med anledning av motioner om vissa familjerättsliga frågor (Betänkande 1978/79:LU14 Lagutskottet)

LU 1978/79:14

Lagutskottets betänkande
1978/79:14

med anledning av motioner om vissa familjerättsliga frågor
Motionsyrkanden

I motionen 1978/79:1196 av Bernt Ekinge (fp) och Nils Hörberg (fp) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att familjelagssakkunniga får i uppdrag att
utreda frågan om behandlingen av individuell pensionsförsäkring vid
bodelning.

I motionen 1978/79:1202 av Rune Rydén m. fl. (m)yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till ändring i giftermålsbalken på så sätt att
efterlevandes pensionsförsäkring inte skall anses ingå i giftorättsgodset vid
bodelning med anledning av makes död.

1 motionen 1978/79:1758 av Karin Ahrland (fp) och Karin Andersson (c)
yrkas att riksdagen upphäver 1912 års lag om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskapets rättsverkningar.

I motionen 1978/79:1763 av Inger Lindquist m. fl. (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av lagen den 1 juni 1912 om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar i
enlighet med vad som anförts i motionen.

I motionen 1978/79:2153 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om förslag om juridiskt likaställande av
olika samlevnadsformer.

Gällande ordning beträffande makars egendom

Pensionsförsäkringar

Enligt giftermålsbalken (GB) äger vardera maken den egendom som han
eller hon inför i boet vid äktenskapets ingående eller förvärvar under
äktenskapet. Av 6 kap. 1 § GB följer att make har giftorätt i den andres
egendom. Giftorätten är inte en andel i makarnas bo utan kan betraktas som
ett anspråk från den ene makens sida på att få del i andre makens egendom.
Anspråket kan realiseras först vid bodelning i samband med äktenskapets
upplösning eller vissa andra händelser. Egendom vari make har giftorätt
kallas giftorättsgods. Genom äktenskapsförord kan makar avtala att någon
giftorättsgemenskap inte skall råda i äktenskapet eller att giftorätt inte skall
finnas i viss egendom. Egendom vari andre maken inte har giftorätt kallas
enskild egendom. I testamente eller gåvohandling kan också föreskrivas att
den egendom som tillfaller mottagaren skall vara hans eller hennes enskilda
egendom.

I 6 kap. 1 § andra stycket GB finns ett undantag från regeln att i princip all

1 Riksdagen 1978/79. 8 sami. Nr 14

LU 1978/79:14

makars egendom är giftorättsgods. Undantaget gäller rättigheter som ej kan
överlåtas eller eljest är av personlig art. Beträffande sådana rättigheter skall
bestämmelserna om giftorätt tillämpas endast såvida de inte strider mot vad
som särskilt gäller med avseende på rättigheterna. Som exempel på rättigheter
som inte är föremål förgiftorätt kan nämnas rätt till underhållsbidrag,
rätt till avlöning, fordran på grund av privat sjuk- eller olycksfallsförsäkring
och immateriell äganderätt. Också en persons rättigheter enligt lagen om
allmän försäkring hör hit. Rätt till folkpension och tilläggspension ingår
således ej i giftorättsgodset. Detsamma gäller statlig tjänstepension. Enligt
praxis anses inte heller privata tjänstepensioner tillhöra giftorättsgodset.
Annorlunda förhåller sig saken när en person tagit en individuell pensionsförsäkring
utan samband med tjänst. Det tekniska återköpsvärdet (kapitalvärdet)
anses utgöra en tillgång i boet, vilken ingår i giftorättsgodset.

Som tidigare berörts realiseras en makes giftorättsanspråk först vid
bodelning. Bodelning skall äga rum med anledning av boskillnad, äktenskapsskillnad
eller ene makens död. Bodelningen innebär att makarnas
giftorättsgods fördelas mellan dem eller- i fall den ene maken avlidit- mellan
den efterlevande maken och den avlidnes arvingar. Såvida annat inte avtalas
äger vardera maken eller dennes arvingar rätt att vid bodelningen på sin lott få
egendom till ett värde som motsvarar hälften av boets behållning. Har den
ene maken en individuell pensionsförsäkring gäller som ovan redovisats att
försäkringen utgör giftorättsgods. Vid bodelning med anledning av skilsmässa
har därför den andre maken anspråk på att också kapitalvärdet av
försäkringen skall beaktas vid bestämmandet av det belopp som skall fördelas
mellan makarna. Detsamma gäller vid ene makens död. Har exempelvis den
efterlevande maken en individuell pensionsförsäkring, harden andre makens
arvingar således rätt att utöver hälften av boets övriga behållning få hälften av
försäkringens kapitalvärde och detta även om försäkringen är den enda eller
huvudsakliga tillgången i boet. Den efterlevande får i sådant fall avstå från
hälften av sina framtida pensionsförmåner. Beträffande andra typer av
pensioner gäller däremot att de inte skall ingå i bodelningen utan förbehållas
den pensionsberättigade maken.

