Med anledning av propositionen 1975:104 med förslag till ny bokföringslag m. m. och propositionen 1975/76:100 såvitt avser Bokföringsnämnden, jämte motioner (Betänkande 1975/76:LU15 Lagutskottet)

LU1975/76:15

Lagutskottets betänkande
1975/76:15

med anledning av propositionen 1975:104 med förslag till ny bokföringslag
m. m. och propositionen 1975/76:100 såvitt avser Bokföringsnämnden,
jämte motioner

I detta betänkande behandlar utskottet dels i propositionen 1975: 104
framlagda förslag till ny bokföringslag m. m. samt med anledning därav
väckta motioner, dels i propositionen 1975/76:100, bilaga 4, gjorda
framställningar om anslag för budgetåret 1976/77 till bokföringsnämnden
m. m.

Propositionerna

Propositionen 1975:104
I propositionen 1975: 104 har regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagda
förslag till

1. bokföringslag,

2. lag om ändring i lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös
egendom,

3. lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur
och handelsresande,

4. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

5. lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning,

6. lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla
bolag,

7. lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet

till vad utskottet anför på s. 17—18.

Med anledning av propositionen har väckts elva motioner. Motionsyrkandena
redovisas nedan på s. 13—16.

På utskottets begäran har skatteutskottet avgett yttrande över propositionen
och motionerna. Yttrandet är fogat till detta betänkande som
bilaga 2.

Företrädare för regeringskansliet, Sveriges industriförbund, Lantbrukarnas
riksförbund, Föreningen Auktoriserade revisorer och Svenska revisorsamfundet
har inför utskottet framfört synpunkter på de föreliggande
förslagen. Skrifter i ärendet har till utskottet inkommit från Svenska
samemas riksförbund. Sveriges hantverks- och industriorganisation
(SHIO), Sveriges köpmannaförbund, Svenska företagares riksförbund,

Småföretagens service- och informationsförening, Aktiebolaget Aerotransport
m. fl.

1 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 15

LU 1975/76:15

Propositionen 1975/76:100

I budgetpropositionen bilaga 4 (justitiedepartementet) har regeringen
under punkten G 7 (s. 82—84) föreslagit riksdagen att dels godkänna att
en bokföringsnämnd med de uppgifter som angetts i propositionen inrättas
den 1 juli 1976, dels bemyndiga regeringen att vid nämnden inrätta
en ordinarie tjänst som chef för nämndens kansli med beteckningen
r, dels ock till Bokföringsnämnden för budgetåret 1976/77 anvisa
ett förslagsanslag av 500 000 kr.

Behandlingen av propositionen i denna del har av justitieutskottet
överflyttats till lagutskottet.

Utskottet behandlar framställningarna nedan under avsnittet Bokföringsnämnden
(s. 36).

Lagförslagen

De i propositionen 1975: 104 framlagda lagförslagen har följande
lydelse.

1 Förslag till
Bokföringslag

Härigenom föreskrives följande.

Inledande bestämmelser

1 § Näringsidkare är bokföringsskyldig enligt denna lag. Detsamma
gäller aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening, även om bolaget
eller föreningen ej utövar näringsverksamhet.

Enskild person som driver jordbruk eller skogsbruk är ej på grund
därav bokföringsskyldig enligt denna lag. Hyr enskild person ut byggnad
eller del av byggnad föreligger bokföringsplikt på grund därav
endast om verksamheten är att anse som hotell- eller pensionatrörelse
eller omfattar mer än två lägenheter som regelmässigt uthyres och ej
utgör del av egen bostad.

Staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling
och kyrklig samfällighet är ej bokföringsskyldiga enligt denna lag.

2 § Bokföringsskyldigheten skall fullgöras på sätt som överensstämmer
med god redovisningssed.

Bokföringsskyldigheten innefattar att

1. till upplysning om rörelsens förlopp kronologiskt och systematiskt
löpande bokföra uppkomna affärshändelser samt i samband härmed
tillse att verifikationer finns till alla bokföringsposter,

2. till upplysning om rörelsens ekonomiska resultat och ställning vid
räkenskapsårets utgång avsluta bokföringen med årsbokslut,

3. arkivera verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial.

LU 1975/76:15

3 § Har bestämmelse som avviker från denna lag meddelats i eller
med stöd av annan lag, gäller den bestämmelsen och i anslutning därtill
meddelade verkställighetsföreskrifter.

Särskilda bestämmelser finns om skyldighet att sörja för underlag för
deklarations- och uppgiftsskyldighet och för kontroll därav.

Löpande bokföring

4 § I bokföringen skall som affärshändelser löpande noteras alla förändringar
i förmögenhetens storlek och sammansättning såsom in- och
utbetalningar samt uppkomna fordringar och skulder. Som affärshändelse
räknas också den bokföringsskyldiges tillskott till och uttag ur
verksamheten av pengar, varor eller annat. Inför bokslut skall bokföringen
härutöver tillföras fordrings- och skuldposter som behövs för
att bestämma de intäkter och kostnader som rätteligen hör till räkenskapsåret.

5 § Bokföringen skall för varje affärshändelse grundas på handling
som härrör från affärshändelsen eller särskilt upprättas med uppgifter
om denna (verifikation). Har den bokföringsskyldige tagit emot handling
om affärshändelsen, skall denna handling användas som verifikation.
Om det är påkallat med hänsyn till arten av mottagen handling,
får bokföringen i stället grundas på särskilt upprättad hänvisningsverifikation.

Verifikation skall på varaktigt sätt innehålla uppgifter om när den
upprättats, när affärshändelsen inträffat, vad denna avser, vilket belopp
den gäller, vilken motpart den berör samt, i förekommande fall, vilka
handlingar som legat till grund för affärshändelsen och var original -handling förvaras.

För likartade affärshändelser får gemensam verifikation användas, om
den innehåller eller hänvisar till uppgifter enligt andra stycket i fråga om
de affärshändelser som verifikationen omfattar. Gemensam verifikation
får även användas för inbetalningarna under en dag vid kontant försäljning
av varor och tjänster, om försäljningen sker under sådana förhållanden
att enskild verifikation med uppgifter enligt andra stycket ej
kan upprättas utan svårighet. I sådant fall får gemensam verifikation
utgöras av kontrollremsa från kassaapparat, kassarapport eller annan
handling som anger summan av erhållna betalningar.

Verifikationerna skall på varaktigt sätt vara försedda med verifikationsnummer
eller andra identifieringstecken och i övrigt erforderliga
uppgifter så att sambandet mellan verifikation och bokförd post utan
svårighet kan fastställas. Verifikationerna skall både före och efter bokföring
förvaras ordnade på betryggande och överskådligt sätt. Sker rättelse
i verifikation, skall anges när rättelsen skett och vem som företagit
den.

6 § Bokföringen skall ske på varaktigt sätt i ett ordnat och betryggande
system av böcker, kort, lösblad eller andra hjälpmedel. Vad som bokförts
får ej utplånas eller göras oläsligt.

Vid rättelse av felförd post skall anges när rättelsen skett och vem
som företagit den. Sker rättelse genom särskild rättelsepost, skall verifikation
om rättelsen upprättas. Samtidigt skall genom anteckning på
den tidigare verifikationen eller på annat sätt säkerställas att man vid

LU 1975/76:15

granskning av den tidigare bokförda posten utan svårighet kan få kännedom
om rättelsen.

7 § Om det behövs för att ge överblick över tillämpat bokföringssystem,
skall beskrivning upprättas över bokföringens organisation och
uppbyggnad, över använda hjälpmedel och deras funktion samt över
bokföringens konton och deras användning (kontoplan).

Användes automatisk databehandling i bokföringssystemet, skall beskrivning
enligt första stycket kompletteras med systemdokumentation
och behandlingshistorik i den mån det behövs för att man utan svårighet
i efterhand skall kunna följa och kontrollera de enskilda posternas
behandling och företagna bearbetningar inom systemet.

All beskrivning och dokumentation som avses i första och andra
styckena är räkenskapsmaterial.

8 § Affärshändelserna skall bokföras i kronologisk ordning post för
post efter verifikationsnummer eller andra identifieringstecken som åsatts
verifikationerna (grundbokföring). Verifikationer, som avser likartade
affärshändelser, får bokföras i sammandrag i en post, om det utan svårighet
kan klarläggas vilka affärshändelser som ingår i sådan post.

Kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast påföljande arbetsdag
(kassabokföring), övriga affärshändelser skall bokföras så snart
det kan ske. I fråga om fordringar och skulder gäller att de skall bokföras
så snart det kan ske sedan faktura eller annan handling, som tillkännager
anspråk på vederlag, utfärdats eller mottagits eller sådan handling
bort föreligga enligt god affärssed.

9 § Affärshändelserna skall bokföras i systematisk ordning så att bokföringen
gör det möjligt att överblicka verksamhetens gång och dess
resultat och ställning (huvudbokföring). Huvudbokföringen kan vara
förenad med grundbokföringen.

Konton över tillgångar och skulder, vilka i huvudbokföringen föres i
sammandrag, skall ytterligare specificeras i sidoordnad redovisning i
den mån det behövs för att ge tillfredsställande överblick och kontroll.

Huvudbokföringen skall hållas aktuell samt avstämmas mot grundbokföringen
efter vad som med hänsyn till rörelsens förhållanden överensstämmer
med god redovisningssed.

10 § Verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial
kan utgöras av

1. material i vanlig läsbar form,

2. film eller annat material med registreringar i mikroskrift som kan
läsas med förstoringshjälpmedel,

3. hålkort, hålremsa, magnetband eller annat material med registreringar
som genom omedelbar utskrift kan tagas fram i form som avses i
1 eller 2.

Material som avses i första stycket 3 får ej användas för sammanfattningar
av huvudbokföringen eller samtidigt för både verifikationer
och grundbokföring.

Material som avses i första stycket 2 och 3 får användas endast om
det kan anses säkerställt, att registreringarna är varaktiga, att registrerade
uppgifter är lätt åtkomliga samt att materialet bevaras på betryggande
sätt.

LU 1975/76:15

Årsbokslut

11 § För varje räkenskapsår skall den löpande bokföringen avslutas
med ett årsbokslut. Detta består av resultaträkning och balansräkning.
Till dessa kan bilagor upprättas.

Årsbokslutet skall färdigställas och tagas in i bunden bok (årsbok) så
snart det kan ske och senast sex månader efter räkenskapsårets utgång.
Bilaga till årsbokslutet behöver dock ej återges i årsboken. Årsbokslutet
och därtill hörande bilagor skall avfattas på svenska i vanlig läsbar form.
Bilaga som är av särskilt vidlyftig beskaffenhet får dock upprättas i
form som avses i 10 § första stycket 2. Årsbokslutet skall skrivas under
av den bokföringsskyldige med angivande av dagen för underskriften.
Är flera delägare obegränsat ansvariga för rörelsens förbindelser, underskrives
bokslutet av dem alla.

När bokföringsskyldighet inträder eller när grunden för sådan skyldighet
ändras, skall balansräkning också utan dröjsmål uppgöras och
tagas in i årsbok.

12 § Räkenskapsåret skall omfatta tolv månader. Kalenderåret skall
vara räkenskapsår. I rörelse, som påbörjats före ikraftträdandet av denna
lag, får dock annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår)
tillämpas. Brutet räkenskapsår skall omfatta tiden den 1 maj—den 30
april, den 1 juli—den 30 juni eller den 1 september—den 31 augusti.

När bokföringsskyldighet inträder eller räkenskapsåret lägges om, får
räkenskapsåret avse kortare tid än tolv månader eller utsträckas att
omfatta högst aderton månader. Avkortning av räkenskapsåret får också
göras om bokföringsskyldigheten upphör.

Tillämpas brutet räkenskapsår, får omläggning av räkenskapsåret ske
till kalenderår. I annat fall får omläggning av räkenskapsåret ej ske
med mindre tillstånd därtill ges av länsstyrelsen.

Den som är bokföringsskyldig i fråga om flera rörelser skall använda
samma räkenskapsår för dessa, om ej synnerliga skäl föranleder annat.
Har en av rörelserna påbörjats efter ikraftträdandet av denna lag, kan
brutet räkenskapsår tillämpas i den rörelsen, om sådant räkenskapsår
förekommer i annan av rörelserna. För att få samma räkenskapsår för
flera rörelser får omläggning av räkenskapsår ske utan hinder av vad
som föreskrives i tredje stycket. Vad nu sagts äger motsvarande tilllämpning
inom koncern.

13 § Med anläggningstillgång förstås tillgång, som är avsedd att stadigvarande
brukas eller innehas i rörelsen. Med omsättningstillgång förstås
annan tillgång.

Med en tillgångs anskaffningsvärde förstås utgiften för dess förvärv
eller tillverkning och med återanskaffningsvärde motsvarande utgift, om
anskaffning skulle ske vid räkenskapsårets utgång (balansdagen).

14 § Omsättningstillgång tages upp till högst anskaffningsvärdet. Är
tillgångens verkliga värde på balansdagen lägre än anskaffningsvärdet,
får tillgången dock ej tagas upp över detta verkliga värde.

Såsom verkliga värdet av omsättningstillgång anses försäljningsvärdet
efter avdrag för beräknad försäljningskostnad. Om rörelsens förhållanden,
tillgångens beskaffenhet eller andra omständigheter ger anledning
härtill, får verkliga värdet dock bestämmas till återanskaffningsvärdet, i
förekomamnde fall med avdrag för inkurans, eller till annat värde som
är förenligt med god redovisningssed.

LU 1975/76:15

Om varulager upptages till lägre värde än det i första stycket medgivna
högsta värdet, skall skillnaden upptagas som lagerreserv.

Omsättningstillgång får tagas upp över anskaffningsvärdet, om särskilda
omständigheter föreligger och det kan anses tillåtet enligt god redovisningssed.

15 § Anläggningstillgång tages upp till högst anskaffningsvärdet. I anskaffningsvärdet
får inräknas utgifter för värdehöjande förbättring av
tillgången, vilka nedlagts under räkenskapsåret eller balanserats från tidigare
räkenskapsår. I andra fall än som avses i fjärde stycket och 16 §
andra stycket får anläggningstillgång ej tagas upp till högre värde än
det, vartill den är uppförd i närmast föregående balansräkning.

På anläggningstillgång, som fortlöpande minskar i värde på grund av
ålder eller nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak, skall årligen
avskrivning ske med minst belopp som svarar mot lämplig avskrivningsplan,
om ej tillgången uppenbarligen redan är tillräckligt avskriven.

Har värdet på anläggningstillgång varaktigt gått ned, skall nedskrivning
ske med det engångsbelopp som kan anses erforderligt enligt god
redovisningssed.

Anläggningstillgång, som äger ett bestående värde väsentligt överstigande
det belopp vartill den är uppförd i närmast föregående balansräkning,
får upptagas till högst detta värde, om det belopp varmed uppskrivningen
sker användes till erforderlig nedskrivning av värdet på andra
anläggningstillgångar och särskilda skäl föreligger för sådan utjämning.
Fast egendom, som åsättes taxeringsvärde, får dock ej uppskrivas över
taxeringsvärdet.

16 § Fordran, som är osäker, tages upp till belopp varmed den beräknas
inflyta. Värdelös fordran får ej tagas upp som tillgång.

Fordran som är anläggningstillgång får tagas upp till sitt beräknade
värde, även om fordringen såsom osäker eller värdelös tagits upp till
lägre belopp eller utelämnats i närmast föregående balansräkning.

17 § Har den bokföringsskyldige övertagit rörelse mot vederlag som
överstiger det behållna värdet av de övertagna tillgångarna, får skillnaden
tagas upp som anläggningstillgång till den del den representerar affärsvärde
(goodwill). Denna tillgång skall årligen avskrivas med skäligt belopp,
dock minst en tiondel.

Utgifter för teknisk hjälp, forsknings- och utvecklingsarbete, provdrift,
marknadsundersökningar och liknande får tagas upp som anläggningstillgång,
om de är av väsentligt värde för den bokföringsskyldiges rörelse
under kommande år. Sådan tillgång skall årligen avskrivas med
skäligt belopp, dock minst en femtedel, om ej på grund av särskilda
omständigheter avskrivning med en mindre del får anses överensstämma
med god redovisningssed.

Kapitalrabatt och direkta emissionsutgifter vid upptagande av långfristigt
lån får, om beloppen ej omedelbart redovisas såsom kostnad, avskrivas
enligt lämplig avskrivningsplan under tiden till dess skulden förfaller
till betalning.

18 § Resultaträkningen skall i sammandrag redovisa samtliga intäkter
och kostnader i rörelsen under räkenskapsåret samt lämna en med hänsyn
till rörelsens förhållanden tillfredsställande redovisning för hur räkenskapsårets
resultat uppkommit.

LU 1975/76:15

För resultaträkningen användes med de avvikelser som betingas av
rörelsens art och omfattning nedan intagna schema. Kompletterande
poster ges beteckningar som tydligt anger vad som ingår i posten. Annan
uppställningsform får användas endast om under räkenskapsåret i
medeltal mindre än tio anställda sysselsatts i rörelsen och uppställningsformen
uppfyller de krav som anges i första stycket.

Rörelsens intäkter
Försäljningssumman
Övriga rörelseintäkter
—Rörelsens kostnader
Rörelseresultat före avskrivningar

—Avskrivningar

Rörelseresultat efter avskrivningar

-FFinansiella intäkter

Utdelning på aktier och andelar
Ränteintäkter
—Finansiella kostnader
Räntekostnader
Resultat efter finansiella intäkter och kostnader

-(-Extraordinära intäkter

—Extraordinära kostnader

Resultat före bokslutsdispositioner och skatt

± Bokslutsdispositioner

Förändringar i lagerreserv

Förändringar i investeringsfonder och liknande fonder, var för sig
Övriga bokslutsdispositioner, var för sig
Resultat före skatt

—Skatt

Redovisat årsresultat

Vinster och förluster på avyttring av anläggningstillgångar samt avskrivningar
och nedskrivningar på sådana tillgångar skall fördelas på
samma sätt som motsvarande tillgångar i balansräkningen. Extraordinära
intäkter och kostnader skall specificeras till sin art.

19 § Balansräkningen skall i sammandrag redovisa rörelsens samtliga
tillgångar och skulder samt eget kapital i rörelsen på balansdagen.
Ställda panter och ansvarsförbindelser skall upptagas inom linjen.

