Med anledning av motioner om skoglig utbildning och forskning (Betänkande 1979/80:JoU44 Jordbruksutskottet)

JoU 1979/80:44

Jordbruksutskottets betänkande
1979/80:44

med anledning av motioner om skoglig utbildning och forskning
Motionerna

I motionen 1979/80:435 av Gunnar Olsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller att i anslutning till den översyn som är begärd av den
eftergymnasiala skogliga yrkesutbildningen hänsyn tas till den outnyttjade
utbildningskapacitet som i dag finns vid Värmlands och Örebro läns
skogsskola, Gammalkroppa i Filipstads kommun.

I motionen 1979/80:935 av Svante Lundkvist m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller att en utredning tillsätts med uppgift att se över den
eftergymnasiala skogliga yrkesutbildningen.

I motionen 1979/80:938 av Kerstin Nilsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en skyndsam utredning av förutsättningarna för inrättande
av en skogsforskningsanstalt lokaliserad till Pajala kommun.

I motionen 1979/80:1386 av Karl-Eric Norrby m. fl. (c, m, fp) yrkas att
riksdagen hos regeringen anhåller att vid de fortsatta övervägandena
angående skogsteknikerutbildningens dimensionering och förläggning Gammelkroppaskolan
inordnas i denna utbildning.

I motionen 1979/80:1755 av Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda
c) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att ge
skogsenergifrågor ett tillräckligt utrymme inom den skogliga utbildningen.

Utskottet har i samband med ett studiebesök vid Värmlands och Örebro
läns skogsskola i Gammelkroppa inhämtat synpunkter och upplysningar
rörande skogsteknikerutbildningen vid denna skola m. m.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet några motioner rörande den
skogliga utbildningen och forskningen.

Den skogliga utbildningen. I två motioner, 435 och 1386, behandlas
skogsteknikerutbildningen vid Värmlands och Örebro läns skogsskola i
Gammelkroppa. Motionärerna framhåller att skolan i alla tider utgjort en
värdefull tillgång för bygden. Rent geografiskt är den väl lokaliserad i ett
område där skogshanteringen tillsammans med bergsbruket av hävd utgjort
basnäringen. Man framhåller vidare att utbildningen av skogstekniker vid
Gammelkroppa står under lantbruksuniversitetets tillsyn och fyller samma

1 Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 44

JoU 1979/80:44

krav som utbildningen vid de båda statliga skogsinstituten i Bispgården och
Värnamo. Båda motionerna utmynnar i ett yrkande av innebörd att man vid
de fortsatta övervägandena rörande den eftergymnasiala skogliga yrkesutbildningen
tar hänsyn till den utbildningskapacitet som Gammelkroppa
skogsskola svarar för.

I motionen 935 anförs att hittills gjorda utredningar rörande utbildningsbehovet
inom den skogliga sektorn inte gett någon klar bild av det
kvantitativa behovet på detta område. Enligt motionärerna hade det varit
önskvärt att en översyn av utbildningsbehovet skett innan beslut fattats om
ökad antagning till vissa skogliga utbildningslinjer. Härmed åsyftas de
riksdagsbeslut om ökning av antalet studerande på jägmästarlinjen och
skogsmästarlinjen som närmare anges nedan. Innan antalet utbildningsplatser
inom den skogliga utbildningen utökas ytterligare bör enligt motionen en
total översyn komma till stånd rörande den eftergymnasiala skogliga
utbildningen.

Innehållet i den skogliga utbildningen behandlas i motionen 1755.
Motionärerna anför att ett effektivt tillvaratagande av energipotentialen i
våra skogar är av största betydelse både för skogsbrukets ekonomi och för
samhällsekonomin. Denna nya viktiga roll för skogsbruket har dock inte
slagit igenom i någon högre grad inom den skogliga utbildningen. Enligt
motionen borde emellertid i all skogsutbildning ingå grundläggande undervisning
om hur man bäst tar till vara skogens energiresurser, med minsta
möjliga intrång på andra råvarubehov.

Utskottet vill i anslutning till de tre förstnämnda motionerna erinra om att
den skogliga utbildningen tidigare i olika sammanhang varit föremål för
utredning och riksdagsbehandling.