Det sagda gäller för de fall den avlidne maken har barn, vare sig barnen är
från äktenskapet med den efterlevande maken eller ej. Saknar den avlidne
bröstarvingar tillfaller i stället kvarlåtenskapen den efterlevande maken. Den
senare får med andra ord hela behållningen i boet, varav hälften som giftorätt
och hälften som arv. För arvet skall maken i förekommande fall betala
arvsskatt. Ingår en individuell pensionsförsäkring i boet kommer hälften av
försäkringens kapitalvärde att arvsbeskattas.

Internationella rättsförhållanden beträffande makars egendom

GB är i princip tillämplig endast på rättsförhållanden mellan makar som är
svenska medborgare. Är den ene eller båda makarna utländska medborgare

LU 1978/79:14

får frågan om vilken lag som skall tillämpas avgöras enligt internationellt
privaträttsliga normer. Normerna kan medföra att svensk domstol har att
tillämpa en främmande stats äktenskapsrätt i ett äktenskapsmål mellan
utländska medborgare som anhängiggjorts här i landet.

Bestämmelser om tillämplig lag beträffande rättsverkningar av äktenskap
mellan medborgare i olika länder har sedan 1912 funnits i en särskild lag,
lagen 1 juni 1912 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps
rättsverkningar. Lagstiftningen föranleddes av att Sverige 1912 ratificerade
en i Haag 1905 avslutad konvention angående konflikter mellan olika
lagar i fråga om vissa rättsverkningar av äktenskap. Enligt 1 § 1912 års lag fick
Kungl. Maj:t rätt att under förutsättning av ömsesidighet förordna att i fråga
om tillämpning av främmande stats lag de bestämmelser som meddelats i
1912 års lag och som var upptagna i Haag-konventionen skulle lända till
efterrättelse här i landet. Bestämmelserna i lagen och konventionen reglerar
vilken lag som skall tillämpas på vissa rättsförhållanden mellan makar.
Beträffande makars förmögenhetsförhållanden stadgas att äktenskapets
rättsverkningar i brist på avtal mellan makarna skall bestämmas av lagen i
den stat mannen tillhörde vid tiden för äktenskapets ingående. Vidare gäller
att frågan huruvida makar får upprätta avtal om förmögenhetsförhållandena
under äktenskapet eller ändra eller upphäva ingångna avtal skall avgöras
enligt lagen i makarnas hemland. Den rättsliga giltigheten av sådana avtal
eller vilken verkan avtal kan ha skall däremot bedömas enligt lagen i den stat
mannen tillhörde vid tiden för äktenskapets ingående. Har avtalet slutits
under äktenskapet tillämpas dock lagen i makarnas hemland vid avtalets
ingående.

Sedan jämväl Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Rumänien och
Tyskland tillträtt konventionen förordnade Kungl. Maj:t genom kungörelse
1912 med stöd av bemyndigandet i 1912 års lag att bestämmelserna i lagen
och konventionen skulle tillämpas i Sverige. Genom kungörelse 1929
meddelades ett ytterligare sådant förordnande sedan också Polen och staden
Danzig tillträtt konventionen. Konventionen sades upp av Sverige år 1920 i
förhållande till Frankrike och 1962 i förhållande till övriga stater. Ytterligare
stater har sedermera sagt upp konventionen. Eftersom ömsesidighetskravet i
1912 års lag i och med Sveriges frånträde inte längre är uppfyllt har regeringen
1977 upphävt kungörelserna från 1912 och 1929 om tillämpningen av Haagkonventionen.
Något upphävande av 1912 års lag har däremot inte kommit
till stånd. Lagen äremellertid inte längredirekt tillämplig i något fall. Det har
dock ansetts att lagen än så länge ger uttryck för allmänna internationellt
privaträttsliga grundsatser på området och därför fortfarande i viss mån är
vägledande för rättstillämpningen (se NJA I 1970s.420och prop. 1973:158 s.
24).

