Med anledning av motioner om mödrahälsovård och förlossningsvård m. m. (Betänkande 1979/80:SoU6 Socialutskottet)

SoU 1979/80:6

Socialutskottets betänkande
1979/80:6

med anledning av motioner om mödrahälsovård och förlossningsvård
m. m.

Motionsyrkandena

I motionen 1978/79:599 av Karin Nordlander m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen uttalar att 21-dagarsregeln i utomlänsavtalet, gällande förlossningsvård
utanför det egna sjukvårdsområdet, slopas.

I motionen 1978/79:1272 av Inga Lantz m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer om åtgärder för att förverkliga riksdagens beslut
från 1971 om smärtlindring vid förlossning i enlighet med motionens
riktlinjer.

1 motionen 1978/79:1645 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av utbildningen för
blivande gynekologer och allmänläkare vad gäller mödrahälsovårdens psykologiska
och sociala sidor,

2. att riksdagen uttalar

a. att antalet barnmorskor och läkare bör ökas vid mödravårdscentralerna
så att de får tid att integrera mödrahälsovårdens psykologiska och sociala
sidor i sitt arbete,

b. att psykologer och kuratorer skall finnas på alla mödravårdscentraler för
att i första hand handleda barnmorskor i deras individuella patientarbete och
inom föreslagen föräldrautbildning och även ge stöd till enskilda patienter,

c. att samarbetet mellan socialvård och mödrahälsovård bör förbättras.

I motionen 1978/79:1823 av Margot Håkansson m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen uttalar att 21-dagarsregeln skall avskaffas snarast.

Ökad satsning på psyko-socialt stöd inom mödrahälsovården

Motionen

1 motionen 1978/79:1645 av Lars Werner m. fl. (vpk) anförs det bl. a. att
under de ca fyra decennier som man i vårt land haft en utbyggd mödrahälsovård
en mycket kvalificerad somatisk vård har kunnat etableras. Där
påpekas emellertid att nyare forskningsrön klart belagt att moderns psykiska
hälsa under väntetiden och hennes sociala situation har mycket stor betydelse
för barnets utveckling och anpassning efter födelsen och att det står klart att
hittillsvarande arbetsmetoder och dimensionering inom mödrahälsovården

1 Riksdagen 1979/RO. 12 sand. Nr 6

SoU 1979/80:6

inte räcker till för erforderliga insatser härvidlag. Motionärerna anför att med
ökade insatser beträffande det psykologiska omhändertagandet av de blivande
föräldrarna och ett intensifierat samarbete med socialvården möjligheterna
ökas att tidigt finna de blivande föräldrar som har problem och att kunna
sätta in erforderliga stödåtgärder. Motionärerna omnämner att under de
senaste åren olika metoder för förbättrat stöd har prövats, t. ex. psykologisk
fortbildning och handledning via psykologer, knutna till mödravårdscentraler,
samarbete mellan mödrahälsovård och socialvård redan från tidig
graviditet, föräldragrupper samt försök med tidig kontakt och stöd till
missbrukande mödrar.

Råd och anvisningar av socialstyrelsen beträffande mödrahälsovården

Socialstyrelsen fastställde år 1969 ett normalreglemente för mödra- och
barnhälsovården (Medicinalväsendets författningssamling, MF 1969:39).
Enligt detta normalreglemente skall varje landsting och kommun utanför
landsting inom sitt sjukvårdsområde tillhandahålla en organisation med
huvudsaklig uppgift att genom hälsovårdande verksamhet i såväl fysiskt som
psykiskt hänseende förebygga uppkomsten av sjukdomar och insufficienstillstånd
hos blivande och nyblivna mödrar samt hos barn intill skolåldern.

Mödrahälsovården meddelas vid lokala centraler, mödravårdscentraler,
vilka förestås av läkare och vid vilka läkare samt barnmorskor eller
distriktssköterskor med mödravårdsutbildning medverkar i vården.

Mödrahälsovården omfattar dels förvård, dvs. vården av kvinnan under
havandeskapet, dels eftervård, dvs. vården av den nyförlösta kvinnan under
tiden närmast efter förlossningen (i allmänhet de toh första veckorna) och
del s preventivmedelsrädgivning.

Under förvården bör kvinnan ges möjlighet att bereda sig för förlossningen
genom att delta i särskilt anordnad mödraundervisning.

I ett särskilt cirkulär år 1969 har socialstyrelsen gett råd och anvisningar
angående mödraundervisning (MF 1969:63). Däri framhålls bl. a. att i
mödragymnastiken bör ingå bl. a. övningar i andningsteknik och avslappning.

Socialstyrelsen utfärdade år 1972 ett cirkulär angående formulär till
journaler inom mödrahälsovård, förlossningsvård och barnhälsovård samt
till medicinskt födelsemeddelande (MF 1972:20). Dessa journaler och det
medicinska födelsemeddelandet har ett inbördes sammanhang. Kopia av
journalen inom mödrahälsovården skall överlämnas till förlossningsavdelningen.
På förlossningsavdelningen skall bl. a. upprättas ett medicinskt
födelsemeddelande, som skall innehålla väsentliga data från mödrahälsovården
och förlossningsvården, nämligen en sammanfattande bedömning av
vad som inträffat under graviditet, födelse och nyföddhetsperiod, komplet -

SoU 1979/80:6

terad med uppgifter om genetiska och sociofamiljära faktorer samt riskvärdering
av inträffad skada och eventuell framtida funktionsstörning.

En närmare redogörelse för här nämnda normalreglemente m. m. har
lämnats i utskottets betänkande SoU 1976/77:6. I slutet av år 1978
redovisades ett utredningsarbete inom socialstyrelsen om mödra- och
barnhälsovårdens innehåll och organisation, för vilket en redogörelse lämnas
i det följande.

Tidigare riksdagsbehandling

Socialutskottet har under de tre senaste riksmötena i betänkandena SoU
1976/77:6, SoU 1977/78:13 och SoU 1978/79:8 behandlat motionsyrkanden
som haft samma syfte som yrkandena i motionen 1978/79:1645. Utskottet
har vid den tidigare riksdagsbehandlingen föreslagit att de då aktuella
motionsyrkandena skulle avslås och riksdagen har beslutat i enlighet
härmed. Utskottet har hänvisat till socialstyrelsens ovannämnda utredningsarbete
om mödra- och barnhälsovårdens innehåll och organisation samt till
utredningsarbete om föräldrautbildning av den år 1973 tillkallade barnomsorgsgruppen
(S 1973:07).