11979 års budgetproposition (prop. 1978/79:100 bil. 13) redovisades vissa
överväganden och utredningar rörande den skogliga utbildningen. Enligt en
av Sveriges lantbruksuniversitet gjord utredning rörande behovet av utökad
antagning av jägmästare och skogsmästare hade utvecklingstendenserna
inom skogsbruket bedömts peka på ett ökat behov av skogligt utbildad
personal. Detta motiverade enligt universitetet en ökning av utbildningskapaciteten
på jägmästar- och skogsmästarlinjerna. Med instämmande i
universitetets förslag förordade dåvarande jordbruksministern att antagningen
till jägmästarlinjen ökade från 40 till 60 studerande om året fr. o. m.
höstterminen 1980, vilket också godkändes av riksdagen (JoU 1978/79:20 p.
34).

I detta sammanhang behandlades vidare ett förslag på grundval av en av
skolöverstyrelsen (SÖ) verkställd utredning att skogsinstitutens verksamhet
skulle inordnas i högskolan, varvid skogsteknikerutbildningen borde få
ställning som allmän utbildningslinje. I propositionen förordades därvid att
skogsinstituten från den 1 juli 1979 skulle ingå i Sveriges lantbruksuniversitet.
Riksdagen godkände också dessa förslag.

JoU 1979/80:44

Ett av SÖ framlagt förslag att antagningen till skogsteknikerutbildningen
fr. o. m. läsåret 1979/80 skulle ökas till minst 120 studerande per år var
jordbruksministern för sin del inte beredd att biträda med hänsyn bl. a. till
organisatoriska frågor och den rådande lokalsituationen vid instituten.

Jordbruksministern anmälde i sammanhanget att SÖ och flera remissinstanser
framhållit behovet av en samlad översyn av den eftergymnasiala
utbildningen på det skogliga området. Han avsåg senare att föreslå att
lantbruksuniversitetet fick i uppdrag att göra en sådan översyn (prop.
1978/79:100 bil. 13 s. 82).

I 1980 års budgetproposition (prop. 1979/80:100 bil. 13 s. 104) återkom
jordbruksministern till den skogliga utbildningen och förordade - med
hänvisning till av lantbruksuniversitetet tidigare redovisade behov av ökad
utbildningskapacitet - att antalet studerande på skogsmästarlinjen ökades
från 30 till 45 studerande per år fr. o. m. höstterminen 1980. Riksdagen biföll
förslaget (JoU 1979/80:29 p. 33).

Utskottet vill vidare - i anslutning till motionerna rörande Gammelkroppa
skogsskola - nämna att utskottet under föregående riksmöte behandlade en
motion med i huvudsak samma yrkande som den nu aktuella motionen 435.
Utskottet anförde därvid bl. a. (JoU 1978/79:20 s. 38).

Enligt motionen 327 är det angeläget att man vid beslut om ökning av
skogsteknikerutbildningen tar hänsyn till den utbildningskapacitet som finns
vid Värmlands och Örebro läns skogsskola i Gammelkroppa. Ifrågavarande
skola, som startade år 1860 på initiativ av hushållningssällskap och landsting,
bedriver skogsteknikerutbildning enligt samma läroplan som gäller för de
statliga instituten.

Utskottet finner det för sin del naturligt att även den utbildning som sker
vid nu ifrågavarande ^bildningsanstalt måste vägas in såväl i de fortsatta
övervägandena rörande antagningen av studerande till skogsteknikerutbildningen
som i den övergripande översyn av den eftergymnasiala utbildningen
som lantbruksuniversitetet enligt vad nyss anförts kommer att få i uppdrag att
göra. Även sådana frågor som utbildningen i flygbildteknik får antas komma
att ingå i översynen. Något särskilt initiativ från riksdagens sida med
anledning av motionen 327 synes inte påkallat.

Utskottet anser det för sin del värdefullt att det framtida utbildningsbehovet
inom den skogliga sektorn blir föremål för fortsatta överväganden från
regeringens och berörda myndigheters sida. Som i motionen 935 anförts
ligger det nära till hands att anta att utvecklingen inom skogsbruket kommer
att leda till ett ökat behov av yrkesutbildad personal. Genom en övergripande
och allsidig översyn av den skogliga eftergymnasiala utbildningen bör
närmare underlag kunna erhållas för fortsatta överväganden i hithörande
frågor. Enligt utskottets mening finns det således skäl som talar för att en
sådan översyn, förslagsvis med parlamentarisk förankring, kommer till stånd
i lämpligt sammanhang. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

I fråga om Gammelkroppa skogsskola ansluter sig utskottet till den i

JoU 1979/80:44

hithörande motioner framförda uppfattningen att skolan är en värdefull
tillgång såväl från utbildningssynpunkt som från andra synpunkter. Det
förefaller utskottet uppenbart att hänsyn måste tas till skolans utbildningskapacitet
i samband med de fortsatta överväganden rörande skogsteknikerutbildningens
dimensionering som f. n. enligt uppgift görs i regeringskansliet.
Resultatet av den mera allmänna översyn som utskottet nyss förordat kan
självfallet också påverka bedömningarna i nu åsyftade frågor. Mot bakgrund
av här gjorda uttalanden anser sig utskottet kunna förutsätta att syftet med
motionerna 435 och 1386 kan tillgodoses utan något initiativ från riksdagens
sida. Dessa motioner bör kunna anses besvarade med vad utskottet
anfört.

