Med anledning av propositionen 1975/76:139 om särskild ersättning till skadade värnpliktiga m. fl. jämte motioner (Betänkande 1975/76:FöU31 Försvarsutskottet)

FöU 1975/76:31

Försvarsutskottets betänkande
1975/76:31

med anledning av propositionen 1975/76:139 om särskild ersättning
till skadade värnpliktiga m. fl. jämte motioner

I propositionen 1975/76:139 (försvarsdepartementet) har regeringen - efter
föredragning av statsrådet Holmqvist - föreslagit riksdagen att godkänna
de riktlinjer för särskild ersättning till värnpliktiga m. fl. som föredragande
statsrådet har förordat i propositionen.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1975/76:2232,
2279 och 2320.

Föredragande statsrådet

1 propositionen uttalas inledningsvis att den som i dag drabbas av personskada
vid olyckshändelse under tjänstgöring inom försvaret har ett tillfredsställande
ekonomiskt skydd. Ersättningsreglerna har successivt blivit
mer generösa. Äldre skadefall har emellertid inte omfattats av alla förbättringar.
Många människor har tvingats att leva under svåra förhållanden
på grund av skador som har inträffat när mindre generösa ersättningsregler
gällde. Föredragande statsrådet har inom försvarsdepartementet låtit utreda
möjligheten att utge särskild ersättning till värnpliktiga och andra inte anställda
som har skadats under tjänstgöring inom försvaret.

Efter en redogörelse för gällande bestämmelser m. m anger föredragande
statsrådet de riktlinjer som enligt hans mening bör gälla för att man skall
utge särskild ersättning till värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga, civilförsvarspliktiga
och frivilliga som har skadats svårt vid olycksfall under tjänstgöring
inom försvaret. En utgångspunkt för riktlinjerna är att reglerna bör
utformas efter en schablonmetod som medger en enkel administration vid
utbetalning samt att ersättningsbeloppet bör anpassas så att resultatet ter
sig så rättvist som möjligt vid en jämförelse mellan olika enskilda skadefall.

En första förutsättning för att ersättning skall utgå bör enligt föredragande
statsrådet vara att den skadade vid utgången av år 1975 hade rätt till livränta
enligt någon av militärersättningsförordningarna eller motsvarande bestämmelser
för civilförsvarspliktiga och hemvärnsmän eller enligt grunderna för
någon av dessa författningar. Med hänsyn till 1969 års reform om olycksfallsskydd
för värnpliktiga m. fl. bör den nu aktuella ersättningen endast
avse olycksfallsskador som har inträffat före den 1 januari 1969. För att
jämställa de värnpliktiga m. fl. med dem som har skadats under utförande
av arbete i anställning föreslås att möjligheten att erhålla den särskilda ersättningen
skall begränsas till personer som är födda år 1908 eller senare.
Försvarsministern anser vidare att den aktuella skadan skall ha medfört

1 Riksdagen 1975 / 76. K) sami. Nr 51

Föll 1975/76:31

en relativt hög invaliditetsgrad för att ersättning skall utges. Han finner
övervägande skäl tala för att ersättning inte bör utgå för skador som har
lett till en bestående invaliditet som är lägre än 25 %.

Den inom försvarsdepartementet företagna utredningen visar att 556
värnpliktiga m. fl., födda år 1908 eller senare, har skadats vid olycksfall
under tjänstgöring före år 1969 så allvarligt att nedsättningen av arbetsförmågan
har bedömts vara minst 25 %.

Den särskilda ersättningen bör enligt försvarsministern utgöra ersättning
för sveda och värk samt lyte och annat stadigvarande men. I en särskild
tabell anges vilken ersättning han räknar med vid olika grader av bestående
invaliditet. Det betonas att ärenden angående särskild ersättning bör handläggas
på ett enkelt sätt så att ersättningen kan betalas ut till den skadade
så snabbt som möjligt. Kostnaderna för den särskilda ersättningen beräknas
bli omkring 10 milj. kr. Beloppet ingår i medelsberäkningen för anslaget
Vissa ersättningar m. m. för budgetåret 1976/77.

Motionerna

1 motionen 1975/76:2232 av herr Torwald (c) hemställs att riksdagen
godkänner de riktlinjer för särskild ersättning till värnpliktiga m. fl. som
föreslås i propositionen men med den differentiering som föreslås i motionen.

I motionen 1975/76:2279 av herr Andersson i Nybro (c) hemställs att
riksdagen godkänner huvudlinjerna i regeringens förslag till särskild ersättning
till skadade värnpliktiga med den utvidgning av rätten till ersättning
som föreslås i motionen.

I motionen 1975/76:2320 av herr Karlsson i Malung m. fl. (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att de som uppbär livränta på grund
av sjukdom förorsakad i militärtjänstgöring beaktas i det fortsatta reformarbetet.

Utskottet

I propositionen föreslås särskild ersättning åt värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga,
civilförsvarspliktiga och vissa frivilliga som har skadats svårt
vid olycksfall under tjänstgöring inom försvaret före den 1 januari 1969.

Enligt förslaget skall den särskilda ersättningen utgå till personer som
är födda år 1908 eller senare om skadan har medfört rätt till livränta av
statliga medel och orsakat en bestående nedsättning av arbetsförmågan med
minst en fjärdedel. Vid fullständig invaliditet föreslås en engångsersättning
om 50 000 kr. och vid partiell invaliditet ett lägre belopp som beräknas
efter invaliditetsgraden.

