Med anledning av propositionen 1975/76:100 såvitt avser anslaget till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. jämte motioner (Betänkande 1975/76:TU19 Trafikutskottet)

Trafikutskottets betänkande

TU 1975/76:19

1975/76:19

med anledning av propositionen 1975/76: 100 såvitt avser anslaget
till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer
m. m. jämte motioner

Propositionen

l propositionen 1975/76: 100 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet)
har regeringen under punkten F 1 (s. 195—207) föreslagit riksdagen
att till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer
m. m. för budgetåret 1976/77 anvisa ett anslag av 600 000 000
kr.

Från anslaget utgår sedan budgetåret 1964/65 ersättning till SJ för underskott
för drift av icke lönsamma järnvägslinjer. Vidare skall från anslaget
betalas dels SJ:s kostnader för drift av sådana icke lönsamma
järnvägsstationer, som skall bibehållas enligt regeringens beslut, dels ersättning
för pensionärsrabattens utvidgning till förtidspensionärer m. fl.

Motionerna

I motionen 1975/76: 418 av fru Andersson i Hjärtum och fru Göthberg
(båda c) hemställs att riksdagen beslutar att

1. man som fyllt 60 år men inte 65 år och vars hustru blivit pensionär
skall ha rätt till SJ:s pensionärsbiljett,

2. person som haft rätt till pensionärsbiljett bör få behålla denna vid
makes eller makas frånfälle, även om han eller hon inte uppnått 65 års
ålder.

I motionen 1975/76: 420 av fru Fredrikson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att vårdare som biträder
handikappad person vid resa erhåller nedsättning av biljettpriset
på samma villkor som den handikappade.

I motionen 1975/76: 421 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs,
såvitt nu är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen beslutar att till Ersättning
till SJ för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m., anvisa ytterligare
50 200 000 kr., till summa 650 200 000 kr.

I motionen 1975/76: 498 av fru Marklund och herr Lövenborg (båda
vpk) föreslås, såvitt nu är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen beslutar
att vid behandling av anslaget, Ersättning till statens järnvägar för drift
av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. avslå förslaget att nedlägga bandelarna
Övertorneå—Karungi samt Gällivare—Arvidsjaur.

1 Riksdagen 1975/76.15 sami. Nr 19

TU 1975/76: 19

I motionen 1975/76: 500 av herr Persson i Heden m. fl. (c) hemställs
att riksdagen avslår förslaget angående nedläggning av persontrafiken
på bandelen Falköping—Landeryd.

I motionen 1975/76: 605 av herrar Johnsson i Blentarp och Johansson
i Simrishamn (båda s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att i
samband med en nedläggningsprövning av bandelen Eslöv-—Tomelilla
en plan för vägfrågornas lösande inom området föreläggs berörda parter.

I motionen 1975/76: 606 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas så att

1. änkepensionärer — enligt lagen om allmän försäkring — som fyllt
60 år får resa på pensionärsbiljett,

2. att pensionärsbiljetten skall gälla för resa alla dagar under året.

I motionen 1975/76: 607 av fru Jonäng (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär åtgärder för att införa ett allmänt interrailkort.

I motionen 1975/76: 802 av herrar Jonsson i Alingsås och Karl
Bengtsson i Varberg (båda fp) föreslås, såvitt nu är i fråga (yrkandet 2),
att i avvaktan på ett trafikpolitiskt program inga ytterligare nedläggningar
av järnvägar får ske.

I motionen 1975/76: 803 av herrar Jonsson i Mora och Wirtén (båda
fp) hemställs att riksdagen ger regeringen i uppdrag att verka för en
internationell överenskommelse om införande av interrailkort även för
pensionärer.

I motionen 1975/76: 805 av herrar Korpås och Åkerfeldt (båda c)
hemställs att riksdagen beslutar anhålla hos regeringen

1. att tanken att nedlägga trafiken på järnvägen Enköping—Uppsala
omprövas,

2. att därvid utredes, huruvida sträckan med hållplatser kan göras
till försöksområde för en strävan att åter göra tågresor attraktiva och
därmed för SJ lönande, även på kortare sträckor, vilket då förutsätter
att SJ:s busstrafik under försökstiden läggs ner,

3. att därvid också beaktas järnvägssträckans strategiska betydelse,

4. att, om trafiken ändå lägges ner och inte heller spåret behålles,
banvallarna på sträckan Enköping—Uppsala och på sträckan Hallstavik—Uppsala
ändå bevaras, så att järnvägstrafiken kan återupptas, när
trafik, ekonomi och energihänsyn åter motiverar det,

5. att under tiden dessa banvallar belägges med cykelbana.

I motionen 1975/76: 1529 av herrar Carlström och Henmark (båda
fp) hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget angående nedläggning av persontrafiken
å bandelen Älmhult—Sölvesborg,

TU 1975/76:19

2. att riksdagen hos regeringen anhåller att SJ utarbetar en långsiktig
plan lör persontrafikförsörjningen i nämnda område,

3. att om riksdagen beslutar om nedläggning av persontrafiken på
bandelen Älmhult—Sölvesborg nedläggningen ej får påbörjas förrän
väg 121 byggts om till godtagbar trafikstandard.

