Med anledning av propositionen 1975/76:170 om ändring i föräldrabalken, m. m. (faderskap och vårdnad) samt del av propositionen 1975/76:153 jämte motioner (Betänkande 1975/76:LU33 Lagutskottet)

LU 1975/76: 33

Lagutskottets betänkande
1975/76: 33

med anledning av propositionen 1975/76:170 om ändring i föräldrabalken,
m. m. (faderskap och vårdnad) samt del av propositionen
1975/76:153 jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1975/76:170 har regeringen (justitiedepartementet) - efter
hörande av lagrådet - föreslagit riksdagen att anta

1. lag om ändring i föräldrabalken,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i utsökningslagen (1877 nr 31 s. 1),

4. lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehand lingar,

5. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

6. lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261),

7. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

8. lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m.

i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn
utom äktenskap,

9. lag om ändring i bamavårdslagen (1960:97),

10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

11. lag om ändring i namnlagen (1963:521),

12. lag om ändring i införsellagen (1968:621),

13. lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna
underhållsbidrag,

14. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

15. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).

I propositionen 1975/76:153 Gustitiedepartementet) med förslag till lag om
ändring i rättegångsbalken m. m. (nämndemän i hovrätt m. m.) har regeringen
föreslagit riksdagen bl. a. att anta i propositionen framlagt förslag
till lag om ändring i föräldrabalken (jfr p. 1 ovan). Propositionen har hänvisats
till justitieutskottet som genom beslut den 20 maj 1976 till lagutskottet
överflyttat den del av propositionen som rör ändring i föräldrabalken. I
övrigt behandlas propositionen av justitieutskottet i betänkandet JuU
1975/76:44.

I ärendet behandlar utskottet vidare dels sju med anledning av propositionen
1975/76:170 väckta motioner (1975/76:2393, 2398, 2416-2420), dels tre
under allmänna motionstiden 1975 väckta motioner (1975:444, 446 och
1121), dels ock sju under allmänna motionstiden 1976 väckta motioner
(1975/76:545, 675, lill, 1122,1124, 1126 och 1127). Motionsyrkandena redovisas
nedan på s. 66-70.

1 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 33

LU 1975/76:33

Motionerna 1975:444, 446 och 1121 har hänvisats till justitieutskottet,
som inhämtat yttranden över motionerna från justitiekanslem (JK), Göta
hovrätt, domstolsverkets organisationsnämnd (DON), familjelagssakkunniga,
Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund och Familj och rätt.
Justitieutskottet harden 21 oktober 1975 överlämnat motionerna jämte remissyttranden
till lagutskottet.

Utskottet har vid besök i Västernorrlands län inhämtat synpunkter på
de föreliggande förslagen från företrädare för länsstyrelsen i länet, tingsrätten
i Sundsvall, Allmänna advokatbyrån i Sundsvall, Advokatfirman Abersten
och Larsson samt sociala centralnämnden i Sundsvall. Vidare har företrädare
för Familj och rätt inför utskottet framfört synpunkter på förslagen. Föreningen
BRIS - Barnens rätt i samhället har till utskottet inkommit med
en skrivelse i ärendet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i föräldrabalkens regler om faderskap
och om vårdnad om barn m. m.

Om modem till ett barn är gift vid bamets födelse eller om hon kort
dessförinnan har blivit änka, skall maken liksom f. n. anses vara får till
barnet. För det fallet att modern har skilt sig före bamets födelse föreslås
emellertid att faderskapet alltid skall fastställas genom erkännande eller dom,
på samma sätt som när modem är ogift vid bamets födelse.

Liksom nu skall en äkta make ha rätt att föra talan om att han inte
är far till ett barn som hans hustru har fött. De tidsfrister som f. n. gäller
för väckande av sådan talan föreslås emellertid slopade.

För sådana fall då såväl modem som hennes make har klart för sig att
det är en annan man som är far till barnet och denne vill ta på sig faderskapet
föreslås ett förenklat förfarande. Då skall den äkta mannens faderskap kunna
hävas genom att den andre mannen erkänner faderskapet till barnet. Erkännandet
skall godkännas av både modem och maken samt av barnavårdsnämnden.

När det gäller vårdnadsreglema behålls den nuvarande regeln om att gifta
föräldrar har gemensam vårdnad om sina barn. Till skillnad mot vad som
nu är fallet skall emellertid den gemensamma vårdnaden inte nödvändigtvis
behöva upplösas vid en skilsmässa. Är föräldrarna ense om att även i fortsättningen
utöva vårdnaden gemensamt, skall domstolen förordna i enlighet
med deras önskemål, om det inte skulle uppenbart strida mot bamets bästa.

Även föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra föreslås
kunna få gemensam vårdnad om sina barn, oberoende av om de bor tillsammans
eller inte. Förutsättning är också här att föräldrarna är ense om
att vårdnaden skall utövas gemensamt och att domstol inte finnér att detta
skulle uppenbart strida mot bamets bästa.

LU 1975/76:33

Skulle det visa sig att en ordning med gemensam vårdnad inte fungerar,
har vardera föräldern rätt att gå till domstol och begära att den gemensamma
vårdnaden upplöses. Domstolen skall då bestämma vem som skall vara
vårdnadshavare. På denna punkt behålls nuvarande principer. Vägledande
blir alltså vad som är skäligt med hänsyn till barnets bästa.

I fråga om rättegångskostnadernas fördelning i vårdnadsmål föreslås som
huvudregel att vardera parten skall stå för sin egen rättegångskostnad.

I samband med ändringarna av faderskaps- och vårdnadsreglema föreslås
att termerna barn i äktenskap och barn utom äktenskap slopas.

I detta sammanhang föreslås också ändringar i lagen om vård av omyndigs
värdehandlingar. Ändringarna rör bl. a. de avgifter som bankerna har rätt
att ta ut för sitt förvaltningsarbete.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.

LU 1975/76:33

Lagförslagen

De i propositionen framlagda lagförslagen har följande lydelse:

I Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrives i fråga om föräldrabalken1

dels alt 1-3 kap., 4 kap. 5 och 8 SS, 6 kap., 7 kap. 2, 4, 7 och 10 SS,

II kap. 1 och 2 SS, 12 kap. 1 S, 15 kap. 7 S, 20 kap., 21 kap. 12 S samt
rubrikerna till 1-3 och 20 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas nya paragrafer, 4 kap. 9-11 SS, 7 kap. 11-14 SS,
10 kap. 9-17 SS, 11 kap. 12-17 SS samt 18 kap. 12 och 13 SS, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Om barnets börd

Barn, som födes under äktenskap
eller å sådan lid efter dess upplösning
att det kan vara avlat dessförinnan,
har äktenskaplig börd (barn
äktenskap), såvida ef. i den ordning
som sägs i2 kap. . förklaras att barnet
icke har sådan börd.

Faderskapet till barn som ej har äktenskaplig
börd (barn utom
äktenskap) fastställes enligt 3
kap.

1 kap. Om faderskapet till barn

Är vid barns födelse modern gift,
skall mannen i äktenskapet anses som
barnets fader, om ej annat föijer av

2 sv. Detsamma gäller, om modern är
änka och barnet , födes inom sådan tid
efter mannens död att det kan vara
avlat dessförinnan.

Rätten skall förklara att mannen i
äktenskapet ej är fader till barnet, om

1. det är utrett att modern har haft
samlag med annan än mannen under
tid då barnet kan vara avlat och det
med hänsyn till samtliga omständigheter
är sannolikt alt barnet har avlats av
den andre,

2. det på grund av barnets arvsanlag
eller annan särskild omständighet kan
hållas för visst att mannen ej är barnets
fader, eller

'Balken omtryckt 1974:1038.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. barnet har avlats.tore äktenskapet
eller under det att makarna levde
åtskilda och det ej är sannolikt att makarna
ha haft samlag med varandra
under tid då barnet kan vara avlat.

Godkänner mannen i äktenskapet
skriftligen annan mans erkännande av
faderskapet och har i fråga om erkännandet
iakttagits bestämmelserna i
4 f skall därigenom anses fastställt att
mannen i äktenskapet ej är barnets
fader. Erkännandet skall dock i detta
.falt alltid vara skriftligen godkänt av
modern.

3 S

Barn utom äktenskap erhåller äk- Föreligger ej fall som avses i 1 ss eller

tenskaplig börd. om föräldrarna ingå har rätten meddelat förklaring enligt
äktenskap med varandra. 2 första stycket, fastställes faderska pet

genom erkännande eller dom.

Erkännande av faderskap sker
skriftligen och skall bevittnas av två personer.
Erkännandet skall skriftligen
godkännas av barnavårdsnämnden och
av modern eller särskilt förordnad förmyndare
för barnet. Har barnet uppnått
myndig ålder, skall erkännandet i
stället godkännas av barnet självt. Barnavårdsnämnden
får lämna sill godkännande
endast om det kan antagas
att mannen är fader till barnet.

Erkännande kan ske även före barnets
födelse.

Visas senare att den som har lämnat
erkännande ej är fader till barnet,
skall rätten förklara att erkännandet
saknar verkan mot honom.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Skall faderskap fastställas genom
dom, skall rätten förklara en man vara
fader, om det är utrett att han har
haft samlag med barnets moder under
tid då barnet kan vara avlat och del
med hänsyn lill samtliga omständigheter
är sannolikt att barnet har avlats
av honom.

2 kap. Om talan angående akten- 2 kap. Om barnavårdsnämnds
skaplig bord medverkan vid fastställande av fa derskap -

Vill mannen vinna Förklaring, att
barn som avses i I kap. I sv icke har
äktenskaplig börd. skall han väcka talan
mot hamet eller, om barnet avlidit,
dess arvingar inom tre år från det han
lick kunskap om barnets födelse. Har
mannen ei varaktigt sammanbott med
barnet, vare han dock ej förlustig sin
talan förrän ett år förflutit från det att
talan, som grundats pä att barnet har
äktenskaplig börd. blivit väckt mot
mannen och han erhållit del därav.

Talan enligt första stycket må el äga
rum. om mannen, sedan han lått kunskap
om att modern haft samlag med
annan under tid, då barnet kan vara
avlat, efter barnets födelse erkänt barnet
såsom sitt.

Skall ej enligt 1 kap. 1 § viss man
anses som barns fader, åligger det barnavårdsnämnden
att försöka utreda
vem som är fader till barnet och sörja
för att faderskapet fastställes, om den
som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd
i riket eller vistas här eller
om i annat fall vårdnadshavaren begär
det och barnet är svensk medborgare.

2 S

A r mannen död, och har han varken Uppgift enligt I sv åvilar barnavårds /Örsuttit

tid till talan enligt I eller nämnden i den kommun där den som

efter barnets födelse erkänt barnet sä- har vårdnaden om barnet är kyrko -

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

som sitt, md envar, som jämte eller
näst efter barnet är berättigad till arv
efter honom, väcka sådan talan inom
ett är frän del han erhållit kännedom
om barnets födelse och om mannens
död. Har mannen ej varaktigt sammanbott
med barnet, vare arvinge
dock ej förlustig sin talan förrän ett
år förflutit frän det att anspråk, som
grundats på att barnet har äktenskaplig
börd, framställts mot dödsboet.
Efterlämnar den avlidne, jämte maka.
aningar som avses i 3 kap. I sv ärvda
balken, äge envar av dem sådan
rätt.

Föreslagen lydelse

bokförd. Ar vårdnadshavaren ej kyrkobokförd
i riket, åvilar uppgiften barnavårdsnämnden
i den kommun där
han vistas eller, om han ej vistas i riket,
barnavårdsnämnden /' Stockholm.

Vill barn som avses i I kap. I i vinna
förklaring, att det icke har äktenskaplig
börd, äge barnet väcka talan därom
mot mannen eller, om han är död. hans
arvingar. Efterlämnar mannen, jämte
maka, arvingar som avses i 3 kap. / j
ärvdabalken, skall talan, såvitt dessa
angår, riktas mot dem som då talan
väckes äro närmast till arv.

Talan som avses i 1-3 W må ej bifallas,
med mindre det är utrett, att
modern haft samlag med annan än
mannen och det måste antagas att
barnet avlats vid samlaget, eller ock,
på grund av barnets arvsanlag eller annan
särskild omständighet, del eljest

Ändras förhållande som anges i 2 j
sedan barnavårdsnämnden inlett sin
utredning, är nämnden ändock skyldig
att slutföra sin uppgift.

Barnavårdsnämnden kan flytta över
ärendet till barnavårdsnämnden i annan
kommun, om det skulle avsevärt
underlätta utredningen. Om sådant
beslut skall den andra barnavårdsnämnden
genast underrättas.

Talan mot barnavårdsnämnds beslut
enligt andra stycket fores hos
länsstyrelsen genom besvär. Mot
länsstyrelsens beslut fores talan hos
kammarrätten genom besvär.

Barnavårdsnämnden skall vid sin utredning
inhämta upplysningar från modern
och andra personer som kunna
lämna uppgifter av betydelse för utredningen.

På nämndens begäran skall barnavårdsnämnden
i annan kommun lärn -

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kan hållas för visst, att mannen ej är na biträde vid utredningen,
barnets fader. Ar barnet avlat löre äktenskapet
eller under det makarna
efter domstols beslut eller eljest på
grund av söndring levde åtskilda, må
dock talan bifallas, såvida det ej göres
sannolikt att makarna haft samlag
med varandra å tid, då barnet kan
vara avlat.

Om faderskaps/rågan kan bedömas
med tillräcklig säkerhet på grund av
barnavårdsnämndens utredning, bör
nämnden bereda den som antages vara
fader till barnet tillfälle att erkänna faderskapet.

6 S

Barnavårdsnämnden bör verka för
att blodundersökning äger rum beträffande
modern, barnet och den som
kan vara Jäder till barnet, om denne begär
det eller anledning finns till antagande
att modern haft samlag med mer
än en man under tid då barnet kan vara
avlat.

Barnavårdsnämnden får lägga ned
påbörjad utredning angående faderskapet,
om det

1. visar sig omöjligt att Jå erforderliga
upplysningar för bedömning av faderskaps/rågan,

2. framstår som utsiktslöst att försöka
få faderskapet fastställt av domstol.

3. föreligger samtycke av modern
eller särskilt förordnad förmyndare

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

enligt 4 kap. 5 till adoption av barnet,
eller

4. av särskilda skäl finns anledning
till antagande att fortsatt utredning eller
rättegång skulle vara till men för
barnet eller utsätta modern för påfrestningar
som innebära fara för hennes
psykiska hälsa.

Talan mot barnavårdsnämnds beslut
ali lägga ned påbörjad faderskapsutredning
fores hos länsstyrelsen genom
besvär. Mot länsstyrelsens beslut fores
talan hos kammarrätten genom besvär.

Vid barnavårdsnämnden skall föras
protokoll över vad sorn förekommer vid
utredningen av betydelse för faderskapsfrågan.
I protokollet antecknas
även sådana uppgifter som kunna ha
betydelse för skyldigheten att utge bidrag
till barnets underhåll.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt.
Den skall vara slutförd inom ett
är från barnets födelse, om ej särskilda
skäl föranleda annat.

Skall viss man enligt 1 kap. 1 i't anses
som barns fader och är vårdnadshavare
för barnet kyrkobokford i riket
eller vistas vårdnadshavare här eller är
barnet svensk medborgare, skall barnavårdsnämnden,
om vårdnadshavare
eller mannen begär det och det finnes
lämpligt, utreda om annan man kan
vara fader till barnet.

Beträffande utredningen skola 2-6
och 8 §§ äga motsvarande tillämpning,
varvid dock vad som sägs i 2
om vårdnadshavare skall gälla modern,
när vårdnaden om barnet utövas

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

3 kap. Om faderskapet till barn
utom äktenskap

Faderskapet till barn utom äktenskap
fastställes Renom erkännande eller
dom.

Föreslagen lydelse

gemensamt av henne och mannen. Utredningen
får läggas ned, om det föreligger
skäl som anges i 7 .sv forsta
stycket 1 eller 4 eller det annars finnes
lämpligt.

Talan mot barnavårdsnämnds beslut
att icke påbörja utredning enligt
denna paragraf eller att lägga ned påbörjad
utredning fores hos länsstyrelsen
genom besvär. Mot länsstyrelsens
beslut fores talan hos kammarrätten
genom besvär.

3 kap. Vissa bestämmelser om
rättegången i mål om faderskap

Mål om förklaring att
viss man ej är fader

Vill man som enligt I kap. I skall
anses som barns fader vinna förklaring
enligt I kap. 2 $ första stycket att han
icke är fader till barnet, skall han väcka
talan härom mot barnet eller, om barnet
har avlidit, dess arvingar.

Ar mannen död och har han icke
varaktigt sammanbott med barnet och
heller icke efter barnets födelse erkänt
barnet som sitt, har var och en som
jämte eller näst efter barnet är berättigad
till arv efter mannen rätt att
väcka talan om att mannen ej är fader
till barnet. Efterlämnar den avlidne
förutom maka arvingar som avses i 3
kap. I ärvdabalken, har var och en
av dem rätt att väcka talan under här
angivna förutsättningar.

Rätt för arvinge att väcka talan föreligger
ej, om vid mannens död mer
än ett är har förflutit från det att talan,

LU 1975/76:33

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

som grundats på att mannen är Jader till
barnet, väckts mot honom och lian Jått
del därav eller om mer än ett är har för -flutit sedan anspråk på samma grund
framställts mot mannens dödsbo.

Erkännande av faderskapet till barn
utom äktenskap sker skriftligen. Erkännandet
skall bevittnas av två personer
och skriftligen godkännas av
barnavårdsnämnden samt av modern
eller särskilt förordnad förmyndare för
barnet. Har barnet uppnått myndig ålder.
skall erkännandet i ställer godkännas
av barnet självt. Erkännande
kan ske även före barnets födelse.

Barnavårdsnämnden får lämna sitt
godkännande endast om det kan antagas
att mannen är fader till barnet.

Visas senare att mannen ej är fader
till barnet, skall rätten förklara, att erkännandet
saknar verkan.

Rätten skall förklara en man vara
fader till barn utom äktenskap, om det
är utrett att han haft samlag med barnets
moder under tid då barnet kan
vara avlat och det med hänsyn till
samtliga omständigheter är sannolikt
att barnet avlats av honom.

Vill barn vinna förklaring enligt I
kap. 2 f första stycket alt viss man ej är
dess Jäder, skall barnet väcka talan
härom mot mannen eller, om han är
död. hans arvingar. Efterlämnar mannen
förutom maka arvingar som avses i
3 kap. I § ärvdabalken. skall talan, såvitt
angår dessa, riktas mot dem som då
talan väckes äro närmast lill arv.

Talan som avses i I eller 2 § får
väckas vid rätten i den ort där barnet
har sitt hemvist eller, om det har avlidit.
vid den rätt som har att upptaga
tvist om an efter barnet. Målet upptages
av Stockholms tingsrätt, om ej annan
behörig domstol finns.

Det åligger barnavårdsnämnden att
sörja för att faderskapet till barn utom
äktenskap fastställes. om den som har
vårdnaden om barnet är kyrkobokförd

Ar part i mål som avses i I eller
2 underårig, får förmyndaren eller
god man. om sådan enligt IS kap. skall
forordnas. föra talan för honom.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

i riket eller eljest vistas här. Barnavårdsnämnden
skall sör/a för att faderskapet
till annat barn utom äktenskap
fästställes. om vårdnads/lavaren
begär det och barnet är svensk medborgare.

Närmare bestämmelser om förfärandet
vid fastställande av faderskapet
till barn utom äktenskap i fall som avses
i första stycket meddelas i särskild
lag.

Uppgiften att sörja för att barnets
börd fastställes åvilar barnavårdsnämnden
i den kommun där den som
har vårdnaden om barnet är kyrko -bokförd. Ar vårdnadshavaren ej kvrkobokförd
i riket. åvilar uppgiften barnavårdsnämnden
i den kommun där
han vistas eller, om han ej vistas i riket,
barnavårdsnämnden i Stockholm.

Inträder ändring i förhållande som
anges i 5 | sedan barnavårdsnämnden
inlett utredning för att Jå barnets börd
fastställd, är nämnden ändock skyldig
att slutföra utredningen.

Barnavårdsnämnden kan förordna
att ärendet skall över/lvttas till barnavårdsnämnden
i annan kommun, om
det skulle avsevärt underlätta utredningen.
Om sådant beslut skall den
andra barnavårdsnämnden ofördröjligen
underrättas.

Talan mot barnavårdsnämnds be -

Föreslagen lydelse

Modern skall höras i målet, om det
kan ske.

Mål om fastställande
av faderskap

Talan om fastställande av faderskap
väckes av barnet.

/ fall som avses i 2 kap. I \v fores
barnets talan av barnavårdsnämnden.
Har modern vårdnaden om barnet, får
hon alltid föra barnets talan, även om
hon ej har uppnått myndig ålder. Talan
får vidare alltid förås av särskilt
förordnad förmyndare för barnet.

Är mål om fastställande av faderskap
anhängigt, kan frågan om faderskapet
till barnet prövas endast i det
målet. Talan får i målet förås mot flera
män. / avliden mans ställe stämmas
de arvingar till den döde som anges

i 2 a.

I fall då barnavårdsnämnd har att
sörja.för att faderskap fastställes skall
nämnden föra talan mot den man eller
de män som enligt nämndens utredning
eller vad sorn framkommit under
målets handläggning skäligen kunna
komma i fråga som fader till barnet.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

slut enligt andra stycket /öres hos
länsstyrelsen genom besvär. Mot
länsstyrelsens beslut /öres talan hos
kammarrätten genom besvär.

Föreslagen lydelse

På ansökan av svarande skall rätten
utfärda stämning på man, som ej redan
är instämd i målet, och pröva om
mannen är fader till barnet. Om sådan
ansökan gäller i tillämpliga delar vad
som är föreskrivet om stämningsansökan.

I fäll då barnavårdsnämnd har ali
sörja JÖr att faderskap fastställes väckes
talan vid rätten i den ort där barnavårdsnämnden
finns. Rätten kan
Hytta över målet till annan domstol, om
det skulle avsevärt underlätta handläggningen
av målet.

I andra fall än som avses i första
stycket väckes talan om fastställande
av faderskap vid den rätt där mannen
skall svara i tvistemål i allmänhet eller,
om talan fores mot flera män, en av
dem har att svara. Talan mot avliden
mans arvingar får väckas vid den rätt
där dödsboet svarar. Finns ej behörig
domstol enligt vad som nu har sagts,
upptages målet av Stockholms tingsrätt.

I samband med att barnavårdsnämnden
väcker talan skall protokollet
över nämndens utredning ges in till
rätten. Väckes talan av annan och har
barnavårdsnämnden gjort utredning i
frågan, skall rätten infordra barnavårdsnämndens
protokoll.

Svarande skall delges protokollet i
samband med stämningen.

Rätten kan förelägga barnavårdsnämnden
att fullständiga utredningen
om faderskapet.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Rätten skall se lill att frågan om faderskapet
till barnet blir tillbörligen utredd.
Var och en som kan föra talan
på barnets vägnar skall beredas tillfälle
att yttra sig i målet.

Vittnesförhör får ej äga rum i syfte att
styrka att vittnet har haft samlag med
modern under tid då barnet kan antagas
vara avlat.

Talan får ej prövas slutligt före barnets
födelse.

10 5

Återkallas talan mot en av flera män.
får målet avskrivas i den delen endast
om alla samtycka. Avser återkallelse
den som har stämts enligt 6 sv tredje
stycket, krävs samtycke även från barnet.

Samtidigt med art målet avskrives i
viss del skall rätten fatta beslut om rättegångskostnaden
i den delen.

I fall då barnavårdsnämnd för talan
om fastställande av faderskap gälla
i fråga om rättegångskostnad andra
och tredje styckena i stället för IS kap.

1-7 M rättegångsbalken.

Part skall bära sin rättegångskostnad.
Svarande kan dock förpliktas alt
helt eller delvis ersätta annan part
dennes rättegångskostnad, om han har
förfarit på sätt som avses i 18 kap.
3 eller 6 j rättegångsbalken eller om
annars särskilda skäl föreligga.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har pans ställföreträdare. ombud
eller biträde förfarit pä sätt som avses
i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken,
kan han förpliktas ersätta kostnad som
därigenom vållats annan part. Rätten
kan besluta härom även utan yrkande.

12 S

Fullföljes talan, skall den högre rätten
pröva faderskaps/rågan i hela dess
vidd. Erinran härom skall intagas i föreläggande
att inkomma med genmäle.

Finner högre rätt att någon som icke
är part i målet skäligen kan komma
i fråga som fader till barnet, skall domen
på yrkande av part undanröjas
och målet i dess helhet visas åter till
den domstol som forst har dömt i målet.

Bestämmelserna i 9 och 10 s\\v äga
motsvarande tillämpning vid målets
handläggning i högre rätt. I fall då barnavårdsnämnd
för talan äga även 8 sv
tredje stycket och 113 motsvarande
tillämpning i högre rätt.

Förening av mål

13 S

Utan hinder av att viss man enligt
I kap. 1 § skall anses som barns fader
får. under förutsättning att talan som
avses i I kap. 2. sv första stycket har
anhängiggjorts och ännu ej prövats, vid
samma domstol väckas talan om fastställande
av att annan man är barnets
fader. Om så sker. skola målen handläggas
i en rättegång.

Bifalles såväl talan om förklaring
enligt I kap. 2 § första stycket sorn talan
om fastställande av faderskapet och
fullföljes talan beträffande den först -

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

nämnda frågan, skall den högre rällen
pröva också den andra/rågan, även om
talan ej har fullföljts i den delen.

4 kap.

5 S

Utan eget samtycke må den som fyllt tolv år ej adopteras; dock må,
utan hinder av att samtycke ej föreligger, adoption ske av den som är under
sexton år, därest det kan antagas lända honom till skada att han tillfrågas.

Den som ej fyllt aderton år må ej adopteras utan föräldrarnas samtycke.
Moderns samtycke skall hava lämnats sedan hon hunnit tillräckligt återhämta
sig efter nedkomsten. Vid adoption av adoptivbarn skall i stället
inhämtas samtycke av adoptanten eller, om make adopterat andre makens
barn, av makarna.

Samtycke fordras ej av den som
är sinnessjuk, sinnesslö, utan del i
vårdnaden eller å okänd ort. Är sådant
fall för handen beträffande envar
av dem som enligt andra stycket
skall samtycka till adoptionen, skall
i stället samtycke inhämtas från barnets
förmyndare.

Samtycke enligt andra stycket fordras
ej av den som är sinnessjuk, sinnesslö,
utan del i vårdnaden eller å
okänd ort. Är sådant fall för handen
beträffande envar av dem som enligt
andra stycket skall samtycka till
adoptionen, skall i stället samtycke
inhämtas från barnets förmyndare.

Den som är förklarad omyndig må ej adopteras utan förmyndares samtycke.

Vid tillämpning av bestämmelse
i lag eller annan författning som tilllägger
släktskap eller svågerlag rättslig
betydelse skall adoptivbarn anses
som adoptantens barn i äktenskap
och icke som barn till sina biologiska
föräldrar. Har make adopterat andre
makens barn eller adoptivbarn, skall
dock barnet anses som makarnas gemensamma.

Första stycket gäller ej, om annat
rättsförhållandets natur.

Vid tillämpning av bestämmelse
i lag eller annan författning som tilllägger
släktskap eller svågerlag rättslig
betydelse skall adoptivbarn anses
som adoptantens barn och icke som
barn till sina biologiska föräldrar.
Har make adopterat andre makens
barn eller adoptivbarn, skall dock
barnet anses som makarnas gemensamma.

är särskilt föreskrivet eller följer av

LU 1975/76:33

Ntiva rande lydelse Föreslagen lydelse

Laga domstol i ärende om antagande
av adoptivbarn är rätten i den ort
där adoptanten har sitt hemvist. Finns
ej behörigdomstol enligt vad som nu har
sagts, upptages ärendet av Stockholms
tingsrätt.

10 S

I ärende om antagande av adoptivbarn
skall rätten inhämta upplysningar
om barnet och sökanden samt huruvida
vederlag eller bidrag till barnets underhäll
är givet eller ut fäst. Har barnet ej
fyllt aderton är, skall yttrande inhämtas
frän barnavärdsnämnden i den kommun
där sökanden är kykobokförd och
frän barnavärdsnämnden i den kommun
där den som har vårdnaden om
barnet är kyrkobok förd.

Fader eller moder, vars samtycke till
adoptionen ej erfordras, skall ändock
höras, om det kan ske. Vid adoption
av adoptivbarn skall vad nu sagts i stället
gälla adoptanten eller, om make
adopterat andre makens barn. var och
en av makarna. Finns särskild förmyndare
vars samtycke ej erfordras, skall
även han höras.

Mor rättens beslut i ärende om antagande
av adoptivbarn får talan fullföljas
av sökanden eller den som skall
höras i ärendet.

2 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 33

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

Barn i äktenskap står under föräldrarnas
vårdnad enligt vad nedan sägs
till dess det fyllt aderton år eller ingått
äktenskap.

Föräldrarna äro pliktiga att sörja
för barnets person och att giva det
sorgfällig uppfostran. De skola tillse,
att barnet erhåller uppehälle och utbildning
efter vad med hänsyn till
föräldrarnas villkor och de tillgångar
barnet kan äga ävensom barnets anlag
md finnas tillbörligt.

Föräldrarna skola utöva den uppsikt
över barnet som är erforderlig
med hänsyn till barnets ålder och övriga
omständigheter.

Hava föräldrarna låtit barnet taga
tjänst eller annat arbete, varigenom
barnet blivit i stånd att försörja sig,
äge barnet, sedan det fyllt sexton år,
själv uppsäga avtalet ävensom sluta
avtal om annat arbete av liknande
art.

Avtal, som barnet slutit efter vad
i första stycket sägs. äge föräldrarna
häva, om det md anses erforderligt
med hänsyn lill barnets uppfostran
eller välfärd. Har avtalet hävts, äge
barnet ej därefter själv sluta arbetsavtal.

I fråga om verkan av avtal, som b
stadgas i 9 kap.

Barn står under vårdnad av bägge
eller den ene av sina föräldrar eller
av särskilt förordnad förmyndare till
dess det fyllt aderton år eller ingått
äktenskap.

Den som har vårdnad om barn skall
sörja för barnets person och giva det
sorgfällig uppfostran. Vårdnadshavare
skall tillse att barnet erhåller uppehälle
och utbildning efter vad som
är tillbörligt med hänsyn till föräldrarnas
villkor och de tillgångar barnet
kan äga samt barnets anlag.

Vårdnadshavare skall utöva den
uppsikt över barnet som är erforderlig
med hänsyn till barnets ålder och
övriga omständigheter.

Har vårdnadshavare låtit barnet
taga tjänst eller annat arbete, varigenom
barnet blivit i stånd att försörja
sig,/år barnet, sedan det fyllt
sexton år, själv säga upp avtalet samt
sluta avtal om annat arbete av liknande
art.

Vårdnadshavare har rätt att häva
avtal som barnet har slutit enligt första
stycket, om det är erforderligt
med hänsyn till barnets uppfostran
eller välfärd. Har avtalet hävts,.får
barnet ej därefter själv sluta arbetsavtal.

net slutit utan erforderligt samtycke.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Är en av föräldrarna i följd av frånvaro,
sjukdom eller annan orsak
hindrad att deltaga i beslut rörande
vårdnaden, vilket icke utan olägenhet
kan uppskjutas, utövas bestämmanderätten
av den andre.
Denne må dock icke ensam fatta beslut
av ingripande betydelse för barnets
framtid, med mindre barnets
bästa uppenbarligen kräver det.

Föreslagen lydelse

Står barn under vårdnad av bägge
föräldrarna, skall vad som sägs i

2-4 H gälla föräldrarna i förening. Är
en av föräldrarna i följd av frånvaro,
sjukdom eller annan orsak hindrad
att deltaga i beslut rörande vårdnaden,
vilket icke utan olägenhet kan
uppskjutas, utövas bestämmanderätten
av den andre. Denne får dock
icke ensam fatta beslut av ingripande
betydelse för bamets framtid, med
mindre barnets bästa uppenbarligen
kräver det.

Gör en av föräldrarna sig skyldig till
grovt missbruk eller till grov försummelse
vid vårdnadens utövande, eller
är han hemfallen åt missbruk av rusgivande
medel, eller för han ett lastbart
liv, eller är han tillföljd av frånvaro,
sjukdom eller annan orsak för
längre tid förhindrad att deltaga i
vårdnaden, äge rätten pä ansökan av
den andre eller på anmälan av allmän
åklagare eller barnavårdsnämnd förordna.
alt vårdnaden skall tillkomma
allenast den andre. Inträffar sådant
fall ifråga om bägge föräldrarna, äge
rätten överflytta vårdnaden å särskilt
förordnad förmyndare.

Leva föräldrarna på grund av söndring
åtskilda, har rätten på ansökan
av endera att förordna, vilken av dem
skall hava vårdnaden om barnen eller,
om ej alla barnen böra stå under
den enes vårdnad, huru de skola fördelas
mellan föräldrarna. Äro föräldrarna
ense, give rätten sitt beslut i

Barnet står från födelsen under
vårdnad av bägge föräldrarna, om
dessa äro gifta med varandra, och i
annat fall av modern ensam. Ingå föräldrarna
senare äktenskap med varandra,
står barnet från den tidpunkten
under vårdnad av dem bägge.

Första stycket gäller ej, om annat
föijer av 7-10 H -

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

överensstämmelse med vad de önska,
såframt det ej är uppenbart stridande
mot barnens bästa; åsämjas de
ej, bestämme rätten efter vad med
hänsyn till barnens bästa finnes skäligt.
Finnes med hänsyn till barnens
bästa uppenbart, att ingendera av
föräldrarna bör utöva vårdnaden,
skall denna anförtros åt särskilt förordnad
förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad
mellan föräldrarna, meddele rätten
tillika förordnande angående vårdnaden
om barnen; och skall dämd vad
i första stycket är stadgat äga motsvarande
tillämpning.

Dör en av föräldrarna, tillkommer
vårdnaden den andre. Åro bägge föräldrarna
döda. utövas vårdnaden av
förmyndaren.

Har vårdnaden enligt 7# tillerkänts
den ene av föräldrarna, och inträffar
i fråga om honom fall, varom i 6 $
sägs, eller dör lian, förordne rätten
den andre att utöva vårdnaden, såvida
ej denna med hänsyn till barnets bästa

Föreslagen lydelse

nåd, hurdz skola fördelas mellan föräldrarna.
Äro föräldrarna ense, skall
rätten besluta i överensstämmelse
med vad de önska, om det ej är
uppenbart stridande mot barnens
bästa. / annat fall beslutar rätten efter
vad som finnes skäligt med hänsyn
till barnens bästa. Finnes med hänsyn
till barnens bästa uppenbart att
ingendera av föräldrarna bör utöva
vårdnaden, skall denna anförtros åt
särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad
mellan föräldrarna, skall rätten tillika
förordna angående vårdnaden om
barnen. Härvid äger första stycket
motsvarande tillämpning. Åro föräldrarna
ense om att vårdnaden skall
tillkomma dem gemensamt, skall dock
rätten besluta i överensstämmelse därmed,
om det ej är uppenbart stridande
mot barnens bästa.

Står barn under vårdnad av endast
den ene av föräldrarna, skall rätten på
ansökan av den andre överföra
vårdnaden till honom, om det finnes
skäligt med hänsyn till barnets bästa.
Åro föräldrarna ense att vårdnaden
skall överföras till den andre eller att
vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt,
skall rätten på ansökan besluta
i överensstämmelse därmed, om
det ej är uppenbart stridande mot barnets
bästa.

Står barn under vårdnad av bägge
föräldrarna och gör sig en av dem skyldig
till grovt missbruk eller grov försummelse
vid vårdnadens utövande eller
innebär hans deltagande i vårdnaden
eljest fara för barnets utveckling,

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

finnes böra anförtros åt särskilt förordnad
förmyndare.

Föreslagen lydelse

skall rätten på anmälan av barnavårdsnämnd
förordna att vårdnaden
skall tillkomma endast den andre, om
det ej är uppenbart med hänsyn till
barnets bästa att vårdnaden bör anförtros
åt särskilt förordnad förmyndare.

Står barn under vårdnad av endast
den ene av föräldrarna och inträffar
i fråga om honom sådan omständighet
som avses i första stycket, skall rätten
på anmälan av barnavårdsnämnd förordna
den andre att utöva vårdnaden,
om det ej är uppenbart med hänsyn
till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros
åt särskilt förordnad förmyndare.

10 §

Fader eller moder, som är skild frän
vårdnaden, må ej betagas tillfälle till
umgänge med barnet, med mindre
särskilda omständigheter föranleda
därtill. Nöjes han ej med vadsom härom
bestämmes av den som har vårdnaden.
skilje rätten dem emellan.

Står barn under vårdnad av bägge
föräldrarna och dör en av dem. tillkommer
vårdnaden den andre.

Står barn under vårdnad av endast
den ene av föräldrarna och dör lian.
skall rätten på ansökan av den andre
eller på anmälan av barnavårdsnämnd
förordna den andre att utöva vårdnaden,
om det ej är uppenbart med hänsyn
lill barnets bästa att vårdnaden bör
anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Aro bägge föräldrarna döda, utövas
vårdnaden av förmyndaren.

Fader eller moder som är skild från
vårdnaden får ej betagas tillfälle till
umgänge med barnet, med mindre
särskilda omständigheter föranleda
det. Nöjes han ej med vad som härom

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse Föreslaxen lydelse

bestämmes av den som har vårdnaden,
skall rätten besluta i frågan.

Barn utom äktenskap står under
moderns vårdnad till dess det fyllt
aderton år eller ingått äktenskap. På
ansökan av fadern skall dock rätten
överföra vårdnaden lill honom, om det
Jinnes skäligt med hänsyn till barnets
bästa. Aro föräldrarna ense. att vårdnaden
skall över/öras till fadern, skall
rätten på anmälan besluta i enlighet
därmed, om det ej är uppenbart stridande
mot barnets bästa.

Inträffar ifråga om den av föräldrarna
som har vårdnaden om barnet
sådant fall som avses i 6 f eller dör
han. skall rätten på ansökan av den
andre eller på anmälan av allmän
åklagare eller barnavårdsnämnd förordna
den andre att utöva vårdnaden,
såvida 'ej denna med hänsyn till barnets
bästa finnes böra anförtros ål särskilt
förordnad förmyndare.

Vad i 2-4 och 10 $$ stadgas med
avseende pä vårdnad om barn i äktenskap
skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande barn utom äktenskap.

Utan hinder av vad rätten beslutit
i fråga som avses i detta kapitel äge
rätten annorlunda förordna därom,
när väsentligt ändrade förhållanden
påkalla det.

Fråga rörande vårdnad om barn
upptages av rätten i den ort där vårdnadshavare
har sitt hemvist. Vad nu
sagts utgör dock ej hinder alt upptaga
fråga om vårdnad i samband med äktenskapsmål.

Finns ej behörig domstol enligt vad
som sägs i första stycket, upptages
vårdnadsfrågan av Stockholms tingsrätt.

I mål eller ärende angående vårdnad
om barn kan rätten för tiden intill
dess laga kra ft ägande dom eller beslut
föreligger förordna om vårdnaden
efter vad sorn finnes skäligt.

Förordnande enligt första stycket
kan påyrkande meddelas utan huvudförhandling.
Innan förordnande med -

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

delas, skall motparten beredas tillfälle
att yttra sig över yrkandet. Har förordnande
meddelats, prövar rätten
när målet eller ärendet avgöres, om
åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu nämnts går i
verkställighet lika med laga kraft
ägande dom men kan när som helst
återkallas av rätten.

I mål eller ärende angående vårdnad
om barn gälla i fråga om rättegångskostnad
andra och tredje styckena
i stället för 18 kap. 1-7 sSv rättegångsbalken.

Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.
Part kan dock förpliktas
att helt eller delvis ersätta motparten
dennes rättegångskostnad, om
han har förfarit på sätt som avses i
18 kap. 3 eller 6§ rättegångsbalken
eller om annars särskilda skäl föreligga Skall

part enligt andra stycket helt
eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad
och har partens ställföreträdare,
ombud eller biträde för farit
på sätt som avses i 18 kap. 3 eller
6$ rättegångsbalken och därigenom
vållat kostnaden eller del därav, kan
han förpliktas att jämte parten ersätta
kostnaden. Rätten kan besluta härom
även utan yrkande.

Första-trcdje styckena äga motsvarande
tillämpning vid målets eller
ärendets handläggning i högre rätt.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.
2 §

I kostnaden för barnets underhåll
tage envar av föräldrarna del efter
sin förmåga.

Fader eller moder, som ej har
vårdnaden om barnet, skall betala
underhållsbidrag. Tillkommer vårdnaden
om barn i bestående äktenskap
endast den ene av Föräldrarna och
leva de ej efter domstols beslut eller
eljest på grund av söndring åtskilda,
galle dock vad i 5 kap. giftermålsbalken
stadgas.

Det åligger barnavårdsnämnd,
som enligt 3 kap. 4 § skall sörja för
att faderskapet till barn utom äktenskap
fastställes, att tillse att barnet
tillförsäkras underhåll.

I kostnaden för barnets underhåll
skall var och en av föräldrarna taga
del efter sin förmåga.

Fader eller moder, som ej har
vårdnaden om barnet, skall betala
underhållsbidrag. Ant Föräldrarna
gifta med varandra men tillkommer
vårdnaden om barnet endast den ene
av dem och leva de ej åtskilda, gäder
dock 5 kap. giftermålsbalken.

Det åligger barnavårdsnämnd,
som enligt 2 kap. I s' skall sörja för
att faderskapet till barn fastställes,
att tillse att barnet tillförsäkras underhåll.

Har make under sin vårdnad barn
/' tidigare gifte eller utom äktenskap,
vare andra maken jämte honom
skyldig att efter sin förmåga bidraga
till barnets underhåll, så länge äktenskapet
består.