Statens kostnader för den särskilda ersättningen beräknas uppgå till omkring
10 milj. kr. och förutsätts bestridas inom utgiftsramen för det militära
försvaret.

FöU 1975/76:31

Propositionsförslagen bygger på en utredning inom försvarsdepartementet.
Med anledning av en motion berörde försvarsutskottet utredningen i betänkandet
FöU 1975:9. Utskottet framhöll som angeläget att man inventerar
vilka äldre skadefall som finns och därefter överväger någon form av särskild
ersättning till dem som har skadats svårt och därigenom har besvärliga
levnadsvillkor.

I motionen 1975/76:2232 uttalas tillfredsställelse över propositionsforslagen.
Motionären förespråkar dock en differentiering av ersättningarna enligt
en glidande skala så att skadefall år 1964 och tidigare tillerkänns högre
ersättning än senare skadefall. Om skadan uppkommit före den 1 juli 1945
föreslås en uppräkning av ersättningsbeloppet i förhållande till regeringens
förslag med 25 %.

I motionen 1975/76:2279 föreslås att nedre gränsen för ersättningsberättigande
invaliditet skall vara 15 % i stället för 25 %, som regeringen
föreslår. Härigenom skulle alltför drastiska gränsfall kunna undvikas, menar
motionären.

I motionen 1975/76:2320 föreslås att riksdagen skall begära att liknande
förslag utarbetas beträffande personer som har nedsatt arbetsförmåga på
grund av sjukdom under tjänstgöring inom försvaret. Motionärerna pekar
särskilt på gengasförgiftningar och tuberkulos, som de anser bör jämställas
med olycksfall.

De förbättringar av ersättningsmöjligheterna vid olycksfallsskador i försvarets
verksamhet som har skett under senare år har aktualiserat frågan
om särskild ersättning till dem som har tillfogats allvarliga skador vid olycksfall
i arbete eller under tjänstgöring när mindre generösa ersättningsregler
gällde. För dessa s. k. äldre skadefall har i viss utsträckning betalats ut
särskild ersättning. Äldre skadefall som har inträffat under tjänstgöring har
fått utgående livräntor uppräknade och värdesäkrade. De som skadades under
beredskapsåren har fått särskilda förmåner. I vissa fall har staten utgett
ersättning av billighet och i åtskilliga fall har bidrag betalats av Kungafonden.
Trots detta finns det i dag ett flertal personer som har blivit allvarligt skadade
vid olycksfall under tjänstgöring inom försvaret och därför har levt under
besvärliga rörhållanden. Utskottet anser det vara värdefullt att riksdagen
genom propositionen har fått förslag i syfte att snabbt förbättra de ekonomiska
villkoren för dessa människor.

Propositionsförslagen är avvägda med hänsyn bl. a. till de regler om ersättning
för personskada vid olycksfall i arbete som gäller för statligt anställda.
Föredragande statsrådet räknar inte med att det kan vara möjligt
att anpassa den särskilda ersättningen i varje enskilt skadefall så att ersättningen
fördelas på ett helt rättvist sätt. Han anser det inte heller vara
lämpligt att som förutsättning för att ersättning skall utgå kräva ingående
utredning i de enskilda skadefallen.

Den särskilda ersättningen avses ge viss kompensation för sveda och
värk samt lyte och annat stadigvarande men.

FöU 1975/76:31

I de tre motionerna lämnas förslag i syfte att åstadkomma en större grad
av rättvisa mellan olika personer som har blivit drabbade i samband med
tjänstgöring i försvaret. Vid övervägande av motionsförslagen har utskottet
beaktat att bifall till dessa skulle innebära klara avvikelser från de regler
som gäller för statligt anställda. Utskottet har vidare funnit att man med
regler enligt motionsförslagen i vissa fall uppnår större rättvisa men i lika
hög grad också får effekter som kan upplevas som orättvisa av den enskilde.
Även kostnadsaspekter måste beaktas. Kostnaderna för särskild ersättning
till alla sjukdomsfall, efter de riktlinjer för ersättning i fråga om olycksfall
som anges i propositionen och med godtagande av den prövning som skett
beträffande sambandet mellan sjukdomen och militärtjänstgöringen, beräknas
till drygt 20 milj. kr.

Yrkesskadeförsäkringskomrr.ittén (S 1971:01) skall under sitt fortsatta arbete
överväga hur man skall förfara med äldre skadefall, däribland även
sjukdomsfallen.

Utskottet har funnit att regeringens förslag, som bl. a. innebär en snabb
handläggning efter en schablonmetod som medger en enkel administration
vid utbetalningen, är väl avvägt.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna bör avslås
och hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2232 om en differentiering
av den särskilda ersättningen med hänsyn till skadetillfället,

2. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2279 om en sänkning
av den nedre invaliditetsgränsen för särskild ersättning,

3. att riksdagen avslår motionen 1975/76:2320 om det fortsatta
reformarbetet,

4. att riksdagen godkänner de riktlinjer för särskild ersättning till
värnpliktiga m. fl. som föredragande statsrådet har förordat i
propositionen.

Stockholm den 6 april 1976

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m). Gustavsson i Eskilstuna (s),
Gustafsson i Stenkyrka (c), Glimnér(c), fru Sundström (s), herrar Karl Bengtsson
i Varberg (fp), Brännström (s), Gustavsson i Nässjö (s), herr andre vice
talmannen Virgin (m), herrar Olsson i Asarum (s), Gernandt (c). Hedberg
(s), Björk i Gävle (c). Konradsson (s) och fru Ekelund (c).

GOTAB 51689 Slockholm 1976