Med anledning av motioner om vissa arbetsmiljöfrågor (Betänkande 1975/76:SoU40 Socialutskottet)

SoU 1975/76:40

Socialutskottets betänkande
1975/76: 40

med anledning av motioner om vissa arbetsmiljöfrågor
Motionerna

I motionen 1975/76:312 av herr Karlehagen m. fl. (c, m, fp) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas för att skapa en enhetlig
utbildning för yrkeshygieniker och att kompetenskrav för yrkeshygieniker
fastställs (yrkandet 2).

Ett i motionen framställt yrkande (yrkandet 1) om ett program för utbyggnad
av den yrkesmedicinska verksamheten behandlas av utskottet i
betänkandet SoU 1975/76:42.

I motionen 1975/76:357 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen begären samlad översyn av frågan om en utvidgad
utbildningsverksamhet inom arbetsmiljöområdet och att åtgärder vidtas för
att tillgodose aktuella forskningsbehov samt därvid uttalar:

1. att initiativ tas i syfte att i arbetarskyddsstyrelsens regi såväl centralt
som regionalt flerveckors- och flermånaderskurser för skyddsombud anordnas,
varvid arbetsköparna svarar för utbildningskostnaderna,

2. att arbetarskyddsstyrelsen bör ges erforderliga resurser och tjänster för
att snabbast möjligt kunna tredubbla utbildningskapaciteten för företagshälsovårdens
personalkategorier,

3. att yrkesmedicinska kliniker med såväl medicinsk som teknisk del
inrättas vid regionsjukhusen i Umeå, Linköping och Uppsala, såvitt möjligt
före 1976 års utgång,

4. att utbildningsmöjligheter tillskapas så att yrkesmedicinska mottagningar
med såväl medicinsk som teknisk del kan upprättas på varje
länssjukhus före 1985,

5. att en utredning tillsätts för att samordna och klassificera den utbildning
som bedrivs vid olika grenar av högskolan och arbetarskyddsstyrelsen och
att därvid förslag även upprättas om innehållet i en flerårig yrkeshygienikerutbildning
med såväl biologisk som teknisk inriktning på högskolenivå,

6. att arbetarskyddsstyrelsens tillsynsavdelning ges utökade resurser för
anvisningsarbete, så att de erfarenheter och forskningsresultat som vinns
snabbt kan resultera i åtgärder på arbetsplatserna,

7. att all information inom företag och myndigheter som behövs för arbetsmiljöstudier
skall vara tillgänglig för de arbetande, fackföreningarna och
offentliga organ samt utredare som de arbetande, fackföreningarna eller de
offentliga organen önskar använda sig av.

I motionen 1975/76:474 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen

1 Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 40

SoU 1975/76:40

1. hos regeringen begär kompletterande utredningsdirektiv för företagshälsovårdens
utbyggnad enligt principen att den underställs landstingens
huvudmannaskap samt ställs under de anställdas insyn och kontroll,

2. uttalar att i de föreslagna kompletterande utredningsdirektiven skall
anges ett utbyggnads- och utbildningsprogram för full företagshälsovård enligt
i motionen angivna siffernormer fram till år 1985,

3. uttalar att de grundläggande kostnaderna för företagshälsovården skall
tas ut via avgifter från arbetsköparna.

I motionen 1975/76:564 av herr Hallgren m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar som sin mening att det i arbetarskyddslagen införs
bestämmelser som förbjuder enmansbetjäning på normalgodståg och expressgodståg,

2. att riksdagen hos regeringen begär att förslag om erforderlig ändring
i arbetarskyddslagen skyndsamt utarbetas och föreläggs riksdagen.

I motionen 1975/76:754 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändringar i arbetarskyddslagen
och att arbetarskyddsstyrelsen ges i uppdrag att initiera kompletterande
tillämpningsanvisningar, innebärande

1. att bestämmelser införs i syfte att minska arbetshets och utslagning
genom bl. a. stadgande om 10-minuterspauser jämte andra åtgärder som
i motionen föreslagits beträffande löpandebandsarbeten m. m.,

2. att lokal fackorganisation äger rätt att förbjuda ackord och andra prestationslöner
vilka utgör en fara för arbetsmiljön,

3. att, beträffande personalstyrkornas storlek, den lokala fackorganisationen
tillerkänns förhandlingsrätt samt vid behov vetorätt i fall där överenskommelse
ej kunnat träffas,

4. att lokal fackorganisation skall äga rätt att stoppa prestationsuppdrivande
tidmätning eller motsvarande rationaliseringsmetoder.

I motionen 1975/76:755 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen beslutar

1. att uttala sig för att i lag förbjuda import av asbest och asbesthaltigt
material samt användning av sådant material och att sådan lag förses med
bestämmelser om ytterligt restriktiva dispensmöjligheter enligt vad i motionen
anförts,

2. att frågan om ersättningsskyldighet till dem som konstateras ha drabbats
av asbestbetingad cancer eller lungfunktionsnedsättning fastställs i sådan
lagstiftning,

3. att hos regeringen begära att förordade förslag utarbetas och
föreläggs riksmötet.

I motionen 1975/76:1234 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen uttalar att de psykosociala arbetsmiljöproblemen ägnas
ökad uppmärksamhet bl. a. genom forskningsprojekt inom ramen för ar -

SoU 1975/76:40

betarskyddsfondens verksamhet,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om ändring
av gällande statsbidragsregler för företagshälsovården i syfte att stimulera
företagen till en ökad satsning på en fullständig företagshälsovård
omfattande även den tekniska delen,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om inrättande
av en arbetsmiljöfond, finansierad av näringslivet och staten, för
att möjliggöra viktiga arbetsmiljöförbättringar i äldre företag i enlighet med
vad som har anförts i motionen.

I motionen 1975/76:1243 av herr Hallgren m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
beslutar anta ändringar i arbetarskyddslagen (1949:1) enligt följande:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 i:

På arbetsställe, där minst fem arbetstagare
regelbundet sysselsättas,
skall bland arbetstagarna utses ett eller
flera skyddsombud. Skyddsombud
skall utses även på annat arbetsställe,
om arbetsförhållandena påkallar
det. För skyddsombud bör ersättare
utses.

Skyddsombud utses av lokal facklig
organisation, som är bunden av
kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren.
Finnes ej sådan organisation,
utses skyddsombud av arbetstagarna.

För arbetsställe där skyddskommitté
ej tillsatts äger yrkesinspektionen,
om förhållandena påkallar det,
medgiva att lokal avdelning av sådan
organisation, som är att anse som
huvudorganisation enligt lagen

Skyddsombud utses dels av lokal
facklig organisation, som är bunden
av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren
och dels av lokal facklig
organisation som företräder minst en
femtedel av arbetstagarna på arbetsstället.

Fördelningen av skyddsombuden,
då mer än en arbetstagarorganisation
enligt andra stycket är berättigade utse
skyddsombud, sker i förhållande till
antalet arbetstagare som respektive
organisation företräder, dock att den
kollektivavtalsslutande organisationen
erhåller minst ett skyddsombud.

För arbetsställe där skyddskommitté
ej tillsatts äger yrkesinspektionen,
om förhållandena påkallar det,
medgiva att lokal avdelning av sådana
organisationer, som är att anse
som dels huvudorganisation enligt

SoU 1975/76:40

Nuvarande lydelse

(1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt,
utser skyddsombud
utanför kretsen av arbetstagare.

Finns vid arbetsställe mer än ett
skyddsombud, skall ett av ombuden
utses att vara huvudskyddsombud
med uppgift att samordna skyddsombudens
verksamhet.

Vid arbetsställe, där minst femtio
arbetstagare regelbundet sysselsättas,
skall finnas skyddskommitté,
sammansatt av företrädare för arbetsgivaren
och arbetstagarna.
Skyddskommitté skall tillsättas även
vid arbetsställe med mindre antal arbetstagare,
om det begäres av arbetstagarna.

Företrädare för de anställda utses
bland arbetstagarna av lokal facklig
organisation, som är bunden av kollektivavtal
i förhållande till arbetsgivaren.
Finns ej sådan organisation,
utses företrädare av arbetstagarna.

Föreslagen lydelse

lagen (1936:506) om förenings- och
förhandlingsrätt och dels annan facklig
huvudorganisation som enligt stadgarna
har till uppgift att tillvarataga
arbetstagarnas intressen rörande förhållande
till arbetsgivaren, utser
skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare.

Finns vid arbetsställe mer än ett
skyddsombud, skall ett av ombuden
utses att vara huvudskyddsombud
med uppgift att samordna skyddsombudens
verksamhet.

Lokal facklig organisation som är
bunden av kollektivavtal iförhållande
till arbetsgivaren utser huvudskyddsombud
om organisationen företräder
en tredjedel eller mer av arbetstagarna
på arbetsstället. I annat fall utses huvudskyddsombudet
av annan lokal
facklig organisation som företräder
mer än två tredjedelar av arbetstagarna
pä arbetsstället.

Företrädare för de anställda utses
dels bland arbetstagarna av lokal
facklig organisation, som är bunden
av kollektivavtal om organisationen
företräder minst en tredjedel av arbetstagarna
pä arbetsstället och dels
av annan lokal facklig organisation
som företräder två tredjedelar av arbetstagarna
på arbetsstället.

Soli 1975/76:40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fördelningen av de anställdas företrädare
dä mer än en arbetstagarorganisation
enligt andra stycket är berättigade
utse företrädare, sker i förhållande
till antalet arbetstagare som
respektive organisation företräder,
dock att den kollektivavtalsslutande
organisationen erhåller minst en företrädare.
Finns ej sådana organisationer
som sägs i andra stycket, utses
företrädare av arbetstagarna.

I motionen 1975/76:1247 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller att polismän, åklagare och domare utbildas
och får som särskild uppgift att handlägga samtliga arbetsolycksfall och
fall av yrkessjukdomar inom vart och ett av yrkesinspektionens 19 distrikt
och att riktlinjer och planläggning för en härför erforderlig informationsverksamhet
skyndsamt planeras.

I motionen 1975/76:1249 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär

1. att förslag snarast framläggs om rätt för lokal fackförening att - i avvaktan
på sådana tekniska lösningar som avlägsnar riskmoment - avbryta
ett arbete när överskridande av ett hygieniskt gränsvärde skett,

2. att initiativ tas till att före 1976 års utgång framta dokumentation för
stipulerade hygieniska gränsvärden med motiveringar till de satta nivåerna,

3. att förteckningen över ämnen för vilka hygieniska gränsvärden åsatts
kompletteras, så att den kommer att uppta 500 av de vanligaste sådana
ämnena i svensk industri mot de f. n. ca 120 registrerade ämnena,

4. att jämväl initiativ tas till motsvarande gränsvärden avseende fysikaliska
risker, typ värme-kyla, buller, vibrationer, belysning etc.,

5. att initiativ tas i syfte att en utvärdering sker av uppgifter om sambandet
cancer och yttre kemiska orsaker, att en kostnadsberäkning sker av de totala
utgifterna för cancervård och forskning per år i Sverige och att det utreds
vilken fem- respektive 10-årsöverlevnad som därvid uppnås för respektive
cancerformer,

6. att alla ämnen som är eller starkt misstänks vara cancerframkallande
åsätts det hygieniska gränsvärdet 0 (noll) före år 1980 och att erforderliga
tillämpningsanvisningar blir utarbetade.

I motionen 1975/76:1262 av herr Johansson i Malmö m. fl. (s) hemställs
att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförs i motionen
angående ökad facklig representation i yrkesinspektionsnämnderna och vid
tillsättandet av nya yrkesinspektörer.

SoU 1975/76:40

1 motionen 1975/76:1276 av herrar Lövenborg (vpk) och Hallgren (vpk)
hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lag i syfte att
förbjuda dieseldrift under jord,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om att åtgärder vidtas för att
i övrigt begränsa användningen av dieseldrift på arbetsplatser.

1 motionen 1975/76:1289 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk) hemställs
att riksdagen uttalar sig för att i arbetarskyddslagen införs en bestämmelse
om förbud mot användning av epoxiprodukter på rörliga arbetsplatser samt
hos regeringen begär förslag härtill.

1 motionen 1975/76:1292 av herr Pettersson i Västerås m. fl. (vpk) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär

1. dels att flerspråkiga, branschvis tillämpliga informationer om arbetarskyddsbestämmelser
utarbetas och tillställs företagen, dels att riksdagen jämväl
uttalar att företagen åläggs att utarbeta och tillhandahålla motsvarande
lokalt aktuella upplysningar om säkerhets- och arbetsmiljöbestämmelser,

2. att frågan om språkutbildning av skyddsombuden skyndsamt upptas
till prövning.

I motionen 1975/76:1296 av herrar Sellgren (fp) och Jonsson i Alingsås
(fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär skärpning av asbestanvisningarna
i enlighet med vad som sägs i motionen.

I motionen 1975/76:2064 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen uttalar att en kommande arbetsmiljölag ges en sådan
utformning att de anställda blir jämställda med arbetsgivaren i vad avser
det reella inflytandet över arbetsmiljön i vid mening,

2. att riksdagen begär att regeringen förelägger riksdagen förslag om principbeslut
rörande obligatorisk företagshälsovård.

Allmän bakgrund

År 1970 tillsattes en utredning (S 1970:35) - arbetsmiljöutredningen -för att verkställa en översyn av arbetarskyddslagstiftningen med sikte på
en helt ny lag som svarar mot en breddad målsättning för arbetarskyddet.
Utredningen har i januari i år överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1976:1)
Arbetsmiljölag.

Till betänkandet har fogats tre bilagor, nämligen (SOU 1976:2) Bakgrund
till förslag om arbetsmiljö, (SOU 1976:3) Rapporter i psykosociala frågor
samt (SOU 1976:4) Internationella konventioner inom arbetarskyddet.

I den nya arbetsmiljölag som föreslås anges de grundläggande krav som
skall kunna ställas på förhållandena i arbetslivet. Inom dess ram ryms åtgärder
mot alla slag av hälso- och säkerhetsrisker som anknyter till arbetsmiljön.
I förhållande till annan lagstiftning är den föreslagna arbets -

SoU 1975/76:40

miljölagen i dessa avseenden övergripande.

Lagstiftningen syftar till att skydda mot hälsofaror och olycksrisker. Målsättningen
är emellertid inte begränsad till att enbart ge skydd mot vissa
negativa företeelser som innebär risker för hälsa och säkerhet. Utifrån den
vidgade synen på arbetsmiljöns betydelse syftar lagförslaget också till att
åstadkomma arbetsförhållanden där arbetet av den enskilde kan upplevas
som en meningsfylld och berikande del av tillvaron.

I arbetsmiljölagen anges i grova drag medlen för att nå målet. Ansvarsförhållandena
regleras, skyldigheter och rättigheter slås fast.

Ett viktigt avsnitt utgör det som behandlar samverkan mellan parterna.
Där finns bestämmelser om hur skyddsverksamheten ute i företagen skall
vara organiserad. De anställdas medverkan i utformningen av sin arbetsmiljö
är starkt framhävd. Samtidigt betonas emellertid myndigheternas roll
att ge vägledning och ingripa där det behövs för att lagstiftningens intentioner
skall infrias. Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens möjligheter
att ge föreskrifter, kontrollera och göra direkta ingripanden stärks väsentligt.

I delbetänkandet (SOU 1972:86) Bättre arbetsmiljö föreslog utredningen
bl. a. nya bestämmelser med syfte att förstärka de anställdas inflytande över
sin arbetsmiljö. Vidare framlades förslag om förhandsprövning av arbetslokaler
m. m. och det offentliga arbetarskyddets organisation.

Förslagen ledde till en kraftig utbyggnad av arbetarskyddsstyrelsens resurser
fr. o. m. den 1 juli 1973 för att öka kapaciteten för utarbetande av
arbetarskyddsanvisningar och för att leda och samordna yrkesinspektionens
verksamhet. Vidare inrättades en arbetsmedicinsk filial i Umeå samt skedde
en kraftig förstärkning och utbyggnad av yrkesinspektionens resurser
fr. o. m. den 1 januari 1974 (prop. 1973:1 bilaga 7, SoU 1973:5 s. 73). Förslagen
ledde också till att - genom bestämmelser som trädde i kraft den
1 januari 1974 - de anställdas inflytande på de lokala skyddsfrågorna ökades
väsentligt genom att bl. a. skyddsombudens och skyddskommittéernas ställning
stärktes. Reglerna om förhandsprövning av nya eller ändrade arbetslokaler
m. m. skärptes. Sanktionsbestämmelserna effektiviserades och utbildningen
för bl. a. skyddsombud byggdes ut kraftigt. Antalet yrkesinspektionsdistrikt
ökades och den offentliga tillsynsorganisationen förstärktes
vidare genom effektivisering av den kommunala tillsynen av mindre arbetsställen
(prop. 1973:130, SoU 1973:25 s. 34).

De bestämmelser som fördes in i arbetarskyddslagen fr. o. m. den 1 januari
1974 har förts över i huvudsak oförändrade till den nya lagen. Vissa ändringar
och utvidgningar har dock skett mot bakgrunden av de erfarenheter som
gjorts. 1 övrigt innebär lagförslaget i väsentliga stycken en helt ny reglering
jämfört med vad som nu gäller.

Den föreslagna arbetsmiljölagen är en utpräglad ramlag. Detta innebär
att det materiella innehållet i reglerna om arbetsmiljöns beskaffenhet och
de kontrollåtgärder som skall kunna sättas in i hög grad bestäms av de
tillämpningsföreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen skall kunna utfärda. 1

SoU 1975/76:40

lagen och den därtill knutna arbetsmiljöförordningen finns en rad stadganden
som ger styrelsen befogenheter att i nära samverkan med parterna på arbetsmarknaden
meddela detaljerade föreskrifter i olika hänseenden.

Inom ramen för den nya lagen skall en vidareutveckling av kraven på
arbetsmiljön kunna ske i takt med utvecklingen i samhället i socialt och
tekniskt hänseende. Allteftersom styrelsen ger ut föreskrifter kan en mera
ingående precisering ske och säkrare underlag skapas för skyddsarbetet. I
stor utsträckning har straffsanktioner knutits till brott mot sådana föreskrifter.
I övrigt bygger sanktionssystemet vidare på de nuvarande reglerna
om föreläggande och förbud mot försumliga arbetsgivare.

Den nya lagstiftningen kommer att ställa anspråk på betydligt ökade resurser
för arbetarskyddsmyndigheterna. Utredningen uttalar sig också för
en fortsatt kraftig upprustning av resurserna.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1978.

Bl. a. mot bakgrund av de ökade krav på arbetarskyddsverket som en
ny lagstiftning om arbetsmiljön kan väntas medföra föreslås i årets budgetproposition
inrättandet av 43 nya tjänster vid arbetarskyddsstyrelsen och
37 nya tjänster vid yrkesinspektionen. Riksdagen har godkänt förslagen (SoU
1975/76:31, rskr 1975/76:247).

Av betydelse för arbetsmiljön är även den av riksdagen år 1974 antagna
lagen (1974:325) om avsättning till arbetsmiljöfond samt de av riksdagen
förra året godkända stimulansåtgärderna för arbetsmiljöförbättringar, innebärande
att staten tecknar garanti för lån som skall användas för att finansiera
förbättringar av arbetsmiljön, i första hand i mindre och medelstora företag.
För såväl utnyttjandet av fonden som lånemöjligheten krävs tillstyrkan av
de anställdas företrädare i skyddsfrågor.

Arbetsmiljön i vid mening påverkas också av propositionen 1975/76:105
med förslag till arbetsrättsreform m. m. Genom de till propositionen fogade
förslagen till lag om medbestämmande i arbetslivet och lag om offentlig
anställning blir det möjligt för arbetstagarna att kunna göra sitt inflytande
gällande i alla frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Av betydelse för arbetsmiljön är också förslagen i propositionen
1975/76:182 om information, utbildning och forskning rörande medbestämmande
i arbetslivet m. m. Förslagen innebär bl. a. att arbetarskyddsfonden
får vidgade uppgifter samt att ett institut inrättas för forskning och utvecklingsarbete
kring problem bl. a. rörande individer och grupper i arbetslivet.

