med anledning av motioner om vårdnad av barn m. m. (Betänkande 1976/77:LU26 Lagutskottet)

LU 1976/77:26

Lagutskottets betänkande
1976/77:26

med anledning av motioner om vårdnad av barn m. m.

Ärendet

I detta ärende behandlar utskottet motionerna 1976/77:333, 1976/77:334,
1976/77:652, 1976/77:658, 1976/77:666 samt 1976/77:944 i den del denna
motion hänvisats till lagutskottet.

Motionen 1976/77:944 har, såvitt gäller yrkanden om ändringar i barnavårdslagen,
hänvisats till socialutskottet.

Motionsyrkanden

I motionen 1976/77:333 av fru Andersson i Kumla m. fl. (s) yrkas att
riksdagen antar följande förslag till ändring i 6 kap. 7 och 8 §§ föräldrabalken.

Nuvarande lydelse

Stå barn under vårdnad av bägge
föräldrarna och vilja föräldrarna eller
en av dem att vårdnaden icke längre
skall tillkomma dem gemensamt,
har rätten på ansökan av endera att
förordna vem av dem som skall ha
vårdnaden om barnen eller, om ej
alla barnen böra stå under den enes
vårdnad, hur de skola fördelas
mellan föräldrarna. Äro föräldrarna
ense, skall rätten besluta i överensstämmelse
med vad de önska, om
det ej är uppenbart stridande mot
barnens bästa. I annat fall beslutar
rätten efter vad som finnes skäligt
med hänsyn till barnens bästa.
Finnes med hänsyn till barnens
bästa uppenbart att ingendera av
föräldrarna bör utöva vårdnaden,
skall denna anförtros åt särskilt
förordnad förmyndare.

Föreslagen lydelse

Stå barn under vårdnad av bägge
föräldrarna och vilja föräldrarna eller
en av dem att vårdnaden icke längre
skall tillkomma dem gemensamt,
har rätten på ansökan av endera att
förordna vem av dem som skall ha
vårdnaden om barnen eller, om ej
alla barnen böra stå under den enes
vårdnad, hur de skola fördelas
mellan föräldrarna. Äro föräldrarna
ense, skall rätten besluta i överensstämmelse
med vad de önska, om
det ej är uppenbart stridande mot
barnens bästa. I annat fall beslutar
rätten efter vad som finnes skäligt
med hänsyn till barnens bästa.
Finner domstolen dä båda föräldrarna
vara lämpliga vårdnadshavare, bör
den anförtros vårdnaden som är mest
beredd att få till stånd en fungerande
gemensam vårdnad. Finnes med
hänsyn till barnens bästa uppenbart

1 Riksdagen 1976/77. 8 sami Nr 26

LU 1976/77:26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att ingendera av föräldrarna bör
utöva vårdnaden, skall denna anförtros
åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, skall rätten tillika
förordna angående vårdnaden om barnen. Härvid äger första stycket
motsvarande tillämpning. Äro föräldrarna ense om att vårdnaden skall
tillkomma dem gemensamt, skall dock rätten besluta i överensstämmelse
därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa.

8 §

Står barn under vårdnad av endast
den ene av föräldrarna, skall rätten
på ansökan av den andre överföra
vårdnaden till honom, om det finnes
skäligt med hänsyn till barnets bästa.
Finner domstolen då båda föräldrarna
vara lämpliga vårdnadshavare, bör
den anförtros vårdnaden som är mest
beredd att få till stånd en fungerande
gemensam vårdnad. Äro föräldrarna
ense att vårdnaden skall överföras
till den andre eller att vårdnaden
skall tillkomma dem gemensamt,
skall rätten på ansökan besluta i
överensstämmelse därmed, om det
ej är uppenbart stridande mot
barnets bästa.

I motionen 1976/77:334 av herrar Johansson i Växjö (c) och Bengtsson i

Hamneda (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att familjelagssakkun niga

ges i uppdrag att pröva frågan om någon form av resebidrag till föräldrar
för besök hos sina barn när dessa bor hos den andre föräldern och att detta
bidrag också kan tillämpas för barn som vill besöka den förälder som bor på
annan ort.

I motionen 1976/77:652 av fru Hedvall (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att frågan om gemensam vårdnad av barn för ogifta
sammanboende föräldrar ånyo utreds.

I motionen 1976/77:658dM fru Lindquist (m)och herr Winberg (m) yrkas att
riksdagen beslutar

1. att stadgandet i 6 kap. 13 § föräldrabalken i dess före den 1 januari 1977
gällande lydelse återinföres,

Står barn under vårdnad av endast
den ene av föräldrarna, skall rätten
på ansökan av den andre överföra
vårdnaden till honom, om det finnes
skäligt med hänsyn till barnets bästa.
Äro föräldrarna ense att vårdnaden
skall överföras till den andre eller att
vårdnaden skall tillkomma dem
gemensamt, skall rätten på ansökan
besluta i överensstämmelse därmed,
om det ej är uppenbart stridande mot
barnets bästa.

LU 1976/77:26

2. att bestämmelsen i 6 kap. 7 § föräldrabalken inte skall gälla i bestående
äktenskap, samt

3. att lagtexten i 6 kap. 7 § föräldrabalken erhåller en sådan formulering att
därav framgår att rätten äger, när skäl därtill föreligger, lämna ansökan utan
bifall.

I motionen 1976/77:666 av herr Svensson i Malmö (vpk) yrkas att riksdagen
beslutar införa följande tillägg till 6 kap. 7 § föräldrabalken.

Handlägger domstol eller annan myndighet ärende rörande rättslig eller
faktisk vårdnad, omhändertagande för samhällsvård eller annan åtgärd av
väsentlig betydelse för underårigs personliga förhållanden, och har den
underårige uppnått skolpliktig ålder, skall hans inställning i saken utrönas
och beaktas. Har den underårige fyllt 12 år eller nått en däremot svarande
mognadsgrad, skall myndighet ej utan synnerliga skäl fatta beslut i strid med
hans inställning.

