med anledning av motioner om översyn i skilda hänseenden av rättegångsbalken m. m. (Betänkande 1976/77:JuU25 Justitieutskottet)

JuU 1976/77:25

Justitieutskottets betänkande
1976/77:25

med anledning av motioner om översyn i skilda hänseenden av
rättegångsbalken m. m.

Motionerna

1 motionen 1975/76:298 av fru Lindquist (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om utredning och förslag till regler om medtilitalads
hörande i rättegång.

I motionen 1975/76:714 av fru Jacobsson (m) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen anhålla om att den skyndsamt tillsätter en utredning
för översyn av 1948 års rättegångsbalk.

1 motionen 1975/76:715 av fru Jonäng (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär översyn och förslag för att stärka rättssäkerhetsgarantin
vid beslag av skriftlig handling.

I motionen 1975/76:1077 av herr Nyquist (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om en reformering av den svenska brottmålsprocessen
i den riktning och enligt de principer som anges i motionen.

I motionen 1975/76:1998 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om försöksverksamhet
med jourdomstolar i enlighet med vad i motionen 1979
anförts (yrkande 9).

I motionen 1976/77:332 av herr Winberg m. fl. (m) hemställs såvitt nu
är i fråga att riksdagen hos regeringen begär att förslag framläggs om försöksverksamhet
med jourdomstolar i vissa tingsrätter (yrkande 4).

Översyn av rättegångsförfarandet vid allmän domstol

Enligt regeringens bemyndigande i februari 1977 har chefen för justitiedepartementet
tillkallat en kommitté med uppdrag att göra en översyn
av rättegångsförfarandet vid allmän domstol (Dir. 1977:10).

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet sex motioner vari begärs översyn
eller ändringar i skilda hänseenden av rättegångsbalken (RB) m. m. Motionsyrkandena
går ut på att riksdagen skall anhålla om utredning och förslag
till regler om medtilitalads hörande i rättegång (mot. 1975/76:298), utredning
för översyn av RB (mot. 1975/76:714), översyn och förslag för att stärka
rättssäkerheten vid beslag av skriftlig handling (mot. 1975/76:715), utredning

1 Riksdagen 1976/77. 7 sami. Nr 25

JuU 1976/77:25

om en reformering av brottmålsprocessen (mot. 1975/76:1077) och förslag
om försöksverksamhet med jourdomstolar (mot. 1975/76:1998 yrkande 9
och mot. 1976/77:332 yrkande 4).

Rättegången vid de allmänna domstolarna regleras sedan år 1948 av RB,
som statsmakterna efter ett långvarigt utredningsarbete antog år 1942. Under
tiden efter RB:s ikraftträdande har skett flera partiella reformer på rättegångsväsendets
område. Här kan nämnas 1965 och 1969 års beslut rörande
de allmänna underrätternas organisation och de år 1971 genomförda begränsningarna
i rätten att fullfölja talan till högsta domstolen. För civilprocessens
vidkommande kan också erinras om 1974 års lagstiftning om
rättegången i tvistemål om mindre värden. På brottmålssidan har ett utmärkande
drag för rationaliseringssträvandena varit att domstolshandläggning
i bagatellmål i ökad utsträckning ersatts med utomprocessuella reaktionsformer
såsom strafföreläggande, ordningsbot m. m. Jämsides med
att partiella reformer genomförts har på senare tid i olika sammanhang
också förts fram önskemål om en mer genomgripande revision av bestämmelserna
om rättegångsförfarandet. Sålunda har t. ex. riksdagen i samband
med prövningen av förslaget till lag om rättegången i tvistemål om mindre
värden erinrat om behovet av en allmän översyn av rättegångsförfarandet
(JuU 1973:36).

Härefter har inom justitiedepartementet undersökts behovet och inriktningen
av en översyn av rättegångsförfarandet. Resultatet av undersökningen
har redovisats i en promemoria (Ds Ju 1976:8) Översyn av rättegångsförfarandet
vid allmän domstol. Efter remissbehandling av promemorian
och efter en av justitiedepartementet anordnad hearing i ämnet har enligt
regeringens bemyndigande nyligen tillkallats en kommitté för att se över
rättegångsförfarandet vid allmän domstol.

