med anledning av motioner om Latinamerika (Betänkande 1980/81:UU25 Utrikesutskottet)

UU 1980/81:25

Utrikesutskottets betänkande
1980/81:25

med anledning av motioner om Latinamerika

Föreliggande betänkande behandlar dels två motioner som avser förhållandena
i de centralamerikanska staterna, dels en motion om bojkottåtgärder
mot Chile.

I motion 1980/81:520 av Lars Werner m. fl. (vpk), yrkandena 1 och 3,
föreslås

1. att riksdagen uttalar sitt stöd för befrielsekampen i Nicaragua,
Guatemala och El Salvador,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett uttalande som fördömer
all utländsk inblandning eller insats av trupper i dessa stater.

(Övriga yrkanden i samma motion har behandlats av utskottet i UU
1980/81:20.)

I motion 1980/81:1592 av Gunnel Jonäng (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär snabba åtgärder i enlighet med vad som i motionen
anförts.

I motionstexten heter det bl. a. att Sverige och den internationella
opinionen med skärpa måste fördöma USA:s engagemang i El Salvador och
att Sverige måste framhålla sitt stöd för det salvadoranska folkets kamp för
frihet och demokrati.

I motion 1980/81:915 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen hemställer hos regeringen att ta initiativ till bojkott på alla
plan av Chilejuntan,

2. att riksdagen hemställer hos regeringen att i internationella sammanhang
verka för ett fördömande av Chilejuntan och att motarbeta den vid alla
tillfällen,

3. att riksdagen hemställer hos regeringen att framlägga förslag som
stoppar svenska företags kapitalexport till Chile.

Bakgrund

Diktaturregimer med starkt militärt inslag har länge präglat bilden av
Centralamerika. Det var därför en händelse av stor politisk innebörd när
diktatorn Somoza störtades i Nicaragua år 1979 och ersattes av en
revolutionär regim. Den politiska oppositionen i El Salvador och Guatemala
fick ökat hopp om möjligheten till en förändring också i dessa länder,
samtidigt som de styrande regimerna sökt stärka sitt grepp om makten.

I Guatemala har den samordnade oppositionen mötts av hänsynslöst
motstånd från militärregeringen. Mord och andra terrorhandlingar är vanligt

1 Riksdagen 1980/81. 9 sami. Nr 25

UU 1980/81:25

förekommande. Sedan generalen Garcia blev president år 1978 har enligt
uppgifter från Amnesty International upp mot 5 000 guatemalaner gripits
utan häktningsorder och senare återfunnits döda. Det finns i Guatemala f. n.
inget utrymme för någon öppen demokratisk opposition. Inför presidentvalet
1982 har endast ett antal mot regimen trogna partier tillåtits verka.

I El Salvador bildades i oktober 1979 en delvis progressiv civil-militär
regeringsjunta. De reformvänliga inslagen i juntan har emellertid gradvis
eliminerats, och den styrs nu i praktiken av militärer, låt vara att presidenten
Duarte är civil. Sedan drygt ett halvår är oppositionen i El Salvador
organiserad i en gemensam front med en civil gren, demokratiska revolutionära
fronten (FDR) och en militär gren. I början av år 1981 slogs en brett
upplagd gerillaoffensiv ned av regeringen, som emellertid inte kunnat tillfoga
oppositionen något avgörande nederlag. F. n. pågår ett grymt inbördeskrig.

Under 1980 dödades enligt uppgift över 10 000 människor i landet, och
över 100 000 personer tvingades fly. Bara i år skall 2 600 personer ha fallit
offer för strider eller regelrätta mord.

Utvecklingen i Honduras har varit mindre dramatisk. Landet styrs av en
militärregering. En övergång till civilt styre planeras med det till november
utsatta presidentvalet. Situationen i detta det fattigaste av de mellanamerikanska
länderna är emellertid labil och självfallet inte opåverkad av
händelserna i den närmaste omvärlden.

Utskottet

Revolutionen i Nicaragua och inbördeskriget i El Salvador har följts med
största uppmärksamhet av den internationella opinionen. Skiljaktiga
bedömningar har gjorts av motsättningarnas djupare orsaker. Att folkets
krav på medbestämmande och respekt för mänskliga rättigheter delvis förs
med våldsamma medel skall ses mot bakgrunden av en lång tid av fåtalsvälde
och förtryck.

