Med anledning av propositionen 1975/76:18 om ändring i utlänningslagen (1954:193), m. m. jämte motioner (Betänkande 1975/76:InU24 inu)

InU 1975/76: 24

Inrikesutskottets betänkande
1975/76: 24

med anledning av propositionen 1975/76:18 om ändring i utlänningslagen
(1954:193), m. m. jämte motioner

I betänkandet behandlas propositionen 1975/76: 18 i vad avser de
nedan upptagna lagförslagen 1—4, den vid början av 1975 års riksmöte
väckta motionen 1975: 935 samt motionerna 1975/76: 71, 72, 73
och 74 som väckts med anledning av propositionen.

Det till propositionen fogade lagförslaget 5 om tvångsåtgärder i
spaningssyfte i vissa fall behandlas av justitieutskottet (JuU 1975/76: 15).

Propositionen

I propositionen 1975/76: 18 (arbetsmarknadsdepartementet) i nu aktuella
delar föreslås riksdagen antaga följande lagförslag.

1 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1954: 193)

Härigenom föreskrives i fråga om utlänningslagen (1954: 193),
dels att 38 § och 71 § fjärde stycket skall upphöra att gälla,1
dels att i 3—6, 12—14, 16, 16 a, 17, 39, 42 a, 43, 47, 52, 55, 69, 71
och 72 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot
”regeringen” i motsvarande form,2
dels att 2, 7, 9, 10, 11, 15, 18—20, 26, 29—31, 34, 35, 37, 40, 44, 46,
49—51, 56, 58, 59 och 63—65 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 21, 21 a, 48 a, 51 a,
54 a och 60 a §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Politisk flykting skall ej utan synnerliga skäl vägras fristad i riket, då
han är i behov därav.

Såsom politisk flykting anses i denna lag utlänning som i sitt hemland
löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse. Med politisk förföljelse

1 Senaste lydelse av 38 § 1971: 1186.

2 Senaste lydelse av

3 § 1974: 194 39 § 1973: 123

5 § 1957: 697 42 a § 1973: 123

12 § 1968: 755 43 § 1973: 123

16 § 1968:755 55 § 1961: 674

16 a § 1974: 194 69 § 1966: 666

71 § 1973: 163.

1 Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 24

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förstås att någon på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp,
religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på grund av
politiska förhållanden utsättes för förföljelse, som riktar sig mot hans liv
eller frihet eller eljest är av svår beskaffenhet, eller ock att på grund av
politiskt brott allvarligt straff ålägges honom.

Konungen äger förordna att utlänning
icke utan tillstånd må inresa
eller uppehålla sig i riket; tillstånd
meddelas som visering,
uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd.

Uppehållstillstånd medför rätt
att vistas i riket den tid som angivits
i tillståndet. Det innefattar
icke rätt till inresa, om ej detta
särskilt angivits. Tillståndet må
begränsas till att avse uppehåll endast
inom viss del av riket, dock ej
mindre del än en kommun, samt
förbindas med de föreskrifter som
i övrigt finnas erforderliga. Kvarstannar
utlänning i riket efter det
att hans tillstånd upphört att gälla,
skall han, intill dess nya föreskrifter
meddelas för honom, alltjämt
vara underkastad de föreskrifter
som voro förbundna med tillståndet.

Beslut om uppehållstillstånd må
innehålla föreskrift att utlänningen
senast då tiden för tillståndet
utgår skall utresa ur riket (utresebeslut).

Utlänning som, utan att vara
politisk flykting, på grund av de
politiska förhållandena i sitt hemland
ej vill återvända dit och som
kan åberopa tungt vägande omständigheter
till stöd härför, skall
ej utan särskilda skäl förvägras att
vistas i riket. Detsamma skall
gälla den som övergivit krigsskådeplats
eller som flytt från sitt
hemland för att undgå förestående
krigstjänstgöring (krigsvägrare).

Regeringen äger förordna att
utlänning icke utan tillstånd må
inresa eller uppehålla sig i riket;
tillstånd meddelas som visering eller
uppehållstillstånd.

Uppehållstillstånd får meddelas
för viss tid eller, i fråga om utlänning
som är fast bosatt i riket,
utan tidsbegränsning (permanent
uppehållstillstånd).

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse

Bosättningstillstånd medför rätt
att inresa och att utan tidsbegränsning
vistas i riket. Den som innehar
bosättningstillstånd äger uppehålla
sig i riket, även om han icke
är försedd med pass.

Bosättningstillstånd må meddelas
utlänning, som är fast bosatt
i riket; upphör hans bosättning
här, må tillståndet återkallas.

Visering, uppehållstillstånd och
bosättningstillstånd meddelas av
den centrala utlänningsmyndigheten;
denna myndighet beslutar
även om återkallelse av bosättningstillstånd.

Visering må ock meddelas av
ministern för utrikes ärendena
samt, i den omfattning Konungen
bestämmer, av diplomatisk eller
konsulär myndighet eller polismyndighet.
Om återkallelse av visering
beslutar den myndighet,
som meddelat viseringen; den
centrala utlänningsmyndigheten

3 Senaste lydelse 1968: 755.

Föreslagen lydelse
§

T ids be gränsat uppehållstillstånd
medför rätt att vistas i riket den
tid som angivits i tillståndet. Det
innefattar icke rätt till inresa, om
ej detta särskilt angivits. Tillståndet
må begränsas till att avse uppehåll
endast inom viss del av riket,
dock ej mindre del än en kommun,
samt förbindas med de föreskrifter
i fråga om byte av bostad
och arbetsanställning samt anmälningsskyldighet
som i övrigt bedömas
behövliga. Stannar utlänning
kvar i riket efter det att hans tillstånd
upphört att gälla, skall han,
intill dess nya föreskrifter meddelas
för honom, alltjämt vara underkastad
de föreskrifter som voro
förbundna med tillståndet.

Beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd
får innehålla föreskrift
att utlänningen senast då tiden
för tillståndet utgår skall utresa
ur riket (utresebeslut).

Permanent uppehållstillstånd
medför rätt att inresa och att vistas
i riket utan tidsbegränsning.
Den som innehar sådant tillstånd
får uppehålla sig i riket, även om
han saknar pass. Tillståndet får
återkallas, om utlänningens bosättning
här upphör.

§3

Visering och uppehållstillstånd
meddelas av den centrala utlänningsmyndigheten;
denna myndighet
beslutar även om återkallelse
av permanent uppehållstillstånd.

Visering må ock meddelas av
chefen för utrikesdepartementet
samt, i den omfattning regeringen
bestämmer, av diplomatisk eller
konsulär myndighet eller polismyndighet.
Om återkallelse av visering
beslutar den myndighet,
som meddelat viseringen; den
centrala utlänningsmyndigheten

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse

äger jämväl återkalla visering,
som annan myndighet meddelat,
dock ej sådan som beviljats av ministern
för utrikes ärendena.

Uppehållstillstånd må, i den
omfattning Konungen bestämmer,
meddelas av polismyndighet; finner
polismyndigheten att ansökan
om uppehållstillstånd icke bör bifallas,
skall ärendet underställas
den centrala utlänningsmyndigheten.
Utresebeslut må meddelas endast
av den centrala utlänningsmyndigheten.

Konungen får förordna att utlänning
icke utan tillstånd får

1. innehava anställning här i riket
eller, i annan egenskap än
handelsresande, utöva verksamhet
som föranledes av anställning utomlands
(arbetstillstånd),

2. innehava anställning som avser
befattning på svenskt fartyg i
utrikes fart (anställningstillstånd).

Förordnande enligt första stycket
skall icke gälla utlänning, som
innehar bosättningstillstånd.

Utlänning, som ankommer till
riket, må avvisas,

1) om han icke, då så fordras,
innehar pass och tillstånd att inresa
i riket samt, därest han ämnar
besöka Danmark, Finland, Island
eller Norge, jämväl tillstånd
att inresa dit;

2) om han söker undandraga sig
att vid inresan för polismyndighet
uppvisa sitt pass och till denna
lämna begärda upplysningar; eller

3) om han vid inresan mot
bättre vetande lämnar polismyndighet
oriktig uppgift rörande
förhållande, som kan inverka på
hans rätt att inresa.

4 Senaste lydelse 1974:194.

5 Senaste lydelse 1961: 674.

Föreslagen lydelse

äger jämväl återkalla visering,
som annan myndighet meddelat,
dock ej sådan som beviljats av
chefen för utrikesdepartementet.

Tidsbegränsat uppehållstillstånd
må, i den omfattning regeringen
bestämmer, meddelas av polismyndighet;
finner polismyndigheten
att ansökan om uppehållstillstånd
icke bör bifallas, skall ärendet
underställas den centrala utlänningsmyndigheten.
Utresebeslut
må meddelas endast av den
centrala utlänningsmyndigheten.

§4

Regeringen får förordna att utlänning
icke utan tillstånd får

1. innehava anställning här i riket
eller, i annan egenskap än
handelsresande, utöva verksamhet
som föranledes av anställning utomlands
(arbetstillstånd),

2. innehava anställning som avser
befattning på svenskt fartyg i
utrikes fart (anställningstillstånd).

Förordnande enligt första stycket
skall icke gälla utlänning, som
innehar permanent uppehållstillstånd.

§5

Utlänning, som ankommer till
riket, må avvisas,

1) om han icke, då så fordras,
innehar pass och tillstånd att inresa
i riket samt, därest han ämnar
besöka Danmark, Finland, Island
eller Norge, jämväl tillstånd
att inresa dit;

2) om han söker undandraga sig
att vid inresan för polismyndighet
uppvisa sitt pass och till denna
lämna begärda upplysningar; eller

3) om han vid inresan mot
bättre vetande lämnar polismyndighet
oriktig uppgift rörande förhållande,
som kan inverka på hans
rätt att inresa eller om han vid inresan
svikligen förtigit sådant förhållande.

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §«

Utlänning må ock avvisas,

1) om han kan antagas komma att sakna erforderliga medel för sin
vistelse här i riket eller, därest han ämnar besöka Danmark, Finland, Island
eller Norge, för sin vistelse därstädes ävensom för sin hemresa;

2) om han ämnar söka sitt uppehälle här i riket eller i Danmark, Finland,
Island eller Norge och det skäligen kan antagas att han icke kommer
att ärligen försörja sig;

3) om han, enligt vad känt är, under de senast förflutna två åren yrkesmässigt
bedrivit otukt, yrkesmässigt utnyttjat annans otuktiga levnadssätt
eller yrkesmässigt bedrivit olovlig införsel eller utförsel;

4) om han tidigare inom eller utom riket blivit dömd till frihetsstraff
och det skäligen kan befaras att han kommer att här i riket eller i Danmark,
Finland, Island eller Norge fortsätta brottslig verksamhet;

5) om det med hänsyn till hans föregående verksamhet eller eljest skäligen
kan befaras att han kommer att här i riket eller i Danmark, Finland,
Island eller Norge bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet;
eller

6) om i lag eller med stöd av lag bestämmelse meddelats därom med
anledning av resolution, som antagits av Förenta nationernas säkerhetsråd.

Utlänning må jämväl, på begäran av den centrala utlänningsmyndigheten
i Danmark, Finland, Island eller Norge, avvisas i annat fall, om
det kan antagas att han eljest begiver sig till det land, som framställt så Vad

i denna paragraf sägs skall
icke gälla den som innehar visering
eller uppehållstillstånd.

20 §

Utlänning som ankommer till
riket skall avvisas, om det finnes
grundad anledning antaga att han
tillhör eller verkar för organisation
eller grupp som avses i andra
stycket och det tillika med hänsyn
till vad som är känt om hans föregående
verksamhet eller eljest
föreligger fara att han här i riket
medverkar till handling som avses
i nämnda stycke.

1 första stycket avses organisation
eller grupp som, med hänsyn
till vad som är känt om dess verksamhet,
kan befaras utanför sitt
hemland använda våld, hot eller
tvång för politiska syften och

6 Senaste lydelse 1969: 233.

7 Senaste lydelse 1973: 274.

Förutvarande 21 § upphävd genom 1971:1186.

dan begäran.

Vad i denna paragraf sägs skall
icke gälla den som innehar visering,
uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd.

20 §7

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse

20 § första sycket

Avvisning skall ske vid utlännings
ankomst till riket eller
omedelbart därefter; avvisning
med stöd av 19 § må dock ske intill
tre månader efter ankomsten.
Beslut om avvisning meddelas av
polismyndighet.

20 § andra stycket
Finner polismyndigheten skäl
till avvisning föreligga men påstår
utlänningen att han i det land,
från vilket han kommit, löper risk
att bliva utsatt för politisk förföljelse
eller att han där icke åtnjuter
trygghet mot att bliva sänd till
land, i vilket han löper sådan risk,
och är påståendet icke uppenbart
oriktigt, skall ärendet underställas
den centrala utlänningsmyndigheten.
Den centrala utlänningsmyndigheten
har att, efter utlänningsnämndens
hörande, besluta i ärendet
så snart det kan ske. Finner

Föreslagen lydelse

därvid begå sådan gärning här i
riket.

Rikspolisstyrelsen upprättar förteckning
över utlänningar som enligt
vad i första stycket sägs skall
avvisas. Regeringen bestämmer
vilka organisationer eller grupper
som därvid komma i fråga.

21 §

Avvisning enligt 18 eller 19 §
skall ske vid utlännings ankomst
till riket eller omedelbart därefter;
avvisning med stöd av 19 § må
dock ske intill tre månader efter
ankomsten. Beslut om avvisning
meddelas av polismyndighet.

När utlänning, vilken upptagits
på förteckning som avses i 20 §
tredje stycket och ej innehar visering
eller uppehållstillstånd, ankommer
till riket, skall polismyndigheten
omedelbart meddela beslut
om hans avvisning, om ej annat
följer av 21 a § tredje stycket.
Uppkommer hos polismyndigheten
fråga om avvisning enligt 20 §
av annan utlänning än som nu
nämnts, skall ärendet hänskjutas
till den centrala utlänningsmyndigheten,
som med eget yttrande
underställer regeringen ärendet. 1
ärende som prövas av regeringen
skall förhör hållas.

21 a §

Finner polismyndigheten skäl
till avvisning föreligga i fall som
avses i 18 eller 19 § men påstår utlänningen
att han i det land, från
vilken han kommit, löper risk att
bliva utsatt för politisk förföljelse
eller risk att sändas till krigsskådeplats
eller straffas för att han
övergivit krigsskådeplats eller eljest
vägrat fullgöra krigstjänstgöring
eller ock att han där icke åtnjuter
trygghet mot att bliva sänd
till land, i vilket han löper sådan
risk, och är påståendet icke uppenbart
oriktigt, skall ärendet under -

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse

den centrala utlänningsmyndigheten
uppenbart att avvisning ej bör
ske eller är ärendet synnerligen
brådskande, må beslut meddelas
utan att yttrande inhämtas från
utlänningsnämnden.

Föreslagen lydelse

ställas den centrala utlänningsmyndigheten.
Detsamma skall gälla
när utlänning påstår sig icke
vilja återvända till hemlandet på
grund av de politiska förhållandena
där och de omständigheter han
åberopar till stöd härför icke kan
lämnas utan avseende. Den centrala
utlänningsmyndigheten har att,
efter utlänningsnämndens hörande,
besluta i ärendet så snart det
kan ske. Finner den centrala utlänningsmyndigheten
uppenbart
att avvisning ej bör ske eller är
ärendet synnerligen brådskande,
må beslut meddelas utan att yttrande
inhämtas från utlänningsnämnden.

20 § tredje stycket
Vad i andra stycket sägs skall
ock gälla, då anledning förekommer
till avvisning enligt 19 §
andra stycket ävensom då polismyndigheten
finner det vara tveksamt,
om utlänning, mot vilken
avvisningsanledning förekommer,
bör avvisas.

Vad i första stycket sägs skall
ock gälla, då anledning förekommer
till avvisning enligt 19 §
andra stycket ävensom då polismyndigheten
finner det vara tveksamt,
om utlänning, mot vilken
avvisningsanledning förekommer,
bör avvisas.

I fall som avses i 21 § andra
stycket första meningen skall
ärendet under de förutsättningar
som anges i första stycket av förevarande
paragraf hänskjutas till
den centrala utlänningsmyndigheten,
som med eget yttrande underställer
regeringen ärendet.

26 §s

Finnes utlänning hava begått brott, å vilket fängelse i mer än ett år
kan följa, eller undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn som ådömts
utlänning för sådant brott, och kan det på grund av gärningens beskaffenhet
och övriga omständigheter befaras att han kommer att här i riket
fortsätta brottslig verksamhet eller föranleder brottet eljest att han icke
bör få kvarstanna, må domstolen förvisa honom ur riket.

Vid bedömande om utlänning Vid bedömande om utlänning
bör förvisas skall hänsyn tagas till bör förvisas skall hänsyn tagas till

utlänningens levnads- och familje- utlänningens levnads- och familjeförhållanden
samt till längden av förhållanden samt till längden av

den tid han vistats i riket. Utlän- den tid han vistats i riket. Utlän -

8 Senaste lydelse 1964: 205.

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse

ning, som innehar bosättningstillstånd
eller som då åtalet väcktes
sedan minst fem år tillbaka var
bosatt i riket, må förvisas endast
om synnerliga skäl äro därtill.

Föreslagen lydelse

ning, som när åtalet väcktes sedan
minst ett år innehade permanent
uppehållstillstånd eller som vid
nämnda tidpunkt sedan minst fem
år tillbaka var bosatt i riket, må
förevisas endast om synnerliga
skäl äro därtill.

Förvisas utlänning, skall det men han därigenom lider beaktas vid bestämmande
av annan påföljd för brottet. Förordnar domstol enligt 34
kap. brottsbalken om förändring av påföljd, som ådömts jämte förvisning,
må ock meddelas det beslut i fråga om förvisningen, som därav påkallas.

29 §»

Utlänning må utvisas ur riket,

1) om han yrkesmässigt bedriver otukt eller eljest underlåter att efter
förmåga söka ärligen försörja sig;

2) om han är hemfallen åt alkoholmissbruk eller narkotikamissbruk
och finnes i följd därav vara farlig för annans personliga säkerhet eller
föra ett grovt störande levnadssätt;

3) om han av tredska eller uppenbar
vårdslöshet gång efter annan
undandrager sig att uppfylla
sina förpliktelser mot det allmänna
eller mot enskild person;
eller

4) om han under loppet av de
senast förflutna fem åren utom riket
genom dom som äger laga
kraft blivit dömd till frihetsstraff
för brott, varför utlämning må ske
enligt svensk lag, eller undergått
honom omedelbart ådömt frihetsstraff
för sådant brott och det på
grund av gärningens beskaffenhet
och övriga omständigheter kan befaras
att han kommer att här i riket
fortsätta brottslig verksamhet.

Vid bedömande om utlänning
bör utvisas enligt denna § skall
hänsyn tagas till utlänningens levnads-
och familjeförhållanden

samt till längden av den tid han
vistats i riket. Utlänning, som innehar
bosättningstillstånd eller
som sedan minst fem år tillbaka är

3) om han av tredska eller uppenbar
vårdslöshet gång efter annan
undandrager sig att uppfylla
sina förpliktelser mot det allmänna
eller mot enskild person;

5) om sådana omständigheter
föreligger som avses i 20 § första
och andra styckena.

