Med anledning av motioner om skogspolitiken, m. m. (Betänkande 1979/80:JoU34 Jordbruksutskottet)

JoU 1979/80: 34

Jordbruksutskottets betänkande
1979/80:34

med anledning av motioner om skogspolitiken, m. m.

Motionerna

I motionen 1979/80: 555 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen uttalar att de privata skogsföretagens skogar bör nationaliseras,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer

a) om förslag till en kollektiv skogsvårdsfond,

b) om förslag om inrättande av ett särskilt skogsvårdskonto, i enlighet
med förslaget från 1973 års skogsutredning,

c) om förslag till lag om obligatoriska skogsbruksplaner,

d) om en utvärdering av konsekvenserna av mekaniseringen i enlighet
med vad som anförts i motionen,

e) om förslag till medelstilldelning för ökad forskning beträffande dikning,
gödsling och vad gäller främmande trädslag, i enlighet med vad som
anförs i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
övrigt anförs i motionen om inriktningen av skogspolitiken.

I motionen 1979/80:689 av Stig Alftin m. fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts
angående gräns för stödområdeszon och bidrag till vissa skogliga åtgärder.

1 motionen 1979/80:1027 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandet 1 delvis), att riksdagen beslutar att hos regeringen begära
att utredningen om skogsindustrins virkesförsörjning prövar de former för
styrning och finansiering för att uppnå en bättre skogsvård, jämnare avverkning
och tryggare sysselsättning som förordas i motionen.

I motionen 1979/80:1028 av Olof Palme m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandet 1), att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en
ändring av 19 § skogsvårdslagen så att tillstånd skall krävas för all avverkning
i skyddsskogar och svårföryngrade skogar.

I motionen 1979/80:1033 av Nils Erik Wååg m. fl. (s) yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär att skogsbruksplaner upprättas, förslagsvis med
början i Skåne,

2. hos regeringen begär en utredning om bildandet av skogsbrukets
maskinstationer och statens stöd härför.

I motionen 1979/80:1757 av Karl Leuchovius och Arne Svensson (båda
m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om värdet av dispens för bruk av DDT i skogsbruket.

1 Riksdagen 1979180. 16 sami. Nr 34

JoU 1979/80:34

Motionen 1979/80: 1027 yrkandet 1 har av näringsutskottet överlämnats
till jordbruksutskottet för beredning i de delar den berör sistnämnda utskotts
beredningsområde. Motionsyrkandet behandlas i återstående delar i
näringsutskottets betänkande NU 1979/80: 47.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner och motionsyrkanden
rörande skogspolitiken och skogsnäringen m. m.

I motionen från vänsterpartiet kommunisterna framförs krav på en nationalisering
av de privata skogsföretagens skogar. 1 övrigt aktualiseras i
motionerna bl. a. skogsindustrins virkesförsörjningsproblem, stödområdesindelningen,
forskningen på skogsområdet och användningen av
DDT m. m. En stor del av motionsyrkandena avser, som närmare framgår
av det följande, frågor sorn direkt eller indirekt omfattas av riksdagens
beslut våren 1979 rörande riktlinjer för skogspolitiken, m. m. (prop. 1978/
79:110, JoU 1978/79:30).

Nationalisering av de privata skogsföretagens skogar. Med hänvisning
till de stora problem som skogssektorn i dag står inför anförs i motionen
555 att de privata skogsbolagen bör förstatligas. Motionärernas yrkande i
denna del (yrkandet 1) är emellertid så utformat att endast de privata
skogsföretagens skogar omfattas av nationaliseringskravet. Enligt motiveringen
bör dessa skogar överföras till domänverket, som skulle erhålla nya
direktiv för sin verksamhet.

Utskottet erinrar om att riksdagen vid flera tillfällen tidigare behandlat
krav från vänsterpartiet kommunisterna om förstatligande av den privata
skogsindustrin i dess helhet (bl. a. NU 1977/78:74). Näringsutskottet har
därvid, mot bakgrund av bl. a. pågående utredningsarbete inför ett näringspolitiskt
program för skogsindustrin, inte ansett att det funnits anledning
för riksdagen att uttala sig i frågan. På förslag av näringsutskottet har
riksdagen avslagit ifrågavarande motionsyrkanden. Från de synpunkter
jordbruksutskottet har att företräda finner utskottet inte anledning att
förorda något ändrat ställningstagande från riksdagens sida i fråga om de
åsyftade skogsföretagens skogsinnehav. Motionsyrkandet avstyrks.

Åtgärder för en bättre virkesförsörjning m. m. Enligt motionen 555 är
det inte tillräckligt med de former av regionalpolitisk! stöd till skogsbruket
som nu finns. Motionärerna anser det nödvändigt att inrätta en för hela
skogsbruket kollektiv skogsvårdsfond för utjämning av skogsvårdskostnaden.
Till fonden skulle avsättas en viss andel av virkeslikviderna. Vidare
kräver motionärerna att ett särskilt skogsvårdskonto inrättas.

