lagrummet
erhåller följande såsom Utskottets förslag betecknade lydelse: -

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 §

Finnes det vara av betydelse för Finnes det vara av betydelse för
utt utröna huruvida organisation att utröna huruvida organisation

eller grupp som avses i 20 § andra eller grupp som avses i 20 § andra

stycket utlänningslagen (1954: 193) stycket utlänningslagen (1954: 193)

planlägger eller förbereder åtgärd planlägger eller förbereder åtgärd

som utgör hot mot allmän ordning som innefattar användande av

och säkerhet, får utlänning, som våld, hot eller tvång för politiska

avses i 1 §, underkastas husrann- syften, får utlänning, som avses i

sakan, kroppsvisitation eller 1 §, underkastas husrannsakan,

kroppsbesiktning. Av sådan utlän- kroppsvisitation eller kroppsbesiktning
får också tagas fingeravtryck ning. Av sådan utlänning får ock och

fotografi. så tagas fingeravtryck och foto grafi.

Förordnande om åtgärd enligt första stycket meddelas av polismyndighet.
I fråga om sådan åtgärd gäller i övrigt bestämmelserna i 28 kap.
rättegångsbalken i tillämpliga delar.

4. vid punkten 5 i utskottets hemställan

av herr Lövenborg (vpk) som — under förutsättning av bifall till reservationen
nr 1 — anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Vid
behandlingen” och slutar med ”enlighet härmed” bort ha följande lydelse: Vid

behandlingen av propositionen har utskottet uppmärksammat att
i 10 § sekretesslagen föreskrifter finns om utlämnande av handlingar
i ärende enligt 11 § terroristlagen. Terroristlagen upphör att gälla vid
utgången av år 1975. I enlighet härmed och till följd av utskottets ställningstagande
ovan att avstyrka bifall till förslaget till lag om tvångsåtgärder
i spaningssyfte i vissa fall bör hänvisningen utgå.

JuU 1975/76:15

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar

Härigenom föreskrives att 10 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Handlingar rörande polismyndighets,
tullmyndighets eller åklagares
verksamhet till förekommande
eller beivrande av brott, så
ock handlingar rörande användning
av tvångsmedel i brottmål
eller i ärende enligt 11 § lagen
(1973:162) om särskilda åtgärder
till förebyggande av vissa våldsdåd
med internationell bakgrund må
ej utlämnas, såvida skäligen kan
befaras, att utlämnande skulle
motverka brotts upptäckande eller
brottmåls utredning eller åtgärder
till förekommande av brott eller
ock vara menligt för rikets säkerhet
eller för enskild person; dock
må handling ej i något fall hemlighållas
längre tid än sjuttio år
från dess datum, och vare regeringen
obetaget att, där särskilda
omständigheter det påkalla, medgiva
utlämnande utan hinder av
vad ovan stadgas.

Vad i första stycket är stadgat o
riksdagens ombudsmän.

Föreslagen lydelse

Handlingar rörande polismyndighets,
tullmyndighets eller åklagares
verksamhet till förekommande
eller beivrande av brott, så
ock handlingar rörande användning
av tvångsmedel i brottmål
må ej utlämnas, såvida skäligen
kan befaras, att utlämnande skulle
motverka brotts upptäckande
eller brottmåls utredning eller åtgärder
till förekommande av brott
eller ock vara menligt för rikets
säkerhet eller för enskild person;
dock må handling ej i något fall
hemlighållas längre tid än sjuttio
år från dess datum, och vare regeringen
obetaget att, där särskilda
omständigheter det påkalla, medgiva
utlämnande utan hinder av
vad ovan stadgas.

åklagare skall ej äga tillämpning å

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1 Senaste lydelse 1974: 567.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1975 7S0047