Med anledning av proposition 1981/82:82 med förslag till lag om utförsel av vissa äldre kulturföremål jämte motioner (Betänkande 1981/82:KrU20 Kulturutskottet)

KrU 1981/82:20

Kulturutskottets betänkande
1981/82:20

med anledning av proposition 1981/82:82 med förslag till lag om
utförsel av vissa äldre kulturföremål jämte motioner

Propositionen

Regeringen har i proposition 1981/82:82 (utbildningsdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta ett i propositionen upptaget förslag till lag om
utförsel av vissa äldre kulturföremål.

Den i propositionen föreslagna lagen avses ersätta en kungörelse från
1927. Enligt denna kungörelse krävs tillstånd för utförsel av olika slag av
träföremål som är tillverkade före 1860. I den nya lagen utvidgas skyldigheten
att ansöka om tillstånd till att också gälla flera andra slag av föremål.
Bland dessa kan nämnas vissa slag av textilier, uniformer, folkdräkter,
musikinstrument, vissa slag av ur, vapen, målningar, teckningar, skulpturer,
konsthantverk, samiska föremål, brev, dagböcker och manuskript.
För flertalet föremål föreslås en åldersgräns på 100 år. I några fall skall
dock andra åldersgränser gälla, t. ex. för samiska föremål 50 år.

Tillstånd till utförsel skall i princip inte medges om föremålet är av stor
betydelse för det nationella kulturarvet. Vissa generella undantag från
kravet på tillstånd skall gälla. Bl. a. skall tillstånd inte krävas om föremålet
är framställt utomlands eller om dess värde inte överstiger 1000 kr.

Tillstånd skall meddelas av vissa tillståndsmyndigheter. För tillstånd
skall tas ut en avgift. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer
får i uppgift att sprida information om den nya lagstiftningen och om vikten
av att vårda och bevara vårt kulturarv.

Den nya lagen avses träda i kraft den 1 juli 1982. Dess lydelse framgår av
till detta betänkande fogad bilaga.

I propositionen anförs bl.a. följande om bakgrunden till lagförslaget.

Tillstånd till utförsel av kulturföremål som avses i 1927 års kungörelse
skall inhämtas hos riksantikvarieämbetet och statens historiska museer.
Föremål som ingår i personligt bohag får emellertid utan tillstånd föras ut
ur landet när ägaren flyttar utrikes.

Sedan budgetåret 1965/66 finns ett särskilt riksstatsanslag för inköp av
vissa kulturföremål av sådant konstnärligt, historiskt eller vetenskapligt
värde att det kan anses vara av synnerlig vikt att de behålls i Sverige.
Anslaget disponeras av regeringen efter förslag av vederbörande myndigheter
och är f. n. uppfört med ett belopp av 100000 kr. Det kan överskridas
om medelsförbrukningen i efterhand anmäls för riksdagen.

Frågan om det nu gällande utförselförbudets utformning och räckvidd
1 Riksdagen 1981182. 13 sami. Nr 20

KrU 1981/82:20

har aktualiserats i skilda sammanhang, bl. a. i riksdagen. Hösten 1975
uttalade riksdagen sålunda att föreliggande uppgifter entydigt pekade på
att det behövdes ett effektivare skydd från samhällets sida mot utförsel av
äldre kulturföremål (KrU 1975/76:9).

Statens kulturråd har på Kungl. M^j:ts uppdrag i samråd med riksantikvarieämbetet
och Nordiska museet gjort en värdering av erfarenheterna
av gällande ordning i fråga om utförsel av kulturföremål och därefter i
rapporten Skydd mot utförsel av kulturföremål lagt fram förslag i ämnet.
Det lagförslag som läggs fram i propositionen bygger på kulturrådets
förslag men är av väsentligt mindre genomgripande natur än detta.

I fråga om utgångspunkterna för lagförslaget innehåller propositionen
bl. a. följande.

