Med anledning av motioner om miljöfarligt avfall (Betänkande 1979/80:JoU14 Jordbruksutskottet)

JoU 1979/80:14

Jordbruksutskottets betänkande
1979/80:14

med anledning av motioner om miljöfarligt avfall

Motionerna

Yrkande

1 motionen 1978/79:1437 av Ylva Annerstedt (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag 1. om på vilket sätt destruktionskostnaden för
miljöfarliga ämnen kan tas ut i produktionsledet, 2. om förenklade rutiner för
hantering av miljöfarligt avfall.

I motionen 1978/79:1990 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs, såvitt nu är i
fråga (yrkande 8) att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att SAKAB
ges de resurser som erfordras för uppbyggnaden av erforderliga mottagningsoch
behandlingsanläggningar för kemiskt avfall.

Motivering

I motionen 1978/79:1437 diskuteras problemen med användning av
miljöfarliga ämnen inom industrin. De industrigrenar som måste använda
miljöfarliga ämnen i tillverkningen är många och oumbärliga. Enligt
motionen har framför allt de mindre företagen svårigheter att bli av med
rester eller avfall från tillverkningsprocessen. Kostnaderna för omhändertagande
av det miljöfarliga avfallet kan leda till att man väljer en billig och
mindre tillförlitlig metod att göra sig av med detta. En åtgärd som kan bidra
till att minska problemen är enligt motionen att tillverkaren i priset på varan
kalkylerar in kostnaden för destruktionen. Varan förses då med uppgiften att
överblivna kvantiteter samt avfall utan kostnad kan återsändas till tillverkaren,
som ombesörjer destruktionen. Förutsättningen för ett sådant förfarande
är givetvis att staten tar sin del av ansvaret genom att svara för att
destruktionsanläggningar av tillräcklig kapacitet står till förfogande.

Enligt motionen 1978/79:1990 i förevarande del vållar den växande
mängden avfall från den kemiska industrin stora problem från miljösynpunkt.
Stora mängder av det miljöfarliga avfallet kan inte omhändertas inom
den industri där det uppkommer utan måste transporteras bort för att
oskadliggöras på annat håll. Det samhällsdominerade behandlingsföretaget
SAKAB (Svensk Avfallskonvertering AB) planerar f. n. att uppföra en
behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall. Denna anläggning är enligt
motionen helt nödvändig om kommunerna skall kunna åta sig uppgiften att
samla in sådant avfall. Motionen utmynnar i ett yrkande (yrkande 8) att

1 Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 14

Joll 1979/80:14

SAKAB ges de resurser som krävs för uppbyggnaden av erforderliga
mottagnings- och behandlingsanläggningar.

Hanteringen av miljöfarligt avfall

1975 års rikdagsbeslut

Riksdagen fattade vid riksmötet 1975 beslut om olika åtgärder som syftade
till ökad återvinning och bättre omhändertagande av avfall (prop. 1975:32,
JoU 1975:10, rskr 1975:161). Riksdagens beslut innebar bl. a. att sådant
kemiskt avfall som kan anses miljöfarligt skulle omfattas av det kommunala
renhållningsmonopolet. Regeringen bemyndigades att ålägga företag hos
vilka miljöfarligt avfall uppkommer att årligen lämna uppgifter om avfallets
art, sammansättning, mängd och hantering. Det framhölls i sammanhanget
att ansvaret för att det avfall som uppkommer vid produktionen kan tas om
hand på ett från miljö- och resurssynpunkt riktigt sätt i första hand måste
åvila producenten. Innan produktionen av en vara påbörjas bör det vara känt
hur det avfall som är en följd av själva produktionsprocessen skall behandlas
liksom hur den färdiga varan skall omhändertas sedan den använts.

Enligt uttalanden i prop. 1975:32 borde kommunalt renhållningsmonopol
för miljöfarligt avfall kunna vara infört i samtliga kommuner senast fem år
efter reformens ikraftträdande, dvs. under år 1980.

Gällande bestämmelser m. m.

Hanteringen av miljöfarligt avfall regleras i förordningen (1975:346) om
miljöfarligt avfall. Begreppet miljöfarligt avfall definieras i förordningens 1 §
genom en uppräkning av 10 olika typer av avfall. Vidare innehåller
förordningen regler om uppgiftsskyldighet för företagen, tillstånd till yrkesmässig
transport på väg, slutligt omhändertagande och utförsel av avfall.