Barnomsorgsgnippens inredningsarbete om föräldrautbildning

Regeringen uppdrog år 1973-efter hemställan av riksdagen (SoU 1973:30,
rskr 1973:372) - åt barnomsorgsgruppen att i anslutning till fullgörande av
tidigare under år 1973 lämnat utredningsuppdrag göra en övergripande
utredning rörande föräldrautbildning.

Barnomsorgsgruppen lämnade i november 1975 betänkandet (SOU
1975:87) Samverkan i barnomsorgen. I betänkandet redovisades ett diskussionskapitel
om föräldrautbildning. Betänkandet remissbehandlades och
remissvaren beträffande föräldrautbildning överlämnades till barnomsorgsgruppen
för beaktande i det fortsatta utredningsarbetet. I februari 1978 avgav
barnomsorgsgruppen betänkandet (SOU 1978:5) Föräldrautbildning 1. Kring
barnets födelse. Barnomsorgsgruppen har därefter fortsatt med utredningsarbete
om en föräldrautbildning under förskole- och skolåldrarna och om en
föräldrautbildning riktad till alla i samhället. Gruppen beräknas lägga fram
förslag i dessa frågor i slutet av innevarande år.

På grundval av barnomsorgsgruppens betänkande om föräldrautbildning
kring barnets födelse samt remissyttrandena däröver föreslog regeringen i
prop. 1978/79:168 riksdagen att godkänna i propositionen angivna allmänna
riktlinjer för en allmän föräldrautbildning innebärande i korthet att en allmän
föräldrautbildning i anslutning till barns födelse skall genomföras med början
år 1980 och att denna föräldrautbildning skall byggas ut successivt i
landstingskommunernas regi som en del av den normala verksamheten vid

1* Riksdagen 1979/80. 12 sami. Nr 6

SoU 1979/80:6

mödra- och barnavårdscentraler samt BB. De föreslagna riktlinjerna godkändes
av riksdagen (SoU 1978/79:45, rskr 1978/79:385). De sålunda godkända
riktlinjerna för en allmän föräldrautbildning innebär bl. a. följande.

Det yttersta målet för den allmänna föräldrautbildningen skall vara att
medverka till att barn och barnfamiljer får en bättre situation. Alla föräldrar
bör få stöd i sitt föräldraskap och inflytande över sin egen och barnens
situation. Alla barn och ungdomar bör förberedas för sin vuxenroll och sin
eventuella föräldraroll.

De mer konkreta målen skall vara a) ökade kunskaper, b) möjlighet till
kontakt och gemenskap samt c) möjligheter till medvetenhet om och
påverkan av samhälleliga förhållanden.

Den kunskapsförmedlande delen av verksamheten skall avse frågor om
hur det fysiska och psykiska tillståndet påverkas under graviditet, förlossning
och tiden närmast efter förlossningen, fostrets utveckling, förebyggande
hälsovård och det stöd samhället kan erbjuda blivande och nyblivna
föräldrar.

I föräldrautbildningen i anknytning till barnets födelse skall den personal
som har den vardagliga och täta kontakten med föräldrarna medverka, dvs.
barnmorskor vid mödravårdscentralerna, barnsjuksköterskor och distriktssköterskor
vid barnavårdscentralerna samt sjuksköterskor på BB. Föredragande
departementschefen (prop. 1978/79:168 s. 22) framhöll bl. a. som
viktigt att även alla de erfarenheter som finns samlade hos olika personalkategorier
tas till vara. Särskilt stor betydelse tillmättes samarbete mellan
kommunernas sociala verksamhet och landstingskommunens verksamhet.
Den uppsökande verksamhet som bedrivs i samverkan mellan kommuner
och landstingskommuner bör enligt föredragande departementschefen kunna
komma verksamheten till godo.

Socialstyrelsens utredningsarbete om mödra- oell barnhälsovårdens innehåll och
organisation m. m.

Mot bakgrund av att den sjukvårdspolitiska målsättningen inriktats på att
få till stånd en ändrad struktur av sjukvården har det sedan början av
1970-talet inom socialstyrelsen bedrivits ett utredningsarbete om vårdstrukturen
inom sjukvården. Inom ramen för detta utredningsarbete redovisade
socialstyrelsen år 1975 ett principprogram för hälso- och sjukvården inför
1980-talet, HS 80 (Socialstyrelsen anser 1976:1). Programmet är avsett att
utgöra ett underlag för det fortsatta arbetet med sjukvårdsplanering hos
sjukvårdshuvudmännen.

I HS 80 ges ett konkret förslag till vårdstruktur med uppdelning av
verksamheterna på primärvård, länssjukvård och regionsjukvård. Den
övervägande delen av vården skall lämnas inom primärvården vid vårdcentraler
och vid sjukhem. För den specialiserade medicinska verksamheten skall
primärvården kunna repliera på länssjukvården - som skall bedrivas vid

SoU 1979/80:6

länssjukhus (motsvarande nuvarande centrallasarett) och vid länsdelssjukhus
(motsvarande nuvarande normallasarett) - samt på regionsjukvården
(vid regionsjukhus).

Med primärvård avses i HS 80 all hälsovård och all sjukvård som lämpligen
kun bedrivas utanför sjukhus och centrala sjukhem. Primärvården skall
primärt svara för såväl det kroppsliga som del psykiska hälsotillståndet hos
befolkningen inom ett givet betjäningsområde och omfatta den övervägande
delen av alla besök på läkarmottagning, all hemsjukvård och huvuddelen av
all långstidssjukvård.

Hälsovården föreslås bli i princip helt integrerad med sjukvården. Särorganisationer
för barnhälsovård, mödrahälsovård etc. bedöms inte vara
motiverade i ett längre perspektiv. Med motivering att en stor del av de
förebyggande åtgärderna beträffande den psykiska hälsan är av socialpolitisk
natur förutsätts en utbyggd kommunal socialvård ta på sig ett ökat ansvar för
sådana åtgärder.

Distriktsläkare med allmänläkarkompetens skall vara kompetenta att ta
ansvar för den övervägande delen av den öppna hälso- och sjukvården - i
förekommande fall med stöd från distriktsläkare med annan utbildning samt
från länssjukvårdens läkare och den kommunala socialvården. Många
distriktsläkare beräknas emellertid komma att vara specialister. Det framhålls
som önskvärt att det finns särskilda distriktsbarnläkareoch distriktsgynekologer
inom primärvården. Specialister i psykiatri förutsätts medverka som
konsulter.

Inom ramen för utredningsarbetet om vårdstrukturen har bedrivits
utredningsarbete om olika grenar av hälso- och sjukvården. Sålunda har
socialstyrelsen bl. a. (år 1973) avgett ett betänkande om förlossningsvårdens
organisation (Socialstyrelsen redovisar nr 35).

