med anledning av motioner om vissa vatten- och avloppsfrågor m. m. (Betänkande 1978/79:JoU13 Jordbruksutskottet)

JoU 1978/79:13

Jordbruksutskottets betänkande
1978/79:13

med anledning av motioner om vissa vatten- och avloppsfrågor
m. m.

Motionerna

I motionen 1977/78:249 av Rune Torwald och Erik Johansson i Hållsta
(båda c) hemställs att riksdagen anhåller att regeringen låter undersöka
möjligheten att genom ett pantsystem för batterier, lysrör etc. minska
problemen med tungmetaller i miljön.

I motionen 1977/78:385 av Anton Fågelsbo (c) hemställs att riksdagen
begär att regeringen prövar möjligheten av att enskilda avloppsanläggningar
kan iordningställas genom beredskapsarbete och/eller med statsbidrag på
motsvarande sätt som allmänna anläggningar.

I motionen 1977/78:473 av Torsten Karlsson och Maj-Lis Landberg (bådas)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kvicksilverhaltigt avloppsvatten från tandvårdsinstitutioner och tandvårdsmottagningar
bör renas före utsläppen i avloppsnäten.

I motionen 1977/78:785 av Tore Claeson och Oswald Söderqvist (båda vpk)
hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen hemställer hos regeringen om att
skyndsamt lägga fram förslag om b. åtgärder vid tandvårdsmottagningarna
för att minska utsläppen av kvicksilver, c. lag om obligatorisk pantavgift på
alla batterier som innehåller kvicksilver, bly eller kadmium, d. skärpta krav på
kvicksilveravskiljning från luft- och vattenutsläpp inom berörda industrier.

I motionen 1977/78:787 av Erik Johansson i Hållsta och Rune Torwald
(båda c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhålller att ”minikalkmetoden”
på lämpligt sätt utvärderas genom ytterligare försöksverksamhet.

I motionen 1977/78:1277 av Karl-Erik Svartberg m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om statsbidrag till anläggningar
för vattenförsörjning i kommuner inom riksintresseområden för rörligt
friluftsliv.

Statsbidrag till enskilda avloppsanläggningar

Motionen

I motionen 1977/78:385 anförs att det för avloppsanläggningar i vissa fall
kan utgå statsbidrag med normalt högst 50 % av kostnaden. Detta förutsätter
emellertid att anläggningen är allmänförklarad och omfattar minst 50
personer. Däremot utgår inte statsbidrag för enskild avloppsanläggning.

Enligt motionären är det självfallet så att de sanitära och miljövårdsmässiga

1 Riksdagen 1978/79. 16 sami. Nr 13

JoU 1978/79:13

olägenheterna är mest framträdande när det gäller ett större antal hushåll.
Detta utgör emellertid inte skäl att negligera de problem som finns på grund
av att enskilda anläggningar inte uppfyller nu gällande miljökrav. Det
förefaller motionären naturligt att fastighetsägare skall ha möjlighet till
statligt stöd för iordningställande av enskilda avloppsanläggningar, särskilt
som de kan bli ålagda att göra detta. I motionen framhålls vidare att en
satsning på upprustning av de enskilda avloppsreningsanläggningarna också
verksamt skulle kunna bidra till bättre sysselsättningsmöjligheter på landsbygden.

Gällande bidragsregler

Från förslagsanslaget Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m.
utgår bidrag för ny-, till- eller ombyggnad av avloppsreningsverk m. m.
Bidragsbestämmelserna finns i kungörelsen (1968:308) om statsbidrag till
avloppsreningsverk. Enligt övergångsbestämmelserna till kungörelsen får
statsbidrag enligt kungörelsen (1959:251) om statsbidrag till vatten- och
avloppsanläggningar beviljas sådana vatten- och avloppsföretag som efter
särskilt tillstånd börjat utföras före den 1 juli 1968.

Bidraget avses utgöra en stimulans till utförandet av avloppsreningsverk
med tillhörande utloppsledning. Under vissa villkor kan också bidrag utgå till
kostnaderna för tilloppsledningar till ett reningsverk samt för överledning av
avloppsvatten från ett samhälle till reningsverk för ett annat samhälle.
Bidragsnivån - lägst 30 och högst 50 % av kostnaden - bestäms med hänsyn
till reningsgraden vid verket. Bestämmelserna är generellt verkande så att
bidrag utgår för alla företag där villkoren uppfylls.