För balansräkningen användes med de avvikelser som betingas av
rörelsens art och omfattning nedan intagna schema eller annan uppställningsform
som ger en likvärdig överblick över rörelsens ställning.

I schemat angivna poster skall upptagas var för sig. Kompletterande
poster ges beteckningar som tydligt anger vad som ingår i posten. För
varje sammandragen post i balansräkningen skall i specificerad bilaga
upptagas de belopp som ingår i posten, om icke postens sammansättning
klart framgår av bokföringen i övrigt.

LU 1975/76:15

A Tillgångar

I Omsättningstillgångar

1. Kassa

2. Banktillgodohavanden

3. Aktier och andra andelar

4. Obligationer och andra värdepapper

5. Växelfordringar

6. Kundfordringar

7. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter

8. övriga fordringar

9. Varulager

10. Förskott till leverantörer

II Spärrkonto hos riksbanken för investeringsfond och liknande fonder,
var för sig

III Anläggningstillgångar

1. Aktier och andra andelar

2. Obligationer och andra värdepapper

3. Lån till delägare och denne närstående personer

4. Andra fordringar

5. Förskott till leverantörer

6. Patent och liknande rättigheter

7. Hyresrätt och liknande rättigheter

8. Goodwill, som avses i 17 § första stycket

9. Oavskriven utgift, som avses i 17 § andra stycket

10. Skepp

11. Maskiner, inventarier och dylikt

12. Byggnader

13. Fast egendom, som ej är maskin eller byggnad

B Skulder och eget kapital

I Kortfristiga skulder

1. Växelskulder

2. Leverantörskulder

3. Skatteskulder

4. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter

5. övriga kortfristiga skulder

6. Förskott från kunder

II Långfristiga skulder

1. Avsatt till pensioner

2. Andra långfristiga skulder

III Obeskattade reserver

1. Lagerreserv

2. Investeringsfonder och liknande fonder, var för sig

3. övriga obeskattade reserver, var för sig

IV Eget kapital, med angivande av ingående belopp, insättningar eller
uttag under räkenskapsåret, redovisat årsresultat samt utgående belopp -

LU 1975/76:15

C Ställda panter m. m.

1. Inteckningar i fast egendom, företagsinteckningar och andra inteckningar,
varje slag för sig

2. Andra ställda panter och därmed jämförliga säkerheter, varje slag
för sig, med angivande av de belastade tillgångarnas värde enligt
balansräkningen

D Ansvarsförbindelser

1. Diskonterade växlar

2. Borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser

3. Pensionsåtaganden som ej upptagits bland skulderna och ej har
täckning i pensionsstiftelses förmögenhet

20 § I resultaträkningen och balansräkningen skall ytterligare, anpassat
efter rörelsens förhållanden, lämnas uppgifter och upplysningar om

1. grunderna för värdering av tillgångar och skulder med angivande
av sådana ändringar i värderingsgrundema som avsevärt påverkat årsresultatet,

2. grunderna för avskrivning av olika grupper av anläggningstillgångar
med angivande av betydelsefulla ändringar i dessa grunder,

3. uppskrivning av anläggningstillgångar som verkställts för räkenskapsåret
med angivande av uppskrivningsbeloppet och dess användning,

4. annat förhållande av väsentlig betydelse för att bedöma rörelsens
resultat och ställning.

De uppgifter och upplysningar som avses i första stycket får intagas
i noter, om tydliga hänvisningar göres vid de poster i bokslutshandlingama,
till vilka de hänför sig.

21 § Enskild näringsidkare samt varje delägare som är obegränsat ansvarig
för rörelsens förbindelser skall till årsbokslutet foga sammanställning
över sina privata tillgångar och skulder. Sammanställningen
får utgöras av förmögenhetsbilaga till allmän självdeklaration, i förekommande
fall kompletterad med hänsyn till förändringar i förmögenhetsläget
som inträffat före balansdagen.

Om enskild näringsidkare driver mer än en rörelse, skall uppgift
om balansomslutning, årsresultat och eget kapital i varje annan rörelse
tagas upp i bilaga till årsbokslutet. Samtliga rörelser får också var för sig
redovisas i samma årsbok.

Arkivering

22 § Allt räkenskapsmaterial skall bevaras i ordnat skick inom landet
under minst tio år från utgången av det kalenderår då räkenskapsåret
avslutades. Vad nu sagts gäller också avtal och andra handlingar av särskild
betydelse för att belysa rörelsens ekonomiska förhållanden.

Skyldighet att som räkenskapsmaterial bevara material enligt 10 §
första stycket 3 upphör, om registrerade uppgifter på betryggande sätt
föres över till vanlig läsbar form eller till film eller annat material med
registreringar i mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel.

Om särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen för visst fall tillåta, att
räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form förstöres före utgången av den i
första stycket angivna tiden. Materialet skall därvid under betryggande

LU 1975/76:15

former mikrofilmas eller kopieras på likvärdigt sätt. Kopiorna skall ordnas
så att sökta uppgifter lätt kan återfinnas och läsas samt bevaras
under den tid som återstår av den i första stycket angivna tiden.

Besvär

23 § Mot länsstyrelses beslut enligt denna lag föres talan hos regeringen
genom besvär.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Länsstyrelsen får dock
före nämnda dag pröva ansökan om tillstånd enligt 12 § tredje stycket
eller 22 § tredje stycket, såvitt avser tid efter utgången av år 1976.

2. Genom lagen upphävs bokföringslagen (1929: 117). Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift, som ersatts genom
bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
Vissa frågor om rättsverkan av att någon är bokföringsskyldig skall dock
enligt särskilda bestämmelser därom avgöras med ledning av den äldre
lagen.

3. Den som är bokföringsskyldig enligt den äldre lagen får för räkenskapsår
som börjat löpa före den nya lagens ikraftträdande fullgöra sin
skyldighet i enlighet med den äldre lagen.

4. Den som ej är bokföringsskyldig enligt den äldre lagen behöver
icke vid ikraftträdandet av den nya lagen upprätta balansräkning enligt
11 § tredje stycket.

5. Tillämpas räkenskapsår som avviker från 12 § första stycket, skall
det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter lagens ikraftträdande
avkortas eller förlängas så att därefter följande räkenskapsår kommer
att överensstämma med föreskrifterna i nämnda paragraf.

6. Har bolag, förening eller annan sammanslutning i sin bolagsordning
eller sina stadgar bestämmelse om räkenskapsåret, som strider mot nya
lagen, skall styrelsen utan dröjsmål vidtaga åtgärder för ändring av bestämmelsen
till överensstämmelse med nya lagen.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös
egendom

Härigenom föreskrives att 4 § lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte
av lös egendom skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Köp, som är slutet mellan köpmän i och för deras rörelse, kallas i
denna lag handelsköp.

Med köpman förstås i denna lag Med köpman förstås i denna lag
envar, som, enligt vad särskilt fin- envar sorn skulle ha varit bokfö nes

stadgat, är pliktig att föra han- ringsskyldig enligt bokföringsla delsböcker.

gen (1929:117), om denna gällt

även efter utgången av år 1976.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

LU 1975/76:15

3 Förslag tilli
Lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur
och handelsresande

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur
och handelsresande skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Med köpman förstås i denna lag Med köpman förstås i denna lag
envar som enligt vad särskilt fin- envar som skulle ha varit bokfö nes

stadgat, är pliktig att föra han- ringsskyldig enligt bokföringsla delsböcker.

gen (1929:117), om denna gällt

även efter utgången av år 1976.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

4 Förslag till
Lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrives att 2 § handelsregisterlagen (1974: 157) skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

I handelsregister införes enskild näringsidkare och handelsbolag samt
ideell förening eller stiftelse som idkar näring.

Handelsbolag skall söka registre- Handelsbolag skall söka registrering,
innan bolaget börjar sin verk- ring, innan bolaget börjar sin verksamhet.
Detsamma gäller enskild samhet. Detsamma gäller enskild

näringsidkare, ideell förening och näringsidkare, ideell förening och

stiftelse, om skyldighet att föra stiftelse som skulle ha varit bok handelsböcker

följer med verksam- föringsskyldig enligt bokföringsla heten.

gen (1929:117), om denna gällt

även efter utgången av år 1976.

Enkelt bolag får införas i handelsregister i den ordning som föreskrives
för handelsbolag. Vad i denna lag sägs om handelsbolag gäller även
i fråga om sålunda registrerat enkelt bolag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

LU 1975/76:15

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1966: 454) om företagsinteckning
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Företagsinteckning må meddelas
endast om näringsidkaren är bokföringsskyldig
eller driver jordbruk
eller skogsbruk.

Föreslagen lydelse

2 §

Företagsinteckning må meddelas
endast om näringsidkaren skulle
ha varit bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1929:117), om
denna gällt även efter utgången av
år 1976, eller om han driver jordbruk
eller skogsbruk.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla
bolag

Härigenom föreskrives att 1 § lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag
och enkla bolag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Sluta två eller flere bolag för att
under gemensam firma idka handel
eller annan näring, kallas det
handelsbolag, om bokföringsskyldighet
skulle ha förelegat beträffande
verksamheten enligt bokföringslagen
(1929:117), om denna
gällt även efter utgången av år
1976.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Sluta två eller flere bolag för att
under gemensam firma idka handel
eller annan näring, med vars
utövande följer skyldighet att föra
handelsböcker, kallas det handelsbolag.

LU 1975/76:15

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

Härigenom föreskrives att i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse
skall införas en ny paragraf, 286 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

286 a §

Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, försäkringsinspektionen
äger, om särskilda skäl
föreligger, meddela från bokföringslagen
(1976: OOO) avvikande
föreskrifter om försäkringsbolags
räkenskaper och årsredovisning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Motionsyrkanden

Med anledning av propositionen 1975: 104 har väckts följande motioner.

A. 1975:2162 av herr Sivert Andersson i Stockholm m.fl. (s) vari
hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att förslag
utarbetas snarast om en lagstiftning om redovisning av företagens ekonomiska
förhållanden som tillgodoser samhällets och de anställdas krav
på en mer ingående insyn i företagen.

B. 1975: 2169 av herr Andersson i örebro (fp) vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att även rörelse som startas efter den nya bokföringslagens ikraftträdande
får använda sig av annat räkenskapsår än kalenderår (brutet
räkenskapsår),

2. att bokföring av kontanta in- och utbetalningar skall kunna ske
senare än påföljande arbetsdag,

3. att företagare utan anställda skall undantas från bokföringsskyldighet
enligt den nya bokföringslagen.

C. 1975: 2170 av herr Boo m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen

1. beslutar att 1 § förslaget till bokföringslag utformas så att en frikrets
skapas i vilken skall ingå företag med högst två helårsanställda och
med en omslutning på högst 20 gånger basbeloppet,

2. beslutar att 8 § andra stycket förslaget till bokföringslag skall ha
följande som motionärernas förslag betecknade lydelse:

LU 1975/76:15

Regeringens förslag Motionärernas förslag

8 §

Affärshändelserna skall (regeringens förslag) sådan

post.

Kontanta in- och utbetalningar
skall bokföras senast påföljande
arbetsdag (kassabokföring), övriga
affärshändelser skall bokföras så
snart det kan ske. I fråga om fordringar
och skulder gäller att de
skall bokföras så snart det kan ske
sedan faktura eller annan handling,
som tillkännager anspråk på
vederlag, utfärdats eller mottagits
eller sådan handling bort föreligga
enligt god affärssed.

Kontanta in- och utbetalningar
skall bokföras senast påföljande
arbetsdag (kassbokföring). övriga
affärshändelser skall bokföras så
snart det kan ske. Om det med
hänsyn till verksamhetens omfattning
är behövligt, gäller i fråga om
fordringar och skulder att de skall
bokföras så snart det kan ske sedan
faktura eller annan handling,
som tillkännager anspråk på vederlag,
utfärdats eller mottagits eller
sådan handling bort föreligga
enligt god affärssed.

3. uttalar att nämnden för bokförings- och redovisningsfrågor ges en
sådan organisation och sammansättning att de mindre och medelstora
företagens problem blir tillgodosedda i enlighet med vad i motionen anförs.

D. 1975: 2171 av herr Clarkson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar att 12 § förslaget till bokföringslag skall ange att, vid sidan av
kalenderår, räkenskapsår kan vara s. k. brutet räkenskapsår och inledas
den 1 maj, 1 juli eller den 1 september.

E. 1975:2172 av fröken Eliasson (c) och fru Fraenkel (fp) vari hemställs
att riksdagen beslutar att konstnärliga och litterära yrkesutövare
befrias från kraven på bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen.

F. 1975: 2173 av herr Lidgård m. fl. (m) vari hemställs att utövare av
yrkesmässigt bedriven fri vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed
jämförlig verksamhet skall undantas från bokföringsskyldighet.

G. 1975:2174 av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar

1. att 1 § förslaget till bokföringslag skall ha följande som motionärernas
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Motionärernas förslag

1 §

Näringsidkare är (regeringens förslag) utövar nä ringsverksamhet.

Enskild person (regeringens förslag) egen bostad.

LU1975/76:15

Regeringens förslag Motionärernas förslag

Bokföringsskyldighet föreligger
ej för rörelse som avser 1) handel
med varor genom kringföring eller
från salustånd eller på annat liknande
sätt, 2) tillverkning eller bearbetning
av varor till avsalu eller
på beställning, 3) reparationsverksamhet,
4) byggnadsverksamhet,
5) trädgårdsanläggning eller 6) fiskeri,
under förutsättning i samtliga
dessa fall att rörelsen vanligen
drives utan biträde av andra än
make och barn under sexton år.

Staten, kommun (regeringens förslag) denna lag.

2. att — för den händelse ovanstående yrkande ej vinner riksdagens
bifall — hemställa hos regeringen att den föreslagna bokföringsnämnden
får i uppgift att bl. .a bevilja dispens för mindre näringsidkare från skyldigheten
att dagligen föra räkenskaperna,

3. att s. k. brutet räkenskapsår skall få tillämpas av dem som så önskar,

4. att grundbokföringen för varje månad skall slutföras inom två månader,

5. att kassabokföringen får verkställas inom loppet av en vecka.

H. 1975: 2175 av herrar Olsson i Järvsö (c) och Gustafsson i Byske (c)
vari hemställs att riksdagen

1. beslutar att mindre företag, som drivs utan annat biträde än familjemedlemmar
samt ytterligare högst två anställda, ej skall omfattas
av bokföringslagen,

2. beslutar att enklare regler utarbetas för tillämpning inom lagens
ram för mindre företag i fråga om bl. a. bokföringsskyldighet för skulder,
fordringar och årsredovisning,

3. uttalar att nämnden för bokföringsfrågor får en sådan sammansättning
och sådana direktiv för sitt arbete att de mindre företagens behov
av nämndens hänsynstagande vid tillämpningen av lagen och av rådgivning
för uppgifternas fullgörande tillgodoses.

I. 1975: 2176 av herr Olsson i Järvsö m. fl. (c, fp, m) vari hemställs att
riksdagen beslutar att rörelse som startas efter den nya bokföringslagens
tillkomst får använda sig av annat räkenskapsår än kalenderår (s. k. brutet
räkenskapsår).

3. 1975: 2177 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) vari hemställs att riksdagen
beslutar att bokföringsplikt inte införs för enskild person som uthyr
färre än tjugofem lägenheter.

LU 1975/76:15

K. 1975:2178 av herr Svanström m. fl. (c) vari hemställs att 12 § förslaget
till bokföringslag skall ha följande som motionärernas förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag Motionärernas förslag

12 5

Räkenskapsåret skall omfatta
tolv månader. Kalenderåret skall
vara räkenskapsår. 1 rörelse, som
påbörjats före ikraftträdandet av
denna lag, får dock annat räkenskapsår
än kalenderår (brutet räkenskapsår)
tillämpas. Brutet räkenskapsår
skall omfatta tiden den
1 maj—den 30 april, den 1 juli—
den 30 juni eller den 1 september
—den 31 augusti.

När bokföringsskyldighet

föringsskyldigheten upphör.

Tillämpas brutet räkenskapsår,
får omläggning av räkenskapsåret
ej ske med mindre tillstånd därtill
ges av länsstyrelsen.

Den som är bokföringsskyldig i
fråga om flera rörelser skall använda
samma räkenskapsår för
dessa, om ej synnerliga skäl föranleder
annat. Har en av rörelserna
påbörjats efter ikraftträdandet av
denna lag, kan brutet räkenskapsår
tillämpas i den rörelsen, om sådant
räkenskapsår förekommer i
annan av rörelserna. För att få
samma räkenskapsår för flera rörelser
får omläggning av räkenskapsår
ske utan hinder av vadsom
föreskrives i tredje stycket. Vad nu
sagts äger motsvarande tillämpning
inom koncern.

Räkenskapsåret skall omfatta
tolv månader. Kalenderåret skall
vara räkenskapsår. Dock får annat
räkenskapsår än kalenderår (brutet
räkenskapsår) tillämpas. Brutet räkenskapsår
skall omfatta tiden den
1 mars—den 28 februari, den 1
maj—den 30 april, den 1 juli—den

30 juni, den 1 september—den 31
augusti eller den 1 november—den

31 oktober.

(regeringens förslag) bok -

Den som är bokföringsskyldig i
fråga om flera rörelser skall använda
samma räkenskapsår för dessa,
om ej synnerliga skäl föranleder
annat. Vad nu sagts äger motsvarande
tillämpning inom koncern.

Utskottet

Inledning

Till följd av bl. a. den tekniska utvecklingen på redovisningsområdet
och förändringarna inom samhällslivet är den nuvarande bokföringslagen
från år 1929 delvis starkt föråldrad. Frågan om en modernisering
av lagen har länge varit aktuell. År 1967 framlades ett förslag till lag
om skyldighet att föra räkenskaper m. m. av särskilda utredningsmän

LU 1975/76:15

(SOU 1967: 49). Under remissbehandlingen av betänkandet framfördes
emellertid kritik beträffande såväl grunddragen i förslaget som dess
närmare utformning. Förslaget ansågs därför inte kunna läggas till
grund för lagstiftning utan en genomgripande omarbetning.

År 1971 fattades beslut om fortsatt översyn av bokföringslagen. Översynen
har utförts av 1971 års utredning om bokföringslagstiftningen i
samråd med motsvarande utredningar i Finland och Norge och särskilda
observatörer från Danmark. Resultatet av utredningsarbetet har
framlagts i betänkandet (SOU 1973: 57) Förslag till bokföringslag. Förslaget
har fått ett i huvudsak positivt mottagande vid remissbehandlingen.
Departementsförslaget överensstämmer i sakligt hänseende nära
med utredningsförslaget.