Många värdefulla äldre svenska kulturföremål förs i dag ut ur landet i en
utsträckning som inte är önskvärd. Nuvarande skyddsbestämmelser bör
därför utökas till att omfatta ytterligare grupper av kulturföremål.

De åtgärder som föreslås avser främst att motverka en på kommersiella
grunder organiserad utförsel av kulturhistoriskt värdefulla föremål. Utförsel
som har samband med ett reguljärt kulturutbyte eller sammanhänger
med personliga förhållanden kommer i stort sett inte att hindras av den nya
lagstiftningen.

Föreskrifterna i lagen syftar till att hindra att äldre svenska kulturföremål,
som är av stor betydelse för det nationella kulturarvet, förs ut inlandet.
Det betonas att man bör sträva efter att skydda de kulturföremål
som är viktiga för att ge en allsidig bild av vårt äldre materiella kulturarv
och att det därför är angeläget att skyddet spänner över hela fältet av
föremålsgrupper från alla samhällsskikt.

Skyddet för de äldre kulturföremålen är i lagförslaget utformat så att
tillstånd måste sökas för utförsel av föremål tillhörande vissa uppräknade
kategorier. Dessutom gäller enligt lagförslaget att föremålen skall ha en
viss ålder, i det övervägande antalet fall mer än 100 år.

Undantagna från tillståndsplikten är bl. a. föremål som har ett värde
under 1000 kr. och föremål som är framställda utomlands.

Ett uteslutande av de utländska föremålen från skyddsreglema anses
komma att innebära en väsentlig lättnad i hanteringen av lagstiftningen
men å andra sidan också att vissa föremål som är mycket väsentliga för det
svenska kulturarvet lämnas utanför skyddssystemet. Avsikten är emellertid
att riksantikvarieämbetet och statens historiska museer skall få i uppdrag
att utreda behovet av skydd mot utförsel av föremål som är framställda
utomlands. I utredningsuppdraget skall även ingå frågan om skydd
mot utförsel av fornfynd.

Prövningen av ansökningar om tillstånd att föra ut kulturföremål avses
allt efter föremålets art ligga på kungl, biblioteket, Nordiska museet,
riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, riksarkivet eller statens
konstmuseer. Ansökningsavgift och — i fråga om ansökningar som
bifalls - tillstånd sa vgift förutsätts utgå.

KrU 1981/82:20

1 anslutning till lagstiftningen bör enligt propositionen särskilda informationsinsatser
göras. Ansvaret härför bör vila på riksantikvarieämbetet och
statens historiska museer.

Motionerna

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts, nämligen

1981/82:351 av Anna Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar anta
följande tillägg till 2 § i förslaget till lag om utförsel av vissa äldre kulturföremål: 2

§ Den som och ritningar

4. efter regeringens förordnande även annan grupp av äldre kulturföremål
som har betydelse för vårt nationella kulturarv,

1981/82:352 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m) vari
yrkas att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:82 hos regeringen
begär nytt förslag utifrån vad i motionen anförts,

1981/82:353 av Bengt Wiklund (s) vari yrkas att riksdagen avslår förslaget
i proposition 1981/82:82 om utförsel av äldre kulturföremål och begär
att lagförslaget omarbetas i överensstämmelse med det praktiska syfte som
avses,

1981/82:1764 av Stina Eliasson (c) och Annika Öhrström (c) vari yrkas
att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande lag om utförsel av vissa äldre kulturföremål.

Det i motion 351 framförda yrkandet bygger på uppfattningen att situationen
på ifrågavarande område relativt snabbt kan förändras och att det
därför är önskvärt med en ordning som medger att en ny föremålsgrupp
utan alltför stor tidsutdräkt kan omfattas av utförselskyddet. Motionären
anknyter till ett av lagrådet framfört förslag om att i lagen införa en regel
som ger regeringen befogenhet att komplettera uppräkningen av föremålsgrupper.