Vissa bestämmelser m. m.

I detta avsnitt lämnas bl. a. en redogörelse för vissa bestämmelser i arbetarskyddslagstiftningen
m. m. med anknytning till de mera speciella frågor
inom arbetsmiljöområdet som tagits upp i motionerna. Beträffande en mera
allmän översikt över innehållet i arbetsskyddsförfattningarna hänvisas till

SoU 1975/76:40

den redogörelse som lämnas i arbetsmiljöutredningens slutbetänkande (SOU
1976:1) Arbetsmiljölag (s. 59-70). Då det gäller detaljbestämmelser som rör
skilda arbetsmiljöfrågor hänvisar utskottet till bilaga 1 (SOU 1976:2) till betänkandet.

Företagshälsovård

Principer och riktlinjer för företagshälsovården finns intagna i olika partsöverenskommelser
på området. Den av LO och SAF år 1967 ingångna överenskommelsen
om riktlinjer för företagshälsovård och lokalt samråd på företagshälsovårdens
område har ersatts av ett mellan SAF, LO och PTK
nyligen träffat avtal om allmänna regler för arbetsmiljöverksamheten i företagen
och om rekommendationer för partssamarbete i företagshälsovårdscentraler
(arbetsmiljöavtalet) samt en överenskommelse om riktlinjer för
företagshälsovården. Avtalet ger de anställda ett - i förhållande till nu rådande
ordning - väsentligt ökat inflytande över företagshälsovården. Enligt
överenskommelsen om riktlinjer för företagshälsovården bör en utbyggnad
till alla arbetsplatser ske inom ramen för frivilliga överenskommelser mellan
arbetsmarknadens parter. År 1975 träffades nytt avtal om kommunal och
landstingskommunal företagshälsovård. I avtalet anges att företagshälsovården
skall ha en teknisk och medicinsk funktion men också vara psykosocialt
förebyggande. Frågor om företagshälsovård för statstjänstemän är
fr. o. m. den 1 januari 1974 avtalstillåtna. I årets budgetproposition (bilaga
2 s. 10) föreslås åtgärder för utbyggnad av den statliga företagshälsovården.
Åtgärderna bör samordnas på regional nivå, varvid regionindelningen bör
sammanfalla med den som statens personalnämnd tillämpar i sin verksamhet.
Särskilda hälsoråd föreslås bli inrättade i varje region och till sig
få delegerad beslutanderätten i frågor som gäller planeringen av den statliga
företagshälsovårdens utbyggnad inom regionen. I varje region bör under
hälsorådet inrättas en särskild företagshälsocentral. Riksdagen har godkänt
förslagen (InU 1975/76:34, rskr 168).

De anställdas inflytande över företagshälsovården är också befäst i lagstiftningen.
En bestämmelse härom finns i 41 a § arbetarskyddslagen enligt
vilken bl. a. frågor om företagshälsovård skall behandlas i skyddskommitté.
Ett särskilt kontakt- och samrådsorgan - företagshälsovårdsdelegationen -är knuten till arbetarskyddsstyrelsen. I dess uppgifter ingår bl. a. att vara
ett centralt kontaktorgan för samråd, samverkan och information för företagshälsovårdens
utveckling och att åstadkomma en ändamålsenlig användning
av resurserna för företagshälsovård och att svara för samordning
och samverkan med samhällets sjukvård. I delegationen finns företrädare
för bl. a. myndigheter samt arbetsmarknadens parter.

Enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring är sjukvårdsförmånerna -frånsett dem som utgår i samband med havandeskap - begränsade till att
avse ersättning vid sjukdom. Reglerna innebär att ersättning för utgifter

SoU 1975/76:40

vid hälsokontroll inte utgår till försäkrad. Enligt en särskild undantagsbestämmelse
kan emellertid arbetsgivare få ersättning för hälsovårdande
åtgärder som kommit hans arbetstagare till godo. Enligt bestämmelsen kan
försäkringskassa med arbetsgivare som anordnar läkarvård eller vidtar andra
sjukvårdande åtgärder, så att kassans utgifter för sjukvårdsersättning kan
antas minska, träffa överenskommelse om skälig gottgörelse för arbetsgivarens
kostnader. Bland åtgärder av hälsovårdande natur som kan ersättas
är t. ex. undersökningar för erhållande av arbetsanställning, kontrollundersökningar,
yrkeshygienisk verksamhet o. d. Enligt särskilda tillämpningsföreskrifter
får kassan förbinda sig att gottgöra arbetsgivaren högst hälften
av hans nettokostnad för sjukvårdande åtgärder. Har arbetsgivaren vidtagit
även hälsovårdande åtgärder, får gottgörelsen bestämmas till högst hälften
av de sammanlagda kostnaderna för sjuk- och hälsovård under förutsättning
att minst hälften av dessa kan antas belöpa på de sjukvårdande åtgärderna.
Överenskommelsen skall fastställas av riksförsäkringsverket för att bli gällande.

Utbildning, information och forskning

I fråga om utbildning i arbetarskyddsfrågor intar den till arbetarskyddsstyrelsen
knutna utbildningsdelegationen för arbetarskyddsfrågor en central
plats. Delegationen skall vara ett organ för samråd och samverkan i utbildningsfrågor
på arbetarskyddsområdet och därvid fortlöpande följa behovet
av utbildning i arbetarskyddsfrågor för dem som är verksamma i
arbetslivet och verka för att sådan utbildning kommer till stånd samt att
samordning sker av utbildningsverksamheten på området. Delegationen
skall vidare ange riktlinjer för arbetarskyddsutbildningens innehåll och omfattning
m. m. för olika kategorier. I delegationen ingår bl. a. företrädare
för arbetsmarknadens parter. För en allmän översikt beträffande utbildning
och information på arbetsmiljöområdet hänvisas till bilaga 1 (SOU 1976:2
s. 389) till arbetsmiljöutredningens slutbetänkande.

Utbildning a\ företagshälsovårdens funktionärer sker bl. a. inom arbetarskyddsstyrelsen.
Arbetarskyddsstyrelsen har de senaste budgetåren årligen
anordnat kurser för skyddsingenjörer, företagsläkare, företagssköterskor och
dammprovare. I utbildningen av skyddsingenjörer utgör yrkeshygien ett
dominerande inslag. Styrelsen räknar med att 90 skyddsingenjörer, 90 företagsläkare,
120 företagssköterskor och 40 dammprovare kommer att
genomgå utbildning under budgetåret 1975/76.

Arbetarskyddsstyrelsen arrangerar också sedan ett par år tillbaka fortbildning
för förutvarande deltagare i kurser för företagsläkare, skyddsingenjörer
och företagssköterskor i form av s. k. arbetsmedicinska kontaktdagar, i vilka
flera hundra personer deltar. Styrelsen har också påbörjat en försöksverksamhet
med utbildning i arbetsmiljöfrågor för vissa särskilt kvalificerade
skyddsombud och annan i skyddsarbetet engagerad, kvalificerad personal.

SoU 1975/76: 40

Arbetarskyddsstyrelsen svarar också för utbildningen av den inspekterande
personalen inom yrkesinspektionen.

För utbildning av skyddsombud svarar enligt 40 a § arbetarskyddslagen
arbetstagare och arbetsgivare gemensamt. SAF, LO och PTK har den 30
maj 1974 träffat en överenskommelse om utbildning i arbetsmiljöfrågor,
som avser såväl grundutbildning som vidareutbildning av skyddsombud,
arbetsledare och de anställdas representanter i skyddskommitté. Vidareutbildning
kan omfatta såväl fördjupade kunskaper inom de ämnesområden
vilka ingår i grundutbildningen som specialkurs.

Till utbildning av skyddsombud och vissa andra personalkategorier kan
bidrag utgå från arbetarskyddsfonden. Med medel från arbetarskyddsfonden
har arbetarskyddsnämnden, som är SAF:s och LO:s gemensamma organ
på arbetarskyddsområdet, utarbetat ett gemensamt grundutbildningsmaterial,
Bättre arbetsmiljö. Materialet förelåg färdigt i augusti 1974. Hitintills
beräknas omkring 175 000 skyddsombud, arbetsledare m. fl. ha läst grundkursen
i studiecirklar och på internatkurser. Kompletterande avsnitt till
grundkursen har utarbetats eller påbörjats för att anpassa grundkursen till
olika områdens och branschers speciella förhållanden och skyddsproblem.

Arbetarskyddsnämnden har vidare inlett ett arbete med att utarbeta material
för vidareutbildning beträffande buller, belysning, kemiska hälsorisker,
planering och projektering av arbetslokaler, den lokala skyddsverksamheten
samt ergonomi. Materialet beträffande buller och belysning är färdigt. En
omfattande utbildning och fortbildning i arbetsmiljöfrågor sker även vid
ett flertal andra myndigheter och organisationer (se SOU 1976:2 s. 393).
RÅ har påbörjat utbildning av åklagare i ämnet brott på arbetslivets område.

Vad gäller utbildningen inom UKÄ-området kan nämnas att en arbetsgrupp,
som tillsatts av UKÄ för att stödja och samordna det lokala planeringsarbetet
på det arbetsvetenskapliga området, i sin slutrapport (UKÄrapport
1975:3) ger förslag till uppbyggnad av arbetsvetenskap!ig utbildning
och forskning inom universitetsorganisationen. UKÄ har till utbildningsdepartementet
redovisat ett program för utbyggnad av den arbetsvetenskapliga
verksamheten vid universitet och högskolor. I årets budgetproposition
(bilaga 10 s. 334) har föreslagits inrättande av en professur i sociologi,
särskilt arbetsmarknadssociologi, i Göteborg och en professur i tillämpad
psykologi med inriktning på ergonomisk forskning i Umeå. Riksdagen har
godkänt förslagen (UbU 1975/76:20 s. 27). Bemyndigande har tidigare lämnats
för en professur i arbetslivets socialpsykologi i Luleå.

Med anledning av önskemålet i motionen 1975/76:1234 om ökad forskning
beträffande de psykosociala arbetsmiljöproblemen kan nämnas att anslagen
från arbetarskyddsfonden fortlöpande ökar. Utskottet gav förra året
en redogörelse för olika forskningsprojekt avseende sådana problem, till vilken
här hänvisas (SoU 1975:4 s. 30). Flera projekt har därefter påbörjats
med stöd från fonden. Av dessa kan nämnas ett projekt rörande tjänstemännens
arbetsmiljöer. Inom ramen för projektet skall undersökas i vilken

SoU 1975/76:40

utsträckning olika tjänstemannagrupper upplever påfrestning och stress i
arbetet.

Arbetarskyddsstyrelsen bedriver också en omfattande informationsverksamhet.

Med anledning av yrkandet i motionen 1975/76:1292 om information
m. m. till invandrare kan nämnas att arbetarskyddsstyrelsen har utarbetat
ett meddelande (1972:16) som behandlar invandrare och arbetarskydd. I
meddelandet framhålls nödvändigheten av att ta hänsyn till språksvårigheterna
och ovanan vid svenska arbetsförhållanden för att invandrare verkligen
skall kunna förstå information om riskerna i arbetet. Ifrån denna utgångspunkt
ges råd om vilka åtgärder som bör vidtas. Arbetarskyddsstyrelsen
har översatt vissa av sina anvisningar till andra språk, främst finska
och serbokroatiska. Genom förfrågningar till yrkesinspektionsdistrikten
hämtar styrelsen upplysningar om vilka anvisningar som i första hand bör
översättas.

På förslag av invandrarutredningen har också genomförts åtgärder som
är ägnade att främja invandrarnas anpassning i arbetslivet. Ett exempel härpå
är lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning
för invandrare. Mellan arbetsmarknadens parter har träffats överenskommelser
om företagsintroduktion av invandrare. SAF, LO och invandrarverket
har år 1975 gemensamt utarbetat en handledning beträffande
invandrarfrågor i företag. Regeringen har i oktober 1975 inrättat invandrarrådet.
Invandrarrådet är knutet till arbetsmarknadsdepartementet. I rådet
ingår bl. a. företrädare för invandrarorganisationer samt för arbetsmarknadens
parter.

Gränsvärden m. m.

Arbetarskyddsstyrelsen har år 1974 utfärdat anvisningar (nr 100) om hygieniska
gränsvärden för luftföroreningar. I anvisningarna, som trätt i kraft
den 1 januari 1975, finns dels föreskrifter om gränsvärdenas innebörd och
användning, dels en förteckning över gränsvärden för ett antal ämnen med
särskilt angivande av bl. a. huruvida ämnena har cancerframkallande egenskaper,
dels ock en särskild förteckning över vissa cancerframkallande ämnen,
som inte får användas i arbetslivet eller som endast får användas efter
anvisningar av yrkesinspektionen eller som har gränsvärde enligt gränsvärdelistan.
Enligt anvisningarna har som underlag för värdena framför allt
använts dokumentation som utgivits av National Institute for Occupational
Safety and Health (NIOSH), Occupational Safety and Health Administration
(OSHA) och American National Standards Institute (ANSI), av Arbeitsstoffkommission
der Deutschen Forschungsgemeinschaft i Tyska Förbundsrepubliken
(BRD) och av den tjeckiska gränsvärdeskommittén. Vidare har
information i löpande facklitteratur och svenska erfarenheter samt tillgängliga
publikationer från internationella arbetsbyrån i Genéve (ILO) utnyttjats.

SoU 1975/76:40

Vid sidan av arbetarskyddslagstiftningen gäller bestämmelserna i lagen
(1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor. Lagen medger en skärpt produktkontroll
över varor som med hänsyn till sina kemiska eller fysikaliskkemiska
egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor
eller i miljön. Om det är av särskild betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt
kan regeringen föreskriva att lagen även skall tillämpas på annan
vara. Lagen innehåller grundläggande bestämmelser om tillverkning, försäljning,
annan hantering och import av hälso- och miljöfarliga varor samt
bemyndigar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att ingripa
mot olika kemiska varor bl. a. genom föreskrift att viss vara får hanteras
eller importeras endast efter särskilt tillstånd eller under särskilt villkor.
Även totalförbud mot viss vara kan meddelas.

1 detta sammanhang bör också nämnas att statsmakterna år 1974 beslutat
om utveckling av ett informationssystem för miljövården (prop. 1974:46,
JoU 1974:20). Syftet med systemet är att med hjälp av bl. a. ADB-teknik
ge myndigheter, organisationer och enskilda tillgång till för reformarbetet
på miljöområdet erforderliga data. I miljövårdens informationssystem skall
bl. a. ingå information om hälso- och miljöfarliga varor samt information
av betydelse från arbetsmiljösynpunkt. Systemet skall utvecklas successivt
under anpassning till aktuella krav. Ansvaret för utvecklingsarbetet ankommer
på en särskild miljödatanämnd, som bl. a. har till uppgift att lämna
förslag till det närmare innehållet i informationssystemet. Statskontoret som
medverkar i miljödatanämndens projekt har i januari i år lagt fram ett förslag
om försöksverksamhet avseende användningen av ADB för information
om arbetsmiljön.

Inom produktkontrollnämndens kansli har påbörjats arbete med att förbereda
en fullständig och fortlöpande kartläggning av kemiska ämnen och
beredningar med avseende på bl. a. varornas sammansättning och omsättning.
Avsikten är att årliga rapporter från tillverkare och importörer skall
ligga till grund för produktregistret.

Arbetarskyddsstyrelsen har i september 1975 utfärdat nya anvisningar
om asbest (nr 52) vilka innebär en väsentlig skärpning i förhållande till
vad som tidigare gällt. I anvisningarna föreskrivs bl. a. att asbest och asbesthaltigt
material som ger upphov till asbesthaltigt damm om möjligt
inte skall användas i arbetslivet utan skall ersättas med mindre hälsofarligt
ämne. Genom särskilda meddelanden därefter har användningen av asbest
ytterligare begränsats. Av dessa kan nämnas följande.

Arbetsgivare som använder asbest eller asbesthaltigt material har uppmanats
att anmäla detta till yrkesinspektionen och skyddsombud, som är
osäkra om anmälan gjorts, att själva göra anmälan (meddelande 1975:24).

S. k. blå asbest, som tidigare fick användas efter anvisningar från yrkesinspektionen,
får numera inte användas i arbetslivet (meddelande 1975:24).
Asbest får efter utgången av juni 1976 inte användas vid arbete med framställning
av färg, lim, spackel, fogmaterial och liknande produkter. Produkter

SoU 1975/76:40

av angivet slag, som innehåller asbest, får inte användas i arbetslivet efter
utgången av 1976 (meddelande 1976:7). Arbetstagare får efter utgången av
juni 1976 inte sysselsättas i arbeten med nyinstallation av asbestcementprodukter.
Redan utförda installationer av asbestcementprodukter får efter
utgången av juni 1976 underhållas eller kompletteras med asbestcementprodukter
endast om detta är nödvändigt för att den ursprungliga installationen
skall kunna användas. Vissa sådana produkter får dock användas
intill utgången av 1977, nämligen skivor av asbestcement för isolering mot
brand i byggnader, skivor av asbestcement för beklädnad av yttertak samt
rör av asbestcement för användning som vatten- och avloppsrör eller i fjärrvärmekulvertar
(meddelande 1976:8). Nivågränsvärdet för asbest (utom
krokidolit) som nu är bestämt till 2 fiber/ml skall efter juni månad 1976
vara 1 fiber/ml (meddelande 1976:9). Arbetarskyddsstyreisen har tillsatt en
särskild arbetsgrupp, vari ingår företrädare för bl. a. styrelsen och arbetsmarknadens
parter, som skall kartlägga användningen av asbest i arbetslivet.
Syftet med gruppens arbete är att få fram underlag för ställningstaganden
till i vilka fall asbest och asbesthaltigt material kan få hanteras i fortsättningen.

Med hänsyn till i gruvor och bergbyggen förekommande dieselavgaser
finns särskilda anvisningar i arbetarskyddsstyrelsens Berganvisningar (nr 67).
De nivåer som där anges ligger under de gränsvärden som i övrigt är tillåtna
för gaser enligt styrelsens anvisningar om hygieniska gränsvärden (nr 100).
Anvisningarna reviderades senast i september 1974.

Lokalt skyddsarbete och medinflytandefrågor i övrigt

Enligt 40 § arbetarskyddslagen skall på arbetsställe där minst fem arbetstagare
regelbundet sysselsätts bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud.
Skyddsombud skall utses också på annat arbetsställe om arbetsförhållandena
påkallar det. Skyddsombud utses av lokal facklig organisation
som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finns ej
sådan organisation utses skyddsombud av arbetstagarna. För arbetsställe
där skyddsombud ej tillsatts äger yrkesinspektionen, om förhållandena påkallar
det, medge att lokal avdelning av sådan organisation, som är att
anse som huvudorganisation enligt lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt,
utser skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare (regionalt
skyddsombud). Om mer än ett skyddsombud finns på visst arbetsställe skall
ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna
skyddsombudens verksamhet. I lagen finns också bestämmelserom skyddsombuds
rättigheter och befogenheter. Sålunda föreskrivs i 40 b § att, om
visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller
hälsa och rättelse inte genast kan uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren,
skyddsombud kan bestämma att arbetet skall avbrytas i avvaktan
på ställningstagande av yrkesinspektionen.

SoU 1975/76:40

I 41 § ges vissa regler om skyddskommitté. Skyddskommitté skall finnas
vid arbetsställe där minst 50 arbetstagare regelbundet sysselsätts och vara
sammansatt av företrädare för arbetsgivaren och arbetstagarna. Skyddskommitté
skall tillsättas även vid arbetsställe med mindre antal arbetstagare
om det begärs av arbetstagarna. Företrädare för de anställda utses av lokal
facklig organisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren.
Finns ej sådan organisation utses företrädare av arbetstagarna.

