med anledning av motioner om viss rätt för förälder som inte är vårdnadshavare (Betänkande 1976/77:LU28 Lagutskottet)

LU 1976/77:28

Lagutskottets betänkande
1976/77:28

med anledning av motioner om viss rätt för förälder som inte är
vårdnadshavare

Ärendet

I detta betänkande behandlar utskottet fyra motioner med förslag till
lagändringar, som rör viss rätt i ärenden hos barnavårdsnämnd för förälder
som inte är vårdnadshavare.

Remissyttranden över motionerna har inhämtats från socialstyrelsen samt
länsstyrelserna i Östergötlands län och Norrbottens län. På utskottets begäran
har yttranden vidare avgivits av sociala centralnämnderna i Stockholms
och Uppsala kommuner. Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttrande
från barnavårdskonsulenten i länet.

I samband med en av utskottet företagen studieresa i Kristianstads län
har länets socialvårdskonsulenter samt företrädare för sociala centralnämnden
i Simrishamn och barnavårdsnämnden i Tomelilla framfört synpunkter
på motionsförslagen.

Motionerna

Yrkanden
Motionerna är följande:

1976/77:650 av fru Fraenkel (fp) och fru Håkansson (fp) vari hemställs
att riksdagen antar följande förslag till ändrad lydelse av 97 $ barnavårdslagen: -

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

91 i

Tillkommer vårdnaden om underårig
endast den ena av föräldrarna
eller särskilt förordnad förmyndare,
skall vad i 3, 4 och 6 kap. är stadgat
med avseende på föräldrarna gälla
om den som har vårdnaden.

1976/77:662 av herr Olsson i Sundsvall (c) och fru Karlsson (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär utredning av frågan om jämställande
i barnavårdslagens regler om omhändertagande av barn för samhällsvård

1 Riksdagen 1976/77. 8 sami. Nr 28

LU 1976/77:28

m. m. mellan förälder med vårdnad av barnet och förälder med endast umgängesrätt.

1976/77:663 av fru Sundberg (m) vari hemställs att riksdagen beslutar
om sådan ändring av 97 § barnavårdslagen att förälder som har lagstadgad
umgängesrätt med sitt barn delges utredning och beslut i fråga som rör
omhändertagande av barnet för samhällsvård.

1976/77:665 av herr Svensson i Malmö (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar ändra barnavårdslagens 97 $ så, att även umgängesberättigad förälder
har rätt att ta del av handlingar i ärenden som rör barnets vårdnad,
omhändertagande e. d., allt i enlighet med följande förslag:

Föreslagen lydelse
97 $

Nuvarande lydelse

Motivering

1 motionerna framhålls att riksdagen vid flera tillfällen understrukit vikten
av att barn har möjlighet till kontakt med båda föräldrarna. Vidare påpekas
att lagändringar gjorts som medfört att vårdnaden lättare än tidigare kan
överflyttas från den ena föräldern till den andra. Lagen fastslår även att
om en frånskild eller ogift vårdnadshavare dör eller blir oförmögen att utöva
vårdnaden, den andra föräldern är närmast till att överta vårdnaden.

Motionärerna erinrar vidare om att i 3, 4 och 6 kap. barnavårdslagen
(BvL) finns bestämmelser om förfarandet vid barns omhändertagande för
samhällsvård. I dessa situationer är det på grund av stadgande i 97 § BvL
endast den förälder som har vårdnaden som kan agera och som barnavårdsnämnden
är skyldig att hålla kontakt med samt underrätta om besluten.
Motionärerna påpekar att det anförda exempelvis innebär att enligt 15 S
BvL förälder som ej har vårdnaden om sitt barn under 15 år ej delges uppgift
om att barnet kallats att inställa sig inför barnavårdsnämnden. Sådan förälder
undantas också från kravet i 20 $ BvL att föräldrarna bör vara närvarande
om den ärendet rör är under 18 år. Vidare medför bestämmelserna i 23
och 24 SS BvL om delgivning av barnavårdsnämndens beslut att sådan förälder
ej delges nämndens beslut. Någon lagstadgad rätt för förälder med
endast umgängesrätt att över huvud taget höras av barnavårdsnämnd i ären -

LU 1976/77:28

de om barns omhändertagande för samhällsvård finns inte. Han eller hon
har alltså ingen formell rätt att informera barnavårdsnämnden om sina synpunkter
på dessa för barnet så viktiga frågor.

Det nu anförda har enligt motionärerna lett till en rad orimliga och tragiska
förhållanden. Barn som t. ex. omhändertagits, när vårdnadshavaren ej varit
förmögen att klara vårdnaden, har godtyckligt placerats i andra miljöer utan
att den andra föräldern underrättats. Den andra föräldern har vägrats ta
del av handlingarna i ärendena. I något fall har detta skett trots att vårdnadshavaren
önskade att den andre föräldern skulle beredas tillfälle därtill
och barnet självt uppehöll en nära kontakt med andra föräldern.

