Med anledning av motioner om kontant stöd vid arbetslöshet (Betänkande 1975/76:InU6 inu)

InU 1975/76:6

Inrikesutskottets betänkande
1975/76:6

med anledning av motioner om kontant stöd vid arbetslöshet

I betänkandet behandlas fem motioner om arbetslöshetsförsäkringen och
om kontant arbetsmarknadsstöd. Motionerna väcktes under allmänna motionstiden
vid 1975 års riksmöte.

Motionerna

1975:63, yrkandet 2, av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkas att riksdagen
beslutar att kvalifikationskravet för utbetalandet från erkända arbetslöshetskassan
vid arbetslöshet sänks till 16 timmar per vecka.

Yrkandet 1 i motionen behandlas i InU 1975/76:9.

1975:184 av fru Hörnlund m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen hos regeringen
anhåller om en skyndsam utredning och förslag om sådana regler när det
gäller den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen och kontant arbetsmarknadsstöd
att ingen kan avstängas från ersättning på grund av brist på barntillsyn.

1975:638 av fru Landberg (s) och fru Hörnlund (s), vari yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om översyn och förslag om ändring av 6 § lagen
om kontant arbetsmarknadsstöd innebärande en förmånligare tolkning för
arbetstagaren.

Bestämmelser om säsongbegränsning meddelas i 25 § lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd. I motionen 1975:959 av herr Stadling (s) yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller att tillämpningsföreskrifterna avseende åberopade
bestämmelser mildras.

1975:1743 av herr Wemer i Malmö m. fl. (m), vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att 1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring
genom entydiga tilläggsdirektiv erhåller uppdraget att utreda och
föreslå ett inordnande av arbetslöshetsförsäkringen i den allmänna försäkringen
i enlighet med vad i motionen förordas.

Pågående utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring

1974 års vårriksdag fattade principbeslut om införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring
samt beslöt att hos regeringen begära utredning och
förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad inrikesutskottet
anfört i betänkandet InU 1974:3. Samtidigt begärde Landsorganisationen
i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

1 Riksdagen 1975/76. 18 sam!. Nr 6

InU1975/76:6

i en gemensam framställning till arbetsmarknadsministern att en utredning
skulle tillsättas med uppgift att utvärdera gällande system för kontantstöd
vid arbetslöshet och att snarast möjligt lägga fram förslag till utformning
av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring enligt de i framställningen angivna
riktlinjerna.

Mot denna bakgrund tillkallades 1974 års utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring
(ALF-utredningen). I utredningens direktiv anges
vissa centrala frågor som skall behandlas, såsom en allmän arbetslöshetsförsäkrings
organisation och finansiering, hur den personkrets som skall
omfattas av försäkringen bör avgränsas och hur kravet att stå till arbetsmarknadens
förfogande skall utformas. Det framhålls samtidigt att direktiven
inte ger en uttömmande beskrivning av utredningens uppgifter men
att utredningen bör behandla alla de regler som ingår i en arbetslöshetsförsäkring.
I det sammanhanget anges som exempel på andra betydelsefulla
frågor företagarnas anslutning till försäkringen, karenstiden, de deltidsarbetandes
ställning i försäkringen m. m.

Utredningsdirektiven finns intagna i 1975 års kommittéberättelse (s. 546).
I vad gäller frågan om organisationsformen återges de i det följande.

Arbetslöshetsförsäkringens framtida organisation

Motionen

Yrkandet i motionen 1743 av herr Werner m. fl. (m) går ut på att pågående
utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring får genom tilläggsdirektiv
i uppdrag att utreda och föreslå inordnande av arbetslöshetsförsäkringen
i den allmänna försäkringen. Motionärerna erinrar om att de allmänna försäkringskassorna
har alla erforderliga personuppgifter. En gemensam sjukoch
arbetslöshetsförsäkring förankrad hos försäkringskassorna kan bidra till
att hålla administrationskostnaderna på lägsta möjliga nivå. En så organiserad,
obligatorisk försäkring avses ge ett grundskydd vid arbetslöshet.
Det tilläggs att nuvarande arbetslöshetskassor bör ges möjlighet att leva
kvar som branschbestämda intresse- och hjälpkassor för medlemmar som
vill bättra på grundskyddet.