Med anledning av yrkandet i motionen 1975/76:1262 beträffande arbetstagarnas
representation i yrkesinspektionsnämnderna kan nämnas följande.
Yrkesinspektionsnämnd finns i vart och ett av distrikten inom yrkesinspektionen.
Enligt instruktionen för yrkesinspektionen (SFS 1973:847) skall
nämnden bestå av chefen för distriktet, som är ordförande, samt åtta ledamöter
som utses av regeringen efter förslag av parterna. LO föreslår två,
TCO en, SACO/SR en, SAF två, statens avtalsverk en samt Landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet gemensamt en av ledamöterna.

Vissa utvärderings- och ersättningsfrågor

Olika former av statistik och register kan tjäna som underlag för utvärdering
av det eventuella sambandet mellan sjukdom eller ohälsa och arbetsmiljön.

Den officiella yrkesskadestatistiken utarbetas av riksförsäkringsverket och
publiceras i Sveriges officiella statistik, där den sedan år 1955 har titeln
Yrkesskador. Statistiken redovisas i 24 tabeller efter olika indelningsgrunder
och skiljer på arbetsolycksfall, färdolycksfall och yrkessjukdomar. Skadorna
fördelas bl. a. efter företagens näringsgren och storleksklass, efter orsak,
händelseförlopp och svårighetsgrad. Förutom den officiella yrkesskadestatistiken
görs en mängd interna statistiska sammanställningar inom statliga
verk, branschorganisationer och företag. Arbetarskyddsverket har en yrkesskadestatistik
som huvudsakligen tillkommit för att ge underlag för det
förebyggande arbetarskyddet. Materialet för statistiken utgörs främst av yrkesskadeanmälningar.
Utöver yrkesskadestatistiken finns en lång rad register
eller statistiska produkter som kan vara av värde när det gäller att belysa
sambandet mellan ohälsa och arbetsmiljön. Ett av dessa är socialstyrelsens
cancerregister. Alla cancerfall som diagnostiseras på sjukhus eller av patolog
i Sverige skall anmälas till registret. Antalet anmälningar uppgår till omkring
28 000 per år. Registret har förts sedan 1958.

F. n. utgår ersättning vid skada i arbetet enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.
Förslag om en helt ny lagstiftning beträffande ersättning
vid skada i arbetet läggs fram i propositionen 1975/76:197 med förslag till
lag om arbetsskadeförsäkring.

SoU 1975/76:40

Arbetspauser samt ensamarbete

En bestämmelse om arbetspauser är intagen i 18 § arbetarskyddslagen.
Enligt bestämmelsen skall under arbetstiden erforderligt antal lämpligt avpassade
och förlagda arbetspauser beredas arbetstagaren om arbetet på grund
av samband med mekaniskt driven arbetsprocess eller till följd av annat
förhållande kräver ihållande anspänning eller eljest är särskilt påfrestande.
Arbetspaus är ett på förhand bestämt kortvarigt uppehåll för att bereda arbetstagaren
avkoppling från arbetet och är inte att anse som rast.

Däremot finns inte i gällande arbetarskyddslag några bestämmelser om
ensamarbete. Genom 4 § arbetarskyddskungörelsen fästs emellertid uppmärksamheten
på det behov av skyddsåtgärder som kan finnas vid olika
slag av ensamarbete med hänsyn till föreliggande olycksfallsrisk. Därutöver
finns en rad anvisningar från arbetarskyddsstyrelsen med föreskrifter rörande
vissa former av ensamarbete.

Tidigare riksdagsbehandling

Merparten av de frågor som tas upp i de i betänkandet behandlade motionerna
har vid flera tidigare tillfällen varit föremål för riksdagens bedömning.
Åtskilliga behandlades förra året i utskottets betänkande SoU 1975:4.
Detta gäller följande yrkanden. Utredning om företagshälsovårdens utbyggnad
m. m. (motionen 1975/76:474), statsbidrag till företagshälsovården (motionen
1975/76:1234), obligatorisk företagshälsovård (motionen 1975/76:
2064), översyn av utbildningsverksamheten inom arbetsmiljöområdet
(motionen 1975/76:357), de anställdas inflytande över arbetsmiljön
(motionen 1975/76:2064), utseendet av skyddsombud och skyddskommittéer
(motionen 1975/76:1243), forskning rörande psykosociala arbetsmiljöproblem
(motionen 1975/76:1234), möjligheter till pauser i arbetet m. m.
(motionen 1975/76:754), ensamarbete (motionen 1975/76:564) samt frågor
om hygieniska gränsvärden (motionen 1975/76:1249). Utskottet avstyrkte
yrkandena och utskottets hemställan bifölls av riksdagen. Beträffande motiveringarna
till utskottets ställningstaganden hänvisas till betänkandet.

Frågor gällande dieseldrift liknande dem i motionen 1975/76:1276 behandlades
av utskottet senast 1974 (SoU 1974:4) och frågan om en arbetsmiljöfond,
som förs fram i motionen 1975/76:1234, har utskottet tagit ställning
till i sitt betänkande SoU 1975:16. I betänkandet SoU 1975/76:4 belyste
utskottet utförligt frågor rörande epoxi, som har samband med kraven i
motionen 1975/76:1289. Även i dessa fall har utskottet hemställt att motionsyrkandena
skulle avslås, vilket bifallits av riksdagen. Beträffande motiveringarna
hänvisas till respektive betänkande.

Beslut beträffande fråga huruvida utskottet med stöd av 3 kap. 7 § riksdagsordningen
skulle väcka förslag hos riksdagen till lagstiftning som innebär
bl. a. förbud mot import och användning av asbest och asbesthaltiga
material fattades av utskottet i december 1975. Den i ärendet avsedda lag -

SoU 1975/76:40

stiftningen överensstämmer med den lagstiftning som krävs i motionen
1975/76:765. Utskottet beslöt att inte väcka sådant förslag (SoU:s protokoll
1975-02-12).

Pågående översyn m. m.

Tidigare i betänkandet har givits en allmän översikt av förslagen i arbetsmiljöutredningens
slutbetänkande (SOU 1976:1) Arbetsmiljölag. Där
nämns också propositionen 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform
och vidare förslagen i propositionen 1975/76:182 om information, utbildning
och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet m. m.

Av andra nyligen överlämnade förslag kan nämnas yrkesskadestatistikkommitténs
betänkande (SOU 1976:17) Skador i arbetet. Förslaget har betydelse
bl. a. för det förebyggande arbetarskyddet. Utredningen föreslår ett
informationssystem om yrkesskador som dels möjliggör statistiska bearbetningar,
dels medger framtagning av enskilda skadeanmälningar eller skadeanmälningar
för grupper av skadefall som kan vara av intresse för ytterligare
analyser. Ett uppdrag som utredningen haft att - förutom uppgifter
om yrkesskador - använda annan tillgänglig information, som kan belysa
samband mellan sjukdom eller ohälsa och arbetet, föreslås bli föremål för
fortsatt utredningsarbete.

Arbetsmiljöutredningen har föreslagit att företagshälsovården och frågor

1 nära anknytning därtill belyses i ytterligare undersökningar. Efter regeringens
bemyndigande har därefter arbetsmarknadsministern tillsatt en utredning
för företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten.
Enligt sina direktiv skall utredningen ge förslag om utbyggnadstakt, personalbehov
och kompetenskrav för personalen inom företagshälsovården.
Målet för utbyggnaden skall vara att alla löntagare skall ha tillgång till företagshälsovård.
Takten för att uppnå målet skall bestämmas av arbetsmarknadens
parter. En särskild fråga för utredningen blir att bedöma lämplig
organisation av företagshälsovården i små och geografiskt spridda företag.
Utredningen skall också pröva lämpliga vägar inom utbildningsväsendet
som bas för specialutbildningen i företagshälsovård samt behandla andra
utbildningsfrågor. En uppgift därvid blir att utreda behovet av olika miljötekniker
i arbetslivet. I direktiven betonas vikten av att en samlad bedömning
av såväl den medicinska som den tekniska delen av företagshälsovården
kommer till stånd. Det finns anledning räkna med att ett avtal
om inriktningen av företagshälsovården på det statliga området kommer
att ingås inom den närmaste tiden mellan avtalsverket och de anställdas
huvudorganisationer.

I den nämnda propositionen 1975/76:105 anför föredragande statsrådet
att det under remissbehandlingen av arbetsrättskommitténs förslag, som
ligger till grund för propositionen, ställts krav om bl. a. facklig vetorätt och
självbestämmanderätt i vissa frågor, såsom arbetsmiljön, personalpolitiken,

2 Riksdagen 1975/76. 12 sami Nr 40

SoU 1975/76:40

arbetstidens förläggning och löneformen. Dessa frågor kommer att behandlas
av en ny utredning som kan väntas bli tillsatt senare i år.

Frågor rörande arbetsmiljön behandlas f. n. av flera internationella organisationer.
ILO har på dagordningen för årets arbets konferens vissa sådana
frågor.

Utskottet

Inledning

Under senare år har ett omfattande reformarbete på arbetsmiljöns område
pågått och väsentliga förbättringar uppnåtts. Arbetsmiljöutredningen har i
sitt i början av året avgivna slutbetänkande (SOU 1976:1) Arbetsmiljölag
föreslagit en helt ny lagstiftning för området. Tidigare har på grundval av
utredningens förslag betydelsefulla förändringar genomförts i arbetarskyddslagstiftningen.
Genom bestämmelser, som trädde i kraft den 1 januari 1974,
gavs den lokala skyddsorganisationen på arbetsplatserna en stärkt ställning.
Bland andra reformer som bidragit till att främja arbetsmiljön i vid mening
kan nämnas lagarna om anställningsskydd och lagen om facklig förtroendemans
ställning. För arbetarskyddsstyrelsens del har reformverksamheten
inneburit dels förändringar av organisatorisk art, dels ett stort tillskott av
personal. Härigenom har styrelsen kunnat intensifiera bl. a. arbetet med
att ta fram nya arbetarskyddsföreskrifter. Här kan också erinras om att en
arbetsmedicinsk filial har inrättats i Umeå. Även yrkesinspektionen har
tillförts avsevärda personalförstärkningar. Samtidigt har yrkesinspektionen
tilldelats vidgade arbetsuppgifter och fått en delvis ny organisation. Genom
beslut av 1971 års riksdag inrättades arbetarskyddsfonden, som finansieras
med en arbetsgivaravgift. Fonden ger bidrag till forskning, utbildning och
upplysning på arbetsmiljöns område.

Av avgörande betydelse för hur förhållandena på arbetsmiljöområdet skall
utvecklas under överskådlig framtid blir det ovan nämnda förslaget till ny
arbetsmiljölagstiftning och de förslag i övrigt som utredningen lagt fram.
Den av utredningen föreslagna arbetsmiljölagen har fått formen av en ramlag,
vilket innebär att det materiella innehållet i reglerna i stor utsträckning
kommer att bestämmas av de tillämpningsföreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen
i nära samverkan med parterna på arbetsmarknaden skall kunna
utfärda. Arbetsmilöutredningens förslag remissbehandlas f. n. Det är regeringens
avsikt att proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen under riksmötet
1976/77.

Ett annat bidrag till insatserna för att åstadkomma en god arbetsmiljö
är yrkesskadestatistikkommitténs betänkande (SOU 1976:17) Skador i arbetet.
Förslagen i betänkandet syftar till att åstadkomma en arbetarskyddsanpassad
yrkesskadestatistik, som kan användas som underlag i det förebyggande
arbetet inom arbetarskyddet. Möjligheterna att, utöver uppgifter
om yrkesskador, använda annan information för att belysa sambandet mellan

SoU 1975/76:40

sjukdom eller ohälsa och arbete bör enligt utredningen bli föremål för fortsatt
utredningsarbete.

Arbetsmiljöutredningens betänkande innehåller inget slutligt förslag i fråga
om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten. Dessa
för arbetsmiljön väsentliga frågor kommer att behandlas av en av arbetsmarknadsministern
nyligen tillsatt utredning.

Av betydelse för arbetsmiljön i vid bemärkelse är den nyligen framlagda
propositionen 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform m. m. Förslagen
omfattar en lag om medbestämmande i arbetslivet och en lag om offentlig
anställning. Förslagen bygger på principen att arbetstagarinflytandet skall
kunna göras gällande i alla frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare. En betydelse för arbetsmiljön i vid bemärkelse kan också
tilläggas det institut för forskning kring arbetslivsfrågor som föreslås i propositionen
1975/76:182 om information, utbildning och forskning rörande
medbestämmande i arbetslivet m. m. Förslagen medför för arbetarskyddsfondens
del vidgade arbetsuppgifter, innebärande att fonden får ett programansvar
för sådan forskning som avser bl. a. individens problem i arbetslivet.
Slutligen kan nämnas att SAF, LO och PTK i dagarna träffat dels ett avtal
om allmänna regler för arbetsmiljöverksamheten i företagen och om rekommendationer
för partssamarbete i företagshälsovårdscentraler (arbetsmiljöavtalet),
dels en överenskommelse om riktlinjer för företagshälsovården.
De båda överenskommelserna träder i kraft den 1 maj 1976.

Utskottet behandlar i de följande avsnitten tillhopa 16 motioner som avser
arbetsmiljöfrågor. Åtskilliga av motionsyrkandena har tidigare behandlats
av utskottet, i många fall så sent som år 1975. När utskottet i det följande
hänvisar till sitt ställningstagande nämnda år utan att ange visst betänkande
avses betänkandet SoU 1975:4.

Företagshälsovård

I december 1975 utfärdade socialministern direktiv till en utredning om
ny lagstiftning för hälso- och sjukvården. Direktiven innehåller bl. a. ett
uppdrag till utredningen att uppmärksamma frågan om företagshälsovården.

I motionen 1975/76:474 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs om
kompletterande direktiv till utredningen för utbyggnaden av företagshälsovården.
Motionärerna vill att landstingen skall vara huvudmän för företagshälsovården,
som skall ställas under de anställdas insyn och kontroll.
Vidare hemställs att det i de begärda direktiven skall anges ett i motionen
preciserat utbyggnads- och utbildningsprogram som skall leda till företagshälsovård
för alla senast år 1985 samt att de grundläggande kostnaderna
för företagshälsovården skall täckas genom arbetsgivaravgifter. Motionärerna
anför vidare att endast ca en fjärdedel av landets arbetstagare har tillgång
till företagshälsovård och att utbildningen av personal härför försummats.
Företagshälsovården måste enligt motionärerna samordnas med övriga häl -

SoU 1975/76:40

so- och sjukvårdsresurser för vilka landstingen är huvudmän, varigenom
det bl. a. blir möjligt att ge de mindre arbetsställena tillgång till företagshälsovård.

I motionen 1975/76:2064 (yrkandet 2) av herr Ahlmark m. fl. (fp) yrkas
att riksdagen skall föreläggas förslag om principbeslut rörande obligatorisk
företagshälsovård. Ett sådant förslag kan enligt motionärerna lämpligen läggas
fram i propositionen med anledning av arbetsmiljöutredningens slutbetänkande.

Som utskottet angett i inledningen har nyligen tillsatts en utredning om
företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten. Målet för utbyggnaden
av företagshälsovården skall enligt direktiven vara att alla löntagare
skall ha tillgång till företagshälsovård. Utbyggnaden av företagshälsovården
skall, liksom nu, ske på frivillighetens väg, och frågor om företagshälsovårdens
innehåll m. m. regleras genom avtal och överenskommelser
mellan parterna. Takten för målets förverkligande skall bestämmas
av arbetsmarknadens parter under hänsynstagande till de resurser som kan
ställas till förfogande. Härvid åsyftas såväl direkta resurser avsatta genom
avtal mellan parterna som tillgången till personal etc. Delar av arbetsmarknaden
omfattas inte av avtal om företagshälsovård. Om utredningen finner
att en utbyggnad beträffande dessa områden inte är att förutse, bör utredningen
överväga alternativa vägar att åstadkomma en sådan utbyggnad.
Direktiven innehåller också ett uppdrag att pröva frågan om en ändamålsenlig
fördelning och planering av läkarresurserna inom företagshälsovården.
Utredningen skall också ta upp frågor rörande utbildning av företaghälsovårdens
personal. En särskild uppgift för utredningen blir att göra en
allmän bedömning av hur företagshälsovården vid små och geografiskt spridda
företag skall läggas upp. I direktiven understryks också att såväl nu
gällande arbetarskyddslagstiftning som den av arbetsmiljöutredningen föreslagna
arbetsmiljölagen utgår från att arbetsgivarna skall tillhandahålla
de resurser som behövs för de anställda från säkerhets- och hälsosynpunkt.
Häri ingår företagshälsovården som en viktig del. Av den redovisning som
här lämnats för vissa av de uppgifter som tilldelats utredningen om företagshälsovården
och den yrkesmedicinska verksamheten framgår att utredningen
kommer att behandla sådana frågor som tas upp i motionen
1975/76:474. Beträffande den särskilda frågan om huvudmannaskap kan
nämnas att, enligt de principer som råder nu, företagshälsovården kan vara
inbyggd i företagen, om dessa är tillräckligt stora för att ha egen företagshälsovård.
För övriga arbetsplatser är det vanligt att företagshälsovården
ordnas genom olika former av samverkan, t. ex. genom företagshälsovårdscentraler
som är gemensamma för flera företag. Möjligheterna till samarbete
med samhällets hälso- och sjukvård är här av särskild betydelse. Organisationsmodellerna
har sin utgångspunkt i de riktlinjer för företagshälsovård
som antogs av SAF och LO år 1967. Som inledningsvis angetts har i dagarna
ett arbetsmiljöavtal träffats mellan SAF, LO och PTK. Avtalet ger de an -

SoU 1975/76:40

ställda ett väsentligt ökat inflytande över bl. a. företagshälsovården. Då det
gäller det statliga området finns det anledning räkna med att ett avtal om
riktlinjer för företagshälsovården kommer att ingås inom kort. För kommunal
och landstingskommunal företagshälsovård gäller ett avtal från 1975.

Under hänvisning till den lämnade redovisningen avstyrker utskottet motionen
1975/76:474.

Utskottet framhöll förra året vid behandlingen av ett motionsyrkande
som var likartat med det här behandlade yrkandet i motionen 1975/76:2064
(yrkandet 2), att ett uttalande om obligatorisk företagshälsovård inte skulle
påskynda utbyggnaden av företagshälsovården. Utskottet har inte ändrat
sin inställning i frågan. Utskottet anser i stället att man bör pröva en utbyggnad
av företagshälsovården i enlighet med de principer och de praktiska
lösningar som anges i direktiven för utredningen om företagshälsovården
och den yrkesmedicinska verksamheten. Utskottet som också hänvisar till
de ovan angivna överenskommelserna på arbetsmarknaden om företagshälsovård
avstyrker sålunda motionsyrkandet.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också motionen 1975/76:1234
av herr Fälldin m. fl. (c), såvitt däri yrkas en utredning om statsbidrag till
företagshälsovården i syfte att stimulera företagen till en ökad satsning på
en fullständig företagshälsovård omfattande även den tekniska delen härav.

Enligt lagen om allmän försäkring är sjukvårdsförmånerna i princip begränsade
till att avse ersättning vid sjukvård. Utgifter vid hälsokontroll
kan i allmänhet inte ersättas. Däremot kan enligt särskild bestämmelse arbetsgivare
få ersättning för hälsovårdande åtgärder som kommit hans arbetstagare
till godo. Om arbetsgivare anordnar läkarvård eller vidtar andra
sjukvårdande åtgärder så att försäkringskassas utgifter för sjukvårdsersättning
kan antas minska, kan kassan med arbetsgivaren träffa överenskommelse
om skälig gottgörelse för dennes kostnader.