Bidrag, som är maximerat till 5 milj. kr. för en och samma anläggning, utgår
till kommun eller huvudman för sådan anläggning som förklarats för allmän
enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar eller
äldre lag. I övrigt lämnas bidrag under förutsättning att reningsverket skall
betjäna anläggningar som är avsedda för minst 50 personer eller är av
motsvarande storlek samt att verket är avsett för längre gående rening än
slamavskiljning. Bidragsnivån är beroende av effekten vid reningsverket.
Denna bestämmelse tillämpas på så sätt att exempelvis för anläggningar för
begränsad biologisk rening bidrag utgår med 30 % av kostnaden. Den högsta
nivån-50 % - tillämpas i fråga om biologiska verk med kemisk efterfallning,
där reduktion avseende såväl biologisk förorening som fosfor uppgår till
minst 90 %.

Aktuella utredningsförslag

I 1978 års budgetproposition anmäldes att statens naturvårdsverk utredde
vilka ytterligare åtgärder som behövdes för att en acceptabel rening av det
kommunala avloppsvattnet skulle uppnås. I samband därmed skulle också

JoU 1978/79:13

bidragsgivningen komma att ses över. I propositionen framhölls att det var
angeläget att ifrågavarande utredning snarast genomfördes. Förslag borde
redovisas i sådan tid att frågan kunde tas upp i nästa års budgetproposition. I
sammanhanget redovisades också att riksrevisionsverket inom ramen för sin
förvaltningsrevision också studerade bidragsgivningen till kommunala
avloppsreningsverk.

Med skrivelse den 22 juni 1978 har naturvårdsverket överlämnat den
tidigare aviserade utredningen avseende vilka ytterligare åtgärder som är
nödvändiga för att en acceptabel rening av kommunalt avloppsvatten skall
uppnås. I åtgärdsprogrammet har för den närmaste 1 O-årsperioden redovisats
två alternativ: alt. 1 som upptar kostnader för åtgärder som kan sägas
motsvara miljöskyddslagens krav med nuvarande tolkning och alt. 2 där
investeringar för i dag bästa inom landet kända teknik (biologisk och kemisk
rening kompletterad med slutfilter) redovisas. Totalkostnaderna kan för alt. 1
uppskattas till 2 900 milj. kr. och alt. 2 4 000 milj. kr. För alt. 1, som av
naturvårdsverket uppfattas som det mest realistiska, har kostnaden fördelats
med 1 900 milj. kr. för de första fem åren och med 1 000 milj. kr. för den
senare hälften av prognosperioden.

För genomförande av åtgärdsprogrammet anser verket det nödvändigt
med ett fortsatt statligt stöd, som i stort sett kan ha samma utformning som
hittills. Emellertid föreslås att kraven skärps vad gäller bidragsnivå i
förhållande till reningseffekt, innebärande bl. a. att statsbidrag inte utgår till
utbyggnad för enbart biologisk rening. Denna ändring, som föreslås att gälla
företag som påbörjas fr. o. m. 1980-07-01, medför att medelbidragsnivån
sänks med ca 5 procentenheter i jämförelse med gällande regler. Vidare
föreslås att statsbidrag med upp till 75 96 skall utgå för anläggningar som
byggs med ny teknik.

Riksrevisionsverket har i en rapport 1978-06-30 tagit upp frågor som berör
bidragsgivningen till kommunala avloppsreningsverk. Rapporten innehåller
synpunkter och förslag beträffande bl. a. granskningens inriktning, rollfördelningen
mellan naturvårdsverket och länsstyrelserna samt naturvårdsverkets
informationsansvar mot bidragstagare och andra.

Rening av avloppsvatten

Motionen

I motionen 1977/78:787 framhålls att avloppsvattenrening har blivit en
tung utgiftspost i den kommunala ekonomin. Detta gäller inte minst de
driftkostnader som närsaltreduktionen för med sig i form av utgifter för
kemikalier. Som fällningsmedel används vanligen aluminiumsulfat, som i
och för sig ger bra resultat men som har en försurande effekt på de vattendrag
som taremot avloppsvattnet. Försurningen av sjöar är i många delar av landet
ett stort problem. Dels inverkar försurningen på fiskbeståndet och minskar

1* Riksdagen 1978/79. 16 sami. Nr 13

JoU 1978/79:13

vattendragens rekreativa värde, dels torde höga kvicksilverhalter i fisk ha att
göra med den ökande surhetsgraden i vattnet.