Beträffande medborgare i de nordiska länderna finns särskilda bestämmelser
om makars förmögenhetsförhållanden i förordningen (1931:429) om

1* Riksdagen 1978179. 8 sami. Nr 14

LU 1978/79:14

vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och
förmynderskap.

Motionsmotiveringar

I motionen 1196 (fp) framhålls att rätten till en individuell pensionsförsäkring
otvivelaktigt kan ha ett betydande kapitalvärde i vissa fall, särskilt då den
försäkrade närmar sig pensionsåldern. Vid bodelning efter skilsmässa eller
boskillnad kan det många gånger te sig befogat att den inte pensionsberättigade
maken får del av pensionsförmånen. Han eller hon kan ordna det så att
försäkringen delas upp på två och därigenom få en egen ålderspension och
säkra sitt underhåll om maken lever längre än den andre. I andra fall åter kan
en sådan konsekvens av gällande ordning enligt motionärerna vara mindre
tillfredsställande.

Vad gäller bodelning efter den ene makens död anser motionärerna att
regeln att individuell pensionsförsäkring är giftorättsgods får direkt obilliga
följder. De anför som exempel att mannen har en försäkring som har ett
kapitalvärde av 100 000 kr. och hustrun avlider. Är försäkringen huvudtillgången,
tillfaller hälften av denna barnen. Mannen får då klara sin ålderdom
på en till hälften reducerad pension. Enligt motionärernas mening är det
angeläget att frågan om hur pensionsförsäkringarna skall behandlas vid
bodelning får en lösning som garanterar att make får undanta rätten till
pensionen, om detta med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

I motionen 1202 (m) anförs att i de fall pensionsförsäkring utgör
giftorättsgods efterlevandes egen pensionsförsäkring kan drabbas av arvsbeskattning.
Detta anser motionärerna stötande, eftersom även sådana
pensionsförsäkringar har en klar försörjningsfunktion samt saknar realiserbart
värde, eftersom de inte kan återköpas eller belånas. Dessutom inkomstbeskattas
utfallande pensioner i sin helhet.

Motionärerna föreslår att ändring görs i giftermålsbalken på så sätt att
efterlevandes pensionsförsäkring inte skall anses ingå i giftorättsgodset vid
bodelning med anledning av makes död. Till dess giftermålsbalkens bestämmelser
ändras bör man finna en ändamålsenlig lösning inom arvs- och
gåvoskattelagstiftningens ram.

I motionen 1758 (fp, c) erinras om att i många länder gäller en äktenskapslagstiftning
som inte ger kvinnan några ekonomiska rättigheter. 1912 års lag
kan leda till att en kvinna som bor i Sverige men är gift med utländsk man i
värsta fall gör stora rättsförluster, som hon troligen inte haft en aning om.

Motionärerna anser att konventionen och lagen måste anses stå i strid med
de tankar som kommit till uttryck i FN:s Världsaktionsplans kapitel om
familjen i det moderna samhället. Enligt kapitlet bör genom lagstiftning och
andra åtgärder män och kvinnor garanteras full rättskapacitet och möjlighet
att utöva den i fråga om personliga rättigheter och äganderätt - inklusive rätt

LU 1978/79:14

att förvärva, förvalta, äga, avyttra och ärva egendom (inklusive egendom som
förvärvats under äktenskapet).

Motionärerna erinrar om att eventuella inskränkningar i dessa rättigheter
måste gälla för båda parter lika. Principen om lika rättigheter och delat ansvar
i äktenskapet innebär vid äktenskapets upplösning att skilsmässoförfarandet
förenklas och grunderna för upplösning liberaliseras och tillämpas lika för
båda parter.

Även om Sverige 1962 sagt upp konventionen från 1905 och lagen därför
inte i praktiken kan tillämpas längre ger lagen fortfarande fullmakt åt
regeringen att när som helst avtala med främmande stat om att lagen skall
tillämpas för vissa internationella äktenskap. Motionärerna vill inte göra
gällande att regeringen har för avsikt sluta fördrag med någon stat i denna
fråga och anser att regeringen inte behöver ha denna fullmakt. Härtill
kom mer att föredragande statsrådet i prop. 1973:158 uttalat att det var klart att
lagen i väsentliga delar var analogiskt tillämplig. I rättspraxis har högsta
domstolen menat att lagen än så länge i stor utsträckning ger uttryck för
”allmänna internationella privaträttsliga grundsatser”. Eftersom lagen fortfarande
är intagen i lagboken, anser motionärerna att den i varje fall kan
åberopas.

