med anledning av motioner om reklamskatt (Betänkande 1978/79:SkU56 Skatteutskottet)

SkU 1978/79:56

Skatteutskottets betänkande
1978/79:56

med anledning av motioner om reklamskatt
Motionerna

1 motionen 1978/79:578 av Johannes Antonsson (c) och Erik Hovhammar
(m) hemställs att riksdagen beslutar upphäva skatten på reklamtrycksaker.

1 motionen 1978/79:582 av Göthe Knutson m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om att annonsskatten på dagstidningar
avskaffas fr. o. m. den 1 juli 1979.

I motionen 1978/79:1710 av Karin Ahrland (fp) hemställs att riksdagen
beslutar om ändring i anvisningarna till 1 g lagen om skatt på annonser och
reklam i enlighet med vad som i motionen anförts.

1 motionen 1978/79:1745 av Sven-Olov Träff (m) och Bengt Sjönell (c)
hemställs att riksdagen beslutar upphäva skatten på reklamtrycksaker.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam utgår skatt
(reklamskatt) för annons som är avsedd att offentliggöras inom landet och för
reklam som är avsedd att spridas inom landet i annan form än annons. Med
reklam förstås meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja
avsättning i kommersiell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet
eller tjänst.

Beskattningen av annonser bygger på den tidigare annonsskatten. Denna
omfattade annonser som mot vederlag infördes i dagstidningar och i andra
periodiska publikationer än sådana som undantagits från skatteplikt enligt
lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Annonsskatt utgick oavsett annonsens
innehåll eller syfte. Det sistnämnda gäller också i fråga om reklamskatten på
annonser. På andra punkter skiljer sig dock denna från den tidigare
annonsskatten. Reklamskatt utgår sålunda även på annonser i sådana
publikationer som är undantagna från mervärdeskatt. I fråga om annonser
som avser reklam utgår skatt även om inget vederlag erläggs.

Undantag från beskattning gäller för annons i periodisk publikation som
väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte
att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt
eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade eller
arbetshindrade medlemmar liksom för publikation som ges ut på främmande
språk för spridning utomlands och för annons som avser endast den
publikation i vilken annonsen införs eller kommande nummer av publika 1

Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 56

SkU 1978/79:56

tionen eller, i fråga om bok, annan utgivning av samma förläggare. Vidare
gäller undantag för annons i reklamtrycksak, när annonsen avser utgivarens
egen verksamhet.

Utöver annonser omfattar reklamskatten med vissa undantag sådan
reklam som återges i s. k. ljustidning eller i anslutning till trafikmedel,
butikslokal, sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller
allmän plats eller på motsvarande sätt (utomhusreklam).

Till det skattepliktiga reklamområdet hör vidare med vissa inskränkningar
reklam som återges genom visning av film eller återgivning av ljud.

Slutligen föreligger skatteplikt för reklamtrycksak.

Därvid gäller att som trycksak inte anses vara som förses med tryck, om
den utgörs av penna, glas, klädesplagg eller annat som har ett självständigt
bruksvärde eller om den är avsedd att användas som affärshandling,
kontorsmaterial, etikett, emballage eller liknande.

Som reklamtrycksak anses inte heller trycksak som avser viss vara och
skall åtfölja denna vid försäljning eller motsvarande, såsom garantisedel,
bruksanvisning eller instruktionsbok. Motsvarande gäller för trycksak som
enbart utgör affärsteknisk information om priser, produkter, sortiment eller
motsvarande, information till återförsäljare eller representanter eller intern
information till anställda, medlemmar eller delägare och för trycksak som
huvudsakligen är att anse som kalender, jubileumsskrift eller liknande.
Undantagen är också trycksak som har huvudsakligen historiskt, tekniskt,
ekonomiskt eller annat vetenskapligt innehåll.

Trycksak anses inte som reklamtrycksak enbart av den anledningen att den
innehåller annonser med reklam för annan än utgivaren.

Skatten utgör för annons i allmän nyhetstidning 3 % av beskattningsvärdet
och i övrigt 10 % av detta värde. Beträffande postorderkataloger finns vissa
nedsättningsmöjligheter.

Till den som redovisat skatt för annonser i självständig periodisk publikation
av dagspress- eller tidskriftskaraktär återbetalar beskattningsmyndigheten,
riksskatteverket (RSV), så stor del av erlagd skatt för ett kalenderår som
svarar mot en skattepliktig omsättning om såvitt gäller dagspress 9 milj.
kr./år och såvitt gäller annan press 6 milj. kr./år (s. k. grundavdrag).
Återbetalningen sker halvårsvis i efterskott.