Vad nu sagts medför ej ändring i d
den andre av barnets föräldrar.

Har make under sin vårdnad barn
som ej är även andra makens barn,
är andra maken jämte honom skyldig
att efter sin förmåga bidraga till
barnets underhåll, så länge äktenskapet
består.

underhållsskyldighet som må åligga

7 §

Avtal angående fullgörande för
framtiden av underhållsskyldighet
som ovan sägs utgöre ej hinder för
den underhållsberättigade att göra
gällande rätt till högre underhållsbidrag.

Gäller avtalet underhåll enligt 1 S

Avtal angående fullgörande för
framtiden av underhållsskyldighet
som ovan sägs utgörej hinder för den
underhållsberättigade att göra gällande
rätt till högre underhållsbidrag.

Gäller avtalet underhåll enligt 1 5

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

till barn inom äktenskap, vare det
dock bindande för den underhållsberättigade,
om avtalet slutits genom
skriftlig, av två personer bevittnad
handling och godkänts av barnavårdsnämnden.
Har modern vårdnaden
om barnet, äge lion sluta avtal
som nu sagts, ändå att hon ej uppnått
myndig ålder. Innefattar avtalet åtagande
att till barnets underhåll utgiva
visst belopp en gång för alla,
skall beloppet betalas till barnavårdsnämnden,
och varde med beloppet
skjör fåret som i 4 kap. 6 § sägs med
avseende å där nämnt engångsbelopp.

Avtal angående underhållsbidrag
till barn må slutas jämväl före barnets
födelse.

Föreslagen lydelse

till barn vars föräldrar varken vid dess
födelse voro eller därefter ha varit gifta
med varandra, är det dock bindande
för den underhållsberättigade, om
avtalet slutits genom skriftlig, av två
personer bevittnad handling och
godkänts av barnavårdsnämnden.
Vårdnadshavare får sluta avtal som
nu har angelis, även om vårdnadshavaren
ej har uppnått myndig ålder.
Innefattar avtalet åtagande att till
barnets underhåll utge visst belopp
en gång för alla, skall beloppet betalas
till barnavårdsnämnden, och
skall med beloppet så förfaras som
i 4 kap. 6 § sägs med avseende på
där nämnt engångsbelopp.

Avtal angående underhållsbidrag
till barn kan slutas även före barnets
födelse.

Fader till barn utom äktenskap vare
skyldig, att efter vad med hänsyn till
hans och moderns villkor må anses
skäligt, bidraga lill hennes underhåll
under sex veckor före och sex veckor
efter nedkomsten. Vid beräknande av
delta underhållsbidrag skall hänsyn
tagas jämväl till de särskilda kostnader
som orsakas av förlossningen. Medför
havandeskap eller amning eller annan
vård om barnet avsevärt hinder i moderns
förvärvsverksamhet, eller ådrager
hon sig sjukdom genom havandeskapet
eller nedkomsten, må fadern
kunna förpliktas alt bidraga till hennes
underhåll under längre tid än nu sagts,
dock högst under fvra månader före
och nio månader efter nedkomsten.

Dör fadern, äge modern rätt att av

Talan om underhåll till barn
upptages av rätten i den ort där svaranden
har sitt hemvist. Sådan fråga
kan väckas även i samband med mål
rörande fastställande av faderskapet
till barn.

Första stycket utgör ej hinder att
upptaga fråga om underhåll i samband
med äktenskapsmål.

Finns ej behörig domstol enligt vad
sorn sägs i första eller andra stycket,
upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Har rätten att avgöra vilken av flera
män som är fader till barnet, får talan
om underhållsbidrag ej prövas slutligt
innan faderskapsfrågan har avgjorts
genom dom som vunnit laga kraft.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

behållningen i boel, innan arn- oell
lesiamenisloiier utgå. erhålla del belopp
sorn erfordras lill fullgörande av
underhållsskyldigheten emot henne för
liden e/ier dödsfallet.

Vad i. första och andra styckena sägs
om fadern skall, där barnet födes dött
eller havandeskapet avbrutits, i den
mån det finnes skäligt gälla den som
hafi samlag med modern å tid då barnet
kan vara avlat, om det ef framstår
såsom osannolikt att han är barnets
fader.

Vad i 7 Hi.första stycket, andra stycket
fötsla punkten samt tredje stycket
ävensom S $ är stadgat om avtal eller
dom rörande underhåll till barn utom
äktenskap skall äga motsvarande tilllämpning
med avseende å underhåll,
som enligt vad i förevarande paragraf
sägs tillkommer modern.

/ mål om underhåll till barn får
vårdnadshavare föra talan för barnet,
även om vårdnadshavaren ej har uppnått
myndig ålder. Ar särskild förmyndare
förordnad för barnet, har han
samma rätt att föra talan för barnet.
Aven barnavårdsnämnd som enligt 2 s'
tredje stycket skall tillse att barnet tillförsäkras
underhåll får föra sådan talan.
Var och en sorn kan föra talan för
barnet skall beredas tillfälle att yttra sig
i målet.

Underhållsbidrag får bestämmas lill
olika belopp för särskilda delar av underhållstiden.

Underhåll lill barn får ej mot den
underhållsskyldiges bestridande bestämmas
för tid efter del barnet fyllt

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

aderton dr, innan det kan tillförlitligen
bedömas huruvida underhållsskyldighet
föreligger därefter.

I mål om underhåll tillborn kan rätten
för tiden intilldess laga kraft ägande
dom eller beslut föreligger förordna om
underhållet efter vad sorn finnes skäligt.
Skyldighet ali utge bidrag får dock ej
åläggas någon, om icke sannolika skäl
föreligga att han är bidragsskyldig. Har
fråga om underhåll väckts i samband
med mål om fastställande av faderskap
till barn, får förordnande som nu
nämnts ej meddelas, om flera män äro
instämda i målet.

Förordnande enligt första stycket
kan påyrkande meddelas utan huvudförhandling.
Innan förordnande meddelas,
skall motparten beredas tillfälle
att yttra sig över yrkandet. Har förordnande
meddelats, prövar rätten
när målet avgöres. om åtgärden skall
beslå.

Förordnande som nu nämnts går i
verkställighet lika med laga kraft
ägande dom men kan när som helst
återkallas av rätten.

13 S

Har någon genom skriftlig, av två
personer bevittnad handling åtagit sig
att till barn för vilket faderskapet skall
fastställas utge underhållsbidrag för tid
intill dess resultatet av blodundersökning
om faderskapet föreligger, gäller i
fråga om verkställighet på grund av
handlingen vad som är föreskrivet om
verkställighet på grund av förbindelse
att utge underhåll enligt denna balk.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Beträffande åtagande enligt /örsta
stycket skall i övrigt i tillämpliga delatgälla
vad som i lag eller annan /orla
ilning är föreskrivet för fall då rätten
enligt 121 har meddelat förordnande
om underhållsbidrag till barn.

Om räll att i vissa fall Jå ersättning
av allmänna medaljör utgivna underhållsbidrag
Jinnas särskilda bestämmelser.

14 5

Har viss man enligt I kap. 1 sv ansetts
som barns fader och fastställes
att annan man är fader till barnet, har
den förstnämnde endast om särskilda
skäl föreligga rätt till ersättning av den
andre för kostnader som han har haft
för barnets försörjning.

10 kap.

Ansökan att någon skall förklaras
omyndig skall, då fråga är om den som
har uppnått myndig ålder, upptagas av
rätten i den ort där den som avses med
ansökningen har sitt hemvist. Finns ej
behörig domstol enligt vad som nu har
sagts, upptages målet av Stockholms
tingsrätt.

Avser ansökningen att underårig
skall förbli omyndig även efter uppnådd
myndighetsålder, hör målet till
den rätt där förmyndarskapet är inskrivet
eller, om inskrivning icke ägt
rum, till den rätt där inskrivning skall
ske.

Ansökan om hävande av omyndighetsförklaring
upptages av den rätt där

LU 1975/76:33 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förmynderskapet för den omyndige är
inskrivet.

Ansökan om omyndighetsförklaring
får göras, förutom av den som ansökningen
gäller, av hans make och närmaste
fränder sd ock av överförmyndaren
samt, ifall som avses i 2 av
förmyndaren.

Hävande av omyndighetsförklaring
får sökas av den omyndige själv, hans
förmyndare eller överförmyndaren.

11 §

Har ansökan om omyndighetsförklaring
gjorts av den. vars försättande
i omyndighet det är fråga om, eller
har denne medgivit att omyndighetsförklaring
meddelas, får rätten utan huvudförhandling
omedelbart företaga
målet till avgörande.

I annat fall än som avses i första
stycket skall rätten utförda föreläggan -de för den, varsförsättande i omyndighet
det är fråga om, att svara i målet.
Angående sådant föreläggande gäller
vadsom är föreskrivet om stämning.

Om den, vars försättande i omyndighet
det är fråga om. uppenbarligen ej
förstår vad saken gäller eller skulle lida
allvarlig skada av att få del av ansökningen
om omyndighetsförklaring,
skall rätten förordna god man varom
sägs i 18 kap. att i målet företräda honom
och bevaka hans rätt. I fråga om
ersättning till sådan god man äga bestämmelserna
i 13 sv andra stycket om
ersättning till biträde motsvarande tilllämpning.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ansökan av den som försatts i
omyndighet att bli förklarad myndig
får, om den finnes uppenbart ogrundad,
avslås omedelbart utan huvudförhandling.
Har ansökan om hävande av
omyndighetsförklaring gjorts eller tillstyrkts
av såväl förmyndaren som överförmyndaren,
får målet också företagas
till avgörande omedelbart utan huvudförhandling,
om förmyndarens eller
överförmyndarens inställelse ej finnes
vara behövlig för målets utredning.

I annat fall än som avses i första
stycket skall rätten utfärda föreläggande
för den som ansökningen gäller,
förmyndaren och överförmyndaren att
svara i målet, allt i den mån de ej
ha gjort eller tillstyrkt ansökningen.
Angående sådant föreläggande gäller
vad som är föreskrivet om stämning.

13 g

Har ansökan gjorts att någon skall
förklaras omyndig och föreligger ej fall
som avses i 11 tredje stycket, skall
rätten förordna biträde att bevaka
hans rätt i målet, om det ej är uppenbart
att biträde ej erfordras. Begär den
sorn försatts i omyndighet att förklaras
åter myndig, skall rättegångsbiträde
också förordnas, om det ej är uppenbart
att biträde ej erfordras.

Den sorn förordnats till rättegångsbiträde
har efter rättens prövning rätt till
skälig ersättning av allmänna medel för
arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget
krävt. Ersättningen skall stanna
på statsverket, såvida ej motparten till
den. för vilken rättegångsbiträde förordnats.
finnes böra åläggas att gottgöra
statsverket kostnaden.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 5

Kan dom i mål om omyndighetsförklaring
ej ges omedelbart, får rätten,
om dröjsmål uppenbarligen skulle
medföra fara för den vars försättande
i omyndighet det är fråga om eller för
hans egendom, förordna att han skall
vara omyndig för tiden intill dess målet
avgöres av rätten. Förordnande som
nu nämnts får meddelas utan huvudförhandling.

Innan förordnande enligt första
stycket meddelas, skall, om det kan
ske utan märklig tidsutdräkt, den vars
försättande i omyndighet det är fråga
om beredas tillfälle att yttra sig. Förordnandet
kan när sorn helst återkallas
av rätten.

15 §

Rätten får ej förklara någon omyndig
eller förklara någon åter myndig
utan att läkarintyg angående hans sinnestillstånd
har företetts. Närmare bestämmelser
om sådant intyg meddelas
av regeringen.

Har den sorn förklarats omyndig blivit
förklarad åter myndig, får talan
mot domen fullföljas av var och en som
enligt 10 $ är behörig att föra talan om
hans försättande i omyndighet, så ock
av förmyndaren.

175

Dom varigenom någon förklarats
omyndig samt förordnande som avses i

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 § skall ofördröjligen genom rättens
försorg kungöras i Post- och Inrikes
Tidningar.

Har dom. varigenom någon förklarats
omyndig, blivit ändrad i högre rätt
genom dom som vunnit laga kraft,
eller har den sorn förklarats omyndig
förklarats äter myndig genom laga
kraft ägande dom, eller har förordnande
som avses i 14 fj återkallats eller
i högre rätt upphävts, skall kungörelse
därom ske enligt första stycket.

11 kap.
1 g

För underärigt barn i äktenskap
vare föräldrarna förmyndare. Dör en
av föräldrarna, eller kan någon av
dem enligt 4 S icke vara förmyndare,
eller varder någon av dem entledigad
från förmynderskapet, iweden andre
barnets förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan
föräldrarna, vare den barnets förmyndare.
som skall hava vårdnaden
om det. Varder eljest förordnat att
vårdnaden skall tillkomma allenast
den ene av föräldrarna, vare han ock
förmyndare.

För barn som står under vårdnad
av bägge föräldrarna äro föräldrarna
förmyndare. Dör en av föräldrarna
eller kan någon av dem enligt 4 §
icke vara förmyndare, eller blir någon
av dem entledigad från förmynderskapet,
är den andre barnets förmyndare.

För barn som står under vårdnad
av endast den ene av sina föräldrar
är denne ensam förmyndare.

2 S

För underårig! barn utom äktenskap Ingår underärigt barn äktenskap,

vare modern förmyndare. Har vård- skall den som vid äktenskapets ingäen naden

om barnet tillagts fadern, vare de var förmyndare för barnet alltjämt

han dess förmyndare. vara barnets förmyndare.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Fråga om förordnande av förmyndare
för underårig upptages av den räll
där förmvnderskapet är inskrivet eller,
om inskrivning av förmvnderskapet
icke ägt rum, av den räll där inskrivning
skall ske.

Då någon som uppnått myndig ålder
förklaras omyndig, skall förmyndare
förordnas av den räll där ansökningen
om omyndighetsförklaring gjordes. Erfordras
ny förmyndare, skall sådan
förordnas av den räll där förmynderskapet
är inskrivet.

Fråga om entledigande av förmyndare
upptages av den räll där förmynderskapei
är inskrivet eller skall inskrivas.

13$

/ ärende om förordnande av förmyndare
skall rällen bereda överförmyndaren
tillfälle all lämna förslag på
person som är lämplig för uppdraget.

14$

Ingen får förordnas lill förmyndare
eller entledigas frän sådan befattning
utan an ha fått tillfälle att yttra sig i
ärendet.

15$

Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i
ärende om förordnande av förmyndare.
får rätten, om omedelbar vård erfordras
om den omyndiges angelägenheter.
förordna förmyndare för tiden

3 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 33

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

intill dess ärendet avgöres av rätten.

Har i mål om omyndighetsförklaring
rätten meddelat beslut enligt 10 kap.
14 '!> om att den, vars försättande i
omyndighet det är fråga om, skall vara
omyndig för tiden intilldess målet avgöres,
skall rätten i där angiven ordning
förordna förmyndare för honom för
nämnda tid.

16 8

Uppkommer fråga om förmyndares
entledigande av orsak som anges i 9
och kan slutligt beslut ej ges omedelbart.
får rätten, om dröjsmål skulle
medföra fara för den omyndiges rätt
och bästa, förordna om förmyndarens
skiffande från utövningen av förmynderskapet
för tiden intill dess ärendet
avgöres av rätten.

Innan beslut fattas om förmyndarens
skiljande från utövningen av förmynderskapet.
skall, om det kan ske
utan märklig tidsutdräkt. förmyndaren
beredas tillfälle att yttra sig.

Ansökan om förmyndares förordnande
eller entledigande får göras,
förutom av överförmyndaren och förmyndare.
av den omyndige själv, om
han fyllt sexton år. samt av hans make
och närmaste fränder. Förmyndare,
som gjort sig skyldig till försummelse i
vårdnaden om underårig, får entledigas
även på ansökan av barnavårdsnämnd.
Fråga som avses i denna paragraf
skall rätten också taga upp
självmant, när anledning förekommer
därtill.

I ärende som avses i forsta stycket

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall rätten, när det rör omyndig som
fyllt sexton dr, bereda denne till/alle att
yttra sig. om det kan ske.

Mot rä Hens beslut i ärende som avses
i forsta stycket får talan förås, förutom
av den som beslutet särskilt rör, av var
och en som har rätt att göra ansökan.

12 kap.

1 S

Förmynderskap för underårig skall inskrivas, då

1. särskild förmyndare förordnas för den underårige,

2. den underårige annorledes än genom upptagande av lån har förvärvat
egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning och som till sitt
värde överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. rätten av annan särskild anledning finner att inskrivning bör ske.
Inskrivningen skall ske hos rätten Inskrivningen skall ske hos rätten

i den ort, där den som utövar för- i den ort, där den som utövar för -

mynderskapet har hemvist inom riket
eller, om inskrivningen föranledes
av att fader eller moder som ensam
utövat förmynderskapet avlidit,
där denne senast haft sådant hemvist.
Hava föräldrar till barn i äktenskap,
som utöva förmynderskapet gemensamt,
skilda hemvist, skall inskrivningen
ske där fadern har hemvist
eller, om den föranledes av fråga
om moderns entledigande från förmynderskapet,
där hon har hemvist.
Finnes ej domstol som efter vad ovan
stadgas är behörig att verkställa inskrivningen,
skall denna ske vid
Stockholms tingsrätt.

mynderskapet har hemvist inom riket
eller, om inskrivningen föranledes
av att fader eller moder som ensam
utövat förmynderskapet avlidit,
där denne senast haft sådant hemvist.
Utöva föräldrar förmynderska -pet gemensamt och ha de skilda
hemvist, skall inskrivningen ske där
fadern har hemvist eller, om den föranledes
av fråga om moderns entledigande
från förmynderskapet, där
hon har hemvist. Finns ej domstol
som enligt vad nu har sagts är behörig
att verkställa inskrivningen, skall
denna ske vid Stockholms tingsrätt.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

Penningar eller värdepapper, som av förmyndaren innehavas för den
omyndiges räkning, skola av honom så förvaras, att de ej sammanblandas
med penningar eller värdepapper, som tillhöra förmyndaren själv eller eljest

innehavas av honom.

Har den omyndige aktier eller
andra därmed jämförliga värdepapper,
över vilka enligt lag bok eller
förteckning föres, skall förmyndaren
tillse, att den omyndige, så snart ske
kan, där upptages som ägare. 1 fråga
om aktier i aktiebolag, på vilket lagen
(1970:596) om förenklad aktiehantering
är tillämplig, skall förmyndaren
därjämte göra anmälan till förteckning
enligt 12 8 nämnda lag.

Andra stycket äger ej tillämpning
i fråga om aktier som har förvaltarregistrerats
enligt 16 8 första stycket
lagen om förenklad aktiehantering.

Har den omyndige aktier eller
andra därmed jämförliga värdepapper,
över vilka enligt lag bok eller
förteckning föres, skall förmyndaren
tillse, att den omyndige, så snart ske
kan, där upptages som ägare. I fråga
om aktier i avstämningsbolag eller sådant
bolag på vilket lagen (1970:596)
om förenklad aktiehantering är tilllämplig
skall förmyndaren därjämte
göra anmälan till förteckning enligt
3 kap. 12 § aktiebolagslagen (1975:
1385) respektive 12 § lagen om förenklad
aktiehantering.

Andra stycket äger ej tillämpning
i fråga om aktier som har förvaltarregistrerats
enligt 3 kap. 10 .8 andra
stycketförsta punkten aktiebolagslagen
eller 16 8 första stycket lagen om förenklad
aktiehantering,
kap.

12 8

Fråga om förordnande eller entledigande
av god man som avses i 1 eller
2 8 upptages av den rätt där förmyndeiskapetför
den omyndige är inskrivet
eller skall inskrivas. Skall förmvnderskapet
ej vara inskrivet, avgöres
Jrågan om behörig domstol med
motsvarande tillämpning av 12 kap.
1.8 andra stycket.

Uppkommer vid utredning av dödsbo
fråga om förordnande av god man
enligt 4 8. hör ärendet till den rätt var -

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

under boel lyder. Skall god man eljest
förordnas enligt nämnda lagrum eller
enligt 3 sv. ankommer det pä rätten i
den ort där den lör vilken god man Jörordnas
bar egendom eller eljest behov
av god man har yppat sig. Erfordras ny
god man eller uppstår fråga om entledigande
av god man. upptages ärendet
av den rätt där godmanskapet är inskrivet.

Bestämmelserna i 11 kap. 14-17 .W
om förmyndare gälla i tillämpliga delar
i fråga om god man. Härvid skola bestämmelserna
i II kap. 17 <om
omyndig, hans make och närmaste
fränder, då fråga är om godmanskap
som avses i 3 eller 4 f gälla den. för
vilken god man förordnats, samt dennes
make och närmaste fränder. Dä
fråga är om godmanskap för omyndig,
har även förmyndaren sådan behörighet
som anges ill kap. 17 I fall som
avses i 2 § första stycket får dock förmyndaren
ejJöra talan mot rättens beslut.

13 §

20 kap.

Vissa bestämmelser om rättegången -

Vissa gemensamma bestämmelser
om rättegången

Mål och ärenden rörande
äktenskaplig börd, adoption,
vårdnad och underhåll -

Talan angående äktenskaplig börd I mål om faderskap, vårdnad, ummä
väckas vid rätten i den ort. där bar- gängesrätt, underhåll och omvndig net

har sitt hemvist, eller, om det av- hetsförklaring eller dess hävande äga

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

lidil, vid den rätt som har ali upptaga
tvist om arv efter barnet.

Ar part i mål som avses i I $ underårig,
åge förmyndaren eller god man,
där sådan enligt 18 kap. skall förord -nas, föra talan för honom.

Modern skall höras i målet, om det
kan ske.

Föreslagen lydelse

15 kap. 29, 30 och 30 a M giftermålsbalken
motsvarande tillämpning.

Vistas den, mot vilken talan enligt
denna balk riktas, på okänd ort, skall
hans rätt i saken bevakas av god man
enligt 18 kap. Detsamma galler, om
han vistas på känd ort utom riket men
stämningen eller andra handlingar i
målet ej kunna delges honom eller han
underlåter att ställa ombud för sig och
särskilda skäl föreligga att förordna
god man. Gode mannen skall samråda
med part för vilken han har förordnats,
i den mån det kan ske.

I fråga om ersättning till god man
som avses i första stycket gäller vad
sorn foreskrives i 10 kap. 13 $ om ersättning
åt rättegångsbiträde.

Rättegångsbalkens bestämmelser
om hämtning av part äga motsvarande
tillämpning på den som i annan egenskap
än vittne eller sakkunnig skall höras
i mål eller ärende som avses i denna
balk.

Då fråga är om omyndighetsförklaring.
bör iakttagas att förordnande om
skyldighet att inställa sig personligen ej
ges beträffande den som avses med
ansökningen, om inställelsen skulle
kunna medföra men eller fara för honom.

Ansökan om annan rättens åtgärd
med avseende på förmynderskap än
förmyndares förordnande eller entledigande
får, såvida fråga ej är om

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ärende enligt 9 kap. 2 a göras, förutom
av överförmyndaren och förmyndare.
av den omyndige siälv, om han
fyllt sexton år, samt av hans make och
närmaste fränder. Fråga som avses i
denna paragraf skall rätten också taga
upp självmant, när anledning förekommer
därtill.

I ärende som avses i lörsta stycket
skall rätten, när det rör omyndig som
fyllt sexton år, bereda denne tillfälle
att yttra sig, om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som avses
i första stycket.får talan förås, förutom
av den som beslutet särskilt rör.
av var och en som har rätt att göra ansökan.

Mot beslut, varigenom det förelagts
förmyndare att vid vite fullgöra visst
åliggande, får talan Joras endast i
samband med klagan över rättens beslut
om utdömande av vitet.

Överförmyndarens tillstånd till åtgärd
beträffande omyndigs egendom
får sökas endast av förmyndaren. Mot
överförmyndarens beslut i sådant
ärende och mot överförmyndarens förordnande,
att förbehåll enligt 15 kap.
9 f andra stycket ej skall gälla, får talan
Joras endast av förmyndaren samt,
såvida ärendet angår omhändertagande
av egendom, varöver den omyndige
råder, eller återkallelse av förmyndarens
eller överförmyndarens tillstånd
för omyndig att driva näring, av den
omyndige själv, om han fyllt sexton är.

Mot överförmyndarens beslut i fall
som avses i 13 kap. 81 tredje stycket
får talan ej Joras.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Laga domstol i ärende om antagande
av adoptivbarn vare rätten i den ort,
där adoptanten har sitt hemvist.

I ärende om antagande av adoptivbarn
skall rätten inhämta upplysningar
om barnet och sökanden ävensom huruvida
vederlag eller bidrag till barnets
underhäll är givet eller ut fast. Har barnet
ej fyllt aderton är, skall yttrande
inhämtas frän barnavårdsnämnden i
den kommun där sökanden är kyrkobok/örd
och frän barnavårdsnämnden
i den kommun där den som har vårdnaden
om barnet är kvrkobokförd.

Fader eller moder, vars samtycke till
adoptionen ej erfordras, varde ändock
hörd. där det kan ske. Vid adoption av
adoptivbarn skall vad nu sagts i stället
gälla adoptanten eller, om make
adopterat andra makens barn. envar
av makarna. Finnes särskild förmyndare.
vars samtycke ej erfordras, skall
ock han höras.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 3 och 4 om
förmyndare och förmynderskap gälla i
tillämpliga delar beträffande god man
och godmanskap. Härvid skola bestämmelserna
om omyndig, hans
make och närmaste fränder. dä fråga
är om godmanskap som avses i 18 kap.
3 eller 4 f, gälla den. för vilken god
man förordnats, samt dennes make
och närmaste/ränder. Dä fråga är om
godmanskap, för omyndig, här i ärende
som avses i 3 även förmyndaren sådan
behörighet som anges där.

Talan mot överförmyndarens beslut
i ärende enligt denna balk föres skriftligen
hos rätten inom två veckor från
den dag klaganden fick de! av beslutet.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

7 >

Mot rättens beslut i ärende om antagande
av adoptivbarn må talan fullföljas
av sökanden eller den som skall
höras i ärendet.

Fråga rörande vårdnaden om barn
upptages av rätten i den ort, där den
som har vårdnaden om barnet har sitt
hemvist.

Talan angående underhåll till barn

Föreslagen lydelse

/ mål eller ärende, där överförmyndaren
fört talan, får rätten, när skäl
föreligga, vid målets eller ärendets avgörande
tillerkänna överförmyndaren
ersättning av allmänna medel för det
arbete han nedlagt på målets eller
ärendets utförande samt för nödiga utgifter.
Rätten prövar också huruvida
ersättningen skall återgäldas av överförmyndarens
motpart eller stanna på
statsverket.

Överförmyndaren får anlita ombud
i mål eller ärende där han för talan.

Beslut eller dom. som i mål om
omyndighetsförklaring eller i ärende
om förmynderskap eller godmanskap
enligt denna balk meddelas av överförmyndaren
eller rätten, länder till efterrättelse
utan hinder av art talan fores
däremot. Vad som nu har sagts gäller
ej rättens avgörande, varigenom avtal
om sammanlevnad i oskiftat bo häves
eller förmyndare eller god man dömes
till utgivande av försuttet vire.

I fråga om mål eller ärende, där
barnavårdsnämnd eller överförmyndare
har rätt att föra talan, skall 20 sv
lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken äga motsvarande
tillämpning.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

upptages av rätten i den ort. där svaranden
har sitt hemvist. Sådan fråga
kan väckas även i samband med mål
rörande faderskapet till barn utom äktenskap.
Angående talan om underhäll
enligt 7 kap. 10 $ år modern till
barn utom äktenskap skall vad angående
talan om underhåll till barnet är
stadgat äga motsvarande tillämpning.

Vad i första och andra styckena
stadgas utgör ej hinder att upptaga fråga
som där avses i samband med äktenskapsmål.

I mål eller ärende som angår vårdnaden
äge rätten alt för tiden intill dess
laga kraft ägande dom eller beslut föreligger
förordna därom efter vad som
finnes skäligt.

Förordnande, varom i första stycket
sägs. må på yrkande meddelas utan
huvudförhandling. Innan förordnande
meddelas, skall tillfälle att yttra sig
över yrkandet beredas motparten. Har
förordnande meddelats, pröve rätten
när målet eller ärendet avgöres. om
åtgärden skall bestå.

Förordnande, varom ovan sagts,
gånge i verkställighet lika med laga
kraft ägande dom men kan när som
helst av rätten återkallas.

/ mål om underhåll till barn får modern.
om hon har vårdnaden om barnet,
föra talan för barnet, även om hon
ej uppnått myndig ålder. Ar särskild
förmyndare för barnet förordnad, har

Föreslagen lydelse

Första stycket gäller ej mål om fastställande
av faderskap eller underhåll
till barn.

I mål eller ärende som avses i denna
balk kan rätten, när det finnes lämpligt.
förordna att förhandling skall ske
inom stängda dörrar.

Mot beslut som underrätt har meddelat
under rättegången i fråga, sorn
avses i 6 kap. 13$. 7 kap. 12$. 10
kap. 14$. II kap. 15 eller 16 $ eller IX
kap. 13 $. skall talan Joras särskilt.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

han samma räll att föra talan för barnet.
I fall som avses i 7 kap. 2 $ tredje
stycket får även barnavårdsnämnden
föra sådan talan. Var och en som kan
föra talanför barnet skall få tillfälle att
yttra sig i målet.

Underhållsbidrag må bestämmas till
olika belopp för särskilda delar av underltållstiden.

Underhåll till barn må ej mot den
underhållsskvldiges bestridande bestämmas
för tid efter det barnet fyllt
aderton år, innan det kan tillförlitligen
bedömas, huruvida underhållsskyldighet
föreligger därefter.

I mål angående underhåll äge rätten
att för tiden intill dess laga kraft ägande
dom eller beslut föreligger förordna
därom efter vad som finnes skäligt.
Skyldighet att utgiva bidrag må dock ej
åläggas någon, med mindre sannolika
skäl föreligga att han är bidragsskvldig.

Ifråga om förordnande som här avses
skall vad i 101 andra och tredje
styckena stadgas äga motsvarande tilllämpning.

Mot hovrättens beslut i fråga som
avses i 11 § får talan ej förås. Detsamma
gäller ärende sorn först har handlagts
av överförmyndaren.

21 kap.
12 §

Beslut enligt detta kapitel som ej
avser utdömande av vite eller ersättning
för parts kostnad länder omedelbart
till efterrättelse, om ej annat
förordnas.

Länsrätten kan förordna att beslut
enligt detta kapitel som ej avser utdömande
av vite eller ersättning för
parts kostnad skall lända till omedelbar
efterrättelse.

LU 1975/76:33

1. Denna lag trader i kraft den I januari 1977, då lagen (1969:618) om
fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap skall upphöra att gälla.

2. Talan som avses i 3 kap. 1 $ får icke väckas, om rätten till motsvarande
talan på grund av äldre bestämmelser har gått förlorad före ikraftträdandet
av denna lag.

3. Har arvinge till man som enligt äldre bestämmelser skall anses som
fader till visst barn väckt talan angående barnets äktenskapliga börd och
är målet anhängigt vid ikraftträdandet av denna lag, skall talan slutligt prövas
utan hinder av att motsvarande rätt att föra talan ej föreligger enligt de
nya bestämmelserna. I fråga om förutsättningarna för bifall till talan gäller
1 kap. 2 $ första stycket i dess nya lydelse.

4.1 fråga om barn som har fötts före utgången av år 1969 gäller beträffande
barnavårdsnämndens skyldighet att sörja för alt faderskapet fastställes vad
som före utgången av år 1969 var föreskrivet om barnavårdsmans skyldighet
i sådant avseende. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 6 $ andra stycket äger
dock tillämpning även i sådant fall.

5. I mål om fastställande av faderskap till barn kan talan om barnets
egenskap av trolovningsbarn enligt äldre rätt upptagas till prövning, om
barnet är fött före utgången av år 1969 eller den uppgivne fadern har avlidit
dessförinnan.

6. Bestämmelserna i 7 kap. 10 § i dess äldre lydelse om skyldighet för
fader till barn utom äktenskap att bidraga till underhåll av barnets moder
äger fortfarande tillämpning, om barnet har fötts före ikraftträdandet av
denna lag.

7. Har någon, före ikraftträdandet av denna lag, enligt 20 $ lagen
(1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap skriftligen
åtagit sig att utge underhållsbidrag till moder till barn utom äktenskap,
gäller äldre bestämmelser i fråga om verkställighet på grund av handlingen.

I övrigt gäller i fråga om sådant åtagande i tillämpliga delar vad som i
lag eller annan författning är föreskrivet för fall då rätten enligt 7 kap. 12 5
föräldrabalken i dess nya lydelse har meddelat förordnande om underhållsbidrag
till barn.

LU 1975/76:33

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives att 7 kap. 4 $ brottsbalken skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

Skiljer någon obehörigen barn under femton år från den som har vårdnaden,
dömes. om det ej är brott mot frihet, för egenmäktighet med barn
till böter eller fängelse i högst sex månader.

Detsamma skall gälla, om make
utan beaktansvärt skäl egenmäktigt
bortför barn under femton år, som
står under båda makarnas vårdnad,
eller om make eller annan, som skall
hava vårdnaden, obehörigen bemäktigar
sig barnet och därigenom själv
tager sig rätt.

Detsamma skall gälla,om fader eller
moder utan beaktansvärt skäl
egenmäktigt bortför barn under femton
år, som står under båda föräldrarnas
vårdnad, eller om den som
skall hava vårdnaden obehörigen bemäktigar
sig barnet och därigenom
själv tager sig rätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

3 Förslag till

Lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1)

Härigenom föreskrives alt 54 a $ utsökningslagen (1877:31 s. 1) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 a S1

På grund av skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse får utmätning
äga rum för bidrag, som någon enligt förbindelsen skolat utgiva lill fullgörande
av underhållsskyldighet jämlikt giftermåls- eller föräldrabalken eller
skolat erlägga till barnavårdsnämnd såsom ersättning för barns vård jämlikt

'Senaste lydelse 1968:623.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

barnavårdslagen. Beträffande underhållsbidrag till make skall dock vad nu
sagts ej äga tillämpning, med mindre makarna under den tid bidraget avser
levde och alltjämt leva åtskilda på grund av söndring eller efter hemskillnad.

Har bidrag som avses i 1 mom.
förfallit till betalning tidigare än tre
år innan ansökan gjordes, får utmätning
på grund av förbindelsen ej ske,
om gäldenären påstår att bidraget
guldits och invändningen ej kan
med hänsyn till omständigheterna i
övrigt lämnas utan avseende. Vid
tillämpning av vad nu sagts skall bidrag,
varom sägs i 7 kap. 10 $ fiiräldrabalken,
icke anses förfallet till betalning
innan det blivit genom Förbindelsen
till beloppet bestämt.

Är talan om förbindelsen anhängig vid domstol, äger denna förordna,
att utmätning på grund av förbindelsen tills vidare ej får äga rum.

Den som vill erhålla utmätning skall ingiva förbindelsen i huvudskrift
till utmätningsmannen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. I fråga om sådant underhållsbidrag
som avses i 7 kap. 10 $ föräldrabalken i dess intill den 1 januari
1977 gällande lydelse äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar Härigenom

föreskrives att 2 och 8 $>; lagen (1924:322) om vård av omyndigs
värdehandlingar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga om inhemska värdehandlingar vare banken pliktig

l)att, om nedsättning skett av Datt, om nedsättning skett av
omyndigs aktier eller andra därmed omyndigs aktier eller andra därmed

jämförliga värdepapper, över vilka jämförliga värdepapper, över vilka

enligt lag bok eller förteckning föres, enligt lag bok eller förteckning föres,

dels ombesörja, att den omyndige dels ombesörja, att den omyndige

där som ägare upptages, varvid till- där som ägare upptages, varvid till -

1 Senaste lydelse 1970:1010.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

lika anmälan om förmyndarens
namn och adress skall göras, dels i
fråga om aktier i aktiebolag, på vilket
lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering
än tillämplig, göra anmälan
till förteckning enligt 12 S nämnda
lag; dock att detta icke äger tilllämpning
i fråga om aktier som har
förvaltarregistrerats enligt 16 $ första
stycket lagen om förenklad aktiehantering.

lika anmälan om förmyndarens
namn och adress skall göras, dels i
fråga om aktier i avstämningsbolag
eller sådant bolag på vilket lagen
(1970:596) om förenklad aktiehantering
är tillämplig göra anmälan till
förteckning enligt 3 kap. 12 $ aktiebolagslagen
(1975:1385) respektive
12 ,\v lagen om förenklad aktiehantering;
dock att detta icke äger tillämpning
i fråga om aktier som förvaltarregistrerats
enligt 3 kap. 10 K andra
stycket första punkten aktiebolagslagen
eller 16 S första stycket lagen om förenklad
aktiehantering.

2) att lyfta ränta åobligation sam t, där uppgift om tid och ort för vinstutdelning
å aktie eller annat därmed jämförligt värdepapper kan av banken
utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan
meddelas av förmyndaren, lyfta jämväl sådan utdelning,

3) att, om utlottning eller uppsäg- 3) att, om utlottning eller uppsägning
av obligation tillkännagives i ning av obligation tillkännagives i

allmänna tidningarna, därom underrätta
förmyndaren samt i sådant fall,
så ock då underrättelse om utlottning
eller uppsägning meddelas av
förmyndaren, uppbära betalning för
utlottad eller uppsagd obligation,

4) att, då enligt kungörelse i allmänna
tidningarna företrädesrätt till
teckning av ny aktie tillkommer den
omyndige, därom underrätta förmyndaren
samt efter framställning
av denne verkställa teckningen och
jämväl i övrigt lämna erforderligt biträde
till aktiernas utbekommande
eller ock föranstalta om försäljning
av teckningsrätten.

5) att, då enligt kungörelse i allmänna
tidningarna ny aktie tillkommer
den omyndige till följd av aktiekapitalets
ökning medelst överföring

Post- och Inrikes Tidningar, därom
underrätta förmyndaren samt i sådant
fall, så ock då underrättelse om
utlottning eller uppsägning meddelas
av förmyndaren, uppbära betalning
för utlottad eller uppsagd obligation,

4) att, då enligt kungörelse i Postoch
Inrikes Tidningar företrädesrätt
till teckning av ny aktie eller sådan
obligation som avses i 5 kap. aktiebolagslagen
(1975:1385) tillkommer
den omyndige, därom underrätta
förmyndaren samt efter framställning
av denne verkställa teckningen
och jämväl i övrigt lämna erforderligt
biträde till aktiernas eller obligationernas
utbekommande eller ock
föranstalta om försäljning av teckningsrätten,

5) att, då enligt kungörelse i Postoch
Inrikes Tidningar ny aktie tillkommer
den omyndige till följd av
fondemission, vidtaga erforderliga åt -

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av besparade vinstmedel, vidtaga er- gärder för aktiernas utbekommande,
forderliga åtgärder för aktiernas utbekommande,

6) att å skuldebrev eller annat fordringsbevis uppbära betalning av förfallna
räntor och kapitalbelopp, då betalning frivilligt erlägges, så ock, där uppgift
om gäldenärens adress kan av banken utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt
inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas av förmyndaren, hos gäldenären
vid utebliven betalning verkställa enskilt krav och efter framställning av
förmyndaren jämväl uppsägning,

7) att, när å pantbrev eller annan inteckningshandling belöper betalning
vid fördelning av köpeskillingen efter exekutiv auktion eller av löseskilling
eller annan ersättning med avseende å den intecknade egendomen, på framställning
av förmyndaren förete handlingen och uppbära betalningen,

8) att, då eljest betalning belöper å nedsatt värdehandling, på framställning
av förmyndaren förete handlingen, om det erfordras, och uppbära betalningen,

9) att, då å värdehandling uppburits kapitalbelopp, därom ofördröjligen
underrätta såväl förmyndaren som överförmyndaren och, då medel eljest
uppburits av banken, underrätta förmyndaren i den ordning, varom överenskommelse
träffats med honom,

10) att, där uppgift om gäldenärens adress kan av banken utan väsentlig
omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas av förmyndaren,
vidtaga laga åtgärder för fordrans vidmakthållande,

11) att ombesörja anteckning om innehav av pantbrev eller annan inteckningshandling
och, när överförmyndaren medgivit inteckningshandlings
uttagande för annan åtgärd av inskrivningsmyndigheten, förete handlingen
hos myndigheten,

12) att, när överförmyndaren samtyckt till att värdehandling eljest uttages
för att företes hos myndighet eller tjänsteman, förete handlingen hos myndigheten
eller tjänstemannen, samt

13) att, då enligt kungörelse i ali- 13) att, då enligt kungörelse i Postmänna
tidningarna offentlig stäm- och Inrikes Tidningar offentlig stämning
utfärdats angående dödande av ning utfärdats angående dödande av

värdehandling, så ock då banken värdehandling, så ock då banken

genom meddelande från överexeku- genom meddelande från överexeku tor

erhållit underrättelse, att exeku- tor erhållit underrättelse, att exekutiv
auktion å intecknad egendom bli- tiv auktion å intecknad egendom blivit
utlyst, därom underrätta förmyn- vit utlyst, därom underrätta förmyndaren.
daren.

Beträffande utländska värdehandlingar vare banken ansvarig allenast för
handlingarnas förvaring.

LU 1975/76:33

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

8 52

För den vård av omyndigs värdehandlingar,
som enligt denna lag
åligger banken, ina banken betinga
sig en årlig avgift, icke överstigande
i fråga om inhemska värdehandlingar
tre kronor och utländska värdehandlingar
två kronor för varje påbörjat tusental
kronor av handlingarnas värde.
Hava underåriga syskon gemensam
förmyndare, skola syskonens
värdehandlingar sammanräknas.