I motionen 1976/77:944 av herr Gahrton (fp) yrkas, såvitt nu är i fråga, att
riksdagen beslutar anta följande ändringar i föräldrabalken.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.
3 §

Vårdnadshavare skall utöva den
uppsikt över barnet som är erforderlig
med hänsyn till barnets ålder
och övriga omständigheter.

Föräldrarna skoia utöva den uppsikt
över barnet som är erforderlig
med hänsyn till barnets ålder och
övriga omständigheter. Barnet må
icke utsättas för kroppslig bestraffning
eller kränkande behandling.

7 §

Stå barn under vårdnad av bägge
föräldrarna och vilja föräldrarna och
barnen eller någon av parterna att
vårdnaden inte längre skall tillkomma
föräldrarna gemensamt har rätten
på ansökan av endera att utröna,
med hjälp av en av barnet utvald
förtroendeman och en av rätten utsedd
barnpsykolog, vad barnet vill och
därefter förordna vem av föräldrarna
som skall ha vårdnaden om barnen
eller, om ej alla barnen bör och vill stå
under den enes vårdnad, hur de
skola fördelas mellan föräldrarna.
Äro föräldrarna och barnet ense, skall

1* Riksdagen 1976/77. 8 sami. Nr 26

LU 1976/77:26

Föreslagen lydelse

rätten besluta i överensstämmelse
med vad de önska, om det ej är
uppenbart stridande mot barnens
bästa. I annat fall beslutar rätten efter
vad som finnes skäligt med hänsyn
till barnens bästa. Finnes med
hänsyn till barnens bästa uppenbart
att ingen av föräldrarna bör utöva
vårdnaden, skall denna anförtros åt
särskilt förordnad förmyndare.

8 §

Står barn under vårdnad av endast Står barnet under vårdnad av

den ene av föräldrarna, skall rätten endast den ena av föräldrarna skall

på ansökan av den andre överföra rätten på ansökan av barnet eller av

vårdnaden till honom, om det finnes den andre överföra vårdnaden till

skäligt med hänsyn till barnets bästa. honom, om det finnes skäligt med

Äro föräldrarna ense att vårdnaden hänsyn till barnets bästa. Barnets

skall överföras till den andre eller att utvalda förtroendeman samt en av

vårdnaden skall tillkbmma dem rätten utsedd barnpsykolog skall yttra

gemensamt, skall rätten på ansökan sig i målet. Äro föräldrarna och barnet

besluta i överensstämmelse därmed, ense att vårdnaden skall överföras

om det ej är uppenbart stridande mot till den andre eller att vårdnaden

barnets bästa. skall tillkomma dem gemensamt,

skall rätten på ansökan besluta i
överensstämmelse därmed, om det
ej är uppenbart stridande mot
barnets bästa.

11 ss

Fader eller moder som är skild från Fader och modersom är skild från

vårdnaden får ej betagas tillfälle till vårdnaden får ej betagas tillfälle till

umgänge med barnet, med mindre umgänge med barnen, med mindre

särskilda omständigheter föranleda särskilda omständigheter föranleder

det. Nöjes han ej med vad som detta. Nöjes han eller barnen ej med

härom bestämmes av den som har vad som härom bestämmes av den

vårdnaden, skall rätten besluta i som har vårdnaden, skall rätten

frågan. besluta i frågan med biträde av

barnets utvalda förtroendeman samt
en av rätten utsedd barnpsykolog.

Nuvarande lydelse

med hänsyn till barnens bästa.
Finnes med hänsyn till barnens
bästa uppenbart att ingendera av
föräldrarna bör utöva vårdnaden,
skall denna anförtros åt särskild
förordnad förmyndare.

LU 1976/77:26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

I mål eller ärende angående vårdnad
om barn kan rätten för tiden
intill dess laga kraft ägande dom eller
beslut föreligger förordna om vårdnaden
efter vad som finnes skäligt.

Förordnande enligt första stycket
kan på yrkande meddelas utan
huvudförhandling. Innan förordnandet
meddelas, skall motparten
beredas tillfälle att yttra sig över
yrkandet. Har förordnande meddelats,
prövar rätten när målet eller
ärendet avgöres, om åtgärden skall
bestå.

I mål eller ärende angående vårdnaden
om barn kan rätten för tiden
intill dess laga kraft ägande dom eller
beslut föreligger förordna om vårdnaden
efter vad som finnes skäligt;
samråd med barnets förtroendeman
och en av rätten tillsatt barnpsykolog.
Vid förflyttning av barn från en
vårdnadshavare till en annan skall
hänsyn i första hand tagas till barnens
ålder och de därmed sammanhängande
olika behoven av kontinuitet i
vården. Ar barnet under 6 år skall
bindningen till barnets tidigare vårdare
inte få störas av förflyttningar utom i
fall av fysisk eller psykisk misshandel.
Också för barn mellan 6 och 10 år skall
barnets önskemål prioriteras framför
vuxnas i samband med vårdnadsförändringar
och deras behov utrönas i
samarbete med barnets utvalda förtroendeman
och en av rätten tillsatt
barnpsykolog. Barn över 10 år skall
höras och deras åsikt tas med i övervägandena
i paritet med föräldrarnas.
För barn i alla åldrar skall gälla
att de får flyttas till en ny vårdare
endast med iakttagande av en tiUvänjningsperiod
som utformas i samarbete
med barnets förtroendeman och en av
rätten utsedd barnpsykolog.

Förordnande enligt första stycket
kan på yrkande meddelas utan
huvudförhandling. Innan förordnandet
meddelas skall motparten
och barnets förtroendeman samt psykologen
beredas tillfälle att yttra sig
över yrkandet. Har förordnandet
meddelats, prövar rätten när målet
eller ärendet avgöres, om åtgärden
skall bestå.

LU 1976/77:26

Nuvarande lydelse

Förordnande som nu nämnts går i
verkställighet lika med laga kraft
ägande dom men kan när som helst
återkallas av rätten.