Under år 1978 inflöt reklamskatt till RSV med sammanlagt 142,3 milj. kr.
Av detta belopp avser 37,2 milj. kr. dagspress, 10,3 milj. kr. övrig press och ca
70 milj. kr. trycksaker. För nästa budgetår har skatteinkomsterna beräknats
till 195 milj. kr., varav 10 milj. kr. utgör tullens uppbörd.

SkU 1978/79:56

Frågornas tidigare behandling

A vvecklingsyrkanden

Då skatteutskottet vid 1974 års riksdag behandlade motioner rörande
avveckling av reklamskatten anförde utskottet (SkU 1974:34) bl. a. följande: Reklamskatten

har kommit att framstå som mer kontroversiell än övrig
indirekt beskattning. Utskottet har emellertid inte anledning anta att det
skulle stå någon bredare opinion bakom de krav på fullständig avveckling av
reklamskatten som åtskilliga företrädare för näringslivet rest och som även
framförs i motionen 1974:187. Motionärerna åberopar flertalet av de invändningar
som framfördes vid skattens införande samt vissa negativa remissyttranden
med anledning av riksskatteverkets - RSV:s - förslag till ändringar av
reklamskatten, som ligger till grund för propositionen. De menar vidare att
reklamskatten kan rubba näringslivets förtroende för vårt skattesystem samt
hänvisar till vad den grafiska branschen anfört rörande beskattningens
verkan på sysselsättningen inom branschen.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning att det inte
finns några bärande skäl för att avskaffa reklamskatten på grund av tekniska
tillämpningssvårigheter i vissa delar och avstyrker således de föreliggande
yrkandena om avveckling helt eller delvis av reklamskatten.

När motsvarande avvecklingsyrkanden behandlades våren 1975 framhöll
utskottet (SkU 1975:12) i huvudsak liknande synpunkter.

Vad motionärerna i övrigt åberopar till stöd för sitt avvecklingsyrkande vill
utskottet här bemöta på ett par punkter. Sålunda framhålls att reklamen
genom olika åtgärder blivit klart bättre än tidigare och väl fyller sin funktion i
relationerna mellan köpare och säljare och att denna funktion därför inte bör
beskattas. Utskottet har tidigare vänt sig mot reklamutredningens tanke att
utnyttja reklamskatten som ett styrmedel för att åstadkomma bättre reklam,
och utskottet vill även opponera mot att en punktbeskattning av ett område
skall ses som ett uttryck för statsmakternas ogillande. När motionärerna
framhåller att annonsskatten försvagar tidningarnas ekonomi bör det enligt
utskottets uppfattning samtidigt understrykas att denna beskattning bl. a.
tillkom för att finansiera presstödet, som torde vara förutsättningen för
åtskilliga tidningars fortsatta existens.

Ett mera begränsat avvecklingsyrkande framförs i motionen 686. Motionärerna
vill med hänsyn till tillämpningssvårigheter för tryckerierna och
sysselsättningsproblem inom den grafiska branschen slopa reklamskatten på
trycksaker men behålla beskattningen i övrigt. På i stort sett samma grunder
har Sveriges grafiska arbetsgivar- och industriorganisationer i skrivelse till
utskottet ställt krav på total reklamskatteavveckling. Svenska tidningsutgivareföreningen
har däremot i skrivelse till utskottet gjort gällande att
direktreklamen genom trycksaker och annonsblad intar en skattemässigt
gynnad position i förhållande till pressen genom att distributionskostnaderna
för direktreklam inte belastas med reklamskatt medan motsvarande kostnad
för pressen beskattas genom att den ingår i annonspriset. Utskottet får i denna
fråga erinra om att beslutet att utvidga den tidigare annonsskatten till en

SkU 1978/79:56

allmän reklamskatt främst motiverades med att man genom denna åtgärd
ville undvika en snedvridning av reklammarknaden till pressens nackdel.
Utskottet anser det angeläget att förskjutningarna mellan olika reklammedia
ägnas uppmärksamhet och vill inte utesluta möjligheten av en ytterligare
differentiering av reklamskatten med hänsyn till faktiska skillnader i fråga
om belastningen.

Även våren 1976 behandlades dessa frågor och ur det då avgivna
betänkandet (SkU 1975/76:38) kan följande återges.

