med anledning av motioner rörande de politiskt förtroendevaldas arbetsvillkor m. m. (Betänkande 1978/79:KU2 Konstitutionsutskottet)

KU 1978/79:2

Konstitutionsutskottets betänkande
1978/79:2

med anledning av motioner rörande de politiskt förtroendevaldas
arbetsvillkor m. m.

Motionerna

I motionen 1977/78:503 av Olle Wästberg m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om hur det politiska livet bättre skall
kunna anpassas till barn och familjeliv, bl. a. genom

a. att alla människor ges rätt till ledighet för politiska förtroendeuppdrag,

b. att ersättning för förlorad arbetsförtjänst skall utgå för politiska
förtroendeuppdrag,

c. att kommunerna medverkar till att lösa småbarnsföräldrarnas barnvaktsproblem
i samband med kommunala uppdrag.

I motionen 1977/78:905 av Bonnie Bernström (fp) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av mångsyssleriets
omfattning och verkningar,

2. att riksdagen uttalar sig för en offentlig redovisning av de uppdrag som
innehas av förtroendevalda i kommunfullmäktige, landsting och riksdag.

I motionen 1977/78:906 av Per Gahrton m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen måtte anhålla om en offentlig utredning - under medverkan
av de politiska partierna, de fackliga huvudorganisationerna samt kommunoch
landstingsförbunden - med syfte att överväga de heltidsengagerade
förtroendemännens och de politiska tjänstemännens anställningsförhållanden.

1 motionen 1977/78:1328 av Per Gahrton (fp) hemställs att riksdagen
beslutar ge regeringen till känna vad som anförts om behovet av åtgärder mot
övre åldersgränser för samhällsuppdrag m. m.

De förtroendevaldas arbetsvillkor, rätt till ledighet och ersättning för
förlorad arbetsinkomst m. m.

Motionen

1 motionen 1977/78:503 anförs att de förtroendevalda tvingas att i stor
utsträckning arbeta på kvällar och helger vilket leder till att de står utanför
många av vardagslivets sysslor. Problemet har blivit större på senare år
eftersom de politiska uppdragen p. g. a. att samhället blivit mer svårgenomträngligt
tar alltmer tid. Samtidigt kräver medborgarna i ökad utsträckning att

1 Riksdagen 1978/79. 4 sami. Nr 2

KU 1978/79:2

de förtroendevalda deltar i möten, offentliga sammankomster o. s. v. Enligt
motionen är det oftast en omöjlighet för t. ex. småbarnsföräldrar att orka med
ett sådant av arbete och sammanträden fyllt liv som dagens förtroendevalda
tvingas att leva.

Motionärerna föreslår att politiska förtroendeuppdrag i så stor utsträckning
som möjligt bör utövas på dagtid/arbetstid. Vidare bör alla människor ges en
rätt till ledighet från arbetet för politiska uppdrag förenad med ersättning för
förlorad arbetsinkomst. En utredning bör tillsättas för att speciellt föreslå
reformer som gör det möjligt också för människor med besvärliga arbetstider
att komma med i det politiska arbetet. Vidare bör kommunerna förbättra
hjälpen med barnpassning till de förtroendevalda i samband med kommunala
sammanträden.

Nuvarande bestämmelser m. m.

Lagstadgad rätt till ledighet finns i dag för uppdrag som riksdagsledamot,
kommunfullmäktige och landstingsledamot.

Rätten till ledighet för att fullgöra riksdagsuppdrag garanteras genom 4 kap
6 § regeringsformen. Enligt denna bestämmelse får riksdagsledamot fullgöra
uppdraget som ledamot utan hinder av tjänsteuppgift eller annan sådan
förpliktelse som åligger honom. I kommunallagen stadgas rätt för ledamot
och suppleant i fullmäktige till den ledighet från anställning som behövs för
uppdraget i 2 kap 5 §. Motsvarande bestämmelser för ledamöter och
suppleanter i styrelsen finns i 3 kap 4 §.