Ett särskilt utredningsarbete inom socialstyrelsen har avsett mödra- och
barnhälsovårdens framtida innehåll och organisation. Detta avslutades i fjol
med att ett förslag till principprogram för mödra- och barnhälsovård
(Socialstyrelsen redovisar 1979:4) lades fram. Förslaget har remissbehandlats.
Förslaget och remissyttrandena däröver avses skola ligga till grund för ett
principprogram för mödra- och barnhälsovården.

Förslaget till principprogram har som utgångspunkt den struktur för hälsooch
sjukvården som förordats i HS 80. Mödra- och barnhälsovården föreslås
således skola integreras i primärvården. Som huvudmål för mödra- och
barnhälsovården har uppställts att verksamheten skall a) minska dödlighet,
sjuklighet och handikapp hos blivande och nyblivna mödrar och barn,
b) söka minska skadlig påfrestning för föräldrar och barn samt c) stödja och
aktivera föräldrar i deras föräldraskap och härigenom skapa gynnsamma
betingelser för en allsidig utveckling för barn. Till konkretisering av målen
har som delmål för verksamheten angivits att den skall a) genomföra
differentierad hälsoövervakning för blivande och nyblivna mödrar och

SoU 1979/80:6

förskolebarn, b) minska väsentliga hälsoproblem, c) ge behovsanpassad
service, stöd och vård samt d) uppmärksamma och förebygga risker i
närmiljö och samhälle. Som gemensamt för dessa delmål anges att det gäller
insatser för att förbättra fysisk och psykisk hälsa hos föräldrar och barn.
Hälsocvervakningen skall även omfatta barnfamiljernas psykosociala förhållanden
och även psykosocialt stöd skall ges'. Betydelsen av ett nära samarbete
med den kommunala socialvården understryks. Denna förutsätts emellertid
svara för åtgärder som kräver insatser av psykologer och socionomer.

Viss annan utredningsverksamhet m. m.

År 1975 tillkallades med stöd av ett bemyndigande av regeringen hälso- och
sjukvårdsutredningen (S 1975:04) med uppdrag att utarbeta förslag till en helt
ny lagstiftning för hälso- och sjukvården. Enligt direktiven för utredningsarbetet
bör den nya lagstiftningen omfatta hälso- och sjukvården i dess
helhet, bl. a. den förebyggande hälsovården. Betänkande med förslag av
utredningen beräknas föreligga inom kort.

Nämnden för läkares vidareutbildning beslutade i november 1976 att en
översyn av bestämmelserna om krav för allmänläkarkompetens och specialistkompetens
skulle ske. Översynen sker i en särskild utredning (NLV:s
översynsutredning). När det gäller allmänläkarutbildningen syftar man bl. a.
till att denna skall ge en kompetens som är relaterad till en bred sjukvårdsverksamhet
inom primärvård. Översynsarbetet beträffande allmänläkarutbildningen
beräknas bli slutfört under innevarande år.

1 prop. 1978/79:197 om vårdutbildning inom högskolan - vilken kommer att
behandlas av utbildningsutskottet under innevarande höst - har regeringen
lagt fram förslag om förändringar av bl. a. sjuksköterskeutbildningen.
Förslagen grundar sig bl. a. på förslag av utredningen (U 1977:06) om vissa
vårdutbildningar inom högskolan (VÅRD 77) i det i augusti 1978 avgivna
betänkandet (SOU 1978:50) Ny vårdutbildning. Det häri propositionen (s. 35)
förutsatts att utbildning för att meddela föräldrautbildning kommer att ingå i
utbildningen för studerande med inriktning mot allmän hälso- och sjukvård
samt i påbyggnadsutbildningar för obstetrisk och gynekologisk vård och för
öppen hälso- och sjukvård.

SoU 1979/80:6

Smärtlindring vid förlossning

Motionen

I motionen 1978/79:1272 av Inga Lantz m. fl. (vpk) påpekas bl. a. att det är
nästan tio år sedan riksdagen år 1971 fattade beslut att alla kvinnor som så
önskar skall ha rätt till smärtlindring vid förlossning. I motionen redovisas
bl. a. uppgifter om kvinnors önskemål om smärtlindring vid förlossning som
framkommit vid olika undersökningar.

Motionärerna framhåller att följande krav måste uppfyllas om nämnda
riksdagsbeslut skall kunna förverkligas, nämligen

1. läkare med adekvat utbildning skall finnas tillgängliga på förlossningsavdelningarna
dygnet runt,

2. åtgärder vidtas så att de barnmorskor som i dag behärskar metoder som
leder till effektiv smärtlindring ges verklig möjlighet att utöva dessa,

3. läkarna på förlossningsavdelningarna får skyldighet att fortlöpande
praktiskt handleda barnmorskorna i dessa metoder,

4. tidigare utbildade barnmorskor erhåller snarast kompletterande utbildning
i detta avseende,

5. planläggning skall ske för paracervikal-, epidural- och pudendusblockadernas
införande alla tider på dygnet vid kvinnoklinikerna,

6. samtliga gravida kvinnor får genom mödrahälsovården möjlighet att
genomgå kurs i psykoprofylax,

7. resurser anslås för mer forskning kring förlossningsvården.

Anvisningar om och metoder för smärtlindring vid förlossning m. m.

1 ett cirkulär från år 1969 (MF 1969:69) har socialstyrelsen gett råd och
anvisningar rörande smärtlindring vid förlossning. Enligt cirkuläret skall
barnaföderskans önskan beträffande smärtlindring vid förlossning tillgodoses
i den utsträckning medicinska skäl medger. Smärtlindring skall ges i
enlighet med den ansvarige läkarens intentioner, och det ankommer på
denne att göra tjänstgörande barnmorskor förtrogna med de för dem nya
smärtlindringsmetoder som han önskar skall komma till användning. Den
ansvarige läkaren skall utfärda skriftlig instruktion för förlossningsavdelning
beträffande den smärtlindringsmetodik som får användas av barnmorska.