Motionärerna är medvetna om att den internationella privaträtten av
naturliga skäl är ett mycket invecklat rättsområde och att Sverige inte kan
eller bör tvinga på medborgare i andra länder våra regler om äktenskapets
rättsverkningar. Men för den skull finns det enligt motionärerna inte
anledning att behålla en lagstiftning i Sverige som - oavsett om den skall
tillämpas eller inte - ger uttryck för en uppfattning om äktenskapets
rättsverkningar som strider mot den rådande officiella uppfattningen både i
Sverige och FN.

I motionen 1763 (m) uttalas inledningsvis att ett domstolsavgörande i en
familjerättslig fråga i höstas väckte viss uppmärksamhet i den svenska
pressen. Det gällde de ekonomiska rättsverkningarna av ett äktenskap mellan
en svensk kvinna och en österrikisk man som båda var bosatta i Sverige. I
samband med äktenskapsskillnad mellan dem hade på mannens begäran
advokat förordnats att verkställa bouppteckning och bodelning mellan
makarna. Mannen begärde senare att bodel ni ngsförrättaren skulle entledigas,
eftersom österrikisk lag till följd av mannens medborgarskap skulle tillämpas
på makarnas förmögenhetsförhållanden. Enligt den lagen förekom inte
någon motsvarighet till vår giftorätt utan all makarnas egendom var enskild.
Vid sådant förhållande borde därför någon bodelning ej ske. Göteborgs
tingsrätt entledigade också den tidigare förordnade bodelningsförrättaren.

Enligt motionärerna kan bestämmelserna i 1912 års lag ha till följd att en
svensk kvinna som här i Sverige lever i äktenskap med en utländsk man
plötsligt vid en äktenskapsskillnad kan finna att hon inte har någon rätt till
den egendom som hon betraktat som makarnas gemensamma. Med tanke på

LU 1978/79:14

att äktenskap mellan parter av olika nationalitet blir allt vanligare, framstår
bestämmelserna i lagen enligt motionärerna som otillfredsställande och
otidsenliga.

Motionärerna uttalar att när det gäller internationella rättsförhållanden det
kan vara förenat med svårigheter att genomföra en snabb ändring. Missförhållandena
med de nuvarande bestämmelserna är dock sådana att motionärerna
anser att regeringen bör tillse att nuvarande regler ersätts av mer
tidsenliga bestämmelser.

Motiveringen till motionen 2153 (vpk) finns i motionen 1978/79:2152, vari
uttalas att alla människor har behov av både nära känslomässiga kontakter
och en vidare social gemenskap. Enligt motionärerna måste familjen bryta sin
isolering och öppna sig utåt både för dess egen skull och för alla dem som av
olika skäl står utanför familjegemenskap. Alternativa former för samlevnad
och gemenskap måste enligt motionärerna likställas.

Tidigare behandling

Pensionsförsäkringar

Frågan om giftorätt i pensionsförsäkringar behandlades av familjerättskommittén
i dess betänkande (SOU 1964:34 och 35) Äktenskapsrätt.
Kommittén föreslog att om den ene maken hade sådana rättigheter som
omfattas av 6 kap. 1 § andra stycket GB skulle vid bodelning efter boskillnad
eller äktenskapsskillnad den andre i viss utsträckning ha rätt till kompensation
ur boet. Beträffande bodelning efter ene makens död ansåg kommittén
att efterlevande makes rätt till pension eller livränta regelmässigt borde
tillkomma maken utan intrång eller skyldighet att lämna vederlag för premier
eller andra avgifter. Detta gällde vare sig efterlevande maken själv skapat sin
rätt genom egen pensions- eller livränteförsäkring eller maken fått sådan
försäkring på annat sätt. Kommittén föreslog att en särskild bestämmelse
skulle införas i GB omatt efterlevande make äger att av sitt giftorättsgods från
bodelningen undanta rätt till egen pension eller livränta, såvitt denna med
hänsyn till makarnas villkor och omständigheterna i övrigt prövas skälig.
Kommitténs förslag i förevarande del ledde inte till lagstiftning.