Rätten till ledighet för kommunala uppdrag avser anställning och inte även
annan sådan förpliktelse som åligger honom. Rätten är sålunda något mer
inskränkt än vad gäller uppdraget som riksdagsledamot. Detta motiverades i
propositionen 1975/76:187 med att personkretsen är mycket större när det
gäller kommunala förtroendeuppdrag och att det är svårt att tillämpa samma
regler som för riksdagens del. Vid 1977/78 års riksmöte togs frågan om rätt till
ledighet från värnpliktstjänstgöring för kommunala uppdrag upp i motionen
1977/78:538 (s). Rätten till ledighet för värnpliktiga regleras i tjänstereglemente
för krigsmakten (TjRF). Enligt detta har de värnpliktiga rätt till
ledighet för uppdrag som riksdags- eller landstingsman, riksdagens revisor
eller dess fullmäktige i riksgäldskontoret eller riksbanken eller ledamot av
kyrkomöte eller av jury i tryckfrihetsmål. För övriga offentliga uppdrag, t. ex.
kommunala, finns ingen ovillkorlig rätt till ledighet. Sådana ledigheter får
därför bedömas från fall till fall efter omständigheterna.

I sitt betänkande med anledning av bl. a. motionen 1977/78:538 anförde
försvarsutskottet (FöU 1977/78:16) att en avvägning mellan motstridiga
intressen måste göras vid utformningen av regler för tjänstledighet under
värnpliktstjänstgöringen. Uppdrag som kommunfullmäktig bör dock enligt
utskottet anses vara lika angeläget som landstingsmannauppdrag. Utskottet
framhöll att tjänstereglementet f. n. är föremål för en total översyn som

KU 1978/79:2

beräknas vara avslutad under år 1978. Det pågående utredningsarbetet avser
bl. a. regler för tjänstledighet under värnpliktsutbildning p. g. a. förtroendeuppdrag
av detta slag.

Utredningar angående de förtroendevaldas arbetsvillkor

Frågan om de förtroendevaldas arbetsvillkor har under senare år aktualiserats
i olika sammanhang. Utredningen angående en allmän översyn av
riksdagens arbetsformer genomförde under år 1974 en enkätundersökning där
riksdagsledamöterna lämnade uppgifter rörande sina arbetsuppgifter och
tidsåtgången för olika aktiviteter. Undersökningsresultaten redovisades i
utredningens betänkande "Riksdagsarbetets planering” (Förs. 1975/76:15).
En motsvarande enkätundersökning genomfördes under hösten 1977. Resultaten
från denna har ännu ej publicerats.

Utredningen om den kommunala demokratin genomförde under år 1974 en
mer omfattande studie av de förtroendevaldas arbetssituation i kommuner
och landsting. 1 ett delbetänkande ”Förtroendevalda och partier i kommuner
och landsting” (SOU 1975:18) redovisade utredningen resultaten från
studien. I utredningens huvudbetänkande ”Kommunal demokrati” (SOU
1975:41) lämnar utredningen exempel på ett stort antal åtgärder som
kommunerna kan vidta för att stärka de förtroendevaldas ställning i det
kommunala arbetet.

Slutligen bör nämnas att kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07) i
enlighet med sina direktiv utarbetat ett förslag till forskningsprogram rörande
utvärdering av kommunindelningsreformen. En av huvudfrågeställningarna
i forskningsprogrammet tar sikte på frågan om de förtroendevaldas roll och
arbetssituation i kommunerna. Utredningens forskningsprogram, som redovisats
i delbetänkandet ”Utvärdering av kommunindelningsreformen.
Förslag till forskningsprogram” (Ds Kn 1978:5) överlämnades till kommunministern
i juli 1978. Frågan om programmets genomförande bereds f. n.
inom kommundepartementet.

Ersättning för politiska förtroendeuppdrag, anställningsvillkor för politiska
tjänstemän m. m.

Motionerna

Frågan om ersättning för politiska förtroendeuppdrag tas, som framgått,
upp i motionen 1977/78:503 i vilken föreslås att ersättning för förlorad
arbetsförtjänst skall utgå för politiska förtroendeuppdrag.