Utskottet vill först konstatera att alla de tolkningssvårigheter och övriga
besvär för enskilda och myndigheter som motionärerna åberopar hänför sig
till ett område inom reklamskatten, nämligen reklamtrycksakerna. Som
utskottet framhållit tidigare finns det flera omständigheter som medverkar
till att komplicera denna del av beskattningen. En av de främsta orsakerna är
att tryckerierna blir skattskyldiga för produkter, vilkas innehåll bestämts av
andra, beställarna. Även fastställandet av beskattningsvärdet blir invecklat
på grund av att tryckerierna inte ensamma svarar för hela produkten utan att
hänsyn också skall tas till kreativt arbete, klichéframställning och bokbinderiarbete
m. m. De förenklingar som utskottet förordade vid 1975 års riksmöte
har lett lill klara förbättringar, som bl. a. kan avläsas i det sjunkande antalet
förhandsbeskedsärenden i skattepliktsfrågor. Utskottet kan så till vida ge
motionärerna rätt som den nuvarande beskattningsformen för reklamtrycksaker
sannolikt är det område av den indirekta beskattningen som lått den
minst tillfredsställande lösningen. Därav följer dock inte att man på denna
grund måste avveckla hela reklamskatten eller beskattningen av reklamtrycksaker.

Undantag för uppgifter i telefonkatalog

Frågan behandlades såväl 1974som 1975 och i sitt betänkande SkU 1975:12
anförde utskottet följande:

Vad gäller uppgifter i telefonkatalogen får utskottet med hänvisning till
den inledningsvis lämnade redogörelsen erinra om att regeringen föregående
år föreslog ett sådant undantag. Med anledning av förslaget begärde en privat
utgivare av en speciell telefonkatalog som tillämpar samma principer som
televerket i fråga om textuppgifter och annonser att undantaget skulle
utvidgas till att omfatta inte bara televerkets telefonkatalog utan alla
telefonkataloger och handelskalendrar. Utskottet fann då starka skäl för att
inte rucka på huvudregeln för annonsbeskattningen att alla meddelanden och
uppgiftersom mot vederlag införs i en publikation ellerannan trycksak skall -oavsett innehåll och beställare - anses vara skattepliktig annons. Då utskottet
inte funnit anledning ändra sin ståndpunkt i denna fråga avstyrker utskottet
yrkandet i motionen 1082.

SkU 1978/79:56

Utskottet

Frågan om avveckling av reklamskatten helt eller delvis har upprepade
gånger varit föremål för riksdagens prövning. Redan vid annonsskattens
införande förelåg i riksdagen meningsmotsättningar om lämpligheten av
denna åtgärd. Sedan reklamtrycksakerna i samband med utbyggnaden av
annonsskatten till en reklamskatt fördes in under beskattningen har flertalet
yrkanden emellertid avsett avveckling av trycksaksbeskattningen.

Av de nu föreliggande motionerna innehåller två, nämligen 578 av
Johannes Antonsson (c) och Erik Hovhammar (m) och 1745 av Sven-Olov
Träff (m) och Bengt Sjönell (c), yrkanden om slopande av skatten på
reklamtrycksaker. Ett mera begränsat avvecklingsyrkande förs fram av
Göthe Knutson m. fl. (m) i motionen 582 och avser annonsskatten för
dagspressen. Motiveringen för en avveckling av trycksaksbeskattningen är
nu liksom tidigare främst de problem som de minsta tryckerierna ställs inför
på grund av de enligt motionärernas mening utomordentligt svårtolkade
bestämmelserna. Till stöd för slopandet av annonsskatten i fråga om
dagspressen åberopas i första hand dagstidningarnas bekymmersamma
ekonomiska situation.

Utskottet har tidigare i olika sammanhang konstaterat att trycksaksbeskattningen
erbjuder åtskilliga problem, vilka bl. a. har sin grund i att
skattskyldigheten av praktiska skäl måste läggas på tryckeriet, som inte har
det egentliga ansvaret för produktens utformning. Det bör dock framhållas
att åtskilliga av de svårigheter som tidigare kunde åberopas mot
trycksaksbeskattningen har eliminerats genom olika ändringar av författningen
och anvisningarna därtill. Ytterligare ändringar har också föreslagits
av riksskatteverket i en framställning som f. n. är föremål för regeringens
prövning. Enligt utskottets bedömning är reklamskatten på trycksaker
behäftad med svagheter, som dock inte f. n. kan anses vara så besvärande att
en omedelbar skatteavveckling är motiverad.