Vid bedömande om utlänning
bör utvisas enligt första stycket
1—4 skall hänsyn tagas till utlänningens
levnads- och familjeförhållanden
samt till längden av den
tid han vistats i riket. Utlänning,
som sedan minst ett år innehar
permanent uppehållstillstånd eller

9 Senaste lydelse 1968: 755.

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bosatt i riket, må utvisas endast som sedan minst fem år tillbaka är

om synnerliga skäl äro därtill. bosatt i riket, må endast om syn nerliga

skäl föreligga utvisas med
stöd av första stycket 1—4.

30 §10

Beslut om utvisning meddelas Beslut om utvisning enligt 29 §
av länsrätt. Påstående av utlän- första stycket 1—4 meddelas av

ning att han är politisk flykting länsrätt. Påstående av utlänning

prövas enligt 58 § i samband med att han är politisk flykting prövas

verkställigheten av beslutet. enligt 58 § i samband med verk ställigheten

av beslutet. Vad nu
sagts gäller även när utlänningen
påstår att det föreligger annan sådan
omständighet som anges i 2 §.

Beslut om utvisning enligt 29 §
första stycket 5 meddelas av regeringen.
I ärendet skall inhämtas
yttrande från den centrala utlänningsmyndigheten,
om ej hinder
möter på grund av att ärendet är
synnerligen brådskande.

31 §u

I ärende hos länsrätt angående utvisning skall, om utlänningen begär
det, muntlig förhandling hållas. Det åligger länsrätten att i god tid innan
beslut om utvisning meddelas underrätta utlänningen om hans rätt
att påkalla sådan förhandling.

Vid muntlig förhandling hos förvaltningsdomstol i ärende angående
utvisning äga 41 §, 42 § första och andra styckena samt, såvitt avser allmänt
ombud och tolk, 42 a § tredje och fjärde styckena motsvarande
tillämpning. Utöver vad som följer av 16 § förvaltningsprocesslagen
(1971: 291) äger domstolen förordna att förhandlingen skall hållas inom
stängda dörrar, då det påkallas av omständigheterna.

I ärende hos regeringen om utvisning
enligt 29 § första stycket 5
skall förhör hållas.

34 §

När det finnes påkallat av hän- När det finnes påkallat av hänsyn
till rikets säkerhet eller eljest i syn till rikets säkerhet, får rege statens

intresse, må Konungen ut- ringen utvisa utlänning och förvisa
utlänning och förbjuda ho- bjuda honom att återvända till ri nom

att återvända till riket eller ket eller ock föreskriva inskränk ock

föreskriva inskränkningar och ningar och villkor i fråga om hans
villkor för hans vistelse i riket. vistelseort, byte av bostad och ar betsanställning

samt anmälningsplikt.

I ärende om utvisning enligt denna paragraf skall förhör hållas.

10 Senaste lydelse 1971: 1186.

II Senaste lydelse 1973:123.

InU 1975/76: 24

Föreslagen lydelse
35 §

Nuvarande lydelse

Uppkommer fråga om avvisning,
förpassning eller utvisning
eller om verkställighet av sådan
åtgärd eller om verkställighet av
förvisning, äger den myndighet
som handlägger ärendet förordna
att utlänningen skall tagas i förvar
eller ställas under uppsikt.

Åtgärd enligt första stycket må
ock, då Konungen handlägger
ärendet, vidtagas av länsstyrelse
eller den centrala utlänningsmyndigheten
och, då den centrala utlänningsmyndigheten
handlägger
ärendet, av länsstyrelse. Kan det
skäligen befaras att utlänningen
avviker, må åtgärden vidtagas av
polismyndighet. Anmälan om åtgärden
skall skyndsamt göras hos
den myndighet som handlägger
ärendet, och det åligger denna
myndighet att omedelbart pröva
om åtgärden skall bestå.

Skall enligt 21 a § tredje stycket
ärende om avvisning underställas
regeringen, skall polismyndigheten
taga utlänningen i förvar.

Föreligger i annat fall än som
avses i första stycket sannolika
skäl för avvisning, förpassning eller
utvisning eller uppkommer fråga
om verkställighet av sådan åtgärd
eller av förvisning och kan det
med hänsyn till utlänningens personliga
förhållanden eller övriga
omständigheter skäligen befaras
att han kommer att hålla sig undan
eller här bedriva brottslig verksamhet
eller är hans identitet
oklar, äger den myndighet som
handlägger ärendet förordna att
han skall tagas i förvar. Om det
befinnes tillräckligt, kan myndigheten
i stället ålägga honom att på
vissa tider anmäla sig hos polismyndighet
i orten eller föreskriva
annat villkor som erfordras för att
hålla honom under uppsikt. Fullgör
utlänning icke vad som sålunda
ålagts honom, kan han tagas
förvar.

År fara i dröjsmål får åtgärd
enligt andra stycket vidtagas av
polismyndighet, även om ärendet
handlägges av annan myndighet.
Skall enligt 21 § andra stycket
andra meningen ärende om avvisning
underställas regeringen eller
uppkommer fråga om utvisning
enligt 29 § första stycket 5, får
polismyndighet även i annat fall
taga utlänningen i förvar eller
ställa honom under uppsikt. Anmälan
om åtgärden skall skyndsamt
göras hos den myndighet som
handlägger ärendet, och det åligger
denna myndighet att omedelbart
pröva om åtgärden skall bestå.

Utlänning får icke kvarhållas
längre tid än två veckor eller, när
beslut meddelats om avvisning,
förpassning, förvisning eller utvis -

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning, två månader från det han
togs i förvar, om icke synnerliga
skäl föreligga därtill. Innan beslut
härom meddelas skall hållas förhör
eller, om förvaltningsdomstol
handlägger ärendet, muntlig förhandling.
Beslut om kvarhållande
i förvar gäller för varje gång icke
längre tid än två veckor eller, när
beslut meddelats om avvisning,
förpassning, förvisning eller utvisning,
två månader från beslutets
dag.

37 §

Förekommer ej längre skäl att
hålla utlänningen i förvar eller under
uppsikt, skall åtgärden omedelbart
upphävas.

Meddelas icke inom tid som i
35 § fjärde stycket anges beslut
om kvarhållande i förvar eller
förekommer annars ej längre skäl
att hålla utlänningen i förvar eller
under uppsikt, skall åtgärden
omedelbart upphävas.

40 §

Förhör skall hållas av den myndighet
som handlägger ärendet.
Den centrala utlänningsmyndigheten
äger dock i ärende, som myndigheten
handlägger, överlämna åt
utlänningsnämnden eller länsstyrelse
att hålla förhör. I ärende,
som handlägges av Konungen, utser
Konungen förhörsmyndighet.

Utlänningsnämnden äger uppdraga åt ledamot eller suppleant att
hålla förhör.

44 §12

Polismyndighets beslut om avvisning må överklagas av utlänningen.

Klagan föres hos den centrala
utlänningsmyndigheten genom besvär.
Klagande har att inom en
vecka efter det han erhållit del av
beslutet inkomma med besvären.

Förvaltningsdomstols beslut om
utvisning må överklagas av utlänningen.
Klagan föres enligt be -

Klagan föres hos den centrala
utlänningsmyndigheten genom be -

svär.

Förvaltningsdomstols beslut om
utvisning må överklagas av utlänningen.
Klagan föres enligt be -

12 Senaste lydelse 1971:1186.

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse

stämmelsema i förvaltningsprocesslagen
(1971:291). Klagande
har dock att inom en vecka efter
det han erhållit del av beslutet inkomma
med besvären.

Föreslagen lydelse

stämmelsema i förvaltningsprocesslagen
(1971: 291).

Om klagan rörande förvisning gäller vad eljest är stadgat om klagan
över allmän domstols dom eller beslut.

46 §1S

över den centrala utlänningsmyndighetens
beslut om avvisning
eller förpassning så ock dess beslut
i tillståndsärende, i vilket utlänningsnämndens
yttrande inhämtats
på grund av 12 § första
stycket, må klagan föras av utlänningen.
Klagan föres hos regeringen
genom besvär.

Över den centrala utlänningsmyndighetens
beslut om avvisning
eller förpassning så ock dess beslut
i tillståndsärende, i vilket utlänningsnämndens
yttrande inhämtats
på grund av 12 § första
stycket, må klagan förås av utlänningen,
om utlänningsnämnden eller
någon dess ledamot anfört avvikande
mening eller ock nämnden
i ärende rörande avvisning
icke avgivit yttrande.

Vad sålunda stadgats skall ej gälla beslut om förpassning i fall då utlänningsnämndens
yttrande i ärendet ej fordras.

Klagan enligt första stycket
föres hos Konungen genom besvär.

Klagande har att inkomma med
besvären inom en vecka efter det
han erhållit del av beslutet.

48 a §

Beslut enligt 35 § andra eller
fjärde stycket om tagande eller
kvarhållande i förvar får överklagas
av utlänningen. Vad nu sagts
gäller ej beslut som meddelats av
regeringen. Har beslutet meddelats
av polismyndighet, föres klagan
hos länsrätt. Har beslutet meddelats
av den centrala utlänningsmyndigheten
eller av länsstyrelse,
föres klagan hos kammarrätt.
Över förvaltningsdomstols beslut
föres klagan enligt bestämmelserna
i förvaltningsprocesslagen
(1971:291).

Klagan enligt första stycket får
föras särskilt och är ej inskränkt
till viss tid.

is Senaste lydelse 1971:1186.

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse

Klagan över beslut i ärende enligt
denna lag må endast föras i
fall som angivas i 44, 46, 46 a och

59 §§.

Utan hinder av vad i första
stycket sägs må klagan föras över
beslut om avvisande av ombud eller
biträde, beslut i jävsfråga samt
beslut om förvarst ägande i ärende
om utvisning hos förvaltningsdomstol.

Klagan över beslut om avvisande
av ombud eller biträde samt
klagan över förvaltningsdomstols
beslut i jävsfråga må föras särskilt
inom en vecka efter det klaganden
erhållit del av beslutet. Klagan
över förvaltningsdomstols beslut
om försvarstagande må likaledes
förås särskilt och vare ej inskränkt
till viss tid.

Har utlänning i ärende om
uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd
mot bättre vetande
lämnat oriktig uppgift och har
uppgiften föranlett att tillståndet
beviljats honom, äger den centrala
utlänningsmyndigheten, efter utlänningsnämndens
hörande, förordna
att tillståndet skall upphöra
att gälla.

Kan beslut om avvisning, förpassning,
förvisning eller utvisning
icke verkställas eller föreligger eljest,
vare sig beslutet verkställts eller
icke, skäl att beslutet icke
längre skall lända till efterrättelse,
åger Konungen upphäva beslutet.

1 samband därmed meddelar Konungen
de föreskrifter för utlänningens
vistelse i riket, som må
finnas påkallade.

Beslut om avvisning eller förpassning,
vilket icke blivit verk Senaste

lydelse 1973:123.

Föreslagen lydelse
§14

Klagan över beslut i ärende enligt
denna lag må endast föras i
fall som anges i 44, 46, 46 a, 48 a
och 59 §§.

Utan hinder av vad i första
stycket sägs må klagan förås över
beslut om avvisande av ombud eller
biträde samt beslut i jävsfråga.
Sådan klagan må föras särskilt.

Har utlänning i ärende om
uppehållstillstånd eller arbetstillstånd
mot bättre vetande lämnat
oriktig uppgift eller svikligen förtigit
visst förhållande och har han
därigenom föranlett att tillståndet
beviljats honom, äger den centrala
utlänningsmyndigheten, efter
utlänningsnämndens hörande, förordna
att tillståndet skall upphöra
att gälla.

Kan beslut om förvisning icke
verkställas eller föreligger eljest,
vare sig beslutet verkställts eller
icke, skäl att beslutet icke längre
skall lända till efterrättelse, äger
regeringen upphäva beslutet i dess
helhet eller i viss del eller ock
medge att utlänningen utan hinder
av beslutet får vistas i riket.

Första stycket äger, med det
undantag sorn anges i tredje stycket,
motsvarande tillämpning i
fråga om om beslut om avvisning,

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse

ställt, må ock upphävas av den
centrala utlänningsmyndigheten,
om särskilda skäl äro därtill; vad
nu sagts gäller dock icke beslut
som meddelats av Konungen.

Föreslagen lydelse

förpassning eller utvisning, som på
grund av omständighet som icke
tidigare prövats finnes icke längre
böra lända till efterrättelse.

Meddelar regeringen beslut om
avvisning enligt 20 § eller utvisning
enligt 29 § första stycket 5
men möter på grund av vad i 53—
54 a§§ sägs hinder mot verkställighet
av beslutet eller föreligger
annars särskild anledning att verkställighet
ej bör äga rum, skall förordnas
att verkställighet tills vidare
ej får ske. Beslut om avvisning
eller utvisning som nu avses
eller förordnande att verkställighet
av sådant beslut ej får ske
skall omprövas när anledning
förekommer därtill.

Upphäves beslut enligt första eller
andra stycket eller medges utlänningen
rätt att utan hinder av
beslutet vistas här i riket, får regeringen
i samband därmed meddela
sådana föreskrifter om inskränkningar
och villkor för utlänningens
vistelse i riket som anges i
34 §.

Skall verkställighet icke ske i
fall som avses i tredje stycket eller
har i annat fall meddelats beslut
om avvisning, förpassning, förvisning
eller utvisning som ej kan
verkställas och föreligger beträffande
utlänningen sådana omständigheter
som avses i 20 § första
och andra styckena, får regeringen
meddela föreskrifter som avses
i fjärde stycket. I ärende som nu
nämnts skall förhör hållas.

51 a §

Uppkommer fråga som avses i
51 § får det statsråd, som ansvarar
för ärenden enligt denna lag, besluta
att verkställighet ej skall ske
innan regeringen meddelat slutligt
beslut i ärendet. Sådant beslut får
även meddelas av den centrala utlänningsmyndigheten.
Det åligger
därvid den centrala utlännings -

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

myndigheten att genast underrätta
regeringen om den vidtagna åtgärden
och, om ärendet ännu icke
kommit under regeringens prövning,
anmäla ärendet.

Krigsvägrare må icke vid verkställighet
av avvisning, förpassning,
förvisning eller utvisning befordras
till land där han löper risk
att sändas till krigsskådeplats och
ej heller till land där han icke åtnjuter
trygghet mot att bliva sänd
till land, i vilket han löper sådan
risk. Befordran till sådant land får
dock ske om han icke kan befordras
till annat land och särskilda
skäl för verkställighet föreligga.

Anför i annat fall utlänning
som avses i 2 § tredje stycket synnerliga
skäl för att han icke skall
sändas till sitt hemland, må han
icke vid verkställighet befordras
dit eller till land, i vilket han löper
risk att bliva sänd till sitt hemland.

56 §

Avvisas utlänning, som ankommit hit med fartyg eller luftfartyg, må
han återföras till fartyget eller luftfartyget, om detta omedelbart eller
inom den närmaste framtiden skall avgå till utlandet; han må ock sättas
ombord på annat fartyg eller luftfartyg med samme innehavare. Vad nu
sagts skall även gälla verkställighet av förpassning eller utvisning, såframt
utlänningen underlåtit att vid inresan uppvisa sitt pass för polismyndighet
och beslut om åtgärden meddelats inom sex månader efter
inresan.

Vad i första stycket sägs skall ej
gälla, om fartyget eller luftfartyget
skall avgå till Iand, till vilket utlänningen
med tillämpning av 53
och 54 §§ ej må befordras.

Vad i första stycket sägs skall ej
gälla, om fartyget eller luftfartyget
skall avgå till land, till vilket utlänningen
med tillämpning av
53—54 a §§ ej må befordras.

58§!5

Avvisning skall så snart det kan
ske verkställas av polismyndighet.
Verkställighet av förpassning, förvisning
och utvisning ankommer
på länsstyrelse.

Avvisning skall så snart det kan
ske verkställas av polismyndighet.
Verkställighet av förpassning, förvisning
och utvisning ankommer
på länsstyrelse. I fall som avses i
20 § eller 29 § första stycket 5

15 Senaste lydelse 1973: 274.

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse

Påstår utlänningen att han i det
land, till vilket han skulle befordras,
löper risk att bliva utsatt för
politisk förföljelse eller att han
där icke åtnjuter trygghet mot att
bliva sänd till land, i vilket han löper
sådan risk, och är påståendet
icke uppenbart oriktigt, skall ärendet
underställas den centrala utlänningsmyndigheten;
underställning
skall dock ej ske, om påståendet
enligt det beslut som
förekommer till verkställighet redan
är prövat. Den centrala utlänningsmyndigheten
har att, efter
utlänningsnämndens hörande, besluta
i ärendet så snart det kan
ske. Finner den centrala utlänningsmyndigheten
uppenbart att
verkställighet ej bör ske eller är
ärendet synnerligen brådskande,
må beslut meddelas utan att yttrande
inhämtas från utlänningsnämnden.

Avser verkställighet, som enligt
andra stycket underställts den

Föreslagen lydelse

äger regeringen förordna annorlunda.

Påstår utlänningen att han i det
land, till vilket han skulle befordras,
löper risk att bliva utsatt för
politisk förföljelse eller risk att
sändas till krigsskådeplats eller
straffas för att han övergivit krigsskådeplats
eller eljest vägrat fullgöra
krigstjänstgöring eller ock
att han där icke åtnjuter trygghet
mot att bliva sänd till land,
i vilket han löper sådan risk,
och är påståendet icke uppenbart
oriktigt, skall, utom i fall som avses
i 20 § och 29 § första stycket 5,
ärendet underställas den centrala
utlänningsmyndigheten. Detsamma
skall gälla när utlänning
påstår sig ej vilja återvända till
hemlandet på grund av de politiska
förhållandena där och de
omständigheter han åberopar till
stöd härför icke kan lämnas utan
avseende. Underställning skall
dock ej ske, om påståendet enligt
det beslut som förekommer till
verkställighet redan är prövat.
Den centrala utlänningsmyndigheten
har att, efter utlänningsnämndens
hörande, besluta i ärendet så
snart det kan ske. Finner den
centrala utlänningsmyndigheten
uppenbart att verkställighet ej bör
ske eller är ärendet synnerligen
brådskande, må beslut meddelas
utan att yttrande inhämtas från
utlänningsnämnden.

Framställer utlänningen i fall
som avses i 20 § eller 29 § första
stycket 5 sådant påstående som
avses i andra stycket av förevarande
paragraf, skall ärendet hänskjutas
till den centrala utlänningsmyndigheten,
som med eget
yttrande underställer regeringen
ärendet. Vad nu sagts skall dock
ej gälla i ärende om verkställighet
av beslut varigenom påståendet
redan prövats.

Avser verkställighet, som enligt
andra stycket underställts den

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse

centrala utlänningsmyndigheten,
förpassning och har förhör icke
hållits i förpassningsärendet, skall,
om utlänningen begär det, förhör
hållas. Det åligger den centrala utlänningsmyndigheten
att, innan
ärendet avgöres, underrätta utlänningen
om hans rätt att påkalla
förhör.