I motionen 1977/78:906 anförs att antalet professionella politiker ökat
under 1970-talet. Till kategorin professionella politiker hänförs i motionen
merparten av alla statsråd, statssekreterare, informationssekreterare i departementen,
tjänstemän i statsrådsberedningen och samordningskanslierna.

1* Riksdagen 1978/79. 4 sami. Nr 2

KU 1978/79:2

riksdagsmän, tjänstemän vid partiernas riksdagskanslier, landstingsråd,
kommunalråd, oppositionsråd, landstingsråds- och kommunalrådssekreterare
samt ytterligare några grupper med likartade befattningar. Sammanlagt
torde det enligt motionen röra sig om minst tusen personer.

I motionen anförs att anställningstryggheten, arvodesförhållanden och
andra anställningsförhållanden för denna grupp av personer är oenhetlig.
Vissa grupper har anställningsvillkor som enligt motionärerna visat sig vara
alltför generösa samtidigt som andra grupper t. ex. politiska sekreterare
saknat garantier och även i rättsligt hänseende ofta haft oklara anställningsförhållanden.
Motionärerna anser att det är motiverat att göra en samlad
översyn av de professionella politikernas anställningsvillkor. En sådan
utredning bör ske i statlig regi.

Nuvarande bestämmelser m. m.

I motionerna berörs arvoden, pensions- och anställningsvillkor för vitt
skilda personkategorier som riksdagsledamöter, kommunala och landstingskommunala
förtroendemän, statssekreterare, informationssekreterare och
politiska tjänstemän i kommuner och landsting (kommunalråds- och landstingsrådssekreterare).

Enligt RO 9 kap 6 § skall riksdagsledamot av statsmedel åtnjuta arvode för
sitt uppdrag. Bestämmelser härom, om andra ekonomiska förmåner i
anledning av uppdraget och om gottgörelse till riksdagsledamot skall enligt
RO meddelas i lag. Sådana bestämmelser har meddelats i Ersättningsstadgan
(1971:1197 ändrad RFS 1977:5) för riksdagens ledamöter. I denna regleras
ledamöternas arvoden, traktamenten, kostnadsersättning och pensionsförmåner.

Statsråd, statssekreterare och informationssekreterare arvoderas enligt
bestämmelser i lag om offentlig anställning samt kollektivavtal mellan
staten/arbetsgivaren och de statsanställdas fackliga organisationer.

Rätten till ekonomisk ersättning för kommunala förtroendeupprag regleras i
2 kap 29 § KL. 1 detta lagrum stadgas att fullmäktige får besluta att till
ledamot och suppleant i fullmäktige eller beredning skall i skälig omfattning
utgå ersättning för resekostnader och andra utgifter som föranledes av
uppdraget samt arvode, pension och andra ekonomiska förmåner. Rätten till
ersättning för utgifter som är föranledda av uppdraget vidgades i samband
med kommunallagsreformen 1977. I propositionen 1975/76:187 och i
konstitutionsutskottets betänkande (KU 1976/77:25) framhölls särskilt att
kommunerna därmed erhållit möjlighet att lämna ersättning för barntillsynskostnader
och till de särskilda kostnader som handikappade åsamkas p. g. a.
uppdraget.

Arvode, pension och andra ekonomiska förmåner får inte överstiga vad
som bedöms som skäligt. I regel skall alltså arvode utgå med lika belopp för
samma uppdrag. En differentiering måste grunda sig på objektiva skäl, d. v. s.

KU 1978/79:2

omfattningen av uppdragen och det arbete som är förenat med dem.
Ersättning kan således inte utgå i förhållande till den inkomst från annan
verksamhet som den förtroendevalde går miste om p. g. a. uppdraget.