Utredningsdirektiven och deras bakgrund

I det av riksdagen bifallna betänkandet InU 1974:3 (s. 18) anförde utskottsmajoriteten: När

det gäller att finna organisatoriska lösningar bör utredningen vara
obunden, men en viktig utgångspunkt skall vara att de förvärvsarbetande
och deras organisationer även i framtiden skall ha ett stort inflytande över
försäkringens handhavande. Man bör ta till vara erfarenheterna av det nuvarande
systemet och sträva efter att bevara de fördelar detta inneburit.
Den arbetslöse bör ha garantier för att hans fall prövas av personer som
väl känner hans yrke och att största möjliga hänsyn tas till hans personliga

InU 1975/76:6

förhållanden. Utredningen bör därför, oavsett vilken organisatorisk lösning
man slutligen väljer, pröva på vilket sätt de fackliga organisationerna skall
ges möjlighet att utöva inflytande över beslut i enskilda försäkringsfall.
En ökad samordning med den allmänna försäkringen bör övervägas. Särskilt
gäller detta på utbetalningssidan.

I en till betänkandet fogad reservation (nr 2) förordade utskottets socialdemokratiska
ledamöter att arbetslöshetskassorna även i fortsättningen
borde i princip administrera försäkringen. I en särskild reservation (nr 3)
gav företrädaren för vänsterpartiet kommunisterna uttryck för samma mening.

I LO:s och TCO:s förutnämnda framställning till arbetsmarknadsministern
förutsattes att arbetslöshetsförsäkringen även i fortsättningen skall skötas
av de fackliga organisationerna.

I direktiven till ALF-utredningen anför arbetsmarknadsministern på denna
punkt:

En central fråga för utredningen blir att finna organisationsformer för
en allmän arbetslöshetsförsäkring som gör det möjligt att ta till vara de
kunskaper och erfarenheter om förhållandena på arbetsmarknaden och inom
olika yrkesområden som finns inom de fackliga organisationerna och inom
de nuvarande arbetslöshetskassorna. I LO-TCO:s skrivelse ställs kravet att
prövning av ersättningsrätten i arbetslöshetsförsäkringen och annan administration
skall ske genom de erkända arbetslöshetskassorna. Utskottsbetänkande!
lämnar denna fråga öppen men framhåller att utredningen oavsett
vilken lösning man väljer bör pröva på vilket sätt de fackliga organisationerna
skall ges möjlighet att utöva inflytande över beslut i enskilda försäkringsfall.

Utredningen kan komma att ställas inför svåra problem, när det gäller
den organisatoriska uppbyggnaden av försäkringen. Det gäller t. ex. frågan
om hur de som inte har anknytning till ett yrke skall fogas in i försäkringen.
För egen del vill jag understryka vikten av att ett medlemsinflytande liknande
det som nu finns i arbetslöshetskassorna bevaras. Detta krav tillgodoses
bäst om man kan finna organisatoriska former som nära anknyter
till de frivilliga kassorna.

Kassaersättning för deltidsarbetande

Nuvarande ordning

Enligt 22 § lagen om arbetslöshetsförsäkring har försäkrad som söker deltidsarbete
rätt till ersättning endast om arbetsutbudet är minst tre timmar
varje dag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan. En korresponderande
regel om medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa meddelas i 50 § samma
lag. Från rätt att bli medlem i kassa skall enligt den senare paragrafen undantas
bl. a. den som förvärvsarbetar mindre än tre timmar per arbetsdag och
i genomsnitt mindre än 17 timmar per vecka.

InU 1975/76:6

Förarbeten

Tidigare fanns inom arbetslöshetsförsäkringen ett krav på minsta arbetsutbud
om fyra timmar per dag eller 20 timmar per vecka. En motsvarande
regel gällde för det statliga omställningsbidraget, dvs. det kontanta arbetsmarknadsstöd
som kunde utgå till äldre arbetslösa.