I motion 352 uttalas att avsikten med ett utökat tillståndstvång måste
vara att i högre grad än nu bevara vårt kulturarv och att vidmakthålla och
helst öka vårt intresse för och vår kunskap om det. Enligt motionärernas
uppfattning kommer de negativa effekterna av den föreslagna lagen att bli
större än fördelarna. De anser därför att propositionen bör avslås och nytt
förslag läggas fram efter samarbete med riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer.

Kritiken mot förslaget sammanfattas på i huvudsak följande sätt.

1. Lagförslaget är ofullständigt eftersom behov av komplettering föreligger
redan innan det ens trätt i kraft.

2. Lagen innefattar en så ”omfattande administrativ omgång att det
tl Riksdagen 1981/82. 13 sami. Nr 20

KrU 1981/82:20

kommer att upplevas som ett utslag av överdriven krångelmentalitet”.
Detta framhåller kammarrätten i sitt yttrande.

3. Lagen ger de redan hårt ansträngda museer och andra institutioner
som avses bli tillståndsmyndigheter betydande arbete med kontroll av
utförselansökningama, vilket minskar deras möjligheter till aktiv kulturell
verksamhet. Inga nya tjänster avses fa inrättas för ändamålet.

4. Lagen innebär nya resurskrävande uppgifter för tullen. Bl. a. brottsförebyggande
rådet har i sitt yttrande framhållit att det är viktigt att tullen
inte avhänds resurser för narkotikabekämpningen.

5. Kan lagens efterlevnad inte kontrolleras ökar risken för att utförseln
inte minskar i omfattning, men däremot går den seriösa handeln förbi,
något som försämrar möjligheterna för museer och allmänhet att följa
utvecklingen och att själva kunna köpa in föremålen.

6. Lagförslaget kan ytterligare motverka sitt syfte genom att förhindra
hemtagning av sådana unika svenska föremål av världsklass som sedan
inte på nytt skulle fa säljas utanför landet och därigenom riskerar att falla i
värde genom hemtagningen.

Den kritik mot lagförslaget som framförs i motion 353 koncentreras till
två omständigheter, nämligen dels att lagen inte omfattar föremål som är
framställt i annat land, dels att lagförslaget är ofullständigt eftersom ytterligare
utredningsarbete anses erforderligt. Motionären anser det viktigt och
angeläget att förstärka lagstiftningen till skydd mot utförsel av kulturföremål.
Däremot anser han det vara olyckligt att utfärda en ny lag när stor
enighet uppenbarligen råder om att lagens tillämpningsområde snarast
möjligt bör utvidgas — i synnerhet som lagens införande bör förenas med
mycket omfattande informationsinsatser om lagstiftningens syfte och tilllämpningsområde.
Mot den bakgrunden bör de erforderliga ytterligare
utredningarna läggas till grund för en revidering av lagförslaget innan
riksdagen antar detta och anvisar medel för information.

I motion 1764 uttalas att den föreslagna värdegränsen 1000 kr. är för
hög. Om den gränsen fastställs kommer det att fa en förödande inverkan på
en mycket stor del av det materiella kulturarv som tillhört de små i
samhället, dvs. de grupper som utgjort merparten av landets befolkning.
En överväldigande del av de föremål, speciellt möbler, från 1800-talet, som
utgjort böndernas, arbetarnas och den lägre borgarklassens bohag, kan i
dag, även när de bevarats i gott skick, i allmänhet köpas till priser under
1000 kr. Motionärerna föreslår därför att den föreslagna 1000-kronorsgränsen
sänks till 500 kr.

