med anledning av motioner rörande utbyggnaden av Sölvbackaströmmarna (Betänkande 1979/80:CU5 Civilutskottet)

CU 1979/80:5

Civilutskottets betänkande
1979/80:5

med anledning av motioner rörande utbyggnaden av Sölvbackaströmmarna 1

Motionerna m. m.

Utskottet har i detta sammanhang behandlat motionerna 1978/79:

2406 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), såvitt däri föreslås att riksdagen
(II.6.M) uttalar sig mot utbyggnaden av Sölvbacka, och

2705 av Elvy Olsson m. fl. (c, vpk, s, m) vari hemställs att riksdagen med
ändring av gällande riktlinjer för den fysiska riksplaneringen uttalar att
Sölvbackaströmmarna i Övre Ljungan t. v. undantas från vattenkraftsutbyggnad.

Representanter för intressegrupper som motsätter sig en utbyggnad av
Sölvbackaströmmarna har fört fram synpunkter inför företrädare för utskottet.
Vidare har inkommit skrifter m. m. i ärendet.

2 Gällande ordning

Byggande i vatten för att utnyttja vattenkraften får inte ske utan
medgivande av vattendomstol. Arbetet får inte påbörjas förrän domstolen
gett besked hur och under vilka villkor arbetet skall utföras. Vattendomstolen
har i första hand att pröva en ansökan enligt vissa tillåtlighetsregler. En
grundläggande sådan är att nyttan skall uppgå till ett värde som motsvarar tre
gånger skadan på åker och äng och två gånger skadan på annan egendom. En
annan regel stadgar att utbyggnad inte får ske, trots att den nämnda
förutsättningen uppfyllts, om befolkningen får sina levnadsförhållanden
väsentligt försämrade eller om byggandet ger ”sådan bestående ändring av
naturförhållandena varigenom väsentligt minskad trevnad för närboende
eller betydande förlust från naturskyddssynpunkt är att befara”.

När det gäller företag som är ”av betydande omfattning eller ingripande
beskaffenhet” kan regeringen föreskriva att vissa slag av företag skall
tillåtlighetsprövas av regeringen. Regeringen kan därutöver förbehålla sig
prövningen av tillåtligheten för ett visst företag. Reglerna för denna
regeringens prövning ges i 4 kap. 18 § vattenlagen. Där sägs:

För prövning enligt 17 § av företags tillåtlighet gäller andra-fjärde styckena.

Företaget får ej komma till stånd, om hinder däremot möter från allmänna
planeringssynpunkter eller på grund av 2 kap. 3 § första och andra styckena,
11 §, 12 § första stycket eller 44 § första och andra styckena. Vid prövningen
skall beaktas även annat företag enligt denna lag, som med sannolikhet kan
antagas bli erforderligt för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta
företaget.

1 Riksdagen 1979/80. 19 sami. Nr 5

CU 1979/80:5

Är företaget av synnerlig betydelse från allmän synpunkt, kan regeringen
lämna medgivande till det även om hinder enligt andra stycket möter.

Regeringen kan föreskriva villkor för att tillgodose allmänna intressen.

Stadgandet innebär sålunda att regeringen skall pröva företaget inte endast
utifrån de grundläggande tillåtlighetsreglerna enligt ovan utan också avgöra
om hinder möter från ”allmänna planeringssynpunkter”. Denna senare
prövning har avsetts utgå från en allsidig bedömning där alla aspekter som har
betydelse i planeringssammanhang skall beaktas: energiintresset, miljöintresset
m. m. I tredje stycket öppnas en möjlighet att ge tillstånd även om
företaget inte skulle anses tillåtligt enligt allmänna planeringssynpunkter
och/eller de grundläggande tillåtlighetsreglerna i vattenlagen. Enligt lagmotiven
(JuU 1971:13 s. 81) är denna dispensbefogenhet avsedd att utnyttjas
endast då mycket starka skäl talar för att ett vattenbyggnadsföretag bör
tillåtas. Detta sistnämnda förhållande noterades även i betänkandena CU
1975:28 (s. 26 ö) och 1977/78:9 (s. 4 n).

3 Riktlinjer för den fysiska riksplaneringen

I den första propositionen om fysisk riksplanering (prop. 1972:111 bilaga 2 -Hushållning med mark och vatten) togs bl. a. upp frågor om älvdalarnas
planering (s. 173-174). Dåvarande civilministern konstaterade att vattenkraftsutbyggnadsepoken
led mot sitt slut i vårt land och föreslog som en av
riktlinjerna i fysiska riksplaneringen att huvudälvar och källflöden som var
opåverkade av vattenkraftsutbyggnad skulle bevaras. I fråga om Kalix älv
ansågs emellertid ytterligare överväganden erforderliga innan statsmakterna
tog ställning till om älven borde bevaras isin helhet eller om någon utbyggnad
borde få komma till stånd. Samtidigt tillkallades den s. k. Sehlstedtska
utredningen för att pröva utbyggnadsplaner i huvudvattendrag med biflöden
i norra Svealand och södra Norrland.

Vid behandling av propositionen och med anledning därav väckta
motioner föreslog civilutskottet (CU 1972:35 s. 24-25) att en garanti borde
skapas för att hushållning med ”återstående oexploaterade huvudälvar och
källflöden i norra Svealand och södra Norrland” prövas i ett sammanhang,
t. ex. genom ändring i reglerna i vattenlagen om Kungl. Maj:ts prövningsrätt
så att vattendomstols beslut i tillståndsfrågor skulle underställas Kungl.
Maj:t. I reservation (c, fp, m) föreslogs att riksdagen, som en riktlinje för det
fortsatta riksplaneringsarbetet, borde uttala sig mot en utbyggnad av
oexploaterade älv- och sjösystem, vari ingick även ”källflöden tili huvudälvar,
outbyggda biflöden och längre sammanhängande outbyggda delar av i
övrigt utbyggda älvar”. I reservation (vpk) godtogs utskottets ståndpunkt
men föreslogs ett tillägg om behovet av en nationell försörjningsplan för
energi där bl. a. en princip skulle vara att ”återstående orörda älvar inte får
byggas ut i de fall då detta innebär ingrepp som inte kan anses obetydliga”.

Riksdagen följde utskottet.

CU 1979/80:5

I 1975 års proposition om energihushållningen (prop. 1975:30 bilaga 2)
föreslogs riksdagen bl. a. att godkänna den i regeringsprotokollet förordade
handläggningen av frågorna rörande ytterligare riktlinjer för utnyttjandet av
landets vattenkraftstillgångar. Förslaget ställdes mot bakgrund bl. a. av ett i
bilaga 1 till propositionen ställt förslag om en riktpunkt om ca 5 TWh för hur
mycket energiproduktionen skulle ökas fram till mitten av 1980-talet genom
om- och tillbyggnaden av redan utbyggda älvsträckor och genom vissa
utbyggnader i redan påverkade vattendrag. Som ett alternativ i den fortsatta
energipolitiska planeringen angavs en ytterligare utbyggnad med ca 5 TWh
under andra hälften av 1980-talet - ett alternativ till vilket ställning dock inte
avsågs tas förrän resultat av pågående utredningar redovisats. Härtill väcktes
motioner. Förslagen utgick bl. a. från den då avlämnade Sehlstedtska
utredningen (SOU 1974:22) och en lägesrapport från den sedermera tillkallade
s. k. Ekströmska utredningen om vattenkraften i norra Norrland (Ds B
1974:4).

Propositionsförslaget med anknytning till riktlinjer för utnyttjande av
vattenkraften innebar i korthet att beslut om definitiva riktlinjer borde anstå i
avvaktan på fortsatt utredningsarbete m. m. men att vissa utbyggnadsbeslut
borde kunna fattas dessförinnan. I anslutning därtill angavs med utgångspunkt
i kända projekt bl. a. vissa älvsträckor inom det södra utredningsområdet
beträffande vilka t. v. inga utbyggnadsbeslut borde fattas. Där inte
upptagna projekt borde enligt förslaget kunna prövas i vanlig ordning med
redan given möjlighet för regeringen att avgöra tillåtlighetsfrågan.