I motionen 1027 redovisar socialdemokraterna sin syn på skogsbrukets
och skogsnäringens problem och utvecklingsvägar samt presenterar ett

JoU 1979/80:34

program för att stödja branschen och styra utvecklingen på skogsområdet.
Motionärerna uppehåller sig särskilt vid bristen på skogsråvara och de
olägenheter som härigenom drabbar skogsnäringen. Man påpekar bl. a. att
avverkningen är för låg inom privatskogsbruket. I motionen anförs en rad
exempel på åtgärder som anses nödvändiga för att åstadkomma ökad
avverkning och därmed jämnare virkesförsörjning och tryggare sysselsättning.
Bl. a. framhålls behovet av ett övergripande ekonomiskt styrmedel i
skogspolitiken, långsiktiga virkesavtal och skogsbruksplaner för samtliga
skogsfastigheter. Med ekonomiska styrmedel åsyftas skogsvårdsavgiften
samt skogsbeskattningen över huvud taget. I fråga om skogsbruksplaner
framhålls att dessa bör upprättas successivt under 1980-talet efter hand
som underlag i form av översiktliga skogsinventeringar växer fram. Planer
bör upprättas för samtliga skogsfastigheter. För mindre sådana fastigheter
bör en skogsbruksplan kunna omfatta flera fastigheter. Statsbidrag bör,
framhålls det vidare, utgå till upprättandet av skogsbruksplaner. Motionen
utmynnar i nu berörda delar i ett yrkande att en av regeringen under hösten
1979 tillsatt utredning om skogsindustrins virkesförsörjning prövar de
former för styrning och finansiering för att uppnå en bättre skogsvård,
jämnare avverkning och tryggare sysselsättning som förordats i motionen.

I motionen 1027 framförs vidare krav på en beredskapslagstiftning på
skogsområdet. Motionen behandlas i denna del (yrkandet 8) av näringsutskottet,
som berett jordbruksutskottet tillfälle att yttra sig i ärendet (se JoU
1979/80:1 y).

Förslag om obligatoriska skogsbruksplaner framförs också i motionen
555, yrkandet 2 c, samt i motionen 1033, yrkandet I, följdmotion till
motionen 1032. I den sistnämnda motionen framhålls att sådana planer
måste bli obligatoriska för alla fastigheter. Skogsägare måste därefter
åläggas att avverka efter den uppgjorda planen, varigenom man uppnår en
jämnare tillförsel av virke till skogsindustrin och därmed jämnare sysselsättning
i såväl skogsbruket som industrin.

Utskottet vill till en början erinra om att vissa motionsyrkanden om
införande av skogsvårdskonto och kollektiv skogsvårdsfond behandlades i
utskottets inledningsvis nämnda betänkande 1978/79:30 (s. 31-32). På
förslag av utskottet avslog riksdagen dessa yrkanden. Utskottet finner
ingen anledning att ompröva sitt ställningstagande i denna fråga och avstyrker
därför motionen 555 yrkandena 2 a) och b).

1 nyssnämnda sammanhang behandlades vidare frågan om skogsbruksplaner
och i vad mån sådana planer borde upprättas för samtliga fastigheter.
1 propositionen 1978/79:110 om riktlinjer för skogspolitiken framhölls
att skogsbruksplaner, mer eller mindre detaljerade, var nödvändiga för att
få till stånd ett aktivt och rationellt brukande av skogsmarken i landet.
Jordbruksministern fann det därför angeläget att varje skogsägare skaffade
sig en plan som innehöll uppgifter om åtminstone de skogsvårdsåtgärder
som krävs enligt lag och om lämplig avverkning. Enligt regeringens förslag

Joll 1979/80:34

borde även i fortsättningen statligt stöd kunna utgå till enskilda skogsägare
för kostnaderna för skogsbruksplaner. Det var angeläget att varje skogsägare
skaffade sig en skogsbruksplan. Jordbruksministern ansåg därför att
det som förutsättning för att statligt stöd skulle utgå borde krävas att
skogsägaren hade en skogsbruksplan. Till en början borde det dock enligt
propositionen vara tillräckligt med en förteckning över nödvändiga skogsvårdsåtgärder
och lämpliga avverkningar under de närmaste åren. Utskottet
anförde i detta sammanhang bl. a. (s. 53):

Utskottet anser för sin del att de förslag rörande skogsbruksplaner som
läggs fram i propositionen i stort sett är väl avvägda. Utskottet delar dock
den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna 2274 och 2275, att
det ej bör vara nödvändigt med skogsbruksplan för de minsta fastigheterna.
Utskottet anser för sin del att förutsättningarna för att få statligt stöd
på sikt skall vara, att det finns en skogsbruksplan för alla brukningsenheter
med en produktionsförmåga som överstiger den vid sådana mindre brukningsenheter,
som enligt vad utskottet i det föregående anfört bör kunna
lämnas utanför skogsvårdslagens ransoneringskrav. För dessa enheter bör
en enkel förteckning över nödvändiga skogsvårdsåtgärder alltid vara tillfyllest.
Det väsentliga syftet med skogsbruksplanerna, nämligen att få till
stånd ett effektivt och smidigt planeringsinstrument för skogshanteringen
bör med den av utskottet förordade uppläggningen bli tillräckligt tillgodosett.
Regeringens förslag i nu förevarande avseende bör med här förordad
ändring godtas. I överensstämmelse härmed föreslår utskottet att motionerna
2278 och 2281, såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens
ytterligare åtgärd.

I enlighet med riksdagens beslut har i 5§ förordningen (1979:792) om
statligt stöd till skogsbruket föreskrivits att stöd till skogsvårdsåtgärder
utgår endast om det för brukningsenheten i fråga upprättas en skogsbruksplan.
För brukningsenheter på vilka det enligt vedertagna bedömningsnormer
inte kan produceras större virkesmängd än 100 kubikmeter om
året, eller efter skogsvårdsstyrelsens medgivande i särskilda fall, får skogsbruksplanen
ersättas av en förteckning över behövliga skötselåtgärder. De
redovisade bestämmelserna har trätt i kraft den 1 januari 1980.