Finner den centrala utlänningsmyndigheten
anledning till verkställighet
enligt 54 §, skall frågan
härom underställas Konungen.

Har fråga om verkställighet enligt
58 § andra stycket underställts
den centrala utlänningsmyndigheten,
äger utlänningen föra klagan
över myndighetens beslut, om utlänningsnämnden
icke avgivit yttrande
i ärendet eller om nämnden
eller någon dess ledamot anfört
avvikande mening.

Klagan enligt första stycket
föres hos Konungen genom besvär.
Klagande har att inkomma
med besvären inom en vecka efter
det han erhållit del av beslutet.

16 Senaste lydelse 1971:1186.

Föreslagen lydelse

Finner den centrala utlänningsmyndigheten
anledning till verkställighet
enligt 54 §, skall frågan
härom underställas regeringen.

§16

Har fråga om verkställighet enligt
58 § andra stycket underställts
den centrala utlänningsmyndigheten,
äger utlänningen föra klagan
över myndighetens beslut.

Klagan föres hos regeringen genom
besvär.

Beslut om avvisning, förpassning,
förvisning eller utvisning anses
verkställt när utlänningen, sedan
han fått del av beslutet, lämnat
riket.

Beslut om avvisning, förpassning
eller utvisning förfaller, om
det icke har verkställts inom två
år från det beslutet vann laga
kraft. Vad nu sagts gäller ej beslut
om avvisning enligt 20 § eller utvisning
enligt 29 § första stycket 5.

Har utlänning ej kunnat anträffas
för verkställighet av beslut
som avses i andra stycket första
meningen inom tid som där anges
och uppkommer därefter fråga

2 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 24

InU 1975/76:24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

huruvida beslutet kan verkställas,
skall vid den prövningen antagas
att inom angivna tid skett verkställighet
enligt första stycket, om
annat ej visas.

Underlåter utlänning, som utan
erforderligt tillstånd uppehåller sig
i riket, att göra ansökan om tillstånd;
eller
innehar utlänning sådan anställning
eller utövar han sådan verksamhet,
för vilken arbetstillstånd
fordras, utan att hava sådant tillstånd;
eller

har någon utlänning i sin tjänst,
ehuru denne icke, då så erfordras
har arbetstillstånd eller anställningstillstånd,

straffes med dagsböter.

Den som icke gör anmälan, vilken
är föreskriven i författning,
utfärdad med stöd av denna lag,
eller som i sådan anmälan eller i
ansökningsärende enligt denna lag
eller sådan författning mot bättre
vetande lämnar oriktig uppgift;

den som hjälper utlänning att
inkomma i riket i strid mot föreskrift
i denna lag eller i författning,
utfärdad med stöd därav;

utlänning som, i annat avseende
än beträffande skyldighet att hava
pass, tillstånd att inresa, tillstånd
att vistas i riket eller arbetstillstånd,
överträder bestämmelserna
i denna lag eller vad med stöd av
lagen blivit föreskrivet; samt
utlänning som försöker hindra
verkställighet av beslut om hans
avvisning, förpassning, förvisning
eller utvisning,

§17

Underlåter utlänning, som utan
erforderligt tillstånd uppehåller sig
i riket, att göra ansökan om tillstånd;
eller

innehar utlänning sådan anställning
eller utövar han sådan verksamhet,
för vilken arbetstillstånd
fordras, utan att hava sådant tillstånd,

dömes till dagsböter.

Den som har utlänning i sin
tjänst, ehuru denne icke, då så erfordras,
har arbetstillstånd eller
anställningstillstånd, dömes till
dagsböter eller, där omständigheterna
äro försvårande, till fängelse
i högst ett år.

den som hjälper utlänning att
inkomma i riket i strid mot föreskrift
i denna lag eller i författning,
utfärdad med stöd därav;

17 Senaste lydelse 1974:194.

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse

straffes med dagsböter eller, där
omständigheterna äro försvårande,
med fängelse i högst sex
månader.

Föreslagen lydelse

dömes till dagsböter eller, där
omständigheterna äro försvårande,
till fängelse i högst sex månader.

Till fängelse i högst ett år eller,
där omständigheterna äro mildrande,
till dagsböter dömes, utan
hinder av första stycket,

den som hjälper sådan utlänning
att inkomma i riket beträffande
vilken föreligga omständigheter
som avses i 20 § första och
andra styckena samt

utlänning som försöker hindra
verkställighet av beslut om avvisning
enligt 20 § eller utvisning enligt
29 § första stycket 5.

65 §18

Överträder utlänning föreskrift,
meddelad med stöd av denna lag,
att han icke må uppehålla sig utanför
viss ort, viss kommun eller
visst polisdistrikt, straffes med
fängelse i högst ett år eller, där
omständigheterna äro mildrande,
med dagsböter.

överträder utlänning föreskrift,
meddelad med stöd av denna lag,
att han icke må uppehålla sig utanför
viss ort, viss kommun eller
visst polisdistrikt, eller överträder
utlänning föreskrift som meddelats
enligt 51 § femte stycket, dömes
till fängelse i högst ett år eller,
där omständigheterna äro
mildrande, till dagsböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

I fråga om bosättningstillstånd gäller äldre bestämmelser intill dess
beslut meddelats om permanent uppehållstillstånd för utlänningen.

Vad i lag eller annan författning föreskrives i fråga om den som innehar
bosättningstillstånd skall i stället gälla, intill utgången av år 1977
den som är bosatt här i riket sedan minst två år och innehar permanent
uppehållstillstånd och för tiden därefter den som sedan minst ett år innehar
permanent uppehållstillstånd.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt
företag att idka näring här i riket

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1968: 555) om rätt för utlänning
och utländskt företag att idka näring här i riket1

18 Senaste lydelse 1973:163.

1 Senaste lydelse av 32 § 1971: 574.

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dels att ordet ”Konungen” i 6, 13, 21, 26 och 31—33 §§ skall bytas ut
mot ”regeringen”,

dels att 3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Utlänning som har bosättningstillstånd
är likställd med svensk
medborgare beträffande rätt att
idka näring.

Utlänning som ej har bosättningstillstånd
men är bosatt här i
riket är likställd med svensk medborgare
beträffande rätten att idka
följande näringar:

1. jordbruk jämte binäring vilken
icke drives som självständigt
företag,

2. skogsbruk i den mån det ej
omfattar förädling av råvara,

3. fiske,

4. rederirörelse med svenskt fartyg
i vilket utlänningen äger del,

5. undervisningsverksamhet,

6. verksamhet som läkare, tandläkare
och veterinär.

Utlänning som är bosatt här i
riket och som har permanent uppehållstillstånd
eller är medborgare
i Danmark, Finland, Island eller
Norge är likställd med svensk
medborgare beträffande rätt att
idka näring.

Utlänning som ej avses i 3 §
men som är bosatt här i riket är
likställd med svensk medborgare
beträffande rätten att idka följande
näringar:

1. jordbruk jämte binäring vilken
icke drives som självständigt
företag,

2. skogsbruk i den mån det ej
omfattar förädling av råvara,

3. fiske,

4. rederirörelse med svenskt fartyg
i vilket utlänningen äger del,

5. undervisningsverksamhet,

6. verksamhet som läkare, tandläkare
och veterinär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

3 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1968: 564) om tillfällig handel

Härigenom föreskrives att 3 § förordningen (1968: 564) om tillfällig
handel skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Tillfällig handel får drivas endast efter särskilt tillstånd.

Svensk medborgare och utlän- Svensk medborgare och utlänning
som har bosättningstillstånd ning som har permanent uppe får

dock utan tillstånd driva till- hållstillstånd får dock utan tillfällig
handel med livsmedel, blom- stånd driva tillfällig handel med

InU 1975/76: 24

Nuvarande lydelse

mor och alster av inhemsk hemslöjd
samt med andra varor om
handeln drives i lokal över vilken
han förfogar. Vidare får, förutom
svensk medborgare, utlänning som
har bosättningstillstånd utan tillstånd
driva tillfällig handel med
tryckt skrift.

Föreslagen lydelse

livsmedel, blommor och alster av
inhemsk hemslöjd samt med andra
varor om handeln drives i lokal
över vilken han förfogar. Vidare
får, förutom svensk medborgare,
utlänning som har permanent
uppehållstillstånd utan tillstånd
driva tillfällig handel med tryckt
skrift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976 och gäller till utgången av
juni 1976.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 000) om tillfällig handel

Härigenom föreskrives att 3 § lagen (1975: 000) om tillfällig handel
skall ha nedan angivna lydelse.

Lydelse enligt prop. 1975: 521 Föreslagen lydelse

3§

Tillfällig handel får drivas endast efter särskilt tillstånd.

Svensk medborgare och utlän- Svensk medborgare och utlänning
som har bosättningstillstånd ning som har permanent uppe får

dock utan tillstånd driva till- hällstillstånd får dock utan tillfällig
handel med livsmedel, blom- stånd driva tillfällig handel med

mor och alster av inhemsk hem- livsmedel, blommor och alster av

slöjd. Vidare får, förutom svensk inhemsk hemslöjd. Vidare får, förmedborgare,
utlänning som har utom svensk medborgare, utlän bosättningstillstånd

utan tillstånd ning som har permanent uppe driva

tillfällig handel med tryckt hållstillstånd utan tillstånd driva

skrift. tillfällig handel med tryckt skrift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

Regeringen har inhämtat lagrådets yttrande över förslaget till lag
om ändring i utlänningslagen.

Motionerna

Motion väckt under allmänna motionstiden vid 1975 års riksmöte

1975: 935 av fru Diesen m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen anhåller att förslag framläggs om inrättande av ett
samrådsorgan i flyktingfrågor,

2. hos regeringen anhåller att förslag till ny utlänningslag framläggs
efter en fullständig översyn av nu gällande 1954 års lag.

1 Jämför fotnot 1 på s. 43. Lagen har numera fått nr 1975: 985.

InU 1975/76: 24

Motioner väckta med anledning av propositionen 1975/76:18

1975/76: 71 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att den i propositionen 1975/76:18 föreslagna formuleringen i lag
om ändring i utlänningslagen, § 2 tredje stycket, ändras från ”särskilda
skäl” till ”synnerliga skäl”,

2. att formuleringen i samma avsnitt i nämnda lag ”politiska förhållanden”
ersätts med formuleringen ”politiska och rättsliga förhållanden”,

4. att riksdagen uttalar, att särskild urskillning skall iakttas beträffande
personuppgifter från utländsk polismakt.

Motionen behandlas beträffande yrkandet 3 av justitieutskottet.

1975/76: 72 av herrar Lidgård (m) och Winberg (m) vari yrkas

att i 2 och 54 a §§ terrorister undantas från däri angiven rätt att vistas
i riket respektive från skydd mot förpassning, förvisning och utvisning,

att 20 § första stycket erhåller följande lydelse:

”Utlänning som ankommer till riket skall avvisas, om det finns grundad
anledning antaga att han tillhör eller verkar för organisation eller
grupp som avses i andra stycket. Avvisning skall dock icke ske, om med
fog kan antas, att det ej föreligger fara för att han här i riket medverkar
till handling som avses i nämnda stycke.”

att i förslaget till 26 § andra stycket angiven tidsrymd för innehavande
av permanent uppehållstillstånd ändras från ett år till två år, samt

att i förslaget till 34 § efter orden ”rikets säkerhet” tilläggs orden
”eller eljest av ett väsentligt statsintresse”.

1975/76: 73 av herr Nyquist (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar

3. att hos regeringen begära förslag till innevarande riksmöte till precisering
av 20 § i utlänningslagen i enlighet med vad som anförts i
motionen,

4. att hos regeringen begära förslag till innevarande riksmöte till sådan
lagändring som innebär att systemet med en särskild förteckning
över personer, som skall avvisas enligt 20 § utlänningslagen, avvecklas.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 1 och 2 av justitieutskottet.

1975/76: 74 av herr Nyquist (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar ge
regeringen till känna vad som i motionen anförts om direktiven för ny
översyn av utlänningslagen.

Inrikesutskottet har inhämtat yttrande från justitieutskottet över propositionen
jämte motioner i de delar av propositionens avsnitt om terroristlagstiftningen
som remitterats till inrikesutskottet. Yttrandet fogas
till detta betänkande som bilaga.

InU 1975/76: 24

Utskottet

Inledning

I propositionen föreslås omfattande ändringar i utlänningslagstiftningen.
Huvudpunkterna i lagförslaget är följande:

Utlänningar som inte kan betraktas som politiska flyktingar enligt definitionen
i gällande utlänningslag skall beredas fristad i vårt land om de
på grund av de politiska förhållandena i hemlandet inte vill återvända
dit och kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd härför.
Endast om det föreligger särskilda skäl får de vägras att vistas i riket.
Detsamma skall gälla om utländska krigsvägrare. De föreslagna reglerna
innebär att man lagfäster vad som redan tillämpas i praxis.

Möjligheterna för utlänning att överklaga beslut om att han skall
avlägsnas ur riket vidgas väsentligt enligt propositionens förslag. Beslut
om avlägsnande skall i motsats till vad som gäller i dag kunna
preskriberas. Reglerna om frihetsberövande av utlänning före avlägsnande
stramas åt på sätt som är till utlänningens fördel.

Utlänning kan efter ansökan få bosättningstillstånd sedan han vistats
två år här i landet. Ett sådant tillstånd ger honom ett starkt skydd mot
risken att bli avlägsnad ur landet och likställer honom i flera avseenden
med svensk medborgare. Bosättningstillståndet föreslås bli ersatt
med ett permanent uppehållstillstånd, som skall kunna beviljas efter
i regel ett års vistelse i landet.

Bestämmelserna i 1973 års lag om särskilda åtgärder till förebyggande
av vissa våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen) föreslås
i modifierad form bli införda i utlänningslagen. Yttrande till inrikesutskottet
över denna del av lagförslaget har avgivits av justitieutskottet.
De i terroristlagen intagna bestämmelserna om tvångsåtgärder
i spaningssyfte mot utlänning som av asylskäl får stanna i landet avses
i oförändrat skick bli överförda till en särskild, tidsbegränsad lag. Det
lagförslaget behandlas av justitieutskottet (JuU 1975/76: 15).

Även andra ändringar görs i utlänningslagen. Bl. a. skärps straffet för
arbetsgivare som anställer utlänning utan arbetstillstånd.

Propositionens förslag bygger på dels två betänkanden av utlänningsutredningen
från år 1972, det ena om frihetsberövanden enligt utlänningslagen
och det andra om flyktingskap (Ds In 1972: 20 och SOU
1972: 84), dels Nordiska kommitténs betänkande från år 1970 om utlänningspolitik
och utlänningslagstiftning i Norden, dels departementspromemorian
(Ds A 1975: 2) Vissa ändringar i terroristlagen, dels skrivelser
från statens invandrarverk om uppehållstillstånd m. m. och om
straffskärpning för arbetsgivare som anställer utlänning utan arbetstillstånd.
Vidare anmäls skrivelser från Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
och Solidaritetskommittén för politiska flyktingar om ordningen
för förhör med politiska flyktingar.

InU 1975/76: 24

Samtliga dokument har remissbehandlats.

Förslagen till ändringar i utlänningslagen har granskats av lagrådet.

Översyn av utlänningslagstiftningen

De i korthet redovisade ändringarna medför så omfattande ingrepp i
utlänningslagen att det kan ifrågasättas om inte nuvarande lag — som
är från år 1954 — borde ha ersatts med en ny. Regeringen har varit
medveten om detta och har den 23 oktober utfärdat direktiv för en
översyn som skall leda fram till förslag till en helt ny utlänningslag.

I och med utredningsbeslutet har ett av yrkandena i motionen 1975:
935 av fru Diesen m. fl. (m) tillgodosetts. Det aktuella yrkandet går
nämligen ut på att nuvarande utlänningslag skall bli föremål för en
samlad översyn med sikte på förslag till en ny lag. Motionen behöver
därför i denna del inte föranleda någon åtgärd.

Herr Nyquist (fp) har i motionen 1975/76: 74 tagit fasta på löftet
i propositionen om en ny översyn av utlänningslagen och pekar på att
vissa problem sammanhängande med förvisningsinstitutet bör få sin
lösning vid översynen. Förvisning är den avlägsnandeform som används
då utlänning gjort sig skyldig till grövre brott och domstol på grund
av bestämmelserna i 26 § utlänningslagen finner att utlänningen inte
bör få stanna kvar i riket. Herr Nyquist anser att förvisning bör i
princip endast ifrågakomma för utlänningar som kommit till Sverige för
att begå brott. Särskilt bör man vara restriktiv med förvisning av medborgare
från övriga nordiska länder. Motionären pekar vidare på att
myndigheterna inte som för andra straffade förbereder frigivning av utlänningar
som efter avtjänat fängelsestraff skall förvisas ur landet. Om
förvisningen efter överklagande inte verkställs, har utlänningen därför
sämre möjligheter än andra straffade att finna arbete, bostad etc.

De problem motionären tagit upp behandlas i de numera offentliggjorda
direktiven till den nya utredningen. Motionärens önskemål är
därför tillgodosedda. Någon åtgärd på grund av motionen är sålunda
inte aktuell.

Principfrågan om inarbetning av terroristlagen i utlänningslagen

Utskottet tar först upp frågan om det lämpliga i att till utlänningslagen
överföra och därmed permanenta nuvarande tidsbegränsade särbestämmelser
om terrorister.

Justitieutskottet anför om denna principfråga att den internationella
utvecklingen efter terroristlagens tillkomst visar att vi under överskådlig
tid kommer att behöva ett skydd mot våldshandlingar av terroristgrupper
och terroristorganisationer. Justitieutskottet delar därför föredragande
statsrådets uppfattning att terroristlagens bestämmelser bör
ges en permanent karaktär.

Även lösningen att införliva terroristbestämmelserna med utlännings -

InU 1975/76: 24

lagen synes justitieutskottet lämplig av systematiska skäl, eftersom
bestämmelserna avser enbart utlänning och har nära samband med utlänningslagens
bestämmelser. Mot förslaget har anförts att integreringen
skulle på ett för utlänningar ofördelaktigt sätt kunna påverka de allmänna
reglerna i utlänningslagen och deras tillämpning. Farhågorna
härför bör enligt justitieutskottets mening inte överdrivas. Utskottet anför
vidare att de föreslagna bestämmelserna inte innebär något avsteg
från de grundläggande principer på vilka vår utlänningspolitik vilar.
Regleringen tar sikte på extrema situationer och gäller enbart utlänningar
som bedöms utgöra en fara för tryggheten i vårt land både med
avseende på svenska medborgare och invandrare. Terroristbestämmelserna
utgör därigenom en del av vårt regelsystem till skydd för invandrarna.
Den stora öppenhet och liberala inställning gentemot utlänningar
i allmänhet som kännetecknar utlänningslagen och dess tilllämpning
rubbas inte enligt justitieutskottets uppfattning.