Motionärerna påpekar att omhändertagande för samhällsvård är ett stort
ingrepp i den unges liv. Den förälder som har lagstadgad umgängesrätt
med barnet borde inte hållas utanför ett sådant beslut. Det kan knappast
ha varit lagstiftarens intentioner att en förälder som regelbundet träffar sitt
barn endast i efterhand skall kunna få reda på att barnet omhändertagits
för samhällsvård. En större öppenhet vid samhällets omhändertagande av
barn skulle med all säkerhet bidra till att avdramatisera ärendena och förhoppningsvis
också minska vårdnadshavarens skuldkänslor. Den som har
lagstadgad umgängesrätt med sitt barn bör därför i frågor som gäller omhändertagande
av barnet för samhällsvård ges samma rätt som vårdnadshavaren.

Gällande ordning

Föräldrabalken

Regler om vårdnad om barn återfinns i 6 kap. föräldrabalken (FB). Vårdnadsreglerna
fick sin nuvarande lydelse vid en reform 1976 (prop.

1975/76:170, LU 1975/76:33, rskr 1975/76:397).

Enligt 6 kap. 6 § FB står barnet från födelsen under vårdnad av bägge
föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern
ensam. Är modern ensam vårdnadshavare, kan domstolen enligt 6 kap. 8 $
FB överflytta vårdnaden från modern till fadern, om föräldrarna är överens
om det och det inte är uppenbart stridande mot barnets bästa. Är föräldrarna
inte ense, skall rätten på ansökan av fadern överföra vårdnaden till honom,
om det är skäligt med hänsyn till barnets bästa. Ogifta föräldrar har vidare
möjlighet att begära att få bli gemensamma vårdnadshavare för barnet.
Domstolen skall på ansökan förordna om gemensam vårdnad, dock endast

om det inte befinns vara uppenbart stridande mot barnets bästa. Lagen

uppställer inget krav på att föräldrarna i ett sådant fall skall vara sammanboende.

Föräldrar som har gemensam vårdnad har, oavsett om de är gifta eller
inte, rätt att få den gemensamma vårdnaden upphävd (6:7 FB). Är det därvid
med hänsyn till barnens bästa uppenbart att ingendera av föräldrarna bör

LU 1976/77:28

utöva vårdnaden skall särskild förmyndare utses för barnet. Vid skilsmässa
måste domstolen besluta om hur vårdnaden om barnet skall vara anordnad.
Föräldrarna har därvid möjlighet att behålla den gemensamma vårdnaden.

Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna och dör en av dem får
den andre automatiskt vårdnaden (6:10 FB). Tillkommer vårdnaden endast
den ene av föräldrarna och dör föräldern skall vårdnaden överflyttas på
den andre, såvida vårdnaden inte med hänsyn tili barnets bästa för anförtros åt
särskild förordnad förmyndare.

Oavsett om föräldrarna är gifta eller inte har den förälder som är skild
från vårdnaden rätt till umgänge med barnet, om inte särskilda omständigheter
föranleder annat (6:11 FB). Kan överenskommelse inte träffas med
vårdnadshavaren om umgängesrättens utövande får domstolen bestämma
om umgängesrätten. Regeln om umgängesrätten innebär att en förälder,
som är skild från vårdnaden, alltid har rätt till umgänge med barnet till
dess att han genom domstolsbeslut fråntagits rätten härtill. Lagstadgad umgängesrätt
har man således i princip även om man inte visat något intresse
för barnet eller försökt hålla kontakt med det.

Barnavårdslagen

I 3 kap. barnavårdslagen (BvL) finns intagna regler om förfarandet i ärenden
hos barnavårdsnämnd. Enligt 14 $ åligger det barnavårdsnämnd, när
nämnden fått kännedom om fall där det kan bli aktuellt med åtgärd från
nämndens sida, att föranstalta om erforderlig utredning. Under utredningen
skall envar "sorn ärendet rör” höras (15 $ BvL). Han kan därvid kallas
att inställa sig inför nämnden. Skall barn under 15 år kallas bör kallelsen
delges föräldrarna eller annan som har barnet i sin vård. Begär någon som
skall beredas tillfälle att yttra sig att få bli muntligen hörd inför nämnden
skall förhör anordnas om inte särskilda skäl föranleder annat (19>i BvL).
Den ärendet rör äger utveckla sin talan och förebringa bevisning. Begär
han att särskild utredning skall verkställas, skall begäran efterkommas, om
det kan antas att en sådan begäran skulle ha betydelse för ärendet. Är det
fråga om barn under 15 år skall vad som stadgas i 19 ) BvL endast gälla
föräldrarna. När den som skall höras av barnavårdsnämnden är under 18
år bör föräldrarna vara närvarande om det kan ske utan men för utredningen
(20 § BvL).