I motionen 1975/76: 1535 av herr Elmstedt m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att nedläggningsprövning beträffande
bandelen Älmhult—Sölvesborg inte skall företas nu.

I motionen 1975/76: 1545 av herrar Henmark och Jonsson i Mora
(båda fp) hemställs att riksdagen uttalar som sin mening att åldersgränsen
för erhållande av statens järnvägars pensionärsrabatt skall från den
1 juli 1976 vara 65 år.

I motionen 1975/76: 1555 av fru Johansson i Hovmantorp m. fl. (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas, så att
studerande med terminskort får rätt till fri övergång mellan SJ:s tåg
och bussar.

I motionen 1975/76: 1557 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om sådan ändring i SJ:s
författningar (SJF 850 p. 32.2 samt SJF 851 artikel 13 om SJ:s busslinjer)
att studerande äger rätt att lösa även enkelbiljett i 2 klass med
50 procents rabatt.

I motionen 1975/76: 1573 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c,
m, fp) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen uttalar
att nedläggningsprövning beträffande järnvägslinjen Eslöv—Tomelilla
skall anstå tills erfarenhet vunnits av den ökande Polentrafiken.

I motionen 1975/76: 1576 av herrar Lindahl i Hamburgsund och
Jonsson i Alingsås (båda fp) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 3),
att riksdagen beslutar anhålla att regeringen medverkar till att i avvaktan
på kommande förslag beträffande trafiksvaga bandelar inga
ytterligare järnvägsnedläggningar äger rum.

I motionen 1975/76: 1577 av herrar Lindahl i Hamburgsund och Jonsson
i Alingsås (båda fp) hemställs att riksdagen anslår 50 000 kr. till
SJ för stöd åt sådan verksamhet som nämns i motionen för att få till
stånd en ökning av trafiken på nedläggningshotade bandelar.

I motionen 1975/76: 1595 av herrar Nyhage och Magnusson i Borås
(båda m), hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen hos regeringen
uttalar att varken person- eller godstrafiken på järnvägslinjen Falköping—Ulricehamn—Landeryd
bör nedläggas.

I motionen 1975/76: 2134 av herr Ekinge (fp) hemställs, såvitt nu
är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen beslutar att inga nedläggningar av
järnvägar får ske i avvaktan på ett samlat trafikpolitiskt program.

TU 1975/76: 19

Utskottet

Enligt de år 1963 meddelade riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken
(prop. 1963: 191, S3LU 1963: 1, rskr 1963: 424) skall SJ ersättas för
driftunderskott på sådana icke lönsamma järnvägslinjer vilkas trafikering
utgör en ekonomisk belastning för SJ men på vilka trafiken bör bibehållas
tills vidare av samhälleliga skäl. Ersättningens storlek skall grundas
på en vart tredje år förnyad bandelsundersökning. Resultatet av den
senaste undersökningen, som genomfördes förra året, redovisas i propositionen.
Separatredovisningen har sedermera granskats av tillkallade sakkunniga.

För budgetåret 1976/77 har SJ begärt ersättning för underskottet på
det ersättningsberättigade bannätet med 786 milj. kr. Vid beräkningen
av ersättningens storlek har enligt SJ kända och förväntade ändringar
i löne- och prisnivån beaktats. Med hänsyn till att intäkterna år 1974
var särskilt höga på grund av högkonjunkturen har intäkterna normaliserats
till att avse trafikomfattningen under ett i konjunkturhänseende
mera normalt år. På intäktssidan har räknats med taxeläget den 1 juli
1975.

De sakkunniga, som konstaterat att SJ i stort sett tillämpat samma
redovisnings- och beräkningsprinciper som vid tidigare separatredovisningar,
visar genom en särskild analys att driftresultatet på de trafiksvaga
bandelama successivt försämrats, i första hand genom ökade
kostnader.

De sakkunniga har inte funnit anledning ändra på de av SJ för år
1974 separatredovisade intäkts- och kostnadsbeloppen, annat än vad
gäller viss justering för felaktig kostnadsuppgift. Liksom vid tidigare
separatredovisningar framhåller de emellertid att principerna för fördelningen
av de indirekta kostnaderna framgent bör ändras och hänvisar
till de förslag härvidlag som nyligen framlagts av trafikpolitiska
utredningen i dess betänkande. När det gäller uppskattningen av det
s. k. matarvärdet — vilket utgör en avdragspost vid beräkningen av
ersättningsbeloppet — har de sakkunniga med tillämpning av tidigare
använt beräkningsförfarande kommit fram till ett större belopp än SJ.

När det gäller avgränsningen av ett ersättningsberättigat bannät har
de sakkunniga liksom vid tidigare separatredovisningar och i avvaktan
på ställningstagandena till trafikpolitiska utredningens förslag utgått
från de uttalanden som gjorts i 1963 års trafikpolitiska proposition
jämte därtill hörande utskottsutlåtande och som rört bl. a. avgränsningskriterierna
”förbindelse- eller dubbleringsbanor” samt ”möjligheter till
lönsam trafik m. m.”. Tillämpningen har beträffande en rad bandelar
lett till en i förhållande till SJ mera restriktiv avgränsning av ersättningsberättigade
banor.