Nuvarande regler går tillbaka på förslag av KSA-utredningen (SOU 1971:42
s. 216). Utredningen föreslog att för rätt att bli medlem i arbetslöshetskassa
borde krävas en minimiarbetstid av tre timmar per arbetsdag och i genomsnitt
minst 17 timmar i veckan. Arbetsutbud som avser kortare arbetstid
kunde enligt utredningen inte anses syfta till sådan fast anknytning till
arbetsmarknaden som arbetslöshetsförsäkringen förutsätter, bl. a. genom arbetsvillkoret,
för ersättningsrätt. Samma förutsättningar föreslogs gälla för
försäkrad deltidsarbetares rätt till ersättning.

Utredningsförslaget vann instämmande av remissinstanserna och förordades
i 1973 års proposition med förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring
m. m. (nr 56 s. 206).

Utredningens och propositionens sammanstämmande förslag godtogs också
av riksdagen. Vid utskottsbehandlingen (InU 1973:23) uttalade dock företrädarna
för centerpartiet, moderata samlingspartiet och folkpartiet i ett
särskilt yttrande att det enligt deras uppfattning är mycket som talar för
en sänkning av tidskravet på minst 17 timmars arbete per vecka för rätt
till arbetslöshetsersättning. Frågan borde prövas i en av dem förordad utredning
om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. De ansåg sig därför t. v.
kunna acceptera de regler om ersättning för deltidsarbetande som föreslogs
i propositionen.

Motionen

I motionen 63 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas att kvalifikationstiden
för kassaersättning sänks från 17 till 16 timmar per vecka.

Det hävdas i motionen att för de flesta avtalsbundna sociala förmåner
har arbetstidsunderlaget numera samordnats till 16 timmar per arbetsvecka.
Den för arbetslöshetsförsäkringen gällande minsta arbetstiden om 17 timmar
bör anpassas till vad som gäller för övriga förmåner.

Avvisning av arbetserbjudande vid brist på barntillsynsplats

Nuvarande ordning

För att ersättning från arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd
skall utgå skall vissa allmänna villkor vara uppfyllda (4 § lagarna om arbetslöshetsförsäkring
och om kontant arbetsmarknadsstöd). Ett av dessa
villkor är att den arbetslöse är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete under
tid för vilken han icke anmält hinder som kan godtas. I praxis har det
ansetts som arbetshinder om en person på grund av vårdnad om barn ej
kunnat ta erbjudet arbete.

InU 1975/76:6

Motionen

1 motionen 184 av fru Hörnlund m. fl. (s) yrkas på en skyndsam utredning
och förslag om sådana regler när det gäller den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen
och kontant arbetsmarknadsstöd att ingen kan avstängas på grund
av brist på barntillsyn. I motionen anförs att avsaknad av daghemsplats
eller annan form av barntillsyn för den arbetssökandes barn enligt praxis
inte räknas som giltigt hinder för att avvisa arbetserbjudande. Den som
på grund av arbetslöshet förlorat daghemsplats kan hamna i en ond cirkel
innebärande att man ibland har arbetserbjudande men ingen barntillsyn
och ibland barntillsyn men inget arbete. Det är, framhåller motionärerna,
framför allt den kvinnliga arbetskraften som drabbas av rådande praxis,
något som måste anses högst otillfredsställande inte endast från social synpunkt
utan också från jämställdhetssynpunkt. De menar att ingen bör avstängas
från kassaersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd om brist på
barntillsynsplatser är hinder för att anta erbjudet arbete. Det är angeläget
att frågan utreds och att förslag i ämnet läggs fram snabbt.

Motionärerna anser också att arbetsförmedlingarna bör ta särskild hänsyn
till småbarnsföräldrarnas problem med barntillsyn vid anvisning av arbete.

R emissyttranden

Yttranden över motionen 184 har inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO), LO, Centralorganisationen
SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och TCO.