För smärtlindring vid förlossning används olika metoder. De metoder som
särskilt varit aktuella i diskussionen om smärtlindring vid förlossning är
pudendusblockaden, som avser bedövning av en nerv i bäckenbotten,
paracervikalblockaden, som avser bedövning av området kring livmoderhalsen,
samt epiduralanestesin (ryggbedövning). Pudendusblockaden får läggas
av barnmorska. Utbildning häri innefattas i en läroplan för barnmorskeutbildningen,
som fastställdes av skolöverstyrelsen år 1973, samt i en
utbildningsplan och kursplaner för kompletteringsutbildning i smärtlindring

SoU 1979/80:6

vid förlossning för barnmorskor med äldre studiegång, som fastställts av
skolöverstyrelsen år 1976. Nämnda läroplan och planer för kompletteringsutbildning
har utarbetats mot bakgrund av bl. a. 1971 års riksdagsuttalande.
Paracervikalblockaden och epiduralanestesin är de mest effektiva men
samtidigt mest avancerade metoderna. Paracervikalblockaden får inte ges
självständigt av barnmorska. Det föreligger dock inte hinder för att den
ansvarige läkaren skulle kunna anförtro åt barnmorska att ge paracervikalblockad
efter särskild utbildning. Epiduralanestesi bör inledas av anestesiläkare.
När bedövningen stabiliserats kan patienten passas av barnmorska med
ovannämnd utbildning.

I betänkandena SoU 1971:40 och 1976/77:6 har lämnats närmare redogörelser
för organisationen av och verksamheten inom förlossningsvården. I
sistnämnda betänkande finns bl. a. en kortfattad redogörelse för de synpunkter
på organisationen för smärtlindring vid förlossning som socialstyrelsen
redovisat i socialstyrelsens betänkande om förlossningsvårdens organisation.

Tidigare riksdagsbehandling

På förslag av socialutskottet i betänkandet SoU 1971:40 uttalade riksdagen
att smärtlindring vid förlossning är ett rimligt krav som varje kvinna som så
önskar skall få uppfyllt. Motioner om smärtlindring vid förlossning har
därefter behandlats av utskottet år 1974 (SoU 1974:38), år 1975 (SoU
1975/76:14), år 1976 (SoU 1976/77:6), år 1977 (SoU 1977/78:13) samt i fjol
(SoU 1978/79:8).

Mot bakgrund av bl. a. uttalanden av utskottet i betänkandet SoU
1976/77:6 uppdrog regeringen genom beslut i mars 1976 åt socialstyrelsen att
kontinuerligt inhämta, sammanställa och redovisa uppgifter om utvecklingen
och planerna inom de olika sjukvårdsområdena i fråga om resurser för
smärtlindring vid förlossning, att följa forskningen inom området och
fortlöpande informera sjukvårdshuvudmännen om nya rön och hur de kan
förverkligas i det praktiska sjukvårdsarbetet samt att jämväl i övrigt beakta
vad utskottet anfört i nämnda betänkande.

I utskottets senaste betänkande upprepade utskottet med skärpa att det är
nödvändigt att man ger åtgärder för att bereda kvinnorna smärtlindring v'id
förlossning hög prioritet. Utskottet förutsatte att man såväl inom utbildningssektorn
som inom hälso- och sjukvården ägnar frågan om åtgärder för att
bereda kvinnorna möjlighet till smärtlindring vid förlossning särskild
uppmärksamhet.

SoU 1979/80:6

Socialstyrelsens rapport i mars dr 1978 om smärtlindring vid förlossning
m. m.

Med anledning av regeringens ovannämnda uppdrag år 1976 åt socialstyrelsen
att följa frågan om smärtlindring vid förlossning överlämnade
socialstyrelsen i mars år 1978 till socialdepartementet en inom myndigheten
utarbetad lägesrapport beträffande smärtlindring vid förlossning. Enligt
rapporten har utvecklingen inom området gått relativt långsamt, och
möjligheterna att få effektiv smärtlindring är ojämnt fördelade över landet.
Vid vissa sjukhus är de myckel goda, vid andra mera begränsade. I rapporten
finns en redovisning av de åtgärder som socialstyrelsen vidtagit eller planerat
på området. Denna redovisning återges nedan. Lägesrapporten avslutas med
kommentaren att socialstyrelsens sammanvägda bedömning är att goda
förutsättningar nu finns för en fortsatt utveckling mot det mål angående
smärtlindring vid förlossning som riksdagens uttalande år 1971 angav.
Utvecklingstakten bestäms dock, sägs det, bl. a. av de samhällsekonomiska
ramarna.

I fråga om åtgärder som socialstyrelsen vidtagit eller planerar anförs i
rapporten följande.

Enligt socialstyrelsens uppfattning nu liksom tidigare äreffektiv smärtlindring
ett lika viktigt led i förlossningsvården som förlossningsförberedelse i
den basala mödrahälsovården. Målet bör vara att alla blivande mödrar under
graviditeten skall få psykologisk förlossningsförberedelse och under förlossningen
smärtlindring avpassad efter vars och ens behov.

Vid alla former av effektiv obstetrisk smärtlindring finns en viss risk för
komplikationer, som om de inte omedelbart upptäcks och behandlas, kan bli
farliga för modern eller barnet. För att göra riskerna så små som möjligt bör
kvalificerad obstetrisk analgesi med i första hand paracervikal- eller epiduralblockad
endast ges vid förlossningsenheter med adekvat utrustning för
övervakning av fostret (kardiotokograf) och omedelbar tillgång till obstetriker,
anestesiolog och helst även barnläkare dygnet runt. Dessa villkor
uppfylls i regel endast vid region- och länssjukhus samt vid länsdelssjukhus
med utbyggd kvinnoklinik. Resurser att ge effektiv smärtlindring med
betryggande säkerhet saknas oftast vid de minsta enheterna.

Socialstyrelsen följer fortlöpande utvecklingen på området via rapporteringen
till det medicinska födelseregistret. En revision av journalsystemet
och MFM (MFM =det s. k. medicinska födelsemeddelandet till socialstyrelsens
medicinska födelseregister) pågår i syfte att underlätta rapporteringen
samt att begränsa insamlingen till relevanta data. Revisionen syftar bl. a. till
att förbättra återföringen av uppgifter om använda smärtlindringsmetoder
och deras effekter. Det nya journal- och meddelandesystemet beräknas
kunna införas från 1 januari 1979.

Inom socialstyrelsen pågår också en utredning om mödrahälsovårdens
organisation. Denna utredning kommer bl. a. att föreslå ett utvidgat psykosocialt
innehåll i graviditetsvården och att den nuvarande mödraundervisningen
utvecklas till en föräldrautbildning där båda föräldrarna för tillfälle att
i mindre grupper samtala om graviditet, förlossning och föräldraskap.
Utredningen, som bl. a. behandlar förberedelse för förlossningen, beräknas
lägga fram sitt betänkande under 1978.

SoU 1979/80:6

1 syfte att påskynda utvecklingen ytterligare har socialstyrelsen vidtagit
eller planerat att genomföra en rad åtgärder.