Utvecklingen i El Salvador inger särskild oro. Regeringen har givit uttryck
för sin uppfattning om läget där bl. a. genom en röstning under höstens möte
med FN:s generalförsamling och i svar på interpellationer och frågor i
riksdagen. Utrikesminister Ola Ullsten uttalade den 13 februari bl. a. att
regeringen känner sympati för strävandena mot demokrati och bättre sociala
villkor för människorna i El Salvador. I samma anförande tog utrikesministern
också avstånd från varje åtgärd som leder till en ökning av det väpnade
våldet i El Salvador. Den svenska regeringen kommer att i olika internationella
sammanhang upprepa kravet att all utländsk inblandning i El Salvador
upphör, framhöll utrikesministern.

Företrädare för riksdag och regering har också haft tillfälle att till
representanter för den amerikanska regeringen framföra den svenska synen
på utvecklingen i El Salvador och det enligt svensk uppfattning olyckliga stöd

UU 1980/81:25

som USA ger regeringen i El Salvador. Även i regeringsdeklarationen vid
utrikesdebatten i riksdagen den 18 mars framfördes kritik mot USA för det
amerikanska stödet till regimen i El Salvador.

Utskottet instämmer i bedömningen att all utländsk inblandning i El
Salvador måste upphöra. Utskottet vänder sig särskilt mot att utanförstående
länder förser parterna i konflikten med vapen. Alla möjligheter till
förhandlingar mellan parterna och en fredlig lösning av konflikten måste
tillvaratas. De som fortfarande förespråkar en militär lösning av motsättningarna
bidrar bara till en ökning av våldet och ådrar sig därmed ett tungt
ansvar.

Sverige har också i praktisk handling sökt visa sitt stöd för kampen mot
förtrycket i de berörda länderna. Humanitärt bistånd till flyktingar från
Nicaragua lämnades redan under Somozaperioden. Stödet till Nicaragua har
sedan fortsatt i form av reguljärt bistånd. Humanitär hjälp lämnas även till
andra länder i Mellanamerika.

Ett särskilt syfte med vårt bistånd till länderna i denna region är att det
skall ge stöd åt demokratiska krafter i en ömtålig situation. Det är mot denna
bakgrund vi med särskilt intresse följer utvecklingen i Nicaragua.

Med vad som ovan anförts får utskottet föreslå att motionerna 520,
yrkandena 1 och 3, och 1592 anses besvarade.

I motion 915 föreslås - yrkande 1 - att regeringen tar initiativ till bojkott av
Chilejuntan och - i yrkande 3 - att svenska företags kapitalexport till Chile
stoppas.

Identiska yrkanden behandlades och avstyrktes av utskottet senast i
november 1980 med hänvisning till att ensidiga svenska åtgärder inte skulle få
någon kännbar verkan och till att det förefaller osannolikt att FN:s
säkerhetsråd skulle besluta om internationella bindande sanktioner (UU
1980/81:3). Utskottet gör samma bedömning nu och avstyrker följaktligen
yrkandena 1 och 3 i motionen.

Även ett yrkande om ett fördömande av Chilejuntan behandlades i
ovannämnda betänkande. Utskottet underströk att det fanns all anledning
för Sverige att vidhålla sitt avståndstagande från regimen både i ord och
handling och redovisade bestämda uttalanden från regeringen av denna
innebörd.

Genom den nya konstitution som trädde i kraft i mars i år har
Pinochetregimen givit sig ett sken av legalitet och ytterligare befäst sin
ställning. Landet kommer nu under en tid av åtta år att styras av presidenten
och militärjuntan enväldigt, utan deltagande av något parlament. Politisk
verksamhet är i praktiken förhindrad. I skydd av konstitutionen och rådande
undantagstillstånd fortsätter förtrycket. Det är enligt utskottets mening
därför beklagligt att den internationella uppmärksamheten på förhållandena
i Chile nu tycks mattas.

Den svenska inställningen till regimen i Chile är emellertid väl känd och

UU 1980/81:25

kommer fortlöpande till uttryck, bl. a. genom våra röstningar i FN och
genom vårt stöd åt flyktingar och andra offer för den chilenska diktaturen.

Yrkande 2 behöver enligt utskottets mening således inte föranleda någon
ytterligare åtgärd, varför det avstyrks.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen förklarar motionerna 1980/81:520, yrkandena 1
och 3, samt motion 1980/81:1592 besvarade med vad utskottet
anfört,

2. att riksdagen avslår motion 1980/81:915.

Stockholm den 5 maj 1981

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Gertrud
Sigurdsen (s), Sture Palm (s), Björn Molin (fp), Ingrid Sundberg (m). Mats
Hellström (s), Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s), Per-Olof Strindberg
(m), Sture Korpås (c). Carl Lidbom (s), Linnea Hörlén (fp), Axel Andersson
(s), Paul Grabo (c) och Maj-Lis Lööw (s).

GOTAB 69065 Stockholm 1981