I propositionen 1975/76:187 anförde föredraganden (s. 232) att en enhetlig
bedömning av arvodets storlek blev svår om hänsyn skulle få tas till förlorad
arbetsförtjänst. Svårigheter skulle uppstå t. ex. att beräkna den förlorade
arbetsförtjänsten för yrkesgrupper som egna företagare och fria yrkesutövare.
Enligt föredraganden skulle svårigheter också kunna uppstå från administrativ
synpunkt. Föredraganden underströk samtidigt betydelsen av att
ersättningen sätts på en sådan nivå att ingen skall vara förhindrad att åta sig
kommunala förtroendeuppdrag av ekonomiska skäl. Konstitutionsutskottet
anslöt sig i sitt betänkande (KU 1976/77:25) till dessa synpunkter och anförde
vidare att det vid bedömningen av arvodens storlek är nödvändigt att ta i
beaktande de särskilda svårigheter som t. ex. kvällssammanträden skapar för
personer med kvälls- eller skiftarbete.

Sedan år 1971 redovisar kommunförbundet en gång under varje mandatperiod
en sammanställning av antalet förtroendevalda och deras arvoden
m. m. Av denna redovisning framgår antalet heltidsengagerade förtroendemän,
deras arvoden samt deras uppdrag i kommunen, arvoden och andra
ersättningar till övriga förtroendemän, parti-, köns- och åldersfördelning i
kommunfullmäktige och i kommunala nämnder. En redovisning av förhållandena
i detta avseende under mandatperioden 1976-1979 kommer att
publiceras under hösten 1978.

Mångsyssleriet i politiken

Motionen

I motionen 1977/78:905 anförs att tunga politiska förtroendeuppdrag ofta
för med sig en hel mängd ”följduppdrag” vilket leder till en svår arbetssituation.
En majoritet av de kommunalt förtroendevalda känner slitningar
mellan samhällsuppdrag/partiarbete och familj/fritid. Stora grupper med
problem i sin vardag har särskilt svårt att själva kunna engagera sig för
förbättringar på politisk väg. Enligt motionären är en minskning av det s. k.
mångsyssleriet ett sätt att motverka dessa svårigheter. Därför bör en
kartläggning göras av mångsyssleriets omfattning och verkningar i svensk
politik. Några centrala frågor att undersöka är:

Hur fördelar politiska förtroendemän sin tid mellan olika uppdrag i
kommun, landsting och riksdag, parti, organisationer i övrigt och andra
engagemang?

Hur mycket hinner politiker följa med i den aktuella facklitteraturen och i
debatten om de frågor de själva skall vara med och besluta om?

Vad gör partierna för att fördela uppdragen på fler personer?

Vilka slag av uppdragskoncentration har ett positivt värde från samord -

KU 1978/79:2

ningssynpunkt och för ömsesidiga impulser?

Hur mycket tid har förtroendemännen för att hålla kontakt med de väljare
som de företräder?

Går utvecklingen mot mer eller mindre av mångsyssleri?

Hur upplever förtroendemännen sina möjligheter att förena det nuvarande
sättet att arbeta med normala mänskliga relationer, bl. a. familjeliv?

Vilket utrymme får politiker för att förbereda sammanträden och aktivt
påverka besluten utifrån ett tillräckligt kunskapsunderlag?

Enligt motionären skulle en offentlig redovisning göra det lättare för väljare
och partimedlemmar att bedöma om deras förtroendevalda är mångsysslare.
Det skulle också vara värdefullt för att snabbt få en bild av politikers olika
lojaliteter.

Frågans tidigare behandling

Motioner syftande till en kartläggning av mångsyssleriet i politiken har
behandlats av riksdagen under åren 1970-73, 1976 och 1977 årligen. Vid
samtliga tillfällen har konstitutionsutskottet (1970: allmänna beredningsutskottet)
avstyrkt motionen. Reservation har avgivits av utskottets folkpartistiska
ledamöter. Riksdagen har i samtliga fall följt utskottets förslag till
ställningstagande.