Motionärerna anför att två forskare - Uno Sundelin och Ulf Wikström i
Örebro - inom sitt företag Suwikonsult har börjat utveckla en metod -”minikalkmetoden” - där kalk utgör fällningskemikalie. De hittillsvarande
försöken visar enligt motionärernas mening att man med denna metod når
fullgod reningseffekt till en bråkdel av de driftkostnader som vanligen
vidlåder närsaltreduktion.

Miljövårdsforskning m. m.

Från anslaget Miljövårdsforskning bestrids utgifter för företrädesvis
målinriktad miljövårdsforskning. Hit räknas bl. a. forskning kring miljökonsekvenser
av olika verksamheter, hushållning av naturresurser, miljöförhållanden
och rekreation och friluftsliv. Forskningen leds av statens naturvårdsverk
som har en särskild forskningsnämnd för denna uppgift. Forskningens
inriktning styrs av informationsbehoven hos i första hand de administrativa
organ som ansvarar för miljövården på olika nivåer. Härigenom kan
forskningen bidra med ett vetenskapligt grundat faktaunderlag för planering
och beslut i olika miljövårdsfrågor.

Forskningsnämnden har utarbetat ett samlat program för forskningsverksamheten.
Tillgängliga resurser kommer att koncentreras till vissa prioriterade
projektområden. En mindre del av resurserna måste dock reserveras för
forskningsbehov som uppkommer efterhand. I förenämnda forskningsprogram
ingår som ett av delprogrammen Miljökonsekvenserna av kommunalt
avloppsvatten, slam och fast avfall.

Försök med den s. k. minikalkmetoden har bl. a. gjorts vid reningsverk i
Örebro, Kumla och Hallsbergs kommuner. Styrelsen för teknisk utveckling
har ställt vissa medel till förfogande för utvecklingsarbetet. Tekniska
högskolan har också varit inkopplad på försöken. Från STU föreligger
rapporten Kalkbesparande fällningsmetodik. Sundelin och Wikström har
emellertid förklarat sig inte kunna acceptera denna rapport.

Svenska vatten- och avloppsverksföreningen är i samarbete med statens
råd för byggnadsforskning och styrelsen för teknisk utveckling engagerad i
vissa undersökningar i syfte att effektivisera och förbilliga driften vid de
kommunala avloppsreningsverken.

Åtgärder mot utsläpp av kvicksilver och andra tungmetaller m. m.

Motionerna

1 motionerna 1977/78:249, 1977/78:473 och 1977/78:785 framförs olika
förslag i syfte att förhindra eller begränsa skadeverkningar till följd av utsläpp
av kvicksilverhaltiga ämnen och andra tungmetaller i miljön. Bland åtgär -

JolJ 1978/79:13

derna som föreslås kan nämnas krav på installerande av särskilda anordningar
vid tandvårdsmottagningarna för att uppsamla kvicksilverrester i
gammalt amalgam m. m. samt skärpta krav på kvicksilveravskiljning från
industrier. Förslag om införande av ett pantsystem förelbatterier, lysrör o. d. i
syfte att eliminera eller minska problemen med tungmetaller i miljön förs
vidare fram.

Pågående verksamhet

De centrala bedömningarna enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga
varor åvilar produktkontrollnämnden. Nämndens främsta uppgift är att
meddela generella föreskrifter om import och hantering av hälso- och
miljöfarliga varor, att leda, samordna och i stort övervaka produktkontrollen
samt att i övrigt fungera som centralt organ för ärenden som kan aktualiseras
genom lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Produktkontrollnämndens
arbete bör bl. a. inriktas på att ta initiativ till och samordna
kartläggning och undersökning av varor som kan misstänkas vara farliga.

För att kunna ligga till grund för beslut i produktkontrollnämnden kräver
ofta befintligt forskningsmaterial viss komplettering och bearbetning. Under
budgetåren 1973/75 har för den skull för produktkontrollnämndens behov
500 000 kr. årligen stått till förfogande under naturvårdsverkets myndighetsanslag.
Sedan budgetåret 1975/76 har nämnden för ändamålet förfogat över
ett särskilt anslag till Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor, som
under budgetåret 1975/76 uppgått till 1 000 000 kr. och under 1976/77 till

1 500 000 kr. Förbudgetåret 1977/78 har för ändamålet anvisats ett belopp av

2 000 000 kr., vilket för budgetåret 1978/79 uppräknats till 2 160 000 kr.

