med anledning av motioner om lagstiftning rörande ideella föreningar (Betänkande 1976/77:LU1 Lagutskottet)

LU 1976/77:1

Lagutskottets betänkande
1976/77: 1

med anledning av motioner om lagstiftning rörande ideella föreningar Motionsyrkandena I

motionen 1975/76:1117 av herr Oskarson m. fl. (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen hemställer om att en utredning tillsätts i syfte att framlägga
förslag till lagstiftning för att rättsligt reglera de ideella föreningarnas verksamhet
och befogenheter.

I motionen 1975/76:1999 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om utredning och förslag till en ramlagstiftning
om ideella föreningar.

Gällande rätt

I juridiskt hänseende skiljer man mellan ekonomiska föreningar och ideella
föreningar. De ekonomiska föreningarna regleras i lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar. För att en förening skall kunna vinna registrering
som ekonomisk förening fordras enligt 1 S att föreningen har till ändamål
att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom sådan ekonomisk
verksamhet i vilken medlemmarna deltar som avnämare eller leverantörer
eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande av föreningens tjänster
eller på annat dylikt sätt. Det krävs alltså dels att föreningen bedriver ekonomisk
verksamhet, dels att verksamheten skall åsyfta att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen. Saknas endera av dessa förutsättningar
är föreningen att anse som en ideell förening.

Ideella föreningar omfattas inte av lagen om ekonomiska föreningar. Beträffande
ideella föreningar liksom i fråga om stiftelser saknas en sådan
detaljerad civilrättslig lagstiftning som finns rörande aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Inte heller finns det i lagstiftningen någon definition
av begreppet ideell förening.

De ideella föreningarna kan indelas i två huvudgrupper dels sådana föreningar
som har annat ändamål än att befrämja sina medlemmars ekonomiska
intressen, t. ex. föreningar för religionsutövning, politisk verksamhet,
vetenskaplig forskning, välgörenhet, sällskapsliv, idrott och skytte, försvarsföreningar,
kamratföreningar, djurskyddsföreningar m. fl., dels föreningar
som syftar till att befrämja sina medlemmars ekonomiska intressen på
annat sätt än genom ekonomisk verksamhet i lagens mening, t. ex. arbetsgivareföreningar,
fackföreningar och branschsammanslutningar.

I rättspraxis har sedan länge ansetts att en ideell förening äger rättskapacitet

1 Riksdagen 1976177. 8 sami. Nr /

LU 1976/77: 1

då den antagit stadgar som inte är alltför bristfälliga och valt styrelse. Förbindelser
som ingås för en sådan förening binder endast föreningen, inte
de enskilda medlemmarna. Om föreningen inte uppfyller nämnda förutsättningar
- vanligt bland föreningar av enklare slag, såsom läsecirklar och
svagt organiserade sällskapsföreningar- blir avtal som ingås för föreningens
räkning bindande endast för dem som ingått detta avtal. Enligt praxis anses
vidare följande principer gälla. Styrelsen äger rätt att företräda föreningen om
ej stadgarna säger något annat. Stadgarna avgör föreningens organisation och
inre rättsförhållande. Föreningar utan ekonomiskt syfte eller betydelse för
sina medlemmar anses i allmänhet ha rätt att vägra motta nya medlemmar
liksom att utesluta medlemmar. Styrelsen handhar löpande ärenden och andra
ärenden som stadgan eller föreningsstämman anförtror denna. I övrigt är
föreningsstämman beslutande genom i regel enkel majoritet, om stadgan ej
föreskriver annat. Särskilt ingripande beslut, t. ex. ändring av föreningens ändamål,
torde kräva samtycke från alla föreningsmedlemmar. Beslut som strider
mot föreningens ändamål eller som otillbörligt gynnar vissa medlemmar
på andras bekostnad är ogiltiga, såframt icke alla medlemmar, eller i det sistnämnda
fallet de vilkas rätt eftersätts, ger sitt samtycke.