Utskottet kommer i det följande efter en redogörelse för propositionernas
huvudsakliga innehåll att behandla propositionerna i de delar
som berörs av motionsyrkanden och i övrigt i den mån utskottet funnit
anledning att närmare kommentera de framlagda förslagen.

Propositionernas huvudsakliga innehåll
I propositionen 1975: 104 läggs fram förslag till ny bokföringslag.

I jämförelse med nu gällande lag vidgas kretsen bokföringsskyldiga
väsentligt. Alla näringsidkare föreslås i princip bli bokföringsskyldiga.
Undantag görs emellertid för enskild person som driver jordbruk eller
skogsbruk. Enskild persons uthyrningsverksamhet föreslås bli bokföringspliktig
om det är fråga om hotell- eller pensionatrörelse eller uthyrningen
omfattar mer än två lägenheter. Aktiebolag, handelsbolag och
ekonomisk förening skall liksom f. n. vara bokföringsskyldiga oavsett
om de bedriver näringsverksamhet.

I den föreslagna lagen ges utförliga bestämmelser om både löpande
bokföring och årsbokslut.

Den löpande bokföringen består av kronologisk bokföring (grundbokföring)
och systematisk bokföring (huvudbokföring med sidoordnad
redovisning). Alla affärshändelser skall bokföras. För varje affärshändelse
skall bokföringen grundas på handling som härrör från affärshändelsen
eller särskilt upprättas med uppgifter om denna, verifikation.
Stor vikt läggs vid en tillförlitlig verifikationshantering. All bokföring
föreslås skola ske enligt bokföringsmässiga grunder. Lagförslaget innehåller
också regler om bokföring medelst automatisk databehandling.

Årsbokslutet består enligt förslaget av både resultaträkning och balansräkning.
I företag med mer än tio anställda skall resultaträkningen
ställas upp i s. k. staffelform.

Enligt förslaget skall räkenskapsåret i princip sammanfalla med
kalenderåret. För rörelser som drivs vid lagens ikraftträdande ges dock
möjlighet till s. k. brutet räkenskapsår, vilket skall sluta den 30 april,
den 30 juni eller den 31 augusti.

2 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 15

LU 1975/76:15

Arkiveringstiden föreslås alltjämt vara tio år. Originalhandling i vanlig
läsbar form skall emellertid efter tillstånd av länsstyrelse kunna utgallras
tidigare under förutsättning att handlingen mikrofilmats eller
kopieras på likvärdigt sätt.

Lagförslaget har utformats så att bestämmelserna skall kunna tillämpas
med hänsyn tagen till olika rörelsers skiftande behov. Med tanke
på nytillkommande bokföringsskyldiga förutses behov av information
och utbildning. I budgetpropositionen föreslås därför att en särskild
nämnd för bokförings- och redovisningsfrågor, bokföringsnämnden, bör
inrättas den 1 juli 1976. Genom nämndens verksamhet skall bl. a. kraven
på information och anvisningar tillgodoses både när det gäller
småföretagarnas behov och i fråga om datorbaserad redovisning.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.

Förenklade regler för mindre rörelser m. m.

I detta avsnitt behandlar utskottet de med varandra sammanhängande
frågorna om hur kretsen av bokföringsskyldiga bör bestämmas och
huruvida behov föreligger av enklare regler för mindre företagare.

I 1929 års bokföringslag fastställs kretsen av bokföringsskyldiga
enligt en uppräkningsmetod. Aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar
och vissa andra juridiska personer är under alla förhållanden
bokföringsskyldiga. I övrigt bestäms bokföringsskyldighetens omfattning
genom en uppräkning i 20 punkter av olika rörelsearter, som i princip
medför bokföringsskyldighet. Lagen medger emellertid åtskilliga undantag
från vad som följer av denna uppräkning. Bl. a. föreligger i fråga
om flera av de uppräknade slagen av rörelse inte någon bokföringsskyldighet
om rörelseidkaren endast biträds av make, barn under 16 år
samt två andra personer.

Jordbrukare är inte bokföringsskyldiga enligt 1929 års lag. Om inkomst
av jordbruksfastighet deklareras och taxeras enligt bokföringsmässiga
grunder, skall i stället föreskrifterna i jordbruksbokföringslagen
(1951: 793) följas. Särskilda bestämmelser om räkenskapsföringen
har också utfärdats för tandläkare, pälsdjursuppfödare, kreaturshandlare
m. fl. samt taxirörelser (SFS 1966: 138—140).

Propositionens förslag innebär en väsentlig utvidgning av kretsen av
bokföringsskyldiga. Alla näringsidkare föreslås i princip bli bokföringsskyldiga,
dvs. envar som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk
art. Undantagna är endast — bortsett från staten, kommuner och jämställda
— enskilda personer som driver jordbruk eller skogsbruk eller
som i mindre omfattning hyr ut fastighet eller del av fastighet (i det
senare fallet högst två lägenheter). Aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk
förening skall liksom f. n. vara bokföringsskyldiga, oavsett om de
bedriver näringsverksamhet.

I samband med behandlingen av frågan om bokföringsskyldighetens

LU 1975/76:15

omfattning diskuteras i propositionen förutsättningarna för ett differentierat
regelsystem med förenklade regler för mindre företagare. Föredragande
statsrådet ansluter sig härvidlag till utredningens uppfattning
att det inte behövs skilda regelsystem för olika typer av företag, utan
att man i stället bör sträva efter att utforma regelsystemet så att det
med vissa jämkningar kan tillämpas av alla näringsidkare.

I sju motioner framställs yrkanden som syftar till att undanta enskild
näringsidkare som driver mindre rörelse från bokföringsskyldighet. Motionärerna
lägger fram olika förslag till lösning av frågan hur gränsen
för en sådan frikrets bör dräs. I motionen 1975: 2169 (yrkandet 3) föreslås
att undantag skall göras för enmansföretag. Motionerna 1975: 2170
(yrkandet 1) och 1975: 2175 (yrkandet 1) upptar förslag som syftar till
att undanta småföretagare med få anställda. Enligt den förra motionen
bör gränsen dras vid företag med högst två helårsanställda och med
en omslutning på högst 20 gånger basbeloppet. I den senare motionen
föreslås att frikretsen bör omfatta företag som drivs utan annat biträde
än familjemedlemmar samt ytterligare högst två anställda. I motionen
1975: 2174 (yrkandet 1) förordas att undantag skall göras för vissa slag
av rörelse, bl. a. saluståndshandel, reparationsverksamhet och byggnadsverksamhet,
under förutsättning att rörelsen i fråga drivs utan biträde
av andra än make och barn under 16 år. Yrkandena i motionerna
1975: 2172 och 1975: 2173 går ut på att konstnärliga och litterära yrkesutövare
bör fritas från bokföringsskyldighet. I motionen 1975:2177
hemställs slutligen att den föreslagna gränsen för bokföringsskyldighet
beträffande uthyrningsrörelse ändras så att lagen ej blir tillämplig på
enskild person som hyr ut färre än tjugufem lägenheter.

I två motioner aktualiseras frågan om man med andra medel än
genom tillskapandet av en frikrets bör söka tillgodose de speciella behov
som kan föreligga för mindre rörelseidkare. I motionen 1975:2175
(yrkandet 2) hemställs att riksdagen beslutar om att enklare regler för
mindre företag skall inarbetas i lagen, såvitt avser bokföringen av fordringar
och skulder samt upprättande av årsbokslut. Såvida en frikrets
ej kan tillskapas, bör enligt motionen 1975: 2174 (yrkandet 2) bokföringsnämnden
få i uppdrag att bevilja dispens för mindre näringsidkare
från skyldigheten att inom föreskriven tid fullgöra kassabokföringen.

Som motivering för de olika motionsyrkandena framhålls bl. a. att
den föreslagna generella bokföringsskyldigheten kommer att bli alltför
betungande för de mindre företagen. Motionärerna pekar härvid på att
förslagets regler i åtskilliga avseenden inte är avpassade för denna grupp
av näringsidkare. Detta gäller t. ex. reglerna om grundbokföring av
fordringar och skulder och bestämmelserna om årsbokslut. En bokföringsskyldighet
av den omfattning lagförslaget innebär är enligt motionärernas
uppfattning inte rimlig och kommer i praktiken inte att kunna
efterlevas av stora grupper av fria konstutövare, hantverkare och andra

LU 1975/76:15

småföretagare. Om dessa skall kunna iaktta reglerna, blir de på grund
av sina bristande kunskaper ofta tvingade att anlita bokföringsbyråer,
vilket medför ökade kostnader för företagarna och stora påfrestningar
på bokföringsbyråernas nuvarande organisation. I vissa av motionerna
ifrågasätts också om borgenärsintressena och beskattningshänsynen härvidlag
har sådan tyngd att de kan motivera att bokföringsskyldigheten
utsträcks till exempelvis fria konstutövare.

I yttrandet från skatteutskottet har utskottets majoritet förordat avslag
på förevarande motionsyrkanden och tillstyrkt bifall till propositionens
förslag i motsvarande del. Även utskottets minoritet har förklarat
sig i princip biträda förslagen i propositionen om en noggrannare reglering
av bokföringsskyldigheten och den breddning av kretsen av bokföringsskyldiga
som där föreslås. Dessa ledamöter pekar emellertid samtidigt
på att vissa regler rörande den löpande bokföringen bör ändras
för att göra det lättare för mindre företagare att följa bestämmelserna.

Utskottet vill till en början peka på att frågan om vilken personkrets
som bokföringsskyldigheten bör omfatta har diskuterats utförligt i de
båda utredningsbetänkandena från år 1967 resp. 1973. Båda utredningarna
har efter ingående överväganden funnit att man inte kan utesluta
någon näringsidkare från bokföringsskyldighet. Som skäl härför har utredningarna
åberopat de avsevärda svårigheter som föreligger när det
gäller att på ett tillfredsställande sätt avgränsa en undantagsgrupp.

Utskottet anser att gränsen måste vara klar och reglerna lättillämpade.
Den nu gällande uppräkningsmetoden är enligt utskottets mening behäftad
med uppenbara brister. Genom en sådan uppräkning får man
inte någon rationell avgränsning av bokföringsskyldigheten, utan resultatet
blir godtyckligt. Man kan inte heller generellt säga att viss typ
av rörelse skall uteslutas från bokföringsskyldighet enbart därför att
den drivs av en ensam person. Många praktiska exempel kan anföras
på att rörelsens omsättning ändock kan vara mycket stor. Detta motiverar
i så fall att rörelsen är bokföringspliktig. En generell gräns byggd
på maximiantalet anställda i rörelsen blir alltför schablonartad och
slår inte likformigt inom olika branscher. När anställda finns, förstärks
också intresset av att företaget skall ha en formbunden bokföring.
Likaså är en gräns som bygger på bruttoomsättningen i företaget olämplig
och opraktisk från olika synpunkter. En kombination av olika här
angivna faktorer skulle medföra alltför stora tillämpningssvårigheter
vid gränsdragningen.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att det inte är möjligt
att göra några generella undantag från den föreslagna kretsen av bokföringsskyldiga.
Utskottet tillstyrker därför propositionens förslag i denna
del.

Även frågan om man i lagen bör införa en särskild avdelning med
förenklade regler för mindre företagare har diskuterats utförligt under

IU 1975/76:15

utredningsarbetet. Betydande svårigheter har visat sig möta när det
gäller att här finna ett lämpligt regelsystem. Som framhållits i lagrådsprotokollet
skulle en sådan lösning också förutsätta ytterligare undersökningar
och ingående överväganden. Utskottet finner det emellertid
angeläget att den sedan länge förberedda reformen av bokföringslagstiftningen
inte nu försenas. Det är också svårt att i dag överblicka
om man vid ett fortsatt utredande skulle kunna komma fram till några
väsentliga förenklingar, som man inte redan nu kan uppnå genom
jämkningar av de föreslagna reglerna. Utskottet anser att man i detta
sena skede av lagstiftningsärendet bör inrikta sig på sistnämnda alternativ.
Utskottet vill därför i det följande diskutera några ändringar,
som eventuellt skulle kunna göra det lättare för mindre företagare att
följa de föreslagna bestämmelserna.

Utskottet behandlar först frågan om det från nu angivna utgångspunkter
behövs några ändringar i bestämmelserna om den löpande bokföringen.
Utskottet erinrar härvid om att de skatterättsliga bestämmelserna
sedan länge inneburit att alla rörelseidkare måste ha ordnade
räkenskaper som underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighetens
fullgörande. Enligt utskottets mening torde i allmänhet de löpande
noteringar som krävs enligt propositionens förslag inte medföra någon
större arbetsökning eller vara särskilt mer komplicerade än vad som
redan nu följer av bestämmelserna om anteckningsskyldighet enligt 20 §
taxeringslagen. Den enda skillnad som torde ha större betydelse är att
fordringar och skulder enligt bokföringslagförslaget måste redovisas under
löpande år enligt bokföringsmässiga grunder. Om mindre näringsidkare
i stället fick möjlighet att under löpande år tillämpa kontantmässig
redovisning av kreditinköp och kreditförsäljningar torde det enligt
utskottets mening inte med fog kunna hävdas att bestämmelserna
om den löpande bokföringen ställer överdrivna krav på småföretagarna.
Utskottet kommer därför nedan under avsnittet om den löpande bokföringen
att förorda att en sådan ändring vidtas i lagförslaget.

Utskottet övergår härefter till en motsvarande granskning av de bestämmelser
som gäller årsbokslutet. Enligt utskottets mening har dessa
i alltför stor utsträckning utformats med de stora och medelstora företagen
i blickfånget. Som exempel kan nämnas det i 18 § upptagna
resultaträkningsschemat och det i 19 § upptagna balansschemat, vilka
båda har en avfattning som måste te sig svårförståelig och främmande
för en mindre företagare. Utskottet erinrar om att kommunalskattelagen
ej uppställer krav på vare sig resultaträkning eller balansräkning.
I stället innehåller självdeklarationens rörelsebilaga R 1, som används
för rörelse beträffande vilken räkenskapsavslutning medelst vinst- och
förlustkonto ej ägt rum, specificerade och från bokföringslagförslagets
system delvis avvikande — och mera lättfattliga — regler om hur
rörelseinkomsten skall beräknas. Utskottet erinrar vidare om att bok -

LU 1975/76:15

slutet för t. ex. mindre detaljaffärer enligt nuvarande regler endast verkställs
i inventarieboken i form av inventarium och balansräkning. Dessutom
är det nog i regel så att dessa småföretag inte gör någon resultatberäkning
förrän i samband med självdeklarationen, då vinsten eller
förlusten kommer fram på rörelsebilagan. Beräkningen av den skattepliktiga
inkomsten baseras nämligen ej i dessa fall på en i räkenskaperna
framkommen nettovinst utan sker genom sammanställning av
olika siffror i inventariet och dagböckerna. Utskottet erinrar om att en
liknande beräkningsmetod gäller enligt jordbruksbokföringslagen för
jordbrukare som inte använder den dubbla bokföringen med vinstoch
förlustkonto.

Mot nu angivna bakgrund anser utskottet att propositionens förslag
i vad avser årsbokslutet kommer att innebära en väsentligt ökad börda
för småföretagen. De kommer också i stor utsträckning att bli tvungna
att anlita hjälp av bokföringsbyråer för att kunna upprätta årsbokslut.
Detta kommer att medföra en kostnadsfördyring för de mindre näringsidkarna.
Dessutom torde det inte finnas lämpliga bokföringsbyråer i den
utsträckning som förslagets genomförande skulle komma att kräva. Utskottet
erinrar i detta sammanhang om de mindre goda erfarenheter
som föreligger från den reglering som f. n. gäller i fråga om skyldigheten
för jordbrukare att övergå till redovisning enligt bokföringsmässiga
grunder. På grund av att den icke förutsedda ökningen av antalet
övergångsfall under det sista övergångsåret skulle medföra stora påfrestningar
för de bokföringsbyråer som anlitas av jordbrukare, har
regeringen nyligen aviserat att den inom en snar framtid avser att vidtaga
åtgärder så att övergångstiden kan förlängas (se statsrådet Strängs
svar den 19 februari 1976 på interpellationen 1975/76: 96).

Enligt utskottets uppfattning bör därför mindre företagare undantas
från tillämpningen av bestämmelserna om årsbokslut. Undantagsgruppen
bör omfatta enskilda näringsidkare som driver sin verksamhet utan
biträde av flera än två årsanställda personer och i vars rörelse den
årliga bruttoomsättningssumman understiger 200 000 kr. För dessa näringsidkare
får i stället självdeklarationens rörelsebilaga R 1 eller motsvarande
ersätta ett vanligt årsbokslut. Om antalet anställda eller
bruttoomsättningssumman ett visst kalenderår överstiger de angivna
gränsvärdena skall fr. o. m. nästföljande kalenderår bokföringsskyldigheten
innefatta även upprättande av årsbokslut.

På grund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen med anledning
av motionerna 1975: 2169 (yrkandet 3), 1975: 2170 (yrkandet 1),
1975: 2172, 1975: 2173, 1975:2174 (yrkandena 1 och 2), 1975: 2175
(yrkandena 1 och 2) samt 1975: 2177 antar en undantagsregel av innebörd
att enskild näringsidkare skall undantas från tillämpningen av
bestämmelserna om årsbokslut i 11—21 §§ förslaget till bokföringslag

LU 1975/76:15

under förutsättning att antalet anställda i rörelsen inte överstiger två
årsanställda personer och den årliga bruttoomsättningssumman inte
uppgår till 200 000 kr.

Den löpande bokföringen

Den löpande bokföringen innebär bl. a. att affärshändelserna skall
noteras kronologiskt och systematiskt. Den kronologiska bokföringen
kallas i lagförslaget för grundbokföring. För den systematiska bokföringen
används beteckningen huvudbokföring.

Bestämmelser om grundbokföringen ges i 8 § förslaget till bokföringslag.
I första stycket föreskrivs att affärshändelserna skall bokföras i
kronologisk ordning post för post efter verifikationsnummer eller andra
identifieringstecken som åsatts verifikationerna. Om det utan svårighet
kan klargöras vilka affärshändelser som ingår, får verifikationer som
avser likartade affärshändelser bokföras i sammandrag i en post.