Internationella rättsförhållanden beträffande makars egendom

Familjerättskommittén avlämnade 1969 ett betänkande (SOU 1969:60)
Internationell äktenskaps- och arvsrätt. Betänkandet innehöll bl. a. förslag till
en ny lag om internationella rättsliga förhållanden rörande äktenskap, vilken
skulle ersätta bl. a. 1912 års lag. Kommitténs förslag i den del det gällde
makars rättsförhållanden ledde inte till lagstiftning. I stället överlämnades
betänkandet såvitt avsåg reglerna om makars rättsförhållanden m. m. genom

LU 1978/79:14

tilläggsdirektiv 1974 till familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) för fortsatta
överväganden i samband med deras utredningsarbete.

Riksdagsuttalande beträffande olika samlevnadsformer

Vid riksdagsbehandlingen av prop. 1973:32 med förslag till lag om ändring i
giftermålsbalken m. m. väcktes en motion vari togs upp frågor rörande andra
samlevnadsformer än samlevnad mellan man och kvinna i äktenskap eller i
andra äktenskapsliknande former. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande
LU 1973:20 (s. 116) avstyrkte utskottet bifall till motionsyrkandena. Beträffande
samlevnad mellan fler parter än två konstaterade utskottet att under
senare år uppstått en del samlevnadsformer av gruppkaraktär. De fick dock
enligt utskottet fortfarande anses ovanliga. Uppenbart innehöll de mycket av
konfliktstoff och komplikationer. Utskottet ansåg inte att de då borde bli
föremål för några uttalanden från riksdagens sida.

Vid behandlingen år 1975 av ett motionsyrkande om de homosexuellas
ställning uppgav företrädare för familjelagssakkunniga för utskottet att en
central fråga för utredningen blir att ta ställning till hur det framtida
äktenskapsrättsliga regelsystemet - t. ex. regleringen av de ekonomiska
rättsverkningarna - skall återverka på det civilrättsliga förhållandet mellan
andra samlevande par. Ett behov av korresponderande rättsregler föreligger
inte bara i fråga om sådant varaktigt sammanboende mellan en ogift man och
en ogift kvinna som till det yttre liknar ett äktenskap. De juridiska problemen
är delvis desamma också vid sammanlevnad mellan två personer av samma
kön eller mellan nära släktingar. De sakkunniga hade därför för avsikt att ta
upp till behandling även de rättsliga problem som aktualiseras vid samboende
när parterna är homosexuella.

Pågående utredning

Familjelagssakkunniga har i uppdrag att se över den familjerättsliga
lagstiftningen. På grundval av ett av de sakkunniga avgivet delbetänkande
genomfördes 1973 en partiell reform av i första hand äktenskapsrätten. 1977
avgav de sakkunniga ytterligare ett delbetänkande angående underhåll till
barn och frånskilda, vilket låg till grund för den 1978 genomförda reformen av
den familjerättsliga underhållsskyldigheten (prop. 1978/79:12, LU 1978/
79:9). De sakkunniga fortsätter sitt arbete med övriga delar av utredningsuppdraget
och behandlar f. n. reglerna om giftorätt och andra ekonomiska
rättsverkningar av äktenskapet. De sakkunniga har år 1978 utgivit en rapport
(SOU 1978:55) Att sambo och gifta sig. Fakta och föreställningar. Rapporten
är en undersökning av orsakerna till den sjunkande giftermålsfrekvensen och
ökningen av antalet sammanboende ogifta par.

LU 1978/79:14

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet fem motioner om familjerättsliga frågor.
I två av motionerna tas upp spörsmål om giftorätt i individuella pensionsförsäkringar,
och två motioner rör lagstiftningen om internationella rättsförhållanden
när det gäller makars egendom. En motion avser frågan om
juridiskt likställande av olika samlevnadsformer.

Enligt 6 kap. 1 § första stycket giftermålsbalken (GB) har make giftorätt i
den andres egendom. Giftorätten är inte en andel i makarnas bo utan kan
betraktas som ett anspråk från den ene makens sida på att få del i den andre
makens egendom. Anspråket kan realiseras först vid bodelning i samband
med boskillnad, äktenskapsskillnad eller ene makens död. Genom äktenskapsförord
kan makar avtala att någon giftorättsgemenskap inte skall råda i
äktenskapet eller att giftorätt inte skall finnas i viss egendom. I testamente
eller gåvohandling kan också föreskrivas att den egendom som tillfaller
mottagaren skall vara hans eller hennes enskilda egendom.