Som utskottet anförde förra året vid behandlingen av ett liknande motionsyrkande
har socialstyrelsen regeringens uppdrag att verkställa en utredning
om utvecklingen av hälsoundersökningar och annan förebyggande
hälsovård (hälsokontrollundersökningen) samt att därvid undersöka hur denna
verksamhet kan författningsmässigt och organisatoriskt inordnas i det
system som gäller för den av samhället bedrivna sjukvården. Enligt direktiven
till utredningen om företagshälsovården och den yrkesmedicinska
verksamheten bör utredningen i sitt arbete beakta de överväganden som
kan väntas från socialstyrelsens utredning. 1 direktiven för den nya företagshälsovårdsutredningen
anges också att det i sammanhanget bör uppmärksammas
bl. a. att riksförsäkringsverket och socialstyrelsen har i uppdrag
att se över den allmänna försäkringens ersättningsregler för sjukvården inom
bl. a. företagshälsovården. Resultatet av socialstyrelsens och riksförsäkringsverkets
utredningsverksamhet kan väntas föreligga senare i år. Utredningarnas
arbete bör inte föregripas. Utskottet avstyrker således motionen
1975/76:1234, såvitt här är i fråga.

SoU 1975/76:40

Utbildning, information och forskning

1 flera motioner tas upp frågor rörande utbildning och i anknytning därtill
också frågor rörande information och forskning. I motionen 1975/76:357
av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen tar initiativ till en
samlad översyn för att få till stånd en utvidgad utbildningsverksamhet inom
arbetsmiljöområdet samt åtgärder för att tillgodose aktuella forskningsbehov.
I sju punkter preciseras de områden den begärda översynen bör behandla.
Häri ingår bl. a. frågor om utbildning av skyddsombud och personal inom
företagshälsovården samt utbyggnaden av den yrkesmedicinska verksamheten.
En särskild utredning bör tilldelas uppgiften att samordna den utbildning
som bedrivs inom högskolan och vid arbetarskyddsstyrelsen och
i samband därmed ge förslag till en kvalificerad utbildning för yrkeshygieniker.
I övrigt berörs behovet av resurser vid arbetarskyddsstyrelsens
tillsynsavdelning samt tillgången till för arbetsmiljöstudier nödvändig information
som företag och myndigheter förfogar över.

Motionsyrkanden av likartad innebörd som det nu föreliggande behandlades
senast förra året av utskottet. Utskottet anförde därvid bl. a. att ökad
uppmärksamhet i vad gäller utbildningsfrågorna är av väsentlig betydelse när
det gäller åtgärder för att komma till rätta med dåliga arbetsmiljöer. Utskottet
avstyrkte emellertid i sitt av riksdagen godkända betänkande yrkandet med
hänvisning till de initiativ för en utvidgad utbildning i arbetsmiljöfrågor,
som tagits bl. a. av arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadens parter samt
universitetskanslersämbetet (UKÄ). Utskottet vill beträffande frågor, som
skulle omfattas av en sådan samlad översyn som ovan angivits, framhålla följande.
De sakkunniga som tillkallats för att utreda företagshälsovården och
den yrkesmedicinska verksamheten behandlar vissa övergripande utbildningsfrågor.
De skall bl. a. pröva vilka utbildningsvägar inom utbildningsväsendet
som lämpar sig som bas för specialutbildning i företagshälsovård. Ett
annat exempel är utredningens uppdrag att överväga i vilken utsträckning företagsläkarutbildningen
kan samordnas med den reguljära vidareutbildningen
av läkare. Vidare kan nämnas det arbete som nu slutförts av en
samrådsgrupp för arbetsvetenskapi ig utbildning och forskning som tillsattes
av UKÄ 1973. Arbetsgruppen hade i uppdrag att stödja och samordna det
lokala planeringsarbetet på det arbetsvetenskapliga området. 1 sin slutrapport
(UKÄ-rapport 1975:3) ger gruppen förslag till uppbyggnad av arbetsvetenskaplig
utbildning och forskning inom universitetsorganisationen. Förslagen
gäller i första hand de områden av arbetsvetenskapen som är av gemensamt
intresse för flera fakulteter. UKÄ har härefter till utbildningsdepartementet
redovisat ett program för utbyggnad av den arbetsvetenskapliga verksamheten
vid universitet och högskolor. Som ett led i strävandena att förstärka
den arbetsvetenskapliga forskningen har i årets budgetproposition (bilaga
10) föreslagits inrättandet av vissa professurer. Förslagen har godkänts av
riksdagen (UbU 1975/76:20, s. 27). En professur i sociologi, särskilt arbetsmarknadssociologi,
inrättas i Göteborg,och en professur i tillämpad psykologi

SoU 1975/76: 40

med inriktning mot ergonomisk forskning tillkommer i Umeå. Bemyndigande
har tidigare lämnats för inrättande av en professur i arbetslivets socialpsykologi
i Luleå. Det är i sammanhanget väsentligt att också nämna
att innehavare av tjänst som professor eller laborator vid arbetarskyddsstyrelsen
har skyldighet att meddela undervisning inom universitetsorganisation.
En central roll i sammanhanget harden till arbetarskyddsstyrelsen
knutna utbildningsdelegationen för arbetarskyddsfrågor. Denna delegation
är ett organ för samråd och samverkan i utbildningsfrågor mellan arbetsmarknadens
parter, arbetarskyddsstyrelsen och arbetarskyddsfonden och
skall arbeta med arbetslivets behov av utbildning i arbetsmiljöfrågor, främst
med tanke på skyddsombud och arbetsledare.

Här bör också nämnas att förslagen i den nyligen framlagda propositionen
1975/76:182 om information, utbildning och forskning rörande medbestämmanderätt
i arbetslivet m. m. står i överensstämmelse med vad som
anförs i motionen om inriktningen av forskningen på arbetsmiljöns område.
I propositionen föreslås bl. a. att arbetarskyddsfonden skall få vidgade uppgifter
och att ett särskilt forskningsinstitut skall inrättas med huvudsaklig
inriktning på bl. a. problem som rör individer och grupper i arbetslivet.
1 propositionen understryks att verksamheten vid institutet skall ha en praktisk
problemlösande inriktning. Slutligen bör nämnas att arbetsmiljöutredningen
i sitt slutbetänkande (SOU 1976:1) Arbetsmiljölag betonar behovet
av fördjupad undervisning inom hela undervisningsområdet och en anpassning
av undervisningsmaterialet till den nya lagstiftningen.

Den lämnade redovisningen visar att flera initiativ tagits för att fl till
stånd en utveckling och samordning av utbildningsverksamheten inom arbetsmiljöns
område. Behovet av forskning har därvid också beaktats. Åtgärderna
ligger i linje med motionens huvudyrkande. Under hänvisning
härtill avstyrker utskottet motionen 1975/76:357. De särskilda frågor som
tas upp i olika punkter under motionens yrkande påkallar enligt utskottets
mening inte heller någon riksdagens åtgärd. Beträffande dessa frågor må
- utan att fullständighet åsyftas - utöver det ovan anförda nämnas följande.
Då det gäller utbyggnaden av yrkesmedicinska kliniker hänvisar utskottet
även till utskottets betänkande SoU 1975/76:42 med anledning av motioner
om vissa medicinska specialiteter m. m. För grundutbildning av skyddsombud
finns ett studiematerial, benämnt Bättre arbetsmiljö, som sammanställts
av arbetarskyddsnämnden med bidrag från arbetarskyddsfonden och
lagts upp i studiecirkelform. Ca 175 000 skyddsombud, arbetsledare m. fl.
beräknas hitintills ha genomgått grundutbildningen. Studiematerial för vidareutbildning
av dem som erhållit grundutbildning tas nu fram bl. a. av arbetarskyddsnämnden.
Studiematerialet gäller ämnesområdena planering och
projektering av arbetslokaler, ergonomi, kemiska hälsorisker samt den lokala
skyddsverksamheten. Studiematerial om buller och om belysning föreligger
redan. Därutöver framställer flera huvudorganisationer studiematerial för
vidareutbildning på arbetsmiljöom rådet. Arbetarskyddsstyrelsen har försöks -

SoU 1975/76: 40

vis anordnat en kurs för vidareutbildning av kvalificerade skyddsombud.
Avsikten är att dessa skyddsombud i sin tur skall verka som utbildare.
När erfarenheterna från försöksverksamheten utvärderats kommer ställning
att tas till fortsatt kursverksamhet av denna typ. Arbetsmiljöutredningens
förslag kan också väntas tillföra utbildningen för skyddsombuden ytterligare
innehåll. 1 anledning av vad som anförs i motionen om resursbehovet vid
arbetarskyddsstyrelsens tillsynsavdelning vill utskottet framhålla att tillsynsavdelningen
kontinuerligt under de senaste åren tillförts resurser, bl. a. i
form av nya tjänster, och för nästa budgetår erhåller ett tillskott av 24 tjänster.
I motionen framhålls också vikten av tillgång till för arbetsmiljöstudier nödvändig
information från företag och myndigheter. Skyddsombuden har i
dag enligt 40 a § arbetarskyddslagen rätt att få den information de behöver
för sitt arbete. Arbetsmiljöutredningen har velat förstärka denna rätt och
föreslår att det skall bli en skyldighet för arbetsgivaren att underrätta skyddsombudet
om förändringar av betydelse för skyddsförhållanden inom hans
område. Slutligen kan nämnas att ett genomförande av förslagen i propositionen
1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform m. m. kommer
att ytterligare stärka arbetstagarnas möjligheter till information. Föredragande
statsrådet anför i propositionen i det avsnitt som rör rätt till information,
att riktpunkten bör vara att det inte skall finnas några begränsningar
i rätten till insyn i arbetsgivarens verksamhet och till information om sådana
förhållanden som är av betydelse för arbetstagarna.

I motionen 1975/76:312 (yrkandet 2) av herr Karlehagen m. fl. (c, m,
fp) yrkas att det vidtas åtgärder för att en enhetlig utbildning för yrkeshygieniker
skall skapas och för att kompetenskrav för yrkeshygieniker skall
bli fastställda. Samma fråga berörs även i den i det föregående behandlade
motionen 1975/76:357.

Yrkeshygieniker finns i dag vid de yrkesmedicinska klinikerna samt vid
samtliga yrkesinspektionsdistrikt. Riksdagen har nyligen på hemställan av
utskottet (SoU 1975/76:31) anvisat medel för inrättande av fem nya tjänster
för yrkeshygieniker, så att yrkesinspektionens kapacitet när det gäller kvalificerade
uppgifter för bedömning av de kemiska hälsoriskerna kan förstärkas.

Yrkeshygien ingår i kursplanerna för arbetarskyddsstyrelsens utbildning
av företagshälsovårdens personal. Den mest omfattande utbildningen i ämnet
erhåller skyddsingenjörerna. Motionärerna vill emellertid ha en mera
kvalificerad yrkeshygienisk utbildning än den som nu finns. Motionärernas
krav vinner stöd genom vad som anförs av arbetsmiljöutredningen. I avsnittet
Frågor rörande gränsvärden m. m. i detta betänkande redogör utskottet
i korthet för arbetsmiljöutredningens syn på behovet av gränsvärden
och de komplicerade mätningar som krävs för att man skall kunna tillämpa
fastställda gränsvärden. För detta fordras enligt utredningen kvalificerade
specialister. Detta behov uppmärksammas i direktiven till utredningen om
företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten. Där under -

SoU 1975/76: 40

stryks att den tekniska utvecklingen och de alltmer komplicerade kemiska
och fysikaliska frågorna medför att den tekniska delen av företagshälsovården
får allt större tyngd. Det kommer i stor utsträckning att krävas
specialister på olika områden av yrkeshygien, mätteknik, ergonomi m. m.
Utredningen skall därför undersöka behovet av olika miljötekniker.

Mot bakgrund av det anförda och med hänvisning till vad direktiven
i övrigt innehåller anser sig utskottet kunna räkna med att utredningen
kommer att ingående överväga de frågor som motionärerna tagit upp. Nämnas
kan också att, enligt vad utskottet inhämtat, arbetarskyddsstyrelsen
har kommit långt i förberedelserna på att få till stånd en kvalificerad yrkeshygienisk
utbildning. Frågan behandlas även inom en arbetsgrupp för arbetsmedicin
och arbetshygien under nordiska ministerrådets ämbetsmannakommitté
för arbetsmiljöfrågor. Vad utskottet sålunda anfört leder till
slutsatsen att något riksdagens initiativ med anledning av motionen
1975/76:312 i här aktuell del (yrkandet 2) inte är erforderligt.

I motionen 1975/76:1247 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att
vissa polismän, åklagare och domare efter specialutbildning skall avdelas
för att handlägga arbetsolycksfall och fall av yrkessjukdomar inom de olika
yrkesinspektionsdistrikten.

Arbetsmiljöutredningen understryker i samband med att utredningen behandlar
sanktionssystemet i arbetsmiljölagstiftningen vikten av att man
inom polis- och åklagarväsendet har tillräckliga kunskaper om innehållet
i lagstiftningen och dess tillämpning. Enligt vad utskottet inhämtat inleder
riksåklagaren innevarande månad en serie kurser för åklagare i ämnet brott
på arbetslivets område. Deltagarna rekryteras så att det, när serien är genomförd
1977, bör finnas i vart fall en åklagare i varje åklagardistrikt som genomgått
utbildningen. Det finns enligt utskottets mening anledning räkna med
att i samband med den nya arbetsmiljölagstiftningens tillkomst frågan om
fortbildning på arbetslivets område även för poliser och domare kommer
att ägnas uppmärksamhet. Någon särskild riksdagens åtgärd med anledning
av motionen är inte påkallad. Utskottet avstyrker motionen 1975/76:1247.

Utskottet avstyrker också motionen 1975/76:1292 av herr Pettersson i
Västerås m. fl. (vpk), såvitt i motionen behandlas frågan om språkutbildning
för skyddsombuden (yrkandet 2). Arbetsmiljöutredningen har ägnat ett särskilt
avsnitt i sitt slutbetänkande åt invandrarfrågor. Behovet av att utbilda
tvåspråkiga skyddsombud understryks särskilt. De största svårigheterna i
detta avseende föreligger enligt utredningen på mindre arbetsplatser. Utredningen
pekar på möjligheten för regionalt skyddsombud att få anlita
arbetsplatstolk. Denna fråga bör enligt utredningen närmare undersökas.
Utskottet förutsätter att frågan tas upp till överväganden i samband med
utformningen av direktiven till den förutskickade utredningen om vissa
arbetsrättsliga frågor (prop. 1975/76:105, bilaga 1 s. 203).

Utskottet behandlar här också den nämnda motionen 1975/76:1292, såvitt
där begärs initiativ till flerspråkig, branschvis tillämplig information om

SoU 1975/76: 40

arbetarskyddsbestämmelser och i anslutning därtill ett uttalande från riksdagen
i syfte att ålägga företagen att utarbeta och tillhandahålla motsvarande
upplysningar om lokala säkerhets- och arbetsmiljöbestämmelser (yrkandet
1). Arbetarskyddsstyrelsen har låtit framställa visst informationsmaterial på
invandrarspråk. Arbetsmarknadens parter samt invandrarverket har vidtagit
åtgärder för att förbättra informationen om och till invandrarna. I det nämnda
avsnittet om invandrarfrågor tar arbetsmiljöutredningen också upp sådana
frågor som motionen avser i denna del. Utredningen understryker den lokala
skyddsorganisationens ansvar när det gäller invandrarnas anpassning i arbetet
och på arbetsplatsen. Förslag läggs fram om ett brett upplagt introduktionsförfarande
tillsammans med flera andra åtgärder för att stärka det
förebyggande skyddet mot yrkesrisker, som är framträdande för den som
ännu inte förstår svenska och är främmande för olika förhållanden i svenskt
arbetsliv. Utskottet delar motionärernas mening att information till invandrare,
särskilt vid nyanställning, har stor betydelse. Frågan kan väntas bli
behandlad i den kommande propositionen om arbetsmiljön. Utskottet avstyrker
motionen 1975/76:1292 även i denna del.

1 detta sammanhang behandlar utskottet också motionen 1975/76:1234
av herr Fälldin m. fl. (c), såvitt däri föreslås att riksdagen skall uttala att
de psykosociala arbetsmiljöproblemen ägnas ökad uppmärksamhet bl. a.
genom forskningsprojekt inom ramen för arbetarskyddsfondens verksamhet
(yrkandet 1).

1 samband med att utskottet förra året behandlade ett liknande motionsyrkande
lämnade utskottet en redogörelse för olika pågående forskningsprojekt
rörande de psykosociala arbetsmiljöproblemen som fått anslag från
arbetarskyddsfonden samt andra insatser som direkt eller indirekt syftar
till att förbättra den psykosociala arbetsmiljön. Utskottet hänvisar till denna
redovisning (SoU 1975:4 s. 30). Flera nya projekt inom området har därefter
påbörjats med stöd från fonden. Ett sådant är TCO:s undersökning om
tjänstemännens arbetsmiljöer. Av betydelse för motionens syfte är också
det tidigare nämnda förslaget om inrättandet av ett forskningsinstitut, som
läggs fram i propositionen 1975/76:182 om information, utbildning och
forskning rörande medbestämmande i arbetslivet m. m. Man kan också räkna
med att de psykosociala arbetsmiljöproblemen kommer att ägnas ökad
uppmärksamhet som en följd av arbetsmiljöutredningens förslag. Utredningen
framhåller att arbetsmiljön skall vara så bra som möjligt från såväl
fysisk som psykisk och social synpunkt. Denna uppfattning kommer också
till uttryck i en av lagförslagets grundläggande bestämmelser (2 kap. 1 §
andra stycket lagförslaget). I direktiven för utredningen om företagshälsovården
och den yrkesmedicinska verksamheten anknyts tili den åsyftade
bestämmelsen. Det anförs att en utveckling i riktning mot att en psykosocial
funktion blir en särskild del av företagshälsovården kan bli aktuell. Utredningen
bör belysa denna fråga närmare. Genom vad som här anförts
torde motionens syfte komma att tillgodoses. Utskottet avstyrker därför
motionen 1975/76:1234 i här aktuell del.

SoU1975/76:40

Frågor rörande gränsvärden m. m.

I motionen 1975/76:1249 (yrkandena 2-4 och 6) av herr Hermansson
m. fl. (vpk) yrkas att arbetarskyddsstyrelsens anvisningar om hygieniska
gränsvärden för luftföroreningar på arbetsplatsen (nr 100) kompletteras till
att omfatta ca 500 ämnen mot som nu ca 120 ämnen. Gränsvärden bör
också tillämpas på fysikaliska hälsorisker, såsom värme, kyla, buller, vibrationer
och belysning. Ämnen som är eller misstänks vara cancerframkallande
skall före år 1980 åsättas gränsvärdet noll. Vidare yrkas att den dokumentation
som tjänat som underlag för de fastställda gränsvärdena skall presenteras tillsammans
med motiveringar för de angivna nivåerna.