Motionens yrkande om en särbehandling av den aktualiserade frågan tillstyrks
av SACO/SR, medan LO och TCO menar att frågan bör behandlas
inom ramen för pågående utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring.
AMS, SO och SAF anser att de i motionen påtalade problemen inte hänger
samman med ersättningsreglernas konstruktion utan bör lösas genom utbyggnad
av barntillsynen.

SACO/SR delar motionärernas uppfattning att det är ett allvarligt problem
att avsaknad av ordnad barntillsyn inte godtas som grund för att avvisa
arbetserbjudande. Organisationen anser att nuvarande praxis ofta ger upphov
till stötande konsekvenser, men vill inte nu ta ställning till om brist på
barntillsyn generellt skall utgöra ”giltigt hinder”. Däremot tillstyrks en
skyndsam utredning av frågan.

LO anser att de i motionen aktualiserade frågorna måste få en tillfredsställande
lösning. Då hela regelsystemet inom arbetslöshetsförsäkringen är
föremål för översyn genom ALF-utredningen måste dock anses olämpligt
att bryta ut och behandla en detalj i en särskild utredning. Enligt LO:s
mening bör därför motionen överlämnas till ALF-utredningen för beaktande
i dess utredningsarbete.

Även TCO föreslår att motionen överlämnas till ALF-utredningen. Det
är enligt TCO:s mening angeläget att utredningens resultat snart föreligger.

InU 1975/76:6

Det synes enligt TCO knappast föreligga behov av ytterligare utredningar
på området.

Efter att ha refererat förarbetena till lagarna om arbetslöshetsförsäkring
resp. om kontant arbetsmarknadsstöd i aktuell del uttalar AMS följande:

Den som avvisar ett arbetserbjudande därför att barntillsyn saknas är
förhindrad att ta arbete. Ersättningssökande kan under sådana förhållanden
inte anses arbetslös enligt nämnda lagar och är därmed inte berättigad till
arbetslöshetsersättning. Inte heller medger dessa lagar något undantag från
kravet på att ersättningssökande skall vara oförhindrad att åtaga sig arbete,
oavsett orsaken härtill.

Sökanden behöver självfallet inte ha barntillsynen ordnad genom annan
under arbetslösheten. Vad som krävs är att sökanden vidtagit förberedande
åtgärder så att vid ett arbetserbjudande tillsynen kan ordnas med en eller
ett par dagars varsel.

AMS finner att det i motionen behandlade problemet bör beaktas i samband
med de utredningar och överväganden i övrigt som pågår beträffande
daghemsverksamhetens utbyggnad.

SO anser att anledning saknas till sådan utredning som motionärerna
föreslår. Enligt SO beror den otillfredsställande situationen framför allt för
arbetssökande kvinnor med barn inte på felaktiga regler inom arbetslöshetsförsäkringen/det
kontanta arbetsmarknadsstödet, utan den skall hänföras
till ej tillgodosedda behov av utbyggnad av samhällets barntillsynsresurser.
SO tillägger:

Regler som innebär att den som ej har barntillsynsfrågan ordnad och
således ej reellt står till arbetsmarknadens förfogande ändå skall äga rätt
till ersättning resp. kontant stöd skulle stå i direkt strid mot de grundläggande
principer som gäller inom arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet.
Sådana regler för en speciell grupp av arbetssökande
skulle också kunna antagas medföra anspråk från andra arbetssökande med
andra speciella hinder på undantagsregler för dessa. De skulle dessutom
kunna komma att medverka till ett konserverande av nuvarande otillfredsställande
situation i fråga om samhällets resurser, när det gäller att medverka
till att arbetssökande med barn kan komma ut på arbetsmarknaden.

Motsvarande synpunkter på konsekvenserna av en regeländring framförs
också av AMS.

SAF gör liknande principiella invändningar mot motionsförslaget som
AMS och SO och tillägger:

Det är alltså mindre lämpligt att införa de föreslagna ändringarna för
erhållande av ersättning vid arbetslöshet från den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen
och det kontanta arbetsmarknadsstödet. De regler som rör rätten
till arbetslöshetsunderstöd måste vara så konstruerade att de i största
utsträckning förhindrar att förmånerna utnyttjas utan att man mera seriöst
söker återgå till förvärvsarbete. De av motionärerna föreslagna ändringarna
skulle för den ersättningsbeviljande instansen innebära stora svårigheter att
avgöra huruvida den arbetssökande verkligen eftersträvade att erhålla arbete.

