Med anledning av motioner rörande fysisk rikspianering (Betänkande 1978/79:CU1 Civilutskottet)

CU 1978/79:1

Civilutskottets betänkande
1978/79:1

med anledning av motioner rörande fysisk rikspianering

1 Motionerna m. m.

Utskottet behandlar i detta betänkande motionerna 1977/78:

51 av Per Olof Håkansson (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att förslag till reviderade riktlinjer för skydd av
jordbruksmark inom den fysiska riksplaneringen skyndsamt bör föreläggas
riksdagen,

841 av Anna Eliasson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den fortsatta fysiska
riksplaneringen i vad avser Östersjön ur resurs- och miljösynpunkt,

852 av Lennart Nilsson (s) och Karl-Erik Svartberg (s) vari föreslås att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att överväganden och
förslag till riktlinjer inom den fysiska riksplaneringen om placering av
vindkraftverk bör föreläggas riksdagen,

1409 av Gösta Andersson (c) och Ivan Svanström (c) vari hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående
omedelbara begränsningar av byggande av större nya kraftledningar som tar
stora skogsarealer i anspråk,

1674 av Per Bergman (s) och Birgitta Dahl (s) vari föreslås att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att förslag till åtgärder för att integrera
planeringen av kraftledningar med den fysiska planeringen och därmed även
med den fysiska riksplaneringen bör föreläggas riksdagen,

1686 av Tore Nilsson (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär
skyndsamt förslag till lagbestämmelser till skydd för hävdad jord i enlighet
med vad i motionen anförts,

1690 av Rune Rydén (m) vari hemställs att riksdagen ger regeringen till
känna att jordbruksmark, som i den fysiska riksplaneringen angivits vara av
riksintresse, ej skall tas i anspråk för annan användning annat än i de
undantagsfall, då det motstående användningsintresset ej kan tillgodoses vid
i planeringen avsedd tidpunkt genom utnyttjande av annan mark av
motsvarande belägenhet inom kommunen,

1715 av Stig Josefson (c) och Alfred Håkansson (c) vari, såvitt nu är i fråga,
hemställs att riksdagen i enlighet med vad som sägs i motionen 1977/78:1713
beslutar att hos regeringen anhålla om (1) att markhushållningen skall
prioriteras vid valet av regionalpolitiska åtgärder.

Näringsutskottet behandlar i betänkandet NU 1978/79:2 vissa härtill
anknytande frågor (inrättande av en havsresursdelegation).

1 Riksdagen 1978/79. 19 sami Nr 1

>CU 1978/79:1

2 Uppgifter i anslutning till motionerna t •

2.1 Allmänt

Riksdagen fattade 1972 beslut om en fortlöpande fysisk riksplanering och
uttalade sig om riktlinjer för hur vissa verksamheter och geografiska områden
skulle behandlas i den fortsatta planeringen - riktlinjer för hushållningen
med mark och vatten. Dessa riktlinjer avsågs även utan uttryckligt stadgande
i lagarnas form bli vägledande för Kungl. Majit och underställda myndigheter.
De förutsattes likaledes bli vägledande för kommunernas motsvarande
beslut.

Kommunerna upprättade därefter och fattade beslut om program för hur
den fysiska riksplaneringens riktlinjer skulle tillgodoses i den kommunala
planeringen. Efter yttranden över dessa program från länsstyrelserna och
centrala verk m. fl. lämnade regeringen 1975 riksdagen en sammanfattande
redovisning. I anslutning därtill redovisades även regeringens beslut om
programmen och närmare utgångspunkter för det fortsatta arbetet. Riksdagen
godkände vissa allmänna riktlinjer och yttrade sig i övrigt över
regeringens beslut.

Kommunerna har därefter med utgångspunkt i arbetet under programskedet
upprättat förslag till markanvändningsplaner och kommunöversikter
samt åtgärdsprogram för det fortsatta arbetet med att fullfölja riktlinjerna.
Sedan resp. kommunfullmäktige tagit ställning till riksplaneringsmaterialet
har det sammanställts, yttranden har inhämtats och övérlämnats till
regeringen.

Regeringen har 1978-09-07 beslutat uppdra åt vissa centrala myndigheter
att medverka i det fortsatta arbetet på sätt som anges i en till beslutet fogad,
inom bostadsdepartementet upprättad promemoria. I beslutet har också vissa
myndigheter fått specifika uppdrag med hänvisning till promemorian.

Den nämnda promemorian innehåller, förutom i beslutet åberopade
utgångspunkter för nämnda myndigheters arbete, även utgångspunkter för
länsmyndigheternas och kommunernas arbete med att fullfölja fastlagda
riktlinjer för hushållning med mark och vatten. Regeringen har avsett att
senare ta ställning till redovisat arbete under planeringsskedet genom beslut
län för län, till vilka promemorian också skall fogas.

Enligt promemorian skall en av tyngdpunkterna i de närmaste årens arbete
vara att upprätta områdesplaner för tätorter vars expansion kan komma att
beröra jordbruksmark.

Av promemorian framgår att avsikten är att länsstyrelserna skall avge
ytterligare redovisningar till regeringen av det fortsatta arbetet. Sålunda skall
år 1980 i samband med redovisningen av länsplanering 1980 anges vissa
frågor som rör jordbruksmark och fritidsbebyggelse och vissa andra markanvändningsfrågor
som har nära samband med länsplaneringen. År 1982
skall redovisas behandlingen av frågor om jordbruksmark och fritidsbebyggelse,
planeringsläget m. m. för geografiska områden och för primära

CU 1978/79:1

rekreationsområden, vissa fortsatta studier om inlandslokalisering av FRPindustri,
särskilda frågor som länsstyrelserna anser att regeringen bör
informeras om samt ev. ytterligare frågor med anledning av ställningstaganden
till nedan nämnd ny rapport. En redovisning för riksdagen av
planeringsskedet och regeringens ställningstaganden har avsetts lämnas i
början av år 1979.

Samtidigt pågår inom bostadsdepartementet arbete på en ny rapport om
hushållning med mark och vatten. Rapporten har, före regeringsombildningen,
uppgetts komma att publiceras i mars 1979, samtidigt med en
promemoria med förslag till ny plan- och byggnadslagstiftning och därtill
anknytande speciallagstiftning.

2.2 Vissa principfrågor

I anslutning till redovisningen av programskedet godkände riksdagen
(prop. 1975/76:1 s. 155-158, CU 1975/76:1 s. 9-11) vissa principer för
handläggning av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. En
grundläggande princip var att de samlade nationella intressena skulle komma
till uttryck och beaktas inom ett system med tre av regeringen angivna olika
ansvarsområden:

1. Riksdagen, som fastställer riktlinjer.

2. Regeringen, som särskilt bör uppmärksamma vissa geografiska
områden med komplicerade förhållanden.

3. Ämbetsverken, som i huvudsak svarar för dokumentation och beredning
av riksintressanta områden sett från enskilda samhällssektorers
synpunkt.

Utskottet, vilket riksdagen följde, reste ingen principiell invändning
häremot men noterade att regeringens ansvar inte begränsades till vissa
angivna områden. Utskottet fortsatte:

Planintentioner i strid mot riksplaneringens riktlinjer bör självfallet kunna
mötas med åtgärder enligt t. ex. byggnads- eller naturvårdslagstiftningen var
de än blir kända. I samband med redovisningen av planeringsskedet torde
under alla förhållanden komma att påkallas regeringens ställningstagande till
vissa intressekonflikter. Vidare bör länsstyrelsernas roll som beredande och
verkställande organ för regeringen noteras i detta sammanhang. Allmänt sett
bör i den fortsatta handläggningen ges klara uttryck för om ett statligt organ i
en viss situation hävdar ett ur den fysiska riksplaneringen härlett riksintresse
eller om det hävdar lämplighetssynpunkter, härledda ur t. ex. byggnadslagstiftningens
allmänna grunder.

CU 1978/79:1

2.3 Riktlinjer rörande jordbruksmark i den fysiska riksplaneringen

I prop. 1972:111 (bilaga 2 s. 142) sammanfattade dåvarande civilministern
sina ståndpunkter vid konflikt mellan tätbebyggelse och jordbruksproduktion
på följande sätt:

Jag finner det mot denna bakgrund angeläget att den förfinade gradering av
jordbruksmarkens produktionsförmåga som föreslås i rapporten kommer till
stånd inom områden där konflikter mellan jordbruksintressen och tätortsexpansion
är av betydelse. Resultatet av denna gradering bör givetvis beaktas i
den kommunala planeringen. Jag erinrar i detta sammanhang om jordbruksutskottets
uttalande år 1969 (JoU 1969:21), enligt vilket högvärdig jordbruksmark
inte bör tas i anspråk för tätbebyggelseändamål om en från samhällsbyggandets
synpunkter likvärdig lösning kan åstadkommas på annan för
jordbruket mindre värdefull mark. Detta uttalande skall självfallet också
beaktas vid de statliga myndigheternas granskning av kommunala utbyggnadsplaner.
I det fortsatta planeringsarbetet inom län och kommuner bör
påvisas om det i vissa fall finns skäl att inom ramen för den fysiska
riksplaneringen vidta särskilda åtgärder för att tillgodose jordbruksintressen.