För den vård av omyndigs värdehandlingar,
som enligt denna lag
åligger banken, får banken betinga
sig en årlig grundavgift, icke överstigande
fyra kronor för varje påbörjat
tusental kronor av handlingarnas
värde, samt därutöver en tilläggsavgift
icke överstigande tolv kronor dels för
varje vid avgiftsperiodens början inneliggande
handling, post av ensartade
handlingar eller slutet konvolut, dels
för varje deponering eller uttag under
avgiftsperioden av sådana handlingar.
Ha underåriga syskon gemensam
Förmyndare, skola syskonens värdehandlingar
sammanräknas.

Den avgift, varom i första stycket sägs, innefattar ej ersättning för bankens
särskilda utgifter till följd av uppdraget, ej heller för åtgärd, som banken
efter särskilt avtal vidtagit.

För fordran å avgift eller ersättning, varom ovan sägs, äge banken innehålla
vad av de nedsatta handlingarna i värde svarar mot fordringen. Banken
äge ock för sådan fordran uttaga betalning av medel, som för den omyndiges
räkning uppburits av banken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om sådan vård av omyndigs värdehandlingar som
har ägt rum före ikraftträdandet.

2 Senaste lydelse 1974:1042.

4 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 33

LU 1975/76:33

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen(1947:529)om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrives att 4 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag
för visst barn tillkommer, där
barnet står under föräldrarnas gemensamma
vårdnad, barnets moder
eller, om modern till följd av frånvaro,
sjukdom eller annan orsak är
för längre tid förhindrad att deltaga
i vårdnaden, barnets fader samt i annat/all
den som har vårdnaden om
barnet.

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag
för visst barn tillkommer, där
barnet står under föräldrarnas gemensamma
vårdnad, barnets moder
eller, om föräldrarna gjort anmälan
härom till allmän försäkringskassa,
barnets fader. Ar fader eller moder
som uppbär bidrag enligt vad nu har
sagts till följd av frånvaro, sjukdom
eller annan orsak för längre tid förhindrad
att deltaga i vårdnaden, skall
rätten att uppbära bidraget i stället tillkomma
den andre av föräldrarna.
Står barnet ej under föräldrarnas gemensamma
vårdnad, tillkommer rätten
att uppbära bidraget den som har
vårdnaden om barnet.

Allmän försäkringskassa får på framställning av barnavårdsnämnd förordna
att allmänt barnbidrag för barn, som genom barnavårdsnämndens
försorg placerats i enskilt hem, skall uppbäras av den som fostrar barnet.
Har barnet placerats i enskilt hem av annan än barnavårdsnämnd, får sådant
förordnande meddelas på framställning av den som enligt första stycket
uppbär bidraget

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1 Lagen omtryckt 1973:449.

LU 1975/76:33

6 Förslag till

Lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261)

Härigenom föreskrives i fråga om militärersättningsförordningen
(1950:261)

dels att rubriken till förordningen och 7 5 3 mom. skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att ordet "förordning" skall bytas ut mot "lag",
dels att i 1 2 mom. ordet "krigsmakten" skall bytas ut mot "försvars makten”,

dels att i 11 i 3 mom. ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen”.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordning om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring (militärersättningsförordning) -

3 morn.1 Varje barn till den avlidne
äger till och med den månad, under
vilken det fyller nitton år, uppbära
livränta med belopp, som motsvarar
en sjättedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.
Är barnet efter sagda
tidpunkt till följd av sjukdom eller
annan dylik orsak ur stånd att själv
försörja sig skall livräntan utgå, så
länge anledningen till den bristande
försörjningsförmågan fortfar, dock
längst till och med den månad, under
vilken barnet fyller tjuguett år.
Livränta skall dock ej utgå lill barn
utom äktenskap, därest den avlidne
enligt avtal som är bindande för barnet
åtagit sig att till dess underhåll
utgiva visst belopp en gång för alla.

Var den avlidne gift, skall med
eget barn likställas jämväl makens
barn i tidigare gifte eller utom äktenskap,
såvida barnet stod under makens
vårdnad; dock skall livränta till

1 Senaste lydelse 1971:897.

Militärersättningslag

3 mom. Varje barn till den avlidne

äger till och med den månad, under

vilken det fyller nitton år, uppbära

livränta med belopp, som motsvarar
en sjättedel av den avlidnes årliga

arbetsförtjänst. Är barnet efter sagda
tidpunkt till följd av sjukdom eller
annan dylik orsak ur stånd att själv
försörja sig, skall livräntan utgå, så
länge anledningen till den bristande
försörjningsförmågan fortfar, dock
längst till och med den månad, under
vilken barnet fyller tjuguett år.
Livränta skall dock ej utgå, om den
avlidne enligt avtal som är bindande
för barnet åtagit sig att till dess underhåll
utgiva visst belopp en gång
för alla.

Var den avlidne gift, skall med
eget barn likställas jämväl makens
barn, såvida barnet stod under makens
vårdnad; dock skall livränta till
barn som nu nämnts ej utgå efter

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

barn som nu nämnts ej utgå efter
kvinna, med mindre barnet genom
hennes frånfälle kommer att sakna
erforderligt underhåll.

Föreslagen lydelse

kvinna, med mindre barnet genom
hennes frånfälle kommer att sakna
erforderligt underhåll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives att 21 S lagen (1954:243) or.i yrkesskadeförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §'

Varje barn till den avlidne äger till
och med den månad, under vilken
det fyller nitton år, uppbära livränta
med belopp, som motsvarar en sjättedel
av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.
Är barnet efter sagda tidpunkt
till följd av sjukdom eller annan
dylik orsak ur stånd att själv försörja
sig, skall livräntan utgå, så
länge anledningen till den bristande
försörjningsförmågan fortfar, dock
längst till och med den månad, under
vilken barnet fyller tjuguett år.
Livränta skall dock ej utgå lill barn
utom äktenskap, därest den avlidne
enligt avtal som är bindande för barnet,
åtagit sig att till dess underhåll
utgiva visst belopp en gång för alla.

Var den avlidne gift, skall med
eget barn likställas jämväl makens
barn /' tidigare gifte eller utom äktenskap.
såvida barnet stod under makens
vårdnad; dock skall livränta till

Varje barn till den avlidne äger till
och med den månad, under vilken
det fyller nitton år, uppbära livränta
med belopp, som motsvarar en sjättedel
av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.
Är barnet efter sagda tidpunkt
till följd av sjukdom eller annan
dylik orsak ur stånd att själv försörja
sig, skall livräntan utgå, så
länge anledningen till den bristande
försörjningsförmågan fortfar, dock
längst till och med den månad, under
vilken barnet fyller tjuguett år.
Livränta skall dock ej utgå, om den
avlidne enligt avtal som är bindande
för barnet åtagit sig att till dess underhåll
utgiva visst belopp en gång
för alla.

Var den avlidne gift, skall med
eget barn likställas jämväl makens
barn, såvida barnet stod under makens
vårdnad; dock skall livränta till
barn som nu nämnts ej utgå efter

'Senaste lydelse 1971:882.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

barn som nu nämnts ej utgå efter
kvinna, med mindre barnet genom
hennes frånfälle kommer att sakna
erforderligt underhåll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Föreslagen lydelse

kvinna, med mindre barnet genom
hennes frånfälle kommer att sakna
erforderligt underhåll.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersökning
m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet
till barn utom äktenskap

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1958:642) angående blodundersökning
m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet
till barn utom äktenskap1
dels att 7 ^ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken till lagen samt I, 5 och 6 SS skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag angående blodundersökning Lag om blodundersökning m. m.
m. m. i mål om äktenskaplig börd vid utredning av faderskap
eller vid utredning av faderskapet
till barn utom äktenskap

1 S

I mål om äktenskaplig börd eller om
faderskapet till barn utom äktenskap
äger rätten, där det yrkas av part eller
eljest finnes erforderligt, förordna att
blod undersök ning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper,
som kan ske utan nämnvärt
men, skall äga rum med avseende
å modern och barnet ävensom, såvitt
angår mål om äktenskaplig börd,

I mål om faderskap enligt 3 kap.
Jöräldrabalken kan rätten, där det yrkas
av part eller eljest finnes erforderligt,
förordna att blodundersökning
eller annan undersökning rörande
ärftliga egenskaper, som kan
ske utan nämnvärt men, skall äga
rum med avseende på modern och
barnet samt. såvitt angår mål om förklaring
att viss man ej är fader, man -

* Senaste lydelse av lagens rubrik 1969:619.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

mannen i äktenskapet och, i mål om
faderskapet till barn utom äktenskap,
man mot vilken talan fores. Förekommeranledning
till antagande, att
annan haft samlag med modern d tid,
då barnet kan vara avlat, md förordnande
om undersökning avse jämväl
honom.

Innan förordnande meddelas, skall
tillfälle att yttra sig lämnas den som
förordnandet skulle avse.

Föreslagen lydelse

nen i äktenskapet och, i mål om fastställande
av faderskap, man mot vilken
talan föres. Förekommer anledning
till antagande att annan haft
samlag med modern under tid då barnet
kan vara avlat,.får förordnande
om undersökning avse jämväl honom.

Innan förordnande meddelas, skall
den som förordnandet skulie avse beredas
tillfälle att yttra sig.

Har blod undersök ning eller annan
undersökning rörande ärftliga egenskaper
utförts på anmodan av barnavårdsnämnd
för utredning av faderskapet
till barn utom äktenskap.
skall nämnden ersätta kostnad som
avses i 4

Har bl od undersök ning eller annan
undersökning rörande ärftliga egenskaper
utförts på anmodan av barnavårdsnämnd
för utredning av faderskap.
skall nämnden ersätta kostnad
som avses i 4

6S3

Föres talan om faderskapet till barn
utom äktenskap, äger 18 kap. 13 8 rättegångsbalken
motsvarande tillämpning
i fråga om parts skyldighet att
återgälda barnavårdsnämnd kostnad
som ersatts enligt 5 §.

Föres talan om fastställande av faderskap.
äger 18 kap. 13 5 rättegångsbalken
motsvarande tillämpning i
fråga om parts skyldighet att återgälda
barnavårdsnämnd kostnad som
ersatts enligt 5 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

2 Senaste lydelse 1973:804.

3Senaste lydelse 1969:619.

LU 1975/76:33

9 Förslag till
Lag om ändring I barnavårdslagen (1960:97)

Härigenom fbreskrives att 12 § barnavårdslagen (1960:97)' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 g2

Om kommunfullmäktige så bestämma, äger barnavårdsnämnden uppdraga
åt särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter i nämnden,
eller åt ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos kommunen
att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall angivas i fullmäktiges beslut. Nämnden må dock icke annorledes än
genom samfällt beslut

1. utdöma förelagt vite,

2. vidtaga åtgärd enligt 26 S, 2, 3 eller 4 eller enligt 29 eller 30 $ eller
göra framställning om intagning i ungdomsvårdsskola,

3. meddela beslut som avses i 46 g andra stycket, tillstånd eller förhandsbesked
som avses i 47 § eller förbud som avses i 50 eller 51 g,

4. fullgöra vad som ankommer på 4. fullgöra vad som ankommer på
nämnden enligt föräldrabalken i nämnden enligt föräldrabalken i

andra avseenden än som sägs i 3 kap. andra avseenden än som sägs i I kap.

2 eller 4 §, 1 kap. 2 eller 7 g, om av- 4 j>j 2 kap. 1, 7 eller 9 §, 7 kap. 2

talet ej innefattar åtagande att utge eller 7 g, om avtalet ej innefattar åta engångsbelopp,

eller^(9kap. 11 g,en- gande att utge engångsbelopp, eller

ligt 5 § lagen (1969:618) om faststäl- 7 kap. 11g, enligt 5 g lagen

lande av faderskapet till barn utom äk- (1947:529) om allmänna barnbidrag

tenskap. enligt 5 g lagen (1947:529) eller enligt 9, 11 eller 18 g lagen

om allmänna barnbidrag eller enligt (1964:143) om bidragsförskott eller

9, 11 eller 18 g lagen (1964:143) om

bidragsförskott eller

5. göra framställning eller avgiva yttrande till kommunfullmäktige.

Beslut som fattats på grund av uppdrag enligt förstastycket skall anmälas vid

nämndens nästa sammanträde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1 Lagen omtryckt 1971:308.
2Senaste lydelse 1973:808.

LU 1975/76:33

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 8 kap. 5 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring1
skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

Rätt till folkpension i form av barnpension tillkommer barn, vars fader
eller moder eller båda föräldrar avlidit och som icke fyllt aderton år.

Har avliden förälder enligt avtal,
som är bindande för barn utom äktenskap.
åtagit sig att till dess underhåll
utgiva visst belopp en gång för
alla, föreligger rätt till barnpension
endast i den mån pensionen överstiger
en livränta, som inköpts eller
kunnat inköpas åt barnet för engångsbeloppet.

Har avliden förälder enligt avtal
som är bindande för barnei åtagit sig
att till dess underhåll utgiva visst belopp
en gång för alla, föreligger rätt
till barnpension endast i den mån
pensionen överstiger en livränta,
som inköpts eller kunnat inköpas åt
barnet för engångsbeloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1 Lagen omtrycki 1973:908.

LU 1975/76:33

11 Förslag till

Lag om ändring i namnlagen (1963:521)

Härigenom föreskrives att 1, 2, 15, 37 och 38 §§ namnlagen (1963:521)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 5

Barn i äktenskap förvärvar vid födelsen
faderns släktnamn.

Barn under aderton år, sorn erhåller
äktenskaplig börd genom att föräldrarna
ingå äktenskap med varandra,
förvärvar därvid faderns släktnamn.
Får barn äktenskaplig börd sedan det
fyllt aderton år, äger barnet genom
anmälan hos pastor antaga faderns
släktnamn.

Barn i äktenskap, som ej.fyllt aderton
år, må genom anmälan hos pastor
antaga det släktnamn modern
hade som ogift, såframt rätten funnit
namnbytet vara förenligt med barnets
bästa. Har barn i äktenskap fyllt
aderton år må barnet, om särskilda
skäl äro därtill, efter ansökan hos
namnmyndigheten erhålla släktnamn
som nu sagts.

Ar vid barns födelse modern gift,
förvärvar barnet vid födelsen mannens
släktnamn, om det ej dessförinnan
har fastställts att mannen icke
är barnets fader. Detsamma gäller,
om modern är änka och barnet födes
inom sådan tid efter mannens död att
det kan vara avlat dessförinnan.

Barn vars föräldrar ingå äktenskap
med varandra förvärvar därvid faderns
släktnamn, om barnet är under
aderton år. Ingå föräldrarna äktenskap
sedan barnet fyllt aderton år Jår
barnet genom anmälan hos pastor antaga
faderns släktnamn.

Barn, som har förvärvat släktnamn
enligt första eller andra stycket och
som är under aderton år, får genom
anmälan hos pastor antaga det släktnamn
modern hade som ogift, om
rätten funnit namnbytet vara förenligt
med barnets bästa. Har barnet
fyllt aderton år kan barnet, om särskilda
skäl föreligga, efter ansökan
hos namnmyndigheten erhålla moderns
släktnamn som ogift.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 5'

Barn utom äktenskap förvärvar vid
födelsen moderns släktnamn. Har
modern förvärvat sitt namn genom
vigsel eller genom anmälan som avses
i 6 5 andra stycket, må barnet
genom anmälan hos pastor antaga
det släktnamn modern hade som
ogift.

Barn utom äktenskap må genom
anmälan hos pastor antaga faderns
släktnamn.

Förklaras någon icke hava äktenskaplig
börd och har hans moder annat
släktnamn än mannen, förlorar
han dennes släktnamn och förvärvar
i stället moderns släktnamn. Om
synnerliga skäl arn därtill, må dock
rätten tillåta att han behåller mannens
namn.

/ annat fall än som avses i / f första
stycket förvärvar barn vid födelsen
moderns släktnamn. Har modern
förvärvat sitt namn genom vigsel eller
genom anmälan som avses i 6 5
andra stycket,.får barnet genom anmälan
hos pastor antaga det släktnamn
modern hade som ogift. Barnet
får också genom anmälan hos pastor
antaga faderns släktnamn.

Fastställes att viss man icke är fader
till barn, som enligt 1 sv första eller
andra stycket förvärvat hans släktnamn,
och har barnets moder annat
släktnamn än mannen, förlorar barnet
mannens släktnamnoch förvärvar
i stället moderns släktnamn. Föreligga
synnerliga skäl, får dock rätten
tillåta att barnet behåller mannens
släktnamn. Sådant tillstånd meddelas,
om frågan angående mannens faderskap
prövas av rätten, i samband med
rättens dom och i annat fall efter särskild
ansökan, som skall ha inkommit
till rätten inom en månad efter fastställeisen.

37 5

Ansökan om förklaring att namnbyte, som avses i 1 5 tredje stycket,
3 5 andra stycket, 4, 5 eller 12 5, är förenligt med barnets bästa upptages
av den rätt som har att upptaga fråga rörande vårdnaden om barnet.

Ansökan enligt 15.5 om rättens tillstånd
att fä behålla släktnamn upptages

1 Senaste lydelse 1969:622.

2 Senaste lydelse 1973:657.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av den rätt som har att upptaga fråga
rörande vårdnaden om barnet eller, om
barnet ej står under vårdnad, av rätten i
den ort där barnet har sitt hemvist.

I ärende som avses i 37 § skall rätten,
där så kan ske, höra den vars
släktnamn barnet har och den vars
släktnamn barnet avses skola förvärva,
även om de icke äro vårdnadshavare.
Har barnet fyllt tolv år skall
om det finnes lämpligt, jämväl barnet
höras. Äro skäl därtill, skall yttrande
inhämtas från barnavårdsnämnden.

38 §

I ärende som avses i 37 § forsta
stycket skall rätten, där så kan ske,
höra den vars släktnamn barnet har
och den vars släktnamn barnet avses
skola förvärva, även om de icke äro
vårdnadshavare. Har barnet fyllt tolv
år skall, om det finnes lämpligt, jämväl
barnet höras. Äro skäl därtill,
skall yttrande inhämtas från barnavårdsnämnden.

/ ärende som avses i 37 f andra
stycket skall rätten, där så kan ske,
höra modern och den vars släktnamn
barnet avses skola behålla. I övrigt gäller
vadsom sägs i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

12 Förslag till

Lag om ändring i införsellagen (1968:621)

Härigenom föreskrives att 5 och 15 5$ införsellagen (1968:621) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 S

införsel för underhållsbidrag får äga rum, om bidraget är fastställt genom
skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse eller genom lagakraftvunnen
dom eller beslut som får verkställas lika med sådan dom. Vidare förutsattes, att
anti ngen bidragsbelopp, som enl igt andra stycket får uttagas, utestår obetalt ellergäldenären
vid tvåeller flera tillfallen under de tvåsenaste åren före införselbeslutet
har underlåtit att betala i rätt tid och det är anledning antaga att detta
skall upprepas.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Genom införsel får uttagas endast Genom införsel får uttagas endast
bidragsbelopp som förfallit till betal- bidragsbelopp som förfallit till betalning
tidigast två år före början av den ning tidigast två år före början av den

kalendermånad under vilken verk- kalendermånad under vilken verkställigheten
skall ske. Vid tillämpning ställigheten skall ske.

ov vad som nu sagts skall bidrag som
avses i 7 kap. 10 sv föräldrabalken ej
anses fårfallet lill betalning innan del
blivit bestämt till beloppet.

Genom införsel får ej uttagas annat bidragsbelopp än sådant som är förfallet
när verkställighet skall ske eller som förfaller näst därefter.

15 §

Är fråga om införsel för olika slags fordringar, har de gruppvis företräde
i den ordning vari de upptagits i 1 §.

Vid samtidig införsel för två eller
flera underhållsberättigade fördelas
innehållet belopp efter de löpande bidragens
storlek. Om mera innehållits
än som svarar mot de löpande bidragen,
har bidrag som stått ute längre
företräde vid fördelningen av det
överskjutande beloppet.

Vid samtidig införsel för två eller
flera underhållsberättigade fördelas
innehållet belopp efter de löpande bidragens
storlek. Bidrag som avses i
7 kap. 10 h föräldrabalken räknas
härvid som löpande pä sex månader.

Om mera innehållits än som svarar
mot de löpande bidragen, har bidrag
som stått ute längre företräde vid fördelningen
av det överskjutande beloppet.

Delbetalning, som inflyter på viss underhållsberättigads fordran, avräknas
i första hand på det belopp som stått ute längst och alltjämt kan uttagas
genom införsel.

Av fordringar som avses i 1 $ 2-4 har inom varje grupp vad som stått
ute längst företräde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. 1 fråga om sådant underhållsbidrag
som avses i 7 kap. 10 $ föräldrabalken i dess intill den 1 januari
1977 gällande lydelse äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

LU 1975/76:33

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna
underhållsbidrag

Härigenom föreskrives att I och 2 SS lagen (1969:620) om ersättning i
vissa fall för utgivna underhållsbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslaxen lydelse

1 S1

Den sorn på grund av förordnande Den sorn på grund av förordnande

enligt 20 kap. 12 $ foräldrabalken ut- enligt 7 kap. 12: föräldrabalken /

givit underhållsbidrag till barn utom mål om fastställande av faderskap ut äktenskap

eller till barnets mader har givit underhållsbidrag till barn har

rätt att av allmänna medel återfå vad rätt att av allmänna medel återfå vad

han utgivit, om domstolen genom han utgivit, om domstolen genom

dom eller beslut som vunnit laga dom eller beslut som vunnit laga

kraft skilt målet från sig utan att kraft skilt målet från sig utan att

mannen blivit underhållsskyldig. mannen blivit underhållsskyldig.

Vad som sägs i första stycket om rätt till ersättning av allmänna medel
gäller också för det fall att underhållsbidrag utgivits på grund av att mannen
i skriftlig, av två personer bevittnad handling, som godkänts av barnavårdsnämnden,
åtagit sig att utge underhåll för tid, intill dess resultatet av blodundersökning
om faderskapet föreligger, och blodundersökningen visar att
han icke kan vara fader till barnet. Är hans faderskap enligt blodundersökningen
osannolikt, har han rätt till ersättning för utgivna underhållsbidrag,
såvida talan om faderskapet icke väckes mot honom inom sex månader
från det utlåtandet över blodundersökningen förelåg. Oavsett resultatet
av blodundersökningen föreligger rätt till ersättning, om han genom lagakraftvunnen
dom friats från faderskapet eller om annan man på grund
av lagakraftvunnen dom eller erkännande är att anse som fader till barnet.

2 5

Om faderskapet till barn utom äktenskap
fastställtsgenom erkännande
och detta förklarats ogiltigt genom
lagakraftvunnen dom. har mannen
rätt att av allmänna medel återfå vad
han enligt dom eller avtal utgivit i
underhållsbidrag till barnet och modern.
Detsamma gäller om faderska 1

Senaste lydelse 1973:805.

Om faderskapet till barn fastställts
genom erkännande och detta förklarats
ogiltigt genom lagakraftvunnen
dom, har mannen rätt att av allmänna
medel återfå vad han enligt dom
eller avtal utgivit i underhållsbidrag
till barnet. Detsamma gäller om faderskapet
fastställts genom dom och

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pet fastställts genom dom och man- mannen efter anlitande av särskilt

nen efter anlitande av särskilt rätts- rättsmedel friats från faderskapet

medel friats från faderskapet genom genom lagakraftvunnen dom.

lagakraftvunnen dom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre bestämmelser gäller dock
alltjämt i fråga om underhållsbidrag som har utgivits till barnets moder på
grund av förordnande eller åtagande sorn anges i bestämmelserna.

14 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrives att 9,19 och 26 §§ rättshjälpslagen (1972:429)' skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §2

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet
som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rättssökande har
att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 s andra
stycket och 27 S första stycket andra punkten.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes
rätt.

2. bevisning vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen
samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma
under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän.

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller
förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande
av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,

4. resa och uppehälle för den rätts- 4. resa och upphälle för den rättssökande
eller hans ställföreträdare sökande eller hans ställföreträdare

och för vårdare eller annan, som och för vårdare eller annan, som

måste anlitas i samband med instäl- måste anlitas i samband med inställelse
inför domstol eller annan myn- leise inför domstol eller annan myndighet,
om personlig inställelse dighet, om personlig inställelse

ålagts, eller i samband med instäl- ålagts, eller i samband med instäl 1

Lagen omtryckt 1973:247.

Senaste lydelse 1975:1302.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

leise för blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga
egenskaper i mål om äktenskaplig
börd eller faderskapet till barn utom
äktenskap,

Föreslagen lydelse

leise för blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga
egenskaper i mål om faderskap enligt
3 kap. Jöräldrabalken,

5. avgift som enligt expeditionskungörelsen (1964:618) utgår för ansökan
och expedition vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen,
dock ej i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas
endast på särskild begäran om icke expeditionen begäres innan avgörandet
i huvudsaken vunnit laga kraft, samt avgift som utgår enligt exekutionsavgiftskungörelsen
(1971:1027),

6. kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen
eller bostadsdomstolen.

7. vad av allmänna medel utgått
i ersättning för översättning eller i
ersättning enligt 4 eller 5 S lagen
(1958:642) angående blodundersökning
m. m. i mål om äktenskaplig
börd eller vid utredning faderskapet
till barn utom äktenskap eller enligt
föreskrift i rättegångsbalken eller
3 S första stycket nämnda lag för bevisning
som rätten självmant föranstaltat
om.

7. vad av allmänna medel utgått
i ersättning för översättning eller i
ersättning enligt 4 eller 5 5 lagen
(1958:642) om blodundersökning
m, m. vid utredning av läderskap ellerenligt
föreskrift i rättegångsbalken
eller 3 § första stycket nämnda lag för
bevisning som rätten självmant föranstaltat
om,

8. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodelning med
anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad.

Såsom kostnad förbevisningenligt
andra stycket 2 anses ej den rättssökandes
kostnad för blodundersökning
ellerannan undersökning rörande
ärftliga egenskaper i målom/bf/e/'-skap enligt 3 kap. Jöräldrabalken.

Såsom kostnad förbevisningenligt
andra stycket 2 anses ej den rättssökandes
kostnad för blodundersökning
ellerannan undersökning rörandeärftliga
egenskaper i mål om äktenskaplig
börd eller faderskapet till barn
utom äktenskap.

19 S3

Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer rättshjälpsnämnden samtidigt
det för sökanden gällande maximibeloppet.

Kan sökanden ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars
lämnar honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt, får rättshjälpsnämnden

3 Senaste lydelse 1975:1302.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

på sökandens begäran förordna biträde.

I angelägenhet, som kan antagas bli prövad enligt lagen (1974:8) om rättegången
i tvistemål om mindre värden, får biträde förordnas endast om
särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökandens personliga förhållanden
eller sakens beskaffenhet. I ärende om bodelning med anledning av äktenskapsskillnad
eller boskillnad får biträde förordnas endast om särskilda
skäl föreligger med hänsyn till makarnas förhållanden eller boets beskaffenhet.

När biträde kan förordnas enligt När biträde kan förordnas enligt
20 kap. 19$ föräldrabalken, förord- 10 kap. 13 $ föräldrabalken, förordnas
ej biträde enligt denna lag. nas ej biträde enligt denna lag.

264

Ersättning som avses i 9 § andra
som regeringen meddelar.

Ersättning enligt första stycket bestämmes
av den myndighet inför
vilken inställelsen sker. Vid inställelse
för blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga
egenskaper i mål om äktenskaplig
börd eller faderskapet till barn utom
äktenskap bestämmes ersättningen av
domstolen.

stycket 4 utgår enligt bestämmelser

Ersättning enligt första stycket bestämmes
av den myndighet inför
vilken inställelsen sker. Vid inställelse
för blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga
egenskaper i mål om faderskap enligt
3 kap. föräldrabalken bestämmes ersättningen
av domstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

4 Senaste lydelse 1974:1091.

LU 1975/76:33

15 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrives att 3 kap. 28 $ studiestödslagen (1973:349)' skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

28 §

Har make under sin vårdnad barn
i tidigare gifte eller utom äktenskap.
skall vid prövning av fråga om barnets
rätt till studiehjälp andra makens
inkomst och förmögenhet beaktas
i stället för inkomst och förmögenhet
hos den av barnets föräldrar
som är skild från vårdnaden.

År make ensam vårdnadshavare för
barn som ej är även andra makens
barn. skall vid prövning av fråga om
barnets rätt till studiehjälp andra makens
inkomst och förmögenhet beaktas
i stället för i nkomst och förmögenhet
hos den av barnets föräldrar som
är skild från vårdnaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1 Lagen omtryckt 1975:359.

5 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 33

LU 1975/76:33

Motionsyrkanden

I. Vid början av 1975 års riksmöte väckta fristående motioner

A. 1975/444 av herr Olsson i Sundsvall (c) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring av rättegångsbalken
att i mål rörande vårdnaden av barn den tappande parten icke skall kunna
förpliktas att ersätta motpartens rättegångskostnader.

B. 1975:446 av herr Sundgren m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till lagändring, så att kostnader vid vårdnadstvister
skall vara samma som vid äktenskapsskillnad, dvs. vardera parten
bär sin kostnad.

C. 1975:1121 av herr Nyquist (fp) och fru Fraenkel (fp) vari hemställs
att riksdagen beslutar om en översyn av gällande rätt med avseende på
kostnadsfördelningen i vårdnadstvister.

II. Vid början av 1976 års riksmöte väckta fristående motioner

A. 1975/76:545 av herr Green m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av gällande regler för beräkning av underhållsbidrag.

B. 1975/76:675 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller att socialstyrelsen får i uppdrag
att utfärda normgivande beräkningar för faktiska barnkostnader, vilka kan
ligga till grund för bedömning av underhållsbidragens storlek hos socialmyndigheter
och i domstolar,

2. att riksdagen uttalar att arbetslöshet och därmed jämförbar inkomstnedsättning
bör kunna föranleda minskning i underhållsbördan utan att
detta i efterhand får belasta den underhållsskyldige,

3. att riksdagen uttalar att bestämmelserna i 7 kap. 8 § föräldrabalken
bör tolkas så, att såväl ned- som uppjusteringar av underhållsbidrag skall
företas vid bestående förändringar i inkomstförhållanden,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till ny uppräkningsregel
för underhållsbidrag,

5. att riksdagen beslutar att underhållsskyldig, som utövar den faktiska
tillsynen av barnet under perioder omfattande mer än tre sammanhängande
dagar, medges nedsättning i det månatliga underhållsbidraget med 1/30
per sådan dag.

C. 1975/76:1111 av fru Lindquist (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att en allsidigt sammansatt arbetsgrupp snarast tillsätts
med uppgift att se över hela området för barns rättsliga ställning och framlägga
de förslag till förstärkt rättsskydd som kan påkallas av översynen.

D. 1975/76:1122 av herrar Sellgren (fp) och Nyquist (fp) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i föräldrabalken
att den som skäligen tror sig vara far till ett barn också skall

LU 1975/76:33

fä rätt att fä faderskapet prövat,

2. att riksdagen beslutar anta sådan ändring av 3 a § bamavårdslagen
att umgängesberättigad förälder erhåller samma rätt till stöd och hjälp vid
utövandet av umgängesrätten som vårdnadshavare,

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om vidgning av umgängesrätten.

E. 1975/76:1124 av herr Svensson i Kungälv m. fl. (s) vari hemställs
att riksdagen i fråga om underhållsbidrag begär förslag hos regeringen om
sådan ändring i 7 kap. 8 § föräldrabalken, att ordet väsentligen strykes i
formuleringen ”när väsentligen ändrade förhållanden påkallat det”, samt
om motsvarande ändring i 5 kap. 9§ och 11 kap. 15 § giftermålsbalken.

F. 1975/76:1126 av herr Wennerfors (m) vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
bamavårdslagen bör ändras, så att båda föräldrarna får möjlighet till det
stöd som nu endast vårdnadshavaren får.

G. 1975/76:1127 av herr Wennerfors (m) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådan ändring av 11 kap. föräldrabalken,
att gemensamt förmynderskap kan utövas, och att skyldighet till information
och samråd om det gemensamma barnets angelägenheter införes.

lil. Med anledning av propositionen väckta motioner

A. 1975/76:2393 av herr Börjesson i Falköping (c) och fru Fredgardh
(c) vari hemställs att riksdagen måtte besluta om ändring av termerna ”sinnessjuk”
och ”sinnesslö” i enlighet med vad som anförts i motionen.

B. 1975/76:2398 av fru Frändås m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
av regeringen begär förslag till lagstiftning som gör den gemensamma vårdnadens
principer till huvudregel för vårdnad av barn.

C. 1975/76:2416 av herrar Gustafsson i Stenkyrka (c) och Pettersson i
Örebro (c) vari hemställs att riksdagen bifaller propositionen 1975/76:170
med följande ändringar i förslagen till 6 kap. 7 § andra stycket och 8 §
föräldrabalken:

Propositionens förslag

Motionens förslag

6 kap.

7 §

Stå barn förordnad förmyndare.

LU 1975/76:33

Propositionens förslag

skall tillkomma dem gemensamt,
skall dock rätten besluta i överensstämmelse
därmed, om det ej är
uppenbart stridande mot barnens bästa.

Motionens förslag

skall tillkomma dem gemensamt,
skall dock rätten besluta i överensstämmelse
därmed, om det finnes
skäligt med hänsyn till barnens bästa.

8 §

Står barn under vårdnad av endast
den ene av föräldrarna, skall rätten
på ansökan av den andre överföra
vårdnaden till honom, om det finnes
skäligt med hänsyn till bamets bästa.
Äro föräldrarna ense att vårdnaden
skall överföras till den andre eller att
vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt,
skall rätten på ansökan besluta
i överensstämmelse därmed,
om det ej är uppenbart stridande mot
bamets bästa.

Äro föräldrarna till barn, som står
under vårdnad av endast den ene av
dem, ense att vårdnaden skall tillkomma
dem gemensamt, skall rätten besluta
i överensstämmelse därmed, om
det finnes skäligt med hänsyn till barnets
bästa.

D. 1975/76:2417 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att gemensam vårdnad skall utgöra huvudregel
i rättsrelationen föräldrar-barn oavsett föräldrarnas samlevnadsförhållanden
samt att 6 kap. 6 och 7 §§ föräldrabalken i konsekvens därmed och med
ändring i propositionens förslag ges följande lydelse:

Propositionens förslag

Motionärernas förslag

6 kap.
6§

Barnet står från födelsen under
vårdnad av bägge föräldrarna, om
dessa äro gifta med varandra. Aro
föräldrarna icke gifta med varandra
inträder modern som vårdnadshavare
från barnets födelse. För fadern gäller
motsvarande från det att hans fader -

LU 1975/76:33

Propositionens förslag Motionärernas förslag

Första stycket gäller ej, om annat skap godkänts av behörig myndighet.
följer av 7-10 §§. Första stycket gäller ej, om annat

följer av 7-10 §§.

Stå barn under vårdnad av bägge
föräldrarna och vilja föräldrarna eller
en av dem att vårdnaden icke längre
skall tillkomma dem gemensamt,
har rätten på ansökan av endera att
förordna vem av dem som skall ha
vårdnaden om barnen eller, om ej
alla barnen bör stå under den enes
vårdnad, hur de skola fördelas mellan
föräldrarna. Äro föräldrarna
ense, skall rätten besluta i överensstämmelse
med vad de önska, om
det ej är uppenbart stridande mot
barnens bästa. I annat fall beslutar
rätten efter vad som finnes skäligt med
hänsyn till barnens bästa. Finnes med
hänsyn till barnens bästa uppenbart
att ingendera av föräldrarna bör utöva
vårdnaden, skall denna anförtros
åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad
mellan föräldrarna skall rätten tillika
förordna angående vårdnaden om
barnen. Härvid äger första stycket
motsvarande tillämpning. Äro föräldrarna
ense om att vårdnaden skall tillkomma
dem gemensamt, skall dock
rätten besluta i överensstämmelse därmed,
om det ej är uppenbart stridande
mot barnens bästa.

7 §

Stå barn under vårdnad av bägge
föräldrarna och vilja föräldrarna eller
en av dem att vårdnaden icke längre
skall tillkomma dem gemensamt,
har rätten på ansökan av endera att
förordna vem av dem som skall ha
vårdnaden om barnen eller, om ej
alla barnen bör stå under den enes
vårdnad, hur de skola fördelas mellan
föräldrarna. Äro föräldrarna
ense, skall rätten besluta i överensstämmelse
med vad de önska, om
det ej är uppenbart stridande mot
barnens bästa. I annat fall förordnar
rätten, att föräldrarna gemensamt
skall utöva vårdnaden såvitt det icke
med hänsyn till barnens bästa är
uppenbart, att vårdnaden bör tillkomma
endast den ene av dem. Finnes
med hänsyn till barnens bästa
uppenbart att ingendera av föräldrarna
bör utöva vårdnaden, skall denna
anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad
mellan föräldrarna kvarstannar barnen
under båda föräldrarnas vårdnad,
såvida icke fall inträffar, som sägs i
första stycket.

2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till upprättande
av särskilda domstolar i vårdnadsmål, innefattande juridisk, psykologisk

LU 1975/76:33

Propositionens förslag Motionärens förslag

och socialpolitisk expertis samt lekmän, i huvudsaklig överensstämmelse
med i motionen angivna riktlinjer,

3. att riksdagen beslutar avslå förslag om ändring i bestämmelserna rörande
verkställighet av beslut i vårdnads- och umgängesrättsärenden,

4. att riksdagen beslutar om följande tillägg till 32 § andra stycket barnavårdslagen
rörande rätt för vårdnadshavare att påkalla stöd från social -myndighet:

Gällande lydelse Föreslagen lydelse

”Vårdnadshavare” ”Vårdnadshavare och umgänges berättigad

förälder”

5. att riksdagen uttalar att god man alltid skall företräda barnet i faderskapsmål
i det fall intressekonflikt föreligger mellan barnet och vårdnadshavaren/förmyndaren.

E. 1975/76:2418 av herr Hugosson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
i anslutning till behandlingen av proposition 1975/76:170 måtte besluta att
ge regeringen till känna angelägenheten av att de i motionen aktualiserade
frågorna skyndsamt behandlas av den aviserade arbetsgruppen och snarast
föreläggs riksdagen.

F. 1975/76:2419 av fru Lindquist m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. avslå förslaget i 1 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken om förenklat
förfarande beträffande vissa faderskap,

2. avslå förslaget om slopande av tidsfrister vid negativ bördstalan,

3. avslå förslaget om gemensam vårdnad efter äktenskapsskillnad,

4. avslå förslaget om gemensam vårdnad för ogifta icke sammanboende,

5. hos regeringen begära att frågan om gemensam vårdnad för ogifta sammanboende
ytterligare utreds.

G. 1975/76:2420 av herr Sellgren (fp) vari hemställs att riksdagen vid
behandlingen av propositionen 1975/76:170 beslutar om sådan lydelse av
7 kap. 11 § föräldrabalken att det i motionen anförda kravet tillgodoses.

Utskottet

Inledning

Den svenska familjerätten är sedan flera år tillbaka föremål för en fortlöpande
reformering och modernisering. År 1968 genomfördes vissa begränsade
ändringar i reglerna om ingående och upplösning av äktenskap,
och följande år gjordes en ändring i syfte att stärka efterlevande makes
ställning vid bodelning. Sistnämnda år tillkallades också familjelagssakkunniga
med uppdrag att företa en allmän översyn av familjerätten.

LU 1975/76:33

På grundval av ett av familjelagssakkunniga avgivet delbetänkande (SOU
1972:41) Familj och äktenskap I genomfördes år 1973 en partiell reform
av den familjerättsliga lagstiftningen (prop. 1973:32, LU 1973:20). Bl. a. undergick
skilsmässoreglerna en betydande omarbetning. De nya reglerna, som
trädde i kraft den 1 januari 1974, innebar att skilsmässosituationen avdramatiserades
väsentligt. Reformen medförde även betydelsefulla ändringar
i fråga om vårdnaden om barn utom äktenskapet. Genom de nya bestämmelserna
likställdes föräldrar när det gäller rätten att efter särskild prövning
lå sig tillerkända vårdnaden om barnet. 1973 års reform medförde däremot
inte några förändringar med avseende på frågor om ogifta föräldrars möjlighet
att gemensamt få den rättsliga vårdnaden om sina barn.

Hösten 1973 avskaffades med giltighet från den 1 januari 1974 (prop.
1973:100, LU 1973:25) barnavårdsmannainstitutionen i dess dåvarande utformning,
och de uppgifter som åvilade barnavårdsmännen överfördes till
andra organ. De nya reglerna innebär att samhällets tillsyn av barn skall
utövas av barnavårdsnämnderna och andra bamavårdande organ i samverkan.
Vidare skall barnavårdsnämnden tillgodose vårdnadshavares behov av
stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden. På begäran av vårdnadshavaren
skall barnavårdsnämnden utse lämplig person att lämna honom sådant bistånd.

År 1974 slutligen genomfördes betydande ändringar i den svenska förmynderskapslagstiftningen
(prop. 1974:142, LU 1974:38). Bl. a. begränsades
grunderna för omyndighetsförklaring. Vidare genomfördes en ny överförmyndarorganisation.
Reformen trädde i kraft den 1 januari 1976.

Reformkrav

Familjelagssakkunniga fortsätter sitt arbete med en översyn av bestämmelserna
om äktenskapets rättsverkningar. I de sakkunnigas uppdrag ingår
också att se över reglerna om underhållsbidrag till barn. Även vissa arvsrättsliga
frågor skall utredas av de sakkunniga.