Enligt utskottets mening har i nu aktuella motioner inte förebragts några
skäl som ger anledning att redan nu ändra regleringen på förevarande
område. Utskottet avstyrker således motionen 555 yrkandet 2 c, motionen
1027 yrkandet 1 i nu berörd del och motionen 1033 yrkandet 1.

Beträffande övriga synpunkter i motionen 1027 rörande behovet av
åtgärder för en bättre virkesförsörjning får utskottet för sin del anföra
följande:

Det har i olika sammanhang understrukits att skogsbruket är en av vårt
lands basnäringar med mycket stor betydelse för samhällsekonomin. Storleken
av de årliga avverkningarna påverkar sysselsättningen såväl inom
det egentliga skogsbruket som hos de industrier som baserar sin produktion
på träråvara. Enligt vissa bedömningar (bl. a. prop. 1978/79: 199) har

JoU 1979/80:34

avverkningarna på skogsfastigheter som ägs av fysiska personer, dödsbon
och familjestiftelser (enskilda skogsägare) understigit skogens tillväxt. Mot
denna bakgrund har från regeringens sida - utöver de åtgärder som omfattas
av fjolårets beslut rörande riktlinjer för skogspolitiken i allmänhet —
framlagts förslag om åtgärder för att stimulera skogsägare att tillfälligt öka
sina avverkningar. I nyssnämnda proposition föreslogs sålunda ett tillfälligt
bidrag till gallringar som utfördes under år 1979. Utskottet tillstyrkte
förslaget med vissa ändringar (JoU 1978/79: 38). Den totala kostnaden för
bidraget beräknades av utskottet till 150 milj. kr. Riksdagen följde utskottet.

Riksdagen har nyligen bifallit ett regeringsförslag om en förlängning av
giltighetstiden för det tillfälliga gallringsbidraget så att bidrag kan utgå även
för gallringar som utförs under första halvåret 1980 (prop. 1979/80: 101 bil.

4. JoU 1979/80:28).

En nyligen utfärdad förordning (1980: 67) innehåller närmare föreskrifter
om det tillfälliga gallringsbidraget. Liksom tidigare är förutsättningen för
att bidrag skall erhållas bl. a. att gallringsvirket tillförs skogsindustrin.

Som exempel på stimulansåtgärder av skattepolitisk natur kan nämnas
att riksdagen under våren 1979 beslutade om genomgripande ändringar av
reglerna för beskattning av skogsinkomster (prop. 1978/79: 204, SkU 1978/
79: 54). Ändringarna hänför sig bl. a. till beräkningen av avdrag på grund av
skogsavverkning. De nya reglerna skall i huvudsak tillämpas fr. o. m. 1981
års taxering.

Näringsutskottet behandlade under riksmötet 1978/79 en socialdemokratisk
motion med krav på ett samlat handlingsprogram för skogsnäringen
(NU 1978/79:61). Till grund för yrkandet låg synpunkter och bedömningar
som i huvudsak överensstämmer med den nu aktuella motionen 1027.1 sitt
av riksdagen godkända betänkande avstyrkte näringsutskottet motionen
med hänvisning till bl. a. vidtagna skogspolitiska stimulansåtgärder och till
den utredning rörande skogsindustrin som utförts inom industridepartementet.

Ett omfattande utredningsarbete rörande skogsindustrin har - som
framgår av näringsutskottets nyssnämnda betänkande - under 1979 avslutats
inom industridepartementet. En i samband därmed upprättad promemoria
(Ds I 1979:5) Skogsindustrin - nuläge och utvecklingsmöjligheter
har remissbehandlats och bereds f. n. inom regeringskansliet. I promemorian
behandlas råvarusituationen i vad avser virkestillgång och virkesbehov
för hela landet och för olika regioner. Undersökningen omfattar även
en bedömning av den globala råvarutillgången och dess inverkan på den
svenska råvarusituationen.

Under hösten 1979 har regeringen tillsatt en kommitté med uppgift att
utreda behovet av ytterligare statliga åtgärder och ändringar i beskattningsreglerna
för att påverka utbudet av virkesråvara (Dir. 1979: 124).
Enligt direktiven skall utredningsarbetet bedrivas med beaktande av de

JoU 1979/80: 34

riktlinjer för skogspolitiken som har antagits av riksdagen. Kommitténs
arbete skall helt inriktas på avverkningsfrågor. Den ambitionsnivå vad
gäller produktionen inom skogsbruket som har lagts fast av riksdagen skall
således betraktas som given. En första uppgift för kommittén är att utröna
virkesutbudets karaktär, dvs. i hur hög grad det är strukturellt resp.
konjunkturelit betingat. I den mån det bedöms nödvändigt bör därefter
läggas fram förslag till åtgärder i syfte att möjliggöra en ökning av bruttoavverkningen
till den nivå som är förenlig med ett uthålligt skogsbruk. En
förutsättningslös analys av tänkbara åtgärder bör genomföras. Utredningsarbetet
bör inriktas på att i första hand föreslå åtgärder som bygger på
ekonomiska stimulanser snarare än administrativa regleringar. Kommittén
skall vidare bl. a. undersöka skattereglernas effekt på avverkningsbenägenheten.
Utredningsarbetet bör enligt direktiven bedrivas skyndsamt.

Industriministern har nyligen i samband med en interpellationsdebatt
(interpellation 1979/80: 155) i riksdagen framhållit att det kan finnas anledning
att överväga ytterligare åtgärder för att snabbt få till stånd ett ökat
virkesflöde till såväl massaindustrin som sågverken och övriga delar av
skogsindustrin.

