med anledning av motioner om underhållsbidrag (Betänkande 1979/80:LU26 Lagutskottet)

LU 1979/80:26

Lagutskottets betänkande
1979/80:26

med anledning av motioner om underhållsbidrag

Ärendet

I betänkandet behandlas dels en motion om barns ansvar för rättegångskostnader
i underhållsmål m. m., dels en motion om underhållsskyldighet
vid utövande av umgängesrätt.

Motionsyrkandena

I motionen 1979/80:413 av Margot Håkansson (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning med förslag om hur sådana rättegångskostnader
som motionen behandlar skall betalas.

I motionen 1979/80:804 av Kerstin Andersson i Kumla m. fl. (s) yrkas

1. att riksdagen antar följande såsom Motionärernas förslag betecknade
förslag till ändrad lydelse av 7 kap. 4 § föräldrabalken,

2. att riksdagen antar de följdändringar som föranleds av förslaget
under 1.

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

7 kap.

Har förälder som enligt 2 § skall
betala underhållsbidrag haft barnet
hos sig under en sammanhängande
tid av minst fem hela dygn, får
föräldern vid fullgörande av sin
bidragsskyldighet tillgodoräkna sig
ett avdrag för varje helt dygn av
barnets vistelse med 1/40 av det
underhållsbidrag som räknat för
kalendermånad gäller under tiden
för vistelsen. Sådant avdrag får dock
inte göras på underhållsbidrag som
belöper på senare tid än sex månader
från utgången av den kalendermånad
då vistelsen upphörde.

Underhållsskyldig har rätt att reducera
sin underhållsskyldighet med
vad umgängesrätten med barnet kostar
honom. Sådan reduktion räknas
för kalendermånad i enlighet med de
genomsnittliga förhållandena under
kalenderåret.

Skulle sådana kostnader för umgängesrätten
överstiga förälderns
egen underhållsskyldighet innebär
det rätt för honom att få underhållsbidrag
av vårdnadshavaren.

1 Riksdagen 1979180. 8 sami. Nr 26

LU 1979/80:26

Inledning

Den svenska familjerätten är sedan flera år tillbaka föremål för en
fortlöpande reformering och modernisering. År 1973 genomfördes en
partiell reform av i första hand äktenskapsrätten. Nästa steg togs år 1976 då
möjlighet infördes för föräldrar som inte är gifta med varandra att ha
gemensam vårdnad om sina barn. År 1978 genomfördes omfattande
ändringar i de civilrättsliga reglerna om underhållsskyldighet i föräldrabalken
och giftermålsbalken (prop. 1978/79:12, LU 1978/79:9). Ett huvudsyfte
med reformen var att mildra underhållsbördan för underhållsskyldiga som
har svag ekonomi. Ett annat syfte var att få till stånd en mer enhetlig
bedömning av bidragsfrågorna.

1978 års reform innebär bl. a. följande.

Föräldrarnas underhållsskyldighet mot sina barn gäller i princip endast till
dess barnet fyller 18 år. Föräldrarnas underhållsplikt är numera aldrig
ovillkorlig utan beror av föräldrarnas ekonomiska förmåga och barnets
behov. Föräldrarna skall sinsemellan ta del i kostnaderna för barnets
underhåll efter vars och ens förmåga. En förälder har rätt att förbehålla sig
ett belopp för sitt eget underhåll när underhållsbidrag skall bestämmas till ett
barn. Förbehåll får också ske för skälig bostadskostnad. I vissa fall kan den
underhållsskyldige förbehållas även belopp för hemmavarande makes eller
samboendes underhåll. Också försörjningsskyldigheten mot egna barn som
vistas hemma beaktas när bidraget skall beräknas.

En nyhet är att en förälder som är skyldig att betala underhållsbidrag har
rätt till avdrag på bidraget, om han eller hon har haft barnet hos sig under en
sammanhängande tid av minst fem hela dygn.

Nya bestämmelser om jämkning av domar och avtal om underhållsbidrag
gäller. Bl. a. kan man få ett löpande underhållsbidrag omprövat efter sex år
utan att behöva åberopa någon ändring i förhållandena.

Huvuddelen av reformen trädde i kraft den 1 juli 1979. Rätten till avdrag
på underhållsbidrag trädde dock i kraft först den 1 januari 1980.