Vid 1977/78 års riksmöte togs frågan upp av konstitutionsutskottet med
anledning av motionen 1976/77:997 av Bonnie Bernström (fp) och Olle
Wästberg (fp). Utskottet anförde därvid bl. a. (KU 1977/78:5):

Med anledning av en motion med samma syfte som den förevarande
uttalade utskottet våren 1976 i sitt av riksdagen godkända betänkande (KU
1975/76:40) bl. a. att de frågor rörande de förtroendevaldas arbetsvillkor som
aktualiserades i motionen var av centralt intresse i en representativ demokrati.
Utskottet hänvisade till att dessa frågor uppmärksammades i det
statsvetenskapliga forskningsarbetet och inom olika, aktuella utredningar
såsom utredningen om den kommunala demokratin, utredningen om en
allmän översyn av riksdagens arbetsformer och kommittén för långsiktsmotiverad
forskning. Utskottet underströk vidare att frågan om uppdragsfördelningen
mellan de förtroendevalda borde ses som en praktisk avvägningsfråga
där värdet av fackkunskaper, mångsidig erfarenhet och samordning av
politiken fick ställas mot risken för en alltför stor splittring i den enskilde
politikerns arbetsuppgifter samt behovet att engagera en så stor del som
möjligt av medborgarna i samhällsarbetet. Det ankom enligt utskottet på de
politiska partierna utan någon som helst statlig inblandning att i samband
med nomineringarna och eljest göra de bedömningar som erfordras i
sammanhanget.

Utskottet har inte funnit anledning att frångå denna ståndpunkt och
avstyrker därför motionen.

1 en reservation av en ledamot (fp) hemställdes att riksdagen skulle bifalla
motionen och att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

I motionen 1976/77:997 tas upp en rad frågor med anknytning till de

KU 1978/79:2

förtroendevalda politikernas arbetsförhållanden. I motionen begärs att en
kartläggning skall göras av mångsyssleriets omfattning och verkningar i
svensk politik.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att mångsyssleriet i politiken
måste begränsas. Därigenom får vi fler och bättre politiker. Politiker med tid
att sätta sig in i de alltmer komplicerade samhällsfrågorna. Politiker med en
reell möjlighet att hålla kontakt med olika väljargrupper. Politiker med tid
över för en tillvaro även utanför sammanträdesrummen. Det är viktigt för
demokratin att inte samhällsfrågorna överlämnas till en isolerad maktelit av
mångsysslande yrkespolitiker.

Att bekämpa det överdrivna mångsyssleriet är i första hand en uppgift för
de politiska partierna. Det är partierna som vid nomineringarna har att se till
att de olika förtroendeuppdragen sprids bland så många människor som
möjligt. En samlad kartläggning av det slag som begärs i motionen kan enligt
utskottets mening bidra till en ökad medvetenhet både inom partierna och i
den allmänna debatten om detta centrala demokratiska problem. De olika
pågående statsvetenskapliga forskningsprojekt som syftar till att belysa
politikens villkor skulle därigenom kunna kompletteras och sammanfattas på
ett värdefullt sätt. Det är därför viktigt att denna kartläggning kommer till
stånd och att de centrala frågor som tas upp i motionen därvid blir ordentligt
belysta.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Pågående utredningar m. m.

I sitt betänkande vid 1977/78 års riksmöte (KU 1977/78:5) redogjorde
konstitutionsutskottet för vissa pågående och avslutade undersökningar med
anknytning till den aktuella frågeställningen. Förutom de undersökningar
som redovisas i detta betänkande till vilket hänvisas kan nämnas att det
tidigare nämnda forskningsprogrammet som lagts fram av kommunaldemokratiska
kommittén om det genomförs kommer att belysa frågeställningar
med anknytning till motionens syfte.

Redovisningar av de kommunalt förtroendevaldas olika kommunala
uppdrag publiceras regelmässigt i kommunernas och landstingskommunernas
matriklar. Någon samlad offentlig redovisning av det slag som åsyftas
i motionen av de förtroendeuppdrag som innehas av förtroendevalda i
kommunfullmäktige, landsting och riksdag finns emellertid inte.