Socialstyrelsen har således givit en expertgrupp i uppdrag att omarbeta
tidigare utgivet cirkulär om smärtlindring vid förlossning (MF 1969:69).
Expertgruppen består av representanter för verksamhetsområdena gynekologi
och obstetrik, anestesiologi och barnmedicin samt barnmorskekåren.
Uppdraget beräknas vara slutfört under våren 1979.

Socialstyrelsen har vidare i skrivelse till NLV (NLV = nämnden för läkares
vidareutbildning) anfört att styrelsen anser det angeläget med en översyn av
de kurser NLV ger inom gynekologi och obstetrik, pediatrik och anestesiologi
vilka är av betydelse för en god smärtlindringsservice under förlossning.
Kurserna bör i högre grad än för närvarande ges en sådan inriktning att de
berörda specialisternas kunskaper i obstetrisk anestesi och dennas effekter på
mor och barn förbättras.

Mot bakgrund av den nya högskolereformen är bl. a. barnmorskeutbildningen
föremål för översyn. Socialstyrelsen avser i samband därmed att
precisera de krav som förlossningsvården kommer att ställa på yrkesutövarna:
för barnmorskorna bl. a. då det gäller insatser för smärtlindring vid
förlossning. Undersökningar för att kunna öka antalet utbildningsplatser
pågår inom styrelsen. Socialstyrelsen avseratt i skrivelse till Universitets- och
Högskoleämbetet föreslå att kompletteringsutbildningen för barnmorskor
enligt äldre studiegång blir en reguljär kompletteringsutbildning (vidareutbildning)
inom högskolan. Denna utbildning sker nu i form av fortbildning i
huvudmannens regi.

Ett syfte vid socialstyrelsens fördelning av nya läkartjänster har hittills
varit att uppnå en rimlig fördelning av de ökade läkarresurserna mellan
landets olika sjukvårdsområden. Ett grundmotiv bakom läkarfördelningsprogrammets
konstruktion är att inte flera tjänster skall inrättas än vad som
svarar mot tillgången. På sikt dimensioneras vidareutbildningen så att balans
uppnås mellan behov och efterfrågan. För att klarlägga sjukvårdsenheternas
totala behov av specialistkompetenta läkare har styrelsen uppmanat sjukvårdshuvudmännen
att genomföra en bemanningsplanering om detta inte
gjorts tidigare.

Enligt socialstyrelsens uppfattning är den formella tjänstetillgången f. n.
relativt väl balanserad totalt sett mellan olika regioner. Detta utgör en viktig
grund för att en förbättrad smärtlindring vid förlossning skall kunna ges på
likartade villkor över hela landet. Läkarbemanningen har emellertid vid
flertalet enheter numera nått en sådan nivå att styrelsen vid kommande
fördelning av tillgängliga läkarresurser finner att framställningar, som görs
mot bakgrund av en aktuell plan för förbättrad smärtlindring vid förlossning,
bör prioriteras ytterligare. Sjukvårdshuvudmännen kommer genom särskild
skrivelse att informeras härom och samtidigt delges denna rapport. Styrelsen
kommer även i anslutning lill nästa fördelningsomgång (ansökningsblanketter
m. m. sänds ut under sommaren 1978) att samla in uppgifter om resursoch
planeringsläget beträffande smärtlindring vid förlossning. Mot bakgrund
av vikten av lokalt bedriven fortbildning kommer även uppgifter om dessa
kurser att inhämtas.

Slutligen avser styrelsen att informera samtliga förlossningsenheter om
ovanstående förfrågan angående smärtlindring inom förlossningsvården
samtidigt som de delges denna rapport. Vid denna förfrågan kommerspeciellt
den stora skillnaden beträffande tillämpningen av olika smärtlindringsmeloder
samt utbildningen i obstetrisk anestesi att uppmärksammas.

SoU 1979/80:6

Styrelsen kommer även i fortsättningen att genom sina föredragande läkare
inom verksamhetsområdet gynekologi och obstetrik samt ledamöterna av
socialstyrelsens vetenskapliga råd fortlöpande följa den vetenskapliga
utvecklingen inom området.

Den expertgrupp som socialstyrelsen gett i uppdrag att omarbeta cirkuläret
från år 1969 om smärtlindring vid förlossning beräknas komma att under
innevarande höst lägga fram en rapport om läget beträffande metoder för
smärtlindring m. m., vilken kommer att utgöra underlag för ett nytt cirkulär
om smärtlindring vid förlossning.

Socialstyrelsen har i enlighet med vad som förutskickats i rapporten av år
1978 insamlat uppgifter om resurs- och planeringsläget beträffande smärtlindring
vid förlossning. De insamlade uppgifterna sammanställs f. n. och
kommer att presenteras i en rapport under innevarande höst.

Förslag om barnmorskeutbildningen

Som nämnts i det föregående har regeringen i prop. 1978/79:197 lagt fram
förslag om vårdutbildning inom högskolan. Föredragande departementschefen
framhåller om barnmorskeutbildningen - för vilken föreslås en
påbyggnadslinje i obstetrisk och gynekologisk vård - bl. a. (s. 37) att med i
propositionen förordad förlängning av grundutbildningen för sjuksköterskor
förutsättningar skapas för att göra vissa moderniseringar i utbildningsinnehållet
i barnmorskeutbildningen.

Ökade möjligheter till förlossningsvård utanför det egna sjukvårdsområdet Motionerna I

motionen 1978/79:599 av Karin Nordlander m. fl. (vpk) och motionen
1978/79:1823 av Margot Håkansson m. fl. (fp) kritiseras den regel i det s. k.
utomlänsavtalet mellan sjukvårdshuvudmännen, som innebär att vid förlossningsvård
utanfördet egna sjukvårdsområdet kvinnans sjukvårdshuvudman
endast under vissa förutsättningar tar på sig kostnad för förlossningsvården,
om förlossningen äger rum 21 dagar eller kortare tid före beräknad
tidpunkt för förlossningen.

I motionen 1978/79:599 anförs bl. a. följande.

Att hindra gravida kvinnor från att under ca en och en halv månad lämna
sitt sjukvårdsområde på grund av risken att föda sitt barn i ett annat län är ett
uttryck för en förmyndarmentalitet och en diskriminering av dessa kvinnor.
Man kan nämligen inte exakt bestämma dagen för ett barns födelse. En
förlossning måste jämställas med annan akut sjukvård som man tvingas
söka, exempelvis vid olycksfall som inträffar under vistelse på annan ort.