De sakkunniga har funnit den av SJ angivna normaliseringen av in -

TU 1975/76: 19

täktssiffrorna vara en god uppskattning av den resultatförsämring för
det separatredovisade bannätet som kan härledas ur väntad efterfrågeminskning.
De korrigerar denna normalisering med hänsyn till avgränsningen.
1 övrigt godtar de SJ:s framräkning.

Med hänsyn till å ena sidan den avgränsning av det ersättningsberättigade
bannätet som ansetts böra ske och å andra sidan den framräkning
av 1974 års intäkts- och kostnadsbelopp som gjorts i fråga om
det sålunda avgränsade bannätet, föreslår de sakkunniga en driftersättning
om 643,7 milj. kr. för budgetåret 1976/77.

Departementschefen förklarar att han i och för sig inte har något att
erinra mot de sakkunnigas beräkning av ersättningsbeloppet. Genom
den beslutade taxehöjningen per den 1 februari 1976 ökar emellertid
intäkterna även på det ersättningsberättigade bannätet. Det av de sakkunniga
beräknade ökade behovet av driftersättning om 103,5 milj. kr.
kan därigenom reduceras till ca 85 milj. kr. Härutöver beräknas under
budgetåret 1976/77 nedläggningsprövning kunna komma till stånd i
fråga om ett antal särskilt trafiksvaga bandelar. Detta avser enligt
departementschefen bandelar, där en nedläggning uppenbarligen inte
innebär några olägenheter från trafikförsörjningssynpunkt och där den
alternativa trafikuppläggningen innebär en klar samhällsekonomisk
vinst. Därvid avses följande bandelar, nämligen: Övertorneå—Karungi,
Gällivare—Arvidsjaur, Enköping—Uppsala, Falköping—Landeryd,

Älmhult—Sölvesborg, Eslöv—Tomelilla, Uppsala—Hallstavik och Fågelsta—Vadstena.
Bortsett från de båda sistnämnda bandelarna, som
enbart har godstrafik, gäller det helt eller i huvudsak persontrafiken.
Departementschefen bedömer att en nedläggning i sådana på kort sikt
möjliga fall skall ge en besparing räknat på helår om ca 30 milj. kr.
För budgetåret 1976/77 beräknas därför ett belopp om 594,7 milj. kr.
i driftersättning till SJ, vilket innebär en ökning jämfört med budgetåret
1975/76 med 54,5 milj. kr.

Liksom hittills anses SJ böra erhålla ersättning för övergångsvis tilllämpade
reduceringar i styckegodstaxorna vid transporter till och från
vissa platser vid nedlagda järnvägslinjer. Sådan ersättning föreslås för
budgetåret 1976/77 utgå med ett oförändrat belopp av 2,7 milj. kr.

Som ersättning för bibehållande av viss trafik m. m. vid olönsamma
järnvägsstationer beräknas ett belopp om 600 000 kr. — mot av SJ
begärda 1,8 milj. kr.

För budgetåret 1976/77 har SJ begärt ersättning för vissa enligt verkets
mening icke kommersiella rabatter med sammantaget 49,6 milj.
kr., varav 23,3 milj. kr. för pensionärsrabatt, 22,8 milj. kr. för studeranderabatt
och 3,5 milj. kr. för slopad snittaxa. Departementschefen
förklarar sig inte beredd att förorda särskild ersättning härför i vidare
mån än vad som följer av tidigare beslut om pensionärsrabattens utvidg -

TU 1975/76: 19

ning till förtidspensionärer m. fl. samt räknar med 2 milj. kr. i ersättning
för detta ändamål.

Det totala medelsbehovet för ersättning till SJ för drift av icke lönsamma
järnvägslinjer m. m. för budgetåret 1976/77 beräknas därmed
uppgå till (594,7+2,7 + 0,6 + 2,0) 600 milj. kr.

Utskottet har för sin del och med beaktande av det anförda funnit
sig böra godta departementschefens förslag i anslagsfrågan. I sammanhanget
vill utskottet f. ö. erinra om att bl. a. frågorna om den framtida
metodiken med avseende på underskottets beräkning, m. m. behandlats
av den trafikpolitiska utredningen, vars delbetänkande (SOU 1975:
66) Trafikpolitik -— behov och möjligheter f. n. bereds inom regeringens
kansli. Av utskottets sålunda intagna ståndpunkt följer att utskottet
avstyrker yrkandet i motionen 421 om en ökning av ifrågavarande anslag
med 50,2 milj. kr., dvs. från det av de sakkunniga föreslagna beloppet
om 643,7 milj. kr. till (643,7+2,7 + 1,8 + 2,0) 650,2 milj. kr.

Vidare avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1577 att riksdagen skall
anslå 50 000 kr. till SJ för stöd åt den i motionen nämnda verksamheten
från enskilda personers sida för att få till stånd en ökning av trafiken
på nedläggningshotade bandelar.