InU 1975/76:6

Att som motionärerna föreslår låta arbetslöshetsersättningen ekonomiskt
kompensera arbetstagaren för den bristande utbyggnaden av den samhälleliga
barnomsorgen Tinner föreningen i grunden fel. Det är i stället nödvändigt
att samhället snabbt bygger ut barntillsynen så att den kan motsvara
föreliggande behov. I avvaktan härpå får det av motionärerna behandlade
problemet beaktas vid utformningen av reglerna för fördelning av tillgängliga
platser. Det förefaller därvid rimligt, att en vårdnadshavare som blir arbetslös
får behålla sin daghemsplats i avvaktan på att nytt arbete kan erhållas.
Flera kommuner tillämpar redan ett sådant förfaringssätt.

Vad beträffar den i motionen berörda frågan om arbetsförmedlingens medverkan
till att ordna barntillsyn för kassamedlemmar och sökande av kontant
arbetsmarknadsstöd anförs av AMS:

Arbetsförmedlingen har genom sina kontakter med de kommunala myndigheterna
som regel god kännedom om möjligheterna att erhålla barntillsyn
och kan lämna råd och anvisningar till arbetssökande vart de skall vända
sig för att få barntillsynen ordnad. Länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar
har vanligen direktkontakt med ansvariga myndigheter för att stimulera
dessa till insatser att öka tillgången på daghemsplatser men också
för att lösa enskilda sökandes barntillsynsfrågor. Det samråd som motionärerna
efterlyser förekommer således redan i stor utsträckning men kan
naturligtvis ytterligare utvecklas.

Arbetsvillkoret för kontant arbetsmarknadsstöd

Nuvarande ordning

Enligt 6 § lagen om kontant arbetsmarknadsstöd föreligger rätt till sådant
stöd, om den arbetslöse under en ramtid av tolv månader omedelbart före
arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i minst fem månader (arbetsvillkor).
Härvid tas hänsyn endast till månad då förvärvsarbete utförts minst
tio dagar och minst 70 timmar.

Förarbeten

Den aktuella regeln om arbetsvillkor föreslogs av KSA-utredningen i det
tidigare nämnda betänkandet (s. 229-230). I propositionen 1973:56 anförde
departementschefen (s. 207):

En grundläggande förutsättning för alla former av kontant stöd vid arbetslöshet
bör vara att de som skall ersättas har en viss anknytning till
arbetsmarknaden. Som utredningen föreslår med instämmande av remissinstanserna
bör därför även i fråga om det kontanta arbetsmarknadsstödet
i princip krävas att sökanden före arbetslöshetens början har haft förvärvsarbete
av viss omfattning. Liksom i arbetslöshetsförsäkringen bör för rätt
till ersättning uppställas ett arbetsvillkor, som i huvudsak utformas i överensstämmelse
med motsvarande villkor i försäkringen.

För att rätt till kontant arbetsmarknadsstöd skall föreligga förordar jag,
i likhet med utredningen, att det i allmänhet bör krävas att sökanden har

InU 1975/76:6

utfört förvärvsarbete under minst fem månader av de tolv månaderna närmast
före arbetslöshetens början. Vid prövningen av huruvida arbetsvillkoret
är uppfyllt tas hänsyn endast till månad då sökanden utfört förvärvsarbete
minst tio dagar och minst 70 timmar. Detta motsvarar vad som i arbetslöshetsförsäkringen
föreslås gälla som riktpunkt.

Vad departementschefen anfört godtogs av riksdagen (InU 1973:23).
Motionen

I motionen 638 av fru Landberg (s) och fru Hörnlund (s) yrkas översyn
och förslag om ändring av 6 § lagen om kontant arbetsmarknadsstöd innebärande
en förmånligare tolkning för arbetstagaren.