I andra stycket anges de tidsramar inom vilka grundbokföringen
måste ske. Kontanta in- och utbetalningar
skall bokföras senast påföljande arbetsdag (s. k. kassabokföring). Övriga
affärshändelser skall bokföras så snart det kan ske. Härvid gäller beträffande
fordringar och skulder att de skall bokföras så snart det kan
ske sedan faktura utfärdats eller mottagits eller sådan handling bort
föreligga enligt god affärssed.

Dessa tidsramar kritiseras i flera motioner. Kritiken går ut på att
tidskraven är så stränga att de inte kan uppfyllas av många mindre
företagare.

I skatteutskottets yttrande har från majoritetens sida anförts att de
ifrågavarande tidsgränserna är av sekundärt intresse i skattesammanhang.
Från skattesynpunkt kan emellertid hävdas att varje uppluckring
av de föreslagna reglerna innebär en försämring. Utskottets majoritet
har därför — utan att gå närmare in på detaljfrågorna — generellt förordat
propositionens lagförslag. En minoritet inom utskottet har anslutit
sig till motionärernas uppfattning att en uppmjukning av tidskraven
är önskvärd för de mindre företagens del. Dessa ledamöter har
förordat att kontanta in- och utbetalningar bör kunna bokföras senare
än påföljande arbetsdag, när omständigheterna så kräver. Vidare har
utskottsminoriteten tillstyrkt att den s. k. pärmmetoden skall få användas
för registreringen av fordringar och skulder i mindre rörelser.

I det följande behandlar utskottet de olika tidsgränserna var för sig.
Beträffande kassabokföringen framhålls i motionerna 1975:
2169 (yrkandet 2) och 1975: 2174 (yrkandet 5) att den föreslagna tidsramen
kan medföra svårigheter för mindre företagare, som saknar bokföringskunnig
personal. En stor del av dessa rörelseidkare anlitar bokföringsbyrå
för att ombesörja den löpande redovisningen. I de fall företagaren
sköter bokföringen själv, måste han ofta ta veckohelgerna i

LU 1975/76:15

anspråk för att göra arbetet färdigt. Mot denna bakgrund är den föreslagna
tidsramen alltför snäv för att kunna tillämpas i mindre företag,
understryker motionärerna. I motionen 1975: 2174 hemställs att kassabokföringen
skall få verkställas inom loppet av en vecka, medan det
i motionen 1975: 2169 överlämnas åt riksdagen att närmare bestämma
vilken tidsfördröjning som bör godtas.

Utskottet vill till en början erinra om att 1929 års bokföringslag föreskriver
att affärshändelserna skall införas dagligen post för post i dagboken.
Härvid behöver dock endast noteras slutsumman av likartade
poster under en dag, t. ex. slutsummorna av alla kontanta in- och utbetalningar.
Även i utredningens förslag behölls kravet på daglig kassabokföring
som huvudregel. Som framgår av den tidigare redogörelsen har
emellertid kravet på dagliga noteringar lättats upp under departementsberedningen.
För att göra det lättare för de mindre företagarna att
följa bestämmelserna föreslås i propositionen att kassabokföringen skall
få ske med en dags fördröjning. Utskottet vill fästa uppmärksamheten
på att detta innebär en ökad tidsfrist för många mindre företagare som
i dag är bokföringsskyldiga. Inom t. ex. detaljhandeln noterar de mindre
affärsinnehavarna i princip varje dag de olika kontant-, bank- och postgirotransaktionerna
i klumpsummor i kassaboken.

Utskottet vill vidare framhålla att den föreslagna tidsgränsen måste
bedömas mot bakgrund av de ändringar som föreslås i fråga om bokföringens
praktiska utformning. Enligt propositionens förslag skall bokföringen
ske på varaktigt sätt i ett ordnat och betryggande system av
böcker, kort, lösblad eller andra hjälpmedel. Förslaget innebär att det
nuvarande kravet på bunden dagbok slopas och att den löpande bokföringen
till ingen del behöver ske i bundna böcker. Anteckningar i sådana
”kladdar”, journaler och andra specifikationer som enligt nuvarande
praxis brukar föras som underlag för dagsboksposterna kan följaktligen
enligt den föreslagna ordningen i princip godkännas som formellt
riktiga grundnoteringar.

Enligt propositionens förslag är det därför tillräckligt för att tillgodose
tidskravet, om den bokföringsskyldige gör en primär bokföringsnotering
av nyss angivet slag inom den angivna tidsintervallen, t. ex. för in
kontanttransaktionernas totalsummor i en kassajournal med lösbladssystem.
Det sagda gäller även om rörelseidkaren anlitar bokföringsbyrå
eller annan hjälp för bokföringsarbetet. Om exempelvis ett detaljhandelsföretag,
där kassaapparat används, överlåtit till bokföringsbyrå att
sköta grundbokföringen blir tillvägagångssättet normalt det följande.
Då betalning erläggs för en vara, registreras betalningen på kontrollremsan
i kassaapparaten och beloppet inräknas i dagskassan. Totalsumman
av erhållna betalningar under en dag antecknas i kassajoumalen
senast påföljande arbetsdag. Därefter översänds joumalbladet eller
kopia därav till bokföringsbyrån, varvid kassakontrollremsa, tömnings -

LU 1975/76:15

kvitto, dagskassa rapport e. d. bifogas som gemensam verifikation. Utskottet
vill understryka att det även i detta fall är noteringen i kassajournalen
som räknas som grundnotering och som alltså måste göras
inom den föreskrivna tidsfristen. Det saknar således betydelse i detta
sammanhang vid vilken tidpunkt bokföringsbyrån är färdig med bearbetningen
av det översända räkenskapsmaterialet. Principen är densamma
även vid annan form av kassahantering eller andra kvittorutiner.

Den föreslagna tidsramen torde enligt utskottets mening inte heller
vålla tillämpningssvårigheter i rörelser vilkas innehavare regelmässigt
är verksamma på arbetsplatser utanför rörelsens lokal. Som föredragande
statsrådet påpekat bör det vara möjligt att inom tidsfristen på ett
enkelt sätt grundbokföra kontantaffärerna i en noteringsbok som rörelseidkaren
har med sig när han t. ex. arbetar på annan ort än där kontoret
är beläget.

På grund av det anförda anser utskottet att det inte finns skäl att
tillåta att kassabokföringen förs med längre tidsintervaller än som föreslås
i propositionen. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna
1975:2169 (yrkandet 2) och 1975:2174 (yrkandet 5).

Beträffande övriga affärshändelser föreslås i propositionen
att dessa skall grundbokföras så snart det kan ske. Regeln gäller
även fordringar och skulder. I fråga om poster av detta slag innehåller
förslaget dock ett förtydligande tillägg till vilket utskottet återkommer
nedan.

Den föreslagna huvudregeln innebär således att någon i lag fixerad
tidsgräns inte uppställs för grundbokföringen av memorialposter, dvs.
andra poster än kassaposter. Propositionen avviker på denna punkt från
utredningens förslag enligt vilket grundbokföringen för varje månad
skulle slutföras senast under påföljande månad.

I motionen 1975:2174 (yrkandet 4) hemställs att grundbokföringen
för varje månad skall slutföras senast inom två månader. Motionärerna
hänvisar till att tidsförskjutningar lätt kan uppstå i bokföringsarbetet
i de fall där den bokföringsskyldige anlitar bokföringsbyrå eller datacentral
för sin bokföring.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att det knappast
är möjligt att för memorialpostema kräva grundbokföring inom någon
bestämd tidsperiod. Som statsrådet framhållit är det sannolikt att många
bokföringsskyldiga inte skulle kunna iaktta en sådan tidsgräns i samband
med årsbokslut. Även under löpande år kan sjukdom, semesterledighet
m. m. göra det praktiskt svårt att hålla en viss tidsgräns. Man
får också räkna med att tidsförskjutningar kan uppstå periodvis på
grund av exceptionell arbetsbelastning hos t. ex. den anlitade bokföringsbyrån.
Utskottet ansluter sig därför till propositionens förslag att det
endast bör krävas att grundbokföringen av memorialposter skall ske så
snart som möjligt efter affärshändelsen i fråga. Detta innebär som när -

LU 1975/76:15

mare utvecklas i propositionen att nonnen god redovisningssed ytterst
får ange de tidsramar inom vilka grundbokföringen med hänsyn till
rörelsens förhållanden måste ske.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionen
1975: 2174 (yrkandet 4).

Utskottet övergår härefter till frågan när fordringar och
skulder skall noteras i den löpande bokföringen. Enligt propositionens
förslag skall fordrings- resp. skuldbeloppet antecknas så snart det
kan ske sedan faktura eller annan handling, som tillkännager anspråk
på vederlag, utfärdats eller sådan handling bort föreligga enligt god
affärssed. Propositionen upptar ingen motsvarighet till en av utredningen
föreslagen undantagsregel enligt vilken en temporär kontantbokföring
skulle få tillämpas i de mindre företagen med avseende på
kundfordringar och leverantörskulder (den s. k. pärmmetoden).

Som motivering för förslaget i denna del anför föredragande statsrådet
att en modern bokföringslagstiftning måste bygga på principen
om bokföringsmässiga grunder. Görs undantag härifrån, uppstår risk
för att det uppkommer oordning i bokföringssystemet. Statsrådet pekar
också på risken för att skattekontrollen försvåras, om man tillåter avsteg
från regeln att fordringar och skulder skall bokföras i samband
med att faktura avsänds resp. mottas. Statsrådet erinrar vidare om att
den föreslagna regeln lämnar utrymme för åtnjutande av viss respittid
och att härigenom hänsyn kan tas till de speciella problem som mindre
företagare kan möta i sammanhanget.

Statsrådets ställningstagande kritiseras i motionen 1975: 2170 (yrkandet
2). Enligt motionärernas uppfattning kommer den föreslagna regeln
att bli bekymmersam att tillämpa för de mindre företagen. En stor del
av dessa rörelseidkare anlitar hjälp av bokföringsbyråer och dataserviceföretag
för sin bokföring. De kommer följaktligen att bli tvungna att
genast vidarebefordra fakturorna till sina bokföringsmedhjälpare, vilka
behåller dem under den tid som går åt för att verkställa erforderliga
bokföringsåtgärder. Detta innebär att rörelseidkarna måste frånhända
sig ett för verksamheten i företaget viktigt material, påpekar motionärerna.
Över huvud kommer förslaget att medföra onödiga komplikationer
för de mindre rörelseidkarna och innebära risk för felnoteringar
i deras redovisning och affärskorrespondens. Motionärerna anser därför
att de mindre företagarna även i fortsättningen bör kunna få tillämpa
den s. k. pärmmetoden för redovisningen av fordringar och skulder
och att de således skall få vänta med bokföringen av sådana affärstransaktioner
till dess betalning äger rum. I motionen föreslås i detta
syfte vissa ändringar i 8 § andra stycket förslaget till bokföringslag.

Utskottet vill till en början erinra om att ett strikt iakttagande av
principen om bokföringsmässiga grunder förutsätter att kundfordringar
och leverantörskulder redovisas enligt den dubbla bokföringens konto -

LU 1975/76:15

system. Redovisningen av kreditinköp och kreditförsäljningar tillgår då
vanligen så att i huvudboken förs ett kollektivkonto för kunderna och
ett för leverantörerna. Är antalet kunder och leverantörer stort, läggs
vid sidan om det egentliga kontosystemet upp särskilda avräkningsböcker
(kundreskontra resp. leverantörreskontra), vilka alltså utgör specifikationer
till personkontona i huvudboken.

Som framhållits av utredningen tillämpar emellertid åtskilliga mindre
och medelstora företag ej förfaringssättet med kollektivkonton och
särskild reskontra. De använder i stället en redovisningsmetod som
brukar kallas pärmmetoden och som innebär en kontantmässig redovisning
av kundfordringarna och leverantörskulerna i den löpande bokföringen.
Utvecklingen av denna praxis har möjliggjorts av att det rått
oklarhet om huruvida 1929 års bokföringslag uppställer krav på bokföringsmässig
redovisning.

Enligt utredningen förekommer det olika varianter av pärmmetoden.
Några sådana varianter har beskrivits i utredningens betänkande. Enligt
den enklaste metoden samlas alla inkommande fakturor och. kopior av
alla utgående fakturor i ett särskilt pärmsystem. Ingen som helst bokföring
sker förrän betalning äger rum. Betalningen bokförs då som
inbetalning eller utbetalning från kassan. Fakturan för vad som betalats
plockas ur pärmen för obetalda fakturor och förs samman med övriga
bokföringsverifikationer eller förvaras i en pärm för betalda fakturor.
Pärmen för obetalda fakturor ger en överblick över fordrings- och
skuldbeståndet samt tjänar som underlag för bevakning av vad man skall
betala och vad som skall flyta in. Inför bokslutet räknar man ut fordringar
och skulder genom att summera de obetalda fakturorna.

Enligt en mera avancerad pärmmetod kan man öka säkerheten i
systemet genom att på olika sätt förteckna in- och utgående fakturor
med eller utan beloppsuppgift. Ibland sker sådan diarieföring av fakturorna
i särskilda försäljnings- och inköpsböcker. Dessa böcker utgör
då dagböcker i lagens mening men de har inte något samband med
kontosystemet. Någon kontonotering av kreditaffärerna sker nämligen
ej förrän vid betalningen. Först när en faktura likvideras, görs notering
i grundbokföringen genom att kassakontot krediteras med varukontot
som motkonto.

Som utskottet anfört ovan får den i propositionen antagna grundsatsen
om bokföringsmässig redovisning till följd att dubbel bokföring
måste användas så snart det i någon nämnvärd omfattning förekommer
fakturor i rörelsen. Möjligheten att använda enkel bokföring blir således
inskränkt till rörelser med ytterst okomplicerade förhållanden.

Utskottet vill vidare understryka att en grundbokföring av kreditaffärerna
i enlighet med propositionens förslag kommer att innebära ett
betydande merarbete för de mindre rörelseidkare som själva sköter sin
bokföring. Varje transaktion måste kontonoteras vid två olika tillfällen,

LU 1975/76:15

nämligen såväl vid faktureringen som vid betalningen. Vidare händer
det ofta att betalningssumman inte överensstämmer med fakturans belopp
till följd av mellanliggande returer, gottgörelser, kassarabatter etc.
Även sådana differensposter måste då utjämnas genom dubbla noteringar
i debet-kredit-systemet.

Med hänsyn till de förhållanden under vilka de mindre företagen
arbetar måste man enligt utskottet mening tillåta att den löpande bokföringen
förenklas, såvitt avser redovisningen av kundfordringar och
leverantörskulder. Behovet av förenklingar bestyrks av att man i det
praktiska redovisningsarbetet redan nu i stor utsträckning använder sig
av ett förenklat system. Detta behov kommer att öka till följd av den
utvidgning av kretsen av bokföringsskyldiga, som lagförslaget innebär.

Erfarenheterna visar också att de förenklade system, som nu används,
kan fungera tillfredsställande i mindre företag och där ge en säker
överblick över fordrings- och skuldbeståndet. Om vissa minimikrav
uppställs på det praktiska handhavandet av pärmmetoden, kan det enligt
utskottets mening knappast hävdas att tillåtandet av metoden skulle
försämra förutsättningarna för taxeringskontroll och annan revision.

På grund av nu anförda skäl anser sig utskottet böra stödja motionärernas
förslag. Utskottet förordar därför att det i ett nytt tredje
stycke i 8 § förslaget till bokföringslag införs en undantagsregel som gör
det möjligt för de mindre företagen att använda pärmmetoden för registrering
av kundfordringar och leverantörskulder. Den av utskottet
utarbetade regeln bygger på motsvarande bestämmelse i utredningens
förslag. Regeln har emellertid en något avvikande redigering.

Beträffande tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen vill utskottet
tillägga följande. Ett grundläggande villkor för att pärmmetoden
skall få användas är att endast ett mindre antal fakturor förekommer
i rörelsen och att fakturorna ej uppgår till avsevärda belopp. Det är
enligt utskottets mening således i första hand de minsta företagen som
skall få använda denna redovisningsmetod. Eftersom det erbjuder betydande
svårigheter att i lag närmare avgränsa undantagsregelns tilllämpningsområde
förordar utskottet att en ytterligare förutsättning för
pärmmetodens användning skall vara att detta är förenligt med god
redovisningssed. Den innebörd som i framtida redovisningspraxis kommer
att inläggas i detta begrepp får sålunda ytterst bestämma under
vilka förhållanden pärmmetoden bör godkännas. Utskottet vill med anledning
härav understryka att det blir en viktig uppgift för bokföringsnämnden
att leda och övervaka utvecklingen på detta område.

Det får också ankomma på bokföringsnämnden att närmare precisera
de krav som måste ställas på det praktiska handhavandet av pärmmetoden.
Utskottet vill för sin del framhålla att den förordade undantagsregeln
endast gäller s. k. öppna fordringar och skulder. Affärstransaktioner
som avser växlar, reverser och andra skuldförbindelser om -

LU 1975/76:15

fattas sålunda inte. Vidare är den föreslagna pärmmetoden i första
hand avsedd för redovisningen av fakturor rörande omsättningstillgångar.
Fakturor för inköp av anläggningstillgångar torde således normalt
inte böra tas in i ett pärmsystem. Likaså bör någon enstaka faktura,
som uppgår till ett avsevärt belopp eller som avser avbetalningsaffärer,
kunna lämnas utanför pärmsystemet och bokföras på vanligt
sätt. För att öka stadgan i ett pärmsystem och för att skapa förutsättningar
för att en betryggande överblick över företagets ställning fortlöpande
kan erhållas, bör enligt utskottets mening en enkel förteckning
över in- och utgående fakturor i allmänhet föras. Det är också viktigt
att insättningen i pärmarna sköts tillfredsställande, så att fakturorna inte
förvaras på olika ställen inom företaget utan något sammanhängande
system. För utgående fakturor bör helst användas fakturaset med tryckt
numrering.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att undantagsregeln endast
gäller den löpande bokföringen. I samband med upprättande av bokslut
eller deklaration måste rörelseidkare, som använder pärmmetoden,
alltid iaktta principen om bokföringsmässiga grunder.