I anledning av förslaget om nedläggningsprövning av de åtta trafiksvaga
bandelarna har motionsledes en rad erinringar framförts. Sålunda
har i motionen 498 yrkats avslag på propositionen i vad avser bandelarna
Övertorneå—Karungi och Gällivare—Arvidsjaur. I motionen 500
yrkas avslag på förslaget i vad avser persontrafiken på bandelen Falköping—Landeryd.
I motionen 605 begärs att i samband med en nedläggningsprövning
av bandelen Eslöv—Tomelilla en plan för vägfrågornas
lösning inom området skall föreläggas berörda parter. I motionen
805 yrkas att riksdagen hos regeringen skall anhålla att frågan om nedläggning
av trafiken på järnvägen Enköping—Uppsala omprövas samt
att därvid utreds huruvida sträckan med hållplatser kan göras till försöksområde
för en strävan att göra tågresor attraktiva och därmed för
SJ lönande. Vidare bör järnvägssträckans strategiska betydelse beaktas
och, om trafiken läggs ner, banvallarna på sträckorna Enköping—Uppsala
och Hallstavik—Uppsala ändå bevaras och beläggas med cykelbana.
I motionen 1529 hemställs att riksdagen dels avslår förslaget
om nedläggning av persontrafiken på bandelen Älmhult—Sölvesborg,
dels hos regeringen anhåller att SJ utarbetar en långsiktig plan för
persontrafikförsörjningen i nämnda område, dels beslutar att — om
riksdagen beslutar om nedläggning — denna ej får påbörjas förrän väg
121 byggts om till godtagbar trafikstandard. I motionen 1535 yrkas att
nedläggningsprövning beträffande bandelen Älmhult—Sölvesborg inte
skall företas nu. I motionen 1573 hemställs att riksdagen uttalar att
nedläggningsprövning beträffande järnvägslinjen Eslöv—Tomelilla skall

TU 1975/76:19

anstå tills erfarenheter vunnits av den ökande Polentrafiken. I motionen
1595 yrkas att riksdagen uttalar att varken person- eller godstrafiken
på — såvitt nu är i fråga — järnvägslinjen Falköping—Ulricehamn—Landeryd
bör nedläggas. I motionen 802 yrkas att riksdagen beslutar
att i avvaktan på förslag till ett samlat trafikpolitiskt program inga
ytterligare nedläggningar av järnvägar får ske. I motionen 1576 hemställs
att riksdagen hos regeringen skall begära att denna, i avvaktan på
resultat av pågående utredningar beträffande konsekvenserna av järnvägsnedläggningar,
medverkar till att inga ytterligare nedläggningar äger
rum. I motionen 2134 slutligen yrkas att riksdagen beslutar att inga nedläggningar
av järnvägar får ske i avvaktan på ett samlat trafikpolitiskt
program.

Utskottet vill till en början med anledning av vissa yrkanden i motionerna
erinra om att nedläggning av godstrafik avsetts ske enbart på
bandelarna Fågelsta—Vadstena och Uppsala—Hallstavik, vilka bandelar
f. n. endast har godstrafik. Härutöver kan, enligt vad utskottet erfarit,
även nedläggning av vagnslasttrafiken på bandelen Falköping—
Ulricehamn komma i fråga. Nämnda trafik uppges redan nu vara av
liten omfattning och anses utan större nackdelar kunna överflyttas till
landsvägstrafik. Styckegodstrafiken på bandelen är dessutom redan
avvecklad. Med anledning av förslaget beträffande den smalspåriga linjen
Uppsala—Hallstavik må erinras om att den normalspåriga järnvägen
Hallstavik—Hargshamn, som f. n. är under utbyggnad, beräknas vara
färdigbyggd sommaren 1977.

I sammanhanget må nämnas att regeringen den 12 februari 1976 utfärdat
bestämmelser om formerna för statens järnvägars regionala busslinjetrafik
för tiden fram till den 1 augusti 1977. Beslutet innebär att,
i fråga om sådana busslinjer som enligt länsstyrelsernas regionala trafikplaner
och bussbidragsnämndens bedömning är att betrakta som regionala,
statens järnvägar under trafikåret 1976—1977 — inom ramen
för det antal turer som finns upptagna i de regionala trafikplanerna för
berörda linjer — skall bedriva busstrafik med ett antal turer som minst
motsvarar statens järnvägars trafikutbud under trafikåret 1975—1976.
För den händelse SJ i enstaka undantagsfall önskar avvikelse i angivna
skyldighet att bedriva trafik och detta motiveras av en väsentlig ändring
i trafikefterfrågan i förhållande till innevarande trafikår skall framställning
härom prövas av regeringen.

