med anledning av motioner om miljöskyddslagen m.m. (Betänkande 1978/79:JoU1 Jordbruksutskottet)

JoU 1978/79:1

Jordbruksutskottets betänkande
1978/79:1

med anledning av motioner om miljöskyddslagen m. m.

Motionerna

I motionen 1977/78:475 av Magnus Persson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
yttrandetiderna över koncessionsnämndens ärenden.

I motionen 1977/78:593 av Maj-Lis Landberg och Margit Sandéhn (båda s)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om en väsentlig ökning
av preskriptionstidens längd i miljöskyddslagen.

1 motionen 1977/78:791 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs, såvitt nu är i
fråga, (yrkande 9) att riksdagen beslutar

9. att hos regeringen begära att de krav i fråga om kemiskt avfall som i
övrigt redovisas i motionen behandlas i samband med översynen av
miljöskyddslagen.

I motionen 1977/78:793 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen hos regeringen begär omarbetning och förslag beträffande
miljöskyddslagen så att ekologiska aspekter bättre beaktas och så att den styr
beslutsfattarna i en objektiv beslutsprocess,

2. att riksdagen uttalar att de i motionen anförda synpunkterna bör läggas
till grund för arbetet i utredningen rörande riktlinjer för den framtida
naturresurs- och miljöpolitiken.

I motionen 1977/78:1008 av Ingrid Sundberg m. fl. (m) hemställs att
riksdagen av regeringen begär utredning och förslag om hur den enskildes rätt
bättre skall kunna tryggas i de fall han eller hans verksamhet drabbats av
skador orsakade av miljöfarliga ämnen.

I motionen 1977/78:1274 av Olof Palme m. fl. (s) föreslås att riksdagen
hemställer att regeringen ger berörda myndigheter i uppdrag att utforma
förslag till bestämmelser för avgiftsfinansiering av kostnaderna för tillståndsgivning
och kontroll av sådan miljöfarlig verksamhet som omfattas av
miljöskyddslagens bestämmelser.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet i ett sammanhang ett antal
motioner med anknytning till miljöskyddslagstiftningen m. m.

I motionerna 1977/78:475 och 1977/78:1008 berörs vissa procedurfrågor,
såsom förfarandet vid koncessionsnämnden för miljöskydd respektive den
enskildes möjligheter att tillvarata sin rätt när han drabbas av miljöskador.
Enligt den förstnämnda motionen utsätts ofta en alltför kort yttrandetid när

1 Riksdagen 1978/79. 16 sami. Nr 1

JoU 1978/79:1

ärende angående tillstånd till miljöfarlig verksamhet handläggs i koncessionsnämnden.
Motionärerna påpekar att kommuner och offentliga
samhällsorgan ofta inte har tillräckliga resurser att på kort tid sätta sig in i
ärendet och framhåller att närmare riktlinjer för yttrandetidens längd bör
inskrivas i gällande författning.

Enligt motionen 1977/78:1008 krävs ofta ett omständligt och kanske
dyrbart juridiskt förfarande om enskilda personer vill ha ersättning för
miljöskador som drabbat dem. Inom andra områden kan den enskilde få
bistånd av t. ex. justitieombudsmannen eller konsumentombudsmannen när
han anser sig felaktigt behandlad av myndigheterna. Däremot finns, anför
motionärerna, ingen instans dit den enskilde kan vända sig i de fall han
oförskyllt drabbats av miljöstörning och efter anmälan ingen förbättring
skett. Enligt motionen vore det önskvärt om det inrättades en särskild
instans, t. ex. en miljöombudsman, dit den enskilde kunde vända sig om han
eller hans rörelse drabbas av miljöförstöring och han inte på annat sätt lyckats
få rättelse. Vidare framhålls i motionen att kravet på ställande av borgen när
den enskilde i rättegång begär vissa säkerhetsåtgärder i samband med
skadeståndsyrkande kan verka avhållande och kanske medföra att han avstår
från att begära skadestånd. Motionen utmynnar i en hemställan om
utredning och förslag om hur den enskilde bättre skall kunna hävda sin rätt i
ny åsyftade situationer.