Vid riksdagsbehandlingen förelåg enighet i fråga om hur ett skydd skulle
skapas. När det däremot gällde vilka älvsträckor inom det södra utbyggnadsområdet
som borde undantas framkom skilda meningar (CU 1975:28 s.
28-30, 40-44). Utskottsmajoriteten (c, m, fp, vpk) anförde bl. a.

Utgångspunkten bör vara, som även anges i propositionen, att som

öppna för slutlig tiliåtlighetsprövning nu endast bör lämnas projekt med
såvitt kan bedömas relativt sett begränsade konflikter med motstående
intressen. Andra och mera principiella konfliktlösningar bör, som ovan
anförts, göras i riksplaneringsbeslutets form och sålunda ytterst beslutas av
riksdagen.

De projekt som i den sammanvägda rangordningen i den Sehlstedtska
utredningen satts i klass 2 berör påtagliga och i några fall mer betydande
bevarandevärden. Med hänsyn därtill bör enligt utskottets mening av
projekten berörda älvsträckor hänföras till den grupp som nu undantas från

slutlig tiliåtlighetsprövning enligt vattenlagen. Vidare ingår i denna

grupp Sölvbackaprojektet i övre Ljungan mellan den reglerade Storsjön i
Härjedalen och regleringsmagasinet Flåsjön-Grucken.

I propositionen anmäls bedömningen att ytterligare projekt kan komma att
anses utbyggnadsvärda på grund av att utgångspunkterna ändrats efter
utredningens uppgiftsinsamling. En del av dessa projekt skulle möjligen
kunna komma i fråga för utbyggnad fram till år 1985.1 den mån något sådant

CU 1979/80:5

projekt inte uppvisar större konflikter än motsvarande öppna projekt i de
bedömda delarna kan dessa tillåtlighetsprövas i vanlig ordning. I övrigt får
även dessa tas upp och redovisas så att riksdagen om så erfordras kan ta
ställning till mer preciserade riktlinjer inom den fysiska riksplaneringens ram.

Reservanter (s) anförde däremot:

Det gäller att göra en avvägning mellan behovet att utnyttja vattenkraft för
elproduktion och önskemålen att begränsa exploateringen av orörda områden.
Planeringsmålet i fråga om utnyttjandebehovet i tidsperspektivet fram
till år 1985 häri propositionen och motionerna 2030(c)(s. 18)och 2031 (fp)(s.
31) angetts som energitillskott om 5 TWh/år. I motionen 2029 (m) (s. 15)
anförs att motionärerna i och för sig inte utesluter en utbyggnad av den i
propositionen förordade omfattningen. Företrädare för en riksdagsmajoritet
har sålunda i denna del enhetliga bedömningar. Därefter framkomna
omständigheter talar ytterligare för vikten av att tillgodose behovet av
elektrisk energi ur inhemska och kontinuerliga källor.

Vad utskottet nu har att i första hand bedöma är i vilken mån vissa av den
Sehlstedtska utredningen bedömda projekt redan nu kan t. v. undantas från
eljest gällande tillåtlighetsprövning - tillåtlighetsprövning vid domstol eller

hos regeringen. I flera motioner har tvekan yppats om lämpligheten av

att göra en bedömning i denna del innan utredningsmaterialet beträffande det
norra området föreligger. Denna tvekan är i och för sig förståelig. Utskottet
vill emellertid mycket kraftigt betona att en gränsdragning mellan, å ena
sidan, projekt som t. v. undantas från slutlig prövning och, å andra sidan,
projekt som överlämnas till domstolsprövning enligt vattenlagens tillåtlighetsregler
eller till regeringens prövning ur även allmänna planeringssynpunkter
inte innebär ett ställningstagande till om ett enskilt projekt kommer
att tillåtas eller inte. Även om ett projekt tillförs den senare kategorin
kommer tillåtligheten sålunda att prövas - vid markerade konfliktfall även ur
allmänna planeringssynpunkter.

Ett riksdagens beslut om vilka projekt som t. v. skall undantas från slutlig
prövning innebär sålunda följande. 1 vissa fall har bedömningar av den typ
som används inom den fysiska riksplaneringen lett till att, i avvaktan på
fortsatt utredning, utbyggnad kan avvisas utan den noggrannare prövning
som görs i ett vattenmål eller i ett tillståndsärende hos regeringen. Denna
utgångspunkt måste vara grundläggande för beredningen av ett nämnt
riksdagsbeslut.

Enligt utskottets mening är de projekt som omfattas av utredningens

sammanvägda klass 2 av inbördes olika karaktär. Bevarandeintressena får sin
betoning genom omständigheter utanför riksplaneriktlinjernas område som
bäst kan bedömas enligt vattenlagens tillåtlighetsregler eller ur de allmänna
planeringssynpunkter som regeringen har möjlighet att anlägga. Biand
exempel på sådana projekt kan nämnas en utbyggnad av Sölvbackaströmmarna
där vattendomstolen ansett att vattenlagens regler skulle hindra ett
^byggnadstillstånd. Detta ärende ligger nu under regeringens prövning och
förutsätts självfallet liksom övriga projekt behandlas med hänsyn till
klargjorda bevarandeintressen. Vad ovan sagts innebär också att skäl inte
finns att anta att ett i propositionen föreslaget beslut måste anstå tills alla
utredningsresultat föreligger. En annan fråga är innehållet i det slutliga

CU 1979/80:5

ståndpunktstagande i tidsperspektivet fram till år 1985 som enligt ovan
föreslagits. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet sålunda regeringens
förslag även i denna del. Det bör i klarhetens intresse betonas att ett
sådant ställningstagande inte innebär ett beslut om utbyggnad av dessa
projekt.

Det bör enligt utskottets mening även som en sammanfattning i denna del
ytterligare betonas att riksdagen genom att lämna visst projekt eller viss
älvsträcka utanför den fysiska riksplaneringens riktlinjer inte tar ställning för
utbyggnad därav. Det innebär i stället att denna prövning bedömts böra göras
med hänsyn även till sådana omständigheter som bör ytterligare belysas före
dom i vattenmål eller före ett regeringens ställningstagande. Allmänt sett bör
riksdagens ställningstagande i liknande frågor begränsas till beslut om
riktlinjer av riksplaneringskaraktär och inte ledas in på prövningsteman där
domstolar och regeringen bör handha tillämpningen av riksdagens beslut. I
den mån grunderna för denna tillämpning anses otillfredsställande får fråga
väckas om ändring i vattenlagens tillåtlighetsregler respektive av grunderna
för regeringens prövningsbefogenheter. Ett enhälligt civilutskott har tidigare
(CU 1972:35 s. 28) strukit under att konkreta, enskilda avgöranden inom
riksplaneringens ram inte börtas upp i riksdagen, vilken ansågs böra ta upp de
allmänna principfrågorna.

Riksdagen följde utskottet.

Sedan den Ekströmska utredningen om vattendragen i norra Norrland
avlämnats föreslogs riksdagen genom propositionen 1977/78:57 att godkänna
nya riktlinjer för utnyttjande av vattenkraften i norra Svealand och hela
Norrland. I förslaget angavs vilka vattendrag och älvsträckor som borde
undantas från fortsatt utbyggnad. Bland undantagen ingick inte Sölvbackaströmmarna.

Mot förslaget ställdes bl. a. en partimotion (s) med förslaget att riksdagen
inte då utan först senare borde ta ställning till propositionens konkreta
innehåll. Motionsförslaget kombinerades med förslagen att riksdagen vid
detta tillfälle i stället skulle medge slutlig tillståndsprövning av dels en första
etapp i Kalixälven, dels vissa projekt med stor betydelse från sysselsättningssynpunkt.
Kravet på ett senare ställningstagande till propositionen fördes
fram under förutsättning av att riksdagen godkände de sistnämnda förslagen.