Övre åldersgränsen för samhällsuppdrag

Motionen

I motionen 1977/78:1328 anförs att det i dag i praktiken är nästan omöjligt
för den som är över 70 år att fullgöra ett politiskt uppdrag. Det innebär att
bortåt 1 miljon medborgare i viss utsträckning saknar frihet att välja
generationskamrater till förtroendeuppdrag. Det måste enligt motionären ses
som en fråga om jämställdhet och likaberättigande att t. ex. för politiska
förtroendeuppdrag genomdriva principen om rätt man/kvinna på rätt plats

KU 1978/79:2

oberoende av biologisk ålder. Regeringen bör därför dels föranstalta om en
översyn av och avskaffande av bestående formella åldersgränser inom
offentlig förvaltning, dels ta initiativ till åtgärder mot sådana åldersgränser
inom organisationer och privat näringsliv.

Utskottet

I föreliggande motioner - 1977/78:503, 905, 906 och 1328 tas upp olika
frågor med anknytning till de förtroendevaldas arbetssituation och arbetsvillkor
i den svenska folkstyrelsen.

1 motionen 503 hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära en
utredning om hur det politiska livet bättre skall kunna anpassas till barn och
familjeliv. Som exempel på tänkbara åtgärder nämns i motionen att alla
människor bör ges rätt till ledighet för politiska förtroendeuppdrag, att
ersättning för förlorad arbetsförtjänst skall utgå för politiska förtroendeuppdrag
samt att kommunerna bör medverka till att lösa småbarnsföräldrars
barnvaktsproblem i samband med kommunala uppdrag.

Frågan om ersättning för förtroendeuppdrag på olika nivåer och för
anställningsvillkoren för s. k. politiska tjänstemän tas också upp i motionen
906 i vilken begärs en offentlig utredning med syfte att överväga dessa
förhållanden. Utredningen bör enligt motionärerna genomföras under
medverkan av de politiska partierna, de fackliga huvudorganisationerna samt
kommun- och landstingsförbunden.

I motionen 905 tas upp frågan om uppdragskoncentrationen. Motionären
begär en kartläggning av det s. k. mångsyssleriets omfattning och verkningar
samt att riksdagen uttalar sig för en offentlig redovisning av de uppdrag som
innehas av förtroendevalda i kommunfullmäktige, landsting och riksdag.

1 motionen 1328 anförs att de övre åldersgränser som tillämpas i olika
sammanhang för nominering till förtroendeuppdrag och för offentliga
uppdrag bör avskaffas. Enligt motionären är det ett jämlikhetskrav att även
äldre människor ges en rätt att medverka i samhällsarbetet. Motionären
hemställer att detta ges regeringen till känna.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna att
de förtroendevaldas roll och arbetssituation måste tillmätas stor betydelse i
ett representativt politiskt system av det slag som tillämpas i vårt land såväl på
riksnivå som i kommuner och landsting. Dessa frågor har också varit föremål
för undersökningar och överväganden i olika sammanhang under senare år.
Som exempel kan nämnas de enkätundersökningar som riksdagens arbetsformsutredning
genomfört åren 1974 och 1977. Av dessa framgår riksdagsledamöternas
arbetssituation och uppdragsbild. Resultaten från 1974 års
enkät presenterades i betänkandet ”Riksdagsarbetets planering” (Förs. 1975/
76:15) i vilket också vissa därefter genomförda förändringar i riksdagsarbetet
föreslogs. På kommunal nivå är det främst utredningen om den kommunala
demokratin som uppmärksammat de förtroendevaldas arbetsvillkor. I betän -

KU 1978/79:2

kandet ”Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting” (SOU
1975:18) redovisade utredningen en omfattande enkätundersökning med
förtroendevalda. I betänkandet ”Kommunaldemokrati” (SOU 1975:41) föreslog
utredningen en mängd åtgärder som kommunerna kan vidta för att
underlätta arbetet i fullmäktige och nämnder. I det forskningsprogram
rörande indelningsreformens verkningar som den nya kommunaldemokratiska
kommittén lagt fram i betänkandet ”Utvärdering av kommunindelningsreformen”
(Dskn 1978:5) kommer dessa undersökningar att följas upp
och vidareutvecklas.