Inom problemområdet metaller har kvicksilver och bly bearbetats inom

projekt stödda av produktkontrollnämnden. En inventering av kvicksilverflödena
i det svenska samhället har utförts och ett flertal delprojekt rörande
bensinblyets effekter har slutrapporterats och legat till grund för nämndens
beslut rörande blyhalten i motorbensin.

Beträffande kvicksilverhanteringen i Sverige har kommit fram att kvicksilverutsläppen
till luft från sopförbränning uppgår till samma storlek, ca
2 000 kg/år, som utsläppen från kloralkaliindustrin. De största källorna till
denna kvicksilvermängd är batterier och tandläkaramalgam. Det allvarliga i
denna situation är att utan reglerande åtgärder kommer utsläppen från
sopförbränning att öka och snart vara den dominerande kvicksilveremittenten
i Sverige. Inom produktkontrollbyrån och naturvårdsverkets tekniska
avdelningar drivs dock nu i samarbete med representanter för batteribranschen
och tandläkarna ett utredningsarbete för att belysa möjligheterna att
radikalt minska kvicksilverspridningen till miljön.

JoU 1978/79:13

Statsbidrag till vissa anläggningar för vattenförsörjning

Motionen

I motionen 1977/78:1277 anförs att den starkt ökade befolkningen
sommartid i Bohusläns kustkommuner bl. a. medför kraftigt ökade kostnader
för de berörda kommunerna i va-hänseende. Dimensioneringen av
avloppsreningsverk och vattenförsörjning måste exempelvis i vissa fall
flerdubblas jämfört med normala förhållanden. I riktlinjerna för hushållning
med mark och vatten har Bohusläns kustområde och skärgård betraktats som
ett av landets viktigaste områden för rörligt friluftsliv. Särskilt betydelsefull
har den ”obrutna kusten”, dvs. området mellan Brofjorden och norska
gränsen, ansetts vara.

Detta ställer bl. a. krav på att kommunerna förbättrar den tekniska
servicen, vilket innebär merkostnader som f. n. inte helt kompenseras i
statsbidragshänseende vad gäller avloppsreningsverk. Särskilt statsbidrag
utgår över huvud taget inte till anläggningar för vattenförsörjning. Enligt
årets budgetproposition kan statsbidrag med upp till 75 % utgå för avloppsreningsverk
i kommuner av typ Bohusläns kustkommuner. Ett liknande
statsbidrag bör enligt motionärerna införas för anläggningar för vattenförsörjning.

Gällande bidragsregler

Enligt beslut av 1976 års riksdag har förhöjt statsbidrag med högst 75 %
kunnat utgå för ny-, till- eller ombyggnad av avloppsreningsverk inom
Vindelälvsområdet om arbetena påbörjats före den 1 juli 1977. Eftersom ett
flertal planerade reningsverksutbyggnader inom detta område ännu inte
hunnit sättas i gång, har genom beslut vid riksmötet 1977/78 tiden för
förhöjda bidrag inom detta område förlängts. Statsbidrag med upp till 75 %
bör efter särskild prövning av regeringen också kunna utgå i vissa andra fall
för avloppsreningsanläggningar i mindre kommuner där kommunens kostnader
blir mycket stora till följd av att reningsverken måste dimensioneras
med hänsyn till en omfattande turism eller när det gäller områden för vilka
med stöd av 8 § miljöskyddslagen meddelats särskilt förordnande för att
skydda vattenområde mot utsläpp av avloppsvatten.

1968 års riksdag beslöt på förslag av regeringen att det statliga stödet till
vatten- och avloppsanläggningar fr. o. m. den 1 juli 1978 skulle begränsas till
avloppsanläggningar. Tidigare bestämmelser syftade inte i första hand till att
stimulera till åtgärder för att motverka vattenföroreningar. En förhållandevis
stor del av dåvarande anslag hade använts till bidrag till vattenförsörjningsanläggningaroch
ledningar i anslutning härtill. lett läge då energiska åtgärder
måste vidtas för att minska föroreningen i våra vatten var det enligt
statsmakternas mening motiverat att det statliga stödet lades om och helt
inriktades på att stimulera byggandet av avloppsreningsverk med långt
gående rening (prop. 1968:37, JoU 1968:19, rskr 1968:165).