Har barnet fyllt femton år, får verkställighet
icke ske mot dess vilja, utan
att länsrätten finner det nödvändigt
av hänsyn till barnets bästa. Detsamma
gäller, om barnet ännu ej fyllt
femton armen nått sådan mognad, att
dess vilja bör beaktas på motsvarande
sätt.

Även om dom eller beslut som
avses i 1 Sej föreligger, äger den som
har vårdnaden att, när barnet vistas
hos annan, påkalla länsrättens åtgärd
för att barnet skall överflyttas till
honom.

Föreslagen lydelse

Förordnandet som nu nämnts går i
verkställighet lika med laga kraft
ägande dom men kan återkallas av
rätten,
kap.

Ar barnet under 6 år, får verkställigheten
inte ske mot dess vilja, om
den skulle innebära att bindningen till
dess tidigare vårdare störs, såvida inte
länsrätten finner det nödvändigt
med hänsyn till barnets bästa.
Detsamma gäller om barn under 10
år har sådana bindningar till sina
vårdare att barnets förtroendeman
och en av rätten utsedd barnpsykolog
anser, att dess vilja bör beaktas på
motsvarande sätt. Barn över 10 år bör
höras och deras åsikt tas med i övervägandena
inför verkställigheten.

Även om dom eller beslut som
avses i 1 5? ej föreligger, äger den som
har vårdnaden att, när barnet vistas
hos annan, påkalla länsrättens åtgärd
för att barnet skall överflyttas till
honom. Vid bedömningen av lämpligheten
av sådan förflyttning skall
hänsyn tagas i första hand till barnets
ålder och de därmed sammanhängande
olika behoven av kontinuitet i
vården. Allt enligt Föräldrabalken 6
kap. 13 §.

Föreligger särskilda skäl att fråga om ändring beträffande vårdnaden
prövas av allmän domstol, kan länsrätten vägra att vidtaga den sökta
åtgärden.

I övrigt äga 2-5 §§ tillämpning.

8 §

Hämtning och annan åtgärd be- Hämtning eller annan åtgärd beträffande
barnet skall utföras på ett träffande barnet skall utföras på ett

LU 1976/77:26

Nuvarande lydelse

för barnet så skonsamt sätt som
möjligt.

Vid hämtning skola ledamot eller
suppleant i barnavårdsnämnd eller
tjänsteman inom barnavården och,
om möjligt, läkare närvara. Om
barnet på grund av sjukdom ej bör
flyttas eller annat särskilt hinder
möter, sk, 11 hämtningen uppskjutas.

Föreslagen lydelse

för barnet så skonsamt sätt som
möjligt. För barn i alla åldrar skall
gälla att de får flyttas till en ny vårdare
endast med iakttagande av en tillvänjningsperiod
som utformas i samarbete
med barnets förtroendeman och en av
rätten utsedd barnpsykolog.

Vid hämtning skola ledamot eller
suppleant i barnavårdsnämnd eller
tjänsteman inom barnavården och,
om möjligt, läkare närvara förutom
barnets utvalda förtroendeman. Om
barnet på grund av sjukdom ej bör
flyttas eller annat särskilt hinder
möter, skall hämtningen uppskjutas.

Gemensam vårdnad

Motionerna 1976/77:333, 1976/77:652 och 1976/77:658
Gällande ordning

Regler om vårdnad om barn återfinns i 6 kap. föräldrabalken (FB).
Vårdnadsreglerna fick sin nuvarande lydelse vid en reform 1976 (prop. 1975/
76:170, LU 1975/76:33, rskr 1975/76:397).

Enligt 6 kap. 6 § FB står barnet från födelsen under vårdnad av bägge
föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern
ensam. Är modern ensam vårdnadshavare, kan domstolen enligt 6 kap. 8 $
FB överflytta vårdnaden från modern till fadern, om föräldrarna är överens
om det och det inte är uppenbart stridande mot barnets bästa. Är föräldrarna
inte ense, skall rätten på ansökan av fadern överföra vårdnaden till honom,
om det är skäligt med hänsyn till barnets bästa. Ogifta föräldrar har vidare
möjlighet att begära att få bli gemensamma vårdnadshavare för barnet.
Domstolen skall på ansökan förordna om gemensam vårdnad, dock endast
om det inte befinns vara uppenbart stridande mot barnets bästa. Lagen
uppställer inget krav på att föräldrarna i ett sådant fall skall vara sammanboende.

Skulle det visa sig att en ordning med gemensam vårdnad för föräldrar inte
fungerar, har endera eller båda föräldrarna, oavsett om de är gifta med
varandra eller inte, rätt att få den gemensamma vårdnaden upplöst. Härvid
gäller enligt 6 kap. 7 § FB att om föräldrarna är ense om hur vårdnaden om
barnen skall ordnas, skall domstolen meddela beslut i överensstämmelse

