Med anledning av motioner om planering och byggande m. m. (Betänkande 1976/77:CU26 Civilutskottet)

CU 1976/77: 26

Civilutskottets betänkande
1976/77: 26

med anledning av motioner om planering och byggande m. m.
Motionerna

Utskottet behandlar i detta betänkande motionerna 1976 1 77:

166 av herr Håkansson i Trelleborg m. fl. (s) vari hemställs att regeringen
låter fastställa sådana anvisningar till byggnadsstadgan att även högertrafik
skall gälla för gångtrafik,

414 av herr Andersson i Gamleby m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna att frågan om kontroll av ändrad
användning av bostäder för permanent boende eller fritidsboende bör belysas
i samband med pågående arbete med ny lagstiftning om markanvändning
och byggande,

415 av herr Claeson m. fl. (vpk) vari, såvitt nu är i fråga, föreslås

1. att riksdagen uttalar att de förändringar i byggnadsstadgan som gäller
vid ny- och ombyggnad även skall gälla det övriga byggnadsbeståndet,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till lagändring i
enlighet med uttalandet under punkt 1,

417 av herr Hägelmark (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag om sådan lagstiftning att radioamatör inte kan vägras sätta
upp utomhusantenn för amatörradioanläggning på flerfamiljshus (hyreshus),

420 av fru Johansson i Uddevalla m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen
beslutar

1. att förbud utfärdas mot inläggande av heltäckningsmattor i alla offentliga
lokaler som är under ny- och ombyggnad,

2. att heltäckningsmattor successivt byts ut vid reparationer i offentliga
lokaler,

550 av herr Danell (m) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av det bostadspolitiska regelområdet,

551 av herr Danell m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande vikten av att planlagstiftningen ges en sådan
utformning att enskilda initiativ till planläggning och utformning av planförslag
stimuleras,

553 av herr Palme m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga, yrkas

3. att riksdagen antar följande förslag till lag om ändring i byggnads -

1 Riksdagen 1976/77. 19 sami. Nr 26

CU 1976/77: 26

stadgan (1959:612) med lydelse enligt härvid fogad bilaga 1,

913 av fru Andrén (fp) vari hemställs att riksdagen begär att regeringen
ser över bestämmelserna om utformning av offentliga lokaler och arbetslokaler
i syfte att minska problemen för allergiker,

918 av fru Eliasson (c) och fru Odelsparr (c) vari hemställs att riksdagen
måtte hos regeringen anhålla att åtgärder vidtas så att handikappbyggnormerna
även omfattar den fysiska planeringen och alltså anger normer som
gäller den yttre miljön,

926 av herr Schött (m) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen anhålla om förslag till sådan lagändring att den
övergångsvis gällande rätten till ersättning för vägrad glesbebyggelse inom
område med byggnadsförbud enligt 122 § byggnadslagen skall avgöras på
motsvarande sätt som gäller för områden med förbud enligt 19 § naturvårdslagen,
alltså av fastighetsdomstolen,

2. att tiden för anhängiggörande av ersättningsanspråk för sådan vägrad
glesbebyggelse, som föranlett påtagliga åtgärder före den 1 september 1972,
utsträcks förslagsvis till utgången av år 1979,

933 av herr Åkerlind (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om utredning och förslag om att undanta mindre byggnadsåtgärder
från byggnadslovskravet,

957 av fru Lantz m. fl. (vpk) vari, med hänvisning till motiveringen i
motionen 1976/77:955, föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om
förslag till effektiva bestämmelser och kontroll beträffande barnsäker utrustning
i alla nyproducerade och renoverade lägenheter,

1284 av fru Bernström (fp) och fru Andrén (fp) vari hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om behovet av bestämmelser
i byggnadslagstiftningen om markreservation för förskolor och
fritidshem,

1285 av herrar Börjesson i Falköping (c) och Polstam (c) vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de kommunala
handikappråden skall bli obligatoriska remissinstanser i alla kommunala
byggnads- och planärenden,

1313 av herr Werner m. fl. (vpk) vari, med hänvisning till motiveringen
i motionen 1976/77:1311, hemställs att riksdagen uttalar att. i samband
med stadsplaneläggning för nybyggnation, stadsplanen ej bör godkännas
om denna ej upptar utrymme för barnomsorgens behov, varvid 10 m2
inomhusyta per lägenhet bör anges som minimum.

CU 1976/77: 26

Gällande ordning m. m.

Ersättning vid vägrat tillstånd till nybyggnad inom område med byggnadsförbud
enligt 86 och 122 §§ byggnadslagen

I byggnadslagen (1974:385) (BL) i dess ursprungliga lydelse ingick stadgandet
i 86 §, gällande för stad och vissa stadsliknande samhällen, att Kungl.
Maj:t kunde förordna att nybyggnad inte fick företas utan länsstyrelsens
tillstånd. Stadgandet gällde områden som inte ingick i stadsplan eller byggnadsplan
och som ansågs böra särskilt skyddas på grund av dels naturskönhet,
växtlighet eller andra särskilda naturförhållanden, dels hänsyn till
förefintlig, från historisk eller konstnärlig synpunkt värdefull bebyggelse,
fasta fornlämningar eller andra minnesmärken. Enligt 122 § BL kunde under
enahanda förutsättningar sådant förordnande meddelas av länsstyrelsen.

Vid tillkomsten av naturvårdslagen(1964:822)(NVL)(prop. 1964:148,3LU
35) överfördes bestämmelserna i 86 och 122 §§ BL till 19 § NVL i vad avsåg
skydd på grund av naturskönhet, växtlighet eller andra särskilda naturförhållanden.
Bestämmelserna i övrigt, såvitt avser skydd för från historisk
eller konstnärlig synpunkt värdefull bebyggelse, stod kvar med endast den
ändringen att Kungl. Maj:ts beslutsrätt flyttades över till länsstyrelserna.

1 1964 års nämnda proposition (s. 136) uttalades att lagändringen inte
rubbade giltigheten av redan meddelade förordnanden enligt 86 och 122 §§
BL. I den mån sådana förordnanden grundats på naturförhållandena kunde
de, enligt departementschefen, lämpligen efter hand bytas ut mot förordnanden
enligt NVL, t. ex. i samband med uppkommande tillståndsfrågor.

Med anledning av införandet av en enhetlig kommunbeteckning upphävdes
122 § BL från utgången av år 1972 - en ändring av enbart formell
natur.

86 § BL innehöll och innehåller oförändrat regeln att länsstyrelsen inte
får vägra tillstånd, om avsevärt men därigenom tillskyndas markens ägare,
utan att skälig ersättning därför ges. Frågan om vem som skall svara för
gottgörelsen har inte lösts i lagen. Kan medel inte ställas till förfogande,
kan det inte undvikas att tillstånd till åtgärden får lämnas.