KrlJ 1981/82:20

Utskottet

Utskottet delar den uppfattning sorn kommit till uttryck i lagförslagets
1 §, nämligen att det är angeläget att hindra att äldre svenska kulturföremål
som är av stor betydelse för det nationella kulturarvet förs ut ur landet.
Utskottet har inte i och för sig någon invändning mot att lagstiftningsvägen
införa ett skydd mot dylik utförsel. Däremot anser utskottet att det finns
fog för åtskilliga av de invändningar mot det nu föreliggande förslaget som
framförts i motionerna. Dessa invändningar återgår delvis på synpunkter
som kommit fram vid remissbehandlingen av kulturrådets rapport. Utskottet
fäster särskild vikt vid den från flera håll framförda åsikten att en
blivande lag bör omfatta även i utlandet framställda föremål som är av stor
betydelse för vårt nationella kulturarv. Den utredning härvidlag som regeringen
avser att låta genomföra bör föreligga innan riksdagen tar ställning
till en lag om utförselförbud. Utskottet anser också att det behövs ytterligare
överväganden av frågan om på vilken nivå en värdegräns bör ligga. 1
samband därmed bör också övervägas möjligheten och lämpligheten av att
införa någon form av statlig förköpsrätt.

Utskottet anser att riksdagen med anledning av de föreliggande motionerna
och vad utskottet anfört bör avslå propositionen och samtidigt
hemställa att regeringen efter utredning och förnyade överväganden framlägger
nytt förslag i fråga om förbud mot utförsel av äldre kulturföremål.

Åberopande det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med anledning av motionerna 1981/82:351, 1981/
82:352, 1981/82:353 och 1981/82:1764 avslår proposition 1981/
82:82 och däijämte hemställer att regeringen, efter den utredning
och de förnyade överväganden som bör föranledas av vad utskottet
anfört, för riksdagen framlägger nytt förslag i fråga om förbud
mot utförsel av äldre kulturföremål.

Stockholm den 16 mars 1982

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric
Norrby (c), Åke Green (s), Kerstin Anér (fp), Tyra Johansson (s), Lars
Ahlmark (m), Hans Alsén (s), Elisabeth Fleetwood (m), Catarina Rönnung
(s), Anna Eliasson (c), Kerstin Andersson i Kumla (s), Bertil Hansson (fp),
Stina Eliasson (c) och Gunnel Liljegren (m).

KrU 1981/82:20

Reservation

Karl-Eric Norrby (c), Kerstin Anér (fp), Anna Eliasson (c), Bertil Hansson
(fp) och Stina Eliasson (c) anser att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse.

Gällande bestämmelser om utförsel av äldre kulturföremål finns i en
kungörelse från år 1927 och gäller i huvudsak träföremål som är tillverkade
före år 1860. Under den långa tid som förflutit sedan kungörelsen utfärdades
har frågan om utförselförbudets räckvidd aktualiserats i olika sammanhang,
bl. a. i riksdagen. Sålunda uttalade kulturutskottet i betänkandet
KrU 1975/76:9 att uppgifter som utskottet erhållit entydigt pekade på att
det behövdes ett effektivare skydd från samhällets sida mot utförsel av
äldre kulturföremål.

Enligt utskottets mening är det angeläget att den förstärkning av skyddet
mot utförsel av äldre kulturföremål som länge behövts nu införs utan
ytterligare tidsutdräkt. En lagstiftning med det syfte som det här är fråga
om innebär att ställning måste tas till många avgränsningsproblem. Utskottet
anser att de bedömningar av de olika detaljproblemen som gjorts i
propositionen är väl underbyggda och att detsamma gäller vad som anförts
om behovet av ytterligare utredningsarbete. Utskottet fäster särskilt avseende
vid att frågan om skydd för sådana i utlandet tillverkade kulturföremål
som är av stor betydelse för det nationella kulturarvet utreds. Med det
nu anförda avstyrker utskottet de avslagsyrkanden som framförts i motionerna
352 och 353.

I vad gäller det yrkande om ett uttalande till förmån för en lägre värdegräns
som gjorts i motion 1764 vill utskottet framhålla följande.

