Med anledning av motioner om vissa sjukpenningfrågor
Betänkande 1979/80:SfU15
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1979/80:15
med anledning av motioner om vissa sjukpenningfrågor
Motionerna
I motionen 1979/80: 418 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
uttalar sig för att åldersgränsen 16 år bör slopas i lagen om allmän
försäkring i vad gäller rätt till sjukpenning och att all inkomst av arbete
räknas som sjukpenninggrundande inkomst samt hemställer hos regeringen
om förslag härom.
I motionen 1979/80: 830 av andre vice talmannen Thorsten Larsson m. fl.
(c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att utredningen för översyn
av sjukpenningförsäkringen ges i uppdrag att pröva ett rättvist karensdagssystem
i enlighet med vad som anförts i motionen.
I motionen 1979/80: 1147 av Elis Andersson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att de i motionen påtalade bristerna i lagen om
allmän försäkring överlämnas till sjukpenningkommittén för utredning.
1 motionen 1979/80: 1157 av Doris Håvik (s) och Anita Gradin (s) hemställs
att riksdagen måtte besluta anhålla hos regeringen att sjukpenningkommittén
får i uppdrag att utreda rätten till sjukpenning vid läkarbesök.
I motionen 1979/80: 1162 av Stig Josefson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar anhålla att regeringen överlämnar motionen för utredning i
sjukpenningkommittén.
I motionen 1979/80: 1172 av Erik Olsson m.fl. (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en snar revidering av hemmamakesjukpenningen och sjukpenningtillägget
inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen.
1 motionen 1979/80: 1175 av Eric Rejdnell (fp) och Bertil Dahlén (fp)
hemställs att riksdagen beslutar uttala sig för att en utredning tillsätts med
uppdrag att förutsättningslöst utreda orsakerna till den höga sjukfrånvaron
vi har i vårt land.
1 motionen 1979/80: 1176 av Anna-Greta Skantz (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att bestämmelserna i lagen om allmän försäkring
angående sjukpenninggrundande inkomst blir föremål för översyn så att de
anpassas till lagen om rätt till ledighet för vård av barn i vad den gäller
föräldrars helledighet utan lön under 18 månader.
I Riksdagen 1979180. II sami. Nr 15
SfU 1979/80:15
2
I motionen 1979/80: 1179 av Kersti Swartz (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ändring av i motionen angivna bestämmelser
i föräldraförsäkringen.
I motionen 1979/80: 1525 (motivering i motionen 1979/80: 1524) av Tage
Adolfsson (m) hemställs att riksdagen beslutar uttala att tre dagars karenstid
införs vid sjukskrivning.
1 motionen 1979/80: 1635 av Doris Håvik (s) och Kjell Nilsson (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller att motionen överlämnas till
sjukpenningkommittén för åtgärd.
Gällande bestämmelser
Den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring (AFL) och
bosatt i Sverige skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr. o. m.
den månad då den försäkrade fyller 16 år. Inskrivningen medför rätt till
sjukpenning om den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst uppgår
till minst 6000 kr.
Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i pengar
eller vissa naturaförmåner som den försäkrade kan antas för år räknat
komma att tills vidare erhålla av eget arbete, antingen på grund av anställning
eller genom annat förvärvsarbete. Inkomsten fastställs av försäkringskassan
med ledning av olika föreliggande uppgifter om den försäkrade och
efter förfrågan hos denne eller arbetsgivaren om den framtida beräknade
årsinkomsten. Inkomst av arbete för egen räkning får inte beräknas högre
än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.
Vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten bortses från den
del av inkomsten som överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet.
När ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller sjukpenningens
storlek har kommit till försäkringskassans kännedom skall kassan ompröva
tidigare beslut om tillhörighet till sjukpenningförsäkringen samt i
förekommande fall fastställa ny sjukpenninggrundande inkomst. Den försäkrade
är skyldig att inom två veckor anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden.
Ändring i sjukpenningen sker därvid inte förrän 30
dagar efter det att försäkringskassan har fått kännedom om inkomständringen.
Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med
minst hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan utges hel
sjukpenning och i annat fall halv sjukpenning. Hel sjukpenning utgör för
dag räknat 90 % av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad
med 365.