Yrkanden liknande dem som nu tas upp i motionen 1975/76:1249 behandlades
senast förra året av utskottet. Utskottet avstyrkte yrkandena under
hänvisning till arbetsmiljöutredningens uppdrag. Beträffande de nu aktuella
yrkandena får utskottet anföra följande. Arbetarskyddsstyrelsens anvisningar
om hygieniska gränsvärden (nr 100) trädde i kraft den 1 januari 1975. Styrelsen
har emellertid redan påbörjat ett arbete för att revidera gränsvärdeslistan.
Ett förslag till nya anvisningar har utarbetats. I förslaget har vissa
ändringar och tillägg gjorts i såväl gränsvärdeslistan som i den särskilda
förteckningen över vissa cancerframkallande ämnen. I sistnämnda förteckning
upptas i särskilda avdelningar dels ämnen som över huvud taget inte får
tillverkas eller användas i arbetslivet, dels ämnen som får tillverkas eller
användas efter anvisningar från yrkesinspektionen. I förteckningen har också
införts en ny lista över ämnen under särskild observation. Vidare upptar
förslaget under en särskild rubrik uppgifter om vissa ämnen med i övrigt
stark hälsopåverkan. Förslaget remissbehandlas f. n. Enligt vad utskottet
inhämtat finns det anledning att räkna med att de nya anvisningarna kommer
att utfärdas senare i år. Utskottet vill också hänvisa till vad arbetsmiljöutredningen
anför beträffande gränsvärdesfrågorna(SOU 1976:1 s. 115).
Utredningen diskuterar därvid bl. a. behovet av gränsvärden, utgångspunkterna
vid fastställande av hygieniska gränsvärden, frågor om mätning och
gränsvärdenas ställning i lagstiftningen. Utredningen anser att ett system
med gränsvärden är ett oumbärligt hjälpmedel för att komma till rätta med
bl. a. de kemiska riskerna i arbetet. Gränsvärdessystemet bör efter hand utsträckas
till ytterligare kemiska och fysikaliska faktorer i arbetsmiljön. För
att i framtiden öka effekten av gränsvärden är det lämpligt, anför utredningen,
att de förankras i den nya lagstiftningen om arbetsmiljön. Utredningen
understryker att gränsvärdena är minimikrav. Därför bör det enligt
utredningens åsikt finnas möjligheter för parterna och tillsynsmyndigheterna
att - då de tekniska förutsättningarna är för handen - vara verksamma
även för att få till stånd förbättringar, som går ut på att värden under gränsvärdena
skall uppnås. Beträffande frågor om mätning m. m. framhåller utredningen
att en effektiviserad kontroll av arbetsmiljön med hjälp av hygieniska
gränsvärden ställer stora krav på tillgång till resurser för mätning

SoU 1975/76: 40

ute på arbetsplatserna samt för analys och utvärdering. Utredningen framhåller
att företagshälsovården är en tillgång när det gäller mät- och analysverksamhet.
Inom företagshälsovården pågår redan nu en omfattande
sådan verksamhet som det gäller att utveckla.

Arbetsmiljöutredningens förslag innebär en samordning av arbetsmiljölagstiftningen
och lagen om hälso- och miljöfarliga ämnen. Syftet med utredningens
förslag i detta hänseende har varit att tillsynen över de kemiska
hälsoriskerna i arbetslivet skall effektiviseras.

De synpunkter som utredningen lägger på frågor om fastställande av gränsvärden
gäller enligt utredningen inte bara luftföroreningar. De kan också
tillämpas på gränsvärden för buller, vibrationer, klimat, belysning och strålning.
I vad gäller det krav på dokumentation som förs fram i motionen
kan nämnas att arbetsmiljöutredningen understryker att det är grundläggande
för arbetet med gränsvärden att tillsynsmyndigheten har ett dokumentationssystem
som fungerar väl. Utredningen nämner kortfattat hur
sådan dokumentation bör insamlas och vad den skall omfatta. I frågan kan
vidare tilläggas att arbetarskyddsstyrelsens anvisningar om hygieniska gränsvärden
innehåller en redogörelse för den dokumentation som använts som
underlag för värdena. Vidare gäller i fråga om arbetarskyddsstyrelsens handlingar
rörande gränsvärden samma regler som för allmänna handlingar hos
andra myndigheter, vilket innebär att var och en äger rätt att få del av
handlingarnas innehåll såvida inte ett utlämnande står i strid mot sekretesslagens
regler.

Det framgår av den lämnade redovisningen att arbetarskyddsstyrelsen
inom en nära framtid kommer att utge en reviderad gränsvärdeslista, samt
att arbetsmiljöutredningen behandlat de olika problem som tas upp i motionen.
De nya anvisningarna samt de förslag från regeringen som kan väntas
med anledning av arbetsmiljöutredningens förslag bör inte föregripas. Utskottet
avstyrker därför motionen i här behandlade delar.

Utskottet tar härefter upp två motioner som rör asbest. Motionen
1975/76:755 (yrkandet 1 och yrkandet 3 delvis) av herr Hermansson m. fl.
(vpk) behandlar skadeverkningar, förorsakade av asbesthaltigt damm i samband
med hantering av asbest och asbesthaltigt material. Motionärerna yrkar
på ett i lag fastställt förbud mot import och användning av asbest och asbesthaltigt
material. Förslag härom bör skyndsamt föreläggas riksdagen. Särskilda
spörsmål i anslutning till arbetarskyddsstyrelsens asbestanvisningar
(nr 52) tas upp i motionen 1975/76:1296 av herr Sellgren (fp) och herr Jonsson
i Alingsås (fp). Motionärerna yrkar på en skärpning av anvisningarna dels
beträffande ordvalet i anvisningarna, dels beträffande vad som sägs i de
nämnda anvisningarna om att rökning, särskilt cigarrettrökning, utgör en
faktor som kraftigt ökar den risk för uppkomst av lungcancer som kan
föreligga vid lång tids exposition för asbesthaltigt damm.

Samma frågor som tas upp i motionen 1975/76:755 behandlades av utskottet
i slutet av förra året i samband med att fråga uppkom huruvida

SoU1975/76: 40

utskottet med stöd av 3 kap. 7 § riksdagsordningen skulle väcka förslag
hos riksdagen till lagstiftning om bl. a. förbud mot import och användning
av asbest och asbetshaltigt material med ytterligt restriktiva dispensmöjligheter.
I sitt beslut (bil. 2 till prot. 1975/76:9) utvecklade utskottet utförligt
sin syn på hälsoriskerna i samband med användningen av asbest och asbesthaltigt
material. Utskottet ansåg att mycket långtgående åtgärder är befogade
för att motverka hälsoriskerna. Målet för åtgärderna bör vara att
asbest och asbestprodukter skall försvinna från arbetslivet.

När det gäller att förebygga hälsorisker på grund av asbest står valet mellan
å ena sidan ett generellt förbud i lag mot användning av asbest med dispensmöjligheter
och å andra sidan stränga arbetarskyddsföreskrifter - med
anvisningar om att asbest inte får användas då ersättningsmaterial finns
- i förening med omfattande kontroll från tillsynsorganen när asbest hanteras.
Utskottet ansåg att det av olika skäl är mindre lämpligt med en förbudslagstiftning
av angivet slag. Bl. a. anförde utskottet att ett förbud kan
medföra att man går över till andra material som inte kontrollerats från
arbetarskyddssynpunkt och som i framtiden kan komma att visa sig vara
förknippade med lika allvarliga eller ännu större hälsorisker än vad fallet
är beträffande asbest. Utskottet ansåg att hälsoriskerna vid asbesthanteringen
nu främst bör mötas genom åtgärder inom ramen för gällande arbetarskyddslagstiftning.

Arbetarskyddsstyrelsen har fortsatt sitt arbete på att genom skärpta anvisningar
starkt begränsa användningen av asbest. Flera anvisningar är direkt
ägnade att medverka till att asbest och asbestcementprodukter skall försvinna
ur arbetslivet. Anvisningar i arbetarskyddsstyrelsens meddelanden 1976:8
innebär att arbetstagare efter utgången av juni 1976 inte får sysselsättas
i arbeten med ny installation av asbestcementprodukter. Vissa sådana produkter
får dock användas intill utgången av 1977, nämligen skivor av asbestcement
för isolering mot brand i byggnader, skivor av asbestcement
för beklädnad av yttertak samt rör av asbestcement för användning som
vatten- och avloppsrör eller i fjärrvärmekulvertar. Enligt anvisningar i styrelsens
meddelande 1976:7 får asbest efter utgången av juni 1976 inte användas
vid arbete med framställning av färg, lim, spackel, fogmaterial och
liknande produkter. Produkter av angivet slag, som innehåller asbest, får
inte användas i arbetslivet efter utgången av 1976. Nivågränsvärdet för asbest
(utom krokidolit) som nu är bestämt till 2 fiber/ml skall enligt anvisningar
i meddelande 1976:9 efter juni månad vara 1 fiber/ml.

Arbetsmiljöutredningen har i sitt slutbetänkande utförligt behandlat åtskilliga
frågor som har direkt samband med möjligheterna att motverka
hälsorisker föranledda av asbesthantering. Ovan har utredningens synpunkter
och förslag rörande gränsvärdesfrågor redovisats. Vidare bör nämnas
de förslag utredningen lägger fram om bemyndigande för arbetarskyddsstyrelsen
att meddela direkt straffsanktionerade föreskrifter om olika slag
av förhandsbedömning. Med hänvisning till vad som här anförts beträffande

SoU 1975/76: 40

utskottets tidigare ställningstagande i frågan, arbetarskyddsstyrelsens anvisningsarbete
samt arbetsmiljöutredningens förslag avstyrker utskottet motionen
1975/76:755, såvitt här är i fråga.

De frågor som tas upp i motionen 1975/76:1296 behandlades också av
utskottet i samband med det tidigare nämnda beslutet, vilket motionärerna
hänvisar till. Utskottet framhöll den gången beträffande ordalagen i asbestanvisningarna
att dessa enligt utskottets mening på vissa punkter kunde
ge upphov till tolkningssvårigheter. Det är därför en angelägen uppgift för
arbetarskyddsstyrelsen att närmare överväga om ytterligare preciseringar kan
ske, anförde utskottet. Utskottet anförde emellertid också att det inte framkommit
något som gav utskottet anledning anta att de nya anvisningarna
inte tillämpats på rätt sätt. Skulle det emellertid visa sig att de inte följs
eller inte tillämpas rätt, anförde utskottet vidare, bör självfallet arbetarskyddsstyrelsen
skärpa eller förtydliga anvisningarna i erforderlig utsträckning.
Utskottet har inte ändrat sin inställning i frågan. Någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionen i denna del är enligt utskottets mening
inte erforderlig. Beträffande den större risken för rökare att få lungcancer
vid asbestarbete i jämförelse med icke-rökare menade utskottet att i asbestanvisningarna
bör avrådas från tobaksrökning såväl i som utom arbetet.
Tobaksrökningen som hälsorisk har sedan utskottet fattade sitt beslut ytterligare
uppmärksammats. Av övergripande betydelse för frågan är förslagen
i propositionen 1975/76:142 om upplysning i alkohol- och tobaksfrågorna
och om anslag till hälsovårdsupplysning, m. m. Utskottet har tillstyrkt förslagen
i här aktuell del (SoU 1975/76:39). Det betonas i propositionen att
en viktig del av tobaksupplysningen måste vara att nå sådana personer som
kan föra information och attityder vidare. Bland de personer som är särskilt
viktiga för en sådan uppgift nämns funktionärer hos de fackliga organisationerna.
Socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning har förberett en informationsverksamhet
i tobaksfrågan med den i propositionen angivna inriktningen.
I anknytning till denna informationsverksamhet planerar nämnden
tillsammans med arbetarskyddsstyrelsen flera olika åtgärder för information
om rökningens roll i samband med asbest. I sammanhanget kan
ockå nämnas att arbetsmiljöutredningen i sitt slutbetänkande gett synpunkter
på tobaksrökning i samband med arbete. I specialmotiveringen till 2
kap. 3 § andra stycket förslaget till arbetsmiljölag anförs, att det är en viktig
uppgift för företagshälsovården att upplysa de anställda om rökningens speciella
risker med hänsyn till arbetsförhållandena (SOU 1976:1 s. 395). För
forskningen är det en angelägen uppgift att klarlägga de samband som kan
finnas mellan skadlig påverkan och rökning i kombination med andra miljöfaktorer.
Lagstiftningen syftar emellertid inte till förbud för arbetstagare
att röka i sådana fall.

Av det anförda framgår att en omfattande och faktainriktad information
förbereds om riskerna av tobaksrökning dels generellt dels i samband med
vissa arbetsmiljöfaktorer, bland dem asbest. Motionsyrkandets syfte blir där -

Soll 1975/76: 40

med enligt utskottets mening tillgodosett, och något riksdagens initiativ därutöver
är enligt utskottets mening f. n. inte erforderligt med anledning av
motionen 1975/76:1296.

Frågor om luftföroreningar tas slutligen upp i motionen 1975/76:1276
av herr Lövenborg (vpk) och herr Hallgren (vpk). Motionärerna föreslår att
dieseldrift under jord skall förbjudas i lag samt att åtgärder skall vidtas
för att begränsa användningen i övrigt av dieseldrift på arbetsplatser.

Utskottet behandlade senast 1974 (SoU 1974:4 s. 25) motionsyrkanden,
som bl. a. rörde dieseldrift underjord. Yrkandena avstyrktes den gången
med hänvisning till pågående forsknings- och utvecklingsarbete samt till
arbetarskyddsstyrelsens berganvisningar (nr 67).

Bedömningen av halter av gaser som innebär hälsofara skall göras med
ledning av arbetarskyddsstyrelsens anvisningar om hygieniska gränsvärden
(nr 100). När det gäller dieselavgaser i gruvor och bergbyggen är arbetarskyddsstyrelsens
berganvisningar (nr 67) tillämpliga. Berganvisningarna reviderades
senast i september 1974. I anvisningarna anges riktvärden för
ämnen i dieselavgaser, vilka värden har skärpts i förhållande till anvisningarna
nr 100. Vidare ges där regler om fortlöpande avgaskontroll för
dieseldriven utrustning samt om luftkontroll då det gäller skadliga avgaser
och syrebrist. I anvisningarna sägs vidare att motor bör vara eldriven då
så ske kan. Den pågående översynen av anvisningarna nr 100 kan antas
leda till ytterligare kontroll beträffande ämnen som ingår i dieselavgaser.

Utskottet vill vidare anföra följande. Det är viktigt att man söker finna
lämpliga alternativ till konventionell dieseldrift underjord. Omfattande försök
pågår i syfte att ersätta diesel med annan energikälla. Ett alternativ
är eldrift. Även eldrift kan emellertid innebära risker och t. ex. vid fall
av kabelbrott orsaka oavsiktlig tändning av sprängsalvor. Även vissa praktiska
svårigheter begränsar användandet av eldrivna fordon och maskiner.
De nämnda riskerna försöker man nu eliminera genom ett brett utvecklingsarbete.
Samtidigt härmed görs stora ansträngningar att begränsa dieseldriftens
nackdelar. Ett exempel härpå är ett forskningsprojekt som med
stöd från Norrlandsfonden drivs av den forskningsorganisation, som är gemensam
för gruvorna, i samarbete med tekniska högskolan i Luleå. Projektet
innebär bl. a. försök i ett av LKAB uppbyggt provrum med utvärdering
av olika motortyper, bränsletyper samt gasreningsanordningar.

Med hänvisning till vad i det föregående anförts påkallar motionen
1975/76:1276 enligt utskottets mening inte någon riksdagens åtgärd. Utskottet
avstyrker således motionen. Tilläggas kan att arbetsmiljöutredningens
ovan redovisade förslag beträffande gränsvärden samt de regler för förhandsbedömning
som utredningen också föreslår kommer att ha betydelse
även för detta område.

SoU 1975/76: 40

Lokalt skyddsarbete samt medinflytandefrågor i övrigt

I motionen 1975/76:1243 av herr Hallgren m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
skall anta vissa ändringar i de lagrum i arbetarskyddslagen som innehåller
bestämmelser om utseende av skyddsombud och skyddskommitté (40 och
41 §§). De nämnda bestämmelserna innebär i huvudsak att skyddsombud
och skyddskommitté utses av lokal facklig organisation som är bunden
av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Yrkandet går ut på att
skyddsombud skall utses dels av kollektivavtalsbunden facklig organisation,
dels av annan facklig organisation som företräder minst en femtedel av
arbetstagarna på arbetsstället. Vidare skall de anställdas företrädare i skyddskommitté
utses dels av kollektivavtalsbunden organisation som företräder
minst en tredjedel av arbetstagarna på arbetsstället, dels av annan lokal
facklig organisation som företräder två tredjedelar av arbetstagarna. Motionsförslaget
innehåller slutligen vissa regler om fördelning av skyddsombud
och arbetstagarrepresentanter i skyddskommitté mellan flera organisationer
och om utseende av huvudskyddsombud.

Ett likalydande motionsyrkande behandlades av utskottet förra året (SoU
1975:4 s. 37). Utskottet anförde därvid att det enligt utskottets mening är
naturligt att organisationer som är bärare av kollektivavtal på en arbetsplats
och därmed tagit på sig ansvaret för utvecklingen i olika avseenden även
har ansvaret för arbetarskyddsfrågor.

Utskottet redogjorde också för vad inrikesutskottet anfört vid behandlingen
av lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (InU
1975:15 s. 29). Inrikesutskottet framhöll att kopplingen till kollektivavtalsslutande
organisation är uttryck för en princip som tillämpas i det pågående
arbetsrättsliga reformarbetet och att det är naturligt att organisationer som
har det allmänna ansvaret för kollektivavtal också får svara för de nya uppgifter
som tillkommer genom lagstiftning. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet.

De nuvarande reglerna för utseende av skyddsombud och skyddskommitté
har tagits in i arbetsmiljöutredningens förslag till arbetsmiljölag. Vidare
kan nämnas att även i förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet,
som lagts fram i propositionen 1975/76:105, den principen gäller att rätt
till inflytande knyts till det etablerade förhållandet mellan arbetsgivaren
och arbetstagarorganisationer med vilka han slutit kollektivavtal. Av vad
som här redovisats framgår att det sedan förra året tillkommit skäl som
befäster utskottet i den då intagna ståndpunkten i här aktuellt avseende.
Utskottet avstyrker således motionen 1975/76:1243.

1 motionen 1975/76:1249 (yrkandet 1) av herr Hermansson m. fl. (vpk)
krävs att förslag snarast föreläggs riksdagen om rätt för lokal fackförening
att avbryta ett arbete när fastställt hygieniskt gränsvärde överskridits.

Enligt en bestämmelse i 40 b § arbetarskyddslagen har skyddsombud befogenhet
att ingripa i vissa fall, då omedelbar och allvarlig fara hotar vid
visst arbete på grund av bristfälliga skyddsförhållanden. Det gäller sådana

SoU 1975/76: 40

situationer när rättelse inte kan ske den normala vägen på grund av att
faran är överhängande. Skyddsombud kan då besluta att avbryta arbetet
i avvaktan på ställningstagande av yrkesinspektionen. Denna rättighet har
överförts till arbetsmiljöutredningens förslag till arbetsmiljölag. I förslaget
till lagen har vidare införts en rätt för skyddsombud att, när det är påkallat
från skyddssynpunkt, avbryta s. k. ensamarbete.

Utskottet hänvisar i detta sammanhang till vad arbetsmiljöutredningen
i sitt slutbetänkande anför beträffande gränsvärdesfrågor (se s. 124). Enligt
utredningens mening är det framför allt viktigt att man nu får tillgång till
resurser för mätning ute på arbetsplatserna samt för analys och utvärdering.

Arbetsmiljöutredningen har också behandlat frågan om skyddsombudens
roll när det gäller att kontrollera att föreskrifter om gränsvärden följs. Det
måste enligt utredningens åsikt slås fast att det är arbetsgivaren som har
att svara för att mätningar och provtagningar samt analys och utvärdering
kommer till stånd i tillräcklig omfattning och med den noggrannhet som
erfordras. Utredningen understryker emellertid att skyddsombuden alltid
skall hållas informerade om mätningar och mätmetoder m. m. för att kunna
påverka undersökningarnas inriktning och följa undersökningarna samt att
de skall få del av resultaten av mätningarna.

Utredningens förslag remissbehandlas f. n. De synpunkter som därvid
kan komma att läggas på här behandlade frågor både i vad gäller mätningar
och därmed sammanhängande problem och skyddsombudets roll härvidlag
får förutsättas bli redovisade i arbetsmiljöpropositionen. Propositionen bör
avvaktas. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:1249, såvitt här är
i fråga.