I motionerna 1977/78:593 och 1977/78:791, såvitt nu är i fråga, (yrkande 9)
anförs synpunkter på bl. a. reglerna om straffrättsligt och ekonomiskt ansvar
enligt miljöskyddslagen. Enligt båda motionerna behövs en avsevärd förlängning
av preskriptionstiden för brott mot miljöskyddslagen. I motionen 1977/
78:791 ges dessutom en rad exempel på de svårigheter som kan föreligga på
grund av den långa tid som ofta förflyter innan skador genom miljöfarlig
verksamhet visar sig. Motionärerna framhåller att skaderisker i första hand
bör förebyggas genom skärpt lagstiftning och stränga krav på företagen.
Vidare berörs bl. a. begreppet fara i brottsbalkens regler om allmänfarlig
brottslighet. Enligt motionärerna bör farebegreppet definieras så att det klart
omfattar även fall då hälsofarligt ämne i avsevärd omfattning otillåtet tillförs
luft, vatten eller jord.

Frågan om avgiftsbeläggning i samband med miljöfarlig verksamhet
behandlas i motionen 1977/78:1274. Där framhålls att samhällets kostnader
för den tillståndsgivning för miljöfarlig verksamhet som miljöskyddslagen
föreskriver är betydande och att dessa kostnader i fortsättningen bör bäras av
den som söker tillstånd för sådan verksamhet. Även kostnaderna för den
kontrollverksamhet som föreskrivs i lagen bör enligt motionen bäras av
aktuella företag.

I motionen 1977/78:793 behandlas de risker och problem från miljösynpunkt
som är förenade med bl. a. användningen av icke förnyelsebara
energikällor, såsom olja, kol och kärnkraft. Motionen utmynnar i yrkanden
att miljöskyddslagen omarbetas så att bl. a. ekologiska aspekter bättre beaktas

JoU 1978/79:1

och att de i motionen anförda synpunkterna läggs till grund för arbetet i
utredningen rörande riktlinjer för den framtida naturresurs- och miljöpolitiken.

Utskottet vill i korthet beröra de bestämmelser på miljöskyddslagstiftningens
område m. m. som aktualiseras i några av de förevarande motionerna.
Enligt miljöskyddslagens allmänna principer är den som utövar eller
ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skyldig att vidta de försiktighetsmått
som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Frågan
om tillstånd till miljöfarlig verksamhet prövas av koncessionsnämnden för
miljöskydd. Alla som kan beröras av verksamheten får därvid tillfälle att yttra
sig. 1 anslutning till motionen 1977/78:475 vill utskottet nämna att miljöskyddslagstiftningen
inte innehåller några föreskrifter angående remisstidens
längd i tillståndsärenden utan att denna avgörs av koncessionsnämnden från
fall till fall. Därvid tas hänsyn bl. a. till ärendets omfattning och angelägenhetsgrad.
I normalfallet bestäms remisstiden enligt uppgift till mellan sex och
åtta veckor. Remissmyndigheten kan om så erfordras begära anstånd med att
avge yttrande. Framställningar härom förekommer relativt ofta och torde,
enligt vad utskottet inhämtat, i allmänhet behandlas positivt av nämnden.

Den som vill framställa ersättningsanspråk eller annat enskilt anspråk på
grund av miljöfarlig verksamhet kan väcka talan vid vederbörande fastighetsdomstol.
Som i motionen 1977/78:1008 anförts krävs i regel att part, som i
rättegången begär kvarstad eller annan handräckning till säkerhet för sitt
skadeståndsyrkande, hos rätten ställer pant eller borgen för skada som
härigenom kan drabba motparten. Om parten finnes vara ur stånd att ställa
sådan säkerhet och har visat synnerliga skäl för sin talan kan emellertid rätten
befria honom därifrån. Närmare bestämmelser härom finns i 15 kap.
rättegångsbalken.