Den som inte har en sjukpenninggrundande inkomst som överstiger
6000 kr. kan vara sjukpenningförsäkrad genom den s. k. hemmamakeför
-
SfU 1979/80:15
3
säkringen. Förutsättningarna härför är att den försäkrade antingen är gift
och stadigvarande sammanbor med sin make eller stadigvarande sammanbor
med barn under 16 år eller med någon med vilken den försäkrade har
varit gift eller har haft barn. Sjukpenning utgår under dessa förutsättningar
med 8 kr. per dag.
När de nämnda förutsättningarna för hemmamakeförsäkringen inte
längre föreligger upphör försäkringen att gälla.
Hemmamakeförsäkrad och sådana försäkrade som skulle ha varit hemmamakeförsäkrade
om de inte hade haft förvärvsinkomst har möjlighet att
teckna en frivillig sjukpenningförsäkring hos den försäkringskassa där de
är inskrivna. De kan därmed få ett sjukpenningtillägg som ger en sammanlagd
sjukpenning av högst 20 kr. per dag. Försäkringen kan när som helst
sägas upp av den försäkrade.
För den dag då sjukdomsfallet inträffar, insjuknandedagen, utgår i regel
ingen sjukpenning. Såsom insjuknandedag räknas den dag då anmälan om
sjukdomsfallet görs hos försäkringskassan. Har den försäkrade gått miste
om dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd
enligt lagen om sådant stöd eller börjar sjukperioden inom 20
dagar efter föregående sjukperiods slut utgår dock sjukpenning även för
insjuknandedagen.
Vid sjukperiod som utöver insjuknandedagen varar högst sex dagar
gäller en s. k. fridagsregel. Den innebär att sjukpenning, med vissa undantag,
inte utges för dag då den försäkrade ändå inte skulle ha arbetat i sin
huvudsakliga sysselsättning om inte antalet sådana dagar överstiger två.
Tidigare behandling m. m.
Åldersgräns för sjukpenningförsäkringen
Motioner om att åldersgränsen, 16 år, för rätt till tillhörighet till sjukpenningförsäkringen
skall tas bort har under en följd av år avstyrkts av
riksdagen på förslag av utskottet. 1 betänkandet SfU 1976/77: 22 framhöll
utskottet att det inte ville bestrida att det fanns skäl som talade för en
sänkning av åldersgränsen för tillhörighet till sjukförsäkringen. Med hänsyn
till att frågan tillhörde det ämnesområde som den år 1975 tillsatta
socialpolitiska samordningsutredningen skulle behandla, ansåg utskottet
emellertid att någon åtgärd inte var erforderlig. När frågan sedan har
återkommit har utskottet framhållit (SfU 1977/78: 26, 1978/79: 18) att utredningens
resultat borde avvaktas innan slutlig ställning togs i frågan.
Sjukpenninggrundande inkomst
Utskottet behandlade senast vid föregående års riksmöte (SfU 1978/
79: 18) en motion med begäran om utredning av egenföretagarnas ställning
inom sjukpenningförsäkringen. Motionärerna angav vissa situationer då de
ansåg att egenföretagarna inte är jämställda med anställda i förmånshän
-
SfU 1979/80:15
4
seende. De pekade därvid bl. a. på beräkningen av den sjukpenninggrundande
inkomsten.
Utskottet avstyrkte bifall till motionen med hänvisning till att frågorna
som togs upp i motionen ingick i sjukpenningkommitténs arbete. Därvid
angav utskottet att sjukpenningkommittén enligt sina direktiv skall undersöka
tillämpningen och verkningarna av nuvarande regler för sjukpenninggrundande
inkomst med hänsyn till att egenföretagarnas sjukpenning har
förmenats ge bristande kompensation för inkomstförlust i vissa fall. Utskottet
hänvisade också till att kommittén skall undersöka om de olika
sjukförsäkringsalternativen för egenföretagare kan ersättas med enhetliga
regler för hela denna grupp.
Hemmamakes sjukpenningförsäkring
Frågan om storleken av sjukpenningförmåner till hemmamakar har prövats
av riksdagen vid ett flertal tillfällen. En utförlig redogörelse för frågans
tidigare behandling finns intagen i utskottets betänkande SfU 1978/
79: 18. 1 det nämnda betänkandet behandlade utskottet två motioner som
rörde höjning av sjukpenningen för hemmamakar. Utskottet ansåg att det
inte fahns anledning för riksdagen att fatta beslut om en höjning av sjukpenningens
belopp eftersom sjukpenningkommittén enligt direktiven också
skall se över hemmamakeförsäkringen. På förslag av utskottet överlämnades
emellertid motionerna till sjukpenningkommittén för beaktande.