Beträffande kommitténs närmare arbetsuppgifter hänvisar utskottet till
direktiven (Dir. 1977:10). Här bör dock nämnas att kommitténs uppdrag
inte går ut på en fullständig översyn av RB:s hela regelsystem; som redan
framgått är det närmast bestämmelserna om förfarandet i rättegången som
översynen gäller. I första hand skall man ta sikte på att göra förfarandet
mera flexibelt samt snabbare och billigare utan att befogade rättssäkerhetskrav
sätts åt sidan. I direktiven slås fast att förfarandet också i fortsättningen
bör vila på RB:s huvudprinciper om muntlighet, omedelbarhet och koncentration,
även om dessa principer måste vägas samman med de krav
som processekonomi, praktiska hänsyn och hushållning med rättsväsendets
resurser uppställer. Av aktuella reformbehov kan här nämnas de som rör
förfarandets uppdelning på förberedelse och huvudförhandling, avvägningen
mellan muntlig och skriftlig handläggning, parts personliga inställelse inför
rätta, bevisningens anordnande och rättegångskostnadernas fördelning mellan
parterna. I fråga om tvistemålsprocessen bör särskilt beaktas erfarenheterna
av rättegången i mål om mindre värden. Som en särskild fråga
att överväga nämns i direktiven vidare en utbyggnad av systemet med

Jul) 1976/77:25

särskild medlare vid domstol för lösandet av konflikter mellan enskilda.
Också när det gäller brottmålen är syftet att sträva efter flexibilitet och
förenkling. Utrymmet för förenklingar på brottmålssidan anses dock i direktiven
mera begränsat med hänsyn till utvecklingen mot ökad avkriminalisering
och överförande av stora målgrupper från domstolarna till handläggning
av åklagare eller polis.

Översyn av RB

Önskemålet i motionen 1975/76:714 om en översyn av RB utgår från
en i motionen framförd kritik mot de nuvarande förfarandebestämmelserna
när det gäller rättegången i brottmål och tvistemål. Motionärens synpunkter
ansluter ganska nära till vad som i dessa delar anförts i direktiven till den
nyssnämnda kommittén för översyn av rättegångsförfarandet vid allmän
domstol. Genom tillsättandet av kommittén får motionsönskemålet enligt
utskottets mening anses ha blivit tillgodosett. Någon riksdagens åtgärd i
anledning av motionen erfordras därför inte.

Medtilltalads hörande i rättegång

Enligt 45 kap. 3 § RB gäller som huvudregel att åtal mot flera personer
som deltagit i samma brolt skall handläggas i en rättegång. Av olika skäl
kan åtalen komma att särskiljas eller eljest handläggas i skilda rättegångar.
Med hänsyn bl. a. till att den som är part i målet ej får höras som vittne
uppkommer därvid inte sällan olika problem när det gäller de former under
vilka den ene gärningsmannen skall höras mot den andre samt angående
den hördes inställelseskyldighet, hans rätt till ersättning och möjlighet att
biträdas av offentlig försvarare. Sådana problem har belysts i rättspraxis
och behandlats av JO (se NJA 1972 s. 532 och JO 1974 s. 37).

Under hänvisning till bl. a. vad här skildrats uttalas i motionen
1975/76:298 att det framstår som olyckligt att de uppgifter en tilltalad har
att lämna i ett mål skall avges under olika former beroende på hur rättegången
framskrider mot en annan tilltalad i samma mål samt att bestämmelserna
inte täcker alla situationer som därvid kan uppkomma. En enkel och rimlig
regel anser motionären vara att den som är part i brottmål aldrig skall kunna
höras annat än som part i målet, men att bestämmelserna om vittnesinställelse
och ersättning till vittne skall äga motsvarande tillämpning i de
fall då parten hörs utan att själv vara föremål för rannsakan. Motionsyrkandet
mynnar ut i att riksdagen bör anhålla om utredning och förslag till regler
om medtilltalads hörande i rättegång.

De frågeställningar som aktualiseras i motionen är enligt utskottets mening
värda att närmare övervägas. Det gäller här praktiska problem rörande
förfarandet i brottmål, och sökandet efter lämpliga lösningar får enligt utskottets
mening anses ingå i det uppdrag som lämnats kommittén för översyn

JuU 1976/77:25

av rättegångsförfarandet vid allmän domstol. Någon riksdagens åtgärd i anledning
av motionen erfordras inte.

Beslag av skriftlig handling

I motionen 1975/76:715 yrkas att riksdagen skall begära översyn och förslag
för att stärka rättssäkerhetsgarantin vid beslag av skriftlig handling.
Till stöd för yrkandet anför motionären bl. a. att utredningen om telefonavlyssning
i sitt betänkande (SOU 1975:95) Telefonavlyssning uttalat att
skäl kan finnas att se över reglerna om beslag från samma utgångspunkt
som gäller för översynen av reglerna om telefonavlyssning.