Civilutskottet anförde (CU 1972:35 s. 16) härtill följande:

Enligt utskottets mening torde konflikterna i detta hänseende främst stå
mellan jordbruket och tätortsutbyggnaden. I sitt av riksdagen godkända
betänkande (JoU 1969:21) har jordbruksutskottet uttalat att högvärdig
jordbruksmark inte bör tas i anspråk för tätbebyggelse om likvärdiga
lösningar kan åstadkommas på annat sätt. Civilutskottet har inte anledning
att nu inta annan ståndpunkt.

1975 års redovisning från regeringen till riksdagen av programskedet i den
fysiska riksplaneringen (prop. 1975/76:1) utmynnade bl. a. i förslaget att
riksdagen skulle godkänna den precisering av de verksamhetsanknutna
riktlinjerna för planeringen som regeringens beslut med anledning av
kommunernas program m. m. har inneburit. En till nämnda beslut fogad PM
om fullföljandet av riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen utgjorde bilaga
till propositionen, vari även dessa preciseringar belystes av dåvarande
bostadsministern (betr. jordbruksmark s. 159-162). Sålunda anfördes bl. a.:

Som jag har redogjort för tidigare i avsnitt 7.1 har jordbruksfrågorna
behandlats i ett stort antal kommunala program. Lantbruksnämnderna har
överlag ställt sig positiva till att medverka till att utföra de redovisningar av
jordbruksintressena som flera kommuner har efterlyst. De centrala myndigheterna
har understrukit att jordbruksfrågorna behöver konkretiseras i det
fortsatta planeringsarbetet.

Jag vill för egen del framhålla att behandlingen av jordbruksfrågorna i
kommunernas planering självfallet bör tillgodose de krav på att hushålla med
naturresurserna som riksdagens beslut år 1972 om hushållning med mark och
vatten gav uttryck för. Dessa krav innebär bl. a. att vid överväganden i
planeringen om bebyggelseutvecklingen inte endast markens läge och dess
lämplighet för bebyggelse skall beaktas utan också markens egenskaper och
dess lämplighet för andra ändamål än bebyggelse.

CU 1978/79:1

Jag vill understryka att jordbrukets intressen inte alltid kan ges företräde
framför andra intressen. Självfallet måste en avvägning ske i förhållande till
andra intressen och mål för samhällsutvecklingen. Det kan t. ex. gälla
rekreations- och naturvårdsintressen. Men det kan också gälla regionalpolitiska
strävanden att påverka tätortsutvecklingen i en viss region bl. a. i syfte
att få en sådan lokalisering av bostäder och arbetsplatser att invånarna kan
erbjudas goda lokala arbetsmarknader. Det bör enligt min mening finnas
goda förutsättningar att genom en omsorgsfull och framsynt planering i större
utsträckning än tidigare jämka samman de olika intressena och åstadkomma
lösningar som i rimlig utsträckning tillgodoser olika önskemål. Inte minst när
det gäller planeringen av främst småhusområden och industriområden torde
förutsättningarna vara goda att utveckla bebyggelsemönster som begränsar
arealkraven samtidigt som en förbättrad fysisk och social miljö kan uppnås.
Ett fortsatt utvecklingsarbete på detta område ser jag som en angelägen
uppgift.

Civilutskottet (CU 1975/76:1 s. 11-14) yttrade bl. a. följande:

1972 års planeringsriktlinjer betonar allmänt angelägenheten av att beakta
de areella näringarnas betydelse för landets ekonomiska utveckling och
välfärd. En strävan bör vara att i den fysiska planeringen ta all möjlig hänsyn
till dessa näringars krav.

I den till regeringens länsvisa beslut fogade promemorian erinras bl. a. om
att jordbruksproduktionens framtida jomfattning utreds av 1972 års jordbruksutredning
och att kommande ställningstaganden därtill blir avgörande
för jordbruksmarkens framtida omfattning. Tills vidare får restriktivitet
iakttagas när det gäller att ta i anspråk jordbruksmark för andra ändamål.

Enligt utskottets mening är dessa allmänna riktlinjer en fullt godtagbar
utgångspunkt för överväganden om närmare riktlinjer för jordbruksmarkens
behandling i den fysiska riksplaneringen.

I promemorian (prop. s. 189) anges att begreppet högvärdig jordbruksmark
bör definieras med utgångspunkt i de förhållanden som råder i skilda delar av
landet - enligt planverket en bedömning av jordbrukets regionala förutsättningar
och med hänsyn tagen även till lantbrukets betydelse för den lokala
sysselsättningen och det lokala serviceunderlaget. Även jordbruksmarkens
betydelse för naturvården och kulturminnesvården synes därmed bli beaktad.

Departementschefen stryker under (prop. s. 160) att vid vägning mot andra
intressen och mål för samhällsutvecklingen jordbrukets intressen inte alltid
kan ges företräde. Vid avvägningar mot tätortsutbyggnad gäller enligt 1972
års riktlinjer att högvärdig jordbruksmark inte bör tas i anspråk för
tätbebyggelse om likvärdiga lösningar kan åstadkommas på annat sätt.
Riksdagen har (TU 1975:1 s. 8) gett regeringen till känna bl. a. att det är
angeläget att planeringen av nya vägar sker så att ianspråktagande av mark
som rör livsmedelsproduktionen i största möjliga utsträckning undviks.
Slutligen har i den till regeringsbeslutet fogade promemorian utvecklats och
preciserats riktlinjer som skall vara underlag för den praktiska tillämpningen.

1* Riksdagen 1978/79. 19 samt. Nr I

CU 1978/79:1

Den ändrade innebörd, som riktlinjerna vid konflikt mellan jordbruk och
tätortsutbyggnad fått och som enligt ovan getts utförligare uttryck i den till de
länsvisa besluten fogade promemorian, tillgodoser enligt utskottets mening
direkt motionärernas intressen. I sammanhanget bör noteras att tolkningen
av begreppet högvärdig jordbruksmark ändrats.

2.4 Nya riktlinjer för jordbrukspolitiken

I förslaget till nya riktlinjer för jordbrukspolitiken (prop. 1977/78:19 s.
173-179) anförde jordbruksministern:

Vad jag här anfört innebär att våra naturliga resurser i fråga om
jordbruksjord i framtiden bör utnyttjas för jordbruksproduktion och den
brukningsvärda åkerjorden skyddas från exploatering för andra ändamål. Det
är angeläget att detta beaktas i den fysiska riksplaneringen. En relativt stor
åkerareal medger som utredningen påpekar en större handlingsfrihet i olika
avseenden. Som naturvårdsverket framhåller gagnas också natur- och
landskapsvården. Jag delar samtidigt utredningens uppfattning att det är
ofrånkomligt att viss mindre del av vår nuvarande åkerareal även i framtiden
kommer att tas i anspråk för andra angelägna samhällsändamål, t. ex.
bebyggelse och vägar. Som framhålls av vissa remissinstanser finns det
emellertid tidigare nedlagd åker, som av bl. a. regionalpolitiska skäl åter bör
kunna tas i bruk för jordbruksproduktion.

Sammanfattningsvis anser jag att produktionsmålet bör utformas med
hänsyn till kraven på en god livsmedelsberedskap, den internationella
livsmedelssituationen, regionalpolitiska och samhällsekonomiska hänsyn
samt miljövårdsskäl. Efter en samlad bedömning anser jag att produktionsmålet
bör utformas som delmål avseende åkerarealen, mjölkproduktionen
och driftsinriktningen i övrigt. Beträffande åkerarealen bör gälla att den
brukningsvärda åkerjorden bör utnyttjas för jordbruksproduktion, vilket
innebär ett bibehållande av ungefär nuvarande åkerareal. Den fredstida
mjölkproduktionen bör med hänsyn till dess stora betydelse för livsmedelsberedskapen
upprätthållas vid en nivå som ungefärligen motsvarar konsumtionsbehovet
av mjölk och mjölkprodukter. För övriga animalieprodukter bör
eftersträvas att balans i stort sett uppnås mellan produktion och avsättningsutrymme
inom landet. Det överskott som uppkommer till följd av målsättningen
i fråga om åkerarealen bör i första hand utgöras av spannmål.

Jordbruksutskottet tillstyrkte för sin del (JoU 1977/78:10 s. 18-20) att
produktionsmålet utformas på förordat sätt. Utskottet yttrade slutligen:

Den av utskottet biträdda formuleringen av produktionsmålet avseende
jordbruksjord innebär en något närmare precisering än de inom ramen för den
fysiska riksplaneringen gällande riktlinjerna för skydd av åkermark. Som sägs
i propositionen är det angeläget att detta beaktas i den fysiska riksplaneringen.
Detta har också påpekats i den med anledning av förevarande proposition
väckta motionen 1977/78:51, vari hemställs att riksdagen initierar en översyn
av hithörande frågor. Motionen har som inledningsvis redovisats överlämnats
till riksdagens civilutskott för beredning.