Utskottet betonade samtidigt angelägenheten av att kommittén positivt
prövar frågan om en förbättring av försäkringsförmånen med hänsyn till
den successiva försämring som den undergått.
Kompensationen inom sjukpenningförsäkringen för deltidsarbetande
m.fl.
Verkan av gällande bestämmelser inom sjukpenningförsäkringen — och
därmed också inom föräldraförsäkringen i vissa fall - för delårs- och
deltidsanställda m. fl. har med anledning av motioner härom varit föremål
för riksdagens uppmärksamhet under en följd av år. Här kan hänvisas till
utskottets betänkanden SfU 1975:8, 1975/76:27 och 30, 1976/77:27 samt
1977/78: 17 och 29.
De två sistnämnda betänkandena åberopas i direktiven till sjukpenningkommittén.
I direktiven anförs att beräkningen av sjukpenninggrundande
inkomst och ersättningen vid sjukdomsfall samt fridagsregeln kan ge
ojämna effekter för deltidsarbetande. Det sägs vidare att riksdagen har
begärt översyn av dessa frågor som också har betydelse för ersättningarna
inom föräldraförsäkringen. Som ett alternativ för att komma till rätta med
bl. a. dessa effekter skall kommittén enligt direktiven pröva förutsättningarna
att införa en period under vilken arbetsgivaren skall svara för sjukersättningen.
Kompensationen för skiftarbetande togs upp i det betänkande (SOU
SfU 1979/80:15
5
1972:60) av sjukpenningutredningen vilket låg till grund för 1974 års sjukpenningreform
då sjukpenningen bl. a. gjordes skattepliktig. 1 anslutning
till en diskussion om obligatorisk sjuklön utan arbetsgivarinträde anförde
utredningen att kompensationen för skiftarbetande inte alltid blir rättvisande.
Utredningen menade att med en obligatorisk sjuklön skulle ersättningen
av arbetsgivaren kunna anpassas till inkomstbortfallet på ett mera
individuellt sätt.
Sjukpenning vid läkarbesök
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen avslagit motioner om vidgad rätt till
sjukpenning vid regelbundet återkommande läkarkontroller (SfU 1974: 26,
1975: 10, 1975/76: 35). Vid behandlingen av frågan år 1974 uttalade utskottet
bl. a. att 20-dagarsregeln enligt utskottets mening gav ett tillfredsställande
skydd mot inkomstbortfall för de mest angelägna grupperna av
försäkrade med kroniska sjukdomar och tätt återkommande sjukhus- eller
läkarbesök.
När frågan återkom vid föregående års riksmöte anförde utskottet (SfU
1978/79: 18) att frågan har samband med sjukpenningkommitténs översyn.
Utskottet ansåg att resultatet av kommitténs arbete med att pröva förutsättningarna
att införa en period under vilken arbetsgivaren skall svara för
sjukersättningen borde avvaktas. Med hänvisning härtill avslog riksdagen
på förslag av utskottet ett motionsyrkande med begäran om åtgärder för att
kompensera diabetiker för inkomstbortfall i samband med sjukhusbesök.
Karensdagar inom sjukpenningförsäkringen
Fram till utgången av år 1966 gällde inom sjukförsäkringen den regeln att
ersättningen från försäkringen inte utgick för de tre första dagarna av
sjukdomsperioden. Samtidigt var betydande grupper av löntagare genom
kollektivavtal tillförsäkrade förmåner som innebar att sjuklön utgick redan
fr. o. m. första dagen av sjukdomsperioden. Borttagandet av karensdagarna
inom sjukförsäkringen betecknades därför som en angelägen rättvisereform,
som medförde större likställdhet mellan olika löntagargrupper.
I en motion till 1975 års riksmöte begärdes en utredning om möjligheten
och lämpligheten av att återinföra en karensdag. Syftet med motionen var
att sjukvårdshuvudmännen skulle tilldelas de inbesparade medlen för att
avhjälpa bristerna inom långtidssjukvården. Motionen avslogs av riksdagen
på förslag av utskottet (SfU 1975: 10) som bl. a. anförde:
En återgång till ett system med karensdagar skulle enligt utskottets
mening motverka ett av de främsta syftena med 1966 års reform. Härtill
kommer att utskottet principiellt hyser den uppfattningen att kostnaderna
för vård av sjuka människor i främsta hand skall bäras av dem, som har de
bästa förutsättningarna härför, nämligen de friska medborgarna. Ett förslag
i enlighet med det av motionären skisserade innebär att man vältrar
över kostnaderna för de långtidssjuka på andra sjuka. Utskottet ställer sig
helt avvisande till en sådan ändring av gällande regler.