Utskottet, som under hand hört vederbörande länsstyrelser, har efter
en noggrann genomgång var för sig av de olika bandelar som behandlas
i propositionen funnit sig kunna godta att den av departementschefen
föreslagna nedläggningsprövningen genomförs. Förutsättningar för att sådan
nedläggning i de enskilda fallen kommer till stånd måste dock vara
att frågorna om ersättningstrafiken får en fullt tillfredsställande lösning

TU 1975/76:19

samt att erforderliga vägupprustningar kommer till utförande. Utskottet
förutsätter att spörsmålen härom löses i nära samförstånd med vederbörande
regionala och lokala myndigheter och organ. Den prövning av
nedläggningsfrågoma som skall komma till stånd förutsätts sålunda av
utskottet i princip ske i samma ordning som tidigare tillämpats i ärenden
av detta slag, dvs. att inte enbart SJ och vägverket hörs utan att även
länsstyrelser och kommuner samt representanter för trafikanter och trafikutövare
får tillfälle att remissvägen eller på annat sätt framföra sina
synpunkter och önskemål.

I anslutning härtill vill utskottet erinra om de möjligheter för erhållande
av statligt stöd till regional och lokal landsbygdstrafik som enligt
gällande författningar på området föreligger. Utskottet vill därvid särskilt
peka på de föreskrifter i bidragskungörelserna som stadgar att
därest synnerliga skäl föreligger bidrag kan utgå utöver vad som eljest
stadgas. Vidare förutsätter utskottet att i de bidragsärenden som kan
komma att aktualiseras till följd av de förenämnda bandelarnas nedläggning
föreskrifterna ges en generös tillämpning — i syfte inte minst att
ernå praktiska och samhällsekonomiskt goda lösningar av ersättningstrafiken.
Det framstår också, enligt utskottets uppfattning, som önskvärt
att möjligheterna prövas att beträffande bandelama Fågelsta—
Vadstena och Uppsala—Hallstavik efter nedläggningen utnyttja banvallarna
som cykeltrafikleder.

Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrks samtliga nu berörda
motionsyrkanden.

I motionen 418 begärs att riksdagen skall besluta dels att man, som
fyllt 60 år men inte 65 år och vars hustru blivit pensionär, skall ha rätt
till SJ:s pensionärsbiljett, dels att person som haft rätt till pensionärsbiljett
bör få behålla denna vid makes eller makas frånfälle även om
han eller hon inte uppnått 65 års ålder. Vidare yrkas i motionen 606
att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas så att änkepensionärer
— enligt lagen om allmän försäkring — som fyllt 60 år får
resa på pensionärsbiljett.

Senast vid 1975 års riksmöte behandlade utskottet (TU 1975: 9) ingående
olika frågor rörande pensionärsbiljetternas giltighet m. m. Utskottet
framhöll därvid bl. a. att förslag i frågor rörande utvidgning av
rabattförmånema på olika områden vore att förvänta i anslutning till
arbetet inom den trafikpolitiska utredningen. Beträffande yrkanden av
samma innebörd som de nu aktuella fann sig utskottet — med hänsyn
inte minst till de svåra gränsdragningsproblem som ett bifall till dem
skulle medföra — inte kunna tillstyrka desamma.

Utskottet är i princip alltjämt av samma uppfattning och avstyrker
följaktligen här berörda motionsyrkanden.

TU 1975/76:19

Av samma skäl anser sig utskottet ej kunna tillstyrka det i motionen
420 framställda yrkandet att riksdagen hos regeringen begär förslag,
innebärande att vårdare som biträder handikappad person vid resa erhåller
nedsättning av biljettpriset på samma villkor som den handikappade.
Frågan härom synes f. ö. böra lösas inom ramen för samhällets
åtaganden i övrigt på det sociala området.

Ej heller har utskottet funnit sig berett tillstyrka yrkandet i motionen
606 att pensionärsbiljetten skall gälla för resa alla dagar under året. I
anslutning härtill må framhållas att de inskränkningar beträffande resdagar
som nu gäller måste bedömas som ringa och torde få ses mot
bakgrund av de kommersiellt betingade överväganden som legat till
grund för rabattens införande.

I motionen 1545 hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att
åldersgränsen för erhållande av SJ:s pensionärsrabatt från den 1 juli
1976 skall vara 65 år.

Någon särskild åtgärd härvidlag från riksdagens sida torde emellertid
inte vara erforderlig. Kommunikationsministern har nämligen den
27 februari 1976 i riksdagen — med anledning av frågor i ämnet —
framhållit att med sänkningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år
naturligen också följer en motsvarande anpassning av åldersgränsen för
SJ:s pensionärsrabatt. Regeringen kommer inom kort att fatta beslut
härom.

I motionen 803 hemställs att riksdagen begär att regeringen skall verka
för en internationell överenskommelse om införande av Inter-Railkort
även för pensionärer.

Nämnda rabattform infördes 1972 efter beslut av den internationella
jämvägsunionen (UIC) och syftade närmast till att popularisera jämvägsresandet
hos ungdomen. Någon utvidgning av systemet av exempelvis
den art motionärerna tänkt sig har enligt vad utskottet inhämtat
inte diskuterats. Förutsättningar för en sådan utvidgning har inte heller
ansetts vara för handen.

Utskottet finner sig med beaktande bl. a. av det anförda inte kunna
tillstyrka motionärernas förslag och avstyrker följaktligen motionen.

Än mindre kan utskottet tillstyrka yrkandet i motionen 607 att riksdagen
hos regeringen begär åtgärder för att införa ett allmänt InterRail-kort.
Motionen avstyrks därför.