LU 1976/77:26

med deras önskemål, om det inte är uppenbart stridande mot barnets bästa.
Är föräldrarna inte ense, skall domstolen bestämma efter vad som är skäligt
med hänsyn till barnets bästa. Om det med hänsyn till barnets bästa är
uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall särskild
förmyndare utses för barnet. Vid skilsmässa måste domstolen besluta om hur
vårdnaden om barnen skall vara anordnad. Skulle föräldrarna härvid vara
överens om att de vill utöva vårdnaden gemensamt, skall domstolen enligt
6 kap. 7 § FB besluta i enlighet med deras önskemål, om det inte skulle vara
uppenbart stridande mot barnets bästa. Någon motsvarande obligatorisk
prövning av vårdnadsfrågan vid upplösning av sammanboende mellan ogifta
föräldrar förekommer inte.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med behandlingen av propositionen 1975/76:170 med förslag
till bl. a. regler om gemensam vårdnad prövade utskottet två motioner, vari
framställts yrkanden som gick ut på att gemensam vårdnad borde införas
såsom huvudregel även när föräldrarna inte var gifta med varandra. I sitt av
riksdagen i denna del godkända betänkande (LU 1975/76:33 s. 87) förklarade
sig utskottet dela departementschefens i propositionen framförda uppfattning
att en förutsättning för att föräldrarna skulle ges rätt till gemensam
vårdnad var att de var ense därom. Utskottet pekade på att en rättslig
gemensam vårdnad innebär att föräldrarna skall besluta i en mängd frågor
som rör barnet och fann det föga sannolikt att föräldrarna skulle kunna enas i
alla dessa frågor om de inte kunde vara överens om att utöva den rättsliga
vårdnaden gemensamt. Enligt utskottets mening förelåg det också med
motionärernas förslag viss risk för att den förälder som kommit att dela den
rättsliga vårdnaden med den andre utan att egentligen ha velat detta skulle
kunna komma att utsättas för påtryckningar av den andre. Utskottet ansåg
också att gemensam vårdnad som huvudregel kunde medföra att, när
parterna inte var ense, konflikterna mellan dem skärptes. Riskerna var då
stora för att barnet skulle bli den mest lidande av föräldrarnas osämja. Härtill
kom att reglerna om underhållsbidrag och sociala bidrag inte var utformade
med hänsyn till att gemensam vårdnad kan förekomma utanför äktenskapet.
Att införa gemensam vårdnad som huvudregel, innan dessa regler omarbetats,
skulle enligt utskottets mening kunna medföra allvarliga konsekvenser
för föräldrar med låga inkomster och svag ekonomi. Utskottet tilläde
emellertid att man självfallet borde hysa förhoppningen att utvecklingen
skulle gå i den riktningen att föräldrar i stor utsträckning skulle komma att
utnyttja möjligheten till gemensam vårdnad. Utskottet avvisade därför inte
tanken på att det i en framtid kunde finnas anledning att ånyo pröva frågan
om gemensam vårdnad som huvudregel. På anförda skäl avstyrkte utskottet
bifall till motionerna.

LU 1976/77:26

I ett särskilt yttrande (s. 136) till betänkandet anförde moderata samlingspartiets
representanter i utskottet bl. a. att de under utskottets behandling av
propositionen kunnat konstatera oklarheter i denna som inte berörts av
motionsyrkanden men att några initiativ från utskottets sida inte kunnat
tagas bl. a. på grund av den knapphändiga tid som stått utskottet till buds för
behandling av propositionen. Till frågor som bort övervägas ytterligare hörde,
enligt vad som anfördes i yttrandet, ett bibehållande av den tidigare regeln i
6 kap. 13 äj FB om att vårdnadsbeslut skulle kunna ändras endast när
väsentligt ändrade förhållanden påkallade det. I yttrandet erinrades om att
denna regel hade tillkommit för att skydda barnet från alltför ofta förekommande
byten av vårdnadshavare. Det var, anfördes det, anmärkningsvärt att
departementschefen utan närmare motivering och, såvitt kunde bedömas,
utan bärande skäl föreslagit ändring av ett i barnets intresse tillkommet
stadgande. Enligt propositionens förslag skulle i princip vårdnadsbeslut
kunna avlösa varandra utan begränsning, framhölls det. - En annan fråga
som bort övervägas ytterligare var, anfördes det i yttrandet, den i propositionen
föreslagna regeln att make i bestående äktenskap skulle kunna begära
att vårdnaden inte längre skulle tillkomma makarna gemensamt och detta
utan att några särskilda omständigheter föreligger. Att ett behov av ett sådant
stadgande skulle föreligga syntes föga sannolikt, anfördes det avslutningsvis.

Motionsmotiveringar

1 motionen 1976/77:333 framhålls inledningsvis att det är en allmänt
uttalad förhoppning att föräldrar skall komma att lösa vårdnadsfrågorna vid
en skilsmässa så att en gemensam vårdnad kommer till stånd. Enligt
motionärerna är riskerna för vårdnadstvister lika stora nu som förut. För
barnets bästa måste anledningarna till samarbete i vårdnadsfrågan göras
starkare. Det av motionärerna föreslagna tillägget till 6 kap. 7 och 8 §§ FB
skulle, anför de, innebära ett betydelsefullt stöd för de många skilsmässoföräldrar
som önskar slippa att, av rädsla för att annars mista sina barn, drivas
in i meningslösa och uppslitande vårdnadstvister.

Varje barn måste garanteras bästa möjliga uppväxtmiljö oavsett familjeförhållanden,
framhåller motionären i motionen 1976/77:652. Samhället skall
därför stödja dem som står barnen närmast, dvs. föräldrarna, och detta
oavsett om dessa är gifta eller sammanboende. Att ogifta föräldrar inte
automatiskt har rätt till gemensam vårdnad av barnet drabbar ytterst det
enskilda barnet på ett icke önskvärt sätt, heter det i motionen. En gemensam
vårdnad medför positiva psykologiska effekter för såväl föräldrar som barn,
anser motionären, som menar att ogifta sammanboende föräldrar bör ges
samma rätt som gifta föräldrar till fullt rättsligt ansvar för barnen utan
föregående domstolsprövning. Motionären tycker dock att frågan först bör
utredas på nytt och pekar på att vissa svårigheter kan föreligga, t. ex.
beträffande frågan om vem som skall betraktas som sammanboende.

LU 1976/77:26

I motionen 1976/77:658 erinrar motionärerna om det ovan refererade
särskilda yttrande de avgav i samband med riksdagsbehandlingen av
propositionen 1975/76:170. Genom lagändringarna 1976 föll det tidigare
stadgandet i 6 kap. 13 $ FB bort, vilket motionärerna anser vara till nackdel
för barnet. Motionärerna anför vidare att den genom ändringarna införda
bestämmelsen i 6 kap. 7 § FB, att make i bestående äktenskap har möjlighet
att begära att den gemensamma vårdnaden skall upphävas, kan komma att
användas i trakasseringssyfte till men för andra maken och barnet. Bestämmelsen
är vidare, anförs det i motionen, så illa utformad att det förefaller som
om domstolen saknar möjlighet att i de fall som avses i paragrafen förordna
om fortsatt gemensam vårdnad.