Ideell förening som driver näringsverksamhet kan enligt handelsregisterlagen
(1974:157) registreras i handelsregister. Vidare gäller enligt firmalagen
(1974:156) att ideell förening som är näringsidkare förvärvar ensamrätt
till firma genom registrering eller inarbetning. Firmalagen stadgar också att
registrering av en näringsidkares firma inte lår ske om firman innehåller något
som är ägnat att uppfattas som bl. a. benämning på ideell förening eller
liknande sammanslutning. Skyddet för en ideell förening i sistnämnda hänseende
är inte beroende av om föreningen är näringsidkare.

När man talar om föreningsrättsliga problem kan man avse inte blott
frågor som rör förhållandet mellan en förening och dess medlemmar eller
som rör verkan mot utomstående av rättshandlingar som företagits på föreningens
vägnar utan också vissa andra problem. Med termen föreningsrätt
kan sålunda avses den allmänna medborgerliga rätten att utan hinder eller
inblandning av offentlig myndighet sammansluta sig och verka för gemensamma
syften i föreningar. För tydlighetens skulle brukar termen användas
för att beteckna det offentligrättsliga begreppet och för att markera skillnaden
till föreningsrätten i privaträttslig mening. Föreningsfriheten ingår bland
de grundläggande fri- och rättigheter som upptas i regeringsformen.

Det privaträttsliga begreppet föreningsrätt förekommer också inom arbetsrätten.
Med föreningsrätt avses i lagen (1936:506) om förenings- och
förhandlingsrätt rätt för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra förening,
utnyttja medlemskap i förening samt verka för förening eller för bildandet av
sådan utan att bli utsatt för påtryckningar eller annan obehörig inblandning
från motpart i arbetsförhållandet. Förening äger för egen del skydd i lagen endast
så till vida, att den inte är skyldig att tåla sådan kränkning av enskild ar -

LU 1976/77:1

betsgivares eller arbetstagares föreningsrätt, som innebär intrång i dess verksamhet.

Reglerna har enbart till syfte att skydda rätten att organisera sig (den
s. k. positiva föreningsrätten) men ger inte något skydd för anspråk på att
få vara oorganiserad eller för rätt att inte tillhöra viss förening (den s. k.
negativa föreningsrätten).

Omfattningen av den lagstadgade föreningsrätten är av betydelse för spörsmålet
om och i vilken utsträckning s. k. organisationsklausuler i kollektivavtal
skall anses ha rättslig verkan. Sådana klausuler kan medföra förpliktelse
för arbetsgivare att uteslutande anställa eller ha anställda medlemmar
i viss arbetstagarorganisation eller att lämna organisationens medlemmar
företrädesrätt till anställning eller förpliktelse för medlem i arbetstagarorganisation
att endast ta anställning hos arbetsgivare som tillhör viss
arbetsgivarorganisation. Vad gäller organiserade, anställda arbetstagare innebär
bestämmelserna till skydd för den positiva föreningsrätten att organisationsklausuler
inte får åberopas till stöd för ingrepp i rätten att tillhöra
facklig organisation och utnyttja medlemskap i denna. För övriga arbetstagare
liksom för arbetsgivare innebär avsaknaden av regler om den negativa
föreningsrätten att det inte finns något skydd mot åtgärder på arbetsgivareller
arbetstagarsidan som syftar till att påverka någon på den andra sidan
att organisera sig. Anställda arbetstagare som inte är organiserade kan emellertid
när det gäller anställningstryggheten sägas ha ett skydd, motsvarande
de organiserades, för rätten att utan inblandning från arbetsgivaren stå utanför
förening. Den omständigheten att en arbetstagare är oorganiserad anses
nämligen inte vara saklig grund för uppsägning eller avskedande enligt lagen
(1974:12) om anställningsskydd eller för att vägra företrädesrätt till ny anställning
enligt samma lag, vare sig arbetsgivaren är bunden av organisationsklausuler
eller ej.