Utskottet anförde bl. a. (CU 1977/78:9):

Redan motionärernas krav att riksdagen skulle medge slutlig tillståndsprövning
beträffande delar av Kalixälven lägger - på grund av kopplingen
mellan förslagen - enligt utskottets mening hinder för överväganden om att
skjuta upp behandlingen av propositionsförslaget. Riksdagens tidigare beslut
att bevara Kalixälven outbyggd bör stå fast. Till det sagda kommer att
riksdagen tidigare (CU 1975:28) enhälligt framställt en begäran om att
riktlinjer för vattenkraftsutbyggnad skulle prövas före ett aviserat energipolitiskt
beslut. Förslaget i propositionen innebär att denna begäran efterkommits.
Också nu framstår en sådan ordning som väsentlig för att skapa klarhet
för den fortsatta planeringen och projekteringen och därmed också ge
förutsättningar för en bättre arbetsmarknadsmässig planering. Utskottet

1* Riksdagen 1979/80. 19 sami. Nr 5

CU 1979/80:5

föreslår sålunda att riksdagen avslår motionen 1977/78:194 (s) och nu
sakbehandlar regeringsförslaget och övriga motioner.

Det bör betonas att riktlinjernas geografiska avgränsning självfallet inte
minskar den befogenhet som regeringen har enligt VL att tillföra sig
prövningsrätten beträffande projekt av betydande omfattning eller ingripande
beskaffenhet även utanför de av riksdagen angivna områdena.

I propositionen framhålls (s. 92) att regeringen kommer att tillmäta
invändningar från berörda kommuner mot ett visst utbyggnadsprojekt stor
betydelse vid tillåtlighetsprövningen. Uttalandet måste, bortsett från ev.
dispensfall, avse angivna typer av företag utanför de av riksdagen undantagna
områdena. Regeringen har emellertid här att träffa avgöranden utan stöd av
riksdagens uttalanden. Det anförda, vilket skulle kunna uppfattas som en ny
bevisregel, torde inte få anses vara en riktlinje avsedd att godkännas av
riksdagen.

När det gäller företag där den slutliga tillåtlighetsprövningen sker hos
domstol gäller endast tillåtlighetsreglerna i VL. När i propositionen (s. 92 n)
föreslås en handlingslinje beträffande vilka typer av utbyggnad som bör
eftersträvas påverkar denna självfallet inte dessa tillåtlighetsregler. Uttalandet
torde inte ha avsetts ha karaktär av riktlinjer som riksdagen i detta
sammanhang skall godkänna. Inriktningen av den statliga utbyggnaden får
som hittills prövas i samband med investeringsplaner m. m. och då efter
näringsutskottets beredning.

Riksdagen uttalade år 1975 (NU 1975:30) att frågan om i vilken utsträckning
det är möjligt att i energibalanserna räkna med ytterligare tillskott av
vattenkraft bestäms väsentligen genom den fysiska riksplaneringen. Riksdagen
godtog, trots viss osäkerhet, dock att det skulle vara möjligt att fram till år
1985 öka årsproduktionen av vattenkraft med 5 TWh. I propositionen anges
nu att inte heller de föreslagna riktlinjerna medger att detta mål nås. Enligt
vad vattenfallsverket uppgett kan tillskottet fram till år 1985 beräknas till ca
2,5 TWh/år.

Utskottet noterar att föreliggande förslag till riktlinjer inte direkt belyser
vilken utbyggnad som anses genomförbar under överblickbar planeringstid.
Enligt utskottets mening skulle en sådan om än översiktlig redovisning vara
av värde vid fortsatta eventuella bedömningar av dessa frågor.

När det gäller Sölvbacka i Ljungan har i motionerna 1977/78:168 (m), 171
(fp, c), 181 (vpk) och 184 (vpk) föreslagits att älvsträckan av riksdagen
undantas från utbyggnad.

Utredarens bedömning och remissutfallet refereras i propositionen (s.
158-159). Vattendomstolen har i yttrande i det hos regeringen anhängiga
tillståndsärendet ansett att hinder möter mot det nu begärda företaget enligt
tillåtlighetsreglerna i VL. Företaget ansågs av vattendomstolen förorsaka
sådan bestående ändring av naturförhållandena, varigenom betydande
förlust från naturskyddssynpunkt är att befara. Regeringen har att pröva
företaget också enligt dessa tillåtlighetsregler. Utskottet har emellertid inte
funnit anledning förorda att riksdagen anger att företaget faller inom område
där allmänna planeringssynpunkter som sådana skulle utgöra hinder för tillstånd.
Detta innebär självfallet inte att riksdagen därmed berört bedömningarna
enligt VL:s tillåtlighetsregler. Dessa frågor bör prövas av regeringen i
vanlig ordning. Utskottet anser sig sålunda inte böra tillstyrka motionsförslagen.

CU 1979/80:5

Det bör enligt utskottets mening strykas under att det förhållandet att ett
företag inte faller inom undantagen älvsträcka självfallet inte innebär att
tillstånd till utbyggnad skall lämnas. Tillåtligheten kommer ändock att
prövas av domstol eller av regeringen.

Häremot anförde reservanter (s):

I motionen 1977/78:194 (s) föreslås att riksdagen nu inte tar ställning till de i
propositionen förordade nya riktlinjerna för vattenkraftsutbyggnad. Motionärerna
hänvisar till bostadsministerns uttalande att det nu lämnade förslaget
ger regeringen handlingsfrihet att i samband med kommande förslag till
riktlinjer för energipolitiken på nytt pröva vattenkraftens roll däri. Detta
uttalandes centrala innebörd har betonats av utskottet, som i betänkandets
recitdel (s. 1) beslutat komplettera den i propositionen lämnade sammanfattningen
av dess huvudsakliga innehåll med ett återupprepande av detta
uttalande. En sådan förnyad prövning blir också enligt utskottets mening
nödvändig eftersom ett beslut nu måste fattas mot bakgrund av synnerligen
osäkra uppgifter om regeringens energipolitiska intentioner. Utskottet delar
sålunda meningen att ett långsiktigt beslut bör fattas i anslutning till de
förslag om energipolitiken som aviserats föreläggas riksdagen år 1978.

Med det i propositionen sålunda förordade korta perspektivet är det också
följdriktigt att vissa älvar och älvsträckor endast ”f. n.” undantas från
utbyggnad. Ett övergripande beslut som endast får karaktär av kortlivat
provisorium är i praktiken meningslöst och olämpligt.

Vidare föreslås i motionen att riksdagen nu medger att undantaget från
slutlig tillståndsprövning beträffande etapp I i Kalixälven hävs. Därmed
markeras också en utgångspunkt för ett kommande beslut - det är ur
miljösynpunkt bättre att tillåta ett fåtal ingrepp i större älvar med god
kraftnytta än att söka tillgodose önskemålen om en ökad elproduktion genom
ett stort antal ingrepp i mindre vattendrag. Förslaget innebär också att
nuvarande riktlinjer för Kalixälven inte skall hindra ett fortsatt arbete med
sådana fältundersökningar i älvsträckan som behövs för en ansökan om
tillstånd. Sådana undersökningar är såväl beträffande Kalixälven som i vissa
andra fall synnerligen nödvändiga för att få fram kompletterande bedömningsunderlag
och därmed ge statsmakterna en verklig handlingsberedskap i
en akut valsituation. En ansökan i fråga om Kalixälven kräver ytterligare
arbete i 1-1,5 år, och ett slutligt bifall kan knappast komma i sådan tid att
arbetena kan börja tidigare än om 4-5 år. Utskottet tillstyrker förslaget.