Förslaget i propositionen innebär en högst avsevärd utvidgning av utförselskyddet.
Det kommer enligt lagen att omfatta en rad olika, hittills
oskyddade föremålsgrupper. Hur omfattande skyddet blir beror emellertid
inte bara på vilka föremålsgrupper det omfattar utan också på vilken
värdegräns som tillämpas. Utskottet vill framhålla dels att värdegränsen
bör ligga på en sådan nivå att det avsedda skyddet kommer att omfatta
olika slag av kulturföremål från alla samhällsskikt, dels att man inte kan
bortse från att ju lägre värdegränsen ligger desto större arbetsinsatser
kommer att krävas för tillämpning av lagen. Med hänsyn till det nu anförda
och till att skyddet bör vara så effektivt som möjligt gör utskottet den
samlade bedömningen av frågan om värdegränsen att riksdagen inte bör
göra det i motion 1764 önskade uttalandet.

I motion 351 yrkas att riksdagen antar ett tillägg till 2 § i lagen. Detta
tillägg som föreslagits av lagrådet innebär att det blir möjligt för regeringen
att komplettera den i lagen gjorda uppräkningen av föremålsgrupper som
är inordnade i skyddssystemet. Utskottet anser det inte osannolikt att en
sådan kompletterande regel kan komma att visa sig värdefull. Utskottet
förutsätter att regeringen och berörda myndigheter noga följer utveckling -

KrU 1981/82:20

en på området men anser att praktiska erfarenheter av lagens tillämpning
bör avvaktas innan någon bestämmelse med den innebörd som föreslagits i
motion 351 införs. Utskottet avstyrker alltså denna motion.

Sammanfattningsvis innebär vad utskottet nu anfört att utskottet tillstyrker
propositionen och avstyrker motionerna 1981/82:351, 1981/82:352,
1981/82:353 och 1981/82:1764.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionerna 1981/82:351, 1981/82:352,
1981/82:353 och 1981/82:1764 och med bifall till proposition 1981/
82:82 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
utförsel av vissa äldre kulturföremål.

KrU 1981/82:20 Bilaga

Förslag till

Lag om utförsel av vissa äldre kulturföremål

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag ges föreskrifter om utförsel av vissa äldre kulturföremål.
Föreskrifterna har till syfte att förhindra att äldre svenska kulturföremål,

som är av stor betydelse för det nationella kulturarvet, förs ut ur landet.

2 § Den som vill föra ut ett föremål ur landet skall ha tillstånd till
utförseln, om föremålet tillhör någon av följande föremålsgrupper:

1. föremål som har framställts före år 1600:

a) tryckta skrifter, kartor och bilder samt

b) handskrivna bokverk på pergament,

2. mer än 100 år gamla föremål:

a) byggnader och — om de har utgjort fast inredning i byggnader —
dörrar, dörromfattningar, fönster, fönsteromfattningar, fönsterluckor, dekorerade
tak, takmålningar, dörröverstycken, listverk, väggpaneler, målade
väggfalt, kakelugnar, sättugnar, spisomfattningar, beslag, lås och
andra smiden, vindflöjlar och urverk,

b) möbler, speglar, skrin, belysningsföremål, tapeter, leksaker, skrivdon,
hygienartiklar, rökdon samt föremål för beredning, servering, förtäring
och förvaring av föda och dryck,

c) ryor, vävnader, broderier och spetsar samt textilredskap med målad
eller skuren dekor,

d) civila och militära uniformer samt folkdräkter,

e) musikinstrument,

0 golvur, väggur, konsolur och bordsur,

g) vapen, ammunition, krutbehållare, gehäng, rustningar och sköldar
samt

h) målningar, teckningar, skulpturer och konsthantverk,

3. mer än 50 år gamla föremål:

a) samiska föremål,

b) inte tryckta protokoll, brev, dagböcker, manuskript, noter och räkenskaper
samt

c) handritade kartor och ritningar.

3 § Tillstånd krävs även när det är fråga om utförsel av en del av ett
sådant föremål som anges i 2§.