Resekostnad vid utövande av umgängesrätt

Motionen 1976/77:334
Gällande ordning

Förälder som ej är vårdnadshavare har enligt 6 kap. 11 § FB i princip rätt till
umgänge med barnet i den utsträckning som föräldrarna kommit överens om
eller som domstolen bestämt. Om den umgängesberättigade föräldern är
bosatt på annan ort än barnet kan självfallet ett utövande av umgängesrätten
vara förenat med stora kostnader. Lagen ger ingen generell möjlighet till
bidrag till resekostnad för förälder som skall besöka barn som vårdas av andre
föräldern. Enligt 13 § socialhjälpslagen (1956:2) kan dock s. k. frivillig
socialhjälp utgå enligt de grunder som kommunfullmäktige bestämt eller, om
sådana grunder ej fastställts, efter vad socialnämnden prövar erforderligt.
Enligt 34 § föreligger återbetalningsskyldighet för hjälptagaren; dock kan
socialnämnden meddela eftergift från återbetalningsskyldigheten.

Motionsmotivering

Mot bakgrund av de ökande kraven på möjligheter till gemensam vårdnad
om barn efter skilsmässa är det enligt motionärerna angeläget att samhället
hjälper till att bestrida en del av de dryga resekostnader som kan uppstå då
barnet vistas på långt avstånd från den ena föräldern. Motionärerna anser att
detta bör gälla även om gemensam vårdnad ej föreligger. De föreslår ett
system enligt vilket föräldrarna skulle fä en subventionerad resa i månaden
under förutsättning att allmänt kommunikationsmedel (tåg, buss) kommer
till användning och att avståndet mellan hemorterna är minst tio mil. Enligt
motionärerna vore det rimligt med en subvention, till storleken motsvarande
den som nu gäller för pensionärer och skolungdom. 1 motionen föreslås också
att barn skall fä utnyttja rabatten för att besöka förälder på annan ort.

Pågående utredningsarbete

Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) har tillkallats med uppdrag att verkställa
utredning angående den familjerättsliga lagstiftningen. De sakkunnigas
arbete har hittills resulterat i betänkandet (SOU 1972:41) Familj och
äktenskap I samt i promemorian (Ds Ju 1976:4) angående frågan om
preskription av rätt till arv efter utomäktenskapligt barn. Familjelagssakkunniga,
som enligt direktiven har fria händer att inom ramen för de allmänna
riktlinjerna för utredningsarbetet ta upp olika familjerättsliga frågor till
övervägande, skall vid slutförandet av sitt uppdrag göra en allmän översyn av
äktenskapets ekonomiska rättsverkningar. Vid föregående riksmöte uttalade
riksdagen ett önskemål om en skyndsam reform av reglerna om underhållsbidrag
till barn (LU 1975/76:33, rskr 397). Med anledning härav har
regeringen genom tilläggsdirektiv uppdragit åt familjelagssakkunniga att
skyndsamt se över reglerna på detta område och lägga fram förslag i
delbetänkande.

Inom regeringskansliet tillsattes 1976 en särskild interdepartemental
arbetsgrupp med uppgift att i nära samråd med familjelagssakkunniga och
socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02) pröva vissa frågor om
bidragsförskott och underhållsbidrag. Gruppen hade även att överväga frågan
om ekonomiskt stöd i de situationer som kan uppkomma vid delad
bosättning och gemensam vårdnad. Gruppens arbete är nu avslutat och dess
material har överlämnats till familjelagssakkunniga för fortsatt övervägande.

Socialpolitiska samordningsutredningen har till uppgift att göra en översyn
av det socialpolitiska bidragssystemet från samordningssynpunkt. Målsättningen
för översynen bör enligt utredningens direktiv vara att klarlägga hur
långt bidragssystemet kan samordnas i en allmän socialförsäkring.

Barns rättsskydd

Motionerna 1976/77:666 och 1976/77:944
Motionsmotiveringar

I motionen 1976/77:666 anförs bl. a. att det i en rad fall har hänt att barn mot
sin bestämt uttryckta vilja tvingats till förflyttning från miljöer, där de velat
stanna. Det har också förekommit att barn tvångsvis återförts till miljöer, där
de inte velat vistas. Motionären anser att socialmyndigheterna visat en ökad
benägenhet för godtycke och tvång mot de unga och att denna utveckling står
i strid med modern rättsuppfattning och livssyn. Motionärens uppfattning är
att de ungas rättsställning snarast bör stärkas. Detta kan ske genom att deras
rättsliga självständighet gradvis ökas fram till den fulla myndighetens
inträdande.

LU 1976/77:26

I den i detta betänkande aktuella delen av motionen 1976/77:944 yrkar
motionären att vissa ändringar skall göras i 6 kap. och 21 kap. FB. Förslagen
syftar enligt motionären till att stärka barns rättsställning främst genom
att

1. kroppslig bestraffning och kränkande behandling av barn förbjuds,

2. barnets egen vilja tillmäts större betydelse vid vårdnadstvister och

3. barn får rätt till biträde såväl av en särskild förtroendeman som av en av
rätten utsedd barnpsykolog vid vårdnadstvister.