Motionärerna har ingen erinran mot femmånaders- och tiodagarsvillkoren.
Men, fortsätter de, för vissa enskilda - främst något äldre kvinnor - som
inte kan få annat än säsongarbete i t. ex. turistnäringen, djurparker m. m.
är arbetsvillkoret för snävt. Många deltidsarbetande kan nämligen inte uppfylla
70-timmarsvillkoret även om de arbetar 350 timmar under femmånaders
perioden.

Kontant arbetsmarknadsstöd vid säsongarbetslöshet

Nuvarande ordning

Lagen om kontant arbetsmarknadsstöd förutsätter att rätten till sådant
stöd skall kunna begränsas i vissa fall av säsongarbetslöshet. 125 § föreskrivs
följande:

I fråga om arbetstagare som huvudsakligen är sysselsatta i yrke, inom
vilket arbetslöshet årligen regelbundet förekommer, får arbetsmarknadsstyrelsen,
om särskilda skäl föreligger, begränsa rätten till kontant arbetsmarknadsstöd.

I huvudsaklig överensstämmelse med bestämmelserna inom arbetslöshetsförsäkringen
för motsvarande grupper arbetstagare har AMS den 2 april
1974 föreskrivit följande:

Skolpersonal, skolmåltidspersonal och personal vid liknande arbetsplats,
t. ex. skolhem, där verksamheten årligen inställs vissa perioder, har inte
rätt till KAS1 vid kortare uppehåll såsom jullov, påsklov och sportlov. Vid
längre uppehåll såsom sommarlov, då verksamheten på arbetsplatsen normalt
är inställd, skall KAS ej utgå till den som mer än ett år har haft
ifrågavarande säsongarbete.

Förarbeten

Bestämmelser om säsongbegränsning gäller förutom beträffande kontant
arbetsmarknadsstöd även beträffande arbetslöshetsförsäkringen (28 $ lagen

1 KAS = kontant arbetsmarknadsstöd.

InU 1975/76:6

om arbetslöshetsförsäkring). Möjligheten för arbetslöshetskassa och arbetsmarknadsstyrelsen
att begränsa rätten till ersättning vid säsongarbetslöshet
överensstämmer med vad som tidigare gällt inom försäkringen.

Vid behandlingen av proposition 1973:56 om arbetslöshetsförsäkring
m. m. yrkade vänsterpartiet kommunisterna i en partimotion att säsongbegränsningsregeln
skulle utgå såvitt gäller det kontanta arbetsmarknadsstödet.
Yrkandet avstyrktes av inrikesutskottet (InU 1973:23) under betonande
av att den aktuella begränsningen i ersättningsrätten får användas
endast om det finns särskilda skäl. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare
i utskottet reserverade sig för att begränsningsregeln skulle slopas
både inom arbetslöshetsförsäkringen och när det gäller det kontanta arbetsmarknadsstödet.
Riksdagen följde utskottsmajoritetens förslag.

Fråga i riksdagen

Den 22 maj 1975 besvarade arbetsmarknadsministern en fråga (nr 202)
av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) om slopande av säsongbegränsningsregeln
inom arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsmarknadsministern svarade
då att den fråga som tagits upp kommer att behandlas av 1974 års
utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring och att han i avvaktan på
utredningens förslag inte var beredd att förorda någon ändring av ifrågavarande
bestämmelse. I den följande debatten tilläde arbetsmarknadsministern
att problemet var mycket större tidigare då praktiskt taget samtliga
kassor hade begränsning vid säsongarbetslöshet. Numera är det endast nio
kassor som har sådan begränsning. Arbetsmarknadsministern anförde avslutningsvis
att han delade uppfattningen att bestämmelsen bör tas bort
men att problemet enligt hans mening inte har så stor betydelse att det
fordrade specialförslag ”då det finns så många andra bestämmelser som
vi måste ändra på när vi så småningom tar itu med hela arbetslöshetsförsäkringen”.

Motionen

I motionen 959 av herr Stadling (s) yrkas att riksdagen hos regeringen
anhåller att tillämpningsföreskrifterna mildras.