Gällande ordning

Underhållsbidrag till barn

Enligt 7 kap. 2 § föräldrabalken (FB) skall underhållsskyldig förälder
betala underhållsbidrag till barnet om föräldern inte har vårdnaden om
barnet och inte heller varaktigt sammanbor med barnet. Om föräldrarna
gemensamt har vårdnaden om barnet föreligger skyldighet att utge
underhållsbidrag för förälder som inte varaktigt bor tillsammans med
barnet.

Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal och skall betalas i
förskott för kalendermånad.

Som inledningsvis berörts kan sedan den 1 januari 1980 en förälder, som är

LU 1979/80:26

skyldig att utge underhållsbidrag, i viss utsträckning få göra avdrag på
underhållsbidraget för de kostnader som uppkommer när barnet vistas hos
henne eller honom. Avdragsrätten skall beaktas också när bidragsförskott
utgår. Som huvudregel gäller enligt 7 kap. 4 § FB att avdrag får göras med
1/40 av det månatliga underhållsbidraget för varje helt dygn av barnets
vistelse. En förutsättning för avdragsrätten är att föräldern haft barnet hos sig
en sammanhängande tid av minst fem hela dygn.

Avdrag enligt huvudregeln skall göras i efterskott på utgående underhållsbidrag
men får inte göras på bidrag som belöper på senare tid än sex månader
från utgången av den kalendermånad då vistelsen upphörde.

Föreligger särskilda skäl kan domstol förordna om andra villkor för
avdragsrätten än dem som följer av huvudregeln. Parterna har också
möjlighet att avtala om andra villkor för avdragsrätten.

För den händelse det redan vid underhållsbidragets fastställande tagits
hänsyn till att den bidragsskyldige föräldern i väsentlig mån fullgör sin
underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig föreligger ej någon rätt till
avdrag.

Ansvaret för rättegångskostnader i underhållsmål m. m.

I mål om underhållsbidrag liksom eljest i mål där en underårig är kärande
eller svarande gäller att barnet inte själv får föra sin talan utan måste
företrädas av en ställföreträdare, dvs. i allmänhet vårdnadshavaren eller
särskilt förordnad förmyndare. Barnet anses likväl som part i målet.

De allmänna bestämmelserna om rättegångskostnader vid domstol
återfinns i 18 kap. rättegångsbalken (RB). Huvudregeln är att part som
förlorar ett mål skall ersätta motparten hans rättegångskostnader (1 §). Har
den vinnande parten allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen får den
tappande i stället ersätta staten vad som utgått i rättshjälp. Gäller målet ett
rättsförhållande som inte kan bestämmas annat än genom dom, t. ex.
äktenskapsskillnad, kan domstolen (2 §) förordna att vardera parten skall
bära sin rättegångskostnad. I praktiken tillämpas denna bestämmelse
restriktivt. Kvittning torde framför allt ske när parterna är överens i den fråga
som målet gäller eller när talan omedelbart medges. Om käranden i ett mål
framställer flera yrkanden och ömsom vinner och förlorar gäller särskilda
regler (4 §). Är det som den ena parten har tappat av endast ringa betydelse
skall han ha full kostnadsersättning. I annat fall skall vardera parten bära sin
kostnad eller den ene av dem tillerkännas jämkad ersättning. Kan
kostnaderna för de olika yrkandena klart särskiljas skall dock ersättningsskyldigheten
bestämmas med hänsyn härtill. Motsvarande regel skall gälla
för det fall att ett yrkande kan endast delvis bifallas (4 § andra stycket).

Reglerna om rättegångskostnader innebär att om exempelvis en bidragsskyldig
förälder för talan om jämkning av underhållsbidraget och får bifall till
sin talan skall barnet förpliktas betala hans rättegångskostnader eller i

1* Riksdagen 1979180. 8 sami. Nr 26

LU 1979/80:26

förekommande fall ersätta statsverket utgifterna för förälderns rättshjälp.

Med hänsyn till de särskilda förhållandena i vårdnadsmål, bl. a. att det från
barnets synpunkt kan vara angeläget att fråga om föräldrarnas lämplighet blir
föremål för domstolsprövning, infördes i samband med 1976 års vårdnadsreform
särskilda rättegångskostnadsregler för sådana mål (6 kap. 14 § FB).
Huvudregeln är att vardera parten bär sin rättegångskostnad.