16 kap. 1 § andra stycket GB finns ett annat undantag från huvudregeln att
all makars egendom är giftorättsgods. Undantaget gäller rättigheter som ej
kan överlåtas eller eljest är av personlig art. Beträffande sådana rättigheter
skall bestämmelserna om giftorätt tillämpas endast såvida de inte strider mot
vad som särskilt gäller med avseende på rättigheterna. Som exempel på
rättigheter som inte är föremål förgiftorätt kan nämnas en persons rättigheter
enligt lagen om allmän försäkring. Rätt till folkpension och tilläggspension
ingår således ej i giftorättsgodset. Detsamma gäller statlig tjänstepension.
Enligt praxis anses inte heller privata tjänstepensioner tillhöra giftorättsgodset.
Annorlunda förhåller sig saken när en person tagit en individuell
pensionsförsäkring utan samband med tjänst. Det tekniska återköpsvärdet
(kapitalvärdet) anses utgöra en tillgång i boet, vilken ingår i giftorättsgodset.

Som tidigare berörts realiseras en makes giftorättsanspråk först vid
bodelning. Bodelningen innebär att makarnas giftorättsgods fördelas mellan
dem eller - i fall den ene maken avlidit - mellan den efterlevande maken och
den avlidnes arvingar. Såvida annat inte avtalas äger vardera maken eller
dennes arvingar rätt att vid bodelningen på sin lott få egendom till ett värde
som motsvarar hälften av boets behållning. Harden ene maken en individuell
pensionsförsäkring, har den andre maken vid bodelning med anledning av
skilsmässa anspråk på att också kapitalvärdet av försäkringen skall beaktas
vid bestämmandet av det belopp som skall fördelas mellan makarna.
Detsamma gäller vid ene makens död. Har exempelvis den efterlevande
maken en individuell pensionsförsäkring, har den andre makens arvingar
således rätt att utöver hälften av boets övriga behållning få hälften av
försäkringens kapitalvärde. Beträffande andra typer av pensioner gäller
däremot såsom framgår av det ovan anförda att de inte skall ingå i
bodelningen utan förbehållas den pensionsberättigade maken.

LU 1978/79:14

Saknar den avlidne bröstarvingar tillfaller i stället kvarlåtenskapen den
efterlevande maken. Den senare får med andra ord hela behållningen i boet,
varav hälften som giftorätt och hälften som arv. För arvet skall maken i
förekommande fall betala arvsskatt. Ingår en individuell pensionsförsäkring i
boet kommer således hälften av försäkringens kapitalvärde att arvsbeskattas.

I motionen 1196 framhålls att rätten till en individuell pensionsförsäkring
kan ha ett betydande kapitalvärde och att det vid bodelning efter skilsmässa
många gånger kan te sig befogat att den inte pensionsberättigade maken på
något sätt får del av försäkringens värde. Vid bodelning efter den ene makens
död anser motionärerna däremot att regeln om giftorätt i pensionsförsäkring
får obilliga följder. De anför som exempel att mannen har en försäkring som
har ett kapitalvärde av 100 000 kr. och hustrun avlider. Är försäkringen
huvudtillgången, tillfaller hälften av denna barnen. Mannen får då klara sin
ålderdom på en till hälften reducerad pension. Enligt motionärernas mening
är det angeläget att frågan om hur pensionsförsäkringarna skall behandlas vid
bodelning får en lösning som garanterar att make får undanta rätten till
pensionen, om detta med hänsyn till omständigheterna är skäligt. Motionärerna
yrkar att familjelagssakkunniga får i uppdrag att utreda frågan om
behandlingen av individuell pensionsförsäkring vid bodelning.

Motionärerna i motionen 1202 yrkar att förslag skall föreläggas riksdagen
om ändring i GB av innebörd att efterlevandes pensionsförsäkring inte skall
ingå i giftorättsgodset vid bodelning efter makes död. Motionärerna erinrar
om att efterlevande makes egen pensionsförsäkring kan drabbas av arvsbeskattning.
Detta anser de stötande, eftersom även sådana pensionsförsäkringar
har en klar försörjningsfunktion samt saknar realiserbart värde, då de
inte kan återköpas eller belånas.

Utskottet erinrar om att frågor rörande giftorätt och andra ekonomiska
rättsverkningar av äktenskapet f. n. övervägs av familjelagssakkunniga.
Enligt inhämtade upplysningar har de sakkunniga för avsikt att därvid även
ta upp den i motionerna 1196 och 1202 aktualiserade frågan om individuella
pensionsförsäkringars behandling vid bodelning efter den ene makens död.
Syftet med motionerna är således redan tillgodosett. Motionerna bör därför
inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1758 yrkas att 1912 års lag om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskapets rättsverkningar skall upphävas, och i motionen
1763 begärs att samma lag skall ses över.