Grundläggande bestämmelser om beslag som processuellt tvångsmedel
ges i 27 kap. RB. Regler om beslag finns även i annan lagstiftning. På
grundval av de överväganden som gjorts av utredningen om telefonavlyssning
framlades i prop. 1975/76:202 förslag till nya regler om telefonavlyssning
vid förundersökning m. m. I det lagstiftningsärendet yppades
skilda meningar om de nya reglernas utformning och innehåll, särskilt när
det gällde rätten att utnyttja vid telefonavlyssning erhållen information om
annan brottslighet än den för vilken avlyssningstillstånd givits. Under hänvisning
härtill och till det samband som föreligger mellan reglerna om telefonavlyssning
och regleringen av andra tvångsmedel begärde riksdagen
samtidigt som propositionen avslogs en översyn av lagstiftningen om telefonavlyssning
och andra tvångsmedel (JuU 1976/77:20, rskr 129). Frågan
om en översyn av beslagsbestämmelserna har också nyligen aktualiserats
genom en skrivelse från riksåklagaren lill justitieministern. Här bör vidare
nämnas att justitiekanslern i dagarna i skrivelse till justitieministern riktat
uppmärksamheten på frågan om det skall vara tillåtet att vid husrannsakan
ta i beslag handlingar som inte har samband med den sak för vilken husrannsakan
beslutats.

Den av riksdagen begärda översynen av lagstiftningen om telefonavlyssning
och andra tvångsmedel förbereds f. n. inom justitiedepartementet.
Eftersom frågan om översyn av beslagsinstitutet härigenom och - såsom
nyss beskrivits - på annat sätt aktualiserats i regeringens kansli, saknas
enligt utskottets mening skäl för någon riksdagens åtgärd i anledning av
motionen 1975/76:715.

Mellandom i brottmål

I motionen 1975/76:1077 framställer motionären - utgående från tankegångar
i de anglosaxiska rättssystemen - ett yrkande som syftar till en
sådan förändring av brottmålsprocessen att skuld- och påföljdsfrågorna inte
sammankopplas. Motionären skisserar en ordning där processen delas upp
i två etapper, en där ställning tas till frågan om den tilltalade begått gärningen
och en där påföljden bestäms. Motionären förutser möjlighet till särskild

JuU1976/77:25

fullföljd i skuldfrågan till högre instans innan påföljdsfrågan behandlas. Förslaget
motiveras närmast av kriminalpolitiska skäl och rättssäkerhetsskäl.

Efter RB:s införande har frågan om mellandom i brottmål av det slag
motionären förordar behandlats av rättegångskommittén i betänkandet (SOU
1955:10) Vidlyftiga rättegångar. Efter ingående processuella överväganden
uttalade kommittén att den sökt t^isa att ett införande av mellandom i
brottmål skulle dels begränsa rättens möjligheter att vid avgörandet av såväl
skuldfrågan som påföljdsfrågan beakta allt det processmaterial, som bör ligga
till grund för avgörandet, dels ock göra det processuella förfarandet mera
invecklat och därmed sannolikt också i många fall fördröja målens slutliga
avgörande. De olägenheter som sålunda är förenade med institutet ansåg
kommittén vara så stora, att de ej uppvägs av vad som skulle vinnas med
detsamma. På grund därav föreslog kommittén inte någon åtgärd i förevarande
avseende. Spörsmålet berördes därefter i prop. 1956:142 med förslag
till lag om ändring i RB. Departementschefen ansåg att ett införande av
institutet mellandom i brottmål otvivelaktigt skulle medföra åtskilliga svårigheter
av processuell natur. Han ansåg det emellertid inte vara någon
olöslig uppgift att komma förbi dessa svårigheter, men möjligen skulle en
ganska ingående laglig reglering visa sig nödvändig. Frågan om mellandom
i brottmål borde emellertid betraktas även och kanske främst från kriminalpolitisk
synpunkt, och vissa kriminalpolitiska skäl kunde enligt departementschefen
anföras för en ordning som i vissa fall möjliggör en sådan
uppdelning av brottmålsprocessen att påföljdsfrågan ej prövas förrän skuldfrågan
avgjorts i särskild rättegång. Problemet ansågs emellertid kräva ytterligare
överväganden och departementschefen var inte beredd att då föreslå
någon ändring i gällande regler.