1 en annan motion - 1975/76:754 av herr Hermansson m. fl. (vpk) -krävs ändringar i arbetarskyddslagen samt kompletterande tillämpningsanvisningar,
innebärande att lokal facklig organisation skall tå rätt att förbjuda
ackord och andra prestationslöner som utgör en fara för arbetsmiljön. Sådan
organisation skall också fä förhandlingsrätt eller vid behov vetorätt beträffande
personalstyrkornas storlek. Vidare skall sådan organisation få rätt att
stoppa bl. a. prestationsuppdrivande tidmätning (yrkandena 2 - 4). En sådan
rätt skulle enligt motionärerna verksamt bidra till en säker och bra arbetsmiljö.

Arbetsmiljöutredningens förslag till arbetsmiljölag upptar i 2 kap. 2 $ en
regel innebärande att arbetet skall planläggas och anordnas så att det kan
utföras i en sund och säker arbetsmiljö. I anslutning till att utredningen
behandlar de situationer, där ingripande mot risker i arbetslivet med stöd
av denna bestämmelse kan vara motiverat anför utredningen, att lönesystemet
visat sig viktigt för många sidor av förhållandena på arbetsplatsen.
Lönesystmet är en fråga som främst avgörs av parterna i förhandlingar.
Det är emellertid uppenbart, framhåller utredningen, att vissa former av
prestationslön skall undvikas i arbeten med hög säkerhetsrisk för arbetstagaren.
Detsamma kan gälla vid arbeten som har betydelse för annans

3 Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 40

SoU 1975/76: 40

säkerhet. I sådana fall kan olämpliga ackordssystem ge arbetarskyddsmyndigheterna
anledning att med stöd av den nämnda regeln ingripa i arbetets
uppläggning för att få till stånd säkra arbetsförhållanden. Av betydelse för
kraven i motionen är också den tidigare nämnda propositionen 1975/76:105
med förslag till lag om medbestämmande i arbetslivet. Arbetsmarknadsministern
anför att förslagets ambitionsnivå är, att arbetstagarinflytandet
skall kunna göras gällande i alla frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare. I propositionen anges emellertid också att det
under remissbehandlingen av arbetsrättskommitténs förslag, som ligger till
grund för propositionen, förts fram krav om facklig vetorätt och självbestämmanderätt
i vissa frågor, såsom personalpolitiken, arbetsmiljön, arbetstidens
förläggning och löneformen. Härigenom aktualiserades emellertid -enligt propositionen - en rad frågor om bl. a. behörighet att fatta beslut
och fördelning av ansvaret för besluten som kräver ändringar i annan civilrättslig
lagstiftning. Frågorna om facklig vetorätt och självbestämmanderätt
för de anställda får därför övervägas ytterligare i en ny utredning.
Enligt vad utskottet inhämtat kommer inom den närmaste tiden direktiv
att utfärdas för en sådan utredning. Med anledning av vad här anförts avstyrker
utskottet motionen 1975/76:754, såvitt här är i fråga.

Med hänvisning till förslaget till lag om medbestämmanderätt i arbetslivet
avstyrker utskottet också motionen 1975/76:2064 av herr Ahlmark m. fl.
(fp) i vad avser yrkandet att en kommande arbetsmiljölag skall ges en sådan
utformning att de anställda blir jämställda med arbetsgivaren då det gäller
det reella inflytandet över arbetsmiljön i vid mening. Förslagets ambitionsnivå
är att arbetstagarinflytandet skall kunna göras gällande i alla frågor
som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Lagförslaget ger
uttryck för principen att kollektivavtal bör träffas om medbestämmanderätt
för de anställda. Denna möjlighet byggs ut med en s. k. kvarlevande stridsrätt.
Rätten innebär att arbetstagarorganisationen får rätt att använda stridsåtgärder
för att få till stånd ett sådant avtal, även om avtal har träffats
om löner och andra anställningsförmåner. Också arbetsmiljöutredningens
förslag till arbetsmiljölag ger de anställda ett ökat inflytande över arbetsmiljön
genom att skyddsombudens befogenheter stärks. Här kan också erinras
om det mellan SAF, LO och PTK i dagarna träffade arbetsmiljöavtalet
enligt vilket de anställda får ett väsentligt ökat inflytande över arbetsmiljön.
På grund av det anförda anser utskottet att motionsyrkandets syfte kommer
att tillgodoses utan något riksdagens initiativ.

I detta sammanhang behandlar utskottet också motionen 1975/76:1262
av herr Johansson i Malmö m. fl. (s). i motionen förordas en ökad facklig
representation i yrkesinspektionsnämndema och vid tillsättandet av yrkesinspektörer.
Motionärerna menar att löntagarna genom sina organisationer
bör ha majoritet i yrkesinspektionsnämndema. LO bör besätta flera platser
än nu. Skälet härtill är att de sämsta arbetsmiljöerna finns i branscher där
de anställda är medlemmar i LO. Vidare påtalas behovet av ett större in -

SoU 1975/76:40

flytande från arbetstagarna vid tillsättning av tjänst som yrkesinspektör.

1 vart och ett av de 19 yrkesinspektionsdistrikten finns en yrkesinspektionsnämnd.
Enligt instruktionen för yrkesinspektionen (SFS 1973:847) skall
nämnden bestå av chefen för distriktet, som är ordförande, samt åtta ledamöter,
som utses av regeringen efter förslag av parterna. LO föreslår därvid
två, TCO en, SACO/SR en, SAF två, statens avtalsverk en samt Landstinget
och Svenska kommunförbundet gemensamt en av ledamöterna. Till yrkesinspektionsnämndens
uppgifter hör att avgöra viktigare frågor om planering
och inriktning av arbetarskyddsverksamheten inom distriktet, i den
mån handläggningen av dessa frågor inte ankommer på arbetarskyddsstyrelsen.
Till nämndens uppgifter hör vidare bl. a. att avgöra frågor som är
av särskilt intresse för arbetsmarknadens parter eller annan fråga av allmän
större vikt, frågor om meddelanden av föreläggande, förbud eller föreskrift
enligt arbetarskyddslagstiftningen eller lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga
varor, frågor om åtalsanmälan och frågor om framställning till arbetarskyddsstyrelsen
om utnyttjande av tvångsmedel som står till styrelsens
förfogande.

Av redovisningen framgår att de avgöranden som träffas av yrkesinspektionsnämnden
har en mycket stor betydelse när det gäller att motverka
hälsorisker för arbetstagarna och missförhållanden i övrigt i arbetsmiljön.
Den samlade erfarenhet som finns representerad i nämnden skall vara en
garanti för att de frågor som nämnden har att ta ställning till får en bedömning,
som grundar sig på en allsidig och grundlig kännedom om arbetstagarnas
förhållanden. Enligt utskottet bör därför stor vikt läggas vid
att nämnden får en sådan sammansättning att dessa önskemål kan tillgodoses.
Med hänsyn till den kortvariga erfarenhet som finns av yrkesinspektionsnämndernas
nuvarande arbete anser utskottet någon åtgärd nu inte
påkallad. Då det gäller rekrytering och utseende av yrkesinspektörer vill
utskottet understryka att särskild vikt läggs vid de sökandes erfarenhet av
praktiskt skyddsarbete och annat fackligt arbete. De svårigheter som redovisas
i motionen bör, om de ovan angivna synpunkterna beaktas, kunna
motverkas. Något riksdagens initiativ med anledning av motionen är enligt
utskottets mening inte påkallat.

Vissa utvärderings- och ersättningsfrågor

I motionen 1975/76:1249 (yrkandet 5) av herr Flermansson m. fl. (vpk)
föreslås att initiativ tas till utvärdering av uppgifter om sambandet mellan
cancer och yttre kemiska orsaker. En beräkning bör göras av utgifterna
för vård av cancersjuka samt för forskning på området. Vidare föreslås att
en utredning görs om överlevandetiderna vid olika cancerformer.

Arbetsmiljöutredningen anför att det i regel är förenat med betydande
svårigheter att påvisa sambandet mellan yrke och av arbete betingad sjukdom
(SOU 1975:1 s. 270). En rätt upplagd registrering av misstänkt eller konsta -

SoU 1975/76: 40

terad översjuklighet hos vissa yrkesgrupper i relation till deras arbetsmiljö
är ett viktigt led härvid. Exempel på yrkesgrupper av angivet slag utgör
sådana grupper, som i sitt arbete kommer i beröring med cancerframkallande
ämnen. Yrkesskadestatistikutredningen har nyligen avlämnat betänkandet
(SOU 1976:17) Skador i arbetet. I betänkandet anges att målet för utredningens
arbete har varit att åstadkomma en arbetarskyddsanpassad yrkesskadestatistik,
eftersom uppgifter om förhållanden kring inträffade yrkesskador
utgör en viktig del av det underlag arbetarskyddet har för sitt förebyggande
arbete. Utredningen föreslår därför ett informationssystem för
yrkesskador som dels medger statistiska bearbetningar, dels medger framtagning
av enskilda skadeanmälningar eller skadeanmälningar för grupper
av skadefall som kan vara av intresse för ytterligare analyser. Utredningen
har i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att undersöka i vilken utsträckning det
är möjligt att utöver uppgifter om yrkesskador använda annan tillgänglig
information för att belysa samband mellan sjukdom eller ohälsa och arbetet.
Detta uppdrag har utredningen av tidsskäl inte kunnat fullfölja utan föreslår
att uppgiften blir föremål för fortsatt utredningsarbete. Emellertid har utredningen
i en bilaga (Ds A 1976:3) redogjort för olika befintliga register,
som innehåller uppgifter om individers hälsotillstånd samt register om exponering.
Arbetsmarknadsministern har tillsammans med arbetarskyddsfonden
och arbetarskyddsstyrelsen inbjudit till en konferens i början av
maj månad 1976 för att belysa hur underlaget för det förebyggande arbetarskyddet
kan förbättras genom användandet av olika register och ökade
epidemiologiska insatser. Till konferensen har inbjudits bl. a. myndigheter,
institutioner samt företrädare för arbetsmarknadens parter.

De regeringsförslag som kan väntas med anledning av betänkandena från
arbetsmiljöutredningen och yrkesskadestatistikkommittén och det fortsatta
arbetet på området kommer att ha stor betydelse också för den form av
yrkesbetingad ohälsa som behandlas i motionen. Redan i dag pågår emellertid
undersökningar för att söka eventuella samband mellan cancer och expositionsförhållanden
på arbetsplatserna. Grundmaterialet utgörs därvid bl. a.
av socialstyrelsens cancerregister. Alla fall av cancer som registreras på sjukhus
eller av patolog i Sverige skall anmälas till registret. Vid socialstyrelsen
pågår nu med bidrag från arbetarskyddsfonden ett arbete som syftar till
att öka registrets användning för undersökningar av den art som avses i
motionen. Det kan också nämnas att arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen
diskuterar utformningen av hälsoundersökningsprogram för personer
som varit exponerade för asbest.

Av den gjorda redovisningen framgår att flera initiativ tagits till bl. a.
sådana undersökningar som avses i motionen. Någon åtgärd från riksdagen
är inte påkallad. Utskottet avstyrker således motionen i här aktuell del.

I en annan motion - motionen 1975/76:755 (yrkandet 2 och yrkandet
3 delvis) - av herr Hermansson m. fl. (vpk) krävs att i lag fastställs rätt
till ersättning till dem som drabbas av asbestbetingad cancer eller lungfunktionsned
sättning.

SoU 1975/76: 40

Regeringen har nyligen lagt fram propositionen 1975/76:197 med förslag
till lag om arbetsskadeersättning. 1 propositionen föreslås en helt ny lagstiftning
beträffande ersättning vid skada i arbetet som skall ersätta nuvarande
lag om yrkesskadeförsäkring. Den nya lagen innebär i princip rätt
till full ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt
arbete. Enligt en annan grundläggande regel skall alla skador och sjukdomar
som har uppstått på grund av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet
anses som arbetsskada. Den nu gällande förteckningen över ersättningsgrundande
yrkessjukdomar ersätts av denna regel. Den nya lagstiftningen
har fått formen av en renodlad socialförsäkring. Utgående livränta knyts
till basbeloppet och blir därigenom värdebeständig.

Det i propositionen framlagda lagförslaget, som riksdagen inom kort skall
ta ställning till, tillgodoser enligt utskottets mening motionens syfte i här
behandlad del. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:755, såvitt här
är i fråga.

Särskilda arbetsmiljöproblem, m. m.

I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden om åtgärder på områden
av arbetslivet, där speciella problem föreligger för arbetstagarna.

I motionen 1975/76:754 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att i
arbetarskyddslagen skall införas bestämmelser, kompletterande med anvisningar
från arbetarskyddsstyreisen, som syftar till att minska arbetshets och
utslagningar. Motionärerna vill bl. a. ha 10 minuters pauser på betald arbetstid,
fler avbytare och ökad bemanning vid löpande band (yrkandet 1).

Utskottet avstyrkte förra året ett motionsyrkande av samma innebörd
som det nu aktuella under hänvisning bl. a. till arbetsmiljöutredningens
uppdrag. I arbetsmiljöutredningens slutbetänkande behandlas begreppen raster
och pauser utförligt. Enligt gällande pausbestämmelser i arbetarskyddslagen
(18 S) skall erforderligt antal lämpligt avpassade och förlagda arbetspauser
beredas arbetstagare som är sysselsatt i arbete, vilket på grund av
samband med mekaniskt driven arbetsprocess eller till följd av annat förhållande
kräver ihållande anspänning eller eljest är särskilt påfrestande. Arbetsmiljöutredningen
anser att bestämmelsen har en alltför snäv räckvidd.

Utredningen framhåller att det i alla sysslor finns behov av tillfällig avkoppling
genom kortare avbrott då och då under arbetsdagen. Ofta finns
möjligheter till naturliga pauser eller annan omväxling i arbetet. Det kommer
emellertid, anför utredningen, att för överskådlig tid framöver finnas åtskilliga
slag av arbeten där möjligheterna till omväxling saknas eller är starkt
begränsade. Utredningen avser därmed arbeten som innebär längre perioder
av anspänning av såväl fysisk som psykisk art. En ny regel har därför tagits
in i 4 kap. 3 § förslaget till arbetsmiljölag. Enligt denna är det arbetsförhållandena
som skall vara avgörande för om och när särskilda pauser skall
anordnas. Det anges också att pauserna skall inräknas i arbetstiden. Den

SoU 1975/76: 40

närmare bestämningen av när särskilt paussystem skall tillämpas samt pausernas
längd och antal bör enligt utredningen bestämmas avtalsvägen. Liksom
hittills kan det för vissa grupper bli aktuellt att meddela generella
tillämpningsföreskrifter.

Utredningens förslag ligger i linje med vad som yrkas i motionen. Propositionen
med anlening av utredningens förslag bör avvaktas. Motionen
påkallar därför enligt utskottets mening inte någon riksdagens åtgärd, såvitt
här är i fråga.

Arbetsmiljöutredningen har i sitt slutbetänkande utförligt behandlat ensamarbete.
En särskild aspekt av sådant arbete tas upp i motionen
1975/76:564 av herr Hallgren m. fl. (vpk). Motionärerna föreslår att det i
arbetarskyddslagen införs förbud mot enmansbetjäning på normalgodståg
och expresståg och att riksdagen skyndsamt föreläggs förslag härom. Utskottet
har senast 1975 avslagit liknande motionsyrkanden under hänvisning
till arbetsmiljöutredningens uppdrag.

I arbetsmiljöutredningens förslag till arbetsmiljölag har flera bestämmelser
med anknytning till ensamarbete tagits in. Den grundläggande regeln finns
i 2 kap. 1 § andra stycket enligt vilken arbetet skall anpassas efter människans
förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. 1 3 kap. 3 § andra stycket
sägs att arbetsgivare skall beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall
som kan följa av att arbetstagare utför arbete ensam. Arbetsmiljöutredningen
har vidare ansett att skyddsombud bör ha särskilda möjligheter att ingripa
mot ensamarbete, som för den anställde innebär risk från skyddssynpunkt.

Av den lämnade redovisningen framgår att arbetsmiljöutredningen har
föreslagit regler beträffande ensamarbete som är tillämpliga på allt sådant
arbete. 1 avvaktan på propositionen med anledning av utredningens betänkande
bör något initiativ i frågan inte tas av riksdagen. Utskottet avstyrker
således motionen 1975/76:564.

1 motionen 1975/76:1289 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk)föreslås
att det i arbetarskyddslagen införs förbud mot användning av epoxiprodukter
på rörliga arbetsplatser. Motionärerna hänvisar till förslag till anvisningar
beträffande användning av epoxiprodukter som arbetarskyddsstyrelsen utarbetat.
Enligt motionärernas åsikt är den användning av epoxiprodukter
som medges i anvisningsförslaget alltför vittgående. Vidare anför motionärerna
att det samråd som skall äga rum med arbetstagarparten redan på
planeringsstadiet i de fall epoxiprodukter skall användas kan vara svårt att
genomföra när det gäller rörliga arbetsplatser, såsom byggarbetsplatser.

Utskottet behandlade i oktober 1975 ett motionsyrkande, innebärande krav
på förbud att använda epoximaterial, när ofarligt ersättningsmaterial finns.

1 sitt av riksdagen godkända betänkande (SOU 1975/76:4) avstyrkte utskottet
motionen bl. a. med hänvisning till det ovan angivna förslaget till anvisningar
om epoxi, som utarbetats inom arbetarskyddsstyrelsen. Utskottet
underströk därvid bl. a. vikten av att anvisningsarbetet fullföljdes så snabbt
som möjligt. Utskottet har inhämtat att remissbehandlingen av anvisnings -

SoU1975/76:40

förslaget nu har avslutats. Förslaget överarbetas f. n. på grundval av vad
som framkommit vid remissbehandlingen. Utskottet finner inte skäl att
ändra sitt ställningstagande från i höstas. Med hänvisning till vad utskottet
då anförde (s. 13 i nämnda betänkande) anser utskottet att det inte är påkallat
med någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1975/76:1289.
Utskottet vill emellertid även i detta sammanhang understryka vikten av
att det pågående anvisningsarbetet fullföljs så snabbt som möjligt.

Staten har åtagit sig att till ett belopp av 200 milj. kr. under åren 1975
och 1976 teckna garanti för lån som skall användas för att finansiera förbättringar
av arbetsmiljön, i första hand i mindre och medelstora företag.
Lånen löper på sju år med de två första åren ränte- och amorteringsfria.
Kostnaderna för räntebefrielsen och andra kostnader i samband med lånemöjligheten
täcks genom en höjning av arbetarskyddsavgiften för åren
1976 och 1977 (prop. 1975:66, SoU 1975:16).

1 motionen 1975/76:1234 (yrkandet 3) av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs
att riksdagen skall begära en utredning om inrättande av en arbetsmiljöfond,
finansierad av näringslivet och staten. Fonden skall syfta till förbättringar
av arbetsmiljön i äldre företag. Enligt motionärernas åsikt tillgodoses inte
de mindre bärkraftiga företagens behov av arbetsmiljöförbättringar genom
den möjlighet till statlig kreditgaranti som i enlighet med det anförda nu
finns.