I motionen 1555 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder
vidtas, så att studerande med terminskort får rätt till fri övergång
mellan SJ:s tåg och bussar. Vidare yrkas i motionen 1557 att
riksdagen hos regeringen anhåller om sådan ändring i SJ:s författningar
att studerande äger rätt att lösa även enkelbiljett i 2 klass med 50 procents
rabatt.

TU 1975/76:19

Utskottet anser för sin del att här berörda spörsmål är av sådan art
att de närmast bör prövas i samband med den kontinuerliga översyn av
rabattfrågoma som pågår inom SJ. Då utskottet också förutsätter att så
sker synes någon åtgärd i ämnet från riksdagens sida i vart fall ej nu
påkallad. Motionerna avstyrks därför.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motionerna 1975/76:421, yrkandet 1, och 1975/76:
1577 till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma
järnvägslinjer m. m. för budgetåret 1976/77 anvisar ett
anslag av 600 000 000 kr.,

2. med bifall till regeringens förslag i vad avser nedläggningsprövning
av vissa bandelar avslår motionerna 1975/76: 498, yrkandet
1, 1975/76: 500, 1975/76: 605, 1975/76: 802, yrkandet 2,
1975/76: 805, 1975/76:1529, 1975/76: 1535, 1975/76: 1573, yrkandet
1, 1975/76: 1576, yrkandet 3, 1975/76: 1595, såvitt avser
järnvägslinjen Falköping—Ulricehamn—Landeryd, och
1975/76: 2134, yrkandet 1,

3. att riksdagen

a. avslår motionerna 1975/76:418 och 1975/76: 606, yrkandet
1,

b. avslår motionen 1975/76: 420,

c. avslår motionen 1975/76: 606, yrkandet 2,

4. att motionen 1975/76: 1545 inte föranleder någon särskild åtgärd
från riksdagens sida,

5. att riksdagen

a. avslår motionen 1975/76: 803,

b. avslår motionen 1975/76: 607,

6. att riksdagen

a. avslår motionen 1555,

b. avslår motionen 1557.

Stockholm den 9 mars 1976

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Sven Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Lothigius
(m), Lindahl i Lidingö (s), Persson i Heden (c), Hjorth (s), Hugosson
(s), Håkansson i Rönneberga (c), Rosqvist (s), Clarkson (m), östrand (s),
Magnusson i Kristinehamn (vpk), Sellgren (fp), Johansson i Hållsta (c)
och Torwald (c).

TU 1975/76: 19

Reservationer

1. beträffande underskottet på det ersättningsberättigade bannätet av
herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”650,2 milj. kr.” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Den metodik sorn skall användas vid den framtida avgränsningen av
det ersättningsberättigade järnvägsnätet har behandlats av den trafikpolitiska
utredningen, vars betänkande väntas ligga till grund för de
förslag i det hänseendet som regeringen kan komma med i samband
med framläggandet av den aviserade trafikpolitiska propositionen. De
sakkunniga har dock i sin granskning av SJ:s separatredovisning i viss
mån tillämpat synsätt som delas av den trafikpolitiska utredningen. I
avvaktan på att riksdagen i samband med behandlingen av den kommande
trafikpolitiska propositionen kan besluta om nya riktlinjer för
beräkning av underskottet på det trafiksvaga nätet delar utskottet den
uppfattning som redovisas i motion 421 — att ersättningsbeloppet skall
utgå i enlighet med de sakkunnigas förslag. Mot bakgrund bl. a. av att
utskottet hyser den uppfattningen att de av departementschefen aktualiserade
nedläggningsprövningarna av bandelar i stort bör avvisas avstyrkes
departementschefens yrkande om ytterligare sänkning av ersättningsbeloppet.
Utskottet hälsar likaså med tillfredsställelse att inställningen i
årets budgetproposition till anslaget för bevarandet av s. k. icke lönsamma
järnvägsstationer förändrats. Även departementschefens anslagsyrkande
innebär en förbättring. I likhet med vad som förespråkas i motionen
421 anser dock utskottet att SJ bör beviljas det begärda anslaget för
ändamålet.

Av utskottets sålunda intagna ståndpunkt följer att utskottet tillstyrker
yrkandet i motionen 421 om en ökning av ifrågavarande anslag med
50,2 milj. kr.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen
1975/76: 421, yrkandet 1, samt med avslag på motionen
1975/76: 1577 till Ersättning till statens järnvägar för drift av
icke lönsamma järnvägslinjer m. m. för budgetåret 1976/77
anvisar ett anslag av 650 200 000 kr.,

2. beträffande nedläggningsprövning av vissa bandelar av herrar Sven
Gustafson i Göteborg (fp), Persson i Heden (c), Håkansson i Rönneberga
(c), Sellgren (fp), Johansson i Hållsta (c) och Torwald (c) som anser
att

TU 1975/76: 19

dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet,
som” och på s. 8 slutar med ”nu berörda motionsyrkanden” bort
ersättas med text av följande lydelse:

Utskottet har vid behandlingen av denna fråga under hand vänt sig
till vederbörande länsstyrelser för att få deras synpunkter. Utgångspunkten
för utskottets ställningstagande har varit riksdagens enhälliga uttalande
— senast förra året — att uppkommande frågor om nedläggning
av järnvägar bör ses i ett mera långsiktigt perspektiv och att någon nedläggning
av järnvägar därför inte bör ske mot berörda kommuners
vilja under pågående utrednings- och planeringsarbete. Enligt utskottets
uppfattning bör en låg resandefrekvens i första hand motivera aktiva
åtgärder för att öka trafiken, t. ex. upprustning av rälsbussbeståndet,
tidtabellsändringar, reserabatter m. m.