Har barnavårdsnämnd meddelat beslut mot vilken talan får fullföljas, skall
beslutet skyndsamt delges den som berörs av beslutet (23 § BvL). Är denne
under 15 år behöver beslutet endast delges föräldrarna. För den händelse
beslutet avser att någon skall omhändertas för samhällsvård eller för utredning,
skall beslutet ofördröjligen delges honom själv, om han fyllt 15
år, och hans föräldrar, om han är under 18 år (24 S BvL).

Barnavårdsnämnds rätt att vidta åtgärder mot barn regleras i 4 kap. BvL.
Enligt 26 § BvL har barnavårdsnämnd rätt att bl. a. ge föreskrifter rörande

LU 1976/77:28

den unges levnadsförhållanden. Sådan föreskrift får meddelas honom själv,
hans föräldrar eller annan fostrare (27 $ BvL). Föreskriften upphör att gälla
senast då han fyller 18 år. I visst angivet fall får föreskriften dock bestå
till dess han fyller 20 år.

Om någon som inte fyllt 18 år behöver vård och fostran på grund av
att föräldrarna avlidit eller övergivit honom skall barnavårdsnämnden omhänderta
honom för samhällsvård om behovet inte kan tillgodoses på annat
sätt (31 8 BvL). Barnavårdsnämnd skall också omhänderha den som är under
18 år för samhällsvård, om han är i behov av specialvård eller annan vård
och fostran utom hemmet på grund av att föräldrarna inte kunnat bereda
honom sådan vård eller att de eljest underlåtit att tillfredsställande sörja
för honom. Den som fyllt 15 år får endast efter eget samtycke omhändertas
enligt 31 5 BvL, om inte särskilda skäl föranleder annat. Innebär uppträdande
och levnadssätt hos någon som är under 20 år fara för allmän ordning och
säkerhet och föreligger sannolika skäl för ingripande med stöd av 25 8 BvL
har polismyndighet rätt att på lämpligt sätt ta honom i förvar i avbidan
på nämndens beslut (33 8 BvL). Barnavårdsnämnden skall därefter skyndsamt
besluta, om han skall omhändertas eller friges. I sistnämnda fall kan
han, om han är under 18 år, kvarhållas till dess han avhämtas av föräldrarna
eller annan fostrare.

Har ändamålet med samhällsvården uppnåtts skall barnavårdsnämnden
förklara samhällsvården avslutad (42 8 BvL). Beträffande den som omhändertagits
enligt 31 8 BvL skall samhällsvården även förklaras avslutad, om
föräldrarna begär det, eller om den omhändertagne begär det efter det att
han fyllt 15 år och särskilda skäl ej föranleder annat. Samhällsvården skall
upphöra senast då den omhändertagne fyller 18 år eller om han omhändertagits
med stöd av 25 8 b) efter det att han fyllt 15 år, senast tre år
efter omhändertagandet.

De ovan redovisade bestämmelserna i 15, 19, 20, 23, 24, 27, 31, 33 och
42 88 BvL berör föräldrarna i deras egenskap av vårdnadshavare. Om den
ena av föräldrarna är skild från vårdnaden skall vad i dessa bestämmelser
är stadgat med avseende på föräldrarna enligt 97 8 BvL gälla endast den
som är vårdnadshavare. På motsvarande sätt skall, om båda föräldrarna
är fråntagna vårdnaden, vad som gäller föräldrarna i stället avse den särskilt
förordnade förmyndaren.

Det kan anmärkas att det i BvL även finns bestämmelser som rör båda
föräldrarna oberoende om de är vårdnadshavare. Sådana bestämmelser
förekommer i 41, 46 och 72 88- I 41 8 regleras exempelvis föräldrarnas rätt
till umgänge med ett omhändertaget barn.

Remissyttrandena

Socialstyrelsen anser att den i motionerna behandlade frågan bör bli föremål
för närmare utredning och föreslår att motionerna överlämnas till utred -

LU 1976/77:28

ningen för förstärkning av barns rättsliga ställning. Länsstyrelsen i Ostergötlands
län, som inhämtat yttranden från barnavårdskonsulenten i länet,
anser att med hänsyn till frågans komplicerade karaktär en närmare utredning
måste ske innan en definitiv ställning kan tas till motionsspörsmålen.
Länsstyrelsen i Norrbottens län avstyrker förslagen till ändringar i 97 !j BvL
men förordar att i BvL intas en bestämmelse av innebörd att den förälder
som inte är vårdnadshavare obligatoriskt skall höras i utredningar om omhändertagande
för samhällsvård. Sociala centralnämnden i Uppsala avstyrker
de föreslagna lagändringarna men tillstyrker att frågan närmare utredes i
samband med den pågående reformeringen av socialvårdslagstiftningen.
Samma uppfattning ger Stockholms sociala centralnämnd uttryck för. Två
reservanter (vpk) anser dock att ändring bör kunna göras i 97 ij BvL utan
någon föregående utredning.