Utskottet får i sammanhanget framhålla att justitieombudsmännens
tillsyn givetvis omfattar även statliga och kommunala myndigheter med
uppgifter inom miljövårdsområdet. Undantagna från denna tillsyn är endast
enskilda ledamöter av beslutande kommunala församlingar.

I anslutning till yrkandena om skärpning av ansvaret för miljöfarlig
verksamhet m. m. vill utskottet nämna att straffet för överträdelse av förbud
som meddelats med stöd av miljöskyddslagen eller åsidosättande av
föreskrift eller villkor som meddelats med stöd av lagen är böter eller fängelse
i högst ett år. Enligt brottsbalkens regler om s. k. åtalspreskription får påföljd
ej ådömas om den misstänkte inte häktats eller erhållit del av åtal för brottet
inom viss tid. Tiderna, som i princip räknas från brottets begående, varierar
mellan 2 och 25 år, beroende på brottets svårighetsgrad. För brott av här
åsyftat slag är preskriptionstiden 2 år.

Förfarande som innefattar brott mot miljöskyddslagen kan, som antytts i
motionen 1977/78:791, i och för sig också medföra ansvar för sådan

JoU 1978/79:1

allmänfarlig brottslighet som avses i 13 kap. brottsbalken. Bl. a. torde
bestämmelserna i 13 kap. 7 och 9 §§ om spridande av gift eller smitta
respektive vårdslöshet med gift eller smittämne kunna komma att tillämpas
på den miljöfarliga verksamheten. Detta förutsätter dock i subjektivt
hänseende att antingen uppsåt(13 kap. 7 §) eller grov oaktsamhet (13 kap.
9 §) kan påvisas hos den som utför handlingen. I objektivt hänseende krävs
bl. a. att genom förfarandet framkallas allmän fara för människors liv eller
hälsa, d. v. s. att den skadegörande handlingen hotar en stor eller obestämd
krets av människor.

Det ekonomiska ansvaret för miljöfarlig verksamhet har i miljöskyddslagen
fått sitt uttryck bl. a. i ett stadgande att den som orsakar olägenhet
genom miljöfarlig verksamhet är skyldig att utge ersättning härför. Skadeståndsansvaret
är ett s. k. strikt ansvar, dvs. ersättningsskyldighet kan i
princip föreligga även om den skadegörande handlingen inte skett av
vårdslöshet. Om olägenheten inte orsakats genom försumlighet skall dock
ersättning utgå endast om olägenheten är av någon betydelse och bara i den
mån den ej skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena i orten eller till
dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

Utskottet har stor förståelse för de strävanden som förevarande motioner
ger uttryck för och som bl. a. syftar till att förbättra samhällets möjligheter att
kontrollera miljöfarlig verksamhet. Andra viktiga problem som tas upp i
motionerna rör möjligheten att beivra brott mot miljöskyddslagen samt de
ekonomiska konsekvenserna för såväl den enskilde som samhället när
verksamheten i fråga medför olägenheter från miljövårdssynpunkt.
Utskottet finner sig emellertid, med hänvisning till den verksamhet som
pågår bl. a. inom miljöskyddsutredningen (Jo 1976:06), inte nu ha anledning
att gå närmare in på de olika åtgärder som motionärerna föreslagit. Utskottet
får erinra om att nyssnämnda utredning har till uppgift bl. a. att göra en
allmän översyn av miljöskyddslagstiftningen och att överväga vilka förändringar
av denna lagstiftning som behöver göras för att ytterligare förbättra
samhällets möjligheter att ingripa mot och kontrollera miljöfarlig verksamhet.
I anslutning till inträffade händelser vid BT Kemis anläggningar i
Teckomatorp har utredningen erhållit vissa tilläggsdirektiv. Såsom direktiven
till utredningen är utformade synes flertalet av de frågor som berörs i
motionerna 1977/78:475, 1977/78:593, 1977/78:791, yrkande 9, och 1977/
78:1008 falla inom ramen för dennas verksamhet. Utskottet finner för sin del
lämpligt att nyssnämnda motioner överlämnas till miljöskyddsutredningen.