Ett bifall till vad utskottet sålunda förordat innebär bl. a. att Strängsforsen
och Sölvbackaströmmarna liksom flera andra älvsträckor fortfarande undantas
från vattenkraftsutbyggnad.

Riksdagen följde utskottet.

Propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken, beslutad den 1
mars 1979, innehåller i bilaga 1 (s. 224-230,251) förslag som rör vattenkraften.
Dåvarande statsrådet Tham anför till regeringsprotokollet bl. a. (s.
228-229):

Energikommissionen räknar i sitt betänkande, med hänsyn till att speciella
bevarandeintressen föreligger, endast med ett smärre tillskott av produktionskapacitet
i vattenkraft fram till år 1990. I de räkneexempel som

CU 1979/80:5

kommissionen presenterar anges produktionsnivån till 66 TWh år 1990.
Remissinstanserna har med några få undantag förordat en större utbyggnad
än 66 TWh vilket uppenbarligen innebär att man anser att riksdagens beslut
år 1977 om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra
Svealand och Norrland bör omprövas. För egen del är jag inte beredd att
förorda en sådan omprövning.

Jag anser med hänsyn till de starka bevarandeintressena att ett bidrag på 65
TWh från vattenkraft år 1990 är ett eftersträvansvärt utbyggnadsmål mot
bakgrund av de begränsningar beträffande vattenkraftutbyggnaderna som
beslutades av riksdagen år 1977. Beslutet innebär bl. a. att de fyra s. k.
huvudälvarna undantas från fortsatt vattenkraftsutbyggnad. Nivån 65 TWh
år 1990 motsvarar ett tillskott på 3 TWh per år jämfört med nuvarande
utbyggnadsnivå inkl. projekt under byggnad. För att denna utbyggnad skall
komma till stånd under 1980-talet fordras att åtskilliga projekt som kommer
att aktualiseras under perioden även kommer till utförande. Man kan
förvänta sig att konflikter med motstående intressen kan uppstå i flera fall. De
övergripande bevarandeintressena har i huvudsak tillgodosetts i samband
med att riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen för fortsatt vattenkraftsutbyggnad
lades fast.

Vid sin prövning enligt vattenlagen av en föreslagen vattenkraftsutbyggnad
kan regeringen, om företaget är av synnerlig betydelse från allmän
synpunkt, lämna medgivande till det även om hinder möter mot företagets
tillåtlighet. Härigenom kan regeringen ta hänsyn till bl. a. energiförsörjningsbehovet.
Härvid kan således beaktas det ökade värde som vattenkraften har
fått för landets energiförsörjning bl. a. till följd av en restriktivare inställning
till kärnkraften och ökade oljepriser. Samtidigt måste naturligtvis beaktas de
intressen som i det aktuella fallet talar mot utbyggnad. Underlag för
regeringens tillåtlighetsprövning inhämtas förutom från vattendomstolen
också genom remissbehandling. Det får härefter ankomma på regeringen att
göra den avvägning som måste göras mellan främst energiförsörjningsintressena,
å ena sidan, och motstående närings- eller bevarandeintressen, å den
andra sidan.

Propositionen i bl. a. denna del har hänvisats till näringsutskottet, som
uppskjutit behandlingen till innevarande riksmöte och först senare skall
behandla frågan.

4 Ansökan om medgivande att bygga ut Sölvbackaströmmarna

Trångfors AB ansökte år 1972 om tillstånd att bygga ut Sölvbackaströmmarna,
m. m., enligt ett konkret förslag. Kungl. Maj:t förbehöll sig år 1974
rätten att pröva företagets tillåtlighet. Sedan målet bereus vid vattendomstolen
yttrade denna till Kungl. Maj:t att hinder mötte enligt 2 kap. 3 §
vattenlagen mot det begärda företaget eftersom det förorsakade sådan
bestående ändring av naturförhållandena, varigenom betydande förlust från
naturskyddssynpunkt var att befara.

Bolaget redovisade år 1976 projektet även i en modifierad form såsom
förutskickats i den Sehlstedtska utredningen och som medfört att utredningen
placerat projektet i klass 2 i den slutliga rangordningen - dvs.

CU 1979/80:5

utgångspunkten för regeringens proposition år 1975 oell statsmakternas
beslut år 1977.

I ärendet avgavs ett stort antal yttranden varjämte ett antal skrivelser kom
in. Länsstyrelsens i Jämtlands län yttrande den 19 december 1977 (fogat
härtill som bilaga 1) föregicks av yttranden till länsstyrelsen från Bergs
kommun. Kommunen hade den 24 oktober 1977 avstyrkt ansökan (24 röster
mot 20) och den 5 december 1977 tillstyrkt den (22 röster mot 19 och 4
nedlagda).

Regeringen beslöt (bilaga 2) den 8 mars 1979 medge att tillstånd lämnades
för det modifierade företaget. Beslutet fattades efter gemensam beredning i
jordbruks-, bostads-, industri- och kommundepartementen. Beslutet grundades
på dispensregeln i 4 kap. 18 § tredje stycket vattenlagen. Företaget
ansågs ha synnerlig betydelse från energiförsörjningssynpunkt och borde
därför få komma till stånd trots sin inverkan från fiske- och naturvårdssynpunkt.

I skrivelser som kom in till jordbruksdepartementet den 14 mars 1979 och
därefter vädjades bl. a. om omprövning av regeringens beslut eller anfördes
synpunkter på beslutet. Regeringen förordnade den 23 maj 1979 att
skrivelserna skulle läggas till handlingarna i det avgjorda ärendet.

Fullmäktige i Bergs kommun beslöt, efter motion i frågan, den 28 maj 1979
(23 röster mot 21) att, med upphävande av tidigare beslut, dels förorda att
Sölvbackaströmmarna bevaras, dels vädja till regeringen att upphäva sitt
medgivande till utbyggnad. Kommunens ansökan i enlighet därmed ledde till
att regeringen den 5 juli 1979 beslöt lämna kommunens skrivelse utan åtgärd.
Regeringen förklarade att lagliga förutsättningar saknades för att ändra dess
beslut den 8 mars 1979.

Jämtbygdens tingsrätt, vattendomstolen, har i deldom den 4 oktober 1979
konstaterat att frågan om företagets tillåtlighet är slutligt avgjord av
regeringen. Domstolen lämnade bolaget tillstånd att utföra vissa angivna
byggnadsarbeten m. m. Meddelade tillstånd fick tas i anspråk utan hinder av
att beslutet inte ägde laga kraft. Vissa sakägare har hos vattenöverdomstolen
vädjat mot deldomen och yrkat inhibition av sistnämnda beslut i vad det
avser åtgärder som kan påverka Övre Grucken. I sakfrågan yrkas att
vattenöverdomstolen, eller efter återförvisning vattendomstolen, skall slå
fast att allt arbete i vatten i Övre Grucken skall ske i samråd med viss
sakkunnig i vad avser val av arbetsmetodik och tidpunkt för arbetenas
utförande, handläggning av målet pågår vid vattenöverdomstolen.

5 Utskottet

5.1 Ändrade riktlinjer m. m.

I partimotionen 1978/79:2406 (c) yrkandet II.6.M föreslås att riksdagen
”uttalar sig mot utbyggnaden av Sölvbacka”. Motionärerna anser att statens
vattenfallsverk bör få i uppdrag att ta upp förhandlingar om effektivare

CU 1979/80:5

utnyttjande av kraftstationer i Indalsälven dels för att öka sysselsättningen
inom verket, dels för att kunna undanta projekt där det finns starka
motstående intressen. Som ett exempel på ett sådant projekt nämns
Sölvbacka. Det anges att Sölvbacka med sitt välbekanta fiskevatten är av
riksintresse, att vattendomstolen gått emot en utbyggnad och att de
förändringar i projektet som gjorts senare inte utgör någon avgörande
förbättring ur fiske- och natursynpunkt. Riksdagen bör enligt motionärerna
därför uttala att en utbyggnad inte bör komma till stånd. Ett yrkande
beträffande utnyttjandet av utbyggd vattenkraft i Indalsälven tas upp i ett
senare sammanhang. Motionen är dagtecknad den 29 mars 1979 och
avlämnad till riksdagen samma dag.