Inrikesutskottet ställer sig bakom de synpunkter justitieutskottet anfört
i denna fråga och förordar alltså att nuvarande terroristbestämmelser
permanentas och inarbetas i utlänningslagen. Frågan om modifiering
av bestämmelserna i samband med denna integrering återkommer utskottet
till i ett senare avsnitt. För tydlighetens skull bör på nytt framhållas
att vad nu sagts om integreringen inte gäller den nuvarande
terroristlagens bestämmelser om telefonavlyssning m. fl. tvångsåtgärder
i spaningssyfte. De bestämmelserna har, som nämnts, tagits upp i propositionens
förslag till en särskild, tidsbegränsad lag.

Skyddet för flyktingar

Skyddet för flyktingar är enligt 2 § utlänningslagen förbehållet politiska
flyktingar, dvs. utlänning som i sitt hemland löper risk att utsättas
för politisk förföljelse. Med politisk förföljelse förstås enligt
samma lagrum att någon på grund av sin härstamning, tillhörighet till
viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på
grund av politiska förhållanden utsätts för förföljelse, som riktar sig
mot hans liv eller frihet eller eljest är av svår beskaffenhet. Som politisk
flykting räknas också den som åläggs allvarligt straff för politiskt brott.

Det skydd som politisk flykting åtnjuter enligt utlänningslagen består
av två led. Sådan flykting har en mer vidsträckt rätt än andra invandrare
att bosätta sig här i landet till följd av regeln i 2 § att politisk
flykting inte utan synnerliga skäl får vägras behövlig fristad här i landet.
Det andra ledet i skyddet gäller mot avlägsnande ur riket. Om
det blir aktuellt med sådan åtgärd får flyktingen inte sändas till land
där han riskerar politisk förföljelse och inte heller till land där han
inte är tryggad mot att sändas vidare till land där han löper sådan
risk. Dessa regler om s. k. politiskt verkställighetshinder finns i 53 §.
Undantagsvis kan emellertid politisk flykting skickas tillbaka till hem -

InU 1975/76: 24

landet eller land från vilket han kan riskera bli vidaresänd till hemlandet.
Det kan inträffa om han gjort sig skyldig till synnerligen grov
brottslighet eller om han bedrivit och kan antas fortsätta att bedriva
verksamhet som innebär fara för rikets säkerhet (54 §).

I propositionen föreslås inte någon ändring av utlänningslagens nuvarande
flyktingbegrepp eller av nämnda bestämmelser om skydd för
politiska flyktingar. Däremot föreslås att en ny skyddsgrupp införs genom
tillägg till 2 §. Den nya skyddsgruppen består av två kategorier utlänningar.
Till den första kategorien hör utlänningar som på grund av
de politiska förhållandena i hemlandet inte vill återvända dit och kan
åberopa tungt vägande omständigheter till stöd härför. Till denna kategori
skall räknas t. ex. utlänningar som inte kan hävda att de i hemlandet
är föremål för sådan svårartad förföljelse som konstituerar politiskt
flyktingskap men kan påvisa att de utsätts för allehanda trakasserier.
Den andra kategorien är krigsvägrare, varmed förstås utlänning
som övergivit krigsskådeplats eller flytt från hemlandet för att
undgå förestående krigstjänstgöring.

Krigsvägrare och övriga nu berörda utlänningar avses få en något
lägre grad av skydd än politiska flyktingar. Det markeras i det föreslagna
tillägget till 2 § med att de kan vägras att vistas i riket om det
föreligger särskilda skäl härför. Det innebär enligt propositionen att
man i motsats till vad som gäller om politiska flyktingar skall kunna ta
med invandringspolitiska aspekter i bedömningen, dvs. ta ”nödvändig
hänsyn till våra möjligheter att ta emot utlänningar vid sidan av
den reglerade invandringen”.

Ett motsvarande skydd mot avlägsnande som ges politiska flyktingar
föreslås tillkomma krigsvägrare. Dessa skall i princip inte kunna skickas
till land där de löper risk att sändas till krigsskådeplats. Regler om
detta verkställighetshinder ges i den nya paragrafen 54 a. Detta stadgande
innebär därutöver att övriga utlänningar i den nya skyddsgruppen
skall kunna skickas till hemlandet om det inte gäller särskilt ömmande
fall. Det erinras i propositionen om att det här gäller utlänningar
som vanligen inte hotas av så allvarlig förföljelse som de politiska
flyktingarna.

Herr Hermansson m. fl. (vpk) anser i motionen 1975/76: 71 att propositionsförslaget
gör en onödig skillnad mellan politiska och andra
flyktingar trots att skyddsbehovet enligt motionärernas mening kan
vara lika starkt eller starkare beträffande andra flyktingar. Det föreslås
därför att krigsvägrare m. fl. skall liksom politiska flyktingar kunna
avvisas endast om det finns synnerliga skäl härför. Motionärerna vill
vidare att inte enbart politiska förhållanden i hemlandet skall vara asylgrundande
utan även språkligt-kulturell diskriminering och grovt diskriminatoriska
lagbestämmelser som riktar sig mot t. ex. ensamstående
mödrar, homosexuella och abortfall. För att tillgodose dessa önskemål

InU 1975/76: 24

föreslår motionärerna att formuleringen ”politiska förhållanden” i tilllägget
till 2 § ersätts med ”politiska och rättsliga förhållanden”.

Utskottet vill betona att den nya lagregeln innebär att en sedan åtskilliga
år tillämpad praxis blir lagfäst. Bestämmelsen ger dessutom
utrymme för en humanitärt motiverad invandring som sträcker sig betydligt
längre än våra internationella åtaganden om politisk asyl förpliktar
oss till. Det bör vidare framhållas att varje enskilt fall skall bedömas
för sig. Det blir därvid tyngden av de föreliggande omständigheterna,
inte omständigheternas art i sig, som blir avgörande. Med
det sagda avstyrker utskottet de förevarande motionsyrkandena.

Ett yrkande, som till skillnad från den ovan behandlade motionen
innebär en inskränkning av reglerna om invandring av humanitära skäl,
framställs i motionen 1975/76: 72 av herrar Lidgård (m) och Winberg
(m). Motionärerna vill att terrorister skall undantas från det skydd som
ges i tillägget till 2 § och i 54 a § utlänningslagen.

Justitieutskottet uttalar i anslutning till detta yrkande att vi självfallet
måste skydda vårt samhälle mot politiska våldsdåd och anför vidare
att det av hänsyn till andra stater och till våra internationella förpliktelser
framstår som en skyldighet för Sverige att motverka att vårt
land blir en tillflyktsort och ett aktionsområde för terrorister. Vid en
bedömning av motionsyrkandet måste emellertid enligt justitieutskottet
också beaktas, att förhållandena — även när det inte är fråga om politiskt
flyktingskap — ibland kan vara sådana att det skulle framstå
som stötande för rättskänslan att vägra en utlänning rätt att vistas här
även om han är terrorist. Så kan exempelvis vara fallet om utlänningen
löper risk att i annat land ådömas dödsstraff eller andra oproportionerligt
hårda påföljder. Enligt justitieutskottets mening skulle det innebära
ett avsteg från vår humanitära inställning i utlänningsfrågor, om vi generellt
skulle vägra terrorister fristad under hänvisning enbart till den
synnerligen allvarliga karaktären av befarad brottslighet men utan avseende
på arten av den förföljelse som väntar utlänningen om han
sänds från Sverige. Det anförda leder justitieutskottet till slutsatsen att
terrorister inte generellt bör undantas från tillämpningsområdet för de
nya reglerna om asyl och verkställighetshinder. I stället bör det liksom
hittills ankomma på regeringen att i varje särskilt fall bedöma om en
presumtiv terrorist bör få komma in eller stanna i Sverige. Vid bedömningen
måste självfallet utlänningens behov av skydd vägas mot vårt
intresse att förebygga terrordåd. Stor restriktivitet måste dock enligt
justitieutskottets mening iakttas när det gäller att ge en terrorist fristad
i vårt land. I den praktiska tillämpningen torde enligt justitieutskottet
skillnaden mellan en sådan ordning och den som föreslagits av motionärerna
vara relativt obetydlig. Det förhållandet att utlänningen kan
befaras medverka till användningen av våld, hot eller tvång för politiska
syften torde nämligen som regel utgöra särskilda skäl enligt 2 och

InU 1975/76: 24

54 a §§ i deras nya lydelse för att han bör avvisas eller utvisas eller för
att sådan åtgärd bör verkställas.

Inrikesutskottet instämmer i dessa uttalanden och vill för egen del
endast tillägga att det vid terroristbestämmelsernas tillkomst år 1973
förutsattes att de inte skulle medföra någon inskränkning i asylrätten.
På grund härav avstyrker inrikesutskottet — i likhet med justitieutskottet
— det aktuella motionsyrkandet.

Besvärsordningen i utlänningsärenden

Utlännings rätt att anföra besvär över beslut enligt utlänningslagstiftningen
är f. n. inskränkt i olika hänseenden. I vissa fall föreligger ingen
besvärsrätt alls. Det gäller t. ex. vid avslag på ansökan om arbetstillstånd.
I de fall statens invandrarverk meddelar beslut är rätten att överklaga
till regeringen beroende av om utlänningsnämnden eller åtminstone
någon av nämndens ledamöter har annan mening än verket.
I några fall finns full överklagningsrätt, t. ex. beträffande domstolsbeslut
om förvisning.

Ett annat slag av inskränkning i besvärsrätten är att tiden för att
anföra besvär som regel begränsas till en vecka.

Samtidigt bör framhållas att utlänningslagen även innehåller speciella
bestämmelser som verkar till utlänningens förmån. Invandrarverket
kan om särskilda skäl föreligger enligt 47 § underställa regeringen
prövningen av utlänningsärende. Är det fråga om att avlägsna utlänning
ur landet, ger reglerna om s. k. återbrytning i 51 § utlänningen en
vidsträckt möjlighet att få sin sak prövad av regeringen. Återbrytning
innebär att regeringen upphäver beslut om att avlägsna utlänning antingen
därför att beslutet inte kan verkställas eller därför att skäl föreligger
som gör att beslutet inte längre skall gälla. Alternativt kan återbrytning
innebära att utlänningen medges att vistas i riket utan hinder
av beslutet att avlägsna honom. Återbrytning kan ske även om avlägsnandebeslutet
har verkställts. Reglerna om återbrytning behandlas även
i ett följande avsnitt.

I propositionen föreslås att reglerna om besvär skall göras förmånligare
för utlänning. Besvärstiden skall förlängas till tre veckor. Besvär
över beslut av invandrarverket skall kunna anföras till regeringen oberoende
av utgången i utlänningsnämnden. Den föreslagna ordningen har
provisorisk karaktär. Besvärsordningen skall nämligen övervägas på
nytt av den tidigare nämnda utredningen med sikte bl. a. på förkortning
av de f. n. ofta långa handläggningstidema. I det arbetet ingår
även att pröva frågan om man i fortsättningen skall ha kvar utlänningsnämnden
och möjligheten att inrätta ett särskilt högsta besvärsorgan
för utlänningsärenden.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag som utgör en utveckling
mot att man normaliserar utlänningars rätt att anföra besvär över be -

InU 1975/76: 24

slut som går dem emot. Förslagen innebär ändringar i 44, 46 och 59 §§
utlänningslagen. Det bör tilläggas att även med den nu förordade ordningen
vissa beslut fortfarande inte kommer att kunna överklagas. Av
skäl som utvecklas senare gäller det bl. a. beslut om avslag på ansökan
om arbetstillstånd.

Preskription av beslut om avlägsnande m. m.

Beslut om avlägsnande kan bli hängande över utlänning under många
år i de fall beslutet av någon anledning inte går att verkställa. Regeringens
möjlighet att med stöd av 51 § utlänningslagen återbryta beslutet
har inte alltid kunnat hindra att sådana situationer uppstår. Det
föreslås nu i propositionen att beslut om avlägsnande genom avvisning,
förpassning eller utvisning skall förfalla, om det inte verkställts inom
två år från det beslutet vann laga kraft. Preskriptionen skall inte gälla
terrorister. Inte heller skall preskriptionsregeln omfatta domstols beslut
om förvisning. Det uttalas i sammanhanget att det bör stå de sakkunniga
för översyn av utlänningslagstiftningen fritt att på nytt ta upp
den frågan i samband med övervägandena om förvisningsinstitutet.

Nuvarande återbrytningsmöjligheter anses böra bestå när det gäller
fall som omfattas av terroristbestämmelserna och förvisningsfallen.
Som en riktpunkt bör gälla att beslut om avlägsnande i de fallen upphävs
efter fem år om besluten inte har kunnat verkställas. I övrigt anses
den nu ofta använda möjligheten till återbrytning kunna begränsas tack
vare den vidgade rätten för utlänning att anföra besvär till regeringen
och den nya preskriptionsregeln. Återbrytning skall i fortsättningen användas
mer restriktivt och med ovan nämnda undantag tillgripas endast
i de fall nya, relevanta omständigheter kommit fram efter det att beslut
om avlägsnande av utlänning har vunnit laga kraft. Nuvarande möjlighet
för invandrarverket att i vissa fall besluta om återbrytning slopas.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot vad som anförts
och föreslagits i förevarande avsnitt av propositionen. Förslagen föranleder
ändring av 51 § och införande i lagen av en ny bestämmelse
(60 a §). I en likaledes ny paragraf, 51 a, ges det statsråd som ansvarar
för handläggningen av utlänningsärenden rätt att besluta om inhibition
(uppskov) av verkställighet av avlägsnandebeslut i avvaktan på regeringens
prövning av sakfrågan, allt under förutsättning att det gäller så
brådskande fall att man inte kan vänta till nästa regeringssammanträde.

Förutsättningarna för användande av tvångsmedel enligt utlänningslagen

I de fall det är aktuellt att avlägsna utlänning ur landet kan han enligt
35 § antingen tas i förvar eller ställas under uppsikt. Är det fråga
om avlägsnande i form av förvisning gäller inte utlänningslagens regler
utan rättegångsbalkens bestämmelser om anhållande och häktning.

InU 1975/76: 24

Den gällande lagtexten anger inte förutsättningarna för att tvångsmedel
skall få tillgripas. Beträffande tiden stadgas att utlänning får
hållas i förvar under högst en månad (38 §). Tiden kan förlängas, men
frågan skall då underställas regeringen. Ingen får kvarhållas längre tid
än tre månader, såvida inte enligt regeringens bedömning synnerliga
skäl föreligger. Rätten att anföra besvär över förvarstagande är begränsad.

I propositionen betonas att förutsättningarna för en så ingripande åtgärd
som frihetsberövande klart bör anges i lag och att vidgad besvärsrätt
bör införas. Härför talar även att nuvarande ordning inte kan anses
överensstämma med de åtaganden som gjorts genom Sveriges anslutning
till Europarådskonventionen om de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna och FN:s Internationella konvention om medborgerliga
och politiska rättigheter. Med rättegångsbalkens regler om
anhållande och häktning som förebild förordas därför att förvarstagande
får ske om det föreligger sannolika skäl för avvisning, förpassning
eller utvisning eller fråga har uppkommit om verkställighet av sådant
beslut eller av förvisningsbeslut och att det på grund av utlänningens
personliga förhållanden eller övriga omständigheter kan befaras att han
håller sig undan eller kommer att här i landet bedriva brottslig verksamhet.
Utlänning skall också kunna tas i förvar om hans identitet inte
är fastställd. 35 § föreslås bli reviderad i enlighet med det sagda.

Propositionens förslag är en värdefull förbättring från rättssäkerhetssynpunkt,
och utskottet tillstyrker därför detsamma. I anslutning till
vad justitieutskottet anfört om den aktuella paragrafens tillämpning på
presumtiva terrorister vill utskottet anföra följande.

Enligt terroristlagen skall utlänning som anländer till vårt land avvisas,
om han är upptagen på en av rikspolisstyrelsen upprättad förteckning
över presumtiva terrorister och saknar visering, uppehållstillstånd
eller bosättningstillstånd. Gör utlänningen därvid invändning att
politiskt verkställighetshinder föreligger, skall ärendet underställas regeringen.
Enligt 6 § första stycket terroristlagen skall polismyndigheten
i sådant fall ta utlänningen i förvar. Detta stadgande har förts över till
35 § första stycket utlänningslagen och berörs inte av den fråga som
justitieutskottet tagit upp.

Skall ärende om avvisning i annat fall underställas regeringen — det
kan t. ex. gälla utlänning som står upptagen på rikspolisstyrelsens förteckning
men har visering eller tillstånd att uppehålla sig i landet —
eller är det fråga om att utvisa en presumtiv terrorist som befinner sig
i landet, har polismyndigheten en generell rätt att ta utlänningen i förvar
i avvaktan på regeringens prövning. Frihetsberövande! är dock i
detta fall inte obligatoriskt. Det sagda gäller enligt 6 § andra stycket
terroristlagen. Vad justitieutskottet finner tveksamt är om — vid över -

InU 1975/76: 24

föringen av det aktuella stadgandet i terroristlagen till 35 § tredje stycket
utlänningslagen — polismyndighetens nuvarande generella rätt att
ta utlänningen i förvar kommer att begränsas av de ovan behandlade
skärpta kraven på frihetsberövande ingripanden mot utlänningar i allmänhet.
Justitieutskottet anser att någon ändring i sak i förhållande till
vad som nu gäller inte torde vara åsyftad. Inrikesutskottet delar denna
uppfattning. Det är alltså i detta lagstiftningsärende inte avsett att göra
någon inskränkning i polismyndighets hittillsvarande generella befogenhet
att ingripa i terroristärende som skall underställas regeringen.

Den tid under vilken utlänning får tas i förvar förkortas till två veckor
i det fall frihetsberövande! sker i avvaktan på att beslut om avlägsnandet
meddelas. Utlänningen kan dock kvarhållas under ytterligare
tvåveckorsperioder, om det vid förnyad prövning anses föreligga synnerliga
skäl härför. Efter det att beslut fattats om att avlägsna utlänningen
får han kvarhållas i två månader från det han togs i förvar.
Föreligger synnerliga skäl, kan kvarhållandet efter särskilda beslut förlängas
i tvåmånadersperioder (35 § tredje stycket).

Rätt för utlänning att överklaga beslut om tagande i förvar föreslås
bli införd i de fall sådan rätt saknas. Besvärsrätten regleras i en ny
paragraf, 48 a. Enligt denna paragraf skall klagan över polismyndighets
beslut föras hos länsrätt och över invandrarverkets eller länsstyrelses
beslut hos kammarrätt. Besvären kommer alltså att prövas av domstol.
Om regeringen fattat beslutet att utlänning skall tas i förvar, skall dock
besvärsrätt inte finnas. Inte heller skall besvär kunna anföras mot beslut
att utlänning skall ställas under uppsikt. Detta motiveras med åtgärdens
mindre ingripande karaktär och gäller oberoende av vilken
myndighet som fattat beslutet.