1 fråga om avvecklingen av annonsskatten för dagspressen åberopas inga
svårigheter av skatteteknisk art utan endast det förhållandet att ett fåtal stora
tidningar med dålig lönsamhet tvingas betala annonsskatt. Det är riktigt att
den fr. o. m. 1978 gällande höjningen av grundavdraget till 9 milj. kr. per år
medfört att flertalet mindre dagstidningar numera inte erlägger någon
annonsskatt. Den samtidigt genomförda nedsättningen av skattesatsen från 6
till 3 procent innebär emellertid en betydande lättnad för de stora tidningarna.
Den kvarstående beskattningen är alltså av begränsad statsfmansiell betydelse.
Den skall närmast ses som ett led i en omfördelning av annonsinkomsterna
och ett bidrag till finansieringen av presstödet. Det bör inte bortses
från att dagspressen, som genom annonsskatten bidrar med mindre än 40
milj. kr., får ett presstöd som för nästa budgetår överstiger 300 milj. kr.

Med hänvisning till det anförda och med beaktande av det statsfinansiella
läget anser utskottet sig inte kunna tillstyrka någon partiell avveckling av

SkU 1978/79:56

reklamskatten, särskilt som sådana åtgärder skulle bidra till att snedvrida
konkurrensen mellan olika former av reklam. Utskottet avstyrker alltså
motionerna 578, 582 och 1745.

I motionen 1710 av Karin Ahrland (fp) tas upp en mera begränsad
annonsskattefråga, som riksdagen tidigare behandlat. Motionären vill ha
undantag från annonsskatt för uppgifter som mot särskild avgift förs in i
telefonkatalogens abonnentförteckning. Utskottet har tidigare funnit att ett
undantag för televerket skulle leda till motsvarande krav från andra utgivare
av telefonkataloger eller därmed jämförliga publikationer.

Annonsskatten har genom sin utformning den stora fördelen framför
trycksaksbeskattningen att den bygger på enkla och entydiga definitioner.
Givetvis kan skäl åberopas för undantag för olika slag av annonser.
Dödsannonser, legala annonser, predikoturer m. m. kan lika gärna undantas
från beskattning som uppgifter i telefonkatalogen. Resultatet av sådana
åtgärder skulle endast medföra att även den tekniskt sett bäst fungerande
delen av reklamskatten sannolikt skulle bli praktiskt ohanterlig.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall även till
motionen 1710.

Utskottet hemställer

1. beträffande slopande av skatten pä reklamtrycksaker
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79:578,

b. motionen 1978/79:1745;

2. beträffande slopande av annonsskatten för dagspressen
att riksdagen avslår motionen 1978/79:582;

3. beträffande undantag frän annonsskatt för uppgifter i telefonkatalogen att

riksdagen avslår motionen 1978/79:1710.

Stockholm den 15 maj 1979

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson* (s),
Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i
Hofors (s), Kurt Söderström (m). Hagar Normark (s). Johan Olsson (c), Curt
Boström (s), Holger Bergqvist* (fp), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp)
och Ingegerd Troedsson (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1978/79:56

Reservation

beträffande slopande av skallen på reklamtrycksaker

av Kurt Söderström (m), Johan Olsson (c) och Ingegerd Troedsson (m),

som

dels anför följande:

Vi finnér beskattningen av reklamtrycksaker utomordentligt kostnadskrävande
och betungande. Trots lagändringar och informationsinsatser från
riksskatteverket och branschorganisationerna har man inte lyckats uppnå
klara principer för vilka trycksaker som skall skattebeläggas. Erfarenheterna
har enligt vår mening visat att reklamtrycksaker inte lämpar sig för
beskattning.

Ett skäl för avveckling utgör också de lättnader i form av grundavdrag och
halverade skattesatser som genomförts för dagspressannonsering och som
rubbar den konkurrensneutralitet som eftersträvades när skatten på reklamtrycksaker
infördes. Regeringen bördärförges i uppdrag att lägga fram förslag
om upphävande av skatten på reklamtrycksaker.

dels anser att utskottet i 1 mom. bort hemställa

1. beträffande slopande av skallen på reklamtrycksaker

att riksdagen med bifall till motionerna 1978/79:578 och
1978/79:1745 begär att regeringen lägger fram förslag om
slopande av reklamskatten på reklamtrycksaker.

GOTAB 62173 Stockholm 1979