Enligt uppgift från regeringskansliet kommer regeringen att inom kort i
en proposition till riksdagen föreslå att privata skogsägare får ökade möjligheter
till avsättning på s. k. skogskonto vid avverkning och försäljning
av rotposter.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att en rad åtgärder av bl. a.
skogspolitisk och skattepolitisk natur redan vidtagits eller planeras i syfte
att komma till rätta med de problem som behandlas i motionen 1027. Som
framgår av utskottets redogörelse pågår vidare f. n. ett omfattande utredningsarbete
rörande frågan om ytterligare insatser på förevarande område.
Mot denna bakgrund finner utskottet — från de synpunkter utskottet har
att företräda — ingen anledning att tillstyrka i motionen 1027 framfört
yrkande om tilläggsdirektiv till utredningen om skogsindustrins virkesförsörjning.

Skogsvårdslagen. I 19 § skogsvårdslagen (1979:429) föreskrivs att avverkning
i svårföryngrad skog eller skyddsskog inte får ske utan skogsvårdsstyrelsens
tillstånd. Tillstånd behövs dock inte för röjning eller gallring
som främjar skogens utveckling.

Med svårföryngrad skog eller skyddsskog avses skog som är svår att
föryngra på grund av dess ogynnsamma läge eller som behövs som skydd
mot sand- eller jordflykt eller för att förhindra att fjällgränsen flyttas ned.

Enligt motionen 1027 - huvudmotion till den här behandlade motionen
1028 — är skyddsskogar och svårföryngrade skogar mycket känsliga områden.
Det skydd som 19 § skogsvårdslagen ger för dessa skogar anser
motionärerna otillräckligt. Man föreslår därför i motionen 1028 en ändring i
skogsvårdslagen, innebärande att tillstånd skall krävas till all avverkning i
dessa skogar, dvs. även gallring och röjning.

JoU 1979/80: 34

Utskottet erinrar om att ett liknande motionsyrkande behandlades i
utskottets betänkande 1978/79:30 (s. 43-44). Därvid anförde utskottet
bl. a. följande:

För egen del ansluter sig utskottet till regeringens förslag, som också
överensstämmer med vad skogsutredningen förordat. Utskottet vill med
anledning av vad motionärerna anför i likhet med jordbruksministern erinra
om att en röjning eller gallring för att vara tillåten måste vara ändamålsenlig
för skogens utveckling. Även om det är särskilt viktigt att gallringarna
utförs på ett riktigt sätt i framför allt den svårföryngrade skogen anser
utskottet det inte befogat att kräva särskilt tillstånd också för dessa huggningar.
Liksom jordbruksministern anser utskottet det inte heller nödvändigt
att kräva ett formellt samråd mellan skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen
i varje tillståndsärende. Som anförs i propositionen får det förutsättas
att skogsvårdsstyrelsen rådgör med länsstyrelsen i alla de fall då
övervägandena kräver tillgång till särskild sakkunskap i naturvårdsfrågor.

På utskottets förslag lämnades motionsyrkandet utan bifall.

Utskottet finner inte anledning att ompröva sitt ställningstagande i denna
fråga och avstyrker således motionen 1028 yrkandet I.

Stödområdesindelningen. Enligt motionen 689 drabbas skogsbruket i
Gävleborgs län på ett olyckligt sätt av de nya bestämmelserna om regionalt
stöd till skogsbruket. Den väsentliga förändringen sägs bestå i de ändrade
förutsättningarna för stödet till skogsvård i norra Sverige, vilket enligt
riksdagens beslut våren 1979 utgår till åtgärder i vissa län och delar av län
intill utgången av juni 1984. Det är enligt motionen angeläget att tillämpningsområdet
för nämnda bestämmelser utsträcks till att omfatta alla kommuner
i Hälsingland. Om stödområdesgränsen inte kan ändras för hela
landskapet anser motionärerna i andra hand att det för åtgärder inom
Ljusdals, Nordanstigs, Ovanåkers och Bollnäs kommuner borde utgå samma
stöd som i den inre zonen av det skogliga stödområdet.

Utskottet vill nämna att stödet till skogsvård i norra delen av landet
infördes år 1974 och bl. a. reglerades i en kungörelse (1974:472) om statsbidrag
till skogsvård i norra Sverige. Bestämmelserna omfattade Norrlandslänen,
utom Gästrikland, samt delar av Kopparbergs och Värmlands län.
Stödet avsågs omfatta en 10-årsperiod. dvs. t.o. m. den 30 juni 1984. 1
samband med riksdagens skogspolitiska beslut våren 1979 bestämdes att
denna stödverksamhet skulle fullföljas inom den inre zonen av det skogliga
stödområdet, tills det tioåriga skogsvårdsprogrammet fullföljts. 1 enlighet
härmed har utfärdats en förordning (1979:793) om ändring i 1974 års
kungörelse, vari tillämpningsområdet för stödet ändrats bl. a. så till vida att
inom Gävleborgs län endast Ljusdals kommun numera ingår i stödområdet.

1 samband med nyssnämnda riksdagsbeslut godkändes vissa principer
för det statliga stödet till skogsbruket i allmänhet och för stödområdesin -

JoU 1979/80:34

delningen. Närmare bestämmelser härom har utfärdats i förordningen
(1979: 792) om statligt stöd till skogsbruket. Härav framgår bl. a. — såvitt
nu är av intresse — att inom Gävleborgs län Ljusdals kommun ingår i den
yttre zonen av det skogliga stödområdet.