Vidare har i motionen 1978/79:2705 (c, s, m, vpk) föreslagits att riksdagen
med ändring av gällande riktlinjer i den fysiska riksplaneringen uttalar att
Sölvbackaströmmarna i övre Ljungan t. v. undantas från vattenkraftsutbyggnad.
Motionärerna noterar förekomsten av regeringens beslut den 8 mars
1979. Motionsyrkandet motiveras i huvudsak med att det beslutsunderlag
som riksdagen hade år 1977 visat sig ofullständigt i två angivna hänseenden:
att nya skadeverkningar för rennäringen redovisats resp. att det modifierade
förslaget ger en lägre energiproduktion än den antagna. Motionen är
dagtecknad den 17 maj 1979 och lämnad till riksdagen samma dag.

Utskottet konstaterar att frågan om företagets tillåtlighet slutligt avgjorts
genom regeringens beslut den 8 mars 1979 - ett beslut med karaktär
motsvarande mellandom i tvistemål - och sålunda innan motionerna
väcktes. Varken ett riksdagens uttalande eller ett beslut om ändrade riktlinjer
i den fysiska riksplaneringen kan numera påverka regeringens avgörande av
tillåtlighetsfrågan. Motionärerna har självfallet inte berört frågan om att söka
ensidigt upphäva den rätt som tillagts bolaget.

Förslagen om ett uttalande och om ändrade riktlinjer avstyrks.

5.2 Regeringens beslut m. m.

Vad som förekommit i frågan har emellertid föranlett vissa ytterligare
bedömningar inom utskottet. Utskottet har sålunda noterat att regeringens
beslut grundats på dispensregeln i 4 kap. 18 § tredje stycket vattenlagen.
Denna regel innebär att regeringen kan ge tillstånd även om den anser att
allmänna planeringssynpunkter eller vattenlagens övriga tillåtlighetersregler
leder till ett avslag - förutsatt att företaget är av synnerlig betydelse från
allmän synpunkt. Regeringens avvägning i denna del innebär att företaget har
”synnerlig betydelse från energiförsörjningssynpunkt” och att det därför bör
fä komma till stånd ”trots sin inverkan från fiske- och naturvårdssynpunkt”.
Utskottet har också noterat att lagmotiven för dispensregeln innebär att
denna regel är avsedd att utnyttjas endast då mycket starka skäl talar för att ett
företag bör tillåtas. Enligt vad utskottet inhämtat har regeln i de sjutton fall
rom avgjorts av regeringen fr. o. m. år 1972 tillämpats en gång - år 1978

CU 1979/80:5

beträffande övre Åseleälven.

I den av riksdagen i denna del inte behandlade propositionen 1978/79:115
om riktlinjer för energipolitiken (bilaga 1 s. 228-229) görs vissa uttalanden om
vattenkraftsutbyggnaden. Propositionen beslutades den 1 mars 1979, sålunda
en vecka innan regeringens beslut om Sölvbackaströmmarna togs. Det
konstateras sålunda att för att ett avsett tillskott skall kunna uppnås krävs att
åtskilliga projekt även kommer till utförande. Vidare anförs att regeringen
kan beakta ”det ökade värde som vattenkraften har fått för landets
energiförsörjning” vid bedömning av om ett företag är av synnerlig betydelse
från allmän synpunkt. En sådan bedömning är en förutsättning för att dispens
skall få ges för ett från allmän planeringssynpunkt eller med hänsyn till
vattenlagens övriga tillåtlighetsregler inte tillåtligt företag. Utskottet noterar i
detta sammanhang till en början att frågan om ett företags tillåtlighet från
allmänna planeringssynpunkter faller under regeringens bedömning även i
de fall där riksdagen inte undantagit en viss älvsträcka. Vattenlagens
grundläggande tillåtlighetsregler som sådana påverkas inte av riksdagens
bedömningar av riktlinjerna. Inte heller restriktiviteten i grunderna för
tillämpning av dispensregeln påverkas av riksdagens energipolitiska eller
planeringsmässiga riktlinjer. Riktlinjer för energipolitiken kan emellertid -sedan de godkänts av riksdagen - indirekt påverka regeringens bedömning av
om ett företag är av synnerlig betydelse från energisynpunkt. Riktlinjer för
energipolitiken eller för den fysiska riksplaneringen får emellertid inte leda till
en faktisk urholkning av vattenlagens tillåtlighetsregler - tillämpningen av
dispensregeln begränsas fortfarande av den restriktiva utformningen av
denna samt de till regeln knutna lagmotiven. Det kan också sättas i fråga om
redovisningar i en energibalans av hittills använd konstruktion kan tas till
självständig utgångspunkt för tillämpning av vattenlagens regler inklusive
dispensregeln. De verkliga tillskottsmöjligheterna bestäms, förutom av
bedömningar av vad som är tekniskt och ekonomiskt möjligt, genom de
restriktioner som ges i den fysiska riksplaneringen (se NU 1975:30 s. 57) och
vattenlagens regler inklusive dispensregeln. Energibalansernas innehåll i
denna del är sålunda endast en slutsats, dragen utifrån dessa grunder. Det kan
då inte vara följdriktigt att utgå från denna slutsats för att motsatt väg skapa
regler för tillämpning av slutsatsens grunder: planeringsriktlinjerna och
vattenlagen. Det finns emellertid inte anledning att nu påkalla något
riksdagens beslut i denna del - frågan har hänvisats till näringsutskottets
beredning.

5.3 Förhandlingar

Utskottet har sålunda konstaterat att även regeringen ansett att den
medgivna utbyggnaden inte anses tillåtlig enligt vattenlagens grundläggande
tillåtlighetsregler. Detta bekräftar riktigheten i den restriktiva bedömning
som gjordes år 1975 - om än i skilda former. En utskottsmajoritet tog in

CU 1979/80:5

bedömningen i riktlinjer - i en reservation (s) hänvisades till att projektet inte
ansågs tillåtligt redan enligt vattenlagens tillåtlighetsregler. Vid 1977 års
riksdagsbehandling hävdades i motioner och i reservation (s) synpunkter som
medförde att området skulle fredas från utbyggnad.

Utskottet har också konstaterat att regeringens tillstånd till utbyggnad
möjliggjorts genom en tillämpning av dispensregeln i 4 kap. 18 § tredje
stycket vattenlagen, där hänsyn möjligen kan ha tagits till förslag till riktlinjer
för energipolitiken som ännu inte godkänts av riksdagen.

Det anförda har lett till att inom utskottet övervägts extraordinära åtgärder
för detta undantagsfall. Inom utskottet har förts fram ett konkret förslag om
att riksdagen skulle påkalla att regeringen snarast sökte få till stånd en
överenskommelse med Trångfors AB om att arbetena avbryts och bolaget
avstår från sin rätt. Utskottet har kommit till den slutsatsen att det enda sätt
som snabbt kan ge resultat är att följa detta förslag. Utskottet föreslår att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att så bör ske.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionerna 1978/79:2406 yrkandet
II.6.M och 2705 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om åtgärder för att nå en överenskommelse
som innebär att Sölvbackaströmmarna inte byggs ut.

Stockholm den 15 november 1979

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Rolf Dahlberg (m), Oskar
Lindkvist (s), Karin Ahrland (fp), Lars Henrikson (s), Knut Billing(m), Thure
Jadestig (s), Maj-Lis Landberg (s), Bertil Danielsson (m), Birgitta Dahl (s),
Sven Eric Åkerfeldt (c), Magnus Persson (s), Bertil Dahlén (fp) och Eivor
Nilson (c).