JoU 1978/79:13

Rekreationsberedningens förslag

Beredningen för samordning av statens insatser för turism och rekreation
(rekreationsberedningen) har i april 1978 i en rapport till regeringen redovisat
de erfarenheter som vunnits av det hittills utförda arbetet samt därutöver gett
vissa synpunkter på den fortsatta verksamheten. Rapporten berör endast en
första etapp av de åtgärder som beredningen anser erforderliga för att uppnå
de mål som anges i den av riksdagen fastlagda rekreationspolitiken (Ds Jo
1978:2). I rapporten redovisas olika förslag till åtgärder i syfte att stimulera en
mera positiv utveckling än hittills av turism och rekreation. Bl. a. föreslår
beredningen att ett rekreationspolitiskt stöd (lån och/eller bidrag) inrättas. 1
sin närmare beskrivning av förslaget anför beredningen bl. a. följande.

Beredningen förordar att ett särskilt rekreationspolitiskt investeringsstöd
för infrastrukturåtgärder samt för boende- och aktivitetsanläggningar tillskapas.
Detta bör kunna ske som en utveckling av nuvarande anläggningsstöd
vad avser dess stöd till turism och rekreation. Investeringsstödet bör likna de
båda nuvarande stödformerna lokaliseringsstöd och anläggningsstöd och
kunna avse såväl kommunala investeringar i infrastrukturanläggningar
(vatten och avlopp, vägar, parkeringsplatser, gästhamnar och andra serviceanläggningar)
som uppförande i kommunal eller enskild regi av aktivitetsoch
boendeanläggningar t. ex. skidbackar, liftar, badplatser, stugbyar,
vandrarhem och campingplatser.

Det nya stödet som beredningen förordar anses inte böra ersätta befintliga
stödformer som t. ex. lokaliseringsstöd eller statsbidrag till vägar, reningsverk
m. m. Det bör i första hand utnyttjas för service- och aktivitetsanläggningar
i samband med planmässiga utbyggnader av viktigare rekreationsområden.
Det bör därvid vara möjligt att på ett lämpligt sätt avväga och
samordna det rekreationspolitiska investeringsstödet bl. a. med hänsyn till
villkoren för annat statligt investeringsstöd som eventuellt skulle kunna
komma i fråga för utbyggnaden. Stödet bör enligt förslaget kunna avse såväl
lån som bidrag.

Rekreationsberedningens rapport har under sommaren 1978 remissbehandlats.
F. n. pågår inom regeringskansliet arbete med att sammanställa
yttranden över rapporten från ett 80-tal remissinstanser.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal under allmänna motionstiden
1978 väckta motioner rörande vatten- och avloppsfrågor. I motionerna
tas upp frågor om statsbidrag till enskilda avloppsanläggningar, prövning av
metoder för rening av avloppsvatten, åtgärder mot kvicksilverutsläpp m. m.
samt om statsbidrag till anläggningar för vattenförsörjning i områden med
omfattande turism under viss del av året.

JoU 1978/79:13

Statsbidrag till enskilda anläggningar. Enligt kungörelsen (1968:308) om
statsbidrag till avloppsreningsverk kan statsbidrag bl. a. utgå till ny-, till- eller
ombyggnad av sådant verk. Bidraget, som är maximerat till 5 milj. kr. för en
och samma anläggning, utgår till kommun eller huvudman för sådan
anläggning som förklarats för allmän enligt lagen (1970:244) om allmänna
vatten- och avloppsanläggningar eller äldre lag. I övrigt lämnas bidrag under
förutsättning att reningsverket skall betjäna anläggningar som är avsedda för
minst 50 personer eller är av motsvarande storlek samt att verket är avsett för
längre gående rening än slamavskiljning. Bidragsnivån är beroende av
effekten vid reningsverket.

Enligt motionen 1977/78:385 bör riksdagen begära att regeringen prövar
möjligheten av att enskilda avloppsanläggningar kan iordningställas genom
beredskapsarbete och/eller med statsbidrag på motsvarande sätt som
allmänna anläggningar. Även om det självfallet är så att de sanitära och
miljövårdsmässiga olägenheterna är mest framträdande när det gäller ett
större antal hushåll, finns enligt motionärens mening inte skäl att negligera
problemen med att enskilda anläggningar ej uppfyller nu gällande miljökrav.