Motionsmotiveringar

I motionen 1975/76:1117 framhålls att begreppet ideell förening omfattar
ett flertal mycket inflytelserika organisationer och hänvisas till att ideella
föreningar har ett stort avgörande inflytande inom arbetsmarknaden, folkbildningen
och bostadspolitiken m. m. Enligt motionärerna harden enskildes
förhållande till dessa organisationer ytterligare aktualiserats under senare
tid då man från visst håll fört fram tanken, att de s. k. folkrörelserna skulle
från offentliga myndigheter överta en rad verksamheter. Barnomsorg och
boendemiljö liksom informations- och bildningsverksamhet är några av de
områden vilka enligt denna uppfattning borde skötas av de s. k. folkrörelserna.
Motionärerna anser att i ett läge, då icke-offentliga sammanslutningar
övertar traditionellt kommunala verksamheter, frågan om medbor -

1* Riksdagen 1976/77. 8 sami. Nr 1

LU 1976/77: 1

garnas rätt till inflytande och insyn, t. ex. besvärsrätt, blir av största vikt.

Ett allmängiltigt drag drag i de senaste decenniernas utveckling anser
motionärerna vara, att kollektiva sammanslutningar - främst de ideella föreningarna
- fått ökat inflytande gentemot arbetsgivare, kommuner och andra
motparter. Samtidigt tenderar i många fall den enskildes position gentemot
organisationen att försvagas. Detta gäller i särskilt hög grad om vederbörande
ej är medlem i organisationen utan av olika skäl valt att förbli oorganiserad
eller tillhöra annan organisation. I anslutning härtill hänvisar motionärerna
till den försvagning av den fria organisationsrätten som skett under senare
år och framhåller att den s. k. negativa föreningsrätten borde vara en självklarhet.
Enligt motionärerna innebär förhållandena på arbetsplatser och annorstädes,
vilka i realiteten tvingar en oorganiserad arbetstagare att - ställd
inför hotet att ej få anställning - gå med i den dominerande fackliga organisationen,
långtgående kränkningar av den enskildes integritet och frihet.
Förhållandet är självfallet detsamma för den som tvingas lämna en organisation
som villkor för att fa anställning. Motionärerna pekar på att totalt
kan 80 000-90 000 anställda inom LO-sektom antas omfattas av organisationsklausul
i olika former. Det är följaktligen en betydande grupp människor,
vilka på detta sätt inte har full frihet att välja om de önskar tillhöra
en facklig organisation, och i så fall vilken, eller om de vill vara oorganiserade.

På grund av det anförda anser motionärerna att den negativa föreningsrätten
i hela dess vidd nu måste göras till föremål för utredning med inriktning
på lagstiftning på området. En sådan utredning bör också pröva
hela frågan om lagreglering av de ideella föreningarnas verksamhet. Flera
västerländska stater har funnit en dylik lagstiftning erforderlig för att garantera
den enskildes rätt mot organisationsväsendet. Det finns enligt motionärernas
förmenande starka skäl att vidga utredningens uppdrag till att
omfatta inte bara arbetsmarknadens organisationer utan också de ideella föreningarna
som sådana. Att avvägningen organisation-enskild har aktualitet
också utan för arbetslivet visas av t. ex. den växande konflikt som enligt motionärerna
uppstått mellan hyresgästförening och medlem.

Motionärerna anser att de ideella föreningarna i största möjliga utsträckning
bör stå utanför statliga regleringar, eftersom deras livskraft och utvecklingsmöjligheter
skulle komma att skadas om de införlivades med statlig
och kommunal verksamhet eller detaljreglerades av statliga bestämmelser.
Detta principiella ställningstagande får dock enligt motionärerna inte innebära
att den offentliga makten helt underlåter att reglera organisationslivets
verksamhetsformer och inflytande. I konflikten mellan den enskilde medborgaren
och de sammanslutningar som skall tillvarata dennes intressen
måste möjligheten till offentlig reglering av förhållandena alltid kvarstå.