Vid 1972 års ändringar av byggnadslagstiftningen m. m. i anslutning till
besluten om den fysiska riksplaneringen togs bl. a. upp frågan om ersättning
till markägaren när möjligheterna att använda en fastighet för bebyggelse
inskränks enligt NVL eller generalplan; ersättning borde inte utgå för att
förväntningar om ändring i markens användningssätt inte infriats. Ändringarna
berör endast den översiktliga fysiska planläggningen och sålunda
inte ersättningsfrågor som är förknippade med detaljplan. Föredraganden
anförde i propositionen att det hade varit önskvärt att bl. a. BL:s ersättningsregler
hade kunnat reformeras i ett sammanhang. Med hänvisning
till att dessa frågor hade samband med frågorna om värdeutjämning och
att dessa hade samband med arbetet påen ny bygglag bedömdes att frågorna
borde anstå.

CU 1976/77: 26

Beträffande övergångsregleringen till de ändrade ersättningsbestämmelserna
angav dåvarande civilministern vissa synpunkter (prop. 1972:111 bil.
2 s. 344-348).

Den nämndaersättningsreformen omfattade sålunda inte 86 och 122 §§ BL.
Ersättningsfrågorna avgörs här inte av fastighetsdomstol utan bedöms
av länsstyrelsen som bakgund till dess beslut i tillståndsfrågan, varvid fullföljd
sker till regeringen. I remissyttranden över promemorian (Ds C 1972:1)
Lagstiftning om fysisk riksplanering tog länsstyrelsen i Kalmar län upp frågan
om ersättning på grund av förordnanden enligt nämnda lagrum i deras
lydelse före den 1 januari 1965 och anförde att ersättningsbestämmelsen
borde vara utformad på samma sätt som övriga ersättningsbestämmelser.
Gotlands kommun ansåg det viktigt att dessa ersättningsfrågor klarades
ut. Även naturvårdsverket påtalade frågorna och ansåg det i varje fall lämpligt
med ett uttalande att de nya ersättningsprinciperna skall tillämpas analogivis.
Civilministern ansåg (s. 349) det dock inte lämpligt att i avvaktan på resultatet
av bygglagutredningens arbete föreslå någon ändring av dessa paragrafer
som i motsats till övriga bestämmelser i BL avser enbart en skälighetsbedömning.
Däremot framhölls, med hänvisning till vad naturvårdsverket
uttalat, att de nya ersättningsprinciperna givetvis kan komma att spela en
avgörande roll vid den förutsatta skälighetsbedömningen.

Bygglagutredningen anförde (SOU 1974:21 s. 420) att dess förslag till lagstiftning
och plansystem innebar att det blev ett generellt nybyggnadsförbud
för all mark som inte omfattas av byggnadsplan eller övergångsvis vissa
äldre stads- och byggnadsplaner. De nybyggnadsförbud som gäller för områden
utanför stads- och byggnadsplan bör därför upphävas i och med den
nya lagens ikraftträdande.

1 remissyttranden över promemorian (Ds B 1975:4) har Gotlands kommun
bl. a. anfört att ett utbyte av tidigare förordnande enligt 122 § BL mot ett
förordnande enligt NVL övervägts men dittills inte ansetts böra komma
till stånd.

Övergångsvis ersättning för vägrad glesbebyggelse

De ersättningsregler i NVL och för generalplanefallet i BL som gällde
före 1972 års ändringar innebär i princip att, om ägaren på grund av meddelade
föreskrifter kan använda marken endast på sätt som står i uppenbart
missförhållande till dess tidigare värde, han var berättigad till ersättning
för den skada han lider - ersättningsregler som i första hand tog sikte på
inskränkningar i bebyggelserätten. Ersättning kunde utgå inte endast då
markägaren hindrades att använda marken som förut utan även på grund
av att värden som hänför sig till förväntningar om en ändrad markanvändning
föll bort.

Ändringarna innebar i princip att ersättning inte bör utgå för att förväntningar
om ändring i markens användningssätt inte har blivit infriade.

CU 1976/77: 26

Det ansågs emellertid oskäligt om en markägare som tidigare på ett påtagligt
sätt vidtagit åtgärder för att få till stånd en tidigare inte hindrad
glesbebyggelse - för att utnyttja sin s. k. glesbebyggelserätt - inte under
en övergångstid skulle kunna ställa anspråk på ersättning. Därför infördes
bestämmelser som beträffande NVL bl. a. innebär att äldre bestämmelser
under vissa förutsättningar får tillämpas om talan om ersättning väcks före
utgången av år 1977 eller, om talan grundas på att tillstånd till viss åtgärd
vägrats eller förenats med särskilda villkor, tillstånd sökts före samma tidpunkt
och talan väcks inom ett är efter det att frågan om tillstånd slutligen
prövats.

Anpassning för högertrafik för gående

Över motionen 1976/77:166 (s) har statens trafiksäkerhetsverk (TSV) och
statens planverk anmodats yttra sig.

TSV anser att anordningar för gående i möjligaste mån bör anpassas till
högertrafik. TSV instämmer med motionärerna om vikten av att anordningarna
utformas så att tvivel inte behöver råda om möte skall ske till
höger eller vänster. TSV föreslår att i byggnadsstadgan (BS) tas in anvisningar
så att högertrafik kommer att gälla även för gående.

Planverket erinrar om att bestämmelser beträffande kommunikationsutrymme
inom byggnad och på tomtmark återfinns i Svensk byggnorm (SBN)
men att dessa bestämmelser f. n. inte behandlar frågan om gångtrafikanternas
höger- eller vänsterbeteende. Verket är berett att vid kommande
revidering av SBN överväga om sådana bestämmelser för kommunikationsutrymmen
i byggnad och på tomt skall införas. I remissvaret upplyses även
om att planverket, vägverket och trafiksäkerhetsverket i en rapport, Fotgängarna
i stadens trafiknät, informerat om hur gångvägar och anläggningar
för gående i den yttre miljön lämpligen bör utformas.

Allergikers miljöproblem

I socialutskottets betänkande SoU 1973:12 behandlades en motion (s)
i vilken hemställdes om utredning för att förbättra miljön i daghem, förskolor
och skolor i avsikt att minska de allergiska barnens besvär. Bl. a. anfördes
i motionen att heltäckande mattor borde undvikas i offentliga lokaler. Utskottet
hänvisade bl. a. till en inom sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut (Spri) pågående utredning om heltäckande
mattor i sjukvårds- och socialvårdslokaler. Utredningen har numera färdigställts.
Vidare upplystes om socialstyrelsens, skolöverstyrelsens och barnstugeutredningens
arbete beträffande allergiska barns besvär av heltäckande
mattor. Med hänsyn till pågående undersökningar och vidtagna åtgärder
avstyrkte utskottet bifall till motionen som avslogs av riksdagen.