Socialstyrelsen anför att det i det praktiska barnavårdsarbetet ofta förekommer
samråd även med den förälder, som inte är vårdnadshavare. Särskilt
viktig information ges, om den förälder som inte har del i vårdnaden har
en tät kontakt med barnet och visar intresse för det. Socialstyrelsen påpekar
dock, att det kan förekomma fall, där konflikt mellan föräldrarna rörande
barnen försvårar ett sådant arbetssätt. Enligt gängse sätt att se har därför
vårdnadshavarens inställning, när det gäller kontakt med andre föräldern,
fått spela stor roll. Vid beslutsfattande i ett barnavårdsärende, exempelvis
samhällsvård jämlikt 29 $ BvL, tillämpas enligt socialstyrelsen bestämmelserna
i 97 § BvL strikt. Enligt fast praxis i regeringsrätten har fader eller
moder som inte har den rättsliga vårdnaden ej rätt att besvära sig över
beslut som rör barnet vare sig det gäller omhändertagande eller annat beslut
med stöd av 25 § BvL.

Socialstyrelsen delar de i motionerna uttalade synpunkterna att det vid
viktiga avgöranden i barnets liv är värdefullt att båda föräldrarna tar del
i utredningen. Styrelsen anser att frågan om hur denna delaktighet legalt
sett bör utformas bör bli föremål för närmare utredning. Vid sådana överväganden
måste beaktas att en generell besvärsrätt för förälder som inte
har den rättsliga vårdnaden kan medföra svårigheter och i vissa fall ur barnets
synpunkt aktualisera konflikter. Härtill kommer att en sådan utvidgad tilllämpning
av 97 $ BvL i många fall kan komma att fördröja handläggningen
av barnavårdsärenden. Det kan vara mycket tidsödande att få tag på en
förälder som helt tappat kontakten med barnet och vårdnadshavaren. Socialstyrelsen
föreslår därför, att motionerna överlämnas till utredningen
”Förstärkning av barnets rättsliga ställning” (Ju 1977:08).

Länsstyrelsen i Östergötlands län menar att det med hänsyn till de lagändringar
som skett rörande barns rättsställning kan finnas vissa skäl till ett
jämställande i barnavårdslagens regler om omhändertagande av barn för
samhällsvård mellan förälder med vårdnad av barnet och förälder med endast
umgängesrätt. En ändring är emellertid allt annat än invändningsfri särskilt

LU 1976/77:28

med hänsyn till eventuella risker för barnets bästa. Invändningar kan också
göras av processuella och praktiska skäl samt från sekretessynpunkt. Med
hänsyn till frågans komplicerade karaktär måste enligt länsstyrelsens mening
en närmare utredning ske innan definitiv ställning kan tas.

Barnavårdskonsulenten i Östergötlands län anför i sitt yttrande, efter att ha
diskuterat motionerna med socialförvaltningarna i Linköping och Norrköping,
att barnavårdsnämnderna redan i dag i viss utsträckning tillgodoser
kraven på kontakt med den förälder, som står utanför familjen, om kontakten
med barnet fungerar på ett naturligt sätt och förhållandet mellan föräldrarna
är relativt konfliktfritt. En sådan kontakt, som i allmänhet sker under
utredningsskedet, tas dock endast om vårdnadshavaren och barnet samtycker.
I övrigt följs aktuella rättsregler i BvL strikt formellt av barnavårdsnämnderna/sociala
centralnämnderna. Barnavårdskonsulenten påpekar
vidare att foräldrabalken i första hand skall tillgodose föräldrarnas rättigheter
och skyldigheter gentemot barnen, medan BvL i forsta hand skall tillgodose
barnens behov av vård och skydd. Dessa intressen sammanfaller enligt barnavårdskonsulenten
inte alltid. För den förälder som har umgängesrätt med
barnet kan knappast en utvidgning av reglerna i BvL anses vara en rättssäkerhetsfråga,
snarare ett rättvisekrav.

Barnavårdskonsulenten ifrågasätter vidare om en utvidgad kommunikationsskyldighet
inte inkräktar på det sekretesskydd som vårdnadshavaren
har rätt att kräva när det gäller uppgifter om personliga förhållanden, relationer
till barnet samt familjesituationen i övrigt. Både när det är fråga
om frivilliga, förebyggande åtgärder och tvångsingripanden rör det sig om
problem och krissituationer inom familjen. Behovet av åtgärder från samhällets
sida kan av den andra föräldraparten exempelvis användas som argument
för en begäran om överflyttning av vårdnaden. Gamla olösta konflikter
riskerar att förstärkas och levas ut över barnet i en ny vårdnadsprocess.
Vetskapen om detta kan avhålla vårdnadshavaren från att vända sig till
nämnden för att få hjälp.