SfU 1979/80:15
6
Vid 1978/79 års riksmöte behandlade utskottet (SfU 1978/79: 18) tre
motioner som rörde frågor om karensdagssystemet. Utskottet uttalade
därvid:
Sjukpenningkommitténs främsta uppgift enligt direktiven är att överväga
lämpliga metoder för att söka mildra de ogynnsamma effekter av sjukpenningförsäkringens
nuvarande regler som medför bl. a. att kompensationen
blir lägre vid korta sjukfall beroende på att sjukpenning inte utges för
insjuknandedagen och på den s. k. fridagsregeln. Avsikten är således att
den enskilde skall få bättre kompensation för inkomstbortfall.
Utskottet hänvisade till att riksdagen tidigare har avvisat tanken på att
återinföra ett karensdagssystem inom sjukpenningförsäkringen och ansåg
att riksdagen borde vidhålla den uppfattningen. Riksdagen följde utskottet
och avslog motionsyrkandena.
Utredning om sjukfrånvaron
Riksdagen har tidigare behandlat motionsyrkanden som syftat till att en
parlamentarisk kommitté eller en utredning skall tillsättas för att kartlägga
orsakerna till sjukfrånvaron och att förslag skall lämnas till åtgärder som
har samband med denna frånvaro. På utskottets hemställan har riksdagen
emellertid avslagit sådana yrkanden. Vid 1975/76 års riksmöte (SfU 1975/
76:41) skedde det med hänvisning till pågående utredningsarbete och till
att frågorna sedan lång tid är föremål för uppmärksamhet på skilda håll.
Vid föregående års riksmöte (SfU 1978/79:7 och 18) hänvisades till sjukpenningkommitténs
pågående översyn av sjukpenningförsäkringen och
därmed sammanhängande frågor.
Utskottet
Åldersgräns för sjukpenningförsäkringen
För anslutning till sjukpenningförsäkringen fordras inskrivning i allmän
försäkringskassa, vilket kan ske först fr. o. m. den månad då försäkrad
fyller 16 år. Sjukpenning kan därefter utgå vid sjukdom som sätter ned
arbetsförmågan med minst hälften om den sjukpenninggrundande inkomsten
uppgår till minst 6000 kr. för år eller om den försäkrade är s. k.
hemmamake.
Motionärerna i motionen 418, Lars Werner m.fl., begär att riksdagen
dels uttalar sig för att åldersgränsen 16 år bör slopas, dels begär förslag
härom från regeringen.
Vid tidigare prövning av liknande motionsyrkanden har utskottet (SfU
1976/77:22, 1977/78: 26 och 1978/79: 18) hänvisat till att frågan tillhörde det
ämnesområde som socialpolitiska samordningsutredningen skulle behandla
och att resultatet av utredningens arbete borde avvaktas innan slutlig
ställning tas till frågan. I sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1979:94)
SfU 1979/80:15
7
En allmän socialförsäkring har utredningen bl. a. föreslagit att 16-årsgränsen
för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen slopas. Utredningen anför
därvid bl. a. att det inte är rimligt att den som nyligen fyllt 16 år skall få
sjukpenning men inte den som har ett par månader kvar till 16-årsdagen,
under förutsättning att förhållandena i övrigt är desamma. Betänkandet
remissbehandlas f. n. och kommer därefter att beredas i regeringskansliet.
Ett förslag i enlighet med motionärernas yrkande är således föremål för
sedvanlig behandling. Något särskilt uttalande från riksdagen anser utskottet
därför inte påkallat. Utskottet avstyrker med det anförda bifall till
motionen 418.
Sjukpenninggrundande inkomst
Försäkringskassan fastställer försäkrads sjukpenninggrundande inkomst
på grundval av uppgifter om den förvärvsinkomst som den försäkrade kan
antas få under det närmaste året. Försäkringskassan skiljer då på inkomst
av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Inkomstberäkningen
skall, om annat inte är känt för försäkringskassan, grundas på upplysningar
som kassan får av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller på inkomsttaxering
för tidigare år. Inkomst av arbete för egen räkning får inte
beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för
annans räkning.