Enligt 8 § är den som yrkesmässigt utövar verksamhet där miljöfarligt
avfall uppkommer skyldig att årligen lämna uppgift om avfallets art,
sammansättning, mängd och hantering. Sådan uppgiftsskyldighet gäller även
när slutligt omhändertagande av avfallet sker i anslutning till den anläggning
där avfallet uppkommer.

114 § stadgas att miljöfarligt avfall får slutligt omhändertagas yrkesmässigt
endast av aktiebolag som regeringen bestämmer, dvs. SAKAB, eller av den
som erhållit särskilt tillstånd.

Det företag hos vilket miljöfarligt avfall uppkommer för betala en avgift för
att få avfallet omhändertaget och behandlat. Denna avgift kalkyleras
självfallet in bland produktionskostnaderna.

JoU 1979/80:14

1978 års riksdagsbeslut rörande SAK AB

Vid riksmötet 1977/78 behandlade jordbruksutskottet ett socialdemokratiskt
motionsyrkande rörande resurser till SAKAB som upprepas i den nu
behandlade motionen 1978/79:1990. Utskottet anförde därvid bl. a. följande
(JoU 1977/78:12, p. 48).

Som motionärerna uppgett har man inom SAKAB påbörjat projekteringen
av en central behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall i Kvarntorp. Enligt
vad utskottet inhämtat har ansökan om tillstånd till verksamheten inlämnats
till koncessionsnämnden för miljöskydd. Inom regeringskansliet pågår vissa
överväganden angående formerna för projektets finansiering. En proposition
i frågan kommer eventuellt att föreläggas riksdagen senare under år 1978.
Utskottet vill i sammanhanget också nämna den försöksverksamhet som
nyligen påbörjats vid Stora Vika med förbränning av bl. a. PCB-haltigt avfall i
cementugnar. Inom jordbruksdepartementet har tillsatts en arbetsgrupp med
uppgift att utvärdera denna verksamhet från bl. a. tekniska, miljömässiga och
ekonomiska aspekter.

Utskottet delar självfallet motionärernas uppfattning om det angelägna i att
tillräckliga resurser skapas för behandling av det miljöfarliga avfallet. Att så
sker framstår som särskilt betydelsefullt när det gäller möjligheten att fullfölja
riksdagens intentioner angående införande av kommunalt renhållningsmonopol
för sådant avfall. Som framgår av utskottets redogörelse har genom
olika åtgärder frågan om en central behandlingsanläggning förts framåt,
vilket utskottet noterar med tillfredsställelse. Med hänsyn till den allvarliga
situation som alltjämt råder i fråga om möjligheterna till omhändertagande
och oskadliggörande av bl. a. kemiskt avfall vill dock utskottet kraftigt
understryka det angelägna i att frågan om mottagning och behandling av det
miljöfarliga avfallet snarast bringas till en slutgiltig lösning. Vad utskottet
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Riksdagen följde utskottet (rskr 1977/78:177).

Frågans nuvarande läge

Allt miljöfarligt avfall som uppkommer i Sverige kan f. n. inte tas om hand
inom landet. Det sker därför en export antingen via SAKAB eller från
avfallsproducenten direkt. I det senare fallet krävs tillstånd av naturvårdsverket.
Den totala årsmängden avfall som exporteras uppgår till ca 8 000 ton.
De avfallsslag som dominerar är högklorerat organiskt avfall såsom EDCtjäror
och förorenade lösningsmedel från läkemedelsindustrin, cyanidhaltiga
härdsalter, utgångna eller kasserade bekämpningsmedel samt förbrukade
katalysatormassor och filterkakor. I vissa fall sänds avfallet i retur till den
ursprungliga tillverkaren för regenerering eller nyttiggörs på annat sätt.

Den totala mängden miljöfarligt avfall har uppskattats av statens naturvårdsverk
på sätt som framgår av en härtill fogad Bilaga.

Beträffande den av SAKAB projekterade behandlingsanläggningen för
miljöfarligt avfall bör nämnas följande:

Under år 1977 fattade SAKAB:s styrelse principbeslut om uppförande av
en central behandlingsanläggning på fastigheten Norrtorp i Kvarntorpsom -

JoU 1979/80:14

rådet, Kumla. Under andra halvåret 1977 träffades de erforderliga avtalen
med vederbörande entreprenör. Enligt de ursprungliga planerna skulle
anläggningen kunna tas i drift i maj 1981.1 december 1978 gav koncessionsnämnden
för miljöskydd tillstånd enligt miljöskyddslagen till ifrågavarande
verksamhet. Över beslutet anförde bl. a. naturvårdsverket besvär hos
regeringen, där ärendet f. n. prövas.