Den allvarligaste invändningen mot motionsförslagen är dock enligt barnavårdskonsulentens
uppfattning att en kommunikationsskyldighet med
båda föräldrarna kan befaras fördröja utrednings- och beslutsprocessen,
genom bl. a. sådana praktiska hinder som bosättning på annan ort, okänd
adress etc. Därmed sätts barnets rättssäkerhet i fara.

Sammanfattningsvis konstaterar barnavårdskonsulenten sålunda att även
om det måste anses rimligt, att principerna om föräldrars lika rättigheter
samt jämställdhet mellan olika samlevnadsformer, som bl. a. kommit till
uttryck genom de senaste lagändringarna i familjelagstiftningen, också får
genomslagskraft inom andra rättsområden, är motionärernas förslag inte
invändningsfria.

Barnavårdskonsulenten föreslår med hänsyn till det anförda att en utvidgad
kommunikationsskyldighet skall få den innebörden att den förälder
som har umgängesrätt med barnet skall enligt 19 S BvL dels underrättas

LU 1976/77:28

om att utredning pågår och om syftet med utredningen, dels delges utredningen
om vårdnadshavaren och barnet medger detta, samt skall enligt
23 och 24 SS BvL vidare delges nämndens beslut, dock skall delgivningen
inte påverka verkställigheten och inte heller inbegripa samtycke. Barnavårdskonsulenten
framhåller att de angivna inskränkningarna är viktiga,
eftersom barnets behov av vård och rättsskydd inte får äventyras genom
en onödigt utdragen utrednings- och beslutsprocess. Ett oeftergivligt krav måste
vara, att barnets intresse inte blir tillbakasatt. Det kan enligt barnavårdskonsulenten
också diskuteras om inte reglerna skall gälla endast i de fall umgängesrätten
ur barnets synpunkt fungerar. Med tanke på att socialutredningen
inom kort kommer att presentera förslag till ny sociallagstiftning,
som bl. a. förväntas innehålla förslag till ny ansvarsfördelning mellan olika
myndigheter i barnavårdsärenden, torde det enligt barnavårdskonsulenten
vara ändamålsenligt om de föreslagna lagändringarna kan anstå, tills den
nya lagstiftningen träder i kraft.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att motionerna synes utgå från
uppfattningen att den förälder som inte är vårdnadshavare ändå har ett
intresse för barnet. Allmänt sett är det självfallet angeläget att dessa föräldrar
har möjlighet att kunna följa och ta del av vad som händer deras barn.
Det finns emellertid ett stort antal föräldrar som inte är vårdnadshavare
och som ej heller har något intresse av sitt barn. Ej sällan bor dessa föräldrar
även på okänd ort. Den lagändring som föreslås i motionerna skulle medföra
att även dessa ointresserade föräldrar skulle få ställning som vårdnadshavare.
En sådan lagbestämmelse skulle inte medföra någon förbättring för de barn
vars ena förälder inte visat något intresse för dem. Därtill kommer att en
sådan bestämmelse - utöver de rent praktiska olägenheter den medför -kan komma i strid med sekretesslagens principer. Länsstyrelsen anför vidare
att det är inte uteslutet att motionsställarna med uttrycket ”den som har
lagstadgad umgängesrätt" avser den som fått umgängesrätten till sitt barn
fastställd i dom. Länsstyrelsen vill härvidlag framhålla, att ett sådant förslag
ändå ur flera synpunkter utgör ett alltför trubbigt instrument för att skilja
de föräldrar som är angelägna att upprätthålla en kontakt med sina barn
och verka för deras bästa från de föräldrar som inte visar något intresse.

Motionsställarnas syfte har enligt länsstyrelsen uppenbarligen varit att
för barnens bästa stärka rättsställningen för den förälder som inte är vårdnadshavare
men ändå angelägen om barnets välgång. Den föreslagna lagändringen
är som ovan framhållits alltför allmänt hållen så till vida att
den även omfattar icke intresserade föräldrar. Hur gränsdragningen härvidlag
skall utformas och vilka rekvisit som skall uppsättas härför är emellertid
en synnerligen delikat fråga. I ärenden angående omhändertagande av barn
för samhällsvård gör sociala centralnämnden alltid en utredning. Vid denna
utredning undersöks regelmässigt - enligt vad länsstyrelsen erfarit - om
den förälder som inte är vårdnadshavare har möjlighet och är villig att
medverka till en lösning av de uppkomna problemen. Genom att i bar -

LU 1976/77:28

navårdslagen inta en bestämmelse varigenom denna undersökning avseende
den andre föräldern görs obligatorisk i utredningen kan enligt länsstyrelsens
mening motionsställarnas syften måhända till viss del tillgodoses.