Som framgår av den föregående redogörelsen har statens naturvårdsverk i
juni 1978 för regeringen presenterat resultatet av en av verket utförd
utredning avseende vilka åtgärder som behövs för att en acceptabel rening av
det kommunala avloppsvattnet skall uppnås. Vidare har riksrevisionsverket
inom ramen för sin förvaltningsrevision studerat bidragsgivningen till
kommunala avloppsreningsverk. Synpunkter och förslag med anledning av
denna granskning har redovisats i en rapport i juni detta år.

Frågan om den fortsatta bidragsgivningen till avloppsreningsanläggningar
är sålunda föremål för uppmärksamhet från regeringens och berörda
myndigheters sida. Ärendet är bl. a. föremål för regeringens prövning i
samband med utarbetandet av nästa års budgetproposition. I avvaktan på
resultatet av pågående överväganden i ämnet finner utskottet inte anledning
att nu påyrka en prövning av frågan om sådan utvidgning av bidragsområdet
som föreslås i motionen 1977/78:385. Denna bör därför enligt utskottets
mening lämnas utan åtgärd.

Rening av avloppsvatten. I motionen 1977/78:787 framhålls att avloppsvattenrening
medför betydande kostnader för kommunerna. Detta gäller inte
minst de driftkostnader som närsaltreduktionen för med sig i form av utgifter
för kemikalier. Som fällningsmedel används vanligen aluminiumsulfat, som i
och för sig ger bra resultat men som har en försurande effekt på de vattendrag
som tar emot avloppsvattnet. Motionärerna pekar i sammanhanget på vissa
försök som gjorts med kalk som fällningskemikalie - den s. k. minikalkmetoden.
De hittillsvarande försöken visar enligt motionärernas mening att man
med denna metod når fullgod reningseffekt till en bråkdel av de driftkostnader
som vanligen vidlåder närsaltreduktion. Enligt motionen bör riksdagen

JoU 1978/79:13

uttala sig för en utvärdering av metoden genom ytterligare försöksverksamhet.

Motionen berör angelägna problem som det i och för sig är motiverat att
uppmärksamma. Såväl försurningsproblematiken som frågan om att hålla
nere kommunernas kostnader för avloppsreningsverksamheten är av hög
angelägenhetsgrad härvidlag. Det torde dock inte få anses vara riksdagens sak
att ta upp sådana speciella projekt av mera teknisk karaktär som motionen
1977/78:785 avser. Detta synes närmast vara en fråga för de organ som
tillsatts för att svara för den närmare fördelningen av forskningsresurserna,
alltså på förevarande område forskningsnämnden vid naturvårdsverket,
styrelsen för teknisk utveckling och liknande. Av den inledningsvis lämnade
redogörelsen framgår också att de i motionen berörda problemen är
uppmärksammade av bl. a. dessa organ. Sålunda ingår i ett av naturvårdsverkets
forskningsnämnd utarbetat program ett projekt som rör miljökonsekvenserna
av kommunalt avloppsvatten, slam och fast avfall. Vidare pågår i
samarbete mellan svenska vatten- och avloppsföreningen, statens råd för
byggnadsforskning och styrelsen för teknisk utveckling undersökningar i
syfte att effektivisera och förbilliga driften vid de kommunala avloppsreningsverken.
Dessa undersökningar omfattar bl. a. ett projektområde
rörande processteknik, vari även ingår en utvärdering av metoder med
kalkfällning av den typ som den s. k. minikalkmetoden representerar.

1 sammanhanget må nämnas att statens råd för byggnadsforskning bland
forskningsresultat som under senare år uppnåtts bl. a. redovisat (se budgetpropositionen
1977/78:100 bil. 16, s. 54) att ett omfattande geohydrologiskt
FoU-arbete har gett underlag för en omprövning av hur samhällets tekniska
system för omhändertagande av dagvatten skall utformas. Nya anvisningar
som utformas av naturvårdsverket i samråd med planverket kan leda till att
huvuddelen av den planerade utbyggnaden av dubbla avloppssystem kan
slopas med besparingar av miljardbelopp hos kommunerna som följd.