I anslutning till motionen 1755 får utskottet fästa uppmärksamheten på att
innehållet i den skogliga utbildningen på högskolenivå är en fråga som i första
hand avgörs av lantbruksuniversitetets styrelse och vederbörande linjenämnd.
Det kan tilläggas att det f. n. inte finns någon särskilt anordnad
utbildning i skogsenergifrågor. Ämnet ingår dock i viss utsträckning som en
del i andra ämneskurser. Enligt vad utskottet erfarit har utbildningsberedningen
- ett av beredningsorganen till lantbruksuniversitetets styrelse -nyligen beslutat utreda möjligheterna att ge skogsenergifrågor ett ökat
utrymme i utbildningen. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
motionen 1755 inte föranleder någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Den skogliga forskningen. I motionen 938 hemställs om en utredning
angående förutsättningarna för inrättande av en skogsforskningsanstalt i
Pajala kommun. Som motivering anförs bl. a. att forskning och utvecklingsarbete
beträffande skogsarealer på avsevärd höjd över havet är starkt
eftersatt i Sverige. En satsning av det slag motionärerna förordat skulle
kunna skapa förutsättningar för ett effektivare skogsbruk i landets nordligaste
delar. På så sätt skulle enligt motionen också nya arbetstillfällen
skapas, där behovet är som störst. Beträffande den förordade lokaliseringen
anför motionärerna att behovet av skogsvård och återväxtåtgärder i Pajala
kommun är i särklass störst. Samtidigt visar kommunen rekordsiffror i fråga
om arbetslöshet. Detta är enligt motionen misshushållning med såväl
mänsklig arbetskraft som den naturtillgång som de stora skogsarealerna
representerar.

Utskottet erinrar om att lantbruksuniversitetets skogsvetenskapliga fakultet
har sin forskningsverksamhet koncentrerad till tre huvudorter, nämligen
Umeå, Garpenberg och Uppsala. Dessutom finns flera skogliga försöksparker
och försöksstationer runt om i landet. En icke obetydlig forsknings- och
försöksverksamhet bedrivs med avseende bl. a. på den typ av produktionsförutsättningar
som avses i motionen 938. Utskottet kan så till vida instämma
med motionärernas synpunkter att det är viktigt att man i den skogliga
forskningen beaktar också de speciella problem och möjligheter som
karaktäriserar skogsbruket i Norrbotten. Syftet med motionen i detta

JoU 1979/80:44

hänseende bör dock enligt utskottets mening kunna tillgodoses på annat sätt
än genom en så resurskrävande satsning från samhällets sida som inrättandet
av en helt ny forskningsanstalt nödvändigtvis skulle innebära. Med det
anförda föreslår utskottet att riksdagen lämnar motionen utan vidare
åtgärd.

Hemställan. Utskottet hemställer

1. beträffande krav på utredning att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet med anledning av motionen
1979/80:935 anfört om en översyn av den skogliga eftergymnasiala
yrkesutbildningen,

2. beträffande Gammelkroppa skogsskola att riksdagen förklarar
motionerna 1979/80:435 och 1979/80:1386 besvarade med vad
utskottet anfört,

3. beträffande utbildning i skogsenergifrågor att riksdagen lämnar
motionen 1979/80:1755 utan vidare åtgärd,

4. beträffande inrättande av en skogsforskningsanstalt att riksdagen
lämnar motionen 1979/80:938 utan vidare åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1980

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Maj Britt Theorin (s), Börje Stensson (fp), Grethe Lundblad (s),
Sven Lindberg (s), Filip Johansson (c)*, Åke Wictorsson (s), Sven Eric
Lorentzon (m)*, Gunnar Olsson (s), Håkan Strömberg (s), Esse Petersson
(fp), Jens Eriksson (m) och Lennart Brunander (c), dock att vid behandlingen
av motionerna 938 och 1755 Hans Wachtmeister (m), Märta
Fredrikson (c), Martin Segerstedt (s) och Maja Ohlin (s) deltagit i stället för
Jens Eriksson (m), Lennart Brunander (c). Håkan Strömberg (s) och Åke
Wictorsson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.