CU 1978/79:1

2.5 Regeringens beslut 1978-09-07 om planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen
såvitt avser jordbruksmarken

Regeringen har 1978-09-07 i skrivelse till vissa myndigheter angett att den
kommer att ta ställning till arbetet under planeringsskedet genom beslut län
för län till vilka fogas den promemoria - daterad samma dag - som har
upprättats inom bostadsdepartementet i samråd med övriga berörda departement.
I denna promemoria föreslås allmänna utgångspunkter för myndigheternas
arbete med att fullfölja fastlagda riktlinjer för hushållning med mark
och vatten. Regeringen uppdrar åt myndigheterna att medverka i det fortsatta
arbetet på det sätt som anges i promemorian. Bland särskilda uppdrag ingår
ett sådant till lantbruksstyrelsen och statens planverk att gemensamt lämna
kommunerna vägledning för och exempel på hur planeringen kan utföras så
att den tillgodoser kravet på hushållning med jordbruksmark.

I promemorian (s. 25) anförs följande:

Betydande fortsatta planeringsåtgärder m. m. är nödvändiga för att
statsmakternas fastlagda riktlinjer beträffande hushållning med jordbruksmarken
skall kunna fullföljas. En förutsättning härför och för att statsmakternas
tidigare nämnda beslut om jordbrukspolitiken skall kunna följas, är att
brukningsvärd jordbruksmark i fortsättningen inte tas i anspråk för andra
ändamål med mindre än att alternativa möjligheter till tätortsutbyggnad
m. m. har utretts och dessa utredningar visar att andra väsentliga samhällsintressen,
t. ex. bostadsförsörjningsbehovet, intresset av väl fungerande
lokala arbetsmarknader och hävdandet av viktiga naturvårds- och rekreationsintressen,
inte kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt utan att kravet
på hushållning med jordbruksmark får vika. Detta synsätt kommer i
fortsättningen att ligga till grund för regeringens prövning av detaljplaner,
byggnadslov m. m.

2.6 Kraftledningar

Överföring av elkraft sker på stamlinjer (220 och 400 kV), regionala nät
(20-130 kV) och distributionsnät. Vissa ledningar för 800 kV har planerats
men beslut om byggande har inte fattats.

Statens vattenfallsverk har i samband med redovisningen av den fysiska
riksplaneringens planeringsskede uppskattat att markåtgången för huvudsakligen
skogsmark för befintliga överföringsledningar för 50 kV och högre
spänning är ca 80 300 ha år 1977. Motsvarande beräkning av planerade
överföringsledningar innebär att ytterligare drygt 10 000 ha skulle tas i
anspråk till år 1975, varav drygt 4 000 ha för stamlinjer. Arealen för
kraftledningar med lägre spänning än 50 kV har inte beräknats på motsvarande
sätt. Tidigare bedömningar vid skogshögskolan uppges visa att om
ledningsbyggandet under perioden 1975-1985 blir av samma omfattning som
åren närmast före 1975 skulle ca 35 000 ha produktiv skogsmark tas i anspråk.
Detta anses motsvara ett produktionsbortfall på ca 160 000 skogskubikmeter

CU 1978/79:1

eller 0,2% av den årliga virkesproduktionen. Ledningar med lägre spänning
svarar för den största markåtgången.

För att dra fram eller begagna elektrisk starkströmsledning krävs tillstånd
enligt lag (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar (ellagen). Tillstånd - koncession - förutsätter bl. a. att anläggningen
är behövlig. Koncessionsansökan avgörs av regeringen bl. a. då frågan
samtidigt uppkommer om tillstånd till expropriation, då det gäller ledning för
högre spänning än 130 kV när kommun eller statlig myndighet avstyrkt bifall.
I flertalet koncessionsärenden beslutar statens industriverk efter regeringens
bemyndigande. Regeringen är då besvärsinstans.

Frågan om sambandet mellan koncessionsprövningen och den fysiska
planeringen har tidigare uppmärksammats i riksdagen. Sålunda uttalade
riksdagen i samband med behandlingen av förslag till ledningsrättslag (CU
1973:34) att koncessionsprövningen bör ske med beaktande bl. a. av riktlinjerna
för den fysiska riksplaneringen. Utskottet utgick från att frågorna
uppmärksammades i samrådsförfarande som gav lösningar i vissa fall redan
inom den fysiska riksplaneringens ram. I regeringens beslut med anledning
av programskedet i den fysiska riksplaneringen anges att frågan om
kraftledningsstråk bör uppmärksammas i planeringsarbetet.

I samband med behandlingen av redovisningar av programskedet i den
fysiska riksplaneringen erinrade utskottet (CU 1975/76:1) om uttalandet som
gjordes vid behandlingen av förslaget till ledningsrättslag. Med anledning av
motion (c) om åtgärder för att minska anspråken på produktiv skogsmark togs
frågan upp i betänkandet CU 1975/76:16. Däri hänvisades till uppgifter bl. a.
om ett av industriverket, naturvårdsverket, planverket och vattenfallsverket
påbörjat arbete om behandlingen av kraftledningsfrågor i den fysiska
riksplaneringen. Sedan dessa frågor ånyo tagits upp i motioner (fp) resp. (c)
utgick utskottet (CU 1976/77:24) från att nämnda arbete skulle leda till
önskad ytterligare samordning.

Det nämnda arbetet har numera resulterat i en av planverket publicerad
rapport (46:1978), vari särskild vikt fästs vid de ökande samordningsbehoven
mellan kraftindustrins planering och mera övergripande former av fysisk
planering. Rapporten innehåller bl. a. förslag till dels nya rutiner för utökat
samråd mellan kraftföretag, länsstyrelser, regionala sektormyndigheter och
kommuner, dels former för kraftledningsfrågornas behandling i den kommunala
planeringen.

Enligt vad utskottet erfarit har Lantbrukarnas riksförbund (LRF) i skrivelse
1977-05-13 till regeringen förordat dels en allsidig översyn av den överblickbara
utbyggnaden av de större kaftledningarna, dels en planeringsrutin för de
enskilda kraftledningarna, som bättre tillgodoser lantbrukets intressen.
Översynen föreslås göras i anslutning till övrigt energipolitiskt utredningsarbete.
Den bör även omfatta en utredning av möjligheterna att bygga
kraftledningar på höjden eller med högre spänning för att hålla nere bredden
på ledningsgatorna. I fråga om planeringsrutinerna hävdas i första hand att

CU 1978/79:1

lantbruksmyndigheterna kommer in alltför sent i planeringsprocessen.

Framställningen har remissbehandlats. Inga invändningar har rests mot att
införa planeringsrutiner som tillgodoser LRF:s önskemål. Planverket
hänvisar till den ovan nämnda rapporten, och vattenfallsverket förklarar sig
berett att träffa en överenskommelse om formerna för planeringssamrådet.
När det gäller den förordade översynen anser industriverket, planverket,
vattenfallsverket och lantbruksstyrelsen bl. a. att den övergripande planläggningen
bör ingå i den fysiska riksplaneringen. Endast skogsstyrelsen anser det
angeläget att en utredning tillsätts för att belysa de problem LRF tagit
upp.

I bostadsdepartementets promemoria av den 7 september 1978 anges bl. a.
att flertalet länsstyrelser och flera centrala myndigheter har ansett det
angeläget att samrådsförfarande! vid planering av kraftledningar utvecklas.
Bl. a. planverket anser att kraftledningsplaneringen bör integreras i den
kommunala fysiska planeringen. Industriverket anser att de samråd som
föregår koncessionsprövning av överföringsledningar bör förbättras. Bl. a.
industriverket och naturvårdsverket pekar på sambanden mellan kraftledningsplanering,
kommunal energiplanering och fysisk planering. Vidare
anges att samordningen av kraftledningsplaneringen med den fysiska
planeringen övervägs närmare i arbetet med plan- och byggnadslagstiftningen.

Som en utgångspunkt för fortsatt planeringsarbete anges i promemorian att
den handläggningsordning som föreslås i den ovan av planverket publicerade
rapporten (46:1978)bör tjäna som vägledning vid planering för kraftledningar.
Slutligen noteras beträffande det av vattenfallsverket planerade 800 kV-nätet
att statsmakternas ställningstagande till att bygga ett sådant nät måste
avvaktas innan krav på markreservationer kan formuleras. Planverket har i
regeringens beslut 1978-09-07 getts uppdrag att efter samråd med naturvårdsverket,
industriverket, vattenfallsverket och berörda länsstyrelser senast
1979-05-31 lämna regeringen en översiktlig redogörelse för konsekvenserna
från markanvändningssynpunkt av att bygga ett sådant nät.