1 inget annat sammanhang finns en liknande inskränkning i rätten att välja

SoU 1979/80:6

vistelseort. Slopandet av 21-dagarsregeln torde inte heller innebära någon stor
förskjutning av förlossningsvården. De flesta kvinnor föredrar säkert att foda
sina barn i hemorten både av praktiska och medicinska skäl. Och inskränkningen
kan utan våda för landstingen slopas; det är en rättvisesak det
gäller.

f motionen 1978/79:1823 framförs synpunkter likartade med de här
redovisade synpunkterna i motionen 1978/79:599. Härutöver påpekas bl. a.
följande.

Ytterligare skäl för att avskaffa 21-dagarsregeln är den bristfälliga kunskap
som finns om den. Inget av de många reklamtryck som skickas ut till blivande
mammor innehåller upplysningar om detta. Det har också inträffat att
mammor fått barn utanför länet och först efteråt fått beskedet att förlossningsvården
inte då är gratis. Dispens beviljas i de flesta fall men inte i alla.
Dispensförfarandet är därför ett byråkratiskt otyg när självklarheten borde
råda.

Om skyldighet att bereda sjukvård och om vårdavgift för sjukhusvård m. m.

Bestämmelser om skyldighet för sjukvårdshuvudman att bereda sjukvård
och om avgifter för sjukhusvård har meddelats i sjukvårdslagen (1962:242). 1
utskottets betänkande SoU 1978/79:8 (s. 12-13) har lämnats en redogörelse
för dessa bestämmelser m. m., till vilken hänvisas.

Som nämnts i det föregående har hälso- och sjukvårdsutredningen i
uppdrag att utarbeta förslag till en helt ny lagstiftning för hälso- och
sjukvården. Som grundval för sitt arbete skall hälso- och sjukvårdsutredningen
föra en målsättningsdiskussion, vilken skall ha som utgångspunkt att
alla som bor i landet skall ha rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor.

Den vårdavgift som sjukvårdshuvudmännen numera uttar för sjukhusvård
på allmän sal av patient bosatt inom huvudmannens sjukvårdsområde
(inomlänspatient) utgör 30 kr. per dag, för vilken avgift ersättning utgår från
allmänna försäkringen. Vårdavgiften är emellertid obetydlig i förhållande till
de faktiska kostnaderna för vården, vilket medför att sjukvårdshuvudmännen
till huvudsaklig del finansierar sjukhusvården skattevägen.

För vård av patienter från främmande sjukvårdsområden (utomlänspatienter)
debiteras dock avgifter som i allmänhet motsvarar de verkliga driftkostnaderna
vilka kan uppgå till avsevärda belopp beroende på specialitet.
Vanligen träder emellertid patientens hemlandsting emellan så att patienten
inte behöver debiteras högre avgift än 30 kr. per dag, vilken avgift slutligen
erläggs av den allmänna försäkringen. Sjukvårdshuvudmännen har träffat
särskilt avtal (s. k. utomlänsavtal)om ersättning för vård av vissa utomlänspatienter,
för vilket avtal en redogörelse lämnas i det följande.

SoU 1979/80:6

Utomlänsavtalet

Då det inte ansetts skäligt att utomlänspatienter genomgående skall
erlägga de höga vårdavgifter som uppstår om sjukvårdshuvudmännens
självkostnader läggs till grund för vårdavgifterna, har huvudmännen under
årens lopp träffat särskilda överenskommelser, utomlänsavtal, för vård av
vissa utomlänspatienter. Gällande utomlänsavtal, 1979 års utomlänsavtal,
har utarbetats inom Landstingsförbundet och därefter godkänts av samtliga
landsting och av Gotlands, Göteborgs och Malmö kommuner. I utomlänsavtalet
anges särskilt att huvudmännens skyldighet att ombesörja vård
regleras i sjukvårdslagen och påverkas inte av utomlänsavtalet. Utomlänsavtalet
innebär att utomlänspatient normalt inte skall behöva erlägga mer i
vårdavgift än inomlänspatient på det sjukhus där vård ges, varvid en högre
avgift debiteras den sjukvårdshuvudman inom vars område patienten är
bosatt. När det gäller förlossningsvård och abort gäller utomlänsavtalet (enligt
11 § punkten 2) till förmån tor utomlänspatient "vid förtidsbörd dvs. när
förlossningen äger rum mer än 21 dagar före beräknad tidpunkt samt vid
förlossning och abort om särskilda skäl föreligger och hemlandstinget
utfärdar betalningsförbindelse”. I en kommentar till regeln hänvisas beträffande
grunder för bedömning om särskilda skäl föreligger till ett meddelande
nr 1 till 1979 års utomlänsavtal.

I det cirkulär (AC 56/78) vari Landstingsförbundet rekommenderade
sjukvårdshuvudmännen att godkänna 1979 års utomlänsavtal rekommenderade
Landstingsförbundet även sjukvårdshuvudmännen att sträva efter en
successiv uppmjukning av den individuella prövningen av om särskilda skäl
föreligger för utfärdande av betalningsförbindelse vid förlossningsvård enligt
avtalet.

Landstingsförbundet har nyligen rekommenderat sjukvårdshuvudmännen
att godkänna ett förslag till utomlänsavtal för år 1980. Enligt förslaget
jämställs förlossningsvård med akutvård. Detta innebär att gravid kvinna
som blir i behov av förlossningsvård under vistelse utanför det egna
sjukvårdsområdet skall kunna söka vård vid närmaste sjukhus inom det
sjukvårdsområde där hon befinner sig och där erforderlig vård kan lämnas.
Avtalet skall dock inte kunna tillämpas om det omedelbara behovet av
intagning på sjukhus för förlossningsvård uppkommer inom hemlandstinget
men patienten reser till sjukhus inom angränsande landsting för att söka
vård.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har under 1975/76 års riksmöte samt under de två senaste
riksmötena behandlat motioner som var likartade med motionerna 1978/
79:599 och 1978/79:1823. På förslag av socialutskottet i betänkandena SoU
1975/76:47, SoU 1977/78:13 och SoU 1978/79:8 har riksdagen avslagit de

SoU 1979/80:6

tidigare motionerna. Utskottet framhöll i det sistnämnda betänkandet att det
- mot bakgrund av bl. a. viss ändring i 1978 års utomlänsavtal - fanns
anledning räkna med en generös inställning på huvudmannahåll i fråga om
förlossningsvård utanför det egna sjukvårdsområdet.

Utskottet

I de motioner som behandlas i detta betänkande tas upp frågor om
mödrahälsovården och förlossningsvården.