Regeringen har i maj 1979 beslutat tillsätta en utredning med uppgift bl. a.
att pröva olika alternativ till den planerade utbyggnaden i Norrtorp (Dir.
1979:50). I en kommentar till beslutet anförde dåvarande jordbruksministern
Eric Enlund bl. a.:

Enligt regeringens uppfattning är det mycket angeläget att en central
behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall kan tas i drift i vårt land så snart
som möjligt. Utredaren skall därför arbeta skyndsamt. För att ta hand om det
miljöfarliga avfallet i avvaktan på att en sådan anläggning blir färdig får
SAKAB tillgripa temporära åtgärder såsom lagring och utnyttjande av
utländska behandlingsanläggningar. SAKAB kommer att tillföras de resurser
som behövs för att klara de krav på att ta emot avfall som ställs från
kommunernas sida. Med hänsyn härtill kan en viss senareläggning av den
centrala behandlingsanläggningens färdigställande inte åberopas av kommunerna
för att dröja med att ta ansvaret för insamlingen av avfallet.

Utredningsuppdraget kommer enligt uppgift att redovisas under november
månad 1979.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas frågor rörande hanteringen av miljöfarligt
avfall från den kemiska industrin m. m. Enligt motionen 1978/79:1437
bör regeringen lämna förslag om på vilket sätt destruktionskostnaden för
miljöfarliga ämnen kan tas ut i produktionsledet. Vidare hemställs om förslag
rörande förenklade rutiner för hantering av åsyftat avfall. I motionen
1978/79:1990 yrkandet 8 upprepas ett vid riksmötet 1977/78 framfört
socialdemokratiskt motionsyrkande att Svensk avfallskonvertering AB (SAKAB)
ges de resurser som krävs för uppbyggnaden av erforderliga mottagnings-
och behandlingsanläggningar för miljöfarligt avfall.

Utskottet har, som framgår av det föregående, under riksmötet 1977/78
kraftigt understrukit det angelägna i att frågan om mottagning och behandling
av det miljöfarliga avfallet snarast bringas till en slutgiltig lösning. Med
anledning av nu aktuella motioner vill utskottet anföra följande. SAKAB:s
styrelse fattade år 1977 principbeslut om uppförande av en central behandlingsanläggning
på fastigheten Norrtorp i Kvarntorpsområdet, Kumla kommun.
Enligt de ursprungliga planerna skulle anläggningen kunna tas i drift i
maj 1981. I december 1978 erhöll SAKAB av koncessionsnämnden för
miljöskydd tillstånd att uppföra och driva ifrågavarande anläggning. Beslutet
har överklagats till regeringen av statens naturvårdsverk m. fl. I besvären
ifrågasätter verket den valda lokaliseringen. Kumla kommun och länsstyrel -

JoU 1979/80:14

sen i Örebro län, vilka tidigare tillstyrkt planerna att förlägga anläggningen till
Norrtorp, har beslutat att under nuvarande förhållanden avstyrka denna
lokalisering.

Mot angivna bakgrund har regeringen i maj 1979 tillsatt en utredning med
uppgift att bl. a. pröva alternativ till den planerade utbyggnaden i Norrtorp
(Dir. 1979:50). Uppdraget kommer enligt vad utskottet erfarit att redovisas i
slutet av november 1979.

Som utskottet anförde under riksmötet 1977/78 är det angeläget att
tillräckliga resurser skapas för behandlingen av det miljöfarliga avfallet.
Nuvarande möjligheter att omhänderta och oskadliggöra t. ex. det kemiska
avfallet måste enligt utskottets mening betecknas som klart otillfredsställande.
Utskottet vill därför på nytt understryka det nödvändiga i att en central
behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall kan komma till stånd snarast
möjligt. 1 avbidan på resultatet av den verksamhet som redovisats ovan finner
utskottet emellertid inte meningsfullt att nu föreslå någon särskild framställning
i ämnet från riksdagens sida med anledning av motionen 1978/79:1990
yrkandet 8.