Nedläggningsprövning bör därför påbörjas endast i undantagsfall,
där utredningsarbetet givit så entydiga resultat att en sådan prövning inte
skulle föregripa det kommande trafikpolitiska beslutet.

Sådana förutsättningar föreligger enligt utskottets uppfattning i fråga
om bandelarna Fågelsta—Vadstena och Uppsala—Hallstavik.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla att prövning av nedläggningsfrågorna
bör ske i samma ordning som tidigare tillämpats i ärenden
av detta slag, dvs. att inte enbart SJ och vägverket hörs utan även
länsstyrelser och kommuner samt representanter för trafikanter och trafikutövare.

I fråga om vissa linjer har de samhällsekonomiska analyser som gjorts
av vederbörande länsstyrelser visat att det skulle vara motiverat att överföra
persontrafiken till landsväg. Det gäller sträckorna Enköping—
Uppsala, Eslöv—Tomelilla, Övertorneå—Karungi och Gällivare—Arvidsjaur.
I flertalet fall har emellertid länsstyrelserna ställt upp vissa
bestämda villkor i fråga om vägupprustning och ersättningstrafik. Dessutom
har det också rests krav på att stödet till regional busstrafik
ges en sådan utformning att kostnader i samband med en trafiköverföring
av detta slag inte övervältras på kommunerna. Beträffande linjen
Eslöv—Tomelilla framhåller vederbörande länsstyrelse att bl. a. förhållandena
för Polentrafiken närmare bör belysas innan beslut fattas.

För linjen Älmhult—Sölvesborg gäller att den samhällsekonomiska
analys som var förutsatt i trafikplaneringsarbetet enligt uppgift inte kommit
till stånd. En sådan måste göras innan nedläggningsprövning sker.
I övrigt gäller samma förbehåll som i fråga om övriga linjer.

Beträffande linjen Falköping—Landeryd har från berörda länsstyrelsers
sida förebragts vägande invändningar mot att nedläggningsbeslut
fattas innan den nya trafikpolitiken utformas. Det framhålles också att
vägnätet på vissa sträckor har en sådan utformning och standard att
persontrafiken endast i begränsad omfattning lämpligen kan överföras till

TU 1975/76:19

landsväg. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har emellertid förklarat att den
inte har någon erinran mot att en nedläggningsprövning sker men framhåller
att något slutligt ställningstagande från länsstyrelsens sida inte kan
ske förrän den nya trafikpolitiken utformats och länsstyrelsen fått tillgång
till SJ:s redovisningssystem.

Utskottet vill inte motsätta sig att nedläggningsprövning påbörjas
i fråga om de i propositionen omnämnda åtta bandelarna i de fall där det
finns förutsättningar att nå samförstånd med vederbörande länsstyrelser
och kommuner. Av de skäl som ovan redovisats torde detta i dagens
läge inte vara möjligt i fråga om vissa linjer.

Om prövningen ger till resultat att nedläggning av trafik bör ske på
en bandel får detta dock inte äga rum förrän en långsiktig, tillfredsställande
trafikförsörjning finns och erforderlig vägupprustning skett.

I de fall där överföring av persontrafik sker från järnväg till landsväg
måste också gälla att någon övervältning av kostnader på kommunerna
ej får ske. Därför måste — i avvaktan på att nya bussbidragsbestämmelser
kan införas — en sådan trafiköverföring betraktas som ett
”synnerligt skäl” som medför att högre bidrag utgår än vad som eljest
stadgas.

Eftersom nedläggningsprövningen enligt regeringens förslag i fråga om
sex av bandelarna endast gäller persontrafik kommer järnvägsspåret under
alla förhållanden att vara kvar, vilket möjliggör en omprövning av
frågan om förutsättningarna ändras i framtiden. I den mån all trafik
nedlägges på linjerna Fågelsta—Vadstena och Uppsala—Hallstavik bör
möjligheterna att utnyttja banvallarna som cykeltrafikleder prövas.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med anledning av regeringens förslag i vad avser
nedläggningsprövning av vissa bandelar samt motionerna
1975/76:498, yrkandet 1, 1975/76:500, 1975/76:605,