Lagen innehåller bestämmelser om vilket lands lag som skall tillämpas
beträffande rättsverkningar av äktenskap där den ene maken eller båda
makarna är utländska medborgare. Lagstiftningen föranleddes av att Sverige
1912 ratificerade en i Haag 1905 avslutad konvention angående konflikter
mellan olika lagar i fråga om vissa rättsverkningar av äktenskap. Enligt 1 §
1912 års lag fick Kungl. Maj:t rätt att under förutsättning av ömsesidighet

LU 1978/79:14

förordna att i fråga om tillämpning av främmande stats lag de bestämmelser
som meddelats i 1912 års lag och som var upptagna i Haag-konventionen
skulle lända till efterrättelse här i landet. Beträffande makars förmögenhetsförhållanden
stadgas i lagen och konventionen att äktenskapets rättsverkningar
i brist på avtal mellan makarna skall bestämmas av lagen i den stat
mannen tillhörde vid tiden för äktenskapets ingående. Vidare gäller att frågan
huruvida makar får upprätta avtal om förmögenhetsförhållandena under
äktenskapet eller ändra eller upphäva ingångna avtal skall avgöras enligt
lagen i makarnas hemland. Den rättsliga giltigheten av sådana avtal eller
vilken verkan avtal kan ha skall däremot bedömas enligt lagen i den stat
mannen tillhörde vid tiden för äktenskapets ingående. Har avtalet slutits
under äktenskapet tillämpas dock lagen i makarnas hemland vid avtalets
ingående.

Sedan vissa stater tillträtt konventionen förordnade Kungl. Maj:t genom
kungörelser 1912 och 1929 med stöd av det ovannämnda bemyndigandet i
1912 års lag att bestämmelserna i lagen och konventionen skulle tillämpas i
Sverige. Konventionen har sedermera sagts upp av Sverige. Eftersom
ömsesidighetskravet i 1912 års lag i och med Sveriges frånträde inte längre är
uppfyllt har regeringen 1977 upphävt kungörelserna från 1912 och 1929 om
tillämpningen av Haag-konventionen. Något upphävande av 1912 års lag har
däremot inte kommit till stånd. Lagen är emellertid inte längre direkt
tillämplig i något fall. Det har dock ansetts att lagen än så länge ger uttryck för
allmänna internationellt privaträttsliga grundsatser på området och därför
fortfarande i viss mån är vägledande för rättstillämpningen (se NJA I 1970
s. 420 och prop. 1973:158 s. 24).

Motionärerna i de båda motionerna framhåller att 1912 års lag kan leda till
rättsförluster för i Sverige bosatta kvinnor som är gifta med utländska
medborgare och i motionen 1763 redovisas ett rättsfall som exempel härpå. 1
motionen 1758 anförs vidare att Haag-konventionen och 1912 års lag måste
anses strida mot det i FN:s världsaktionsplan intagna kapitlet om familjen i
det moderna samhället. Motionärerna i den sistnämnda motionen hänvisar
vidare till att konventionen sagts upp av Sverige och anför att regeringen inte
behöver ha det bemyndigande som lagen ger. Det framhålls också att lagen
även om den inte formellt är tillämplig ändock i praktiken är av betydelse,
eftersom den tillämpas analogiskt.

I likhet med motionärerna anser utskottet att de principer på vilka 1912 års
lag och Haag-konventionen bygger måste anses i viss utsträckning strida mot
en modern syn på äktenskapet och jämställdheten mellan makar. En annan
nackdel med lagen är att en tillämpning av de internationellt privaträttsliga
normer som lagen och konventionen innehåller kan leda till otillfredsställande
resultat i det enskilda fallet. Utskottet delar därför motionärernas
uppfattning att det är angeläget att mera tidsenliga bestämmelser på området
snarast kommer till stånd. Utskottet kan däremot inte ställa sig bakom
förslaget i motionen 1758 om upphävande av 1912 års lag. Enligt utskottets

LU 1978/79:14

mening kan nämligen inte lagen upphävas - och därmed även det regelsystem
för lösande av lagkonflikter i internationella äktenskapsmål som
hittills tillämpats - utan att man samtidigt härmed inför nya bestämmelser
angående tillämplig lag i fråga om äktenskapets rättsverkningar. Att utforma
nya regler på det aktuella området av den internationella privaträtten är, som
framgår av motionärernas egna uttalanden, förenat med åtskilliga problem,
vilka till stor del är av mycket komplicerad beskaffenhet. Frågan om hur ett
nytt regelsystem skall gestaltas kan därför lösas först efter ingående
överväganden.