Krav på reformer har framställts även i fråga om sådana delar av den
familjerättsliga lagstiftningen som inte direkt berörs av familjelagssakkunnigas
uppdrag. I en motion till 1974 års riksdag (1974:650) yrkades
att bördsreglerna skulle ändras så att barn som föds efter det att dom på
äktenskapsskillnad vunnit laga kraft alltid betraktas som fött utom äktenskap.
Lagutskottet ställde sig positivt till yrkandet men fann att även andra
bördsregler var i behov av översyn. Utskottet hemställde därför i sitt betänkande
(LU 1974:27) att riksdagen skulle med anledning av motionen
begära att bördsreglerna skulle i sin helhet bli föremål för översyn. Riksdagen
beslöt i enlighet med utskottets hemställan (rskr 1974:292). Även påföljande
år riktades i riksdagen kritik mot reglerna om äktenskaplig börd. I en motion
yrkades sålunda att de nuvarande tidsgränserna för mannens rätt att föra
bördstaian skulle slopas. Utskottet hänvisade i sitt av riksdagen godkända

LU 1975/76:33

betänkande(LU 1975:14) till den år 1974 begärda översynen av bördsreglerna.

I samband med 1973 års familjerättsliga reform framställdes i motioner
krav på att även frånskilda och ogifta föräldrar skulle få möjlighet att gemensamt
ha hand om den rättsliga vårdnaden om barnen. Riksdagen avslog
emellertid yrkandena (LU 1973:20). Även åren 1974 och 1975 framställdes
motionsledes yrkanden om gemensam vårdnad. Utskottet fann inte skäl
att frångå sitt tidigare ställningstagande i frågan och avstyrkte bifall till
motionerna. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan, dock
med reducerad majoritet.

Kritik har vidare i olika sammanhang riktats mot att de nuvarande bestämmelserna
i rättegångsbalken (RB) kan medföra att tappande part får
betala motparts rättegångskostnader i tvistiga vårdnadsmål. Bl. a. väcktes
vid 1975 års riksmöte tre motioner (1975:444, 446 och 1121) med yrkanden
om lagändring, så att den tappande parten i en vårdnadstvist inte skulle
kunna förpliktas att betala motpartens kostnader. Motionerna hänvisades
först till justitieutskottet men har därefter överlämnats till lagutskottet. De
behandlas i detta betänkande.

De ovan redovisade reformkraven ledde till att under våren 1975 i justitiedepartementet
påbörjades en översyn av de aktuella lagbestämmelserna.
I en promemoria (Ds Ju 1975:17) Faderskap och vårdnad redovisades resultatet
av översynen. Förslag lades fram till ändrade börds- och vårdnadsregler.
Även när det gällde rättegångskostnader i vårdnadsmål lades fram
förslag till lagändringar. På grundval av en skrivelse från justitieombudsmannen
(JO) föreslogs vidare ändringar i bestämmelserna om länsrätts beslut
i fråga om överlämnande av barn. Promemorians förslag fick ett i huvudsak
positivt bemötande under remissbehandlingen och har lagts till grund för
propositionens förslag. Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll
hänvisar utskottet till redogörelsen härför på s. 2.

I det följande kommer utskottet att behandla propositionen i de delar
som berörs av motionsyrkandena och i övrigt i den mån utskottet funnit
anledning att närmare kommentera lagförslagen. Vidare behandlar utskottet
vissa under den allmänna motionstiden väckta motioner, som tar upp frågor
som har samband med propositionens förslag.

Faderskap till barn

Föräldrabalken (FB) skiljer mellan barn som har äktenskaplig börd och
barn som inte har sådan börd. Äktenskaplig börd tillkommer barn som
föds under äktenskap eller under sådan tid efter äktenskaps upplösning
att barnet kan vara avlat dessförinnan. Att barnet har äktenskaplig börd
innebär att mannen i äktenskapet automatiskt anses som barnets far. Faderskapspresumtionen
kan emellertid brytas genom dom under vissa i FB
angivna omständigheter. För barn som inte vid födseln får äktenskaplig
börd skall faderskapet fastställas genom erkännande eller dom. Ingår för -

LU 1975/76:33

äldrarna till sådant utomäktenskapligt barn sedermera äktenskap med varandra,
får barnet härigenom äktenskaplig börd.

De nuvarande bördsreglerna har sin grund i att barn i äktenskap i olika
hänseenden haft en mer gynnad ställning än andra barn. Bördsreglerna och
de därmed sammanhängande processuella reglerna har därför haft funktionen
att tjäna som ett skydd för de i äktenskap födda barnen. Utvecklingen
har emellertid lett till att de utomäktenskapliga barnen numera fått en rättsställning
som i stort sett är likvärdig med de i äktenskap födda barnen.
När bördsreglerna med anledning av riksdagens ovannämnda hemställan
blivit föremål för en översyn, har det därför tett sig naturligt att överväga
om det finns anledning att i lag bibehålla termerna äktenskaplig börd, barn
i äktenskap och barn utom äktenskap.

I propositionen läggs nu fram förslag om att nämnda termer skall slopas.
Departementschefen konstaterar (s. 158) att det allmänna synsättet i familjefrågor
visserligen har förändrats men att det alltjämt kvarstår en moralisk
värdering i samband med termerna barn i och utom äktenskap. Han
anser det därför angeläget att termerna rensas ut ur lagstiftningen. Utskottet
ansluter sig till departementschefens uttalanden. Även om ett slopande av
bestämmelserna inte torde ha någon större praktisk betydelse, kan dock
termernas försvinnande bidra till att få bort de fördomsfulla attityder mot
barn födda utom äktenskapet som tyvärr alltjämt existerar. Utskottet tillstyrker
följaktligen propositionen i denna del.

Beslutet att slopa nämnda termer gör att fråga uppkommer om man också
helt bör slopa bestämmelserna om faderskapspresumtion och i stället införa
regler om att faderskap för barn alltid skall bestämmas genom erkännande
eller dom. En sådan ordning skulle ha den fördelen att ytterligare likhet
skapas mellan barn vars föräldrar är gifta och andra barn. Härtill kommer
att man troligen skulle kunna minska antalet mål med yrkanden om förklaring
att viss man ej är fader. Många skäl talar emellertid mot ett hävande
av all faderskapspresumtion. 1 de fall då modern är gift vid barnets födelse
kan man nämligen utgå från att den äkta mannen i de allra flesta fallen
är far till barnet. Att beträffande alla dessa fall kräva erkännande eller dom
skulle medföra betydande merarbete för myndigheterna. En sådan ordning
skulle också kunna leda till irritation hos makarna, och i många fall skulle
makarna säkerligen uppfatta det som stötande att den äkta mannen inte
automatiskt anses som far till barnet. Utskottet ansluter sig därför till propositionens
förslag att faderskapspresumtionen skall fortsätta att gälla när
modern vid barnets födelse är gift eller nyss har blivit änka.

När barn föds efter en skilsmässa är situationen emellertid en annan.
I övervägande antalet fall torde det förhålla sig så att fadern till barnet
är en annan än modems förre make. De nuvarande reglerna är därför inte
särskilt praktiska och tidsenliga. I propositionen föreslås att man slopar den
nuvarande presumtionen för den frånskilde makens faderskap. Vad departementschefen
anför i denna del ligger helt i linje med riksdagens ovan -

LU 1975/76:33

nämnda uttalanden i 1974 års skrivelse. Utskottet tillstyrker följaktligen
propositionen även i förevarande del.

När det därefter gäller reglerna om brytandet av faderskapspresumtion föreslås
i propositionen vissa förenklingar. Förslagen innebär bl. a. att, i de
fall då modem är gift, annan man än hennes make skall kunna erkänna
faderskapet med verkan att presumtionen för den äkta mannens faderskap
hävs. 1 enlighet med gällande regler för faderskapserkännande skall detta
för att vara giltigt godkännas dels av modem till barnet, dels av barnavårdsnämnden.
För att erkännandet skall få den verkan att faderskapspresumtionen
hävs, föreslås att även modems make skall ha godkänt erkännandet.
Förslaget innebär således att det inte i det angivna fallet behövs
någon domstols förklaring att äkta mannen inte är far till barnet.

Förslaget till förenkling kritiseras i motionen 1975/76:2419. Enligt motionärernas
mening blir barnets intresse av att faderskapet fastställs på ett
materiellt riktigt sätt inte tillräckligt väl tillgodosett genom en sådan regel.
Motionärerna anser att det alltjämt bör ankomma på domstol att avgöra
om mannen i äktenskapet inte är far till barnet. De yrkar (yrkandet 1) på
grund härav avslag på propositionen i förevarande del.

Flertalet remissinstanser har funnit den föreslagna ordningen materiellt
och processuellt lämplig. Vid en av utskottet anordnad hearing med domare,
advokater och företrädare för sociala myndigheter framhölls också att förslaget
syntes innebära en praktisk lösning. Utskottet ansluter sig till denna
uppfattning. Det av motionärerna understrukna kravet på tillräckliga garantier
för att faderskapet blir riktigt fastställt blir enligt utskottets mening
väl tillgodosett genom att barnavårdsnämndens godkännande måste inhämtas.
Utskottet vill emellertid inskärpa vikten av att barnavårdsnämndens
godkännande i dessa fall föregås av en tillräckligt säker utredning och att,
om det föreligger minsta tvekan, nämnden inte lämnar något godkännande.
På anförda skäl avstyrker utskottet motionen 1975/76:2419 i förevarande
del.

Vissa processuella frågor om faderskap

Talan om hävande av den legala faderskapspresumtionen kan föras av barnet,
den man som har ansetts vara far till barnet samt, om de avlidit, deras
arvingar. För mannen gäller dock vissa talefrister. Han måste sålunda väcka
sin talan inom tre år från det han fick kunskap om barnets födelse. Har
han inte varaktigt sammanbott med barnets mor förlängs dock fristen. Om
mannen erkänt barnet, efter det han fått vetskap om att modern under
den tid då barnet kan ha avlats haft samlag med annan, är han helt avskuren
från möjligheten att väcka talan om faderskapspresumtionens hävande.
Även mannens arvingars rätt att föra talan är begränsad.

Som framgår av vad utskottet inledningsvis anfört väcktes vid 1975 års
riksmöte en motion med yrkande om slopande av tidsfristerna för mannens

LU 1975/76:33

rätt till talan. Utskottet och riksdagen tog emellertid inte ställning i sak
till motionsyrkandet, utan hänvisade till att den år 1974 begärda översynen
av bördsreglerna hade påbörjats, och ansåg att någon åtgärd från riksdagens
sida inte var påkallad.

I propositionen föreslås att gällande tidsfrister för mannens rätt att väcka
talan om hävande av faderskapspresumtionen helt och hållet slopas liksom
det hinder för mannens rätt att väcka bördstalan som ett erkännande utgör.

I motionen 1975/76:2419 (yrkandet 2) hemställs att riksdagen avslår propositionens
förslag. Motionärerna anser det otillfredsställande att den som
under många år av ett barn betraktas som bamets far plötsligt skall kunna
väcka talan om hävande av faderskapet. Vid en avvägning av mannens
och barnets intressen väger enligt motionärernas uppfattning hänsynen till
barnens behov av stabilitet och trygghet tyngre än mannens önskan att
lång tid efter bamets födelse fä faderskapet hävt. Härtill kommer svårigheterna
att många år efter barnets födelse bevisa vilken annan man som
kan vara far till barnet. Propositionens förslag kan enligt motionärernas
mening leda till att barnet blir utan far.

Utskottet anser för sin del att det i princip måste vara bäst för barnet
att det blir utrett vem som verkligen är barnets far. Utskottet kan dock
dela motionärernas uppfattning att det är mindre tillfredsställande om talan
om hävande av faderskapet väcks lång tid efter bamets födelse. Som framhålls
av några remissinstanser kan det skapa psykiska störningar hos barnet,
om det under många år trott att en man är dess far och faderskapet därefter
plötsligt sätts i fråga. Sådana störningar kan emellertid uppkomma även
om tidsfristerna bibehålls. Såsom departementschefen påpekar hindrar naturligtvis
inte formella talebestämmelser en äkta make från att i umgänge
med modern och barnet ge uttryck för sin uppfattning att han inte är far
till barnet. Det förhållandet att han fråntas rätten att väcka talan om faderskapet
kan skapa en bitterhet hos honom, som går ut över barnet. Under
sådana omständigheter torde det vara mest förenligt med bamets bästa att
frågan om mannens faderskap kan utredas och avgöras, även om detta,
såsom motionärerna påpekat, någon gång kan leda till att det aldrig blir
fastställt vem som är far till barnet. Utskottet vill understryka vikten av
att barnavårdsnämnden i nu angivna fall på ett tidigt stadium medverkar
till en utredning av faderskapet, så att inte enbart lösa misstankar föranledda
av relationerna till modem fär till följd att rättegång anställs i onödan.

När det därefter gäller frågan om mannen skall ges rätt att väcka talan
om hävande av faderskapet även i sådana fall där han erkänt faderskapet
med vetskap om att modem haft samlag med annan man under tid då
barnet kan vara avlat, finner utskottet propositionens förslag mer tveksamt.
Även om erkännandet kan ske helt formlöst och man därför inte alltid
kan räkna med att mannen noga övervägt konsekvenserna av sitt handlande,
så innebär erkännandet likväl som regel att han gett uttryck för en vilja
till samhörighet med barnet. Om mannen sedan kanske efter lång tid ges

LU 1975/76:33

möjlighet att ta upp faderskapsfrågan på nytt, kan man inte utesluta att
detta kan få negativa följder för barnets trygghet och psykiska hälsa. På
motsvarande sätt som när det gäller slopandet av tidsfristerna torde det
likväl generellt sett vara bäst för barnet att mannen kan väcka talan om
hävande av faderskapet, när han har grundad misstanke om att han irHe
är far till barnet.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet således att barnet torde vara
bäst betjänt av att mannens talerätt inte är beskuren och att de nuvarande
begränsningarna i rätten att väcka talan därför bör helt och hållet slopas.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker alltså bifall till motionen
1975/76:2419, såvitt nu är i fråga. Utskottet vill dock tillägga att
speciella problem kan uppstå i de mycket fåtaliga fall där artificiell insemination
ägt rum och mannen redan vid erkännandet av faderskapet haft
vetskap om att han inte var barnets verkliga far. Skulle artificiell insemination
bli vanligare, kan det finnas skäl att överväga om mannen i dessa fall skall
he en obegränsad talerätt.

När det gäller rätten att föra talan om fastställande av faderskap förutsätts
i gällande lag att barnet eller dess ställföreträdare instämmer den presumtive
fadern till domstol. Någon uttrycklig lagbestämmelse om att en man är
förhindrad att föra talan om att bli förklarad som far till ett utomäktenskapligt
barn finns inte. I rättspraxis (se NJA 1970 s. 347) har emellertid ansetts
att talan om fastställande av faderskap kan föras endast för barnets räkning.

Under remissbehandlingen av departementspromemorian ifrågasattes av
ett par remissinstanser om inte den som anser sig vara far till ett barn
borde kunna själv väcka talan om fastställande av faderskap. Departementschefen
anser (s. 140) det emellertid uteslutet att införa en ordning, enligt
vilken en utomstående man skulle kunna påkalla utredning av faderskapet
till ett barn som har fötts under ett äktenskap och till vilket alltså modems
man är att anse som får. När det gäller faderskapet till barn som föds av
en ogift kvinna, kan mannen enligt departementschefen få sina intressen
väl tillgodosedda genom att anmäla till barnavårdsnämnden sin uppfattning
att det är han som är barnets far. Departementschefen anser därför att det
inte föreligger något behov av en ordning enligt vilken mannen ges rätt
att själv väcka talan vid domstol om fastställande av faderskap. I propositionen
föreslås en uttrycklig regel om att talan om fastställande av faderskap
väcks av barnet.

I motionen 1975/76:1122 (yrkandet 1) begärs att den som skäligen tror
sig vara far till ett barn också skall få rätt att få faderskapet prövat. Enligt
motionärerna leder de nuvarande bestämmelserna till att mannen, om modern
inte vill medverka till en faderskapsutredning, aldrig får rätt att träffa
sitt barn och än mindre har någon rätt att få vårdnaden om det. Motionärerna
anser att de nuvarande bestämmelserna bygger på en förlegad uppfattning
att alla fäder till utomäktenskapliga barn önskar undandra sig sitt ansvar.
Liknande synpunkter har inför utskottet även framförts av Familj och rätt.

LU 1975/76:33

Utskottet ansluter sig helt till departementschefens ståndpunkt att det
är uteslutet att införa en ordning enligt vilken en utomstående man skulle
kunna påkalla utredning av faderskap till ett barn som fötts under ett äktenskap.
Inte heller finnér utskottet att det bör införas en rätt för den som
tror sig vara far till ett barn, som är fött av ogift mor, att väcka talan
vid domstol om fastställande av faderskapet. Som departementschefen påpekar
har mannen ju alltid möjlighet att anmäla till barnavårdsnämnden
att han är far till barnet. Barnavårdsnämnden, som utför sin utredning i
barnets intresse, skall söka fastställa vem som verkligen är barnets far och
måste följaktligen undersöka sannolikheten av anmälarens faderskap i samma
utsträckning som när det gäller eventuellt andra presumtiva fäder. Enligt
utskottets mening föreligger det därför inte något behov av en talerätt
för mannen. Det kan inte heller uteslutas att en ovillkorlig talerätt för mannen
skulle kunna leda till att moderns intresse för att medverka i faderskapsutredningen
minskar eller till och med - särskilt om förslagen om
en gemensam vårdnad av barnen som huvudregel skulle bifallas - någon
gång får henne att föredra en abort framför att föda barnet.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionen 1975/76:1122 såvitt
nu är i fråga.

I propositionen föreslås att de nuvarande bestämmelserna om barnavårdsnämnds
medverkan vid fastställande av faderskap, vilka finns intagna i lagen
(1969:618) om fastställande av faderskap, arbetas in i FB. Vidare föreslås
att de kompletteras med en regel som gör det möjligt för barnavårdsnämnden
att inleda utredning om vem som är ett barns får även i sådana fall då
moderns make i och för sig är ätt anse som far enligt FB men faderskapet
har satts i fråga av modern eller maken.

Förslagen i denna del föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet
vill dock något beröra en fråga som under senare år varit föremål
för en viss debatt, nämligen frågan om hur ingående barnavårdsnämndens
utredning skall vara, när modern och den uppgivne fadern lever samman
i en stadigvarande förbindelse. Enligt gällande bestämmelser skall vid sådan
utredning föras protokoll. Formulär till sådant protokoll har fastställts av
socialstyrelsen. Enligt socialstyrelsens anvisningar (Råd och anvisningar nr
48 september 1975) bör, om faderskapet framstår som uppenbart, vilket
ofta kan vara förhållandet om partema sammanbott under konceptionstiden,
uppgifterna under rubrikerna modems resp. mannens berättelse m. m. kunna
inskränkas till en redovisning av dessa omständigheter. Det bör emellertid
också klart framgå att parterna är eniga om att barnet är deras gemensamma
och att utredaren inte har någon anledning att anse frågan som oviss. Skulle
utredaren ha anledning att känna sig osäker, bör fullständig utredning göras.
En eventuell önskan av mannen att, trots att modem haft samlag även
med annan man, erkänna faderskapet får inte tillmötesgås. I anvisningarna
uttalas vidare att det i vissa sammanboendefall torde kunna åstadkommas
en tillfredsställande utredning utan att något personligt sammanträffande

LU 1975/76:33

behöver äga rum mellan utredaren och parterna - eller i vart fall båda parterna.
Med hänsyn till lagens utformning och lagstiftarens intentioner, sådana
de framgår av förarbetena, bör dock enbart brev - och/eller telefonkontakter
- inte vara rutin i någon typ av ärenden. Personliga sammanträffanden
bör enligt socialstyrelsens mening vara det normala.

Utskottet vill peka på att det självklart är viktigt att nämnden har tillräckligt
underlag för sin bedömning av faderskapsfrågan, eftersom ett felaktigt
erkännande senare kan få olyckliga konsekvenser för partema. I sammanboendefallen
bör utredningen emellertid kunna göras mycket enkel och
i många fall torde den kunna inskränka sig till ett konstaterande av att
modem och den uppgivna fadern levt samman under konceptionstiden.
Uppenbart har det förekommit att faderskapsutredningar i sammanboendefallen
handhafts på sådant sätt att parterna känt sig kränkta av de frågor
som ställts till dem. Utskottet vill därför stryka under vad departementschefen
anför om att det får förutsättas att utredningen görs med den respekt
för de inblandades integritet som ämnet kräver. Utskottet utgår från att
detta uttalande kommer att beaktas i socialstyrelsens vidare anvisningar
för barnavårdsnämnds förfarande i nu angivna fall.

I mål om förklaring att viss man ej är fader till barn kan enligt 3 kap.
1 och 2 §§ förslaget till ändring i föräldrabalken den presumerade fadern
eller i vissa fall hans arvingar samt barnet väcka talan. Är parten underårig
får förmyndaren eller god man, om sådan enligt 18 kap. skall förordnas,
föra talan för honom (4 §). Beträffande mål om fastställande av faderskap
gäller såsom utskottet ovan anfört enligt 3 kap. 5 § att talan skall väckas
av barnet. Har modem vårdnaden om barnet fårsön alltid föra bamets
talan även om hon inte uppnått myndig ålder. Talan får också alltid föras
av särskilt förordnad förmyndare. Är det fråga om fall då viss man inte
skall presumeras vara fader till barnet, får barnets talan föras av barnavårdsnämnden.
Vidare skall enligt 3 kap. 6 § barnavårdsnämnd vara skyldig
att väcka talan om fastställande av faderskap i fall, då barnavårdsnämnden
har att sölja för att faderskapet fastställs. I 3 kap. 9 § upptas vidare en
regel om rättens skyldighet att bereda var och en som kan föra talan för
barnet tillfälle alf yttra sig i målet. Förslagen i propositionen i denna del
överensstämmer med gällande rätt.

I 18 kap. 2 § första stycket FB finns regler om förordnande av god man
i vissa fall när förmyndares intresse strider mot den omyndiges. Reglerna
avser sådana situationer som då förmyndaren och myndlingen har del i
oskiftat dödsbo och då fråga uppstår om rättegång mellan dem. Om i annat
fall det förekommer angelägenhet, där förmyndaren eller dennes make kan
ha ett intresse som strider mot den omyndiges får rätten förordna god man
om förmyndaren begär det eller det eljest finnes lämpligt.

I motionen 1975/76:2417 (yrkandet 5) yrkas att riksdagen skall uttala
att god man alltid skall företräda barnet i faderskapsmål i fall intressekonflikt
föreligger mellan barnet och förmyndaren. Motionärerna framhåller att för -

LU 1975/76:33

äldrabalken ger modem möjlighet att föra barnets talan även i fall då talan
i målet inte är i barnets intresse.

I likhet med motionärerna anser utskottet det angeläget att barnets intressen
tillvaratas på ett betryggande sätt. I ett senare avsnitt kommer utskottet
att behandla frågor rörande barns rättsliga ställning från en mera
allmän utgångspunkt. När det gäller det i förevarande motion upptagna
processuella spörsmålet vill utskottet framhålla att gällande ordning torde
innebära tillfredsställande garantier för att barnets intresse skall kunna göras
gällande även i fall då det föreligger motsättningar mellan barnet och dess
legala ställföreträdare. Som framgår av redogörelsen ovan har sålunda i mål
om fastställande av faderskap barnet normalt två ställföreträdare, modern
och barnavårdsnämnden. Ställföreträdarna har lika rätt att föra barnets talan.
Genom regeln att var och en som kan föra barnets talan skall beredas tillfälle
att yttra sig är det sörjt för att en ställföreträdare inte kan föra en faderskapsprocess
utan andra ställföreträdares vetskap. Skulle den i och för sig
antagligen ovanliga situationen uppstå, att modern väcker talan utan barnavårdsnämndens
vetskap har barnavårdsnämnden möjlighet att i rättegången
ta till vara barnets intresse. Exempelvis kan barnavårdsnämnden
upplysa domstolen om att det finns flera presumtiva fäder än den modern
stämt in i målet och eventuellt inge tilläggsstämning.

I mål om förklaring att viss man ej är far till barnet saknar visserligen
barnavårdsnämnden behörighet att företräda barnet. Genom bestämmelsen
i 18 kap. 2 § FB har dock öppnats möjlighet för domstolen att förordna
en särskild god man för barnet, om dess intresse strider mot moderns. Åtgärden
är inte beroende av att modem ansöker härom utan kan vidtas på
domstolens eget initiativ. Skulle omständigheterna i målet inte ge domstolen
anledning till antagande att det föreligger intressemotsättningar kan givetvis
barnavårdsnämnden eller den presumtive fadern eller andra.personer upplysa
domstolen om motsättningarna och därigenom föranledå ett förordnande
av god man för barnet. Enligt utskottets mening är det självfallet angeläget
att möjligheten till förordnande av god man utnyttjas i de fall det är påkallat
av hänsyn till barnets intresse. Något särskilt uttalande härom från riksdagens
sida är dock inte erforderligt. Skulle det i framtiden visa sig att
nuvarande ordning inte är till fyllest, får frågan tas upp till förnyade överväganden.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser utskottet att någon åtgärd
inte är erforderlig med anledning av motionen 1975/76:2417 i denna del.

Gemensam vårdnad

Enligt gällande rätt kan föräldrar som är gifta med varandra ha gemensam
vårdnad om sina barn. Reglerna om föräldrarnas gemensamma vårdnad
om barn i äktenskap bygger på förutsättningen att de lever tillsammans.
Upplöses den faktiska familjegemenskapen - ehuru äktenskapet består-skall

LU 1975/76:33

domstolen på ansökan av en av föräldrarna bestämma vem av föräldrarna
som skall ha vårdnaden om barnen eller, om inte alla barnen bör stå under
den enes vårdnad, hur de skall fördelas mellan föräldrarna. Om ingen av
föräldrarna gör sådan ansökan kommer den gemensamma vårdnaden att
bestå trots att föräldrarna lever isär. I samband med dom på äktenskapsskillnad
skall domstolen dock självmant förordna angående vårdnaden om
makamas barn.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att rättslig vårdnad om barn
inte är detsamma som faktisk vård om barnet. I den allmänna debatten
händer det ofta att dessa två begrepp likställs eller sammanblandas. Den
rättsliga vårdnaden innefattar befogenhet och plikt för vårdnadshavaren att
i den omfattning lagen anger, svara för tillsyn och fostran av barnet, att
ha omsorg i övrigt om barnets person samt att företräda barnet i personliga
angelägenheter. Vårdnadshavaren kan besluta att lämna den faktiska vården
av barnet till annan, t. ex. till fosterföräldrar, utan att det därigenom sker
någon ändring i vårdnadshavarens rättsliga vårdnad om barnet. Vårdnadshavaren
kan naturligtvis återta den faktiska vården om barnet, om han
finnér det lämpligt.

I det inledningsvis omnämnda betänkandet av familjelagssakkunniga föreslog
de sakkunnigas majoritet att samlevande frånskilda föräldrar och samlevande
föräldrar till barn utom äktenskapet skulle få möjlighet att gemensamt
handha vårdnaden om och förmynderskapet för sina barn på samma
sätt som föräldrar som är gifta med varandra. Bland remissinstanserna var
meningarna delade i den berörda frågan, och 1973 års proposition med förslag
till äktenskapsreform upptog inte något förslag om gemensam vårdnad. Som
skäl härför anförde föredragande statsrådet att han fann att nackdelarna
med en ordning, som gav ogifta föräldrar möjlighet till gemensam vårdnad,
övervägde fördelama. Statsrådets ställningstagande kritiserades i tre motioner.
I två av dem yrkades att riksdagen skulle bifalla de sakkunnigas
förslag om gemensam vårdnad för sammanboende inte gifta föräldrar. I
den tredje motionen yrkades att gemensam vårdnad skulle kunna ges även
åt föräldrar som inte sammanbodde.

Lagutskottet underströk i sitt betänkande (LU 1973:20) att avgörande för
om ogifta eller frånskilda föräldrar skulle kunna gemensamt tilläggas den
rättsliga vårdnaden om barnen måste vara om detta kunde anses förenligt
med barnens bästa. Utskottet konstaterade därefter att de dittillsvarande
erfarenheterna visade att det var olämpligt att föräldrar, som bodde åtskilda,
hade gemensam vårdnad om barnen. Med hänsyn härtill kunde utskottet
inte tillstyrka förslaget om att föräldrar, som inte bodde samman, skulle
få ha gemensam vårdnad om barnen. I denna del var utskottet enhälligt.
Utskottet fann därefter att vissa skäl talade för att ge ogifta sammanboende
en möjlighet till gemensam vårdnad om sina barn. Svårigheter uppstod emellertid
när det gällde att avgöra vad som skulle betraktas som sammanboende
och när en sammanlevnad skulle anses upplöst. Risken var enligt utskottets

LU 1975/76:33

mening stor för att den gemensamma vårdnaden skulle i många fall komma
att bestå efter separationen, i vilka fall vissa av utskottet närmare belysta
problem skulle uppstå. Utskottet kunde inte finna att motionärernas förslag
var förenligt med grundregeln om barnets bästa. Utskottet avstyrkte därför
bifall till motionerna. Utskottet tilläde emellertid att det var ovisst i vilken
utsträckning det kunde föreligga önskemål hos sammanboende om att få
gemensam vårdnad om barnen. Skulle det så småningom bli ett mer allmänt
önskemål om gemensam vårdnad borde enligt utskottet saken kunna tas
upp till förnyad prövning, varvid reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott
fick ses över. Även ändringar i barnavårdslagen kunde då bli aktuella.
Utskottets ställningstagande var i denna del inte enhälligt. I en vid
betänkandet fogad reservation förordades sådana lagändringar att sammanboende
föräldrar till barn utom äktenskap och föräldrar, som sammanbor
efter dom på äktenskapsskillnad, skulle få möjlighet att gemensamt handha
vårdnaden om och förmynderskapet för sina barn (LU 1973:20 s. 138 f.).
Riksdagen följde utskottets mening.

Frågan om införande av möjlighet för ogifta föräldrar att gemensamt få
vårdnaden om sina barn behandlades ånyo av riksdagen år 1974 med anledning
av en motion i frågan. I sitt av riksdagen godkända betänkande
(LU 1974:1) ansåg utskottet att det inte fanns skäl att frångå uppfattningen
att ett system med gemensam rättslig vårdnad för sammanboende ogifta
föräldrar rymde vissa nackdelar som vid en bedömning grundad uteslutande
på omtanken om barnets bästa måste anses överväga de med systemet förenade
fördelarna. Skulle det emellertid visa sig att det framträdde ett mer
allmänt önskemål om gemensam vårdnad för sammanboende ogifta föräldrar
borde frågan tas upp till förnyad prövning. Utskottet förutsatte att utvecklingen
på området med uppmärksamhet följdes från regeringens sida. Inte
heller denna gång var utskottets ställningstagande enhälligt. Reservanterna
förordade även denna gång sådana lagändringar att sammanboende föräldrar
till barn utom äktenskap och föräldrar som sammanbor efter dom på äktenskapsskillnad
skulle fä möjlighet till gemensam vårdnad om och förmynderskap
för sina barn.

Även vid 1975 års riksmöte aktualiserades i två motioner frågan om gemensam
vårdnad för föräldrar som inte är gifta. I den ena motionen yrkades
sådan lagändring att de föräldrar till barn utom äktenskap som var ense
om att gemensamt utöva vårdnaden skulle kunna erhålla rättens förordnande
härom, medan i den andra motionen yrkades att föräldrar, som i samband
med skilsmässa förklarade att de fortsättningsvis önskade dela det juridiska
ansvaret för barnen, skulle kunna få denna möjlighet. Utskottet hänvisade
i sitt betänkande (LU 1975:14) till att frågan om gemensam vårdnad för
ogifta föräldrar var föremål för en översyn som hade påbörjats inom justitiedepartementet,
och att det därför inte var erforderligt med något initiativ
från riksdagens sida i den berörda frågan.

Som framgår av redogörelsen ovan för propositionens huvudsakliga in 6

Riksdagen 1975/76. 8 samt. Nr 33

LU 1975/76:33

nehåll föreslås nu att den gemensamma vårdnaden inte längre skall nödvändigtvis
behöva upplösas vid en skilsmässa. Är föräldrarna ense om att
även i fortsättningen utöva vårdnaden gemensamt skall domstolen förordna
i enlighet med deras önskemål, om det inte skulle uppenbart strida mot
barnets bästa. Även föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra
föreslås kunna få gemensam vårdnad om sina barn, oberoende av om de
bor tillsammans eller inte. Förutsättningen är också här att föräldrarna är
ense om att vårdnaden skall utövas gemensamt och att domstol inte finner
att detta skulle uppenbart strida mot barnets bästa. Skulle det visa sig att
en ordning med gemensam vårdnad inte fungerar, har vardera föräldern
rätt att gå till domstol och begära att den gemensamma vårdnaden upplöses.
Domstolen skall då bestämma vem som skall vara vårdnadshavare. På denna
punkt behålls nuvarande principer. Vägledande blir alltså vad som är skäligt
med hänsyn till barnets bästa.

I motionen 1975/76:2419 yrkas att riksdagen dels avslår förslagen om
gemensam vårdnad för icke sammanboende ogifta och frånskilda föräldrar,
dels begär att frågan om gemensam vårdnad för ogifta sammanboende ytterligare
utreds. Beträffande motiveringen till yrkandena återkommer utskottet
i det följande.

Utskottet vill beträffande frågan om gemensam vårdnad till en början
betona att den inte får bedömas med utgångspunkt i föräldrarnas önskemål.
Deras personliga intressen får komma i andra hand. Som utskottet framhöll
i 1973 års ärende måste det avgörande i stället vara om förslagen om gemensam
vårdnad kan anses förenliga med barnets bästa.

Mot bakgrund av utskottets tidigare uttalanden i frågan anser utskottet
det lämpligt att först pröva förslaget om att ogifta föräldrar som sammanbor
skall kunna ha gemensam vårdnad om sina barn.

Som framgår av redogörelsen ovan har utskottet vid flera tillfällen avslagit
motionsyrkanden om gemensam vårdnad i hithörande fall. Utskottet har
emellertid samtidigt uttalat att om det skulle visa sig att det framträder
ett mer allmänt önskemål om gemensam vårdnad för sammanboende ogifta
föräldrar borde frågan tas upp till förnyad prövning. Remissvaren ger vid
handen att det i många familjer, där föräldrarna är ogifta, finns en stark
önskan att de gemensamt skall få hand om vårdnaden om barnen. Remissinstansernas
uttalanden härom har bekräftats vid den hearing som utskottet
anordnat i ärendet. Beaktas bör också att det under senare år blivit
allt vanligare att föräldrar bor tillsammans utan att gifta sig.

När föräldrarna bor samman torde de som regel gemensamt utöva den
faktiska vården av barnet. Man bör vidare kunna utgå från att den av föräldrarna
som har den rättsliga vårdnaden vanligen samråder med den andre
föräldern i de vårdnadsfrågor som uppkommer. I själva verket torde såsom
departementschefen framhåller situationen inte nämnvärt skilja sig från den
som råder i en familj där föräldrarna är gifta med varandra. Från praktiska
synpunkter innebär det därför som regel inte några större olägenheter att

LU 1975/76:33

den ene av föräldrarna inte hardel i den rättsliga vårdnaden. Från psykologisk
synpunkt kan däremot propositionens förslag få stor betydelse. Att båda
föräldrarna vet med sig att de har ett gemensamt rättsligt ansvar för sina
barn kan hindra onödiga störningar och leda till bättre, känslomässiga relationer
mellan föräldrarna inbördes och mellan föräldrarna och barnen. Detta
kan i sin tur ge familjen en ökad samhörighet. Principiellt sett måste
det också anses innebära en vinning att relationerna mellan barn och föräldrar
i samma faktiska familjesituation även blir rättsligt överensstämmande vare
sig föräldrarna är gifta eller ej.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att barn till ogifta sammanboende
föräldrar måste anses mest betjänta av att föräldrarna kan ha
gemensam vårdnad om dem. Enligt utskottets mening bör därför lagstiftaren
ge dem möjlighet härtill. Några invändningar mot propositionen i denna
del har inte heller framförts motionsvis.

Avgörande för utskottets tidigare avstyrkanden har framför allt varit att
det med en gemensam vårdnad skulle kunna uppstå praktiska och administrativa
problem om föräldrarna separerar. Dessa problem har anförts som
skäl för yrkandet i motionen 1975/76:2419 att bestämmelserna om gemensam
vårdnad i sammanboendefallen skall bli föremål för ytterligare utredning.
Med propositionens ståndpunkt att även föräldrar, som inte bor samman,
bör kunna ha gemensam vårdnad, blir emellertid dessa problem inte
aktuella. Innan slutlig ställning tas till motionsyrkandet måste därför ställning
tas till propositionens förslag om gemensam vårdnad för föräldrar som
inte är sammanboende.

Departementschefen anför som motivering för förslaget att g t frånskilda
föräldrar möjlighet att ha gemensam vårdnad om barnen bl. a. att den ändrade
uppfattningen om äktenskap och skilsmässa som har utvecklats under
en följd av år och kommit till uttryck i 1973 års äktenskapsreform torde
ha gett många frånskilda makar bättre förutsättningar att på ett mindre
känsloladdat och prestigebetonat sätt se på sina relationer efter skilsmässan
inbördes och i förhållande till barnen. Enligt departementschefens uppfattning
torde vidare ett delat rättsligt ansvar många gånger kunna främja ett
harmoniskt förhållande mellan föräldrarna och barnen. Departementschefen
påpekar också att det inte minst för äldre barn kan framstå som en trygghetsfaktor
att de rättsliga relationerna till båda föräldrarna förblir oförändrade.

Som framgår av det ovan anförda yrkas i motionen 1975/76:2419 avslag
på förslaget om gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar. Motionärerna
anser att det sett från barnets synpunkt kan befaras att de föreslagna reglerna
kommer att innebära en försämring. Enligt motionärerna motverkar nämligen
en regel om gemensam vårdnad den strävan som bör finnas att få
barnet så snabbt som möjligt efter skilsmässan in i lugna och harmoniska
förhållanden. Motionärerna framhåller vidare att det förefaller verklighetsfrämmande
att tro att frånskilda föräldrar skall kunna utan kontroverser

LU 1975/76:33

lösa alla frågor om barnets vård och uppfostran samt vara beredda att ta
ett gemensamt ekonomiskt ansvar. Enligt motionärerna visar all erfarenhet
att denna typ av frågor förmår framkalla oanade motsättningar mellan parter.
Sådana motsättningar kommer då ofta att leda till en vårdnads process ganska
lång tid efter skilsmässan, något som måste vara högst menligt för barnet.
Motionärerna anser nackdelarna med förslaget om gemensam vårdnad efter
äktenskapsskillnad vara så stora att förslaget bör avvisas.

Utskottet har inledningsvis framhållit att skilsmässosituationen genom
1973 års äktenskapsreform har avdramatiserats. De känsloladdade konflikter
som ofta kom fram inför domstolen har till stor del försvunnit genom att
frågan om vem som har skuld till äktenskapets upplösning inte längre tillmäts
någon betydelse. Som departementschefen anfört-~torde därför frånskilda
makar i dag ha större förutsättningar än tidigare att se på sina relationer
på ett mindre känsloladdat och prestigebetonat sätt. En av de frågor som
alltjämt vållar allvarliga motsättningar mellan makarna vid skilsmässor är
emellertid vårdnadsfrågan. Det kan inte uteslutas att dessa motsättningar
delvis är en följd av att den ene av föräldrarna måste mista föräldramyndigheten
över sitt barn. Som departementschefen anför torde förhållandena
i många fall vara sådana, att den ena maken förhållandevis lätt kan acceptera
att den andre får hand om den faktiska vården, om han baijp själv får stå
kvar som rättslig vårdnadshavare jämte den andre. En ordning med gemensam
rättslig vårdnad kan därför främja bättre relationer mellan parterna.

För barnet innebär som regel en skilsmässa mellan föräldrarna svåra påfrestningar.
Det är därför angeläget att söka begränsa skilsmässans negativa
inverkan på bamets relationer till föräldrarna. Självfallet kan förhållandena
någon gång vara sådana att det är bättre för barnet att det avskärs från
allt umgänge med den ene föräldern än att det används som ett tillhygge
i föräldrarnas inbördes stridigheter. Som regel torde det dock vara till fördel
för barnet att det kan bibehålla goda relationer till båda föräldrarna. För
att barnet verkligen skall kunna göra detta är det av vikt att föräldrarnas
inbördes konflikter tonas ned. Om en gemensam vårdnad kan öka möjligheten
till bättre harmoni mellan föräldrarna och barnen bör enligt utskottets
mening möjlighet till sådan vårdnad öppnas för föräldrarna. Utskottet
vill också i likhet med departementschefen peka på att det kan
innebära en trygghetskänsla för barnet att det vet att den rättsliga relationen
till föräldrarna inte ändrats genom skilsmässan. Enligt utskottets mening
talar således starka skäl för propositionens förslag.

Utskottet vill dock inte blunda för att förslaget kan få vissa negativa
följder. Som kommer att framgå av det följande är reglerna om underhållsbidrag
och sociala förmåner inte utformade med tanke på ett system
med gemensam vårdnad i andra fall än när det är fråga om sammanboende
äkta makar. Viss risk föreligger därför att, innan dessa regler omarbetats,
makarna vid skilsmässan inte tillräckligt beaktar de ekonomiska konsekvenserna
av ett bibehållande av den gemensamma vårdnaden. Detta kan i sin

LU 1975/76:33

tur leda till svåra slitningar mellan vårdnadshavare, något som hade kunnat
undvikas om endast den ene av föräldrarna fått vårdnaden om barnet. En
sådan följd kan innebära ett allvarligt men för barnet. Mot bakgrund härav
finner utskottet departementschefens ställningstagande att frångå departementspromemorians
förslag - att den gemensamma vårdnaden vid skilsmässa
skulle fortsätta automatiskt, om inte någon av föräldrarna yrkade
upplösning av denna - väl övervägt. Genom att domstol i samband med
skilsmässomålet nu måste ta upp vårdnadsfrågan till prövning får man en
bättre garanti för att parterna penetrerar hithörande problem. Utskottet vill
i detta sammanhang även understryka vikten av information om gällande
regler. Beträffande informationsproblemen i övrigt återkommer utskottet
till dessa i ett senare avsnitt.