4 § Ett föremål får dock föras ut ur landet utan tillstånd, om

1. föremålets värde inte överstiger 1000 kronor,

2. föremålet är framställt i annat land,

3. föremålets ägare flyttar från Sverige för att bosätta sig i ett annat
land,

4. föremålet genom arv, testamente eller bodelning har förvärvats av en
enskild person som är bosatt i annat land,

5. föremålet förs ut av en offentlig institution eller en institution som får
bidrag av stat, kommun eller landstingskommun och det skall föras tillbaka
till Sverige,

KrU 1981/82:20 Bilaga

6. föremålet förs ut av en enskild person för att användas i samband
med offentlig kulturverksamhet och det skall föras tillbaka till Sverige eller

7. föremålet är tillfälligt inlånat från utlandet.

5 § Tillstånd till utförsel skall ges om föremålet inte är av stor betydelse
för det nationella kulturarvet.

Även om föremålet har sådan betydelse för vårt kulturarv får tillstånd
ges till utförsel, om det förvärvas av en institution i utlandet.

6 § Frågor om tillstånd till utförsel skall prövas av kungl, biblioteket,
riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, riksarkivet, statens
konstmuseer eller Stiftelsen Nordiska museet (tillståndsmyndigheter).

För vaije slag av föremål, som anges i 2 §, föreskriver regeringen vilken
tillståndsmyndighet som skall pröva ansökan om tillstånd.

7 S Ansökan om tillstånd skall ges in till riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer, som, om ansökningen enligt föreskrift meddelad
med stöd av 6§ skall prövas av annan tillståndsmyndighet, överlämnar
ansökningen till denna.

8 § Rör en ansökan mer än en av tillståndsmyndighetema beslutar riksantikvarieämbetet
och statens historiska museer vilken tillståndsmyndighet
som skall handlägga ansökningen. Den tillståndsmyndigheten får
fatta beslut i ärendet först efter samråd med den eller de övriga tillståndsmyndigheter
som är berörda. I sådana ärenden skall ansökan avslås om
någon av de berörda tillståndsmyndighetema anser att tillstånd inte skall
beviljas.

9 § Den, som ansöker om tillstånd att föra ut ett föremål, skall till
ansökan foga två fotografier av föremålet. Det gäller dock inte om ansökan
avser föremål som avses i 2§ la) och 3b). Det gäller inte heller om
tillståndsmyndigheten medger undantag från detta krav.

Tillståndsmyndigheten har rätt att granska det eller de föremål som
sökanden vill föra ut.

10 S Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas
att meddela föreskrifter om avgifter i ärenden om utförsel.

11 S Förvaltningslagen (1971:290) skall tillämpas i fråga om tillståndsärenden
som handläggs av Stiftelsen Nordiska museet. Beslut i sådant
ärende fattas av stiftelsens styresman eller annan tjänsteman som styresmannen
utser.

12 i Har en tillståndsmyndighet avslagit en ansökan om tillstånd till
utförsel, får beslutet överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Andra beslut, som en tillståndsmyndighet har meddelat enligt denna lag,
får inte överklagas.

13 S Även om ett kulturföremål är av stor betydelse för det nationella
kulturarvet får regeringen om synnerliga skäl föreligger medge att föremålet
förs ut utan tillstånd.

KrU 1981/82:20 Bilaga

14 § Om påföljd för olovlig utförsel av kulturföremål och för försök
därtill finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Genom lagen upphävs kungörelsen
(1927:129) angående förbud mot utförsel från riket av vissa äldre
kulturföremål.

2. Har ansökan om utförsel getts in före utgången av juni 1982 och gäller
ansökan föremål som omfattas av 1927 års kungörelse skall äldre bestämmelser
tillämpas vid prövningen av ansökningen.

3. Tillstånd som har beviljats med stöd av 1927 års kungörelse gäller
fortfarande.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982