I svar 1977-01-20 på interpellation om utredning för att klarlägga behovet

1* Riksdagen 1976/77. 19 sami Nr 26

CU 1976/77: 26

av forskning, utbildning och information för att mer effektivt bekämpa de
allergiska sjukdomarna anförde statsrådet Troedsson bl. a. att hon hade för
avsikt att inom kort ta upp allergifrågan med tillgänglig expertis inom sitt
ansvarsområde. Enligt statsrådet fanns all anledning att bostadsdepartementet
kontaktades så att allergiproblemen i boendemiljön kunde tas upp till
behandling.

Spri publicerade i december 1974 en utredning, Heltäckande textilmattor
i vårdbyggnader. 1 bilagor till utredningen anförs att hittills gjorda undersökningar
visar att materialet i helsyntetiska textilmattor sannolikt inte ger
allergibesvär utan att sådana besvär däremot utlöses av damm och andra
allergen som finns i mattan eller i miljön i övrigt. Textila heltäckningsmattor
anses därför indirekt utgöra risk för överkänsliga personer.

Handikappanpassning av yttre miljö

HAKO-utredningen har i betänkandet Handikappanpassad kollektivtrafik
(SOU 1975:68) framhållit vikten av att det allmänna färdväsendet anpassas
bättre till handikappades behov. HAKO-utredningens betänkande bereds
f. n. inom kommunikationsdepartementet, och chefen för kommunikationsdepartementet
avser att föreslå regeringen att senare i år i en allmän trafikpolitisk
proposition lägga fram förslag med anledning av bl. a. detta betänkande.
Detta framgår av propositionen 1976/77:87 om insatser för handikappades
kulturella verksamhet. Propositionen har ännu ej behandlats
av riksdagen.

I samma proposition anför bostadsministern bl. a. mot bakgrund av handikapputredningens
betänkande Kultur åt alla (SOU 1976:20) att samhället
fr. o. m. 1977-07-01 har goda möjligheter att se till att nya byggnader och
byggnader som byggs om kan nås och användas av personer med olika
typer av handikapp. Ökade kunskaper och bättre information behövs dock
på området. Bidrag - som regel högst 100 000 kr. - föreslås utgå för merkostnader
för handikappbetingade åtgärder beträffande allmänna samlingslokaler
liksom för kostnader för inventarier i sådana lokaler motiverade
av de handikappades behov. Bidraget föreslås utgå inom ramen för det statliga
stödet till allmänna samlingslokaler. Beträffande ett förslag från handikapputredningen
att befintliga lokaler av samlingslokalkaraktär inom varje
kommun skal! inventeras, utgår bostadsministern från att den önskvärda
inventeringen kommer att ske i lämplig utsträckning utan att den görs obligatorisk.

Handikapputredningen har även pekat på att den fysiska miljön måste
vara anpassad till de handikappades behov.

CU 1976/77: 26

Utskottet

Planläggning från bostadsförsörjningssynpankt, m. m.

I motionen 1976/77:553, yrkandet 3, föreslås riksdagen anta i bilaga
till detta betänkande fogat förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan.
Förslaget innebär en uppföljning av ett motsvarande förslag från bostadsoch
bostadsfinansieringsutredningarna i slutbetänkandet (SOU 1975:51 s.
222-227).

Föredraganden anger i budgetpropositionen (bil. 16 s. 105) att remissbehandlingen
har visat bl. a. att dessa förslag inte kan behandlas isolerade
från det reformarbete som pågår i fråga om byggnadslagstiftningen och att
förslagen därför kommer att behandlas i anslutning till detta arbete.

Utskottet ansluter sig till föredragandens bedömning. Lagförslaget bör
därför inte nu sakbehandlas av riksdagen.

Vidare föreslås i motionerna 1976/77:1284 (fp) och 1313 (vpk) uttalanden
om behovet av planeringsnormer för förskolor och fritidshem, m. m.

Motionsförslagen torde i princip täckas av det nyssnämnda förslaget i
motionen 1976/77:553 (s). Med hänvisning till utskottets bedömning ovan
avstyrks motionerna.

Enskilda initiativ till planläggning m. m.

I motionen 1976/77:551 (m), yrkandet 2, föreslås riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande vikten
av att planlagstftningen ges en sådan utformning att enskilda initiativ till
planläggning och utformning av planförslag stimuleras.

Ett likalydande motionsyrkande behandlades i utskottets betänkande CU
1975/76:28 (s. 4-5, 14-15). Utskottet har inte funnit anledning att nu gå
ifrån de slutsatser som behandlingen då ledde fram till. Motionsförslaget
avstyrks sålunda.

Andrad användning av bostäder för permanent boende eller fritidsboende

I motionen 1976/77:414 (s) föreslås riksdagen uttala att frågan om kontroll
av ändrad användning av bostäder för permanent boende eller fritidsboende
bör belysas i arbetet med en ny lagstiftning om markanvändning och byggande.

Vid behandlingen av motsvarande fråga i betänkandet CU 1975/76:2 förutsatte
utskottet att den ägnades uppmärksamhet i anslutning till bl. a. överväganden
om en ny markanvändnings- och byggnadslagstiftning. Vad därefter
förekommit har inte föranlett utskottet till ett ändrat ståndpunktstagande.
En föreslagen riksdagens åtgärd behövs därför inte.

Frågan torde mer eller mindre direkt också beröras i andra sammanhang,
t. ex. inom jordförvärvsutredningen.

CU 1976/77: 26

Ersättning vid vägrat tillstånd till nybyggnad inom område med byggnadsförbud
enligt 86 och 122 §§ BL

Förslaget i motionen 1976/77:926 (m), yrkandet 1, är att ersättning för
vägrad glesbebyggelse vid byggnadsförbud enligt 122 § BL skall avgöras
av fastighetsdomstolen och inte av länsstyrelsen. Utskottet har ovan (s.
2) utförligt redogjort för aktuella bestämmelser i denna del.

Utskottet erinrar inledningsvis om att ersättningsreglerna i 86 § BL har
en annan karaktär än ersättningsreglerna i NVL. Regeln i 86 § är uppbyggd
så att skälig ersättning, från vem den än kommer, är en förutsättning för
att vägra tillstånd till nybyggnad i de fall där en vägran skulle medföra
avsevärt men för markägaren. 19 § NVL i dess tidigare lydelse - de från
86 och 122 §§ BL överförda reglerna - behandlade möjligheten att till skydd
för landskapsbilden förordna om tillståndstvång för arbetsföretag av visst
slag inom visst område (landskapsskyddsförordnande). Paragrafen fick ett
nytt ändamål 1974 och reglerar nu det nya institutet naturvårdsområde,
ett institut som inte kan användas då pågående markanvändning avsevärt
försvåras. Ersättningsrätt finns inte. Om markanvändningen försvåras avsevärt
får man avsätta området som naturreservat. Ersättning kan då utgå
från staten enligt 26 § NVL för liden skada.