Även i motiveringen till motionen 1975/76:1999, som finns i motionen

LU 1976/77: 1

1975/76:1979, tas upp frågan om organisationsklausuler. Enligt motionärerna
utgör förekomsten av sådana klausuler ett allvarligt åsidosättande av vars
och ens rätt att själv välja sin fackliga tillhörighet eller att stå utanför en
facklig organisation och är härigenom ett hot mot grundläggande föreningsrättsliga
principer.

Motionärerna anser att organisationerna har en rad svåra integritets- och
demokratiproblem att brottas med samt att självsanering är det bästa botemedlet
i all föreningsverksamhet. Enligt motionärerna kan emellertid samhället
inte stå passivt. Den enskilde måste tillförsäkras ett tillfredsställande
rättsskydd också gentemot organisationerna. Om de s. k. folkrörelserna gör
anspråk på en allt betydelsefullare plats i samhället, får de också acceptera
att deras interna organisation och demokratiska integritet måste följa av
samhället givna regler. Motionärerna framhåller vidare att man svårligen
kan tänka sig att olika s. k. folkrörelser skulle kunna tilldelas uppgifter,
vilka i dag handläggs av offentliga myndigheter, om inte motsvarande kontroll
ifrån medborgarnas sida kan utövas.

Motionärerna hänvisar till att Tyskland och Schweiz redan före första
världskriget erhöll grundläggande lagregler om ideella föreningar. För Finlands
vidkommande antogs under mellankrigsåren en lag om föreningar.
De nu nämnda reglerna har inte någon klart uttalad målgrupp. I Förenta
Staterna och England har lagstiftning antagits sedan slutet av 1950-talet
till skydd för medlemmar i fackliga organisationer. Enligt motionärerna torde
ett sådant skydd förutsätta lagreglering av bl. a. den interna beslutsprocessen
och överklagandemöjligheter, och man bör pröva möjligheten av en ramlagstiftning,
vilken reglerar de ideella föreningarnas roll i Sverige.

Tidigare behandling

Redan 1903 framlades av 1901 års föreningskommitté ett betänkande med
lagförslag rörande ideella föreningar. Efter överarbetningar förelädes förslaget
1910 och 1911 års riksdagar (prop. 1910:83 s. 108, LU 1910:50 samt prop.
1911:35 s. 64, LU 1911:46). Förslaget förföll bägge gångerna på grund av
kamrarnas skiljaktiga beslut i frågan.

1919 avlämnades av en särskild utredningsman ett nytt betänkande med
förslag till lag om ideella föreningar. Betänkandet föranledde emellertid inte
någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

På 1930-talet aktualiserades frågan ånyo i samband med diskussionerna
om och lagstiftningsförsöken rörande arbetsmarknadsparternas rättsliga ställning.
Sedan riksdagen 1936 anhållit att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning
av frågan om föreningsväsendets normering genom lagstiftning tillsattes
en utredningsman med uppdrag att verkställa en teknisk avvägning
av vad som lämpligen borde inbegripas under lagstiftningen. Arbetet re -

LU 1976/77: 1

sulterade i en promemoria (justitiedepartementets promemoria 1938:1). Vid
promemorian fanns fogat ett utkast till lag om ideella föreningar. Avsikten
var att fortsatt utredningsarbete skulle ske under medverkan av sakkunniga.
Sådant arbete kom emellertid aldrig till stånd.

Betänkandet (SOU 1949:17) med förslag till lag om registrerade föreningar
m. m., som låg till grund för lagen om ekonomiska föreningar, upptog vissa
bestämmelser om ideella föreningar. Dessa bestämmelser blev emellertid
inte genomförda (prop. 1951:34 s. 70f.).

Vid 1971 års riksdag väcktesen motion, vari begärdes utredning och förslag
beträffande lagstiftning om ideella föreningar. Motionen remissbehandlades.

I sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1971:14) framhöll utskottet
att en väsentlig anledning till att någon lagstiftning om ideella föreningar
inte kommit till stånd torde vara att sådana föreningar är av mycket växlande
karaktär, varför det är svårt att föra in dem under gemensamma regler.
Efter en redogörelse för de normer rörande ideella föreningar som utbildats
i praxis pekade utskottet på att föreningsväsendet under lång tid fungerat
väl utan lagstiftning och att önskemål om generella regler inte syntes ha
framställts från föreningarnas sida under de gångna åren. Inte heller i de
remissyttranden som folkrörelsernas riksorganisationer avgivit över förevarande
motion hade framställts önskemål om lagstiftning. I stället hade
framhållits att något behov därav inte förelåg. Motsvarande uppfattning
hade kommit till uttryck i remissvaren från LO och SAF.

Med beaktande av vad sålunda anförts ansåg utskottet att det saknades
skäl att föranstalta om utredning rörande lagstiftning för de ideella föreningarna.

T anken att lagfästa den negativa föreningsrätten har aktualiserats i samband
med arbetsrättslig lagstiftning, senast av arbetsrättskommittén i betänkandet
(SOU 1975:1) Demokrati påarbetsplatsen, vari framlades förslag till ny lagstiftning
på arbetsrättens område. I betänkandet (s. 213-228) lämnas en utförlig redovisning
av frågans tidigare behandling. Arbetsrättskommittén fann för sin
del avgörande skäl för att inte i då förevarande lagstiftningssammanhang lägga
fram förslag till lagreglering av den negativa föreningsrätten. Härvidlag pekade
kommittén bl. a. på att frågan om skydd mot organisationstvång hade betydelse
även utanför arbetsmarknadens förhållanden och det därför kunde hävdas
att den börövervägas i ett större sammanhang. Enligt kommittén var det vidare
att märka att-även om man höll sig inom ramen för arbetsmarknadens förhållanden
- problemet inte enbart eller ens i första hand berörde förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Tvärtom var det främst frågor om förhållandet
mellan organisationer och enskilda som varde i sammanhanget betydelsefulla.
Kommittén fann inte helleratt någon lagstiftning om organisationsklausuler
var påkallad.

I betänkandet tog kommittén också upp frågan om behovet av särskilda

LU 1976/77: 1

regler i fråga om arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer. Kommittén

konstaterade att det är tydligt att de rättsregler som rör arbetsmarknadsorganisationerna
som sådana, deras uppbyggnad och deras rättsliga förhållande
till egna medlemmar och till tredje man, utgör en betydelsefull grund
för det arbetsrättsliga regelsystemet. Först och främst var för arbetsfredslagstiftningen
regler av intresse vilka rättsliga krav som ställs för att en
sammanslutning skall kunna betraktas såsom en sådan förening av arbetsgivare
eller arbetstagare som åsyftas i den lagstiftningen. Men även vid
sidan av denna grundläggande fråga uppkom enligt kommittén på det arbetsrättsliga
området åtskilliga spörsmål som måste lösas med utgångspunkt
i regler om föreningars rättsliga förhållanden, Efter en redogörelse förfrågans
tidigare behandling fortsatte kommittén:

Såvitt gäller forhållandena på arbetsmarknaden - det område som berörs
avarbetsrättskommitténs uppdrag-delararbetsrättskommittén uppfattningen
att det inte nu bör övervägas en allmän lagstiftning om organisationernas
uppbyggnad, inre förhållanden och verksamhet. Hittillsvarande erfarenheter
från det praktiska arbetet inom organisationerna och från rättstillämpningen
ger inte belägg för att avsaknaden av lagstiftning i dessa ämnen har medfört
några avgörande olägenheter. Och de förslag på det arbetsrättsliga området,
som kommittén lägger fram, torde inte heller föra med sig något behov
av sådan grundläggande lagstiftning. Därmed är emellertid inte sagt att
det nuvarande rättsläget skulle vara alltigenom klart i alla hithörande frågor,
eller att man skulle sakna anledning att vänta sig nya problem i den kommande
rättstillämpningen. Som inledningsvis antyddes kan man tvärtom
förutse att de av kommittén föreslagna reformerna kommer att på olika
sätt inverka på det system av regler som gäller de på arbetsmarknaden
verksamma organisationerna som sådana. Och även utanför den ramen kommer
domstolarna att ställas inför åtskilliga problem, både sådana som redan
föreligger men som är olösta och nya problem vilka är svåra att nu överblicka.
Det är därför inte uteslutet att frågan om behovet av lagstiftning, åtminstone
på vissa punkter, kan under intryck av nya erfarenheter komma i ett nytt
läge. En systematisk genomgång av hela detta fält skulle emellertid bli
så omfattande och krävande, att kommittén för sin del funnit sig nödsakad
att inskränka sig till att peEa på vissa punkter som enligt dess bedömning
är av särskilt intresse. För en begränsning av uppgiften har också talat att
kommittén enligt sina direktiv har att i princip hålla sig inom arbetsfredslagstiftningens
ram.

På närmare anförda skäl fann kommitténatt lagstiftning inte då borde övervägas.

På grundval av betänkandet och de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen
av det framlades i prop. 1975/76:105 förslag till en arbetsrättsform.
Reformförslaget innebar bl. a. attdelagarsom hittills reglerat förhållandet
mellan arbetsmarknadens parter - framför allt lagen (1928:253)om kollektivavtal
och lagen om förenings-och förhandlingsrätt-skulleersättasaven
lag om medbestämmande i arbetslivet. I propositionen (bil. 1 s. 206) uttalade
föredragande statsrådet att han i fråga om utvidgning av föreningsrätts -

LU 1976/77: 1

skyddet i det väsentliga delade kommitténs bedömningar och förordade
att gällande föreningsrättsliga regler överfördes i princip oförändrade till
den nya lagen. Statsrådet fann det inte heller påkallat att föreslå någon
lagstiftning om ideella föreningar.

Med anledning av propositionen väcktes tre motioner angående föreningsrätten.
I två av dessa yrkades utredning av frågan om den negativa föreningsrätten
och i den tredje framlades förslag som närmast hade karaktären
av ett förbud mot organisationsklausuler.

I betänkandet (InU 1975/76:45) med anledning av propositionen och bl. a.
nämnda motioner framhöll inrikesutskottet att frågorna om föreningsrättsskyddets
utsträckning var av komplicerad natur och innefattade känsliga
avvägningar mellan olika intressen. Frågan om den negativa föreningsrätten
var enligt inrikesutskottet inte av arbetsrättslig natur utan hängde samman
med problemet om en allmän reglering av ideella föreningars verksamhet.
Inrikesutskottet hänvisade till att den frågan skulle komma att behandlas
av riksdagen i annat sammanhang med anledning av en motion som remitterats
till lagutskottet. Inrikesutskottet erinrade om att i propositionen
aviserats ett fortsatt utredningsarbete på medbestämmanderättens område
samt att den nya utredningen skulle få i uppgift att undersöka vissa föreningsrättsliga
spörsmål. Enligt inrikesutskottet kunde det vara lämpligt
att utredningen i det sammanhanget även fick överväga de i motionsärendena
aktualiserade spörsmålen om föreningsrättsskyddets omfattning. Motionsyrkandena
tillstyrktes alltså så till vida att utskottet förordade utredning.
Utskottet hemställde att det anförda skulle ges regeringen till känna, och
riksdagen biföll hemställan i denna del. Förslagen i propositionen i övrigt
antogs av riksdagen med vissa ändringar. Den nya lagstiftningen träder
i kraft den 1 januari 1977.