Näringsutskottet har i betänkandet NU 1977/78:67 (s. 15) behandlat det i
motionen 1977/78:1410 ställda yrkandet om en begränsning av kraftledningsbyggandet
med hänsyn till ändrade energipolitiska utgångspunkter.

2.7 Vindkraftverk

Energikommissionen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1978:17 s. 25)
anfört att på längre sikt även vindenergi kan bidra till elförsörjningen om ett
omfattande och uthålligt utvecklingsprogram genomförs. Kommissionen
föreslår (s. 607-608) att utvecklingsarbetet drivs vidare, att fullskaleprototyper
byggs på olika håll i landet samt att kännedomen om vindförhållandena

CU 1978/79:1

i landet förbättras. I de av kommissionen särskilt studerade alternativen för
energitillförsel varierar markutnyttjandet år 1990 (s. 530) mellan 4 och 60 km2
för direkt utnyttjade områden och mellan 340 och 1 700 km2 för berörda
områden.

Bland övrigt material kan noteras rapport NE 1977:2 Vindenergi i Sverige
från nämnden förenergiproduktionsforskning. Där studeras bl. a. landskapspåverkan
från vindkraftverk.

1 underlagsmaterialet för den fortsatta fysiska riksplaneringen ingår en
studie (12:77) Markanvändning och framtida energisystem, vari bl. a. (s. 5-21)
översiktligt belyses de nätanslutna vindkraftsystemen och deras markanvändningskonsekvenser.
Sammanfattningsvis(s. 142)betonas intresset av de
inhemska energisystemen som dock anges medföra svårbemästrade markanvändningskonsekvenser.
Dessa måste enligt studien beaktas på ett annat
sätt än f. n. vilket ställer nya krav på den fysiska riksplaneringen. Lämpliga
platser för lokalisering måste utredas nu och kommande exploatering styras
dit. Vindkraften anges som mycket ytkrävande om den skall ge nämnvärda
tillskott till den svenska energibalansen.

Redovisade förslag till kompletteringar och ändringar i nu gällande
riktlinjer för den fysiska riksplaneringen kommer att övervägas i det
pågående arbetet med den tidigare nämnda nya rapporten om hushållning
med mark och vatten. Rapporten kommer att remissbehandlas.

I direktiven (1978:7) till kommittén med uppdrag att utforma riktlinjer för
den framtida naturresurs- och miljöpolitiken anges (s. 5) bl. a. att den
långsiktiga energianvändningen och dess konsekvenser för hushållningen
med naturresurser måste beaktas.

Vindkraftverk torde i vissa fall inte anses kräva byggnadslov och kräver
inte tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen, såvida inte regeringen enligt
särskilt beslut förbehåller sig sådan prövning. Frågan om byggnadslovspliktens
omfattning ingår i arbetet på en ny plan- och byggnadslagstiftning.

2.8 Havsresurser och miljö

I den inom dåvarande civildepartementet upprättade rapporten (SOU
1971:75 s. 90-105) Hushållning med mark och vatten konstaterades att
kustvatten och omgivande hav står i relation till varandra men att någon
djupare kunskap om detta inte då fanns. I sammanhanget presenterades bl. a.
en bakgrund beträffande olika havsområden som helhet. Bland önskvärda
utrednings- och planeringsbehov angavs ett klarläggande av sambandet
mellan olika havsområden, vilket krävde ett internationellt, delvis redan då
etablerat samarbete.

Havsresursutredningen lade i betänkandet (SOU 1972:43) Utnyttjande och
skydd av havet fram förslag om inrättande av en särskild delegation för dessa
frågor. Delegationen skulle ha en självständig ställning men kanslimässigt

CU 1978/79:1

knytas till styrelsen för teknisk utveckling (STU). I propositionen 1974:1 bil.
15 (s. 93 f.) anfördes att samordningsbehoven borde kunna tillgodoses genom
fortlöpande samråd och samarbete mellan berörda myndigheter och institutioner.
Det ansågs därför att det inte var påkallat att inrätta ett särskilt organ
enligt utredningsförslaget. I motioner (fp), (m) fördes fram yrkanden som
syftade till att en delegation skulle inrättas enligt havsresursutredningens
förslag. Näringsutskottet (NU 1974:32 s. 14-15) delade enhälligt motionärernas
uppfattning om behovet av ett i fastare former bedrivet samarbete
inom området och ansåg den föreslagna delegationen vara en lämplig form.
Utskottet förutsatte att frågan kom att prövas av Kungl. Maj:t och att förslag
skulle föreläggas nästa års riksdag. Riksdagen gav som sin mening Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.

I propositionen 1975:1 bil. 15 (s. 94-99) föreslogs riksdagen godkänna att en
delegation för havsteknisk forskning och utveckling skulle godkännas enligt
vissa riktlinjer. Förslaget innebar att ansvarsområdet skulle begränsas till
uppgiften att under regeringen samordna forsknings- och utvecklingsarbete
på det havstekniska området - ett samordnande organ utan verkställighetsuppgifter.
Häremot ställdes motionen 1975:1649 (m, c, fp, vpk). Motionärerna
ansåg att en sådan delegation skulle få utomordentligt begränsade uppgifter
och föreslog i stället att en delegation med uppgift att samordna arbetet med
utnyttjande och skydd av havsområden skulle inrättas. Näringsutskottet (NU
1975:15 s. 11-12) delade enhälligt motionärernas kritiska syn på propositionsförslaget
och förordade en förnyad prövning av frågan om vilka verksamheter
avseende havsresurserna som bör tillhöra det planerade samordningsorganets
ansvarsområde. Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna
vad utskottet anfört. Med anledning av riksdagens beslut tillkallades år 1975
en utredning, organisationskommittén för havsresursfrågor. Den avlämnade
år 1977 betänkandet (Ds I 1977:5) Samordning av havsresursverksamheten.

I motion (c) till 1976/77 år riksmöte föreslogs riksdagen begära ett
åtgärdsprogram till skydd för Östersjöns marina miljö. Insatserna borde
bygga på en bred analys av det marinbiologiska läget och de aktuella
utvecklingstendenserna. Motionen behandlades såsom en fråga om vattenvård
m. m. av jordbruksutskottet. Utskottet (JoU 1976/77:26 s. 15-16) strök
under det angelägna i att man verksamt fullföljer strävandena att säkra den
värdefulla naturresurs som Östersjön utgör. Ett enhälligt utskott ansåg sig
emellertid kunna utgå från att motionens huvudsakliga syfte skulle komma
att tillgodoses utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida och föreslog
riksdagen att lämna motionen utan åtgärd. Riksdagen följde utskottet.

Den ovan nämnda organisationskommittén föreslog att en särskild
delegation för havsresurser skulle inrättas som ett regeringens rådgivande
organ, knutet till bostadsdepartementet. Delegationens uppgift skulle bl. a.
vara att ansvara för att ett övergripande havsresursprogram upprättas och
fortlöpande utvecklas. I prop. 1977/78:167, vilken behandlas i betänkandet

CU 1978/79:1

NU 1978/79:2, förordas inrättandet av ett sådant organ med i huvudsak de
uppgifter som kommittén föreslagit. Enligt vad industriministern anför i
propositionen (s. 13) skall uppgiften i första hand vara att verka för
samordnande satsningar inom forskning och utveckling rörande utnyttjande
av naturresurser i haven och vidare allmänt främja och stödja havsresursverksamheten
genom att verka för aktiva satsningar inom forskning och
utveckling, exploatering och miljövård. En samordning skulle ske så att det
blir möjligt att genomföra omfattande breda kartläggningar, inventeringar
m. m. De redovisningar som görs inom den fysiska riksplaneringen bör enligt
propositionen kunna ingå som en betydelsfull del av underlaget för
delegationens arbete med att upprätta ett övergripande havsresursprogram.
Det skall ankomma på regeringen att besluta om delegationens närmare
uppgifter och organisation. Förslag aviseras om medelsanvisning på tilläggsbudget
I inom industridepartementets ansvarsområde.

Organisationskommittén anförde (Ds I 1977:5 s. 106 ff.) bl. a. följande
synpunkter på delegationens departementstillhörighet. Delegationen skall ha
anseende som ett opartiskt organ. Den bör därför hänföras till ett departement
som är neutralt i havsresursverksamhetens enskilda fackfrågor - alternativen
är budget- resp. bostadsdepartementet. Sambanden mellan den fysiska
riksplaneringen och de uppgifter som kommer att åvila havsresursdelegationen
är enligt kommittén tungt vägande skäl för att delegationen skall
tillhöra bostadsdepartementet.

Civilutskottet har avgett yttrande över propositionen (CU 1977/78:4 y).

Det av organisationskommittén uppmärksammade och i propositionen
nämnda arbetet inom den fysiska riksplaneringens område har sedermera
manifesterats i rapporten Havet - naturförhållanden och utnyttjande (FRPunderlagsmaterial
nr 7:78). Rapporten remissbehandlas f. n.