Har part ålagts att utge ersättning till statsverket för motpartens rättshjälp
ankommer det på vederbörande rättshjälpsnämnd att se till att beslutet blir
verkställt, dvs. att parten betalar sin skuld till statsverket. Beträffande
statsverkets fordringar för rättshjälpskostnader gäller bestämmelserna, i
kungörelsen (1965:921) om bevakning och avskrivning av vissa statens
fordringar, m. m. (avskrivningskungörelsen). Enligt kungörelsen skall, när
en fordran inte betalas i rätt tid, gäldenären skyndsamt uppmanas att fullgöra
sin betalningsskyldighet. Följer gäldenären inte uppmaningen skall lämpliga
indrivningsåtgärder vidtas. Anstånd med betalning kan dock medges. I vissa
fall kan statens fordran avskrivas. Sålunda kan en fordran, vars kapitalbelopp
är högst 2 000 kr., avskrivas om ingen eller endast ringa möjlighet finns
att få betalning för fordringen eller om indrivningen av den skulle orsaka mer
arbete eller kostnad än som är skäligt och indrivningen inte är påkallad från
allmän synpunkt. En avskrivning av en fordran medför inte att gäldenären
blir fri från sin skuld utan endast att åtgärder för bevakning och indrivning
som regel inte längre skall företas. Sådana åtgärder skall emellertid åter
vidtas om det uppkommer anledning till antagande att betalning för en
avskriven fordran kan erhållas utan mer arbete eller kostnad än som är
skäligt eller om det är påkallat från allmän synpunkt. Enligt avskrivningskungörelsen
kan en fordran också efterges helt eller delvis. Förutsättningarna
för eftergift är att fordringens kapitalbelopp är högst 10 000 kr. och att
det på grund av gäldenärens sjukdom eller därmed jämförlig orsak eller av
annan anledning måste anses uppenbart obilligt att kräva betalning, Beslut
om eftergift av statsverkets fordringar för rättshjälpskostnader skall fattas av
kammarkollegiet.

I fråga om exekutiva åtgärder för utfående av statsverkets fordringar för
rättshjälpskostnader gäller utsöknjngslagen och andra exekutionsrättsliga
författningar. Utmätning för fordringen kan sålunda ske. Liksom fallet är vid
indrivning av skatter m. m. tillämpas dock inte reglerna om särskilda
tidsfrister för utmätningsförrättning och exekutiv försäljning i fråga om fast
egendom m. m, Vidare anses kronofogdemyndighet ha befogenhet att träffa
uppgörelse om avbetalning av skulden och att medge anstånd.

LU 1979/80:26

Motionsmotiveringar

Motionen 413

I motionen hänvisas till ett i massmedia under hösten 1979 uppmärksammat
fall. Fallet rörde en 16-årig flicka, som börjat sitt första arbete. Av
hennes första lön togs större delen om hand av kronofogden för betalning av
en skuld till statsverket. Skulden avsåg ersättning som hon flera år tidigare i
ett underhållsmål förpliktats utge för faderns allmänna rättshjälp.

Enligt motionärens mening är det inte rimligt att ett barn när det böljar få
sin första arbetsinkomst skall behöva betala statsverket ersättning för
rättegångskostnader i ett mål, där talan förts av vårdnadshavaren. Barnet
kanske över huvud taget aldrig känt till målets existens. Motionären anser att
det uppenbarligen blir en dålig start i arbetslivet för ett barn, om det av sin
första lön skall behöva ersätta det allmänna för kostnader som kanske är
okända för barnet och som barnet måste ha svårt att förstå att det skall
behöva betala. För de flesta barn måste det ju te sig helt obegripligt att ett
barn skall kunna bli ersättningsskyldigt för faderns eller moderns rättegångskostnader.
Enligt motionären bör därför gällande regelsystem ändras.

En lösning på problemet är, framhåller motionären, att i mål om
underhållsbidrag till barn vardera parten får stå sin kostnad. Barnet skulle då
aldrig behöva betala några rättegångskostnader för den underhållsskyldige
föräldern. Nackdelen med en sådan reglering är dock att den endast gäller i
underhållsmål och inte är till gagn för barnet när vårdnadshavaren för
barnets talan i annat mål.