I motionen 1147 tar Elis Andersson m. fl. upp frågan om beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagare. Motionärerna anför att
egenföretagare får sin sjukpenninggrundande inkomst fastställd med ledning
av en ett år gammal inkomst medan löntagare får sin beräknad efter
den ett år framåt i tiden förväntade inkomsten. Egenföretagare bör enligt
motionärerna liksom löntagare få en beräknad inkomst godkänd som sjukpenninggrundande
eller, om en tidigare inkomst skall ligga till grund för
sjukpenningen, få tillgodoräknas en retroaktiv sjukpenning när den rätta
inkomsten vid sjukdomstillfället blir känd. Med hänvisning till att det
föreligger ett behov av enhetliga regler för försäkringskassornas bedömning
av dessa frågor vill motionärerna att de överlämnas till sjukpenningkommittén
för utredning.
Såsom inledningsvis framgår avstyrkte utskottet vid föregående års riksmöte
(SfU 1978/79: 18) en motion om utredning av egenföretagarnas ställning
inom sjukpenningförsäkringen med hänvisning till att de frågor som
togs upp i motionen ingick i sjukpenningkommitténs arbete.
Också den nu i motionen 1147 aktualiserade frågan ingår som en del i
den översyn av sjukpenningförsäkringen som kommittén enligt sina direktiv
skall göra. Utskottet anser därför att något särskilt tillkännagivande
inte är erforderligt med anledning av motionen 1147.
Enligt praxis kvarstår kvinna, som har fött barn, i sin sjukpenninggrundande
inkomst tolv månader efter förlossningen mot normalt sex månader
SfU 1979/80:15
för övriga uppehåll i förvärvsverksamhet. Lagen (1978:410) om rätt till
ledighet för vård av barn, m.m., ger förvärvsarbetande förälder rätt att
vara helt ledig från arbetet till dess barnet har uppnått ett och ett halvt års
ålder.
I motionen 1176 begär Anna-Greta Skantz en översyn som syftar till att
anpassa de nämnda riktlinjerna för sjukpenninggrundande inkomst efter
barnsbörd till bestämmelserna om föräldrars rätt till helledighet utan lön
under 18 månader i lagen om rätt till ledighet för vård av barn. Motionären
anser att eftersom förälder ges laglig möjlighet att helt avstå från förvärvsarbete
och lön under 18 månader så bör lagen om allmän försäkring ändras
så att framför allt modern kan känna trygghet för sin ekonomi under denna
tid också om hon skulle bli sjuk efter ett år från förlossningen.
Riksförsäkringsverket har i kungörelse om sjukpenninggrundande inkomst
i samband med föräldraledighet m. m. (RFFS 1980: 3), som utkom
från trycket den 25 mars 1980, föreskrivit (2 §) att en förälders sjukpenninggrundande
inkomst inte skall sänkas under den tid föräldern är helt
eller delvis ledig från sitt förvärvsarbete för vård av barn. som inte uppnått
ett och ett halvt års ålder. Kungörelsen träder i kraft en vecka efter den dag
då den utkom från trycket.
Mot bakgrund härav får yrkandet i motionen 1176 anses tillgodosett.
Hemmamakes sjukpenningförsäkring
Hemmamake är vid sjukdom berättigad till sjukpenning med 8 kr. per
dag. Genom att teckna frivillig sjukpenningförsäkring kan hemmamake
erhålla en sammanlagd sjukpenning av 20 kr. per dag.
I motionen 1172 av Erik Olsson m. fl. förespråkas en höjning av hemmamakes
sammanlagda sjukpenning till i vart fall ett belopp som motsvarar
garantinivån inom föräldraförsäkringen. Motionärerna vill att sjukpenningkommittén,
som har i uppdrag att se över hemmamakeförsäkringen, bryter
ut denna fråga och skyndsamt utreder och föreslår en lämplig höjning och
avvägning av beloppet för sjukpenning och sjukpenningtillägg för hemmamakar.
Detta bör enligt motionärerna ges regeringen till känna.
På förslag av utskottet (SfU 1978/79: 18) överlämnades vid föregående
års riksmöte två motioner som rörde höjning av hemmamakeförsäkringen
till sjukpenningkommittén. Utskottet betonade samtidigt angelägenheten
av att kommittén positivt prövar frågan om en förbättring av försäkringsförmånen
med hänsyn till den successiva försämring som den undergått.