Utskottet är för sin del inte berett att redan nu förorda någon ändring i
stödområdesindelningen, vilken utformats i enlighet med riksdagens beslut
och grundats på bl. a. noggranna undersökningar rörande förutsättningarna
för skogsproduktion i olika delar av landet. Det bör kunna förutsättas att
regeringen och berörda myndigheter följer utvecklingen och uppmärksammar
effekterna av bestämmelserna på hithörande område. Utskottet vill i
sammanhanget erinra om att man vid riksdagsbehandlingen förra året i
hithörande ämne förutsatte att stödbestämmelserna skulle utformas på ett
sätt som liksom tidigare medgav en smidig tillämpning från skogsvårdsstyrelsernas
sida. Med det anförda föreslår utskottet att motionen 689 inte
föranleder någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Forskningsfrågor m. m. Enligt motionen 555 yrkandena 2 d) och e)
behövs ökad forskning rörande effekterna av skogsgödsling, dikning och
inplantering av främmande trädslag, såsom pinus concorta. Vidare yrkas
att mekaniseringen i skogsbruket utvärderas från ett regionalpolitisk! och
samhällsekonomiskt synsätt, varvid bör beaktas i vad mån mekaniseringen
underlättat arbetet och förbättrat arbetsmiljön.

Utskottet vill nämna att mekaniseringen i skogsbruket berördes i ett par
motioner som behandlades i utskottets betänkande 1978/79:30 (s. 62). I
samband därmed fann utskottet det angeläget att effekterna av den fortgående
mekaniseringen i skogsbruket noga uppmärksammades. Frågor
som berörde personalens arbetsförhållanden var dock, framhöll utskottet,
enligt den moderna arbetsrättens principer regelmässigt föremål för samråd.
Företagsekonomiska bedömningar av mekaniseringsprocessen skedde
fortlöpande inom företag, organisationer och forskningsorgan. Motionerna
föranledde inte någon särskild åtgärd från riksdagens sida. I anslutning
till motionärernas synpunkter på forskningen bör vidare nämnas att
anslagen till skoglig forskning uppräknats med förhållandevis stora belopp
under de senaste åren. Forskningsuppgifter av det slag som anges i motionen
torde regelmässigt åsättas hög prioritet i verksamheten hos vederbörande
forskningsorgan m.fl. Mot angivna bakgrund finnér utskottet att
motionen 555 i förevarande delar inte påkallar någon särskild åtgärd från
riksdagens sida.

Användningen av DDT i skogsbruket. Enligt motionen 1757 har riskerna
med DDT inte varit starkare dokumenterade än att preparatet borde ha
varit tillåtet intill dess ersättningspreparat med motsvarande egenskaper
funnits att tillgå. Frånvaron av ett effektivt bekämpningsmedel medför
vaije år mångmiljonförluster för det samlade skogsbruket. Motionärerna

JoU 1979/80:34

pekar på ett tidigare inte åberopat skäl för att använda DDT: Med nuvarande
ordning utförs inte föryngringsåtgärder på ett kalhygge under de tre
första åren efter avverkningen, detta för att snytbaggeangreppen i möjligaste
mån skall undvikas. Detta har medfört att lövslytillväxten ofta är i
gång vid planteringstillfället. Genom användning av DDT och plantering
första året efter avverkning bortfaller enligt motionen en av tre slyröjningar.
Motionärerna anser att dessa skäl bör motivera dispens för användning
av DDT till dess ett ersättningspreparat är tillgängligt.

Utskottet erinrar om att riksdagen vid flera tillfällen tidigare avslagit
yrkanden om att DDT åter skulle få användas som skydd för skogsplantör
mot insektsangrepp. Frågan behandlades senast i utskottets betänkande
1978/79: 30 (s. 24). 1 samband därmed anförde utskottet bl. a.:

Utskottet vill erinra om att hanteringen av kemiska bekämpningsmedel
regleras i lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor jämte tillämpningsförfattningar.
Enligt där gällande bestämmelser åvilar det regeringen
eller, efter regeringens bestämmande, produktkontrollnämnden att närmare
avgöra hithörande frågor. Det kan nämnas att produktkontrollnämnden
nyligen registrerat nya bekämpningsmedel som kan komma att inta DDTpreparatens
roll i insektsbekämpningen.

Medlen har s.k. pyretroider som verksamma ämnen. Dessa har gentemot
DDT bl. a. den fördelen att de bryts ned i naturen förhållandevis
snabbt. En nackdel med de nya medlen är att de inte bara angriper
snytbaggar utan även nyttiga insekter såsom spindeldjur m. m. De nya
ämnena är också giftiga för fisk och andra vattendjur och får därför inte
komma ut i vattendrag. Enligt vad som upplysts är emellertid avsikten att
medlen skall användas vid plantskolor och liknande anläggningar där plantorna
skall doppas i bekämpningsmedlet innan de förs ut i skogsområdena
för plantering. Utskottet, som anser det värdefullt att fortsatta ansträngningar
görs för att finna mera acceptabla metoder för insektsbekämpningen
inom skogsbruket, utgår från att man från de produktkontrollerande organens
sida tillser att hanteringen av de nyss angivna medlen kommer att ske
så att i det föregående angivna negativa effekter kan undvikas.

I anslutning till den nu aktuella motionen vill utskottet tillägga att regeringen
under 1979 tillsatt en särskild utredning om användningen av kemiska
medel i jord- och skogsbruket (Jo 1979:09). I avbidan på resultatet
av utredningens verksamhet bör motionen 1757 inte föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.