Omsorgen om de förtroendevaldas arbetsförutsättningar och medborgarinflytandet
i det kommunala arbetet präglade också 1977 års kommunallagsreform.
I den nya kommunallagen har kommunerna fått större möjligheter
än tidigare att anpassa sitt arbete till de lokala förutsättningarna och att på
olika sätt underlätta för medborgarna och de förtroendevalda att göra en aktiv
insats. 1 samband med kommunallagsreformen förbättrades möjligheterna
att erhålla ledighet för att fullgöra kommunala förtroendeuppdrag. Inom
ramen för den översyn som pågår av tjänstereglementet för krigsmakten
övervägs ytterligare förbättringar i detta avseende. Kommunerna har enligt
den nya kommunallagen också fått vidgade möjligheter att lämna ersättning
för de kostnader t. ex. för barnpassning som förtroendevalda åsamkas p. g. a.
förtroendeuppdraget. I samband därmed övervägdes också möjligheten att,
som föreslås i motionen 503, beräkna arvodet efter den förlorade arbetsförtjänsten.
Föredraganden anförde emellertid i propositionen att en sådan
förändring av reglerna aktualiserade praktiska problem och administrativa
svårigheter i alltför stor utsträckning. Som exempel nämndes svårigheterna
att beräkna den arbetsförtjänst som egna företagare och fria yrkesutövare går
miste om på grund av det kommunalpolitiska arbetet. Riksdagen anslöt sig
till denna uppfattning och uttalade i enlighet med propositionens förslag att
arvodena i stället bör fastställas med beaktande av vikten att ingen av
ekonomiska skäl skall vara tvingad att avstå från att åta sig ett förtroendeuppdrag.
Riksdagen pekade härvid särskilt på de svårigheter som sammanträden
på kvällstid skapar för personer med skiftarbete.

Beträffande de arvodes- och anställningsvillkor som tas upp i motionen 906
kan nämnas att kommunerna och landstingen för sin del själva beslutar om
dessa. De har därvid till sin hjälp centrala rekommendationer från kommunoch
landstingsförbunden. Enligt vad utskottet erfarit är dessa, speciellt
pensionsbestämmelserna, f. n. föremål för en översyn som genomförs i
samarbete mellan de två förbunden. Det kan förutsättas att de problem som
aktualiseras i motionen vad gäller pensionsförmånerna kommer att
uppmärksammas i detta arbete. En översikt över olika arvodes- och
pensionsförmåner i kommunerna publiceras sedan år 1971 en gång varje
mandatperiod genom kommunförbundets försorg. För innevarande mandatperiod
är en rapport planerad till hösten 1978. I motionen tas också upp
anställningsvillkoren för vissa kategorier av tjänstemän med arbetsuppgifter

KU 1978/79:2

av förtroendekaraktär t. ex. statssekreterarna och informationssekreterarna i
departementen. Här vill utskottet peka på den överenskommelse som
träffades mellan partierna i samband med regeringsskiftet 1976.

Även de frågor som tas upp i motionerna 905 och 1328 anknyter till de
förtroendevaldas roll i politiken och till olika gruppers möjligheter att delta i
det politiska arbetet. Frågorna kring uppdragskoncentration och olika
åldersgränser i samband med nomineringar berör emellertid enligt utskottets
mening i första hand de politiska partiernas interna överväganden. Det måste
vara en uppgift för de politiska partierna att göra de praktiska överväganden
som blir nödvändiga när värdet av fackkunskaper, mångsidig erfarenhet och
samordning av politiken måste ställas mot risken för en alltför stor splittring i
den enskilde politikerns arbetsuppgifter samt behovet att engagera en så stor
del som möjligt av medborgarna i samhällsarbetet. Den information rörande
olika politikers uppdrag som efterlyses i motionen 905 kan i flertalet fall
inhämtas genom de kommunala kalendrar som kommunerna ger ut samt i
centrala sammanställningar som t. ex. statskalendern och kommittéberättelsen.