Enligt kommittéberättelsen för år 1980 beräknas sjukpenningkommittén
slutföra sitt arbete under innevarande år. Med hänsyn härtill anser utskottet
att det inte Finns skäl för ett särskilt tillkännagivande i frågan. Utskottet
avstyrker således bifall till motionen 1172.
SfU 1979/80:15
9
Kompensationen inom sjukpenningförsäkringen för deltidsarbetande
m.Jl.
Hel sjukpenning utgår för dag med 90 % av den försäkrades sjukpenninggrundande
inkomst, delad med 365. Sjukpenning utgår i regel inte för
insjuknandedagen. 1 fråga om sjukperiod som varar högst sex dagar utöver
insjuknandedagen utgår sjukpenning vanligtvis inte för sådan dag då den
försäkrade ändå inte skulle ha arbetat om inte antalet sådana dagar överstiger
två (fridagsregeln).
I tre motioner tas upp frågor om hur gällande bestämmelser påverkar
kompensationen inom sjukpenningförsäkringen.
Stig Josefson m. fl. begär i motionen 1162 att sjukpenningkommittén
skall utreda frågan om överkompensation i vissa fall. Som exempel pekar
motionärerna på en person som har daglön och som sjukskriver sig en
fredagkväll och sedan är sjuk hela veckan därefter t.o.m. söndagen.
Motionärerna anför att sjukpenning då kommer att utgå under nio dagar,
vilket ger ett större totalbelopp än om den försäkrade hade förvärvsarbetat
under samma tid.
1 motionen 1179 menar Kersti Swartz att ersättningen från föräldraförsäkringen
för tillfällig vård av barn kan bli låg för den som är deltidsanställd.
Sålunda kan ersättning inte utgå för dag som inte skulle ha varit
arbetsdag. För dag som skulle ha varit arbetsdag utgår ersättning med
belopp motsvarande den genomsnittliga dagliga inkomsten under året.
Motionären begär därför förslag om ändring av bestämmelserna inom
föräldraförsäkringen.
Frågan om underkompensation inom sjukpenningförsäkringen för vissa
skiftarbetande tas upp i motionen 1635 av Doris Håvik och Kjell Nilsson. I
motionen ges exempel på hur gällande bestämmelser kan påverka ersättningen
för dem som är sjuka då de skulle ha arbetat fem nätter om tolv
timmar en vecka och två nätter om tolv timmar nästa vecka. Eftersom
försäkringskassan enligt motionärerna vid korttidssjukskrivning endast ersätter
inkomstbortfall för åtta timmar per dag de dagar då vederbörande
skulle ha arbetat, får dessa skiftarbetande inte full ersättning för inkomstbortfallet
i angivna fall. Motionärerna begär att motionen överlämnas till
sjukpenningkommittén för åtgärd.
Inledningsvis vill utskottet peka på att de frågor som har tagits upp i
motionerna 1179 och 1635 har varit föremål för behandling tidigare, vilket
framgår av den ovan lämnade redogörelsen.
I sjukpenningkommitténs arbete ingår bl. a. att överväga lämpliga metoder
för att söka komma till rätta med vissa ogynnsamma effekter som
nuvarande regler inom sjukpenningförsäkringen kan ge upphov till. Som
exempel nämns i direktiven till kommittén att kompensationen kan bli
lägre vid korta sjukdomsfall beroende på insjuknandedags- och fridagsreglerna.
Vidare anförs att bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst
och fridagsregeln kan ge ojämna effekter för deltids- och delårsan
-
SfU 1979/80:15
10
ställda. Som ett alternativ för att komma till rätta med dessa effekter skall
kommittén pröva förutsättningarna för att införa en period under vilken
arbetsgivaren skall svara för sjukersättningen, sjuklön, i stället för nuvarande
ersättningsregler.
De förevarande tre motionerna innehåller alla problemställningar som
mot bakgrund av det anförda ingår i sjukpenningkommitténs uppdrag.
Enligt utskottets mening är därför några särskilda åtgärder med anledning
av motionerna inte påkallade från riksdagens sida. Utskottet avstyrker
således bifall till motionerna 1162. 1179 och 1635.
Sjukpenning vid läkarbesök
Sjukpenning utgår inte för insjuknandedagen. Vid upprepad sjukdom
inom 20 dagar utgår dock sjukpenning även för denna dag. Detsamma är
fallet om den försäkrade gått miste om dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa
eller kontant arbetsmarknadsstöd.