Motionären anför bl. a. att vår tids frihetsexplosion främst har inneburit
ökad frihet för föräldrarna, under det att barnen har kommit i kläm mellan de
vuxna. Ett exempel på denna utveckling utgör enligt motionären avskaffandet
av barnavårdsmannainstitutet för några år sedan. En anledning till
denna reform var, framhålls det, att det ansågs kränkande för ensamstående
mödrar att de måste ha barnavårdsman, men motionären ifrågasätter om det
verkligen var bra för barnet att barnavårdsmannen togs bort. Det är nu hög tid
att ge barnen en starkare rättsställning, även om det i någon mån skulle
inkräkta på en förvänd föräldrafrihet, heter det i motionen. - Motionären
erinrar om att aga sedan länge varit förbjuden i t. ex. skolor och ungdomsvårdsskolor
men att FB inte innehåller något förbud mot aga. FB utgör enligt
motionärens mening knappast något verksamt hinder mot skadliga uppfostringsmetoder.
- Enligt 21 kap. 4 § FB får verkställighet av domstols
vårdnadsbeslut i regel icke ske mot ett barns vilja om barnet fyllt 15 år eller
nått motsvarande mognad. Motionären menar emellertid att man i stället
skall ta hänsyn till det lilla barnets känslomässiga omognad på så sätt att ju
mindre barnet är, desto mer skall dess önskan prioriteras i förhållande till de
vuxnas. En särskild förtroendeman, dvs. en person som barnet känner och
har förtroende för, skall enligt motionären ingå i samtalsmiljön och fungera
som trygghetsfaktor för barnet. Den av rätten utsedda barnpsykologen skall,
menar motionären, ha den erfarenhet som behövs för att förstå vad barnet vill
och skall stå på barnets sida gentemot de vuxnas intressen.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågor om barns rättsliga ställning har under senare år aktualiserats i flera
motioner. Med anledning av två motioner 1972 med yrkanden om förbud
mot aga framhöll utskottet (LU 1972:23) bl. a. att det, även om barn redan
åtnjöt ett rättsligt skydd genom brottsbalkens bestämmelser, skulle vara av
värde att i FB infördes en icke straffsanktionerad bestämmelse som gav ett
klart och otvetydigt uttryck för den ändrade inställningen i fråga om
kroppsliga tillrättavisningar av barn. Utskottet förordade därför att 6 kap. FB
blev föremål för översyn. Vid denna översyn borde vidare undersökas
möjligheterna att i FB införa bestämmelser som tydligare än de då gällande
gav uttryck för samhällets syn på den psykiska omvårdnad som föräldrarna
borde bereda sina barn. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr
1972:345).

LU 1976/77:26

Riksdagens skrivelse överlämnades till familjelagssakkunniga för beaktande.

I en vid föregående riksmöte väckt motion yrkades att en allsidigt
sammansatt arbetsgrupp snarast skulle tillsättas med uppgift att se över hela
området för barns rättsliga ställning och framlägga förslag till regler om
förstärkt rättsskydd för barn. I sitt betänkande LU 1976/77:33 tillstyrkte
lagutskottet bifall till motionen. Utskottet anförde bl. a. att det var föga
sannolikt att en lagreglering skulle kunna lösa alla de problem som uppstår i
förhållandet mellan vuxna och barn. Vad som fordrades var enligt utskottet
en attitydförändring hos föräldrar och andra vuxna när det gäller förhållandet
till barn. Utskottet ansåg att en sådan attitydförändring bäst skulle kunna
uppnås genom information, råd och stöd samt utbildning. Utskottet ville
emellertid inte avstå från att genom lagstiftning söka öka barnets rättsskydd
och ansåg att det skulle vara av värde om man tillsatte en brett förankrad
arbetsgrupp för att se över lagstiftningen med utgångspunkt i barnens bästa
och för att föreslå de förändringar som kunde finnas erforderliga. Utskottet
fann inte anledning föreslå några närmare direktiv för utredningen men
pekade på möjligheten att förordna god man för barn i t. ex. ärenden om
överflyttning av barn.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1975/76:397).

Utredning om förstärkning av barns rättsliga ställning

Med anledning av riksdagens begäran har regeringen nyligen beslutat att
tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda vilka lagstiftningsåtgärder
som behövs för att förstärka barns rättsskydd. I utredningsdirektiven
(Dir. 1977:25) hänvisar justitieministern till vad riksdagen i detta
hänseende uttalat i samband med behandlingen av propositionen 1975/
76:170 och anför att det enligt hans mening är angeläget att den begärda
utredningen kommer till stånd. I direktiven anförs vidare bl. a. följande.

Allmänt kan utredningens uppgift sägas vara att undersöka i vilka fall och
på vilka sätt barns intressen och behov bör tillgodoses bättre än f. n. genom
föreskrifter som - huvudsakligen inom ramen för lagstiftningen i övrigt -särskilt tar sikte på barnens rätt. Jag är väl medveten om att en sådan
förstärkning av det rent rättsliga skyddet för barn endast är en av många
åtgärder som behövs för att skapa goda uppväxtbetingelser för barn och
främja deras harmoniska utveckling. Bl. a. är det nödvändigt att samhället
genom generella socialpolitiska åtgärder stöder särskilt utsatta grupper.
Viktigast är givetvis att föräldrar och andra fostrare handlar i en anda av
omtanke om barnen och låter deras rättmätiga behov gå före det egna
intresset. På den punkten är en förbättrad föräldrautbildning av stor
betydelse. Nya lagregler om barns rättsliga ställning kan emellertid medverka
till en önskvärd attitydförskjutning.

Riksdagen har inte funnit anledning att föreslå några särskilda direktiv för

LU 1976/77:26

utredningen. Inte heller jag anser det behövligt att närmare precisera
utredningsuppgifterna. Jag skall i det följande ta upp några områden som bör
ägnas särskild uppmärksamhet. Hit hör främst reglerna om vårdnad och
umgängesrätt samt överflyttning av barn. I det väsentliga bör det emellertid
kunna överlåtas åt kommittén att själv kartlägga problemområdet och ange i
vilka ämnen lagändringar bör komma i fråga. I linje härmed ligger att
kommittén i en forsta etapp bör inrikta sitt arbete på att mera diskussionsvis
presentera olika uppslag och förslag till lösningar, gärna i form av alternativ.
De synpunkter och förslag som läggs fram bör remissbehandlas. En sådan
arbetsmetod svarar, enligt min mening väl mot utredningens syfte. Den gör
det möjligt for kommittén att tillgodogöra sig erfarenheter och synpunkter
från betydligt fler instanser än som rimligtvis kan delta i själva utredningsarbetet.
Samtidigt kan förfarandet stimulera den allmänna debatten i de
viktiga frågor som det här rör sig om. Särskilt betydelsefullt är det att nya
regler om vårdnad och umgängesrätt blir noggrant genomlysta och omsorgsfullt
diskuterade.