De föreslagna reglerna om tidsbegränsning av förvarstagandet är en
viktig förbättring av rättsskyddet för berörda utlänningar. Detsamma
gäller de nya besvärsreglernas utformning. Införandet av en vidgad rätt
att anföra besvär över beslut om förvarstagande och möjligheten att få
besvären prövade av domstol bringar utlänningslagens regler i bättre
överensstämmelse med våra internationella åtaganden när det gäller
frihetsberövanden. Utskottet tillstyrker därför de aktuella förslagen.
Vad i övrigt anförts och föreslagits under detta avsnitt av propositionen
lämnas av utskottet utan erinran.

Vissa förslag av Nordiska kommittén

Sedan Nordiska rådet — mot bakgrunden av den gemensamma arbetsmarknaden
i de nordiska länderna och den mellan länderna träffade
passöverenskommelsen m. m. — uttalat sig för att det borde undersökas
om det förelåg förutsättningar för en enhetlig nordisk utlänningslagstiftning
och en samstämmig nordisk utlänningspolitik, lade en nor -

InU 1975/76: 24

disk kommitté år 1970 fram ett betänkande i ämnet. Kommittén kom
fram till att förutsättningar saknas för en gemensam nordisk utlänningspolitik
men att vissa gemensamma riktlinjer bör kunna tillämpas. Förslagen
gäller icke-nordbor.

1 propositionen sägs att kommitténs förslag i stor utsträckning utgör
en anpassning till gällande svensk rätt. Vissa förslag som skulle medföra
förändring av reglerna om utlännings avlägsnande anses böra övervägas
vidare av de sakkunniga som skall företa en ny översyn av utlänningslagstiftningen.

På en punkt föreslås ändring i utlänningslagen i enlighet med vad
Nordiska kommittén har förordat.

Uppehållstillstånd kan enligt 50 § återkallas om utlänningen mot
bättre vetande har lämnat oriktig uppgift som föranlett att tillståndet
beviljades. Det föreslås nu att med lämnande av oriktig uppgift skall
jämställas svikligt förtigande av relevant omständighet. Oriktig uppgift
eller svikligt förtigande skall också kunna leda till att arbetstillstånd
dras in. Svikligt förtigande föreslås också bli straffbelagt, såsom redan
är fallet med lämnande av oriktig uppgift (64 §). Utskottet biträder
ändringsförslagen.

I några fall går propositionen emot Nordiska kommitténs förslag.
Det gäller bl. a. rätten att överklaga beslut om avslag på ansökan om
uppehålls- eller arbetstillstånd.

Kommitténs förslag om rätten att anföra besvär över vägrat uppehållstillstånd
har i viss mån tillgodosetts genom de vidgade besvärsmöjligheter
som redovisats ovan. Vad beträffar arbetstillstånd skall sådant
tillstånd normalt sökas före inresan i landet (46 och 47 §§ utlänningskungörelsen).
Utskottet delar propositionens uppfattning att det inte är
rimligt att utlänning som vistas utomlands skall kunna begära omprövning
av ett beslut som baseras enbart på bedömning av generella förhållanden
på den svenska arbetsmarknaden. Dessa förhållanden kan
skifta kraftigt från en period till en annan. Befinner sig utlänningen i
landet finns möjlighet för honom att få frågan om arbetstillstånd prövad
i samband med att det blir aktuellt att avlägsna honom ur landet
genom förpassning. I förpassningsärenden föreligger full besvärsrätt.

Frågan om permanent uppehållstillstånd

Icke-nordbo kan efter särskild ansökan få bosättningstillstånd. Detta
tillstånd meddelas i allmänhet efter två års bosättning i landet, och det
ger utlänningen en position som i flera avseenden jämställer honom
med svenska medborgare. Han behöver inte längre arbetstillstånd och
likställs med svensk medborgare när det gäller rätten att idka näring
här i riket. Utlänningen får vidare vistas i landet utan att ha pass.
Sedan utlänning beviljats bosättningstillstånd får han avlägsnas ur landet
endast om det föreligger synnerliga skäl.

InU 1975/76: 24

Innan utlänning beviljas bosättningstillstånd, har hans rätt att vistas
i landet reglerats genom uppehållstillstånd. För det senare slaget av
tillstånd finns f. n. inga regler om maximi- eller minimitid.

På förslag av invandrarverket förordas i propositionen den ordningen
att utlänningen först beviljas ett uppehållstillstånd begränsat till ett år
och därefter permanent uppehållstillstånd. Det senare tillståndet skall
ersätta nuvarande bosättningstillstånd.

Bakgrunden till förslaget är att det är sällsynt att utlänning till
följd av s. k. fortsatt vandelsprövning får avslag på ansökan och förlängt
uppehållstillstånd. Den nya ordningen medför en förenkling för
utlänningen och en betydande lättnad i arbetsbördan för invandrarverket
och polismyndigheterna.

Permanent uppehållstillstånd skall, som nämnts, i allmänhet meddelas
redan efter ett års bosättning i Sverige. Liksom hittills bör dock
tillståndstiden kunna begränsas i vissa fall, exempelvis om tveksamhet
råder om utlänningens försörjningsförmåga eller utlänningen avser att
vistas här under begränsad tid.

Propositionsförslagen medför ändringar av 9 och 10 §§ utlänningslagen.
Eftersom vissa rättsverkningar utanför lagens ram är knutna
till nuvarande bosättningstillstånd som förutsätter minst två års vistelse
i landet, har i förslaget till ikraftträdandebestämmelser tagits in
en regel om att vad i lag eller annan författning föreskrivs i fråga om
den som har bosättningstillstånd skall i stället gälla den som sedan
minst ett år innehar permanent uppehållstillstånd. Tidsanknytningen till
Sverige blir därmed i princip oförändrad. Därjämte föreslås vissa ytterligare
övergångsanordningar för att inte försämra vissa utlänningars
situation i de nya bestämmelsernas ikraftträdandeskede.

Det redan förut omnämnda förvisningsinstitutet regleras i 26 § utlänningslagen.
En utlänning som gjort sig skyldig till allvarligare brott
kan vid sidan av andra påföljder dömas till förvisning. Vid bedömningen
härav skall hänsyn tas till familjeförhållanden m. m. Om utlänningen
har bosättningstillstånd får, som ovan påpekats, utlänningen förvisas
endast om det föreligger synnerliga skäl. Regeln gäller alltså även för
den som begått allvarligt brott. Enligt propositionen skall permanent uppehållstillstånd
som innehafts under ett år ge samma skydd i nu förevarande
hänseende som det tidigare bosättningstillståndet. Herrar Lidgård
(m) och Winberg (m) vill i motionen 1975/76: 72 att tiden skall
förlängas till två år.

Propositionens förslag om minst två års vistelse i Sverige innan skyddet
mot förvisning inträder för den som beviljats permanent uppehållstillstånd
innebär i princip ingen ändring av nuvarande förhållanden. Den
skärpning som motionsförslaget skulle medföra kan utskottet inte medverka
till. Med avstyrkande av motionen i förevarande del biträder utskottet
propositionens förslag till ändrad lydelse av 26 §.

3 Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 24

InU 1975/76: 24

I ett par fall förordas i propositionen att permanent uppehållstillstånd
skall ges rättsverkan utanför utlänningslagstiftningen i och med att tillståndet
beviljats. Förslag av den innebörden läggs fram i propositionen
beträffande lagstiftningen om rätt för utlänning att idka näring här i riket
och om tillfällig handel. I dessa lagar är f. n. utlänning med bosättningstillstånd
jämställd med svensk medborgare. Utskottet tillstyrker
dessa undantagsregler, som delvis är betingade av Sveriges åtaganden
enligt den s. k. europeiska bosättningskonventionen.

Slutligen föreslås i propositionen att medborgare i övriga nordiska
länder likställs med svensk medborgare (och utlänning med permanent
uppehållstillstånd) när det gäller rätten att idka näring. Utskottet tillstyrker
även det förslaget och noterar att vid den förut omnämnda översynen
skall analyseras de eventuella skillnader med anknytning till
utlänningslagstiftningen som i övrigt föreligger i fråga om behandlingen
av svenska medborgare och medborgare i annat nordiskt land. Syftet
härmed skall vara att undersöka i vad mån ökad likställighet kan införas.

Vissa övriga frågor

Arbetsgivare som anställer utlänning utan arbetstillstånd kan enligt
63 § utlänningslagen dömas till dagsböter. Med hänsyn bl. a. till att
det är ett starkt samhällsintresse att bestämmelserna om den reglerade
invandringen inte kringgås föreslås att arbetsgivaren, vid försvårande
omständigheter, skall kunna dömas till fängelse i högst ett år. Utskottet
biträder förslaget. Av propositionen framgår att det är tänkbart att
nämnda straffsanktioner framdeles ersätts med straffavgifter. Den frågan
övervägs av utredningen om eventuell reformering av det ekonomiska
sanktionssystemet inom straffrätten.

Vad som föreslås om att resedokument för politiska flyktingar skall
jämställas med främlingspass vid flyktingens vistelse i landet och om
viss begränsning av undantagen från skyldigheten för barn att ha uppehålls-
och arbetstillstånd m. m. föranleder ingen erinran från utskottets
sida.

Avslutningsvis behandlas i förevarande avsnitt av propositionen ett
förslag från Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Solidaritetskommittén
för politiska flyktingar att ersätta polisen med ett särskilt
organ för förhör av politiska flyktingar och för bedömning av asylfrågan.
Förslaget avstyrks i propositionen på skäl som anförts i remissyttranden
från invandrarverket och rikspolisstyrelsen. Det ställs i utsikt
att förbättringar av nuvarande utredningsformer är möjliga inom
ramen för nuvarande ordning.

I anslutning härtill tar utskottet upp yrkandet i motionen 1975: 935
av fru Diesen m. fl. (m) att regeringen skall lägga fram förslag om att
inrätta ett samrådsorgan i flyktingfrågor. Motionärerna konstaterar att

InU 1975/76: 24

flyktingfrågor handläggs inom skilda departement och statliga verk.
De statliga insatserna kompletteras av frivilliga organisationer. Samarbetsgrupper
finns visserligen redan på tjänstemannanivå, men motionärerna
efterlyser ett mer systematiskt samarbete i institutionaliserade
former. Det förordas därför ett särskilt samarbetsorgan på myndighetsnivå
vari även skall ingå representanter för de frivilliga hjälporganisationerna.
Det nya organet avses ha rådgivande, initiativtagande och
samordnande men i princip inte verkställande uppgifter beträffande
flyktingar.

Den 13 november i år besvarade statsrådet Leijon en av fru Diesen
framställd fråga i samma ämne. Statsrådet Leijon upplyste därvid att
det sedan en tid inom arbetsmarknadsdepartementet pågår en genomgång
av erfarenheterna av uttagning och omhändertagande av flyktingar.
En särskild expert har varit inkopplad i arbetet. I det fortsatta
arbetet, som kommer att bedrivas i samråd med berörda myndigheter
m. fl., kommer behovet av ändringar i nuvarande ordning att övervägas.

Utskottet utgår från att behovet av ett särskilt samarbetsorgan prövas
i samband med pågående överväganden inom arbetsmarknadsdepartementet.
I avvaktan på resultatet av övervägandena finner utskottet inte
påkallat för riksdagen att ta initiativ av det slag som begärs i motionen.
Densamma bör därför inte föranleda någon åtgärd.

T erroristlagstiftningen

Lagen om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med
internationell bakgrund (terroristlagen) kom till för att med större
effektivitet än utlänningslagen medger kunna inskrida mot presumtiva
terrorister i syfte att minska riskerna för att vårt land blir skådeplatsen
för internationella terroristdåd.

Terroristlagen, som är från år 1973, var från början tidsbegränsad
men har förlängts i två omgångar. Den gäller nu till utgången av år
1975.

En översyn av terroristlagen har gjorts inom arbetsmarknadsdepartementet.
översynen har lett fram till den inledningsvis redovisade promemorian,
som remissbehandlats. Propositionen bygger i huvudsak på
förslagen i promemorian. I korthet innebär dessa att i samband med
inarbetningen av bestämmelserna i utlänningslagen en ytterligare precisering
görs av bestämmelsernas tillämpningsområde, medan reglerna om
förfarandet förs över i oförändrat skick. De viktiga besluten om terrorister
läggs också i fortsättningen på regeringen. De särskilda tvångsmedel
som enligt terroristlagen kan tillgripas mot presumtiv terrorist i
det fall han beviljats asyl i landet behålls, som tidigare framhållits, i en
särskild tidsbegränsad lag.

Utskottet har i det föregående tagit ställning för principen att terroristbestämmelserna
permanentas och inarbetas i utlänningslagen.

InU 1975/76: 24

Utskottet tar först upp frågan om terroristbestämmelsernas tillämpningsområde.
Enligt 1 § terroristlagen krävs för att awisa eller utvisa
en utlänning att det finns grundad anledning anta att han tillhör eller
verkar för terroristorganisation eller terroristgrupp av i lagen beskriven
typ. När bestämmelsen nu förs över till utlänningslagen (20 § och 29 §)
läggs till ett personligt rekvisit av innebörd att det med hänsyn till vad
som är känt om utlänningens föregående verksamhet eller eljest föreligger
fara för att han här i riket medverkar till terroristhandling. Också
de organisationer och grupper som omfattas av lagen anges tydligare än
i terroristlagen. Det skall gälla organisation eller grupp som, med hänsyn
till vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför
sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid
begå sådan gärning i vårt land. Formuleringen täcker även det fall då
verksamheten tidigare bedrivits i det egna landet, men Sverige blir
det första främmande land, till vilket terroristorganisationen förlägger
sin verksamhet.

Efter en kritisk granskning av denna del av lagförslaget förordade
lagrådet att avvisning liksom f. n. skall ske när det finns grundad anledning
anta att utlänning som anländer hit tillhör eller verkar för
terroristorganisation eller terroristgrupp. Undantag härifrån bör endast
göras i det fall det föreligger sådan utredning att det finns fog för antagandet
att det inte är någon fara för att han medverkar till terroristaktion
här i riket.

Vid anmälan av lagrådets yttrande (se prop. s. 206—207) vidhöll
föredraganden, statsrådet Leijon, att det var angeläget att införa ett
personligt rekvisit i den aktuella bestämmelsen.

I motionen 1975/76: 72 av herrar Lidgård (m) och Winberg (m)
yrkas att 20 § ges en utformning som överensstämmer med den som
lagrådet förordat.

Herr Nyquist (fp) anser i motionen 1975/76:73 att orden ”eller
eljest” i samma paragraf är alltför vaga. Han hänvisar därvidlag till
vad invandrarverket anfört i sitt remissyttrande över departementspromemorian
och föreslår att det uppdras åt regeringen att senare under
detta riksmöte lägga fram förslag till precisering av lagrummet.

Justitieutskottet har yttrat sig över de båda motionsyrkandena och
framhåller till en början att det från rättssäkerhetssynpunkt framstår
som en klar förbättring i förhållande till gällande ordning att avvisning
och utvisning inte skall grundas enbart på en utlännings anknytning till
terroristorganisation utan också på en bedömning av hans farlighet. I
anslutning till detta konstaterande bör noteras att terroristlagen hittills
endast tillämpats beträffande utlänningar som vid en individuell prövning
har bedömts utgöra en säkerhetsrisk. Ändringsförslaget innebär
således — anför justitieutskottet •— en anpassning till gällande praxis

InU 1975/76: 24

och torde inte försämra våra möjligheter att skydda vårt land mot terroristaktioner.

Beträffande utformningen av det personliga rekvisitet framhåller
justitieutskottet att de grupper och organisationer som står bakom terrordåd
oftast arbetar under hemliga och konspiratoriska former samt
att de informationer som kan erhållas om dem och deras medlemmar
med nödvändighet i regel är mycket knapphändiga och osäkra. Med
hänsyn härtill torde, som föredragande statsrådet framhåller, frågan
om ett medlemskaps formella karaktär knappast kunna få någon självständig
betydelse. En bedömning av en utlännings farlighet torde enligt
justitieutskottet i stället främst få göras med ledning av uppgifter angående
hans tidigare aktivitet eller hans förhållande till organisationen
och dess verksamhet. Å andra sidan kan självfallet den omständigheten
att utlänningen, såvitt känt, inte tidigare medverkat i terroristdåd eller
inte intar någon ledande ställning i organisationen inte ensam få vara
avgörande. Som påpekas av föredragande statsrådet kan fall exempelvis
tänkas när medlemskapet ålägger medlemmen att medverka i terroristdåd.
I sådant fall kan enligt justitieutskottet redan det förhållandet att
utlänningen är medlem tala för att det föreligger fara för att han i riket
kommer att medverka till terroristhandling och medföra att han inte bör
få komma in eller vistas i Sverige.

Med hänvisning till vad sålunda anförts bör enligt justitieutskottets
mening motionen 73 i nu berörd del avslås.

Sammantaget anser justitieutskottet att det föreslagna tillämpningsområdet
för terroristreglema innebär en rimlig avvägning mellan
effektivitets- och rättssäkerhetssynpunkter. Justitieutskottet tillstyrker
således bifall till propositionen i denna del och avstyrker bifall till
motionen av herrar Lidgård och Winberg i motsvarande del.

Inrikesutskottet gör samma bedömning som justitieutskottet och tillstyrker
således propositionens förslag till 20 § UtL första och andra
styckena i följd varav de båda aktuella motionerna avstyrks i motsvarande
delar.

Enligt 1 § terroristlagen skall rikspolisstyrelsen utarbeta en förteckning
över utlänningar, som är kända eller misstänkta terrorister och
därför skall avvisas om de ankommer till vårt land. En motsvarande
bestämmelse har tagits in i 20 § tredje stycket utlänningslagen.

I den nyssnämnda motionen av herr Nyquist (fp) begärs att riksdagen
skall föreläggas förslag som innebär att den angivna ordningen avvecklas.
Till stöd för yrkandet uttalar motionären att rikspolisstyrelsen
hävdat att systemet med avvisning med stöd av terroristlagen visat sig
mindre effektivt. Avvisning har under den tid lagen varit i kraft skett
i endast ett fall.

Såsom justitieutskottet anfört torde det förhållandet att rikspolis -

InU 1975/76: 24

styrelsen kontinuerligt för en förteckning över utlänningar som kan
befaras komma att utföra terrordåd här i landet och att sådana utlänningar
omedelbart skall avvisas när de anländer hit ha en omedelbar
och preventiv effekt som tillgodoser lagstiftningens primära syfte att
hålla presumtiva terrorister borta från vårt land. Inrikesutskottet kan
därför i likhet med föredragande statsrådet inte dela uppfattningen
att den särskilda möjligheten till avvisning av terrorister bör avskaffas.
Utskottet avstyrker således bifall till motionen i denna del.

I detta sammanhang är anledning att ta upp ett yrkande i motionen
1975/76:71 av herr Hermansson m. fl. (vpk), som går ut på att riksdagen
skall uttala att särskild urskillning skall iakttas beträffande personuppgifter
från utländsk polismakt. Av motionen framgår att motionärernas
önskemål väsentligen avser handläggningen av terroristärenden.