Som motiv för den föreslagna ändringen av de processuella reglerna anförs
att praxis vid avgöranden av tillståndsärenden hos länsstyrelserna är mycket
restriktiv, medan domstolarna sägs göra en mera individuell och juridiskt
noggrann granskning av frågan om tät- eller glesbebyggelse i ersättningsfall
enligt 19 § naturvårdslagen. Det anförda ansluter till det ovan (s. 3) nämnda
uttalandet att de nya ersättningsprinciperna vid bebyggelseinskränkning
enligt NVL eller generalplan kan komma att spela en avgörande roll vid
den förutsatta skälighetsprövningen hos länsstyrelserna. Preciseringen av
tätbebyggelsebegreppet år 1971 har emellertid gjorts just för att åstadkomma
enhetlighet i tillämpningen.

Utskottet har mot bakgrund av det anförda inte funnit något skäl att
förorda ändrade processuella regler. Eventuella skillnader i bedömningarna
hänförs ytterst till de skilda materiella reglerna.

Utskottet erinrar också om den redan 1964 anvisade möjligheten att överföra
äldre nybyggnadsförbud enligt 86 och 122 §§ BL till motsvarande förordnanden
enligt NVL. Frågorna får förutsättas bli slutligt lösta i samband
med det pågående arbetet på en ny lagstiftning om markanvändning och
byggande.

Övergångsvis ersättning för vägrad glesbebyggelse

I motionen 1976/77:926 (m), yrkandet 2, föreslås att tiden för ersättningsanspråk
för sådan vägrad glesbebyggelse, som föranlett påtagliga åtgärder
för att få till stånd en ändrad markanvändning före den 1 september 1972,

CU 1976/77: 26

utsträcks förslagsvis till utgången av år 1979. Som motiv anförs att många
inte känner till ersättningsmöjligheterna eller inte ansett det vara mödan
värt att få ersättningsfrågan prövad.

Övergångsbestämmelserna refereras ovan (s. 4).

Om oförändrade regler gällt är det föga sannolikt att berättigad talan om
ersättning inte väckts senast år 1977 eller därefter inom ett år från det talan
om tillstånd slutligen prövats. Det är här fråga om äldre och redan kända
bestämmelser. Situationen kunde vara en annan om nya och mer generösa
bestämmelser införts för att gälla en begränsad tid. Motionsförslaget avstyrks.

Byggnadslovets omfattning

Förslag om utredning i syfte att undanta mindre byggnadsåtgärder från
byggnadslovskravet förs fram i motionen 1976/77:933 (m). Bygglagutredningen
har behandlat bl. a. byggnadslovets omfattning och utformning. Ett
fortsatt arbete med översyn av byggnadslagstiftningen pågår inom bostadsdepartementet.

Eftersom frågan om byggnadslovets omfattning således övervägs avstyrker
utskottet bifall till motionen 1976/77:933 (m).

Enklare byggnormer

Motionen 1976/77:550 (m) i den del den inte behandlats i betänkandet
CU 1976/77:18 innefattar en begäran om en översyn av normsystemet i
anslutning till byggnadslagstiftningen. Bl. a. riktas erinringar mot detaljrikedomen
och systemet med tvingande föreskrifter och inte tvingande råd.

Frågan om den principiella uppbyggnaden av de regler som rör byggandet
ingår i arbetet på en ny lagstiftning om markanvändning och byggande
och knyter delvis också an till den fortsatta behandlingen av byggadministrationsutredningens
förslag.

Motsvarande fråga - om enklare låneförfattningar och anvisningar till
dessa - har behandlats i betänkandet CU 1976/77:18. Med hänvisning till
dessa ställningstaganden och till vad ovan anförts har utskottet inte nu
funnit anledning till något riksdagens uttalande.

Högertrafik för gångtrafikanter

I motionen 1976/77:166 (s) hemställs att regeringen låter fastställa anvisningar
till BS så att högertrafik skall gälla även för gångtrafik. Statens
trafiksäkerhetsverk och statens planverk har yttrat sig över motionen.

I Svensk byggnorm (SBN 1975) finns bestämmelser beträffande kommunikationsutrymmen
inom byggnad och på tomtmark. Dessa behandlar dock
inte frågan om gåendes höger- eller vänsterbeteende. Planverket är vid kom -

CU 1976/77: 26

mande revideringar av SBN 1975 berett att överväga införandet av bestämmelser
så att högertrafikbeteende främjas.

Planverket finner det vidare lämpligt attgångtrafikströmmarnai högt frekventerade
passager möts genom lämplig projektering samt med information.
Planverket, vägverket och trafiksäkerhetsverket har gemensamt lämnat
förslag till hur gångvägar och anläggningar för gående bör anordnas.

Trafiksäkerhetsverket anser att anordningar för gående i möjligaste mån
bör anpassas för högertrafik. Verket anför att sådana anordningar bör utformas
så att oklarhet inte råder om möte skall ske till höger eller vänster.
Trafiksäkerhetsverket tillstyrker motionärernas förslag.

Det torde råda allmän enighet om vikten att främja ett högerbeteende
även i gångtrafiken. I motionen ges exempel på att anläggningar för gående
fortfarande är utformade så att ett trafikmässigt vänsterbeteende bibehålls.
Motionärerna anför även att också nya anläggningar för gångtrafikanter byggs
så att ”vänstertrafik” kommer att råda. Utskottet finner den i motionen
upptagna frågan viktig. Utskottet anser att de i motionen berörda problemen
bör beaktas fortlöpande i samband med ny- och ombyggnad av kommunikationsutrymmen
i byggnad och på tomt. Information om hur gångvägar
och anläggningar för gående bör projekteras och utformas har av berörda
myndigheter utgivits i en rapport. Utskottet förutsätter att de i rapporten
framförda synpunkterna löpande beaktas i den fortsatta planeringen beträffande
trafikanläggningar för gående.

Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Allergikers miljöproblem

1 motionen 1976/77:913 (fp) föreslås riksdagen begära att regeringen ser
över bestämmelserna om utformning av offentliga lokaler och arbetslokaler
för att minska allergikernas problem. Motionären anser att offentliga lokaler
bör göras tillgängliga för allergiker och att BS 42 a § utformas i enlighet
med förslaget. Paragrafen innehåller f. n. regler om att bostäder - praktiskt
taget utan undantag - och utrymmen i byggnad till vilken allmänheten
äger tillträde eller vilken är arbetslokal skall utformas så att de kan utnyttjas
av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Den gäller
fr. o. m. 1977-07-01 med vissa undantag. I motionen 1976/77:420 (s) föreslås
riksdagen besluta om förbud mot heltäckningsmattor i alla offentliga lokaler
som byggs eller byggs om samt att sådana mattor successivt byts ut vid
reparationer av offentliga lokaler.

Frågan om handikappanpassning av den fysiska miljön har tidigare behandlats
av riksdagen (CU 1971:13, 1972:21, 1973:19, 1974:10, 1975:25,
1975/76:30, SoU 1973:12). Frågan har även från skilda utgångspunkter behandlats
av handikapputredningen samt av HAKO-utredningen. Vidare
kommer statens planverk att - i samarbete med olika myndigheter - sam -

CU 1976/77: 26

manställa en rapport om hälsofarliga byggmaterial. Sjukvårdens planeringsoch
rationaliseringsinstitut (Spri) har behandlat frågan om heltäckande textilmattor
i vårdbyggnader.