Ett annat förslag till lösning på problemet, som förs fram i motionen, är att
de exekutiva reglerna ändras eller att möjligheterna enligt 1965 års
avskrivningskungörelse till avskrivning vidgas när det gäller fordran på grund
av återbetalningsskyldighet enligt rättshjälpslagen.

Sammanfattningsvis anser motionären att regelsystemet bör ändras så att
ett barn inte, när det börjar få egen inkomst, skall behöva ersätta statsverket
kostnader för allmän rättshjälp åt den som varit motpart åt barnet i
rättegång.

Motionen 804

Motionärerna anser att underhållsreglerna i föräldrabalken i vissa
avseenden bör förbättras och förenklas. Så är bl. a. fallet beträffande den nya
bestämmelsen om avdrag på underhållsbidrag i 7 kap. 4 § FB. I motionen
framhålls att då en bidragsskyldig förälder har barnet hos sig bör en
omfördelning av underhållsbördan mellan föräldrarna ske i stället för
avdrag. Enligt motionärerna är det lätt att bedöma umgängesrättens
inverkan på underhållsskyldigheten om man ser till förhållandena i
genomsnitt under ett helt kalenderår. De anser att underhållsskyldigheten
för en förälder, som ju motsvarar hans eller hennes andel av utgifterna för

LU 1979/80:26

barnet, måste reduceras med vad föräldern betalar direkt genom att ha
barnet hos sig. En sådan mer ingående bedömning av umgängesrättens
inverkan kan leda till det resultatet att en underhållsskyldig som utövar
umgängesrätt bör bli berättigad att själv få underhållsbidrag av vårdnadshavaren.

Motionärerna pekar på att sådana konsekvenser tidigare inte ansågs
tänkbara men att de nu är ekonomiskt fullt möjliga. De nya bestämmelserna
om underhållsbidrag ger utrymme för ett större hänsynstagande till
umgängesrättens inverkan. De föreslår att 7 kap. 4 § föräldrabalken
omarbetas så att tanken på en omfördelning av underhållsbördan vid
utövande av umgängesrätt kommer till klart uttryck i lagtexten.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med propositionen 1978/79:12 om underhåll till barn och
frånskilda m. m., vari framlades förslag till gällande underhållsregler,
behandlade lagutskottet flera motionsyrkanden med nära anknytning till de
nu aktuella motionerna.

Avdrag på underhållsbidrag

I tre motioner föreslogs att avdragsregeln i 7 kap. 4 § FB och motsvarande
bestämmelse i lagen om bidragsförskott skulle ges en för den underhållsskyldige
mer generös utformning. Förslaget innebar bl. a. att avdraget för
varje dygn skulle bestämmas till 1/30 av det månatliga underhållsbidraget i
stället för 1/40.

I yttrande till lagutskottet över propositionen och motionerna framhöll
socialutskottet att det ligger i barnets intresse att barnet får hålla god kontakt
med båda sina föräldrar. I de fall där föräldrarna inte sammanbor är det
angeläget att den bidragsskyldige föräldern har möjligheter till regelbundet
och ofta återkommande umgänge med sitt barn. I likhet med departementschefen
ansåg socialutskottet att denna kontakt inte får försvåras av att
föräldern inte har råd att utöver underhållsbidraget bekosta barnets vistelse
hos honom eller henne i någon större utsträckning. Starka skäl fanns således
enligt socialutskottet för att avdragsrätten borde ges en generös utformning.
Vid ett ställningstagande till frågan måste emellertid också andra omständigheter
vägas in. Sålunda gällde det - framhöll socialutskottet - att skapa ett
system som ter sig rättvist också för den andre föräldern och som inte leder till
onödiga konflikter mellan föräldrarna.

Vad särskilt angick frågan om avdragets storlek kunde det enligt
socialutskottet i och för sig förefalla skäligt att avdraget bestämdes till 1/30.
En sådan regel tar emellertid inte tillbörlig hänsyn till att den förälder hos
vilken barnet regelmässigt bor har vissa fasta kostnader som inte minskar
därför att barnet är borta. Dessa kostnader torde inte till fullo täckas av barnoch
bostadsbidrag. Ett tillmötesgående av motionärernas önskemål skulle

LU 1979/80:26

därför enligt socialutskottets mening medföra en ekonomisk belastning för
den inte bidragsskyldige föräldern och skapa ett motstånd hos denne mot
utövandet av umgängesrätten.