I yttrande häröver understryker justitieutskottet att det internationella
polissamarbetet såväl inom Interpol som eljest är av största betydelse
när det gäller att bekämpa terrorismen. Justitieutskottet framhöll
redan vid tillkomsten av terroristlagen år 1973 att information om presumtiva
terrorister från andra länder inte utan vidare får godtas, utan
uppgifterna bör i görligaste mån kontrolleras och prövningen grundas
på en samlad, objektiv bedömning. Att bestämma om en utlänning skall
avvisas med stöd av terroristbestämmelserna är som justitieutskottet
också tidigare anfört en grannlaga uppgift. Sådana ärenden har därför
förlagts till rikspolisstyrelsen, varigenom möjliggörs en enhetlig praxis
och insyn av styrelsens lekmannarepresentanter.

Med hänvisning till det anförda anser inrikesutskottet inte att någon
riksdagens åtgärd är påkallad med anledning av vpk-motionen i denna
del.

Bestämmelser om s. k. politisk utvisning finns i 34 § utlänningslagen.
Med stöd härav kan regeringen utvisa utlänning och förbjuda honom
att återvända till vårt land eller också föreskriva inskränkningar och
villkor för hans vistelse i landet. Förutsättning för åtgärder av detta
slag är att de är påkallade ”av hänsyn till rikets säkerhet eller eljest i
statens intresse”.

Politisk utvisning har enligt propositionen inte utnyttjats under de
senaste två årtiondena, men det påpekas att redan möjligheten till sådan
utvisning uppfattas som ett latent hot av utlänningar som vistas i
landet. Paragrafen måste också sägas vara mycket vidsträckt till sin
innebörd. Genom tillkomsten av terroristbestämmelsema har förutsättningarna
ändrats för 34 §, eftersom det stadgandet i och för sig täcker
sådana fall som avses med terroristbestämmelsema. Mot den bakgrunden
diskuteras i propositionen om det finns behov av att ha kvar 34 §
eller om den bör ändras. Det resonemang som förs leder fram till att
möjligheten till politisk utvisning bör finnas kvar med hänsyn till att

InU 1975/76: 24

34 § har en vidare tillämpning än terroristbestämmelserna, som inte tar
sikte på fall av hot mot rikets säkerhet. Däremot anses att tillämpningsområdet
för 34 § kan inskränkas genom att rekvisitet ”eller eljest i
statens intresse” utgår. De fall där det skulle vara aktuellt med utvisning
och terroristbestämmelserna resp. hänsynen till rikets säkerhet inte
ger underlag för åtgärden bedöms som sällsynta. De internationella förpliktelser
vi har att inte tillåta sådan verksamhet här i landet som skulle
utgöra inblandning i andra staters inre angelägenheter m. m. bör kunna
tillgodoses med terroristbestämmelsema.

Vid behandlingen av den förevarande lagändringen lämnade lagrådet
densamma utan erinran. En ledamot ansåg dock att den borde behållas
med i huvudsak oförändrad formulering.

I motionen 1975/76: 72 av herrar Lidgård (m) och Winberg (m) yrkas
att 34 § behålls oförändrad i sak men med den omformulering
som föreslagits av den skilj aktige ledamoten i lagrådet, innebärande att
utvisning m. m. skall kunna ske även när det eljest är ett väsentligt
statsintresse.

I likhet med justitieutskottet delar inrikesutskottet föredragande statsrådets
uppfattning att det alltjämt bör vara möjligt att utvisa en utlänning
när det påkallas av hänsyn till rikets säkerhet. Beträffande motionärernas
förslag vill inrikesutskottet liksom justitieutskottet erinra om
att nuvarande regler i terroristlagen i stor utsträckning täcker just sådana
fall som avses med det nuvarande rekvisitet ”statens intresse” och
även tillgodoser våra förpliktelser enligt internationella överenskommelser.
Vid en bedömning av motionsspörsmålet bör vidare beaktas att
utlänningar som vistas här med vederbörligt tillstånd i princip har samma
fri- och rättigheter som svenska medborgare och alltså får utöva
exempelvis politisk verksamhet, så länge den bedrivs inom lagens ram
och inte äventyrar rikets säkerhet. Det synes därför svårt att tänka sig
fall då den utvisningsmöjlighet som innefattas i motionärernas förslag
skulle vara erforderlig. Härtill kan läggas att politisk utvisning i vårt
land som ovan nämnts inte tillgripits under i vart fall de senaste 20
åren. Mot den av motionärerna föreslagna utvisningsgrunden kan slutligen
invändas att den inte med tillräcklig noggrannhet ger vid handen
i vilka situationer utvisning får ske, vilket från rättssäkerhetssynpunkt
framstår som mindre tillfredsställande.

På nu anförda skäl avstyrker inrikesutskottet — i likhet med justitieutskottet
— motionen i aktuell del. Ställningstagandet innebär vidare
att propositionens förslag till ändrad lydelse av 34 § utlänningslagen
tillstyrks.

Enligt den nyss behandlade 34 § men också i andra paragrafer i utlänningslagen
samt enligt terroristlagen finns möjlighet att föreskriva
villkor för och inskränkningar i utlännings rätt att vistas i vårt land.

InU 1975/76: 24

I propositionen föreslås att man i lagtexten preciserar vilka villkor och
inskränkningar som får meddelas, nämligen om vistelseort, byte av bostad,
arbetsanställning och anmälningsskyldighet.

Utskottet tillstyrker härav föranledda ändringar i 10, 34 och 51 §§
utlänningslagen.

Utskottet tar härefter upp frågan om den parlamentariska kontrollen.
Terroristlagstiftningen har hittills varit tidsbegränsad. Vid två tillfällen
har riksdagen på förslag av regeringen förlängt lagens giltighetstid.
Denna ordning har möjliggjort en parlamentarisk insyn i lagens tilllämpning.
För att tillgodose detta intresse även sedan terroristlagen
integrerats i utlänningslagen och tidsbegränsningen därmed upphört
föreslås i propositionen att regeringen årligen i skrivelse till riksdagen
redovisar hur terroristbestämmelserna tillämpas. Redovisningen skall
innehålla uppgifter om bl. a. de organisationer eller grupper på vilka
terroristbestämmelsema gjorts tillämpliga, antalet personer som upptagits
på den av rikspolisstyrelsen upprättade förteckningen samt åtgärder
som i övrigt vidtagits med stöd av bestämmelserna.

Såsom justitieutskottet framhållit är det angeläget att integreringen
av terroristbestämmelsema i utlänningslagen inte begränsar riksdagens
möjligheter till insyn i terroristlagstiftningens tillämpning. Inrikesutskottet
ansluter sig därför till förslaget om en årlig redovisning i form av
skrivelse från regeringen. En sådan skrivelse kommer att behandlas i
utskott. I likhet med vad som hittills varit fallet bör prövningen ske i
det utskott som har ansvaret för lagreglernas utformning. Enligt gällande
fördelningsregler handläggs utlänningslagen i inrikesutskottet, och
därmed bör även skrivelsen remitteras dit. I den mån skrivelsen berör
även andra utskotts beredningsområden eller det eljest finns intresse av
att koppla in annat utskott vid bedömningen av skrivelsen ter det sig
naturligt för inrikesutskottet att — såsom skett i det förevarande ärendet
— ta upp ett samarbete med det berörda utskottet. I vilka former
en sådan samverkan skall utövas i framtiden får bedömas när ärendet
blir aktuellt.

Utskottet har relativt utförligt redovisat propositionens förslag till
ändringar i utlänningslagen. Särskild vikt har lagts vid frågor som aktualiserats
under riksdagsbehandlingen. I den mån propositionen i de
delar den hänvisats till inrikesutskottet inte har behandlats i det föregående
godtar utskottet regeringens förslag. Till frågan om vissa följdändringar
återkommer dock utskottet i det avslutande avsnittet i detta
betänkande.

Följdändringar

Ändringarna i utlänningslagen medför behov av följdändringar i annan
lagstiftning. Framför allt gäller det om ersättande av ordet bosätt -

InU 1975/76: 24

ningstillstånd med permanent uppehållstillstånd. Ändringar av det slaget,
som inte enbart har formell grund, har redan behandlats av utskottet,
nämligen i lagstiftningen om rätt för utlänning och utländskt företag
att idka näring här i riket resp. om tillfällig handel.

Vid ärendets behandling har observerats att ytterligare följdändringar
behöver göras. Sålunda bör — utöver vad som föreslås i propositionen
— ordet bosättningstillstånd bytas ut mot permanent uppehållstillstånd
även i 5 § lagen om tillfällig handel. I det fallet bör i fråga om
nordiska medborgare göras en anpassning till den förordade ändringen
av lagen om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här
i riket.

Som justitieutskottet påpekat bör 41 § rättshjälpslagen, där det finns
flera hänvisningar till bestämmelser i utlänningslagen och terroristlagen,
ändras i redaktionellt hänseende.

Vidare bör ordet bosättningstillstånd bytas ut mot permanent uppehållstillstånd
även i 69 a § utlänningslagen.

Utskottet lägger i hemställan fram förslag till nu berörda lagändringar.
I förekommande fall bör erforderlig anpassning göras av lagtexternas
ingress.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tillsättande av utredning för utarbetande av ny
utlänningslag att motionen 1975: 935, yrkandet 2, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

2. beträffande uppdrag åt sakkunniga för översyn av utlänningslagstiftningen
att överväga restriktivare användning av förvisningsinstitutet
att motionen 1975/76: 74 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd,

3. beträffande principfrågan om inarbetning av terroristlagen i
utlänningslagen att riksdagen bifaller propositionens förslag i
denna del,

4. beträffande särskilt skydd för vissa utlänningar att riksdagen
med avslag på motionerna 1975/76: 71, yrkandena 1 och 2,
och 1975/76: 72, i motsvarande del, antar 2 och 54 a §§ i
det genom propositionen 1975/76: 18 framlagda förslaget
till lag om ändring i utlänningslagen (1954: 193),

5. beträffande förvisning av utlänning med permanent uppehållstillstånd
att riksdagen med avslag på motionen 1975/76: 72,
i motsvarande del, antar 26 § förslaget till lag om ändring i
utlänningslagen,

6. beträffande samarbetsorgan i flyktingfrågor att motionen
1975: 935, yrkandet 1, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

InU 1975/76: 24

7. beträffande terroristlagstiftningens tillämpningsområde att
riksdagen

dels med avslag på motionen 1975/76: 72, i motsvarande del,
antar 20 § förslaget till lag om ändring i utlänningslagen,
dels avslår motionen 1975/76: 73, yrkandet 3,

8. beträffande förslag till avveckling av systemet med avvisning
av utlänning på grundval av särskild förteckning att riksdagen
avslår motionen 1975/76: 73, yrkandet 4,

9. beträffande uppgifter från utländsk polismakt att motionen
1975/76: 71, yrkandet 4, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

10. beträffande politisk utvisning att riksdagen med avslag på
motionen 1975/76: 72, i motsvarande del, antar 34 § förslaget
till lag om ändring i utlänningslagen,

11. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i utlänningslagen
i den mån förslaget ej behandlats i föregående punkter
samt med de ändringarna att 69 a § utlänningslagen erhåller
nedan såsom utskottets förslag betecknade lydelse och att
”69 a §” införs i tredje dels-satsen i ingressen till lagförslaget:

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

69 a §

Bestämmelserna i 15 § förvaltningslagen
(1971: 290) äga tillämpning
i ärende om visering, uppehållstillstånd,
arbetstillstånd och
återkallelse av bosättningstillstånd
endast om utlänningen är bosatt eller
eljest vistas inom riket.

Bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen
(1971: 290) äga icke
tillämpning beträffande beslut angående
visering och arbetstillstånd
och ej heller beträffande beslut angående
uppehållstillstånd i annat
fall än som avses i 12 § första
stycket.

Bestämmelserna i 15 § förvaltningslagen
(1971: 290) äga tillämpning
i ärende om visering, tidsbegränsat
uppehållstillstånd, arbetstillstånd
och återkallelse av permanent
uppehållstillstånd endast
om utlänningen är bosatt eller eljest
vistas inom riket.

Bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen
(1971: 290) äga icke
tillämpning beträffande beslut angående
visering och arbetstillstånd
och ej heller beträffande beslut
angående tidsbegränsat uppehållstillstånd
i annat fall än som avses
i 12 § första stycket.

12. att riksdagen antar propositionens förslag till lag om ändring
i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag
att idka näring här i riket,

13. att riksdagen antar propositionens förslag till lag om ändring
i förordningen (1968: 564) om tillfällig handel,

14. att riksdagen antar propositionens förslag till lag om ändring i
lagen (1975: 985) om tillfällig handel med de ändringarna att

InU 1975/76: 24

5 § lagen om tillfällig handel erhåller nedan angivna såsom
utskottets förslag betecknade lydelse samt att ”5 §” införs i
ingressen till lagförslaget:

Av riksdagen antagen lydelse1

Fråga om tillstånd för svensk
medborgare och utlänning som
har bosättningstillstånd prövas av
länsstyrelsen i det län där försäljningen
skall äga rum.

Fråga om tillstånd för annan utlänning
prövas av den myndighet
som har att pröva fråga om tillstånd
för utlänning att här i riket
idka näring i allmänhet.

Utskottets förslag

Fråga om tillstånd för svensk
medborgare och utlänning som är
bosatt här i riket och som har
permanent uppehållstillstånd eller
är medborgare i Danmark, Finland,
Island eller Norge prövas av
länsstyrelsen i det län där försäljningen
skall äga rum.

Fråga om tillstånd för annan utlänning
prövas av den myndighet
som har att pröva fråga om tillstånd
för utlänning att här i riket
idka näring i allmänhet.

15. att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 582) om ändring i rättshjälpslagen
(1972: 429)

Härigenom föreskrives att 41 § rättshjälpslagen (1972:429) i den
lydelse paragrafen erhållit genom lagen (1975: 582) om ändring i nyssnämnda
lag skall ha nedan angivna lydelse.

Antagen lydelse2 Föreslagen lydelse

41 §

Offentligt biträde kan förordnas i mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intagning
enligt 8 eller 9 § eller utskrivning enligt 16 eller 19 § lagen
(1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

2. hos beslutsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskrivning
i eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt lagen
(1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller
placering av särskolelev enligt 28 § samma lag,

3. hos förvaltningsdomstol angående tvångsintagning i allmän vårdanstalt
för alkoholmissbrukare enligt 18 eller 55 § lagen (1954: 579) om
nykterhetsvård eller kvarhållande enligt 45 § samma lag,

4. angående omhändertagande för samhällsvård enligt 29 § bamavårdslagen
(1960: 97) eller utredning enligt 30 § samma lag eller angående
sådan samhällsvårds slutliga upphörande enligt 42 § samma lag,

* Prop. 1975: 52, NU 1975/76: 3, rskr 1975/76: 32.

* Prop. 1975:18, SoU 1975:14, rskr 1975:190.

InU 1975/76: 24

Antagen lydelse Föreslagen lydelse

5. hos förvaltningsdomstol angående intagning i eller utskrivning från
ungdomsvårdsskola enligt bamavårdslagen (1960: 97),

6. hos utlänningsnämnden enligt utlänningslagen (1954:193),

7. angående förpassning eller utvisning enligt utlänningslagen
(1954: 193),

8. angående avvisning enligt utlänningslagen (1954:193), dock ej hos
polismyndighet, såvida icke utlänningen enligt 35 § samma lag hållits i
förvar längre än en vecka,

9. angående verkställighet en- 9. angående verkställighet enligt

ligt utlänningslagen (1954: 193), utlänningslagen (1954: 193), om

om underställning skett hos cen- underställning skett hos centrala

trala utlänningsmyndigheten med utlänningsmyndigheten med stöd

stöd av 58 § andra stycket sam- av 58 § andra stycket eller hän ma

lag eller om utlänningen en- skjutits dit med stöd av 58 § fredligt
35 § samma lag hållits i för- je stycket samma lag eller om ut var

längre än en vecka, länningen enligt 35 § samma lag

hållits i förvar längre än en vecka,

10. angående uppehållstillstånd, om utlänningsnämndens yttrande på
grund av 12 § första stycket utlänningslagen (1954: 193) skall inhämtas,

11. angående föreskrifter som 11. angående föreskrifter som

meddelas enligt 9 eller 34 § ut- meddelas enligt 10 §, 34 § eller

länningslagen (1954: 193), 51 § femte stycket utlänningslagen

(1954: 193),

12. angående hemsändande av utlänning med stöd av 71 § första
stycket utlänningslagen (1954: 193),

13. angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap.
brottsbalken,

14. angående återintagning i anstalt enligt 29 eller 30 kap. brottsbalken,

15. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd
enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island
och Norge angående verkställighet av straff m. m. eller lagen (1972: 260)
om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

16. angående utlämning enligt lagen (1970: 375) om utlämning till
Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om
vård eller behandling,

17. angående kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering, om
giltigt samtycke till åtgärden ej lämnats,

18. hos centrala utlänningsmyn- 18. hos regeringen enligt 1 §

digheten eller regeringen enligt la- andra stycket lagen (1975: 000)

gen (1973:162) om särskilda åt- om tvångsåtgärder i spaningssyfte

gärder till förebyggande av vissa i vissa fall,

våldsdåd med internationell bakgrund,

19. angående verkställighet av
beslut om avvisning eller utvisning
enligt lagen (1973:162) om särskilda
åtgärder till förebyggande

InU 1975/76: 24

Antagen lydelse Föreslagen lydelse

av vissa våldsdåd med internationell
bakgrund, om utlänningen
hållits i förvar längre än en vecka.

Denna lag1 träder i kraft den 1 januari 1976.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

i Avser 1975: 582.

Stockholm den 4 december 1975

På inrikesutskottets vägnar
BENGT FAGERLUND

Närvarande: herrar Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren
(m), Stridsman (c), fru Hörnlund (s), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson
(s), herrar Jonsson i Mora (fp), Granstedt (c), fru Berglund (s), herrar
Strindberg (m), Andréasson i Falkenberg (s), fru Ekholm-Frank (s),
herrar Hallgren (vpk) och Carlström (fp).

Reservationer

1. Principfrågan om inarbetning av terroristlagen i utlänningslagen
(punkt 3)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 24 som börjar
”Justitieutskottet anser” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i den till justitieutskottets yttrande fogade avvikande
meningen av herr Lövenborg (vpk) ger terroristlagen genom svepande
och tänjbara formuleringar möjlighet ingripa mot utlänningar, som kan
betraktas som presumtiva terrorister. De farhågor som uttalades vid
lagens införande om att vissa grupper eller personer skulle övervakas
eller utsättas för åtgärder i en utsträckning som inte var motiverad
utifrån lagens officiellt uttalade syfte har visat sig vara riktiga.

InU 1975/76: 24

fylla rimliga rättssäkerhetskrav. Till den slutsatsen kommer också
docent Göran Elvin, som för några år sedan var en av terroristlagens
främsta motståndare. I en artikel i Dagens Nyheter den 22 november
1975 skriver Elvin bl. a. följande:

Enligt Leijon kommer de ”nya” reglerna att innebära förbättringar
i förhållande till terroristlagen på två punkter.