Statsrådet Troedsson angav i svar på interpellation i januari 1977 att hon
hade för avsikt att ta upp allergifrågan med tillgänglig expertis inom sitt
ansvarsområde. Interpellationen behandlade frågan om utredning och information
för att mer effektivt bekämpa de allergiska sjukdomarna.

De i motionerna 1976/77:420 och 913 upptagna frågorna om utformning
av offentliga lokaler för att minska allergikernas problem är väsentliga inte
minst vad beträffar utformning av barns miljö samt miljön på arbetsplatserna.
Som emellertid framgått ovan pågår inom skilda områden överväganden
som berör frågan om den fysiska miljöns anpassning till olika handikapp.
Bl. a. har statens planverk tagit initiativ till en undersökning om hälsofarliga
byggmaterial. Enligt vad utskottet erfarit kommer undersökningen även
att behandla allergikernas problem. Utskottet, som vidhåller sitt tidigare
uttalande om att handikappanpassningen löpande får prövas och prioriteras
efter angelägenhetsgrad, är mot bakgrund av pågående utredningsarbete inte
berett tillstyrka ändringar i BS för att nå i motionerna 1976/77:420 och
913 önskat syfte.

Handikappanpassning av den yttre miljön

I motionen 1976/77:918 (c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller
att åtgärder vidtas så att handikappbyggnormerna även omfattar den fysiska
planeringen och att normerna alltså skall gälla den yttre miljön.

De närmare bindande föreskrifterna rörande BS har meddelats av statens
planverk som Svensk byggnorm (SBN 1975). SBN 1975, som har fastställts
av regeringen i juni 1975, ersätter SBN 67. De i motionen nämnda handikappbyggnormerna
som utgjorde supplement till SBN 67 har inarbetats
i SBN 1975, som också innehåller inte bindande råd och anvisningar.

Som ovan framgått pågår arbete för att anpassa olika områden till de
handikappades behov. Såvitt rörden i motionen 1976/77:918 upptagna frågan
om den yttre miljöns anpassning vill utskottet hänvisa till det arbete som
pågår inom handikapputredningen. De i motionen nämnda handikappbyggnormerna,
som alltså numera ingår i SBN 1975, gäller som föreskrifter,
råd och anvisningar till byggnadslagstiftningen. Mot bakgrund av pågående
utredningsarbete, innebärande bl. a. en översyn av byggnadslagstiftningen,
är utskottet inte berett tillstyrka motionsförslaget.

Handikapporganisationernas inflytande i planeringsprocessen

Ett tillkännagivande om att de kommunala handikappråden skall bli obligatoriska
remissinstanser i plan- och byggnadsärenden föreslås i motionen
1976/77:1285 (c). Även frågan om hur medborgarinflytandet skall komma

CU 1976/77: 26

till uttryck i planeringsprocessen har behandlats av bygglagutredningen. Utredningen
fann det viktigt med allmänhetens medverkan även vid den mera
detaljerade utformningen av miljön.

Utskottet behandlade år 1975 (CU 1975:25) en motion (c) i vilken yrkades
initiativ från regeringen innebärande att handikapporganisationerna borde
bli obligatorisk remissinstans vid byggnadsplanering. Med hänsyn till pågående
utredningsarbete avstyrktes motionen, som avslogs av riksdagen.

Utskottet, som finner frågan väsentlig, är inte berett frångå tidigare ställningstagande.
Pågående utredningsarbete bör avvaktas.

Åtgärder mot barnolycksfall i bostäder

Frågan om bamsäker utrustning i alla nyproducerade och renoverade
lägenheter tas upp i motionen 1976/77:957 (vpk). Direktiv till en utredning
om barnolycksfall har nyligen presenterats. Av direktiven framgår att även
frågan om bamsäker utrustning i bostäder kommer att behandlas. Vidare
finns i SBN 1975 föreskrifter om skyddsanordningar mot barnolycksfall,
vilka bl. a. innehåller regler om skyddsanordning för maskinellt drivna portar.
Inom statens planverk pågår ett arbete för att se över säkerhetsbestämmelserna
framför allt av äldre maskinellt drivna portar.

Eftersom en utredning om barnolycksfall inom kort kommer att påbörjas
får syftet med motionen 1976/77:957 (vpk) anses tillgodosett. Motionsyrkandet
avstyrks.

Bestämmelser om soprum

I december 1976 beslöt riksdagen (prop. 1976/77:31, CU 1976/77:6) om
sådana ändringar i BS att avfall tillfredsställande kan handhas och bortforslas.
Anordningar för sådan avfallshantering skall anordnas i byggnad som används
stadigvarande och i vilken finns bostads- och arbetsrum. Stadgandet
gäller nybyggnad eller därmed jämförlig ombyggnad. Vid riksdagsbehandlingen
konstaterade utskottet liksom bostadsministern att det då inte fanns
tillfredsställande underlag för beslut om avfallshanteringen i befintliga hus.
Utskottet ansåg att en skyndsam utredning om avfallshanteringen i befintliga
byggnader borde avvaktas. Denna utredning kommer enligt vad utskottet
erfarit att föreligga under juni månad 1977.

I motionen 1976/77:415 (vpk) föreslås (yrkandet 1) riksdagen uttala att
förändringarna i BS gällande vid ny- och ombyggnad av soprum även skall
gälla det övriga byggnadsbeståndet samt att lagändring (yrkandet 2) utarbetas
i enlighet med uttalandet. Övriga yrkanden i motionen behandlas i betänkandet
CU 1976/77:18.

Vid riksdagsbehandlingen i december 1976 hade utskottet att ta ställning
till samma yrkanden som i motionen 1976/77:415, yrkandena 1 och 2. Mot
bakgrund av att ytterligare utredningsunderlag ansågs behövligt avstyrkte

CU 1976/77: 26

utskottet bifall till yrkandena, som avslogs av riksdagen.

Utskottet finner inte anledning frångå sitt tidigare ställningstagande. Motionen
1976/77:415 (vpk), yrkandena 1 och 2, avstyrks.

Uppsättande av radioantenn

1 motionen 1976/77:417 (fp) hemställs om förslag till lagstiftning så att
radioamatör inte kan vägras sätta upp utomhusantenn på flerfamiljshus.
1 BS (40 §) finns stadgat om byggnads högsta höjd. Regler finns om att
tak inte får skjuta över högsta höjden. Dock äger byggnadsnämnden medge
att vissa anordningar må överstiga högsta höjden. Enligt praxis torde sådan
dispens beviljas undantagslöst för bl. a. mindre radioantenn.