De nya regler om föräldrars gemensamma vårdnad som riksdagen beslöt i
fjol och som trädde i kraft den 1 januari 1977 syftar till att främja barnets
intresse av goda förhållanden till båda föräldrarna. Kommittén bör undersöka
vilka möjligheter som står till buds att ytterligare tillgodose barnets eget
intresse i vårdnadsfrågor. Den bör sålunda söka belysa den centrala frågan om
vilka faktorer som bestämmer barnets bästa i vårdnads- och umgängesfrågor.
Skäl talar vidare föratt barnet behöver någon som under hela handläggningen
av ett tvistigt vårdnadsärende har att bevaka uteslutande barnets intresse.
Detsamma gäller i fråga om ärende om överflyttning av barn. Också i övrigt
kan formerna för behandlingen av vårdnadsärenden behöva bättre anpassas
efter vad barnets intresse kräver. En möjlighet är att genom särskilda regler
underlätta för föräldrar som står i begrepp att separera att nå en frivillig
överenskommelse i vårdnadsfrågan.

Genom direktiven har kommittén vidare övertagit familjelagssakkunnigas
uppdrag från 1972 (rskr 345) att se över 6 kap. FB med syfte att däri införa
bestämmelser mot aga m. m.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet sex motioner i vilka tas upp frågor som
rör gemensam vårdnad av barn, umgänge med barn samt barns rättsliga
ställning.

Gemensam vårdnad

År 1976 genomfördes med verkan fr. o. m. den 1 januari 1977 vissa
ändringar i föräidrabalkens regler om vårdnad (LU 1975/76:33). Ändringarna
innebär i huvudsak följande. Den under äktenskapet gemensamma vårdnaden
av barnen behöver inte längre upplösas vid en skilsmässa. Är
föräldrarna överens om att de även efter skilsmässan vill utöva vårdnaden
gemensamt, skall domstolen förordna härom, om det ej är uppenbart
stridande mot barnens bästa. Även föräldrar som inte är eller har varit gifta
med varandra kan numera få gemensam vårdnad om sina barn, oberoende av

LU 1976/77:26

om de bor tillsammans eller inte. En förutsättning härför är dock även här att
föräldrarna är överens om att de vill utöva vårdnaden gemensamt och att
domstolen inte finner att en gemensam vårdnad skulle uppenbart strida mot
barnens bästa. Om å andra sidan båda föräldrarna eller någon av dem vill
upplösa den gemensamma vårdnaden, skall domstol -oavsett om föräldrarna
är gifta med varandra - förordna att endast den ene skall vara vårdnadshavare
eller, om det är uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden,
anförtro denna åt särskild förordnad förmyndare. Vägledande för domstolens
bedömning är vad som är skäligt med hänsyn till barnets bästa.

I motionen 1976/77:333 (s) föreslås att regler införs i FB av innebörd att
domstolen, om föräldrarna inte är ense om hur vårdnaden skall utövas, skall
kunna anförtro vårdnaden åt den av föräldrarna som är mest beredd att få till
stånd en fungerande gemensam vårdnad. Motionsyrkandet är föranlett av en
önskan att för barnens skull få till stånd en reglering som motiverar
föräldrarna att i högre grad än som nu sker samarbeta i vårdnadsfrågorna. I
motionen 1976/77:652 (m) yrkas att frågan om ogifta föräldrars rätt att få
gemensam vårdnad om sina barn ånyo utreds. Motionären menar att, till
skillnad från vad som nu gäller, gemensam vårdnad bör utgöra huvudregel
även beträffande ogifta sammanboende föräldrar. I motionen 1976/77:658
(m)yrkas att den genom bestämmelsen i 6 kap. 7 § FB införda möjligheten för
make i bestående äktenskap att få den gemensamma vårdnaden upplöst skall
upphävas eftersom bestämmelsen kan användas i trakasseringssyfte till men
förandra maken och barnet. Vidare föreslås en omformulering av lagtexten så
att det framgår att domstolen skall kunna ogilla talan om att vårdnaden skall
tillerkännas den ene föräldern i fall där föräldrar har gemensam vårdnad. Till
sist föreslår motionärerna ett återinförande av den före den 1 januari 1977
gällande regeln i 6 kap. 13 § FB om att domstolen, oavsett vad den tidigare
beslutat i en vårdnadsfråga, skall kunna ändra beslutet endast när väsentligt
ändrade förhållanden påkallar detta. Till stöd för sistnämnda yrkande anförs
att det för barnet är viktigt att stabilitet upprätthålls i fråga om vårdnad.

Utskottet vill till en början erinra om att grunden för 1976 års vårdnadsreform
varit omsorgen om barnets bästa. Möjligheten att låta den gemensamma
vårdnaden bestå vid skilsmässa har tillskapats för att barnets intresse
av bevarandet av nära och goda förhållanden till båda föräldrarna skall kunna
tillgodoses (prop. 1975/76:170 s. 142). En ordning med gemensam rättslig
vårdnad har vidare ansetts ägnad att minska riskerna för de svåra, känslomässiga
konflikter som lätt uppstår i vårdnadsfrågor och som kan ha
allvarliga konsekvenser för barnet. Också möjligheten för ogifta föräldrar att
ha gemensam vårdnad har införts i syfte att ge barn tryggare och mer
harmoniska förhållanden. Utskottet uttryckte i lagstiftningsärendet (LU
1975/76:33 s. 88) för sin del förhoppningen att utvecklingen skall gå i den
riktningen att föräldrar i stor utsträckning utnyttjar möjligheten till
gemensam vårdnad.

Syftet med förslaget i motionen 1976/77:333 ligger således helt i linje med

LU 1976/77:26

den uppfattning som utskottet vid föregående riksmöte gav uttryck för.
Förslaget till lagteknisk lösning kan utskottet emellertid inte ställa sig bakom.
Även de i motionerna 1976/77:652 och 658 föreslagna ändringarna i
vårdnadsreglerna är föranledda av omsorgen om barnets bästa och därför i
och för sig förtjänta av att närmare övervägas. Vid ett ställningstagande till
motionsspörsmålen bör emellertid beaktas att de nya reglerna om gemensam
vårdnad har varit i kraft endast i drygt tre månader. Erfarenheterna av den
nya lagstiftningen är följaktligen mycket begränsade. Enligt utskottets
mening kan det därför inte anses motiverat att redan nu på nytt ta upp
vårdnadsfrågorna till prövning. Utskottet förutsätter emellertid att regeringen
med hänsyn till frågornas vikt följer utvecklingen på området och tar
de initiativ som kan bli erforderliga.