Proposition och motioner om lokaliseringen av delegationen har denna dag
behandlats av näringsutskottet i betänkandet NU 1978/79:2. Utskottet
tillstyrker att en delegation inrättas med de uppgifter som angetts i
propositionen och anför bl. a. att riksdagen inte har någon anledning att nu
uttala sig närmare om delegationens arbetsuppgifter. Näringsutskottet anser
också att riksdagen inte har skäl att nu göra något uttalande i frågan om
delegationens departementstillhörighet.

3 Utskottets yttrande

3.1 Jordbruksmark

3.1.1 Riktlinjer

Riksdagen har inom den fysiska riksplaneringens ram ursprungligen (prop.
1972:lil, CU 1972:35, rskr 1972:348) lagt fast att ”högvärdig jordbruksmark
inte bör tas i anspråk för tätbebyggelse om likvärdiga lösningar kan

CU 1978/79:1

åstadkommas på annat sätt” - ett av jordbruksutskottet tidigare (JoU
1969:21) formulerat uttalande. 1 anslutning till redovisningen av programskedet
(prop. 1975/76:1, CU 1975/76:1) godkände riksdagen de preciseringar
av riktlinjerna som regeringens beslut med anledning av kommunernas
program m. m. inneburit. En utgångspunkt var att kommande ställningstaganden
till riktlinjer för jordbrukspolitiken skulle bli avgörande för jordbruksmarkens
framtida omfattning och att tills vidare restriktivitet fick iakttas när
det gäller att ta i anspråk jordbruksmark för andra ändamål. Vidare angavs att
begreppet högvärdig jordbruksmark bör definieras med utgångspunkt i de
förhållanden som råder i skilda delar av landet. Det ströks under att
jordbrukets intresse inte alltid kan ges företräde - en avvägning måste
självfallet ske i förhållande till andra intressen och mål för samhällsutvecklingen.
Detta ansågs gälla även regionalpolitiska strävanden att påverka
tätortsutvecklingen i en region bl. a. i syfte att få en sådan lokalisering av
bostäder och arbetsplatser att invånarna kan erbjudas goda lokala arbetsmarknader.
Civilutskottet noterade även riksdagens uttalande (TU 1975:1 s.
8) om angelägenheten av att planeringen av nya vägar sker så att ianspråktagande
av mark som rör livsmedelsproduktionen i största möjliga utsträckning
undviks. Slutligen godkändes med vissa tillägg även uttalanden om
principer för hur planeringen skulle genomföras, bl. a. med krav på översiktliga
bedömningar. Avvägningar mellan behovet av ändamålsenliga tätortsbildningar,
hänsyn till jordbrukets intressen och till behovet av rekreationsområden
förutsatte enligt de av riksdagen godkända bedömningarna i vissa
fall att markanspråken ställs mot varandra i regional skala.

Statsmakternas beslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken (prop. 1977/
78:19, JoU 1977/78:10) innebar bl. a. att riksdagen godtog en formulering av
produktionsmålet som angavs (prop. s. 178) innebära ”att våra naturliga
resurser i fråga om jordbruksjord i framtiden bör utnyttjas för jordbruksproduktion
och den brukningsvärda åkerjorden skyddas från exploatering för
andra ändamål”. Det ansågs dock ”ofrånkomligt att viss mindre del av vår
nuvarande åkerareal även i framtiden kommer att tas i anspråk för andra
angelägna samhällsändamål, t. ex. bebyggelse och vägar”. Sammanfattningsvis
uttalades (prop. s. 179) som ett delmål beträffande åkerarealen att
”den brukningsvärda åkerjorden bör utnyttjas för jordbruksproduktion,
vilket innebär ett bibehållande av ungefär nuvarande åkerareal”. Jordbruksutskottet
ansåg (s. 20) att den biträdda formuleringen av produktionsmålet
avseende åkerjord ”innebär en något närmare precisering är de inom ramen
för den fysiska riksplaneringen gällande riktlinjerna för skydd av åkermark”.
Det var enligt såväl propositionen som utskottsbetänkandet angeläget att
detta beaktades i den fysiska riksplaneringen.

Den till regeringens beslut 1978-09-07 fogade promemorian Fysisk riksplanering
- fullföljande av fastlagda riktlinjer anger bl. a. vissa utgångspunkter
för det fortsatta planeringsarbetet när det gäller jordbruksmark. Som
en förutsättning för att fastlagda riktlinjer för hushållning med jordbruks -

CU 1978/79:1

marken skall kunna fullföljas och föratt statsmakternas beslut om jordbrukspolitiken
skall kunna följas anges ”att brukningsvärd jordbruksmark i
fortsättningen inte tas i anspråk för andra ändamål med mindre än att
alternativa möjligheter till tätortsutbyggnad m. m. har utretts och dessa
utredningar visar att andra väsentliga samhällsintressen, t. ex. bostadsförsörjningsbehovet,
intresset av väl fungerande lokala arbetsmarknader och
hävdandet av viktiga naturvårds- och rekreationsintressen, inte kan tillgodoses
på ett tillfredsställande sätt utan att kravet på hushållning med
jordbruksmark får vika”. Detta synsätt anges komma att i fortsättningen
ligga till grund för regeringens prövning av detaljplaner, byggnadslov
m. m.

I motionerna 1977/78:51 (s)och 1690 (m)förs fram yrkanden som utgår från
skilda uppfattningar om hur riktlinjerna till skydd för jordbruksmark bör vara
utformade. Sålunda anförs i motionen 51 (s) att ett riksdagens beslut om
riktlinjer för jordbrukspolitiken enligt propositionsförlaget (prop. 1977/78:19,
s. 178-179, JoU 1977/78:10 s. 19-20) innebär ett avsteg från deav riksdagen
tidigare beslutade riktlinjerna inom den fysiska riksplaneringen - ett avsteg
som torde anses böra leda till en uttunning av de senare. 1 motionen 1690 (m)
förordas en undantagsregel som skulle tillåta exploatering av i och för sig
skyddsvärd jordbruksmark ”då det (jordbruket) motstående användningsintresset
ej kan tillgodoses vid i planeringen avsedd tidpunkt genom utnyttjande
av annan mark av motsvarande belägenhet inom kommunen”.

Förslaget i motionen 1977/78:51 (s) innebär formellt att riksdagen skall
begära förslag till nya riktlinjer för jordbruksmarkens behandling inom den
fysiska riksplaneringen. Reellt torde förslaget innebära att gällande riktlinjer
bör mjukas upp för att underlätta en tätortsexpansion i vissa områden.

Utskottet avvisar bestämt en omprövning av gällande riktlinjer på av
motionären sålunda angivna allmänna grunder. En anpassning av de centrala
ämbetsverkens arbete till de nya jordbrukspolitiska riktlinjerna har vidare
initierats genom regeringens beslut 1978-09-07.

Det kan självfallet hävdas att det vore önskvärt om de översiktliga
bedömningarna kunnat göras snabbare än vad som visat sig vara fallet så att
den enskilda kommunens fysiska planering kunnat ytterligare konkretiseras.
Det förhållandet att detta arbete är komplicerat kan emellertid inte tas till
intäkt för att luckra upp de övergripande riktlinjerna. Det är ofrånkomligt och
helt i linje med riksdagens beslut att statsmakterna hävdar restriktiviteten så
att de översiktliga bedömningarna inte föregrips. De av regeringen i beslutet
angivna utgångspunkterna för planeringsarbetet tar också rimliga hänsyn till
utbyggnadsintresset. Enligt utskottets mening finns inte anledning för
riksdagen att nu närmare pröva de övergripande och långsiktiga riktlinjerna
för hushållning med mark och vatten. Motionen avstyrks sålunda.

Vad därefter gäller det i motionen 1977/78:1690 (m) framförda förslaget till
ändrade riktlinjer anser utskottet att den föreslagna formuleringen skulle

CU 1978/79:1

urholka gällande riktlinjer i så hög grad att de i många sammanhang inte
skulle tjäna något syfte. Begränsningarna i fråga om tid för önskat ianspråktagande
och i fråga om markens belägenhet när det gäller att söka alternativa
utbyggnadsmöjligheter står i strid med redan år 1972 godtagna utgångspunkter
om översiktliga bedömningar som underlag för avvägningarna. En
tillstyrkan av motionsförslaget kan sålunda inte komma i fråga.

3.1.2 Regionalpolitik och fysisk riksplanering

Med utgångspunkt i förhållandena i Malmöhus län hävdas som grund för
förslaget i motionen 1977/78:1715 (c), yrkandet 1, att en regionalpolitisk
satsning på sysselsättningssvaga områden också främjar intresset av att
skydda åkermark i områden där bebyggelsetrycket är störst. Förslaget innebär
att riksdagen hos regeringen skall anhålla om att markhushållningen skall
prioriteras vid valet av regionalpolitiska åtgärder.