Utskottet, som inte är berett att förorda i motionen föreslagen lagstiftning,
anser att frågan om utomhusantenn på flerfamiljshus bör lösas i varje enskilt
fall genom att överenskommelse träffas mellan berörda parter. Motionen
avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande planläggning från bostadsförsörjningssynpunkt att
riksdagen avslår motionen 1976/77:553, yrkandet 3,

2. beträffande planeringsnormer för förskolor och fritidshem,
m. m. att riksdagen avslår motionerna 1976/77:1284 och 1313,

3. beträffande enskilda initiativ till planläggning m. m. att riksdagen
avslår motionen 1976/77:551, yrkandet 2,

4. beträffande ändrad användning av bostäder för permanent boende
eller fritidsboende att riksdagen avslår motionen
1976/77:414,

5. beträffande ersättning vid vägrat tillstånd till nybyggnad i vissa
fall att riksdagen avslår motionen 1976/77:926, yrkandet 1,

6. beträffande övergångsvis ersättning för vägrad glesbebyggelse
att riksdagen avslår motionen 1976/77:926, yrkandet 2,

7. beträffande byggnadslovets omfattning att riksdagen avslår motionen
1976/77:933,

8. beträffande enklare byggnormer att riksdagen avslår motionen
1976/77:550, i motsvarande del,

9. beträffande högertrafik för gångtrafikanter att riksdagen med
anledning av motionen 1976/77:166 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande allergikers miljöproblem att riksdagen avslår motionerna
1976/77:420 och 913,

11. beträffande handikappanpassning av den yttre miljön att riksdagen
avslår motionen 1976/77:918,

CU 1976/77:26

12. beträffande handikapporganisationernas inflytande i planeringsprocessen
att riksdagen avslår motionen 1976/77:1285,

13. beträffande åtgärder mot barnolycksfall i bostäder att riksdagen
avslår motionen 1976/77:957,

14. beträffande bestämmelser om soprum att riksdagen avslår motionen
1976/77:415, yrkandena 1 och 2,

15. beträffande uppsättande av radioantenn att riksdagen avslår
motionen 1976/77:417.

Stockholm den 29 mars 1977

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: herrar Mattsson (c). Bergman (s). Danell (m), Lindkvist (s),
Strömberg i Botkyrka (fp), Jadestig (s), fröken Eliasson (c), fru Landberg
(s), herr Nisser (m), fru Dahl (s), fru Andersson i Hjärtum (c), herrar Persson
i Karlstad (s), Sandberg (c). Håkansson i Trelleborg (s) och Hägelmark (fp).

Reservation

Planläggning från bostadsförsörjningssynpunkt, m. m.

Herrar Bergman, Lindkvist, Jadestig, fru Landberg, fru Dahl, herrar Persson
i Karlstad och Håkansson i Trelleborg (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar "Utskottet ansluter"
och slutar ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Förslaget i den socialdemokratiska partimotionen 1976/77:553, yrkandet
3, om ändringar i byggnadsstadgan (BS) innehåller tre moment: en allmän
markering av att de kommunala intentionerna i fråga om bostadsförsörjningen
skall beaktas vid planläggning enligt byggnadslagen (9 § BS), en precisering
av att stadsplan skall tillgodose också kravet på en god social miljö
(12 >?) samt ett klarläggande av att byggandets överensstämmelse med kommunernas
bostadspolitiska intentioner skall kunna prövas också i byggnadslovsärendet
(56 § 1 morn.). Förslagen utgår från den allmänna sociala syn
som motionärerna föreslagit bör ingå i de bostadspolitiska målen. Denna
fråga har behandlats i betänkandet CU 1976/77:18.

Vad först gäller de allmänna föreskrifterna om planläggning i 9 i första
stycket BS har utskottet kommit till följande bedömning. Stadgandet har
avsetts utgöra en sammanfattning av för alla planinstitut gemensamma bestämmelser
av så grundläggande karaktär att de försvarar en framskjuten
placering. Paragrafens första stycke tar upp en deklaration om att syftet
med all bebyggelseplanering är att främja en från allmän synpunkt ända -

CU 1976/77:26

målsenlig utveckling av det område som planeringen avser. 1 anslutning
därtill framhålls att planeringen bl. a. bör grundas på en rimlig avvägning
mellan de olika allmänna - statliga och kommunala - intressen som gör
sig gällande i det enskilda fallet. Hänsyn skall tas, sägs det i paragrafen,
till ”den allmänna samfärdselns, energihushållningens, det militära försvarets,
civilförsvarets och andra för riket gemensamma behov”. Paragrafen
ändrades 1975 genom att energihushållningen då fördes in i uppräkningen
- en åtgärd som avsåg att markera denna aspekt.

Huvudstadgandet om att planeringen skall främja en ur allmän synpunkt
lämplig utveckling borde rimligen tolkas så att också de bostadssociala kraven
därmed blev beaktade. Det bör dock inte finnas någon tvekan på denna
punkt. Därför och med hänsyn till att bostadsförsörjningskraven är det helt
överskuggande centrala momentet i prövningen bör i paragrafen föras in
en hänvisning också till dessa på sätt som föreslås i motionen. Ett avstyrkande
av förslaget skulle kunna uppfattas som att dessa krav inte hade
samma dignitet som t. ex. det militära försvarets nu i texten åberopade
krav.

Vad därefter gäller den föreslagna ändringen i 12 § 1 mom. BS får först
noteras följande. Det torde i och för sig vara obestritt att vid stadsplaneläggning
bör beaktas möjligheter att i bebyggelsen inrymma lokaler för olika
verksamheter, t. ex. barnomsorg, eller för de boendes gemensamma behov.
Paragrafens huvudtes är att de anspråk skall tillgodoses "sorn ur olika synpunkter
skäligen kunna ställas på en väl ordnad bebyggelse”. Därefter sker
en exemplifiering med trafik och brandskydd m. m.

Enligt utskottets mening är det höjt över varje tvivel att anspråken på
en god social miljö också i ett bostadsområdes strukturella uppbyggnad med
t. ex. olika verksamheter är primära och därför bör fogas in i paragrafen
på föreslaget sätt. Några reella skäl häremot har inte anförts. Utskottet tillstyrker
sålunda motionsförslaget också i denna del så att därmed markeras
att olika verksamheter - som t. ex. barntillsyn och viss service - är lika
viktiga att beakta som det en gång var att ta in krav på vattenförsörjning
och vägar.

Vad slutligen angår förslaget till ändrad lydelse av 56 § 1 mom. 1 st.
BS noteras att det innehåller en hänvisning till den i motionen föreslagna
nya lag om bostadsförsörjningen m. m. som utskottet behandlat i betänkandet
CU 1976/77:18. Förslaget innebär att byggnadslov inte skall få ges
i strid mot ett förordat bostadsförsörjningsprogram, som skall ange omfattning
och inriktning av investeringar i nybyggnad och ombyggnad liksom
övriga bostadsförsörjningsåtgärder - ett program som förelagts kommunens
fullmäktige för beslut. Förslagets syfte är bl. a. att byggnadsnämnden vid
beslut om byggnadslov skall kunna föreskriva viss lägenhetsfördelning eller
annan föreskrift om t. ex. bostadsmiljön.