Utskottet får sammanfattningsvis framhålla att de förtroendevaldas ställning
inom politiken fortlöpande måste ägnas uppmärksamhet och anpassas
till de krav som samhällsutvecklingen ställer. Enligt utskottets mening är
emellertid de utredningar som genomförts eller pågår ägnade att belysa
frågeställningarna från olika håll varför några initiativ från riksdagens sida
syftande til! ytterligare utredningar inte nu föreligger. Till denna bedömning
bidrar också det förhållandet att många kommuner nu överväger var för sig
hur den nya kommunallagens möjligheter att förstärka medborgarinflytandet
och de förtroendevaldas situation skall utnyttjas. Effekterna i detta avseende
av kommunallagsreformen kan ännu ej avläsas och bör avvaktas innan
ytterligare utredningar startar på detta område.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1977/78:503, 905, 906 och 1328.

Stockholm den 22 september 1978

På konstitutionsutskottets vägnar
KARL BOO

Närvarande: Karl Boo (c), Anders Björck (m). Holger Mossberg (s), Olle
Svensson (s), Sven-Erik Nordin (c)*, Ove Karlsson (s). Lars Schött (m)*, Hans
Gustafsson (s), Bengt Kindbom (c), Yngve Nyquist (s), Britta Hammarbacken
(c), Björn Eliasson (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Marianne Stålberg (s)* och
Esse Petersson (fp).

*Ej närvarande vid justeringen.

KU 1978/79:2

Särskilt yttrande

av Esse Petersson (fp):

I motionerna 503, 905, 906 och 1328 aktualiseras en rad frågor kring de
politiskt förtoendevaldas arbetsvillkor m. m. Det begärs en kartläggning av
mångsyssleriets omfattning och verkningar. En utredning föreslås om
heltidsengagerade politikers och politiska tjänstemäns anställningsvillkor.
Vidare diskuteras äldre människors möjligheter att utöva politiska förtroendeuppdrag
och det politiska livets bristande anpassning till barn och
familjeliv.

Att fördela de olika uppdragen bland så många människor som möjligt är,
som utskottet påpekar, främst en uppgift för de politiska partierna. En samlad
kartläggning av det slag som åsyftas i motion 905 skulle emellertid vara av
stort värde för att bidra till en ökad medvetenhet om mångsyssleriets
problem.

Under 1970-talet har vi fått allt fler professionella politiker. Det är en
utveckling som man kan beklaga eller välkomna, men knappast blunda för.
För flertalet av dessa präglas det politiska heltidsengagemanget av betydande
osäkerhet. För vissa grupper har det skapats särskilda skyddsnät i form av
pensioner, avgångsvederlag och liknande. För andra grupper finns emellertid
inga sådana skyddsnät. Likaväl som det är önskvärt att kvalificerade
kandidater inte avskräcks av alltför otrygga anställningsförhållanden lika
orimligt är det att unga personer kan dra sig tillbaka som välbeställda
pensionärer efter en relativt kort period som heltidspolitiker. Därför är en
utredning som begärs i motion 906 önskvärd.

De hinder för politiskt arbete som diskuteras i motionerna 503 och 1328
förtjänar att allvarligt övervägas. Möjligheterna att förena ett mer omfattande
politiskt arbete med ett normalt familjeliv visar sig allt mindre, främst för
småbarnsföräldrar. När det gäller äldre människors möjligheter till offentliga
uppdrag så är inte detta enbart en intern fråga för partierna utan här finns
också formella åldersgränser som sanktionerats av statsmakterna.

De frågor som berörs i nämnda motioner är av största betydelse för den
representativa demokratins funktionsduglighet. Det är därför värdefullt att
också utskottet instämmer i detta och anser att motionerna förtjänar intresse.
Det hade emellertid varit ännu bättre om utskottet också varit berett att
medverka till en samlad översyn av detta problemkomplex. Min mening är
att sådan översyn bör komma till stånd.