1 den nämna promemorian har utredningar om alternativa möjligheter till
tätortsutbyggnad krävts som grund för att i vissa nödvändiga fall kunna ta
jordbruksmark i anspråk för andra väsentliga samhällsintressen. Planeringsarbetet
i denna del bör de närmaste åren riktas in på områdesplaner för de
tätorter som förväntas expandera och där konflikter med jordbruksintressena
kan befaras, ett arbete som bl. a. anges böra innefatta överväganden om
fördelning av byggandet mellan olika tätorter inom respektive kommun.
Vidare anges att intresset att skydda jordbruksmarken bör särskilt beaktas i
den regionalpolitiska planeringen. Ökad vikt kommer att i nästa länsplaneringsområden
läggas vid sambanden mellan kommunernas planering och
den regionalpolitiska planeringen.

Hänsyn till bl. a. kravet på hushållning med jordbruksmark anges visa
behov av att överväga hur befolkningstillväxten bör fördelas i Skåne samt i
Stockholms- och Göteborgsregionerna. För i första hand dessa områden bör
enligt promemorian i förslaget till länsprogram 1980 särskilt redovisas hur
överväganden om olika alternativ beträffande tätorternas tillväxt påverkar
planeringstalen för kommunerna. Regeringens ställningstagande till promemorian
i här berörda delar torde komma att anges i de aviserade länsvisa
besluten.

Regeringens enligt ovan fattade beslut om den fortsatta fysiska riksplaneringen
och anknytningen mellan denna och den regionalpolitiska planeringen
får enligt utskottets mening anses tillgodose motionärernas syften i denna
del. Det behövs därför inte någon åtgärd från riksdagens sida i enlighet med
motionsförslaget.

3.1.3 Säkerställandet av riksintressena

Redan enligt 1972 års beslut skall de allmänt hållna riktlinjerna för den
fysiska riksplaneringen ytterst preciseras i kommunal planering. Det har

CU 1978/79:1

förutsatts att de statliga intentionerna skall hävdas i ett samspel mellan staten
och kommunerna. Enligt 10 a § byggnadslagen (BL) har regeringen dock
befogenhet att för tillgodoseende av riksintresse besluta att för visst område
skall finnas plan som tillgodoser detta intresse. Regeringen har också
befogenhet att föreskriva att en sådan generalplan skall vara helt eller delvis
fastställd. Möjlighet finns också enligt 14 a § BL att förena en sådan föreskrift
med ett förbud mot nybyggnad intill dess planen prövats för fastställelse.
Fastställelse kan emellertid ske endast på kommuns begäran. Underlåter
kommunen detta kommer sålunda fastställd generalplan inte att finnas trots
regeringens beslut. Civilutskottet utgick (CU 1972:35 s. 31) från att
kommunen inte underlåter att följa beslut om fastställd generalplan i andra
fall än då kommunen utnyttjar sin vetorätt i fråga om beslut enligt 136 a § BL.
Därmed skulle, enligt utskottet, en rätt för regeringen att utan framställning
från kommun fastställa en på dess bekostnad upprättad generalplan inte
behöva aktualiseras.

Enligt den till regeringens beslut 1978-09-07 fogade promemorian har
länsstyrelserna bl. a. att redovisa åtgärder som behöver vidtas för att
riktlinjerna i fråga om jordbruksmarken skall kunna uppfyllas, t. ex. behov att
upprätta och fastställa generalplan.

Motionen 1977/78:1686 (m) utmynnar i att riksdagen bör begära skyndsamt
förslag till lagbestämmelser till skydd för hävdad jord. Motsvarande
frågor har tidigare (CU 1975/76:1 s. 28) behandlats av riksdagen. Enligt
utskottets mening finns f. n. inte anledning till annat antagande än att
riktlinjerna t. v. skall kunna hävdas enligt gällande regler. Utskottet förutsätter
sålunda att kommunerna som hittills är beredda att ta på sig ansvaret
för att beakta statsmakternas intentioner med den fysiska riksplaneringen.
Frågan om hur den fysiska riksplaneringen skall fogas in i en ny plan- och
byggnadslagstiftning övervägs i det inom bostadsdepartementet pågående
arbetet på en sådan lagstiftning. Enligt vad som uppgetts inför utskottet har
ett sådant förslag avsetts läggas fram i en promemoria i mars 1979. Det finns
därför inte anledning att tillstyrka motionsförslaget.

3.2 Kraftledningar

3.2.1 Begränsning av byggandet

Förslaget i motionen 1977/78:1409 (c) syftar till en omedelbar begränsning
av byggandet av nya större kraftledningar som tar stora skogsarealer i
anspråk.

I följdmotionen 1977/78:1410 har motionärerna begärt en utredning om
möjligheterna till sådana begränsningar med hänsyn till ändrade energipolitiska
förutsättningar. Denna sistnämnda motion har avslagits av riksdagen
(NU 1977/78:67 s. 15). Näringsutskottet hänvisade till att det före ett nytt
energipolitiskt beslut inte finns underlag för en sådan utredning.

CU 1978/79:1

Civilutskottet hänvisar i fråga om de grundläggande motiven för motionsforslaget
till riksdagens tidigare beslut. Det här behandlade motionsyrkandet
har därutöver lagt tonvikten på i forsta hand ett skydd mot kraftiga ingrepp i
skogsmarken. Utskottet kan emellertid i detta sammanhang inte utgå från
annat än att behovet av en ledning är tillfredsställande prövat i koncessionsärendet
och att olika alternativ för ledningssträckningen prövats med hänsyn
bl. a. till skogsbruksintresset. Det är enligt utskottets mening viktigt att i
dessa sammanhang principerna förden fysiska riksplaneringen beaktas på ett
tidigt stadium - en fråga som utskottet härefter berör. Det sagda leder till
slutsatsen att motionsyrkandet inte kan tillstyrkas.

3.2.2 Samordning av kraftledningsplanering och fysisk planering

I motionen 1977/78:1674 (s) föreslås riksdagen begära förslag till åtgärder
för att integrera planeringen av kraftledningar med den fysiska planeringen
och därmed även med den fysiska riksplaneringen.

Som ovan (s. 8-9) angetts har numera lagts fram förslag till dels nya rutiner
för utökat samråd mellan kraftföretag, länsstyrelser, regionala sektormyndigheter
och kommuner, dels former förkraftledningsfrågornas behandling i den
kommunala planeringen. Förslagen har lagts fram för att tjäna just det i
motionen angivna syftet att integrera kraftledningsplaneringen med den
fysiska planeringen. Motionärernas huvudsyfte får därmed anses ha tillgodosetts.
Med hänsyn därtill och till att regeringen gett föreskrifter om
kraftledningsplaneringen i beslutet om att fullfölja fastlagda riktlinjer för
hushållning med mark och vatten finns enligt utskottets mening inte nu skäl
till någon begäran om förslag från riksdagens sida. Utskottet har ansett sig
kunna utgå från att behovet av föreskrifter om samordning kommer att
övervägas i arbetet med plan- och byggnadslagstiftningen och att frågan om
en eventuell övergripande planering av större kraftledningar kommer att
övervägas i arbetet med den nya rapporten om hushållning med mark och
vatten.

3.3 Vindkraftverk

Det föreslås i motionen 1977/78:852 (s) att riksdagen begär överväganden
och förslag till riktlinjer inom den fysiska riksplaneringen om placering av
vindkraftverk. Förslaget torde avse större nätanslutna vindkraftsystem.
Motionärerna anför att sådana anläggningar kan leda till konflikter med andra
intressen och att därför översiktliga bedömningar från markhushållningssy npunkt
bör göras för att ge underlag för sådana riktlinjer.

Utskottet ansluter sig till motionärernas utgångspunkt att ett byggande i
någon omfattning av vindkraftverk måste föregås av ytterligare översiktliga
studier och bedömningar av möjliga intressekonflikter i fråga om markanvändningen.
Redan den studie Markanvändning och framtida energisystem

CU 1978/79:1

som publicerats i underlagsmaterialet för den fysiska riksplaneringen ger viss
grund för sådana bedömningar. Det har upplysts från bostadsdepartementet
att frågan kommer att tas upp i den nya rapport om hushållning med mark och
vatten som nu förbereds inom departementet. Denna rapport kommer att
remissbehandlas och senare läggas till grund för förslag till riksdagen.
Motionärernas syfte blir sålunda tillgodosett utan någon riksdagens åtgärd
enligt motionsförslaget.

3.4 Havsresurser och miljö

I motionen 1977/78:841 (c) föreslås riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om den fortsatta fysiska
riksplaneringen i vad avser Östersjön ur resurs- och miljösynpunkt. Vad
sålunda anförts i motionen innebär i huvudsak följande:

- En redogörelse för och en sammanställning av befintligt aktuellt material
som rör Östersjön från miljö- och resurssynpunkt, som helhet betraktad
och område för område, bör ingå i den redovisning av den fysiska
riksplaneringen som skall lämnas riksdagen.

- En översiktlig planering bör göras områdesvis.