Motionären hävdar att de särskilda skäl, som nämns i det aktuella lagrummet,
i praktiken har blivit en anpassning till arbetslöshetskassorna. Inom
de avtalsområden där arbetslöshetskassorna har säsongbegränsningar har
25 § åberopats vid begränsning av rätten till kontant arbetsmarknadsstöd.
Avslag har förekommit, sägs det i motionen, vilka är betydligt hårdare än
de regler som arbetslöshetskassorna tillämpar. I orter med ensidigt näringsliv,
fortsätter motionären, drabbar bestämmelserna i första hand kvinnorna,
som inte har samma chans som männen att få beredskapsarbeten som sätts
in för att utjämna säsongvariationer.

InU 1975/76:6

Utskottet

Det kontanta stödet vid arbetslöshet reformerades genom beslut vid 1973
års riksdag. Arbetslöshetsförsäkringen förbättrades i olika avseenden, och
kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) infördes som en ny form av kontantstöd
för icke försäkrade.

Efter beslut av 1974 års riksdag med anledning av motioner och i enlighet
med önskemål som framställts av LO och TCO har tillsatts en ny utredning
om kontantstödet vid arbetslöshet med inriktning på en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Arbetet utförs av ALF-utredningen (1974 års utredning om
en allmän arbetslöshetsförsäkring). Utredningen har ett omfattande uppdrag.
Den skall enligt sina direktiv behandla alla de regler som ingår i en arbetslöshetsförsäk
ring.

En av uppgifterna för utredningen är att finna lämplig organisationsform
för en allmän arbetslöshetsförsäkring. Den delen av utredningsuppdraget behandlas
i motionen 1743 av herr Werner i Malmö m. fl. (m). Motionärerna
vill att arbetslöshetsförsäkringen skall inordnas i den allmänna försäkringen
och administreras av försäkringskassorna.

Organisationsformen är självfallet en kärnfråga i utredningsarbetet, och
den är, som framgår av direktiven, av komplicerad natur. Man kan vänta
sig att utredningen kommer att överväga bl. a. lösningar av den typ motionärerna
förordar. Det finns inte skäl att föregripa utredningsarbetet på
det sätt motionärerna tänkt sig, utan på vanligt sätt bör utredningen få
presentera underlag för frågans bedömning innan man tar ställning. Motionen
avstyrks sålunda.

Arbetslös som inte kan ta erbjudet arbete på grund av svårigheter att
ordna barntillsyn får räkna med att gå miste om kassaersättning resp. kontant
arbetsmarknadsstöd. Denna tillämpning av avstängningsreglerna kritiseras
i motionen 184 av fru Hörnlund m. fl.(s). Motionärerna föreslåren skyndsam
utredning i särskild ordning så att det snabbt kan läggas fram förslag av
innebörd att ingen arbetslös skall avstängas från ersättning på grund av
brist på barntillsynsplatser.

Som AMS och Arbetslöshetskassornas samorganisation utvecklat i sina
remissyttranden över motionen kan undantag inte medges från kravet att
ersättningssökande skall vara oförhindrad att åta sig ett arbete. Den som
på grund av svårigheter med barntillsyn inte kan ta ett erbjudet arbete kan
därför enligt gällande lagstiftning inte anses som arbetslös och blir därmed
inte berättigad till arbetslöshetsersättning.

Den nu behandlade tillämpningen av lagstiftningen är baserad på principen
att rätt till arbetslöshetsersättning förutsätter att sökanden står till arbetsmarknadens
förfogande. Hur de praktiska reglerna skall utformas i anslutning
till denna princip utreds f. n. inom ALF-utredningen. Den av motionärerna
väckta frågan bör därför, som LO och TCO hävdar i sina remissyttranden,
inte brytas ut ur sitt större sammanhang och prövas i en

InU 1975/76:6

separat utredning. Därtill kommer att lösningen av det aktuella problemet
ytterst har samband med den takt i vilken barntillsynen byggs ut. I sammanhanget
kan erinras om att regeringen i dagarna har aviserat förslag
om väsentligt förstärkta anordningsbidrag för daghem och fritidshem, något
som avses göra det möjligt för kommunerna att fördubbla utbyggnaden
så att minst 24 000 nya platser tillkommer under år 1976.