Den första gäller det som Leijon kallar det personliga rekvisitet.
Enligt terroristlagen är en utlänning presumtiv terrorist om ”det finns
grundad anledning antaga att han tillhör eller verkar för” en terroristorganisation.
Nu har Leijon lagt till ett ytterligare krav i sitt förslag:
”och det tillika med hänsyn till vad som är känt om hans föregående
verksamhet eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar
till” en terroristhandling. Frågan är här: Vad innebär Leijons förslag
för skillnad i praktiken?

Svaret måste bli: Ingen alls. För så här säger Leijon i propositionen
när hon skall förtydliga vad bestämmelsen innebär: Redan anknytningen
till en terroristgrupp skapar ”en presumtion för att utlänningen
ifråga är farlig”. Mot den bakgrunden fortsätter hon, är det ”tillräckligt
för ingripanden om det därutöver — med hänsyn till vad som är känt
om utlänningens föregående verksamhet eller eljest — föreligger fara
för att han medverkar till terroristhandlingar. Däremot avses att det i
det konkreta fallet föreligger sådan fara.”

Men det är inte nödvändigt att utlänningen tidigare misstänkts för
terroristhandlingar: ”även andra omständigheter, såsom att han intar
en ledande ställning i en terroristgrupp eller -organisation eller deltar
mera aktivt i dess verksamhet” bör kunna medföra att det personliga
rekvisitet anses uppfyllt.

I motionen 1975/76: 71 av herr Hermansson m. fl. (vpk) framhålls
att det för vänsterpartiet kommunisterna, som kritiserat terroristlagen
och krävt dess avskaffande, är naturligt att förkasta utsträckandet av
principerna i lagen till utlänningslagstiftningen i allmänhet. Inrikesutskottet
delar denna uppfattning. I enlighet härmed avstyrker utskottet
propositionens förslag till integrering av terroristbestämmelsema i utlänningslagen.
De särskilda reglerna för terrorister bör försvinna i och
med att den nuvarande lagen vid årsskiftet upphör att gälla. Integreringen
innebär omfattande ingrepp i den nämnda lagen. Det är ogörligt
för utskottet att lägga fram ett nytt lagförslag där terroristbestämmelsema
har rensats ut. Av detta tekniska skäl bör därför propositionen
avslås i sin helhet. Det bör uppdras åt regeringen att snarast
utarbeta och lägga fram förslag till ny lag om ändring av utlänningslagen
med aktuella följdändringar i andra författningar. Målet skall
vara att de nya bestämmelserna kan träda i kraft den 1 mars 1976.
Vid den omarbetning som nu förordats skall beaktas de i motionen 71
framställda yrkandena 1, 2 och 4.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna 1975/76: 72 av
herrar Lidgård (m) och Winberg (m) och 1975/76: 73 av herr Nyquist
(fp) avstyrks i aktuella delar. Utskottet avstyrker även yrkande 1 i

InU 1975/76: 24

motionen 1975: 935 av fru Diesen m. fl. (m) om inrättande av ett samrådsorgan
i flyktingfrågor med hänvisning till att överväganden om
handläggningen av flyktingfrågor f. n. pågår inom arbetsmarknadsdepartementet.

Utskottet noterar avslutningsvis att de delar av propositionens förslag
till ändringar i utlänningslagen som inte gäller integrering av terroristlagens
bestämmelser medför vissa förbättringar av utlänningarnas rättsskydd
i vårt land. En del av dessa förbättringsförslag tillgodoser ändringskrav
som tidigare framställts av vänsterpartiet kommunisterna, bl. a.
att nuvarande orimligt korta besvärstider för utlänningar förlängs. Utskottet
förutsätter att äldre bestämmelser tillämpas med stor varsamhet
under det begränsade uppskov med ikraftträdandet av det förbättrade
rättsskyddet för utlänningar som föranleds av utskottets ovan gjorda
ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande principfrågan om inarbetning av terroristlagen i
utlänningslagen att riksdagen med godkännande av vad utskottet
anfört avslår propositionen 1975/76: 18.

2. Terroristlagstiftningens tillämpningsområde (punkt 7)

av herrar Jonsson i Mora (fp) och Carlström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar ”Justitieutskottet
har” och på s. 37 slutar ”motsvarande delar” bort ha följande
lydelse:

Med anslutning till vad som anförts i den till justitieutskottets yttrande
fogade avvikande meningen av herr Nyquist beträffande utformningen
av det personliga rekvisitet vill inrikesutskottet framhålla att de
grupper och organisationer som står bakom terrordåd oftast arbetar
under hemliga och konspiratoriska former samt att de informationer
som kan erhållas om dem och deras medlemmar med nödvändighet i
regel är mycket knapphändiga och osäkra. Med hänsyn härtill torde,
som föredragande statsrådet påpekar, frågan om ett medlemskaps formella
karaktär knappast kunna få någon självständig betydelse. En bedömning
av en utlännings farlighet torde i stället främst få göras med
ledning av uppgifter angående hans tidigare verksamhet eller hans förhållande
till organisationen och dess verksamhet. Å andra sidan kan den
omständigheten att utlänningen, såvitt känt, inte tidigare medverkat i
terroristdåd eller inte intar någon ledande ställning i organisationen
inte alltid få vara avgörande. Även andra förhållanden bör undantagsvis
kunna vägas in. En förutsättning härför är enligt inrikesutskottets
mening att bestämmelserna på området med erforderlig tydlighet anger
vilka omständigheter som får beaktas. I likhet med motionären anser

UiU 1975/76: 24

utskottet att uttrycket ”eller eljest” i 20 § förslaget till ändring i utlänningslagen
inger farhågor för en alltför vidsträckt tillämpning. Utskottet
delar också uppfattningen att föredragande statsrådets uttalande om
bakgrunden till uttrycket synes innehålla en alltför kategorisk ståndpunkt,
som delvis urholkar det personliga rekvisitet. På anförda skäl
anser utskottet att 20 § förslaget till ändring i utlänningslagen bör preciseras.
Förslag till erforderliga lagändringar bör föreläggas riksdagen
i samband med en eventuell proposition på grundval av de förslag som
kommer att framläggas av utredningen om telefonavlyssning eller i
annat lämpligt sammanhang under våren 1976. Utskottet tillstyrker sålunda
bifall till motionen 73 i berörd del. Ställningstagandet innebär
att utskottet avstyrker bifall till motionen 72 i motsvarande del. En ytterligare
konsekvens är att det aktuella lagrummet med lydelse enligt
propositionsförslaget får gälla temporärt.

Vad utskottet anfört i anslutning till motionen 73 bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande terroristlagstiftningens tillämpningsområde att
riksdagen

dels med avslag på motionen 1975/76: 72, i motsvarande del,
antar 20 § förslaget till lag om ändring i utlänningslagen,
dels med bifall till motionen 1975/76: 73, yrkandet 3, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

InU 1975/76: 24

Bilaga

Justitieutskottets yttrande 1975/76: 1 y

över vissa delar av propositionen 1975/76:18 om ändring i utlänningslagen
(1954:193), m. m. jämte motioner

Till inrikesutskottet
Inledning

I propositionen 1975/76: 18 föreslår regeringen att riksdagen antar
i propositionen framlagda förslag till bl. a. lag om ändring i utlänningslagen
och lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.

Förslagen innebär bl. a. omfattande ändringar i utlänningslagen. De
bestämmelser om användning av vissa spanings- och tvångsåtgärder
som f. n. finns i lagen (1973: 162) om särskilda åtgärder till förebyggande
av vissa våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen) föreslås
bli överförda till en särskild, tidsbegränsad lag om tvångsåtgärder
i spaningssyfte i vissa fall. övriga bestämmelser i terroristlagen ändras
enligt förslaget på vissa punkter och förs in i utlänningslagen. I samband
med integreringen av terroristlagstiftningen i utlänningslagen föreslås
också viss ändring i fråga om politisk utvisning enligt 34 § utlänningslagen.

Propositionen har — såvitt avser förslaget till lag om tvångsåtgärder
i spaningssyfte i vissa fall — hänvisats till justitieutskottet (se JuU
1975/76: 15). I övrigt har propositionen hänvisats till inrikesutskottet.

Genom beslut den 11 november 1975 har inrikesutskottet hemställt
att justitieutskottet avger yttrande över propositionen i de delar av propositionens
avsnitt om terroristlagstiftningen som remitterats till inrikesutskottet
jämte motioner.

I ärendet har väckts fyra motioner varav tre, nämligen motionen
1975/76: 71 av herr Hermansson m. fl., motionen 1975/76: 72 av herrar
Lidgård och Winberg samt motionen 1975/76: 73 av herr Nyquist, delvis
berör integreringen av terroristlagstiftningen i utlänningslagen.

Allmänna synpunkter

Mot bakgrund av de många politiska terroristdåd som under senare
år ägt rum i stora delar av världen och som ofta urskillningslöst drabbat
oskyldiga människor antog riksdagen år 1973 terroristlagen (prop.
1973: 37, JuU 18, rskr 121). Lagen trädde i kraft den 1 maj 1973 och
gällde till utgången av april 1974. Genom beslut av riksdagen åren 1974
och 1975 har lagens giltighetstid förlängts, och lagen gäller nu till utgången
av år 1975 (prop. 1974: 55, JuU 12, rskr 150 och prop. 1975:
72, JuU 17, rskr 137).

4 Riksdagen 1975/76.18 sami. Nr 24

InU 1975/76: 24

Bilaga

Terroristlagen ger möjligheter att under vissa speciella förutsättningar
ingripa med skilda åtgärder, som alla har till syfte att minska
riskerna för att vårt land blir skådeplats för internationella terroristdåd.
Lagen tar sikte enbart på utlänningar som tillhör eller verkar för sådana
grupper och organisationer, vilka genom sin tidigare verksamhet
har visat att de systematiskt använder våld för politiska syften även mot
oskyldiga människor i främmande land och därför kan befaras göra det
också i Sverige. Utlänning som avses i lagen kan avvisas eller utvisas.
Om s. k. politiskt verkställighetshinder föreligger, skall han i stället
kunna bli föremål för kontroll och övervakning. Därvid skall under
vissa förutsättningar även sådana spanings- och tvångsåtgärder som
husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning, brevkontroll och telefonavlyssning
kunna användas mot honom. Ett flertal garantier mot en
alltför vidsträckt tillämpning av lagen har byggts in såväl i de bestämmelser
som gäller förfarandet och beslutsprocessen som i särskilda regler
som har till syfte att ge underlag för en fortlöpande kontroll av hur
lagen hanteras.

Den internationella utvecklingen efter terroristlagens tillkomst visar
enligt utskottets mening att vi under överskådlig tid kommer att ha
behov av ett skydd mot våldshandlingar av terroristgrupper och -organisationer.
Utskottet delar därför föredragande statsrådets uppfattning
att terroristlagens bestämmelser bör ges en permanent karaktär.

Lösningen att införliva terroristbestämmelserna med utlänningslagen
synes utskottet lämplig av systematiska skäl; bestämmelserna avser enbart
utlänning och har nära samband med utlänningslagens bestämmelser.
Mot förslaget har anförts att integreringen skulle på ett för utlänningar
ofördelaktigt sätt kunna påverka de allmänna reglerna i utlänningslagen
och deras tillämpning. Farhågorna härför bör enligt utskottets
mening inte överdrivas. De föreslagna bestämmelserna innebär —
lika litet som terroristlagens motsvarande bestämmelser — inte något
avsteg från de grundläggande principer, på vilka vår utlänningspolitik
vilar. Regleringen har avseende på mycket extrema situationer och tar
sikte enbart på utlänningar som bedöms utgöra en fara för svenska
medborgares och — inte minst — för invandrarnas trygghet i vårt land.
Terroristbestämmelserna utgör med andra ord också en del av vårt
regelsystem till skydd för invandrarna. Den stora öppenhet och liberala
inställning gentemot utlänningar i allmänhet som kännetecknar utlänningslagen
och dess tillämpning rubbas inte.

Under hänvisning till det anförda anser utskottet att den i propositionen
föreslagna utformningen av utlänningslagen såvitt avser terroristbestämmelsema
bör godtas. I det följande behandlar utskottet under
särskilda avsnitt de frågor som tagits upp i motionerna eller som eljest
tilldragit sig utskottets särskilda uppmärksamhet.

InU 1975/76: 24

Bilaga

Förutsättningar för avvisning och utvisning

I propositionen föreslås att det vid sidan av det nu gällande kravet
på anknytning till terroristgrupp eller -organisation införs ett personligt
rekvisit som förutsättning för avvisning. Enligt förslaget skall för ingripande
krävas — utöver anknytningen till grupp eller organisation — att
”det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens föregående verksamhet
eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar till
våld, hot eller tvång för politiska syften”. De ifrågavarande awisningsbestämmelsema
föreslås bli intagna i 20 § första och andra styckena
utlänningslagen. Vidare föreslås att regler om utvisning av terrorister
tas in i 29 § 5 samma lag. Enligt förslaget i denna del skall utlänning
utvisas om sådana omständigheter föreligger som avses i 20 § första och
andra styckena.

Utformningen av det personliga rekvisitet för avlägsnandebeslut har
uppmärksammats i motionerna 72 och 73. I den förstnämnda motionen
yrkas att avvisning och utvisning skall ske när det finns grundad anledning
anta att utlänning tillhör eller verkar för terroristorganisation eller
-grupp såvida inte med fog kan antas att det ej föreligger fara för att
utlänningen medverkar till våld, hot eller tvång för politiska syften.
Till stöd för yrkandet anför motionärerna bl. a. att förslaget i propositionen
innebär att landets gränser öppnas för passiva medlemmar av
terroristorganisationer vilka ej ålagt sina medlemmar lydnadsplikt. Motionärerna
hänvisar också till svårigheterna att utröna huruvida en
medlem är aktiv eller passiv och vilken makt organisationen har över
sina medlemmar samt framhåller att utredningssvårighetema kan leda
till att även aktiva medlemmar får tillträde till Sverige.

I motionen 73 begärs att riksdagen skall föreläggas förslag till precisering
av uttrycket ”eller eljest” i 20 § i förslaget till ändring i utlänningslagen.
Enligt motionären inger den i propositionen föreslagna utformningen
av lagtexten farhågor för en vidsträckt tillämpning som
delvis kan komma att urholka det personliga rekvisitet.

Utskottet vill till en början framhålla att det från rättssäkerhetssynpunkt
framstår som en klar förbättring i förhållande till gällande ordning
att avvisning och utvisning inte skall grundas enbart på en utlännings
anknytning till terroristorganisation utan också på en bedömning
av just hans farlighet. I anslutning till detta konstaterande bör noteras
att terroristlagen hittills endast tillämpats beträffande utlänningar som
vid en individuell prövning har bedömts utgöra en säkerhetsrisk. Ändringsförslaget
innebär således endast en anpassning till gällande praxis
och torde inte försämra våra möjligheter att skydda vårt land mot
terroristaktioner.

Beträffande utformningen av det personliga rekvisitet vill utskottet
framhålla att de grupper och organisationer som står bakom terrordåd

InU 1975/76: 24

Bilaga

oftast arbetar under hemliga och konspiratoriska former samt att de
informationer som kan erhållas om dem och deras medlemmar med
nödvändighet i regel är mycket knapphändiga och osäkra. Med hänsyn
härtill torde som föredragande statsrådet framhåller frågan om ett
medlemskaps formella karaktär knappast kunna få någon självständig
betydelse. En bedömning av en utlännings farlighet torde i stället
främst få göras med ledning av uppgifter angående hans tidigare aktivitet
eller hans förhållande till organisationen och dess verksamhet. A
andra sidan kan självfallet den omständigheten att utlänningen såvitt
känt inte tidigare medverkat i terroristdåd eller inte intar någon ledande
ställning i organisationen inte ensamt få vara avgörande. Som
påpekas av föredragande statsrådet kan fall exempelvis tänkas när medlemskapet
ålägger medlemmen att medverka i terroristdåd. I sådant
fall kan redan det förhållandet att utlänningen är medlem tala för att
det föreligger fara för att han i riket kommer att medverka till terroristhandling
och medföra att han inte bör få komma in eller vistas i Sverige.

Med hänvisning till vad sålunda anförts bör enligt utskottets mening
motionen 73 i nu berörd del avslås.

Sammantaget anser utskottet att det föreslagna tillämpningsområdet
för terroristreglerna innebär en rimlig avvägning mellan effektivitetsoch
rättssäkerhetssynpunkter. Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen
i denna del och avstyrker bifall till motionen 72 i motsvarande
del.

Avvisning med stöd av särskild förteckning, m. m.

I terroristlagen stadgas att rikspolisstyrelsen i enlighet med föreskrifter
som meddelas av regeringen skall upprätta en förteckning över utlänningar
som skall avvisas enligt lagen. Beslut om avvisning skall meddelas
av polismyndighet på grundval av förteckningen. I propositionen
föreslås att bestämmelserna skall överföras till utlänningslagen i huvudsakligen
oförändrat skick.

I motionen 73 begärs att riksdagen skall föreläggas förslag som innebär
att den angivna ordningen avvecklas. Till stöd för önskemålet uttalar
motionären — i enlighet med vad som anförts av rikspolisstyrelsen i remissyttrande
över en till grund för propositionen liggande departementspromemoria
— att systemet med avvisning med stöd av terroristlagen
visat sig mindre effektivt. Avvisning har under den tid lagen varit i kraft
skett i endast ett fall. Motionären åberopar också identifieringssvårigheter
och de särskilda problem som är förknippade med att inresekontrollen
sker vid de nordiska yttergränsema. Vidare är enligt motionären
arbetet med att föra terroristlistan och sprida den bland polismyndigheterna
omständligt.

InU 1975/76: 24

Bilaga

Enligt utskottets mening torde det förhållandet att rikspolisstyrelsen
kontinuerligt för en förteckning över utlänningar som kan befaras komma
att utföra terrordåd här i landet och att sådana utlänningar omedelbart
skall avvisas när de anländer hit ha en omedelbar och preventiv
effekt som tillgodoser lagstiftningens primära syfte att hålla presumtiva
terrorister borta från vårt land. Utskottet kan därför i likhet med föredragande
statsrådet inte dela uppfattningen att den särskilda möjligheten
till avvisning av terrorister bör avskaffas. Utskottet avstyrker således bifall
till motionen 73 i denna del.

I detta sammanhang tar utskottet också upp ett yrkande i motionen
71 som går ut på att riksdagen skall uttala att särskild urskillning skall
iakttas beträffande personuppgifter från utländsk polismakt. Av motionen
framgår att motionärernas önskemål väsentligen avser handläggning
av terroristärenden.

Utskottet vill i anledning av motionen understryka att det internationella
polissamarbetet såväl inom Interpol som eljest är av största betydelse
när det gäller att bekämpa terrorismen. Som utskottet framhöll
vid tillkomsten av terroristlagen år 1973 får emellertid information om
presumtiva terrorister från andra länder inte utan vidare godtas, utan
uppgifterna bör i görligaste mån kontrolleras och prövningen grundas på
en samlad, objektiv bedömning. Att bestämma om en utlänning skall
avvisas med stöd av terroristbestämmelsema är som utskottet också anförde
en grannlaga uppgift. Sådana ärenden har därför förlagts till rikspolisstyrelsen,
varigenom möjliggörs en enhetlig praxis och insyn av
styrelsens lekmannarepresentanter.