Motionärerna i motionen 1157, Doris Håvik och Anita Gradin, vill att
sjukpenningkommittén skall få i uppdrag att utreda rätten till sjukpenning
vid läkarbesök. De anför att många människor som lider av sjukdomar där
det föreligger behov av återkommande kontroller eller behandlingar på
sjukhus inte får kompensation för förlorad arbetsinkomst om inte besöken
sker inom en 20-dagarsperiod. Det kan enligt motionärerna inte uteslutas
att sjukanmälan görs dagen före besöket för att ersättning skall kunna utgå
för den dag då besöket sker.
Som framgår ovan har utskottet vid föregående års riksmöte (SfU 1978/
79: 18) funnit att det problem som tas upp i motionen 1157 har samband
med sjukpenningkommitténs utredningsarbete. Utskottet anser att det
finns skäl för en allsidig belysning av frågan, något som kan ske inom
ramen för nämnda kommittés arbete. Motionen 1157 bör därför överlämnas
till sjukpenningkommittén för beaktande. Det anförda bör ges regeringen
till känna.
Karensdagar inom sjukpenningförsäkringen
Före år 1967 fanns en bestämmelse om karenstid som innebar att sjukpenning
inte kunde utgå för de tre första dagarna av ett sjukdomsfall.
Frågan om återinförande av karensdagar tas upp i två motioner. I motionen
830 föreslår andre vice talmannen Thorsten Larsson m. 11. att sjukpenningkommittén
skall få i uppdrag att pröva ett rättvist karensdagssystem i
enlighet med vad som anförs i motionen. Tage Adolfsson begär i motionen
1525 att riksdagen uttalar att tre dagars karenstid skall införas vid sjukskrivning.
De i motionerna väckta frågorna har tidigare varit föremål för behandling.
Så sent som vid föregående års riksmöte avvisade riksdagen tanken
på att återinföra ett karensdagssystem inom sjukpenningförsäkringen (SfU
1978/79: 18). Riksdagen vidhöll då sin tidigare uppfattning att en återgång
SfU 1979/80:15
11
till ett sådant system skulle motverka ett av de främsta syftena med 1966
års reform. Utskottet anser att det inte finns skäl för riksdagen att frångå
detta sitt tidigare ställningstagande varför utskottet avstyrker bifall till
motionerna 830 och 1525.
Utredning om sjukfrånvaron
Eric Rejdnell och Bertil Dahlén begär i motionen 1175 att riksdagen skall
uttala sig för att en utredning tillsätts med uppdrag att förutsättningslöst
utreda orsakerna till den höga sjukfrånvaron i landet. Motionärerna pekar
på statistik som visar en ökande sjukfrånvaro och på kostnaderna härför
förförsäkringen. 1 motionen ställs en rad frågor, t. ex. om hur arbetsmiljön
kan påverka sjukfrånvaron på större resp. mindre arbetsplatser, vilka
orsakerna kan vara till ökningen av frånvaron mellan åren 1974 och 1976,
hur antalet karensdagar påverkar sjukfrånvaron. Den av motionärerna
förespråkade utredningen bör söka besvara dessa och hithörande frågor.
Först därefter kan man enligt motionärerna uttala sig om utvecklingen har
varit sådan att ändringar bör vidtas i sjukförsäkringssystemet.
Såsom motionärerna har anfört i motionen finns en omfattande statistik
på området som gör att utvecklingen av sjukfrånvaron kan följas från år till
år. Men också utvärdering av denna statistik sker på skilda håll. Här kan
bl. a. nämnas följande.
Statistiska centralbyrån (SCB) publicerade år 1979 en analys av sambandet
mellan levnadsförhållanden och sjukfrånvaro som SCB gjort på uppdrag
av arbetarskyddsfonden (Levnadsförhållanden, Rapport 15, Arbetsförhållanden
och sjukfrånvaro 1975/76).
Inom riksförsäkringsverket har bedrivits ett projekt - sjuktalsundersökningen
- som i fem delrapporter har belyst sjukfrånvaron för olika kategorier
anställda. I en sjätte rapport (Den ökade sjukfrånvaron - en statistisk
analys) har projektledaren, fil. dr. Tor E. Eriksen, analyserat orsakerna till
uppgången i sjuktalet mellan åren 1973 och 1976 och variationen i det
genomsnittliga antalet sjukdagar mellan grupper på olika inkomstnivåer.
Till sjuktalsundersökningen har varit knuten en referensgrupp som bl. a.
har innehållit företrädare för arbetsmarknadens parter.