Reservationer

1 Utskottets hemställan och motiveringen i avsnittet 5.3

Kjell A. Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Karin Ahrland (fp), Knut Billing
(m). Bertil Danielsson (m), Sven Eric Åkerfeldt (c) och Bertil Dahlén (fp) anser
att

dels avsnittet 5.3 Förhandlingar (s. 11-12) bort utgå,
dels utskottet bort hemställa

att riksdagen avslår motionerna 1978/79:2406 yrkandet II.6.M och

2705.

CU 1979/80:5

2 Utskottets motivering i avsnittet 5.2

Karin Ahrland (fp) och Bertil Dahlén (fp) anser att avsnittet 5.2 Regeringens
beslut m. m. (s. 10-11) bort utgå.

CU 1979/80:5

Bilaga 1

LÄNSSTYRELSEN YTTRANDE

Jämtlands län

Planeringsavdelningen 1977-12-19 11.329-2404-77

Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementetFack 103

20 STOCKHOLM

Hemställan av Jämtbygdens tingsrätt, vattendomstolen, om prövning av
tillåtligheten av Sölvbacka kraftverk m. m. i Ljungan, Bergs kommun

Remiss 1977-08-09, dnr 374/74

Yttranden i ärendet har till länsstyrelsen avgetts av kommunfullmäktige i
Bergs kommun samt av lantbruksnämnden i länet. Yttrandena överlämnas.

Länsstyrelsen har vidare fått ta del av yttranden, vilka avgetts av bl. a.
vägförvaltningen och skogsvårdsstyrelsen i länet samt fiskeriintendenten i
distriktet till resp. centrala organ.

Fritidsfiskarnas riksförbund, Jämtlandsdistriktet, har till Bergs kommun
avgett ett yttrande, av vilket en kopia överlämnas.

Länsantikvarien och regionalekonomiska enheten hos länsstyrelsen har
upprättat promemorior i ärendet, som bilägges härjämte.

1 fråga om Sölvbacka föreligger som sökandens yrkande i första hand den
ansökan, inkommen den 4 september 1972 till vattendomstolen, över vilken
domstolen den 22 februari 1974 avgett yttrande till Kungl. Majit. Skulle den
sålunda utformade ansökningen inte bifallas av regeringen, har sökanden i
andra hand genom en skrivelse den 18 november 1976 till regeringen erbjudit
sig att ändra vattenbyggnadsföretaget, huvudsakligen genom att slopa den i
projektet ingående rensningen i Ljunghålet vid utloppet från sjön Övre
Grucken, varigenom torrläggning av nämnda sjö skulle undvikas ävensom
redovisat förslag till visst ersättningsfiske. Över det alternativa förslaget har
vattendomstolen inte yttrat sig.

I yttrande den 11 december 1972 till kammarkollegiet över projektet
Sölvbacka kraftverk i dess ursprungliga form meddelade länsstyrelsen som
sin inställning att företaget inte borde komma till stånd, huvudsakligen
eftersom det inte kunde anses tillåtligt enligt 2 kap. 3 § andra stycket
vattenlagen.

Länsstyrelsens grundläggande inställning kvarstår ifråga om företaget
såsom det i första hand är tänkt utföras.

Vad beträffar kraftföretaget i det ändrade skick, vari det numera presenterats,
vill länsstyrelsen till en början ange följande mera allmänna synpunkter.

Som alltid bryter sig vid bedömningen av tillkomsten av vattenkraftföretag
energiförsörjningens intressen mot kraven från naturvården, fisket samt

CU 1979/80:5

allmänna miljösynpunkter m. m., i detta fall också från den med fritidsfisket
förknippade turismen.

En lokal aspekt som framförts ifråga om elkrafttillskottet genom Sölvbackaföretaget
är att ett eventuellt kraftverk enligt uppgift skulle göra det
lättare och billigare att förse vissa bygder, som f. n. saknar elström, med dylik
samt att det kan förutses ett mycket stort behov av elkraft vid planerad
utbyggnad av turistanläggningarna i Ljungdalen m. m. Länsstyrelsen tillmäter
givetvis sistnämnda synpunkter mycket stor betydelse, även om en mera
övergripande och långsiktig bedömning måste bli utslagsgivande.

De modifierade förslag, som 1976 lagts fram, går delvis fiskets och
miljövårdens krav tillmötes. På det stora hela taget är ändringen dock av
förhållandevis ringa omfattning. Torrläggningen av den ca 6 km långa
älvsträckan kvarstår, såvitt hittills har framgått. Inget sägs om minimitappning
i älven och f. ö. är det enligt vad handlingarna får anses utvisa ytterst
tveksamt om en minimitappning kan rädda något som helst fiske av
betydenhet. Troligen blir likväl fiskeskadan total. Även det nya förslaget
inger därför betänkligheter av i stort sett samma slag som de förut
åberopade.

Uppenbarligen är det en brist att det nya förslaget inte behandlats av
vattendomstolen. 1 avsaknad av en grundlig genomlysning från vattenrättsliga
m. fl. synpunkter, är det för länsstyrelsen inte möjligt att ta ställning i
detalj. Erbjudandena om kompensationsfiske dels i Ljungan ovanom
Storsjön och dels i sidovattendrag har mötts med uttalad skepsis. Även
länsstyrelsen anser att den som är realist i dessa frågor har att betrakta
möjligheterna till substitut för ett strömfiske av den klass, som nu hotas, med
betydande grad av pessimism.

1975 års riskdagsbeslut om energihushållning på medellång sikt undantog
t. v. från slutlig tillåtlighetsprövning enligt vattenlagen för utbyggnad även
Sölvbackaströmmarna. I regeringens proposition om riktlinjer i den fysiska
riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland återfanns inte
motsvarande förslag om undantag f. n. av Sölvbacka från utbyggnad.
Riksdagen har numera beslutat godkänna regeringsförslaget.

Eftersom ett förbättrat beslutsunderlag för energiförsörjningen i stort
förväntas föreligga relativt snart som grund för ett övergripande riksdagsbeslut
i energifrågorna 1978, talar flera omständigheter till förmån för ett
undantagande av Sölvbackaströmmarna t. v. Skyddet blir på så sätt tidsbegränsat.

Länsstyrelsen anser att frågan sedd från allmänna plan- och samhällssynpunkter
hålls öppen. Vad som är klart önskvärt och förmodligen nödvändigt
är att företaget ytterligare låter utreda möjligheten att genom ändringar i
projektet på ett verkligt påtagligt sätt mildra ingreppen och skadorna så långt
som möjligt, dvs. till den gräns som sätts av ”tröskeln” för lönsamhet.
Kraven på kompensationsåtgärder för fisket kvarstår. De kommer förmodligen
efter hand som tiden går att ytterligare skärpas.

Länsstyrelsen förutsätter i anslutning till kommunens yrkande som helt
uppenbart att regeringen - förutsatt att den tar ställning för en utbyggnad -föreskriver särskilda villkor om ersättning av kraftföretaget (särskilda
villkorsmedel) för tillgodoseende av allmänna intressen. Länsstyrelsen avstår
från preciseringar i detta hänseende men hemställer att regeringen - med
beaktande även av kommunens särskilda svårigheter och problem - behandlar
frågan generöst.

I den slutliga handläggningen av detta ärende, i vilket länsstyrelsens

CU 1979/80:5

styrelse beslutat och förste länsassessorn E Carlstoft varit föredragande, har
även deltagit länsrådet Lars Calleberg, länsarkitekten Bertil Almerud,
planeringsdirektören Berndt Öhquist, länsantikvarien Ingvar Jansson och
byrådirektören (naturvårdsintendenten) Mats Deltin.

I styrelsens beslut har deltagit landshövding Harald Pettersson, ordförande
samt ledamöterna Birger Nilsson, Paul Ericsson, Lennart Olsson, Marianne
Stålberg, Olaf Andersson, Ingmar Fredriksson, Gösta Meijer, John Edin, Olle
Karlsson, Per Stjernström, Axel Wikberg, Arne Nordberg, Rune Kjellberg
och Elias Jönsson.