Under hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen lämnar
motionen 1977/78:787 utan åtgärd.

Åtgärder mot utsläpp av kvicksilver och andra tungmetaller m. m. Olika
förslag till åtgärder i syfte att förhindra eller begränsa skadeverkningar till
följd av utsläpp i miljön av kvicksilverhaltiga ämnen och andra tungmetaller
förs fram i motionerna 1977/78:249, 1977/78:473 och 1977/78:785. Motionerna
tar, såvitt nu är i fråga, framför allt upp de problem som sammanhänger
med hanteringen av tandläkaramalgam samt elbatterier o. d. Den sistnämnda
motionen berör emellertid också kvicksilverutsläppen från olika industrier.

Utskottet vill erinra om att det enligt lagstiftningen om hälso- och
miljöfarliga varor närmast åvilar produktkontrollnämnden att svara för de
centrala bedömningarna. Nämnden skall därvid bl. a. leda, samordna och i
stort övervaka produktkontrollen samt i övrigt fungera som centralt organ för

Joll 1978/79:13

ärenden som kan aktualiseras genom lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga
varor. Produktkontrollnämndens arbete bör bl. a. inriktas på att ta
initiativ till och samordna kartläggning och undersökning av varor som kan
misstänkas vara farliga.

För att kunna ligga till grund för beslut i produktkontrollnämnden kräver
ofta befintligt forskningsmaterial viss komplettering och bearbetning.
Produktkontrollnämnden förfogar för ändamålet över ett särskilt anslag till
Undersökningar av hälso- och miljöfarliga varor, som f. n. uppgår till
2 160 000 kr.

Av den föregående redogörelsen framgår att produktkontrollnämnden
bl. a. stött vissa undersökningar rörande kvicksilver. En inventering av
kvicksilverflödena i det svenska samhället har sålunda utförts. Undersökningarna
har utvisat att tandvården är en av de stora källorna för kvicksilverutsläpp
i vårt land f. n. Den andra stora källan, sedan industrins utsläpp
enligt naturvårdsverket kraftigt minskat, utgörs av kvicksilverbatterierna.
Föratt komma till rätta med problemet inom tandvården pågår sedan ungefär
ett år ett samarbete mellan naturvårdsverket och produktkontrollnämnden
samt Sveriges tandläkareförbund och Svenska landstingsförbundet. På
samma sätt samarbetar de miljökontrollerande organen med företrädare för
batteribranschen för att undersöka möjligheterna att radikalt minska kvicksilverspridningen
i miljön.

Vad gäller skärpta krav på kvicksilveravskiljning vid utsläpp från industrier
vill utskottet framhålla att hithörande frågor bl. a. ägnas uppmärksamhet i
samband med ärenden om tillståndsprövning enligt miljöskyddslagens
bestämmelser. Utvecklingen synes ha präglats av en alltmera skärpt inställning
i hithörande frågor från de miljövårdande samhällsorganens sida.

De i motionerna nu berörda frågorna är som framgår av vad utskottet
anfört föremål för särskild uppmärksamhet från de ansvariga miljövårdsorganens
sida. Någon anledning för riksdagen att på grund av motionerna nu ta
något särskilt initiativ i ämnet förefaller inte motiverad. Utskottet vill i
förevarande sammanhang även hänvisa till de överväganden som sker inom
miljöskyddsutredningen (Jo 1976:06) i syfte att ytterligare förbättra samhällets
möjligheter att ingripa mot och kontrollera miljöfarlig verksamhet.

Mot bakgrund av vad nu anförts förordar utskottet att förevarande del av
motionen 1977/78:785 samt motionerna 1977/78:249 och 1977/78:473 inte
föranleder någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Statsbidrag till vissa anläggningar för vattenförsörjning. Enligt beslut i år av
riksdagen kan statsbidrag efter särskild prövning av regeringen i vissa fall
utgå med upp till 75 % för avloppsreningsanläggningar i mindre kommuner
där kommunens kostnader blir mycket stora till följd av att reningsverken
måste dimensioneras med hänsyn till en omfattande turism eller när det
gäller områden för vilka med stöd av 8 jj miljöskyddslagen meddelats särskilt
förordnande för att skydda vattenområde mot utsläpp av avloppsvatten.