Beträffande motionen 1978/79:1437 vill utskottet tillägga att de företag hos
vilka miljöfarligt avfall uppkommer självfallet har att kalkylera in kostnaden
för avfallsbehandlingen bland produktionskostnaderna. Motionärens förslag
i övrigt är för sitt genomförande beroende av att behandlingsanläggningar av
tillräcklig kapacitet står till förfogande. Motionen bör av nyss redovisade skäl
inte föranleda någon särskild åtgärd.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen lämnar motionen 1978/79:1437 utan vidare
åtgärd,

2. att riksdagen lämnar motionen 1978/79:1990 yrkandet 8 utan
vidare åtgärd.

Stockholm den 20 november 1979

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c). Svante Lundkvist (s), Börje Stensson (fp),
Harts Wachtmeister (m)*, Sven Lindberg (s), Gunnar Olsson (s). Håkan
Strömberg (s)*, Jens Eriksson (m)*, Lennart Brunander (c), Torkel Lindahl
(fp), Martin Segerstedt (s), Maja Ohlin (s), Ingemar Hallenius (c)*, Jan
Fransson (s) och Arne Svensson (m)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1979/80:14

Särskilt yttrande (moment 2)

Svante Lundkvist, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Martin
Segerstedt, Maja Ohlin och Jan Fransson (samtliga s) anför:

Det miljöfarliga kemiska avfallet är ett stort problem. 1975 års riksdag
beslöt om olika åtgärder för att förbättra omhändertagandet av bl. a. detta
avfall. Beslutet innebar bl. a., att företagen årligen skulle lämna uppgifter om
avfallets art, sammansättning, mängd och hantering samt att ett samhällsdominerat
avfallsbolag - SAKAB - skulle inrättas. En central behandlingsanläggning
skulle uppföras.

Med anledning av en socialdemokratisk motion beslöt 1977/78 års
riksmöte ge regeringen till känna att ”frågan om mottagning och behandling
av det miljöfarliga avfallet snarast bringas till en slutgiltig lösning”.

Med beklagande kan vi konstatera att de borgerliga regeringarna ännu inte
löst dessa viktiga frågor.

Den beslutade årliga ”avfallsdeklarationen” har inte genomförts fullt ut
sedan 1976. Detta har allvarligt försvårat möjligheterna för såväl kommunerna
som SAKAB att skaffa erforderligt underlag för bedömning av läget och
därmed för olika beslut. Regeringarna får ta det fulla ansvaret för den
förhalning som ägt rum. Inte heller frågan om en central behandlingsanläggning
har lösts. De borgerliga regeringarna borde aktivt ha gripit in för att
driva på ärendet. Så har tyvärr inte skett. Därför svävar vi fortfarande i
okunnighet om hur frågan skall lösas.

Det är nödvändigt att den nu sittande regeringen tar krafttag för att lösa
frågan om central behandlingsanläggning utan ytterligare tidsförskjutning
och att avfallsdeklarationerna i fortsättningen genomförs i enlighet med 1975
års riksdagsbeslut.

JoU 1979/80:14

Bilaga

Mängd och omhändertagande av miljöfarligt avfall i landet. Uppskattning.
Mängden anges i ton

Total- Eget Omhän- Omhändertas av utomstående fömängd
omhänder-der- retag

Avfallstyp omhänder-tagande tagande

taget ej löst Totalt1 varav

avfall

SAKAB Kommun

1. Oljeavfall	175 000	70 000	1 570	105 000	13 900	9000
2. Lösningsme-delsavfall	75 000	7 500	95	67 000	19 100	10 600
3. Färg-, lim- eller lackavfall	36 000	8000	59	28 000	10 400	8 700
4. Konc.surt/alka-liskt avfall	82 000	53 000	225	29 000	410	6 800
5. Järn, stål o. fer-roleg.	47 000	47 000		—	250	—
Ytbehandlings-avfall verkstadsindu-stri m. m.	15000	5000	4 700	10000	4 100	1 900
6. Silver- eller zinkhaltigt avfall	6000	3 300	20	2 700	300	—
7. Kvicksilverhal-tigt avfall	2 100	2000	42	100	17	18
8. Cyanidhaltigt avfall	20 000	19 700	—	300	12	12
9. PCB-haltigt av-fall	30	0,2	13	29,8	-	0,8
10. Bekämpnings-medelsavfall	1 600	700	1000	900	5	49

Förorenade avloppsvatten har ej medtagits.

1 Inkluderar avfall som lagras i avvaktan på omhändertagande men för vilket problem
ej anges föreligga.