- I det fortsatta arbetet med den fysiska riksplaneringen bör det vara en
angelägen uppgift att bringa klarhet i de frågor som gäller resursplanering,
myndighetsansvar och de instrument som skall komma till användning för
att reda ut konflikter mellan motstående intressen i fråga om Östersjön.

- Förslag i berörda hänseenden bör så snart som möjligt framläggas för
riksdagen.

Utskottet noterar att efter det motionen väckts förslag lagts fram (prop.
1977/78:167, NU 1978/79:2) om att inrätta en havsresursdelegation med
uppgift bl. a. att upprätta ett övergripande havsresursprogram. Därefter har
inom den fysiska riksplaneringen redovisats en studie Havet - naturförhållanden
och utnyttjande, vilken utmynnar i förslag som täcker flera falt.
Industriministern anförde i den sistnämnda propositionen att det sålunda
redovisade arbetet borde kunna ingå som en betydelsefull del av underlaget
fördelegationens arbete på ett havsresursprogram. Enligt vad utskottet erfarit
kommer den nämnda studien och remissyttranden över denna att vidareföras
och bedömas i den nya rapport om hushållning med mark och vatten som
läggs fram våren 1979 och som efter remissbehandling avses bilda underlag
för överväganden och förslag till riksdagen om den fortsatta fysiska
riksplaneringen.

Mot bakgrund av det anförda anser sig utskottet kunna konstatera att
motionärernas intresse av aktiva åtgärder i vad avser bl. a. Östersjön från
resurs- och miljösynpunkt sammanfaller med utfört och avsett kommande
arbete inom den fysiska riksplaneringen. Utskottet har vidare ansett sig
kunna utgå från att detta arbete kommer att fullföljas som en fråga inte endast

CU 1978/79:1

om ökat utnyttjande av naturresurser i haven utan även om planmässiga
överväganden där motstridiga intressen kan vägas mot varandra med
beaktande av sambanden mellan användningen av kust- och havsområden.
Utskottet har därvid förutsatt att ett regeringens kommande beslut om
havsresursdelegationens närmare uppgifter m. m. inte motverkar en sådan
ordning. Med det sagda har utskottet anslutit sig till motionärernas mening
om en framtida inriktning av riksplaneringsarbetet även mot havsområdena.
Riksdagen får efter rapportarbetet ta ytterligare ställning till dessa viktiga
frågor.

Utskottet har i detta sammanhang och vid avgivande av yttrande (CU
1977/78:4 y) till näringsutskottet haft anledning beröra frågan om havsresursdelegationens
uppgifter och departementala anknytning. Det har därvid
inom utskottet framkommit farhågor för att en anknytning av delegationen
till industridepartementet i förening med betoningen av uppgifter som rör
utnyttjande av naturresurser skulle motverka planeringsmässiga bedömningar
av den typ utskottet ovan förutsatt inom den fortsatta fysiska
riksplaneringen. I yttrandet anförde utskottet att det då inte fanns tillräckliga
skäl att förorda annan departementstillhörighet än den organisationskommittén
förordat - dvs. bostadsdepartementet. Utskottet har inte haft
anledning att frångå denna uppfattning. Frågan om tillsättandet av delegationen
kommer att bedömas av riksdagen efter näringsutskottets beredning
(NU 1978/79:2). Civilutskottet har även i denna del förutsatt-oberoende av
delegationens organisatoriska precisering - att de övergripande vägningarna
av motstående intressen när det gäller havsområdet kommer att göras inom
den fysiska riksplaneringens ram. Ett bifall till näringsutskottets förslag
hindrar inte en sådan ordning.

Enligt utskottets bedömning får motionärernas syfte anses tillgodosett
även utan en av dem föreslagen åtgärd från riksdagens sida. Riksdagen
kommer sedan den aviserade nya rapporten om hushållningen med mark och
vatten - inklusive havsresurser - bereus att få ta ställning till behovet av
riktlinjer inom den fysiska riksplaneringens ram för fortsatt planeringsarbete
och för lösning av konflikter mellan motstående intressen.

4 Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för jordbruksmark att riksdagen avslår
motionerna 1977/78:51 och 1690,

2. beträffande regionalpolitik och fysisk riksplanering att riksdagen
avslår motionen 1977/78:1715, yrkandet 1,

3. beträffande säkerställandet av riksintressena att riksdagen avslår
motionen 1977/78:1686,

ClI 1978/79:1

4. beträffande begränsning av byggandei av vissa kraftledningar att
riksdagen avslår motionen 1977/78:1409,

5. beträffande samordning av kraftledningsplanering och .fysisk
planering att riksdagen avslår motionen 1977/78:1674,

6. beträffande riktlinjer för lokalisering av vindkraftverk att riksdagen
avslår motionen 1977/78:852,

7. beträffande havsresurser och miljö att ri ksdagen avslår motionen
1977/78:841.

Stockholm den 17 oktober 1978

På civilutskottets vägnar

KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Oskar Lindkvist (s), Sven
Eric Åkerfeldt (c), Lars Henrikson (s), Karl-Erik Strömberg (fp), Thure
Jadestig (s), Anna Eliasson (c), Per-Erik Nisser (m), Birgitta Dahl (s), Magnus
Persson (s), Eric Hägelmark (fp), Torsten Sandberg (c), Göthe Knutson (m)
och Per Olof Håkansson (s).

Reservationer

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Birgitta
Dahl, Magnus Persson och Per Olof Håkansson (alla s), har reserverat sig mot
betänkandet i följande delar.

1. Riktlinjer för behandling av jordbruksmark i den fysiska riksplaneringen Reservanterna

anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar ”Förslaget i” och
slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Enligt den ansvarsfördelning som gäller (prop. 1975/76:1, CU 1975/76:1)
skall riksdagen lägga fast nationella riktlinjer - geografiska eller verksamhetsanknutna-för
den fysiska riksplaneringen. Regeringen kan sålunda inte
ensidigt formulera sådana riktlinjer. Den har däremot att bevaka att
riktlinjerna följs och att främja sådana planeringsåtgärder som leder till att
riktlinjerna fullföljs, ytterst i regel i kommunal fysisk planering. Som anges i
den allmänna promemorian krävs självfallet en samordning mellan den
fysiska riksplaneringen, näringspolitiska riktlinjer samt miljöpolitiska och
energipolitiska frågor.

Riksdagens beslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken innefattar
riktlinjer av näringspolitisk karaktär. Det torde vara obestritt att även den

CU 1978/79:1

fysiska riksplaneringen skall samordnas med dessa riktlinjer, en samordning
som innebär formulering av konfliktlösningar och som enligt den angivna
ansvarsfördelningen beslutsmässigt ankommer på riksdagen. Det är däremot
inte möjligt för regeringen att besluta att för andra ändamål formulerade
sektorsvisa riktlinjer direkt överförs till den fysiska riksplaneringen.

När riksdagen godtog ett produktionsmål för jordbrukspolitiken, innefattande
bl. a. ett delmål för åkerarealen, innebar detta inte att den godtagit en
ändrad riktlinje för den fysiska riksplaneringen. Detta ligger redan i sakens
natur och belyses klart av jordbruksutskottets yttrande (JoU 1977/78:10 s. 20)
där formuleringen av ”produktionsmålet avseende jordbruksjord” skils ut
från ”de inom ramen för den fysiska riksplaneringen gällande riktlinjerna för
skydd av åkermark” och där beslutstemat i hemställan 1 är ”riktlinjerna för
jordbrukspolitiken”. Det blir ytterligare belyst också i promemorians egna
formuleringar. Där skils (s. 25 n) på ”statsmakternas fastlagda riktlinjer
beträffande hushållningen med mark och vatten” och ”statsmakternas ...
beslut om jordbrukspolitiken”. Det skulle f. ö. leda till orimliga konsekvenser
om alla sektorsinriktade beslut direkt och utan anpassning till ändamålet
skulle överföras till den fysiska riksplaneringen. Ett sådant synsätt skulle i
praktiken innebära att den fysiska riksplaneringen - med dess formulering av
lösningar av konflikter mellan skilda sektorsintressen - skulle upphöra. Den
ovan anförda uppfattningen stöds emellertid också av det förhållandet att
jordbruksutskottet inte inhämtat något yttrande från civilutskottet och vidare
överlämnat motionen 1977/78:51 (s) om riktlinjer för den fysiska riksplaneringen
till civilutskottets uteslutande beredning.