Utskottet tar härefter upp frågan om avstämningen av
huvudbokföringen. I 9§ tredje stycket förslaget till bokföringslag
upptas en bestämmelse om att huvudbokföringen skall hållas
aktuell mot grundbokföringen samt avstämmas. Härför behövliga sammanfattningar
av huvudbokföringen får ske på sätt som är lämpligt
med hänsyn till rörelsens förhållanden. Vid mindre komplicerade förhållanden
kan sammanfattningen bestå i att huvudbokens konton summeras
för perioden. I andra fall kan det bli aktuellt att göra en råbalans
eller en saldobalans. I större företag görs redan nu som regel
korttidsbokslut.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att vid sammanfattningen
av huvudbokföringen bör i enlighet med gällande praxis avstämning
ske inte bara mot grundbokföringen utan i förekommande fall också
mot hjälpbokföringen (t.ex. kund- och leverantörreskontror och lagerbokföring)
samt mot fysiska inventeringar av t. ex. kassa- och bankbehållningar.
I lagförslaget används således en alltför inskränkande
formulering. Utskottet förordar att orden »mot grundbokföringen»
utgår.

Räkenskapsårets omfattning

Reglerna om räkenskapsår i nuvarande lagstiftning är förhållandevis
knappa. I 1929 års bokföringslag föreskrivs som huvudregel att räkenskapsåret
inte får överstiga tolv månader. När en rörelse börjar eller
slutar eller när omläggning av räkenskapsår äger rum får räkenskapsåret
förlängas till högst aderton månader. Någon undre gräns för räkenskapsårets
längd finns inte. Enligt den nya aktiebolagslagen (1975:1385)

LU 1975/76:15

som träder i kraft den 1 januari 1977 skall företag som hör till samma
koncern ha samma räkenskapsår om synnerliga skäl ej föranleder annat.
I jordbruksbokföringslagen (1951: 793) föreskrivs att brutet räkenskapsår
inte får användas av andra bokföringsskyldiga enligt denna lag än
sådana som avslutar sina räkenskaper med vinst- och förlustkonto.
I övrigt uppställs i gällande rätt inga begränsningar av rätten till valfri
balansdag. Inte heller finns det några inskränkningar i rätten att lägga
om räkenskapsåret. Nu angivna bestämmelser angående räkenskapsår
godtas även vid inkomsttaxeringen för inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet.

I propositionen föreslås betydelsefulla ändringar av de nuvarande bestämmelserna
angående räkenskapsår i bokföringslagen. Delvis olika
regler föreslås därvid gälla för, å ena sidan, rörelse som påbörjats före
den nya lagens ikraftträdande den 1 januari 1977 och, å andra sidan,
rörelse som påbörjas efter denna tidpunkt.

För redan existerande företag föreslås i huvudsak följande ordning.
Huvudregeln är att räkenskapsåret skall omfatta tolv månader och
överensstämma med kalenderåret. Tillämpas f. n. brutet räkenskapsår
i rörelsen, får sådant räkenskapår användas även framdeles. Därvid
måste dock iakttas att brutet räkenskapsår i fortsättningen inte får
sluta på andra dagar än den 30 april, den 30 juni eller den 31 augusti.
Genom avkortning eller förlängning av det brutna räkenskapsår som
börjar närmast efter lagens ikraftträdande den 1 januari 1977 skall därför
denna grupp av företag anpassa de därefter följande räkenskapsåren
till de nya bestämmelserna angående vilka tidsperioder som kan
utgöra räkenskapsår. För annan omläggning av räkenskapsåret än nu
sagts skall som regel tillstånd krävas. Om brutet räkenskapsår tillämpas,
får dock omläggning av räkenskapsåret till kalenderår alltid ske.
Skall i ett sådant fall omläggning däremot ske till annat brutet räkenskapsår
eller vill rörelseidkare, som har kalenderår som räkenskapsår,
övergå till brutet räkenskapsår, krävs särskilt tillstånd av länsstyrelse.
Sådant tillstånd får ej avse bokslut vid andra tidpunkter än den 30 april,
den 30 juni eller den 31 augusti. Vidare skall den som är bokföringsskyldig
i fråga om flera rörelser använda samma räkenskapsår för dessa,
om ej synnerliga skäl föranleder annat.

Från nu angivna regler gäller vissa undantag. Sålunda får omläggning
av räkenskapsår ske utan särskilt tillstånd i syfte att få samma
räkenskapsår för flera rörelser eller inom en koncern. Vidare kan räkenskapsåret
förlängas eller förkortas i vissa situationer, t. ex. när en rörelse
övergår till annan innehavare.

Beträffande nystartade företag föreslås att räkenskapsåret skall omfatta
tolv månader och överensstämma med kalenderåret. Brutet räkenskapsår
skall ej få användas. Som enda undantag härifrån gäller dels
att förlängning resp. avkortning av räkenskapsåret är tillåten vid verk -

LU 1975/76:15

samhetens början, vid övertagande av rörelse m. m., dels att brutet
räkenskapsår får användas i syfte att få samma räkenskapsår för flera
rörelser eller inom en koncern.

I fem motioner framställs yrkanden som syftar till att i större utsträckning
göra det möjligt för de bokföringsskyldiga att använda brutet
räkenskapsår. Olika förslag till lösning av frågan anvisas. I motionen
1975: 2169 (yrkandet 1) föreslås att också nystartade företag bör få
använda brutet räkenskapsår efter tillstånd av länsstyrelse på samma
villkor som föreslås gälla beträffande existerande företag. I motionerna
1975: 2171 och 1975: 2178 hemställs att såväl existerande som nystartade
företag utan tillståndsprövning skall få använda brutet räkenskapsår
med vissa i lag fixerade bokslutstidpunkter. I den förra motionen
godtas därvid propositionens förslag om att brutet räkenskapsår
endast skall få avslutas i samband med halvårsskifte eller tertialskifte.
I den senare motionen föreslås i stället att brutet räkenskapsår måste
anknyta till utgången av de tvåmånadersperioder som gäller för mervärdeskatteredovisningen
(dvs. börja med ojämn och sluta med jämn
kalendermånad). I motionerna 1975: 2174 (yrkandet 3) och 1975: 2176
framförs mera generellt utformade krav på valfrihet i fråga om redovisningsperiod
för såväl existerande som nystartade företag.

Den argumentering som framförs i de olika motionerna är i betydande
utsträckning likartad och kan sammanfattas på följande sätt.
Det framhålls bl. a. att ett stort antal mindre och medelstora företag
anlitar hjälp av bokföringsbyråer för att göra upp årsboksluten. Detta
antal kan väntas öka, om propositionens lagförslag genomförs. Bokföringsbyråerna
arbetar redan nu under mycket besvärliga förhållanden
på grund av att boksluts- och deklarationsarbetet är koncentrerat
till kalenderårets första hälft. Efter hand som nya företag startas och
äldre företag läggs ned skulle propositionens förslag leda till att allt
fler bokslut kommer att upprättas per kalenderår. En sådan utveckling
skulle snart försätta bokföringsbyråerna i en ohållbar arbetssituation.
Från den enskilde rörelseidkarens synpunkt kan följden av en sådan
utveckling befaras bli en försämrad och fördyrad bokföringsservice.
Även revisionsarbetet är i hög grad koncentrerat till våren, eftersom en
väsentlig del av revisorernas granskning avser årsboksluten. För yrkesrevisoremas
del skulle därför liknande problem uppstå som för bokföringsbyråema.
En säsongsvis stegrad efterfrågan på kvalificerade
revisorer skulle också leda till att många företag ej kan få den revisor
som de anser lämplig. I motionerna framhålls vidare att det för många
företag är ändamålsenligt att anpassa räkenskapsåret till den naturliga
säsongrytm med vilken företaget arbetar. Särskilt gäller detta sådana
mindre och medelstora företag som har en tidsmässigt klart avgränsad
försäljningssäsong. I vissa av motionerna pekas också på att förslaget
i denna del kan få besvärliga konsekvenser för svenska dotterbolag till

LU 1975/76:15

utländska moderbolag, liksom för svenska koncerner med utländska
dotterbolag. Från nu angivna utgångspunkter kritiserar en del av motionärerna
de i propositionen valda balansdagarna som mindre lämpliga
från företagsekonomisk och personaladministrativ synpunkt. Andra motionärer
är emellertid beredda att godta förslaget i denna del.

I det av skatteutskottet avgivna yttrandet har utskottets majoritet
förklarat sig i princip tillstyrka de i propositionen föreslagna bestämmelserna
om räkenskapsårets omfattning och avstyrka samtliga motionsyrkanden
som avser utvidgad användning av brutet räkenskapsår. Även
utskottets minoritet har godtagit propositionens lagförslag i vad avser
existerande företag. Enligt minoritetens uppfattning bör emellertid de
för existerande företag föreslagna reglerna göras tillämpliga även på
nystartade rörelser.

Enligt utskottets mening bör frågan om räkenskapsårets förläggning
avgöras med utgångspunkt i följande överväganden.

Som framhållits av de remissinstanser som företräder skatteintressen
samt av skatteutskottets majoritet är den nuvarande möjligheten att fritt
bestämma redovisningsperiod inte godtagbar med hänsyn till de problem
som uppkommer vid beskattningen. En bristande överensstämmelse
mellan bolagens och delägarnas beskattningsår försvårar i hög grad
taxeringskontrollen. I de fall då rörelsens räkenskapsår tid efter annan
växlas, ökar givetvis dessa kontrollsvårigheter. Även beträffande enskild
näringsidkare uppkommer härvidlag kontrollproblem. Genom att utnyttja
möjligheten att förlänga räkenskapsåret kan vidare beskattningen
av rörelseinkomst skjutas upp ett helt kalenderår. Förfarandet kan efter
en tid upprepas och medför förutom kontrollsvårigheter en inte avsedd
skattekredit. Den nuvarande valfriheten medför också svårigheter för
skatteadministrationen, främst då det gäller samordningen av inkomsttaxeringen
och redovisningen av mervärdeskatt.

Som föredragande statsrådet understrukit kan inte de skattemässiga
hänsynen få vara ensamt avgörande när det gäller att ta ställning till
frågan om brutna räkenskapsår skall tillåtas. Utskottet delar statsrådets
uppfattning att det med hänsyn till bokföringsbyråemas och
revisorernas arbetsbelastning f. n. inte finns praktiska förutsättningar
för att samtliga bokföringsskyldiga skulle kunna ha kalendeåret som
bokföringsår. Utskottet hänvisar också till statsrådets uttalanden om att
det för en del bokföringsskyldiga kan vara lämpligt att låta räkenskapsåret
sluta vid den tidpunkt på året när den ekonomiska aktiviteten är
låg, liksom att det ibland kan vara särskilt motiverat att varje räkenskapsår
får omfatta en obruten säsong i rörelsen.

Utskottet medger likväl att de skattemässiga synpunkterna har en
sådan tyngd att det är nödvändigt att den nuvarande valfriheten i fråga
om räkenskapsperiod begränsas. Ett villkor för att brutet räkenskapsår
över huvud skall få användas måste således vara att redovisningsperio -

LU 1975/76:15

den anknyter till vissa i lag fixerade bokslutstidpunkter, vilka är lämpliga
med hänsyn till samhällets skattekontroll. Vidare måste rätten till
omläggning av räkenskapsåret inskränkas till fall då ett godtagbart
sakligt skäl kan påvisas för omläggningen.

Den reglering av hithörande frågor som föreslås i propositionen beträffande
existerande företag utgör enligt utskottets mening en skälig
avvägning mellan de olika synpunkter som härvidlag gör sig gällande.
Utskottet tillstyrker därför lagförslaget i denna del.

Däremot kan utskottet inte biträda den ordning som föreslås beträffande
nystartade rörelser. Enligt propositionen skall sådan rörelse i princip
sakna rätt att använda brutet räkenskapsår. Utskottet delar motionärernas
bedömning att det är olämpligt att i detta avseende göra skillnad
mellan existerande och nystartade företag. Även nystartade rörelser
kan ju vara utpräglat säsongbetonade och därför ha behov av att få
tillämpa annat räkenskapsår än kalenderåret. Efter hand som nya företag
startas och äldre företag läggs ned leder vidare propositionens förslag
till att bokföringsbyråer och företagsrevisorer får en orimligt betungande
arbetsanhopning under våren. Utskottet anser i likhet med
motionärerna att följden av en sådan utveckling för den enskilde
näringsidkarens del torde bli en försämrad och fördyrad service från
bokföringsbyråernas och redovisningskonsulternas sida. Likaså kommer
en säsongsvis uppskruvad efterfrågan på kvalificerade revisorer att leda
till att många företag ej kan få den revisor som de anser lämplig för
uppdraget.

Som framgår av vad utskottet ovan anfört, utgör enligt utskottets
åsikt de regler som föreslås gälla för de existerande företagen en skälig
avvägning mellan samhällets krav på ordning och reda i bokföringsväsendet
och det ekonomiska livets intresse av flexibilitet i fråga om
valet av redovisningsperiod. Dessa regler får anses tillgodose högt ställda
krav från taxeringssynpunkt och bör därför enligt utskottets mening
utan olägenhet kunna tillämpas generellt, dvs. även på nytillkommande
rörelser. Utskottet förordar därför att riksdagen med anledning av motionerna
1975: 2169 (yrkandet 1), 1975: 2171, 1975: 2174 (yrkandet 3),
1975:2176 och 1975:2178 beslutar om sådana ändringar i 12 § förslaget
till bokföringslag att även rörelse som startas efter lagstiftningens
ikraftträdande skall få rätt att använda brutet räkenskapsår under samma
förutsättningar som föreslås gälla beträffande existerande företag.

I samband med utskottets behandling av lagförslaget har fråga uppkommit
om det finns skäl att öppna möjlighet till dispens från
reglerna om vilka tidsperioder som kan utgöra räkenskapsår. Som
exempel på situationer där dispens borde kunna komma i fråga vill
utskottet peka på de särskilda förutsättningar som gäller för verksamheten
i Scandinavian Airlines System (SAS). Konsortialavtalet beträffande
SAS är godkänt av de tre skandinaviska parlamenten och rege 3

Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 15

LU 1975/76:15

ringarna och föreskriver perioden den 1 oktober—den 30 september
som räkenskapsår. Under åberopande härav har SAS svenska moderbolag
AB Aerotransport (ABA) i skrivelse till utskottet framställt önskemål
om att få behålla detta räkenskapsår. I skrivelsen framhålls att
det i vårt land torde finnas andra företag som i här berört avseende
befinner sig i en situation jämförlig med den som råder för ABA och
SAS och med dem associerade företag. Även Industriförbundet har inför
utskottet understrukit betydelsen av att förutsättningarna för internationella
samarbetsavtal inte rubbas av den nya svenska bokföringslagstiftningen.

Skatteutskottet har tillstyrkt att man genom särskilda dispensregler
öppnar möjlighet att tillgodose sådana mera extraordinära behov av
brutet räkenskapsår varom här är fråga.

Utskottet anser mot bakgrund av den ovannämnda framställningen
att det är nödvändigt att det i bokföringslagen intas bestämmelser som
gör det möjligt att efter prövning i det särskilda fallet medge undantag
från reglerna om vilka tidsperioder som kan utgöra räkenskapsår.
Inom ramen för den kontroll som en dispensmyndighet kan utöva finns
det då möjlighet att ta hänsyn till särskilda omständigheter av sådan
art som anförts i skrivelsen från ABA och som undantagsvis kan motivera
ett avsteg från reglerna om räkenskapsårets tidsmässiga förläggning.
Med hänsyn till de förutsättningar som bör gälla för dylika medgivanden
och till att antalet dispensärenden torde bli begränsat bör
dispensprövningen ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer.

Utskottet förordar att en dispensregel av denna innebörd införs i
12 § första stycket förslaget till bokföringslag. Utskottet vill understryka
att avsikten är att dispensbestämmelsen bör tillämpas mycket
restriktivt. Detta markeras i lagtexten genom att synnerliga skäl måste
föreligga för att dispens skall kunna ges.

Enligt propositionens förslag är bestämmelsen i 12 § tredje stycket
om tillstånd av länsstyrelse till omläggning av räkenskapsår inte tilllämplig
vid omläggning som syftar till att få enhetligt räkenskapsår för
flera rörelser eller inom en koncern. Motsvarande bör gälla beträffande
dispens. Utskottet förordar att paragrafens fjärde stycke jämkas i
enlighet härmed.

Balansräkningen

I 19 § förslaget till bokföringslag upptas bestämmelser om balansräkningens
specificering. Enligt det föreslagna balansschemat skall kassaoch
banktillgodohavanden upptas under separata poster.

Utskottet erinrar om att balansschemat skall användas i aktiebolagens
offentliga årsredovisning. Enligt 1944 års aktiebolagslag har kassa- och
banktillgodohavanden kunnat redovisas i en gemensam post. En sådan

LU 1975/76:15

redovisning har varit allmänt förekommande i praktiken och överensstämmer
med internationell praxis. I de flesta bolag är de kontanta
medlen en i sammanhanget helt obetydlig post.

Bakgrunden till den ändring som föreslås i propositionen torde vara
att en kontrolluppgift beträffande kassabehållningen behövs vid fåmansföretagens
taxering. Riksdagen har emellertid nyligen beslutat om ändrade
regler för beskattning av fåmansföretag (prop. 1975/76: 79, SkU
1975/76: 28, rskr 1975/76:171). Ändringarna innebär bl. a. att om fåmansföretag
redovisar likvida medel i sammansatt post i balansräkningen,
skall i självdeklarationen belopp utvisande kassabehållningen
uppges särskilt.

Till följd av de ändrade taxeringsbestämmelsema har motivet för
att i balansräkningen redovisa kassabehållningen under en separat post
bortfallit. Utskottet förordar att man vid sådant förhållande inte bör
frångå nuvarande praxis enligt vilken kassa- och banktillgodohavanden
kan redovisas i en gemensam post.

Diversifierad bokföring i större bolag

Enligt 11 kap. 6 § nya aktiebolagslagen (1975: 1385) skall i aktiebolagens
offentliga årsredovisning resultatet av varandra väsentligen oberoende
rörelsegrenar redovisas särskilt. Bestämmelsen överensstämmer
med 1944 års aktiebolagslag utom på den viktiga punkten att uppgiftsskyldigheten
inte kan modifieras genom åberopande av skada för bolaget.
Med väsentligen oberoende rörelsegrenar avses rörelsegrenar som
ekonomiskt är oberoende av varandra på sådant sätt, att enligt affärsmässiga
grunder skilda rörelseresultat kan framläggas.