Som redovisats i det föregående (s. 6 och 7) lade familjerättskommittén
1964 fram förslag till ny lagstiftning om internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap. Förslaget, såvitt det gällde förhållandet mellan makar,
ledde inte till lagstiftning utan överlämnades genom tilläggsdirektiv 1974 till
familjelagssakkunniga för fortsatta överväganden. Enligt vad utskottet
inhämtat kommer de sakkunniga att ta upp de intemationellrättsliga frågorna
rörande äktenskap sedan det nu pågående arbetet beträffande GB:s regler om
äktenskapets rättsverkningar avslutats. Med hänsyn till vad utskottet ovan
anfört angående angelägenheten av att nya regler på området snarast kommer
till stånd förutsätter utskottet att utredningsarbetet bedrivs så skyndsamt
som möjligt.

På grund av det anförda anser utskottet att motionerna 1758 och 1763 inte
bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motionen 2153 yrkas att riksdagen hos regeringen skall hemställa om
förslag om juridiskt likställande av olika samlevnadsformer. Som motivering för
yrkandet anförs att alla människor har behov av både nära känslomässiga
kontakter och en vidare social gemenskap. Enligt motionärerna måste
familjen bryta sin isolering och öppna sig utåt både för dess egen skull och för
alla dem som av olika skäl står utanför familjegemenskap. Alternativa former
för samlevnad och gemenskap måste enligt motionärerna likställas.

I fråga om olika former av samlevnad mellan två personer vill utskottet
erinra om att det är en central fråga för familjelagssakkunniga att ta ställning
till hur det framtida äktenskapsrättsliga regelsystemet -1, ex. regleringen av
de ekonomiska rättsverkningarna - skall återverka på det civilrättsliga
förhållandet mellan andra samlevande par. Ett behov av korresponderande
rättsregler föreligger inte bara i fråga om sådant varaktigt sammanboende
mellan en ogift man och en ogift kvinna som till det yttre liknar ett äktenskap.
De juridiska problemen är delvis desamma också vid sammanlevnad mellan
två personer av samma kön eller mellan nära släktingar. De sakkunniga har
därför för avsikt att under den nu pågående etappen av sitt utredningsarbete
ta upp även rättsliga problem som aktualiseras vid vissa andra samlevnadsformer
än samlevnad mellan man och kvinna i äktenskap eller under
äktenskapsliknande former. Det sagda innebär givetvis inte att alla problem
med familjerättslig anknytning vid olika samlevnadsformer kommer att

LU 1978/79:14

behandlas av familjelagssakkunniga. Som utskottet uttalat i samband med
behandling av motioner om homosexuell samlevnad (se LU 1975:8) får
problem som har ringa eller inget samband med familjelagssakkunnigas
huvuduppgifter lösas i de sammanhang där de naturligen hör hemma.

Beträffande samlevnad mellan flera parter än två får sådana samlevnadsformer
enligt utskottets mening anses ovanliga. Utskottet vidhåller vad
utskottet år 1973 uttalade med anledning av en motion om andra samlevnadsformer
än mellan två personer (LU 1973:20 s. 116), nämligen att de
uppenbart innehåller mycket av konfliktstofToch komplikationer och inte bör
bli föremål för några uttalanden från riksdagens sida.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen
2153.

Utskottet hemställer

1. beträffande pensionsförsäkringar att riksdagen avslår motionerna
1978/79:1196 och 1978/79:1202,

2. beträffande internationella rättsförhållanden rörande äktenskapets
rättsverkningar att motionerna 1978/79:1758 och 1978/
79:1763 inte föranleder någon riksdagens vidare åtgärd,

3. beträffande juridiskt likställande av olika samlevnadsformer att
riksdagen avslår motionen 1978/79:2153.

Stockholm den 20 mars 1979

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: Ivan Svanström (c), Lennart Andersson (s), Inger Lindquist (m)\
Stig Olsson (s)‘, Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s)\ Sonja Fredgardh (c). Åke
Gillström (s), Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Anne-Marie
Gustafsson (c), Bengt Silfverstrand (s), Joakim Ollén (m)\ Birgitta Johansson
(s) och Margot Håkansson (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 61600 Slockholm 1979