Utredningar

Arbetsmarknadsministern har efter riksdagsbehandlingen av arbetsrättsreformen
bemyndigats tillkalla den aviserade arbetsrättsutredningen. I direktiven
redovisas flera frågor som skall tas upp av utredningen. Härvid
erinras bl. a. om att riksdagen uttalat sig för fortsatt utredningsarbete rörande
den negativa föreningsrätten och föreningsrättsskyddet för arbetssökande.

Stiftelseutredningen, som tillkallats år 1975 på riksdagens begäran, har
i uppdrag att företa en översyn av lagstiftningen om stiftelser. En viktig
fråga som utredningen enligt direktiven skall ta ställning till är om stiftelse
i framtiden skall tillåtas för varjehanda ändamål. Om stiftelseinstitutet begränsas
bör utredningen pröva om samhället kan delta i vissa stiftelsers
förvaltning. I samband härmed skall också prövas hur förvaltningen skall
vara ordnad och om nuvarande regler beträffande minimikrav om stadgarnas

LU 1976/77: 1

innehåll är tillfredsställande. Andra frågor som skall behandlas av utredningen
är bokföringsplikt och revision, möjligheter till skadeståndstalan mot
styrelseledamot i stiftelse samt behovet av bestämmelser om likvidation
eller fusion.

Utskottet

I motionen 1975/76:1117 yrkas att en utredning tillsätts med uppgift att
framlägga förslag till lagstiftning om rättslig reglering av de ideella föreningarnas
verksamhet och befogenheter. I motionen 1975/76:1999 begärs
utredning och förslag till en ramlagstiftning om ideella föreningar.

I båda motionerna framhålls att de ideella föreningarna i ökande utsträckning
tilläggs betydelsefulla samhälleliga uppgifter. En sådan utveckling medför
enligt motionärerna att medborgarna måste tillförsäkras ett tillfredsställande
rättsskydd gentemot organisationerna och att möjligheterna till inflytande
och insyn måste stärkas. 1 anslutning härtill framhåller motionärerna
att avsaknaden av lagstiftning om den s. k. negativa föreningsrätten, dvs.
rätten att vara oorganiserad eller att inte tillhöra viss organisation, och om
förbud mot organisationsklausuler kan leda till negativa konsekvenser för
den enskilde i form av kränkningar av hans integritet och frihet. Motionärerna
anser därför att möjligheterna att reglera de ideella föreningarnas
verksamhet bör prövas. En utredning på området bör bl. a. syfta till en
lagstiftning om den negativa föreningsrätten i hela dess vidd samt om beslutandeprocessen
i föreningarna och rätt att överklaga föreningsbeslut.

Utskottet vill inledningsvis peka på att man i juridiskt hänseende skiljer
mellan ekonomiska föreningar och ideella föreningar. De ekonomiska föreningarna
regleras i lagen om ekonomiska föreningar. För att en förening
skall kunna vinna registrering som ekonomisk förening fordras att föreningen
har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom
sådan ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar som avnämare
eller leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande av
föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt. Det krävs alltså dels att föreningen
bedriver ekonomisk verksamhet, dels att verksamheten skall åsyfta
att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Saknas någon av dessa
förutsättningar är föreningen att anse som en ideell förening.

De ideella föreningarna kan indelas i två huvudgrupper, dels sådana föreningar
som har annat ändamål än att främja sina medlemmars ekonomiska
intressen, dels föreningar som syftar till att främja sina medlemmars ekonomiska
intressen på annat sätt än genom ekonomisk verksamhet i lagens
mening. Frågan om en lagreglering av de ideella föreningarna har övervägts
vid åtskilliga tillfällen och flera lagförslag har lagts fram. Förslagen har dock
inte lett till någon generell lagstiftning på området. I motsats till de ekonomiska
föreningarna saknas sålunda någon närmare lagreglering av de ideella
föreningarna i civilrättsligt hänseende. I rättspraxis har emellertid sedan

LU 1976/77:1

länge ansetts att en ideell förening äger rättskapacitet då den antagit stadgar
som inte är alltför bristfälliga och valt styrelse. Som närmare framgår av
redogörelsen på s. 2 har vidare i praxis utstakats vissa normer för de ideella
föreningarna.