JolJ 1978/79:13

1 motionen 1977/78:1277 föreslås att ett liknande statsbidrag införs till
anläggningar för vattenförsörjning i kommuner inom riksintresseområden
för rörligt friluftsliv. Mot bakgrund av förhållandena i Bohusläns kustkommuner
framhåller motionärerna att den starkt ökade befolkningen
sommartid bl. a. medför kraftigt ökade kostnader för de berörda kommunerna
i vattenhänseende. Dimensioneringen av avloppsreningsverk och
vattenförsörjning måste exempelvis i vissa fall flerdubblas jämfört med
normala förhållanden. Detta ställer bl. a. stora krav på att kommunerna
förbättrar den tekniska servicen, vilket innebär merkostnader som f. n. inte
helt kompenseras i statsbidragshänseende vad gäller avloppsreningsverk.

Utskottet vill erinra om att det statliga stödet till vatten- och avloppsanläggningar
genom beslut av 1968 års riksdag under senare tid enbart avsett
avloppsanläggningar. I ett läge då energiska åtgärder måst vidtas för att
minska föroreningen i våra vatten har det från statsmakternas sida ansetts
motiverat att det statliga stödet helt inriktas på att stimulera byggandet av
avloppsreningsverk med långt gående rening. De åtgärder som vidtagits har
också medfört en avsevärd förbättring av förhållandena inom vattenvårdsområdet.
Ytterligare åtgärder erfordras dock, vilket bl. a. redovisatsav statens
naturvårdsverk i ett åtgärdsprogram som presenterats regeringen inför
höstens budgetarbete.

Behovet av en ändamålsenlig vattenförsörjning har som framgår av vad nu
anförts i princip fått stå tillbaka för reningsintresset när det under senare tid
gällt att från statens sida genom särskilt bidrag stimulera byggandet av
vatten- och avloppsanläggningar. Detta innebär emellertid enligt utskottets
mening inte att skäl saknas att genom någon form av statligt stöd i vissa fall
även främja tillkomsten av vattenförsörjningsanläggningar. Utskottet är för
sin del sålunda väl medvetet om att det kan föreligga betydande svårigheter
för många kommuner att lösa hithörande problem inom rekreationsområden
som är föremål för en omfattande turism med starka säsongsvariationer. Att
motionen 1977/78:1277 pekar på ett viktigt problem står sålunda fullt klart.
Emellertid vill utskottet erinra om att hithörande frågor ägnats uppmärksamhet
inom den med anledning av riksdagens beslut år 1975 tillsatta
beredningen för samordning av statens insatser för turism och rekreation
(rekreationsberedningen). I en i april 1978 avlämnad rapport till regeringen
(Ds Jo 1978:2) har rekreationsberedningen bl. a. förordat införandet av ett
särskilt rekreationspolitiskt investeringsstöd för vissa strukturåtgärder i
samband med planmässiga utbyggnader av viktigare rekreationsområden.
Stödet bör enligt beredningens förslag kunna avse bl. a. kommunala
investeringar i vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar. Efter en omfattande
remissbehandling är ärendet f. n. föremål för prövning inom jordbruksdepartementet.

Med vad här anförts bör motionen 1977/78:1277 kunna anses besvarad.

JoU 1978/79:13

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. beträffande statsbidrag till enskilda avloppsanläggningar
lämnar motionen 1977/78:385 utan åtgärd,

2. beträffande rening av avloppsvatten lämnar motionen 1977/
78:787 utan åtgärd,

3. beträffande åtgärder mot utsläpp av kvicksilver m. m. lämnar
utan åtgärd motionerna

a. 1977/78:249,

b. 1977/78:473 och

c. 1977/78:785 i förevarande del,

4. beträffande statsbidrag till vissa anläggningar för vattenförsörjning
anser motionen 1977/78:1277 besvarad med vad utskottet
anfört.

Stockholm den 29 november 1978

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s). Hans Wachtmeister(m),
Sven Lindberg (s), Arne Andersson i Ljung (m). Gunnar Olsson (s). Märta
Lredrikson (c)*, Håkan Strömberg (s), Tage Adolfsson (m), Stig Alftin (s)*,
Rune Johnsson i Mölndal (c), Kerstin Anér (fp)*, Erik Johansson i
Simrishamn (s)*, Arne Persson (c) och Wivi-Anne Radesjö (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 58860 Stockholm 1978