1 motionen 63 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas på förbättrade möjligheter
till kassaersättning för deltidsarbetande genom att kravet på ett arbetsutbud
om minst 17 timmar sänks till 16 timmar. En annan förbättring
för deltidsarbetande föreslås i motionen 638 av fru Landberg (s) och fru
Hörnlund (s). Det gäller definitionen av arbetsvillkoret för kontant arbetsmarknadsstöd.
För att få sådant stöd måste den ersättningssökande under
en ramtid av tolv månader före arbetslösheten ha arbetat under minst fem
månader. Under var och en av dessa fem månader skall sökanden ha arbetat
minst tio dagar och minst 70 timmar. Motionärerna anser att timberäkningen
bör göras mer flexibel, så att man även kan ta hänsyn till det totala timantalet
under femmånadersperioden.

Vid utformningen av arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet
har eftersträvats att så långt möjligt uppnå likformighet
de båda stödformerna emellan. I båda fallen förutsätts för att ersättning
skall utgå att den arbetslöse är beredd att ta ett arbete om i genomsnitt
minst 17 timmar per vecka. När det gäller det kontanta arbetsmarknadsstödet
korresponderar ett arbetsutbud av minst denna omfattning med det i arbetsvillkoret
ingående kravet att den arbetslöse tidigare skall ha arbetet minst
70 timmar under en månad för att månaden skall kvalificera för stöd. Denna
regel om 70 timmar motsvarar vad som skall tillämpas som riktpunkt inom
arbetslöshetsförsäkringen. Det kan slutligen tilläggas att en arbetsvecka om
minst 17 timmar också är förutsättning för att vinna medlemskap i arbetslöshetskassa.

Eftersom de behandlade reglerna griper in i varandra är det inte lämpligt
att göra punktjusteringar av det slag som begärs i de båda aktuella motionerna.
De deltidsarbetandes ställning i den allmänna arbetslöshetsförsäkringen
skall prövas av ALF-utredningen. Frågorna kommer i det sammanhanget
att få prövas från nya utgångspunkter.

Ett samband med arbetslöshetsförsäkringen finns också när det gäller
den i motionen 959 av herr Stadling (s) behandlade säsongsbegränsningsregeln
för kontant arbetsmarknadsstöd. Även inom arbetslöshetsförsäkringen finns
nämligen möjlighet att begränsa rätten till ersättning för säsongarbetslösa.
Säsongbegränsning av kontant arbetsmarknadsstöd tillämpas f. n. på personal
på skolområdet.

Inom arbetslöshetsförsäkringen var säsongbegränsning förr en vanlig företeelse,
men den finns numera kvar endast i ett fåtal kassor. Enligt utskottets
mening talar starka skäl för att säsongbegränsningen avvecklas helt.
För arbetslöshetskassorna har sådana regler i varje fall tidigare varit betingade

InU 1975/76:6

av ekonomiska skäl. Vid utformningen av den allmänna arbetslöshetsförsäkringen
kan man räkna med att frågan kommer att allsidigt prövas.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att de i motionerna aktualiserade
problemen samtliga kommer att tas upp av den pågående utredningen
om allmän arbetslöshetsförsäkring. Det är förutsatt att utredningsarbetet
skall bedrivas så skyndsamt som möjligt. På grund härav och med hänvisning
till vad ovan anförts vill utskottet inte föreslå riksdagen att ta något
initiativ med anledning av motionerna.

Utskottet hemställer

att motionerna 1975:63, yrkandet 2, 1975:184, 1975:638, 1975:959
och 1975:1743 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 oktober 1975

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund
(c), fru Ludvigsson (s), herr Oskarson (m), fru Berglund (s), herrar Ekinge
(fp), Andréasson i Falkenberg (s), Ulander (s), fru af Ugglas (m), fru EkholmFrank
(s), herrar Rämgård (c) och Hallgren (vpk).

GOTAB 75 10111 S Stockholm 1975