Mot styrelsens beslut har ordföranden anmält reservation enligt bilaga A.
Härtill ansluter sig föredraganden ävensom länsarkitekten Almerud, planeringsdirektören
Öhquist, länsantikvarien Jansson och byrådirektören Deltin.

Ledamöterna Karlsson, Stjernström, Wikberg, Nordberg, Kjellberg och
Jönsson har anmält reservation enligt bilaga B. Härtill ansluter sig länsrådet
Calleberg.

Harald Pettersson
landshövding

E Carlstoft.
förste länsassessor

Reservation Bilaga A

Undertecknade anser att länsstyrelsens yttrande (från första stycket s. 3

och fram till andra meningen i stycket två samma sida = Eftersom ett för

lönsamhet) bör lyda som följer:

Ett bättre bedömningsunderlag än f. n. för energiförsörjningen i stort kan
knappast beräknas föreligga förrän om ett antal år. Denna och andra
omständigheter talade i och för sig för undantagande f. n. på riksplanenivå
även av Sölvbacka, även om skyddet endast hade blivit temporärt och
området eller älvsträckan på nytt kunnat komma i blickpunkten för en
utbyggnad. Då så inte skett, är det självfallet särskilt betydelsefullt att
prövningen i vattenmålet om Sölvbacka inte leder till ett förhastat beslut om
utbyggnad.

Länsstyrelsen anser sig dock inte kunna motsätta sig att frågan sedd från
allmänna plan- och samhällssynpunkter hålls öppen.

I övrigt biträder vi majoritetens skrivning.

Harald Pettersson
E Carlstoft Bertil Almerud Berndt Öhquist

Ingvar Jansson Mats Deltin

Reservation Bilaga B

Undertecknade anser att länsstyrelsens yttrande (från femte stycket s. 2

= De modifierade ) bör lyda som följer:

Givetvis är den närmast totala fiskeskadan i den 6 km långa älvsträcka som
berörs av företaget av stor betydelse och ägnad att inge tveksamhet inför
företaget.

CU 1979/80:5

Trots de argument, vilka i fråga om fisket och i andra hänseenden anförts
mot en utbyggnad, vill länsstyrelsen emellertid uttala som sin mening att
länsstyrelsen numera inte anser sig ha anledning att motsätta sig företaget i
dess modifierade skick. Först måste ärendet dock självfallet behandlas av
vattendomstolen så att de vattenrättsliga aspekterna m. m. kring utbyggnaden
i dess ändrade skick av Sölvbackaströmmarna blir grundligt genomlysta.

Av betydelse för länsstyrelsens positiva bedömning av projektet såsom det
nu föreligger är bl. a. att Sölvbackaanläggningen - trots vad som anförts i
motsatt riktning - måste anses vara av stort kraftekonomiskt värde ävensom
att älvsträckan ligger förhållandevis avskilt och otillgängligt och har ett litet
befolkningsomland. Vidare är att beakta att ett företag av denna beskaffenhet
- om det än skadar fisket i älven och landskapsbilden utmed densamma -endast i mindre grad synes medföra konflikter med de specifika intressen som
företrädes av den vetenskapliga naturvården, kulturminnesvården m. fl.

Företaget skulle utan tvekan bidra till att lätta upp ett bekymmersamt
sysselsättningsläge i områden, där möjligheterna att skapa arbetstillfällen är
ytterst begränsade.

Den inställning, åt vilken Bergs kommun numera gett uttryck, är självklart
av största betydelse för prövningen av företaget. Länsstyrelsen förutsätter
emellertid i samband med ett tillstånd till utbyggnad att sådana vattenhushållningsbestämmelser
meddelas att i vart fall den befarade torrläggningen
större delen av året av Ljungans 6 km långa lopp mellan Sölvbackaån och
Övre Grucken undviks samt att verksamma åtgärder vidtas i andra lämpliga -företrädesvis närbelägna - vattendrag för skapande av ett ersättningsfiske av
god kvalitet.

I anslutning till kommunens yrkande finnér länsstyrelsen det uppenbart att
regeringen enligt den möjlighet som står denna till buds vid ett tillstånd till
utbyggnad föreskriver särskilda villkor om ersättning för tillgodoseende av
allmänna intressen i övrigt. Länsstyrelsen avstår från preciseringar i detta
hänseende men hemställer att regeringen - med beaktande även av
kommunens särskilda svårigheter och problem - behandlar frågan generöst.

Lars Calleberg Olle Karlsson Per Stjernström

Axel Wikberg Arne Nordberg Rune Kjellberg

Elias Jönsson

CU 1979/80:5

Bilaga 2

Gemensamt jordbruks-, bostads-, BESLUT

industri- och kommunärende 1979-03-08 374/74,1001/75

Jämtbygdens tingsrätt
Vattendomstolen
Box 490

831 01 ÖSTERSUND

Ansökan om tillstånd till uppförande av Sölvbacka kraftverk i Ljungan samt
till korttidsreglering i Storsjön i Bergs kommun, Jämtlands län

Domstolsakt och kopior av remissyttranden bifogas.

I en till Jämtbygdens tingsrätt, vattendomstolen, den 4 september 1972
inkommen ansökan har Trångsfors Aktiebolag anhållit om tillstånd att för
tillgodogörande av vattenkraften i Ljungan mellan Storsjön i Härjedalen och
sjön Nedre Grucken anlägga och bibehålla Sölvbacka kraftverk samt att till
förmån för kraftverket bortleda vatten från Ljungan och utöva korttidsreglering
i Storsjön, allt inom Bergs kommun, Jämtlands län.

Kungl. Majit har genom beslut den 25 januari 1974 med stöd av4kap. 17 §
andra stycket vattenlagen förordnat att tillåtligheten av ifrågavarande företag
skall prövas av Kungl. Majit. Med anledning härav har vattendomstolen den
22 februari 1974 jämlikt 4 kap. 20 § vattenlagen med eget yttrande hänskjutit
frågan om företagets tillåtlighet till Kungl. Majus prövning.

Vattendomstolen anser hinder enligt 2 kap. 3 § andra stycket vattenlagen
möta mot det begärda företaget enär genom företaget sådan bestående
ändring av naturförhållandena skulle förorsakas, varigenom betydande
förlust från naturskyddssynpunkt är att befara. Om Kungl. Majit skulle finna
själva kraftverksutbyggnaden vara tillåtlig anser vattendomstolen att hinder
enligt vattenlagen inte föreligger mot den begärda korttidsregleringen.

Den prövning som tidigare ankom på Kungl. Majit skall numera göras av
regeringen.

Av vattendomstolens yttrande och handlingarna i ärendet framgår bl. a.
följande.

Ljungan rinner upp i fjälltrakterna i nordvästra Härjedalen ca 20 km
nordväst om Ljungdalens by i Storsjö socken. Älven genomflyter uppifrån
räknat bl. a. Storsjön ca 20 km nedströms Ljungdalen, Övre och Nedre
Grucken samt därefter Flåsjön, Stora och Lilla Börtnan, Fotringen- Lännässjön-Klövsjön,
Skålsjön samt ytterligare ett stort antal sjöar nedströms
därom. Storsjön är årsreglerad mellan höjderna + 566,0 m och + 561,60 m
med en magasinsvolym om 93,5 Mm3.1 vattenhushållningsbestämmelserna

CU 1979/80:5

för Storsjöns årsreglering anges bl. a. att i vad på regleringsdammens skötsel
beror skall genom dammen ständigt framsläppas minst 1,6 m3/som ej hinder
däremot möter på grund av visst annat stadgande i bestämmelserna. Fr. o. m.
Nedre Grucken är älven utbyggd för kraftproduktion i mycket stor omfattning.
Det aktuella företaget avser att ta i anspråk den hittills outbyggda
strömsträckan mellan Storsjön och Nedre Grucken. Älvsträckan mellan
Storsjön och Övre Grucken är ca 6 km. Övre Grucken, vars yta ligger på nivå
ca + 501,0 m, ligger ca 6 m högre än Nedre Grucken. Strömmen mellan
sjöarna är ca 1 km lång. Omedelbart före utloppet i Nedre Grucken bildar
älven ett fall i det s. k. Ljunghålet. Nedre Grucken påverkas av Flåsjön—Gruckens
årsreglering.