För det fall att riksdagen antar det i motionen upptagna förslaget till
ny lag om bostadsförsörjningen m. m. har utskottet inte funnit anledning

CU 1976/77:26

till annat än att tillstyrka det nu föreliggande förslaget till ändring av 56 §
1 mom. 1 st. BS. Det blir då ett lämpligt instrument för att få intentionerna
i bostadsförsörjningsprogrammet i tillämpning.

Skulle riksdagen inte anta den föreslagna nya lagen om bostadsförsörjningen
och därmed inte heller bostadsförsörjningsprogrammens karaktär
ändras kan den nu föreslagna lydelsen av 56 § 1 mom. 1 st. inte godtas.
Hänvisningen bör då göras i mer allmän förm till kommunala beslut om
riktlinjer för dess bostadsförsörjning. Utskottet har därvid utgått från den
uppfattningen att gällande rätt ger möjlighet att i stadsplan ange antal lägenheter
av olika storlekar som får inrymmas i en byggnad på samma sätt
som lägenheternas användning som kontor eller bostad kan styras.

Vid utskottsbehandlingen har inte rests invändningar i sak mot lagförslaget.
Däremot har hävdats att förslaget inte kan behandlas isolerat från
arbetet på en ny lagstiftning om markanvändning och byggande.

Utskottet kan inte ansluta sig till denna, inte närmare motiverade, bedömning.
Utskottet är inte heller övertygat om att ett godtagbart förslag
till ny byggnadslagstiftning kan föreligga, som utfästs, under försommaren.

dels - under förutsättning av bifall till den vid utskottets betänkande
CU 1976/77:18 fogade reservationen 2 - utskottet under 1 bort hemställa
1. beträffande planläggning från bostadsförsörjningssynpunkt att
riksdagen med bifall till motionen 1976/77:553, yrkandet 3,
antar det vid motionen som bilaga 2 och vid betänkandet som
bilaga fogade förslaget till lag om ändring i byggnadsstadgan
(1959:612),

dels - under förutsättning av bifall till utskottets hemställan under 5 i
betänkandet CU 1976/77:18 - att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande planläggning från bostadsförsörjningssynpunkt att
riksdagen med anledning av motionen 1976/77:553, yrkandet
3, antar det vid betänkandet fogade förslaget till lag om ändring
i byggnadsstadgan (1959:612) med den lydelse av 56 § 1 mom.
första stycket som anges som alternativt förslag,

Särskilda yttranden

1. Bestämmelser om soprum

Herrar Bergman, Lindkvist, Jadestig, fru Landberg, fru Dahl, herrar Persson
i Karlstad och Håkansson i Trelleborg (alla s) anför:

1 betänkandet behandlas bl. a. motionen 1976/77:415 (vpk) yrkandena
1 och 2. Motionen tar sikte på förslag som skall förbättra sophämtningspersonalens
arbetsförhållanden i befintliga hus. Liknande förslag behandlades
i civilutskottets betänkande CU 1976/77:6 med anledning av två motioner
(s) (vpk).

CU 1976/77:26

Motionerna hade väckts med anledning av propositionsförslag om ändring
i byggnadsstadgan (BS) innebärande att förbättrad avfallshantering endast
kom till stånd vid nybyggnad och ombyggnad som sker också av annan
anledning än att förbättra sophämtningspersonalens arbetsförhållanden. Motionerna
hävdade att BS borde ändras så att förbättrad avfallshantering kom
till stånd även i befintliga hus. De i motionerna framförda förslagen avstyrktes
av utskottets majoritet (c, m, fp), bl. a. mot bakgrund av att en
skyndsam utredning skulle göras.

I reservation (s) hänvisades till den inom bostadsdepartementet i februari
1976 tillsatta Arbetsgruppen för sophämtningsfrågor (AFS), vars i juni 1976
överlämnade promemoria tagits till utgångspunkt för det framlagda propositionsförslaget
såvitt avser nybyggnad och ombyggnad i vissa fall. I gruppen
hade deltagit ledamöter från bostads- och arbetsmarknadsdepartementen,
Svenska transportarbetareförbundet, Svenska kommunalarbetareförbundet
och Fastighetsanställdas förbund. AFS hade emellertid även föreslagit
ändringar i BS syftande till att förbättra sophämtningspersonalens
arbetsförhållanden även i befintliga byggnader. Förslaget avsågs träda i kraft
1977-07-01.

Reservanterna anslöt sig alltså till AFS förslag om ändring i BS så att
avfallshanteringen även i befintliga byggnader utan samband med annan
ombyggnad kunde förbättras - ett förslag som stötts av flertalet remissinstanser.

Den principiella inställning vi gav uttryck åt i reservationen kvarstår oförändrad.
Om arbetsmiljön för sophämtningspersonalen skall kunna förbättras
inom rimlig tid och om bestämmelserna skall få någon större utbredning
kan en utveckling i takt med att byggnadsbeståndet förnyas eller saneras
inte accepteras.

I budgetpropositionen (bil. 16 s. 9) har angetts att förslag för att förbättra
sophämtningspersonalens arbetsmiljö i befintliga byggnader kommer att föreläggas
riksdagen under år 1977. Vi förutsätter alltså att riksdagen kommer
att föreläggas förslag till ändringar i BS rörande avfallshanteringen i befintliga
hus. Dessa regler bör träda i kraft senast den 1 januari 1978 - något som
även utskottsmajoriteten utgått från i betänkandet CU 1976/77:6.

2. Uppsättande av radioantenn

Herr Hägelmark (fp) anför:

För att en sändaramatör skall kunna utföra sin verksamhet är han helt
beroende av en utomhusantenn. Möjligheten att få tillstånd från fastighetsägare
till flerfamiljshus för att sätta upp sändarantenn är mycket begränsad
och på de flesta håll helt omöjlig. Genom ett sådant förbud diskrimineras
de sändaramatörer som har sin bostad i ett flerfamiljshus. Jag utgår dock
från att det skall visa sig möjligt att tillgodose radioamatörernas berättigade

CU 1976/77:26

krav i sammanhanget om dessa är villiga att uppfylla de rimliga krav som
kan ställas från fastighetsägarens sida. Som också framförts i utskottsbetänkande!
torde byggnadslagstiftningen inte utgöra något avgörande hinder
för uppsättande av mindre radioantenn, varför frågan alltså får förutsättas
kunna lösas genom överenskommelser mellan berörda parter.

CU 1976/77: 26

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom föreskrives i fråga om byggnadsstadgan (1959:612)' att 9 §,
12 § 1 mom. och 56 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 S2

Planläggning skall ske så, att den Planläggning skall ske så, att den
främjar en ur allmän synpunkt lamp- främjar en ur allmän synpunkt lämplig
utveckling inom det område, som lig utveckling inom det område, som

planen skall avse. Tillbörlig hänsyn planen skall avse. Tillbörlig hänsyn

skall tagas till förhållandena inom skall tagas till förhållandena inom

angränsande områden samt till den angränsande områden och till bo allmänna

samfärdselns, energihus- stadsförsörjningens krav samt till den

hållningens, det militära försvarets, allmänna samfärdselns, energihus civilförsvarets

och andra för riket ge- hållningens, det militära försvarets,

mensamma behov. Även enskildas civilförsvarets och andra för riket geintressen
skola tillbörligen beaktas. mensamma behov. Även enskildas

intressen skola tillbörligen beaktas.