Sociala centralnämnden i Uppsala delar motionärernas uppfattning om den
bristande harmoni som finns på ifrågavarande område. Emellertid finnér
nämnden det angeläget framhålla att man inte utan ytterligare överväganden
kan genom en enkel ändring i 97 § BvL lösa de frågor som är aktuella
i det här sammanhanget. Erfarenheten visar enligt nämnden att det föreligger
stora olikheter från fall till fall. När det gäller barn födda utom äktenskapet
och där föräldrarna ej sammanbor och beträffande frånskilda finns mycket
stora skillnader i kontakterna med barnet/barnen. I en del fall kan det vara
så att den förälder som ej har vårdnaden under många år inte alls haft
kontakt med barnet/barnen. Det kan till och med vara praktiska svårigheter
att få tag i den andra föräldern. När det gäller barn till frånskilda föräldrar
kan föräldrarnas separation ha föregåtts av en uppslitande vårdnadsprocess
som efterlämnat starka spänningar, och en ny kontakt, när fråga om åtgärder
enligt barnavårdslagen aktualiseras, kan snabbt riva upp vad som under
några år tonat ut och lagt sig. Vårdnadshavarens integritet kan också angripas
om de sociala organens utredning skall delges den andra föräldern. Barnavårdsutredningar
kan också gälla barn och ungdom upp till 18 års ålder,
och man frågar sig på vilket sätt barnets rätt skall tillvaratas, om en förälder
som barnet inte haft kontakt med eller som barnet rentav inte vill ha kontakt
med kopplas in i utredningen. Ett annat intressant spörsmål är enligt nämnden
också i vilken utsträckning vårdnadshavarens rättsläge angrips. I de
fall endast en förälder är vårdnadshavare, har samhället gett alla rättigheter
och skyldigheter till denna förälder. När samhället i ett visst läge genom
de sociala vårdorganen skall pröva om åtgärder enligt BvL skall vidtagas,
skall enligt motionärerna utan vidare den andra föräldern, vilken kanske
i en tidigare vårdnadsprocess befunnits vara olämplig som vårdnadshavare,
jämställas med vårdnadshavaren.

Sociala centralnämnden har med det anförda velat visa en del av de
svårigheter som kan följa med en enkel ändring av 97 S BvL. Nämnden
är emellertid i princip positiv och tillstyrker därför att frågan utreds
närmare. Eftersom socialvårdslagstiftningen är föremål för en genomgripande
omprövning och de nuvarande rättsreglerna inte utan vidare helt
omöjliggör ett hänsynstagande till förälder som inte är vårdnadshavare, vill
nämnden för sin del föreslå att de frågor som aktualiserats av motionärerna
får sin lösning i samband med reformeringen av socialvårdslagstiftningen.

Stockholms centrala socialnämnd har överlämnat och åberopat ett av socialförvaltningen
upprättat tjänsteutlåtande. 1 utlåtandet erinras om att lagstadgad
umgängesrätt tillkommer den förälder, som är skild från vårdnaden,
om ej särskilda omständigheter föreligger. Denna rätt till umgänge utnyttjas
dock inte alltid. Skälet härtill kan vara bristande intresse hos den icke vårdnadshavande
föräldern, vårdnadshavaren och/eller barnet. Att en um -

LU 1976/77:28

gängesberättigad förälder i 97 $ BvL skulle obligatoriskt jämställas med
vårdnadshavaren framstår därför enligt socialförvaltningen som ett alltför
rigoröst krav. Ett jämställande skulle bl. a. innebära delgivningsskyldighet
gentemot den umgängesberättigade föräldern även i fall då åtgärden
rör barnet i dess hemmiljö och inte är av avgörande betydelse för barnets
utveckling. Ett sådant delgivningsförfarande skulle te sig onödigt tidskrävande
och vara av ringa intresse för den umgängesberättigade.

Det är enligt utlåtandet givetvis önskvärt att föräldrarna, även om de
ej gemensamt har vårdnaden, samverkar i viktiga frågor som rör barnet
och att barnet ges möjlighet till en meningsfull kontakt med båda föräldrarna.
Barnavården bör därför verka för att underlätta kontakten mellan föräldrar
och barn. Vid handläggning av barnavårdsärenden bör självfallet stor hänsyn
tas till sådan umgängesberättigad förälder, som har kontakt med barnet.
Starka skäl talar för att den barnavårdande myndigheten i sådana fall regelmässigt
bereder den umgängesberättigade tillfälle att yttra sig under utredningens
gång. När en förälder kontinuerligt har barnet i sin vård utan
att vara vårdnadshavare bör han självfallet jämställas med vårdnadshavare
vad gäller utredning, beslut och verkställighet inom barnavårdslagens ramar.
Åtgärder som leder till att barnet skiljs från sin hemmiljö är av så genomgripande
betydelse att samråd regelmässigt bör ske med den från vårdnaden
skilde umgängesberättigade föräldern, även om denne inte upprätthåller fortlöpande
kontakt med barnet. Likaså bör vederbörande sociala nämnd alltid
underrätta även den som ej har vårdnaden, när ett barn placeras i fosterhem
eller på institution.