Däremot uppställer årsredovisningsbestämmelserna inget krav på särredovisning
för olika produktgrupper eller driftsställen. Inte heller finns
det f. n. några bestämmelser om att sådan särredovisning skall ske i den
interna bokföringen. Propositionens lagförslag innebär ingen förändring
i detta avseende.

Ill kap. 11 § nya aktiebolagslagen upptas bl. a. en bestämmelse om
offentlig redovisning av koncernintema leveranser. Bestämmelsen innebär
att såväl moderbolag som dotterbolag skall ange hur stor andel av
årets inköp och försäljning som avser andra företag inom samma koncern.
Syftet med denna uppgiftsskyldighet är att ge underlag för bedömning
av enskilt koncernföretags beroende av koncernen som helhet.

Några krav på särredovisning av interna leveranser mellan olika
drifts- eller arbetsställen inom ett aktiebolag eller en koncern uppställs
däremot inte i aktiebolagslagen. Inte heller upptar förslaget till bokföringslag
några bestämmelser om en sådan särskild redovisning i det
interna bokslutet.

I motionen 1975:2162 tas frågan upp om ökad bokföringsskyldighet
för större bolag. Motionärerna framhåller att den pågående demokrati -

LU 1975/76:15

seringen av arbetslivet förutsätter att företagens ekonomiska förhållanden
redovisas i det interna bokslutet på ett sätt som tillgodoser samhällets
och de anställdas behov av en mera ingående insyn i bolagen.
För att rätten till insyn och medbestämmande skall kunna effektivt tillvaratas,
är det nödvändigt att de större bolagen tillämpar ett bokföringssystem
som renodlar de olika driftsenheternas och produktgruppernas
resultat. Vidare är det nödvänligt att transaktionerna inom de
större företagen och koncernerna redovisas så att man får möjlighet
till riktiga resultatanalyser för de ingående driftsenheterna. Motionärerna
anser att riksdagen bör begära hos regeringen att förslag till lagstiftning
om en sådan utökad redovisning av de större företagens ekonomiska
förhållanden snarast utarbetas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att från både samhällets
och de anställdas synpunkt kan resultatutvecklingen vid ett driftsställe
eller för en produktgrupp ha lika stort intresse som utvecklingen inom
företaget i dess helhet.

Propositionens förslag innehåller som nämnts inga bestämmelser som
syftar till att få till stånd en separat redovisning av olika driftsställen
eller produktgrupper i de fall där företagets produktion är differentierad
på sådana enheter eller grupper. Inte heller föreslås någon särskild
redovisning av koncerninterna leveranser. Föredragande statsrådet
uppger emellertid i propositionen att arbete nyligen inletts inom justitiedepartementet
i syfte att utarbeta särskilda regler beträffande dessa frågor.
Med hänsyn härtill finner utskottet det f. n. inte påkallat med något
initiativ från riksdagens sida. Motionen bör därför inte föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd.

Bokföringsnämnden

I propositionen 1975: 104 har förutsatts att en särskilda nämnd för
bokförings- och redovisningsfrågor, bokföringsnämnden, skall inrättas.
Enligt propositionen skall nämnden fungera som ett auktoritativt expertorgan
och bl. a. lämna anvisningar, råd och rekommendationer i fråga
om tillämpningen av den nya bokföringslagen. Det uttalas att nämnden
skall få en allsidig sammansättning. Förslag i fråga om nämndens
organisation kommer enligt föredragande statsrådet att anmälas vid
senare tidpunkt.

I de med anledning av propositionen 1975: 104 väckta motionerna
1975: 2170 (yrkandet 3) och 1975: 2175 (yrkandet 3) tas den aviserade
nämndens organisation och arbetsuppgifter upp till behandling. Båda
motionsyrkandena går ut på att nämnden bör få en sådan organisation
och sammansättning att de mindre företagens särskilda problem och
behov blir tillgodosedda i nämndens verksamhet.

I yttrandet från skatteutskottet har understrukits att också skatteintressena
bör bli företrädda i nämnden.

LU 1975/76:15

Förslag i fråga om bokföringsnämndens inrättande och närmare
organisation läggs fram i årets budgetproposition. Nämnden skall enligt
förslaget bestå av ordförande, som utses av regeringen, och nio ledamöter.
De nio ledamöterna bör förordnas av regeringen efter förslag
av bl. a. organisationer som berörs av den nya lagstiftningen. För ledamöterna
i nämnden bör förordnas suppleanter.

För nämnden bör enligt förslaget inrättas ett kansli. Med hänsyn till
nämndens arbetsuppgifter och omfattningen av verksamheten bör kansliet
bestå av en heltidsanställd chef samt ett heltidsanställt biträde.
Chefen för kansliet bör med hänsyn till de kvalificerade uppgifter som
bör åvila nämnden ha i huvudsak samma kompetens som en auktoriserad
revisor. Han bör ha erfarenhet från redovisningsarbete inom det
enskilda näringslivet och i övrigt av den typ av frågor som skall handläggas
i nämnden.

Enligt förslaget bör nämnden inrättas den 1 juli 1976. För att så
snabbt som möjligt få i gång arbetet med information, anvisningar och
föreskrifter är det dock lämpligt att nämndens arbetsuppgifter före den
1 juli 1976 fullgörs genom ett organ inom kommittéväsendets ram.
Departementschefen förklarar att han avser att senare begära regeringens
bemyndigande till detta.

Det ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter om
nämndens verksamhet. I propositionen lämnar dock departementschefen
vissa synpunkter i fråga om nämndens arbetsuppgifter. Beträffande den
del av verksamheten som berörs i motionerna framhåller departementschefen
bl. a., att det blir en särskilt viktig arbetsuppgift för nämnden
att ge anvisningar om hur bokföringsskyldigheten skall fullgöras i mycket
små rörelser. Departementschefen pekar också på att behov av information
i synnerhet föreligger för nytillkommande bokföringsskyldiga.
Han förutsätter i detta sammanhang att branschanpassade anvisningar
och hjälpmedel för bokföringen skall finnas tillgängliga för småföretagarna
när den nya bokföringslagen träder i kraft.

Utskottet erinrar om att yrkandena i de båda motionerna hänför
sig till de preliminära uppgifter om nämndens verksamhet och organisation
som lämnades i propositionen 1975: 104. De närmare uppgifter
i dessa avseenden som redovisas i budgetpropositionen ligger
enligt utskottets uppfattning helt i linje med de önskemål och synpunkter
som motionärerna framfört. Eftersom syftet med motionerna
således numera är tillgodosett bör dessa inte föranleda någon riksdagens
vidare åtgärd. Beträffande nämndens sammansättning vill utskottet
med hänvisning till vad som anförs i skatteutskottets yttrande
tillägga att även företrädare för skatteintressena bör bli representerade
i nämnden.

Utöver vad sålunda anförts föranleder regeringens förslag beträffande
bokföringsnämnden inte några erinringar eller uttalanden från utskottets

LU 1975/76:15

sida. Utskottet tillstyrker sålunda att bokföringsnämnden inrättas den
1 juli 1976 och att regeringen lämnas begärt bemyndigande. Utskottet
tillstyrker också regeringens förslag till medelsanvisning.

Övergångsbestämmelserna
Enligt förslaget till bokföringslag fordras i vissa situationer att tillstånd
lämnas av länsstyrelsen (se 12 § tredje stycket och 22 § tredje
stycket). För att underlätta anpassningen till den nya lagen föreslås att
sådana beslut skall kunna lämnas innan lagen i övrigt trätt i kraft.
I punkten 1 av övergångsbestämmelserna föreskrivs därför att beslut
enligt nyss angivna Lagrum får meddelas även före ikraftträdandet.

Enligt utskottets mening bör detsamma gälla beträffande meddelande
av dispens enligt 12 § första stycket. En erinran härom föreslås bli
intagen i punkten 1.

övriga lagförslag

Propositionens förslag innebär bl. a. att reglerna om bokföringsskyldighetens
omfattning i 1929 års bokföringslag alltjämt skall vara avgörande
för när handelsbolag skall anses föreligga. Legaldefinitionen på
handelsbolag enligt 1§ lagen (1895:64 s. 1) om handelsbolag och
enkla bolag föreslås bli jämkad i enlighet härmed.

Utskottet erinrar om att enligt 51 § i 1895 års lag skall, om i enkelt
bolag drivs bokföringspliktig rörelse, solidariskt ansvar åvila bolagsmännen
för därigenom uppkomna förbindelser. Syftet med lagrummet
är enligt motiven att öva press på bolagsmännen att i sådant fall antaga
gemensam firma. Enligt utskottets mening bör begreppet bokföringspliktig
rörelse ha samma innebörd i 51 § som det har i 1 §. Utskottet
föreslår att 51 § jämkas så att detta framgår.

Härutöver bör viss redaktionell jämkning göras i förslaget till lag
om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse.

Samordningen med aktiebolagslagen

Utskottet erinrar om att den lagtekniska samordningen mellan den
nya bokföringslagen och den nya aktiebolagslagen (1975: 1385) innebär
att bokföringslagens bestämmelser om årsbokslut skall iakttas även
vid upprättande av aktiebolagslagens årsredovisning. En föreskrift härom
finns intagen i aktiebolagslagen, som dessutom innehåller sådana särbestämmelser
som är nödvändiga för aktiebolagens offentliga redovisning.
I samband med att aktiebolagslagen antogs av riksdagen påpekade
utskottet att samordningsfrågan fick bevakas i förevarande lagstiftningsärende
(LU 1975/76:4 s. 110). Med den av utskottet nu förordade

LU 1975/76:15

utformningen av bokföringslagen föreligger emellertid inget behov av
följdändringar i aktiebolagslagen.

Utöver det ovan anförda har de i propositionerna framlagda förslagen
inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Hemställan
Utskottet hemställer

1. beträffande undantag från reglerna om årsbokslut att riksdagen
— med förklaring att propositionen 1975: 104 i denna
del inte kunnat oförändrad godtas — med anledning av motionena
1975:2169 (yrkandet 3), 1975:2170 (yrkandet 1),
1975:2172, 1975:2173, 1975:2174 (yrkandena 1 och 2),
1975:2175 (yrkandena 1 och 2), såvitt nu är i fråga, samt
1975:2177 antar 1 och 2§§ i det genom propositionen framlagda
förslaget till bokföringslag med i härvid fogad bilaga 1
som utskottets förslag betecknad lydelse,

2. beträffande grundbokföringen att riksdagen

a) avslår motionerna 1975: 2169 (yrkandet 2) och 1975: 2174
(yrkandena 4 och 5),

b) med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat
oförändrad godtas och med anledning av motionerna 1975:
2170 (yrkandet 2) och 1975:2175 (yrkandet 2), såvitt nu är
i fråga, antar 8 § förslaget till bokföringslag med i härvid
fogad bilaga 1 som utskottets förslag betecknad lydelse,

3. beträffande huvudbokföringen att riksdagen — med förklaring
att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas

— antar 9 § förslaget till bokföringslag med i härvid fogad
bilaga 1 som utskottets förslag betecknad lydelse,

4. beträffande räkenskapsårets omfattning att riksdagen — med
förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad
godtas — med anledning av motionerna 1975:2169
(yrkandet 1), 1975:2171, 1975:2174 (yrkandet 3), 1975:
2176 och 1975:2178 antar 12 § förslaget till bokföringslag
med i härvid fogad bilaga 1 som utskottets förslag betecknad
lydelse,

5. beträffande balansräkningen att riksdagen — med förklaring
att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas

— antar 19 § förslaget till bokföringslag med i härvid fogad
bilaga 1 som utskottets förslag betecknad lydelse,

6. beträffande diversifierad bokföring att riksdagen avslår motionen
1975:2162,

7. beträffande övergångsbestämmelserna att riksdagen — med
förklaring att punkten 1 i övergångsbestämmelserna i förslaget

LU 1975/76:15

till bokföringslag måste ändras — antar ifrågavarande punkt
med i härvid fogad bilaga 1 som utskottets förslag betecknad
lydelse,

8. att riksdagen antar förslaget till bokföringslag i vad förslaget
ej omfattas av utskottets hemställan under 1—5 och 7,

9. beträffande handelsbolag och enkla bolag att riksdagen

a) antar 1 § i det i propositionen 1975: 104 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag
och enkla bolag,

b) som tillägg till detta lagförslag antar 51 § handelsbolagslagen
med i härvid fogad bilaga 1 som utskottets förslag
betecknad lydelse,

10. beträffande försäkringsrörelse att riksdagen antar 286 a § i det
i propositionen 1975: 104 framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse med i härvid
fogad bilaga 1 som utskottets förslag betecknad lydelse,

11. att riksdagen antar övriga i propositionen 1975:104 framlagda
lagförslag,

12. beträffande inrättande av bokföringsnämnd att riksdagen godkänner
att en bokföringsnämnd med de uppgifter som angetts
i propositionen 1975/76: 100 inrättas den 1 juli 1976,

13. att riksdagen bemyndigar regeringen att vid nämnden inrätta
en ordinarie tjänst som chef för nämndens kansli med beteckningen
r,

14. att riksdagen till Bokföringsnämnden för budgetåret 1976/77
anvisar ett förslagsanslag av 500 000 kr.,

15. att motionerna 1975:2170 (yrkandet 3) och 1975:2175 (yrkandet
3) i vad de ej omfattas av vad utskottet ovan under 12
anfört och hemställt inte föranleder någon riksdagens vidare
åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1976

På lagutskottets vägnar

IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Lidgård (m),
Sundelin (s), fru Åsbrink (s), herrar Andersson i Södertälje (s)1,
Torwald (c), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall (c),
Israelsson (vpk), fru Tillander (c), herr Gustafsson i Stockholm (s),
fru Lindquist (m), fru Johansson i Hovmantorp (s)2, herr Henmark
(fp) och fru Karlsson (c).

* Ej närvarande vid p. 7—11 i utskottets hemställan.

1 Endast närvarande vid p. 7—11 i utskottets hemställan.

LU 1975/76:15

Reservationer

1. beträffande undantag från reglerna om årsbokslut (punkt 1 i hemställan) av

herrar Hammarberg (s), Sundelin (s), fru Åsbrink (s), herr Andersson
i Södertälje (s), fru Nilsson i Sunne (s) herrar Israelsson (vpk) och
Gustafsson i Stockholm (s), som anser

dels att det avsnitt av utskottets betänkande som börjar på s. 21
med ”Utskottet övergår” och slutar på s. 23 med ”till 200 000 kr.”
bort ha följande lydelse:

Utskottet övergår härefter till prövning av frågan huruvida det är
möjligt att i något avseende jämka bestämmelserna om årsbokslut i
syfte att göra denna del av bokföringsarbetet lättare för mindre företagare.
Utskottet erinrar härvid om att det krävs av en rörelseidkare för
att han skall kunna fullgöra sin deklarationsskyldighet att han gör en
periodisering av inkomster och utgifter och att han tar hänsyn till uppkomna
fordringar och skulder, in- och utgående lager m. m. De skatterättsliga
bestämmelserna innebär alltså att även icke bokföringsskyldiga
rörelseidkare i praktiken måste göra ett bokslut där posterna beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder.

Avsnittet om årsbokslut i lagförslaget måste självfallet följa samma
principer som gällande skatteregler. På grund härav blir några egentliga
förenklingar möjliga först om man inom skattelagstiftningen skulle
tillåta att inkomstkällan rörelse redovisas och taxeras enligt den s. k.
kontantprincipen. Enligt utskottets mening ställer de föreslagna bestämmelserna
om årsbokslut i realiteten inte större krav på den bokföringsskyldige
än som redan följer av att han enligt skatteförfattningarna
måste deklarera efter bokföringsmässiga grunder.

Utskottet kan i och för sig medge att avsnittet om årsbokslut innehåller
bestämmelser som kan te sig invecklade för en småföretagare.
Detta beror på att den nya bokföringslagen måste reglera alla viktiga
redovisningsfrågor som kan komma upp i de olika företagen. Kravet
på generell räckvidd och utförlighet inverkar givetvis tyngande på den
lagtekniska utformningen.

Utskottet vill emellertid understryka att lagförslaget utgör ett smidigt
och tänjbart regelsystem som kan tillämpas av alla kategorier av bokföringsskyldiga
och som kan anpassas till olika rörelseformers skiftande
behov. Reglerna om årsbokslut har sålunda i betydande omfattning
karaktären av rambestämmelser. Detta gäller inte minst beträffande
resultaträkningsschemat och balansschemat i lagförslaget. I de berörda
paragraferna anges uttryckligen att respektive schema skall användas
med de avvikelser som betingas av rörelsens art och omfattning. Åtskilliga
av de angivna posterna saknar självfallet betydelse för ett mindre
företags redovisning. I sådana fall utelämnas helt enkelt posterna i

4 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 15

LU 1975/76:15

fråga och bokslutet anpassas även i övrigt till det berörda småföretagets
speciella förhållanden.

Utskottet vill vidare framhålla att det naturligtvis inte är meningen
att de mindre företagarna skall hämta sin information om årsbokslutets
utformning enbart från lagtexten. Så sker ju ingalunda i dag vid tilllämpningen
av de minst lika invecklade skatteförfattningarna. Som föredragande
statsrådet understrukit kan man räkna med att branschanpassade
anvisningar och hjälpmedel för bokföringen liknande dem som
i dag finns på skatteområdet kommer att finnas tillgängliga för de
mindre företagarna och tjäna till ledning för bl. a. upprättandet av årsbokslutet.
I propositionen framhålls att det blir en mycket viktig uppgift
för bokföringsnämnden att ge anvisningar om hur bokföringsskyldigheten
skall fullgöras i mindre företag. Utskottet vill för sin del understryka
att nämnden får som en av sina främsta arbetsuppgifter att i ett
inledningsskede medverka till att förenklade blanketter utarbetas för
upprättande av årsbokslut i sådana företag.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte är ändamålsenligt
att genom jämkningar i själva lagtexten söka göra det lättare
för mindre företagare att tillämpa bestämmelserna. Dessa företagares
behov av förenklingar bör i stället i enlighet med propositionens förslag
tillgodoses på tillämpningsplanet genom bl. a. sådana insatser i
fråga om information och anvisningar som bokföringsnämnden har i
uppdrag att göra.

Utskottets ovan redovisade ställningstaganden till frågorna om hur
kretsen av bokföringsskyldiga bör bestämmas och huruvida behov föreligger
av enklare regler för mindre företagare innefattar att utskottet
avstyrker bifall till motionerna 1975:2169 (yrkandet 3), 1975:2170
(yrkandet 1), 1975:2172, 1975:2173, 1975:2174 (yrkandena 1 och 2),
1975: 2175 (yrkandena 1 och 2), såvitt nu är i fråga, samt 1975: 2177.