Maskinstationer i skogsbruket. Enligt förordningen (1978: 250) om statligt
stöd till jordbrukets rationalisering utgår stöd i form av lånegaranti till
bl.a. förvärv av jordbruksmaskiner med tillbehör som skall användas
gemensamt för flera jordbruksföretag. Vid förvärv av skogsbruksmaskiner
föreligger inte motsvarande möjlighet att erhålla stöd. Med hänvisning
härtill förordas i motionen 1033 en utredning om bildandet av skogsbrukets
maskinstationer och om statligt stöd till sådan verksamhet. Motiveringen

JoU 1979/80: 34

till yrkandet finns i huvudmotionen. 1032. Där framhålls bl. a. att skogsmaskinerna
blir allt dyrare och att de därför måste utnyttjas effektivt. En
vidare förnyelse och anpassning av maskinparken kräver enligt motionärerna
en bättre kapitalförsörjning än f. n. På anförda skäl förordas att
skogsägare gemensamt bildar maskinstationer på samma sätt som skett
inom jordbruket. Härvid bör enligt motionen staten kunna gå in med
riskvilligt kapital och stimulera till etablering.

Utskottet vill nämna att samhällets stöd till åtgärder på det skogstekniska
området hittills lämnats i form av bidrag till bl. a. forskning och
teknisk utveckling av skogsmaskiner. Bidrag till verksamheten utgår i
huvudsak inom ramen för anslaget till kollektiv skogsteknisk forskning
samt av medel som disponeras av styrelsen för teknisk utveckling. Utskottet
har vid sin beredning av ärendet inte kunnat finna några skäl som nu
talar för ett utvidgat statligt engagemang på förevarande område. För
närvarande tillgodoses behovet av maskinell service i skogsbruket i stor
utsträckning genom skogsägareföreningar, skogsbolag och privata maskinentreprenörer.
Hur ett närmare samarbete på detta område skall kunna
utvecklas synes i första hand vara en fråga för skogsägarrörelsen. Med
hänsyn till det anförda finner utskottet att motionen 1033 yrkandet 2 inte
bör föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Övriga skogspolitiska frågor. I motionen 553, yrkandet 3, hemställs "att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts
i motionen om inriktningen av skogspolitiken”. Till detta yrkande kan -såvitt utskottet kan bedöma - hänföras olika uttalanden i motionen angående
mål och medel för den långsiktiga skogspolitiken. Bl. a. framhålls i
motionen att skogspolitiken bör utgå från ett samhällsekonomiskt synsätt
som förenar kraven på hög sysselsättning, god miljö och hög virkesproduktion.
Den övergripande produktionsinriktningen bör vara barrträdsvirke av
hög kvalitet. Vidare understryks behovet av en ökning av virkesproduktionen.
Detta kan enligt motionen åstadkommas genom t. ex. ökad röjning
och gallring, stamkvistning. anläggning av tätare förband samt förädling av
skogsmaterialet. Motionens uttalanden i denna del är således tämligen
allmänt hållna och avviker enligt utskottets bedömning inte på ett avgörande
sätt från de av riksdagen under våren 1979 beslutade riktlinjerna för
skogspolitiken. Motionsyrkandet bör inte föranleda någon särskild åtgärd
eller något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Hemställan. Utskottet hemställer

1. beträffande nationalisering av de privata skogsföretagens skogar
att riksdagen avslår motionen 1979/80: 555 yrkandet 1,

2. beträffande kollektiv skogsvårdsfond och skogsvårdskonto att
riksdagen avslår motionen 1979/80:555 yrkandena 2 a) och b),

3. beträffande obligatoriska skogsbruksplaner att riksdagen avslår

JoU 1979/80: 34

motionen 1979/80:555 yrkandet 2 c), motionen 1979/80: 1027 yrkandet
1 i motsvarande del och motionen 1979/80: 1033 yrkandet
1,

4. beträffande åtgärder för en bättre virkesförsörjning m. m. att
riksdagen avslår motionen 1979/80: 1027 yrkandet 1 i återstående
till utskottet hänvisad del,

5. beträffande skogsvårdslagen att riksdagen avslår motionen 1979/
80: 1028 yrkandet 1,

6. beträffande stödområdesindelningen att riksdagen lämnar motionen
1979/80: 689 utan vidare åtgärd.

7. beträffande forskningsfrågor m. m, att riksdagen avslår motionen
1979/80: 555 yrkandena 2 d) och e),

8. beträffande användningen av DDT i skogsbruket att riksdagen
avslår motionen 1979/80: 1757,

9. beträffande maskinstationer i skogsbruket att riksdagen avslår
motionen 1979/80: 1033 yrkandet 2,

10. beträffande övriga skogspolitiska frågor att riksdagen avslår motionen
1979/80: 555 yrkandet 3.

Stockholm den 10 april 1980

På jordbruksutskottets vägnar

EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i
Ljung (m). Börje Stensson (fp). Hans Wachtmeister (m). Sven Lindberg
(s), Sven Eric Lorentzon (m)*. Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c).
Esse Petersson (fp). Stig Alftin (s), Lennart Brunander (c), Wivi-Anne
Radesjö (s), Jan Fransson (s)* och Stig Gustafsson (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

Svante Lundkvist, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Stig Alftin, WiviAnne
Radesjö, Jan Fransson och Stig Gustafsson (alla s) har avgett följande
3 reservationer till betänkandet.