Enligt socialutskottets mening utgjorde förslagen i propositionen en rimlig
avvägning mellan de delvis motstridiga intressen som gör sig gällande vid ett
ställningstagande till avdragsrättens omfattning.

Lagutskottet delade den uppfattning som kommit till uttryck i socialutskottets
yttrande. Lagutskottet påpekade vidare att föräldrarna när det gäller
underhållsbidrag har full frihet att avtala om att andra villkor än dem som
anges i huvudregeln skall tillämpas. Föreligger särskilda skäl har domstol
möjlighet att avvika från huvudregeln.

På hemställan av lagutskottet biföll riksdagen propositionen såvitt gällde
avdragsreglernas utformning och avslog motionsyrkandena.

I en motion togs upp spörsmålet om avdragsreglernas inverkan på en
underhållsskyldig förälders möjligheter att utöva umgängesrätten. Med
anledning härav framhöll utskottet bl. a. att det var angeläget att reglerna
inte är så utformade att de leder till konflikter mellan föräldrarna och
därigenom motverkar sitt syfte. Utskottet hänvisade bl. a. till en hearing
utskottet hållit i Västerås, varvid uttrycktes farhågor för att de nya reglerna
skulle kunna få en sådan negativ effekt. Enligt utskottets mening var det
därför betydelsefullt att regeringen med uppmärksamhet följer utvecklingen
och tar de initiativ som kan visa sig erforderliga. Vad utskottet sålunda anfört
gavs regeringen till känna.

Rättegångskostnader i underhållsmål

I två motioner yrkades att en bestämmelse skulle införas i FB enligt vilken
den som för barnets talan i underhållsmål skulle bli ersättningsskyldig för
motpartens rättegångskostnader när barnet är förlorande part. I en tredje
motion begärdes en lagändring av innebörd att domstol i underhållsmål
skulle få förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. De
båda förstnämnda motionerna avstyrktes av utskottet på närmare anförda
skäl och riksdagen följde utskottet.

Beträffande förslaget i den tredje motionen om ökade kvittningsmöjligheter
erinrade utskottet om att reglerna om jämkning av underhåll mjukats
upp 1976 och att i propositionen 1978/79:12 bl. a. föreslogs att möjligheterna
till jämkning ytterligare skulle ökas. Utskottet framhöll att man hade att
räkna med att mål om jämkning av underhållsbidrag i framtiden skulle
komma att bli vanligare än tidigare. Enligt vad utskottet erfarit hade redan de
befintliga jämkningsmålen vållat domstolarna problem i fråga om fördelningen
av rättegångskostnaderna. Vid den hearing som hållits i ärendet hade
också framhållits från företrädare för tingsrätten i Västerås att de nuvarande
rättegångskostnadsreglerna ibland ger otillfredsställande resultat.

Med hänsyn till det anförda kunde utskottet ansluta sig till den i motionen

LU 1979/80:26

framförda uppfattningen att de nuvarande reglerna om rättegångskostnad i
underhållsmål inte är helt tillfredsställande. Enligt utskottets mening borde
bestämmelserna därför bli föremål för översyn. Vad utskottet anfört med
anledning av motionen gavs regeringen till känna.

Riksdagens skrivelse såvitt rörde den begärda översynen av reglerna om
rättegångskostnader i underhållsmål har av regeringen sedermera överlämnats
till rättegångsutredningen (Ju 1977:06). Utredningen, som har i uppgift
att göra en översyn av rättegångsförfarandet vid allmän domstol, beräknas
avlämna ett betänkande under 1981.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet en motion om fördelning av underhållsskyldigheten
mot barn vid utövande av umgängesrätt samt en motion om
barns ansvar för rättegångskostnader i underhållsmål m. m.

Underhållsbidrag till barn

Enligt 7 kap. 2 § föräldrabalken (FB) skall en förälders underhållsskyldighet
gentemot barn i vissa fall fullgöras genom att han eller hon betalar
underhållsbidrag. Skyldighet att utge underhållsbidrag föreligger när en
förälder inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt sammanbor
med det. Detsamma gäller när förälder har vårdnaden om barnet gemensamt
med den andre föräldern men inte varaktigt bor tillsammans med barnet.