Under utskottets behandling av lagförslaget har inom utskottet väckts
fråga om man helt skulle efterge kravet på årsbokslut för de mindre
företagens del. Utskottet vill härvid till en början erinra om att åtskilliga
näringsidkare, bl. a. flertalet detaljhandlare, enligt 1929 års bokföringslag
är oavsett rörelsens omfattning skyldiga att upprätta årsbokslut
i form av inventarium och balansräkning. Ett sådant undantag som
nyss nämnts skulle sålunda i fråga om dem utgöra en inskränkning i
den bokföringsskyldighet som nu gäller. Vidare skulle enligt utskottets
mening inga egentliga lättnader för småföretagarna kunna vinnas genom
en sådan undantagsregel. Som utskottet ovan påpekat innebär de skatterättsliga
bestämmelserna att alla rörelseidkare måste göra ett bokslut
med iakttagande av bokföringsmässiga grunder. Det kommer att vara
utomordentligt svårt för de bokföringsskyldiga småföretagarna att direkt
ur den löpande bokföringen ta fram de uppgifter som behövs för att
fylla i självdeklarationens rörelsebilaga R 1 eller motsvarande. För att

LU 1975/76:15

erhålla erforderligt underlag för deklarationen kommer det att krävas
sammanställningar av olika slag av de kronologiska noteringarna. Om
näringsidkaren skall göra dessa sammanställningar efter eget gottfinnande
och utan att följa metoderna för ett systematiskt utformat bokslut
kommer deklarationsarbetet att försvåras avsevärt och risken för
felberäkningar ökar. Enligt utskottets mening kommer tvärtom de föreslagna
bestämmelserna om årsbokslut att i hög grad underlätta för
mindre företagare att fullgöra sin deklarationsskyldighet på ett riktigt
sätt.

Utskottet vill vidare framhålla att ett systematiskt utformat bokslut
även från andra synpunkter har stor betydelse för de mindre företagarna.
Även för dessa företagare är det av vikt att få en god överblick
över rörelsens resultat och utveckling. De måste också ha en beredskap
för att vid behov kunna lämna uppgifter i olika sammanhang till bl. a.
kreditgivare och myndigheter. Utskottet vill vidare understryka det stora
informationsvärde som årsbokslutet kan ha för de anställda även i
mindre företag.

Ett ytterligare skäl för ,att alla bokföringsskyldiga skall följa reglerna
om årsbokslut är den stora betydelse en tillförlitlig resultatredovisning
har från skattesynpunkt. Utskottet erinrar om att den taxeringsmässiga
inkomstberäkningen bygger på uppgifterna i bokslutet. Skattekontrollen
främjas i hög grad av om det finns systematiskt upprättade årsbokslut.
Härigenom underlättas t. ex. jämförelser mellan olika räkenskapsår och
mellan olika företag. Man försvårar härigenom också för den bokföringsskyldige
att i efterhand göra ändringar i bokföringsmaterialet.

På grund av det anförda finner utskottet att ingen grupp av de bokföringsskyldiga
bör undantas från tillämpningen av bestämmelserna om
årsbokslut. Utskottet anser att tillräckliga lättnader vinns för de mindre
företagarna om dessa, som utskottet i likhet med skatteutskottets minoritet
föreslår, får tillämpa den s. k. pärmmetoden i den löpande bokföringen,
vilket också medför att de kan använda s. k. enkel bokföring.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande undantag från reglerna om årsbokslut att riksdagen
med avslag på motionerna 1975: 2169 (yrkandet 3), 1975:
2170 (yrkandet 1), 1975:2172, 1975:2173, 1975:2174 (yrkandena
1 och 2), 1975: 2175 (yrkandena 1 och 2), såvitt nu
är i fråga, samt 1975:2177 antar 1 och 2 §§ i det genom
propositionen 1975: 104 framlagda förslaget till bokföringslag,

2. beträffande räkenskapsårets omfattning (punkt 4 i hemställan)
av herrar Hammarberg (s), Sundelin (s), fru Åsbrink (s), herr Andersson
i Södertälje (s), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Israelsson (vpk)
och Gustafsson i Stockholm (s), som anser:

LU 1975/76:15

dels att det avsnitt av utskottets betänkande sorn börjar på s. 32 med
»Som föredragande» och slutar på s. 33 med »existerande företag»
bort ha följande lydelse:

Enligt vad som framkommit genom remissbehandlingen utgör de
föreliggande kontrollsvårigheterna ett mycket kännbart problem i det
praktiska taxeringsarbetet. I remissyttrandet från företagsskatteberedningen
framhålls att antalet fåmansföretag som tillämpar brutet räkenskapsår
ökat kraftigt under senare år. En av beredningen genomförd
statistisk undersökning, grundad på 1971 års deklarationer för aktiebolagen,
visar att mer än hälften av fåmansbolagen har annat räkenskapsår
än kalenderår. Enligt beredningens uppfattning är i dessa fall
valet av brutet räkenskapsår ett led i åtgärder för att vinna icke avsedda
lättnader vid beskattningen. Enligt vad som anförs i remissyttrandet
från utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen visar
erfarenheterna att rätten till brutet räkenskapsår ej sällan används i
samband med skatteundandragande och andra obehöriga transaktioner.
Riksskatteverket framhåller att företagare i många fall använder brutet
räkenskapsår och t. o. m. ofta upprepade omläggningar av räkenskapsår
i syfte att vilseleda borgenärer eller beskattningsmyndigheter.

De svårbemästrade kontrollproblem som systemet med brutet räkenskapsår
ger upphov till vid beskattningen av såväl aktiebolag som
enskilda näringsidkare utgör enligt utskottets uppfattning ett starkt
motiv för att räkenskapsåret i allmänhet bör sammanfalla med kalenderåret.
Gentemot de olika skäl, bl. a. branschmässiga förhållanden, som
brukar anföras till förmån för bokslut vid annan tidpunkt än utgången
av kalenderår erinrar utskottet om att det alldeles övervägande antalet
företag som är noterade på fondbörsen eller upptagna på den s. k. fondhandlarlistan
tillämpar kalenderårsredovisning. Utskottet delar emellertid
föredragande statsrådets uppfattning att man inte bör införa ett generellt
förbud mot användandet av brutet räkenskapsår innan man någorlunda
säkert kan överblicka vilka konsekvenser den utvidgade bokföringsskyldigheten
kommer att få med avseende på bokföringsbyråernas
arbetsbelastning. De företag som f. n. tillämpar brutet räkenskapsår
bör med hänsyn härtill få fortsätta att använda sådant räkenskapsår.
Ett villkor för att brutet räkenskapsår skall få användas av dessa företag
måste dock vara att redovisningsperioden anknyter till vissa i lag fixerade
bokslutstidpunkter, vilka är lämpliga med hänsyn till samhällets
skattekontroll. Härvid framstår tertialskifte som lämpligast med hänsyn
till redovisningsperioderna för mervärdeskatt. Vidare måste rätten till
omläggning av räkenskapsåret inskränkas till fall då ett godtagbart
sakligt skäl kan påvisas för omläggningen.

Från dessa utgångspunkter utgör enligt utskottets mening den reglering
som föreslås i propositionen beträffande existerande företag en
skälig avvägning mellan de olika synpunkter som gör sig gällande på
frågan om räkenskapsårets förläggning. Utskottet tillstyrker därför lagförslaget
i denna del.

LU 1975/76:15

Beträffande nystartade företag vill utskottet i likhet med föredragande
statsrådet och skatteutskottets majoritet understryka det angelägna
i att utvecklingen länkas in mot en. ordning med kalenderåret som
räkenskapsår. Även när brutet räkenskapsår anknyter till utgången av
tertial- eller halvårsskifte kvarstår nämligen väsentliga kontrollproblem
i beskattningshänseende genom att räkenskapsperioden inte sammanfaller
med företagsägarnas eller andra affärsintressenters beskattningsår.
Beträffande enskild näringsidkare erinrar utskottet om att, därst inkomst
av olika förvärvskällor förligger, en och samma deklaration kan innefatta
uppgifter för såväl kalenderår som brutet räkenskapsår.

Utskottet anser på grund härav att det är nödvändigt att de taxeringsmässiga
synpunkterna prioriteras när det gäller att ta ställning till
hur frågan om räkenskapsårets förläggning bör lösas på längre sikt.
Enligt utskottets uppfattning är det orealistiskt att utan stöd av tvingande
lagstiftning försöka få till stånd en ökad användning av kalenderåret
som räkenskapsperiod. Utskottet biträder därför propositionens
förslag om att man som ett led i strävandena att befrämja en sådan
önskvärd utveckling redan nu bör i princip förbjuda nystartade rörelser
att använda brutet räkenskapsår.

I motionerna har kritik riktats mot förslaget i denna del under åberopande
av att ett genomförande därav kommer att leda till att bokföringsbyråer
och företagsrevisorer får en orimligt betungande arbetsanhopning
under våren. Utskottet finner denna kritik dåligt underbyggd.
Inom överskådlig framtid finns det ingen risk för att ett genomförande
av de föreslagna reglerna skulle medföra så allvarliga konsekvenser
för servicebyråernas och revisorernas arbetssituation som motionärerna
befarar. Utskottet erinrar om att ett antal nystartade företag
kommer att ha möjlighet att tillämpa brutet räkenskapsår till följd av
de praktiskt betydelsefulla undantagsregler som föreslås gälla när en
koncern föreligger eller när en rörelseidkare driver flera rörelser. Vidare
gäller inte de föreslagna reglerna i det fallet att en rörelseidkare efter
den nya lagens ikraftträdande från annan övertar rörelse som existerat
före ikraftträdandet. Det bör också framhållas att rörelseidkare som
inte varit bokföringsskyldiga enligt äldre lag men som genom den nya
lagen åläggs sådan skyldighet skall behandlas enligt reglerna för existerande
företag.

Med hänsyn härtill torde under de närmaste åren antalet nytillkommande
rörelser med kalenderår som obligatorisk räkenskapsperiod inte
att bli så stort att detta nytillskott kommer att innebära en alltför hård
påfrestning på bokföringsbyråemas och företagsrevisoremas arbetsresurser.
Vid en bedömning av frågan på längre sikt vill utskottet peka
på att den snabba tekniska utvecklingen på bokföringsområdet, bl. a.
en ökad användning av modern datateknik, kommer att underlätta för
servicebyråerna att bemästra de problem som en utveckling i riktning

5 Riksdagen 1975/76. 8 sami Nr 15

LU 1975/76:15

mot kalenderåret som räkenskapsperiod kan komma att innebära. Utskottet
erinrar i sammanhanget också om riksdagens principbeslut angående
utvidgade möjligheter till anstånd med deklarationsavlämnandet (se
prop. 1975: 87, SkU 1975: 31 och rskr 1975: 229).

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionerna
1975:2169 (yrkandet 1), 1975:2171, 1975:2174 (yrkandet 3),
1975:2176 och 1975:2178.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande räkenskapsårets omfattning att riksdagen

a) avslår motionerna 1975:2169 (yrkandet 1), 1975:2171,
1975:2174 (yrkandet 3), 1975: 2176 och 1975:2178,

b) med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat
oförändrad godtas antar 12 § förslaget till bokföringslag med
i nedan angivna som reservanternas förslag betecknad lydelse:

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

12 §

Räkenskapsåret skall omfatta tolv
månader. Kalenderåret skall vara
räkenskapsår. I rörelse, som påbörjats
före ikraftträdandet av
denna lag, får dock annat räkenskapsår
än kalenderår (brutet räkenskapsår)
tillämpas. Brutet räkenskapsår
skall omfatta tiden den
1 maj—den 30 april, den 1 juli—
den 30 juni eller den 1 september
—den 31 augusti. Föreligger synnerliga
skäl, kan regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer
medge att annan period av
tolv hela månader än kalenderår
skall utgöra räkenskapsår.

När bokföringsskyldighet (regeringens förslag) — —- —

bokföringsskyldigheten upphör.

Tillämpas brutet (regeringens förslag) av läns styrelsen.

Räkenskapsåret skall omfatta tolv
månader. Kalenderåret skall vara
räkenskapsår. I rörelse, som påbörjats
före ikraftträdandet av
denna lag får dock annat räkenskapsår
än kalenderår (brutet räkenskapsår)
tillämpas. Brutet räkenskapsår
skall omfatta tiden den
1 maj—den 30 april, den 1 juli—
den 30 juni eller den 1 september
—den 31 augusti.

Den som är bokföringsskyldig i
fråga om flera rörelser skall använda
samma räkenskapsår för
dessa, om ej synnerliga skäl föranleder
annat. Har en av rörelserna
påbörjats efter ikraftträdandet av
denna lag, kan brutet räkenskapsår
tillämpas i den rörelsen, om sådant
räkenskapsår förekommer i annan
av rörelserna. För att få samma
räkenskapsår för flera rörelser får

LU 1975/76:15

Regeringens förslag

omläggning av räkenskapsår ske
utan hinder av vad som föreskrives
i tredje stycket. Vad nu sagts
äger motsvarande tillämpning inom
koncern.

Reservanternas förslag

omläggning av räkenskapsår ske
utan särskilt tillstånd. Vad nu sagts
äger motsvarande tillämpning inom
koncern .

LU 1975/76:15

Bilaga 1

Av utskottet föreslagna ändringar i lagförslagen

1 Förslag till
Bokföringslag

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §

Näringsidkare är (regeringens förslag) — utövar

näringsverksamhet.

Enskild person (regeringens förslag) egen bostad.

Staten, kommun (regeringens förslag) denna lag.

Bestämmelserna i 11—21 §§
äger ej tillämpning på enskild näringsidkare
som driver sin verksamhet
utan biträde av flera än
två årsanställda personer och i vars
rörelse den ärliga bruttoomsättningssumman
understiger 200 000
kr.

2 §

Bokföringsskyldigheten skall (regeringens förslag)

god redovisningssed.

Bokföringsskyldigheten innefattar att

2. till upplysning om rörelsens 2. med undantag i fall varom
ekonomiska resultat och ställning föreskrivs i 1 § fjärde stycket till

vid räkenskapsårets utgång avsluta upplysning om rörelsens ekono bokföringen

med årsbokslut, miska resultat och ställning vid

räkenskapsårets utgång avsluta
bokföringen med årsbokslut,

3. arkivera verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial.

8 §

Affärshändelserna skall (regeringens förslag) sådan

post.

Kontanta in- och utbetalningar (regeringens förslag)

god affärssed.

Om endast ett mindre antal fakturor
eller andra handlingar, som
tillkännager anspråk på vederlag,
förekommer i rörelsen och ford -

LU 1975/76:15

Regeringens förslag

Utskottets förslag

ringarna eller skulderna enligt dessa
verifikationer ej uppgår till avsevärda
belopp, kan bokföring av
sådana fordringar och skulder
dröja tills betalning sker, under
förutsättning att detta är förenligt
med god redovisningssed. Vid räkenskapsårets
utgång skall dock
samtliga då obetalda fordringar
och skulder bokföras. Verifikationerna
för obetalda fordringar och
skulder skall ordnas och förvarets
för sig så att betryggande överblick
fortlöpande finns över dem.

9 §

(regeringens förslag) med

Affärshändelserna skall
grundbokföringen.

Konton över (regeringens förslag) — och kontroll.

Huvudbokföringen skall hållas
aktuell samt avstämmas mot
grundbokföringen efter vad som
med hänsyn till rörelsens förhållanden
överensstämmer med god
redovisningssed.

Huvudbokföringen skall hållas
aktuell och avstämmas efter vad
som med hänsyn till rörelsens förhållanden
överensstämmer med
god redovisningssed.

12 §

Räkenskapsåret skall omfatta
tolv månader. Annat räkenskapsår
än kalenderår (brutet räkenskapsår)
skall omfatta tiden den 1 maj
—den 30 april, den 1 juli—den
30 juni eller den 1 september—
den 31 augusti. Föreligger synnerliga
skäl, kan regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer
medge att annan period av tolv
hela månader skall utgöra räkenskapsår.

När bokföringsskyldighet (regeringens förslag)

bokföringsskyldigheten upphör.

Tillämpas brutet (regeringens förslag)

styrelsen.

av läns -

Den som är bokföringsskyldig i
fråga om flera rörelser skall använda
samma räkenskapsår för
dessa, om ej synnerliga skäl föranleder
annat. För att få samma räkenskapsår
för flera rörelser får
omläggning av räkenskapsår ske

LU 1975/76:15

Regeringens förslag

tillämpas i den rörelsen, om sådant
räkenskapsår förekommer i
annan av rörelserna. För att få
samma räkenskapsår för flera rörelser
får omläggning av räkenskapsår
ske utan hinder av vad
som föreskrives i tredje stycket.
Vad nu sagts äger motsvarande
tillämpning inom koncern.

19 §

I Omsättningstillgångar	I Omsättningstillgångar
1. Kassa	1. Kassa och banktillgodo-
2. Banktillgodohavanden	havanden
3. Aktier och andra andelar	2. Aktier och andra andelar
4. Obligationer och andra	3. Obligationer och andra
värdepapper	värdepapper
5. Växelfordringar	4. Växelfordringar
6. Kundfordringar	5. Kundfordringar
7. Förutbetalda kostnader	6. Förutbetalda kostnader
och upplupna intäkter	och upplupna intäkter
8. Övriga fordringar	7. övriga fordringar
9. Varulager	8. Varulager
10. Förskott till leverantörer	9. Förskott till leverantörer

1. Denna lag träder i kraft den 1. Denna lag träder i kraft den

1 januari 1977. Länsstyrelsen får 1 januari 1977. Länsstyrelsen får

dock före nämnda dag pröva an- dock före nämnda dag pröva ansökan
om tillstånd enligt 12 § tred- sökan om tillstånd enligt 12 § tredje
stycket eller 22 § tredje stycket, je stycket eller 22 § tredje stycket,

såvitt avser tid efter utgången av såvitt avser tid efter utgången av

år 1976. år 1976. Vad nu sagts äger mot svarande

tillämpning på tillstånd
enligt 12 § första stycket.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla
bolag

Regeringens förslag Utskottets förslag

Härigenom föreskrives att 1 § Härigenom föreskrives att 1 och

lagen (1895:64 s. 1) om handels- 51 §# lagen (1895:64 s. 1) om

bolag och enkla bolag skall ha handelsbolag och enkla bolag skall

nedan angivna lydelse. ha nedan angivna lydelse.