Det sökta företaget kommer att bestå av en tilloppskanal, en ca 5 km lång
tunnel ned till Falvik vid Övre Gruckens uppströmsdel, en kraftstation i berg
ca 2 km uppströms Falvik, en ca 250 m lång avloppskanal jämte rensningar i
Övre Gruckens djupfåra ner till nivån + 492,5 m samt i Ljunghålet,
varigenom Övre Grucken kommer att sänkas ca 6 m från nuvarande höjd ned
till dämningsgränsen för Flåsjön-Gruckenmagasinet. Härtill kommer erforderliga
tillfartsvägar m. m. Ansökan avser rätt att få avleda allt vatten genom
kraftverket intill en vattenföring om 30 m3/s. 1 fråga om korttidsregleringen
avser ansökan rätt att för kraftverket få utnyttja korttidsregleringsmagasinet
så att genom kraftstationen framsläpps mellan 0 och 30 m3/s och att för detta
få ta hand om också den vattenföring om 1,6 m3/s som enligt bestämmelserna
om Storsjöns årsreglering ständigt skall släppas fram genom regleringsdammen,
dock så att denna vattenföring alltjämt i medeltal för vecka skall gå fram
nedanför den blivande torrsträckan. Energiproduktionen har beräknats till 77
GWh/år (gigawattimmar = miljoner kilowattimmar).

I maj 1974 överlämnade utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i
södra Norrland och norra Svealand sitt betänkande ”Vattenkraft och miljö”
(SOU 1974:22) till regeringen. Beträffande Sölvbackaanläggningen gjorde
utredningen den bedömningen att det var möjligt att mildra skadorna av
projektet genom vissa modifieringar. Därigenom skulle bl. a. den omfattande
torrläggningen av Övre Grucken kunna undvikas. Ett på så sätt modifierat
projekt placerade utredningen i klass 2 i den slutliga rangordningen.

I skrivelse till regeringen den 18 november 1976 har Trångfors Aktiebolag
lämnat uppgifter om då aktuella kostnader m. m. samt redovisat projektet
med den av nyssnämnda utredning angivna modifieringen. Vidare redovisades
ett förslag till ersättningsfiske. Det modifierade förslaget innebär en
smärre ändring i fråga om kraftstationens höjdläge. Utloppstunneln blir något
kortare. Avloppskanalens bottennivå höjs från nivån + 492,5 m till + 496,5
m. Massuttaget minskas och rensningarna i Ljunghålet bortfaller. Såväl
effekt som energiproduktion minskar med 7,5 %. Energiproduktionen skulle
efter modifieringen bli ca 71 GWh/år. Vid slopad rensning i Ljunghålet
kommer Övre Grucken ej att påverkas av Flåsjön-Gruckenmagasinet.

Sökandebolaget hemställer att regeringen med ett i skrivelsen närmare

CU 1979/80:5

angivet villkor beträffande det allmänna fiskeintresset lämnar medgivande
till företaget, eventuellt med föreskrift om den modifiering som innebär att
fallhöjden i Ljunghålet undantas.

Yttranden i ärendet har avgetts av chefen för Nedre Norrlands militärområde,
statens vägverk efter hörande av vederbörande vägförvaltning. Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut, kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet,
lantbruksstyrelsen efter hörande av vederbörande lantbruksnämnd,
skogsstyrelsen efter hörande av vederbörande skogsvårdsstyrelse, fiskeristyrelsen
som hört fiskeriintendenten i nedre norra distriktet och Sveriges
fritidsfiskares riksförbund, statens naturvårdsverk efter hörande av Svenska
naturskyddsföreningen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, domänverket,
Sveriges geologiska undersökning, länsstyrelsen i Jämtlands län efter
hörande av Bergs kommun samt Svenska samernas riksförbund. Skrivelser
har också kommit in från Kristen demokratisk samlings lokalavdelning i Berg
genom Lennart Edler, från folkpartiets ungdomsförbund i Jämtland och
Härjedalen, från Älvräddarnas samorganisation samt från Storsjö befolkning
genom dels Tycko Loo och dels Tycko Loo tillsammans med Folke
Liljemark. Till de två senare skrivelserna har fogats ett antal listor med
namnunderskrifter från Storsjö, Börtnan, Skålan, Storhallen, Svenstavik
m. fl. mot utbyggnad av älvsträckan. Sökandebolaget har kommit in med
påminnelser och därvid bl. a. medgett att som särskilda villkor föreskrivs att
bolaget skall betala in 2 milj. kr. till näringslivets främjande i Bergs kommun
samt 500 000 kr. till fritidsfiskets främjande om inte föreslaget ersättningsfiske
prövas vara tillfyllest.

Riksdagen fattade i december 1977 beslut om att undanta vissa vattendrag
från vattenkraftutbyggnad (prop. 1977/78:57, CU 1977/78:9, rskr 1977/
78:100). Det nu aktuella företaget berör inte något av de undantagna
vattendragen.

Företaget får anses ha synnerlig betydelse från energiförsörjningssynpunkt.
Det bör därför få komma till stånd trots sin inverkan från fiske- och
naturvårdssynpunkt. Utbyggnaden bör dock ges den av sökandebolaget
modifierade utformningen.

Regeringen medger enligt 4 kap. 18 § tredje stycket vattenlagen att tillstånd
lämnas till byggande och bibehållande av Sölvbacka kraftstation samt att till
förmån för kraftverket bortleda vatten från Ljungan och utöva korttidsreglering
i Storsjön, allt enligt den begränsning av företaget som framgår av det av
Trångfors Aktiebolag den 18 november 1976 modifierade förslaget.

Som särskilda villkor för det lovgivna företaget föreskriver regeringen med
stöd av 4 kap. 18 § fjärde stycket vattenlagen följande.

1. Trångfors Aktiebolag skall innan vattendomstolens tillstånd till företaget
eller till åtgärd för detsamma tas i anspråk till länsstyrelsen i Jämtlands län
inbetala 2 000 000 kr. att enligt beslut som regeringen efter förslag av

CU 1979/80:5

länsstyrelsen vill meddela användas till främjande av näringslivet inom Bergs
kommun.

2. Det åligger Trångfors Aktiebolag att bekosta de åtgärder och undersökningar
som regeringen på förslag av fiskeristyrelsen, naturvårdsverket och
kammarkollegiet kan finna skäl att bestämma.

3. 1 den mån skada på renskötseln inte förebyggs genom åtgärder,
föreskrivna av vattendomstolen eller vidtagna enligt avtal mellan Trångfors
Aktiebolag och Tossåsens sameby, samt ersättning för skadan ej utgår enligt
reglerna i 9 kap. vattenlagen, åligger det bolaget att - i den omfattning som
med hänsyn till skadans storlek, kostnaderna för sådana åtgärder och
ersättningar som nyss sagts samt övriga föreliggande omständigheter kan
anses skälig - efter regeringens bestämmande vidta eller bidra till andra
åtgärder för renskötselns främjande i av företaget berörd bygd. Det åligger
bolaget att även i övrigt underkasta sig de ytterligare föreskrifter om bidrag till
renskötselns främjande, som regeringen med hänsyn till omständigheterna
kan finna skäligt bestämma.

4. Företagets efterlevnad av vattenhushållningsbestämmelserna skall stå
under tillsyn av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut som
kontrollant.

På regeringens vägnar
Eric Enlund

Sven Wetterhall