Sedan den 1 januari 1980 kan en förälder, som är skyldig att utge
underhållsbidrag, i viss utsträckning få göra avdrag på underhållsbidraget för
de kostnader som uppkommer när barnet vistas hos henne eller honom. Som
huvudregel gäller enligt 7 kap. 4 § FB att avdrag får göras med 1/40 av det
månatliga underhållsbidraget för varje helt dygn av barnets vistelse. En
förutsättning för avdragsrätten är att föräldern haft barnet hos sig en
sammanhängande tid av minst fem hela dygn.

Om det redan vid underhållsbidragets fastställande tagits hänsyn till att
den bidragsskyldige föräldern i väsentlig mån fullgör sin underhållsskyldighet
genom att ha barnet hos sig föreligger inte någon rätt till avdrag.

I motionen 1979/80:804 framläggs ett förslag till ändring av 7 kap. 4 § FB.
Förslaget innebär att den nuvarande avdragsrätten skall slopas och att i
stället en omfördelning av underhållsbördan skall ske mellan föräldrarna,
när den ene föräldern har barnet hos sig. Motionärerna anser att
underhållsskyldigheten för en förälder måste bedömas med hänsyn till vad
föräldern betalar direkt för barnet genom att ha det hos sig. Enligt

LU 1979/80:26

motionärerna är det lätt att avgöra umgängesrättens inverkan på underhållsskyldigheten
om man ser till förhållandena i genomsnitt under ett helt
kalenderår. En mer ingående bedömning, framhåller motionärerna, kan
leda till det resultatet att den förälder som utövar umgängesrätt bör bli
berättigad att få underhållsbidrag från den andre föräldern.

Utskottet vill till en början erinra om att gällande rätt inte lägger hinder i
vägen för att en sådan omfördelning av underhållsskyldigheten, som åsyftas i
motionen, kommer till stånd. När underhållsbidraget bestäms har föräldrar
sålunda möjlighet att ta hänsyn till att den bidragsskyldige föräldern
periodvis skall ha barnet hos sig och träffa överenskommelse om att
underhållsbidrag skall utgå med lägre belopp än vad som annars skulle blivit
fallet. I många fall, särskilt då det är fråga om konstant återkommande
umgängesperioder, framstår det enligt utskottets mening som lämpligt att
föräldrarna träffar sådana avtal och därmed kanske förhindrar att konflikter
uppkommer i framtiden.

Som framgår av redogörelsen ovan (s. 2, 6 och 7) infördes den aktuella
regeln i 7 kap. 4 § i samband med 1978 års reform av underhållsbestämmelserna
i föräldrabalken och giftermålsbalken. Den närmare utformningen av
avdragsregeln övervägdes därvid ingående med hänsyn bl. a. till angelägenheten
av att det skapades ett system som tedde sig rättvist för båda
föräldrarna. Stor vikt fästes också vid att regeln inte skulle leda till konflikter
mellan föräldrarna och därigenom motverka sitt syfte att underlätta för en
bidragsskyldig förälder att hålla god kontakt med barnet. Enligt utskottets
mening var det betydelsefullt att regeringen med uppmärksamhet följde
utvecklingen och tog de initiativ som kunde visa sig erforderliga. Vad
utskottet anfört gavs regeringen till känna.

Med anledning av riksdagens begäran planerar justitiedepartementet,
enligt vad utskottet inhämtat, att hösten 1980 hålla en hearing med
företrädare för de myndigheter och organisationer vilka kan antas ha
erfarenheter av avdragsregelns praktiska tillämpning.

Med hänsyn till det anförda och då den ifrågavarande bestämmelsen i FB
hittills gällt blott i drygt två månader anser utskottet att motionen 804 inte bör
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Barns ansvar för rättegångskostnader

I mål om underhållsbidrag, liksom eljest i mål där en underårig är kärande
eller svarande, gäller att barnet inte självt får föra sin talan utan måste
företrädas av en ställföreträdare, oftast vårdnadshavaren. Barnet anses
likväl som part i målet. Enligt de allmänna bestämmelserna om rättegångskostnader
i 18 kap. rättegångsbalken skall part som förlorat ett mål ersätta
motparten hans rättegångskostnader. Har den vinnande parten allmän
rättshjälp får den förlorande i stället ersätta staten vad som utgetts för
motpartens rättshjälp. I vissa fall kan domstolen bestämma att vardera

LU 1979/80:26

parten skall stå för sin rättegångskostnad eller att den vinnande parten skall
få en jämkad ersättning. Reglerna härom gäller i huvudsak mål angående
rättsförhållanden som måste bestämmas genom dom eller mål vari parterna
både vunnit och förlorat.