1. Åtgärder för en bättre skogsvård och virkesförsörjning (momenten 2 och 4)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Utskottet
vill” och slutar med ”yrkandena 2 a) och b)” bort utgå,

JoU 1979/80:34

dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Beträffande
övriga” och på s. 6 slutar med ”skogsindustrins virkesförsörjning” bort ha
följande lydelse:

1 motionen 1027 redovisar motionärerna sin syn på skogsbrukets och
skogsnäringens problem och utvecklingsvägar samt presenterar ett program
för att stödja branschen och styra utvecklingen på skogsområdet. De
föreslagna åtgärderna omfattar delvis skogsindustriella problem och beskattningsfrågor
och faller därmed i viss mån utanför utskottets normala
beredningsområde. Då emellertid motionärernas synpunkter i stor utsträckning
berör också skogsbruket — i synnerhet avverkningsfrågorna —
anser utskottet motiverat att göra en mera övergripande bedömning av
förslagen i nyss angivna hänseende.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att bristen på skogsråvara
skapat en oacceptabel situation för skogsnäringen, med bl.a. minskat
kapacitetsutnyttjande och vikande sysselsättning som följd. Råvarubristen
framstår som särskilt allvarlig med hänsyn till att skogsindustrin inte nu
kan utnyttja de goda konjunkturer som råder. Mot denna bakgrund är det,
som motionärerna framhållit, synnerligen angeläget att avverkningssituationen
ägnas särskild uppmärksamhet. Enligt en prognos från skogsstyrelsen
kommer avverkningarna under säsongen 1979/80 att uppgå till en nivå
som med 10% understiger nivåerna för t. ex. 1972/73 och 1973/74. Denna
eftersläpning i avverkningarna är koncentrerad till det privata skogsbruket.
Trots att staten satsat miljarder för att rädda skogsägarägda industrier
hotas dessa av nedläggning. En av orsakerna till detta förhållande är att
vissa skogsägare inte infriat de utfästelser som tidigare gjorts för att garantera
råvaruförsörjningen till dessa industrier. En annan grundläggande
orsak är de förändringar som under senare år skett i ägarstrukturen inom
det enskilda skogsbruket. Sålunda har en ökad andel av den enskilt ägda
skogsmarken övergått till personer som inte har jordbruk eller skogsbruk
som sin huvudsakliga sysselsättning. Häri ligger sannolikt en stor del av
förklaringen till att de åtgärder av bl. a. skogspolitisk och skattepolitisk
natur som regeringen hittills vidtagit inte i tillräcklig mån förbättrat virkesförsörjningssituationen.
Åtgärderna har också enligt utskottets mening i
alltför hög grad varit inriktade på att ge enskilda skogsägare skattelättnader
eller andra förmåner.

I såväl det nuvarande akuta läget som i ett mera långsiktigt perspektiv
krävs att staten tar det övergripande ansvaret för att skogens resurser
vårdas och utnyttjas till gagn för samhället i dess helhet. Därför krävs en
planerad hushållning under samhällets ledning i nära samverkan med företag
och fackliga organisationer. Som motionärerna anfört är det vidare
angeläget att man inom ramen för en planerad råvaruförsörjning har tillgång
till andra och effektivare styrinstrument än enbart ekonomiska stimulansåtgärder
för att påverka skogsägarnas avverkningar och skogsvårdsåtgärder.
Det anförda innebär att utskottet — från de synpunkter utskottet

JoU 1979/80:34

har att företräda — ansluter sig till motionärernas inledningsvis redovisade
bedömningar rörande behovet av åtgärder för att åstadkomma bl. a. en
ökad avverkning och bättre skogsvård. En del av dessa åtgärder omfattas
av utskottets ställningstaganden i reservationen 2.

I anslutning till motionen 1027 i övrigt samt motionen 555 yrkandena 2 a)
och b) vill utskottet erinra om att såväl den skogspolitiska utredningen som
1973 års skogsutredning påpekade att många av ägarna inom privatskogsbruket
har bristande ekonomiska resurser för att kunna leva upp till skogsvårdslagens
krav på en god skogsvård. Därför föreslog utredningarna olika
avgifts- och bidragsformer. Av olika anledningar har dessa förslag inte
förverkligats. 1973 års skogsutredning framhöll bl. a. i sitt slutbetänkande
Skog för framtid att det i många fall var svårt att uppbringa medel för
skogsvårdsåtgärder just när åtgärderna måste vidtas. Med hänsyn härtill
föreslog utredningen dels att skogsägaren efter varje slutavverkning skulle
sätta av så mycket pengar till ett eget skogsvårdskonto (särskilt bankkonto)
som beräknas gå åt för att anlägga ny skog i enlighet med skogsvårdslagens
krav, dels att skogsägaren till sitt skogsvårdskonto skulle sätta
av ett belopp motsvarande 1 procent av det taxerade skogsbruksvärdet för
att bekosta röjningar och andra skogsvårdsåtgärder. I propositionen 1978/
79: 110 om riktlinjer för skogspolitiken frångick emellertid regeringen utredningens
förslag. Vid riksdagens behandling av nämnda proposition
avslogs bl. a. en socialdemokratisk motion om att skogsutredningens förslag
skulle genomföras.