Ökad satsning på psyko-socialt stöd inom mödrahälsovården

Mödrahälsovården har enligt ett av socialstyrelsen år 1969 fastställt
normalreglemente för mödra- och barnhälsovården (MF 1969:39) till uppgift
att genom hälsovårdande verksamhet i såväl fysiskt som psykiskt hänseende
förebygga uppkomsten av sjukdomar och insufficienstillstånd hos blivande
och nyblivna mödrar. Mödrahälsovården bedrivs vid mödravårdscentraler
och omfattar dels vård av kvinnan under havandeskapet (förvård), vård av
den nyförlösta kvinnan under tiden närmast efter förlossningen (eftervård)
samt preventivmedelsrådgivning.

Imotionen 1978/79:1645 av LarsWernerm. fl. (vpk) konstateras det att en
mycket kvalificerad somatisk vård har byggts upp inom mödrahälsovården.
Motionärerna påpekar emellertid att nyare forskningsrön klart visat att
moderns psykiska hälsa under väntetiden och hennes sociala situation har
stor betydelse för barnets utveckling och anpassning efter födelsen samt att
mödrahälsovården i fråga om arbetsmetoder och dimensionering inte räcker
till för insatser som fordras med hänsyn härtill. Motionärerna begär därför en
översyn av utbildningen för blivande gynekologer och allmänläkare om
mödrahälsovårdens psykologiska och sociala sidor. Vidare begärs det att
riksdagen skall uttala att antalet barnmorskor och läkare skall ökas vid
mödravårdscentralerna så att dessa personalkategorier får tid till att integrera
mödrahälsovårdens psykologiska och sociala sidor i arbetet, att psykologer
och kuratorer skall finnas på alla mödravårdscentraler för att i första hand
handleda barnmorskor i det individuella patientarbetet och inom föreslagen
föräldrautbildning ävensom för att ge stöd till enskilda patienter samt att
samarbetet mellan socialvård och mödrahälsovård skall förbättras.

Riksdagen (prop. 1978/79:168, SoU 1978/79:45, rskr 1978/79:385) har
tidigare i år godkänt allmänna riktlinjer för en allmän föräldrautbildning.
Dessa riktlinjer innebär bl. a. att en allmän föräldrautbildning i anslutning till
barns födelse med början år 1980 successivt skall byggas ut i landstingskommunernas
regi som en del av den normala verksamheten vid mödra- och
barnavårdscentraler samt BB. Föräldrautbildningen skall bl. a. förmedla
kunskap i frågor om hur det fysiska och psykiska tillståndet påverkas under
graviditet, förlossning och tiden närmast efter förlossning, fostrets utveck -

SoU 1979/80:6

ling, förebyggande hälsovård och det stöd som samhället kan erbjuda
blivande och nyblivna föräldrar.

Socialstyrelsen presenterade i fjol ett förslag till ett principprogram för
mödra- och barnhälsovården (Socialstyrelsen redovisar 1979:4) med riktlinjer
för mödra- och barnhälsovårdens framtida innehåll och organisation. Förslaget
och remissyttranden över detta skall ligga till grund för ett slutligt
principprogram. Mödra- och barnhälsovården föreslås bli integrerad i primärvården
vid vårdcentraler. Verksamheten skall syfta till att den fysiska och
psykiska hälsan hos föräldrar och barn skall förbättras. Hälsoövervakningen
skall även omfatta barnfamiljernas psykosociala förhållanden, och även
psykosocialt stöd skall ges. Läkare som skall ansvara för hälso- och
sjukvården för mödrar och barn bör enligt förslaget vara antingen läkare med
specialistkompetens i pediatrik resp. i gynekologi och obstetrik eller vara
läkare med allmänläkarkompetens och vidareutbildning eller fortbildning
inom det av här nämnda verksamhetsområden för vilket allmänläkaren skall
svara. Betydelsen av ett nära samarbete med den kommunala socialvården
understryks i förslaget. Den kommunala socialvården förutsätts skola svara
för åtgärder som kräver insatser av psykologer och socionomer.

Genom nämnden för läkares vidareutbildning sker f. n. en översyn av
bestämmelserna om krav för allmänläkarkompetens och specialistkompetens.
När det gäller allmänläkarna syftar översynen till att de skall få kompetens
för en bred sjukvårdsverksamhet inom primärvården. I prop. 1978/
79:197 om vårdutbildning inom högskolan-vilken hänvisats till utbildningsutskottet
- föreslås en utbildningsgång för barnmorskor som skapar förutsättningar
för vissa moderniseringar i utbildningsinnehållet m. m.

Av den lämnade redovisningen framgår att man har anledning räkna med
en avsevärt ökad satsning på psykosocialt stöd inom mödrahälsovården.
Motionen 1978/79:1645 påkallar därför inte något initiativ av riksdagen.
Liksom utskottet gjorde vid behandlingen i fjol av en likartad motion vill
utskottet emellertid understryka angelägenheten av att den sålunda väntade
vidgningen av mödrahälsovårdens innehåll kommer till stånd så snart som
möjligt.

Smärtlindring vid förlossning

I samband med riksdagsbehandlingen år 1971 av motioner om smärtlindring
vid förlossning uttalade riksdagen på förslag av socialutskottet i
betänkandet SoU 1971:40 att smärtlindring vid förlossning är ett rimligt krav
som varje kvinna som så önskar skall få uppfyllt. I betänkandet diskuterades
relativt ingående de problem som lade hinder i vägen för att man skulle nå det
uppställda målet och de åtgärder som från samhällets sida borde vidtas
härvidlag. Härefter har under åren 1974-1978 motioner väckts rörande
förlossningsvården, i vilka med vissa inbördes avvikelser yrkanden framställts
vilka tagit sikte på frågan hur 1971 års uttalande skall förverkligas.

SoU 1979/80:6

Motionerna har behandlats av socialutskottet i betänkandena SoU 1974:38,
SoU 1975/76:14, SoU 1976/77:6, SoU 1977/78:13 samt SoU 1978/79:8, vilka
godkänts av riksdagen.

Även i den nu aktuella motionen 1978/79:1272 av Inga Lantz m. fl. (vpk)
begärs åtgärder - i enlighet med riktlinjer som anges i motionen - för att
riksdagens beslut från år 1971 skall förverkligas.