SAF, LO och PTK enades i 1977 års avtalsrörelse om att tillsammans
verka för att minska orsakerna till sjukfrånvaron i företagen och tillsatte en
särskild gemensam arbetsgrupp. Våren 1979 presenterade gruppen ett
förslag till hur statistiken över sjukfrånvaron kan läggas upp i företagen. I
en skrift i oktober 1979 gavs allmänna riktlinjer och uppslag för hur
samarbetet kan ske på det lokala planet i syfte att minska sjukfrånvaron.
Parterna har också självständigt publicerat material i ämnet. Så t. ex. har
LO och TCO gemensamt publicerat skriften Fakta om sjukfrånvaron och
SAF skrifterna Apropå sjukfrånvaro och Frånvaron drabbar alla.
Utskottet finner att frågan om orsakerna till sjukfrånvaron mot bakgrund
av det anförda är föremål för omfattande uppmärksamhet. Det kan vidare
SfU 1979/80:15
12
förutsättas att sjukpenningkommittén, vars utredningsuppdrag också rymmer
administrativa frågor, inför sina överväganden om ett sjuklönesystem
kommer att ta del av material härom och behandla frågor liknande dem
som ställs i motionen. Utskottet finner därför att det nu inte finns skäl att
biträda motionärernas yrkande om en särskild utredning på området. Utskottet
avstyrker således bifall till motionen 1175.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen
1. beträffande åldersgräns för rätt till sjukpenning avslår motionen
1979/80:418,
2. beträffande sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagare
avslår motionen 1979/80: 1147,
3. beträffande sjukpenninggrundande inkomst efter barnsbörd avslår
motionen 1979/80: 1176,
4. beträffande sjukpenning till hemmamake avslår motionen 1979/
80: 1172,
5. beträffande kompensationen för deltidsarbetande m.fl. avslår
motionerna 1979/80: 1162, 1979/80: 1179 och 1979/80: 1635,
6. beträffande sjukpenning vid läkarbesök med bifall till motionen
1979/80: 1157 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
7. beträffande karensdagar inom sjukpenningförsäkringen avslår
motionerna 1979/80: 830 och 1979/80: 1525,
8. beträffande utredning om sjukfrånvaron avslår motionen 1979/
80: 1175.
Stockholm den 27 mars 1980
På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING
Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carishamre (m). Maj Pehrsson (c),
Helge Karlsson (s), Margareta Andrén (fp), Doris Håvik (s), Allan Åkerlind
(m), Gösta Andersson (c)*, Gullan Lindblad (m), Lars-Åke Larsson
(s). Elis Andersson (c), Martin Segerstedt (s), Arne Lindberg (c), Nils-Olof
Gustafsson (s) och Ulla Johansson (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
SfU 1979/80:15
13
Reservation
Karensdagar inom sjukpenningförsäkringen (mom. 7)
Nils Carlshamre, Allan Akerlind och Gullan Lindblad (alla m) anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 10 som börjar "De i" och
på följande sida slutar "och 1525” bort ha följande lydelse:
För att motverka missbruk och begränsa kostnadsökningar i ett försäkringssystem
är den s. k. självrisken en ofta tillämpad och allmänt accepterad
metod. Som tidigare nämnts skall sjukpenningkommittén enligt sina
direktiv som ett alternativ att komma förbi de ojämna effekter i kompensationshänseende
som nuvarande regler kan ge upphov till pröva förutsättningarna
för att införa en period under vilken arbetsgivaren skall svara för
sjukersättningen, sjuklön. Enligt utskottets mening bör kommittén i det
sammanhanget också kunna undersöka om det är rimligt att den enskilde
står en viss självrisk i samband med kortare sjukdomsfall. Utskottet anser
därför att sjukpenningkommittén bör få i uppdrag att pröva frågan om
självrisk i sjukpenningförsäkringen, t. ex. motsvarande någon dags sjukpenning.
Liksom motionärerna i motionen 830 anser utskottet det självklart
att en eventuell självrisk skall gälla alla försäkrade, alltså även dem
som har avtalsreglerad sjuklön. Vidare vill utskottet understryka att självrisken
inte bör omfatta fall av långvarig eller ofta återkommande sjukdom.
Det anförda bör med anledning av motionerna 830 och 1525 ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande karensdagar inom sjukpenningförsäkringen med anledning
av motionerna 1979/80:830 och 1979/80:1525 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980