Frågan återkom motionsvägen år 1969 och behandlades av första lagutskottet
i dess utlåtande 1LU 1969:23. Utskottet, som mot varandra vägde
för- och nackdelar med den föreslagna ordningen, stannade för att motionen
- främst med hänsyn till att frågan var uppmärksammad inom Kungl. Maj:ts
kansli - inte borde föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Här bör nämnas att utskottet år 1974 hade att bedöma ett mera kriminalpolitiskt
färgat motionsförslag. I motionen begärdes utredning av ett
förslag som innebar att domstol i brottmål skulle ta ställning enbart till
skuldfrågan medan ett särskilt organ med starkt inslag av behandlingsexpertis
skulle besluta om behandlingens utformning. Utskottet avstyrkte bifall
till motionsyrkandet bl. a. under hänvisning till att den begärda utredningens
syfte i väsentliga delar ansågs vara oförenligt med de grundtankar som
uppbär brottsbalken och vår strafflagstiftning i stort (JuU 1974:10).

Enligt utskottets mening kan ett system med mellandom från kriminalpolitisk
synpunkt ha ett viss värde bl. a. i mål där omfattande utredningar
erfordras i påföljdsfrågan, t. ex. vid förordnande om rättpsykiatrisk undersökning.
Om skuldfrågan avgjorts genom en fällande mellandom, ges nämligen
en formell grund att behandla den misstänkte som dömd. Härigenom

JuU 1976/77:25

skulle denne under undersökningstiden kunna beredas arbete och gemenskap
med andra intagna i större utsträckning än som f. n. är möjligt. Vidare
skulle kunna undanröjas något av den oro och ovisshet som den misstänkte
ofta känner under väntetiden. Som motionären anför torde även andra kriminalpolitiska
fördelar kunna vinnas. Å andra sidan måste enligt utskottets
mening beaktas att - generellt sett - några nämnvärda fördelar från processrättslig
synpunkt knappast skulle uppnås genom ett system med mellandom
i brottmål. Tvärtom finns enligt utskottets mening skäl som talar
mot införande av en sådan ordning. Utskottet vill här som exempel peka
på den komplikation som uppstår om nytt material som borde inverka på
frågan om den misstänktes skuld kommer fram under utredningen i påföljdsfrågan,
alltså efter det att skuldfrågan avgjorts. Även i övrigt skulle,
på sätt påvisats av bl. a. rättegångskommittén år 1955, ett införande av institutet
mellandom medföra åtskilliga svårigheter av processuell natur.

Sammanfattningsvis kan det enligt utskottets mening hävdas att tillskapandet
av en ordning med mellandom i brottmål skulle mindre väl låta
sig förenas med de strävanden efter enkelhet och snabbhet också i brottmålsprocessen
som kännetecknar direktiven för den pågående översynen
av rättegångsförfarandet. Det torde ej heller tillhöra kommitténs uppgifter
att närmare överväga motionsspörsmålet. Vad nu sagts bör enligt utskottets
mening inte hindra att frågan, liksom hittills, uppmärksammas i det mer
långsiktiga kriminalpolitiska arbetet. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet
bifall till motionen 1975/76:1077.

Jourdomstolar

I motionerna 1975/76:1998 och 1976/77:332 framställs yrkanden om att
riksdagen skall begära förslag om försöksverksamhet med jourdomstolar.
Bakom yrkandena ligger intresset av att utredning och lagföring, särskilt
när det gäller unga lagöverträdare men även eljest, bör ske i så nära anslutning
till brottstillfället som möjligt.

Tanken på jourdomstolar togs upp av brottskommissionen i dess betänkande
(Ds Ju 1973:5) Åtgärder för att bekämpa brottsligheten och förbättra
den allmänna ordningen. Kommissionen framhöll det angelägna i att åtgärder
vidtas så att ett snabbare förfarande kan uppnås i brottmålsprocessen
i stort. Sålunda borde enligt kommissionen bl. a. frågan om inrättande av
jourdomstolar eller en på annat sätt förenklad brottmålsprocess utredas.

Vid riksdagsbehandlingen av de förslag som på grundval av brottskommissionens
betänkande lades fram i prop. 1973:115 underströk utskottet
(JuU 1973:26) - särskilt med tanke på de unga lagöverträdarna - angelägenheten
av att tiden mellan en begången brottslig handling och myndigheternas
slutliga ställningstagande blir så kort som möjligt. Utskottet
delade kommissionens uppfattning att åtgärder bör vidtas som möjliggör
att samtliga berörda myndigheter, dvs. polis, åklagare, barnavårdsnämnder

JuU 1976/77:25

och domstolar, kan behandla förekommande ärenden med erforderlig skyndsamhet
så att nödvändiga stöd- och hjälpinsatser sätts in på ett så tidigt
stadium som möjligt. Den i det sammanhanget motionsvägen framförda
tanken på jourdomstolar kunde dock utskottet inte ställa sig bakom. Frågan
återkom år 1974 och utskottet gjorde då samma bedömning (JuU 1974:10).