På anförda skäl avstyrker utskottet motionerna 1976/77:333,652 och 658.

Resekostnader vid utövande av umgängesrätt

I motionen 1976/77:334 (c) begärs att familjelagssakkunniga ges i uppdrag
att pröva frågan om någon form av resebidrag skall kunna ges åt förälder som
vill besöka sina barn, när dessa bor hos den andre föräldern. Motionärerna
förordar att sådant bidrag också bör kunna ifrågakomma beträffande barn
som besöker förälder på annan ort.

Utskottet har vid flera tillfällen, senast i samband med den i det föregående
redovisade behandlingen av förslaget till vårdnadsreform (LU 1975/76:33
s. 101), strukit under det angelägna i att barn, när föräldrarna inte bor
tillsammans, ges tillfälle till ett väl tilltaget umgänge med den av föräldrarna
som är skild från vårdnaden. Det är därför enligt utskottets mening olyckligt,
om ekonomiska omständigheter skulle lägga hinder i vägen för ett utövande
av umgängesrätten. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
statsmakterna på senare tid tagit flera initiativ som syftar till att förbättra den
ekonomiska situationen för den förälder som ej har vårdnaden om barnen.
Sålunda har riksdagen bl. a. nyligen godkänt ett i årets budgetproposition
framlagt förslag till förbättring av bostadsbidragen för de föräldrar som inte
har sina barn stadigvarande boende hos sig (prop. 1976/77:100, bil. lös. 22 ff,
CU 1976/77:18, rskr 187).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det kan finnas skäl att
genom ytterligare ekonomiska åtgärder förbättra möjligheterna till umgänge i
fall då barnet och den umgängesberättigade inte bor i närheten av varandra.
Vilka åtgärder som kan vara lämpliga anser sig utskottet dock inte böra ta
ställning till utan närmare utredning. Enligt vad utskottet inhämtat kommer
familjelagssakkunniga inom kort att lägga fram ett delbetänkande vari tas
upp frågor om underhållsbidrag till barn och om bidragsförskott. Med hänsyn
härtill är det enligt utskottets mening olämpligt att nu, såsom yrkas i
motionen, utöka de sakkunnigas arbete till att avse även förevarande fråga.
Utskottet förutsätter emellertid att regeringen i samband med departements -

LU 1976/77:26

behandlingen av familjelagssakkunnigas delbetänkande också tar upp den i
motionen aktualiserade frågan till övervägande. Med åberopande av det
anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1976/77:334.

Barns rättsskydd

I motionerna 1976/77:666 (vpk) och 1976/77:944 (fp) berörs vissa frågor
rörande barns rättsliga ställning. En gemensam utgångspunkt i de båda
motionerna är att domstolar och andra myndigheter vid handläggning av
vårdnadstvister samt ärenden om överflyttning av vårdnad eller omhändertagande
för samhällsvård i högre grad än vad nu sker skall ta hänsyn till
barnens egen vilja. 1 motionen 1976/77:666 yrkas att 6 kap. 7 (j FB skall
kompletteras med en bestämmelse av innebörd att i nu angivna fall barnets
inställning skall utrönas och beaktas, om barnet uppnått skolpliktig ålder. Har
barnet fyllt 12 år eller uppnått en däremot svarande mognadsgrad, skall
beslut, som strider mot barnets inställning, få fattas endast om synnerliga skäl
föreligger. I motionen 1976/77:944 läggs fram förslag till lagändringar som
innebär att ju mindre ett barn är desto mer skall i förevarande fall dess önskan
prioriteras i förhållande till de vuxnas. Motionären föreslår också, att barn i
ärenden om vårdnad och umgängesrätt skall ha rätt till biträde av såväl en av
barnet utvald förtroendeman som en barnpsykolog, utsedd av rätten.
Därjämte föreslås att vårdnadsreglerna i FB kompletteras med ett stadgande
om förbud mot aga eller kränkande behandling av barn.

Utskottet erinrar om att riksdagen vid föregående riksmöte begärde att
regeringen snarast skulle tillsätta en allsidigt sammansatt arbetsgrupp med
uppgift att se över hela området för barns rättsliga ställning och framlägga de
förslag till förstärkt rättsskydd, som kunde finnas påkallade. Efter det att
motionerna väcktes har regeringen, som framgår av det föregående (s. 13),
beslutat tillsätta den av riksdagen begärda utredningen. Av direktiven till
kommittén framgår att de genom de förevarande motionerna uppdragna
spörsmålen faller inom kommitténs utredningsuppdrag. Eftersom syftet med
motionerna således får anses vara tillgodosett, är någon vidare åtgärd från
riksdagens sida ej påkallad.

Hemställan

Utskottet hemställer att riksdagen

1. beträffande gemensam vårdnad

a. avslår motionen 1976/77:333

b. avslår motionen 1976/77:652

c. avslår motionen 1976/77:658

2. beträffande resekostnader vid utövande av umgängesrätt

avslår motionen 1976/77:334

LU 1976/77:26

3. beträffande barns rättsliga ställning

avslår motionen 1976/77:666 samt motionen 1976/77:944,
såvitt nu är i fråga.

Stockholm den 19 april 1977

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Andersson i Södertälje (s), Olsson i Timrå
(s), Ekinge (fp), Andersson i Gamleby (s), Olsson i Sundsvall (c), Gillström (s),
fru Lindquist (m), herrar Konradsson (s), Andréasson (s), fru Karlsson (c), fru
Andersson i Täby (c), herrar Silfverstrand (s), Ollén (m) och Eriksson i Ulfsbyn

(c).

GOTAB 53780 Stockholm 1977