Vid en samlad bedömning av för- och nackdelar med förslaget finner
utskottet att fördelarna sett från barnets synpunkt överväger nackdelarna.
De möjligheter till bättre relationer till båda föräldrarna som förslaget ger
anser utskottet vara av stor betydelse för barnets bästa. Visserligen måste
man enligt utskottets mening räkna med att den gemensamma vårdnaden
till en början kommer att utnyttjas endast av ett fåtal frånskilda föräldrar
och att dessa med hänsyn till de ekonomiska problemen kommer att vara
föräldrar med en mycket god ekonomi. Detta förhållande utgör emellertid
ingen anledning att avslå förslaget eller att senarelägga detta. Även om
endast ett fåtal barn genom förslaget kan få det bättre vid en skilsmässa
bör förslaget genomföras. Genom att ändra annan lagstiftning och ge en
god information finns det stora möjligheter att så småningom kunna få
den gemensamma vårdnaden att bli ett vanligt inslag i makars förhållande
efter skilsmässa. På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionen
1975/76:2419, såvitt nu är i fråga.

Härefter återstår för utskottet att ta ställning till frågan om gemensam
vårdnad för ogifta föräldrar som inte bor samman. 1 de fall där föräldrarna
tidigare bott samman och sedan separerat skiljer sig förhållandena inte särskilt
från förhållandena vid en skilsmässa. De skäl som utskottet ovan anfört
tili stöd för att det är förenligt med barnets bästa att frånskilda föräldrar
har möjlighet att få gemensam vårdnad är enligt utskottets mening i stor
utsträckning tillämpliga även beträffande dessa föräldrar. Enligt utskottets
uppfattning bör man därför ge även dem möjlighet att få gemensam vårdnad
om sina barn. Utskottet vill emellertid peka på att den skillnaden i förhållande
till skilsmässofallen föreligger att det inte förekommer någon officiell
domstolsprövning av föräldrarnas vårdnad vid separationen. Detta kan
naturligtvis få till följd att föräldrarna inte tillräckligt överväger konsekvenserna
av att behålla den gemensamma vårdnaden, vilket i sin tur så småningom
kan leda till en uppskakande vårdnadstvist. Såvitt utskottet kan
bedöma torde det vara svårt att fä till stånd en vårdnadsprövning vid separationen,
eftersom denna sker helt formlöst. Utskottet vill därför understryka
vikten av att parterna i möjlig utsträckning ges information om

LU 1975/76:33

de förhållanden som har betydelse för vårdnadsfrågan.

När det slutligen gäller gemensam vårdnad för ogifta föräldrar som aldrig
bott samman torde behovet därav inte vara stort. Det kan dock inte uteslutas
att det i något enstaka fall kan finnas ogifta föräldrar som önskar få gemensam
vårdnad om sitt barn, trots att de aldrig har bott samman. I dessa
fall kan man utgå från att föräldrarna noga övervägt sitt beslut och att
detta också är till gagn för barnet. Någon anledning att göra undantag för
denna kategori av föräldrar finner utskottet inte föreligga. Utskottet avstyrker
följaktligen motionen 1975/76:2419 även i denna del.

Med hänsyn till att utskottet således tillstyrker förslagen om att frånskilda
och ogifta inte sammanboende föräldrar skall få ha vårdnaden om sina barn,
föreligger inget behov av att ytterligare utreda frågan om ogifta sammanboendes
gemensamma vårdnad. Yrkandet härom i motionen 1975/76:2419
avstyrkes därför.

Utskottet övergår härefter till att diskutera vilka villkor som skall gälla
för att föräldrarna skall få utnyttja möjligheten till gemensam vårdnad. I
departementspromemorian föreslogs att ett villkor för en ordning med gemensam
vårdnad skulle vara att föräldrarna var ense om att de ville ha
vårdnadsfrågan ordnad på detta sätt. Flertalet remissinstanser ställde sig
bakom detta förslag. I några remissvar sattes dock i fråga om det inte skulle
vara tillräckligt att den ene föräldern önskade gemensam vårdnad för att
en sådan ordning skulle komma till stånd. Några remissinstanser hävdade
uttryckligen att gemensam vårdnad borde införas som huvudregel i FB.

Propositionen följer promemorians förslag. Departementschefen framhåller
(s. 146) att en annan ordning enligt hans mening skulle innebära att
man lade en alltför svår uppgift på den av föräldrarna som inte anser sig
kunna upprätthålla de nära fortsatta kontakter med den andra föräldern
som en gemensam vårdnad förutsätter.

Förslaget i denna del har föranlett två motionsyrkanden. I motionen
1975/76:2398 yrkas att riksdagen skall begära förslag till sådana lagändringar
att den gemensamma vårdnadens principer blir huvudregel för vårdnad av
barn. Till stöd för yrkandet anför motionärerna att många vårdnadstvister
är föranledda av föräldrarnas rädsla att mista sitt barn. Risken för att en
vårdnadstvist skall komma till stånd enbart av sådant skäl anser motionärerna
bestå med propositionens förslag. Motionärerna framhåller att en
förälder givetvis inte bör mot sin vilja tvingas in i en gemensam vårdnad.
Lika viktigt är dock enligt motionärernas mening att ingen förälder tvingas
mista sina barn mot sin vilja. Reformarbetet bör därför fortsätta i syfte
att göra den gemensamma vårdnadens principer till huvudregel. En sådan
trygghetsreform för föräldrar och barn skulle enligt motionärerna göra det
möjligt för det stora flertalet skilsmässoföräldrar att bli ense om gemensam
vårdnad och sedan kunna förbli det. I motionen 1975/76:2417 (yrkandet
1) hemställs att riksdagen företar sådana ändringar i förslaget att gemensam
vårdnad blir huvudregel i samtliga fall. Förslaget innebär att, när föräldrar

LU 1975/76:33

skiljs, den gemensamma vårdnaden kvarstår automatiskt. I fråga om ogifta
föräldrar inträder den gemensamma vårdnaden i och med att faderns faderskap
fastställs genom erkännande eller dom. Den förälder som väcker
talan om upplösning av den gemensamma vårdnaden måste enligt motionärerna
ange särskilda skäl härför. Endast om den gemensamma vårdnaden
skulle påtagligt strida mot barnens behov bör den bringas att upphöra.
Motionärerna föreslår på grund härav att den gemensamma vårdnaden skall
kunna upplösas blott om det med hänsyn till barnets bästa är uppenbart
att vårdnaden bör tillkomma endast den ene föräldern. Som skäl för sina
förslag anför motionärerna bl. a. att propositionens förslag kommer att innebära
att gemensam vårdnad blir ett undantag, ett socialt experiment för
en begränsad grupp. Propositionen ger också den ene föräldern rätt att inlägga
veto mot den andre förälderns och barnets önskan om en gemensam vårdnad.
Enligt motionärernas mening hade man bort bryta med lagstiftningens hittillsvarande
utgångspunkt och göra det nya regelsystemet till det primära.

Utskottet kan dela den i motionen 1975/76:2398 framförda åsikten att
det förekommer att en förälder drivs till en vårdnadstvist av rädsla för
att förlora kontakten med sitt barn. Som utskottet anfört i det föregående
torde förhållandena i många fall emellertid vara sådana, att den ena maken
förhållandevis lätt kan acceptera att den andre lår hand om den faktiska
vården, om han bara själv får stå kvar som rättslig vårdnadshavare. Propositionens
förslag om gemensam vårdnad kan därför antas bidra till att
minska antalet vårdnadskonflikter av nu angivet slag.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att en förutsättning för
att föräldrarna skall ges rätt till gemensam vårdnad måste vara att de är
ense därom. Som utskottet anfört i början av detta avsnitt innebär en rättslig
gemensam vårdnad att föräldrarna skall besluta i en mängd frågor som
rör barnet, t. ex. vem som skall handha den faktiska vården, hur barnets
uppfostran och studier skall tillgå och hur mycket var och en av föräldrarna
skall bidra med till barnets underhåll. Utskottet finnér det föga sannolikt
att föräldrarna skall kunna enas i alla dessa frågor om de inte kan vara
ense om att utöva den rättsliga vårdnaden gemensamt. Enligt utskottets
mening föreligger det också med motionärernas förslag viss risk för att
den förälder som kommit att dela den rättsliga vårdnaden med den andre
utan att egentligen ha velat detta kan komma att utsättas för påtryckningar
av den andre. Utskottet anser också att gemensam vårdnad som huvudregel
kan medföra att, när parterna inte är ense, konflikterna mellan dem skärps.
Riskerna är då stora för att barnet är den som blir mest lidande av föräldrarnas
osämja. Härtill kommer att reglerna om underhållsbidrag och sociala bidrag
inte är utformade med hänsyn till att gemensam vårdnad kan förekomma
utanför äktenskapet. Att såsom föreslås i motionen 1975/76:2417 införa
gemensam vårdnad som huvudregel, innan dessa regler omarbetats, skulle
enligt utskottets mening kunna medföra allvarliga konsekvenser för föräldrar
med låga inkomster och svag ekonomi.

LU 1975/76:33

Utskottet vill emellertid tillägga att man självfallet bör hysa förhoppningen
att utvecklingen skall gå i den riktningen att föräldrar i stor utsträckning
kommer att utnyttja möjligheten till gemensam vårdnad. Utskottet avvisar
därför inte tanken på att det i en framtid kan finnas anledning att ånyo
pröva frågan om gemensam vårdnad som huvudregel. I detta lagstiftningsärende
bör några uttalanden härom emellertid inte göras.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionerna 1975/76:2398
och 2417, såvitt nu är i fråga.

I 6 kap. 7 och 8 §§ FB föreslås vissa riktlinjer för domstolens avgörande
av vårdnads/rågan. Är föräldrarna överens om gemensam vårdnad skall
domstolen meddela beslut i överensstämmelse med deras önskan, såvida
det inte är uppenbart stridande mot barnens bästa. Motsvarande gäller om
makar är överens om att den ene föräldern skall ha vårdnaden. Är föräldrarna
inte ense om vårdnaden skall domstolen bestämma "efter vad med hänsyn
till barnets bästa finns skäligt”.

I motionen 1975/76:2416 framhålls att vägledande för domstolarnas bedömning
av vårdnadsfrågor alltjämt skall vara att barnens bästa tillgodoses,
och att föräldrarnas personliga önskemål inte får gå ut över barnen. Enligt
motionärerna borde denna grundsyn komma till ett mer klart uttryck i lagtexten
än det gör i propositionens förslag. Motionärerna anser sålunda att
den föreslagna regeln om gemensam vårdnad närmast ger en anvisning
om att föräldrarnas vilja och önskemål väger tyngts. Endast om gemensam
vårdnad "uppenbart” strider mot barnens bästa kan rätten avvika från vad
föräldrarna önskar. Enligt motionärernas mening torde det finnas två alternativ
till en lagteknisk lösning som ger ett klarare uttryck för grundsynen
om barnets bästa. Antingen kan man ersätta orden "uppenbart stridande
mot barnens bästa” med "skäligt med hänsyn till barnens bästa", eller också
kan man bara ta bort ordet "uppenbart” för att i någon mån markera skillnaden.
Motionärerna förordar det förstnämnda alternativet och yrkar att
riksdagen skall ändra 6 kap. 7 och 8 §§ FB i enlighet därmed.

Utskottet vill till en början peka på att uttrycket "uppenbart stridande
mot barnens bästa” i gällande rätt används när föräldrar är ense om att
den ene föräldern skall ha vårdnaden om barnen. Med det angivna uttryckssättet
har lagstiftaren velat markera att det kan antas att i allmänhet
den ordning varom föräldrarna enats är till barnets fördel och att domstolen
därför bör följa föräldrarnas önskningar. Den prövning som rätten gör är
i dessa fall relativt summarisk. Som regel torde domstolen nöja sig med
att underrätta barnavårdsnämnden om föräldrarnas ansökan, varefter domstolen,
om nämnden inte inom viss angiven tid begär att en utredning
skall göras, beslutar i enlighet med ansökningen.

Utskottet vill vidare erinra om att det av motionärerna föreslagna uttrycket
"skäligt med hänsyn till barnens bästa” f. n. används när föräldrarna är
oense om vårdnaden och en som regel mer ingående barnavårdsnämndsutredning
kommer till stånd. Enligt utskottets mening talar såväl praktiska

LU 1975/76:33

som processekonomiska skäl mot att införa en sådan ordning för fall, där
föräldrarna är ense om gemensam vårdnad. Många föräldrar skulle säkerligen
uppleva en utredning som stötande, och det finns en inte obetydlig risk
för att föräldrarna under utredningens gång skulle komma i sådan konflikt
med varandra att en gemensam vårdnad omöjliggörs. Även om utskottet
i och för sig har förståelse för motionärernas synpunkter om vikten av att
barnens bästa tillgodoses kan utskottet med hänsyn till det anförda inte
finna att det finns skäl att, när föräldrarna är ense om gemensam vårdnad,
göra en mer fullständig utredning än när föräldrarna är ense om att endera
av dem skall ha vårdnaden. I den mån motionärerna inte avsett att det
skulle göras en mer fullständig utredning innebär deras förslag att uttrycket
”skäligt med hänsyn till barnens bästa” kommer att i samma lagrum tilllämpas
i olika betydelse. Detta anser utskottet inte godtagbart. På grund
av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1975/76:2416. Utskottet
förutsätter dock att den praxis som utbildats hos domstolarna när det gäller
att underrätta barnavårdsnämnden också kommer att tillämpas vid ansökan
om gemensam vårdnad.

Avslutningsvis vill utskottet stryka under att den gemensamma vårdnaden
inrymmer många problem. I senare avsnitt kommer utskottet att
behandla de ekonomiska problemen samt vissa informationsproblem. I detta
sammanhang vill utskottet endast peka på att det kan uppkomma vissa
internationellt-rättsliga problem som så småningom måste bli föremål för
en mer ingående prövning. Inte minst mot bakgrund av de många invandrarna
är det viktigt att man klarlägger de komplikationer som kan uppstå
om den ene föräldern är en utländsk medborgare. Såväl invandrarverket
som familjelagssakkunniga påpekar att reglerna om gemensam vårdnad kan
ge den ene av föräldrarna ökade möjligheter att utan den andres samtycke
föra barnet ur landet, och invandrarverket framhåller att gemensam vårdnad
kan göra det ännu svårare än det nu är för den kvarvarande föräldern att
återfå barnet.

Ekonomiska konsekvenser av gemensam vårdnad

Som närmare kommer att utvecklas i följande avsnitt innebär nuvarande
regler om underhållsbidrag till barn att sådant bidrag skall betalas av förälder
som är skild från vårdnaden om barnet. Däremot utgår inte underhållsbidrag
om föräldrar utövar den rättsliga vårdnaden gemensamt. I sådant fall gäller
i stället den allmänna regeln i 7 kap. 2 § FB om att var och en av föräldrarna
skall efter sin förmåga ta del i kostnaden för barnets underhåll.

Bidragsförskott utgår till barn som står under vårdnad av endast den
ene eller ingen av sina föräldrar. Är det bara den ene av föräldrarna som
har vårdnaden utgår bidragsförskott med högst ett årligt belopp som motsvarar
40 % av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, dvs. f. n.
omkring 3 800 kr. Avdrag görs dock för vad den icke vårdnadsberättigade

LU 1975/76:33

föräldern betalar i underhållsbidrag. Bor barnet tillsammans med den underhållsskyldige
utgår inte något bidragsförskott.

Bidragsförskott betalas ut av barnavårdsnämnden, som därefter har att
vända sig till den underhållsskyidige och återkräva så mycket av bidragsförskottet
som motsvarar fastställt men ej utgivet underhållsbidrag. Under
vissa förutsättningar kan dock länsstyrelsen besluta att återkrav mot den
underhållsskyidige skall efterges.

F. n. utbetalas årligen ca 600 milj. kr. i bidragsförskott. Sammanlagt berörs
omkring 200 000 barn.

Det förhållandet att en person har barn och barnet bor tillsammans med
föräldern har betydelse också vid tillämpningen av regler angående bostadstillägg.
Enligt kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer
utgår sådant tillägg bara till förälder eller föräldrar som har barn
boende hos sig. Däremot kan statskommunalt bostadstillägg enligt kungörelsen
(1973:379) om statsbidrag till statskommunala bostadstillägg utgå även
till personer utan barn. Det är dock möjligt för kommunerna att lämna
högre tillägg till barnfamiljer än till dem som inte har barn boende hos
sig. Reglerna innebär i princip att statskommunalt bostadstillägg utgår inom
vissa gränser. Gränserna är olika för ensamstående utan barn och ensamstående
med barn liksom för makar med och utan barn. I vissa fall kan
bostadstillägget reduceras exempelvis om bostaden är oskäligt stor i förhållande
till familjens behov.

Också reglerna om studiehjälp enligt studiestödslagen (1973:349) och studiestödsförordningen
(1973:418) är av betydelse i förevarande sammanhang.
Vid avgörande av om barn skall få studiehjälp i form av inkomstprövat
eller behovsprövat tillägg till studiebidrag eller återbetalningspliktiga studiemedel
skall hänsyn tas till föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Som
förälder räknas härvidlag fader eller moder som är vårdnadshavare samt
fader eller moder som visserligen inte har den rättsliga vårdnaden men
som bor tillsammans med förälder som är vårdnadshavare.

För föräldrar som väljer att gemensamt utöva vårdnaden om ett barn
innebär nuvarande bestämmelser om underhållsbidrag att ingen av dem
blir skyldig att betala bidrag för barnet. Liksom redan gäller i fråga om
gifta sammanboende, kommer i stället föräldrarnas skyldighet att sörja för
barnet att regleras av huvudprincipen i 7 kap. 2 § FB att de gemensamt
skall ta del i kostnaderna för barnets uppehälle, var och en efter sin förmåga.

I de fall föräldrarna inte sammanbor kommer inte heller bidragsförskott
att utgå. Även barnets möjligheter att få studiehjälp påverkas i dessa fall.
Vad slutligen gäller rätten till bostadstillägg för förälder som inte har barnet
hos sig påverkas denna inte i och för sig av att en förälder får del i den
rättsliga vården av barnet. Det bör dock beaktas att vid beräkningen av
bostadstillägg hänsyn inte tas till att en förälder kan vara tvungen att ha
en jämförelsevis hög bostadsstandard för att tidvis kunna ha barnet hos
sig och delta i den faktiska vården av barnet.

LU 1975/76:33

I propositionen framhåller departementschefen att det enligt hans mening
inte är möjligt att lösa problemet med bidragsförskotten som kan uppkomma
vid gemensam vårdnad genom en enkel ändring av bidragsförskottslagen.
Den nu aktuella frågan om gemensam vårdnad kan enligt departementschefen
inte heller föranleda ändring av de grundläggande reglerna för bidragsförskotten.
Frågan om bidragsförskott vid gemensam vårdnad har ett
direkt samband med reglerna om underhållsbidrag, eftersom bidragsförskottens
funktion är att ersätta eller komplettera ett underhållsbidrag. Viktigt
är också att inte skapa orättvisor i förhållande till sammanboende föräldrar
med låga inkomster. Departementschefen anser det därför angeläget att frågan
om ekonomiskt stöd vid delad bosättning och gemensam vårdnad
får ingå i en mer allsidig prövning av de frågor rörande bidragsförskott
m. m. som anknyter till reglerna om underhållsbidrag.

I propositionen förutskickar departementschefen att en särskild arbetsgrupp
med representanter för berörda departement skall tillsättas med uppgift
att i nära samråd med familjelagssakkunniga och socialpolitiska samordningsutredningen
(S 1975:02) pröva de frågor rörande bidragsförskott m. m.
som anknyter till reglerna om underhållsbidrag och att därvid även överväga
frågan om ekonomiskt stöd i de situationer som kan uppkomma vid delad
bosättning och gemensam vårdnad. Enligt vad utskottet inhämtat har arbetsgruppen
numera tillsatts.

1 motionen 1975/76:2418 framhålls att det är angeläget att reglerna om
olika sociala förmåner anpassas till de nya bestämmelserna. I annat fall
kommer reformen att kunna utnyttjas endast av föräldrar med god ekonomi.
Motionärerna pekar på att frågor rörande bostadstillägg och bidragsförskott
måste lösas liksom vissa spörsmål angående förmynderskap. Motionärerna
begär därför att regeringen skall ges till känna angelägenheten av att de
aktualiserade frågorna skyndsamt behandlas av den aviserade arbetsgruppen
och att resultatet snarast föreläggs riksdagen.

Utskottet vill för sin del framhålla att det otvivelaktigt förhåller sig så
att nuvarande regler om studiehjälp, bidragsförskott och bostadstillägg inte
är anpassade till ett system med gemensam vårdnad för föräldrar som inte
är gifta och inte sammanbor. Som utskottet ovan anfört kan detta förhållande
få till följd att endast föräldrar med god ekonomi kan utnyttja de nya vårdnadsreglerna.
Om vårdnadsreformen skall få någon reell innebörd också
för föräldrar med låga inkomster måste man enligt utskottets mening se
till att det skapas ekonomiska förutsättningar härför.

Vad särskilt gäller bostadstilläggen vill utskottet erinra om att riksdagen
helt nyligen godkänt nya principer för gränserna för bostadskostnader, som
bl. a. innebär möjligheter till flexiblare lägenhetslösningar (prop.
1975/76:145, CU 1975/76:25). 1 ärendet har riksdagen också behandlat frågan
om bostadstilläggens betydelse för bl. a. föräldrar som inte sammanbor men
utövar gemensam vårdnad. På hemställan av civilutskottet har riksdagen
därvid gett regeringen till känna att frågan om bostadsbidrag för föräldrar

LU 1975/76:33

som inte har sina barn stadigvarande hos sig bör övervägas och förslag
därom föreläggas nästa riksmöte. Motionärernas önskemål i denna del är
således redan tillgodosett.

I fråga om studiehjälpssystemet vill utskottet erinra om att detta f. n.
i sin helhet är föremål för översyn av studiestödsutredningen (U 1975:16).
De nackdelar som en gemensam vårdnad för inte sammanboende föräldrar
kan föra med sig är således av övergående natur. Med hänsyn till vad utskottet
ovan anfört om angelägenheten av att reglerna om sociala förmåner
anpassas till vårdnadsbestämmelsema vill utskottet understryka betydelsen
av att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt.

Beträffande bidragsförskotten vill utskottet understryka att dessa utgör
ett betydande ekonomiskt stöd för ett stort antal barn som har endast en
förälder som vårdnadshavare. Ett bortfall av detta stöd skulle i många fall
innebära en försämrad ekonomi för dem. Utskottet ser därför med tillfredsställelse
att en särskild arbetsgrupp skall pröva frågorna rörande bidragsförskott
och ekonomiskt stöd i fall föräldrarna har gemensam vårdnad och
inte sammanbor. Med hänsyn till att en tillfredsställande lösning av dessa
frågor utgör en viktig förutsättning för att institutet gemensam vårdnad
inte skall begränsas till en viss krets, anser utskottet det angeläget att erforderliga
reformer om möjligt kan genomföras redan i samband med ikraftträdandet
av de nya vårdnadsreglema. Utskottet vill därför framhålla vikten
av att arbetsgruppen med skyndsamhet behandlar de spörsmål som uppdraget
avser, så att förslag till lagändringar snarast kan föreläggas riksdagen.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1975/76:2418
bör ges regeringen till känna.

Vad slutligen gäller de i motionen upptagna spörsmålen om förmynderskap
kommer utskottet att behandla dessa i ett senare avsnitt.

U nderhållsbidrag

Bestämmelser om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn finns
intagna i 7 kap. FB. Enligt 1 § detta kapitel skall föräldrarna stå för kostnaden
för barnets uppehälle och utbildning i den mån barnet inte har egna tillgångar.
Underhållsskyldigheten upphör inte i något fall förrän barnet har fyllt 16
år. Den kan utsträckas längre beroende på föräldrarnas ekonomiska möjligheter
och barnets förmåga att tillgodogöra sig vidare utbildning. Någon
maximiålder finns inte angiven men enligt 20 kap. 11 § FB får domstol
inte mot den underhållsskyldiges bestridande fastställa underhållsbidrag för
tiden efter det att barnet har fyllt 18 år, innan det kan tillförlitligen bedömas
om underhållsskyldighet föreligger därefter. I kostnaden för barnets underhåll
skall var och en av föräldrarna ta del efter sin förmåga (7 kap. 2 §
första stycket). Är det bara den ena av föräldrarna som har vårdnaden om
barnet skall den andra betala underhållsbidrag (2 § andra stycket). Ett undantag
från denna regel gäller för det fall att endast den ene av två makar

LU 1975/76:33

är vårdnadshavare för makarnas barn och makarna lever tillsammans. Då
gäller de allmänna reglerna i giftermålsbalkens 5 kap. om att båda makarna
är skyldiga att efter förmåga bidra till familjens uppehälle. Make som underlåter
detta kan på ansökan av den andre av domstol förpliktas att utge
bidrag. Detta bidrag är emellertid tänkt att tillkomma vederbörande make
och kan avse en summa för hela familjens underhåll.

Underhållsbidrag kan bestämmas genom avtal eller dom. Alla underhållsbidrag
som sålunda utgår till barn förändras automatiskt i takt med
penningvärdet enligt bestämmelserna i lagen (1966:680) om ändring av vissa
underhållsbidrag. Statistiska centralbyrån beslutar varje år om och med vilket
procenttal bidragen skall ändras. Hittills har höjningar skett åren 1967 (7 96),
1970 (10 96), 1971 (9 96), 1973 (10 96), 1974 (6 96), 1975 (11 96) och 1976
(11 96).

Om en skattskyldig har barn, som inte är hemmavarande och utger underhållsbidrag
för barnet, får han enligt kommunalskattelagen (1928:370)
tillgodogöra sig avdrag för bidraget, dock med högst 2 500 kr. per år och
barn.

Det kan såsom utskottet i föregående avsnitt anfört vidare vara av betydelse
för rätten till bostadstillägg om en person har barn och bor tillsammans
med det. Enligt kungörelsen om statliga bostadstillägg till barnfamiljer
utgår sådant tillägg bara till förälder eller föräldrar som har barn
boende hos sig. Däremot kan bostadstillägg enligt kungörelsen om statsbidrag
till statskommunala bostadstillägg utgå även till personer utan barn.
Bidragen är inkomstprövade. Till grund för beräkningen ligger den till slutlig
skatt taxerade inkomsten vid taxeringen året före bidragsåret. Detta innebär
att rätten till bostadstillägg för en ensamstående förälder med hemmavarande
barn inte påverkas av eventuellt utgående underhållsbidrag till barnet.

Beträffande bestämmelserna om underhållsbidrag i FB föreslås i propositionen
huvudsakligen endast sådana ändringar som är betingade av de
nya reglerna om fastställande av faderskap. Departementschefen erinrar om
att familjelagssakkunniga har att se över bl. a. reglerna om barns och föräldrars
inbördes underhållsskyldighet. Enligt departementschefen bör frågan
om en eventuell ändring av dessa regler i allt väsentligt anstå i avvaktan
på förslag från de sakkunniga. Som tidigare berörts skall däremot vissa frågor
rörande bidragsförskott m. m. prövas av en särskild arbetsgrupp.

I de under allmänna motionstiden i år väckta motionerna 1975/76:545
och 1975/76:675 (yrkandena 1,2,4 och 5) tas upp vissa frågor angående underhållsbidrag
till barn.

I motionen 1975/76:545 framhålls att samhället genom olika insatser förbättrat
villkoren för ensamstående föräldrar. Enligt motionärerna finns det
emellertid stora svårigheter för den förälder som inte.har vårdansvar för
barn. Underhållsbidrag till icke hemmavarande barn kan vara så höga att
det försvårar eller omöjliggör bildandet av ny familj. Det framhålls att den

LU 1975/76:33

underhållsskyldige lätt hamnar i en ond cirkel som kan sluta i arbetsoförmåga
och social misär.

Motionärerna erinrar om att principen i den familjerättsliga lagstiftningen
är att makarna även efter skilsmässa skall ha likvärdig standard. För vårdnadshavarens
vidkommande räknas emellertid inte underhållsbidrag för barn
in i familjeinkomsten vid beräkning av t. ex. bostadsbidrag. Bostadsbidraget
grundas på den taxerade inkomsten, vilket gör att man inte tar hänsyn
till den underhållsskyldiges reella ekonomiska situation vid beräkning av
dennes bostadsbidrag.

Motionärerna framhåller vidare att praxis vid beräkning av underhållsbidrag
är cirka 10 procent av den underhållsskyldiges bruttoinkomst. Vid
låga inkomster blir beloppet till vårdnadshavaren lågt, men ändå för högt
för den underhållsskyldige. Vid högre inkomster blir beloppet mindre kännbart
för den underhållsskyldige.

1 motionen pekas också på att underhållsbidraget skall följa ändringarna
i basbeloppet. Sedan 1967 har underhållsbidragen ökat med cirka 65 procent.
Konsekvenserna borde enligt motionärerna vara att även maximibeloppet
i kommunalskattelagen för avdrag för underhållsbidrag följde indexregleringen.

Med hänvisning till det anförda yrkar motionärerna en översyn av gällande
regler för beräkning av underhållsbidrag.

Också i motionen 1975/76:675 tas konsekvenserna av gällande ordning
för den underhållsskyldige upp till granskning. Motionärernas invändningar
riktas mot dels metoderna för beräkning av underhållsbidrag, dels reglerna
om uppräkning av bidragen, dels ock avsaknaden av möjligheter till nedsättning
av underhållsbidrag vid tillfälliga inkomstbortfall och utövande av
umgängesrätt.

Beträffande beräkningen av underhållsbidrag framhålls att vissa tumregler
såsom 10 procent av den underhållsskyldiges bruttoinkomst eller 12, 15
eller 20 procent av nettoinkomsten allmänt tillämpas. Enligt motionärerna
strider en sådan ordning mot bestämmelserna i FB om att båda föräldrarna
skall svara för barnets underhåll och att kostnaderna skall fördelas efter
föräldrarnas förmåga. Motionärerna pekar också på att underhållsbidragets
storlek oftast är beroende av om den underhållsskyldige förmår hävda sina
synpunkter. Det framhålls vidare att utgångspunkten för bidragsbeloppens
fastställande skall vara barnets behov. Enligt motionärerna gör dock domstolarna
inga försök att beräkna vad barn i olika åldrar kostar. I denna
del yrkar motionärerna att socialstyrelsen skal! ges i uppdrag att utfärda
normer för beräkning av den faktiska barnkostnaden, vilka kan ligga till
grund för domstolars och sociala myndigheters beräkning av underhållsbidrag.

1 fråga om uppräkningen av underhållsbidrag erinrar motionärerna om
att de procentuella höjningarna beräknas på grundval av faktiskt utgående
belopp och inte på det ursprungligen bestämda beloppet. Detta har till följd
att bidragens relation till den faktiska betalningsförmågan ändras. Motio -

LU 1975/76:33

närerna yrkar därför att riksdagen skall föreläggas förslag till en ny uppräkningsregel
för underhållsbidrag.

Motionärerna framhåller vidare att oväntade, tillfälliga nedgångar i betalningsförmågan
kan få allvarliga konsekvenser för den underhållsskyldige.
I motionen pekas på att exempelvis arbetslöshet kan få till följd att den
underhållsskyldige blir skuldsatt och får svårigheter att komma i fatt med
betalningen. Det framhålls vidare att rätten till avdrag för underhållsbidrag
är beroende av att bidrag verkligen betalats under året samt att avdraget
är maximerat till 2 500 kr., även om man det aktuella året betalat såväl
tidigare förfallna belopp som de under året förfallna bidragen.

Motionärerna erinrar slutligen om att umgängesrätten enligt aktuell praxis
omfattar 20-25 procent av antalet dagar per år samt att den underhållsskyldige
under umgängestiden har vissa utgifter för barnet. Till detta kommer
att den underhållsskyldige vanligen måste ha viss utrustning för barnet
och erforderligt bostadsutrymme. Enligt motionärerna får avräkning härför
inte ske, vilket innebär att lågavlönade av ekonomiska skäl har svårigheter
att ha en meningsfylld kontakt med barnet.

Med hänvisning till det anförda yrkas dels att riksdagen skall uttala att
arbetslöshet och därmed jämförbar inkomstnedsättning bör kunna föranleda
minskning av underhållsbördan utan att detta i efterhand får belasta den
underhållsskyldige, dels att riksdagen skall besluta att underhållsskyldig som
utövar den faktiska tillsynen av barnet under perioder omfattande mer än
tre sammanhängande dagar medges nedsättning i det månatliga underhållsbidraget
med en trettiondedel för varje sådan dag.

Vad först gäller det i motionen 1975/76:545 upptagna spörsmålet angående
bostadstillägg vill utskottet erinra om att riksdagen helt nyligen hos regeringen
begärt förslag till 1976/77 års riksmöte om sådana ändringar i reglerna
om bostadstillägg att underhållsbidrag och bidragsförskott kommer
att inräknas vid beräkning av bostadstillägg (se CU 1975/76:25). Utskottet
vill vidare erinra om att - som redovisats i föregående avsnitt - riksdagen
i samma ärende gett regeringen till känna att frågan om bostadsbidrag för
de föräldrar som inte har sina barn stadigvarande hos sig bör övervägas
och förslag därom föreläggas nästa riksmöte. Motionärernas önskemål i denna
del är alltså numera tillgodosett.

Vad angår reglerna om avdrag för underhållsbidrag vid beskattning vill
utskottet framhålla att motioner härom väckts i år och hänvisats till skatteutskottet.
Skatteutskottet har beslutat uppskjuta behandlingen av motionerna
till nästa riksmöte. Enligt vad lagutskottet inhämtat avses motionerna
bli behandlade i samband med en aviserad proposition angående ändringar
av den statliga inkomstskatten. I nu förevarande lagstiftningsärende saknas
därför anledning att sakligt pröva det i motionen 1975/76:545 upptagna
spörsmålet om indexreglering av avdragsbeloppet.

I fråga om de i motionen upptagna underhållsfrågorna vill utskottet inledningsvis
framhålla att ett forskningsprojekt, kallat Underhåll och soci -

LU 1975/76:33

alförmån, f. n. bedrivs vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet.
Syftet med projektet är att undersöka sambandet mellan underhåll och socialförmån
och vilken funktion underhållsbidragen fyller. Det kan också
nämnas att familjelagssakkunniga år 1975 utgivit tre sociologiska rapporter
(SOU 1975:24). En av dessa rapporter avser en undersökning av bl. a. underhåll
vid hemskillnad och äktenskapsskillnad.

I likhet med motionärerna anser utskottet att det nuvarande regelsystemet
beträffande underhållsbidrag i tillämpningen ofta kan leda till betydande
svårigheter för dem som har att utge bidrag. Som motionärerna framhåller
kan användningen av olika schablonregler vid bestämmandet av underhållsbidrag
innebära att erforderlig hänsyn inte tas till den underhållsskyldiges
faktiska bidragsförmåga. Att tumregler av den typ motionärerna omnämnt
tillämpas har bekräftats av iakttagelser som JO gjort vid inspektioner
av barnavårdsnämnder. I vissa fall tvingas den underhållsskyldige att hålla
en lägre ekonomisk standard än den förälder som har vårdnaden om barnet.
Den ekonomiska belastning som underhållsskyldigheten gentemot inte hemmavarande
utgör återverkar i många fall på förhållandena för den underhållsskyldiges
familj. 1 andra fall kan den omöjliggöra eller försvåra familjebildning.
Inte minst de automatiska höjningar av underhållsbidragen som
sker varje år bidrar till att de underhållsskyldigas situation ofta är allvarlig.
Särskilt gäller detta personer som har låga inkomster eller som av olika
anledningar inte följt med i den allmänna löneutvecklingen. Enligt utskottets
mening finns det därför starka skäl som talar för en reform på området.
Med hänsyn till bl. a. att den ekonomiska situationen även för de underhållsberättigade
är bekymmersam innefattar frågorna svåra avvägningsproblem
och är delvis av komplicerad beskaffenhet. En sådan reform kan därför
inte genomföras utan en mera ingående undersökning. Vid en sådan undersökning
bör enligt utskottets mening också de frågor i övrigt som tagits
upp i motionen 1975/76:675 prövas. Som tidigare berörts ingår det i familjelagssakkunnigas
uppdrag att se över bestämmelserna om underhållsbidrag
till barn. Enligt utskottets mening bör en reform på området inte
lämpligen anstå till dess utredningen avslutat hela sitt uppdrag. Med hänsyn
till angelägenheten av att förevarande spörsmål snarast löses anser utskottet
att det kan vara en möjlig utväg att familjelagssakkunniga får i uppdrag
att framlägga ett delbetänkande. I anslutning härtill vill utskottet peka på
att det från flera synpunkter framstår som angeläget att en översyn av underhållsbidragsbestämmelserna
samordnas med det arbete som f. n. pågår
inom den särskilda arbetsgruppen för frågor om bidragsförskott m. m. Detta
arbete bör som utskottet tidigare framhållit bedrivas skyndsamt. Enligt utskottets
mening bör det därför ankomma på regeringen att närmare bestämma
formerna för det fortsatta utredningsarbetets bedrivande. Vad utskottet
sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

I motionerna 1975/76:675 (yrkandet 3) och 1975/76:1124 tas upp ett spörsmål
om jämkning av underhållsbidrag.

LU 1975/76:33

Underhållsbidrag kan bestämmas genom dom eller avtal. Har bidraget
bestämts genom dom är det givetvis bindande för både barnet och den
underhållsskyldige. Detsamma gäller avtal om underhållsbidrag till barn
utom äktenskap och bidraget bestämts under medverkan av barnavårdsnämnd.
Likaså är underhållsbidrag som eljest bestämts genom avtal bindande
för den underhållsskyldige. Avtalet utgör däremot inte hinder för
barnet att fordra högre underhållsbidrag.

Även om underhållsbidraget bestämts genom dom eller genom avtal som
är bindande för bägge parterna, kan enligt 7 kap. 8 § FB båda begära att
domstol skall ändra bidraget. En förutsättning för jämkning är att väsentligen
ändrade förhållanden påkallar det. Under samma förutsättning kan den underhållsskyldige
påkalla jämkning av bidrag i fall då det föreligger ett avtal
om underhållsbidrag som är bindande endast för honom och inte för barnet.

Också när det är fråga om underhållsbidrag till make i bestående äktenskap
eller till frånskild make finns möjligheter till jämkning. Bestämmelser härom
finns i 5 kap. 9 och 10 §§ och 11 kap. 15 § GB. Reglerna innebär i huvudsak
att domstol utan hinder av vad som bestämts genom avtal eller rättens
beslut om bidrag kan förordna på annat sätt därom när väsentligen ändrade
förhållanden påkallar det.

I motionen 1975/76:675 kritiseras villkoren för jämkning av underhållsbidrag
till barn. Motionärerna pekar på att det inte generellt krävs några
väsentliga ändringar i förhållandena för att underhållsbidrag skall kunna
höjas och framhåller att i konsekvens härmed även jämkningar nedåt skall
kunna ske på ett någorlunda smidigt sätt. Nedgångar i inkomsten som exempelvis
inträder med ålder och sänkt arbetsförmåga bör enligt motionärerna
återverka på underhållsbidragen. Det framhålls vidare att ökningar i den
underhållsskyldiges övriga försörjningsbörda inte tas med i bedömningen
på ett konsekvent sätt. Enligt motionärerna synes man ofta utgå från att
den underhållsskyldige själv får ta konsekvenserna av en ny familjebildning
och nya barn, vilket kan föranleda att barn i den underhållsskyldiges vårdnad
får sämre standard än de till vilka underhållsbidrag utgår. Motionärerna
pekar också på att domstolarnas bedömning i fråga om jämkning av underhållsbidrag
inte är enhetlig. Med hänvisning till det anförda yrkas att
riksdagen skall uttala att bestämmelserna i 7 kap. 8 § FB bör tolkas så att
ned- eller uppjusteringar av underhållsbidrag skall företas vid bestående
förändringar i inkomstförhållandena.

I motionen 1975/76:1124 yrkas att riksdagen skall föreläggas förslag till
sådana ändringar av 5 kap. 9 § och 11 kap. 15 § GB och 7 kap. 8 § FB
att jämkning av underhållsbidrag kan ske när ändrade förhållanden påkallar
det. Motionärerna erinrar om de automatiska höjningar som regelbundet
sker av underhållsbidragen och framhåller att det finns ett betydande antal
underhållsskyldiga, vilkas inkomster av olika skäl inte stigit i takt med
inflationen eller vilkas förmåga att utge underhållsbidrag ändrats på grund
av ny familjebildning eller ökat antal barn. Enligt motionärerna är dom -

7 Riksdagen 1975/76. 8 samt. Nr 33

LU 1975/76:33

stolarna restriktiva närdet gäller att jämka underhållsbidrag. En uppmjukning
av praxis i jämkningsmål anses av motionärerna så angelägen att familjelagssakkunnigas
arbete inte kan inväntas. Det framhålls att en begränsad
ändring som skulle kunna leda till en önskvärd lättnad skulle kunna vara
att lätta på förutsättningarna för jämkning genom borttagande av kravet
att förhållandena skall ha ändrats väsentligt. Motionärerna framhåller att
en sådan lagändring inte innebär att oväsentliga förändringar skall kunna
leda till jämkning samt att när det gäller underhållsbidrag till barn den
ekonomiska tryggheten garanteras genom bidragsförskott.