1 utlåtandet framhålls avslutningsvis att det inte i alla situationer vid
tillämpningen av kap. 3, 4 och 6 barnavårdslagen kan anses vara förenligt
med barnets bästa eller med den umgängesberättigades intresse att införa
en absolut jämställdhet mellan föräldrarna, när endast en av dem är vårdnadshavare.
Ändring av 97 S BvL bör därför ej komma till stånd på i motionerna
föreslaget sätt. Däremot finns skäl att närmare utreda frågan om
ökad jämställdhet mellan föräldrarna då det är aktuellt att placera ett barn
utom hemmet. På anförda skäl förordas en översyn av gällande lagbestämmelser.

I den till nämndens yttrande fogade reservationen (vpk) anförs att innehållet
i 97 § BvL numera har blivit föråldrat i och med att man i denna paragraf
ännu icke jämställt föräldrarna i de fall då bara den ena av föräldrarna
har vårdnaden av barnet. Att jämställa den som har vårdnadsrätten med
den som har lagstadgad umgängesrätt innebär bara en uppföljning av annan
ändrad familjelagstiftnings intentioner. En sådan förändring behöver enligt
reservanterna inte föregås av någon utredning.

LU 1976/77:28

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet fyra motioner i vilka tas upp frågor
om viss rätt i ärenden hos barnavårdsnämnd för förälder som inte är vårdnadshavare.

Barnavårdslagen (BvL) innehåller bl. a. bestämmelser om förfarandet i
ärenden hos barnavårdsnämnd. Bestämmelserna reglerar rätten för ”den
ärendet rör” att få del av utredningsmaterial, att höras inför nämnden samt
att anföra besvär över nämndens beslut. Är den som direkt påverkas av
nämndens beslut inte myndig är "den ärendet rör” föräldrarna. Tillkommer
vårdnaden om den underårige endast den ena av föräldrarna eller särskilt
förordnad förmyndare skall enligt 97 5 BvL vad som är stadgat med avseende
på föräldrarna gälla om den som har vårdnaden.

Bestämmelsen i 97 § BvL kritiseras i motionerna. Motionärerna framhåller
vikten av att barn har fortlöpande kontakt med båda föräldrarna. Genom
bestämmelsen i 97 ij undandras emellertid den förälder som inte är vårdnadshavare
möjligheten att agera i ärenden inför barnavårdsnämnden. Den
umgängesberättigade har ingen rätt att få del av utredningar och beslut,
att få bli hörd inför nämnden och att få besvära sig över nämndens beslut.
Det nu angivna förhållandet har enligt motionärerna fått olyckliga konsekvenser
sett från både barnens och föräldrarnas synpunkt. Sålunda har
barn omhändertagits och placerats i andra miljöer utan att den umgängesberättigade
underrättats. Denne har härigenom inte fått möjlighet att påverka
barnets placering vilket ibland torde ha lett till att placeringen blivit
sämre för barnet än om den umgängesberättigade hade kunnat ingripa.
Genom placeringen i annat hem har understundom en fortsatt umgängesrätt
i praktiken förhindrats eller i hög grad försvårats. Enligt motionärerna bör
den som har lagstadgad umgängesrätt med sitt barn i fråga om omhändertagande
för samhällsvård ges samma rätt som vårdnadshavaren. Mot
bakgrund av det anförda föreslås i motionerna 1976/77:650 (Tp) och 665
(vpk) ett tillägg till 97 $ BvL av innebörd att vad som i BvL har avseende
på föräldrarna skall gälla förutom beträffande vårdnadshavaren även beträffande
den eller dem som har lagstadgad umgängesrätt. I motionen
1976/77:663 (m) yrkas att riksdagen skall ändra 97 $ BvL så att förälder,
som har lagstadgad umgängesrätt, delges utredning och beslut i frågor som
rör omhändertagande av barnet för samhällsvård. I motionen 1976/77:662
(c) slutligen hemställs att riksdagen skall begära utredning av förevarande
frågor.

Utskottet vill till en början erinra om att förälder, som är skild från vårdnaden,
har enligt 6 kap. 11 $ föräldrabalken rätt till umgänge med barnet,
om inte särskilda skäl föranleder annat. Bestämmelsen är tillämplig såväl
på barn vars föräldrar varit gifta med varandra som på barn vars föräldrar
är ogifta och inte ens sammanbott med varandra. Det sagda innebär att
en förälder, som inte är vårdnadshavare, har lagstadgad umgängesrätt ända

LU 1976/77:28

till dess föräldern genom särskilt beslut fråntas rätten till umgänge med
barnet. Förälder har således i princip lagstadgad umgängesrätt även om
föräldern inte visat något intresse för barnet eller haft någon kontakt med
det.