1 den till regeringens beslut 1978-09-07 fogade promemorian - upprättad
inom bostadsdepartementet i samråd med övriga berörda departement -deklareras (s. 25) en avsikt att åberopa det jordbrukspolitiska beslutet som
gällande även inom den fysiska riksplaneringen. Regeringens godkännande
därav - om än hittills formellt endast som anvisningar för vissa centrala
myndigheters arbete - innebär att den fattat ett beslut som inte täcks av
gällande riktlinjer. Det har fått den faktiska innebörden att gällande riktlinjer
inom den fysiska riksplaneringen till skydd för ”högvärdig jordbruksmark” -låt vara efter regionalt anpassade relativa bedömningar - skulle vidgas att
avse ”brukningsvärd jordbruksmark”. Skillnaden mellan sakinnehållet i
dessa formuleringar är uppenbar. En tillämpning efter ordalydelsen av
regeringsbeslutet skulle kraftigt vidga den fysiska riksplaneringens tillämpningsområde.
Det material som lantbruksnämnderna försett kommunerna
med, främst i form av en förfinad gradering av åkermarkens produktionsförmåga,
skulle bli till stora delar värdelöst genom en så onyanserad
formulering.

Civilutskottet kan med angiven bakgrund inte utgå från annat än att
regeringsbeslutet saknar verkan för berörda myndigheters handlande i den
mån det inte täcks av gällande, dvs. av riksdagen antagna, riktlinjer för den
fysiska riksplaneringen. Det får också förutsättas att den i promemorian

CD 1978/79:1

deklarerade avsikten att lägga de jordbrukspolitiska formuleringarna till
grund för regeringsavgöranden i planfrågor m. m. i motsvarande mån inte
kommer att fullföljas i praktiskt handlande. Utskottet anser sig emellertid
inte böra ingå på någon särskild prövning av regeringsbeslutet eller därav inte
täckta delar av promemorian i samband med den nu aktuella motionsbehandlingen.
Riksdagen torde senare få anledning att ta ställning till aviserad
redovisning från regeringens sida, en redovisning som forutsatts även
referera regeringens ställningstaganden till den allmänna promemorian i de
delar som rör länsförvaltningens och kommunernas insatser.

Förslaget i motionen 1977/78:51 (s) är att riksdagen, på grund av nya
jordbrukspolitiska riktlinjer, skulle begära förslag till ändrade riktlinjer för
den fysiska riksplaneringen. Motionen väcktes i november 1977 med
anledning av propositionen om jordbrukspolitiken och överlämnades som
ovan berörts - med hänsyn till att jordbruksutskottet inte behandlade
riktlinjer för den fysiska riksplaneringen - av jordbruksutskottet till civilutskottets
beredning. Förslaget utgår från samma synsätt som utskottet ovan
anlagt på de jordbrukspolitiska riktlinjernas räckvidd och därmed även från
att det skulle krävas ett riksdagsbeslut för att anpassa riktlinjerna för den
fysiska riksplaneringen till nya näringspolitiska riktlinjer för jordbrukspolitiken.

Motionen antyder också en annan tolkning av hur det jordbrukspolitiska
beslutet borde omsättas till ett beslut om den fysiska riksplaneringen. Denna
tolkning innebär att ett beslut om ett nationellt produktionsmål kan uppfyllas
på många sätt och inte särskilt riktar sig mot bebyggelse m. m. av vissa
områden. Utskottet har emellertid nu inte anledning att ta ställning till detta.
Det är dock även enligt utskottets mening av vikt såväl att riktlinjerna förden
fysiska riksplaneringen kan förenas med sektorsvisa målsättningar som att de
blir hanteringsbara vid praktisk tillämpning. Regeringens beslut i denna del
och den ovisshet detta och innehållet i den allmänna promemorian fört med
sig har också gett ett särskilt eftertryck åt förslaget i motionen. Utskottet
tillstyrker därför att riksdagen genom ett tillkännagivande begär att förslag till
förtydligade riktlinjer för behandling av jordbruket inom den fysiska
riksplaneringen föreläggs riksdagen. Det förhållandet att det från bostadsdepartementets
sida upplysts inför utskottet att några förslag i ämnet inte
kommer att knytas till kommande redovisning är ytterligare ett argument för
att riksdagen för fram en direkt begäran. Utskottet betonar att denna begäran
inte innebär ett ställningstagande mot principen om skydd för jordbruksmarksintressena.
Syftet är tvåfaldigt. För det första måste, efter de två senaste
årens politiskt grundade uppsjö på uttalanden, anges en praktiskt genomförbar
utgångspunkt för hur enskilda ärenden om planer, lån, förköp och
expropriation skall behandlas i avvaktan på en genomförd översiktlig
kommunal planering enligt statsmakternas intentioner. För det andra måste
ett förtydligande ske i fråga om de riktlinjer som staten skall hävda i
samspelet med kommunerna om en översiktlig fysisk planering som mer

CU 1978/79:1

långsiktigt hävdar godtagna jordbruksintressen. Den allmänna promemorians
formuleringar av bevisbörderegler av villkorslagens typ kan inte läggas
till grund för sådana överväganden.

I anslutning till det anförda vill utskottet uttrycka det önskemålet
beträffande aviserad redovisning för riksdagen att ”riktlinjer” av olika
karaktär av informationsmässiga skäl skils ut från varandra. Det kan nu vara
svårt att särskilja riktlinjer för hur statliga myndigheter skall handlägga vissa
uppgifter från riktlinjer som avsetts ha materiell innebörd i samspelet med
kommunerna. Utskottet har redan i betänkandet CU 1975/76:1 (s. 10) fört
fram att det bör ges klara uttryck för om ett statligt organ i en viss situation
hävdar ett ur den fysiska riksplaneringen härlett riksintresse eller om det
hävdar lämplighetssynpunkter, härledda t. ex. ur en tolkning av byggnadslagstiftningens
allmänna grunder. Detta gäller även regeringen.

I sammanhanget bör också noteras att det i vissa områden med jordbruksmark
i praktiken, genom regeringsbeslut och uttalanden från statsråd,
uppstått ett planläggningsstopp i avvaktan på förutsatta översiktliga bedömningar.
Detta har inte varit riksdagens avsikt. Intill dess att det jordbrukspolitiska
beslutets innebörd fått verkan i preciserade riktlinjer för den fysiska
riksplaneringen gäller endast den av riksdagen godtagna utgångspunkten
(CU 1975/76:1 s. 11) att ”tills vidare får restriktivitet iakttas när det gäller att
ta i anspråk jordbruksmark för andra ändamål”. Det får förutsättas att en
naturlig ovisshet i avvaktan på mer preciserade översiktliga ställningstaganden
inte tas till intäkt för att i praktisk hantering införa ett absolut förbud
mot t. ex. byggande på jordbruksmark. Frågor i anslutning härtill -om brister
i planberedskapen som hämmar bostadsbyggandet - behandlas även i
betänkandet CU 1978/79:2.

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. be'räffande riktlinjer för jordbruksmarkens behandling inom den
fysiska riksplaneringen att riksdagen med anledning av motionen
1977/78:51 och med avslag på motionen 1977/78:1690 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Regionalpolitik och fysisk riksplanering

Reservanterna anser att efter det stycke i utskottets yttrande på s. 15 som
börjar ”Regeringens enligt” och slutar ”med motionsförslaget” bort tilläggas
följande:

Utskottet konstaterar i anslutning till det anförda att några förslag till nya
planeringstal för kommunerna i princip inte kommer att läggas fast förrän i
samband med beslut om länsprogram 1980. En konkretisering av ev.
markanvändningseffekter därav torde kunna för Skånes del avläsas först i det
markhushållningsprogram som kan läggas fram tidigast vid årsskiftet 1981-1982. Intill dess sådana beslut har fattats har sålunda regeringen och

CU 1978/79:1

planmyndigheterna att utgå från gällande planeringstal. Det får förutsättas att
skilda uttalanden -även från centralt politiskt håll -om andra målsättningar i
denna del inte uppfattas som annat än personliga politiska viljeyttringar.

3. Vindkraftverk

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar ”Utskottet ansluter”
och på s. 18 slutar ”enligt motionsförslaget” bort lyda:

Utskottets ansluter sig helt till motionärernas mening att det krävs
ytterligare bedömningar och överväganden när det gäller vindkraftverk och
därav föranledda konflikter i fråga om markanvändningen. Utskottet noterar
också att ytterligare överväganden utfästs i den nya rapport om hushållning
med mark och vatten som uppgetts komma att publiceras i anslutning till
förslag om ny plan-och byggnadslagstiftning i mars 1979. Det är emellertid av
vikt att arbetet i denna del utförs i sådan takt att det kan bilda underlag också
för ett aviserat förslag till riktlinjer för energipolitiken. Vindkraftens framtida
roll kan inte översiktligt bedömas förrän dess obestridda fördelar vägts mot
dess ännu inte bedömda negativa miljökonsekvenser. Med hänsyn bl. a. till
detta är det enligt utskottets mening lämpligt att riksdagen nu med bifall till
motionen begär skyndsamma överväganden och förslag från regeringen till i
vart fall allmänna riktlinjer för byggandet av nätanslutna vindkraftverk som
påverkar miljön i känsliga områden.

dels utskottets hemställan under 6 bort lyda:

6. beträffande riktlinjer för lokalisering av vindkraftverk att riksdagen
med anledning av motionen 1977/78:852 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

GOT AB 58577 Slockholm 1978