Beträffande synpunkterna i motionen 1977/78:1008 rörande kraven på
borgen i samband med processuella säkerhetsåtgärder vill utskottet tillägga
att frågan om lättnader i de krav m. m. som är förenade med civil rättegång
kan komma att beröras av rättegångsutredningen (Ju 1977:06), som gör en
allmän översyn av rättegångsförfarandet vid allmän domstol.

JoU 1978/79:1

1 anslutning till förslaget i motionen 1977/78:1274 rörande kostnaderna för
tillståndsgivning och kontrollverksamhet enligt miljöskyddslagen vill
utskottet fästa uppmärksamheten på att 1971 års miljökostnadsutredning i
sitt nyligen avgivna slutbetänkande (SOU 1978:43, Miljökostnader) framlägger
förslag angående en s. k. prövnings- och tillsynsavgift. Utredningen
föreslår (s. 311) att principbeslut fattas om att införa avgift på prövnings- och
tillsynsverksamhet enligt miljöskyddslagen, lagen om hälso- och miljöfarliga
varor samt 3 § lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten och att
naturvårdsverket i samarbete med övriga berörda myndigheter ges i uppdrag
att utarbeta förslag till avgiftssystem. Betänkandet remissbehandlas f. n. i
jordbruksdepartementet. Mot angivna bakgrund anser sig utskottet kunna
förutsätta att i motionen 1977/78:1274 berörda spörsmål kommer att närmare
prövas utan något särskilt initiativ från riksdagens sida.

I motionen 1977/78:793 framförda synpunkter berör enligt utskottets
mening i första hand den nyligen tillsatta utredningen angående riktlinjer för
den framtida naturresurs- och miljöpolitiken. Denna utrednings uppgift är i
korthet att utföra en framtidsstudie som syftar till att öka kunskaperna om
alternativa möjligheter till utveckling av samhället utifrån en ekologisk
grundsyn. Utredningen skall därvid föreslå en politik för långsiktig hushållning
med naturresurser i syfte att hushålla med och bättre överblicka olika
möjligheter att utnyttja dessa. Naturresurshushållningen skall vidare enligt
direktiven bygga på en ekologisk grundsyn.

Utskottet föreslår för sin del att motionen 1977/78:793 överlämnas till
naturresurs- och miljöutredningen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om överlämnande av

a. motionen 1977/78:475,

b. motionen 1977/78:593,

c. motionen 1977/78:791, yrkande 9, och

d. motionen 1977/78:1008 till miljöskyddsutredningen,

2. lämnar motionen 1977/78:1274 utan åtgärd,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om överlämnande av motionen 1977/78:793 till naturresursoch
miljöutredningen.

Garpenberg den 12 september 1978

På jordbruksutskottets vägnar
SVANTE LUNDKVIST

JoU 1978/79:1

Närvarande: Svante Lundkvist (s), Bertil Jonasson (c). Sven Lindberg (s),
Arne Andersson i Ljung (m), Gunnar Olsson (s). Märta Fredrikson (c), Håkan
Strömberg (s), Tage Adolfsson (m), Ingemar Hallenius (c). Gunnar Johansson
(m), Ove Karlsson (s), Kerstin Anér (fp), Sven Eric Lorentzon (m)och WiviAnne
Radesjö (s).

Reservation

av Svante Lundkvist, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Ove
Karlsson och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”1 anslutning”
och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

I anslutning till (lika med utskottet) i jordbruksdepartementet.

Utskottet ansluter sig i princip till den i motionen 1977/78:1274 framförda
uppfattningen att samhällets kostnader för den tillståndsgivning och
kontrollverksamhet som miljöskyddslagen föreskriver bör bestridas av dem
som söker tillstånd för respektive utövar miljöfarlig verksamhet. Utskottet
utgår från att i motionen berörda spörsmål kommer att närmare prövas i
samband med behandlingen av miljökostnadsutredningens betänkande. Vad
utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
med anledning av motionen 1977/78:1274,

■

GOTAB 58484 Stockholm 1978