Vid de samtal utskottet haft med företrädare för vissa sociala myndigheter
i Kristianstads län har det framgått att i det praktiska barnavårdsarbetet
samråd ofta förekommer även med den förälder, som inte är vårdnadshavare.
Särskilt vanligt är detta om den umgängesberättigade föräldern har täta
kontakter med barnet och visar intresse för det. Motsvarande har framhållits
i några av remissvaren.

Utskottet vill stryka under att barnavårdslagen tillkommit för att i första
hand tillgodose barnets intressen och dess behov av vård och skydd och
inte för att tillgodose föräldrarnas rättigheter och skyldigheter i förhållande
till barnet. I flertalet fall torde det emellertid ligga i barnets intresse att
även den förälder, som inte är vårdnadshavare, kommer till tals i en barnavårdsutredning.
Vid handläggning av barnavårdsärenden bör därför stor
hänsyn tas till sådan umgängesberättigad förälder som har en verklig kontakt
med barnet. Enligt utskottets mening talar starka skäl för att den umgängesberättigade
i sådana fall regelmässigt bereds tillfälle att yttra sig under
utredningens gång. Såsom framhålls i remissvaret från sociala centralnämnden
i Stockholm bör vidare en förälder som utan att vara rättslig vårdnadshavare
utövar den faktiska vården om barnet helt jämställas med vårdnadshavaren
när det gäller utredning, beslut och verkställighet. Utskottet
vill också peka på att en omplacering av ett barn är en så genomgripande
åtgärd för barnet att samråd om möjligt bör ske även med förälder som
endast upprätthåller en mer sporadisk kontakt med barnet. Självfallet bör
sådan förälder i möjlig utsträckning underrättas, när ett barn placerats i
fosterhem eller på institution.

Som framgår av vad utskottet ovan anfört förekommer redan i dag kontakter
och samråd av det slag som utskottet uttalat sig för. Uppenbarligen
är emellertid motionerna föranledda av att det på många håll brister i nu
angivet hänseende. Utskottet anser det därför angeläget att barnavårdslagen
kompletteras med bestämmelser som ger uttryck för den av utskottet förordade
ordningen. Samtliga remissinstanser har också ställt sig positiva till
en lagändring, liksom även de ovannämnda företrädarna för vissa sociala
myndigheter i Kristianstads län.

När det gäller den i motionerna föreslagna ändringen av 97 § BvL vill
utskottet till en början hänvisa till vad utskottet ovan anfört om innebörden
av begreppet lagstadgad umgängesrätt. Motionärernas förslag skulle, om
det genomfördes, leda till att barnavårdsmyndigheterna skulle bli tvungna
att kommunicera med föräldrar som kanske över huvud taget inte haft
någon kontakt med sina barn och vars adress kanske är okänd. Det är
uppenbart att det i sådana fall är stor risk för att utrednings- och beslutsprocessen
fördröjs varigenom barnets rättssäkerhet kan sättas i fara. Man

LU 1976/77:28

kan inte heller bortse från att förhållandena kan vara sådana att det skulle
vara till barnets nackdel om den förälder som inte är vårdnadshavare alltid
måste höras och delges en fullständig utredning. Utskottet kan därför inte
tillstyrka de i motionerna 650 och 665 framlagda lagförslagen. Inte heller
kan utskottet biträda förslaget i motionen 663.

Utskottet ansluter sig i stället till remissinstansernas ståndpunkt att frågan
om komplettering och förtydligande av barnavårdslagen i nu angivet hänseende
bör närmare utredas. Utskottets ställningstagande innebär således
ett tillstyrkande till utredningsyrkandet i motionen 662. När det gäller frågan
om hur utredningen skall bedrivas har socialstyrelsen föreslagit att motionerna
skall överlämnas till den nyligen tillsatta utredningen angående
förstärkning av barns rättsliga ställning medan andra remissinstanser har
föreslagit att frågan skall lösas i samband med den reformering av sociallagstiftningen
som förestår med anledning av socialutredningens blivande
förslag.

Utskottet anser att det lämpligen bör ankomma på regeringen att närmare
besluta om utredningsarbetets bedrivande.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:662 och med anledning
av motionerna 1976/77:650, 1976/77:663 och
1976/77:665 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om viss översyn av barnavårdslagen.

Stockholm den 10 maj 1977

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Näiyarande: herrar Svanström (c). Andersson i Södertälje (s), Lidgård (m)*.
Börjesson i Falköping (c), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Andersson i Gamleby
(s)*. Olsson i Sundsvall (c), fru Lindquist (m), herr Konradsson (s), fru Fredgardh
(c), fru Karlsson (c), herrar Silfverstrand (s), Lindström (s)*, fru Håkansson
(fp) och herr Fransson (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

■