Under hänvisning till det anförda anser utskottet inte att någon riksdagens
åtgärd är påkallad med anledning av motionen 71 i denna del.

Hinder mot avlägsnande av terrorister

I propositionen föreslås att det vid sidan av bestämmelserna om politiskt
flyktingskap i utlänningslagen införs likartade regler om skydd för
vissa utlänningar som ej är att hänföra till politiska flyktingar. Enligt 2 §
tredje stycket förslaget till ändring i utlänningslagen skall utlänning som,
utan att vara politisk flykting, på grund av de politiska förhållandena i
sitt hemland ej vill återvända dit och som åberopar tungt vägande omständigheter
till stöd härför ej utan särskilda skäl förvägras att vistas i
riket. Detsamma skall gälla den som övergivit krigsskådeplats eller som
flytt från sitt hemland för att undgå förestående krigstjänstgöring.

Även i övrigt föreslås ett förstärkt skydd för nämnda grupper av utlänningar.
Sålunda får enligt 54 a § förslaget till ändring i utlänningslagen
vid verkställighet av beslut om avvisning, förpassning, förvisning
eller utvisning krigsvägrare inte befordras till land där han löper risk
att sändas till krigsskådeplats och inte heller till land där han inte åtnju -

InU 1975/76: 24

Bilaga

ter trygghet mot att bli sänd till annat land, i vilket han löper sådan risk.
Befordran till sådant land får dock ske om han inte kan befordras till
annat land och särskilda skäl föreligger för verkställighet. Anför i annat
fall utlänning som omfattas av de nya reglerna i 2 § utlänningslagen
synnerliga skäl för att han inte skall sändas till sitt hemland, får han
inte vid verkställighet befordras dit eller till land där han löper risk att
bli sänd till sitt hemland.

I motionen 72 yrkas att terrorister skall undantas från tillämpningsområdet
för 2 och 54 a §§ utlänningslagen.

Utskottet vill i denna del till en början framhålla att vårt land sedan
länge tillförsäkrat politiska flyktingar en mera vidsträckt rätt att vistas
här än som följer av våra internationella åtaganden. Den ovan berörda
grundsynen på utlänningspolitiken har lett till att även andra utlänningar
än politiska flyktingar fått en fristad här av allmänt humanitära
skäl. Denna humanitärt motiverade invandring, som utvecklats vid sidan
av reglerna om politisk asyl, har avsett personer som lämnat sitt
land på grund av missnöje med de politiska förhållandena där samt
krigsvägrare. Förslagen i propositionen innebär ett lagfästande av den
praxis som sålunda finns sedan åtskilliga år tillbaka.

I likhet med motionärerna anser utskottet att vi självfallet måste skydda
vårt samhälle mot politiska våldsdåd. Det bör vidare framhållas att
det av hänsyn till andra stater och till våra internationella förpliktelser
framstår som en skyldighet för Sverige att motverka att vårt land blir
en tillflyktsort och ett aktionsområde för terrorister. Vid en bedömning
av motionsyrkandet måste emellertid också beaktas, att förhållandena
— även när det inte är fråga om politiskt flyktingskap — ibland
kan vara sådana att det skulle framstå som stötande för rättskänslan att
vägra en utlänning rätt att vistas här även om han är terrorist. Så kan
exempelvis vara fallet om utlänningen löper risk att i annat land ådömas
dödsstraff eller andra oproportionerligt hårda påföljder. Enligt utskottets
mening skulle det innebära ett avsteg från vår humanitära inställning
i utlänningsfrågor, om vi generellt skulle vägra terrorister fristad
under hänvisning enbart till den synnerligen allvarliga karaktären
av befarad brottslighet men utan avseende på arten av den förföljelse
som väntar utlänningen om han sänds från Sverige. Det anförda leder
utskottet till den uppfattningen att terrorister inte generellt bör undantas
från tillämpningsområdet för de nya reglerna om asyl och verkställighetshinder.
I stället bör det liksom hittills ankomma på regeringen att
i varje särskilt fall bedöma om en presumtiv terrorist bör få komma in
eller stanna i Sverige. Vid bedömningen måste självfallet utlänningens
behov av skydd vägas mot vårt intresse att förebygga terrordåd. Stor
restriktivitet måste dock enligt utskottets mening iakttas när det gäller
att ge en terrorist fristad i vårt land. I den praktiska tillämpningen torde

InU 1975/76: 24

Bilaga

skillnaden mellan en sådan ordning och den som föreslagits av motionärerna
vara relativt obetydlig, eftersom det förhållandet att utlänningen
kan befaras medverka till användningen av våld, hot eller tvång
för politiska syften som regel torde utgöra särskilda skäl enligt de nya
reglerna i 2 och 54 a §§ förslaget till ändring i utlänningslagen för att
han bör avvisas eller utvisas eller för att sådan åtgärd bör verkställas.
Med dessa uttalanden tillstyrker utskottet bifall till propositionen i berörd
del och avstyrker bifall till motionen 72 i motsvarande del.

Politisk utvisning

Enligt 34 § utlänningslagen får regeringen utvisa utlänning när det
finns påkallat av hänsyn till rikets säkerhet eller eljest i statens intresse
(s. k. politisk utvisning). I propositionen föreslås att politisk utvisning
skall få ske endast när det är påkallat av hänsyn till rikets säkerhet.

I motionen 72 yrkas att politisk utvisning skall få ske även när det
eljest är påkallat av ett väsentligt statsintresse.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att det alltjämt
bör vara möjligt att utvisa en utlänning när det påkallas av hänsyn till
rikets säkerhet. Beträffande motionärernas förslag vill utskottet erinra
om att nuvarande regler i terroristlagen i stor utsträckning täcker just
sådana fall som avses med det nuvarande rekvisitet ”statens intresse”
och även tillgodoser våra förpliktelser enligt internationella överenskommelser.
Vid en bedömning av motionsspörsmålet bör vidare beaktas
att utlänningar som vistas här med vederbörligt tillstånd i princip har
samma fri- och rättigheter som svenska medborgare och alltså får utöva
exempelvis politisk verksamhet så länge den bedrivs inom lagens ram
och inte äventyrar rikets säkerhet. Det synes därför enligt utskottets
mening svårt att tänka sig fall då den utvisningsmöjlighet som innefattas
i motionärernas förslag skulle vara erforderlig. Härtill kan läggas att
politisk utvisning i vårt land inte tillgripits under i vart fall de senaste
20 åren. Mot den av motionärerna föreslagna utvisningsgrunden kan
slutligen invändas att den inte med tillräcklig noggrannhet ger vid handen
i vilka situationer utvisning får ske, vilket från rättssäkerhetssynpunkt
framstår som mindre tillfredsställande.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionen 72 i nu berörd
del.

Övrigt om lagförslaget

Enligt 6 § första stycket terroristlagen skall polismyndighet ta utlänning
i förvar när ärende om avvisning skall underställas regeringen på
grund av påstående om politiskt flyktingskap. Bestämmelsen motsvaras
av ett stadgande i 35 § första stycket förslaget till ändring i utlänningslagen.
Enligt 6 § andra stycket terroristlagen har polismyndighet vidare

InU 1975/76: 24

Bilaga

en generell rätt att ingripa i utvisningsärende eller awisningsärende
som av annat skäl än påstått politiskt flyktingskap skall underställas
regeringen.

I 35 § utlänningslagen har upptagits regler om förvarstagande eller
ställande under uppsikt av utlänningar i avlägsnandeärenden. Enligt
förslaget till ändring i utlänningslagen skall för sådan åtgärd krävas att
det föreligger sannolika skäl för avvisning, förpassning eller utvisning
eller att fråga uppkommer om verkställighet av beslut om avvisning,
förpassning, förvisning eller utvisning. En ytterligare förutsättning för
frihetsberövande är att det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden
eller övriga omständigheter skäligen kan befaras att han kommer
att hålla sig undan eller här bedriva brottslig verksamhet eller att
hans identitet är oklar. Reglerna föreslås bli intagna i 35 § andra stycket
utlänningslagen. I 35 § tredje stycket ges polismyndighet befogenhet att
ta en utlänning i förvar eller ställa honom under uppsikt när fara är i
dröjsmål. Åtgärden får vidtas endast om de ovan angivna förutsättningarna
är uppfyllda. Bestämmelsen gäller såväl i terroristfallen som i övriga
utlänningsärenden. I lagrummet ges polismyndighet vidare en rätt
att ta en presumtiv terrorist i förvar eller ställa honom under uppsikt
när fråga uppkommer om hans avvisning och han inte upptagits i rikspolisstyrelsens
förteckning och ärendet skall underställas regeringen.
Samma befogenhet tillkommer polismyndighet då fråga uppkommer om
utvisning av terrorist. Sistnämnda bestämmelser motsvarar det ovan
redovisade stadgandet i 6 § andra stycket terroristlagen.

Enligt utskottets mening ger utformningen av 35 § förslaget till ändring
i utlänningslagen utrymme för en viss tvekan om de i lagrummets
andra stycke stadgade förutsättningarna för ingripande mot utlänningar
i allmänhet också skall gälla när det är fråga om frihetsberövanden av
terrorister i avvisnings- och utvisningsärenden enligt tredje stycket. Någon
ändring i sak i förhållande till vad som f. n. gäller torde dock inte
vara åsyftad. Att så inte är fallet synes böra klargöras vid ärendets behandling
i inrikesutskottet. Ändring i den föreslagna lagtexten synes inte
erforderlig.

Vid behandlingen av ärendet har utskottet vidare uppmärksammat
att 41 § rättshjälpslagen, vari ges föreskrifter om rättshjälp genom offentligt
biträde, innehåller åtskilliga hänvisningar till bestämmelser i utlänningslagen
och terroristlagen. Lagrummet synes böra ändras i redaktionellt
hänseende som en följd av de i propositionen föreslagna ändringarna.

Utöver det anförda föranleder de i propositionen framlagda lagförslagen
inte några uttalanden från justitieutskottets sida. I ett följande
avsnitt görs emellertid några kommentarer till föredragande statsrådets
uttalanden om den fortsatta parlamentariska kontrollen över terroristlagstiftningen.

InU 1975/76: 24

Bilaga

Den parlamentariska kontrollen

I samband med terroristlagens tillkomst uttalade utskottet (JuU
1973: 18 s. 15 och 24) att en betydelsefull rättssäkerhetsgaranti ligger
däri att riksdagen vid en prövning av frågan om förlängning av lagens
giltighetstid får förutsättas erhålla en utförlig redogörelse för de erfarenheter
som har vunnits av lagens tillämpning. Sådana redogörelser har
också lämnats och prövats av riksdagen (se JuU 1974: 12, JuU 1975:
17). Enligt utskottets mening är det angeläget att integreringen av terroristbestämmelserna
i utlänningslagen inte begränsar riksdagens möjligheter
till insyn i terroristlagstiftningens tillämpning. Förslaget i propositionen
att en redovisning varje år lämnas av regeringen i skrivelse till
riksdagen synes utgöra en ändamålsenlig ordning som på ett tillfredsställande
sätt kan tillgodose intresset av den parlamentariska kontrollen.
Skrivelsen torde få hänvisas till justitieutskottet, som har att handlägga
frågor rörande internationell brottslighet. Härigenom får utskottet tillfälle
att på samma sätt som hittills pröva tillämpningen av terroristlagstiftningen.
Information i olika avseenden bör också som föredragande
statsrådet anför kunna inhämtas från rikspolisstyrelsen och statens invandrarverk.
Den fortlöpande redovisningen för de parlamentariska
ledamöterna i rikspolisstyrelsen bör givetvis fortsätta.

Stockholm den 25 november 1975

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam
(c), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Nygren (s), fru Bergander (s),
herrar Schött (m), Fransson (c), Lövenborg (vpk), fru Wiklund (c), fru
Andersson i Kumla (s), herrar Lundgren (s) och Nyquist (fp).

Avvikande meningar

1. av herr Lövenborg (vpk) som anser att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 2 med ”Den internationella” och slutar på s. 9 med
”givetvis fortsätta” bort ha följande lydelse:

Terroristlagen ger genom svepande och tänjbara formuleringar möjlighet
ingripa mot utlänningar, som kan betraktas som presumtiva terrorister.
De farhågor som uttalades vid lagens införande om att vissa grupper
eller personer skulle övervakas eller utsättas för åtgärder i en utsträckning
som inte var motiverad utifrån lagens officiellt uttalade syfte
har visat sig vara riktiga.

InU 1975/76: 24

Bilaga

Om man jämför nu gällande terroristlag med de i propositionen föreslagna
förändringarna finner man att dessa är långt ifrån tillräckliga för
att trygga rättssäkerheten. En rad svepande och tänjbara formuleringar
kommer fortfarande att finnas kvar. De föreslagna förbättringarna är
alltför ytliga för att lagstiftningen skall kunna anses fylla rimliga rättssäkerhetskrav.
Till den slutsatsen kommer också docent Göran Elwin,
som för några år sedan var en av terroristlagens främsta moståndare. I
en artikel i Dagens Nyheter den 22 november 1975 skriver Elwin bl. a.
följande:

Enligt Leijon kommer de ”nya” reglerna att innebära förbättringar i
förhållande till terroristlagen på två punkter.

Den första gäller det som Leijon kallar det personliga rekvisitet. Enligt
terroristlagen är en utlänning presumtiv terrorist om ”det finns grundad
anledning antaga att han tillhör eller verkar för” en terroristorganisation.
Nu har Leijon lagt till ett ytterligare krav i sitt förslag: ”och det
tillika med hänsyn till vad som är känt om hans föregående verksamhet
eller eljest föreligger fara att han här i riket medverkar till” en terroristhandling.
Frågan är här: Vad innebär Leijons förslag för skillnad i
praktiken?

Svaret måste bli: Ingen alls. För så här säger Leijon i propositionen
när hon ska förtydliga vad bestämmelsen innebär: Redan anknytningen
till en terroristgrupp skapar ”en presumtion för att utlänningen ifråga är
farlig”. Mot den bakgrunden, fortsätter hon, är det ”tillräckligt för ingripanden
om det därutöver — med hänsyn till vad som är känt om
utlänningens föregående verksamhet eller eljest — föreligger fara för
att han medverkar till terroristhandlingar. Därmed avses att det i det
konkreta fallet föreligger sådan fara”.

Men det är inte nödvändigt att utlänningen tidigare misstänkts för
terroristhandlingar: ”även andra omständigheter, såsom att han intar en
ledande ställning i en terroristgrupp eller -organisation eller deltar mera
aktivt i dess verksamhet” bör kunna medföra att det personliga rekvisitet
anses uppfyllt.

I motionen 71 framhålls att det för vänsterpartiet kommunisterna, som
kritiserat terroristlagen och krävt dess avskaffande, är naturligt att förkasta
utsträckandet av principerna i lagen till utlänningslagstiftningen i
allmänhet. Utskottet delar denna uppfattning. I enlighet härmed anser
utskottet för sin del att propositionen såvitt avser integreringen av terroristbestämmelserna
i utlänningslagen bör avslås. Ställningstagandet innebär
att utskottet avstyrker bifall till motionerna 72 och 73 i nu aktuella
delar.

2. av herr Nyquist (fp) som beträffande förutsättningar för avvisning
och utvisning anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3
med ”Beträffande utformningen” och slutar på s. 4 med ”motsvarande
del” bort ha följande lydelse:

Beträffande utformningen av det personliga rekvisitet vill utskottet

InU 1975/76: 24

Bilaga

framhålla att de grupper och organisationer som står bakom terrordåd
oftast arbetar under hemliga och konspiratoriska former samt att de informationer
som kan erhållas om dem och deras medlemmar med nödvändighet
i regel är mycket knapphändiga och osäkra. Med hänsyn härtill
torde som föredragande statsrådet framhåller frågan om ett medlemskaps
formella karaktär knappast kunna få någon självständig betydelse.
En bedömning av en utlännings farlighet torde i stället främst få göras
med ledning av uppgifter angående hans tidigare aktivitet eller hans
förhållande till organisationen och dess verksamhet. Å andra sidan kan
den omständigheten att utlänningen såvitt känt inte tidigare medverkat
i terroristdåd eller inte intar någon ledande ställning i organisationen inte
alltid få vara avgörande. Även andra förhållanden bör undantagsvis kunna
vägas in.

En förutsättning härför är enligt utskottets mening att bestämmelserna
på området med erforderlig tydlighet anger vilka omständigheter som
får beaktas. I likhet med motionären anser utskottet att uttrycket ”eller
eljest” i 20 § förslaget till ändring i utlänningslagen inger farhågor
för en alltför vidsträckt tillämpning. Utskottet delar också uppfattningen
att föredragande statsrådets uttalande om bakgrunden till uttrycket synes
innehålla en alltför kategorisk ståndpunkt som delvis urholkar det
personliga rekvisitet. På anförda skäl anser utskottet att 20 § förslaget
till ändring i utlänningslagen bör preciseras. Förslag till erforderliga lagändringar
bör föreläggas riksdagen i samband med en eventuell proposition
på grundval av de förslag som kommer att framläggas av utredningen
om telefonavlyssning eller i annat lämpligt sammanhang under
våren 1976. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motionen 73 i berörd
del. Ställningstagandet innebär att utskottet avstyrker bifall till motionen
72 i motsvarande del.

3. av herr Nyquist (fp) som beträffande avvisning med stöd av särskild
förteckning anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 4
med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 5 med ”73 i denna del” bort ha
följande lydelse:

De av motionären och rikspolisstyrelsen sålunda anförda omständigheterna
visar enligt utskottets mening att bestämmelsen om avvisning av
utlänning med stöd av rikspolisstyrelsens förteckning i huvudsak är betydelselös
från effektivitetssynpunkt och att den i tillämpningen ger upphov
till problem av praktisk natur. I likhet med motionären anser utskottet
därför att övervägande skäl talar för att bestämmelsen bör avskaffas.
Förslag till erforderlig lagändring bör föreläggas riksdagen i
lämpligt sammanhang under våren 1976. Utskottet tillstyrker således bifall
till motionen 73 i denna del.

InU 1975/76: 24

Innehållsförteckning

Inledning 1

Propositionens lagförslag 1

Motionerna 21

Utskottet 23

Inledning 23

översyn av utlänningslagstiftningen 24

Principfrågan om inarbetning av terroristlagen i utlänningslagen 24

Skyddet för flyktingar 25

Besvärsordningen i utlänningsärenden 28

Preskription av beslut om avlägsnande m. m 29

Förutsättningarna för användning av tvångsmedel enligt utlänningslagen
29

Vissa förslag av Nordiska kommittén 31

Frågan om permanent uppehållstillstånd 32

Vissa övriga frågor 34

Terroristlagstiftningen 35

Följdändringar 40

Utskottets hemställan 41

Reservationer 45

1. Principfrågan om inarbetning av terroristlagen i utlänningslagen
(vpk) 45

2. Terroristlagens tillämpningsområde (fp) 47

Bilaga

Justitieutskottets yttrande 49

STOCKHOLM 1975 NORSTEDTS TRYCKERI 750058