I likhet med motionärerna anser utskottet att utformningen av jämkningsreglema
endast i begränsad utsträckning ger möjlighet att få ett underhållsbidrag
ändrat. Med hänsyn till vad utskottet tidigare anfört angående
de underhållsskyldigas situation kan det därför finnas skäl att överväga
en liberalisering av lagstiftningen på denna punkt. I förevarande lagstiftningsärende
saknas emellertid underlag för en bedömning av vilka konsekvenser
ett genomförande av motionsförslagen skulle kunna få. Ett ställningstagande
i frågan torde därför kunna ske först sedan den blivit föremål
för närmare undersökning. Det bör också beaktas att reglerna om jämkning
av underhållsbidrag har nära samband med övriga bestämmelser om underhållsbidrag
till make och barn. Frågan om en ändring av jämkningsreglerna
bör därför inte lämpligen göras till föremål för en särskild reform
utan lösas i samband med den översyn av övriga underhållsfrågor som är
nära "förestående. Med hänsyn härtill och då - som också motionärerna
påpekat - spörsmålet redan övervägs av familjelagssakkunniga, anser utskottet
att motionsyrkandena inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Förmynderskap

Utskottet har i det föregående uppehållit sig vid frågor som rör vårdnaden
av barn. Från vårdnaden skall begreppsmässigt skiljas förmyndarskapet, vilket
avser förvaltningen av bamets egendom samt befogenheten att företräda
barnet i ekonomiska angelägenheter. Bestämmelser om vem som skall vara
barns förmyndiare återfinns i 11 kap. FB. I lagen har de båda funktionerna
förmynderskap och vårdnad i princip kopplats samman. För underårigt barn
i äktenskap är sålunda enligt huvudregeln föräldrarna gemensamt förmyndare
och för barn utom äktenskapet är modern förmyndare. Förordnas att
vårdnaden om barn till gifta föräldrar skall tillkomma endast den ene av
dem eller överflyttas vårdnaden av barn född av ogift moder till fadern,
blir den sålunda utsedde vårdnadshavaren också ensam förmyndare. Vårdnaden
och förmynderskapet kan undantagsvis komma att utövas av olika
personer. Detta är exempelvis fallet om vårdnadshavaren själv är omyndig
och av denna anledning inte kan vara förmyndare.

I propositionen påpekas att de nya vårdnadsreglerna kan komma att medföra
att vårdnaden beträffande ett och samma barn ändras oftare än f. n.

LU 1975/76:33

En motsvarande överflyttning av förmynderskapet skulle enligt departementschefen
kunna tänkas medföra vissa svårigheter när det gäller t. ex.
förmyndarens redovisning för förmynderskapet. Mot bakgrund härav aktualiserar
departementschefen frågan om förmynderskapet även i fortsättningen
automatiskt skall följa med innehavet av vårdnaden. Departementschefen
föreslår dock att det nuvarande systemet behålls.

I motionen 1975/76:1127 hävdas att många fördelar skulle uppnås om
i den svenska lagsstiftningen infördes en möjlighet för den förälder som
är skild från vårdnaden att få medinflytande över de frågor som berör förmynderskapet.
Motionen hänvisar till att det i holländsk rätt finns ett institut
kallat ”toeziende voogd”, vilket enligt motionären kan översättas med tillsynsvårdnadshavare.
Den förälder som inte har vårdnaden om barnet blir
regelmässigt ”toeziende voogd”. Fördelarna med ett sådant system är att
den förälder som ej har vårdnaden aktiveras i sin kontakt med barnet till
nytta för såväl barnet som båda föräldrarna. Med stöd av det anförda yrkar
motionären att riksdagen skall begära sådan ändring av 11 kap. FB att dels
gemensamt förmynderskap kan utövas även om vårdnaden inte är gemensam,
dels skyldighet till information och samråd om det gemensamma barnets
angelägenheter införs.

Utskottet vill till en början betona angelägenheten av att den förälder,
som ensam har vårdnaden om ett barn, håller den andre föräldern underrättad
om barnets förhållanden. Inte minst är detta nödvändigt om umgänget
mellan barnet och den förälder som inte har vårdnaden skall fungera tillfredsställande
och om deras personliga relationer i övrigt skall förbli goda.
Naturligtvis är det också viktigt att vårdnadshavaren om möjligt samråder
med den andre föräldern i frågor som är betydelsefulla för barnet. Särskilt
i sådana fall där föräldrarna kan se på sina inbördes relationer på ett förnuftigt
och lidelsefritt sätt men där de av olika skäl inte anser sig ha möjlighet
att gemensamt handha vårdnaden om barnet torde ett sådant samråd kunna
bli till stort gagn för barnet.

Även om utskottet med hänsyn till det anförda kan hysa en viss förståelse
för syftet med motionen kan utskottet likväl inte ansluta sig till motionärens
förslag om att det nuvarande sambandet mellan vårdnad och förmynderskap
skall brytas upp. Såsom departementschefen framhåller är de båda funktionerna
vårdnad och förmynderskap starkt beroende av varandra. De av
förmyndaren förvaltade medlen skall sålunda användas för barnets uppehälle
och utbildning. Uppenbart kan det leda till irritation och någon gång säkerligen
till svårare konflikter mellan föräldrar, om vårdnadshavaren för
att kunna fullfölja sina intentioner om barnets utbildning m. m. skall behöva
vara beroende av den andre förälderns välvilja när det gäller att ställa barnets
medel till förfogande härför. En sådan ordning kan enligt utskottets mening
inte anses förenlig med grundregeln om barnets bästa. Utskottet kan inte
heller tillstyrka förslaget att införa en lagstadgad informations- och samrådsskyldighet
för vårdnadshavaren. I vilken utsträckning som ett samråds -

LU 1975/76:33

100

förfarande bör komma till stånd är beroende på förhållandena i det enskilda
fallet. Utskottet anser det också olämpligt att vårdnadshavaren skall känna
sig tvingad att samråda med den andre föräldern. Skall ett meningsfyllt
samråd mellan föräldrarna om barnets angelägenheter komma till stånd,
vilket man bör sträva efter, är det enligt utskottets mening nödvändigt
att detta samråd har sin grund i att föräldrarna har förtroende för varandra
och inte i att det finns en lagstadgad skyldighet för dem att samråda med
varandra.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen
1975/76:1127.

I detta sammanhang vill utskottet också något beröra motionen
1975/76:2418.1 motionen ställs frågan vem av föräldrarna som skall redovisa
till överförmyndaren, om föräldrarna delar förmynderskapet för barnet, och
hur en redovisning skall gå till. Motionärerna hävdar att det torde vara
en samstämmig uppfattning hos överförmyndarna, att delat förmynderskap
är av ondo. Enligt motionärerna kan med det föreslagna systemet olika
komplikationer lätt uppstå. Motionärerna yrkar att riksdagen skall ge regeringen
till känna angelägenheten av att den ovan (s. 91) redovisade arbetsgruppen
även skall behandla den av motionärerna aktualiserade frågan
om redovisningsskyldighet till överförmyndaren.

Som framgår av det ovan anförda har utskottet avvisat tanken på att
bryta upp det nuvarande sambandet mellan vårdnad och förmynderskap.
Om makarna ges rätt till gemensam vårdnad om barnen, kommer de också
att gemensamt vara förmyndare för dem. Utskottet är medvetet om att,
såsom motionärerna påpekat, det härvid kan komma att uppstå praktiska
problem när det gäller föräldrarnas redovisning för förmynderskapet. Särskilt
kan detta bli fallet om föräldrarna bor på olika orter eller om förmynderskapet
ofta ändras från gemensamt förmynderskap till att endera av föräldrarna
blir förmyndare och vice versa. Den inom berörda departement tillsatta
arbetsgruppen skall enligt vad utskottet redovisat i ett tidigare avsnitt syssla
med frågor om bidragsförskott m. m., och i dess uppdrag ingår inte att ta
ställning till förevarande frågor. Enligt utskottets mening är det heller inte
lämpligt att utöka arbetsgruppens uppdrag till att avse dessa. Utskottet utgår
i stället från att överförmyndarna noga beaktar vilka problem som kan uppkomma
och ger förmyndarna hjälp och erforderliga anvisningar. Utskottet
förutsätter också att regeringen följer utvecklingen på området och företar
de åtgärder som kan bli nödvändiga. Utskottet avstyrker följaktligen bifall
till motionen 1975/76:2418, såvitt nu är i fråga.

Umgängesrätt

Den av föräldrarna, som inte har vårdnaden om barnet, har enligt gällande
lag normalt rätt till umgänge med barnet, om inte särskilda omständigheter
föranleder till annat. Detta gäller i fråga om såväl barn till gifta föräldrar

LU 1975/76:33

101

som barn vars föräldrar inte är gifta med varandra. Kan överenskommelse
inte träffas med vårdnadshavaren får domstol bestämma om umgängesrätten.
Några ändringar i dessa regler föreslås inte i propositionen.

I motionen 1975/76:1122 framhålls att domstolarna måste ta större hänsyn
till faderns önskemål och barnets behov av en far, när de beslutar i vårdnadsfrågor.
Insikten om att barnet behöver båda sina föräldrar bör enligt
motionärernas mening leda till en väl tilltagen umgängesrätt, oavsett vilken
av föräldrarna som blir vårdnadshavare. Detta bör särskilt gälla när ingen
av föräldrarna i och för sig är olämplig att handha vårdnaden. Om detta
inte slår igenom i rättstillämpningen bör en lagändring övervägas. Motionärerna
yrkar (yrkandet 3) med hänsyn till det anförda att riksdagen skall
ge regeringen till känna vad som sålunda anförts om en vidgning av umgängesrälten.

Utskottet kan helt ansluta sig till motionärernas uttalande att barnen behöver
båda sina föräldrar. Detta behov kan enligt utskottets mening bäst
tillgodoses om föräldrarna finnér sig kunna efter en separation bibehålla
den gemensamma vårdnaden. Som framgår av vad utskottet anfört i det
föregående torde det dock dröja innan den nu föreslagna reformen om gemensam
vårdnad får någon större omfattning när det gäller föräldrar som
separerar. I flertalet fall kommer, när föräldrarna flyttar isär, vårdnaden
därför att överföras på den ene av dem. Enligt utskottets mening är det
då viktigt att barnet ges tillfälle till ett väl tilltaget umgänge med den av
föräldrarna som är skild från vårdnaden. Som utskottet framhöll redan i
samband med 1973 års reform ligger det i barnets intresse att få hålla en
god kontakt med båda föräldrarna. Utskottet underströk också att samhället
därför måste se allvarligt på åtgärder från vårdnadshavarens sida som syftar
till att omintetgöra eller försvåra för den umgängesberättigade att träffa
barnet. Att en förälder konsekvent vidtar åtgärder med åsidosättande av
barnets intresse i förevarande hänseende talade enligt utskottets mening
för att hans lämplighet som vårdnadshavare kunde behöva omprövas. Utskottet
vill ånyo stryka under vad utskottet anförde 1973.

Beträffande själva yrkandet i motionen om en vidgning av umgängesrätten
vill utskottet peka på att föräldrarna i flertalet fall själva kommer överens
om umgängesrättens utövande. Att för det fall, där sådan överenskommelse
inte kan träffas, fastställa några generella regler för hur omfattande umgängesrätten
skall vara finnér utskottet ogörligt. Enligt utskottets mening
måste rätten till umgänge bestämmas med utgångspunkt i de förhållanden
som gäller i det enskilda fallet. Gällande lag ger också domstol
möjlighet att fullt ut beakta barnets intressen och behov av umgänge med
den av föräldrarna som inte har vårdnaden. Någon åtgärd från riksdagens
sida med anledning av motionen 1975/76:1122 finner utskottet därför inte
påkallad.

Enligt 3 a § barnavårdslagen skall barnavårdsnämnden lämna den som
har vårdnaden om barn stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden. Bar -

LU 1975/76:33

102

navårdsnämnden skall vidare på begäran av vårdnadshavare utse särskild
tjänsteman eller förtroendeman hos nämnden eller annan lämplig person
(barnavårdsman) att lämna vårdnadshavaren sådant stöd.

1 motionerna 1975/76:1122, 1126 och 2417 tas upp frågan om det inte
borde finnas en motsvarande rätt till kontaktman för den umgängesberätligade.
Motionärerna anser att möjligheterna att mildra konflikter i samband med
utövandet av umgängesrätten härigenom skulle öka. Även i de fall umgängesrätten
fungerar kan den umgängesberättigade ha behov av sådan hjälp
och sådant stöd som vårdnadshavaren kan få. Det framhålls vidare i motionerna
att socialtjänstemännen ibland ger den umgängesberättigade stöd
och råd men att det händer att den umgängesberättigade avvisas under
hänvisning till bestämmelsen i 3 a §. Förhållandena är emellertid enligt
motionärernas mening alltför allvarliga för att vara beroende av enskilda
socialtjänstemäns godtyckliga tolkning. Med stöd av det anförda yrkas i
motionerna 1122 (yrkandet 2) och 2417 (yrkandet 4) att riksdagen skall besluta
sådan ändring av 3 a § barnavårdslagen att umgängesberättigad förälder
får samma rätt till stöd och hjälp från barnavårdsnämnd som vårdnadshavaren,
medan i motionen 1126 yrkas att riksdagen skall ge regeringen
till känna att 3 a § bör ändras på angivet sätt.

Företrädare för föreningen Familj och rätt har inför utskottet redovisat
liknande erfarenheter och uttalat sitt stöd för motionsyrkandena.

Som framgår av vad utskottet inledningsvis anfört avskaffades år 1973
barnavårdsmannainstitutionen i dess dåvarande utformning. 1 samband därmed
tillkom 3 a § barnavårdslagen. Reformen innebar att den obligatoriska
tillsynen av barn utom äktenskapet upphörde. I stället utövas samhällets
tillsyn, som omfattar alla barn, av barnavårdsnämnd och andra barnavårdande
organ i samverkan. Den kurativa verksamhet som barnavårdsmännen
utövade överflyttades på barnavårdsnämnden. Varje vårdnadshavare har
dock rätt att få sig anvisad en särskild kontaktman att bistå honom med
stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden. Denne har fått benämningen
barnavårdsman.

1 propositionen (1973:100) anförde föredragande statsrådet att varje vårdnadshavare,
oavsett civilstånd, som hade svårigheter att klara upp sin situation,
skulle kunna vända sig till tjänsteman hos nämnden för att vid
samtal med denne finna vägar att lösa uppkomna problem. Det kunde gälla
hemmets ekonomi eller bamets vård. Vårdnadshavaren kunde ha svårighet
att efter havandeskap finna arbete och en bostad som var lämpad för de
nya förhållandena. Barntillsynen kunde vålla problem. Hjälp kunde vidare
behövas då det hade uppstått konflikt i fråga om den andre förälderns rätt
till umgänge med barnet. Statsrådet hänvisade härvid till att det under remissbehandlingen
från flera håll framhållits att barnavårdsmannen spelat
en betydande roll när det gällt att bilägga sådana konflikter och att det
därför var angeläget att vårdnadshavare även framdeles kunde få bistånd
i umgängesrättsfrågor. Statsrådet erinrade vidare om att vårdnadshavaren

LU 1975/76:33

103

också kunde behöva biträde i underhållsfrågor. Barnavårdsnämndens skyldighet
att i enlighet med dessa riktlinjer lämna vårdnadshavare stöd och
hjälp vid utövandet av vårdnaden borde enligt statsrådets åsikt markeras
genom ändring i barnavårdslagen. Statsrådet anförde vidare att det kunde
vara av stort värde att ha en bestämd person att vända sig till om svårigheter
skulle uppkomma. Denna möjlighet upplevdes säkerligen av många ensamstående
vårdnadshavare som en stor trygghet, och mycket av värdet
med den dåvarande barnavårdsmannainstitutionen låg däri. Enligt statsrådets
mening borde man ta vara på de positiva erfarenheter av den dåvarande
ordningen och se till att det även i fortsättningen fanns möjlighet
till en sådan personlig kontakt. Statsrådet ansåg därför att för varje vårdnadshavare
som önskade det skulle kunna anvisas en tjänsteman eller förtroendeman
hos nämnden eller annan lämplig person som hade att bistå
honom med stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden. Denna rätt för
vårdnadshavare att få kurativt bistånd av en särskild person borde enligt
statsrådets mening också komma till uttryck i lagen. Lagutskottet (LU
1973:25) uttalade sin anslutning till den sålunda föreslagna ordningen för
samhällets kurativa insatser för vårdnadshavaren och tillstyrkte propositionen.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Enligt utskottets uppfattning måste det även utan uttryckligt lagstöd anses
ligga i barnavårdsnämnds allmänna uppgifter att lämna den umgängesberättigade
råd och stöd vid utövandet av umgängesrätten. Utskottet vill understryka
vikten av att så också sker. Om konflikter uppstår mellan vårdnadshavaren
och den andre föräldern är det angeläget att man söker bilägga
dessa på ett så tidigt stadium som möjligt. Inte minst sett från barnets
synpunkt är det som utskottet anfört i det föregående av betydelse att barnet
inte hindras från umgänge med den förälder som är skild från vårdnaden.
Om inte barnavårdsnämnden och dess tjänstemän medverkar till ett biläggande
av föräldrarnas konflikter i nu angivet hänseende kan detta så
småningom leda till att frågan om umgängesrätten måste tas upp i domstol
med risk för verkställighet genom polismyndighets försorg. Mot bakgrund
av det anförda måste det enligt utskottets mening te sig som en angelägen
uppgift för barnavårdsnämnden att söka få till stånd praktiska lösningar
på problemen med umgängesrätt.

Utskottet kan emellertid inte ansluta sig till motionärernas ståndpunkt
att den umgängesberättigade skall kunna få en särskild kontaktman utsedd
för sig. Detta skulle kunna leda till att vårdnadshavaren får en kontaktman
och den umgängesberättigade en annan vilket inte kan anses lämpligt.

Utskottet har således den uppfattningen att motionernas syfte i och för
sig redan är tillgodosett inom ramen för gällande lagstiftning. Vid den hearing
som utskottet har haft i ärendet med bl. a. företrädare för sociala myndigheter
har också bekräftats att man söker ge den umgängesberättigade råd och
hjälp. Utskottet finner sig dock inte kunna bortse från att det kan ha förekommit
att den umgängesberättigade avvisats under hänvisning till att

LU 1975/76:33

104

3 a § endast nämner vårdnadshavaren. Med hänsyn till frågans vikt anser
utskottet det därför erforderligt att barnavårdslagen ändras så att det klart
framgår att barnavårdsnämnden är skyldig att bistå även den umgängesberättigade.
Bestämmelsen i 3 a § bör därför bli föremål för översyn. Hur
denna skall bedrivas bör det ankomma på regeringen att bestämma. Vad
utskottet sålunda anför med anledning av motionerna 1975/76:1122 (yrkandet
2), 1126 och 2417 (yrkandet 4) bör ges regeringen till känna.

Överflyttning av barn

Den rättsliga vårdnaden innefattar befogenhet att bestämma om barnets
vistelseort. Vårdnadshavaren kan lämna barnet till annan för den rent faktiska
vården men har alltid rätt att ta barnet till sig, om inte annat föreskrivs
i lag. Vidare gäller att förälder som är skild från vårdnaden och som har
utverkat domstols beslut om viss umgängesrätt har rätt att få barnet utlämnat
till sig för umgängesrättens utövande.

Lämnas barnet inte ut till vårdnadshavaren eller den umgängesberättigade
föräldern när dessa har rätt till det, kan de begära medverkan av myndighet
för att få barnet överflyttat till sig. Bestämmelser härom finns intagna i
21 kap. FB som handlar om verkställighet av dom eller beslut rörande vårdnad
m. m.

Överflyttning av barn kan få formen av verkställighet av domstols dom
eller beslut om vårdnad eller umgängesrätt eller om överlämnande av barn
i annat fall (1 §). Ansökan om verkställighet görs hos länsrätten och riktas
mot motparten i det mål eller ärende vari domen eller beslutet har meddelats.
Vistas barnet hos annan än motparten kan domen eller beslutet inte åberopas
som grund för verkställighet mot denne. Vårdnadshavaren har emellertid
i detta fall möjlighet att jämlikt 6 § påkalla länsrättens åtgärd för att genom
handräckning få barnet överflyttat till sig. På samma sätt har den ena av
två föräldrar som gemensamt har vårdnaden om sitt barn möjlighet att
enligt 7 § påkalla åtgärd för barnets överlämnande av länsrätten, om den
andre har fört bort barnet egenmäktigt eller håller kvar barnet utan beaktansvärt
skäl.

I samtliga fall skall länsrätten verka för att överflyttningen av barnet
sker frivilligt. För det ändamålet kan länsrätten uppdra åt ledamot i barnavårdsnämnden
eller åt tjänsteman inom barnavården att verka för att
den som har hand om barnet frivilligt överlämnar det.

Om frivillig överflyttning från början anses utsiktslös eller om försök
att få barnet överlämnat på frivillig väg har misslyckats, kan länsrätten
förordna om verkställighet enligt 1 § eller om överflyttning enligt 6 eller
7 §. Förordnandet kan förenas med ett vitesföreläggande eller med ett beslut
om att barnet skall hämtas genom polismyndighets försorg (3 §). 1 vissa
fall kan dock verkställighet vägras.

Länsrättens beslut skall lända till omedelbar efterrättelse om ej annat

LU 1975/76:33

105

förordnas (12 §). Besvär över länsrätts beslut prövas av kammarrätt. Enligt
28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) kan kammarrätten förordna att det
överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla (beslut om inhibition) och
även i övrigt förordna rörande saken. Efter prövningstillstånd kan besvär
över kammarrättens beslut prövas av regeringsrätten. Besvär över kammarrätts
beslut angående inhibition prövas utan prövningstillstånd.

I propositionen föreslås att huvudregeln skall vara att länsrättens beslut
inte skall lända till efterrättelse förrän det har vunnit laga kraft. I det enskilda
fallet skall dock länsrätten kunna förordna att dess beslut skall lända till
omedelbar efterrättelse. Som inledningsvis berörts ligger en framställning
från JO till grund för ändringsförslaget.

I motionen 1975/76:2417 (yrkandet 3) yrkas avslag på förslaget. Till stöd
för yrkandet framhåller motionärerna att det finns anledning att se allvarligt
på fall då en förälder i strid med barnets bästa motsätter sig vad som bestämts
angående vårdnad och underhåll. Enligt motionärerna kan svårigheter att
få vårdnads- och umgängesbeslut verkställda i viss utsträckning påverka
en parts möjligheter under ärendets fortsatta handläggning. Det framhålls
att förslagen i propositionen i praktiken är ägnade att ge större möjligheter
till forhalningstaktik. Även om exekutiva åtgärder i och för sig inte är tilltalande,
anser motionärerna att nuvarande ordning bör bibehållas. För att
undvika onödiga hämtningar av barn bör man i stället satsa på insikt och
förståelse hos föräldrarna.

Utskottet vill till en början understryka att frågor om överflyttning av
barn ofta är mycket allvarliga och känsliga för både barnet och föräldrarna.
Uppenbarligen är det många gånger olyckligt om ett barn flyttas innan saken
har hunnit slutgiltigt avgöras. Nuvarande ordning får ses mot bakgrund
av att ärenden om överflyttning av barn har en exekutiv prägel och att
det, liksom vid andra typer av exekutiva förfaranden, är angeläget att sökanden
får sin rätt förverkligad utan dröjsmål. Å andra sidan måste det beaktas
att prövningen i sådana ärenden alltid måste ske med utgångspunkt i barnets
bästa. Länsrättens avgöranden är inte heller av rent formell karaktär utan
omfattar också den materiella sidan av saken. Det är alltså inte självklart
hur utgången i ärendet slutligen skall bli.

Som närmare utvecklas i propositionen (s. 154-155) kan det synas som
om nuvarande ordning ger tillräckliga garantier för att barn inte skall flyttas
innan saken slutgiltigt avgjorts. 1 likhet med departementschefen anser utskottet
emellertid att reglerna inte utesluter uppkomsten av otillfredsställande
situationer. Det kan alltså förekomma fall då exempelvis länsrättens
beslut om hämtning av barn verkställts och högre instans sedermera ändrar
beslutet.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att de med utgångspunkt
i hänsynen till barnets bästa med fog kan hävdas att det inte är lämpligt
att ha en huvudregel av innebörd att avgörandena skall lända till omedelbar
efterrättelse. Härtill kommer att det kan ifrågasättas om en sådan regel i

LU 1975/76:33

106

praktiken är erforderlig. Det torde nämligen kunna antas att det i många
fall inte föreligger något behov av en omedelbar verkställighet. I de fall
åter då barnets bästa kräver en snabb överflyttning eller då tidpunkten för
utövandet av umgängesrätten är nära förestående eller saken eljest brådskar
torde barnets och övriga berörda parters intressen kunna tillvaratas i erforderlig
utsträckning genom att länsrätten förordnar om att dess beslut
skall lända till omedelbar efterrättelse. Det kan självfallet också förekomma
situationer då en förälder försöker förhala överlämnandet av barnet. Även
i sådana fall kan det finnas skäl att avvika från huvudregeln.

I anslutning härtill vill utskottet understryka betydelsen av att frågor
om överflyttning av barn och utövande av umgängesrätt aktualiseras hos
barnavårdsnämnd på ett så tidigt stadium som möjligt, så att frivilliga uppgörelser
kan nås. Det kan nämligen ofta vara till fördel för både parterna
och barnet att handläggningen av sådana frågor inte behöver ske under
tidspress. Beträffande utövande av umgängesrätt hänvisar utskottet till vad
utskottet anfört i ett tidigare avsnitt.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motionärernas farhågor
för konsekvenserna av lagförslaget i denna del är överdrivna. Utskottet
tillstyrker således bifall till propositionen och avstyrker bifall till motionen
1975/76:2417 i förevarande hänseende.

Rättegångskostnader

Enligt 18 kap. 1 § RB skall part som förlorar ett mål ersätta motparten
dennes rättegångskostnader. Har den vinnande parten allmän rättshjälp enligt
rättshjälpslagen (1972:429), får den tappande i stället ersätta staten vad
som utgått i rättshjälp. 1 vissa fall kan rätten emellertid göra undantag från
huvudregeln i 18 kap. 1 §. Sålunda gäller beträffande mål där rättsförhållandet
inte kan bestämmas annat än genom dom exempelvis äktenskapsskillnadsmål
och vårdnadstvister att domstolen kan förordna om att vardera
parten skall bära sina kostnader. Vidare kan enligt 3 och 6 §§ ersättningsskyldighet
åläggas part som gör sig skyldig till illojal eller försumlig processföring
och därmed onödigtvis åsamkar motparten rättegångskostnader.

3 § avser fall då parten uppsåtligen eller genom försummelse föranlett onödig
rättegång och 6 § gäller försumlighet under själva rättegången.

Tillämpningen av kvittningsregeln i 18 kap. 2§ RB prövades år 1973
av högsta domstolen i fyra mål angående vårdnad om barn (se NJA I 1973
s. 654). I samtliga fall fann högsta domstolen att sådana omständigheter
inte förelåg som kunde föranleda kvittning. Ställningstagandena torde böra
tolkas så att kvittningsregeln bör tillämpas endast i mål, där talan omedelbart
medges eller parternas förhållande före eller under rättegången eljest ger
anledning därtill. I andra fall skall huvudregeln gälla.

Mot bakgrund av nämnda domstolsavgöranden tas frågan om fördelningen
av rättegångskostnaderna i vårdnadsmål upp i motionerna 1975.444,

LU 1975/76:33

107

1975/:446 och 1975:1121, vilka samtliga väckts under allmänna motionstiden
år 1975. Enligt motionärerna är det otillfredsställande att rättegångskostnaderna
i vårdnadstvister inte skall kunna kvittas. De pekar bl. a. på
att tvister av denna typ rör i huvudsak barnets intresse samt på att processkostnaderna
inte bör få hindra parterna att föra talan om vårdnaden.
De yrkar därför att kvittningsmöjlighet skall införas beträffande vårdnadstvister.

På begäran av justitieutskottet har remissyttranden avgivits över motionerna.
Motionerna har därefter - sedan det blivit klart att frågan skulle
tas upp till behandling i den i det föregående redovisade departementspromemorian
- överlämnats till lagutskottet.

I propositionen föreslås att gällande regler ändras så att vardera parten
i princip skall bära sina egna kostnader i vårdnadsmål. Oberoende av utgången
i målet skall dock part kunna förplikats att helt eller delvis ersätta
motparten dennes rättegångskostnader, om den förstnämnde har förfarit
på sätt som avses i 18 kap. 3 § eller 6 § RB, eller om annars särskilda skäl
föreligger. En bestämmelse av angiven innebörd föreslås bli intagen i 6
kap. 14 § FB.

1 likhet med departementschefen och motionärerna anser utskottet att
flera skäl talar för en vidgning av domstolarnas möjligheter att förordna
om kvittning av rättegångskostnaderna i vårdnadstvister. Från barnets synpunkt
kan det många gånger vara angeläget att frågan om föräldrarnas lämplighet
blir närmare prövad av domstol. Naturligt är också att föräldrarna
kan ha olika uppfattning om hur vårdnaden skall anordnas och att de därför
vill låta domstol avgöra frågan. Det bör vidare beaktas att domstolens avgörande
i vårdnadstvister skall träffas med hänsyn uteslutande till vad som
är förenligt med barnets bästa och inte innefattar en bedömning av vem
av föräldrarna som har rätt eller fel. I mål av denna art är förhållandena
också ofta sådana att ingen av föräldrarna i och för sig är olämplig som
vårdnadshavare. Nuvarande ersättningsregler innebär att en förälder som
i och för sig är lämplig som vårdnadshavare kan ensam få stå för samtliga
rättegångskostnader. På grund av det anförda anser utskottet i likhet med
departementschefen och motionärerna att domstolarna bör ges ökade möjligheter
att kvitta rättegångskostnaderna i vårdnadstvister. Utskottet tillstyrker
såldes bifall till propositionen i denna del. Ställningstagandet innebär
att motionsyrkandena i allt väsentligt blir tillgodosedda.

I motionen 1975/76:2420 tas upp en fråga om fördelningen av rättegångskostnaderna
i mål om underhållsbidrag till barn.

I mål om underhåll till barn får enligt 7 kap. 11 § förslaget till ändring
av FB vårdnadshavare eller särskilt förordnad förmyndare föra talan för
barnet. I fall då viss man ej skall anses vara fader till barnet, och då barnavårdsnämnd
alltså har att sörja för att faderskapet blir fastställt, åligger
det nämnden att också se till att barnet tillförsäkras underhåll. Med denna
skyldighet följer en rätt för barnavårdsnämnden att föra talan om under -

LU 1975/76:33

108

hållsbidrag för barnet. I fråga om fördelningen av rättegångskostnaderna
i underhållsmål gäller huvudregeln att förlorande part skall ersätta motparten.
Någon möjlighet att kvitta rättegångskostnaderna enligt bestämmelsen
i 18 kap. 2 § RB finns inte. Däremot kan domstol enligt 18 kap. 4 §
i vissa fall förordna att vardera parten skall bära sin kostnad eller jämka den
enes kostnadsersättning, om parterna ömsom vunnit och förlorat eller om
ett yrkande endast delvis bifallits. Ställföreträdare för part, biträde eller ombud
är i allmänhet inte skyldig att ersätta några rättegångskostnader. Från
denna regel finns emellertid ett undantag. Skall part helt eller delvis ersätta
motpartens rättegångskostnader och har partens representant gjort sig skyldig
till illojal eller försumlig processföring på sätt som anges i 18 kap. 3 och
6 §§ RB och därigenom vållat sådan kostnad, kan han förpliktas att solidariskt
med parten ersätta kostnaden.

I motionen framhålls att tvister om underhållsbidrag ofta är en tvist mellan
föräldrarna och att det är otillfredsställande att barnet blir ersättningsskyldigt.
Motionären begär därför att 7 kap. 11 § FB ges en sådan lydelse, att rättegångskostnaderna
i underhållsmål kan kvittas eller att den vårdnadshavare
som för barnets talan skall ersätta motpartens rättegångskostnad, om barnet
förlorar.

Utskottet vill till en början erinra om att mål angående underhållsbidrag
är av dispositiv natur, dvs. parterna disponerar helt över tvisteföremålet och
är inte tvungna att påkalla domstols medverkan vid en reglering av sina
mellanhavanden. De skäl som ovan redovisats till stöd för ökade kvittningsmöjligheter
i vårdnadstvister kan enligt utskottets mening inte läggas
till grund för införandet av en regel, enligt vilken också kostnaderna i underhållsmål
skall kunna kvittas. Utskottet vill vidare framhålla att det ter
sig mindre tilltalande att med avsteg från huvudregeln om vinnande parts
rätt till ersättning för sina rättegångskostnader utsträcka kvittningsmöjligheten
alltför långt utanför det indispositiva området. Man kan exempelvis
inte bortse från att risken att betala motpartens kostnader kan avhålla en
part från oöverlagda och illa grundade processer. På anförda skäl kan utskottet
inte tillstyrka motionärens förslag om ökade kvittningsmöjligheter
i underhållsmål. Inte heller kan utskottet ställa sig bakom tanken att barnets
ställföreträdare skall stå för motpartens rättegångskostnader. En regel av
sådan innebörd är nämligen oförenlig med rättegångsbalkens regler och med
rättshjälpssystemet.

Utskottets ställningstagande utesluter självfallet inte att det i samband
med en allmän översyn av rättegångsbalken kan finnas skäl att närmare
överväga också bestämmelserna om fördelningen av rättegångskostnaderna.
Utskottet vill erinra om att tanken på en allmän översyn av rättegångsbalken
förts fram i olika sammanhang under senare tid. Inom justitiedepartementet
har nyligen utarbetats en promemoria (Ds Ju 1976:8) Översyn av rättegångsförfarandet
vid allmän domstol, som syftar till att bilda underlag för direktiv
till en sådan översyn. I promemorian uttalas att en översyn nu bör göras

LU 1975/76:33

109

av de bestämmelser i rättegångsbalken som kan hindra en utveckling mot
handläggningsformer som bättre än de nuvarande kan anpassas till vad
det enskilda målet kräver. Det framhålls vidare att en revision av de egentliga
förfarandereglerna bör förenas med en översyn av åtminstone huvuddragen
i nuvarande kostnadsregler. Härvid bör bl. a. uppmärksammas om den föreslagna
ändringen beträffande förlorande parts kostnadsansvar i vårdnadstvister
bör följas av någon motsvarande regel också för andra fall.

I detta sammanhang vill utskottet också erinra om att rättshjälpsutredningen
(Ju 1975:07) genom tilläggsdirektiv i år fått i uppdrag att bl. a. förutsättningslöst
pröva frågan om kostnadsansvaret för motparts rättegångskostnad.
I direktiven framhålls att uppdraget härvidlag bör begränsas till
frågan om man från rättshjälpssynpunkt kan åstadkomma en mer tillfredsställande
ordning än den nuvarande. 1 uppdraget ingår således inte att ta
upp den mera vittsyftande, processueila frågan om hur ansvaret för rättegångskostnaderna
skall fördelas mellan parterna.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen
1975/76:2420.

Rättegången i vårdnadstvister

I motionen 1975/76:2417 yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
till upprättandet av särskilda domstolar i vårdnadsmål med juridisk, psykologisk
och socialpolitisk expertis samt lekmän (yrkandet 2).

Enligt gällande rätt handläggs mål och ärenden angående vårdnad om
barn av allmän domstol. Handläggs tvisten som domstolsärende, är tingsrätten
domför med en lagfaren domare. Är ärendet tvistigt, skall dock nämnd
delta. I mål om vårdnad kan målet antingen avgöras efter huvudförhandling
i förenklad form eller efter särskilt utsatt huvudförhandling. Huvudförhandling
i förenklad form får äga rum i omedelbar anslutning till förberedelsen
eller inom viss tid efter förberedelsen. Vid sådan huvudförhandling är rätten
domför med en lagfaren domare. Vid huvudförhandling i andra fall skall
rätten bestå av lagfaren domare och nämnd.

1 motionen anförs att domstolarna och andra myndigheter vägleds av
värderingar som har ringa anknytning till den psykologiska och sociala verkligheten.
Enligt motionärerna kan kritik också riktas mot de sociala myndigheternas
handläggning av vårdnadsärenden. Deras personal saknar sålunda
i regel fackmässig psykologisk kompetens. Vidare är dröjsmålen i
utredningsfall besvärande och utredningstekniken relativt ytlig. Enligt motionärerna
leder dessa och andra omständigheter fram till slutsatsen att utredningar
i vårdnadsmål bör fullgöras av psykologiskt mer kompetent expertis.
Den enda instans som f. n. svarar mot sådana krav anser motionärerna
vara landstingens psykiska barna- och ungdomsvård, PBU. Sålunda bör PBU
avge utredning till domstolarna i vårdnadsfall. De nuvarande domstolarna
är heller inte lämpade som instanser i sådana mål. Enligt motionärerna

LU 1975/76:33

110

bör de ersättas med domstolar som har en annan sammansättning. Lämpligt
kan t. ex. vara en domstol av kollegial typ med en jurist, en fackpsykolog,
en socialarbetare och exempelvis två för ändamålet valda lekmän.

Liknande synpunkter har framförts av BRIS.

Syftet med motionsförslaget är att avgöranden av vårdnadsfrågor skall
ske på grundval av ett tillfredsställande material och med beaktande av
vad som är bäst för barnet. Önskemålet om att domstolarna skall tillföras
fackpsykologer och socialarbetare kan emellertid tillgodoses redan inom ramen
för gällande ordning. Domstolarna har sålunda möjlighet att höra erforderliga
experter som vittnen eller sakkunniga. Utskottet vill också erinra
om att experter och PBU kan medverka vid de utredningar som sociala
myndigheter ofta gör i vårdnadstvister. Något behov av särskilda vårdnadsdomstolar
föreligger alltså inte. Mot inrättandet av sådana specialdomstolar
talar vidare principiella skäl. Också praktiska skäl kan anföras mot motionsförslaget.
Frågor om vårdnad av barn handläggs nämligen ofta tillsammans
med yrkanden om äktenskapsskillnad och underhållsbidrag. Ett
genomförande av motionärernas önskemål skulle innebära att gemensam
handläggning inte längre skulle kunna ske, utan frågorna om äktenskapsskillnad,
vårdnad och underhållsbidrag skulle få handläggas var för sig. Från
processekonomisk synpunkt framstår en sådan ordning som i hög grad otillfredsställande.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen
1975/76:2417 i förevarande del.

Barns rättsskydd

I motionen 1975/76:1111 framhålls att det under senare år har tillsatts
många utredningar för att utreda barns och ungdomars villkor och förhållanden.
Som exempel härpå anförs barnmiljöutredningen. Utredning läggs
till utredning, olika teorier förs fram, ibland följda av försöksverksamhet
på skilda områden. Enligt motionärens mening utebliremellertid det samlade
greppet. Något verkligt resultat ser man inte. För barnet blir allt vid det
gamla. Att allt trots alla utredningar och alla välvilliga försök ändå blir
vid det gamla anser motionären kunna möjligen förklaras av att grundsynen
på barnet och dess rätt är så färgad av den vuxna världens sätt att se.
Föräldrarnas behov och känslor skjuts ofta i förgrunden men det viktigaste
i sammanhanget, hur barnet upplever situationen, har kommit i andra hand.

Motionären framhåller att svagheterna i barnets ställning framträder särskilt
påtagligt i konfliktsituationer, t. ex. i vårdnads- och umgängesfrågor,
i ärenden om tvångsöverlämnande av barn och i fall av barnmisshandel.
Föräldrarnas inbördes strider och motsättningar blir på något sätt huvudsaken
medan barnet, som är den verkliga parten, inte på ett tillfredsställande
sätt kommer till tals. Att barnet som individ har en egen rätt behöver enligt
motionären inte kollidera med föräldrars rätt. Här som på så många andra

LU 1975/76:33

lil

områden i livet gäller det att avväga skilda intressen och dra upp gränser
och riktlinjer för olika individers befogenhet. Barnet skall inte vara föremål
för äganderätt utan är en individ som bör ha egna rättigheter.

Motionären anser att en möjlighet att stärka barnets rätt är att ta upp
frågan ur juridisk synvinkel. Motionären menar sig visserligen inte ha någon
överströ på att alla problem kan lösas med hjälp av lagregler men anser
likväl att barnets rätt är av den angelägenhetsgraden att den måste slås
fast i vårt rättssystem. Även barnet har enligt motionären rätt att kräva
sitt rättsskydd. Med stöd av det anförda yrkas i motionen att riksdagen
hos regeringen begär att en allsidigt sammansatt arbetsgrupp snarast tillsätts
med uppgift att se över hela området för barns rättsliga ställning och framlägga
de förslag till förstärkt rättsskydd för barn som har påkallats av översynen.

Liknande tankegångar förs fram i skrivelsen från Bris. Föreningen har
vidare föreslagit bl. a. att vårdnads- och umgängesreglerna kompletteras med
bestämmelse om att rätten skall söka utröna barnets vilja med hjälp av
en förtroendeman för barnet och en av rätten utsedd barnpsykolog. Föreningen
vill också förbjuda polishämtning i andra fall än när barnets fysiska
eller psykiska hälsa är i fara.

Utskottet har i det föregående betonat att bestämmelser, som rör förhållandet
mellan föräldrar och barn, inte får utformas med utgångspunkt
i föräldrarnas önskemål. Det avgörande för om en bestämmelse skall kunna
antas måste vara om den är förenlig med barnets bästa. Även om det i
vissa frågor rått delade meningar inom utskottet om vad som är mest förenligt
med barnets intresse har i ärendet regeln om barnets bästa hela tiden
legat till grund för utskottets bedömanden. Utskottet vill i sammanhanget
understryka vikten av att grundregeln om barnets bästa beaktas även vid
annan lagstiftning som har betydelse för barn.