Där ej särskilda förhållanden föranleda annat, skall mark avses för det
ändamål vartill den är mest lämpad med hänsyn till läge, terräng- och grundförhållanden
samt övriga omständigheter. Till bebyggelse må ej avses
mark, som ur sundhetssynpunkt, med hänsyn till samfärdseln, möjligheterna
att ordna vattenförsörjning och avlopp, faran för vattenförorening eller
eljest ur allmän synpunkt ej är lämpad för sådant ändamål. Områden med
särskild naturskönhet eller säregna naturförhållanden, bebyggelse med särskilt
värde ur historisk eller kulturhistorisk synpunkt eller ur skönhetssynpunkt
samt områden som äro lämpade och behövliga för friluftsliv skola
såvitt möjligt bevaras. Om skyldighet att bevara fasta fornlämningar är särskilt
stadgat.

Plan må ej göras mera detaljerad än som är nödvändigt för att nå det
därmed avsedda syftet.

12 ss
1 mom.

Vid uppgörande av stadsplan sko- Vid uppgörande av stadsplan skola
de anspråk tillgodoses, som ur oli- la de anspråk tillgodoses, som ur olika
synpunkter skäligen kunna ställas ka synpunkter skäligen kunna ställas
på en väl ordnad bebyggelse. Därvid på en väl ordnad bebyggelse. Därvid

1 Stadgan omtryckt 1972:7.

2 Senaste lydelse 1975:460.

CU 1976/77: 26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skall tillses, att marken utnyttjas på
ett ekonomiskt och i övrigt lämpligt
sätt, att samfärdselns och trafiksäkerhetens
krav tillbörligen beaktas,
att erforderlig trygghet mot brandfara
vinnes samt att hänsyn tages till
de fordringar, som böra uppställas ur
sundhets-, skönhets- och trevnadssynpunkt.
Skälig hänsyn skall tagas
till bestående äganderättsförhållanden,
fastighetsgränser, servitut och
andra omständigheter, som kunna
inverka på planens genomförande.

skall tillses, att marken utnyttjas på
ett ekonomiskt och i övrigt lämpligt
sätt, att samfärdselns och trafiksäkerhetens
krav tillbörligen beaktas,
att erforderlig trygghet mot brandfara
vinnes samt att hänsyn tages till
de fordringar, som böra uppställas på
god social miljö samt ur sundhets-,
skönhets- och trevnadssynpunkt.
Skälig hänsyn skall tagas till bestående
äganderättsförhållanden, fastighetsgränser,
servitut och andra omständigheter,
som kunna inverka på

planens genomförande.

Planen må ej givas större omfattning än att den kan förväntas bliva genomförd
inom nära förestående tid.

56 S3
1 mom.

Nuvarande lydelse

Vid prövning av ansökan om
byggnadslov skall byggnadsnämnden
tillse, att det tillämnade
företaget ej strider mot
byggnadslagen (1947:385), väglagen
1971:948, lagen (1939:
608) om enskilda vägar, naturvårdslagen
(1964:822), miljöskyddslagen
(1969:387), arbetarskyddslagen
(1949:1), bostadssaneringslagen
(1973:531),
lagen (1976:296) om kriskoppling
m. m., denna stadga eller
med stöd av nämnda författningar
meddelade föreskrifter.
Är tomtens ägare enligt byggnadslagen
skyldig att gälda bidrag
till kostnad för gata eller
att anordna utfartsväg eller avlopp
från tomten, må byggnads -

Föreslagen lydelse

Vid prövning av ansökan om
byggnadslov skall byggnadsnämnden
tillse, att det tillämnade
företaget ej strider mot
byggnadslagen (1947:385), väglagen
(1971:948), lagen (1939:
608) om enskilda vägar, naturvårdslagen
(1964:822), miljöskyddslagen
(1969:387), arbetarskyddslagen
(1949:1), bostadssaneringslagen
(1973:531),
lagen (1976:296) om kriskoppling
m. m., gällande bostadsförsörjningsprogram
enligt lagen
(0000:000) om bostadsförsörjning
m. m., denna stadga eller med
stöd av nämnda författningar
meddelade föreskrifter. Är
tomtens ägare enligt byggnadslagen
skyldig att gälda bidrag

A Iternativt förslag

Vid prövning av ansökan om
byggnadslov skall byggnadsnämnden
tillse, att det tillämnade
företaget ej strider mot
byggnadslagen (1947:385), väglagen
(1971:948), lagen (1939:
608) om enskilda vägar, naturvårdslagen
(1964:822), miljöskyddslagen
(1969:387), arbetarskyddslagen
(1949:1), bostadssaneringslagen
(1973:531),
lagen (1976:296) om kriskoppling
m. m., denna stadga, kommunala
beslut om riktlinjer för
bostadsförsörjningen, eller med
stöd av nämnda författningar
meddelade föreskrifter. Är
tomtens ägare enligt byggnadslagen
skyldig att gälda bidrag
till kostnad för gata eller att an -

3 Senaste lydelse 1976:1047.

CU 1976/77: 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Alternativt förslag

lov för nybyggnad ej beviljas in- till kostnad för gata eller att an- utfartsväg eller avlopp från

nan skyldigheten fullgjorts eller ordna utfartsväg eller avlopp tomten, må byggnadslov för

nöjaktig säkerhet ställts. från tomten, må byggnadslov nybyggnad ej beviljas innan

för nybyggnad ej beviljas innan skyldigheten fullgjorts eller

skyldigheten fullgjorts eller nöjaktig säkerhet ställts,

nöjaktig säkerhet ställts.

Byggnadslov för byggnadsföretag som avses i 55 S 4 mom. får beviljas
endast om utlåtande föreligger från yrkesinspektionen och av detta framgår
att skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder arbetstagarna
fått tillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget. Vad nu sagts gäller
dock icke om det ej är känt för vilket slag av verksamhet arbetslokalen
är avsedd.

Har i utlåtande från yrkesinspektionen angivits att erforderlig prövning
ej kunnat ske i arbetarskyddshänseende, skall vid beslut om byggnadslov
erinras om skyldigheten att göra anmälan enligt 8 a § andra stycket arbetarskyddslagen.

Inom område, som icke ingår i stadsplan eller byggnadsplan, må lov ej
givas till nybyggnad som skulle innefatta tätbebyggelse, i vidare mån än
för tillgodoseende av jordbrukets, fiskets, skogsskötselns eller därmed jämförligt
behov.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

GOTAB 77 53591 Stockholm 1977