Utskottets förslag

utan särskilt tillstånd. Vad nu sagts
äger motsvarande tillämpning inom
koncern.

LU 1975/76:15

Utskottets förslag

51 §

Nuvarande lydelse

Drives handel eller annan näring,
med vars utövande följer
skyldighet att föra handelsböcker,
vare om ansvarigheten för därigenom
uppkommande förbindelser
lag, som i 50 § sägs.

Drives handel eller annan näring,
med vars utövande skulle ha
följt skyldighet att föra handelsböcker
enligt bokföringslagen
(1929:117), om denna gällt även
efter utgången av år 1976, vare
om ansvarigheten för därigenom
uppkommande förbindelser lag,
som i 50 § sägs.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

Regeringens förslag

Utskottets förslag
286 a §

Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, försäkringsinspektionen
äger, om särskilda skäl
föreligger, meddela från bokföringslagen
(1975:000) avvikande
föreskrifter om försäkringsbolags
räkenskaper och årsredovisning.

Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, försäkringsinspektionen
äger, om särskilda skäl
föreligger, meddela från bokföringslagen
(1976:000) avvikande
föreskrifter om försäkringsbolags
räkenskaper och årsredovisning.

LU 1975/76:15

Bilaga 2

Skatteutskottets yttrande
1975/76: 2 y

över propositionen 1975: 104 med förslag till ny bokföringslag m. m.
jämte motioner

Till lagutskottet

Lagutskottet har begärt yttrande från skatteutskottet över propositionen
1975: 104 med förslag till ny bokföringslag m. m. jämte de med
anledning av propositionen väckta motionerna 1975: 2162 och 2169—
2178. Skatteutskottet, som behandlar motionerna endast i den mån de
berör frågor av betydelse från skattesynpunkt, får med anledning härav
anföra följande.

I propositionen understryks att det är av största betydelse från samhällets
synpunkt att företagen har en ordnad och tillförlitlig bokföring
dels med hänsyn till kraven på informationsberedskap till ledning för
det allmännas planering, dels som förutsättning för en effektiv taxeringskontroll
vid företagsbeskattningen. Föredragande statsrådet anser inte
att det allmännas skatteintresse är av annan art eller kräver andra grundprinciper
än övriga borgenärsintressen och till följd härav finner han
att bokföringslagen bör inriktas på att skapa ett gemensamt grundläggande
regelsystem för all redovisning.

Det sålunda förda resonemanget kan enligt skatteutskottets mening
i och för sig låta bestickande, men det kan ifrågasättas om det inte ger
en något missvisande bild av situationen. Företagens uppgiftslämnande
till det allmänna torde endast till en mindre del bygga på bokföringen
och när det gäller borgenärsintressena är det självfallet viktigt att en
riktig bokföring finns att tillgå. Det bör dock framhållas att borgenärerna
har helt andra möjligheter än staten att gardera sina fordringar.
Den främsta skillnaden mellan borgenärsintressena och skatteintressena
är emellertid att skatterna för företagens del bestäms på grundval av
resultatet under räkenskapsåret eller med utgångspunkt i omsättningen
under viss del därav och att bokföringen därför blir av avgörande betydelse
för beskattningsförfarandet, medan den i normalfallen torde
vara av underordnad betydelse för borgenärernas del. Utvecklingen visar
att antalet konkurser på grund av skatteskulder ständigt okar. Enligt
utskottets uppfattning bör därför bokföringslagen från det allmännas
synpunkt främst bedömas med hänsyn till dess betydelse för beskattningen,
medan dess värde för företagaren i första hand torde vara att den
ger honom en tillförlitlig bild av hans ekonomiska situation. Med hänsyn
till angivna förhållanden anser utskottet att det funnits skäl att i propositionen
särskilt beakta de synpunkter som vid remissbehandlingen
framförts av företrädare för skatteintresset.

LU 1975/76:15

Utskottet kan emellertid på de flesta punkter biträda förslagen om
en noggrannare reglering av bokföringsskyldigheten, om en väsentlig
breddning av kretsen av bokföringsskyldiga samt understrykandet av
verifikationernas centrala roll. Även den ingående regleringen av årsredovisningen
liksom reglerna för ADB-bokföring finner utskottet vara
av stort värde.

I åtskilliga av motionerna yrkas undantag från den utvidgade bokföringsskyldigheten.
Yrkandena avser småföretagare med få anställda,
fria konstutövare och uthymingsrörelser med färre än 25 lägenheter.
Vidare begärs i en motion förenklade regler för mindre företag.

Skatteutskottet kan i dessa frågor ansluta sig till föredragandens uppfattning
att det skulle vara meningslöst att undanta mindre rörelseidkare
från bokföringsskyldigheten, eftersom de skatterättsliga bestämmelserna
medför att alla rörelseidkare i praktiken måste föra räkenskaper. När
det gäller yrkandet att i stället för undantag skapa förenklade regler för
de mindre företagen vill utskottet hänvisa till uttalandet i propositionen
att s. k. enkel bokföring skall godtas när det gäller okomplicerade
förhållanden. En närmare redogörelse för tillämpningen av sådan bokföring
lämnas i avsnittet om bokföringsskyldighetens fullgörande i mindre
rörelser. Enligt utskottets mening kan man knappast ställa lägre krav
på redovisning av en rörelse än vad som föreslås gälla för enkel bokföring.
Fullgöres bokföringen i enlighet med dessa anvisningar, som
nära ansluter till de redovisningsregler som gäller för jord- och skogsbruk
med enkel bokföring, bör den skattskyldige rörelseidkaren kunna
räkna med att skattemyndigheterna godtar bokföringen som underlag
för taxeringen.

Beträffande de föreslagna tidsgränserna för bokföringens fullgörande
har i motionerna framförts olika yrkanden om lättnader, som utskottet
bedömer vara av sekundärt intresse i skattesammanhang. Från sådana
synpunkter kan emellertid hävdas att varje uppluckring av de föreslagna
reglerna innebär en försämring. Utskottet anser sig därför — utan
att närmare gå in på detaljfrågorna — generellt böra förorda förslaget
i propositionen.

I de här behandlade delarna tillstyrker utskottet alltså propositionen
och avstyrker motsvarande motionsyrkanden om ändringar.

Den fråga som från skatteutskottets synpunkt är den centrala i fråga
om bokföringslagen är räkenskapsårets omfattning. Enligt förslagets
huvudregel skall räkenskapsåret i princip sammanfalla med kalenderåret.
Alla rörelser som drivs vid lagens ikraftträdande skall emellertid
få möjlighet att använda brutet räkenskapsår. Närmare 30 procent av
de företag med anställd personal som drivs i aktiebolagsform tillämpar
f. n. brutet räkenskapsår. Motivet för att medge undantag i denna omfattning
är enligt propositionen uteslutande hänsyn till att serviceföretag
som bokförings- och revisionsbyråer eljest skulle få en alltför ojämn
belastning. Enligt skatteutskottets mening tar förslaget väl stor hänsyn

LU 1975/76:15

till dessa gruppers intressen på bekostnad av statsverkets. För stora och
väletablerade företag, som själva sköter sin bokföring och sitt bokslut,
är bokföringsåret inte något problem, eftersom flertalet av dessa företag
tillämpar kalenderår. I den mån de har annat räkenskapsår kan de
utan svårighet gå över till kalenderår om det skulle erfordras. Problemet
gäller därför i första hand fåmansföretagen. Företagsskatteberedningen
har visat att fåmansföretagen i ökande omfattning gått över till
brutet räkenskapsår under senare tid, och detta är enligt beredningens
mening ofta ett led i åtgärder för att vinna icke avsedda lättnader vid
beskattningen.

Enligt beredningens mening försvåras i dessa fall taxeringskontrollen
i hög grad av den bristande överensstämmelsen mellan företagets och
ägarnas beskattningsår. Det är enligt utskottets åsikt ett framsteg att
möjligheterna att använda brutet räkenskapsår enligt förslaget begränsas
till tertial och halvår, vilket bl. a. underlättar samordning av inkomsttaxering
och redovisning av mervärdeskatt. Av värde är också
reglerna om att företag med samma ägare skall ha samma räkenskapsår.
De väsentliga kontrollproblem som kvarstår på grund av att det
brutna räkenskapsåret inte sammanfaller med ägarnas eller andra affärsintressenters
beskattningsår är emellertid av så stor betydelse att det
endast är med största tvekan utskottet anser sig kunna tillstyrka förslaget
i propositionen på denna punkt. Utskottet tar emellertid fasta på
föredragande statsrådets uttalande att det är önskvärt att utvecklingen
i största möjliga utsträckning länkas in mot att kalenderåret utgör räkenskapsår.
Mot denna bakgrund anser utskottet sig kunna tillstyrka
propositionen i denna del som ett led i en fullständig övergång till kalenderår.
Det skulle därför också vara angeläget att riksdagen i detta
sammanhang uttalar, att bestämmelserna om räkenskapsår bör omprövas
i här angiven riktning så snart närmare erfarenheter vunnits av dc
nu föreslagna ändringarna. Ett sådant uttalande skulle enligt vad utskottet
kan finna främja den önskvärda utvecklingen mot övergång till
kalenderår.

Den här redovisade ståndpunkten innebär inte att utskottet saknar
förståelse för bokföringsbyråemas problem i förevarande sammanhang.
Man står här emellertid inför en fråga om vilket problem som blir störst,
bokföringsbyråemas eller skattekontrollens, och utskottet tvekar inte
om att svaret är att det är kontrollmöjligheterna som i första hand blir
lidande.

Vid bedömningen av frågan bör man inte bortse från att 1975 års
riksmöte fattat principbeslut om ändrade regler för taxeringen i första
instans som avses gälla fr. o. m. 1978 års taxering och som bl. a. innebär
utvidgade möjligheter till anstånd med deklarationsavlämnandet. Sådant
anstånd skall normalt kunna medges till den 15 maj och till den 15 juni
om synnerliga skäl föreligger. Dessa lättnader i förening med det ökade
utnyttjandet av ADB-bokföring bör enligt skatteutskottets mening väsent -

LU 1975/76:15

ligt underlätta övergång till kalenderår. Servicebyråerna bör kunna anpassa
sin verksamhet till en kalenderårsredovisning och även ta ut avgifter
som täcker kostnaderna härför, avgifter som konsumenterna i sista
hand får bära. Den lojale företagaren inser att en effektiv skattekontroll
skapar förutsättningar för ett lägre skattetryck, vilket ger hans verksamhet
ett större utrymme än vad som skulle bli följden om de illojala
företagarna tillåts skaffa sig otillbörliga skattefavörer på samhällets bekostnad.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker skatteutskottet således i
princip de i propositionen föreslagna bestämmelserna om räkenskapsårets
omfattning och avstyrker samtliga motionsyrkanden som avser utvidgad
användning av brutet räkenskapsår.

Innan utskottet lämnar frågan om räkenskapsåret vill utskottet framhålla
att den ovan redovisade principiella inställningen i denna fråga
inte utgör något hinder för att införa särskilda dispensregler som tillgodoser
mera extraordinära behov av särskilda räkenskapsår. Sålunda
anser utskottet att man genom sådana åtgärder bör kunna tillgodose AB
Aerotransports i skrivelse till lagutskottet framförda önskemål om att
med hänsyn till de internordiska överenskommelser som reglerar SAS
verksamhet få bibehålla nu tillämpade brutna räkenskapsår. Även andra
företag som i motsvarande mån kan åberopa internationella förhållanden
till stöd för sådana undantag bör självfallet ha samma möjligheter
till dispens. Med hänsyn till de särskilda omständigheter som förutsätts
för dylika medgivanden bör undantag av detta slag prövas av regeringen.

I fråga om den i propositionen aviserade nämnden för bokföringsfrågor
förutsätter utskottet att uttalandet i propositionen om att nämnden
skall få en allsidig sammansättning, vilket utskottet vill understryka,
kommer att innebära att också skatteintressena blir företrädda i nämnden.
Motionsyrkandena rörande denna fråga i övrigt anser utskottet
falla utanför skatteområdet.

Med hänvisning till det anförda förordar alltså skatteutskottet, som
inte tar ställning till motionen 1975: 2162, motionen 1975: 2170 yrkande
3, motionen 1975: 2174 yrkande 2 eller motionen 1975: 75 yrkande 3,
att lagutskottet med avslag på övriga motionsyrkanden tillstyrker bifall
till propositionen 1975: 104.

Stockholm den 5 februari 1975

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Alvar Andersson
(c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Mundebo
(fp), Stadling (s), Nilsson i Trobro (m), Westberg i Hofors (s), Hallenius
(c), Lundgren (s), Boström (s), Olof Johansson i Stockholm (c) och
Marcusson (s).

LU 1975/76:15

Avritande mening

av herrar Magnusson i Borås (m), Alvar Andersson (c), Josefson (c),
Mundebo (fp), Nilsson i Trobro (m), Hallenius (c) och Olof Johansson
i Stockholm (c) som anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse: Det

är av stor betydelse att företagen har en ordnad och tillförlitlig
bokföring. Det är bl. a. en viktig förutsättning för en effektiv taxeringskontroll
vid företagsbeskattningen. Utskottet biträder därför i princip
förslagen i propositionen om en noggrannare reglering av bokföringsskyldigheten
och den breddning av kretsen av bokföringsskyldiga som
där föreslås.

Samtidigt är det inte möjligt att bortse från de synpunkter som framförs
i några av motionerna, att en utsträckning av bokföringsskyldigheten
till att omfatta samtliga rörelseidkare övergångsvis kan komma att medföra
svårigheter för många mindre företagare. Utskottet anser att s. k.
enkel bokföring skall kunna godtas när det är fråga om en rörelse som
drivs som enskild firma och förhållandena är enkla och okomplicerade.
En närmare redogörelse för tillämpningen av sådan bokföring lämnas i
propositionen i avsnittet om bokföringsskyldighetens fullgörande i
mindre rörelser. Utskottet vill utöver vad som anförs i propositionen på
denna punkt uttala, att bokföring av kontanta in- och utbetalningar bör
kunna ske senare än påföljande arbetsdag, när omständigheterna så kräver.
Likaså bör den s. k. pärmmetoden för registrering av skulder och
fordringar kunna tillämpas för den grupp av företagare det här är fråga
om. Om bokföringen fullgörs på detta sätt, vilket nära ansluter sig till
de redovisningsregler som gäller för jord- och skogsbruk med enkel bokföring,
bör den godtas av skattemyndigheterna som underlag för taxeringen.

Självfallet måste hänsyn också tas till de tillämpningssvårigheter som
uppstår vid själva övergången. Den föreslagna nämnden för bokföringsfrågor
bör kunna medverka till att övergången blir smidig.

Beträffande frågan om bokföringsårets omfattning gäller det enligt
utskottets uppfattning att finna en lösning som tillgodoser dels samhällets
och den enskildes krav på en rättvisande och effektiv taxering, dels
bokföringsbyråemas önskan att fördela sitt arbete med boksluten över
hela året.

Bokförings- och revisionsbyråerna kommer genom den utsträckta bokföringsskyldigheten
att få mer omfattande uppgifter än hittills. Som
föredragande statsrådet framhåller i propositionen kan en jämn belastning
på byråerna bidra till att hålla kvaliteten på bokslutsarbetet hög.
Detta är angeläget inte minst från taxeringssynpunkt. Den koncentration
av bokslutsarbetet till våren, som ett generellt krav på kalenderåret som
bokföringsår innebär, skulle medföra betydande svårigheter för de rö -

LU 1975/76:15

relseidkare som är hänvisade till att anlita bokförings- och revisionsbyråer.

De bestämmelser om räkenskapsårets omfattning som föreslås i propositionen
beträffande redan verksamma rörelser tillgodoser enligt utskottets
uppfattning högt ställda krav från taxeringssynpunkt. De möjliggör
samtidigt för bokförings- och revisionsbyråer att i viss utsträckning
fördela sitt bokslutsarbete över hela året. Dessa bestämmelser, som
innebär möjlighet att tillämpa brutet räkenskapsår om detta avslutas den
30 april, 30 juni eller 31 augusti, bör därför enligt utskottets uppfattning
utan olägenhet kunna tillämpas generellt, dvs. även för nytillkommande
rörelser. Utskottet förutsätter därvid att den som är bokföringsskyldig
i fråga om flera rörelser skall använda samma räkenskapsår för
dessa, om ej synnerliga skäl föranleder annat. Strängare regler för nytillkommande
verksamheter skulle också kunna innebära, att dessa får
sämre tillgång till service från bokföringsbyråer.

Något hinder för att ha särskilda dispensregler, som tillgodoser mera
extraordinära behov av särskilda räkenskapsår, föreligger inte. Sålunda
anser utskottet att man genom sådana åtgärder bör kunna tillgodose AB
Aerotransports i skrivelse till lagutskottet framförda önskemål om att
med hänsyn till de intemordiska överenskommelser som reglerar SAS
verksamhet få bibehålla nu tillämpade brutna räkenskapsår. Även andra
företag som i motsvarande mån kan åberopa internationella förhållanden
till stöd för sådana undantag bör självfallet ha samma möjligheter
till dispens. Med hänsyn till de särskilda omständigheter som förutsätts
för dylika medgivanden bör undantag av detta slag prövas av regeringen.

LU 1975/76:15

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionerna

Propositionen 1975:104 1

Propositionen 1975/76: 100 2

Lagförslagen 2

1. bokföringslag 2

2. lag om ändring i lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös
egendom 10

3. lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur
och handelsresande 11

4. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974: 157) 11

5. lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning .. 12

6. lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och

enkla bolag 12

7. lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse 13

Motionsyrkanden 13

Utskottet 16

Inledning 16

Propositionernas huvudsakliga innehåll 17

Förenklade regler för mindre rörelser 18

Den löpande bokföringen 23

Räkenskapsårets omfattning 29

Balansräkningen 34

Diversifierad bokföring i större bolag 35

Bokföringsnämnden 36

övergångsbestämmelserna 38

Övriga lagförslag 38

Samordningen med aktiebolagslagen 38

Hemställan 39

Reservationer 41

Bilagor

1. Av utskottet föreslagna ändringar i lagförslagen 48

2. Yttrande av skatteutskottet 52

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1*76 7600*8