Som motionären påpekat har under senare år flera utredningar behandlat
frågor som rör barn. Inte minst har försök gjorts att komma till rätta med
de problem som barnmisshandel utgör. Vissa lagändringar har sålunda
genomförts samtidigt som socialstyrelsen utfärdat råd och anvisningar beträffande
åtgärder mot misshandel av barn. Med anledning av två motioner
med yrkanden om förbud mot aga framhöll utskottet år 1972 (LU 1972:23)
att samhället inte längre kan acceptera att kroppsligt våld används mot
barn som uppfostringsmedel eller straff. Även om barn redan åtnjuter ett
rättsligt skydd mot fysiska övergrepp genom brottsbalkens bestämmelser
ansåg utskottet att det skulle vara av värde att i FB infördes en inte straffsanktionerad
bestämmelse som gav ett klart och otvetydigt uttryck för den
ändrade inställningen i fråga om kroppsliga tillrättavisningar av barn. Utskottet
förordade därför att 6 kap. FB blev föremål för översyn. Vid denna
översyn borde vidare undersökas möjligheterna att i FB införa bestämmelser
som tydligare än de då gällande gav uttryck för samhällets syn på den
psykiska omvårdnad som föräldrarna borde bereda sina barn. Riksdagen

LU 1975/76:33

112

biföll utskottets hemställan (rskr 1972:345). Riksdagens skrivelse har överlämnats
till familjelagssakkunniga för beaktande.

Utskottet finner det föga sannolikt att en lagreglering skall kunna lösa
alla de problem som uppstår i förhållandet mellan vuxna och barn. Vilka
ingående regler man än utformar, när det gäller t. ex. vårdnad och umgängesrätt,
är deras effekt till sist beroende av de enskilda människornas
inställning till problemen och deras handlande. För att barnets ställning
skall kunna verkligen stärkas fordras därför en attitydförändring hos föräldrar
och andra vuxna när det gäller förhållandet till barn. En sådan förändring
torde bäst kunna uppnås genom information, råd och stöd samt utbildning.

Vad utskottet nu anfört innebär emellertid inte att man skall avstå från
att genom lagstiftning söka öka barnets rättsskydd. Säkerligen finns det
på många områden lagar i vilka barns intressen skulle kunna bättre tillvaratas.
Utskottet anser att det därför skulle vara av värde om man, såsom
motionären yrkar, tillsatte en brett förankrad arbetsgrupp för att se över
lagstiftningen med utgångspunkt i barnets bästa och för att föreslå de förbättringar
som kan befinnas erforderliga. Redan tillsättandet av en sådan
utredning och den viljeinriktning som statsmakterna därigenom visar bör
enligt utskottets mening kunna bidra till den attitydförändring som utskottet
ansett så nödvändig. På grund av det anförda tillstyrker utskottet bifall
till motionen 1975/76:1111.

Några närmare direktiv för utredningen finner utskottet inte anledning
att föreslå. Utskottet vill här endast peka på möjligheterna att förordna
god man för barn. I ett föregående avsnitt har utskottet berört frågan om
god man i mål om faderskap och faderskapspresumtion. Vid utskottets besök
hos länsstyrelsen i Västernorrlands län framhölls såväl av länsrättens företrädare
som av socialvårdskonsulenten att behov torde föreligga att i ärenden
om överflyttning av barn m. m. kunna förordna en god man för barnet.

Information

Utskottet har i det föregående vid flera tillfällen framhållit behovet av
information. Självklart är det alltid angeläget med information om ny lagstiftning.
Erfarenheterna visar emellertid att det är svårt att göra lagstiftarens
intentioner kända inte endast hos allmänheten utan även hos de olika myndigheter
och organ som kommer i beröring med lagen. Genom detta lagstiftningsärende
införs nya bestämmelser som har ingripande betydelse för
föräldrar och barn. Utskottet vill därför kraftigt stryka under angelägenheten
av att en bred information om de nya reglerna och deras konsekvenser
kommer till stånd. En sådan information bör innehålla en rekommendation
för föräldrar som överväger att ha gemensam vårdnad om sina barn att,
innan de ansöker härom, ta kontakt med sociala myndigheter eller advokat
för att få råd och hjälp.

Enligt utskottets mening har man all anledning att räkna med att en
ordning med gemensam vårdnad för frånskilda eller ogifta föräldrar kommer

LU 1975/76:33

113

att kräva insatser från samhällets sida i form av stöd och hjälp till föräldrar.
Särskilt torde detta gälla frågorna om hur de ekonomiska problemen i anledning
av den gemensamma vårdnaden skall lösas och om hur den faktiska
vården skall ordnas för att barnen skall få så trygga uppväxtvillkor som
möjligt. I propositionen erinras om att föräldrar redan nu har möjlighet
att söka råd och hjälp hos medlare eller familjerådgivare. Som framgår av
utskottets betänkande LU 1975/76:32 anlitas medlare emellertid i ringa utsträckning
och de torde i stort sett sakna utbildning för att kunna lämna
föräldrar det nu aktuella stödet och hjälpen. I fråga om familjerådgivningsverksamheten
gäller att den alltjämt är bristfälligt utbyggd, och i många
kommuner saknas helt möjlighet att få sådan rådgivning. Mot bakgrund
härav vill utskottet sett från de synpunkter utskottet har att bevaka understryka
vikten av en ökad satsning på familjerådgivningen. Såsom framhålls
i motionen 1975/76:1122 och även i flera remissvar är det också viktigt
med en ökad satsning på den psykiska barna- och ungdomsvården.

I varje fall tills vidare kommer en stor del av uppgiften att råda och
hjälpa föräldrar i nu berörda frågor att ligga på barnavårdsnämnderna, advokatbyråer
m. fl. Utskottet vill i anledning härav framhålla betydelsen
av att det halvår som återstår till dess den nya lagstiftningen skall träda
i kraft utnyttjas för information till och utbildning av personalen vid de
rättsvårdande och sociala myndigheter och organ som kommer att handlägga
frågor som har samband med lagstiftningen. Utskottet vill här peka på möjligheten
för departementet att samordna utbildningen för skilda personalkategorier.

Vad utskottet nu anfört om information och utbildning bör ges regeringen
till känna.

Övriga frågor

4 kap. 5 § FB innehåller bestämmelser om samtycke till adoption. Bl. a.
föreskrivs att den som ej fyllt aderton år inte får adopteras utan att föräldrarnas
samtycke har inhämtats. Samtycke fordras dock inte av den som
är sinnessjuk, sinnesslö, utan del i vårdnaden eller vistas på okänd ort.

I propositionen föreslås endast en mindre formell ändring i 4 kap. 5 §
i förtydligande syfte.

I motionen 1975/76:2393 kritiseras att man bibehållit begreppen ”sinnessjuk
och sinnesslö". Motionärerna anser att denna terminologi i dag ter
sig stötande och föga i överensstämmelse med det synsätt som numera
utmärker inställningen till den sjukdomssituation som begreppen avser. Enligt
motionärernas mening torde begreppen psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling
eller psykisk abnormitet vara mer adekvata benämningar.
Om begreppen sinnessjuk och sinnesslö byts ut mot dessa begrepp uppnås

8 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 33

LU 1975/76:33

114

också överensstämmelse med grunderna för omyndighetsförklaring i 10 kap.
1 § FB. Motionärerna anser det angeläget att de olika lagbestämmelserna
harmonieras så att en viss sjukdomssituation om möjligt anges i samma
termer i de olika lagrummen. Med stöd av det anförda yrkar motionärerna
att riksdagen skall besluta ersätta begreppen sinnessjuk och sinnesslö med
psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av
annat slag.

Utskottet vill till en början anmärka att de gamla uttrycken sinnessjukdom
och sinnesslöhet numera har utmönstrats ur modernt medicinskt språkbruk.
I vårdlagarna har uttrycken också ersatts av andra, medan de alltjämt kvarstår
i viss annan äldre lagstiftning. Enligt lagen (1966:293) om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall är förutsättningen för att någon skall
kunna beredas vård enligt lagen att han lider av psykisk sjukdom och att
sluten psykiatrisk vård är oundgängligen påkallad. Med psykisk sjukdom
jämställs enligt lagen psykisk abnormitet, som inte är psykisk sjukdom eller
utgörs av hämning i förståndsutvecklingen. Sistnämnda uttryck infördes
i lagen i samband med tillkomsten av lagen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Uttrycket hämmad förståndsutveckling
ersatte uttrycket psykisk efterblivenhet vilket uttryck i sin tur genom införandet
av 1954 års vårdlag hade ersatt uttrycket sinnesslöhet. Vid framläggandet
av förslaget till omsorgslag (prop. 1967:142) anförde departementschefen
att det enligt hans mening var viktigt att den beteckning som användes
för de människor det här gällde inte gav ett obefogat pessimistiskt
intryck vilket den äldre benämningen måste anses göra. Departementschefen
föreslog att den modema termen hämmad förståndsutveckling skulle föras
in i den nya omsorgslagen och vissa närstående författningar. I övriga lagar
borde terminologin moderniseras allteftersom den berörda lagstiftningen sågs
över.

Av förarbetena till vårdlagarna framgår att begreppet psykisk sjukdom
har en vidare betydelse än sinnessjukdom och omfattar förutom psykoser
även alla slag av neuroser och andra insufficienstillstånd. Också begreppet
hämmad förståndsutveckling är mer omfattande än sinnesslöhet och inbegriper
även personer med lättare psykiska utvecklingsstörningar. Å andra
sidan är det i 1966 års lag använda uttrycket psykisk abnormitet av annat
slag något mer inskränkt än det i 10 kap. 1 § FB tidigare använda uttrycket
annan rubbning av själsverksamheten.

Förmynderskapsutredningen föreslog i sitt år 1970 avgivna betänkande
(SOU 1970:67) Förmynderskap att begreppen sinnessjukdom, sinnesslöhet
och annan rubbning av själsverksamheten i 10 kap. 1 § FB skulle ersättas
av uttrycken psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling och psykisk
abnormitet av annat slag. Utredningen konstaterade att den föreslagna formuleringen
inte skulle komma att i sin helhet omfatta ytterligare kategorier
än de tidigare gällande, eftersom den utvidgning som begreppen psykisk
sjukdom och hämmad förståndsutveckling innebar i förhållande till de äldre

LU 1975/76:33

115

begreppen i stort sett motsvarade den inskränkning som begreppet psykisk
abnormitet av annat slag innebar jämfört med uttrycket annan rubbning
av själsverksamheten. Möjligen kunde vissa lindriga neurotiska tillstånd
som förut inte omfattades av lagen anses bli medtagna. Detta kunde emellertid
enligt utredningen inte ha någon större praktisk betydelse eftersom
tillämpningen av bestämmelsen begränsades av att vederbörande skulle vara
ur stånd att vårda sig och sin egendom. Utredningen konstaterade vidare
att begreppen sinnessjukdom och sinnesslöhet fanns utan det tredje rekvisitet
annan rubbning av själsverksamheten bl. a. i kapitlet om adoption.
Utredningen ansåg att även uttrycken i dessa bestämmelser borde anpassas
till den terminologi som användes inom vårdområdet. Den ytterligare utredning
som erfordrades härför låg dock utanför utredningens uppdrag.

Vid 1974 års förmynderskapsreform genomfördes förmynderskapsutredningens
förslag till ny terminologi. I 10 kap. 1 § ersattes således uttrycken
sinnessjukdom, sinnesslöhet och annan rubbning av själsverksamheten av
uttrycken psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet
av annat slag. Frågan om en ändring av terminologin i adoptionsbestämmelserna
aktualiserades inte i lagstiftningsärendet.

Utskottet ansluter sig till 1967 års uttalande av departementschefen att
det är viktigt att den beteckning som används på de sjukdomstillstånd som
det nu är fråga om inte ger ett obefogat pessimistiskt intryck. Begreppen
sinnessjukdom och sinnesslöhet upplevs emellertid i dag, såsom motionärerna
påpekat, ofta som nedsättande. Med hänsyn härtill är det beklagligt
att man i propositionen inte följt 1967 års rekommendation av departementschefen
att modernisera terminologin i samband med att bestämmelserna
setts över.

När det gäller själva motionsyrkandet vill utskottet peka på att det inte
utan vidare går att ersätta uttrycken sinnessjukdom och sinnesslöhet med
psykisk sjukdom och hämmad förståndsutveckling eftersom de senare uttrycken
har en vidare betydelse än de förra. Möjligen skulle uttrycken kunna
ersättas med grav psykisk sjukdom och väsentligt hämmad förståndsutveckling.
Utskottet anser sig emellertid inte kunna utan ytterligare utredning
ta ställning till vilken terminologi som bör användas. En sådan utredning
bör komma till stånd genom regeringens försorg. Utskottet vill också peka
på att uttrycken sinnessjukdom och sinnesslöhet återfinns även i 4 kap.
3 § FB samt i vissa bestämmelser i GB och ÄB. Utskottet förordar att
terminologin i samtliga här berörda bestämmelser blir föremål för översyn
i lämpligt sammanhang. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motionen 1975/76:2393 bör ges regeringen till känna.

Utskottet vill i detta sammanhang även beröra en processuell fråga. Enligt
15 kap. 7 § GB kan dom på äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande
frågor meddelas utan huvudförhandling. Detta innebär att makarna
kan i en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad även reglera frågor

LU 1975/76:33

116

om vårdnad av barn och om underhållsbidrag till barnet och få dessa fastställda
av rätten utan att behöva inställa sig. Vill föräldrarna härefter ansöka
om överflyttning av vårdnaden kan de göra även detta gemensamt. Deras
ansökan handläggs som ett domstolsärende, dvs. rätten kan meddela beslut
på grundval av handlingarna i ärendet. Vill den som skall ha vårdnaden
om barnet samtidigt få underhållsbidrag fastställt måste han emellertid väcka
talan genom stämning å den andre föräldern varefter målet kommer att
handläggas i den för tvistemål stadgade ordningen, dvs. den andre parten
skall delges stämningen och kallas till förhandling. Någon möjlighet för
föräldrarna att gemensamt ansöka såväl om överflyttning av vårdnad som
om fastställande av underhållsbidrag finns inte.

Vid den hearing som utskottet har hållit i ärendet framhölls att avsaknaden
av sistnämnda möjlighet vållar en hel del bekymmer. Ofta har föräldrarna
mycket svårt att förstå att de inte skall kunna göra en gemensam ansökan
om överflyttning av vårdnad och fastställande av underhållsbidrag. Detta
kunde de ju göra i samband med domen på äktenskapsskillnad.

Enligt utskottets mening finns det skäl att se över berörda bestämmelser.
Som framgår av vad utskottet tidigare anfört kan man räkna med att -sedan möjligheten till gemensam vårdnad införts - mål om överflyttning
och upplösning av vårdnad samt i anslutning härtill fastställande av underhållsbidrag
kommer att bli vanligare än nu. Är parterna ense i de olika
frågorna bör möjlighet kunna öppnas för dem att få ärendet avgjort på motsvarande
enkla sätt som i samband med äktenskapsskillnad. En översyn
av bestämmelserna torde kunna aktualiseras antingen i samband med den
i det föregående redovisade översynen av rättegångsbalken, som snart skall
påbörjas, eller också i anslutning till familjelagssakkunnigas fortsatta arbete.
Utskottet förutsätter att vad utskottet nu anfört kommer att beaktas utan
att någon särskild åtgärd från riksdagens sida erfordras. (Jfr även vad som
anförs i JuU 1975/76:44.)

I miliiärersältningsförordningen föreslås vissa ändringar föranledda av att
termerna barn i och utom äktenskap utmönstras ur lagstiftningen. 1 övrigt
föreslås en del redaktionella ändringar i förordningen. Denna föreslås vidare
få beteckningen lag. De flesta av de redaktionella ändringarna ävensom
beteckningsbytet har riksdagen redan genomfört (LU 1975/76:11, SFS
1976:180). Propositionen skall följaktligen avslås i dessa delar.

1 propositionen 1975/76:153 läggs fram förslag om att nämndemän skall
delta vid prövning av vissa mål i hovrätt och i kammarrätt. Förslaget föranleder
vissa ändringar såväl i RB som i ytterligare några författningar.

I GB föreslås införandet av en ny paragraf, 30 a §, i 15 kap. Den innehåller
särskilda bestämmelser om hovrätts sammansättning i äktenskapsrättsliga
mål. I 20 kap. 36 § FB föreslås att hänvisningen i fråga om vissa slag av
mål till föreskrifterna om nämndsammansättning i GB skall utsträckas till
den nya 30a § i 15 kap. GB. Vidare föreslås införandet av en ny paragraf.

LU 1975/76:33

117

14 §, i 21 kap. Enligt denna paragraf skall nämndemän medverka vid handläggningen
i kammarrätt av mål enligt 21 kap. FB. 1 propositionen
1975/76:170 föreslås att bestämmelserna i 20 kap. 36 § FB flyttas till 1 §
i samma kapitel. Vidare föreslås att beteckningen mål om äktenskaplig börd
ersätts med mål om faderskap. Dessutom föreslås även här införandet av
hänvisningen till 30 a § GB. För att möjliggöra en teknisk sammanjämkning
av de båda propositionernas förslag i nu berörda delar har justitieutskottet
till lagutskottet överlämnat det i propositionen 1975/76:153 framlagda förslaget
till lag om ändring i föräldrabalken. Lagutskottet förordar att ifrågavarande
bestämmelse överförs till 20 kap. 1 § och därvid får den utformning
som föreslagits i propositionen 1975/76:170. Det bör framhållas
att ett bifall till utskottets förslag i denna del ävensom ett bifall till förslaget
om införandet av 21 kap. 14 § FB förutsätter att riksdagen dessförinnan
antagit de i propositionen 1975/77:153 framlagda förslagen om införandet
av dels nämndemän i hovrätt vid handläggning av äktenskapsrättsliga mål,
dels nämndemän i kammarrätt vid handläggning av mål enligt 21 kap.
FB. En erinran härom har gjorts även i utskottets hemställan.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande brytande av faderskapspresumtion att riksdagen med
avslag på motionen 1975/76:2419, yrkandet 1, antar 1 kap.
2 § i det genom propositionen 1975/76:170 framlagda förslaget
till lag om ändring i föräldrabalken,

2. beträffande tidsfrister för talan om hävande avfaderskapspresumtion
att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2419, yrkandet
2, antar 3 kap. 1 § förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,

3. beträffande rätten att föra talan om fastställande av faderskap att
riksdagen med avslag på motionen 1975/76:1122, yrkandet 1,
antar 3 kap. 5 § förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,

4. beträffande ställföreträdare för barn i faderskapsmäl att riksdagen
avslår motionen 1975/76:2417, yrkandet 5,

5. beträffande gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar att riksdagen
avslår motionen 1975/76:2419, yrkandet 3,

6. beträffande gemensam vårdnad för ogifta, inte sammanboende
föräldrar att riksdagen avslår motionen 1975/76:2419, yrkandet
4,

7. beträffande utredning av frågor om gemensam vårdnad för ogifta
sammanboende föräldrar att riksdagen avslår motionen
1975/76:2419, yrkandet 5,

8. beträffande gemensam vårdnad som huvudregel att riksdagen avslår
motionerna 1975/76:2398 och 1975/76:2417, yrkandet 1,

LU 1975/76:33

118

9. beträffande riktlinjer för domstols avgöranden av vårdnadsfrågor
att riksdagen avslår motionen 1975/76:2416,

10. att riksdagen antar 6 kap. 6, 7 och 8 §§ förslaget till lag om
ändring i föräldrabalken,

11. beträffande ekonomiska konsekvenser av gemensam vårdnad att
riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2418, såvitt nu
är i fråga, ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
skyndsam utredning,

12. beträffande underhållsbidrag m. m. att riksdagen med anledning
av motionerna 1975/76:545 och 1975/76:675, yrkandena 1, 2,
4 och 5, ger regeringen till känna vad utskottet anfört om skyndsam
översyn av reglerna om underhållsbidrag m. m.,

13. beträffande jämkning av underhållsbidrag att riksdagen avslår
motionerna 1975/76:675, yrkandet 3, och 1975/76:1124,

14. beträffande gemensamt förmynderskap att riksdagen avslår motionen
1975/76:1127,

15. beträffande redovisningsskyldighet till överförmyndare att riksdagen
avslår motionen 1975/76:2418, såvitt nu är i fråga,

16. beträffande utvidgning av umgängesrätten att riksdagen avslår
motionen 1975/76:1122, yrkandet 3,

17. beträffande hjälp och stöd till umgängesberättigad att riksdagen
med anledning av motionerna 1975/76:1122, yrkandet 2,
1975/76:1126 och 1975/76:2417, yrkandet 4, ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om översyn av 3 a § barnavårdslagen,

18. beträffande överflyttning av barn att riksdagen med avslag på
motionen 1975/76:2417, yrkandet 3, antar 21 kap. 12 § förslaget
till lag om ändring i föräldrabalken,

19. beträffande rättegångskostnader i vårdnadsmål att riksdagen med
bifall till propositionen 1975/76:170 i denna del och med anledning
av motionerna 1975:444,1975:446 och 1975:1121 antar
6 kap. 14 § förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,

20. beträffande rättegångskostnader i underhållsmål att riksdagen
med avslag på motionen 1975/76:2420 antar 7 kap. 11 § förslaget
till lag om ändring i föräldrabalken,

21. beträffande rättegången i vårdnadsmål att riksdagen avslår motionen
1975/76:2417, yrkandet 2,

22. beträffande barns rättsliga ställning att riksdagen med bifall till
motionen 1975/76:1111 begär att en allsidigt sammansatt arbetsgrupp
snarast tillsätts med uppgift att se över hela området
för barns rättsliga ställning och framlägga de förslag till förstärkt
rättsskydd som kan finnas påkallade,

23. beträffande information m. m. att riksdagen ger regeringen till
känna vad utskottet anfört därom.

LU 1975/76:33

119

24. beträffande begreppen sinnessjuk och sinnesslö att riksdagen med
anledning av motionen 1975/76:2393 ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om en översyn av de bestämmelser i föräldrabalken,
giftermålsbalken och ärvdabalken, i vilka nämnda
begrepp finns intagna,

25. beträffande nämndemän i hovrätt och kammarrätt att riksdagen
med anledning av propositionerna 1975/76:170 och
1975/76:153

a. under förutsättning av att riksdagen bifallit justitieutskottets
hemställan i betänkandet JuU 1975/76:44 punkten 7 antar 20
kap. 1 § i det genom propositionen 1975/76:170 framlagda förslaget
till lag om ändring i föräldrabalken,

b. under förutsättning av att riksdagen bifallit justitieutskottets
hemställan i betänkandet JuU 1975/76:44 punkten 1 antar 21
kap. 14 § i det genom propositionen 1975/76:153 framlagda
förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,

26. att riksdagen antar det genom propositionen 1975/76:170 framlagda
förslaget till lag om ändring i föräldrabalken i den mån
det inte omfattas av vad utskottet ovan hemställt,

27. beträffande militärersättningsförordningen att riksdagen dels avslår
det under 6 i propositionen 1975/76:170 framlagda lagförslaget
såvitt avser ändring av författningens rubrik samt utbyte
av orden "förordning” mot ”lag” och ”krigsmakten” mot
”försvarsmakten”, dels antar lagförslaget i övrigt,

28. att riksdagen antar övriga i propositionen 1975/76:170 framlagda
lagförslag.

Stockholm den 25 maj 1976

På lagutskottets vägnar

IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Sundelin (s)2, Börjesson
i Falköping (c), fru Åsbrink (s)3, herrar Sjöholm (fp), Andersson i Södertälje
(s), Olsson i Timrå (s)1, Winberg (m), fru Nilsson i Sunne (s)3, herrar Olsson
i Sundsvall (c), Israelsson (vpk), fru Fredgardh (c), herr Gustafsson i Stockholm
(s)1, fru Lindquist (m), fru Hjalmarsson (s), fru Johansson i Hovmantorp
(s)4 och fru Karlsson (c).

'Ej närvarande vid p. 1-8, 14-17 och 22-28 i utskottets hemställan

2 Ej närvarande vid p. 5-13 och 18-21 i utskottets hemställan

3 Ej närvarande vid p 9-13, 18-21 i utskottets hemställan

4 Ej närvarande vid p. 1-4, 14-17 och 22-28 i utskottets hemställan

LU 1975/76:33

120

Reservationer

1. vid punkten 1 i utskottets hemställan

beträffande brytande av faderskapspresumtion av herr Winberg (m) och fru
Lindquist (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med orden
”Flertalet remissinstanser” och slutar med orden ”förevarande del” bort
ha följande lydelse:

Enighet råder om att den man med vilken modern vid bamets födelse
är gift skall förutsättas vara far till barnet. Såsom utskottet påpekat skulle
det också säkerligen uppfattas såsom stötande om den äkta mannen inte
automatiskt ansågs vara far till barnet.

Propositionens förslag att denna faderskapspresumtion skall kunna hävas
enbart genom ett faderskapserkännande av annan man strider enligt utskottets
mening mot den allmänna uppfattningen om äktenskapets rättsverkningar.
Den föreslagna ordningen innebär vidare i praktiken ett avsteg
från grundsatsen att familjerättsliga statusfrågor inte är underkastade parternas
dispositionsrätt. Det går inte heller att bortse från risken att mindre
insiktsfulla parter av känslomässiga eller ekonomiska motiv försöker åstadkomma
en lösning av faderskapsfrågan som inte är förenlig med barnets
intresse men som för dem framstår som lämplig. Det bör vidare beaktas
att en barnavårdsnämnd som ställs inför samstämmiga uppgifter av parterna
knappast har anledning eller möjligheter att ytterligare utreda frågan. Enligt
utskottets mening torde därför nämndens medverkan inte kunna förväntas
innebära några garantier för en materiellt riktig lösning av faderskapsfrågan
i alla fall.

På anförda skäl kan utskottet i likhet med motionärerna inte tillstyrka
propositionen i förevarande del. Utskottet förordar därför att 1 kap. 2 §
andra stycket förslaget till ändring i FB utgår.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande brytande av faderskapspresumtion att riksdagen -med förklaring att propositionen 1975/76:170 i denna del inte
kunnat oförändrad godtas - med bifall till motionen
1975/76:2419, yrkandet 1, antar 1 kap. 2§ förslaget till lag
om ändring i föräldrabalken med i härvid fogad bilaga såsom
reservanternas förslag betecknad lydelse,

2. vid punkten 2 i utskottets hemställan

beträffande tidsfrister för talan om hävande av faderskapspresumtion av herr
Winberg (m) och fru Lundquist (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 75 med orden
”Utskottet anser” och slutar på s. 76 med orden ”obegränsad talerätt” bort
ha följande lydelse:

LU 1975/76:33

121

I propositionen framhåller departementschefen att det inte längre kan
hävdas att ett barns rättsliga ställning blir nämnvärt gynnsammare om föräldrarna
är eller har varit gifta samt att regler om tidsfrister för talan om
hävande av faderskapspresumtion därför inte längre kan grundas på tanken
att barnet har ett väsentligt rättsligt intresse av att inte få sin ställning
som barn till gifta föräldrar ifrågasatt eller undanröjd. Tvärtom, framhålls
det vidare, borde det ligga i såväl barnets som mannens intresse att det
legala faderskapet upphävs om det visar sig att det inte överensstämmer
med det verkliga.

Utskottet vill för sin del framhålla att förhållandet mellan barnet och
den man som anses vara dess far inte kan ses endast som en juridisk relation.
Avgörande betydelse måste också tillmätas de känslomässiga banden mellan
dem. Uppenbarligen kan det i många fall uppstå psykiska störningar hos
ett barn som under en följd av år haft den uppfattningen att en viss man
är dess far om mannen sedermera ifrågasätter faderskapet. Införandet av
en ordning som innebär en obegränsad rätt för den legale fadern att begära
upphävande av faderskapspresumtionen kan också medföra allvarliga konsekvenser
i fråga om barnets relationer till omvärlden. Utskottet anser att
barnets behov av stabilitet och trygghet väger tyngre än mannens intresse
av att kunna få faderskapspresumtionen hävd. Självfallet kan liksom hittills
i enstaka fall det förhållandet att mannen inte har möjlighet att väcka talan
om faderskapet leda till störningar i hans relationer till barnet. I sådana
fall bör det dock ligga i barnets intresse att få faderskapsfrågan prövad,
och barnet har då möjlighet att väcka talan.

Mot förslaget om slopande av tidsfristerna talar också andra skäl. Utskottet
vill härvidlag särskilt peka på de bevissvårigheter som kan uppstå då faderskapsfrågan
skall prövas lång tid efter barnets födelse. Svårigheterna kan
leda till att faderskapet över huvud taget inte kan fastställas. Utskottet vill
även framhålla att den föreslagna ordningen kan leda till att mannen utövar
obehöriga påtryckningar mot barnets moder eller till att han inleder en rättegång
på grundval av helt obefogade misstankar.

På anförda skäl anser utskottet i likhet med motionärerna att nuvarande
tidsfrister bör behållas.

De ovan redovisade skälen talar också mot förslaget att mannen skall
ges rätt att väcka talan om faderskapet även i sådana fall där han erkänt
faderskapet med vetskap om att modern haft samlag med annan man under
tid då barnet kan vara avlat. Med hänsyn till att erkännandet inte behöver
ske i vissa former utan kan komma till uttryck genom att mannen behandlar
barnet som sitt kan man visserligen inte alltid räkna med att han tillräckligt
noga övervägt konsekvenserna av sitt handlande. Erkännandet innebär likväl
som regel att det uppkommit en samhörighet mellan honom och barnet.
Om mannen sedan får möjlighet att kanske efter lång tid ta upp faderskapsfrågan
på nytt kan detta otvivelaktigt få samma negativa konsekvenser

LU 1975/76:33

122

för barnet som ett slopande av tidsfristerna. Utskottet avstyrker alltså propositionen
även i denna del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande tidsfrister för talart om hävande av faderskapspresumtion
att riksdagen - med förklaring att propositionen i denna
del inte kunnat oförändrad godtas - med bifall till motionen
1975/76:2419, yrkandet 2, antar 3 kap. 1 § förslaget till lag
om ändring i föräldrabalken med i härvid fogad bilaga såsom
reseivanternas förslag betecknad lydelse,

3. vid punkten 4 i utskottets hemställan

beträffande ställföreträdare för barn i faderskapsmål av herr Israelsson (vpk)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med orden
”1 likhet” och slutar med orden "denna del” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet det angeläget att barnets intressen
tillvaratas på ett betryggande sätt. I ett senare avsnitt kommer utskottet
att behandla frågor rörande barns rättsliga ställning från en mera
allmän utgångspunkt. När det gäller det i förevarande motion upptagna
processuella spörsmålet vill utskottet framhålla att gällande ordning beträffande
fastställande av faderskap torde innebära tillfredsställande garantier
för att barnets intresse skall kunna göras gällande även i fall då det föreligger
motsättningar mellan barnet och dess legala ställföreträdare. Som framgår
av redogörelsen ovan har sålunda i sådana mål barnet normalt två ställföreträdare,
modern och barnavårdsnämnden. Ställföreträdarna har lika rätt
att föra barnets talan. Genom regeln att var och en som kan föra barnets
talan skall beredas tillfälle att yttra sig är det sörjt för att en ställföreträdare
inte kan för en faderskapssprocess utan andra ställföreträdares vetskap. Skulle
den i och för sig antagligen ovanliga situationen uppstå att modern väcker
talan utan barnavårdsnämndens vetskap, har barnavårdsnämnden möjlighet
att i rättegången ta till vara barnets intresse. Exempelvis kan barnavårdsnämnden
upplysa domstolen om att det finns flera presumtiva fäder än
den modern stämt in i målet och eventuellt inge tilläggsstämning. Med
anledning av motionen vill utskottet understryka vikten av att denna möjlighet
utnyttjas.

I mål om förklaring att viss man ej är fader till barnet saknar barnavårdsnämnden
behörighet att företräda barnet. Man kan därför inte bortse
från risken att modern för talan i strid mot barnets intresse. Genom bestämmelsen
i 18 kap. 2 § FB har dock öppnats möjlighet för domstolen
att förordna en särskild god man för barnet, om dess intresse strider mot
moderns. Åtgärden är inte beroende av att modern ansöker härom utan
kan vidtas på domstolens eget initiativ.

Med hänsyn till angelägenheten av att erforderlig hänsyn tas till barnets
bästa vill utskottet understryka vikten av att nämnda bestämmelse iakttas

LU 1975/76:33

123

och att domstolen försöker utröna i vad mån det föreligger intressemotsättningar
mellan barnet och modern. Föreligger sådana motsättningar
anser utskottet i likhet med motionärerna att god man alltid bör förordnas.
Skulle det komma att visa sig att domstolen inte förordnar god man i nu
berörda fall bör regeringen överväga en lagändring. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motionen 1975/76:2417 i denna del bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ställföreträdare för barn i faderskapsmål att riksdagen
med anledning av motionen 1975/76:2417, yrkandet 5,
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förordnande
av god man,

4. vid punkten 5 i utskottets hemställan

beträffande gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar av herr Winberg (m)
och fru Lindquist (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 84 med orden
"Utskottet har” och slutar på s. 85 med orden ” är i fråga” bort ha följande
lydelse:

Såsom framgår av vad utskottet anfört i det föregående är det framför
allt gemensam vårdnad för ogifta, sammanboende föräldrar som riksdagen
tidigare har diskuterat. Frågan om gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar
har visserligen berörts i någon enstaka motion men aldrig följts upp av
någon reservation och har följaktligen tilldragit sig ringa intresse. Att det
skulle föreligga någon mera utbredd önskan om ändrade regler beträffande
vårdnad när det gäller frånskilda föräldrar ger inte heller remissvaren belägg
för. Vid den hearing med företrädare för advokatkåren, domstolarna och
sociala myndigheter som utskottet har hållit i ärendet framkom också att
det är mycket sällan som några frånskilda har uttryckt intresse för gemensam
vårdnad. Enligt utskottets mening kan det därför inte anses föreligga något
särskilt behov av att ge frånskilda föräldrar rätt till gemensam vårdnad.

Även om rättegångsförandet har, såsom departementschefen anför, genom
1973 års äktenskapsreform avdramatiserats och känsloladdade konflikter mer
sällan kommer i dagen inför domstolen, ställer sig utskottet dock tveksamt
till om reformen i realiteten i nämnvärd mån dämpat frånskildas känslokonflikter
och har gjort dem mer benägna än tidigare att se på vårdnadsfrågan
på ett mer realistiskt och mindre prestigebetonat sätt. Även makar som
i samband med skilsmässan verkligen lyckas bortse från sina eventuella
känslokonflikter och som med bästa föresatser åtar sig gemensam vårdnad
torde ha svårt att överblicka de problem och andra påfrestningar som senare
kan uppkomma i förhållandet både mellan dem inbördes och mellan dem
och barnet. Här kan som exempel pekas på spörsmål som vem av föräldrarna
som skall ha den faktiska vården om barnet eller hur vården eventuellt

LU 1975/76:33

124

skall delas mellan föräldrarna, hur det skall forfaras när - trots att föräldrarna
träffat överenskommelse om hur den praktiska vården skall fordelas - någon
av dem bryter överenskommelsen eller hur underhållsskyldigheten skall
fullgöras när den faktiska vården delas upp mellan föräldrarna. Exemplen
på svårlösta problem vid gemensam vårdnad kan mångfaldigas. Härtill kommer
den särskilda komplikation som kan uppstå genom att den ena av
föräldrarna eller båda gifter om sig. Även på ett mer alldagligt plan kan
svårigheter ge sig till känna så snart som endera av vårdnadshavarna vägrar
sin medverkan i en fråga som rör vårdnaden. Utskottet åsyftar situationer
som när pass skall tas ut, medel lyftas av barnets tillgodohavande hos bank
eller när byte av skola aktualiseras.

Det ovan anförda visar att gemensam vårdnad efter äktenskapsskillnad
kommer att ställa stora krav på föräldrarna. Skall det hela fungera tillfredsställande
måste föräldrarna upprätthålla livliga kontakter med varandra i
alla frågor. Utskottet sätter i fråga om föräldrar, vilkas samliv brutit samman,
verkligen är annat än undantagsvis i stånd att hålla den förtroendefulla
kontakt som med hänsyn till barnets bästa måste vara en förutsättning
för gemensam vårdnad.

Det kan enligt utskottets mening säkerligen vara lockande att i samband
med en skilsmässa skjuta undan vårdnads- och underhållsfrågorna i syfte
att bringa ned de akuta konfliktmomenten till ett minimum. Risken är
då att man endast skjuter upp problemen och att konflikten sedan blir allvarligare
och mer djupgående. Enligt utskottets mening kan man inte heller
bortse från att makarna under tryck från respektive släkt gör ett försök
att ha en gemensam vårdnad, som de egentligen saknar förutsättningar
för att klara av. Advokatsamfundet, som ju företräder stor erfarenhet när
det gäller skilsmässofrågor, framhåller att man också måste räkna med att
det kommer att inträffa fall där den make, som kommer att ha den faktiska
vården om barnet, accepterar gemensam vårdnad som en förlikningsöverenskommelse
till undvikande av en lång och uppslitande vårdnadsprocess.
Enligt samfundet är risken stor, särskilt i sistnämnda fall, att den make
som har den faktiska vården och därför måste betala de nödvändiga utgifterna
för barnet inte får tillräckliga och tillbörliga ekonomiska bidrag
till dessa, något som kommer att gå ut över barnet. I de fall utskottet nu
tagit upp skulle det onekligen vara bättre från barnets synpunkt, om alla
frågor klarats upp vid skilsmässan.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att det således inte föreligger
något behov av en gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar samt att en
möjlighet till sådan vårdnad skulle kunna medföra risker för barnet som
inte kan anses förenliga med grundregeln om barnets bästa. Utskottet kan
följaktligen inte tillstyrka propositionens förslag. I de mycket udda fall, där
förhållandet mellan föräldrarna skulle kunna tänkas vara sådant att en gemensam
vårdnad skulle kunna fungera, utgår utskottet från att föräldrarna
kan enas om en väl tilltagen umgängesrätt för den som inte har den rättsliga
vårdnaden samt att de även i fortsättningen kommer att samråda med va -

LU 1975/76:33

125

randra om barnets angelägenheter även om endast den ene föräldern formellt
har den rättsliga vårdnaden.

På anförda skäl tillstyrker utskottet bifall till motionen 1975/76:2419, yrkandet
3.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar att riksdagen
med bifall till motionen 1975/76:2419, yrkandet 3, godkänner
vad utskottet anfört i denna del,

5. vid punkten 6 i utskottets hemställan

beträffande gemensam vårdnad för ogifta, inte sammanboende föräldrar av
herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 85 med orden
”Härefter återstår” och slutar på s. 86 med orden ”denna del” bort ha följande
lydelse:

Vad därefter angår frågan om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar som
inte bor samman kan samma skäl som utskottet i det föregående anfört
mot att medge gemensam vårdnad för frånskilda även åberopas mot att
tillåta gemensam vårdnad i detta fall. Här bör också beaktas att det vid
separation inte blir någon domstolsprövning av vårdnaden såsom sker vid
en skilsmässa. Man måste följaktligen räkna med att de sammanboende,
när de flyttar isär, i många fall låter en tidigare innehavd gemensam vårdnad
bestå utan att de har tänkt igenom konsekvenserna härav. 1 dessa fall är
således risken för att barnet skall drabbas av föräldrarnas missämja större
än vid en skilsmässa. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet bifall
till motionen 1975/76:2419, yrkandet 4, och avstyrker bifall till propositionen
i denna del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande gemensam vårdnad för ogifta, inte sammanboende
föräldrar att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2419,
yrkandet 4, godkänner vad utskottet anfört i denna del,

6. vid punkten 7 i utskottets hemställan

beträffande utredning av frågor om gemensam vårdnad för ogifta sammanboende
föräldrar av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 86 med orden
”Med hänsyn” och slutar på s. 92 med orden ”senare avsnitt” bort ha
följande lydelse:

Utskottet har således i det föregående inte funnit skäl att medge att frånskilda
föräldrar eller ogifta föräldrar, som inte bor samman, skall få ha ge -

LU 1975/76:33

126

mensam rättslig vårdnad. Detta medför såsom framhålls i motionen
1975/76:2419 problem när det gäller att låta ogifta sammanboende få ha
gemensam vårdnad, vilket ju utskottet i det föregående i princip uttalat
sig för. På något sätt måste sammanboendet definieras. Ett enbart tillfälligt
sammanboende bör inte ge rätt att få gemensam vårdnad om barnet. Vidare
måste frågan om hur gemensam vårdnad skall upplösas, när föräldrarna
separerar, närmare penetreras. En separation sker ju formlöst. Vårdnadsfrågan
måste därför aktualiseras vid rätten av någon av föräldrarna. Någon
garanti för att så verkligen sker ger dock inte propositionens förslag. Om
föräldrarna separerar men väntar med att lösa upp den gemensamma vårdnaden
kan betydande ekonomiska svårigheter uppstå. Reglerna om underhållsbidrag,
skatter och sociala förmåner är sålunda inta utformade för en
ordning med gemensam vårdnad hos inte sammanboende, ogifta föräldrar.
Utskottet vill här endast peka på att underhållsbidrag och bidragsförskott
inte kan utgå när föräldrar gemensamt har vårdnaden om barnet.

Med hänsyn till det anförda finnér sig utskottet inte kunna tillstyrka
propositionens förslag. 1 stället bör frågan om ogifta sammanboendes gemensamma
vårdnad bli föremål för ytterligare utredning, varvid bl. a. de
spörsmål som utskottet pekat på måste lösas. Hur utredningen skall bedrivas
bör ankomma på regeringen att närmare bestämma. På anförda skäl tillstyrker
utskottet bifall till motionen 1975/76:2419, yrkandet 5. Med hänsyn
till utskottets ställningstaganden i detta avsnitt bör motionerna
1975/76:2398, 1975/76:2416, 1975/76:2417, yrkandet l.och 1975/76:2418,
såvitt nu är i fråga, inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande utredning av frågor om gemensam vårdnad för ogifta
sammanboende föräldrar att riksdagen med bifall till motionen
1975/76:2419, yrkandet 5, dels godkänner vad utskottet anfört
om avslag på propositionen i denna del, dels ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om utredning av frågorna.