Enligt avskrivningskungörelsen kan en fordran också efterges helt eller
delvis. Förutsättningarna för eftergift är att fordringens kapitalbelopp är
högst 10 000 kr. och att det på grund av gäldenärens sjukdom eller därmed
jämförlig orsak eller av annan anledning måste anses uppenbart obilligt att
kräva betalning.

I motionen 1979/80:413 hänvisas till ett i massmedia under hösten 1979
uppmärksammat fall. Fallet rörde en 16-årig flicka som börjat sitt första
arbete. Av hennes första lön togs större delen om hand av kronofogden för
betalning av en skuld till statsverket. Skulden avsåg ersättning som hon flera
år tidigare i ett underhållsmål förpliktigats utge för faderns allmänna
rättshjälp. Enligt motionären är det inte rimligt att ett barn när det börjar få
egen inkomst på detta sätt skall behöva ersätta statsverket för tidigare
uppkomna kostnader för allmän rättshjälp i mål där vårdnadshavaren fört
talan.

Med hänvisning till det anförda yrkar motionären att frågan om barns

LU 1979/80:26

ansvar för motparts rättshjälpskostnader skall utredas med sikte på en
ändring av regelsystemet.

I likhet med motionären anser utskottet att de nuvarande reglerna om
ansvaret för rättegångskostnader i vissa fall när barn uppträder som part kan
leda till resultat som inte står i överensstämmelse med den allmänna
rättsuppfattningen. Vad särskilt gäller fördelningen av rättegångskostnader i
underhållsmål begärde riksdagen år 1978 att reglerna skulle bli föremål för
översyn. Regeringen har sedermera uppdragit åt rättegångsutredningen att
utföra den begärda översynen. Enligt vad utskottet inhämtat beräknas
utredningen avlämna ett betänkande under år 1981, vari bl. a. frågan om
rättegångskostnader i underhållsmål kommer att behandlas.

Enligt utskottets mening får således motionärens önskemål i inte
oväsentlig mån anses redan tillgodosett. Även om den pågående översynen
leder fram till nya regler om rättegångskostnader i underhållsmål kvarstår
emellertid flera problem. Sådana regler är nämligen inte till gagn för barnet
då vårdnadshavaren fört barnets talan i annat mål och det kan vara oskäligt
att barnet står för rättegångskostnaderna. Vidare måste beaktas att en
ändrad reglering endast kan ta sikte på i framtiden uppkommande
underhållstvister och inte medför någon lättnad för de barn som redan ålagts
återbetalningsskyldighet mot statsverket. Enligt utskottets mening finns det
därför skäl som talar för att också andra åtgärder bör övervägas. En möjlig
utväg är, som motionären påpekar, att en uppmjukning sker av reglerna i
avskrivningskungörelsen, så att eftergift av fordringar för rättshjälpskostnader
kan ske i större omfattning än f. n.

I enlighet med det anförda förordar utskottet att regeringen till närmare
övervägande tar upp frågan om barns återbetalningsskyldighet för statsverkets
kostnader för allmän rättshjälp åt barnets motpart. Med hänsyn till det
samband spörsmålet har med rättegångsutredningens arbete synes övervägandena
lämpligen böra ske i anslutning till ett ställningstagande till
utredningens betänkande. Vad utskottet anfört med anledning av motionen
413 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande underhållsskyldighet för barn att riksdagen avslår
motionen 1979/80:804,

2. beträffande barns återbetalningsskyldighet för rättshjälpskostnader
att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:413

LU 1979/80:26

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Stockholm den 10 mars 1980

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s), Bernt Ekinge (fp), Stig Olsson (s), Elvy
Nilsson (s), Joakim Ollén (m), Martin Olsson (c), Ingemar Konradsson (s),
Owe Andréasson (s), Marianne Karlsson (c), Bengt Silfverstrand (s), Margot
Håkansson (fp). Margareta Gard (m). Stina Andersson (c) och Ingrid
Segerström (s).

GOTAB Stockholm 1980