En grundläggande princip som upprepade gånger under senare år lagts
fast är att kostnaderna för arbetsmiljön skall bäras av produktionen. Utskottet
har anslutit sig till den principen bl. a. vid behandlingen av den
redovisade lånemöjligheten. Utskottet avstyrkte då en motion om att statsbidrag
skulle kunna utgå för arbetsmiljöförbättringar i äldre företag med
dålig lönsamhet. Utskottet har inte ändrat sin inställning i huvudfrågan.
Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:1234, såvitt avser kravet på
en utredning rörande en arbetsmiljöfond.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande företagshälsovårdens utbyggnad m. m. att riksdagen
avslår motionen 1975/76:474,

2. beträffande obligatorisk företagshälsovård att riksdagen avslår
motionen 1975/76:2064 yrkandet 2,

3. beträffande en utredning om statsbidragsregler för företagshälsovård
att riksdagen avslår motionen 1975/76:1234 yrkandet
2,

4. beträffande en samlad översyn av utbildningsverksamheten
inom arbetsmiljöområdet m. m. att riksdagen avslår motionen
1975/76:357,

5. beträffande åtgärder för utbildning av yrkeshygieniker att riks -

SoU 1975/76: 40

dagen avslår motionen 1975/76:312 yrkandet 2,

6. beträffande utbildning av polismän, åklagare och domare i arbetsmiljöfrågor
m. m. att riksdagen avslår motionen
1975/76:1247,

7. beträffande språkutbildning av skyddsombud samt flerspråkig
information om bestämmelser på arbetarskyddets område
m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1292,

8. beträffande psykosociala arbetsmiljöproblem att riksdagen avslår
motionen 1975/76:1234 yrkandet 1,

9. beträffande hygieniska gränsvärden m. m. att riksdagen avslår
motionen 1975/76:1249 yrkandena 2, 3, 4 och 6,

10. beträffande förbud mot import av asbest att riksdagen avslår
motionen 1975/76:755 yrkandet 1 och yrkandet 3 delvis,

11. beträffande skärpning av asbestanvisningama att riksdagen avslår
motionen 1975/76:1296,

12. beträffande förbud mot dieseldrift underjord m. m. att riksdagen
avslår motionen 1975/76:1276,

13. beträffande utseende av skyddsombud och skyddskommittéer
m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1243,

14. beträffande lokal facklig organisations rätt att avbryta arbete
m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1249 yrkandet
1 och motionen 1975/76:754 yrkandena 2, 3 och 4,

15. beträffande arbetstagarnas medinflytande i arbetsmiljöfrågor att
riksdagen avslår motionen 1975/76:2064 yrkandet 1,

16. beträffande arbetstagarnas representanter i yrkesinspektionsnämnderna
m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1262,

17. beträffande utvärdering av sambandet mellan cancer och yttre
kemiska orsaker m. m. att riksdagen avslår motionen
1975/76:1249 yrkandet 5,

18. beträffande ersättning i samband med asbestbetingad cancer
att riksdagen avslår motionen 1975/76:755 yrkandet 2 och yrkandet
3 delvis,

19. beträffande åtgärder för att minska arbetsintensiteten att riksdagen
avslår motionen 1975/76:754 yrkandet 1,

20. beträffande enmansbetjäning på normal- och expressgodståg
att riksdagen avslår motionen 1975/76:564,

21. beträffande förbud mot användandet av epoxiprodukter på rörliga
arbetsplatser att riksdagen avslår motionen 1975/76:1289,

22. beträffande utredning om en arbetsmiljöfond att riksdagen avslår
motionen 1975/76:1234 yrkandet 3.

Stockholm den 27 april 1976

På socialutskottets vägnar

GÖRAN KARLSSON

SoU 1975/76: 40

Vid behandlingen av ärendet i dess helhet har närvarit herrar Karlsson
i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s), Carlshamre (m), Romanus (fp),
Johnsson i Blentarp (s), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s),
fröken Andersson (c), fru Wigenfeldt (c), herrar Karlehagen (c) och Hagberg
i Borlänge (vpk).

Därjämte har närvarit, vid behandlingen av ärendet såvitt gäller utbildning
av yrkeshygieniker herrar Gustavsson i Alvesta (c), Dahlberg (s), och fru
Lagergren (s) samt vid behandlingen av ärendet i övrigt fru Skantz (s)*,
herrar Andreasson i Östra Ljungby (c)* och Alftin (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. beträffande företagshälsovårdens utbyggnad m. m. (moment 1 i hemställan)
av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 20 med ”Sorn
utskottet” och slutar på s. 21 med ”motionen 1975/76:474” bort ha följande
lydelse:

Enbart ca en fjärdedel av de ungefär 4 miljoner arbetande i Sverige omfattas
av företagshälsovård. Mot denna bakgrund måste en konkret målsättning
och ett program utformas för företagshälsovårdens utbyggnad i
Sverige. I motionen 1975/76:474 (vpk) erinras om 10 år gamla normer för
beräkning av behovet av företagsläkare, skyddsingenjörer och företagssköterskor.
Räknat med dessa minimisiffror skulle i dag behövas 2 500 företagsläkare
och skyddsingenjörer samt 4 000 företagssköterskor. Motionen
ställer som uppgift att man skall uppnå dessa normer tili 1985.

Sedan motionen väcktes har en särskild utredning tillsatts beträffande
företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten. Direktiven för
denna utredning tillgodoser emellertid inte utskottets önskemål. Utskottet
förordar därför att det i tilläggsdirektiv anges att företagshälsovården byggs
ut i enlighet med de normer som anges i motionen och enligt principen
att landstingen skall vara huvudman för företagshälsovården som skall ställas
under de anställdas insyn och kontroll. Utskottet tillstyrker motionen
1975/76:474.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande företagshälsovårdens utbyggnad m. m. att riksdagen
med anledning av motionen 1975/76:474 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande en utredning ont statsbidragsregler för företagshälsovård (moment
3 i hemställan) av herr Andreasson i Östra Ljungby (c), fröken Andersson
(c), fru Wigenfeldt (c) och herr Karlehagen (c) som anser

4 Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 40

SoU 1975/76: 40

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 21 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Som utskottet (= utskottet) bl. a. företagshälsovården.

Som framhålls av motionärerna är det företagshälsovårdens uppgift att
anpassa människa, arbetsuppgift och arbetsmiljö till varandra och därigenom
bidra till en ökad arbetstillfredsställelse, hälsa och effektivitet i arbetet samt
till en högre grad av trygghet för arbetstagarna. Företagshälsovården bör
vidare ägna uppmärksamhet åt förhållanden som kan påverka de anställdas
hälsotillstånd och arbetsanpassning samt ge de råd till arbetsledare och arbetstagare
som kan anses motiverade för att förbättra miljön på arbetsplatsen.
Som framgår av det anförda är huvuduppgiften för företagshälsovården av
förebyggande natur, soni i hög grad måste initieras genom samråd mellan
läkare, teknisk personal, skyddsombud och arbetstagare exempelvis vid
skyddsronderoch i anpassningsgrupper. En väl fungerande företagshälsovård
måste enligt utskottets mening innefatta såväl en medicinsk som en social
och teknisk del.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med motionärerna
att det finns anledning att genomföra sådana ändringar av statsbidragsreglema
för företagshälsovården att också företagshälsovårdens tekniska del
ingår bland de kostnader som kan ersättas av försäkringskassa. En sådan
utvidgning av ersättningsrätten skulle enligt utskottets mening vara ägnad
att stimulera företagen till att ordna den tekniska delen av företagshälsovården
på ett mera tillfredsställande sätt.

En lämplig avvägning av statsbidraget för att få en sådan stimulans kan
vara att i enlighet med förslaget i motionen bidrag utgår med 40 % av
den totala kostnaden för den medicinska och den tekniska delen av företagshälsovården
och att bidrag endast lämnas om verksamheten är utbyggd
med både den tekniska och den sjukvårdande delen. I annat fall bör bidrag
utgå med exempelvis 30 % av kostnaderna. Bidragsregeln om att minst
50 % skall utgöra sjukvård bör slopas.

Utskottet tillstyrker således det i motionen 1975/76:1234 framställda yrkandet
om en utredning beträffande ändring av ifrågavarande statsbidragsregler.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande en utredning om statsbidragsregler för företagshälsovård
att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1234
yrkandet 2 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande en samlad översyn av utbildningsverksamheten inom arbetsmiljöområdet
m. m. (moment 4 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk)
som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 22 med ”1

SoU 1975/76: 40

flera” och slutar på s. 24 med ”för arbetstagarna” bort ha följande lydelse:

Frågor rörande utbildning och i anknytning därtill också frågor rörande
information och forskning tas upp i flera motioner.

I motionen 1975/76:357 av herr Hermansson m. fl. (vpk) tas upp krav
på en samlad översyn för att få till stånd en utvidgad utbildning och forskning
inom arbetsmiljöområdet samt en utbyggd yrkesmedicinsk verksamhet. Kraven
kan sammanfattas i följande punktprogram:

1. att initiativ tas i syfte att i arbetarskyddsstyrelsens regi såväl centralt
som regionalt flerveckors- och flermånaderskurser för skyddsombud anordnas
varvid arbetsköpama svarar för utbildningskostnaderna;

2. att arbetarskyddsstyrelsen bör ges erforderliga resurser och tjänster för
att snabbast möjligt kunna tredubbla utbildningskapaciteten för företagshälsovårdens
personalkategorier;

3. att yrkesmedicinska kliniker med såväl medicinsk som teknisk del
inrättas vid regionsjukhusen i Umeå, Linköping och Uppsala, såvitt möjligt
före 1976 års utgång;

4. att utbildningsmöjligheter tillskapas så att yrkesmedicinska mottagningar
med såväl medicinsk som teknisk del kan upprättas på varje
länssjukhus före år 1985;

5. attén utredning tillsätts för att samordna och klassificera den utbildning
som bedrivs vid olika grenar av högskolan och arbetarskyddsstyrelsen och
att därvid förslag även upprättas om innehållet i en flerårig yrkeshygienikerutbildning
med såväl biologisk som teknisk inriktning på högskolenivå;

Utskottet förordar att riksdagen ansluter sig till det föreslagna punktprogrammet
och tillstyrker således motionen 1975/76:357.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande en samlad översyn av utbildningsverksamheten
inom arbetsmiljöområdet m. m. att riksdagen med anledning
av motionen 1975/76:357 ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

4. beträffande utbildning av polismän, åklagare och domare i arbetsmiljöfrågor
m. m. (moment 6 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 25 som börjar med ”Arbetsmiljöutredningen
understryker” och slutar med ”motionen
1975/76:1247” bort ha följande lydelse:

SoU1975/76:40

Arbetsmiljöutredningen understryker (= utskottet) ägnas uppmärksamhet.

Remissförfarandet och utarbetandet av en proposition kan emellertid beräknas
ta ett å två år i anspråk. Enligt utskottets mening bör sådan informationsverksamhet
på bred basis som kan göra polis-och åklagarväsendet
skickat att handlägga en striktare lagstiftning i ansvarsfrågorna på arbetsmiljöområdet
snarast komma till stånd. Sådana organisatoriska åtgärder bör
vidare vidtas att polismän, domare och åklagare som är särskilt utbildade
då det gäller brott på arbetslivets område företrädesvis kommer att handlägga
ärenden rörande arbetsolycksfall och yrkessjukdomsfall. Utskottet tillstyrker
motionen 1975/76:1247.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utbildning av polismän, åklagare och domare i arbetsmiljöfrågor
m. m. att riksdagen med anledning av motionen
1975/76:1247 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande språkutbildning av skyddsombud samt flerspråkig information om
bestämmelser på arbetarskyddets område m. m. (moment 7 i hemställan) av
herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 25 med ”Utskottet
avstyrker” och slutar på s. 26 med ”denna del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet tillstyrker också motionen 1975/76:1292 av herr Pettersson i
Västerås m. fl. (vpk), såvitt i motionen behandlas frågan om språkutbildning
för skyddsombuden (yrkandet 2). Arbetsmiljöutredningen har (= utskottet)
närmare undersökas. Utskottet anser emellertid att frågan om

sådan språkutbildning som motionen syftar till bör prövas särskilt så snart
som möjligt.

Utskottet behandlar (= utskottet) stor betydelse. Det förhållandet
att frågan kan väntas bli behandlad i den kommande propositionen
om arbetsmiljön bör inte hindra att initiativ tas redan nu i enlighet med
yrkandet i motionen. Utskottet tillstyrker motionen 1975/76:1292 även i
denna del.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande språkutbildning av skyddsombud samt flerspråkig
information om bestämmelser på arbetarskyddets område
m. m. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1292
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande psykosociala arbetsmiljöproblem (moment 8 i hemställan) av
herr Andreasson i Östra Ljungby (c), fröken Andersson (c), fru Wigenfeldt
(c) och herr Karlehagen (c) som anser

SoU 1975/76:40

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 26 som börjar med ”1
samband” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

I samband (= utskottet) fråga närmare.

Enligt utskottets mening är emellertid de insatser som vidtagits inte tillräckliga
för att man skall komma till rätta med de omfattande och svårbemästrade
problem som dåliga psykosociala arbetsmiljöer skapar. Olika
undersökningar har visat att många människor upplever sitt arbete som
stressande och arbetsförhållandena är en dominerande orsak till psykisk
ohälsa. Sjukfrånvaron i arbetslivet ökar oroväckande och en mycket stor
del av sjukdomar föranleds av skadlig stress och psykisk otrygghet som
också bidrar till att många i förtid slås ut från arbetslivet. Denna negativa
utveckling har flera orsaker. Arbetsmiljöerna har ofta konstruerats med utgångspunkt
i rent tekniska överväganden och utan tillräckligt hänsynstagande
till psykologiska och medicinska förhållanden. Mekaniseringen har
ofta fått en utformning som alltför mycket frestar det mänskliga psyket.
Dessa och andra omständigheter gör att många arbetar under psykisk press
som innebär hårda påfrestningar på människan. Utskottet delar därför motionärernas
uppfattning att det från sociala utgångspunkter är angeläget att
bemästra de psykosociala arbetsmiljöproblemen. Också ekonomiska synpunkter
talar för en ökad uppmärksamhet på sådana problem.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att de psykosociala arbetsmiljöproblemen
måste ges större utrymme inom det forsknings- och utvecklingsarbete
som pågår på arbetsmiljöområdet. Detta bör lämpligen ske
bl. a. genom projekt till vilka arbetarskyddsfonden lämnar bidrag. Vad utskottet
anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande psykosociala arbetsmiljöproblem att riksdagen med
anledning av motionen 1975/76:1234 yrkandet 1 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande hygieniska gränsvärden m. m. (moment 9 i hemställan) av herr
Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 28 som börjar med "Det
framgår” och slutar med "behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill emellertid framhålla att dokumentationen bakom de gränsvärden
som f. n. tillämpas är svag och att säkerhetsmarginalerna är otillräckliga.
Därför är det nödvändigt att sänka flertalet av nu tillämpade åttatimmarsvärden
med en fjärdedel. Gränsvärden måste fastställas för en
lång rad ämnen, som f. n. inte omfattas av arbetarskyddsstyrelsens anvisningar.
Det borde också vara en självklarhet att alla ämnen som är eller
misstänks vara cancerframkallande elimineras så långt som möjligt. Det
bör vara möjligt att före år 1980 tillämpa gränsvärdet noll på sådana ämnen.

SoU 1975/76:40

Lika viktigt är det att gränsvärden tillämpas på fysikaliska risker. Slutligen
är det utskottets mening att arbetarskyddsstyrelsen bör åläggas att före utgången
av år 1976 presentera den dokumentation som ligger till grund för
varje enskilt värde i anvisningarna samt motiven för styrelsens ställningstagande
i de fall ett lägre gränsvärde tillämpas utomlands. Utskottet ansluter
sig således till motionärernas krav såvitt här är i fråga. Vad utskottet anfört
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande hygieniska gränsvärden m. m. att riksdagen med
anledning av motionen 1975/76:1249 yrkandena 2, 3, 4 och
6 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande förbud mot import av asbest och asbesthaltigt material m. m.
(moment 10 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 29 med ”Arbetarskyddsstyrelsen
har” och slutar på s. 30 med ”i fråga” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill framhålla att det redan år 1972 var uppenbart att det endast
är genom en förbudslagstiftning som man drastiskt och snabbt kan få ner
asbesthanteringen. I en interpellation till arbetsmarknadsministern i november
1975 (1975/76:33) lämnades också uppgifter som visar att ett straffsanktionerat
förbud i lag med ytterligt begränsade dispensmöjligheter är
starkt motiverat när det gäller att komma till rätta med de hälsorisker som
är förenade med användningen av asbest i arbetslivet. I första hand måste
ett sådant förbud riktas mot import av asbest och asbesthaltigt material
eftersom det vore meningslöst att ”förbjuda” den asbest som redan finns
i väggar och isolering m. m. När det gäller rivnings- och reparationsarbeten
torde arbetarskyddsstyrelsens asbestanvisningar (nr 52) ge tillfredsställande
skydd under förutsättning att de följs och kontrolleras samt löpande utvärderas.

Ett visst dispensförfarande är sannolikt nödvändigt under de närmaste
åren, t. ex. för viss personlig skyddsutrustning, men dispensreglerna bör
vara ytterst restriktiva. Dispens bör endast lämnas för varje importerat parti,
där detaljerade beskrivningar på hanteringen skall lämnas av importören
och godkännas såväl av berörd fackförening som av yrkesinspektionen. En
stor del av de nya asbestanvisningarna kan användas vid dessa dispensarbeten.

Av det anförda framgår att utskottet ansluter sig till yrkandena i motionen
1975/76:755, såvitt här är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande förbud mot import av asbest att riksdagen med
anledning av motionen 1975/76:755 yrkandet 1 och yrkandet
3 delvis ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1975/76:40

9. beträffande förbud mot dieseldrift under jord m. m. (moment 12 i hemställan)
av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 31 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”detta område” bort ha följande lydelse:

När utskottet år 1974 behandlade ett motionsyrkande rörande dieseldriften
vid gruvdrift underjord anfördes i en reservation att det i syfte att förbättra
gruvarbetarnas arbetsmiljö var angeläget att genomföra bl. a. ett omedelbart
stopp för all utbyggnad av dieseldriften vid gruvdrift under jord och få
till stånd direktiv för en gradvis nedtrappning av dieseldriften.

Användningen av dieseldrift blir en allt vanligare företeelse. Man vet
klart att dieseldriften är en starkt luftförsämrande faktor på många arbetsplatser,
att den är ohälsosam och att den i kombination med andra ämnen
betraktas som cancerframkallande. Allt detta borde vara nog för att man
på ansvarigt håll aktualiserar frågan om en begränsad användning av dieseldrivna
truckar, arbetsmaskiner osv.

Dieseldriften är inte oersättlig överallt. Eldriften vid gruvdrift under jord
var tidigare den helt dominerande. I vissa svenska gruvor använder man
sig fortfarande av eldrift, vilken ju från miljö- och hälsosynpunkt är helt
överlägsen. Det var det strikta och hänsynslösa lönsamhetstänkandet som
drev fram utvecklingen mot dieseldrift även i ett så klart olämpligt sammanhang
som vid gruvdrift under jord.

Även i andra sammanhang finns det alternativ till dieseldriften. Eldrivna
truckar och maskiner kan i stor omfattning användas i många av de sammanhang
där dieseldriften nu är helt dominerande.

Utskottet anser att man måste gå längre än att enbart stoppa den fortsatta
utbyggnaden av dieseldrift vid gruvdrift under jord. Dieseldriften bör vid
sådan gruvdrift helt förbjudas och användningen av dieseldrift på arbetsplatser
i övrigt begränsas.

Det anförda innebär att utskottet instämmer i vad som yrkas i motionen
1975/76:1276.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande förbud mot dieseldrift underjord m. m. att riksdagen
med anledning av motionen 1975/76:1276 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande utseende av skyddsombud och skyddskommittéer m. m. (moment
13 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 32 som börjar med ”Ett
likalydande” och slutar med ”motionen 1975/76:1243” bort ha följande
lydelse:

Arbetarskyddslagens utformning innebär att endast kollektivavtalsslutande
part har rätt att utse skyddsombud och representanter i skyddskommitté.

SoU1975/76:40

Förhållandena på flera av våra arbetsplatser är dock sådana att icke kollektivavtalsslutande
förening har en stor del eller de flesta arbetare organiserade.
Innebörden av lagstiftningen blir att dessa arbetare ställs utanför
skyddsarbetet, vilket innebär att säkerhetsfrågorna blir lidande.