7. vid punkten 8 i utskottets hemställan

beträffande gemensam vårdnad som huvudregel av herr Israelsson (vpk) som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 87 som börjar med orden
”Utskottet kan” och slutar på s. 88 med orden ”i fråga” bort ha följande
lydelse:

Med anledning av motionärernas önskemål vill utskottet till en början
framhålla att vår nuvarande lagstiftning på familjerättens område innebär
att en samlevnadsform privilegieras till nackdel för andra och att erforderlig
hänsyn inte tas till barnets intressen. Genom gällande regler om vårdnad
tvingas föräldrar, som önskar utöva vårdnaden gemensamt, att välja äk -

LU 1975/76:33

127

tenskapets form för sin samlevnad. Reglerna innebär vidare att ett ställningstagande
i vårdnadsfrågan måste ske i samband med en separation mellan
föräldrarna. När en förälder sålunda blir skild från vårdnaden kan barnets
behov av verklig och meningsfylld kontakt med båda föräldrarna inte tillgodoses.

Det i propositionen framlagda förslaget öppnar möjlighet för föräldrar
att oberoende av samlevnadsform kunna få utöva vårdnaden gemensamt.
Det innebär alltså ett tillgodoseende av sedan länge befintliga önskemål.
Enligt utskottets mening är förslaget emellertid inte tillräckligt långtgående.
Sålunda bygger lagstiftningen alltjämt på principen att äktenskapet skall
privilegieras utan hänsynstagande till barnets verkliga behov. Gemensam
vårdnad av andra än samlevande makar blir härigenom ett undantag och
en förmån som endast kan utnyttjas av en begränsad grupp. Genom kravet
att föräldrarna skall vara ense blir det möjligt för den ene föräldern att
ensidigt hävda sina intressen till men för barnet och den andre föräldern.

Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att gemensam vårdnad
bör gälla som huvudregel oavsett om föräldrarna är gifta eller sammanlever
i annan form ellerseparerat. Endast om den gemensamma vårdnaden påtagligt
skulle strida mot barnets intresse, bör den kunna bringas att upphöra.

1 detta sammanhang vill utskottet uttala att de ekonomiska konsekvenserna
av en sådan reform självfallet måste beaktas. Utskottet återkommer till denna
fråga i följande avsnitt. Redan här vill utskottet emellertid framhålla att
reglerna om olika sociala förmåner givetvis måste anpassas till vårdnadsreglerna,
så att dessa inte leder till negativa konsekvenser.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionen 1975/76:2417
i denna del. Ställningstagandet innebär att önskemålet i motionen
1975/76:2398 blir tillgodosett i allt väsentligt.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande gemensam vårdnad som huvudregel att riksdagen
med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2398
samt med bifall till motionen 1975/76:2417, yrkandet 1, godkänner
vad utskottet anfört,

8. vid punkten 9 i utskottets hemställan

beträffande riktlinjer för domstols avgöranden av vårdnadsfrågor av herrar Svanström,
Börjesson i Falköping,Olsson i Sundsvall, fru Fredgardh och fru Karlsson
(samtliga c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 88 med orden
” Utskottet vill vidare” och slutar på s. 89 med orden ”om gemensam
vårdnad” bort ha följande lydelse:

Att endast en summarisk prövning kommer till stånd, när föräldrarna
är ense i vårdnadsfrågan, kan medföra att vårdnaden anförtros åt en förälder

LU 1975/76:33

128

som är mindre lämplig. Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län framhåller sålunda
i sitt remissvar att det i åtskilliga av de ärenden om omhändertagande,
som har underställts länsrätten, har visat sig att vårdnadshavaren är olämplig.
På motsvarande sätt har inte sällan konsekvenserna av bristen på utredning angående
vårdnadshavarens eller den umgängesberättigades lämplighet ådagalagts
i de mål som länsrätten har handlagt angående verkställighet beträffande
vårdnad och umgängesrätt. Länsstyrelsen anser därför att domstolarna vid avgörande
av vårdnadstvister alltid bör vara skyldiga att utreda om föräldrarnas
önskemål strider mot barnets bästa. Även Advokatsamfundet anser att bestämmelser
bör införas om att domstolen alltid skall tillse att överenskommelse
om gemensam vårdnad är förenlig med barnets bästa.

Enligt utskottets mening kan man inte bortse från vad dessa två remissinstanser
med stor erfarenhet på ifrågavarande område har anfört. När det
är fråga om gemensam vårdnad uppstår, framför allt om föräldrarna inte
lever tillsamman, betydande praktiska problem rörande den faktiska vården
m. m. Vidare kommer den gemensamma vårdnaden, såsom utskottet pekar
på i ett senare avsnitt, att medföra betydande ekonomiska problem. Med
hänsyn härtill är det viktigt att föräldrarna, när de beslutar sig för att ha
vårdnaden gemensamt om barnen, verkligen har tänkt igenom beslutet noggrant
och dessutom har praktiska och ekonomiska möjligheter att utöva vårdnaden
gemensamt. Om detta inte är fallet är risken stor för att frågor om
t. ex. den faktiska vården av barnen, kostnader för barnen och deras uppfostran
kan bli ständiga konfliktämnen, något som kommer att gå ut över
barnen.

Såsom utskottet anfört i det föregående får föräldrarnas önskemål inte
vara avgörande, utan det vägledande för domstolarnas bedömning av vårdnadsfrågan
måste vara att barnets bästa tillgodoses. Man kan därför mot
bakgrund av det anförda inte acceptera att domstolarnas prövning skall vara
beroende endast av föräldrarnas skriftliga ansökan och en eventuell kännedom
hos barnavårdsnämnden om föräldrarnas förhållanden. Någon form
av utredning måste därför komma till stånd. Denna kan självfallet i klara
fall göras mycket enkel, såsom när ogifta föräldrar sammanbor under äktenskapsliknande
förhållanden. Med hänsyn till det anförda delar utskottet
motionärernas uppfattning att man, för att ge ett klarare uttryck för grundsynen
om barnets bästa, bör i lagtexten byta ut orden ”uppenbart stridande
mot barnens bästa” mot ”skäligt med hänsyn till barnens bästa”. Sistnämnda
uttryck används redan i lagen som riktlinje för rättens prövning av vårdnadsfrågan
i de fall när föräldrarna är oense. Utskottet tillstyrker följaktligen
bifall till motionen 1975/76:2416.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande riktlinjer för domstols avgöranden av vårdnads!)'ägor
att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2416 godkänner
vad utskottet anfört i detta avsnitt.

LU 1975/76:33

129

9. vid punkten 10 i utskottets hemställan

av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) som - under förutsättning
av bifall till reservationerna nr 4, 5 och 6 - anser att utskottets hemställan
under 10 bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2419 yrkandena
3, 4 och 5 - och med förklaring att propositionen i denna del
inte kunnat oförändrad antas - dels antar 6 kap. 6 § förslaget
till lag om ändring i föräldrabalken, dels avslår förslaget till
ändring i 6 kap. 7 § föräldrabalken samt antar härav föranledd
ändring i ingressen till förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,
dels ock antar 6 kap. 8 § förslaget till lag om ändring
i föräldrabalken med i härvid fogad bilaga såsom reservanternas
förslag betecknad lydelse.

10. vid punkten 10 i utskottets hemställan

av herr Israelsson (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen
nr 7 - anser att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. att riksdagen dels med anledning av propositionen och motionerna
1975/76:2398 och 1975/76:2417, yrkandet 1, antar 6
kap. 6 och 7 §§ förslaget till lag om ändring i föräldrabalken
med i härvid fogad bilaga såsom reservanternas förslag betecknad
lydelse, dels antar 6 kap. 8 § nämnda lagförslag.

11. vid punkten 10 i utskottets hemställan

av herrar Svanström, Börjesson i Falköping, Olsson i Sundsvall, fru Fredgardh
och fru Karlsson (samtliga c) som - under förutsättning av bifall
till reservationen nr 8 - anser att utskottets hemställan under 10 bort ha
följande lydelse:

10. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen
1975/76:2416 dels antar 6 kap. 6 § förslaget till lag om ändring
i föräldrabalken, dels antar 6 kap. 7 och 8 §§ nämnda lagförslag
med i härvid fogad bilaga såsom reservanternas förslag betecknad
lydelse.

12. vid punkten 11 i utskottets hemställan

beträffande ekonomiska konsekvenser av gemensam vårdnad av herr Winberg
(m) och fru Lindquist (m) som - under förutsättning av bifall till reservationen
nr 6 - anser att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:

11. beträffande ekonomiska konsekvenser av gemensam vårdnad att
riksdagen avslår motionen 1975/76:2418, såvitt nu är i fråga.

9 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 33

LU 1975/76:33

130

13. vid punkten 13 i utskottets hemställan

beträffande jämkning av underhållsbidrag av herrar Hammarberg (s), Andersson
i Södertälje (s), Olsson i Timrå (s), Israelsson (vpk), Gustafsson
i Stockholm (s), fru Hjalmarsson (s) och fru Johansson i Hovmantorp (s)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 som börjar med orden
”1 likhet” och slutar med orden ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Som utskottet tidigare påpekat innebär skyldigheten att utge underhållsbidrag
en ekonomisk belastning som i många fall kan te sig otillfredsställande
med hänsyn till den underhållsskyldiges förhållanden. Ofta kan sålunda
vederbörandes förmåga att utge underhållsbidrag ha förändrats sedan bidraget
fastställdes, exempelvis genom att arbetsförmågan minskat eller att
han fått fler barn att dra försorg om. I de fall försörjningsbördan ökat kan
skyldigheten att betala underhållsbidrag innebära att de nya barnen inte
kommer i åtnjutande av en tillräckligt god ekonomisk standard.

Å andra sidan bör det beaktas att det en gång fastställda underhållsbidraget
kan visa sig vara för lågt med hänsyn till den underhållsskyldiges ekonomiska
förhållanden och den bidragsberättigades behov. I fråga om sådana
ändringar av underhållsbidrag som är påkallade med hänsyn till förändringarna
i penningvärdet tillgodoses behovet av uppräkning numera i allt
väsentligt genom reglerna om automatiska höjningar av bidragen. Utskottet
vill emellertid peka på att höjningarna sker utan hänsynstagande till vad
som kan anses skäligt med hänsyn till den underhållsskyldiges förhållanden.
Särskilt när det gäller personer som av olika skäl inte följt med i den allmänna
löneutvecklingen kan detta förhållande leda till att den underhållsskyldiges
ekonomiska situation förvärras.

Som framhålls av motionärerna är möjligheterna att få ett underhållsbidrag
ändrat relativt begränsade. Domstolarna är också restriktiva när det gäller
att jämka underhållsbidrag. Mot bakgrund av vad som nyss anförts om
de underhållsskyldigas situation anser utskottet i likhet med motionärerna
att starka skäl talar för att en ändring av gällande rätt på området nu bör
komma till stånd. Med hänsyn till att lagstiftningen om underhållsbidrag
till barn m. m. f. n. är föremål för översyn och att resultatet härav - som
utskottet tidigare uttalat - kan förväntas bli framlagt inom en snar framtid
kan det finnas skäl att låta en reform av jämkningsreglerna anstå till dess.
Enligt utskottets mening är dock behovet av en ändring av förutsättningarna
för jämkning sådant att erforderliga lagändringar bör ske nu. En sådan reform
får självfallet inte leda till rättsosäkerhet och praktiska olägenheter. Liksom
hittills bör jämkning kunna ske endast när förändringar inträtt i de förhållanden
som var avgörande vid underhållsbidragets bestämmande. Utskottet
vill understryka att det självfallet inte bör komma i fråga att varje
förändring skall kunna åberopas av parterna. En förutsättning för att jämkning
skall kunna begäras bör vara att bidraget med hänsyn till de ändrade

LU 1975/76:33

131

förhållandena inte framstår som rimligt. Det bör vidare krävas att förändringen
inte är tillfällig.

Enligt utskottets mening innebär det i motionen 1975/76:1124 framlagda
förslaget en praktisk lösning. Det har den fördelen att det inte förutsätter
några mera ingripande lagtekniska ändringar. Förslaget ger domstolen möjligheter
att i det enskilda fallet bedöma huruvida vad som tidigare bestämts
angående underhåll kan anses skäligt med hänsyn till parternas aktuella
förhållanden. Det förhållandet att man slopar kravet på att förhållandena
skall ha ändrats i väsentlig mån innebär dock inte att varje förändring skall
kunna åberopas som grund för jämkning. Förändringen bör vara något så
när betydelsefull för att jämkning skall kunna ske. Att den underhållsskyldige
efter bidragets fastställande fått en ökad försörjningsbörda gentemot
ett eller flera nya barn utgör exempel på fall då jämkning kan vara påkallad.
Vidare bör exempelvis det förhållandet att en underhållsskyldigs inkomster
av olika skäl inte följt den allmänna löneutvecklingen kunna föranleda nedsättning
av bidraget liksom den omständigheten att vederbörandes arbetsförmåga
avtagit i beaktansvärd grad. Liksom hittills bör ej omständigheter
som varit kända eller kunnat förutses av parterna vid tiden för underhållsbidragets
bestämmande kunna förändra jämkning.

I enlighet med det anförda förordar utskottet att 5 kap. 9 § och 11 kap.
15 § giftermålsbalken och 7 kap. 8 § FB ändras så att jämkning såväl uppåt
som nedåt av underhållsbidrag skall kunna ske när ändrade förhållanden
påkallat det. När det gäller underhållsbidrag till frånskild make bör det dock
liksom hittills krävas synnerliga skäl för att sådant bidrag skall kunna dömas
ut, om det inte tidigare har skolat utgå, eller för att bidraget skall kunna
höjas utöver det högsta belopp som tidigare varit bestämt. En ändring motsvarande
dem som nu förordats bör göras i 5 kap. 10 § giftermålsbalken.
Ställningstagandet innebär att önskemål i motionerna 1975/76:675 och
1975/76:1124 i allt väsentligt blir tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande jämkning av underhållsbidrag att riksdagen med anledning
av motionen 1975/76:675, yrkandet 3, och motionen
1975/76:1124 dels antar det i härvid fogad bilaga framlagda
såsom reservanternas förslag betecknade förslaget till lag om
ändring i giftermålsbalken, dels antar ny med i bilagan såsom
reservanternas förslag betecknade lydelse av 7 kap. 8 § föräldrabalken,
dels antar sådan ändring av ingressen till förslaget
till lag om ändring i föräldrabalken som föranleds härav, dels
ock antar ett i bilagan såsom reservanternas förslag betecknat
förslag till övergångsbestämmelse till förslaget till lag om ändring
i föräldrabalken samt beslutar att 6. och 7. förslaget till
övergångsbestämmelser till nämnda lagförslag skall betecknas

7. och 8.

LU 1975/76:33

132

14. vid punkten 16 i utskottets hemställan

beträffande utvidgning av umgängesrätten av herr Winberg (m) och fru Lindquist
(m) som anser

att den del av utskottets yttrande på s. 101 som börjar med orden ”Utskottet
kan” och slutar med orden ”anförde 1973” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan helt ansluta sig till motionärernas uttalande att barnen behöver
båda sina föräldrar. I fall föräldrarna separerar är det enligt utskottets
mening viktigt att barnet ges tillfälle till ett väl tilltaget umgänge med den
av föräldrarna som är skild från vårdnaden. Som utskottet framhöll redan
i samband med 1973 års reform ligger det i barnets intresse att få hålla
en god kontakt med båda föräldrarna. Utskottet underströk också att samhället
därför måste se allvarligt på åtgärder från vårdnadshavarens sida, som
syftar till att omintetgöra eller försvåra för den umgängesberättigade att
träffa barnet. Att en förälder konsekvent vidtar åtgärder med åsidosättande
av barnets intresse i förevarande hänseende talade enligt utskottets mening
för att hans lämplighet som vårdnadshavare kunde behöva omprövas.

15. vid punkten 18 i utskottets hemställan

beträffande överflyttning av barn av herr Israelsson (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 105 med orden
”Utskottet vill” och slutar på s. 106 med orden ”förevarande hänseende”
bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början framhålla att exekutiva åtgärder i princip inte
kan anses tilltalande. När det gäller verkställighet i umgänges- och vårdnadsfrågor
måste emellertid beaktas att man har anledning att se allvarligt
på beteenden som innebär ett åsidosättande av vad som en gång bestämts
med utgångspunkt i barnets bästa. Utskottet vill härvidlag erinra om riksdagens
uttalande år 1973 (LU 1973:20) att samhället uppenbarligen inte kan
tolerera åtgärder från vårdnadshavares sida som syftar till att omintetgöra
eller försvåra för den umgängesberättigade att träffa barnet. Sådan åtgärd
innebär ett allvarligt ingrepp i barnets rätt. Enligt utskottets mening är förslaget
i propositionen mindre väl förenligt med detta uttalande. Som framhålls
av motionären ger det nämligen i praktiken en tredskande förälder
större möjligheter än tidigare att genom olika åtgärder förhala verkställigheten
av rättsliga beslut. Utskottet vill peka på att sådana förfaranden inte
bara strider mot barnets intresse utan också kan vara till nackdel för motparten
under ärendets fortsatta behandling.

På anförda skäl anser utskottet i likhet med motionärerna att gällande
regler inte bör ändras. Utskottet avstyrker alltså bifall till propositionen i
denna del. Utskottet vill tillägga att när det gäller att förebygga onödiga
hämtningar av barn man i stället bör satsa på föräldrarnas insikt och för -

LU 1975/76:33

133

ståelse. Härvidlag kan den rätt till kontaktman för umgängesberättigad som
utskottet i ett tidigare avsnitt föreslagit skola införas bli av betydelse. Onödiga
konflikter i umgängesfrågor kan också i många fall undvikas om gemensam
vårdnad blir huvudregel.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande överflyttning av barn att riksdagen med bifall till
motionen 1975/76:2417, yrkandet 3, - och med förklaring att
propositionen i denna del inte kunnat godtas - dets avslår det
i propositionen framlagda förslaget till ändring av 21 kap. 12 §
föräldrabalken, dels antar den ändring av ingressen i förslaget
till lag om ändring i föräldrabalken som föranleds härav.

16. vid punkten 21 i utskottets hemställan

beträffande rättegången i vårdnadsmål av herr Israelsson (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 110 med orden ”Syftet med”
och slutar med orden ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet att viss kritik kan riktas mot
nuvarande ordning för avgörande av vårdnadstvister. Domstolsavgörandena
på området har exempelvis ofta grundats på den fördomsfulla uppfattningen
att modern skulle vara lämpligast som vårdnadshavare. Vidare kan pekas
på att de sociala myndigheternas utredningar i vårdnadsfrågor ofta inte sker
med erforderlig skyndsamhet och att personal med erforderlig psykologisk
kompetens som regel inte medverkar i utredningsarbetet.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att en reform på området
bör genomföras. Sålunda bör PBU handha utredningar i vårdnadsfrågor.
Vidare bör vårdnadstvister handläggas av domstolar som har en för uppgifterna
bättre lämpad sammansättning än de allmänna domstolarna. En
lämplig sammansättning synes som motionärerna föreslagit vara en jurist,
en fackpsykolog, en socialarbetare och exempelvis två för ändamålet valda
lekmän. Förslag till erforderlig lagstiftning bör snarast föreläggas riksdagen.
Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande rättegången i vårdnadsmål att riksdagen med anledning
av motionen 1975/76:2417, yrkandet 2, ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om inrättande av särskilda domstolar
för vårdnadsmål.

10 Riksdagen 1975/76. 8 samt. Nr 33

LU 1975/76:33

134

Särskilda yttranden

1. vid punkten 9 i utskottets hemställan

beträffande riktlinjerför domstols avgöranden av värdnadsfrågor a v herr Wi nberg
(m) och fru Lindquist (m) som anför:

Som vi närmare ange» i reservationerna 4 och 5 har vi inte kunnat biträda
förslaget om införande av gemensam vårdnad för icke sammanboende föräldrar.
Det är enligt vår mening en för barnets bästa oacceptabel lösning
av vårdnadsfrågan.

Enligt de föreslagna reglerna i 6 kap. 7 och 8 §§ föräldrabalken skall,
när föräldrarna är ense om att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt,
rätten fatta beslut i enlighet därmed om det ”ej är uppenbart stridande
mot barnens bästa”. 1 motionen 1975/76:2416 föreslås att detta begrepp
skall ersättas med om det ”finnes skäligt med hänsyn till barnens bästa”.
Sistnämnda begrepp skulle enligt motionärerna ge större möjlighet till hänsynstagande
just till barnens bästa än det först nämnda.

Motionsförslaget synes syfta till en begränsning av föräldrarnas möjligheter
att nå gemensam vårdnad. Det är dock inte närmare angivet i motionen
vad man avser lägga in i uttrycket ”skäligt med hänsyn till barnens bästa”.

Enligt gällande rätt skall t. ex. vid äktenskapsskillnad vårdnaden om barnet
- i de fall föräldrarna är ense om vem som skall ha vårdnaden - bestämmas
enligt föräldrarnas önskan om det "ej är uppenbart stridande mot
barnens bästa”. 1 praxis torde vid fall av s. k. gemensamma ansökningar
om äktenskapsskillnad utredning om vad som verkligen är barnets bästa
begränsas till att domstolen underrättar sociala centralnämnden (barnavårdsnämnden)
om vad föräldrarna önskar och om att dom kommer att meddelas
i enlighet därmed om nämnden inte anmäler att önskemålet skulle kunna
vara uppenbart stridande mot barnets bästa. Någon utredning genom barnavårdens
försorg sker inte i det övervägande antalet av dessa fall. Det
synes vara rimligt att i begreppet ”skäligt med hänsyn till barnens bästa”
lägga in krav på att någon form av barnavårdsutredning alltid måste ske.
Detta skulle alltså få till följd att strängare krav på själva utredningen skulle
uppställas när föräldrarna är ense om gemensam vårdnad än i de fall då
de är ense om att endera skall ha vårdnaden. Det synes oss vidare som
om mindre önskvärda konsekvenser i rättstillämpningen kan uppstå om
längre gående materiella krav uppställs för att uppfylla båda föräldrarnas
önskan om gemensam vårdnad än för att uppfylla bådas önskan om att
endera av dem skall tilläggas vårdnaden.

Av anförda skäl och på grund av oklarheten av innebörden i det i motionen
föreslagna begreppet ”skäligt med hänsyn till barnens bästa” har vi inte
ansett oss kunna biträda yrkandet i motionen 1975/76:2416.

LU 1975/76:33

135

2. vid punkten 12 i utskottets hemställan

beträffande underhållsbidrag m. m. av herr Israelsson (vpk) som anför.

I motionen 1975/76:675 förs fram yrkanden om ändring i gällande underhållsregler.
Att de i motionen väckta frågorna är synnerligen angelägna
bekräftades under den hearing som utskottet höll i ärendet. Från flera håll
uttalades att när det gäller underhållsbidrag till barn är de nuvarande förhållandena
kaotiska. Med hänsyn till att utskottet begärt en skyndsam översyn
av bestämmelserna om underhållsbidrag, har jag avstått från att i en
reservation yrka bifall till motionsyrkandena. Jag förutsätter emellertid att
vid den begärda översynen samtliga de yrkanden som tas upp i motionen
1975/76:675 kommer att prövas. Jag vill också understryka angelägenheten
av att utredningen genomförs med all möjlig skyndsamhet.

3. vid punkten 17 i utskottets hemställan

beträffande hjälp och stöd lill umgängesberättigad av herr Winberg (m) och
fru Lindquist (m) som anför:

I motionen 1975/76:1126 av herr Wennerfors (m) anförs att ändring
bör ske i 3 a § barnavårdslagen av innebörd att även förälder som inte
har vårdnaden om barn får möjlighet till stöd som enligt ordalydelsen av
lagstadgandet endast tillkommer vårdnadshavaren. I hemställan anges att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad sålunda anförts
om ändring av barnavårdslagen.

Utskottet har funnit att 3 a § bör bli föremål för översyn i enlighet
med vad som bl. a. anges i motionen 1126. Utskottet hemställer i anledning
av bl. a. denna motion att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om översyn av 3 a § barnavårdslagen.

Med hänsyn till att hemställan i motionen överensstämmer med utskottets
hemställan hade denna enligt sedvanlig praxis bort lyda ”med bifall till”
motionen 1126 i stället för ”med anledning av” densamma.

4. vid punkten 17 i utskottets hemställan

beträffande hjälp och stöd till umgängesberättigad av herr Israelsson (vpk) som
anför:

Även om det kan synas som om barnavårdsnämnd har att ge också en
umgängesberättigad förälder erforderliga råd och hjälp framgår det dock
av de uppgifter som lämnats i motionerna och av föreningen Familj och
rätt att det förekommit att den umgängesberättigade avvisats under hänvisning
till att 3 a § bamavårdslagen endast nämner umgängesberättigad.
Med hänsyn till att umgängesrätten inte sällan är omfattande och till att
det från barnets synpunkt framstår som angeläget att de sociala myndigheterna
kan ge ett allmänt stöd för att förbättra barnets förhållanden anser
jag i likhet med motionärerna att umgängesberättigad förälder bör få rätt

LU 1975/76:33

136

till kontaktman. Med hänsyn till att utskottet förordat en översyn av 3
a § bamavårdslagen har jag inte ansett mig böra anmäla reservation i denna
del.

5. vid punkten 22 i utskottets hemställan

beträffande barns rättsliga ställning av herrar Hammarberg (s), Sundelin (s),
fru Åsbrink (s), herr Andersson i Södertälje (s), fru Nilsson i Sunne (s),
herr Israelsson (vpk) och fru Hjalmarsson (s) som anför:

Med anledning av motionen 1975/76:1111 vill vi framhålla, att vi inte
finnér motionärens beskrivning av de nuvarande förhållandena helt rättvisande.
I motsats till vad motionären gör gällande vill vi påstå att samhället
på allt sätt strävar att befrämja barns trygghet och rättssäkerhet. Vi vill
sålunda erinra om att lagen om förskoleverksamhet trädde i kraft 1 juli
1975. Vidare har riksdagen nyligen beslutat om en kraftig utbyggnad av
barnomsorgen. Vi vill därvid särskilt peka på lagbestämmelsen om uppsökande
verksamhet för barn som har behov av extra stöd. Barnomsorgsgruppens
arbete, familjestödsutredningen och den nyligen tillsatta arbetsgruppen
med anledning av barnmiljöutredningens kartläggning är också av
betydelse i detta sammanhang. Vi har inte velat motsätta oss ytterligare
utredningsarbete men finner det därvid naturligt att barnens livssituation
ägnas särskild uppmärksamhet i socialutredningens arbete och i det lagstiftningsarbete
som kommer att följa på socialutredningens kommande betänkande.

6. av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) som anför:

Under lagutskottets behandling av förevarande lagstiftningsärende har
vi kunnat konstatera oklarheter i propositionen bl. a. i avsnitt som inte
berörs av motionsyrkanden. Enligt vår mening är vissa av dessa frågor av
den art att initiativ från utskottet varit erforderligt. Någon möjlighet att
få till stånd sådana har inte stått till buds inte minst på grund av den knapphändiga
tid under vilken utskottet haft att behandla frågan. Det är enligt
vår mening utomordentligt allvarligt att, som i detta fall ett komplicerat
civilrättsligt lagstiftningskomplex måste behandlas under kort tid samtidigt
som ledamöterna i utskottet - i likhet med riksdagens övriga ledamöter
- har att ta ställning till en mängd propositioner avlämnade under vårsessionens
senare del. Behandlingen av propositionen om Faderskap och
vårdnad i utskottet och arbetet med den i utskottets kansli har också försvårats
genom att utskottet först (9/4) med åtta röster (c, m, fp) mot sju
(s, vpk) beslutat begära att behandlingen av propositionen skulle uppskjutas
till 1976/77 års riksmöte och sedan (22/4) med åtta röster (s, fp, vpk) mot
sju (c, m) ändrat detta beslut och upptagit propositionen till behandling
under våren 1976.

Åtskilliga frågor av såväl materiell som processuell art hade behövt över -

LU 1975/76:33

137

vägas ytterligare. Till sådana frågor hör den nuvarande regeln i 6 kap. 13
§ FB om att vårdnadsbeslut kan ändras endast när väsentligt ändrade förhållanden
påkallar det. Denna regel har tillkommit för att skydda barnet
från alltför ofta förekommande byten av vårdnadshavare. Det är anmärkningsvärt
att departementschefen utan närmare motivering och, såvitt vi
kan bedöma, utan bärande skäl föreslår ändring av ett i bamets intresse
tillkommet stadgande. Enligt propositionens förslag kan i princip vårdnadsbeslut
avlösa varandra utan begränsning.

En annan fråga som väcker förvåning är att make i bestående äktenskap
föreslås kunna begära att vårdnaden inte längre skall tillkomma makarna
gemensamt och detta utan att några särskilda omständigheter föreligger.
Att ett behov av ett sådant stadgande skulle föreligga synes föga sannolikt.

LU 1975/76:33

138

Bilaga

Av reservanterna framlagda lagförslag och förslag till ändringar i
regeringens lagförslag

Förslaget till

Lag om ändring i föräldrabalken

Regeringens förslag

Reservanternas förslag
(Reservation 1)

1 kap.

2 §

Rätten skall (regeringens förslag) vara avlat.

Godkänner mannen i äktenskapet
skriftligen annan mans erkännande av
faderskapet och har i fråga om erkännandet
iakttagits bestämmelserna i
4 §, skall därigenom anses fastställt att
mannen i äktenskapet ej är barnets
fader. Erkännandet skall dock i detta
fall alltid vara skriftligen godkänt av
modern.

Regeringens förslag

Reservanternas förslag
(Reservation 2)

3 kap.
1§

Vill man som enligt 1 kap. 1 §
skall anses som barns fader vinna
förklaring enligt 1 kap. 2 § första
stycket att han icke är fader till barnet,
skall han väcka talan härom mot
barnet eller, om barnet har avlidit,
dess arvingar.

Vill man som enligt 1 kap. 1 §
skall anses som barns fader vinna
förklaring enligt 1 kap. 2 § att han
icke är fader till barnet, skall han
väcka talan härom mot barnet eller,
om barnet har avlidit, dess arvingar
inom tre år från det han fått kunskap
om barnets födelse. Har mannen ej
varaktigt sammanbott med barnet
vare han dock ej förlustig sin talan förrän
ett år förflutit från det att talan,
som grundats på att mannen skall anses
som barnets fader, blivit väckt mot
mannen och han erhållit del därav.

Talan enligt första stycket må ej äga
rum, om mannen, sedan han fått kun -

LU 1975/76:33

139

R eger ingens förslag

Är mannen

Reservanternas förslag

(Reservation 2)

skap om att modern haft samlag med
annan under tid, då barnet kan vara
avlat, efter barnets födelse erkänt barnet
såsom sitt.

(regeringens förslag) mannens dödsbo.

Regeringens förslag

Reservanternas förslag
(Reservation 9)

6 kap.
8§

Står barn under vårdnad av endast
den ene av föräldrarna, skall rätten
på ansökan av den andre överföra
vårdnaden till honom, om det finnes
skäligt med hänsyn till barnets bästa.
Äro föräldrarna ense att vårdnaden
skall överföras till den andre, skall
rätten på ansökan besluta i överensstämmelse
därmed, om det ej är
uppenbart stridande mot barnets
bästa.

Regeringens förslag

Reservanternas förslag
(Reservation 10)

6 kap.
6§

Barnet står från födelsen under
vårdnad av bägge föräldrarna, om
dessa äro gifta med varandra, och i
annat fall av modern ensam. Ingå
föräldrarna senare äktenskap med varandra,
står barnet från den tidpunkten
under vårdnad av dem bägge.

Första stycket gäller ej, om annat följer av 7-10 §§

Barnet står från födelsen under
vårdnad av bägge föräldrarna om
dessa äro gifta med varandra och i
annat fall av modem ensam. Fastställes
faderskapet till barnet, står barnet
från den tidpunkten under vårdnad
av dem bägge.

7 §

Stå barn under vårdnad av bägge Stå barn under vårdnad av bägge
föräldrarna och vilja föräldrarna eller föräldrarna och vilja föräldrarna eller

LU 1975/76:33

140

R ege ringens förslag

en av dem att vårdnaden icke längre
skall tillkomma dem gemensamt,
har rätten på ansökan av endera att
förordna vem av dem som skall ha
vårdnaden om barnen eller, om ej
alla barnen böra stå under den enes
vårdnad, hur de skola fördelas mellan
föräldrarna. Äro föräldrarna
ense, skall rätten besluta i överensstämmelse
med vad de önska, om
det ej är uppenbart stridande mot
barnens bästa. 1 annat fall beslutar
rätten efter vad som finnes skäligt med
hänsyn till barnens bästa. Finnes med
hänsyn till barnens bästa uppenbart
att ingendera av föräldrarna bör utöva
vårdnaden, skall denna anförtros
åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan
föräldrarna, skall rätten tillika förordna
angående vårdnaden om barnen.
Härvid äger första stycket motsvarande
tillämpning. Äro föräldrarna
ense om att vårdnaden skall tillkomma
dem gemensamt, skall dock rätten besluta
i överensstämmelse därmed, om
det ej är uppenbart stridande mot barnens
bästa.

Reservanternas förslag

(Reservation 10)

en av dem att vårdnaden icke längre
skall tillkomma dem gemensamt,
har rätten på ansökan av endera att
förordna vem av dem som skall ha
vårdnaden om barnen eller, om ej
alla barnen böra stå under den enes
vårdnad, hur de skola fördelas mellan
föräldrarna. Äro föräldrarna
ense, skall rätten besluta i överensstämmelse
med vad de önska, om
det ej är uppenbart stridande mot
barnens bästa. I annat fall må förordnande
meddelas endast om det
med hänsyn till barnens bästa är
uppenbart att vårdnaden bör tillkomma
den ene av dem. Finnes med hänsyn
till barnens bästa uppenbart att
ingendera av föräldrarna bör utöva
vårdnaden, skall denna anförtros åt
särskilt förordnad förmyndare.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

(Reservation 11)

6 kap.

7 §

LU 1975/76:33

141

R eger i nge ns förslag

Reservan lernas förslag

(Reservation 11)

uppenbart stridande mot barnens bästa. I annat fall beslutar rätten efter
vad som finnes skäligt med hänsyn till barnens bästa. Finnes med hänsyn
till barnens bästa uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden,
skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad
mellan föräldrarna, skall rätten tilllika
förordna angående vårdnaden
om barnen. Härvid äger första stycket
motsvarande tillämpning. Äro
föräldrarna ense om att vårdnaden
skall tillkomma dem gemensamt,
skall dock rätten besluta i överensstämmelse
därmed, om det ej är
uppenbart stridande mot barnens bästa.

8 §

Står barn under vårdnad av endast
den ene av föräldrarna, skall rätten
på ansökan av den andre överföra
vårdnaden till honom, om det finnes
skäligt med hänsyn till barnets bästa.
Äro föräldrarna ense att vårdnaden
skall överföras till den andre eller att
vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt,
skall rätten på ansökan besluta
i överensstämmelse därmed,
om det ej är uppenbart stridande mot
barnets bästa.

Står barn under vårdnad av endast
den ene av föräldrarna, skall rätten
på ansökan av den andre överföra
vårdnaden till honom, om det finnes
skäligt med hänsyn till bamets bästa.
Äro föräldrarna ense att vårdnaden
skall överföras till den andre, skall
rätten på ansökan besluta i överensstämmelse
därmed, om det ej är
uppenbart stridande mot barnets
bästa. Åro föräldrarna ense att vårdnaden
skall tillkomma dem gemensamt
skall rätten på ansökan besluta
i överensstämmelse därmed, om det
finnes skäligt med hänsyn till barnets
bästa.

Nuvarande lydelse

Reservanternas förslag
(Reservation 13)

7 kap.

8 §

Utan hinder av vad genom dom Utan hinder av vad genom dom
eller genom avtal, som enligt 7 § är eller genom avtal, som enligt 7 § är
bindande jämväl för den underhålls- bindande jämväl för den underhålls -

LU 1975/76:33

142

Nuvarande lydelse

berättigade, blivit bestämt om underhållsbidrag
äger rätten annorlunda
förordna därom, när väsentligen
ändrade förhållanden påkalla det.
Under samma förutsättning må ock
avtal om underhållsbidrag, som enligt
7 § icke är bindande för den underhållsberättigade,
på talan av den
underhållsskyldige jämkas av rätten.
Är underhåll som avses i 1 § fastställt
att utgå till dess barnet nått viss
ålder, vare det ej hinder att göra gällande
rätt till bidrag för tid därefter,
ändå att fall ej är för handen som

Reservanternas förslag

(Reservation 13)

berättigade, blivit bestämt om underhållsbidrag
äger rätten annorlunda
förordna därom, när ändrade förhållanden
påkalla det. Under samma
förutsättning må ock avtal om underhållsbidrag,
som enligt 7 § icke är
bindande för den underhållsberättigade,
på talan av den underhållsskyldige
jämkas av rätten. Är underhåll
som avses i 1 § fastställt att utgå till
dess barnet nått viss ålder, vare det
ej hinder att göra gällande rätt till
bidrag för tid därefter, ändå att fall
ej är för handen som nyss är sagt.

nyss är sagt.

Talan som avses i första stycket må ej föras i fråga om avtal, varigenom
underhållsskyldig, i den ordning som stadgas i 7 § andra stycket, åtagit
sig att till fullgörande av underhållsskyldighet som där avses utgiva visst
belopp en gång för alla.

6. Bestämmelsen i 7 kap. 8 $ i dess
nya lydelse tillämpas även på dom som
meddelats före ikraftträdandet och på
avtal som slutits före nämnda tidpunkt.
Mål som vid ikraftträdandet är
anhängigt vid domstol prövas dock enligt
7 kap. 81 /' dess äldre lydelse.

Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom föreskrives att 5 kap. 9 och 10 §§ samt 11 kap. 15 § giftermålsbalken
skall ha nedan angivna lydelse.

5 kap.

9§

Utan hinder av vad rätten beslutit Utan hinder av vad rätten beslutit
om bidrag, som i 5 eller 7 § sägs, om bidrag, som i 5 eller 7 § sägs,

äge rätten på endera makens yrkande äge rätten på endera makens yrkande

annorlunda förordna därom, när vä- annorlunda förordna därom, när

LU 1975/76:33

143

Nuvarande lydelse

sentligen ändrade förhållanden påkalla
det.

Reservanternas förslag

(Reservation 13)

ändrade förhållanden påkalla det.

Avtal i fråga, som avses i 2, 3, 7
eller 8 §, må på ena makens yrkande
av rätten jämkas, om avtalet finnes
uppenbart obilligt eller väsentligen
ändrade förhållanden påkalla det.

Avtal i fråga, som avses i 2, 3, 7
eller 8 §, må på ena makens yrkande
av rätten jämkas, om avtalet finnes
uppenbart obilligt eller ändrade förhållanden
påkalla det.

11 kap.
15 §

Utan hinder av vad som genom
rättens beslut eller genom avtal blivit
bestämt om bidrag till frånskild makes
underhåll kan rätten på endera
makens yrkande förordna på annat
sätt därom, när väsentligt ändrade
förhållanden påkallar det. Endast om
synnerliga skäl föreligger får dock
underhållsbidrag utdömas, om sådant
bidrag icke tidigare skolat utgå,
eller höjas utöver det högsta belopp
till vilket bidraget tidigare varit be -

Utan hinder av vad som genom
rättens beslut eller genom avtal blivit
bestämt om bidrag till frånskild makes
underhåll kan rätten på endera
makens yrkande förordna på annat
sätt därom, när ändrade förhållanden
påkallar det. Endast om synnerliga
skäl föreligger får dock underhållsbidrag
utdömas, om sådant bidrag
icke tidigare skolat utgå, eller höjas
utöver det högsta belopp till vilket
bidraget tidigare varit bestämt.

stämt.

Första stycket äger ej tillämpning, om någon förpliktats eller åtagit sig
att till frånskild makes underhåll utge visst belopp en gång för alla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

De nya bestämmelserna tillämpas även på rättens beslut som meddelats
före ikraftträdandet och på rättshandling som företagits före nämnda tidpunkt.
Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol prövas dock
enligt äldre bestämmelser.

LU 1975/76:33 144

Innehållsförteckning

Ärendet

Ingress 1

Propositionens huvudsakliga innehåll 2

Lagförslagen

1. lag om ändring i föräldrabalken 4

2. lag om ändring i brottsbalken 45

3. lag om ändring i utsökningslagen (1877 nr 31 s. 1) 45

4. lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs

värdehandlingar 46

5. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag 50

6. lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261) 51

7. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring 52

8. lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersök ning

m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning

av faderskapet till barn utom äktenskap 53

9. lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97) 55

10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 56

11. lag om ändring i namnlagen (1963:521) 57

12. lag om ändring i införsel lagen (1968:621) 59

13. lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall

för utgivna underhållsbidrag 61

14. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) 62

15. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) 65

Motionsyrkanden 66

Utskottet

Inledning 70

Reformkrav 71

Faderskap till barn 72

Vissa processuella frågor om faderskap 74

Gemensam vårdnad 79

Ekonomiska konsekvenser av gemensam vårdnad 89

Underhållsbidrag 92

Förmynderskap 98

Umgängesrätt 100

Överflyttning av barn 104

Rättegångskostnader 106

Rättegången i vårdnadsmål 109

Barns rättsskydd 110

Information 112

Övriga frågor 113

Hemställan 117

LU 1975/76:33

145

Reservationer 120

Särskilda yttranden 134

Bilaga

Av reservanterna framlagt lagförslag och föreslagna ändringar i

propositionens lagförslag 138

GOTAB 51987 Stockholm 1976