Utskottet anförde i betänkandet SoU 1976/77:6 bl. a. att en rad åtgärder
vidtagits i syfte att 1971 års riksdagsuttalande skall få effekt och att klara
förbättringar i fråga om möjligheterna för kvinnor att få smärtlindring vid
förlossning också kommit till stånd. Samtidigt måste det konstateras, anförde
utskottet vidare, att det krävs fortsatta, intensiva insatser för att det mål som
ställdes upp 1971 skall nås så snabbt som möjligt. Utskottet förutsatte att man
vid tilldelningen av läkartjänster liksom vid fördelningen av resurser på
sjukvårdsområdet beaktar 1971 års riksdagsuttalande. Det borde enligt
utskottet vara en angelägen uppgift för socialstyrelsen att kontinuerligt
inhämta, sammanställa och redovisa uppgifter om utvecklingen inom de
olika landstingsområdena då det gäller resurserna för smärtlindring vid
förlossning samt att informera sjukvårdshuvudmännen om de ytterligare
insatser som enligt socialstyrelsens mening behöver göras för att 1971 års
riksdagsuttalande skall förverkligas. Utskottet framhöll vidare att man vid
organiserandet av förlossningsvården borde beakta angelägenheten av att det
för kvinnor i t. ex. glesbygder - vilka inte kan förutses få förlossningsvård
med de mest kvalificerade metoderna för smärtlindring nära hemorten -finns möjlighet att i stället välja en mindre specialiserad men närbelägen
förlossningsvård.

Mot bakgrund av vad utskottet uttalat i 1976/77 års betänkande gav
regeringen i mars 1977 socialstyrelsen i uppdrag att följa utvecklingen och
planerna m. m. beträffande smärtlindring vid förlossning i enlighet med
utskottets uttalanden i betänkandet och att även i övrigt beakta vad utskottet
anfört i detta.

Med anledning av ovannämnda uppdrag överlämnade socialstyrelsen i
mars 1978 till regeringen en lägesrapport beträffande smärtlindring vid
förlossning. En redovisning av det huvudsakliga innehållet i rapporten med
bl. a. en redogörelse för åtgärder som socialstyrelsen vidtagit eller planerat för
att stimulera utvecklingen på området har lämnats i ett föregående avsnitt i
detta betänkande (s. 9-11).

Socialstyrelsen avser att framlägga en ny lägesrapport under innevarande
höst.

Utskottet anser att utbildningen av läkare och annan vårdpersonal numera
nått en sådan omfattning att verksamhet med effektiv smärtlindring vid
förlossning skall kunna ges en hög prioritet av sjukvårdshuvudmännen.
Utskottet vill med skärpa understryka angelägenheten av att så också
sker.

SoU 1979/80:6

Med hänsyn till det anförda bör motionen 1978/79:1272 inte föranleda
någon åtgärd av riksdagen.

Förlossningsvård utanför det egna sjukvårdsområdet

Sjukvårdshuvudmännen har genom s. k. utomlänsavtal - som gällt för ett
år i sänder - reglerat frågan om ersättning mellan huvudmännen för vård som
lämnas patient som är bosatt inom annan huvudmans sjukvårdsområde (s. k.
utomlänspatient). Om den vård som lämnas omfattas av utomlänsavtal
innebär detta för patienten att han inte behöver erlägga högre vårdavgift än
den som tas ut av patient som är bosatt inom den vårdgivande huvudmannens
sjukvårdsområde tinomlänspatient). Hemlandstinget svarar för den helt
dominerande delen av vårdkostnaden, nämligen den kostnad som inte täcks
av patientens vårdavgift. Det nuvarande utomlänsavtalet, 1979 års utomlänsavtal,
gäller i fråga om sluten sjukvård vid förlossning till förmån för
utomlänspatient vid förtidsbörd - dvs. när förlossningen äger rum mer än 21
dagar före beräknad tidpunkt-samt vid annan förlossning om särskilda skäl
föreligger och hemlandstinget utfärdar betalningsförbindelse.

I motionen 1978/79:599 av Karin Nordlander m. fl. (vpk) och motionen
1978/79:1823 av Margot Håkansson m. fl. (fp) kritiseras ovannämnda regel i
utomlänsavtalet för att den begränsar de gravida kvinnornas rörelsefrihet
inför en nedkomst.

Bestämmelserna i utomlänsavtalen om sluten vård vid förlossning har
successivt fått en för patienten allt förmånligare utformning och/eller
tillämpning. De nuvarande bestämmelserna intogs första gången i 1978 års
utomlänsavtal, och syftet var att en anpassning härigenom skulle ske till en
större generositet i förhållande till tidigare bestämmelser, som kommit till
uttryck i praxis. I samband med att Landstingsförbundet rekommenderade
sjukvårdshuvudmännen att godkänna 1979 års utomlänsavtal rekommenderade
Landstingsförbundet även sjukvårdshuvudmännen att sträva efter en
successiv uppmjukning av den individuella prövningen av om särskilda skäl
föreligger för utfärdande av betalningsförbindelse vid förlossningsvård enligt
avtalet.

Landstingsförbundet har i cirkulär i oktober i år till sjukvårdshuvudmännen
rekommenderat dem att godkänna ett utomlänsavtal för år 1980. I detta
har nuvarande bestämmelser om akutvård vid sjukdom eller skada utsträckts
till att omfatta även akutvård vid barnsbörd. Detta innebär att gravid kvinna
som blir i behov av förlossningsvård under vistelse utanför det egna
sjukvårdsområdet skall kunna erhålla vård till ”inomlänsavgift” vid närmaste
sjukhus inom det sjukvårdsområde där hon befinner sig och där erforderlig
vård kan lämnas. Utomlänsavtalet kommer inte att gälla till förmån för
kvinnan, om det omedelbara behovet av intagning på sjukhus uppkommer
inom det egna sjukvårdsområdet men kvinnan reser till sjukhus inom
angränsande sjukvårdsområde för att söka vård.

SoU 1979/80:6

Yrkandena i motionerna 1978/79:599 och 1978/79:1823 kommer således
att bli tillgodosedda i 1980 års utomlänsavtal. Det är därför inte erforderligt
med någon åtgärd av riksdagen med anledning av motionerna.

Utskottet hemställer

1. beträffande ökad satsning på psyko-socialt stöd inom mödrahälsovården
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1645,

2. beträffande smärtlindring vid förlossning att riksdagen avslår
motionen 1978/79:1272,

3. beträffande förlossningsvård utanför det egna sjukvårdsområdet
att riksdagen avslår motionen 1978/79:599 och motionen
1978/79:1823.

Stockholm den 6 november 1979

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Rune Gustavsson (c), Evert Svensson (s),
Anna-Greta Skantz (s), Mårten Werner (m), John Johnsson (s), Erik Larsson
(c), Ivar Nordberg (s)*. Blenda Littmarck (m)*, Kjell Nilsson(s), Ulla Tillander
(c)*, Sven-Gösta Signell (s), Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m) och
Åke Persson (fp)**.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

** Åke Perssons uppdrag som ersättare för riksdagsledamot har upphört vid betänkandets
justering.

GOTAB 62606 Stockholm 1978