Arbetarskyddslagen bör därför ändras så att lokal facklig organisation,
som företräder en betydande del av arbetarna på ett arbetsställe, också skall
ha möjlighet att utse såväl skyddsombud som representanter till skyddskommittéer.
Om en annan lokal facklig organisation än den kollektivavtalsslutande
företräder exempelvis en femtedel av de anställda, motiverar
det att organisationens medlemmar får möjlighet att utse skyddsombud.
Det kan anses skäligt, oavsett styrkeförhållandena mellan de fackliga organisationerna,
att den kollektivavtalsslutande organisationen alltid får utse
minst ett skyddsombud och alltid blir representerad i skyddskommitté.

Mera långtgående krav bör dock ställas på lokal facklig organisation, som
inte är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsköparna, när det
gäller representation i skyddskommittéer. Det är skäligt att sådan organisation
vilken företräder två tredjedelar eller mer av de anställda också blir
representerad i skyddskommittéer,

Samma krav bör ställas på organisationer i vad gäller tillsättande av huvudskyddsombud.
Här bör den kollektivavtalsbundna organisationen ha en
viss favör jämfört med annan lokal facklig organisation. Men företräder
den icke kollektivavtalsbundna organisationen mer än två tredjedelar av
de anställda på ett arbetsställe, bör den organisationen också utse huvudskyddsombud.

Förslag om erforderliga ändringar i arbetarskyddslagen bör snarast föreläggas
riksdagen. De i motionen upptagna ändringsförslagen bör därvid
i allt väsentligt kunna läggas tili grund för en ändrad lagstiftning på området.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1975/76:1243
bör ges regeringen till känna.

dets att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande utseende av skyddsombud och skyddskommittéer
m. m. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1243
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande lokal facklig organisations rätt att avbryta arbete m. m. (moment
14 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 33 med ”Utskottet
hänvisar" och slutar på s. 34 med "i fråga” bort ha följande lydelse:

Bestämmelsen i 40 b § arbetarskyddslagen är alltför vag för att hävda
gränsvärdeslistans juridiska status. Utskottet anser därför att den lokala fackföreningen
bör ges rätt att omedelbart avbryta ett arbete om de fastställda
värdena överträds. Arbetet skall sedan inte kunna upptas förrän riskmo -

SoU1975/76:40

mentet avlägsnats. Härigenom görs gränsvärdeslistan tvingande för arbetsköparen.

Utskottet tillstyrker motionen 1975/76:1249 i här aktuell del.

1 en (= utskottet) bra arbetsmiljö.

Utskottet anser att förbud mot ackord och andra prestationslöner skulle
vara ett verksamt bidrag till en säker och bra arbetsmiljö. 1 arbetarskyddslagen
bör det därför föreskrivas att lokala fackföreningar har rätt att förbjuda
användandet av alla ackord och prestationslöner, när de själva anser dessa
vara ett hot mot en bra fysisk och psykisk arbetsmiljö.

I arbetarskyddslagen bör även ingå en bestämmelse innebärande att fackförening
skall ha rätt att förhandla om personalstyrkans storlek i förhållande
till arbetsuppgifterna. Fackföreningen skall även tillförsäkras vetorätt när
förhandlingarna inte ger ett tillfredsställande resultat. Detta skulle främst
stärka de arbetande inom vård-, service- och trafiksektorn. Även vissa tjänstemannagrupper
skulle kunna tillgodogöra sig ett sådant stadgande.

För att minska utsvettningen anser utskottet att lokal facklig organisation
skall ha rätt att stoppa tidmätnings-, produktions- och rationaliseringsmetoder.
Denna vetorätt skulle på ett tidigt stadium hindra produktionsförhållanden
som är arbetarfientliga. Utskottet tillstyrker motionen 1975/76:754
såvitt här är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande lokal facklig organisations rätt att avbryta arbete
m. m. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1249
yrkandet 1 och motionen 1975/76:754 yrkandena 2, 3 och 4
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. beträffande utvärdering av sambandet mellan cancer och yttre kemiska orsaker
m. m. (moment 17 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk)
som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 35 med "Arbetsmiljöutredningen
anför" och slutar på s. 36 med "aktuell del” bort ha
följande lydelse:

Utskottet instämmer i kravet i motionen 1975/76:1249 om att en utvärdering
görs av uppgifter om sambandet mellan cancer och yttre kemiska
orsaker.

Det satsas i dag 100-tals miljoner på cancerbehandling och cancerforskning
med mycket magert resultat. Endast ett fåtal cancerformer kan radikalopereras
(så att alla cancerceller tas bort och ingen återväxt sker) och övrig
behandling har endast livsuppehållande karaktär.

Utskottet instämmer i motionens krav på en kostnadsberäkning av de
totala utgifterna för cancervård och forskning på området per år i Sverige
och vilken 5- respektive 10-årsöverlevnad som därvid uppnås för respektive

SoU 1975/76:40

cancerformer. Detta skulle kunna blixtbelysa den kolossala nytta som ett
avlägsnande av cancerframkallande ämnen skulle fl - sällsynt effektiva åtgärder
skulle sannolikt åstadkommas. Framför allt människoliv och lidande
skulle sparas men även pengar. Då krävs emellertid hårda restriktioner för
hanterande av cancerframkallande ämnen med i princip endast inkapslade
processer.

Utskottet tillstyrker därför motionen 1975/76:1249 yrkandet 5.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande utvärdering av sambandet mellan cancer och yttre
kemiska orsaker m. m. att riksdagen med anledning av motionen
1975/76:1249 yrkandet 5 ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

13. beträffande åtgärder för att minska arbetsintensiteten (moment 19 i hemställan)
av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 37 med ”Utskottet
avstyrkte” och slutar på s. 38 med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

För att förbättra den psykiska arbetsmiljön och arbetsmiljön i övrigt krävs
att arbetarnas egna organisationer, dvs. fackföreningarna - grupperna, klubbarna
och avdelningarna - har avgörande maktbefogenheter. Dessa maktbefogenheter
skall kunna utnyttjas till att tvinga fram miljöförbättringar,
t. ex. lägre arbetstakt. Arbetarna och arbetsköparna har motstridiga intressen.
Med kapitalisterna som ägare till produktionsmedlen är arbetarnas medbestämmande-
och beslutanderätt endast på arbetsköparnas villkor. Samarbets-
och samförståndspolitiken måste därför helt avvisas. Vad som under
kapitalism kan ge någon makt till arbetarna är att fackföreningen för en
aktiv kamp och använder sig av de maktmedel som står till arbetarklassens
förfogande. En lagstiftning för att minska arbetsintensiteten och därmed
förhindra utslagning och utsortering måste utgå från att stödja arbetarnas
kamp och intressen.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att regler måste införas i arbetarskyddslagstiftningen
som syftar till att minska arbetsintensiteten. Det
gäller främst vid löpande bandsarbeten och liknande tvångsstyrda arbetsprocesser.
Regelbundna pauser om 10 minuter ingående i den ordinarie
arbetstiden, fler avbytare, ökad bemanning och fasta reservstyrkor vid sjukdom
och liknande är mycket viktiga krav. Av reglerna bör framgå att det
är lokal facklig organisation som har att avgöra när regelbundna pauser
skall inskrivas i den ordinarie arbetstiden. Utskottet tillstyrker motionen
1975/76:754 yrkandet 1.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande åtgärder för att minska arbetsintensiteten att riksdagen
med anledning av motionen 1975/76:754 yrkandet 1
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SoU 1975/76:40

14. beträffande enmansbetjäning pä normal- och expressgodståg (moment 20
i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottet betänkande på s. 38 som börjar med ”1
arbetsmiljöutredningens” och slutar med ”motionen 1975/76:564” bort ha
följande lydelse:

Statensjärnvägar framtvingade i oktober 1972 enmansbetjäning på godståg.
Enda undantaget är malmtågen, där de tidigare bemanningsbestämmelserna
gäller. Det står utom allt tvivel att införandet av enmansbetjäning
på normalgodståg och expressgodståg innebär en väsentlig försämring av
lokpersonalens arbetsmiljö och är ett allvarligt avsteg från gängse skyddsregler
och föreskrifter.

Utskottet instämmer därför i kravet i motionen 1975/76:564 om införande
i arbetarskyddslagen av förbud mot enmansbetjäning på normalgodståg och
expressgodståg. Förslag till erforderliga lagändringar bör snarast föreläggas
riksdagen. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dets att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande enmansbetjäning på normal- och expressgodståg
att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:564 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande.rörbud mot användandet av epoxiprodukter på rörliga arbetsplatser
(moment 21 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som
anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 38 med ”Utskottet
behandlade” och slutar på s. 39 med ”sorn möjligt” bort ha följande
lydelse:

Hitintills vunna erfarenheter av användandet av epoxiprodukter på exempelvis
byggnadsarbetsplatser talar enligt utskottets mening för att ett förbud
mot användning av materialet på rörliga arbetsplatser måste utfärdas.

Enligt arbetarskyddsstyrelsens förslag till nya anvisningar får epoxiprodukter
inte användas om tillfredsställande resultat kan uppnås med mindre
hälsofarlig produkt. Avsikten med de nya anvisningarna torde bl. a. vara
att söka begränsa användningsområdet för epoxiprodukter. Dock har i det
sammanhanget angetts att man kan tänka sig en användning av epoxi på
hårt belastade golv, t. ex. i slakterier, storkök eller liknande. Enligt utskottets
mening återspeglar detta resonemang en alltför inbjudande attityd till användandet
av epoxi på områden där det i dag redan finns acceptabla ersättningsprodukter.

I förslaget till anvisningar anges vidare att samråd skall äga rum med
arbetstagarparten redan på planeringsstadiet i de fall epoxiprodukter eventuellt
skall användas. Det bör emellertid påpekas att när det gäller rörliga
arbetsplatser, t. ex. byggnadsarbetsplatser, förhållandet ofta är det att de som

SoU 1975/76:40

skall utföra arbetet inte ännu är anställda i företaget vid planeringen av
arbetsplatserna.

Det anförda leder utskottet till uppfattningen att långtgående åtgärder
måste vidtas för att skydda arbetstagarna. Utskottet instämmer i motionärernas
yrkande om förbud mot användning av epoxiprodukter på rörliga
arbetsplatser. Förslag till en bestämmelse härom i arbetarskyddslagen bör
snarast utarbetas av regeringen. Utskottet vill samtidigt påpeka att ett sådant
förbud kan innebära behov av dispens i vissa fall.

Sådan dispens måste emellertid tillämpas med största restriktivitet. Vad
utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande förbud mot användandet av epoxiprodukter på rörliga
arbetsplatser att riksdagen med anledning av motionen
1975/76:1289 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. beträffande utredning om en arbetsmiljöfond (moment 22 i hemställan) av
herr Andreasson i Östra Ljungby (c), fröken Andersson (c), fru Wigenfeldt
(c) och herr Karlehagen (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 39 som börjar med ”En
grundläggande” och slutar med ”en arbetsmiljöfond" bort ha följande lydelse: Utskottet

delar motionärernas uppfattning om nödvändigheten av att finna
former för finansiering av arbetsmiljöförbättringar i mindre bärkraftiga
företag. Om inte detta sker kommer följden att bli att många små företag
måste lägga ner sin verksamhet eftersom de inte kan klara de nya miljökraven.
I vissa fall kanske verksamheten kan fortsätta, men endast till
priset av en dålig arbetsmiljö.

Båda dessa alternativ är oacceptabla såväl ur mänsklig som ur samhällsekonomisk
synvinkel.

En långsiktig lösning av dessa problem förutsätter enligt utskottets mening
att kostnaderna för arbetsmiljöförbättringar till viss del fördelas mellan olika
företag med hänsyn tagen till ekonomisk bärkraft. Detta kan exempelvis
ske, som motionärerna föreslagit, genom någon form av allmän arbetsmiljöfond,
ur vilken medel för arbetsmiljöförbättringar sedan kan fördelas på
ett sådant sätt att det möjliggör skapande av goda arbetsmiljöer för alla
anställda, oavsett i vilket företag de arbetar. Huvudregeln bör givetvis vara
att varje företag för sig står för sina miljökostnader. När det gäller företag
som har etablerats under helt andra betingelser på miljöområdet än de som
numera gäller kan det dock vara motiverat att näringslivet kollektivt bekostar
vissa insatser eller att staten träder emellan på samma sätt som tidigare
skett beträffande vissa kostnader för vatten- och luftreningsanläggningar.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionen såvitt här
är i fråga.

SoU 1975/76:40

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande utredning om en arbetsmiljöfond att riksdagen med
anledning av motionen 1975/76:1234 yrkandet 3 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. beträffande utseende av skyddsombud och skyddskommittéer (betänkandet
s. 32) av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anför:

Det är angeläget att reformsträvandena inom arbetslivet inriktas mot en
ökning av den enskildes rörelsefrihet och ett större personligt ansvarstagande.
En utveckling som leder till att den anställde får medinflytande,
medansvar och ökad trivsel i sin arbetssituation är en förutsättning för ett
framgångsrikt näringsliv samtidigt som en sådan utveckling ger den anställde
möjligheter att använda sina kunskaper och utnyttja sin arbetsförmåga och
sina personliga erfarenheter. Mot denna bakgrund är det angeläget att varje
arbetstagare får möjlighet att vara med och påverka uppläggningen av det
egna arbetet och andra förhållanden som rör hans arbetssituation. Ett väsentligt
område där ett sålunda förstärkt arbetstagarinflytande kan anses
angeläget är skyddsarbetet. Före 1973 års arbetsmiljöreform föreskrevs i
arbetarskyddslagen att skyddsombud och medlem i skyddskommitté skulle
utses genom val av de berörda arbetstagarna eller, efter framställning från
dessa, av lokal facklig organisation.

Enligt vår mening innebar den tidigare ordningen ett större direktinflytande
för arbetstagarna. Om en ändring vad beträffar formerna för utseende
av skyddsombud och skyddskommittéer skall göras så bör en återgång ske
till tidigare regler att dessa personer i första hand skall utses genom val
av de berörda arbetstagarna.

2. beträffande obligatorisk företagshälsovård (betänkandet s. 21), skärpning
av asbestanvisningarna (betänkandet s. 30) och de anställdas inflytande över
arbetsmiljön (betänkandet s. 34) av herr Romanus (fp) som anför:

I år, liksom flera tidigare år, har folkpartiet i en motion om arbetsmiljön
lagt fram förslag som syftar till att ge alla anställda rätt till företagshälsovård,
att frågor om arbetsmiljö skall göras förhandlingsbara och att ett partssammansatt
organ skall bli huvudman för företagshälsovården.

Sedan motionen väcktes har regeringens förslag till reform av arbetsrätten
lagts fram. Enligt detta blir frågor om arbetsmiljö förhandlingsbara. Vidare
har en utredning tillsatts om företagshälsovården. Enligt direktiven skall
utredningen föreslå sådana åtgärder att alla löntagare får tillgång till företagshälsovård.
Slutligen har avtal träffats mellan Landsorganisationen, Pri -

SoU1975/76:40

vattjänstemannakartellen och Svenska arbetsgivareföreningen om arbetsmiljöverksamheten.
Enligt avtalet skall skyddskommittén vara huvudman
för företagshälsovården. Till fristående företagshälsovårdscentral skall knytas
en särskild företagshälsovårdskommitté. I båda dessa organ skall arbetstagarna
ha majoritet.

Dessa händelser innebär stora framgångar för de krav som folkpartiet
länge framfört. Med hänsyn till det inträffade, och till vad utskottet anför
i sitt yttrande, erfordras inte nu något beslut av riksdagen. Det finns dock
anledning att följa tillämpningen av det nya avtalet med uppmärksamhet.
Jag vill särskilt peka på att i vissa fall fordras enhälliga beslut i skyddskommittén
för att besluten skall vara bindande. Erfarenheten får visa om
denna princip kommer att fungera. Det är angeläget att utredningen om
företagshälsovården arbetar snabbt, så att principerna för företagshälsvården
kan tas in i arbetsmiljölagstiftningen.

När utskottet i höstas behandlade asbestfrågan, fann utskottet att något
initiativ inte erfordrades. Utskottet gjorde dock vissa uttalanden i sitt protokoll
vid behandlingen av frågan, bl. a. om behovet av mer entydiga formuleringar
av asbestanvisningarna, och av åtgärder för att klargöra sambandet
mellan rökning och asbestskador. Dessa synpunkter tas upp i motionen
1975/76:1296 av herrar Sellgren (fp) och Jonsson i Alingsås (fp). Även
i detta fall har åtgärder vidtagits sedan motionen väcktes. Arbetarskyddsstyrelsen
har väsentligt skärpt sin hållning till asbest över huvud taget,
och en kraftigt utvidgad information om sambandet mellan rökning och
arbetsmiljörisker utlovas. Vi kommer att följa utvecklingen på detta område
med stor uppmärksamhet och återkommer med förslag om det blir nödvändigt.
Utöver vad utskottet anfört vill jag framhålla att företagen bör
medverka till minskade skador genom att erbjuda anställda, som har svårt
att sluta röka, arbeten där de inte utsätts för sådana ämnen som är särskilt
farliga för rökare.

SoU 1975/76:40

Bilaga

Motion nr

Behandlas på
s. i betän-kandet

Behandlas i
utskottets
hemställan
under moment

Omfattas av

reservation

1975/76:312 (c, m, fp)
yrkandet 2

(utbildning av yrkeshygie-niker)

24, 25

1975/76:357 (vpk)

22-24

(översyn av arbetsmiljöutbildningen) 1975/76:474

(vpk) 19-21

(kompletterande utredningsdirektiv
för företagshälsovården) 1975/76:564

(vpk) 38

(enmansbetjäning på normal-
och expressgodståg)

1975/76:754 (vpk)
yrkandet 1 37, 38

(åtgärder för att minska arbetshets) yrkandena

2, 3 och 4 33, 34

(rätt för lokal fackorganisation
att förbjuda ackord
m. m.)

1975/76:755 (vpk)
yrkandet 1 och yrkandet 3
delvis 28-30

(förbud mot import av asbest
m. m.)

yrkandet 2 och yrkandet 3
delvis 36, 37

(ersättning i samband med
asbetsbetingad cancer)

1975/76:1234 (c)
yrkandet 1 26

(psykosociala arbetsmiljöproblem) yrkandet

2 21

(statsbidragsregler för företagshälsovård) yrkandet

3 39

(utredning om arbetsmiljöfond) -

SoU1975/76:40

Motion nr	Behandlas på s. i betän-kandet	Behandlas i utskottets hemställan under moment	Omfattas av reservation nr
1975/76:1243 (vpk) (utseende av skyddsombud m. m.)	32*	13	10
1975/76:1247 (vpk) (utbildning av polismän, åklagare och domare)	25	6	4
1975/76:1249 (vpk) yrkandet 1 (rätt för lokal fackförening att avbryta arbete)	32, 33	14	11
yrkandena 2, 3, 4 och 6 (hygieniska gränsvärden)	27. 28	9	7
yrkandet 5 (utvärdering av sambandet cancer och yttre kemiska orsaker m. m.)	35, 36	17	12
1975/76:1262 (s) (ökad facklig representation i yrkesinspektionsnämn-derna)	34. 35	16
1975/76:1276 (vpk) (förbud mot dieseldrift un-der jord m. m.)	31	12	9
1975/76:1289 (vpk) (förbud mot viss använd-ning av epoxiprodukter m. m.)	38, 39	21	15
1975/76:1292 (vpk) (språkutbildning av skydds-ombud m. m.)	25, 26	7	5
1975/76:1296 (fp) (skärpning av asbestanvis-ningarna)	30, 31**	11
1975/76:2064 (fp) yrkandet 1 (de anställdas medinflytan-de i arbetsmiljöfrågor)	34**	15	-
yrkandet 2 (obligatorisk företagshälso-vård)	21**	2

*se särskilt yttrande nr 1
**se särskilt yttrande nr 2

GOTAB 51767 Stockholm 1976