1975/76:802, yrkandet 2, 1975/76:805, 1975/76: 1529,

1975/76: 1535, 1975/76: 1573, yrkandet 1, 1975/76: 1576, yrkandet
3, 1975/76: 1595, såvitt avser järnvägslinjen Falköping
—Ulricehamn—Landeryd, och 1975/76: 2134, yrkandet 1, som
sin mening ger regeringen till känna,

a) att nedläggningsprövning får påbörjas i fråga om de i propositionen
angivna åtta bandelar men att nedläggning av trafik
endast får ske i samförstånd med vederbörande länsstyrelser
och kommuner,

b) att i de fall denna prövning leder till resultat att viss trafik
kan nedläggas, en sådan nedläggning endast får ske sedan erforderlig
vägupprustning genomförts och en långsiktig, tillfredsställande
trafikförsörjning föreligger,

c) att någon övervältring av kostnader på kommunerna ej får

TU 1975/76:19

ske i detta sammanhang och att erforderliga bidrag till lokal
och regional busstrafik därför ges,

3. beträffande nedläggnitigsprövning av vissa bandelar av herr Magnusson
i Kristinehamn (vpk) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet,
som” och på s. 8 slutar med ”nu berörda motionsyrkanden” bort ha
följande lydelse:

Utskottet har, med undantag av bandelarna Fågelsta—Vadstena och
Uppsala—Hallstavik, inte funnit sig kunna godta att den av departementschefen
föreslagna nedläggningsprövningen genomförs. Till grund
för utskottets ställningstagande ligger den uppfattningen att när det gäller
de övriga bandelarna det i samtliga fall finns skäl som talar för att
trafiken bör få fortsätta i minst den omfattning som gäller f. n. I flera
fall har berörda länsmyndigheter klart uttalat sig för önskvärdheten
av fortsatt trafik, i andra fall har en eventuell nedläggning kunnat
godtas under förutsättning att fullgod ersättningstrafik ordnas. För samtliga
bandelar gäller dock att kommuner eller andra remissinstanser uttalat
sig för bevarandet av trafiken.

I motionen 421 framhålles att de trafiksvaga bandelarna utgör betydande
investeringar i vårt land. Därför, säger motionärerna, bör det samhällsekonomiska
perspektivet vara avgörande vid ställningstagandet till
trafiken på trafiksvaga bandelar. Utskottet, som instämmer i detta, menar
att hänsyn därvid bör tas till alla de faktorer som t. ex. trafikpolitiska
utredningen anfört skall vara med i en analys vid förslag om överföring
av trafik från landsväg till järnväg. Sådana regionalpolitisk! negativa
effekter som i motionen 498 anförs bli följden av nedläggning av
trafiken på bandelen övertorneå—Karungi måste speciellt uppmärksammas.

I flera motioner har man, som utskottet redan påpekat, krävt att inga
nedläggningar får ske i avvaktan på ett samlat trafikpolitiskt program.
I den trafikpolitiska debatten har också krav framförts om att inga nedläggningar
skall ske innan kostnadsansvarsfrågorna lösts. De frågorna
behandlas f. n. av trafikpolitiska utredningen. Utskottet har den uppfattningen
att nu aktualiserade bannedläggningar, med de undantag
som anförts, i första hand bör ingå i den samlade prövning som avses
komma till stånd i samband med att den trafikpolitiska propositionen
framlägges. Utskottets sålunda antagna ståndpunkt innebär ett tillstyrkande
av motionen 498, såvitt nu är i fråga. Vidare tillgodoses helt eller
delvis yrkandena i övriga här behandlade motioner.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med anledning av regeringens förslag i vad avser

TU 1975/76: 19

nedläggningsprövning av vissa bandelar och motionerna
1975/76: 500, 1975/76: 605, 1975/76: 802, yrkandet 2, 1975/76:
805, 1975/76: 1529, 1975/76: 1535, 1975/76: 1573, yrkandet
1, 1975/76: 1576, yrkandet 3, 1975/76: 1595, såvitt avser järnvägslinjen
Falköping-—Ulricehamn—Landeryd, och 1975/76:
2134, yrkandet 1, samt med bifall till motionen 1975/76: 498,
yrkandet 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
i berörda fråga anfört,

4. beträffande Inter-Rail-kort för pensionärer av herrar Sven Gustafson
i Göteborg och Sellgren (båda fp), som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Nämnda
rabattform” och slutar med ”följaktligen motionen” bort ha följande
lydelse:

Enligt vad utskottet erfarit beslutades denna rabattform i samband
med den internationella järnvägsunionens (UIC) femtioårsjubileum 1972
för att bidraga till popularisering av järnvägsresandet hos ungdomen.
Rabattsystemet blev en sådan framgång att det nu fortsätter även
efter jubileumsåret. Enligt utskottets uppfattning talar starka skäl för
ett Inter-Rail-kort även för pensionärer. Därigenom skulle många äldre
människor, som inte tidigare haft tillfälle att resa i Europa, få möjlighet
att göra det till relativt låg kostnad. Utskottet som anser en utvidgning
av detta slag vara välmotiverad och mycket önskvärd är medvetet
om att den förutsätter en internationell överenskommelse. Det är
angeläget att man från svensk sida verkar för att en sådan överenskommelse
kommer till stånd.

dels utskottets hemställan under 5 a bort ha följande lydelse:

(5) a. med bifall till motionen 1975/76: 803 hos regeringen hemställer
att man från svensk sida verkar för en internationell
överenskommelse om Inter-Rail-kort även för pensionärer,

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 7600SS