Tanken på en försöksverksamhet med jourdomstolar togs på nytt upp
i en motion till 1975 års riksdag. Utskottet vidhöll då sin tidigare ståndpunkt
och avstyrkte bifall till motionsyrkandet under hänvisning särskilt till att
motionsspörsmålet kan bli aktuellt i den översyn av RB som då förbereddes
i justitiedepartementet.

När frågan nu åter är under bedömning vill utskottet först understryka
betydelsen från kriminalpolitisk synpunkt av att tiden mellan en brottslig
handling och myndigheternas slutliga ställningstagande blir så kort som
möjligt. Utskottet vill också slå fast att det nu sagda har generell giltighet
och alltså inte bara avser åtgärder mot unga lagöverträdare. Det bör vidare
konstateras, att det av brottskommissionen och motionärerna uttalade önskemålet
att åstadkomma ett snabbare förfarande i brottmålsprocessen som
framgår av det föregående ligger väl i linje med det uppdrag som givits
kommittén för översyn av rättegångsförfarandet vid allmän domstol. Mot
den angivna bakgrunden bör det enligt utskottets mening vara lämpligt
att kommittén under sitt arbete med att söka åstadkomma ett snabbare,
enklare och mera flexibelt brottmål sförfarande även överväger tanken på
jourdomstolar. När det gäller kommitténs överväganden i denna del vill
utskottet tillägga att genom utvecklingen på senare år mot ökad avkriminalisering,
lagföringsbegränsning och handläggning i utomprocessuell ordning
utrymmet för en verksamhet med jourdomstolar synes ha minskat
något. Bl. a. med hänsyn härtill och till vikten av att upprätthålla de grundläggande
kraven på rättssäkerhet har utskottet inte ansett sig kunna ta ställning
till frågan huruvida en verksamhet med jourdomstolar är en lämplig
väg att nå önskvärd snabbhet i förfarandet. Kommitténs överväganden bör
därför ske helt förutsättningslöst.

Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionerna 1975/76:1998
och 1976/77:332 bör ges regeringen till känna.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande översyn av rättegångsbalken avslår motionen
1975/76:714;

2. att riksdagen beträffande medtilltalads hörande i rättegång avslår
motionen 1975/76:298;

3. att riksdagen beträffande beslag av skriftlig handling avslår motionen
1975/76:715;

JuU 1976/77:25

4. att riksdagen beträffande mellandom i brottmål avslår motionen
1975/76:1077;

5. att riksdagen beträffande jourdomstolar med anledning av motionen
1975/76:1998 i denna del (yrkande 9) och motionen
1976/77:332 i denna del (yrkande 4) ger regeringen till känna
vad utskottet anfort i detta hänseende.

Stockholm den 3 maj 1977

På justitieutskottets vägnar

LISA MATTSON

Närvarande: fröken Mattson (s), herrar Polstam (c), Jönsson i Malmö (s).
Johansson i Växjö (c), Nygren (s), fru Bergander (s), herr Raneskog (c),
fru Andersson i Kumla (s), herrar Winberg (m). Pettersson i Helsingborg
(s). Lidbom (s), fru André (c), fru Johnsson (c), herr Körlof (m) och fru
Andrén (fp).

Reservation

beträffande jourdomstolar

av fröken Mattson (s), herrar Jönsson i Malmö (s), Nygren (s), fru Bergander
(s), fru Andersson i Kumla (s), herrar Lidbom (s) och Segerstedt (s), som
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”När frågan”
och slutar med ”till känna" bort ha följande lydelse:

Sedan frågan om jourdomstolar senast behandlades av riksdagen har arbete
på en översyn av RB påbörjats i en särskild kommitté. Detta arbete är inriktat
bl. a. på att åstadkomma ett snabbare och enklare brottmålsförfarande. Direktiven
är så vidsträckta att kommittén, om den finner det lämpligt, kan
pröva även frågan om jourdomstolar. Vid nuvarande tidpunkt finns därför
inte skäl till något uttalande av riksdagen i ämnet. Motionsyrkandena bör
avslås.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen beträffande jourdomstolar avslår motionen
1975/76:1998 i denna del (yrkande 9) och motionen
1976/77:332 i denna del (yrkande 4).

GOTAB 53947 Stockholm 1977