Utskottet delar den i motionen 1027 framförda uppfattningen att ekonomiska
förutsättningar måste skapas för att trygga en tillfredsställande
skogsvård på alla fastigheter. Skogsvårdsavgiften kan i det sammanhanget
vara en lämplig finansieringskälla för skogsvårdande åtgärder. Den är väl
inarbetad och lättadministrerad. Det kan naturligtvis bli administrativt
betungande att använda sig av flera olika finansieringsformer. Huvudprincipen
bör som motionärerna föreslagit vara att skogsbruket skall bära sina
egna kostnader, bortsett från det statliga stöd som motiveras av bl. a.
regionalpolitiska skäl. Det viktiga är att systemet skapar verkliga garantier
för att nödvändiga skogsvårdsåtgärder blir utförda. De ekonomiska förutsättningarna
varierar starkt både mellan olika fastigheter och mellan olika
regioner. Regeringen har under hösten 1979 beslutat tillsätta en utredning
om skogsindustrins virkesförsörjning. Utredningen skall även bedöma
skogsbeskattningens inverkan på virkesutbudet. Självfallet kan som motionärerna
påpekat en eventuell omläggning av skogsbeskattning komma
att påverka former för finansieringen. Likaså kan omvänt olika avgifter
och stödformer påverka utformningen av skattesystemet. Dessa frågor bör
därför enligt utskottets mening utredas i ett sammanhang. Mot denna
bakgrund anser utskottet motiverat att utredningen om skogsindustrins
virkesförsörjning ges sådana tilläggsdirektiv att den prövar såväl möjligheten
att använda skogsutredningens förslag om avsättning till eget skogs -

JoU 1979/80:34

vårdskonto som möjligheterna att använda skogsvårdsavgiften som ett
styrinstrument för en bättre skogsvård, jämnare avverkning och tryggare
sysselsättning. 1 sammanhanget bör också prövas hur en utjämning av
skogsvårdskostnaderna för hela skogsbruket skall kunna ske.

Vad utskottet här anfört med anledning av motionen 555 och 1027 i
förevarande delar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 och 4 bort sammanföras och ha
följande lydelse:

2 och 4. beträffande åtgärder för en bättre skogsvård och virkesförsörjning
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet med anledning av motionen 1979/80: 555 yrkandena
2 a) och b) och motionen 1979/80: 1027 yrkandet 1 såvitt nu är i
fråga anfört om tilläggsdirektiv till utredningen om skogsindustrins
virkesförsörjning.

2. Obligatoriska skogsbruksplaner (moment 3)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”1 nyssnämnda”
och på s. 4 slutar med ”yrkandet 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionen 1027 uttryckta uppfattningen att det för
varje skogsfastighet bör finnas en skogsbruksplan. 1 likhet med motionärerna
anser utskottet inte att avgörandet om en plan skall upprättas eller ej
kan överlämnas åt varje markägares godtycke.

För att den nya skogsvårdslagen och de riktlinjer som anges för avverkningar
skall kunna genomföras i praktiken måste skogsbruksplaner efter
hand utarbetas för alla skogsfastigheter. För mindre skogsfastigheter bör
en skogsbruksplan kunna omfatta flera fastigheter. Därigenom får man
också ökade förutsättningar för en samverkan mellan ägarna, också i själva
avverkningsarbetet.

Statsbidrag bör utgå till upprättandet av skogsbruksplanerna. Skälet för
detta förstärks av att skogsbruksplanerna enligt utskottets förslag skali
omfatta alla fastigheter som har någon betydelse för skogsbruket.

Skogsbruksplaner bör upprättas successivt under 1980-talet, efter hand
som underlag i form av översiktliga skogsinventeringar växer fram. Utskottet
föreslår därför att riksdagen beslutar att skogsbruksplaner skall
finnas för varje skogsfastighet enligt de riktlinjer utskottet angivit och att
regeringen ges i uppdrag att utarbeta förslag därom samt om statligt stöd
för skogsbruksplaner och översiktliga skogsinvesteringar.

Det bör ankomma på regeringen att framlägga förslag till lagstiftning om
obligatoriska skogsbruksplaner och om statligt stöd till sådana planer i
enlighet med vad utskottet anfört. Utskottet föreslår att riksdagen som sin

JoU 1979/80:34

mening ger regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionen
555 yrkandet 2 c), motionen 1027 yrkandet 1 i nu berörd del och motionen
1033 yrkandet 1 anfört om obligatoriska skogsbruksplaner m. m.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande obligatoriska skogsbruksplaner att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning
av motionen 1979/80:555 yrkandet 2 c), motionen 1979/
80: 1027 yrkandet I i motsvarande del och motionen 1979/
80: 1033 yrkandet 1,

3. Skogsvårdslagen (moment 5)

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Utskottet
erinrar” och slutar med "yrkandet 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning att tillstånd bör
krävas också för röjning och gallring i skyddsskogar och svårföryngrade
skogar. De skogar det här är fråga om finns i mycket känsliga områden.
Det förhållandet, att sådana arbetsföretag skall vara ändamålsenliga, utesluter
inte att insatta åtgärder kan bli felaktiga. En felaktigt utförd gallring i
svårföryngrade områden i närheten av barrskogsgränsen kan få mycket
svåra konsekvenser för beståndets fortsatta utveckling. På öar och andra
områden som är utsatta för vind kan en utförd utglesning av beståndet
medföra att träden blåser ner. 1 områden med risk för sand- eller jordflykt
kan en felaktigt utförd röjning få förödande konsekvenser. Även om skogsvårdslagen
föreskriver att åtgärder skall vara ändamålsenliga för skogens
utveckling så hjälper det föga om skadan genom okunnighet eller vårdslöshet
redan uppkommit. Utskottet förordar därför att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag till ändring av 19 § skogsvårdslagen så att det
även för gallring och röjning krävs tillstånd av skogsvårdsstyrelsen.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med bifall till motionen 1979/80: 1028 yrkandet I
hos regeringen hemställer om förslag till lagstiftning innebärande
att tillstånd enligt 19 § skogsvårdslagen skall krävas för all avverkning
i skyddsskogar och svårföryngrade skogar.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980