Regler om föreningsrätt finns i lagen om förenings- och förhandlingsrätt.
Bestämmelserna har till syfte att skydda arbetsgivares och arbetstagares rätt
att organisera sig men ger, som framhålls i motionerna, inte något skydd
för anspråk att få vara oorganiserad eller för rätt att tillhöra viss förening.
Reglerna har i princip oförändrade överförts till den nya lagen om medbestämmande
i arbetslivet. I samband med den nya arbetsrättsliga lagstiftningen
våren 1976 uttalade sig riksdagen för fortsatt utredningsarbete rörande
den negativa föreningsrätten och föreningsrättsskydet. Sedermera har
en kommitté tillkallats för att utreda vissa frågor på det arbetsrättsliga området.
1 direktiven erinras bl. a. om det nämnda riksdagsuttalandet. Motionärernas
önskemål om utredning av föreningsrättsskyddets omfattning
är sålunda tillgodosett.

Vad härefter gäller motionärernas önskemål i övrigt vill utskottet framhålla
att de ideella föreningarna utgör ett viktigt inslag i vårt samhälle och
fullgör betydelsefulla uppgifter på många skiftande områden, exempelvis
inom facklig, politisk och humanitär verksamhet, religionsutövning, vetenskaplig
forskning och idrott. Som utskottet framhöll år 1971 vid behandlingen
av ett liknande motionsyrkande torde en väsentlig anledning
till att någon lagstiftning om ideella föreningar inte kommit till stånd vara
att sådana föreningar är av mycket växlande karaktär varför det är svårt
att föra in dem under gemensamma regler. Även andra svårigheter är förenade
med en lagstiftning på området. Utskottet vill härvidlag bl. a. peka
på att en lagreglering kan innebära risk för en likriktning av föreningsväsendet
och därigenom göra det svårt för föreningarna att verka fritt. Utskottet
vill också erinra om att några önskemål om generella regler inte
synes ha framställts från föreningarnas sida. Hitillsvarande erfarenheter från
det praktiska arbetet inom de ideella föreningarna och från rättstillämpningen
tyder inte heller på att avsaknaden av lagstiftning har medfört några väsentliga
olägenheter.

Det anförda innebär emellertid inte att nuvarande ordning skulle vara
helt tillfredsställande. Sålunda är rättsläget inte klart i alla hithörande frågor
och det finns anledning anta att nya problem kan uppstå i den kommande
rättstillämpningen. Utskottet vill därför inte utesluta att avsaknaden av närmare
bestämmelser i enstaka fall kan komma att leda till rättsförluster och
andra negativa konsekvenser för föreningen och dess medlemmar.

Vid en bedömning av motionsförslagen bör det beaktas att spörsmålet
om en lagstiftning beträffande de ideella föreningarna har samband med
problemet om den negativa föreningsrätten. Resultatet av det pågående utredningsarbetet
rörande detta problem kan därför inverka vid prövningen
av frågan om en allmän reglering av de ideella föreningarnas uppbyggnad,

LU 1976/77:1

inre organisation och verksamhet. Också de förslag som den i det föregående
(s. 8 och 9) redovisade stiftelseutredningen kan komma att framlägga kan
härvidlag bli av betydelse. Enligt utskottets mening bör därför ett slutligt
ställningstagande till motionsspörsmålet anstå i avvaktan på utredningsuppdragens
slutförande och på de beslut om statsmakterna kan komma
att fatta med anledning av utredningsförslagen.

På grund av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1975/76:1117 och 1975/76:1999.

Stockholm den 9 november 1976

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Andersson i Södertälje (s), Olsson i Timrå
(s), Börjesson i Falköping (c), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Ekinge (fp),
Olsson i Sundsvall (c), Gillström (s), fru Lindquist (m), herrar Konradsson (s),
Andréasson (s), fru Karlsson (c) och herr Ollén (m).